NJA 2015 s. 605
Prövningen av en begäran om informationsföreläggande riktad mot en påstådd intrångsgörare.
Stockholms tingsrätt
Coty Germany GmbH (Coty) väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Parfym Sverige AB för varumärkesintrång. Det påstådda intrånget gällde gemenskapsvarumärket DAVIDOFF COOL WATER, ett figurmärke registrerat i klass 3 för bl.a. parfym. Märket innehas av Zino Davidoff S.A. och har licensierats till Coty. Coty yrkade bl.a. att tingsrätten skulle vid vite förbjuda Parfym Sverige att i näringsverksamhet använda varumärket för försäljning av parfymflaskor som satts på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan samtycke från Coty.
Coty yrkade i målet att tingsrätten skulle förelägga Parfym Sverige vid vite att inkomma med information om
- ursprung och distributionsnät för de produkter som Parfym Sverige försålt under varumärket,
- hur många produkter Parfym Sverige hade köpt respektive försålt under varumärket och
- inköps- och försäljningspris för de produkter som Parfym Sverige försålt under varumärket
allt avseende år 2010 och 2011.
Parfym Sverige AB bestred yrkandet om informationsföreläggande.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Axel Peterson) anförde i beslut den 6 september 2012:
Skäl
Enligt 9 kap. 1 § varumärkeslagen (VML) får domstolen, på yrkande av bl.a. den som på grund av licens har rätt att nyttja ett varukännetecken, vid vite besluta att den som har gjort intrånget ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor och tjänster som intrånget gäller. Sådan information kan enligt tredje stycket avse exempelvis uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna. För att ett informationsföreläggande ska kunna meddelas krävs att sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång. Vidare framgår av lagrummet att ett föreläggande endast får meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna. Av 9 kap. 2 § VML framgår att ett informationsföreläggande endast får meddelas om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.
Coty har med hänvisning till åberopat licensavtal visat att de har rätt att begära ett informationsföreläggande.
För bifall till yrkandet krävs att Coty visat sannolika skäl för att Parfym Sverige har gjort sig skyldigt till varumärkesintrång. Ett informationsföreläggande är avsett att underlätta för rättighetshavaren att identifiera en okänd intrångsgörare eller utreda intrångets omfattning. Det krävs inte att intrånget eller överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det är tillräckligt att det är sannolikt att det i objektiv mening har begåtts ett intrång.
Det är ostridigt i målet att Coty har inhandlat en flaska under det aktuella varumärket av Parfym Sverige. Parfym Sverige har inte vitsordat att den aktuella flaskan satts på marknaden inom EES utan Cotys samtycke. Med beaktande av den utredning som framlagts i målet till stöd för Cotys påstående finner tingsrätten dock att det får anses föreligga sannolika skäl för att den aktuella flaskan ursprungligen har satts på marknaden i Singapore och således att den satts på marknaden inom EES utan Cotys samtycke. Det föreligger därmed sannolika skäl för att Parfym Sverige har gjort intrång i Cotys rättigheter.
Parfym Sverige har anfört att Cotys yrkande är orimligt med hänsyn till att yrkandet inte är preciserat till endast parfymflaskor som satts på marknaden inom EES utan samtycke från Coty utan även innefattar flaskor som lovligen satts på marknaden inom EES. Enligt Parfym Sverige har bolaget ingen möjlighet att efterkomma ett föreläggande eftersom det inte går att avgöra vilka produkter som omfattas av intrång respektive inte gör det. Tingsrätten finner härvid inte anledning att ifrågasätta Parfym Sveriges invändning att man hanterat såväl lovliga som olovliga varor.
Ett informationsföreläggande ska avse de varor som intrånget gäller. Enligt tingsrätten kan formuleringen inte tolkas i den inskränkta meningen att det i förevarande fall endast skulle innefatta den specifika flaska som Coty inköpt och åberopat i målet. Frågan är om det finns någon annan tänkbar avgränsning; ett informationsföreläggande skulle kunna tänkas utformas såsom avseende antingen det specifika parti varor som intrångsprodukten ingick i, alternativt varorna i vid mening, dvs. samtliga flaskor som är likadana som intrångsprodukten. Det noteras att för det fall det förra skulle gälla har Parfym Sverige redan lämnat begärd information.
Syftet med rätten till information är att den som har drabbats av ett intrång ska ges ett effektivt verktyg för att kunna ingripa mot den som har begått intrång. Det är förvisso endast Coty som kan avgöra om befattning med en specifik flaska utgör intrång. Det är vidare oklart i vilken utsträckning efterfrågad information avser intrångsprodukter. Det krävs dock endast att den efterfrågade informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång. Det skulle, menar tingsrätten, vara alltför långtgående att kräva av rättighetsinnehavaren att denne visar intrång för varje parti varor som en näringsidkare befattat sig med. En sådan tilllämpning skulle för övrigt också öppna för kringgående av syftet med regleringen. Utgångspunkten är enligt tingsrätten att en parallellimportör har att försäkra sig om att han befattar sig med lovliga varor.
I den mån Parfym Sveriges invändning i denna del skulle visa sig grundad framstår det enligt tingsrätten som en ofrånkomlig konsekvens av ett bifall till Cotys yrkande. Utgångspunkten är att Coty har visat sannolika skäl för åtgärden. Det förhållandet att ett föreläggande kan komma att inkludera uppgifter rörande tillåten befattning med produkter som härrör från samma rättighetsinnehavare kan, i det nu aktuella fallet, inte rimligen tillåtas förhindra bifall till yrkandet.
Parfym Sverige har vidare invänt att den yrkade åtgärden endast kan innefatta uppgift om ursprung och distributionsnät och inte uppgifter om svarandens försäljning av påstådda intrångsprodukter.
Yrkandet om informationsföreläggande riktas i detta fall mot en påstådd intrångsgörare. Tingsrätten har uppfattat Coty som att åtgärden syftar till att ge bolaget information såväl om försäljningens omfattning för att möjliggöra en beräkning av den varumärkesrättsliga ersättningen som om ursprung och distributionsnät för att kunna utreda ytterligare intrång. Enligt motiven ska informationen i huvudfallet avse uppgifter om andra personer än den som ansökan riktas mot, som har begått ett intrång som avser de aktuella varorna eller tjänsterna (se prop. 2008/09:67 s. 260). Det framgår dock att uppgifterna i undantagsfall även kan vara av betydelse för utredning av intrång av den som ansökan riktas mot, exempelvis uppgifter som kan ha betydelse för att beräkna skadeståndets storlek.
Det får sammanfattningsvis antas att den efterfrågade informationen kan underlätta utredning om intrånget och att ett informationsföreläggande i detta fall får anses behövligt för att Coty ska få tillgång till efterfrågad information.
