NJA 2013 s. 441

E.B. och A.B. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle upphäva fastighetsdomstolens utslag och avslå Vattenfalls yrkande om ledningsrätt.

Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.

Sedan E.B. och A.B. överklagat hovrättens beslut meddelade HD (justitieråden Leif Thorsson, Torgny Håstad och Stefan Lindskog) den 29 juli 2010 följande beslut:

Ledningsrätt får inte upplåtas om det sökta ändamålet bör tillgodoses på annat sätt eller om nackdelarna från allmän eller enskild synpunkt överväger fördelarna. Vid denna prövning ska en allmän behovs- och lämplighetsprövning göras. Bestämmelsens främsta betydelse är att skydda motstående enskilda intressen. Det saknas vägledande praxis från HD i frågan hur denna avvägning ska göras. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den i förevarande mål aktualiserade frågans betydelse får det anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt.

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Vattenfall bestred ändring i fastighetsdomstolens utslag.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Dirke, Roger Wikström, referent, och Eywor Helmenius samt f.d. fastighetsrådet Anders Dahlsjö) anförde i utslag den 27 juni 2011 bl.a. följande.

Utveckling av talan i hovrätten

Parterna har i huvudsak vidhållit vad de har anfört i fastighetsdomstolen samt gjort vissa tillägg och ändringar som sammanfattas enligt följande.

E.B. och A.B.: En fastighetsägare ska enligt ledningsrättslagen inte behöva tåla ett intrång om nyttan av ledningen är obetydlig samtidigt som intrånget är stort. Vid denna behovsprövning ska prövas om ändamålet lämpligen kan tillgodoses på annat sätt än det sökanden har begärt, såsom andra lämpliga alternativ för ledningsdragningen. Valet bör sedan göras så att det alternativ som väljs vållar minst skada i slutänden. Frågan är således om de ska behöva tåla ett intrång om 30 meters skogsgata på fastigheterna då Vattenfalls nytta av intrånget i fråga är att ha utökade möjligheter att utsålla ”farliga träd” samt att ha lättare att komma åt med maskiner. Det är detta som ska prövas i målet.

Vid denna prövning ska beaktas att det redan föreligger ett servitut som beviljar 10 meters skogsgata, vilket innebär ett intrång i fastigheterna att hålla ledningsgatan fri från bebyggelse, träd och annat tillbehör till fastigheterna inom ett avstånd av 5 meter på vardera sidan av ledningen. Detta intrång har de vitsordat. Servitutet är från 1918 och har följt fastigheterna sedan dess. En ledningsrätt avseende 30 meter innebär att intrånget på fastigheterna i fråga utvidgas väsentligt. De skulle inte kunna nyttja fastigheterna eftersom en 30 meter bred sträcka på fastigheterna blir oanvändbar. Deras planer att stycka av Norrtuna 6:1 och uppföra byggnad, garage och förråd kommer inte att kunna genomföras om Vattenfalls talan bifalls.

Gamla träd som ger karaktär till fastigheterna kommer att avverkas, vilket innebär att fastigheterna helt ändrar karaktär, vilket väsentligen minskar deras värde vid en eventuell framtida försäljning. Framförallt har dock fastigheterna med träden ett stort affektionsvärde för ägarna. Det bör påpekas att ledningen går i anslutning till bostäderna och tomtmarken. Vad gäller fastigheten Norrtuna 6:1 ska, om Vattenfalls talan bifalls, 70 % av tomtens träd avverkas. Beträffande fastigheten Norrtuna 6:5, skulle 80 % av fastighetens trädbestånd, bestående av tall, gran och björk, behöva avverkas. Det ska i sammanhanget förtydligas att fastigheten Norrtuna 6:1 är klassad som bebyggd lantbruksenhet, men att Vattenfall vidgått att aktuellt område är att betrakta som tomtmark. Fastigheten Norrtuna 6:5 är klassad som småhusenhet. Ledningsrätten påverkar inte hur en fastighet är klassad.

