NJA 2013 s. 91

Domskäl

Skäl

HD har att ta ställning till om det finns särskilda skäl att tillerkänna M.S.-R. ersättning för tidsspillan med högre belopp än vad som medges i 5 § första stycket förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. samt om han bör tillerkännas ytterligare ersättning för uppehälle i form av dagtraktamente och kostnad för logi.

Bakgrund

M.S.-R. hördes som sakkunnig i ett mål om förverkande av beslagtagna konstföremål. Bevisningen i målet avseende frågan om föremålens äkthet bestod i huvudsak av sakkunnigbevisning. Flera sakkunniga hördes, några på begäran av åklagaren och några på begäran av motparterna. M.S.-R. hördes på åklagarens begäran som konstexpert avseende äktheten av två föremål tillskrivna Fabergé. Han gav in ett skriftligt utlåtande och hördes vid tingsrätten. Tilläggsförhör hölls i hovrätten. Vid hovrättens huvudförhandling begärde M.S.-R. ersättning för sin inställelse av allmänna medel med 3 077,10 kr för resa, 2 590 kr för två hotellövernattningar, 301 kr för måltider samt 5 577,74 kr för förlorad arbetsinkomst. Hovrätten ersatte honom med begärt belopp för resan, 1 295 kr för hotell motsvarande en övernattning, 120 kr för två dagars traktamente samt 1 400 kr för tidsspillan motsvarande två dagars arbetsinkomstförlust.

M.S.-R. har i HD sammanfattningsvis till stöd för sina ersättningskrav anfört följande. Det var domstolen som kallade honom till förhandlingen för att vittna, men den beslutade ersättningen täcker inte hans förluster orsakade av domstolsinställelsen. Det belopp han har begärt för förlorad arbetsinkomst motsvarar endast en dags klientarvode, även om han kunde ha begärt ersättning även för den tid det tog honom att resa till och från domstolen. Eftersom han inte hade någon indikation på hur länge domstolsförhandlingen skulle pågå, kunde han inte vara säker på att den skulle avslutas så att han skulle hinna tillbaka till sitt hem i Hastings en och en halv timmes tågresa från London samma kväll. En flygbiljett till London på kvällen hade varit minst dubbelt så dyr som den han i stället köpte till morgonen därpå. Han bodde på hotell i Stockholm ytterligare en natt. Ersättningen för måltidskostnader är alldeles för låg.

Justitiekanslern har i yttrande i målet anfört följande. Justitiekanslern har inte skäl att ifrågasätta att det varit motiverat med två hotellövernattningar och har därför inte någon invändning mot att M.S.-R:s ändringsyrkande bifalls i denna del. Däremot kan traktamentets storlek enligt 4 § första stycket förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. inte bestämmas till högre belopp än 60 kr per dag. M.S.-R. har redan fått maximalt traktamente och hans ändringsyrkande bör i den delen avslås. Vad slutligen avser frågan om ersättning för inkomstförlust menar Justitiekanslern sammanfattningsvis att det finns skäl att ge rekvisitet särskilda skäl i 1982 års förordning en förhållandevis liberal tolkning. För utlänningar som är bosatta utomlands finns inte någon generell skyldighet att vittna vid svensk domstol. Medverkan bygger på frivillighet. Detta kan tala för att ett sådant vittne bör tillerkännas ersättning motsvarande sin faktiska inkomstförlust. Om ersättningsmöjligheten begränsas på motsvarande sätt som för inom riket boende vittnen finns det i förlängningen en risk att utrikes bosatta förhörspersoner väljer att inte alls hörsamma kallelser till svenska rättegångar. Mot bakgrund härav samt med beaktande av att alternativet till frivillig inställelse, bevisupptagning vid utländsk domstol, typiskt sett torde vara mer resurskrävande än att kompensera den faktiska inkomstförlusten för utrikes bosatta vittnen som frivilligt inställer sig till rättegångar i Sverige, bör rekvisitet särskilda skäl i 5 § andra stycket tolkas förhållandevis liberalt.

Ersättning för sakkunnigas inställelse

För att tillföra ett mål särskild fackkunskap kan sakkunniga anlitas. Vid införandet av rättegångsbalken förutsattes att så i huvudsak skulle ske genom rättens förordnande (se t.ex. SOU 1938:44 s. 424). Regleringen om sakkunniga, som finns i 40 kap. RB, gäller därför i huvudsak domstolssakkunniga. Endast en paragraf i sakkunnigkapitlet, 19 §, reglerar vad som gäller för sakkunniga som inte nämnts av rätten, men som åberopas av part, partssakkunniga.

En sakkunnig som inte på grund av sin anställning har att tillhandagå med yttrande har enligt 40 kap. 17 § RB rätt till ersättning för kostnad för uppdragets fullgörande, samt för arbete och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. För sakkunniga som åtagit sig ett partssakkunniguppdrag innebär i stället regleringen i 19 § att vad som är föreskrivet för vittne ska tillämpas.

