NJA 2013 s. 548

Den tilltalade har fört in sina fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen. Gärningen har ansetts vara en sexuell handling i den mening som avses i 6 kap. brottsbalken, trots att den tilltalade inte hade något sexuellt syfte.

Attunda tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Attunda tingsrätt åtal mot R.Z. för följande brott:

Grov kvinnofridskränkning. R.Z., som är sammanboende med C.J. i en lägenhet på Frejgatan 26 i Märsta, har under tiden från och med juli 2012 till den 17 oktober 2012 begått brottsliga gärningar mot C.J., vilka gärningar var och en utgjort led i en upprepad kränkning av hennes integritet och har varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

R.Z. har således

A. Den 3 juli 2012 på Vikingavägen i Märsta ofredat C.J. genom att knuffa henne så att hon föll till marken.

B. Någon gång under tiden slutet av augusti-september 2012 i lägenheten på Frejgatan uppsåtligen tillfogat C.J. smärta, ömhet och blånad genom att utdela slag som träffat henne i huvudet och på armarna samt genom att utdela sparkar som träffat henne på benen.

C. Den 16 oktober 2012 i lägenheten på Frejgatan hotat C.J. genom att uttala ord av innebörden att han skulle skada eller döda henne. Hotet har varit ägnat att hos C.J. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

D. Den 17 oktober 2012 i lägenheten på Frejgatan hotat C.J. genom att uttala ord av innebörden att han skulle skada eller döda henne. Hotet har varit ägnat att hos C.J. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

E. Den 17 oktober 2012 i lägenheten på Frejgatan uppsåtligen tillfogat C.J. smärta genom att ta ett tag om hennes handled och trycka till samt genom att dra henne i håret.

F. Under ovan angivna tid vid ett stort antal tillfällen inom Stockholmsområdet varit hänsynslös och ofredat C.J. genom att kalla henne kränkande tillmälen, samt hotat C.J. genom att uttala ord av innebörden att han skulle skada eller döda C.J. Hoten har varit ägnade att hos C.J. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Våldtäkt. R.Z. har den 16 oktober 2012 på Frejgatan 26 i Märsta genom våld och hot om våld tvingat C.J. att tåla en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag. Härvid har han fört upp sina fingrar i C.J:s underliv.

Våldet har bestått i att R.Z. knuffat ner C.J. på sängen och tagit tag om hennes ena ben och dragit det åt sidan.

Hotet har bestått i att R.Z. gjort uttalanden i form av förtäckta hot av innebörden att C.J. skulle skadas.

Övergrepp i rättssak. R.Z. har den 17 oktober 2012 på Frejgatan 26 i Märsta med hot om våld angripit C.J. i syfte att hindra henne från att göra en polisanmälan genom att i ett textmeddelande till henne skriva ”Jag dödar dig om jag ser grisen.”.

R.Z. förnekade att han hade gjort sig skyldig till grov kvinnofridskränkning (åtalspunkten 1). Han erkände gärningen under punkten 1 A, förnekade gärningarna under punkterna B-E och beträffande punkten F erkände att han under aktuell tid vid ett fåtal tillfällen varit hänsynslös och ofredat C.J. samt vid ett fåtal tillfällen hotat henne på sätt som påstås. Han anförde vidare att gärningarna inte varit ägnade att allvarligt skada C.J:s självkänsla.

R.Z. förnekade att han hade gjort sig skyldig till våldtäkt (åtalspunkten 2). Han erkände att han fört upp ett finger i C.J:s underliv, men detta hade inte föregåtts av vare sig våld eller hot.

R.Z. förnekade vidare att han hade gjort sig skyldig till övergrepp i rättssak (åtalspunkten 3). Han erkände att han skickat sms med det innehåll som påstods, men det hade inte varit i syfte att hindra C.J. från att göra en polisanmälan.

C.J. biträdde åtalet och yrkade skadestånd av R.Z. med sammanlagt 131 200 kr jämte ränta. Av beloppet avsåg 130 000 kr ersättning för kränkning, varav 50 000 kr hänfördes till åtalspunkten 1, 75 000 kr till åtalspunkten 2 och 5 000 kr till åtalspunkten 3, samt 1 200 kr ersättning för sveda och värk.

