NJA 2012 not 22

B.I.N. mot Riksåklagaren angående narkotikabrott m.m.

Den 20:e. 22. (B 2100-11) B.I.N. mot Riksåklagaren angående narkotikabrott m.m.

B.I.N. dömdes av Falu tingsrätt genom domar den 26 januari 2010 och den 28 januari 2011 till fängelse 1 månad respektive 1 år 6 månader för narkotikabrott, rattfylleri, olovlig körning m.m.

B.I.N. överklagade till Svea hovrätt och yrkade att påföljden för de brott hon gjort sig skyldig till enligt de två domarna skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om drog- och alkoholavvänjande behandling eller, i andra hand, ett sammanlagt kortare fängelsestraff.

Hovrätten anförde i dom den 25 mars 2011 bl.a. Enligt huvudregeln i 30 kap. 3 § 1 st. ska hovrätten döma till gemensam påföljd för de brott B.I.N. gjort sig skyldig till. Det allvarligaste av dessa brott är narkotikabrottet av normalgraden bestående av innehav av bl.a. 14,04 g MDPV. I likhet med tingsrätten finner även hovrätten att MDPV i farlighetshänseende är att jämställa med MDMA (ecstasy) och att en missbruksdos motsvarar 50–100 mg. Som tingsrätten redovisat motsvarar den mängd B.I.N. innehaft i vart fall 140 missbruksdoser. Enligt praxis vid rena mängdresonemang ligger straffvärdet för ett sådant narkotikabrott närmare ett år och sex månader.

I domslutet undanröjde hovrätten påföljdsbestämningarna i de överklagade domarna och bestämde – med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 st. 2 BrB – påföljden till fängelse 1 år 7 månader.

B.I.N. yrkade att HD skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om drog- och alkoholavvänjande behandling eller, i andra hand, ett väsentligt kortare fängelsestraff.

Riksåklagaren medgav att fängelsestraffets längd sattes ned.

HD:s dom. Domskäl.

Brotten

1.

1. I enlighet med hovrättens i den delen inte överklagade dom ska B.I.N. dömas för grov olovlig körning vid fyra tillfällen den 2 september 2009–den 24 mars 2010, för grovt rattfylleri den 2 september 2010, för rattfylleri den 22 september 2009 och den 24 mars 2010 samt för tre fall av narkotikabrott, ringa brott, den 22 september 2009–den 23 mars 2010.

2.

2. B.I.N. ska även dömas för narkotikabrottslighet bestående i att hon olovligen innehaft 14,04 g MDPV för eget bruk. Målet i HD gäller vilket straffvärde denna narkotikabrottslighet har samt påföljden för den samlade brottsligheten.

Rubricering och straffvärde

3.

3. Enligt 1 § 1 st. narkotikastrafflagen (1968:64) döms den som innehar narkotika, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott. Straffskalan är fängelse högst tre år. Om brottet med hänsyn till arten och mängden narkotika och övriga omständigheter är att anse som ringa är straffskalan enligt 2 § böter eller fängelse högst sex månader.

4.

4. Bedömningen av narkotikabrott, både när det gäller gradindelningen och beträffande straffvärdet, ska ske på ett nyanserat sätt med beaktande av samtliga de omständigheter som är av betydelse. Vid en given sort är mängden narkotika endast en faktor bland andra som ska inverka på bedömningen. Mängdfaktorns relativa betydelse kan vara ganska stor vid mindre allvarlig brottslighet.

5.

5. MDPV skiljer sig inte från amfetamin på något för straffvärdebedömningen avgörande sätt i fråga om generell farlighet (se NJA 2011 s. 675 I och II p. 10–12).

6.

6. I allmänhet har man antagit att en normal missbruksdos av MDPV är 50–100 mg. Med denna utgångspunkt motsvarar 14,04 g MDPV i vart fall 140 missbruksdoser.

7.

7. Fråga är alltså om ett innehav av MDPV i en mängd som svarar mot i vart fall 140 missbruksdoser. Innehavet var ett led i ett eget missbruk. Några omständigheter av betydelse för rubriceringen eller straffvärdet därutöver föreligger inte. Brottet är av normalgraden och straffvärdet motsvarar fängelse två månader.

8.

8. Brottslighetens sammanlagda straffvärde motsvarar fängelse tre månader.

Påföljd

9.

9. B.I.N. är dömd vid ett stort antal tillfällen för brottslighet som är likartad den nu aktuella. Hon dömdes i december 2007 till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan för narkotikabrott begångna i november 2007. Alternativstraffet var fängelse elva månader. Därefter förordnades i en dom den 12 mars 2009 att den ådömda skyddstillsynen skulle avse även två olovliga körningar och ett grovt rattfylleri. B.I.N. ställdes därvid på nytt under övervakning i ett år. Prövotiden förlängdes till den 19 december 2011. Härefter har åklagare meddelat åtalsunderlåtelse för tre narkotikabrott, ringa brott, och för en olovlig körning.

10.

10. B.I.N. begick de nu aktuella brotten under prövotid.

11.

11. B.I.N., som är född år 1953, har under många år missbrukat alkohol och narkotika. Hon har nu på eget initiativ sökt vård i form av avgiftning, närmast på grund av missbruk av alkohol, och hon har uppgett att hon nu är motiverad för behandling för att komma till rätta med sitt missbruk.

12.

12. Vid val av påföljd ska rätten enligt 30 kap. 9 § BrB som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten beakta bl.a. om den tilltalade undergår behandling för sitt missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med brottsligheten.

13.

13. Kriminalvården gör i ett kompletterande yttrande den 2 mars 2012 enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. bedömningen att återfallsrisken för B.I.N. är hög, att det inte finns förutsättningar för ett påföljdsförslag om skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och att B.I.N. på grund av sitt missbruk inte är lämplig att utföra samhällstjänst.

14.

14. Mot den angivna bakgrunden bör påföljden bestämmas till fängelse.

15.

15. Förhållandena är inte sådana att det enligt 29 kap. 4 § BrB finns skäl att vid straffmätningen utöver brottslighetens samlade straffvärde även ta hänsyn till att B.I.N. tidigare har gjort sig skyldig till brott. Det finns heller inte något annat skäl att avvika från straffvärdet när fängelsestraffet ska bestämmas.

16.

16. Det anförda innebär att påföljden ska bestämmas till fängelse tre månader.

Domslut

Domslut. HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att påföljden bestäms till fängelse tre månader.