NJA 2012 not 9

J.N. mot Riksåklagaren angående resning.

Den 5:e. 9. (Ö 994-12) J.N. mot Riksåklagaren angående resning.

Attunda tingsrätt dömde den 14 november 2011 J.N. för häleri till fängelse 1 år 4 månader.

Sedan J.N. överklagat domen till Svea hovrätt fastställde hovrätten genom dom den 16 januari 2012 tingsrättens domslut.

J.N. ansökte om resning. Han gjorde gällande att den rättstillämpning som ligger till grund för hovrättens dom uppenbart strider mot lag, genom att hovrätten inte enligt 33 kap. 7 § BrB har räknat av den tid då han varit frihetsberövad i Estland.

Riksåklagaren förklarade sig inte ha något att erinra mot att HD beviljade J.N:s ansökan om resning och omedelbart beslutade att avräkning ska ske av hela tiden för frihetsberövandet i Estland.

HD: Beslut. Skäl. Av 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. framgår att om någon som har dömts till fängelse på viss tid har varit berövad friheten som anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar med anledning av misstanke om brott som har prövats genom dom i målet ska tiden för frihetsberövandet anses som tid under vilken fängelsestraffet har verkställts i anstalt.

När det i strafftidsberäkningslagen talas om frihetsberövande avses ett sådant frihetsberövande som har ägt rum i Sverige. Vid frihetsberövande som har ägt rum utomlands föreskrivs det i 33 kap. 7 § BrB att det är rätten som, om inte särskilda skäl talar mot det, ska tillämpa bestämmelsen i 19 a § strafftidsberäkningslagen. Det är alltså den domstol som dömer i målet som har att besluta om avräkning av frihetsberövanden som har ägt rum utomlands.

J.N. greps i Estland den 25 september 2011 med anledning av misstanke om aktuellt brott. Han häktades i sin utevaro den 26 september 2011 och den 30 september 2011 av Attunda tingsrätt såsom på sannolika skäl misstänkt för grovt häleri. Med anledning av europeiska arresteringsorder, utfärdade den 26 respektive den 30 september 2011, överlämnades J.N. till Sverige den 18 oktober 2011. Attunda tingsrätt beslutade den 20 oktober 2011 att han skulle vara fortsatt häktad. De dagar under vilka J.N. hade varit frihetsberövad i Estland räknades inte av i hovrättens dom. I det till domen fogade avräkningsunderlaget har angetts att J.N. blev frihetsberövad den 25 september 2011, dvs. den dag då han greps i Estland. I hovrättens domskäl har även angetts att J.N. bör få avräkna frihetsberövandet i Estland från den dagen.

Avräkningsunderlaget och domskälen ger anledning till antagande att hovrätten har utgått från att avräkning skulle ske för den tid J.N. hade varit frihetsberövad i Estland. Att hovrätten med denna utgångspunkt underlät att förordna om avräkning får anses innebära en rättstillämpning som uppenbart strider mot lag. Förutsättningar för resning enligt 58 kap. 2 § 5 RB föreligger därmed (jfr NJA 2003 s. 141).

Eftersom särskilda skäl inte talar mot det, ska tiden för frihetsberövandet i Estland tillgodoräknas J.N. Denna tid ska räknas från den 25 september 2011 till och med den dag då han fördes till Sverige, den 18 oktober 2011. J.N. ska således med stöd av 33 kap. 7 § BrB tillgodoräknas 23 dagar som verkställighet av utdömd fängelsepåföljd.

Avgörande. HD beviljar enligt 58 kap. 2 § 5 RB den sökta resningen och ändrar med stöd av 58 kap. 7 § 1 st. andra meningen samma balk på det sättet hovrättens dom, att HD med tillämpning av 33 kap. 7 § BrB beslutar att det av hovrätten bestämda fängelsestraffet ska, på grund av frihetsberövande utomlands, till en tid av 23 dagar anses verkställt i anstalt.