R.Z. motsatte sig skadeståndsyrkandet.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Maria Hallqvist) meddelade dom den 6 december 2012.

Under rubriken Utredningen anförde tingsrätten inledningsvis följande.

Inledningsvis är följande utrett om C.J:s och R.Z:s förhållande. De träffades under våren 2012 på en krog i Upplands Väsby. De umgicks därefter en tid utan att vara ett par. Efter Valborg blev de ett par och förlovade sig den 5 juli 2012. R.Z. flyttade in hos C.J. på Frejgatan 26 i Märsta i slutet av augusti eller början av september. R.Z. var väldigt svartsjuk under förhållandet. Vid ett tillfälle, i tiden omkring förlovningen, hittade R.Z. en lapp i datorhyllan med namn på och telefonnummer till en kille. Såväl C.J. som R.Z. behandlades med antabus under delar av den tid som förhållandet pågick.

Beträffande åtalspunkten 1 C och åtalspunkten 2 uppgav parterna enligt domen i huvudsak följande.

C.J.: Den 16 oktober 2012 var hon på öppenvården. Hon hade sagt till R.Z. att hon skulle dit. Efter besöket där gick hon till sin farmor och fikade. När hon kom hem runt kl. 16.00, möjligen efter det att R.Z. hade mött upp henne, fick R.Z. ett utbrott och frågade argt och irriterat var hon hade varit, eftersom hon hade varit borta så lång tid. Hon förklarade var hon hade varit, men R.Z. trodde henne inte. Han trodde att hon hade åkt till Upplands Väsby för att träffa en annan man. Han kallade henne för saker och sade att om hon ”pippade andra” så skulle han våldta killen. R.Z. sade att han skulle kontrollera att hon inte hade varit med någon annan man och tog in henne i sovrummet. Han sade att han skulle slå sönder eller döda henne om han såg att ”någon annan hade varit där”. Hon sade att hon inte behövde kontrolleras, eftersom hon inte hade gjort något. Hon följde med till sovrummet eftersom hon, om hon hade gjort motstånd, skulle ha fått ”stryk”. Hon vet inte om R.Z. höll henne i handleden eller om hon gick själv. I sovrummet puttade han ner henne på sängen. Hon satt kvar eftersom det inte var någon mening att resa på sig, då R.Z. var aggressiv. R.Z. slet av henne byxorna - hon hade mjukisbyxor på sig så de var lätta att få av - och trosorna antingen innan han puttade ner henne i sängen eller efter det att han hade gjort så. Hon hade inte ställt upp på detta frivilligt utan hade hållit fast i byxlinningen. R.Z. tog trosorna och kollade dem samt luktade efter sperma på dem. Sedan tog han tag i hennes högra ben och drog det åt sidan samtidigt som han höll emot med sin vänstra arm på det vänstra benet. Hon vågade inte göra motstånd, eftersom R.Z. var arg och aggressiv. Hon gjorde dock lite motstånd genom att försöka knipa ihop benen. Om hon gjorde det för mycket skulle det bli värre. Hon vågade inte säga särskilt mycket men sade att hon inte ville att han skulle göra så. R.Z. stoppade kortvarigt under några sekunder in två fingrar i hennes underliv och ”grävde runt”. Sedan ställde han henne på ”alla fyra” i syfte att kontrollera hennes anal så att hon inte var sprucken och hade ”tagits bakifrån”. R.Z. konstaterade dock att det hela var förnedrande och gick ut i köket. Vad R.Z. gjorde mot henne i underlivet gjorde inte ont men det kändes. Hon upplevde däremot det hela som förnedrande och äckligt. Hon kände sig smutsig och värdelös. Hon grät. I samband med händelserna den 16 oktober 2012 hade varken hon eller R.Z. druckit alkohol.