Enligt 9 kap. 2 § VML får ett informationsföreläggande meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden medför för den som drabbas av den eller för något annat motstridigt intresse. Av bestämmelsen följer att domstolen ska göra en bedömning med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. I varje enskilt fall ska det alltså ske en prövning om åtgärden överhuvudtaget behöver tillgripas med hänsyn till omständigheterna eller om syftet kan tillgodoses genom någon mindre ingripande åtgärd. Proportionalitetskravet innebär att en intresseavvägning ska göras mellan å ena sidan skälen för åtgärden och å andra sidan det men som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse (se prop. 2008/09:67 s. 162).
I det aktuella målet har tingsrätten även att pröva om ett bifall till Cotys yrkande kan anses konkurrensbegränsande. Parfym Sverige har anfört att den yrkade åtgärden är ett led i ett medvetet agerande som syftar till att spåra distributionsläckage och begränsa lovlig parallellimport och att en tillämpning av bestämmelsen i ett sådant syfte inte är förenligt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (sanktionsdirektivet).
Enligt tingsrätten är utgångspunkten att Parfym Sverige har en långtgående skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa att varumärkesintrång inte begås. Vad Coty anfört i fråga om handlingsalternativ för att säkerställa det ändamålet framstår dock i stor utsträckning inte som godtagbart. Det handlar delvis om åtgärder som närmast får anses irrelevanta - härmed avses anförda åtgärder för undersökande av leverantörers seriositet, såsom kreditupplysning - eller av andra skäl inte rimligen kan krävas av en näringsidkare eftersom det begränsar dennes handlingsutrymme och i förlängningen konkurrensen på ett icke godtagbart sätt, vilket skulle vara fallet om näringsidkaren uteslutande skulle vara hänvisad till Cotys ”normala distributionskanaler”.
Coty har dock även hänvisat till möjligheten för återförsäljare att vända sig till Coty för att verifiera serienummer och på så sätt undvika intrång. Det är ostridigt att Parfym Sverige i tiden före ansökan inte har skickat någon konkret förfrågan till Coty avseende produkters ursprung. Det är förvisso besvärande att Coty inte anser sig ha någon skyldighet att tillmötesgå en sådan begäran eftersom detta såvitt framkommit i praktiken är den enda åtgärd som en återförsäljare, som inte är knuten till Coty genom bolagets normala distributionskanaler, kan vidta för att säkerställa att intrång inte äger rum. Det har dock inte framkommit omständigheter som talar för att Coty inte skulle tillmötesgå en sådan begäran och under sådana förhållanden kan den yrkade åtgärden på anförda skäl inte anses oberättigad eller i strid med grunderna för sanktionsdirektivet.
Vad Parfym Sverige anfört innebär enligt tingsrätten att åtgärden endast skulle innebära begränsade olägenheter och men. Tingsrätten har härvid även beaktat vad Parfym Sverige anfört avseende skydd för företagshemligheter. Det förtjänar att understrykas att Coty enligt tingsrättens mening visat sannolika skäl för att det förekommit handel med intrångsgörande varor. Härmed avses handel som inte kan anses förenlig med sund konkurrens. Sammanfattningsvis får skälen för ett informationsföreläggande vid en samlad intresseavvägning anses överväga eventuell olägenhet eller men för Parfym Sverige.
Skyldigheten att lämna information omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående har begått en brottslig gärning. Undantaget får anses tilllämpligt under förutsättning att de uppgifter som informationen avser är sådana att de skulle röja att ställföreträdare för Parfym Sverige har begått brott. Det saknas dock enligt tingsrättens mening omständigheter som talar för att företrädare för Parfym Sverige skulle riskera straffansvar. Parfym Sverige har vidare bestritt att bolaget överhuvudtaget förfarit oaktsamt. Parfym Sveriges invändning i denna del framstår mot denna bakgrund som alltför allmänt hållen för att kunna godtas.
Förutsättningar för att besluta om ett informationsföreläggande är därför för handen.
Slut
Parfym Sverige föreläggs att vid vite av 100 000 kr till Coty lämna information om ursprung och distributionsnät för de produkter som Parfym Sverige försålt under varumärket, hur många produkter Parfym Sverige har köpt respektive försålt under varumärket, och inköps- och försäljningspris för de produkter som Parfym Sverige försålt under varumärket, allt avseende år 2010 och 2011.
Informationen ska skriftligen lämnas till Coty senast den 15 oktober 2012. Detta gäller under förutsättning att beslutet inte överklagas.
Svea hovrätt
Parfym Sverige AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla yrkandet om informationsföreläggande.
Coty Germany GmbH motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz samt hovrättsråden Ulrika Beergrehn, referent, och Ulrika Stenbeck Gustavson) anförde i beslut den 12 april 2013 följande.
Skäl
Utgångspunkter för hovrättens prövning
För bifall till yrkandet om informationsföreläggande krävs att Coty visar sannolika skäl för att Parfym Sverige har gjort ett varumärkesintrång och föreläggandet ska avse viss information om de varor som intrånget gäller (9 kap. 1 § första stycket varumärkeslagen [2010:1877], i fortsättningen VML). Bestämmelserna om informationsföreläggande infördes till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, det s.k. civilrättsliga sanktionsdirektivet (IPRED-direktivet), med syfte att ge innehavare av immateriella rättigheter en rätt till information om intrångsgörande varors och tjänsters ursprung och distributionsnät (se prop. 2008/09:67 s. 129).
Bestämmelserna bygger på artikel 8 i direktivet, vari anges att medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i samband med ett immaterialrättsintrång får besluta att bl.a. intrångsgöraren ska lämna viss information som avser de intrångsgörande varorna. En talan om informationsföreläggande är av indispositiv karaktär och domstolen ska således alltid göra en självständig prövning av om förutsättningarna för att meddela ett informationsföreläggande är uppfyllda (se a. prop. s. 277 f. och 259).
Utgångspunkten för bedömningen av såväl om det är visat sannolika skäl för varumärkesintrång som vilken information föreläggandet ska avse, är det varumärkesintrång som Coty påstår har skett.
Cotys påstående om varumärkesintrång
I tingsrätten gjorde Coty, med hänvisning till sin ensamrätt att sälja parfymer under gemenskapsvarumärket DAVIDOFF COOL WATER, gällande att Parfym Sverige sålt parfymer under varumärket som satts på marknaden inom EES utan samtycke från Coty, varför varumärkesintrång förekommit. Enligt Coty består intrångshandlingen av att Parfym Sverige både bjudit ut och försålt parfymflaskor under varumärket.
