NJA 2016 s. 1047

Sedan en bolagsman har utträtt ur ett handelsbolag hindrar bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen inte att han eller hon mot en annan bolagsman gör gällande fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet.

Stockholms tingsrätt

Å.E. förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot G.B. som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Jens Wieslander) anförde i dom den 26 juni 2014 följande.

Bakgrund

Å.E. var under tiden den 28 juli 2006 till och med den 19 januari 2011 bolagsman i Vattensamverket Handelsbolag (handelsbolaget), tillsammans med bolagsmannen C.W. Å.E. utträdde som delägare den 20 januari 2011. G.B. inträdde därefter som bolagsman i handelsbolaget den 16 augusti 2011. Han utträdde som bolagsman den 20 april 2013.

Yrkanden och inställning

Å.E.

Å.E. har yrkat att G.B. ska till honom betala 315 681 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 21 maj 2013.

G.B.

G.B. har bestritt yrkandet. Yrkat kapitalbelopp och yrkad ränta har vitsordats i och för sig.

Grunder

Å.E.

Å.E. har en fordran på handelsbolaget uppgående till det yrkade beloppet. Fordran består av dels Å.E:s andel av kapitalbehållningen i bolaget per den 31 december 2010, 295 893 kr, dels kostnader för fakturor som Å.E. har betalat för bolagets räkning till K-G Larssons Redovisningsbyrå AB (faktura nr 127, 15 913 kr; faktura nr 142, 3 875 kr) till ett sammanlagt belopp om 19 788 kr.

Det fanns inget avtal mellan bolagsmännen i handelsbolaget om för­delning av bolagets kapitalbehållning, varför hälften av bolagets kapital­behållning ska tillfalla Å.E. Bolagsmännens respektive kapitalbehållning utgörs av respektive bolagsmans ackumulerade vinst för åren 2007-2010 
- dvs. en hälftenandel av bolagets vinst - jämte eventuella egna insättningar, med avdrag för egna uttag under åren samt uttag för skatter. Detta framgår av upprättade bokslutsbilagor och redovisas i bokföringen under respektive bolagsmans ”eget kapital”.

Något muntligt avtal mellan Å.E. och C.W., innebärande en annan fördelning av vinsten mellan bolagsmännen än hälften var, har inte funnits.

G.B. har varit bolagsman och delägare i handelsbolaget och svarar för handelsbolagets förpliktelser. Bolagsmännen har ett primärt betalningsansvar och Å.E. kan kräva såväl handelsbolaget som bolagsmännen med stöd av 2 kap. 20 § första stycket lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (HBL). Att handelsbolaget ännu inte är upplöst utgör inte hinder mot att Å.E. riktar krav mot G.B.

Trots uppmaningar har skulden inte betalats av handelsbolaget eller dess delägare.

G.B.

Det vitsordas att bolagets kapitalbehållning per den 31 december 2010 uppgår till det belopp Å.E. angett. Det vitsordas också att handelsbolaget i och för sig har en betalningsskyldighet för den delen av kravet som avser fakturor som Å.E. har betalat för bolagets räkning.

Hälften av kapitalbehållningen ska dock inte tillfalla Å.E. Det finns ett muntligt avtal mellan de dåvarande bolagsmännen Å.E. och C.W. om en annan fördelning av vinsten än en hälftendelning. Avtalet innebär att den tidigare bolagsmannen C.W. har haft rätt att disponera bolagets pengar såsom hon ville.

G.B. har inget betalningsansvar för Å.E:s krav. Å.E. måste rikta sina krav mot handelsbolaget och kan inte kräva bolagsmännen personligen förrän handelsbolaget upplösts, vilket följer av 2 kap. 12 § HBL.

Parternas utveckling av talan

Å.E.

Det var Å.E. och C.W. som inledningsvis drev handelsbolaget gemensamt. Något avtal upprättades inte men bolagsmännen var överens om att HBL:s regler skulle gälla och att vinsten skulle delas lika mellan dem. Delägarna kom underhand överens om en arbetsfördelning i handelsbolaget, nämligen bl.a. att löpande in- och utbetalningar skulle skötas av C.W. och att faktureringen skulle skötas av Å.E. Handelsbolagets firma tecknades av bolagsmännen gemensamt. C.W. fick emellertid fullmakt att sköta handelsbolagets konton för handelsbolagets räkning.

