NJA 2015 not 5

1. Republiken Serbien har till stöd för sin framställning avseende misstanke om bedrägeri under tiden den 3 mars–16 juni 2009 åberopat ett beslut om utrednings bedrivande den 23 juni 2011, en order om efterlysning den 9 februari 2012 och ett häktningsbeslut den 30 november 2012.

2. Till stöd för framställningen avseende misstanke om bedrägeri den 25 december 2008 har åberopats en ansökan om stämning den 24 maj 2011 och en order om efterlysning den 6 februari 2012.

3. Till stöd för framställningen avseende misstanke om bedrägeri rörande övertagna varor i förhållande till målsäganden V.N. har åberopats en handling med förslag på utredningsåtgärder den 5 april 2012 och en order om efterlysning den 12 oktober 2012.

4. A.P. har förnekat brott och anfört bl.a. följande. Han drev i Serbien ett företag som tillverkade och handlade med möbler. Under finanskrisen år 2008 gick affärerna sämre och han blev till slut tvungen att försätta företaget i konkurs. Till följd av det kunde han inte leverera beställda och betalda varor. Det har därvid inte varit fråga om bedrägerier utan om misslyckade affärer. I samband med konkursen fick han skulder till kunder på omkring 50 000 kr avseende uteblivna leveranser. Med anledning av skulderna blev han utsatt för allvarliga hot och var tvungen att lämna Serbien. Han har bott i Sverige sedan år 2010 och har en fästmö här. Han litar inte på de serbiska myndigheterna och vågar inte åka tillbaka till Serbien, där kriminella nätverk anlitats för att driva in hans skulder. Han känner allvarlig fruktan och rädsla för sin säkerhet.

5. Om en dom angående den aktuella gärningen inte har meddelats i den främmande staten ska framställningen om utlämning grundas på beslut om häktning, som har meddelats av en behörig myndighet i den främmande staten. Ett bifall till framställningen om utlämning förutsätter att det finns sannolika skäl för att personen har begått gärningen. Genom överenskommelse med en främmande stat kan det emellertid bestämmas att en fällande dom eller ett beslut om häktning som har meddelats av en domstol eller en domare ska godtas, om det inte i ett särskilt fall framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt (9 § 2 och 3 st. utlämningslagen).

6. Serbien och Sverige har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Ett serbiskt häktningsbeslut ska därför godtas, om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.

7. Enligt 1om straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag.

8. Enligt utlämningsframställningen är A.P. inte häktad med anledning av vare sig misstanken om bedrägeri den 25 december 2008 eller misstanken om bedrägeri rörande övertagna varor i förhållande till målsäganden V.N. De åberopade besluten om efterlysning innebär att A.P. ska föras till en domstol i Belgrad under arbetstid, eftersom han inte har inställt sig vid rättegång respektive inte kunnat höras i utredningen. Besluten kan inte jämställas med häktningsbeslut. I dessa delar finns det därför hinder mot utlämning av A.P. enligt 9 § 2 st. utlämningslagen (jfr NJA 2009 s. 531).

9. I övrigt, dvs. beträffande misstanken om bedrägeri under tiden den 3 mars–16 juni 2009, grundar sig framställningen på beslut om häktning. Häktningsbeslutet kan inte anses vara uppenbart oriktigt och ska därför godtas.

10. Frågan är då om enligt svensk lag preskription har inträtt. Det misstänkta bedrägeriet under tiden den 3 mars–16 juni 2009 får enligt svensk rätt anses svara mot 15 fall av bedrägeri av normalgraden och två fall av bedrägligt beteende. Enligt 35 kap. 1 § 2 BrB får påföljd för bedrägeri inte dömas ut om inte den misstänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år. Med ”häktats” får i det sammanhanget förstås att häktningsbeslutet har verkställts (jfr 35 kap. 3 § och Brottsbalken En kommentar, 35:1 s. 4). Den senaste bedrägerigärningen ska ha begåtts den 16 juni 2009. Det finns inget i utredningen som tyder på att preskriptionsavbrott skulle ha skett. Åtalspreskription har således inträtt beträffande ifrågavarande bedrägeribrottslighet i dess helhet och det föreligger därmed hinder för utlämning enligt 10 § 2 st. utlämningslagen i denna del.

11. Vid ovanstående bedömning saknar HD anledning att uttala sig i frågan om det föreligger andra hinder mot utlämning eller om utlämning av A.P. skulle stå i strid med Europakonventionen.