NJA 2011 s. 675
Brottsrubricering och straffvärdebedömning i mål om narkotikabrott och narkotikasmuggling avseende syntetiska katinoner.
Västmanlands tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Västmanlands tingsrätt mot P.H., H.Å., J.A., J.L. och C.S. för narkotikabrottslighet under 21 åtalspunkter. P.H. åtalades för att i överlåtelsesyfte olovligen ha förvärvat och innehaft cirka 20 gram (åtalspunkten 1), respektive 50 gram (var och en av åtalspunkterna 2-8) och 47,7 gram (åtalspunkten 10) MDPV, som är narkotika. Narkotikan hade insmugglats från utlandet till Sverige. Åklagaren gjorde gällande att gärningarna hade ingått som led i en organiserad verksamhet och avsett särskilt stora mängder narkotika, varför de var att anse som grova brott. Gärningarna rubricerades som grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott. P.H. åtalades vidare för att vid olika tillfällen ha befattat sig med mindre mängder MDPV (åtalspunkterna, 9, 12, 13, 15-18 och 21). Övriga tilltalade påstods i varierande grader också ha befattat sig med MDPV eller i ett fall med annan narkotika. J.A. åtalades dessutom för vapenbrott, grovt brott.
I anslutning till åtalspunkterna 10 och 11 yrkade åklagaren förverkande av i beslag tagen narkotika m.m.
P.H. erkände gärningarna enligt åtalspunkterna 1-8 men gjorde gällande att gärningen enligt åtalspunkten 7 avsåg 45 gram och att gärningen enligt åtalspunkten 8 avsåg 30 gram. Beträffande samtliga åtalspunkterna anförde hon att det var mycket låg renhetsgrad på narkotikan, att gärningarna inte hade ingått som led i en organiserad verksamhet och att de skulle bedömas som narkotikabrott av mellangraden. Hon erkände gärningarna enligt åtalspunkterna 9 och 10 samt delvis gärningarna enligt åtalspunkterna 16-18. I övrigt förnekade hon vad åklagaren lade henne till last.
Övriga tilltalades inställning till åtalen varierade.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars-Johan Eklund) anförde följande i dom den 28 februari 2011.
Utredning och bedömning
Bevisningen
- - -
Allmänt
Av utredningen framgår bl.a. följande.
H.Å. och P.H. har varit ihop i åtta år. P.H. bor hos sina föräldrar och H.Å. har eget boende. De har ett gemensamt barn. H.Å. missbrukade narkotika när de blev ihop. P.H. använde då narkotika mer sporadiskt. Det blev mer intensivt för henne efter några år och hon har missbrukat MDPV i flera år. Hon har uppgett att hon varit kraftigt beroende de senaste två åren. P.H. har sökt hålla sig till att använda högst två gram per vecka men det kan ha blivit mer per dag under senaste tid. Hon röker MDPV:n och gör det 6 till 7 gånger per dag. Hon är barndomskamrat med C.S. och hon har enligt egen uppgift känt J.L. i kanske ett år. H.Å. har under senare tid varit blandmissbrukare och han har själv uppgett att han köper väldigt mycket på nätet när det är legalt. Han har bland detta köpt in MDPV som kriminaliserades den 1 februari 2011. J.A. bor i Tyresö men han har under 2010 i perioder vistats i Västerås. Han har tidvis bott hos J.L. J.A. har missbruksproblem och av utredningen om hans personliga förhållanden framgår att han återföll i missbruk under eftersommaren och fram till att han greps. J.L. har uppgett att hon började använda MDPV först under sensommaren 2010. C.S. har uppgett att hon missbrukat narkotika under cirka två års tid men att hon en tid före frihetsberövandet i samband med att hennes pappa dött bestämde sig för att sluta. P.H. har berättat att hon under den i målet aktuella tiden beställt och köpt MDPV via nätet. Hon har sagt att priset då är 300 kr per gram medan priset på gatan i Sverige är 800 kr.
Rättens bedömning av MDPV och storleken av en missbruksdos
Rätten delar den bedömning som Göta hovrätt gjort i dom 2010-06-01 i mål B 1027-10, nämligen att MDPV är att jämställa med MDMA (ecstasy) och att en missbruksdos i vart fall inte överstiger 50-100 mg. Det senare stämmer också väl överens med P.H:s uppgifter om förbrukning vilka återgetts ovan.
Åtalspunkterna 1-8 och 10; P.H.
P.H. har erkänt förvärv av MDPV vid samtliga tillfällen med invändningar om mängd i fråga om punkterna 7 och 8 samt om låg halt MDPV i samtliga partier utom det analyserade partiet i punkten 10.
Åklagaren har åberopat omfattande bevisning härrörande från P.H. själv i form av utväxlade mejl och anteckningar som P.H. fört samt betalningar via Western Union och meddelanden om postutlämning m.m. Rätten finner utrett att P.H. beställt MDPV samt vid angivna tillfällen under de aktuella punkterna förvärvat narkotikan som via postbefordran smugglats in till Sverige.
När det gäller invändningar om renhetsgraden har P.H. uppgett följande. Hon har beträffande samtliga ej analyserade partier i denna del - beträffande det mindre partiet om 8,5 gram i punkten 9 har hon inte denna invändning - uppgett att narkotikan var av mycket låg kvalitet och knappt gav någon effekt. Hon har vidare uppgett att hon haft annat mer rent MDPV i gömmor och att hon rökt av detta också under den period som åtalet omfattar.
Den narkotika som analyserats i punkten 10 och den narkotika som analyserats under punkten 14 nedan och som P.H. förvarat hos H.Å. har haft en renhetsgrad om 88 respektive 90-91 procent. HD har i rättsfallet NJA 1998 s. 512 uttalat att det vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta finns anledning att utan närmare utredning utgå från att preparaten i fråga haft en relativt normal renhetsgrad, och att mindre variationer i fråga om renhetsgraden inte heller är sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. I förevarande fall finns som nyss framgått analyserade partier med en mycket hög renhetsgrad. Beslaget under punkten 14 är uppdelat i fem punkter där det framgår att det i tre fall var ett vitt pulver och i två fall ett ljusbeigefärgat pulver. I fråga om förvärvet av narkotikan så framgår av den skriftliga bevisningen att P.H. betalat samma pris för de olika leveranserna och att hon vid flera tillfällen varit i kontakt med uppenbart samma person vid namn Mike för leverans av olika partier. Det framstår som orimligt att P.H. skulle fortsätta att beställa MDPV på det sättet om levererad narkotika redan från början visade sig vara lågvärdig. Hennes beskrivning av sin narkotikaanvändning under senare tid (se under allmänt ovan) ger vid en överslagsräkning som resultat doser i närheten av 50 mg, vilket stämmer väl överens med företagna utredningar av normaldos för en missbrukare och då det är fråga om MDPV med hög renhetsgrad. Hennes uppgifter om att hon haft gömmor med högvärdigt MDPV som hon kunnat använda samtidigt som hon fortsatt att ”importera” lågvärdigt i stora mängder är orimliga. Rätten finner sammantaget att det inte finns någon anledning utgå från annat än att den här aktuella MDPV:n alltigenom haft en normal renhetsgrad.
När det gäller mängden narkotika i varje enskild punkt gör rätten följande bedömning. När det gäller punkten 8 så har inte någon omständighet framförts som ger skäl anta att den levererade kvantiteten påtagligt avvikit från den beställda och den skriftliga bevisningen i form av anteckning ger enligt rättens mening vid handen att leveransen uppfattats som 50 gram. Den vägda narkotikan i det i beslag tagna partiet (åtalspunkt 10) har en vikt om 47,7 gram. Det kan inte uteslutas att även andra eller t.o.m. samtliga partier haft en något lägre vikt än den beställda. För att vara på den säkra sidan om vad som är styrkt finner rätten att det kan hållas för visst att mängden MDPV i de punkter som gäller 50 gram i vart fall bestått i 45 gram. Därmed överensstämmer under punkten 7 rättens bedömning med P.H:s. När det gäller punkten 1 kan det hållas för visst att mängden narkotika uppgått till i vart fall 18 gram. Vid angivna mängder är det uppenbart att förvärven i stora delar skett med överlåtelsesyfte, vilket också bekräftas under några av de kommande punkterna.
Rätten finner i nyss angiven utsträckning åtalet beträffande P.H. styrkt, dvs. insmuggling och förvärv av 18, 45, 45, 45, 45, 45, 45, 45 respektive 47,7 gram MDPV med normal renhetsgrad. I målet har förebringats utredning som visar att P.H. överlåtit MDPV till andra, och det är med hänsyn till mängden MDPV och tidsintervallerna uppenbart att förvärvet till största delen skett i överlåtelsesyfte. Gärningarna är med hänsyn till att P.H. utfört alla gärningsmoment och till mängden MDPV under varje punkt att bedöma som grovt narkotikabrott.
De särskilda yrkandena är medgivna och lagligen grundade. De skall bifallas.
Åtalspunkterna 6 och 7; J.L. och J.A.
- - -
Åtalspunkten 9; P.H. och C.S.
P.H. och C.S. har erkänt vad åklagaren påstått om händelseförloppet och var för sig lämnat uppgifter som sammantaget ger vid handen följande händelseförlopp. P.H. hade beställt narkotikan - hon hade beställt 10 gram men det visade sig vara 8,5 gram när C.S. vägde den - från en helt annan sida på Internet än de andra och hon hämtade ut det från posten hos ICA på Bäckby i sällskap med C.S. När de kom till lägenheten på Skälängsgatan ville P.H. omedelbart lyssna av en diktafon; hon hade misstankar om att H.Å. var otrogen. Hon sade åt C.S. att packa MDPV:n i mindre påsar. C.S. delade upp narkotikan i två mindre påsar och gav den sedan till P.H.
Tingsrätten finner åtalet över P.H. för narkotikabrott styrkt.
När det gäller C.S. är styrkt att hon vägde upp narkotikan och delade upp den och packade den i två mindre påsar, men den befattningen har inte inneburit ett innehav från hennes sida av narkotikan. Den styrkta befattningen med narkotikan är att bedöma som narkotikabrott.
Åtalspunkten 10; C.S. och H.Å.
- - -
Åtalspunkten 11; H.Å.
- - -
Åtalspunkten 12; P.H. och HÅ.
Utredningen i målet består i beslag hos några andra personer av Iktoriviltabletter till angiven mängd och viss mängd MDPV och de tilltalades uppgifter.
H.Å. har erkänt gärningen och berättat att han minns tillfället, det var några bekanta som ville ha tabletter så han överlät dessa. P.H. har förnekat gärningen och anfört att hon inte har något minne av att det påstådda inträffat.
H.Å:s erkännande vinner stöd av utredningen i övrigt. Han skall fällas för narkotikabrott.
Någon utredning som visar att P.H. överlåtit den aktuella narkotikan föreligger inte. Åtalet skall ogillas beträffande henne.
Åtalspunkt 13; P.H. och H.Å.
Enligt de tilltalades uppgifter har de vid olika tillfällen beställt och förvärvat angivna mängder narkotika men anfört att det var före den 1 februari 2011. Det finns ingen utredning som vederlägger detta varför åtalet skall ogillas.
Åtalspunkten 14; H.Å.
- - -
Åtalspunkten 15; P.H. och J.L.
P.H. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon vet vem R.L. är och har träffat honom några gånger. Hon har inte sagt något till J.L. om att hon skulle ta in narkotika på Norrtäljeanstalten. När det gäller den åberopade anteckningen om 3 gram till Norrtälje så har hon ingen minnesbild och vet inte varför hon skrivit så.
J.L. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Det var den 10 september. Hon fick två avklippta fingertutor med något i av P.H. Hon tror att P.H. sade att det var 3 gram. Hon skulle stoppa det i en kondom och sedan överlämna den till R.L. på Norrtäljeanstalten. Väl där lade hon det på handfatet i besökrummet. Hon vet inte vad det var i påsarna.
R.L. hördes vid huvudförhandlingen. Han är numera avliden. Han lämnade uppgifter som gick ut på att han fick 10 tabletter bensodiazepiner och en tändare men ingen MDPV.
Åklagaren har åberopat anteckningar av P.H. där det står ”R: 700:- sen xanoren +3 g kåken” samt ”J: 3 g + 3 g till Norrtelje…”.
De nyss redovisade anteckningarna ger övertygande stöd för J.L:s uppgift att P.H. gett henne i uppdrag att ta in två fingertutor till R.L. på Norrtäljeanstalten och de visar i sitt sammanhang att det var fråga om MDPV. Rätten finner åtalet över P.H. styrkt. När det gäller J.L. är ju utrett att hon handlat på sätt åklagaren påstått och rätten gör i uppsåtsfrågan samma bedömning som under åtalspunkterna 6 och 7 ovan och finner styrkt att hon förstod att det var MDPV hon transporterade till R.L. Åtalet för narkotikabrott är styrkt även beträffande henne.
Åtalspunkten 16; C.S. och P.H.