Vad gäller farliga träd kan detta argument knappast tillämpas i detta fall, då det finns några gamla vackra träd och inte någon ”skog” i den bemärkelsen. Det är mycket enkelt att notera om något träd skulle anses vara ”farligt” med hänsyn till ledningen och det ligger dessutom i fastighetsägarnas intresse, mot bakgrund av att de faktiskt är boende på tomterna, att avverka dessa farliga träd. Det administrativa skälet till att ha samma åtgärd på hela fastigheten faller på sin egen orimlighet. Varje del av ledningen ska prövas utifrån de förutsättningar som föreligger i det enskilda fallet, varför det också krävs en förrättning med samtliga fastighetsägare kallade i enlighet med ledningsrättslagen. Syftet med den intresseprövning som genomförs i enlighet med 6 § ledningsrättslagen och förrättningen som sådan försvinner om Vattenfalls ansökan om ledningsrättsåtgärd skulle bifallas på grund av att ledningen ska vara generellt utformad. Det är uppenbart att det avsevärda intrång det innebär för fastighetsägarna är större än nyttan av en ledningsrättsåtgärd i förevarande fall. Allmänintresset är redan tillgodosett genom servitutsavtalet. Under alla förhållanden, för det fall hovrätten ändå anser att ledningsrätt ska beviljas, bör ledningsrätt beviljas med enbart 10 meters skogsgata, då de skäl Vattenfall angivit till styrkande av en 30 meters skogsgata kan uppfyllas genom att kraftledningens stolpar förlängs. Detta är vanligt förekommande.

Vattenfall saknar rättslig grund för sitt yrkande och det intrång som den yrkade åtgärden skulle medföra för dem överväger vida den eventuella administrativa nyttan som Vattenfall skulle få med ledningsrätten och en 30 meters ledningsgata. Vattenfalls talan bör således avslås.

Vattenfall: Aktuell ledning är för närvarande tryggad genom servitut från 1918 respektive 1926. Dess sträckning och utförande är beslutad genom nätkoncession för linje 1980-03-13, vilket beslut är giltigt till dess nytt tas. Ansökan om förlängning av koncession ingavs 2006-12-31. Vattenfall har hos lantmäterimyndigheten ansökt dels om upplåtelse av ledningsrätt med 30 meters skogsgata, dels om upphävande av servituten. I servituten är skogsgata om 10 meter inlöst. Det är således fråga om en ändrad tryggandeform för en befintlig ledning som omfattas av 11 § ledningsrättslagen. Den prövning enligt 6 § samma lag, som ska göras i målet och som bl.a. innefattar intresseavvägning, menar Vattenfall ska vara hänförlig till värdetidpunkten i målet, dvs. förhållandena på aktuella fastigheter vid upplåtelse av ledningsrätt och upphävande av servituten. Första ledet i prövningen enligt 6 § är frågan om ändamålet med ledningsrätten kan tillgodoses på annat sätt. Det andra ledet i den prövningen är frågan om fördelarna med ledningsrätten överväger de olägenheter upplåtelsen medför för allmänna och enskilda intressen. Ledningen är befintlig och dess bestånd är för närvarande säkrat genom servitut, vilket den även kommer att fortsätta vara för det fall ledningsrätt inte beviljas. Prövningen i målet kan därför endast avse ledningsområdets omfattning och vilka föreskrifter som ledningsbeslutet ska innehålla. För nätägaren Vattenfall är det väsentligt att markåtkomsten för en ledning är tryggad med samma rättigheter för ledningens hela sträckning. De återkommande åtgärder som regelbundet sker utefter ledningen måste vara generellt utformade för en rationell hantering. Den åtgärd som därvid har störst betydelse för luftledningar är hanteringen av skog utmed dessa. Här finns fördelar med en skogsgatubredd av 15+15 meter jämfört med en 5+5-gata. Ersättning beräknas för all framtid för den extra mark som tas i anspråk. För detta finns Skogsnormen som hjälpmedel. Vid framtida underhåll behöver därför detta område enbart underhållsröjas, istället för att vid varje framtida underhållstillfälle först göra en utsyning av vad som ska röjas/fällas och efter åtgärd värdera de tillfälliga skador som uppkommit på kvarvarande plantor/träd vid fällning och körning samt markskador. Det finns idag inte någon modell eller norm som går att använda för att värdera enskilda individer som inte uppnått gagnvirkesvolym (i praktiken de som är under 8 centimeter diameter i brösthöjd). En bredare skogsgata underlättar utsyning av s.k. farliga träd, vilket minskar risken att träd missas vid utsyningen. Framkomligheten för maskin förbättras, vilket minskar risken för att en maskin ska komma i farlig närhet av ledning vid transport. Det andra ledet i prövningen enligt 6 §, intresseavvägningen, kan lämpligen göras som en analys av den belastning de två tryggandeformerna medför på fastigheten. Ledningsrätten medför i jämförelse med servituten att upplåtelsens varaktighet är jämbördig och att utrymmet för rättigheterna är jämbördiga. Vidare att i rättigheterna ingående befogenheter, nämligen att anlägga och underhålla ledningen, ta bort träd och buskar, tillträde/ta väg, i samtliga avseenden är jämbördiga förutom vad avser träd och buskar, där ledningsrätten i större utsträckning beaktar fastighetsägarens intresse inom tomt eller trädgård. Inskränkningarna i befogenheterna är mer långtgående till fördel för fastighetsägarens intresse vid ledningsrätt än vid servitut. Föreskrifterna för ledningshavaren, dvs. service till fastighetsägare vid utövande av rättigheterna, är förmånligare för fastighetsägarna vid ledningsrätt. Föreskrifterna för fastighetsägaren, dvs. restriktioner i markanvändningen, är jämbördiga. Ledningshavarens särskilda åtaganden, nämligen att ta bort ledning och återställa mark, merkostnader vid anvisning av skyddsåtgärder, hantering av tillfälliga skador samt hantering av vissa oförutsebara skador, innebär i samtliga avseenden lättnader alternativt förmåner för fastighetsägaren.