Till stöd för sitt intrångspåstående anförde Coty i tingsrätten bl.a. följande. Den 3 februari 2011 beställde Coty via Parfym Sveriges hemsida en parfymflaska under varumärket och erlade betalning den 8 februari 2011. Coty kunde sedan genom serienumret på den köpta flaskan konstatera att den först hade satts på marknaden i Singapore och alltså satts på marknaden inom EES utan Cotys tillstånd. Parfym Sverige har således använt varumärket utan Cotys tillstånd när Parfym Sverige bjudit ut parfymflaskan till försäljning. Parfymflaskan har ingått i ett parti om 30 flaskor som Parfym Sverige köpt från en viss leverantör. Detta har Parfym Sverige medgett. I vart fall samtliga 30 flaskor har ingått i det aktuella parti som satts på marknaden inom EES utan Cotys samtycke. Parfym Sverige har också vidgått inköp av parfymflaskor med samma varumärke från två andra leverantörer.
Cotys påstående om varumärkesintrång är förhållandevis opreciserat men det kan inte enligt hovrättens bedömning tolkas så snävt att det enbart avser den flaska som Coty köpte från Parfym Sverige eller de 30 parfymflaskor som ingick i samma parti. Bedömningen av om det finns sannolika skäl för påstått intrång påverkas självfallet av att påståendet är opreciserat.
Sannolika skäl för påstått varumärkesintrång?
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det får anses föreligga sannolika skäl för att den flaska som Coty köpt från Parfym Sverige ursprungligen har satts på marknaden i Singapore och således att den satts på marknaden inom EES utan Cotys samtycke. Hovrätten finner vidare att det finns sannolika skäl för att övriga 29 flaskor från samma parti satts på marknaden på motsvarande sätt. Enligt hovrättens bedömning har Coty således visat sannolika skäl för att Parfym Sverige gjort varumärkesintrång med avseende på utbjudande och försäljning av 30 parfymflaskor under det aktuella varumärket.
Cotys intrångspåstående avser emellertid, som hovrätten konstaterat i det föregående, även andra utbjudanden och försäljningar under varumärket. Den utredning som Coty åberopat till stöd för intrång består huvudsakligen av dokumentation beträffande Cotys köp av en parfymflaska. Mot Parfym Sveriges bestridande visar inte den åberopade utredningen sannolika skäl för att varumärkesintrång förekommit i större omfattning än beträffande partiet med de 30 parfymflaskorna.
Informationsföreläggande?
Cotys yrkande om informationsföreläggande avser information om ursprung och distributionsnät för de produkter som Parfym Sverige sålt under varumärket, antalet köpta och sålda produkter samt inköps- och försäljningspris för dessa produkter, allt under åren 2010 och 2011.
Parfym Sverige har såvitt framkommit i målet, i den mån Parfym Sverige haft tillgång till den, redan lämnat Coty efterfrågad information avseende de 30 parfymflaskor, för vilka hovrätten funnit att det visats sannolika skäl för varumärkesintrång. Det saknas därför skäl att förelägga Parfym Sverige att lämna information beträffande dessa flaskor.
Fråga uppkommer då om Parfym Sverige, trots att det inte visats sannolika skäl för varumärkesintrång i vidare omfattning än med avseende på de 30 parfymflaskorna, kan föreläggas att ge Coty information om annan försäljning av produkter under här aktuellt varumärke.
Enligt hovrättens mening talar ordalydelsen i 9 kap. 1 § första stycket VML för att det är information om just de varor som intrånget gäller som avses. Artikel 8 i IPRED-direktivet, som genomfördes i svensk rätt bl.a. genom nämnda bestämmelse, anger också uttryckligen att det är information om de intrångsgörande varorna som avses i artikeln.
Enligt artikel 8.1 i direktivet förutsätter ett informationsföreläggande att det är fråga om en berättigad och proportionell begäran från sökanden. Vad som avses med ”berättigad och proportionell” preciseras inte i direktivet. En rimlig tolkning har ansetts vara att sökanden ska ha ett befogat intresse av att få tillgång till informationen - genom att sökanden presenterat tillräcklig bevisning för att ett intrång begåtts - och att skälen för åtgärden ska uppväga den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse (a. prop. s. 161). Detta proportionalitetskrav kommer till uttryck i 9 kap. 2 § första stycket VML.
Information av ifrågavarande slag avser typiskt sett sådana uppgifter som kan utgöra företagshemligheter hos en näringsidkare och där näringsidkaren har ett i och för sig berättigat intresse att få hålla informationen hemlig för eventuella konkurrenter. I ingressen till IPRED-direktivet (ingresspunkt 12) anges också att de åtgärder som föreskrivs i direktivet inte bör användas för att begränsa konkurrensen på ett otillbörligt sätt i strid med fördraget, dvs. fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. I förarbetena till bestämmelserna om informationsföreläggande framhålls särskilt att proportionalitetskravet kan förväntas få särskild betydelse i fråga om företagshemligheter samt att domstolen bör vara uppmärksam på eventuella konkurrensförhållanden mellan sökanden och motparten och om ett utlämnande av informationen är ägnat att medföra skada för näringsidkaren när han eller hon konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med en sund konkurrens (a. prop. s. 162).
Enligt hovrättens mening talar det nu anförda mot en tolkning av bestämmelsen i 9 kap. 1 § första stycket VML som medger utrymme att besluta om informationsföreläggande med avseende på varor, för vilka det inte kunnat konstateras sannolika skäl för varumärkesintrång.
Sammantaget innebär det anförda att det saknas förutsättningar för att förelägga Parfym Sverige att lämna Coty information om någon försäljning av produkter under här aktuellt varumärke. Parfym Sveriges överklagande ska därför bifallas på så sätt att tingsrättens beslut upphävs och Cotys yrkande om informationsföreläggande lämnas utan bifall.
Beslut
Hovrätten upphäver tingsrättens beslut och lämnar Coty Germany GmbH:s yrkande om informationsföreläggande utan bifall.
Högsta domstolen
Coty Germany GmbH överklagade hovrättens beslut och yrkade bifall till yrkandet om informationsföreläggande.
Parfym Sverige AB motsatte sig ändring samt yrkade att HD skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen.
HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 8 i HD:s slutliga beslut.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Peder Bjursten, föreslog i betänkande följande beslut.
Domskäl
Skäl
Efter en redogörelse för bakgrund och tingsrättens och hovrättens beslut anfördes i betänkandet:
Varumärkeslagens bestämmelser om informationsföreläggande
Bestämmelserna i varumärkeslagen om informationsföreläggande vid varumärkesintrång återfinns i 9 kap.1-4 §§varumärkeslagen och infördes i samband med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, fortsättningsvis benämnt sanktionsdirektivet. (Prop. 2008/09:67, jfr Ds 2007:19.) Av 1 § varumärkeslagen framgår att ett informationsföreläggande förutsätter att, som i detta fall, käranden i ett mål om varumärkesintrång visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång. Informationsföreläggandet får riktas mot den som på sannolika skäl misstänks ha gjort eller medverkat till ett intrång. I tredje stycket behandlas den information som ska lämnas. I 2 § första stycket anges den s.k. proportionalitetsprincipen och i andra stycket stadgas att man inte kan kräva att någon ska lämna information som avslöjar ens egen eller en nära anhörigs brottslighet. Handläggningsfrågor och vissa frågor om rätt till ersättning behandlas i 3 och 4 §§.