C.S. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon började sitt missbruk i februari 2010. Även hennes f.d. sambo har missbrukat. Hon har använt max ett gram i veckan när hon missbrukat som tyngst. Hon har fått MDPV från både P.H. och H.Å. men också från sin f.d. sambo. Av det hon fått från de förra har hon delat med sig till sin sambo men också använt upp själv. Vid vissa tillfällen har det varit fråga endast om att ta del av en rökning. Hon tycker inte att hon överlåtit då hon delat det med sin sambo. Narkotikan har varit av dålig kvalitet.
P.H. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon har överlåtit MDPV till C.S. men kan inte uttala sig om hur mycket det rört sig om. Det har varit helt olika.
I den skriftliga bevisningen återfinns vissa anteckningar om ”Cissi”, dvs. C., där P.H. har antecknat vissa mängder, 0,5 g, 0,3 och 3 g - där nämns hon tillsammans med Snoddas som vad rätten uppfattar som mottagare av 3 gram MDPV - och vidare vissa penningsummor.
Utredningen styrker att P.H. vid ett antal tillfällen överlåtit - och C.S. förvärvat och innehaft - MDPV i sådan mängd att det vid vart och ett av dessa tillfällen är att bedöma som narkotikabrott. Det står klart att det varit fråga om MDPV som P.H. dömts för att ha förvärvat, smugglat in och innehaft enligt fällande dom under någon av punkterna 1-10. Därmed är också klarlagt att det varit fråga om MDPV av normal renhetsgrad. De båda skall enligt det nyss redovisade fällas till ansvar för narkotikabrott.
Åtalspunkterna 17 och 18; P.H., J.L. och J.A.
J.L. har beträffande de aktuella punkterna lämnat i huvudsak uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon var beträffande punkten 17 hemma hos P.H. Det var samma dags eftermiddag som hon mottagit och kvitterat paketet under punkten 6 och hon uppfattade det som en slags ersättning för detta. P.H. sade att det var 3 gram. Hon och J.A. kom att gemensamt bruka den narkotikan. Det gick till på samma sätt i fråga om punkten 18. I anslutning till att paketet under punkten 7 skickats till henne fick hon MDPV-pulver av P.H. som sade att det var 3 gram. Även detta brukades gemensamt av henne och J.A.
J.A. har lämnat följande uppgifter. Det är riktigt att han konsumerat den aktuella narkotikan. Han och J.L. har rökt den tillsammans. Han tycker inte att han mottagit narkotikan utan att han brukat den.
P.H. har beträffande de aktuella punkterna lämnat följande uppgifter. Hon har ett svagt minne av att hon vid något tillfälle gav J.L. 3 gram MDPV.
J.L:s uppgifter har i dessa delar varit entydiga och lämnats såväl vid genomgången av själva åtalen som i samband med åtalspunkterna 6 och 7. Det passar också väl in att de skall ha getts till henne i nära anslutning till att P.H. kommit i besittning av de båda paketen under åtalspunkterna 6 och 7 utan att behöva exponera sig själv som adressat. Rätten finner hennes uppgifter tillförlitliga och därmed är aktuellt åtal styrkt beträffande P.H. och J.L. när det gäller överlåtelse från P.H. samt J.L:s förvärv och innehav. När det gäller åtalet över J.A. så får rätten utgå från deras uppgifter att de sedermera brukat narkotikan gemensamt även om J.L. vid genomgången av punkten 6 sade att hon gav en del till J.A. Eftersom det rör sig om ett uppenbart överenskommet förfarande som förekommit regelmässigt vid ett stort antal tillfällen (det senare uppenbart med hänsyn till mängden och till storleken på en missbrukardos) menar rät- ten att det inte bara handlar om ett brukande från J.A:s sida utan ett från början med dispositionsrätt faktiskt gemensamt innehav av i och för sig hela mängden MDPV. Åtalet är dock begränsat till 1,5 gram. Han skall således dömas för detta.
Det står klart att det varit fråga om MDPV som P.H. dömts för att ha förvärvat, smugglat in och innehaft enligt fällande dom under någon av punkterna 1-10. Därmed är också klarlagt att det varit fråga om MDPV av normal renhetsgrad.
Åtalspunkten 19; H.Å.
- - -
Åtalspunkten 20; H.Å.
- - -
Åtalspunkten 21; P.H.
P.H. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon har inte sålt någon narkotika till K.S. Hon känner flera K. När det gäller inbetalningarna på hennes konto så har hon lånat ut pengar vid några tillfällen till en K. hon känner som är en bekant till henne. Vid några av de gjorda inbetalningarna har hon inte vetat om dessa. När det gäller den åberopade anteckningen ”C. 1 x 600:- + 2 x 500 = 1 600” så är det fråga om en annan C.
K.S. har lämnat uppgifter som rätten uppfattat på följande vis. Hon har känt P.H. i ungefär två år. Hon har missbrukat MDPV. Narkotikan fanns att beställa på nätet och hon fick också MDPV av flera personer, bland dem P.H. Hon vill nu inte berätta några detaljer om detta och minns inte heller.
Åklagaren har i anledning av det senare åberopat uppgifter från K.S. från förundersökningsförhör där hon antecknats ha sagt i sammandrag bl.a. följande. Hon fick en tid bo hemma hos H.Å. och P.H. och bjöds då på MDPV som hon fick röka. Anteckningarna om C. 600 + två gånger 500 avser en skuld hon hade till P.H. då hon fått 3 gram MDPV som hon inte kunde betala och då fick på krita. Hon uppskattar att hon under sommaren 2010 fram till september fått eller köpt sammanlagt 5 gram MDPV.
Av det åberopade kontoutdraget framgår 5 inbetalningar från K.S. under februari, mars, juli (2 st.) och augusti 2010 på respektive 1 500, 300, 800, 800 och 800 kr.
Av utredningen i målet framgår att P.H. hanterat stora mängder MDPV och överlåtit MDPV till olika personer. Uppgifterna i anteckningen, kontoutdraget - särskilt inbetalningarna om 800 kr som motsvarar det pågatanpris för MDPV som P.H. uppgett - och från K.S. under polisutredningen visar entydigt att P.H. överlåtit MDPV - i flera fall mot betalning - till K.S. och rätten finner också övertygande visat att det rört sig om sammanlagt minst 5 gram. Åtalet för narkotikabrott är styrkt.
Åtalet enligt bilaga 2; J.A.
- - -
Påföljdsfrågan m.m.
P.H.
P.H. döms nu främst för ett stort antal grova narkotikabrott som bestått i att hon till Sverige med överlåtelsesyfte infört en sammanlagt mycket stor mängd av den farliga narkotikan MDPV vilken sedan kommit till användning i Sverige av henne själv och av andra som hon överlåtit den till. Förfarandet har satts i system av henne och med hänsyn till överlåtelserna framstår det inte som mindre straffvärt att detta skett genom flera leveranser i stället för en. Rätten finner det samlade straffvärdet uppgå till åtta års fängelse och bestämmer påföljden till detta.
- - -
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde P.H. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3 och 6 narkotikastrafflagen (1968:64), för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3 och 6 samt 3 § narkotikastrafflagen, för narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycketsmugglingslagen (2000:1225) samt för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycketsmugglingslagen till fängelse 8 år. Åtalen för narkotikabrott enligt åtalspunkterna 12 och 13 ogillades. Åklagarens förverkandeyrkanden bifölls.
J.L. dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3, 4 och 6 narkotikastrafflagen till fängelse 2 år 6 månader.
H.Å. dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3, 4 och 6 narkotikastrafflagen till fängelse 1 år 4 månader, varjämte tidigare utdömd skyddstillsyn undanröjdes. Tre åtal ogillades.
C.S. dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 3, 4 och 6 narkotikastrafflagen till fängelse 1 år. Ett åtal ogillades.
J.A. dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen och grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 § andra stycket vapenlagen (1996:67) till fängelse 1 år 3 månader. Ett åtal ogillades.
Svea hovrätt
P.H. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ändra rubriceringen avseende gärningarna i åtalspunkterna 1-8 till brott av normalgraden och att mängden MDPV i åtalspunkten 8 skulle anses ha uppgått till 30 gram. Hon yrkade under alla förhållanden att hovrätten skulle sätta ned fängelsestraffets längd.
Åklagaren yrkade anslutningsvis att fängelsestraffet skulle skärpas. Beträffande åtalspunkterna 1-10 justerade åklagaren åtalet på så sätt att hon gjorde ett tillägg: ”Narkotikan har insmugglats från utlandet till Sverige av P.H.” (justeringen kursiverad). Åklagaren accepterade vad tingsrätten funnit utrett om vilka mängder narkotika P.H. hade befattat sig med.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Öhman, hovrättsrådet Torbjörn Widemar, tf. hovrättsassessorn Samuel Rudvall, referent, och två nämndemän) anförde följande i dom den 4 maj 2011.
Utredningen i hovrätten
Vid huvudförhandlingen i hovrätten har ljud- och bildupptagningarna av förhören med P.H. och J.L. spelats upp. Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som åberopades i tingsrätten. P.H har åberopat ett betänkande om katinoner från det brittiska expertorganet Advisory Council on the Misuse of Drugs (ACMD).
Hovrättens domskäl
I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i dessa delar, har P.H. gjort sig skyldig till sex fall av narkotikabrott av normalgraden, ett fall av grovt narkotikabrott, ett fall av narkotikasmuggling av normalgraden och ett fall av grov narkotikasmuggling.
Åtalspunkterna 1-8 - skuld och rubricering
Det är utrett att P.H. beställt MDPV från utlandet och att preparat levererats till henne samt att hon innehaft medlet i den mening som avses i narkotikastrafflagen de datum som åklagaren har gjort gällande. P.H. har därför som tingsrätten funnit gjort sig skyldig till såväl narkotikasmuggling som narkotikabrott.
P.H. har gjort gällande att MDPV:n som avses i åtalspunkterna 1-8 hade låg renhet och att detta ska påverka rubriceringen och straffmätningen. Dessutom har hon hävdat att narkotikan i åtalspunkten 8 uppgick till 30 gram.
Var renhetsgraden i den narkotika som P.H. mottog och innehade särskilt låg?
Det är åklagaren som har bevisbördan för att preparaten inte haft en särskilt låg renhetsgrad, vilket är något som kan påverka den straffrättsliga bedömningen såvitt avser rubricering och straffmätning (jfr bl.a. NJA 1998 s. 512).
HD har i det angivna rättsfallet uttalat att det vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta finns anledning att utan närmare utredning utgå från att narkotikan i fråga haft en relativt normal renhetsgrad, och att mindre variationer i fråga om renhetsgraden inte heller är sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. För att en reduktion ska ske måste det finnas någon omständighet, som ger en antydan om att narkotikan har varit avsevärt svagare än vad som är normalt. Kravet på sådan utredning bör ställas förhållandevis lågt. Om t.ex. den tilltalade själv uppger att han har god kännedom om att koncentrationen var sällsynt låg och det inte finns skäl att lämna påståendet utan avseende, bör detta vara tillräckligt (jfr rättsfallet NJA 1996 s. 478 och RH 2008:20).
Genom P.H:s egna uppgifter och den skriftliga bevisningen är det utrett att hon beställde MDPV och mottog leveranser av vad leverantören uppgav var MDPV vid de tillfällen som följer av tingsrättens dom. Eftersom de preparat som avses i åtalspunkterna 1-8 inte har tagits i beslag, har dock inte några analyser av dessa gjorts.
P.H. har inte gjort ett särskilt trovärdigt intryck när hon berättat om att narkotikan hade en låg renhetsgrad. Hennes uppgifter om de levererade preparatens effekt är knapphändiga. Hon har dessutom lämnat olika uppgifter i dessa avseenden och gjort gällande att de inte var ”någon höjdare”, att de inte smakade rätt, att de inte gav den uppiggande effekt som MDPV brukade ha på henne och först efter frågor att de inte hade någon effekt alls. Hennes uppgifter är dock inte sådana att de kan lämnas utan avseende.
När det gäller preparatet som avses i åtalspunkten 1 har P.H. slutligen angett att detta var obrukbart och att hon kastade bort det. Som framkommit ovan har preparatet inte tagits i beslag och därmed inte analyserats. Någon analys av preparat från samma leverantör har inte heller gjorts. P.H:s uppgift om att preparatet var obrukbart vinner i någon mån stöd av den omständigheten att hon såvitt framkommit endast gjort en beställning från den aktuella leverantören och att detta avsåg ett prov. Sammantaget finner hovrätten att hennes uppgifter får godtas. Vid dessa förhållanden kan det inte anses utrett att det överhuvudtaget var narkotika som hon mottog och innehade. Åtalet i denna del ska därför ogillas.