Påståendet att en 30 meter bred sträcka på fastigheterna blir oanvändbar vid upplåtelse av ledningsrätt är inte korrekt. Skogsgatan i en ledningsgata för en elektrisk luftledning är det område som engångsersätts. Vad som då ersätts är bl.a. förlust av framtida skogsproduktion samt kalmarksvärdet på marken inom området. Något hinder att använda det området (skogsgatan) för annan verksamhet, t.ex. uppförande av byggnader, anlägga trädgårdsodlingar med fruktträd m.m., föreligger inte så länge verksamheten inte strider mot de elektriska säkerhetsbestämmelserna. För en 40kV-ledning är det horisontella säkerhetsavståndet från faslina till byggnad vid vindstilla 5 meter och vid största förekommande utsvängning av faslina 3 meter. Vegetation får inte komma närmare faslina än 1,7 meter, då även med beaktande av tillväxt till nästa röjningstillfälle. Vattenfall vill dock här särskilt framhålla att fastighetsägarna inte heller för närvarande fritt kan förfoga över ”ett 30 meter brett område över hela fastigheten” utmed ledningen. Redan det befintliga servitutet ger Vattenfall rätt ”att framdraga och för all framtid bibehålla en högspänningsledning”. Det innebär att fastighetsägarna på sina fastigheter inte får vidta åtgärder som kan hota ledningens bestånd, säkerhet eller drift. Gamla träd som är att anse som s.k. farliga träd, dvs. hinderliga för ledningen eller farliga för dess säkerhet, kommer att åtgärdas av ledningsägarna oavsett vilken av de i målet förekommande tryggandeformerna för ledningen som blir den gällande och oavsett på vilket avstånd från ledningen träden står. Dock ger ledningsrätten fastighetsägarna inflytande över de åtgärder ledningsägaren ska vidta med träden. Fastighetsägarnas påstående vid synen att Vattenfall aldrig har utnyttjat rätten att ta s.k. farliga träd är korrekt. Skälet härtill är helt enkelt att aktuell ledning, innan reglerna om ”förbud mot avbrott” och ersättning för avbrott infördes i ellagen, inte hade status av att vara s.k. trädsäker ledning.

Om domstolen finner att ledningsrätt inte kan upplåtas ska förrättningen ställas in. Då kommer ledningen även i framtiden att vara tryggad med servitut och fastigheterna därmed i rättsligt belastningshänseende anses vara skogsfastigheter, då det var den markanvändningen som var pågående vid värdetidpunkten för servitutsupplåtelsen. Om ledningsrätt upplåts kommer fastigheterna däremot att i rättsligt belastningshänseende därefter vara fastigheter med boendeenheter. Vad som ska prövas i målet är alltså om upplåtelse av ledningsrätt kan ske för en befintlig ledning i befintligt utförande och med sökta befogenheter. Vattenfall ansöker inte om en ledningsrätt med en endast 10 meter bred skogsgata.

Hovrättens skäl

Hovrätten har hållit syn på klagandenas fastigheter.