Genomförandet av sanktionsdirektivet i svensk rätt
Enligt skäl 9 i ingressen till sanktionsdirektivet leder skillnaderna i hur medlemsstaterna säkerställer skyddet för immateriella rättigheter till att dessa försvagas och i förlängningen till sjunkande investeringar, innovation och nyskapande. Samtidigt konstateras att immaterialrättsintrången förefaller alltmer kopplade till organiserad brottslighet. Syftet med direktivet är enligt skäl 10 att harmonisera de immaterialrättsliga sanktionssystemen i EU:s medlemsländer för att uppnå en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. I kommissionens ursprungliga förslag till direktiv, vilket presenterades den 30 januari 2003 (KOM [2003] 46 slutlig) betonades särskilt behovet av att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning, något som kom att tonas ner vid den senare parlamentsbehandlingen och ledde till en övergripande EU-harmonisering av civilrättsliga sanktioner vid alla slags intrång. Direktivet kom således att omfatta såväl piratkopierare/varumärkesförfalskare, kunder till dessa - oavsett deras kunskap om förhållandet, som företag som konkurrerar om marknadsandelar (jfr Marcus Norrgård, artikel i ERA-forum 4/2006 s. 503 ff.). I skäl 17 anges att beslut om de åtgärder, förfaranden och sanktioner som anges i direktivet i varje enskilt fall bör ske så att vederbörlig hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet, inklusive särdragen hos de olika typerna av immateriella rättigheter. Att åtgärderna inte bör användas för att begränsa konkurrensen på ett otillbörligt sätt i strid med fördraget framgår av skäl 12.
I sin rapport 2010 om tillämpningen av direktivet sammanfattar kommissionen direktivet så att det går längre än TRIPS-avtalets minimiregler då det även omfattar exempelvis skadestånd, korrigeringsåtgärder och bevisning och att direktivet bygger på de förfaranden i medlemsstaternas lagstiftning som visat sig mest effektiva innan direktivet antogs (”bästa praxis”). Eftersom direktivet också är ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att nationella bestämmelser som är gynnsammare för rättighetshavaren än direktivets bestämmelser får föreskrivas, innehåller direktivet därför, enligt kommissionen, en begränsad men flexibel rättslig ram för att skydda immateriella rättigheter (KOM [2010] 779 slutlig, s. 3).
I nu aktuellt mål är det främst artiklarna 6-8 i direktivet, vilka behandlar tillgång till bevisning och information, som är av intresse. Artikel 6 innehåller bestämmelser om edition och syn och innebär i korthet att medlemsstaterna ska föreskriva att domstol under vissa närmare angivna förutsättningar ska kunna förelägga en part att lämna ut bevisning som han eller hon förfogar över. Editionsplikten omfattar även bank-, finans- och affärshandlingar, men sådana handlingar behöver bara kunna lämnas ut när det är fråga om intrång som har begåtts i kommersiell skala. Begreppet i kommersiell skala definieras i skäl 14. Artikel 7 innehåller bestämmelser om s.k. intrångsundersökning och artikel 8 behandlar rätt till information som i korthet innebär att bl.a. intrångsgörare och vissa mellanhänder under vissa förutsättningar ska kunna åläggas att ge rättighetshavaren information om intrångsgörande varors och tjänsters ursprung och distributionsnät (se prop. 2008/09:67 s. 89 f., jfr promemorian där det i anslutning till redovisningen av artikel 8 också tillades att uppgifterna inte var tänkta att användas mot den som lämnar uppgifterna utan för att identifiera och agera mot andra intrångsgörare, Ds 2007:19 s. 116).
I propositionen om genomförandet av direktivet konstaterade regeringen att de svenska bestämmelserna i rättegångsbalken om edition (38 kap.) och syn (39 kap.) var förenliga med direktivets artikel 6 och att det inte krävdes några lagändringar på det området (a. prop. s. 109). Beträffande intrångsundersökning (artikel 7) uttalades att Sverige redan hade infört motsvarande regler (prop. 1998/99:11) men att regelverket behövde preciseras så att det framgick att en sådan undersökning kunde utföras hos den som medverkat till en olaglig åtgärd (se prop. 2008/09:67 s. 112 ff.).
I artikel 8 i direktivet om rätt till information anges att information ska kunna fås från intrångsgöraren och/eller annan person enligt där angiven uppräkning. I förarbetena redovisades de olika rättsmedel som står till buds enligt svensk rätt (se a. prop. s. 121 ff.). Regeringen konstaterade därefter att det inte var möjligt att använda någon av de redovisade åtgärderna enbart i syfte att identifiera en framtida motpart och man föreslog att bestämmelser om informationsföreläggande skulle införas i de immaterialrättsliga lagarna (s. 128 f.). Regeringen återkom i propositionen till att den information som ska kunna erhållas med ett informationsföreläggande framför allt var tänkt att underlätta för rättighetshavarna att identifiera en okänd intrångsgörare och att ”[n]är så skett kan det krävas ytterligare åtgärder, exempelvis en intrångsundersökning, för att rättighetshavaren ska kunna föra en framgångsrik talan mot den misstänkte intrångsgöraren” (s. 149). Liknande uttalande återkom i specialmotiveringen till 53 c § upphovsrättslagen, till vilken motiveringen i de andra immaterialrättsliga lagförslagen hänvisar, där det angavs att informationen ”i huvudfallet ska avse uppgifter om andra personer, än den som ansökan riktas mot, som har begått ett intrång som avser de aktuella varorna eller tjänsterna”. I anslutning till det uttalandet angavs också att när en begäran om information riktas mot en påstådd intrångsgörare ”kan dock uppgifterna i undantagsfall även vara av betydelse för utredning av dennes intrång. Det tydligaste exemplet på detta är uppgifter om mängder och priser, som bl.a. kan ha betydelse för att beräkna skadeståndets storlek”(s. 260).