När det sedan gäller preparaten i åtalspunkterna 2-8 gör hovrätten följande bedömning. Den narkotika som avses i åtalspunkten 10 har beslagtagits och analyserats och visat sig ha en renhetsgrad på 88 procent. P.H. har gjort gällande att denna narkotika och den som avses i åtalspunkten 8 kom från samma leverantör men att den narkotika som avses i åtalspunkterna 2-7 kom från en annan leverantör. Av den skriftliga bevisningen framgår att P.H. beträffande åtalspunkterna 2-7 erlade betalning för MDPV till en D.D. i Peking, Kina, och såvitt avser åtalspunkterna 8 och 10 till en D.Z. i Yixing, Kina, vilket i någon mån talar för hennes uppgift om att det var fråga om olika leverantörer. Samtidigt framgår emellertid av den skriftliga bevisningen att samtliga beställningar av narkotikan i åtalspunkterna 2-8 och 10 skedde från en person som kallar sig Mike och att denne i sina e-postmeddelanden hänvisar till en och samma hemsida. Därtill kommer att priset för beställningarna var detsamma, 800 amerikanska dollar, och att leveranserna skedde i två omgångar om vardera, enligt vad leverantören uppgav, 50 gram. Hovrätten finner det vid dessa förhållanden utrett att narkotikan som avses i åtalspunkterna 2-8 och 10 beställdes från samma leverantör. Detta talar i sin tur starkt för att all narkotika som avses i dessa åtalspunkter hade samma renhetsgrad, eller i vart fall att renhetsgraden i samtliga fall var normal. Hovrätten instämmer vidare i tingsrättens bedömning att det framstår som otroligt att P.H. skulle ha fortsatt att beställa MDPV från samma leverantör om den levererade narkotikan redan från början visade sig vara av dålig kvalitet. Dessutom har P.H., enligt egna uppgifter, överlåtit narkotika från nu aktuella leveranser till andra personer som inte framfört några klagomål, vilket talar mot att narkotikan haft en särskilt låg renhetsgrad. Sammantaget finner hovrätten att det är utrett att det beträffande åtalspunkterna 2-8 varit fråga om MDPV med en normal renhetsgrad. P.H. har därmed gjort sig skyldig till sammanlagt sju fall vardera av narkotikabrott och narkotikasmuggling avseende denna narkotika.
Vilka mängder MDPV har P.H. insmugglat och innehaft?
Det har i anslutning till åtalspunkten 10 framkommit att den mängd narkotika som levererades var mindre än den som beställdes. Såsom tingsrätten funnit finns det anledning att göra ett säkerhetsavdrag även när det gäller åtalspunkterna 2-8. Hovrätten instämmer därför i tingsrättens bedömning av vilka mängder MDPV som P.H. befattat sig med såvitt avser åtalspunkterna 2-7.
När det därefter gäller åtalspunkten 8 har P.H. gjort gällande att hon endast erhöll 30 gram MDPV och inte, som åklagaren i hovrätten påstått, 45 gram. Som framkommit ovan har denna narkotika inte beslagtagits och alltså inte vägts under förundersökningen. Att beställningen avsåg 50 gram och att det är utrett att leveranserna från den aktuella leverantören i huvudsak överensstämde med beställningarna talar visserligen mot att avvikelsen i mängd var större än vad tingsrätten funnit. P.H:s uppgifter kan dock inte lämnas utan avseende och är inte motbevisade. Vid dessa förhållanden ska hon dömas i enlighet med sitt erkännande, dvs. för att ha insmugglat och innehaft 30 gram MDPV.
MDPV:s farlighetsgrad
P.H. har gjort gällande att MDPV i farlighetshänseende ska jämställas med amfetamin, och inte som tingsrätten gjort med MDMA (ecstasy), och har till stöd för detta åberopat det ovan nämnda betänkandet från ACMD. Av betänkandet framgår bland annat följande. Enligt de narkotikalagar som gäller i Storbritannien delas illegala droger in i tre klasser: A, B och C. Narkotika i klass A är sådan narkotika som är mest sannolik att orsaka skador. Amfetamin hör till klass B och MDMA (ecstasy) till klass A. ACMD rekommenderar att katinonföreningar (bl.a. MDPV) regleras i enlighet med narkotika i klass B, eftersom de skador som förknippas med katinoner motsvarar skadorna av amfetamin.
I svensk rättspraxis görs också vid bedömningen av straffvärdet av narkotikabrott skillnad mellan olika typer av narkotika beroende på hur farlig narkotikan är, dock görs en större åtskillnad mellan olika narkotikatyper än i Storbritannien. Hovrätten anser därför att ACMD:s rekommendation att reglera MDPV som narkotika i klass B och jämförbar i farlighetshänseende med amfetamin inte är direkt tillämplig på svenska förhållanden. Hovrätten ansluter sig istället till den praxis som vuxit fram när det gäller att bedöma hur farligt MDPV är som drog och därmed straffvärdet för brott avseende MDPV (se t.ex. Göta hovrätts dom 2010-06-01 i mål B 1027-10 och Svea hovrätts domar 2011-03-11 i mål B 851-11, 2011-03-25 i mål B 1511-10 och B 1666-11, 2011-04-01 i B 1710- 11 och 2011-04-08 i B 1421-11). I denna praxis har hovrätterna jämställt MDPV med MDMA i farlighetshänseende.
Hur stor är en missbrukardos?
En missbrukardos MDPV har i praxis ansetts uppgå till mellan 50 och 100 mg (jfr de ovan nämnda rättsfallen). Eftersom det råder viss osäkerhet om storleken på en missbruksdos bör denna osäkerhet komma P.H. tillgodo. Hovrätten utgår därför från att en sådan dos motsvarar 100 mg.
Ska brotten rubriceras som av normalgraden eller som grova?
Som angetts ovan ska P.H. dömas för sju fall vardera av narkotikasmuggling och narkotikabrott. Med hänsyn till vad hovrätten funnit utrett om vilka mängder MDPV som P.H. har insmugglat och innehaft, MDPV:s farlighetsgrad och hur stor en missbrukardos är ska brotten i åtalspunkterna 2-8 rubriceras som grova.
Påföljd
P.H. döms nu för ett flertal narkotikabrott. De allvarligaste brotten är de åtta fallen av grov narkotikasmuggling respektive grovt narkotikabrott. Straffvärdet för respektive brott i åtalspunkterna 2-7 och 10 ligger vid ett rent mängdresonemang kring motsvarande tre års fängelse. Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde bör det allvarligaste brottets straffvärde bilda utgångspunkt och därefter bör en successivt minskande andel av övriga brotts straffvärde läggas till (asperationsprincipen). Som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet för nu aktuell brottslighet bör beaktas att insmugglandet och innehaven av narkotikan skett systematiskt och delvis i överlåtelsesyfte. Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar sju års fängelse. Med hänsyn till brottets art och straffvärdet kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Tingsrättens dom ska således ändras på så sätt att fängelsestraffet sätts ned till sju år.
För grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling är stadgat fängelse i minst två år. - - -.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på det sättet att åtalet enligt åtalspunkten 1 ogillades och påföljden bestämdes till fängelse 7 år.
Högsta domstolen
P.H. överklagade och yrkade att HD skulle rubricera gärningarna under åtalspunkterna 2-8 och 10 som brott av normalgraden samt att HD i vart fall skulle sätta ned fängelsestraffets längd.
Riksåklagaren medgav att fängelsestraffets längd sattes ned.
Riksåklagaren justerade åtalet genom följande tillägg till gärningsbeskrivningarna under åtalspunkterna 2-8 och 10. Gärningarna har utgjort led i en verksamhet som bedrivits systematiskt och i större omfattning och avsett en särskilt stor mängd narkotika, varför de är att anse som grova brott.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Severin Blomstrand, Lena Moore, Johnny Herre och Agneta Bäcklund, referent) meddelade den 21 oktober 2011 följande dom.
Domskäl
Brotten
P.H. ska i enlighet med hovrättens i den delen inte överklagade dom dömas för narkotikabrott vid fem tillfällen bestående i överlåtelse av sammanlagt 29 gram MDPV (åtalspunkterna 15-18 och 21) samt narkotikabrott och narkotikasmuggling vid ett tillfälle bestående i att hon, delvis i överlåtelsesyfte, förvärvat och innehaft 8,5 gram MDPV som smugglats in (åtalspunkten 9).
P.H. har vidare enligt hovrättens dom gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling i åtta fall (åtalspunkterna 2-8 och 10). Hon har i överlåtelsesyfte förvärvat, smugglat in och innehaft MDPV, sammanlagt 347,7 gram. Brotten har bestått i att hon via Internet beställt MDPV från Kina som smugglats in till Sverige under perioden juli-oktober 2010. Leveranserna har vid flertalet tillfällen avsett 45 gram, vid ett tillfälle 30 gram samt vid det sista tillfället 47,7 gram.
Målet i HD gäller rubriceringen av de i punkt 2 nämnda brotten och påföljden för den samlade brottsligheten.
Lagreglering
Enligt 1 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64) straffas bl.a. förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte samt innehav och överlåtelse av narkotika som narkotikabrott om gärningen sker uppsåtligen. I andra stycket hänvisas till lagen (2000:1225) om straff för smuggling där det i 6 § finns bestämmelser om narkotikasmuggling. Att gärningarna i detta mål är att bedöma enligt bägge lagarna saknar egentlig betydelse för påföljdsfrågan (se HD:s dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 , p. 6).
Den i narkotikastrafflagen föreskrivna straffskalan för narkotikabrott är fängelse i högst tre år. Straffskalan för grovt narkotikabrott är fängelse i lägst två och högst tio år. Enligt 3 § andra stycket ska vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Det anges vidare att bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Omständigheterna i detta mål
I fråga om bakgrunden till brotten finns inga andra uppgifter än de som P.H. har lämnat. Hon har berättat följande. Hon är narkotikamissbrukare. Vid tiden för brotten rökte hon MDPV flera gånger varje dag och kunde förbruka mer än ett gram dagligen. Hon arbetade från och till som kock på en förskola och rökte då inte under arbetstid. Hon beställde MDPV från Kina vid fyra tillfällen men leveranserna delades upp på åtta tillfällen, något som bestämdes av leverantören. Priset var 800 USD för 100 gram. Som regel var de fem till åtta vänner och bekanta som gick ihop för att finansiera och göra inköpen. Det var hon som gjorde beställningarna eftersom hon hade tillgång till dator och var van vid att använda Internet. Hon fick pengar av de andra och när narkotikan levererades delade hon upp den efter envars insats. Hon har inte gjort någon vinning på den narkotika som hon beställde för de andras räkning. Insatsbeloppen beräknades så att hon kunde täcka sina utgifter, t.ex. för att skicka pengar till leverantören. Sin egen andel brukade hon själv, tillsammans med sin pojkvän som också missbrukade MDPV. Hon sålde inte narkotika till andra än vänner och bekanta.
Den narkotika som avses i åtalspunkten 10 har beslagtagits och analyserats och visat sig ha en renhetsgrad på 88 procent. Övrig narkotika som åtalet avser har inte tagits i beslag och således inte heller analyserats.
Om MDPV
Katinon är den huvudsakliga centralstimulerande substansen i växten khat. Substanser som till strukturen liknar katinon men som är helsyntetiska kallas syntetiska katinoner. Under de senaste åren har flera syntetiska katinoner introducerats på den illegala marknaden. MDPV, metylon, mefedron, metedron, butylon, flefedron, nefyron och N-etylkatinon är exempel på narkotikaklassade syntetiska katinoner. MDPV, som narkotikaklassades den 1 februari 2010, är en av flera syntetiska droger som har introducerats via Internet. Det är en relativt ny drog och dess verkningar har observerats under en förhållandevis kort tid.
Det finns olika uppgifter om vad som är en normal missbruksdos av MDPV. Preparatet kan brukas på flera olika sätt och missbruksdosen beror till viss del på hur preparatet intas, t.ex. injiceras, röks eller ”sniffas” (tas genom näsan). Hovrätten har utgått från att en missbruksdos skulle motsvara 100 mg. Riksåklagaren har förklarat sig godta en uppskattning av missbruksdosen till 75 mg. Enligt riksåklagaren har MDPV, liksom andra syntetiska katinoner, normalt en hög renhetsgrad.
Om preparatets farlighet
HD har i en dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 (p. 33) uttalat att mefedrons generella farlighet inte på något för straffvärdebedömningen i det målet avgörande sätt skiljer sig från amfetamins generella farlighet.
Av utredningen i förevarande mål framgår dels att MDPV, mefedron, butylon och metedron uppvisar betydande likheter, såväl när det gäller kemisk struktur som i fråga om egenskaper, effekter, missbruk, beroende och giftighet, dels att syntetiska katinoner generellt har samma verkningar. Den i målet förebringade utredningen ger stöd för att MDPV och mefedron, liksom andra syntetiska katinoner, bör jämställas i farlighetshänseende.
Av det anförda följer att HD:s uttalande i den nyss nämnda domen äger giltighet även för MDPV och andra syntetiska katinoner, såvitt nu kan bedömas. MDPV skiljer sig sålunda inte från amfetamin på något för straffvärdebedömningen i målet avgörande sätt i fråga om generell farlighet.
Grovt brott?
Riksåklagaren har gjort gällande att brotten enligt punkt 2 ovan är att bedöma som grova med hänsyn till att gärningarna utgjort led i en verksamhet som bedrivits systematiskt och i större omfattning och avsett en särskilt stor mängd narkotika.