Det visade sig efter en tid att C.W. gjorde stora uttag till sig själv ur handelsbolaget. Vid årsskiftet 2009-2010 var kapitalbristen i handelsbolaget så stor att det saknades medel för att reglera både skulder och Å.E:s kapitalbehållning. Fram till årsskiftet 2009-2010 hade Å.E. ingen anledning att ifrågasätta C.W:s ekonomihantering. Det var först när bokslut skulle upprättas som detta stod klart. C.W. levererade då inga kontoutdrag eller kontoverifikationer och Å.E. fick i efterhand begära ut kontoutdrag från banken. C.W. blev flera gånger uppmanad att upphöra med sina privata uttag, men hon fortsatte ändå med detta. Sedan början av år 2011 har Å.E. försökt att hitta en lösning, men parterna har inte kunnat enas. G.B. har uppträtt som ombud för C.W., men inträdde också som bolagsman i augusti 2011. Genom sitt eget ombud framförde Å.E. i ett brev den 4 oktober 2012 sina krav till G.B. Betalning har inte skett. Å.E. upprepade sina krav den 27 november 2012 samt den 29 januari 2013.

G.B.

Å.E. och C.W. träffades för ungefär tio år sedan. Någon gång omkring år 2007 kom Å.E. och C.W. tillsammans överens om att starta konsultverksamhet inom vattenvård. C.W. trädde in som bolagsman i det handelsbolag som bildades. De drev tillsammans handelsbolaget framgångsrikt under de följande åren. Å.E. var generös mot C.W. och sade till henne att hon fick ta ut det hon önskade ur bolaget.

Relationerna mellan Å.E. och C.W. bröts i april 2010 och först därefter framställde Å.E. krav mot C.W. när det gäller Å.E:s vinstandel i handelsbolaget. C.W. hade inte tidigare hört något om detta.

G.B. trädde in i handelsbolaget den 16 augusti 2011 och var kvar till den 20 april 2013. Syftet med inträdet var att försöka få ordning på handelsbolaget. Det lyckades inte. Tidigare har Å.E. fört talan mot C.W. vid Norrtälje tingsrätt. Å.E. återkallade dock den talan och målet avskrevs.

Utredningen

Å.E. och G.B. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits med redovisningskonsulten K.-G.L. och med C.W.

Domskäl

Tingsrättens prövning

Tingsrätten prövar först frågan om Å.E. i och för sig har en fordran på handelsbolaget som uppgår till det yrkade beloppet. Om tingsrätten finner att så är fallet prövar tingsrätten därefter frågan om G.B. i egenskap av tidigare bolagsman är betalningsskyldig för denna fordran.

Å.E:s fordran på handelsbolaget

G.B. har vitsordat att Å.E. har en fordran på handelsbolaget för utlägg motsvarande 19 788 kr. Det står därmed klart att Å.E:s fordran på handelsbolaget uppgår till i vart fall detta belopp. G.B. har som redovisats ovan också vitsordat att hälften av handelsbolagets ackumulerade kapitalbehållning uppgick till 
295 893 kr per den 31 december 2010, dvs. i enlighet med Å.E:s yrkande i denna del. Frågan är då om Å.E. på grund av rätt till vinstandel i handelsbolaget har en fordran på handelsbolaget som motsvarar denna hälftenandel.

I 2 kap. 1 § HBL anges att de rättigheter och skyldigheter som tillkommer bolagsmännen i ett handelsbolag regleras i avtal mellan bolagsmännen. Om inget annat avtalats gäller dock reglerna i 2 kap. HBL. När det gäller fördelningen av resultatet av ett handelsbolags verksamhet är utgångspunkten att detta ska fördelas lika mellan bolagsmännen, se 2 kap. 8 § HBL. Om inget avtalas ska alltså bolagsmännen, i ett handelsbolag med två bolagsmän, ha rätt till hälften var av handelsbolagets eventuella vinst. Det är ostridigt mellan parterna i målet att det inte finns något skriftligt bolagsavtal mellan de ursprungliga bolagsmännen Å.E. och C.W. G.B. har till grund för sitt bestridande invänt att det mellan Å.E. och C.W. träffats ett muntligt avtal med innebörd att HBL:s hälftendelningsprincip har åsidosatts och att C.W. haft rätt att disponera bolagets medel på det sätt hon önskade.

