NJA 2013 s. 1090

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Marianne Gauffin) anförde i dom den 28 april 2013 följande.

Domskäl

Skuldfrågorna m.m.

Domsbilaga 1

Åtalspunkten 1 (våld mot tjänsteman m.m.)

Av utredningen i målet framgår att E.A. vid den aktuella tiden bodde på Crafoords väg och att polis hade kallats till adressen då en granne larmat om att det var en kvinna som skrek i lägenheten och som inte mådde bra. Polismännen har lämnat uppgifter av innebörd att de väl på plats stannade hos E.A. i ca 1 ½ timme och försökte lugna och trösta henne, samt försökte att övertala henne att frivilligt följa med till S:t Görans psykakut, då de inte genom sitt befäl fick ett beslut om tvångsvård och då den mottagning som E.A. föreslog att de skulle skjutsa henne till, inte ville ta emot henne. - - -. Angående de påstådda gärningarna har de berättat att E.A. - sedan de lämnat lägenheten - öppnade lägenhetsdörren och skrek efter dem: ”Bara så att ni vet så en vacker dag kommer jag att döda er”. Av deras uppgifter framgår att de då konfronterade henne med vad hon just skrikit åt dem för att ge henne chansen att ta tillbaka det, men att hon då uppgav att hon menade vad hon sade. Av deras uppgifter om det följande händelseförloppet framgår att C.G. och M.H. tog tag i E.A. eftersom hon försökte gå därifrån via en brandtrappa, varpå E.A. vände sig mot C.G. och spottade honom rakt i ansiktet. Av målsägandenas uppgifter framgår vidare att E.A. i det skedet blev nedlagd på golvet och bojad, samt att hon i ett senare skede när hon låg på sidan riktade en spark mot M.H:s mage eller ben, vilken spark träffade polismannen på handen när hon skyddade sig.

Genom utredningen i målet finner tingsrätten att åtalet är styrkt i denna del. - - -. Gärningarna ska rubriceras som åklagaren gjort och E.A. ska dömas för hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman och våld mot tjänsteman. Tingsrätten anser inte att de gärningar som bedömts som hot och våld mot tjänsteman ska bedömas som ringa brott.

Åtalspunkten 2 (hot mot tjänsteman m.m.)

Av utredningen i målet i denna del framgår att poliserna A.D. och A.G. hade fått uppgiften att köra E.A. till S:t Görans sjukhus då det fanns ett beslut om att hon skulle läggas in för psykiatrisk tvångsvård. - - -. Om transporten har de berättat att den gick lugnt till, men att E.A. hade en otrevlig attityd och blev alltmer hotfull, samt när de närmade sig sjukhuset uttalade att hon hellre skulle döda poliser än bli körd till S:t Görans sjukhus. - - -. Angående spottandet har målsägandena berättat att det skedde när E.A. skulle föras från polisbilen och in till sjukhusets intag och i ett skede då A.D. lade en hand på E.A:s rygg. Av målsägandenas uppgifter i den delen framgår att E.A. reagerade med kraftig ilska och först spottade A.G. och sedan A.D. rakt i ansiktet. - - -.

Åtalet är styrkt och E.A. ska dömas för att uppsåtligen ha uttalat hotelser mot poliserna samt spottat dem i ansiktet som åklagaren angett. Gärningarna ska rubriceras som åklagaren gjort och E.A. ska dömas för hot mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman.

Åtalspunkten 3 (våld mot tjänsteman m.m.)

Av utredningen i denna del framgår att E.A. vid det aktuella tillfället befann sig på ett tunnelbanetåg som skulle tas ur trafik och att den kvinnliga tågföraren kallat på hjälp då hon inte lyckats övertala E.A. att stiga av tåget vid station Sätra. Vidare framgår att ordningsvakterna F.B. och R.T. kallats till platsen för att bistå föraren och att de av henne fick reda på att hon uppfattade att kvinnan på tåget mådde mycket dåligt och inte ville leva längre. - - -.

E.A. har bekräftat ordningsvakternas uppgifter om att det var när F.B. kom i hennes väg som E.A. använde sprayen mot F.B. och förklarat sitt handlande med att hon gjorde det för att kunna smita därifrån. - - -. Av F.B:s utsaga om det fortsatta händelseförloppet framgår att E.A. då tog ett stadigt tag i F.B:s långa hår uppe i hårfästet på den ena sidan, samt att E.A. inte släppte taget trots att F.B. bad henne släppa. Först sedan håret lossnat och F.B. kommit loss avslutades ingripandet genom att E.A. belades med handfängsel och placerades på en bänk i vänthallen. Om det avslutande händelseförloppet har F.B. berättat att det var när E.A. ombads att sätta sig på bänken och F.B. lade en hand på hennes ena axel som E.A. blev aggressiv och vände sitt ansikte mot F.B. och spottade henne i ansiktet. - - -.