Regleringen av förhållandet mellan narkotikabrott enligt 1 § och grovt narkotikabrott enligt 3 § narkotikastrafflagen tillkom genom lagstiftning som trädde i kraft år 1981 (prop. 1980/81:76). Lagändringarna innebar bl.a. en höjning av den lägre straffgränsen för grovt narkotikabrott och en ändring av kriterierna för när grovt narkotikabrott föreligger. Ett huvudsyfte med ändringarna var att beteckningen grovt brott - och därmed den strängare straffskalan - skulle förbehållas de allvarligaste gärningarna. Avsikten var att också andra omständigheter än mängden skulle tillmätas ökad betydelse vid bedömningen av om brottet är grovt. Rubriceringen grovt brott är avsedd för främst sådana allvarliga gärningar som ingår i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende.
I förarbetena till ändringen år 1981 anges som en utgångspunkt att missbruksrelaterad narkotikabrottslighet i större utsträckning än tidigare bör kunna bedömas som normalbrott. Som exempel anförs att en yngre narkotikamissbrukare som överlåter eller medverkar till en överlåtelse av narkotika i det huvudsakliga syftet att finansiera ett eget missbruk inte bör träffas av den straffskärpning som höjningen av minimistraffet för grovt brott innebär. Vidare uttalas att det i sådana situationer ofta rör sig om förhållandevis stora kvantiteter narkotika, men att det inte sällan är beroende av tillfälligheter vilken mängd brottet har avsett i det enskilda fallet (a. prop. s. 206).
Samtidigt betonas i förarbetena att det inte som skäl för strafflindring kan åberopas att gärningsmannen själv brukar narkotika när det är fråga om brottslighet av ”verkligt allvarlig natur, t.ex. när gärningsmannen tagit befattning med narkotika i stor omfattning eller när gärningen är ägnad att leda till en omfattande spridning av missbruket” (a. prop. s. 208). Hänsynslösheten i gärningsmannens förfarande ska alltså tillmätas ökad betydelse vid bedömningen.
P.H. har gått samman med missbrukande bekanta och gjort inköp av MDPV via Internet. Hon förvärvade själv sådana mängder att hon hade möjlighet att, i vart fall till en viss del, tillgodose sin pojkväns behov av droger. Hon har inte haft något vinstsyfte och hennes handlande har inte präglats av någon hänsynslöshet. De ifrågavarande brotten är inte av sådan karaktär och har inte heller avsett sådana mängder att de är att bedöma som grova. Brotten ska därför bedömas som narkotikabrott och smugglingsbrott av normalgraden.
Utgångspunkter för bedömningen av brottslighetens straffvärde
I 29 kap. 1 § första stycket BrB föreskrivs att straffet med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Den tillämpliga straffskalan för de aktuella brotten är fängelse i högst tre år.
Vid bestämmande av straffet ska beaktas att straffskalorna för narkotikabrott och grovt narkotikabrott sammanfaller i den övre delen för brott av normalgraden och den nedre delen för det grova brottet (två till tre år). I sådana situationer tillämpas, när fråga inte är om flerfaldig brottslighet, ytterst sällan den övre del av straffskalan för brott av normalgraden som överlappar det grova brottets straffskala.
Eftersom det är fråga om ett gemensamt straff för flera brott kan straffet enligt 26 kap. 2 § BrB bestämmas till fängelse i högst fyra år. Utgångspunkten vid straffvärdebedömningen av flerfaldig brottslighet är i regel det allvarligaste av brotten. Till straffvärdet för det brottet läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottets allvar. Faktorer som kan vara av betydelse för reduktionens storlek är vilken typ av brott det är fråga om samt vilket tidsmässigt eller annat samband som kan finnas mellan brotten (se NJA 2008 s. 359). Skälen för att avvika från vad som skulle följa av en ren kumulation minskar ju svagare sambanden är mellan de olika brotten (se NJA 2009 s. 485).
Straffvärdet avseende de enskilda brotten
Särskilt när det gäller brottslighet som inte är grov är arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med viktiga fatkorer vid bedömningen av straffvärdet. För att främja intresset av en enhetlig rättstillämpning bör då eftersträvas inte endast att en adekvat jämförelse av den allmänna farligheten av olika preparat kan göras, utan också att farligheten av olika mängder av de olika preparaten ska kunna jämföras.
Det har redan konstaterats (se p. 12) att MDPV, när det gäller artbedömningen, på nuvarande kunskapsstadium får anses tillhöra en grupp narkotika av ungefär samma farlighetsgrad som amfetamin. En annan fråga är om preparaten i mängdhänseende är jämförbara.
Det vanligaste vid mängdjämförelser har varit att man har utgått från en ”normal missbruksdos”. En sådan dos definieras då som den mängd av preparatet som ger den avsedda ruseffekten för en inte tillvand person. Utredningen i målet tillåter emellertid inte några bestämda slutsatser beträffande hur farligheten av olika mängder av MDPV förhåller sig till amfetamin (jfr p. 9). I den mån det föreligger någon skillnad förefaller MDPV att vara i mängdhänseende farligare än amfetamin, men den osäkerhet som finns bör räknas den tilltalade till godo. Under alla förhållanden finns det inte tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV annorlunda än amfetamin.
Art och mängd är emellertid inte de enda faktorer som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. De utgör endast en del av bedömningsunderlaget. Som HD framhöll i sin dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 är det angeläget att omständigheter vid sidan av art och mängd tillmäts större betydelse vid bestämningen av straffvärdet än vad som ofta har skett. Det gäller inte bara vid grova brott - som var aktuella i det målet - utan även vid brott av normalgraden. En samlad bedömning av alla relevanta faktorer leder alltså till att straffvärdet kan bli såväl högre som lägre än vad det blir om bara art och mängd beaktas.
Vidare måste de straffvärden som framgår av den av domstolarna ofta använda amfetamintabellen, som utgår från mängd, anses vara för höga. En sänkning av dessa värden följer som en naturlig konsekvens av den nämnda domen och möjliggör en mer differentierad straffvärdebedömning - inom den ram som anges i punkt 19 - utan att brottet blir att bedöma som grovt.
De brott som är av störst betydelse för straffmätningen i detta mål är de närmast identiska fyra beställningar av MDPV som har resulterat i åtta leveranser (se punkt 2 ovan). Varje sådan beställning bör i straffvärdehänseende bedömas som en gärning och därmed som ett brott.
Det har inte framkommit annat än att P.H:s förvärv, till den del de inte har varit avsedda för henne själv och hennes pojkvän, till en övervägande del har utgjort ursprungliga samköp. Det förefaller ha varit mer eller mindre tillfälliga faktorer som ledde till att P.H. var den som utförde beställningarna. Det har varit fråga om utpräglat missbruksrelaterad brottslighet och hon har inte utfört gärningarna i vinstsyfte.
Mot bakgrund av det anförda ska vid en samlad bedömning envar av de fyra större beställningarna anses ha ett straffvärde på fängelse i sex månader.
Straffvärdet av brottsligheten i dess helhet
P.H. har - utöver vissa andra brott av underordnad betydelse för påföljdsbestämningen - alltså gjort sig skyldig till fyra brott som vart och ett har ett straffvärde svarande mot fängelse i sex månader. Eftersom det är fråga om missbruksrelaterade brott avseende narkotika med starka tidsmässiga samband finns det vid bedömningen av den sammantagna brottslighetens straffvärde skäl för en betydande avvikelse från vad som skulle följa av en ren kumulation av straffvärdet för brotten. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i ett år.
Bestämmelsen i 29 kap. 2 § BrB föranleder inte någon annan bedömning. Visserligen ska efter den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2010 som försvårande omständighet anses att brottet utgjort ett led i en brottslighet som har utövats systematiskt. I fråga om upprepade förvärv av narkotika som beror på eget missbruk är dock sambandet mellan brotten i regel inte sådant att brottsligheten är att anse som systematisk i den mening som avses i bestämmelsen. Sådan är situationen beträffande den brottslighet som P.H. har gjort sig skyldig till.
Billighetsskäl?
Som särskilda skäl för ett lindrigare straff har P.H. åberopat den långa häktningstiden och de konsekvenser som hennes frihetsberövande har fått för hennes fyraårige son. Under den tid som P.H. har varit frihetsberövad har sonen liksom tidigare bott hos morföräldrarna. Omständigheterna är inte sådana att de med tillämpning av 29 kap. 5 § 8 BrB påkallar att P.H. får ett lägre straff än det som brottslighetens straffvärde motiverar.
Påföljdsval
Straffvärdet och arten av de brott P.H. har gjort sig skyldig till är sådana att straffet normalt ska bestämmas till fängelse. Några skäl att avvika från ett straff bestämt efter straffvärdet har inte framkommit.
P.H. ska mot bakgrund av det anförda dömas till fängelse i ett år.
Domslut
Domslut
HD ändrar på det sättet hovrättens domslut att HD dels bedömer gärningarna under åtalspunkterna 2-8 och 10 som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) och narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling, dels bestämmer påföljden till fängelse ett år.
II
Västmanlands tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Västmanlands tingsrätt mot A.S. för narkotikabrottslighet under 15 åtalspunkter. Åklagaren påstod att A.S. vid ett antal tillfällen hade själv eller tillsammans och i samförstånd med annan/andra via internet/e-post eller på annat liknande sätt kontaktat leverantör av narkotika i annat land och beställt MDPV eller metylon, som är narkotika. Leverantören hade därefter skickat narkotikan i försändelser adresserade till A.S. I vissa fall hade försändelsen anträffats och beslagtagits vid tullbehandling (åtalspunkterna 1 och 4) eller på utlämningsställe för postbehandling (åtalspunkterna 8, 14, 15 och 16). I andra fall hade försändelsen kvitterats ut av A.S:s bror eller någon annan (åtalspunkterna 9, 12 och 13). I åter andra fall hade A.S. själv eller tillsammans och i samförstånd med annan/andra tagit emot narkotikan, innehaft den och överlåtit den (åtalspunkterna 6 och 7). Åklagaren rubricerade gärningarna enligt åtalspunkterna 1 och 4, vilka avsåg 8,65 gram MDPV respektive 1,8 gram MDPV och 1,03 gram JWH-018, som narkotikasmuggling, alternativt försök till narkotikasmuggling, gärningarna enligt åtalspunkterna 6 och 7, vilka avsåg omkring 250 gram MDPV och omkring 20 gram metylon, som grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott, gärningarna enligt åtalspunkterna 8, 9, 12, 13 och 16, vilka avsåg 247 gram MDPV, 50 gram metylon, 49,5 gram MDPV, 13 gram MDPV respektive 10,4 gram MDPV, som grov narkotikasmuggling samt gärningarna enligt åtalspunkterna 14 och 15, vilka avsåg 9,98 gram MDPV respektive 3,03 gram MDPV, som narkotikasmuggling. Åtalet omfattade vidare narkotikabrott bestående i att A.S. vid tre tillfällen överlåtit tillhopa omkring 11 gram MDPV (åtalspunkt 3), vid två tillfällen överlåtit tillhopa omkring 10 gram MDPV (åtalspunkt 5), vid ett tillfälle brukat metylon och MDPV (åtalspunkt 10) samt vid ett tillfälle i överlåtelsesyfte innehaft en okänd mängd MDPV (åtalspunkt 11). Slutligen åtalades han också för bedrägeri (åtalspunkt 2).
I anslutning till vissa av åtalspunkterna yrkade åklagaren förverkande av i beslag tagen narkotika m.m.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Per Andersson) anförde följande i dom den 1 mars 2011.
Domskäl
Åtalspunkt 1
A.S. har förnekat narkotikasmuggling (fullbordat brott) och kan varken erkänna eller förneka försök till narkotikasmuggling. Han har inget minne av någon sådan beställning. Han har ingen erinran mot förverkandeyrkandet.
Åklagarens skriftliga bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten].
Tingsrätten gör följande bedömning.
Genom den skriftliga bevisningen framgår att en försändelse från Kina med i åtalet angiven mängd MDPV med en renhetsgrad på 80 % har anträffats av Tullen på Arlanda flygplats den 1 juli 2010. Försändelsen var adresserad till A.S. på hans mammas dåvarande bostadsadress i Borlänge där han enligt egna uppgifter själv var folkbokförd vid den aktuella tiden. A.S. har närmare hörd över åtalet uppgett att det är möjligt att han beställt narkotikan men att han inte har något klart minne av just denna beställning. Han känner heller inte till leverantören som anges på försändelsen (Mr Kong). Han sökte vid den här tiden på olika hemsidor som ledde till en hemsida som heter Ali Baba där man kunde beställa bl.a. MDPV. Han beställde sedan mindre partier för sitt eget missbruk och eftersom han inte hade någon annan adress att uppge vid beställningarna än mammans adress där han fortfarande var folkbokförd så använde han den adressen. Han brukade alltid beställa partier understigande 10 gram för att på så sätt inte riskera att fällas till ansvar för grovt narkotikabrott om brottsligheten upptäcktes. Han har under åtalspunkt 4 (som avser tullbeslag av bl.a. MDPV den 19 augusti 2010) berättat att han inte hade någon egen dator utan att han i stället använt sig av sin brors dator för beställningen av den narkotikan.