R.Z.: Den dagen som C.J. hade varit på behandling bad hon honom att komma och möta henne. Eftersom hon hade varit borta så länge hade han börjat tänka att hon kanske hade varit och träffat mannen som nämndes på lappen. När han sedan träffade henne, ältade han den frågan med henne. När de hade kommit hem sade han åt C.J. att gå in i sovrummet och bad henne att sätta sig på sängkanten. R.Z. tog tag i byxlinningen, varpå C.J. lade sig bakåt i sängen. Han bad henne att lägga sig längs med långsidan på sängen. Han kollade efter sädesvätska med sitt långfinger men hittade inget. Sedan bad han henne att ställa sig på ”alla fyra” men kom på att det var alltför förnedrande. Han hotade inte C.J. och utövade inte våld mot henne. Han tror att C.J. uppfattade det hela som förnedrande men hon gjorde inte motstånd. C.J. gick med på det hela frivilligt när han gjorde det. Hon höll inte fast i byxorna och han behövde inte sära på benen. C.J. var helt medgörlig. Det enda hon sade var att han var sjuk och att hon hade flytningar. Varken han eller C.J. hade druckit någon alkohol på grund av antabusbehandling.

Domskäl

Tingsrätten förklarade sig vid en samlad bedömning anse att C.J:s utsaga var trovärdig och att den tillsammans med bl.a. R.Z:s uppgifter och upptagna vittnesmål kunde läggas till grund för bedömningen. Härigenom fann tingsrätten att samtliga gärningspåståenden var styrkta utom åtalspunkten 1 C.

Under rubriken Rubricering anförde tingsrätten:

Det våld, de hot och de ofredanden som R.Z. har utsatt C.J. för har pågått under flera månader och har utgjort led i en upprepad kränkning av hennes integritet. Gärningarna under åtalspunkten 1 har varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Det gäller även gärningen under punkten A. Gärningarna ska därför bedömas som grov kvinnofridskränkning.

R.Z. har genom våld och hot på det sätt som påstås i gärningsbeskrivningen under åtalspunkten 2 fört upp sina fingrar i C.J:s underliv och därigenom tvingat henne att tåla en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna är jämförlig med samlag. Tingsrätten anser inte att brottet kan anses som mindre grovt. Den lindrigare straffskalan i 6 kap. 1 § tredje stycket BrB är avsedd att tillämpas endast i undantagsfall där omständigheterna klart avviker från vad som normalt är fallet vid denna brottstyp. Så är inte fallet här. Gärningen ska sålunda bedömas som våldtäkt av normalgraden.

Övergreppet i rättssak är också att bedöma på det sätt åklagaren har gjort, dvs. som brott av normalgraden.

I domskälen behandlade tingsrätten härefter frågor om påföljd och skadestånd. Tingsrätten fann att skälig ersättning för kränkning enligt åtalspunkt 1 utgjorde 35 000 kr. I övrigt godtogs C.J:s skadeståndsyrkanden.

Domslut

Tingsrätten dömde R.Z. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § 1 st. BrB, grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § 2 st. BrB och övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § 1 st. 1 BrB till fängelse 2 år 8 månader. Påföljden avsåg även brottsligheten i en tidigare meddelad dom på skyddstillsyn för stöld m.m., som undanröjdes.

R.Z. ålades att betala skadestånd till C.J. med 116 200 kr jämte ränta.

Svea hovrätt

R.Z. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet angående våldtäkt, grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak samt döma honom till en lindrigare påföljd för de gärningar under åtalspunkt 1 som han hade erkänt. Han yrkade vidare att C.J:s skadeståndstalan skulle ogillas.

Åklagaren och C.J., som biträdde åtalet även i hovrätten, motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åklagaren yrkade beträffande åtalspunkt 2 alternativt att gärningen skulle bedömas som sexuellt tvång enligt 6 kap. 2 § BrB och justerade gärningsbeskrivningen genom att efter sista meningen lägga till ”R.Z. har i vart fall genom olaga tvång bestående i ovan beskrivna handlingar och uttalanden förmått C.J. att tåla ovan angiven sexuell handling”. Åklagaren gjorde vidare, för det fall hovrätten skulle finna att gärningen var att bedöma som ett lindrigare brott än våldtäkt, gällande att den skulle ingå som en del i den grova kvinnofridskränkningen under åtalspunkt 1.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingela Perklev och Lena Blixt, tf. hovrättsassessorn Erika Goldkuhl, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 8 februari 2013:

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten är densamma som vid tingsrätten.

Skuld

Beträffande åtalen avseende grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak (åtalspunkterna 1 och 3) gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld och rubricering.