Av förarbetena framgår att med sökanden i de svenska bestämmelserna om informationsföreläggande avses såväl rättighetshavare som licenstagare (a. prop. s. 129 f.). Begreppet de intrångsgörande varorna eller tjänsterna i artikel 8 i direktivet har i de svenska bestämmelserna ändrats till de varor eller tjänster som intrånget gäller. I propositionen hänvisades till att promemorian använde begreppen den vara respektive den tjänst och att ”[d]et kan ge intrycket att informationen endast kan avse just de exemplar som har identifierats. För att förtydliga att det inte är avsikten [jfr artikel 8.2] bör ordalydelsen justeras till en vara respektive en tjänst” (s. 133 tredje stycket). Vidare uttalades att det inte krävdes att informationen kunde antas underlätta utredning av just det intrång för vilket sökanden har visat sannolika skäl och att ett informationsföreläggande alltså kan syfta till att utreda annat intrång avseende de varorna eller tjänsterna (s. 260). I promemorian hade föreslagits att det för bifall till en ansökan om informationsföreläggande skulle krävas att sökanden visat att intrång hade begåtts. Regeringen ansåg emellertid att övervägande skäl talade för att ett sänkt beviskrav borde gälla i frågan om rätten till information och uttalade bl.a. att ett sänkt beviskrav skulle göra bestämmelsen mer verkningsfull när det var fråga om annat än ren kopiering av någon annans skyddade prestationer (s. 150).
Sammanfattande utgångspunkter
Upptakten och det fortsatta arbetet med sanktionsdirektivet präglades länge av en uttrycklig vilja att bekämpa det allt större globala problemet med pirattillverkning och varumärkesförfalskning. Senare, vid behandlingen i parlamentet, kom emellertid arbetet med direktivet att alltmer riktas in på en övergripande EU-harmonisering av civilrättsliga sanktioner vid alla slags immaterialrättsliga intrång.
Vid genomförandet av sanktionsdirektivet konstaterades att svensk rätt redan uppfyllde direktivets krav i flera hänseenden. Beträffande reglerna om bevisning ansågs de svenska bestämmelserna i rättegångsbalken om edition och syn vara förenliga med direktivets artikel 6 och det krävdes inte några lagändringar på det området. Även intrångsundersökningsinstitutet som infördes i de immaterialrättsliga lagarna den 1 januari 1999 ansågs i stort uppfylla kraven i direktivets artikel 7. Samtidigt konstaterades att det inte var möjligt att använda någon av de åtgärder som fanns till buds enligt svensk rätt enbart i syfte att identifiera en framtida motpart varför det föreslogs att bestämmelser om informationsföreläggande i enlighet med artikel 8 i direktivet skulle införas i de immaterialrättsliga lagarna.
De lagförslag om informationsföreläggande som lades fram i departementspromemorian och som sedan remitterades har i huvudsak godtagits i propositionen även om det i propositionen öppnas något mer för att regelverket om informationsföreläggande i undantagsfall även kan bli aktuellt att använda mot en identifierad intrångsgörare. En sådan öppning är ställningstagandet i propositionen till sänkt beviskrav. I promemorian hade föreslagits att det för bifall till en ansökan om informationsföreläggande skulle krävas att sökanden visat att intrång hade begåtts. Som skäl för sänkning av beviskravet till gjort sannolikt angav regeringen i propositionen bl.a. att ett sänkt beviskrav skulle göra bestämmelsen om informationsföreläggande mer verkningsfull när det var fråga om annat än ren kopiering av någon annans skyddade prestationer utan att närmare ange vilka fall som avsågs.
HD har tidigare behandlat frågor om beviskravet vid informationsföreläggande i ett upphovsrättsligt sammanhang, se NJA 2012 s. 975. Medan informationsförelägganden inom området för upphovsrätt ofta synes röra trepartsförhållanden i digitala sammanhang kommer frågan om informationsföreläggande, som i detta fall inom ramen för en pågående varumärkesintrångstalan, att ligga naturligt nära frågor om edition enligt 38 kap. RB (se Richard Wessman, Varumärkeslagen, 2014, s. 179 f.). Även med den öppning som ges i propositionen återkommer regeringen i sina motiveringar till att informationsföreläggande som huvudregel ska användas för att identifiera en intrångsgörare.
Med nu angivna utgångspunkter ska framhållas att när fråga uppkommer om ett informationsföreläggande ska meddelas bör domstolen i första hand ifrågasätta om ett sådant föreläggande verkligen är lämpligt att användas som rättsmedel i det aktuella målet och då särskilt beakta sökandens grund för föreläggandet. I upphovsrättsliga sammanhang som olovlig nedladdning gör sig integritetsfrågor gällande medan i varumärkesrättsliga intrångsmål som inte rör varumärkesförfalskning kommer framför allt frågor av kommersiell natur upp, som exempelvis företagshemligheter och andra konkurrensbegränsande omständigheter, som måste prövas vid bedömningen om ett informationsföreläggande lämpar sig som rättsmedel i det aktuella målet. Även med den öppning som regeringen genom det sänkta beviskravet lämnat i propositionen bör det inte vara möjligt att kringgå editionsreglernas krav på tydlighet och förbud att söka efter bevis i ett mål mellan två bolag om varumärkesintrång på grund av påstådd olovlig parallellimport genom att använda de mer allmänna och öppna reglerna om informationsföreläggande, även om de konkurrensbegränsande följderna kan beaktas genom den proportionalitetsbedömning som enligt 9 kap. 2 § varumärkeslagen i så fall ska göras. Det finns emellertid inget som hindrar att såväl yrkanden om edition, intrångsundersökning och informationsföreläggande framställs i samma mål. Allt beroende på grunden för yrkandena och omständigheterna i det aktuella målet bör domstolen kunna göra en avvägning vilket eller vilka av rättsmedlen som lämpar sig i det målet.
Bedömningen i detta fall
Såvitt framskymtat av utredningen är Cotys huvudsakliga syfte med informationen att utreda omfattningen av Parfym Sveriges intrång. Huvudregeln är att informationsföreläggande kan meddelas för att utreda och identifiera andras intrång. Frågan är då om Cotys talan är ett sådant undantag som innebär att informationsföreläggande är lämpligt. Coty är licenstagare och påstår varumärkesintrång genom olovlig parallellimport. Parfym Sverige å sin sida har bestritt olovlig parallellimport men också lämnat information om ett parti om 30 flaskor parfym som sannolikt varit intrångsgörande. Parfym Sverige har gjort ett antal invändningar i målet som i huvudsak inneburit ifrågasättanden av de konkurrensbegränsande effekterna av ett föreläggande. Därtill har Parfym Sverige, som också hovrätten noterat i sitt beslut, anmärkt att Cotys påstående om varumärkesintrång är förhållandevis opreciserat. Det finns således flera omständigheter som talar mot att informationsföreläggande är en lämplig åtgärd i målet. Konstruktionen med informationsföreläggande innebär att sökanden ska visa sannolika skäl för intrång och information ska lämnas för att sökanden ska kunna utreda omfattningen av andra intrång. Detta framgår också tydligt av förarbetena. Även det förhållandet att fråga uppkommit om sannolika skäl för intrång avser endast de 30 flaskor för vilka information redan lämnats eller om begreppet de varor eller tjänster som intrånget gäller i 9 kap. 1 § varumärkeslagen även innefattar andra varor inom Varumärket visar att informationsföreläggande inte lämpar sig i ett mål där sökanden genom den begärda åtgärden vill utreda motpartens intrång. Cotys yrkande ligger närmare ett yrkande om edition med de krav på tydlighet som därav följer och informationsföreläggande lämpar sig mindre som åtgärd för att säkra bevisning för Cotys talan.