Å.E. har i sitt förhör i tingsrätten bestämt tillbakavisat att det skulle finnas något muntligt avtal mellan honom och C.W. med den innebörd som G.B. påstått. Å.E. har tvärtom framhållit att han och C.W. var överens om att de skulle ha rätt till hälften var av behållningen, oberoende av hur många timmar som var och en lade ned i verksamheten. Å.E. har medgett att han vid ett par tillfällen hjälpte C.W. ekonomiskt när hon hade behov av det, men att förutsättningen var att dessa uttag skulle regleras i bokslutet vid kapitalfördelningen. Mot detta står i huvudsak C.W:s uppgifter om att det mellan henne och Å.E. fanns en överenskommelse om att hon skulle få ta ut pengar ur handelsbolaget och att det var hon som skulle driva verksamheten och använda handelsbolaget till dess Å.E. gick i pension. C.W. har vidare uppgett att hon och Å.E. inte hade något förhållande men att Å.E. var förälskad i henne, och att hans krav mot handelsbolaget framställdes först efter det att Å.E. hade sett henne tillsammans med en annan man.

C.W:s uppgifter om den påstådda överenskommelsen om vinstfördelning är påtagligt oprecisa. Hon har inte kunnat ange några detaljer om överenskommelsens närmare innehåll, eller om när eller på vilket sätt överenskommelsen skulle ha kommit till utryck mellan henne och Å.E. Påståendet om en överenskommelse motsägs också av vad K.-G.L., som skött såväl handelsbolagets bokföring som bolagsmännens deklarationer, har berättat. Enligt K.-G.L. har någon särskild överenskommelse om vinstfördelning inte varit känd för honom. Han har vidare uppgett att han i bokföringen under flera år krediterade C.W. för hälften av vinsten i bolaget, och att detta inte föranledde någon reaktion från hennes sida.

Bevisbördan för att det förelegat en särskild överenskommelse om vinstfördelningen som avviker från bestämmelsen i 2 kap. 8 § HBL åvilar G.B. Mot bakgrund av vad som redovisats ovan, och med hänsyn till att en vinstfördelningsprincip som ger den ena av två bolagsmän oinskränkt rätt att förfoga över hela behållningen framstår som tämligen osannolik i sig, finner tingsrätten att G.B. inte har lyckats styrka en sådan överenskommelse som han gjort gällande. Hälftendelningsprincipen ska därmed gälla mellan bolagsmännen i handelsbolaget. Vid denna bedömning står det, med hänsyn till de vitsordanden som G.B. har gjort, klart att Å.E. har en fordran på handelsbolaget som uppgår till det yrkade beloppet.

G.B:s betalningsskyldighet för Å.E:s fordran på handelsbolaget

Bolagsmännen i ett handelsbolag svarar solidariskt för bolagets förpliktelser, se 2 kap. 20 § första stycket HBL. G.B. inträdde som bolagsman efter det att Å.E:s fordran på handelsbolaget hade uppstått. G.B. har vidgått att han kände till fordran och har därutöver uppgett att syftet med att inträda som bolagsman var att få ordning på handelsbolaget och lösa den tvist som hade uppkommit mellan Å.E. och C.W. Enligt 2 kap. 22 § HBL svarar en senare inträdd bolagsman även för de förbindelser som handelsbolaget ingick före inträdet. Av bestämmelsens andra led följer också motsatsvis att bolagsmannen svarar för tidigare ingångna förbindelser även efter det att han eller hon avgått som bolagsman. Således kan G.B., trots att han numera avträtt som bolagman, som utgångspunkt sökas för Å.E:s fordran på handelsbolaget som uppkom före det att G.B. inträdde i bolaget.

G.B. har som grund för att betalningsskyldighet för honom ändå inte föreligger invänt att det av 2 kap. 12 § HBL följer att en bolagsman inte får göra gällande bl.a. fordringar för utgifter mot en annan bolagsman under bolagets bestånd. G.B. har därvid gjort gällande att Å.E. inte kan rikta krav mot G.B., eftersom handelsbolaget ännu inte har likviderats.