Tingsrätten finner mot bakgrund av att A.S. erkänt en rad liknande beställningar av motsvarande mängder MDPV vid senare tillfällen (se åtalspunkt 4 och 14-16) och då han vid dessa tillfällen använt sig av den egna folkbokföringsadressen eller mammans senare adress i Krylbo, att det är praktiskt taget uteslutet att beställaren av narkotikan är någon annan än A.S. som härigenom och då narkotikan förts in i landet ska fällas till ansvar för narkotikasmuggling, fullbordat brott. Det särskilda yrkandet om förverkande av narkotikan är lagligen grundat och ska bifallas.
Åtalspunkt 2
Tingsrätten fann på anförda grunder att åtalet skulle ogillas.
Åtalspunkt 3
A.S. har förnekat brott och invänt att han har sålt droger till Ji.E. men inte sådana som vid tidpunkten varit narkotikaklassade.
Åklagarens skriftliga bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten]. A.S. har som skriftlig bevisning åberopat promemoria upprättad av inspektören L.J. som finns intagen på sidan 18 i förundersökningsprotokollet, till styrkande av att A.S. under tid åtalet avser haft tillgång till lagliga droger, samt uppgift i avsänt sms, som finns intaget på sidan 257 i protokollsbilaga G, utvisande att han den 28 september 2010 har haft tillgång till då lagliga droger.
A.S. har hörd över åtalet uppgett i enlighet med sin ovan redovisade inställning att överlåtelse ägt rum av lagliga droger i form av Naferon. Drogerna fick han tillbaka av polisen efter att de varit i beslag en tid. Naferon är ljusbrunt till färgen. Uppgiften om lagliga droger stöds i viss mån av Ji.E:s uppgifter vad avser det första köpet som gjordes upp vid Romme travbana och del av det andra köpet som ägde rum vid järnvägsstationen i Krylbo. Denne har i den delen uppgett att pulvret han fick vid travbanan var gulaktigt och hade inte samma ”drag” som MDPV, som han tidigare hade provat, liksom det bruna han köpte 4 gram av (förutom 1 gram vitt pulver) till reducerat pris vid det ena köpet vid järnvägsstationen. Han har därför i efterhand efter att ha tagit del av förhörsuppgifterna med A.S. börjat tvivla på att han fick MDPV vid köpen. Han tror dock att det vita pulvret han köpte vid två tillfällen vid järnvägsstationen var MDPV.
Tingsrätten finner ej anledning att ifrågasätta Ji.E:s uppgifter då han enligt vad som upplysts själv har fällts till ansvar för innehav av aktuell narkotika. Genom hans uppgifter är det styrkt att A.S. överlåtit sammanlagt 6 gram (1 + 5) MDPV vid två tillfällen vid järnvägsstationen i Krylbo. A.S. ska således dömas för narkotikabrott i två fall. Brotten är inte ringa. Han ska dock frikännas från ansvar för narkotikabrott vid Romme travbana.
Åtalspunkt 4
A.S. har erkänt gärningen och medgett det särskilda yrkandet om förverkande av i beslag tagen narkotika.
Utredningen visar att Tullverket på Arlanda flygplats den 19 augusti 2010 anträffat en brevförsändelse från Kina adresserad till A.S. på hans mammas dåvarande adress i Borlänge. Beslaget utgörs enligt analysbesked av 1,80 gram MDPV med en renhetsgrad av 91 % och 1,03 gram JWH-018, som är narkotika.
A.S. har berättat att det vid den tiden inte fanns MDPV att köpa i Sverige. Han kom därför i kontakt med en person vid namn S.W. i Kina. Han betalade 500 kr för sammanlagt två gram narkotika inklusive frakt (free shipping) bestående av ett gram MDPV och ett gram JWH-018. Varorna kom aldrig fram men han ifrågasätter inte att det är hans varor som tagits i beslag. Han hade ingen egen dator så det är troligen hans yngre brors dator (som fanns i bostaden i Borlänge) han använt för att beställa narkotikan. Han har också berättat att det var säkrare att beställa narkotika från Polen eftersom det då är fråga om EU-post som inte passerar tullen.
Erkännandet stöds av de egna uppgifterna och övrig i bilaga 1 åberopad bevisning. Åtalet är styrkt. Brottet ska rubriceras som narkotikasmuggling. Det särskilda yrkandet är lagligen grundat och ska bifallas.
Åtalspunkt 5
A.S. har förnekat gärningen och invänt att han inte har sålt några narkotikaklassade droger under i åtalet angiven tid.
Han har uppgett att han inte känner någon person vid namn R.M. utan att det troligen är Ja.H:s kompis. Han har säkert sålt droger till honom med hänsyn till betalningen som åklagaren redogjort för, men han vet inte exakt vad han i förekommande fall har sålt till denne. Han har även handlat med annan liknande men laglig drog benämnd 2-dpmp som redan vid 3 mg ger en ordentlig ”skjuts”. En normal användardos MDPV ligger i vart fall på 10-15 mg medan han själv använder ca 30 mg MDPV per gång. Priset för MDPV är 300 kr per gram utom i Västerås där priset av någon anledning är 500-600 kr per gram.
Åklagarens bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten].
Det är visserligen genom den skriftliga bevisningen utrett att angiven person (M.) varit ute efter att handla droger av A.S. och för detta ändamål betalat 1 750 kr för 10 gram, vilket sannolikt är en delbetalning av åberopad sms-trafik att döma. Priset talar för att det kan vara fråga om MDPV, men här saknas det helt stödbevisning för att det varit fråga om annat än lagliga droger, som A.S. uppgett. R.M. har t.ex. inte hörts om gärningen. Det är heller inte utrett huruvida köpet som sådant verkligen genomfördes. Åtalet ska på anförda grunder ogillas.
Åtalspunkt 6-9
A.S. har förnekat gärningarna i åtalspunkt 6 och 7 då han inte har beställt, mottagit eller överlåtit den narkotika som åtalen avser. Han misstänker att det är Ja.H. som har beställt och mottagit den försändelse som kom till Norberg den 26 oktober 2010. Han har samma inställning i åtalspunkt 8 och 9. Han har inte beställt den i åtalspunkt 8 avsedda narkotikan och har inte varit medveten om att postavin avsåg 247 gram MDPV. Han har ingen erinran mot åklagarens särskilda föverkandeyrkande.
Åklagarens skriftliga bevisning framgår av bilaga 1 och 2 [här uteslutna]. Av beslagsprotokoll och analysbesked framgår att polisen efter husrannsakan den 27 oktober 2010 hos Ja.H. på hans villafastighet på Gamla Banan 5 i Norberg anträffade en postavi på A.S. som befann sig på adressen. Postavin avsåg en försändelse från Kina adresserad till A.S. med uppgiven adress Gamla Banan 5 i Norberg, som förvarades på Postens utlämningsställe hos Coop Fagersta. Försändelsen innehöll 247 gram MDPV, som är narkotika, med en renhetsgrad på 100%. Polisens undersökning av en dator tillhörig Ja.H. utvisar att beställningen av angiven mängd narkotika har gjorts med hjälp av den. Tingsrätten återkommer till bedömningen av innehållet i datorn. Av beslagsprotokoll framgår också att polisen hos Posten anträffat kvittenser över ytterligare tre försändelser från Kina som delats ut den 26 och 27 oktober 2010 på nu aktuell adress och på A.S:s mammas adress i Krylbo varvid en yngre hemmavarande bror till A.S. kvitterat försändelserna hos mamman.
Åklagaren har sakframställningsvis redogjort för flera utlandsbetalningar som A.S. gjort från ett Western Union-konto under aktuell tid men förklarat att det inte finns någon betalning som säkert kan härledas till nu angivna beställningar. Åklagaren har bl.a. påstått att en utlandsbetalning till Kina den 9 oktober 2010 om ca 9 978 kr har utförts av A.S.
A.S:s skriftliga bevisning framgår av tingsrättens aktbilaga 68. Av åberopade kontoutdrag (sidorna 67 och 165 i protokollsbilaga B) framgår att 11 000 kr fördes över den 6 oktober 2010 från Ja.H:s konto i Nordea i Fagersta till A.S:s konto i Länsförsäkringar Bank i Västerås och att två utlandsbetalningar jämte avgifter registrerats den 8 oktober från sistnämnda bankkonto med sammanlagt ca 10 293,57 kr. Av åberopade uppgifter på sidan 73-74 i nämnda protokollsbilaga (som utgör transaktionshistorik hos Western Union) framgår att ca 9 978 kr betalats av A.S. den 9 oktober 2010 och att beloppet betalats ut i Putian i Kina.
Försvaret har sakframställningsvis hävdat att angiven utlandsbetalning i själva verket är en betalning av Ja.H. för en narkotikabeställning denne gjort, men att A.S. låtit Ja.H. använda sitt Western Union-konto då denne saknade sådant konto och heller inte hade någon legitimation, vilket krävs för att öppna sådant konto. Försvaret har också pekat på att Ja.H. hade ca 12 818 kr på sig vid husrannsakan den 27 oktober och att det kan vara betalningsmedel till den återstående betalningen om 2 000 US dollar som det talas om i chattfragmentet som polisens IT-tekniker anträffat i Ja.H:s dator.
På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Ja.H., IT-forensikern Jo.H., posttjänstemännen K.H. och Jö.H. samt polismännen J.B. och Jo.E. På A.S:s begäran har vittnesförhör hållits med yngre brodern L-s N. angående frågan huruvida A.S. har biträtt Ja.H. vid angiven utlandsbetalning via Western Union. Även A.S. har åberopat vittnesförhör med K.H. och Jö.H. till styrkande av att försändelsen till Norberg i åtalspunkt 6 kvitterades av annan person än A.S. (vilket i och för sig visat sig vara ostridigt i målet då det är en bror till A.S. som kvitterat den försändelsen).
A.S. har under olika åtalspunkter lämnat uppgifter som rätten uppfattar hör till nu aktuella gärningar och som därför redovisas även i denna del av åtalet.
A.S: Han har sedan i början av oktober 2010 bott inneboende hos Ja.H. och han började vistas hos honom i slutet av september samma år. De träffades första gången under våren 2010 och det var Ja.H. som tog kontakten eftersom denne kände till att han köpte mindre mängder droger på Internet. Han köpte även lagliga droger i form av Pentylon som han och Ja.H. injicerade tillsammans. Ja.H. ville att han skulle beställa hektopartier MDPV. Den 26 oktober åkte han och P.P. till hans mamma i Krylbo där de stannade en stund och fikade. De åkte sedan till Borlänge i ett ärende. Han har inte hämtat någon försändelse hos sin mamma vid det tillfället. Senare på kvällen kom de tillbaka till Ja.H:s bostad. De upptäckte under kvällen att polisens civila spanare åkte utanför adressen. Det var han, Ja.H., P.P. och en kille som heter M. som då befann sig hemma hos Ja.H. Denne skickade sedan iväg M. i en taxi och betalade taxichauffören 1 000 kr. När han sedan vaknade dagen efter hade P.P. gett sig av från bostaden. Senare anlände polisen och tog med sig Ja.H. men lät honom stanna kvar efter utfört urinprov. Därefter anlände postbilen varvid han kvitterade en avi från utlandet som skulle hämtas ut på utlämningsställe i Fagersta. Den hade kommit med expressbudet som tidigare varit på adressen fick han reda på. Han väntade en jacka han beställt för ca 2 000 kr och måste ha sovit när expressbudet kom. Han hade avin i byxfickan när polisen återvände och grep honom. Han skulle aldrig ha haft avin i fickan om han känt till att det låg 250 gram MDPV på utlämningsstället i Fagersta. Han vet inte riktigt varifrån han hade beställt jackan eller när han gjorde det. Han vet inte heller exakt vad han betalade eller i vilken valuta. Det kan vara jackan som gick i retur senare i november 2010 (jfr sid. 18 i fu-prot.). Han har inget att göra med den ”chatt”-konversation som polisen spårat i Ja.H:s dator. Han har inte gjort aktuella beställningar och han har inte beställt någonting överhuvudtaget av Allen (J.M.C.). Däremot har han haft telefonkontakt med Allen eftersom han hjälpt sin syster att köpa skor och kläder av denne. Han ställer sig frågande till åklagarens uppgifter om att Allen skickat sms till hans syster om en leverans av MDPV eftersom Allen hade hans telefonnummer och i förekommande fall kunde ha kontaktat honom direkt.
Ja.H: Han och A.S. träffades under våren 2010 då de har gemensamt intresse i ”lagliga exklusiva kemikalier”. De träffades sporadiskt och återupptog sedan kontakten i september 2010 då han även erbjöd A.S. tillfälligt boende på grund av att dennes mamma flyttat från Borlänge till Krylbo och då hennes nya hyresvärd inte ville veta av A.S. i fastigheten. Han ställde också en, men endast en, av sina datorer i hobbyrummet till A.S:s förfogande. Det är en Asus som är som en enda stor datorskärm (man skriver direkt på skärmen). Han hade under hösten sålt sitt företag och hade vid tillfället mycket god ekonomi. Han har överfört pengar till A.S:s konto för att denne skulle kunna få ett VISA-kort men han har ingen del i någon betalning via Western Union åt A.S. som denne påstått.