Slutsats
Coty har i intrångsmålet vid tingsrätten yrkat att informationsföreläggande ska meddelas mot Parfym Sverige med det huvudsakliga syftet att få närmare information om Parfym Sveriges varumärkesintrång. Grunden för yrkandet ligger närmare ett yrkande om edition och avvägningsfrågor om konkurrens m.m. som omständigheterna i målet ger upphov till bör inte lösas genom regelverket om informationsförelägganden. Cotys yrkande om informationsföreläggande ska därför lämnas utan bifall. Vid denna bedömning finns heller inte anledning att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen eller att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
Domslut
HD:s avgörande
HD, som avslår Parfym Sverige AB:s begäran om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen, förklarar att informationsföreläggande inte ska meddelas.
HD meddelar inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens avgörande står därmed fast.
Domskäl
HD (justitieråden Marianne Lundius, Kerstin Calissendorff, referent, Lena Moore, Dag Mattsson och Anders Eka) meddelade den 13 juli 2015 följande slutliga beslut.
Skäl
Bakgrund m.m.
Coty är licenstagare till ett stort antal varumärken, däribland gemenskapsvarumärket nr 0518673 DAVIDOFF COOL WATER (Varumärket). Varumärket är ett figurmärke registrerat i klass 3 för bl.a. parfym.
Coty beställde den 3 februari 2011 en flaska damparfym och en flaska herrparfym på Parfym Sveriges webbplats. Vid närmare kontroll av en kod på de levererade flaskorna fann Coty att en av flaskorna, märkt med Varumärket med tillägget Woman EdT 30 ml, första gången hade förts ut på marknaden i Singapore. Coty har med hänvisning härtill gjort gällande att Parfym Sverige har gjort intrång i Cotys ensamrätt till Varumärket genom att bjuda ut och försälja parfymflaskor under Varumärket som utan Cotys samtycke förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Coty har i tingsrätten yrkat att Parfym Sverige vid vite ska förbjudas att i näringsverksamhet använda Varumärket för försäljning av parfymflaskor som förts ut på marknaden inom EES utan samtycke från Coty. Vidare har Coty bl.a. yrkat att Parfym Sverige ska förpliktas att utge 100 000 kr i skälig ersättning och ersättning för den ytterligare skada Coty åsamkas av intrånget, ett belopp som kan komma att justeras sedan bolaget fått tillgång till relevanta uppgifter från Parfym Sverige.
Coty har också yrkat att Parfym Sverige ska föreläggas att vid vite lämna följande information avseende åren 2010 och 2011.
- Uppgifter om ursprung och distributionsnät för de produkter som Parfym Sverige sålt under Varumärket,
- hur många produkter Parfym Sverige har köpt respektive sålt under Varumärket, och
- inköps- och försäljningspris för de produkter som Parfym Sverige sålt under Varumärket.
Coty har uppgett att begäran syftar till att ge Coty information om försäljningens omfattning (för att möjliggöra utredning av omfattningen av intrånget och beräkna ersättningen) och om ursprung och distributionsnät (för att kunna utreda ytterligare intrång).
Innan talan väcktes hade Parfym Sverige lämnat följande uppgifter till Coty. Parfym Sverige köpte under år 2010 den aktuella varan från tre leverantörer, en i Holland, en i Storbritannien och en i Estland. Kontaktuppgifter avseende dessa leverantörer har lämnats till Coty. Två av leverantörerna har uppgett att de alltid verifierar koderna med Coty. Eftersom den estniske leverantören inte har kunnat garantera mer än att varorna är inköpta i Europa, har Parfym Sverige förutsatt att det är från den estniske leverantören som bolaget har köpt den aktuella parfymflaskan. I så fall handlar det enligt Parfym Sverige om ett köp av 30 flaskor hösten 2010 för elva euro per flaska exklusive mervärdesskatt.
Tingsrätten fann att det förelåg sannolika skäl för att Parfym Sverige gjort intrång i Cotys ensamrätt till Varumärket och meddelade ett informationsföreläggande i enlighet med Cotys begäran. Hovrätten har funnit att det föreligger sannolika skäl för varumärkesintrång avseende ett parti om 30 parfymflaskor. Hovrätten har avslagit begäran om informationsföreläggande med hänvisning dels till att Parfym Sverige redan lämnat de tillgängliga uppgifterna avseende det aktuella partiet, dels till att lagen inte ger utrymme att besluta om föreläggande med avseende på varor för vilka det inte har kunnat konstateras sannolika skäl för varumärkesintrång.
HD har med utgångspunkt i hovrättens bedömningar rörande frågan om varumärkesintrång och den information som Parfym Sverige har lämnat - vilka bedömningar innebär att Coty har visat sannolika skäl för varumärkesintrång och att Parfym Sverige har lämnat viss information - meddelat prövningstillstånd i frågan huruvida informationsföreläggande ska meddelas och i vilka hänseenden i så fall information ska lämnas. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.
Införande av regler om informationsföreläggande i svensk rätt
Möjligheten till informationsföreläggande infördes i den immaterialrättsliga lagstiftningen som ett led i genomförandet av det s.k. IPRED-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, även kallat sanktionsdirektivet). Direktivet var såvitt nu är av intresse främst motiverat av ett starkt önskemål om att kunna utreda varumärkesförfalskningar genom att identifiera dem som i tidigare eller senare led befattat sig med de intrångsgörande varorna.
I artikel 8 i direktivet finns föreskrifter om att en domstol i samband med en rättegång om intrång i en immaterialrätt ska kunna förelägga bl.a. den som har gjort intrång att (under vissa förutsättningar) lämna information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller.
Vid genomförandet av direktivet konstaterades att det i svensk rätt redan fanns möjligheter exempelvis till edition och intrångsundersökning, som kunde tillgodose en rättighetshavares behov av att få information från den som påstås ha gjort ett intrång. Det bedömdes dock vara svårt för en rättighetshavare att såsom direktivet påbjöd få tillgång till information som gjorde det möjligt att identifiera en okänd intrångsgörare och att erhålla information från annan än en identifierad intrångsgörare. Det ansågs därför finnas ett behov av att vid genomförandet av direktivet införa möjligheten till informationsföreläggande. (Prop. 2008/09:67 s. 121 ff.)
