NJA 2013 not 35

1. N.M. dömdes i tingsrätten för brott mot S.L. Genom domen förpliktades han även att utge skadestånd till henne med 33 450 kr jämte ränta.

3. S.L., som biträdde åtalet, yrkade avslutningsvis fullt bifall till sin i tingsrätten förda talan.

4. Hovrätten ändrade tingsrättens dom, såvitt här är av intresse, på så sätt att hovrätten bestämde det skadestånd som N.M. skulle betala till S.L. till 18 450 kr jämte ränta.

5. De frågor som uppkommer i målet är om det har förekommit ett rättegångsfel i hovrätten och, om så är fallet, om detta bör föranleda undanröjande av hovrättens dom i skadeståndsdelen och återförvisning av målet i den delen till hovrätten eller om felet utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HD.

6. Enligt 51 kap. 4 § 1 st. 2 RB ska ett överklagande av en tingsrätts dom i brottmål innehålla uppgift om bl.a. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas. Om tingsrätten genom domen har prövat såväl ett åtal som en skadeståndstalan innebär detta att det måste framgå av överklagandet om klaganden önskar överklaga domen även i den del som avser skadestånd och, i så fall, vilken ändring som yrkas i den delen. Ibland kan det visserligen framträda ett behov av att tolka yrkandena, bl.a. mot bakgrund av överklagandets innehåll i övrigt, men det är utformningen av överklagandet som styr prövningens omfattning.

7. Enligt 17 kap. 3 § RB får dom inte ges över annat eller mera än vad part i behörig ordning yrkat. Bestämmelsen innehåller regler om gränsen för domstolsprövningen i tvistemål, oavsett om talan om enskilt anspråk i anledning av brott förs i samband med åtal för brottet eller i den för tvistemål stadgade ordningen.

8. N.M. har i sitt överklagande av tingsrättens dom inte framställt något yrkande om ändring av domen i skadeståndsdelen, och överklagandet har inte heller i övrigt sådant innehåll att det kan anses innefatta ett ändringsyrkande även i den delen (jfr NJA 1987 s. 965). Det förhållandet att hovrätten utan yrkande av N.M. har sänkt det skadestånd som han genom tingsrättens dom har förpliktats betala till S.L. utgör ett rättegångsfel enligt 59 kap. 1 § 1 st. 4 RB. Felet har inverkat på målets utgång.

9. Med anledning av hur parterna har fört sin talan, och den ram för domstolsprövningen av det enskilda anspråket som de därigenom har dragit upp, saknas nu förutsättningar att bestämma skadeståndet till ett annat belopp än det som tingsrätten har dömt ut. Med hänsyn till såväl detta förhållande som rättegångsfelets beskaffenhet kan felet utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD (55 kap. 15 § 2 st. och 50 kap. 28 § RB).

10. Hovrättens dom ska alltså ändras i skadeståndsdelen och tingsrättens dom i motsvarande del fastställas.