Bestämmelsen i 2 kap. 12 § HBL utgör ett undantag i förhållande till regeln om bolagsmännens solidariska ansvar i 2 kap. 20 § HBL. Undantaget anses omfatta också bolagsmans krav på vinstandel, även om detta inte anges uttryckligen i bestämmelsen (se Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, En kommentar, kommentaren till 2 kap. 12 § punkterna 3.2 och 4.1). Det innebär att Å.E:s hela fordran på handelsbolaget är sådan att den i och för sig träffas av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 12 § HBL. Sedan bolagsman utträtt ur bolaget torde han dock utan hinder av undantagsbestämmelsen kunna göra annan bolagsmans medansvar gällande, även om handelsbolaget fortfarande består. Ett skäl till detta är att ett utträde normalt ska föranleda en reglering av handelsbolagets obetalda skulder (se a.a., kommentaren till 2 kap. 12 § punkten 5.1.2).

Å.E. har utträtt som bolagsman. Vad G.B. har anfört om att handelsbolaget alltjämt består innebär därför inte att det finns något hinder för Å.E. att nu göra sin konstaterade fordran mot handelsbolaget gällande mot den tidigare bolagsmannen G.B. Å.E:s talan ska därför bifallas fullt ut.

-  -  -

Domslut

Domslut

G.B. ska till Å.E. betala 315 681 kr jämte ränta -  -  -.

Svea hovrätt

G.B. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla Å.E:s talan.

Å.E. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Marianne Jörgensen, referent, och Hanna Carysdotter samt tf. hovrättsassessorn Lisa Nilheim) anförde i dom den 5 maj 2015 följande.

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma omständigheter och bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten gör följande bedömning.

I likhet med tingsrätten och på de skäl som anförs i tingsrättens dom finner hovrätten det utrett att Å.E. har en fordran på handelsbolaget. Det fordrade beloppets storlek och begärd ränta är godtagna i och för sig.

Det råder ingen tvist om att Å.E. utträtt ur bolaget och som part i bolagsavtalet. Han är därmed som tingsrätten funnit inte längre bunden av den så kallade begränsningsregeln i 2 kap. 12 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utan har rätt att göra fordringen gällande mot G.B. i dennes egenskap av tidigare bolagsman i handelsbolaget. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

G.B. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla Å.E:s talan.

Å.E. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i att hovrätten hade funnit utrett att Å.E. hade en fordran om 315 681 kr jämte ränta på bolaget.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Gudrun Persson Härneskog, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Domskäl

Punkterna 1-19 motsvarar i huvudsak punkterna 1-12 i HD:s beslut.

Rätten att göra gällande fordran mot annan bolagsman

20.

Under bolagets bestånd har en bolagsman enligt 2 kap. 12 § inte rätt att mot någon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats. HD har i dom den 20 juni 2016 i mål T 3593-14 prövat vad som krävs för att en bolagsman som före och under ett bolags konkurs har betalat bolagets skulder, ska ha rätt till kompensation av annan bolagsman. HD konstaterade där att begränsningen i 2 kap. 12 § gäller för i princip alla fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet och att den således även gäller när en bolagsman mot bolaget har ett regressanspråk till följd av att han eller hon har infriat en bolagsskuld (p. 10 i domen). Begränsningen får anses gälla även ett krav på andel i vinst (se t.ex. Stefan Lindskog, a.a., s. 336 samt Håkan Nial och Carl Hemström, a.a., s. 135 f.). Begränsningen anses emellertid inte gälla i fall där en bolagsman har infriat en bolagsskuld efter sin avgång (se Stefan Lindskog, a.a., s. 339 f., jfr Håkan Nial och Carl Hemström, a.a., s. 246 f.).

21.

Ett handelsbolag består i den mening som avses i 2 kap. 12 § i princip till dess det efter likvidation upplöses i samband med skifte. (Se HD:s nyss nämnda dom p. 8 och 11.)

22.