E.A. har förklarat den del av gärningen som hon vidgått - dvs. sprayningen - med att hon var rädd för att hon skulle bli förd till sjukhus där hennes hälsa blivit skadad tidigare, samt uppgett att alla medel är tillåtna för henne när det gäller att skydda sin hälsa.

- - - . Åtalet är styrkt och E.A. ska dömas för våld mot tjänsteman, som inte ska bedömas som ringa brott, samt att i två sekvenser ha agerat på sätt som ska bedömas som förgripelse mot tjänsteman.

Domsbilaga 2

Åtalspunkterna 1 och 2 (olaga förföljelse m.m.)

Av utredningen i målet i denna del framgår till en början följande. K.D. arbetade på café Copacabana under åren 2010 till sommaren 2012. Hon arbetade varannan vecka, förutom under höstterminen 2011 då hon studerade och endast arbetade under helger. Caféet, som beskrivits ha en hbt-inriktning och som bl.a. anordnade litterära temakvällar, besöktes frekvent av E.A. från hösten 2009 till början av 2012. Av utredningen framgår också att S.M., som driver caféet, förbjudit E.A. att komma dit under olika perioder, på grund av att hon skulle ha visat anställda otillbörligt intresse.

K.D. har utförligt beskrivit hur kontakterna med E.A. varit från det att hon blev varse henne som kund någon gång under vårvintern 2010 till dess hon slutligen polisanmälde henne våren 2012. Hon har beskrivit hur hon i de första kontakterna på caféet var allmänt vänlig och trevlig mot E.A. men att K.D. därefter, när E.A. ville ha kontakt med henne privat, tog bort henne från sitt Facebook-konto och markerade att hon inte var intresserad av sådan kontakt. K.D. har beskrivit att den ensidiga kontakten pågått under tre års tid, att det varit uppehåll i perioder - som K.D. då noterat som positivt i tron att intresset från E.A:s sida upphört - men att kontakten återupptagits i många olika former. K.D. har beskrivit att hon först upplevde situationen och E.A:s agerande som irriterande och obehagligt, men därefter som konstant jobbigt och att hon till slut blev mycket rädd då hon inte vet var E.A:s gränser går. K.D. har lämnat uppgifter som stödjer åklagarens gärningspåståenden i punkterna a)-e) och kunnat hänföra påståendena till de tidsintervaller som åklagaren angett.

- - -.

K.D. har även lämnat uppgifter om hur tillvaron förändrades för hennes del genom det hon utsattes för av E.A. Hon har beskrivit hur hon skaffade hemligt telefonnummer, avslutade sin anställning på caféet, upphörde med vissa sociala kontakter och aktiviteter, samt också berättat om hur illa hon mått av att E.A. sökt kontakta henne genom föräldrarna. Av hennes uppgifter framgår att hon läst de brev som adresserats till hennes folkbokföringsadress i Sollentuna, samt av föräldrarna fått reda på att E.A. försökt få kontakt med henne hos dem dels per telefon, dels vid personligt besök.

K.D. har också redogjort för hur hon vid flera tillfällen och på olika sätt gjort klart för E.A. att hon inte önskade någon kontakt med henne.

- - -.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att det genom den av åklagaren åberopade utredningen i målet är visat att E.A. ofredat K.D. på sätt som angetts i gärningspåståendena. E.A. har på ett påträngande och besvärande sätt sökt kontakt med K.D. under lång tid. Kontakterna har skett mot K.D:s vilja och tagit sig olika uttryck. Det råder inte någon tvekan om att varje enskild handling utgjort ett led i en upprepad kränkning av K.D:s personliga integritet. De uppgifter E.A. lämnat vid tingsrätten om sitt handlande och kontakterna med K.D. inger inte något tvivel om att hon insåg att K.D. inte ville ha någon kontakt med henne. Innehållet i flera av de skriftliga meddelandena förstärker den bilden. Gärningarna ska bedömas som olaga förföljelse och E.A. ska dömas för det brottet.