Vad gäller gärningen under åtalspunkten 2 finner hovrätten, lika med tingsrätten, att det är styrkt att R.Z. knuffat ner C.J. på sängen och dragit hennes ben åt sidan samt att han mot C.J:s vilja fört upp sina fingrar i hennes underliv och i samband med denna händelse uttalat hot av innebörden att hon skulle skadas. Åklagaren har gjort gällande att R.Z. härigenom har gjort sig skyldig till våldtäkt, alternativt sexuellt tvång. En förutsättning för att gärningen ska vara att bedöma som något av dessa brott är att R.Z. har utfört en sexuell handling i brottsbalkens mening. Även en kortvarig beröring, som det här har varit fråga om, kan omfattas av begreppet sexuell handling. Avgörande är dock om gärningen har haft en påtaglig sexuell prägel och varit ägnad att tydligt kränka offrets sexuella integritet. För att en handling ska anses ha haft en påtaglig sexuell prägel bör det, enligt förarbetena till bestämmelserna i 6 kap. BrB, räcka att handlingen varit av sådan karaktär att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift. För att det, när det som i detta fall inte har förekommit någon varaktig kroppslig beröring, ska vara fråga om en sexuell handling i brottsbalkens mening måste dock karakteriserande för handlingen vara att gärningsmannen utnyttjar offrets kropp som ett hjälpmedel för att bereda sig själv sexuell tillfredsställelse (se prop. 2004/05:45 s. 33 f.).

Det är uppenbart att R.Z. genom sitt handlande har kränkt C.J:s sexuella integritet. R.Z. och C.J. har dock lämnat samstämmiga uppgifter om att syftet med R.Z:s agerande var att kontrollera om C.J. hade varit otrogen med en annan man. Det är därmed utrett att R.Z. inte har haft något sexuellt syfte med sitt agerande. Hans gärning kan därför inte anses ha haft en sådan sexuell prägel att den är att bedöma som en sexuell handling i brottsbalkens mening. Något ansvar för sexualbrott kan därför inte bli aktuellt (se RH 2010:9). R.Z:s agerande är i stället att bedöma som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB. Gärningen har utgjort ett led i den grova kvinnofridskränkning som hovrätten funnit styrkt och för olaga tvång är inte stadgat strängare straff än för grov kvinnofridskränkning. Det olaga tvånget ska därför, på sätt som åklagaren gjort gällande, ingå i den grova kvinnofridskränkningen. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

Påföljd

Den brottslighet som R.Z. nu döms för samt de brott som omfattas av den tidigare domen på skyddstillsyn, vilken även hovrätten finner ska undanröjas, har ett sammantaget straffmätningsvärde om 1 år och 2 månader. På grund av brottslighetens art och straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.

Skadestånd

Med hänsyn till att hovrätten bedömer gärningen under åtalspunkten 2 som olaga tvång och inte som våldtäkt ska skadeståndet i den delen sättas ned. Hovrätten finner att ersättning för kränkning avseende de gärningar i åtalspunkterna 1 och 2 som hovrätten funnit styrkta skäligen ska bestämmas till 50 000 kr.

Vad gäller skadestånd för sveda och värk och kränkning avseende övergrepp i rättssak gör hovrätten ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.

R.Z. ska därför betala skadestånd till C.J. med totalt 56 200 kr samt ränta.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten

a) bedömer gärningen under åtalspunkten 2 som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB, vilken ska ingå i den grova kvinnofridskränkningen under åtalspunkten 1,

b) bestämmer påföljden till fängelse 1 år 2 månader samt

c) bestämmer skadeståndet som R.Z. ska betala till C.J. till 56 200 kr samt ränta - - -.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att gärningen under åtalspunkt 2 skulle bedömas i första hand som våldtäkt och i andra hand som sexuellt tvång samt att påföljden skulle skärpas.

C.J., som biträdde åtalet, yrkade att ersättningen för kränkning under åtalspunkt 2 skulle bestämmas till 75 000 kr.