Direktivet är ett minimidirektiv; det får i nationell lagstiftning föreskrivas regler för att säkerställa ett skydd för immateriella rättigheter som är mer gynnsamma för rättighetshavaren (artikel 2.1). Genomförandet i svensk rätt går längre än direktivet i vissa hänseenden. Rätten till information är en självständig rätt som är oberoende av om någon rättegång pågår eller inte (a. prop. s. 147 ff.). Vidare har beviskravet bestämts så att sökanden ska visa sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång (s. 149 f.).
Varumärkeslagens reglering om informationsföreläggande
Enligt 9 kap. 1 § varumärkeslagen (2010:1877) får domstolen, om en sökande har visat sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång, vid vite besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller. Rätt att begära ett informationsföreläggande har bl.a. en licenstagare.
Skyldigheten att lämna information omfattar bl.a. den som har gjort eller medverkat till intrånget samt den som i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller, t.ex. en transportör eller den som har förvarat varan (9 kap. 1 § andra stycket).
Ett beslut om informationsföreläggande får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna (9 kap. 1 § första stycket sista meningen). Det innebär att sökanden ska ha ett befogat intresse av den efterfrågade informationen (jfr a. prop. s. 160 f.).
Ett föreläggande får vidare meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som en informationsskyldighet innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse (9 kap. 2 § första stycket).
Den bedömning som rätten ska göra, sedan den har konstaterat att det föreligger sannolika skäl för intrång, tar alltså sikte på sökandens behov av den information som begärs för angivet syfte med föreläggandet. Sedan rätten har konstaterat att det finns ett befogat intresse av all eller del av den begärda informationen, ska rätten därefter bedöma om behovet uppväger den olägenhet eller det men som en informationsskyldighet skulle innebära. (Jfr artikel 8.1 första stycket i direktivet där det anges att det ska vara fråga om ”en berättigad och proportionell begäran”.)
En skyldighet ett följa ett informationsföreläggande omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller några honom eller henne närstående har begått en brottslig handling (9 kap. 2 § andra stycket).
Sannolika skäl för varumärkesintrång
Om 9 kap. 1 § varumärkeslagen tolkas med utgångspunkt i direktivet, ligger det nära till hands att uppfatta regleringen så att informationsskyldigheten endast får gälla de exemplar av varor som det påstådda intrånget avser. En förutsättning för ett informationsföreläggande enligt direktivet är att yrkandet framställs i samband med en rättegång rörande ett visst intrång. Ett sådant föreläggande ger rättighetshavaren möjlighet att begära information från t.ex. den som i kommersiell skala har förfogat över de specifika varorna, eller den som har identifierats som delaktig i distributionen av dem. På så sätt kan rättighetshavaren få information som kan leda till att den som står bakom det intrång som rättegången gäller kan identifieras, t.ex. tillverkaren av varumärkesförfalskade varor.
Som framgått har emellertid det svenska genomförandet skett på ett sätt som i ett par väsentliga avseenden går längre än direktivet. Till skillnad från vad som föreskrivs i direktivet kan ett informationsföreläggande enligt varumärkeslagen meddelas utom rättegång och redan när det föreligger sannolika skäl för ett intrång. Vidare är informationsföreläggande enligt lagen mera tydligt inriktat även på intresset att få information från en påstådd intrångsgörare, t.ex. för att utreda den närmare omfattningen av ett misstänkt intrång.
Mot denna bakgrund bör 9 kap. 1 § varumärkeslagen uppfattas så att när en rättighetshavare har visat sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång kan informationsföreläggandet, utöver de exemplar som det påstådda intrånget gäller, omfatta även andra exemplar av varan. Begränsningar i möjligheten att få ett informationsföreläggande kan dock följa av andra regler, främst kraven att den begärda informationen måste kunna antas underlätta utredningen (9 kap. 1 § första stycket sista meningen) och att åtgärden måste vara proportionerlig (9 kap. 2 § första stycket).
Cotys begäran kan bifallas endast beträffande den vara som intrånget gäller
I enlighet med det meddelade prövningstillståndet utgår HD vid den fortsatta bedömningen från att Coty har visat sannolika skäl för att Parfym Sverige har gjort intrång i Cotys licensrätt till Varumärket. Intrånget gäller parfym (EdT) i 30 ml flaskor under varumärket Davidoff Cool Water med tillägget Woman. Det är denna vara, varmed får förstås även andra slag av parfym än EdT och andra storlekar på flaskor, som Parfym Sveriges skyldighet att lämna information kan avse.
Cotys begäran om information rörande andra produkter som Parfym Sverige har köpt eller sålt under Varumärket kan alltså inte bifallas.
Cotys begäran om information är endast delvis befogad
Parfym Sverige har i enlighet med vad som redovisats i punkten 6 redan försett Coty med viss information. Coty har uppgett att mer information behövs för att möjliggöra utredning av omfattningen av Parfym Sveriges intrång, för att beräkna ersättningen samt för att kunna utreda ytterligare intrång.
Det står klart att en rättighetshavare som utgångspunkt, när det har konstaterats föreligga sannolika skäl för ett intrång avseende viss vara, har ett befogat intresse av att få information för att utreda omfattningen av intrånget och att identifiera andra som varit delaktiga i intrånget.
Parfym Sverige har endast lämnat kontaktuppgifter till de företag som under år 2010 har levererat exemplar av Davidoff Cool Water Woman EdT 30 ml.
Det påstådda intrånget ägde rum i början av år 2010 och talan väcktes i december 2011. I allmänhet kan det anses befogat att, när avsikten med begäran om informationsföreläggande är att identifiera tidigare led i hanteringen av varor som intrånget gäller eller att utreda omfattningen av svarandens intrång, informationen avser en period både före och efter den tidpunkt då ett sannolikt intrång först har kunnat konstateras. Det saknas anledning att bedöma den nu aktuella begäran annorlunda. Coty får alltså anses ha ett befogat intresse av att få uppgifter för åren 2010 och 2011 om Parfym Sveriges leverantörer av varan (se p. 22). Föreläggandet bör omfatta namn, adress och organisationsnummer.
Coty har begärt information om Parfym Sveriges distributionsnät. Det har inte framkommit annat än att Parfym Sverige säljer sina varor direkt till konsumenter. Informationsskyldigheten kan således inte omfatta sådana uppgifter.
Coty har vidare begärt uppgifter om det antal flaskor som Parfym Sverige har köpt och sålt av den aktuella varan samt inköps- och försäljningspris under åren 2010 och 2011. Uppgifter om mängder och en intrångsgörares inköpskostnad och försäljningspris kan underlätta utredningen av omfattningen av ett intrång avseende den aktuella varan och är därför till sin karaktär befogade (jfr a. prop. s. 260). Cotys begäran bör bifallas i denna del.