Angående de i åtalspunkten 2 påstådda gärningarna har E.A. i förhör lämnat uppgifter av innebörd att hon lämnat brev och försändelser i K.D:s föräldrars brevlåda, skickat brev till dem samt även uppsökt deras bostad; allt i avsikt att komma i kontakt med K.D. Av de uppgifter som A.S.D. och J.D. lämnat framgår att de först vid E.A:s besök hos dem den 4 juli 2012 klargjort för henne att de inte önskade någon kontakt med E.A. Annat är inte visat i målet än att ett brev samt en bok skickats till K.D:s föräldrar efter sagda datum förutom nedan angivna e-postmeddelanden.

- - -.

E.A:s agerande att sända nämnda försändelser (brev samt bok) och e-postmeddelanden har utgjort ett hänsynslöst beteende och gärningen ska bedömas som ofredande. När det gäller frågan om E.A:s besök hos K.D:s föräldrar den 4 juli 2012 ska bedömas som ett ofredande i förhållande till dem gör tingsrätten följande bedömning. - - -. Genom A.S.D:s besked måste E.A. ha förstått att hennes närvaro vid familjen D:s bostad på Lomvägen inte var önskvärd. E.A:s agerande att söka upp K.D:s föräldrar den aktuella kvällen - trots det avvisande beskedet hon just fått - ska med beaktande därav och i ljuset av övriga omständigheter bedömas som ett ofredande av paret D.

Åtalspunkten 3 (olaga hot)

Av utredningen i målet - däribland målsäganden A.B:s uppgifter - framgår att E.A. hade varit i Immanuelskyrkan torsdagen den 7 juni 2012 och lämnat en lapp om att hon önskade träffa någon från kyrkan den dagen och att målsäganden, som arbetar som pastor där, därför skickade ett e-postmeddelande till E.A. om att målsäganden fanns på plats mellan kl. 16.00 och 17.00 samma dag för det fall E.A. ville kontakta henne. Av målsägandens uppgifter vid tingsrätten framgår att E.A. kontaktade henne igen först genom det i målet aktuella e-postmeddelandet som hon tog del av när hon kom till kyrkan under måndagen den 11 juni 2012. Av målsägandens uppgifter framgår att hon inte fanns på plats i kyrkan under de mellanliggande dagarna.

Innehållet i e-postmeddelandet utgör i sig ett hot i den mening som grundar straffrättsligt ansvar. Det har också typiskt sett varit ägnat att hos mottagaren framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Detta måste E.A. ha förstått. Åtalet är styrkt och E.A. ska fällas till ansvar för olaga hot.

Åtalspunkten 4 (förgripelse mot tjänsteman)

Det har inte framkommit någon omständighet som ger anledning att misstro de uppgifter som A.M. och E.J. lämnat vid tingsrätten. De har lämnat klara och tydliga uppgifter om E.A:s förehavanden i kyrkan den aktuella förmiddagen och hur det hela kom att avslutas. Åtalet är styrkt och E.A. ska dömas för förgripelse mot tjänsteman.

Åtalspunkten 5 (misshandel)

Av utredningen i målet framgår att A.J. vid den i målet aktuella tiden arbetade som s.k. personligt ombud hos socialtjänsten som hade sina kontorslokaler i ett vanligt bostadshus på Oxenstiernsgatan på Gärdet i Stockholm. Av förhöret med henne framgår att hon var ensam på kontoret den aktuella dagen, då bl.a. hennes kollega B. hade semester, men att hon hade ett klientbesök när E.A. ringde på och frågade efter B., för att därefter återkomma efter någon timme. - - -. A.J. har om den ansvarsgrundande handlingen uppgett att E.A. ”hoppade” på henne och slog henne med 3-4 örfilar över munnen och näsan sedan A.J. förklarat att hon var upptagen samt hänvisat E.A. att i stället ta kontakt med ett ombud i E.A:s stadsdel.

- - -.

Tingsrätten finner inte skäl att inte tro på A.J:s uppgifter om att slagen träffat henne över ansiktet. Att E.A. handlade med uppsåt framgår av hennes egna uppgifter. Åtalet är styrkt i denna del och E.A. ska dömas för misshandel som inte är att bedöma som ringa.

- - -.

Åtalspunkterna 7 och 8 (olaga hot)

- - -.

