NJA 2014 s. 948

Av 25 kap. 18 § första stycket aktiebolagslagen följer att om styrelsen på visst sätt försummar sina förpliktelser enligt 25 kap. 13, 15 eller 17 §, svarar styrelsens ledamöter enligt huvudregeln solidariskt för de förpliktelser som uppkommer under den tid som underlåtenheten består (medansvarsperioden). De i bestämmelsen angivna fallen av underlåtenhet knyter an till de skyldigheter, enligt 13-17 §§, som styrelsen har efter att det uppkommit skäl att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 14 §, understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet (den kritiska gränsen) eller att ett resultatlöst utmätningsförsök har ägt rum.

Regleringen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen, vars övergripande syfte framför allt är att skydda bolagsborgenärerna, sätter gränser för hur långt en förlustbringande verksamhet ska få fortsätta innan den måste avbrytas genom likvidation. Aktieägarna ges även rådrum för att vidta lämpliga åtgärder i ett underkapitaliserat bolag. Om regelsystemet inte efterlevs möjliggör det för vissa bolagsborgenärer att göra gällande sina fordringar hos en medansvarig styrelseledamot. Det medansvar som följer av regleringen utgör därmed ett påtryckningsmedel för att få styrelsen att följa det handlingsmönster som lagen föreskriver. Syftet med bestämmelsen är således att förmå styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning och att vidta erforderliga åtgärder vid en underkapitalisering (se prop. 2000/01:150 s. 34 f. och NJA 2005 s. 792 och NJA 2013 s. 725).

Enligt 25 kap. 18 § tredje stycket aktiebolagslagen kan en styrelseledamot undgå medansvar genom att visa att han eller hon inte har varit försumlig. Om den enskilda styrelseledamotens möjligheter att freda sig mot ansvar är begränsat till vad denna exculperingsbestämmelse inrymmer eller om det finns andra omständigheter som kan verka ansvarsbefriande berörs inte närmare i förarbetena (se prop. 1987/88:10 s. 68 ff.). I den rättsliga litteraturen har det getts uttryck för olika uppfattningar i denna fråga (se Erik Nerep och Per Samuelsson, Aktiebolagslagen - en lagkommentar del 3, Kapitel 23-32, 2 uppl. 2009, s. 261 ff. och Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, Kommentaren till kap. 25-32 ABL, 2008, s. 129 ff.).

Medansvaret är en sträng påföljd som kan leda till omfattande konsekvenser för enskilda styrelseledamöter. De grunder som möjliggör för en styrelseledamot att exculpera sig är visserligen av stor variation, men för att medansvaret ska framstå som proportionerligt bör dock även andra omständigheter, än de som är hänförliga till en exculperingsgrund, kunna beaktas och verka ansvarsbefriande. Avgörande för om en sådan annan grund ska kunna ges denna verkan bör vara att detta inte medför ett tydligt avsteg från eller ett kringgående av syftena med medansvarsbestämmelsen. Den för målet relevanta frågan är då om den omständigheten att en borgenär har vetskap om att en förbindelse ingås under en medansvarsperiod bör ges en ansvarsbefriande verkan.

I äldre rättspraxis har HD, beträffande tillämpningen av medansvarsbestämmelserna i 1910 års aktiebolagslag, funnit att medansvar för styrelseledamot inte har förelegat i det fall då en borgenär hade ingått borgen för bolagets skuld i vetskap om att bolaget var likvidationspliktigt (se NJA 1927 s. 154). Rättsfallet rör tillämpningen av äldre aktiebolagslagstiftning och avser frågan om borgensförbindelse. Med hänsyn härtill kan rättsfallet inte anses leda till den generella slutsatsen att en borgenärs vetskap om att förbindelsen ingås under medansvarsperioden verkar befriande på en styrelseledamots medansvar (jfr Håkan Nial, Svensk rättspraxis, Bolags- och föreningsrätt 1941-1943, SvJT 1945 s. 269 och Stefan Lindskog, a.a., s. 142, se även SvJT 1941 rf. s. 1).

En borgenär som har vetskap om att ett bolag befinner sig i en prekär ekonomisk situation och att en medansvarsperiod löper men som ändå väljer att ingå en förbindelse med bolaget, kan inte anses behöva något skydd mot den ekonomiska risk som förbindelsen innebär. Bestämmelsen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen är å andra sidan inte heller utformad i syfte att utåt varna för bolagets ekonomiska situation. Någon generell skyldighet för styrelsen att, i syfte att undvika medansvar, varna nya borgenärer för att ingå förbindelser med bolaget eller befintliga borgenärer för att öka sin risk föreligger inte enligt bestämmelsen (se NJA 2013 s. 725). Ett av medansvarsbestämmelsens huvudsakliga syften är dock, som framgått ovan, att verka påtryckande för att förmå styrelsen att följa det av lagstiftaren anmodade handlingsmönstret. Om ett bolag tillåts att under medansvarsperioden ingå förbindelser med nya eller befintliga borgenärer som är medvetna om att en sådan period löper när förbindelserna ingås, utan att dess styrelseledamöter drabbas av medansvar för de uppkomna förpliktelserna, skulle detta leda till att medansvaret, i detta avseende, förlorar den påtryckande effekt som är ett av huvudsyftena med regleringen. Omständigheten att en borgenär har vetskap om att en förbindelse ingås under en medansvarsperiod bör mot denna bakgrund inte ges en ansvarsbefriande verkan på en styrelseledamots medansvar. Tingsrättens fråga ska besvaras i enlighet med denna slutsats.

En styrelseledamot som har underlåtit att vida åtgärd som avses i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen är enligt samma lagrum solidariskt ansvarig med bolaget för förpliktelser som uppkommit för bolaget under den tid som underlåtenheten består, även om borgenären har haft kännedom om underlåtenheten när förpliktelsen uppkom.