K.H: Hon har vid tre tillfällen delat ut eller försökt dela ut försändelser till Gamla Banan 5 i Norberg, som inte ingår i hennes ordinarie utdelningsområde. De två första tillfällena vill hon minnas var dagarna efter varandra och då öppnade en person som uppgav sig vara adressaten varvid hon överlämnade försändelserna utan att kräva legitimation. Vid det tredje tillfället, den 27 oktober 2010 vid 08.30-tiden, som vad hon minns var några dagar efter de tidigare postutdelningarna, var det ingen som öppnade dörren trots att det lyste i flera rum i villan. Hon lade därför postavin i brevlådan och tog med sig försändelsen tillbaka för uthämtning på utlämningsstället. Hon vet inte vilket utlämningsställe det var då det finns flera inom utlämningsområdet. Hon tycker sig känna igen A.S. idag som den som kvitterade de första två försändelserna, men hon är inte helt säker på sin sak. Den personen var mörkblond eller motsvarande och ganska lång och smal, längre än vad hon själv är. Hon är 175 cm och hade höga arbetsskor på sig vid tillfället. Att hon uppgett 180 cm i polisförhöret kan hon inte förklara närmare än att hon vid det tillfället kanske uppfattade längden som 180 cm.
Jö.H. har inte varit på adressen utom vid ett tillfälle under våren 2010. Det var svårt att hitta adressen, det är det enda han kan säga i saken.
Polismännen J.B. och Jo.E. har bekräftat att de deltog i en husrannsakan hos Ja.H. på Gamla Banan 5 i Norberg och att det var flera polispatruller närvarande samt att det beslagtogs pulver som visade sig indikera för MDPV. Genom polismännens uppgifter är det vidare utrett att Ja.H. medtogs av polisen och att A.S. sattes under bevakning och även fick lämna urinprov på plats. Den polispatrull som bevakat A.S. lämnade sedan på grund av missförstånd platsen för att strax återkomma och gripa A.S. såsom misstänkt för narkotikabrott. Polismannen Jo.E., som ingick i den patrull som grep A.S., har vidare berättat att denne i samband med avvisiteringen på polisstationen i Fagersta vände sig om och rullade in den nu aktuella postavin bland sedlarna han hade på sig innan han lade dem i en förvaringsbox.
L-s N. har uppgett att han åkte med sin bror A.S. och Ja.H. till Sala där brodern hjälpte Ja.H. med en överföring. Han antar att det var kläder betalningen avsåg eftersom de brukar köpa kläder. Han tror att Ja.H. inte kunde utföra överföringen själv. Den ägde rum i en kiosk i Sala som ligger mittemot Systembolaget. Han var med inne i kiosken i början men gick senare ut och rökte. Han minns inte datumet men det var några månader sedan, kanske någon gång i september 2010.
Tingsrätten gör följande bedömning.
Av utredningen framgår att beställningen av i beslag tagna 247 gram MDPV har gjorts med hjälp av Ja.H:s dator. Ja.H. har uppgett att datorn disponerades av A.S. som ostridigt hade bott och vistats under en tid hos honom. Den uppgiften har heller inte ifrågasatts av A.S. Närmare uppgifter om beställningen har anträffats på återskapade filer i datorn. Bl.a. framgår att beställaren kallar sig A. och att leverantören kallar sig Allen. Allen är enligt ostridiga uppgifter identisk med J.C. från Kina. A.S. har uppgett att han har handlat kläder och skor av honom, men han har förnekat att han beställt narkotika. Den uppgiften står emellertid i strid med uppgiften i två olika sms den 13 och 15 september 2010 mellan Allen och L-a N., som finns intaget på sidan 493 i protokollsbilaga G (som åklagaren åberopat som allmän bevisning), i vilka Allen informerade att A.S:s MDPV fanns att avhämta på det lokala postkontoret. Av de återskapade textmeddelandena i Ja.H:s dator framgår att beställaren instruerar leverantören att skicka MDPV:n till A.S. på nu aktuell adress samt 50 gram metylon till A.S. på dennes moders adress i Krylbo. Tonen är närmast kamratlig och beställaren anger bl.a. I.N. som sin mamma. Mycket talar således för att det är A.S. som är beställaren.
Det som också talar för att så är fallet är att A.S. befann sig hos Ja.H. när postbudet kom samt att han hade postavin på sig när han greps av polisen även om han inte mottog själva försändelsen. Hans invändning att han trodde att försändelsen innehöll en jacka han beställt från Kina framstår som en ren efterhandskonstruktion med hänsyn till vad som framkommit om hans beteende på polisstationen i Fagersta. Jo.E:s uppgifter kan nämligen inte uppfattas på annat sätt än att A.S. försökte dölja postavin för polismännen. A.S. har heller inte kunnat lämna några konkreta uppgifter om en sådan beställning som kunnat kontrolleras. Slutligen har polisen anträffat handlingar i form av bl.a. en faktura i datorn (se sidan 21 i protokollsbilaga F), som avser en beställning som A.S. erkänt (se åtalspunkt 16). Det är därför tillförlitligen utrett att A.S. har beställt det beslagtagna partiet MDPV och att han även har haft för avsikt att hämta ut partiet. Dennes invändning om att Ja.H. utfört utlandsbetalningen den 9 oktober har varken kunnat bekräftas eller vederläggas genom vittnesmålet med L-s N. Inte heller har det kunnat fastställas att betalningen i sig avser någon av de i åtalspunkt 6-9 påstådda leveranserna. Den omständigheten har emellertid ingen avgörande betydelse vid bedömningen i skuldfrågan. Åtalet är nämligen utformat på sådant sätt att det inte krävs att A.S. agerat helt på egen hand vid gärningen. Åtalet för grov narkotikasmuggling i åtalspunkt 8 är därför styrkt och det särskilda förverkandeyrkandet är lagligen grundat och ska bifallas.
När det sedan gäller frågan vad försändelsen i åtalspunkt 9 innehöll och vem som beställt försändelsen framgår av chattfragmentet att leverantören angett att det är fråga om 50 gram metylon, som är narkotika, med visst leveransnummer och som enligt övrig utredning har kvitterats på morgonen den 27 oktober av A.S:s yngre bror i Krylbo (som tingsrätten tidigare redogjort för). Försändelsen har delats ut på moderns och den yngre broderns adress av posten. Narkotikan har aldrig återfunnits av polisen. Av chattfragment framgår att beställaren av 250 gram MDPV är samma person som beställt metylonet. Det är således praktiskt taget uteslutet att annan person än A.S. beställt narkotikan i åtalspunkt 9. Eftersom uppgiften från leverantören om mängden MDPV som skickats stämde sånär som på tre gram, får uppgiften om att det var fråga om 50 gram metylon i försändelsen i åtalspunkt 9 också anses vara tillförlitlig. Åtalet är således styrkt. A.S. ska dömas för grov narkotikasmuggling även avseende metylonet.
När det sedan gäller påstådda leveranser av MDPV och metylon i åtalspunkt 6 och 7 finns varken beslag eller uppgifter om leveransnummer i chattfragmentet. Åklagaren har i stället åberopat uppgifter i fragmentet om att sådana mängder narkotika hade levererats dagen innan. Tingsrätten finner emellertid inte att utredningen ger entydigt stöd för att i åtalet angivna mängder MDPV och metylon fanns även i nu aktuella försändelser, som har kvitterats den 26 oktober 2010. K.H. har i den delen berättat att hon lämnat ut två försändelser dagarna efter varandra till en lång och smal person på Gamla Banan 5 och att det sedan gick en tid innan hon la tidigare omnämnd postavi i brevlådan på adressen. Det förefaller således ha varit fråga om ett flertal försändelser som kvitterats på adressen i slutet på oktober varvid det är omöjligt att fastställa det exakta innehållet i försändelserna i åtalspunkt 6 och 7. Härigenom ska åtalen i åtalspunkterna 6 och 7 ogillas i sin helhet.
Åtalspunkt 10
A.S. har erkänt gärningen (som avser bruk av MDPV och metylon). Erkännandet stöds av de egna uppgifterna och av åklagaren åberopat analysbesked. Åtalet är styrkt. Brottet är ringa.
Åtalspunkt 11
A.S. har förnekat gärningen.
Åklagarens skriftliga bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten]. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med T.L. Denne har uppgett att han inte träffat A.S. vid något tillfälle. Ytterligare frågor har inte ställts till T.L.
Tingsrätten finner, i likhet med åklagaren, att det inte föreligger tillräcklig bevisning om påstådd gärning. A.S. ska därför frikännas från ansvar.
Åtalspunkt 12-13
A.S. har förnekat gärningarna under åberopande av att han inte har beställt den narkotika som åtalen avser. Han har ingen erinran mot åklagarens särskilda yrkande.
Åklagarens bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten]. Av beslagsprotokoll och analysbesked framgår att A.S:s mamma I.N. den 2 november 2010 kl. 14.40 lämnat in två försändelser innehållande MDPV, som är narkotika, till polisen sedan de delats ut till hennes adress. Av beslagsprotokoll framgår vidare att polisen gjort ytterligare beslag i form av emballagekuvert och följesedel i soppåsen i köket hos henne några timmar senare. Beslagtagen narkotika utgörs av 49,5 gram vitt pulver med en renhetsgrad på ca 100 % och 13,0 gram ljusbeigefärgat pulver med en renhetsgrad på ca 96 %. Åklagaren har sakframställningsvis anfört att A.S:s mobiltelefonnummer finns angivet på adressförteckningen på följesedeln, vilket det inte finns anledning att ifrågasätta även om texten är något svår att uppfatta med blotta ögat (jfr sidan 2 i tilläggsprotokollet den 28 januari 2011).
A.S. har uppgett att han inte har något med berörda försändelser att göra och att han aldrig skulle utsätta sin mamma för något sådant. Han vet att Ja.H. kände till hur man beställde småpartier MDPV på nätet och tror därför att det är Ja.H. som beställt narkotikan och angivit hans mammas adress vid beställningen. Han antar att skälet till att hans mamma lämnat in narkotikan till polisen troligen är att få slut på allt spring hemma hos henne. Han har hört att P.P. hämtat ut försändelser hos henne, men han vet inte om så är fallet och i förekommande fall när det skulle ha hänt.
Tingsrätten konstaterar att nu aktuell narkotika levererats på tidigare angivet sätt till I.N:s adress i Krylbo med angivande av A.S:s mobiltelefonnummer, men denna gång ställd i hennes namn och vid en tid när A.S. redan var frihetsberövad. Vid bedömningen av när beställningen är gjord har tingsrätten jämfört med vad som framkommit om beställningarna i åtalspunkterna 14-16, som A.S. har erkänt. Dessa försändelser har beställts och betalats av A.S. innan han frihetsberövades. En av dessa försändelser har också adresserats i I.N:s namn och härutöver betalats med hennes bankkonto i Sala Sparbank. Försändelsen i åtalspunkt 16 har t.ex. beställts så tidigt som den 13 oktober 2010 och tagits i beslag den 10 november. Eftersom nu aktuella försändelser har mottagits redan den 2 november har det funnits tillfälle för A.S. att utföra beställningen av narkotikan innan han frihetsberövades.
Tillvägagångssättet är också identiskt med de erkända gärningarna och av följesedeln på sidan 2 i tilläggsprotokollet den 28 januari 2011 att döma är det fråga om samma typ av följesedel som i åtalspunkt 8 och i den delen har det framkommit att frakttiden uppgått till knappt en vecka från Kina till Sverige enligt uppgift på sidan 14-15 i protokollsbilaga F. Man kan också i övre vänstra hörnet på följesedeln skönja efternamnet C. såsom avsändare, vilket är samma leverantör som i åtalspunkt 8. Vid bedömningen av bevisläget mot A.S. är det slutligen av avgörande betydelse att narkotikan inte avhämtats av någon annan person. I stället har I.N. känt sig nödgad att öppna försändelserna för att kontrollera dess innehåll. Det kan därför rimligen inte finnas någon annan ägare till narkotikan än A.S. (som vid tillfället var belagd med restriktioner). Åtalet är styrkt. Brotten ska rubriceras på sätt åklagaren gjort i stämningsansökan och hans särskilda förverkandeyrkande är lagligen grundat och ska bifallas.
Åtalspunkt 14-16
A.S. har erkänt gärningarna med reservation för att han endast haft uppsåt att beställa 9,5 gram MDPV i åtalspunkt 16.
Åklagarens bevisning framgår av bilaga 1 [här utesluten].
