NJA 2014 s. 621

Som Kronofogdemyndigheten har funnit uppfyller G.L. det kvalificerade insolvensrekvisitet. Frågan blir då om det är skäligt med hänsyn till G.L:s personliga och ekonomiska förhållanden att han beviljas skuldsanering. Av särskild betydelse i detta fall är huruvida G.L:s hustrus ekonomiska förhållanden är sådana att det på den grunden inte bör anses skäligt att bevilja honom skuldsanering. En skuldsanering avser visserligen endast gäldenärens ekonomiska förhållanden. Övriga familjemedlemmars inkomster och tillgångar kan inte tas i anspråk för betalning av gäldenärens skulder. Sådana omständigheter kan dock få indirekt betydelse vid skälighetsbedömningen (se prop. 1993/94:123 s. 97).

För att en skuldsanering ska beviljas krävs enligt 4 § skuldsaneringslagen att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att det inte kan antas att han eller hon har förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (s.k. kvalificerad insolvens) samt att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Innan en skuldsanering inleds ska Kronofogdemyndigheten eller, efter överklagande, domstolen göra en preliminär prövning av om de i 4 § skuldsaneringslagen angivna förutsättningarna för en skuldsanering föreligger. Prövningen syftar till att redan på ett tidigt stadium föra bort de fall beträffande vilka det står klart att skuldsanering inte kan beviljas (se NJA 1996 s. 543).

I förarbetena behandlas bl.a. betydelsen av gäldenärens hushållsmedlemmars ekonomiska förhållanden. Den situation som omnämns är att gäldenären själv är kraftigt skuldsatt och saknar tillgångar samt har låg eller ingen inkomst, medan en annan hushållsmedlem är skuldfri och har stora tillgångar och kanske också goda inkomster. Som typfall angavs att gäldenären själv är utblottad men exempelvis hans make eller sambo är välbeställd. Om en sådan skevhet medvetet planerats mellan två makar eller därmed jämställda ansågs det uppenbart att skuldsanering inte skulle kunna komma i fråga. Den allmänna skälighetsbedömningen borde dock medföra att skuldsanering inte beviljas även om någon sådan medveten planering inte skett. (A. prop. s. 97.)

Skuldsaneringssystemets huvudsakliga syfte är att de svårast skuldsatta gäldenärerna ska rehabiliteras ekonomiskt och återkomma till ett mera normalt samhällsliv. Skuldsaneringssystemet är avsett att få en restriktiv tillämpning, men kraven på skälighet får inte ställas alltför högt. Lagens rehabiliterande syfte ska vägas mot borgenärernas intresse av att få betalt för sina fordringar. Avvägningen ska göras på ett nyanserat sätt så att skuldsanering verkligen kommer till stånd i de fall där kraven är uppfyllda. Detta innebär att en totalbedömning ska göras där samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden ska beaktas. En viktig punkt att beakta vid den allmänna skälighetsbedömningen är gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering. Behovet av skuldsanering är som tydligast i de fall då det finns ett uppenbart missförhållande mellan å ena sidan gäldenärens totala skuldbörda och å andra sidan dennes tillgångar och förvärvsförmåga. (A. prop. s. 73 och 96.)

Skuldsanering är något extraordinärt som kan tillgripas endast i situationer med extrema skuldsättningsproblem. En skuldsanering är förenad med omfattande uppoffringar från den som erhåller skuldsanering. Enligt förarbetena bör detta visa sig bl.a. på så sätt att en skuldsanering inte bör beviljas om det skulle verka stötande från allmän synpunkt. (A. prop. s. 77 f.)

Förekomsten av en välbeställd make eller sambo får mot bakgrund av vad som uttalas i förarbetena anses utgöra en presumtion mot att skuldsanering beviljas gäldenären. Om gäldenären lever i hushållsgemenskap med någon som är välbeställd kan det krävas att han eller hon bistår gäldenären ekonomiskt innan en skuldsanering kan komma ifråga. En skuldsanering skulle annars kunna framstå som stötande från allmän synpunkt. Gäldenärens makes eller sambos ekonomiska förhållanden bör tillmätas betydelse vid skälighetsbedömningen oavsett om det föreligger någon underhållsskyldighet enligt lag eller om makens eller sambons tillgångar skulle komma att ingå i en bodelning mellan parterna. I stället är det gäldenärens faktiska levnadsförhållanden som ska beaktas vid bedömningen av om det är skäligt att skuldsanering beviljas.

Att gäldenärens make eller sambo är välbeställd innebär dock inte per automatik att gäldenären är diskvalificerad från möjligheten att beviljas skuldsanering, i vart fall inte då skevheten inte beror på någon medveten planering från makarnas sida. En nyanserad helhetsbedömning av samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden måste göras. Om övriga omständigheter talar starkt för en skuldsanering bör en sådan ändå kunna beviljas.

G.L:s hustrus inkomstförhållanden är inte sådana att hon redan på den grunden kan anses välbeställd i den mening som avses i lagens förarbeten. Frågan är då om hustrun innehar så stora tillgångar att hon på grund därav ska anses välbeställd. Hustrun innehar en villafastighet, en fritidsfastighet och två bilar. Värdet av tillgångarna bör beräknas på så sätt att det är det övervärde som skulle kunna komma borgenärskollektivet till godo vid en försäljning av egendomen som ska läggas till grund för bedömningen (jfr NJA 1999 s. 718). Hänsyn bör alltså tas inte bara till de skulder som belastar egendomen utan också till eventuella kostnader hänförliga till en försäljning såsom mäklararvode, flyttkostnader och realisationsskatt.

Det saknas skäl att ifrågasätta de fastighetsvärderingar som gjordes 2011. Fastigheternas marknadsvärde kan visserligen ha förändrats sedan dess och viss reparation av bostadsfastigheten har skett, vilket kan ha inverkat på marknadsvärdet. Bedömningen bör dock inte grundas på spekulationer om det nuvarande värdet. Värderingen från 2011 ska därför läggas till grund för bedömningen. Med beaktande av de ytterligare lån som upptagits och att en av bilarna har skrotats uppgår övervärdet av G.L:s hustrus samlade tillgångar till ca en miljon kr.

En person som innehar tillgångar till ett övervärde om en miljon kr får i regel anses välbeställd i den mening som avses i lagens förarbeten. G.L:s hustru är alltså välbeställd i denna mening.

G.L:s totala skuldbörda uppgår till hela 36 miljoner kr och han uppfyller med råge det kvalificerade insolvensrekvisitet. Missförhållandet mellan å ena sidan G.L:s tillgångar och förvärvsförmåga och å andra sidan hans totala skuldbörda är uppenbart och behovet av sanering av hans ekonomi är därför tydligt. Lagens rehabiliterande syfte talar alltså starkt för en skuldsanering. Skulderna uppkom så tidigt som i början av 1990-talet och hänför sig till borgensåtaganden i G.L:s tidigare näringsverksamhet. Det finns ingenting som tyder på att näringsverksamheten inte har varit seriös. Det har inte framkommit någonting som ger anledning att anmärka på de ansträngningar som G.L. har gjort för att fullgöra sina förpliktelser eller det sätt på vilket han har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering. G.L:s hustrus tillgångar är inte heller så omfattande att hon med hänsyn till den totala skuldbördan skulle kunna bidra mer än marginellt till betalning av G.L:s skulder.

Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter ger inte den utredning som hittills har förebringats i ärendet tillräckligt stöd för att omedelbart avslå G.L:s ansökan om skuldsanering. Ärendet ska därför återförvisas till Kronofogdemyndigheten för erforderlig handläggning.