Av utredningen i målet framgår att E.A. i de angivna e-postmeddelandena - ställda till polismyndigheten i Stockholm - formulerat sig på ett sådant sätt att det objektivt är att bedöma som ett hot om brottslig gärning. - - -. Åtalet är styrkt i den del det påstås hot mot anställda vid polismyndigheten i Stockholm och E.A. ska fällas till ansvar för olaga hot.

Påföljdsfrågan

E.A. är inte tidigare dömd för något brott. Hon döms nu för bl.a. olaga förföljelse, våld och hot mot tjänsteman i flera fall samt för misshandel. Inget av brotten har bedömts som ringa och de innehåller endast fängelse i straffskalan.

Vid bedömning av straffvärdet för det brott som riktats mot K.D. beaktar tingsrätten att det pågått under en avsevärd tid, innefattat kontakter av skiftande slag som tagit sig än mer påträngande och kränkande former vartefter de pågått, samt att de gärningarna orsakat stort lidande för en ung person. Straffvärdet för de hot och det våld som riktats mot poliser och en ordningsvakt är inte heller obetydligt. Det sammanlagda straffvärdet bedömer tingsrätten till i allt fall fängelse åtta månader.

Av i målet inhämtat rättspsykiatriskt utlåtande framgår att E.A. begått de åtalade gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Hon kan därmed inte dömas till fängelse. Av det rättspsykiatriska utlåtandet framgår vidare att E.A. lider av en allvarlig psykisk störning och att hon till följd av sitt psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård som är förenad med tvång eller annan vård. Det föreligger därmed förutsättningar att jämlikt 31 kap. 3 § BrB överlämna E.A. till rättspsykiatrisk vård och tingsrätten finner att det är den påföljd som bör komma ifråga (NJA II 1991 s. 281). När det gäller frågan huruvida överlämnandet till rättspsykiatrisk vård ska förenas med särskild utskrivningsprövning har i det rättspsykiatriska utlåtandet gjorts bedömningen att det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag, varvid i utlåtandet angetts att risken för återfall är medelhög. E.A. har inte tidigare dömts för våldsbrott. Av utredningen i målet och av det rättspsykiatriska utlåtandet framgår dock att E.A. vid upprepade tillfällen uppvisat ett utåtagerande och ibland våldsamt beteende inte bara mot målsägandena i förevarande mål utan även mot vårdpersonal och myndighetspersoner hon kommit i kontakt med, samt även tidigare uppträtt våldsamt och hotfullt mot sin mor. Detta i kombination med den personlighetsstörning hon angetts lida av, hennes bristande impulskontroll och empati samt noterade lättkränkthet gör att tingsrätten finner att övervägande skäl talar för att det till följd av den psykiska störningen finns risk för att E.A. återfaller i brottslighet av allvarligt slag. Den rättspsykiatriska vården ska därför förenas med en föreskrift om särskild utskrivningsprövning.

Övrigt

Det finns alltjämt risk för att E.A. på fri fot fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det finns också risk för att hon undandrar sig sitt straff. Hon ska därför vara fortsatt häktad.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde E.A. för misshandel, olaga förföljelse, olaga hot, ofredande, hot mot tjänsteman, våld mot tjänsteman och förgripelse mot tjänsteman samt förordnade att E.A. skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

E.A. förpliktades att utge skadestånd till vissa av målsägandena. Vidare förordnades att E.A. skulle stanna kvar i häkte.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Maria Wetterstrand Hagström och Kerstin Norman, tf. hovrättsassessorn Johan Albihn, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 6 augusti 2013 följande.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i de delarna, ska E.A. dömas för misshandel, olaga förföljelse, olaga hot vid tre tillfällen, ofredande, hot mot tjänsteman vid två tillfällen, våld mot tjänsteman vid två tillfällen och förgripelse mot tjänsteman vid fyra tillfällen.

E.A. har i hovrätten hörts om sina personliga förhållanden.

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i frågan om val av påföljd. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

De av tingsrätten angivna häktningsskälen föreligger alltjämt. E.A. ska därför vara kvar i häkte.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

E.A. ska vara kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot henne.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz och Martin Borgeke, referent) meddelade den 17 december 2013 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Frågan i målet

Straffvärdet av brottsligheten

E.A:s psykiska tillstånd

Påföljdsval för allvarligt psykiskt störda lagöverträdare

Påföljdsbestämningen i detta fall

Domslut

Domslut

HD ändrar på det sättet hovrättens domslut, att HD förklarar att E.A. med stöd av 30 kap. 6 § tredje stycket BrB ska vara fri från påföljd.