Det föreligger inte hinder enligt 9 kap. 2 § andra stycket varumärkeslagen
Vid den bedömning som nu har gjorts ska ställning tas till Parfym Sveriges invändning att en informationsskyldighet kan komma att omfatta uppgifter som skulle röja att uppgiftslämnaren eller denne närstående har begått en brottslig handling och att begäran därför ska avslås.
Enligt 9 kap. 2 § andra stycket varumärkeslagen avser bestämmelsen begränsningar i skyldigheten att följa ett informationsföreläggande. Frågan om sådana begränsningar prövas i allmänhet vid talan om utdömande av vite efter en vägran att lämna information. Det kan mer sällan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen i samband med ett beslut om informationsföreläggande.
Parfym Sverige har inte angett några närmare omständigheter som stödjer påståendet att 9 kap. 2 § andra stycket skulle hindra ett informationsföreläggande. Redan av detta skäl ska inte påståendet beaktas på så sätt att det hindrar att ett informationsföreläggande beslutas.
Proportionalitetsbedömningen
Vid proportionalitetsbedömningen ska beaktas om parternas konkurrenssituation kan medföra att ett utlämnande av informationen skulle vara ägnat att skada sökandens motpart när denne konkurrerar på marknaden med medel som är förenliga med sund konkurrens (prop. 2008/09:67 s. 162). En sådan skada kan uppstå t.ex. genom att företagshemligheter blir tillgängliga för rättighetshavaren eller genom att lämnad information kan komma att användas för att på ett otillbörligt sätt avskärma marknaden (jfr IPRED-direktivets beaktandesats 12).
Coty och Parfym Sverige är inte verksamma i samma led på marknaden. Parfym Sverige har emellertid gjort gällande att Coty, som ostridigt tillämpar ett selektivt distributionssystem, skulle ha ett intresse av att skydda sina distributörer och återförsäljare genom att hindra lovlig parallellimport och att detta utgör skälet till att Coty begär information avseende samtliga leverantörer under viss tid. Påståendet har bestritts av Coty och omständigheterna i målet ger inte något stöd för att detta har varit anledningen till Cotys begäran.
Parfym Sverige har vidare anfört att de uppgifter som begärs utgör företagshemligheter som därmed kommer till Cotys kännedom. Vid en avvägning mellan Parfym Sveriges intresse av att inte lämna ut de i sig begränsade uppgifterna (se p. 27 och 29) och Cotys befogade intresse av att få tillgång till dessa, kan Parfym Sveriges intresse inte anses ha sådan tyngd att det hindrar att uppgifterna lämnas ut till Coty.
Vad Parfym Sverige i övrigt har anfört som skäl mot ett informationsföreläggande är, med hänsyn till karaktären och den begränsade omfattningen av informationen, inte av det slaget att det bör hindra ett föreläggande.
Sammantaget uppväger skälen för ett informationsföreläggande avseende de uppgifter som angetts ovan de men som föreläggandet kan orsaka och den olägenhet som Parfym Sverige kan drabbas av.
Yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande ska avslås
Parfym Sverige har yrkat att HD ska inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen huvudsakligen rörande följande frågor. Hindrar artikel 34 och 36 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att en parallellimportör föreläggs att lämna information om leverantörers identitet om det finns en risk att informationen används för att avskärma marknaden? Hindrar lämplighetsbedömningen eller proportionalitetsprincipen att en påstådd intrångsgörare som saluför originalvaror föreläggs att lämna information om leverantörers identitet m.m. som utgör företagshemligheter? Är det förenligt med unionsrätten att svaranden föreläggs att lämna uppgift om omfattningen av det påstådda varumärkesintrånget om yppandet skulle röja att uppgiftslämnaren eller denne närstående har begått en brottslig handling? Kan en svarande föreläggas att lämna uppgifter om andra varor än de påstått intrångsgörande?
Det står klart att domstolen vid en proportionalitetsbedömning har att beakta de aspekter som berörs i de första två frågorna (jfr bl.a. beaktandesats 12 och artikel 8 i IPRED-direktivet). Någon konkret fråga om tolkningen av direktivet rörande just dessa aspekter har emellertid inte uppkommit i detta fall. Det står vidare klart att en skyldighet att efterkomma ett informationsföreläggande inte hindrar uppgiftslämnaren från att, i enlighet med artikel 8.3 d), vägra att lämna begärda uppgifter om sådana förutsättningar föreligger. Det har således inte uppkommit någon fråga som rör tolkningen av den artikeln. Av de skäl som framgår av punkterna 19-23 saknar frågan om svaranden får föreläggas att lämna uppgifter om andra varor än de påstått intrångsgörande relevans i detta fall och ett förhandsavgörande är alltså inte nödvändigt för att avgöra saken. I övrigt har de frågor som har uppkommit i målet samband med att genomförandet av direktivet i svensk rätt har skett på ett för rättighetshavaren mer förmånligt sätt än som föreskrivs i direktivet. Någon tolkningsfråga av direktivet har således inte uppkommit i målet.
Yrkandet om att HD ska inhämta ett förhandsavgörande ska därmed avslås.
Slutsats
Cotys överklagande ska alltså delvis bifallas.
Rättegångskostnader
Hovrättens beslut är även överklagat av Coty beträffande frågan om rättegångskostnaderna i hovrätten. Det bör meddelas prövningstillstånd i den delen frågan om prövningstillstånd har förklarats vilande.
Med hänsyn till att ingen av parterna vunnit fullt bifall i HD bör vardera parten svara för sina rättegångskostnader i hovrätten och i HD. Det innebär också att Coty ska befrias från skyldigheten att ersätta Parfym Sveriges rättegångskostnad i hovrätten.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.
Med ändring av hovrättens beslut i själva saken förelägger HD Parfym Sverige AB vid vite av 100 000 kr att inom sex veckor från dagen för detta beslut skriftligen lämna följande information till Coty Germany GmbH.
1) Uppgift om namn, adress och organisationsnummer (eller motsvarande) för de företag eller personer som under åren 2010 och 2011 har levererat parfymflaskor till Parfym Sverige AB märkta Davidoff Cool Water med tillägget Woman.
2) Uppgift om det antal parfymflaskor märkta Davidoff Cool Water med tillägget Woman som Parfym Sverige AB under åren 2010 och 2011 har köpt från var och en av leverantörerna enligt 1) samt inköpspris för flaskorna från respektive leverantör och försäljningspris under dessa år.
HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övrigt.
Med ändring av hovrättens beslut i fråga om rättegångskostnader befriar HD Coty Germany GmbH från skyldigheten att ersätta Parfym Sverige AB för rättegångskostnad i hovrätten.
Vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader i HD.
HD:s beslut meddelat: den 13 juli 2015.
Mål nr: Ö 2172-13.
Lagrum: 9 kap.1 och 2 §§varumärkeslagen (2010:1877).