R.Z. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade, med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit styrkt, prövningstillstånd i frågan hur gärningen i åtalspunkt 2 skulle rubriceras. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Helene Bergström, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Skäl

Frågan i HD

HD ska pröva hur gärningen i åtalspunkt 2 som hovrätten har funnit styrkt ska rubriceras. Hovrätten har funnit styrkt att R.Z. har knuffat ner C.J. på sängen och dragit hennes ben åt sidan samt att han mot C.J:s vilja fört upp sina fingrar i hennes underliv och i samband med denna händelse uttalat hot av innebörden att hon skulle skadas. R.Z. och C.J. var vid tidpunkten för händelsen ett par. Parterna har samstämmigt uppgett att R.Z:s syfte med handlingen var att kontrollera om C.J. hade varit otrogen med en annan man.

Frågan i HD är vilken betydelse R.Z:s syfte med handlingen har för bedömning av om det är fråga om en sexuell handling i brottsbalkens mening.

Lagregleringen

Lagregleringen av sexualbrotten ändrades på ett betydande sätt genom 2005 års sexualbrottsreform. Lagstiftarens syfte med reformen var att ytterligare förstärka och tydliggöra varje människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Enligt regeringens mening fick det inte råda någon som helst tvekan om att grundsynen bakom regleringen av sexualbrotten skulle präglas av inställningen att varje människa har rätt att själv bestämma över sin egen kropp och sexualitet och har en ovillkorlig rätt att vara fredad från oönskade angrepp som kränker denna rätt. (Prop. 2004/05:45 s. 21.)

Genom 2005 års reform ersatte begreppet ”sexuell handling” genomgående begreppet ”sexuellt umgänge” i 6 kap. BrB. Ändringen var främst motiverad för att språkligt och sakligt bättre beskriva ett ensidigt handlande som utgör en sexuell kränkning. Begreppet sexuell handling fick en något vidare innebörd än sexuellt umgänge hade haft. Det lämnades till rättstillämpningen att närmare avgränsa vad som i varje enskilt fall ska anses utgöra en sexuell handling. (A. prop. s. 31 f. och s. 135.)

Är det i målet fråga om en sexuell handling i brottsbalkens mening?

För att en handling ska kunna bedömas som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § BrB eller sexuellt tvång enligt 2 § i samma kapitel krävs att det är fråga om en sexuell handling. Avgörande för bedömningen av om det är en sexuell handling ska enligt förarbetena vara om handlingen vid en objektiv bedömning har haft en påtaglig sexuell prägel samt varit ägnad att tydligt kränka målsägandens sexuella integritet. För att en handling ska anses ha haft en påtaglig sexuell prägel räcker det att den till sin karaktär typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift. När det gäller kravet på att handlingen ska ha varit ägnad att tydligt kränka målsägandens sexuella integritet ska en objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna ge vid handen att handlingen typiskt sett innebär en sådan kränkning (a. prop. s. 33 och s. 135). Det ställs inte något krav på att gärningsmannen har haft ett sexuellt syfte med handlingen. Ett sådant krav skulle inte heller vara förenligt med de ovan redovisade kriterierna som enligt förarbetena ska styra bedömningen av om en sexuell handling föreligger.

Att som i detta fall föra in fingrar i en kvinnas underliv är en handling som till sin karaktär typiskt sett har en påtaglig sexuell prägel. Vid en objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna är det också uppenbart att handlingen typiskt sett innebär en tydlig kränkning av målsägandens sexuella integritet. Det är alltså fråga om en sexuell handling i brottsbalkens mening. Att R.Z. inte har haft något sexuellt syfte med handlingen saknar betydelse för den bedömningen.

Ska gärningen bedömas som våldtäkt?

Det följer av 6 kap. 1 § första stycket BrB att en sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag ska bedömas som våldtäkt. Av ovan nämnda förarbeten och av praxis från HD framgår att utgångspunkten är att en handling som den nu aktuella - att föra in fingrar i en kvinnas underliv - ska räknas till en sådan sexuell handling som är jämförlig med samlag (a. prop. s. 135 f. och NJA 2008 s. 482 I).

Det har inte framkommit något som ger anledning att frångå utgångspunkten att den här typen av sexuell handling är att jämföra med samlag. Den sexuella handling som R.Z. har utfört är med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt jämförlig med samlag. Den gärning som hovrätten har funnit styrkt ska därför bedömas som våldtäkt.

