NJA 2013 s. 364
Trots avsaknad av delgivningskvitto har det ansetts tillförlitligen utrett att stämning i brottmål har blivit delgiven i tid för att hindra åtalspreskription.
J.S. dömdes den 3 maj 2010 av Attunda tingsrätt för olaga hot och ofredande till villkorlig dom med samhällstjänst och ålades att betala skadestånd till M.S. med 5 000 kr jämte ränta. De åtalade gärningarna hade begåtts den 28 december 2007.
Svea hovrätt
J.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade frikännande och befrielse från skadeståndsskyldighet.
Åklagaren och M.S., som biträdde åtalet, bestred J.S:s ändringsyrkanden. M.S. överklagade också för egen del och yrkade fullt bifall till sin skadeståndstalan i tingsrätten.
Vid sammanträde för huvudförhandling tog hovrätten upp frågan om åtalspreskription hade inträtt. Hovrätten påpekade att det inte fanns något delgivningskvitto i tingsrättens akt som visade att J.S. hade blivit delgiven stämning i målet. Hovrätten ställde in förhandlingen och beredde parterna tillfälle att komma in med synpunkter på frågan om preskription.
I därefter avgivna yttranden gjorde J.S. gällande att preskription hade inträtt, medan M.S. förnekade att så var fallet. Åklagaren förklarade sig vidhålla åtalet men tillade att detta skulle ogillas om hovrätten inte kunde med fullständig säkerhet utesluta att brotten hade blivit preskriberade.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, hovrättsrådet Kenneth Nordlander och hovrättsassessorn Daniel Samnerud, referent) anförde i dom den 8 november 2011:
Hovrättens domskäl
J.S. dömdes av tingsrätten i enlighet med åklagarens gärningspåståenden för olaga hot och ofredande, vilka brott skulle ha begåtts den 28 december 2007. Åtal i målet väcktes den 11 november 2009. Enligt stämpel på kopia av stämningen i målet skulle J.S. ha fått del av stämningen och åtalet den 26 november 2009. Kallelser till huvudförhandling utfärdades den 29 december 2009 och huvudförhandlingen vid tingsrätten ägde rum den 19 april 2010. J.S. har inte varit häktad med anledning av de brott han åtalats och dömts för.
I 35 kap. 1 - 4 och 6 §§ BrB finns bestämmelser om s.k. åtalspreskription. Åtalspreskription innebär att påföljd inte får dömas ut för ett brott med mindre den misstänkte häktats eller fått del av åtal för brottet inom viss tid, den s.k. preskriptionstiden. Preskriptionstiden beror av vilket straff som kan följa på det aktuella brottet och räknas, med undantag som inte är aktuella i detta mål, från den dag då brottet begicks.
Vid s.k. brottskonkurrens gäller att för det fall åtalet avser en handling (gärning) som innefattar flera brott, kan påföljd dömas ut för vart och ett av brotten så länge påföljd kan dömas ut för något av dem. Är det emellertid fråga om flera brott som begåtts genom skilda gärningar inträder åtalspreskription särskilt för vart och ett av brotten. I båda de nu nämnda fallen av brottskonkurrens gäller att preskriptionstidens längd bestäms av det högsta straff som kan följa på de särskilda brotten bedömda för sig. Att ett högre straff kan dömas ut med tillämpning av bestämmelsen om gemensamt straff i 26 kap. 2 § BrB saknar alltså betydelse.
För brotten olaga hot och ofredande bedömda för sig är straffmaximum fängelse i ett år och preskriptionstiden för vart och ett av brotten är därmed två år. Såvitt gäller åtalet mot J.S. har alltså åtalspreskription inträtt - trots att åtalet avser två brott, och oavsett om åtalet ska anses innefatta en eller flera gärningar - vid utgången av den 28 december 2009, försåvitt inte J.S. blivit delgiven åtalet dessförinnan.
Det måste ställas höga krav på utredningen i frågan om den tilltalade blivit delgiven åtalet inom preskriptionstiden. I tingsrättens akt återfinns över huvud taget inte några delgivningskvitton. Detta beror, enligt de uppgifter som hovrätten har inhämtat från tingsrätten, på att tingsrätten har gjort sig av med samtliga delgivningskvitton sedan målet avslutats där. Tingsrätten har i och för sig upplyst att det i tingsrättens målhanteringssystem noterats att J.S. delgetts stämning med bifogat åtal den 26 november 2009 genom insändande av delgivningskvitto. Vidare har en signerad notering om att delgivning skett den dagen gjorts på kopia av stämningen. På den senare finns dock ingen upplysning om på vilket sätt delgivning skett. Någon annan utredning om att J.S. delgetts åtalet senast den 28 december 2009 finns inte i tingsrättens akt. Mot bakgrund av det redovisade kan det inte anses tillförlitligt utrett att J.S. delgetts åtalet senast den 28 december 2009 och åtalet ska därmed ogillas.
M.S:s skadeståndstalan har sin grund enbart i ett påstående om brott. Eftersom åtalet ogillas ska därmed även hennes skadeståndstalan lämnas utan bifall.