Att vittnesreglerna ska tillämpas avseende partssakkunniga innebär också att kallelsen till en partssakkunnig att inställa sig till förhandling inför rätten ska utformas i enlighet med kraven i 36 kap. 7 § RB. I paragrafen anges att vittnet ska erinras om sina rättigheter och skyldigheter enligt 20 och 23-25 §§. Hänvisningen innebär att den som ska kallas ska erinras om de tvångsmedel som kan bli aktuella om han uteblir, det rättegångskostnadsansvar som kan drabba honom om han inte inställer sig eller utan skäl vägrar avlägga ed eller vittnesmål samt hans rätt till ersättning. Av 24 § framgår att ett vittne har rätt till ersättning för resekostnader, uppehälle och tidsspillan. Om vittnet har kallats av en enskild part ska den parten normalt betala ersättningen, vilken bestäms efter vad rätten prövar skäligt. Om åklagaren har åberopat vittnet betalas ersättningen av allmänna medel och den fastställs av rätten enligt regler som regeringen meddelar.

Bestämmelser om ersättning som ska betalas av allmänna medel finns i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättning medges för den bortovaro från arbetet och bostaden som skäligen krävs för inställelsen (2 §). Ersättning för uppehälle utgår som dagtraktamente med 60 kr per dag och för utgift för nattlogi med belopp motsvarande skälig kostnad på orten för logi på mellanklasshotell (4 §). Den som på grund av inställelsen förlorar inkomst eller gör annan ekonomisk förlust har rätt till ersättning för tidsspillan med högst 700 kr per dag. Om det finns särskilda skäl kan högre belopp för tidsspillan betalas till den som är bosatt på utrikes ort (5 §).

En förutsättning för att ersättning ska betalas är att vittnet begär ersättning. Domstolen har därför vid sitt beslut som utgångspunkt de uppgifter som den hörde har lämnat. Ersättningsbeslutet är i delar beroende på vad domstolen prövar skäligt, nämligen avseende vad som kan utgöra skälig bortovaro, kostnaden för övernattning och om det finns särskilda skäl för en högre ersättning för tidsspillan för den som är bosatt utomlands. Vad som kan utgöra särskilda skäl att utge högre belopp för ett utrikes bosatt vittne framgår inte av förordningen. Domstolen får därför göra en samlad bedömning av vad som framkommit om förutsättningarna för den hördes inställelse och i varje enskilt fall pröva om det i målet finns förutsättningar att betala ett högre belopp. Någon möjlighet att låta dagtraktamente utgå med högre belopp än det i förordningen angivna finns däremot inte.

Prövningen i detta fall

M.S.-R. har hörts som partssakkunnig. Därmed är vittnesreglerna i 36 kap. RB tillämpliga. Eftersom det är åklagaren som åberopat M.S.-R. ska ersättningen för dennes inställelse betalas av allmänna medel. Kallelsen till M.S.-R. har innehållit viss information om hans rättigheter och skyldigheter. Sålunda har i kallelsen angetts att han har rätt till ersättning för sin inställelse, men att ersättningen i olika avseenden är maximerad till vissa belopp. Det har också angetts att endast laga förfall godtas som skäl att utebli. Han har däremot inte informerats om att han som utrikes bosatt kan ha rätt till högre ersättning för tidsspillan om det finns särskilda skäl eller att hans inställelse i realiteten bygger på frivillighet. Kallelsen har översatts till engelska.

Att M.S.-R. fått bristfällig information om begränsningar av ersättningsbelopp och om vad som gällt för just honom såsom utrikes boende kan ha påverkat i vilken utsträckning han motiverat och preciserat sina ersättningsyrkanden. Efter det att hovrätten meddelat sitt beslut har han lämnat ytterligare upplysningar om det begärda beloppet. Sett häremot och även mot bakgrund av målets speciella karaktär i övrigt där tillförandet av särskild sakkunskap varit central för domstolens möjlighet att fullgöra sin uppgift att utreda målet efter vad dess beskaffenhet krävt föreligger särskilda skäl att betala ett högre belopp för hans tidsspillan. Det belopp han begärt är inte oskäligt och han bör tillerkännas det yrkade beloppet.

Genom M.S.-R:s uppgifter har framkommit att inställelsen skäligen föranlett ytterligare en natts bortovaro från bostaden utöver vad han ersatts för. Den begärda kostnaden för nattlogi är skälig och han bör tillerkännas ersättning med det yrkade beloppet. Längden av bortovaron innebär också att M.S.-R. har rätt till ytterligare ett dagtraktamente, vilket bör utgå med 60 kr.

Domslut

HD:s avgörande

HD tillerkänner, i tillägg till vad hovrätten beslutat, M.S.-R. för dennes inställelse i hovrätten ersättning av allmänna medel med 5 533 kr, varav 1 355 kr för uppehälle och 4 178 kr för tidsspillan.