Vattenfall har uppgett att ändamålet med den sökta förrättningen är att ersätta de befintliga äldre kraftledningsservituten med en ledningsrätt som tillåter att kalgatan breddas till 30 meter. Genom en bredare kalgata minskar riskerna för ett strömavbrott till följd av att uppväxande träd faller över ledningarna. Det är ett ökat krav från riksdag och regering att regionledningar ska vara leveranssäkra (prop. 2005/06:27, Leveranssäkra elnät).

Avgörande för frågan om den yrkade ledningsrätten ska tillåtas är bestämmelsen i 6 § ledningsrättslagen (1973:1144). Enligt bestämmelsen får ledningsrätt inte upplåtas om det sökta ändamålet lämpligen bör tillgodoses på ett annat sätt eller om olägenheterna från allmän eller enskild synpunkt överväger fördelarna.

För prövningen enligt 6 § är den koncession som gäller för ledningen samt de äldre kraftledningsservitut som belastar klagandenas fastigheter av betydelse. Hovrätten har endast att pröva vad Vattenfall har yrkat i målet, dvs. om upplåtelse av ledningsrätt kan ske för den befintliga ledningen i befintligt utförande och med sökta befogenheter. På grund av detta har hovrätten inte skäl att pröva om det sökta ändamålet kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. som framförts från klagandenas sida genom flyttning eller höjning av ledningarna.

Frågan är då om ledningsrätten kan medges över klagandenas fastigheter med hänsyn till de enskilda intressen som föreligger.

Enligt servitutet, som uppläts 1918 och 1926, har ledningshavaren rätt att ”borttaga för ledningen hinderliga eller för ledningens säkerhet farliga träd och buskar”. Enligt hovrättens tolkning innebär servitutet bl.a. rätt för ledningshavaren att ta ner de träd som kan falla över ledningen oavsett trädens kondition och dessas avstånd till ledningen. Vid synen har konstaterats att merparten av de träd som ligger inom den kalgata om 30 meters bredd som ledningsrättsupplåtelsen skulle tillåta når en höjd som överstiger ledningarnas höjd över marken. Hovrätten kan därmed konstatera att redan servitutet ger ledningshavaren rätt att ta ner de träd som ledningsrätten skulle tillåta och därmed åstadkomma samma kalgata som skulle följa av ledningsrätten. Det tillkommande intrånget består därmed i att ledningsrätten ger ledningshavaren ökade befogenheter att ta bort uppväxande träd och vegetation som inte nått sådan höjd att de är att anse som hinderliga eller farliga för ledningen. Denna ökade befogenhet är vad gäller tomtmark, som det är fråga om i målet, inskränkt på visst sätt genom det tillägg som fastighetsdomstolen har gjort beträffande ledningsägarens befogenheter. Den sammantagna bedömningen blir därför att den ytterligare olägenhet som ledningsrätten skulle innebära är av begränsad omfattning i förhållande till den olägenhet som uppkommer när ledningshavaren utnyttjar sin rätt att leveranssäkra ledningen enligt nuvarande servitut. Att ledningshavaren inte har utnyttjat sin rätt enligt servitutet ändrar inte den bedömningen, särskilt som kraven på leveranssäker elöverföring har skärpts först de senaste åren.

Som Vattenfall har anfört innebär ledningsrätten i andra delar vissa mindre fördelar för klagandena gentemot servitutet. Det har från klagandenas sida även anförts att ledningsrätten hindrar avstyckningar och byggnation. Hovrätten har emellertid inte kunnat finna att ledningsrätten innehåller några byggnadsreglerande bestämmelser eller påverkar möjligheterna till fastighetsbildning.

För ledningshavaren innebär ledningsrätten ett utökat skydd i linje med syftet med ledningsrättslagen samt möjliggör en rationell hantering vid det fortlöpande underhållet av ledningen för att minska riskerna för strömavbrott. Det allmänintresse som därmed föreligger överväger enligt hovrättens bedömning klagandenas intressen. Den yrkade ledningsrätten ska därför tillåtas och fastighetsdomstolens utslag fastställas.

E.B. och A.B. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva hovrättens utslag och ogilla Vattenfalls yrkande om ledningsrätt avseende fastigheterna Gnesta Norrtuna 6:1 och 6:5.

Vattenfall motsatte sig att hovrättens utslag ändrades.

Betänkande