Ska den lindrigare straffskalan i 6 kap. 1 § tredje stycket BrB tillämpas?

Straffskalan för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB är fängelse i lägst två och högst sex år. Om ett våldtäktsbrott med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som mindre grovt ska enligt tredje stycket samma paragraf en lindrigare straffskala tillämpas. För brottet ska i sådant fall dömas till fängelse i högst fyra år. Bestämmelsen ska tillämpas endast i undantagsfall där omständigheterna klart avviker från vad som normalt är fallet vid denna brottstyp. Bedömningen av om brottet är att anse som mindre grovt ska ske utifrån en helhetsbedömning av den föreliggande situationen. (A. prop. s. 138.)

10.

I rättsfallet NJA 2008 s. 482 I hade en person åtalats för att ha fört in sina fingrar i målsägandens underliv när hon sov. HD fann att våldtäktsbrottet var att anse som mindre grovt. Vid bedömningen beaktade HD särskilt att händelseförloppet varit kortvarigt samt att den tilltalade avbrutit sitt handlande så snart målsäganden vaknat och klargjort att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge. Vidare beaktades att våld eller hot om våld inte förekommit och att gärningen, utöver den kränkning som övergreppet i sig innebar, inte haft några förödmjukande eller förnedrande inslag. Omständigheterna i rättsfallet NJA 2008 s. 482 I var till stor del överensstämmande med det exempel på en situation för vilken den lindrigare straffskalan skulle kunna tillämpas som lagstiftaren gav i förarbetena (se a. prop. s. 138).

11.

Av utredningen i målet framgår att R.Z. kortvarigt, under några sekunder, fört in två fingrar i C.J:s underliv och ”grävt runt”. I likhet med vad som var fallet i NJA 2008 s. 482 I rör det sig alltså om ett kortvarigt händelseförlopp, vilket i viss mån talar för att bedöma brottet som mindre grovt. Förutom det kortvariga händelseförloppet skiljer sig dock omständigheterna i det här målet i allt väsentligt från situationen i det nämnda rättsfallet, och därmed också från det exempel som ges i förarbetena. Vad som talar mot att i det här fallet bedöma brottet som mindre grovt är att R.Z. har använt våld och hot om våld och utfört handlingen mot målsägandens uttryckliga vilja. C.J. har beskrivit att hon upplevde händelsen som förnedrande och äcklig samt att hon kände sig smutsig och värdelös. Det bör särskilt beaktas att R.Z:s uttalade syfte med handlingen har inneburit att situationen, utöver den kränkning som övergreppet i sig har inneburit, har varit förödmjukande för C.J. Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kan våldtäktsbrottet inte bedömas som mindre grovt.

Rubricering av gärningen i åtalspunkt 2 som hovrätten har funnit styrkt

12.

Den gärning i åtalspunkt 2 som hovrätten har funnit styrkt att R.Z. har begått ska rubriceras som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB.

Prövningstillstånd för de frågor som är vilandeförklarade i målet

13.

Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas för frågorna om påföljd och skadestånd. Dessa frågor bör lämpligen i första hand prövas av hovrätten med utgångspunkt i HD:s nu gjorda ställningstaganden.

Domslut

HD:s avgörande

HD förklarar att gärningen i åtalspunkt 2 som hovrätten har funnit styrkt ska rubriceras som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB.

HD meddelar prövningstillstånd i påföljds- och skadeståndsfrågorna.

HD undanröjer hovrättens dom i fråga om brottsrubricering för gärningen i åtalspunkt 2, påföljd och skadestånd samt visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, referent, och Svante O. Johansson) meddelade den 13 juni 2013 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

Hovrätten har, beträffande åtalspunkten 2, funnit styrkt att R.Z. har knuffat ner C.J. på sängen och dragit hennes ben åt sidan samt att han mot C.J:s vilja fört upp sina fingrar i hennes underliv och i samband med denna händelse uttalat hot av innebörden att hon skulle skadas. R.Z. och C.J. var vid tidpunkten för händelsen ett par. De har samstämmigt uppgett att R.Z:s syfte med handlingen var att kontrollera om C.J. hade varit otrogen.