Det är fråga om en leverans från Kina och två leveranser från Polen med i åtalet angivna mängder MDPV med en renhetsgrad på 100%. Åklagaren har lagt fram utredning även avseende betalningarna från A.S. En av betalningarna har gjorts från A.S:s mammas bankkonto i Sala Sparbank och en av försändelserna är ställd direkt till hans mamma medan övriga försändelser endast är adresserade till henne. Av faktura som anträffats i Ja.H:s dator och som finns intagen på sidan 21 i protokollsbilaga F framgår att beställningen i åtalspunkt 16 avsåg 10 gram MDPV, varvid A.S. får anses ha haft uppsåt i förhållande till den mängden. Åtalet är med den reservationen styrkt. Brotten ska rubriceras på sätt åklagaren gjort. Åklagarens särskilda yrkande är lagligen grundat och ska bifallas.
Påföljden
A.S. är 29 år gammal och tidigare dömd för narkotikarelaterad brottslighet. Han har tveklöst ett pågående narkotikamissbruk som han behöver hjälp för att ta sig ur. Den samlade brottslighetens straffvärde är emellertid så högt att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Vid straffmätningen har tingsrätten med ledning av tidigare hovrättsavgöranden i farlighetshänseende jämställt MDPV och metylon med ecstasy (MDMA). Då det i princip genomgående har varit fråga om smuggling av i huvudsak MDPV med en renhetsgrad på eller närmare 100 % har tingsrätten vid straffmätningen utgått från mängden narkotika som smugglats in i landet. Vid straffmätningen har tingsrätten slutligen utgått från att en missbruksdos MDPV uppgår till ca 50 mg för en inte helt tillvänjd missbrukare (A.S. själv har uppskattat missbruksdosen till 10-15 mg för en sådan missbrukare). Med mängden narkotika som A.S. har smugglat in i landet som utgångspunkt och med beaktande av att flera av smugglingsbrotten avsett vad som får betraktas som i huvudsak eget bruk, kan fängelsestraffets längd stanna vid 8 år.
- - -
Domslut
Domslut
Tingsrätten dömde A.S. för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 narkotikastrafflagen (1968:64), narkotikabrott (ringa) enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen, narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycketsmugglingslagen (2000:1225) samt grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § tredje stycketsmugglingslagen till fängelse åtta år. Åtalen för bedrägeri (åtalspunkt 2), narkotikabrott (del av åtalspunkt 3 samt åtalspunkt 5 och 11), grov narkotikasmuggling (åtalspunkt 6 och 7) samt grovt narkotikabrott (åtalspunkt 6 och 7) ogillades. Åklagarens förverkandeyrkanden bifölls.
Svea hovrätt
A.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalen i punkterna 3, 8, 9, 12 och 13 samt under alla förhållanden sätta ned det utdömda fängelsestraffet.
Även åklagaren överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle döma A.S. till ett längre fängelsestraff.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Kerstin Elserth och Monica Kämpe, tf. hovrättsassessorn Karin Ahlstrand Oxhamre, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 16 maj 2011.
Hovrättens domskäl
Utredningen i hovrätten
- - -
Skuld
Genom tingsrättens dom är det slutligt avgjort att A.S. har gjort sig skyldig till ett fall av ringa narkotikabrott (åtalspunkten 10) och fem fall av narkotikasmuggling (åtalspunkterna 1, 4, 14, 15 och 16). Gärningarna i åtalspunkterna 1, 4, 14 och 15 ska såsom tingsrätten funnit rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att gärningen i åtalspunkten 16 också ska rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden. Hovrättens skäl för denna bedömning återfinns under rubriken ”Straffmätning och rubricering” nedan.
Åtalspunkten 3
A.S. har vidhållit sin inställning till åtalet. Han medger således att han sålt preparat till Ji.E. på de platser och tider som åklagaren påstår, men att all försäljning rört sig om lagliga preparat.
I likhet med tingsrätten finner hovrätten ingen anledning att ifrågasätta Ji.E:s uppgifter om vad för sorts preparat han köpt av A.S. Att det verkligen varit fråga om MDPV stöds även av att Ji.E. lagt in A.S. i sin telefonbok under ett smeknamn som anspelar på drogen MDPV samt den sms-konversation mellan Ji.E. och A.S. som åklagaren har åberopat. Åklagaren har därmed visat att A.S. sålt sammanlagt 6 gram MDPV till Ji.E. vid två olika tillfällen. Såsom tingsrätten konstaterat ska gärningarna bedömas som två narkotikabrott av normalgraden. Tingsrättens dom ska därmed fastställas i denna del.
Åtalspunkterna 8, 9, 12 och 13
A.S. har även i hovrätten förnekat att han skulle ha beställt eller mottagit den aktuella narkotikan och såsom vid tingsrätten hävdat att det måste ha varit någon annan som beställt narkotikan i hans namn. Som ny bevisning i hovrätten har A.S. åberopat viss skriftlig bevisning. Denna bevisning visar att ett paket, adresserat till A.S:s adress i Krylbo, beslagtogs av polisen den 5 april 2011. Paketet har visat sig innehålla något slags pulver som inte har analyserats.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att den bevisning som åklagaren åberopat visar att A.S. varit delaktig såsom gärningsman vid beställningen av den narkotika som avses i åtalspunkterna. A.S:s nya bevisning i hovrätten ändrar inte denna bedömning. Mycket talar visserligen för att paketet med pulver som beslagtogs av polisen den 5 april 2011 har beställts under den tid som A.S. har varit frihetsberövad. A.S. har dock inte haft restriktioner sedan huvudförhandlingen vid tingsrätten. Utredningen visar vidare att det funnits personer i A.S:s närhet som varit behjälpliga i beställning och leverans av narkotika. Dessa omständigheter gör att värdet av den nya bevisningen är lågt.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning av hur gärningarna i åtalspunkterna 8, 9 och 12 ska rubriceras. Gärningen i åtalspunkten 13 ska dock rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden. Hovrättens skäl för denna bedömning återfinns under rubriken ”Straffmätning och rubricering” nedan. Tingsrättens dom ska därmed fastställas även avseende dessa åtalspunkter med reservation för den justering som görs vad gäller rubriceringen av gärningen i åtalspunkten 13.
Påföljd
Narkotikans farlighet och dosering
MDPV och metylon är två preparat som relativt nyligen narkotikaklassificerades i Sverige. MDPV klassificerades som narkotika den 1 februari 2010 och metylon den 21 september 2010.
Det finns ännu ingen fastslagen praxis från HD hur dessa preparat ska bedömas i farlighetshänseende eller hur de ska straffmätas. Det finns dock när det gäller MDPV ett antal domar meddelade från hovrätterna (se t.ex. Göta hovrätts dom den 1 juni 2010 i mål B 1027-10 och Svea hovrätts domar den 8 april 2011 i mål B 1421-11 respektive den 11 maj 2011 i mål B 152-11).
Frågorna som varit uppe till bedömning i dessa avgöranden, som även uppkommer i detta mål är 1) om MDPV i farlighetshänseende ska jämställas med ecstasy (MDMA) eller amfetamin samt 2) hur stor en missbruksdos ska anses vara. Hur stor en missbruksdos bedöms vara har betydelse vid straffmätningen eftersom straffmätningen ska ske med utgångspunkt i antal missbruksdoser och inte vikten narkotika.
A.S. har i målet anfört att MDPV och metylon bör klassificeras som amfetamin samt att missbruksdosen bör anses uppgå till 100 mg. Som stöd härför har A.S. dels åberopat Svea hovrätts dom av den 8 april 2011, dels sakkunnigutlåtande av professor Kristina Luthman av den 13 april 2011 och leg. läkare Georg Keresztesi av den 19 april 2011.
Åklagaren har anfört att MDPV och metylon bör jämställas med ecstasy i farlighetshänseende samt att en missbruksdos bör anses uppgå till 50 mg, eller i vart fall inte högre än 75 mg. Som stöd härför har åklagaren åberopat sakkunnigutlåtande av professor Fred Nyberg av den 2 juli 2010, A.S:s egna uppgifter om missbruksdosens storlek samt tidigare praxis från Svea hovrätt.
Hovrätterna har i den praxis som utarbetats kring MDPV jämställt narkotikan med ecstasy. Vad som framkommit i form av sakkunnigbevisning i detta mål föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning. Hovrätten finner inte heller anledning att differentiera MDPV och metylon i farlighetshänseende utan även metylon bör jämställas med ecstasy.
Nästa fråga som är av vikt vid straffmätningen är vilken dos narkotika som ska ligga till grund för straffmätningen. Den dos som i detta avseende är relevant är den dos en icke-tillvand person behöver för att framkalla ett märkbart rus (jfr även NJA 1997 s. 193). Det är svårt att fastställa hur stor en sådan dos är eftersom det av naturliga skäl saknas tillförlitlig information i detta avseende. Saken försvåras ytterligare av att olika personer tycks reagera mycket olika på MDPV och därmed har behov av olika doser för att framkalla ett rus. Det är även tydligt att båda drogerna förekommer i mycket varierande renhetsgrad, vilket även det torde ha stor betydelse för doseringen.
Svea hovrätt har i ovan anförda avgöranden uttalat att domstolen vid sin straffmätning av försiktighetsskäl bör utgå från att en missbruksdos uppgår till 100 mg. Hovrätten anser även i detta mål att det finns skäl att vara försiktig när en normal missbruksdos ska fastställas mot bakgrund av alla de osäkerhetsmoment som finns. Hovrätten kommer därmed i sin straffmätning utgå från att en missbruksdos MDPV och metylon är 100 mg.
Straffmätning och rubricering
A.S. ska dömas för flera fall av smuggling samt två fall av överlåtelse av narkotika. Högst straffvärde har gärningen under åtalspunkten 8, som vid ett rent mängdresonemang motsvarar ca 6 års fängelse. Härtill kommer framförallt smugglingsbrotten i åtalspunkterna 9 och 12 som var för sig har ett straffvärde om ca 3,5 års fängelse. Om samtliga mängder i åtalet räknas ihop har A.S. hanterat ca 400 gram MDPV och metylon (samt en liten mängd JWH-018) som sammanlagt motsvarar ca 4 000 missbruksdoser.
Vid straffmätning av flerfaldig narkotikabrottslighet ska domstolen, på samma sätt som för annan brottslighet, som utgångspunkt utgå från det brott som har det högsta straffvärdet och till detta lägga en del av straffvärdet för övriga brott. Det kan dock, särskilt när det gäller svåra narkotikabrott, finnas anledning att ta hänsyn till den totala mängden narkotika för att kontrollera att resultatet inte framstår som oskäligt. Detta mot bakgrund av att straffskalorna för narkotikabrott i sig ger en mängdrabatt vid hanteringen av stora mängder narkotika inom ramen för en och samma gärning.
Med utgångspunkt i dessa principer anser hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten som A.S. ska dömas för uppgår till 8 års fängelse.
Mot bakgrund av vad som ovan angetts om MDPV:s och metylons farlighet och dos går gränsen för grov narkotikasmuggling vid 200 doser, dvs. 20 gram. Utifrån denna utgångspunkt är narkotikasmugglingen i åtalspunkterna 13 och 16 att bedöma som narkotikasmuggling av normalgraden.
Sammanfattning
A.S. ska således dömas för de gärningar tingsrätten funnit honom skyldig till, men gärningarna i åtalspunkterna 13 och 16 ska rubriceras som narkotikasmuggling av normalgraden.
- - -
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bedömde gärningarna i åtalspunkterna 13 och 16 som narkotikasmuggling av normalgraden enligt 3 § och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Högsta domstolen
A.S. överklagade och yrkade att HD skulle bedöma gärningarna under åtalspunkterna 8, 9 och 12 som narkotikasmuggling av normalgraden samt att fängelsestraffets längd skulle sättas ned väsentligt.
Riksåklagaren medgav att fängelsestraffets längd sattes ned.
Riksåklagaren justerade åtalet i HD genom följande tillägg till gärningsbeskrivningarna under åtalspunkterna 8, 9 och 12. Brottet är grovt då det har avsett särskilt stor mängd narkotika och då det utgjort led i en verksamhet som bedrivits systematiskt och i större omfattning.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
Domskäl
HD (samma ledamöter som under I) meddelade den 21 oktober 2011 följande dom.
Domskäl
Brotten
A.S. ska i enlighet med hovrättens i den delen inte överklagade dom dömas för narkotikasmuggling vid sex tillfällen bestående i att han beställt sammanlagt 46,46 gram MDPV, fördelat mellan 1,8 och 13 gram vid varje beställning, och 1,03 gram JWH018. Narkotikan har förts in i Sverige från annat land. Han har underlåtit att anmäla narkotikan till tullbehandling (åtalspunkterna 1, 4, 13-16). Han ska vidare dömas för narkotikabrott vid två tillfällen bestående i överlåtelse av 1 respektive 5 gram MDPV (åtalspunkten 3) samt slutligen ringa narkotikabrott vid ett tillfälle bestående i att han olovligen brukat MDPV och metylon (åtalspunkten 10).
A.S. har vidare enligt hovrättens dom gjort sig skyldig till grov narkotikasmuggling i tre fall (åtalspunkterna 8, 9 och 12). Brotten har bestått i att han via Internet vid tre tillfällen beställt narkotika som förts in i Sverige från annat land. Han har underlåtit att anmäla narkotikan till tullbehandling. Beställningarna har avsett 250 respektive 49,5 gram MDPV samt 50 gram metylon. 247 respektive 49,5 gram MDPV samt 50 gram metylon har levererats.