Tingsrättens dom ska alltså upphävas - - -.
Hovrättens domslut
Med upphävande av tingsrättens dom - - - ogillar hovrätten åtalet och M.S:s skadeståndstalan.
Högsta domstolen
M.S. överklagade och yrkade att hovrättens dom skulle upphävas och målet visas åter till hovrätten för ny prövning.
J.S. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Susanne Österlund, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Skäl
J.S. dömdes av tingsrätten för olaga hot och ofredande till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 1 månad ha dömts ut. Han förpliktades även att utge skadestånd till målsäganden M.S. Både J.S. och M.S. överklagade tingsrättens dom. Vid sammanträde för huvudförhandling väckte hovrätten frågan om åtalspreskription hade inträtt. Hovrätten fann att det inte var tillförlitligen utrett att J.S. hade delgivits åtalet inom preskriptionstiden. Åtalspreskription hade således inträtt och åtalet ogillades. M.S., som biträtt åtalet, överklagade till HD.
Frågan i HD är om J.S. har delgivits åtalet i tid eller om åtalspreskription inträtt.
För olaga hot och ofredande är straffmaximum fängelse i ett år. Preskriptionstiden för vart och ett av brotten är därmed, enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 BrB, två år. Eftersom de i målet aktuella gärningarna skulle ha begåtts den 28 december 2007 måste alltså J.S. ha häktats eller erhållit del av åtal för brotten senast den 28 december 2009. I annat fall har åtalspreskription inträtt.
Av tingsrättens akt framgår att stämning har skickats till J.S. den 12 november 2009. På tingsrättens kopia av stämningen står antecknat ”delgivning utsänd 12/11”, ”delg. dag 26.11”, ”påm. 24.11 + stg.man å 28/12”. Anteckningarna den 12/11 och 26/11 är signerade. Något delgivningskvitto finns inte i tingsrättens akt. Tingsrätten har till hovrätten bekräftat att delgivningskvittot inte finns kvar samt att J.S., enligt tingsrättens delgivningsuppgifter, delgavs stämning med vitt kort.
Målsägandebiträdet, advokaten L.F., har i hovrätten ingett en sammanställning av advokatbyråns dagboksblad. I sammanställningen står bl.a. ”24/11 Telefon med S. på tingsrätten ang. att J.S. ej delgiven. Tingsrätten sänder ut påminnelse ang. delgivningen omgående. Tingsrätten bevakar delgivningen i anledning av preskriptionsfrågan”, ”27/11 Telefon med tingsrätten. J.S. inte delgiven än. Tingsrätten har lämnat delgivningen till stämningsman. Tingsrätten medveten om preskription den 28 december 2009” samt ”17/12 Telefon med tingsrätten som meddelar om att J.S. är delgiven den 26 november 2009 (genom att J.S. har skrivit på påminnelsedelgivningen, inte via stämningsmannen).”
Den nuvarande delgivningslagen (2010:1932) trädde i kraft den 1 april 2011. Av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att delgivningslagen (1970:428) gäller om en handling har skickats eller lämnats före denna tidpunkt. I målet är således delgivningslagen (1970:428) tillämplig.
Av 3 § första stycket 1 delgivningslagen (1970:428) framgår att myndighet ombesörjer delgivning genom att sända handlingen med post eller överlämna den med bud eller på annat sätt till den sökte, varvid som bevis att denne har mottagit försändelsen begärs delgivningskvitto eller mottagningsbevis (ordinär delgivning). Vidare framgår av 19 § första stycket 1 samma lag att delgivning har skett genom att den som söks för delgivning själv har mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. Det råder alltså fri bevisprövning i fråga om delgivning skett. (Jfr även prop. 1978/79:11 s. 22.) I rättsfallet NJA 1999 s. 376, som gällde förenklad delgivning, hade enligt en anteckning i tingsrättens akt information om förenklad delgivning tagits fram i samband med utfärdande av stämning. Det fanns dock inte någon anteckning i akten om att informationen bilagts den avsända stämningen. HD fann att det saknades anledning att anta annat än att informationen sänts ut tillsammans med stämningen, varför förutsättningar för förenklad delgivning förelegat.
I förevarande fall vinner den signerade anteckningen på stämningen om att delgivning skett den 26 november stöd av de uppgifter målsägandebiträdet lämnat. Mot bakgrund av detta och då J.S., som företrätts av en offentlig försvarare, inte vid tingsrätten gjort någon invändning om att delgivning inte skett i tid, saknas det anledning att anta annat än att den signerade anteckningen på stämningen är korrekt. Vid sådant förhållande har J.S. delgivits åtalet den 26 november 2009, dvs. inom preskriptionstiden.
Åtalspreskription har således inte inträtt. Prövningen av om J.S. ska dömas för gärningarna bör emellertid i första hand ankomma på hovrätten. Hovrättens dom ska därför undanröjas och målet visas åter till hovrätten för ny prövning.