HD ska pröva hur gärningen ska bedömas, som ett sexualbrott enligt bestämmelserna i 6 kap. BrB eller som olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB.

Lagregleringen

Enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB ska den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, dömas för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år. Är brottet med hänsyn till omständigheterna vid detta att anse som mindre grovt, ska personen, enligt 6 kap. 1 § tredje stycket, dömas för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Straffskalan i tredje stycket ska tillämpas endast i sådana undantagsfall där omständigheterna klart avviker från vad som normalt är fallet vid denna brottstyp. Bedömningen av om brottet är att anse som mindre grovt ska göras utifrån en helhetsbedömning av den föreliggande situationen (jfr prop. 2004/05:45 s. 138).

I 6 kap. 2 § BrB finns en bestämmelse om sexuellt tvång, som är subsidiär till våldtäktsbrottet i 1 §. Bestämmelsen är tillämplig beträffande gärningar där den sexuella handlingen inte är ett samlag och inte heller jämförlig med ett samlag. Bestämmelsen är också tillämplig i fall då någon, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling.

Såväl bestämmelsen om våldtäkt som bestämmelsen om sexuellt tvång förutsätter att det som målsäganden tvingats att utföra eller underkasta sig är en sexuell handling.

Enligt 4 kap. 4 § BrB ska den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, dömas för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Den handling som ska utföras, tålas eller underlåtas är inte preciserad.

Är det i målet fråga om en sexuell handling?

Genom de förändringar av bestämmelserna om sexualbrott som skedde år 2005 infördes begreppet ”sexuell handling” genomgående i 6 kap. BrB. Det ersatte då begreppet ”sexuellt umgänge”. Begreppet sexuell handling träffar sådana handlingar som dels har en påtaglig sexuell prägel, dels har varit ägnade att kränka offrets sexuella integritet. (Jfr a. prop. s. 31 f. och s. 135.)

Vissa handlingar ska alltid anses ha en påtaglig sexuell prägel. Exempel på sådana handlingar är vaginala, orala och anala samlag. Hit hör även handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Avsikten med handlingen saknar betydelse. En handling av det aktuella slaget är alltid ägnad att kränka den sexuella integriteten, om den utförs utan ett giltigt samtycke.

10.

R.Z. har mot C.J:s vilja fört upp sina fingrar i hennes underliv. Detta är en sexuell handling. Att R.Z. inte har haft något sexuellt syfte med handlingen saknar betydelse för den bedömningen. Gärningen ska alltså bedömas som ett sexualbrott enligt bestämmelserna i 6 kap. BrB.

Ska gärningen bedömas som våldtäkt?

11.

För att en sexuell handling ska kunna bedömas som våldtäkt krävs det enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB att den med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med ett samlag. Utgångspunkten är att en handling som den nu aktuella - att föra in fingrar i en kvinnas underliv - är jämförlig med samlag (jfr a. prop. s. 135 f. och NJA 2008 s. 482 I). Det har inte framkommit något som ger anledning att i detta fall frångå vad som följer av den utgångspunkten.

12.

Gärningen har utförts med våld och under hot om våld. Den ska därför bedömas som våldtäkt.

Ska den lindrigare straffskalan i 6 kap. 1 § tredje stycket BrB tillämpas?

13.

I rättsfallet NJA 2008 s. 482 I hade en person åtalats för att ha fört in sina fingrar i målsägandens underliv när hon sov. HD fann att våldtäktsbrottet var att anse som mindre grovt. Vid bedömningen beaktade HD särskilt att händelseförloppet var kortvarigt samt att den tilltalade avbröt sitt handlande så snart målsäganden vaknade och klargjorde att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge. Vidare beaktades att våld eller hot om våld inte förekom och att gärningen, utöver den kränkning som övergreppet i sig innebar, inte hade några förödmjukande eller förnedrande inslag. Omständigheterna i rättsfallet NJA 2008 s. 482 I var till stor del överensstämmande med det exempel som lagstiftaren gav i förarbetena på en situation för vilken den lindrigare straffskalan skulle kunna tillämpas (se a. prop. s. 138).

14.