Målet i HD gäller rubriceringen av de i punkt 2 nämnda brotten och frågan om påföljden för den samlade brottsligheten.
Lagreglering
Enligt 3 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling straffas bl.a. den som, i samband med införsel till landet, underlåter att anmäla en vara till tullbehandling och därigenom uppsåtligen bryter mot ett särskilt förbud mot eller villkor för införsel. Om en gärning som avses i 3 § avser narkotika döms för narkotikasmuggling enligt 6 §.
Den i smugglingslagen föreskrivna straffskalan för narkotikasmuggling är fängelse i högst tre år. Straffskalan för grov narkotikasmuggling är fängelse i lägst två och högst 10 år. Enligt 6 § tredje stycket ska vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt beaktas om det har avsett särskilt stor mängd narkotika, om gärningen ingått som ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, eller om verksamheten eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.
Omständigheterna i detta mål
I fråga om bakgrunden till brotten finns inga andra uppgifter än de som A.S. har lämnat. Han har berättat följande. Han är narkotikamissbrukare sedan flera år. Han började använda MDPV år 2009 då drogen fortfarande var laglig. Han injicerade MDPV, vissa perioder många gånger per dag. Under år 2010 arbetade han från och till i Norge och han behövde inte sälja narkotika för att finansiera sitt missbruk. Han hade inte som sysselsättning att sälja narkotika. Han beställde MDPV via Internet under sommaren 2010. Två försändelser beslagtogs vid tullbehandlingen på Arlanda (åtalspunkterna 1 och 4). A.S. trodde att han hade blivit lurad och gjorde nya beställningar (åtalspunkterna 13-16). Han beställde både från Kina och från Polen. Betalning skedde i förskott. Han betalade 100 USD för 10 gram.
Av utredningen framgår vidare följande. A.S. greps i samband med en husrannsakan den 27 oktober 2010. Vid gripandet påträffades hos honom en postavi avseende en försändelse som innehöll 247 gram MDPV (åtalspunkten 8). Under häktningstiden har ytterligare postförsändelser avseende narkotika som A.S. beställt kommit till hans mammas adress. Hans mamma och bror har tagit emot två försändelser (åtalspunkterna 9 och 12). Modern har överlämnat narkotika och ytterligare två postavier till polisen.
Om MDPV och metylon
Katinon är den huvudsakliga centralstimulerande substansen i växten khat. Substanser som till strukturen liknar katinon men som är helsyntetiska kallas syntetiska katinoner. Under de senaste åren har flera syntetiska katinoner introducerats på den illegala marknaden. MDPV, metylon, mefedron, metedron, butylon, flefedron, nefyron och N-etylkatinon är exempel på narkotikaklassade syntetiska katinoner. MDPV narkotikaklassades den 1 februari 2010 och metylon den 21 september 2010. MDPV och metylon är droger som har introducerats via Internet. De är relativt nya och deras verkningar har observerats under en förhållandevis kort tid.
Det finns olika uppgifter om vad som är en normal missbruksdos av MDPV respektive metylon. Preparaten kan brukas på flera olika sätt och missbruksdosen beror till viss del på hur preparatet intas, t.ex. injiceras, röks eller sniffas (tas genom näsan). Hovrätten har utgått från att en missbruksdos skulle motsvara 100 mg beträffande båda preparaten. Riksåklagaren har förklarat sig godta en uppskattning av missbruksdosen till 75 mg. Enligt riksåklagaren har MDPV och metylon, liksom andra syntetiska katinoner, normalt en hög renhetsgrad.
Om preparatens farlighet
HD har i en dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 (p. 33) uttalat att mefedrons generella farlighet inte på något för straffvärdebedömningen i det målet avgörande sätt skiljer sig från amfetamins generella farlighet.
Av utredningen i förevarande mål framgår dels att MDPV, mefedron, butylon och metedron uppvisar betydande likheter, såväl när det gäller kemisk struktur som i fråga om egenskaper, effekter, missbruk, beroende och giftighet, dels att syntetiska katinoner generellt har samma verkningar. Den i målet förebringade utredningen ger stöd för att MDPV, metylon och mefedron, liksom andra liknande syntetiska katinoner, bör jämställas i farlighetshänseende.
Av det anförda följer att HD:s uttalande i den nyss nämnda domen äger giltighet även för MDPV, metylon och andra syntetiska katinoner, såvitt nu kan bedömas. MDPV och metylon skiljer sig sålunda inte från amfetamin på något för straffvärdebedömningen i målet avgörande sätt i fråga om generell farlighet.
Grovt brott?
Riksåklagaren har gjort gällande att brotten enligt punkt 2 ovan är att bedöma som grova med hänsyn till att de har avsett särskilt stor mängd narkotika och då de utgjort led i en verksamhet som bedrivits systematiskt och i större omfattning.
Exemplifieringen i smugglingslagen av omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreskrivs i 3 § andra stycket narkotikastrafflagen (1968:64). Bestämmelsen vilar på samma rättspolitiska grundval och vid bedömningen av om ett smugglingsbrott är grovt ska det, liksom vid narkotikabrott, göras en sammanvägning av samtliga omständigheter (se prop. 1999/2000:124 s. 124). Omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om ett narkotikabrott är att anse som grovt påverkar på samma sätt prövningen av om en narkotikasmuggling är att anse som grov (jfr NJA 2003 s. 339).
Det innebär att beteckningen grovt brott vid smugglingsbrott - och därmed den strängare straffskalan - ska förbehållas de allvarligaste gärningarna. Rubriceringen grovt brott är alltså avsedd för främst sådana gärningar som ingår i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinstsyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende (jfr HD:s dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10, p 15).
Det sagda förutsätter att det vid narkotikasmuggling, liksom vid narkotikabrott, görs en sammanvägning av samtliga omständigheter. Preparatets farlighet, mängden och graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande är omständigheter som generellt måste tillmätas betydelse vid bedömningen. Det innebär att det vid missbruksrelaterad brottslighet som består i smuggling utan att det föreligger vinningssyfte och utan andra faktorer som ger uttryck för hänsynslöshet finns ett inte obetydligt utrymme att betrakta hantering av större mängder narkotika som brott av normalgraden, till skillnad från vad som är fallet vid sådana gärningar som anges i punkt 15 ovan. Vid missbruksrelaterad brottslighet beror det inte sällan på tillfälligheter om brottet i det enskilda fallet har avsett förhållandevis stora kvantiteter (jfr prop. 1980/81:76 s. 206).
A.S. har smugglat narkotika vid tre tillfällen, 247, 50 och 49,5 gram, sammanlagt 346,5 gram. Det är fråga om en betydande mängd av farligt slag. MDPV och metylon får, som tidigare konstaterats (se p. 12), på nuvarande kunskapsnivå anses tillhöra en grupp narkotika av ungefär samma farlighetsgrad som amfetamin. En annan fråga är om preparaten i mängdhänseende är jämförbara.
Det vanligaste vid mängdjämförelser har varit att man har utgått från en ”normal missbruksdos”. En sådan dos definieras då som den mängd av preparatet som ger den avsedda ruseffekten för en inte tillvand person. Utredningen i målet tillåter emellertid inte några bestämda slutsatser beträffande hur farligheten av olika mängder av MDPV och metylon förhåller sig till amfetamin (jfr p. 9). I den mån det föreligger någon skillnad förefaller MDPV och metylon att vara i mängdhänseende farligare än amfetamin, men den osäkerhet som finns bör räknas den tilltalade till godo. Under alla förhållanden finns det inte tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV eller metylon annorlunda än amfetamin.
De beställningar som A.S. gjort har till stor del avsett narkotika för eget bruk. Mängden narkotika och det faktum att han vid något tidigare tillfälle överlåtit narkotika visar dock att han, i vart fall till viss del, hade för avsikt att sälja narkotikan. Av utredningen framgår emellertid inte att något vinstsyfte har förelegat. Det är fråga om utpräglat missbruksrelaterad brottslighet. De brott som A.S. har gjort sig skyldig till är inte av sådan karaktär och har inte heller avsett sådana mängder att de är att bedöma som grova. Brotten ska därför bedömas som smugglingsbrott av normalgraden.
Utgångspunkter för bedömningen av brottslighetens straffvärde
I 29 kap. 1 § första stycket BrB föreskrivs att straffet med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Den tillämpliga straffskalan för de aktuella brotten är fängelse i högst tre år.
Vid bestämmande av straffet ska beaktas att straffskalorna för narkotikasmuggling och grov narkotikasmuggling sammanfaller i den övre delen för brott av normalgraden och den nedre delen för det grova brottet (två till tre år). I sådana situationer tillämpas, när fråga inte är om flerfaldig brottslighet, ytterst sällan den övre del av straffskalan för brott av normalgraden som överlappar det grova brottets straffskala.
Eftersom det är fråga om ett gemensamt straff för flera brott kan straffet enligt 26 kap. 2 § BrB bestämmas till fängelse i högst fyra år. Utgångspunkten vid straffvärdebedömningen av flerfaldig brottslighet är i regel det allvarligaste av brotten. Till straffvärdet för det brottet läggs därefter en efter hand minskande del av straffvärdet för vart och ett av de övriga brotten i ordning efter brottens allvar. Faktorer som kan vara av betydelse för reduktionens storlek är vilken typ av brott det är fråga om samt vilket tidsmässigt eller annat samband som kan finnas mellan brotten (se NJA 2008 s. 359). Skälen för att avvika från vad som skulle följa av en ren kumulation minskar ju svagare sambanden är mellan de olika brotten (se NJA 2009 s. 485).
Straffvärdet avseende de aktuella brotten
Särskilt när det gäller brottslighet som inte är grov är arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med viktiga faktorer vid bedömningen av straffvärdet. För att främja intresset av en enhetlig rättstillämpning bör då eftersträvas inte endast att en adekvat jämförelse av den allmänna farligheten av olika preparat kan göras, utan också att farligheten av olika mängder av de olika preparaten ska kunna jämföras. Som tidigare nämnts (p. 18) finns dock inte tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV och metylon annorlunda än amfetamin.
Art och mängd är emellertid inte de enda faktorer som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. De utgör endast en del av bedömningsunderlaget. Som HD framhöll i sin dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 är det angeläget att omständigheter vid sidan av art och mängd tillmäts större betydelse vid bestämningen av straffvärdet än vad som ofta har skett. Det gäller inte bara vid grova brott - som var aktuella i det målet - utan även vid brott av normalgraden. En samlad bedömning av alla relevanta faktorer leder alltså till att straffvärdet kan bli såväl högre som lägre än vad det blir om bara art och mängd beaktas.
Vidare måste de straffvärden som framgår av den av domstolarna ofta använda amfetamintabellen, som utgår från mängd, anses vara för höga. En sänkning av dessa värden följer som en naturlig konsekvens av den nämnda domen och möjliggör en mer differentierad straffvärdebedömning - inom den ram som anges i punkt 21 - utan att brottet blir att bedöma som grovt.
A.S. har beställt och till Sverige smugglat in relativt omfattande mängder MDPV och metylon, vid ett tillfälle 247 gram MDPV. Han har vidare, i vart fall delvis, haft för avsikt att överlåta den narkotika han beställde.
A.S:s brottslighet har dock en tydlig koppling till hans eget missbruk. Förvärven har till övervägande del skett för att tillgodose hans eget behov av narkotika. Han har inte haft något vinstintresse och brottsligheten har inte varit organiserad. Någon försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 § BrB föreligger inte (jfr HD:s dom denna dag i mål B 2613-11 , p. 30).
Utgångspunkten för prövningen bör vara att det allvarligaste av de brott som föreligger till bedömning får anses ha ett straffvärde motsvarande fängelse ett år och tre månader (en leverans avseende ca 247 gram MDPV). Eftersom det är fråga om missbruksrelaterade brott avseende narkotika med starka tidsmässiga samband finns det vid bedömningen av den sammantagna brottslighetens straffvärde skäl för en betydande avvikelse från vad som skulle följa av en ren kumulation av straffvärdet för brotten. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i ett år och sex månader.
Påföljdsval
Straffvärdet av de brott A.S. har gjort sig skyldig till är sådant att straffet normalt ska bestämmas till fängelse. Några skäl att avvika från ett straff bestämt efter straffvärdet har inte framkommit.
A.S. ska mot bakgrund av det anförda dömas till fängelse i ett år och sex månader.
Domslut
Domslut
HD ändrar på det sättet hovrättens domslut att HD bedömer gärningarna under åtalspunkterna 8, 9 och 12 som narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling och bestämmer, med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 2 BrB, påföljden till fängelse ett år sex månader.
HD:s domar meddelade: den 21 oktober 2011.
Mål nr: B 2613-11 (I) och B 2944-11 (II).
Lagrum: 1 och 3 §§narkotikastrafflagen (1968:64), 3 och 6 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Rättsfall: NJA 2003 s. 339, NJA 2008 s. 359, NJA 2009 s. 485 och NJA 2011 s. 357.