Domslut
HD:s avgörande
HD undanröjer hovrättens dom - - - samt visar målet åter till hovrätten för ny prövning.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Göran Lambertz, referent, Johnny Herre, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 23 maj 2013 följande dom:
Domskäl
Bakgrund och frågan i målet
J.S. dömdes av tingsrätten för olaga hot och ofredande till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. J.S. förpliktades även att utge skadestånd till målsäganden M.S. Han överklagade domen. M.S., som biträdde åtalet, överklagade i skadeståndsdelen. Åklagaren överklagade inte.
Vid sammanträde för huvudförhandling väckte hovrätten frågan om åtalspreskription hade inträtt. Hovrätten fann att det inte var tillförlitligen utrett att J.S. hade delgetts åtalet i tid och ogillade därför åtalet och M.S:s skadeståndstalan. Frågan i målet är om hovrättens bedömning i delgivningsfrågan är riktig eller om det är tillförlitligen utrett att J.S. har delgetts åtalet i tid.
Reglerna om åtalspreskription och delgivning av åtal
Påföljd får inte ådömas för ett brott om inte den misstänkte har häktats eller fått del av åtal för brottet inom viss tid. För de i målet aktuella brotten, olaga hot och ofredande, är tiden två år från det att brottet begicks (35 kap. 1 § första stycket 1 och 4 § BrB), eftersom det för dessa inte kan följa svårare straff än fängelse ett år (4 kap. 5 § första stycket respektive 4 kap. 7 § BrB).
För delgivning av bl.a. åtal gäller numera delgivningslagen (2010:1932). I målet ska emellertid enligt övergångsbestämmelserna, p. 2, den tidigare delgivningslagen (1970:428) tillämpas. Detta saknar betydelse för den prövning som ska göras i målet.
Enligt 19 § första stycket första meningen i 1970 års delgivningslag (som i det aktuella hänseendet svarar mot 18 § första stycket i 2010 års delgivningslag) har delgivning skett genom att den som söks för delgivning själv har mottagit handlingen. Det gäller oavsett på vilket sätt handlingen har kommit den sökte till handa. Det ska framgå att personen har mottagit handlingen, men det ställs inte något krav på att det ska ske på något visst sätt. Prövningen av om handlingen har tagits emot ska göras på grundval av en helhetsbedömning av den föreliggande utredningen.
I fråga om vanlig delgivning av stämning i brottmål krävs att det är tillförlitligen utrett att den tilltalade har tagit emot handlingen.
Bedömningen i detta fall
De brott som J.S. dömdes för i tingsrätten begicks enligt åtalet och tingsrättens dom den 28 december 2007. Tiden för åtalspreskription gick ut två år senare, alltså den 28 december 2009.
Av tingsrättens akt framgår att stämning i målet skickades till J.S. den 12 november 2009. På tingsrättens kopia av stämningen finns antecknat ”delgivning utsänd 12/11”, ”delg.dag 26.11”, ”påm. 24.11 + stg.man å 28/12”. Anteckningarna avseende den 12 november och den 26 november är signerade. Något delgivningskvitto finns inte i akten, som enligt tingsrätten har rensats på sådana kvitton. Enligt hovrättens beslut har tingsrätten på fråga från hovrätten svarat att J.S. enligt tingsrättens delgivningsuppgifter i målhanteringssystemet delgavs stämning med s.k. vitt kort.
Målsägandebiträdet gav i hovrätten in en sammanställning av advokatbyråns dagboksblad. I sammanställningen finns antecknat bl.a.: ”24/11 Telefon med S. på tingsrätten ang. att J.S. ej delgiven. Tingsrätten sänder ut påminnelse ang. delgivningen omgående. Tingsrätten bevakar delgivningen i anledning av preskriptionsfrågan.” Vidare finns antecknat: ”27/11 Telefon med tingsrätten. J.S. inte delgiven än. Tingsrätten har lämnat delgivningen till stämningsman. Tingsrätten medveten om preskription den 28 december 2009” samt ”17/12 Telefon med tingsrätten som meddelar om att J.S. är delgiven den 26 november 2009 (genom att J.S. har skrivit på påminnelsedelgivningen, inte via stämningsmannen).”
Tingsrättens akt och målsägandebiträdets dagboksblad innehåller samstämmiga anteckningar om att J.S. delgavs stämning den 26 november 2009. Att delgivningskvitto saknas i tingsrättens akt har förklarats med att en aktgallring har skett och förhållandet motsäger därför inte uppgiften om delgivning den angivna dagen. Det får genom anteckningarna anses tillförlitligen utrett att J.S. delgavs åtalet innan tiden för åtalspreskription gick ut.
Slutsatser
De åtalade brotten är alltså inte preskriberade och åtalet kan inte ogillas på den grunden. Hovrättens dom ska därför upphävas och målet återförvisas dit för förnyad prövning.
Domslut
Domslut
HD upphäver hovrättens dom - - - och visar målet åter till hovrätten för ny prövning.
HD:s dom meddelad: den 23 maj 2013.
Mål nr: B 5613-11.
Lagrum: 19 § delgivningslagen (1970:428), 18 § delgivningslagen (2010:1932) och 35 kap. 1 § BrB.