Omständigheterna i det här målet skiljer sig emellertid väsentligt från situationen i 2008 års avgörande. R.Z. har fört in två fingrar i C.J:s underliv och ”grävt runt”, låt vara att handlingen var kortvarig. Handlingen har med våld och hot om våld utförts mot C.J:s uttryckliga vilja. Det uttalade syftet har inneburit att situationen, utöver den kränkning som övergreppet i sig innebar, var förödmjukande för henne. Brottet kan därför inte anses vara ett sådant undantagsfall där den lindrigare straffskalan i tredje stycket ska tillämpas.

15.

Brottet ska således bedömas som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB.

Prövningstillstånd för de frågor som är vilandeförklarade i målet

16.

Domslut

HD förklarar att gärningen i åtalspunkt 2 ska bedömas som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB.

HD meddelar prövningstillstånd i påföljds- och skadeståndsfrågorna.

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom i dessa delar står därmed fast.

HD undanröjer hovrättens dom i fråga om brottsrubricering för gärningen i åtalspunkt 2, påföljd och skadestånd samt visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Tillägg

Justitierådet Agneta Bäcklund tillade för egen del:

Det primära syftet med straffbestämmelserna om sexualbrott är att skydda den personliga och sexuella integriteten. Genom de ändringar av våldtäktsbrottet som genomfördes år 1998 riktades fokus i större utsträckning på kränkningen än på den sexuella handlingen som sådan. 2005 års sexualbrottsreform syftar till att förstärka och tydliggöra det skyddet, genom att ytterligare fokusera på kränkningen som sådan vid övergrepp av olika slag. Bl.a. i detta syfte infördes begreppet sexuell handling genomgående i 6 kap. BrB och ersatte begreppet sexuellt umgänge.

Avgörande för bedömningen av om en handling är en sexuell handling är om den haft en påtaglig sexuell prägel och varit ägnad att kränka offrets sexuella integritet.

En handling ska anses ha en påtaglig sexuell prägel om den varit av sådan art att den typiskt sett syftar till att väcka eller tillfredsställa bådas eller enderas sexuella drift. Frågan om handlingen medfört en tillfredsställelse av könsdriften saknar då betydelse och något krav på att handlingen i det enskilda fallet haft ett sådant syfte finns inte. Även en handling som typiskt sett inte syftar till att väcka eller tillfredsställa den sexuella driften kan anses ha en påtaglig sexuell prägel om den faktiskt har haft ett sådant syfte.

Beträffande kravet på att handlingen ska ha varit ägnad att kränka den andra personens sexuella integritet ska en objektiv bedömning av de faktiska omständigheterna ge vid handen att handlingen typiskt sett innebär en sådan kränkning. Det torde ligga i sakens natur att en person som mot sin vilja tvingas att företa eller att tåla en sexuell handling utsätts för en sexuell kränkning.

Som exempel på sexuella handlingar anges vaginala, orala och anala samlag, och handlingar som att föra in fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. (Se prop. 2004/05:45 s. 31 f. och s. 135.) Samlag och andra motsvarande handlingar, t.ex. att föra in sina fingrar i en kvinnas underliv, som innebär inträngande i kroppen är alltså gärningar som har påtaglig sexuell prägel. Även handlingar som inte anses jämförliga med samlag i den mening som avses i straffbestämmelsen om våldtäkt kan ha en påtaglig sexuell prägel. Det gäller t.ex. att onanera åt en annan person eller att förmå någon att själv onanera. Vid prövningen av huruvida en sådan handling är en sexuell handling saknar gärningsmannens avsikter i det enskilda fallet betydelse för bedömningen

När det gäller handlingar som typiskt sett inte syftar till att väcka eller tillfredsställa den sexuella driften, t.ex. att urinera på någon, kan det faktum att en sådan handling företas i sexuellt syfte leda till att den bedöms som en sexuell handling. Enligt förarbetena är det inte uteslutet att en sådan handling, efter en helhetsbedömning, bedöms vara en sexuell handling. I sådana fall kan alltså gärningsmannens syfte med handlingen påverka bedömningen av frågan om det är en sexuell handling som utförts.

HD:s dom meddelad: den 13 juni 2013.

Mål nr: B 1195-13.

Lagrum: 6 kap. 1 och 2 §§ BrB.

Rättsfall: NJA 2008 s. 482 I.