HD uttalade i domen den 20 juni 2016 följande (se p. 12). Regleringen i 2 kap. 12 § tillkom i samband med att handelsbolagslagen infördes år 1981. I lagförarbetena konstaterades att en förvaltande bolagsmans villighet att för bolagets räkning göra arbetsinsatser eller kapitalutlägg kunde minska om bolagsmannen inte redan under bolagets bestånd kunde utkräva ersättning av medbolagsmännen om bolagets medel inte räckte till. Samtidigt konstaterades med gillande att man i den rättsliga doktrinen och i rättspraxis hade intagit ståndpunkten att bolagsmannen inte skulle ha rätt att vända sig mot annan bolagsman, eftersom det i fall där bolaget saknade likvida medel fanns ett önskemål om att frammana försiktighet i förvaltningen och förmå en förvaltningsberättigad bolagsman till samråd med övriga bolagsmän innan bolagsmannen vidtog förvaltningsåtgärder som innebar eller medförde större utgifter. Det ansågs vidare mest praktiskt att samma regel skulle gälla såväl före som under ett likvidationsförfarande. En fordran skulle därför kunna göras gällande först vid bolagets ”upplösning”. (Se prop. 1979/80:143 s. 117.) Detta förbehåll uttrycktes i paragrafen med formuleringen ”under bolagets bestånd”.

23.

Uttalandena i lagförarbetena fick enligt HD närmast förstås på det sättet att en bolagsmans fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet ska kunna beaktas först vid en slutreglering av bolagsmännens mellanhavanden, dvs. ett skifte, där bolagsmännens eventuella betalningsskyldighet mot övriga bestäms med hänsyn till bolagsmännens samlade anspråk med avseende på bolaget. Skulle en bolagsman mot sina medbolagsmän få göra gällande en fordran hos bolaget utanför en sådan slutreglering, skulle detta kunna leda till att medbolagsmännen i sin tur fick regressanspråk mot övriga, vars storlek inte alltid är möjlig att bestämma eftersom anspråken kan vara beroende av bl.a. fördelningen av det egna kapitalet i bolaget. (Se p. 13 i domen.)

24.

Slutsatsen av det anförda var enligt HD att en bolagsman som har betalat en bolagsskuld saknar rätt att på grund av betalningen göra en fordran gällande mot någon annan bolagsman annat än som en del i den slutreglering som ska ske när det interna bolagsförhållandet avvecklas genom skifte. Det sagda utgör dock inte hinder mot att bolagsmännen i enlighet med 2 kap. 1 § andra stycket, uttryckligen eller konkludent, avtalar om att regress får göras gällande under bolagets bestånd, dvs. före slutreglering genom skifte. (Se p. 14 i domen.)

Bedömningen i detta fall

25.

Vid en bolagsmans utträde ska normalt en reglering ske som innefattar också obetalda fordringar hos bolaget. Normalt sker detta genom att den utträdande bolagsmannen löses ut ur bolaget. Lösenbeloppet vid bolagsmannens utträde ska in dubio beräknas efter vad som skulle ha påförts den utträdande bolagsmannen vid ett tänkt skifte. I målet framgår inte om någon slutreglering i form av lösen skett (beträffande någon av de utträdda bolagsmännen) vid utträdet ur bolaget. Det framgår inte heller om någon slutreglering i form av skifte skett.

26.

Begränsningsregeln i 2 kap. 12 § anses inte gälla om en bolagsman utträder ur bolaget och därefter nödgas att infria en bolagsskuld. Den utträdde bolagsmannen får då rätt till regress inte bara mot bolaget utan även mot bolagsmännen enligt 2 kap. 20 § första stycket. Det framgår inte av utredningen om Å.E. infriat bolagets skulder för fakturor före eller efter att han utträdde ur bolaget.

27.

Å.E:s talan ska, mot bakgrund av det ovan anförda, ogillas.

-  -  -

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom i själva saken och ogillar Å.E:s talan.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff, Stefan Johansson och Mari Heidenborg) meddelade den 15 december 2016 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1.

Å.E. var sedan år 2006 bolagsman i Vattensamverket Handelsbolag tillsammans med C.W. Den 20 januari 2011 utträdde Å.E. ur bolaget. Som ny bolagsman inträdde G.B. den 16 augusti 2011. Han utträdde ur bolaget den 20 april 2013.

2.

Å.E. väckte den 2 april 2013 talan mot G.B. med yrkande om att denne skulle förpliktas att betala 315 681 kr och ränta till honom. Kravet avsåg dels hans kapitalandel i handelsbolaget per den 31 december 2010, beräknad med utgångspunkt från hans insats och hälften av handelsbolagets ackumulerade resultat, dels ersättning för betalningar som Å.E. hade gjort för bolagets räkning. Å.E. anförde som grund för sin talan att han hade en fordran på handelsbolaget som uppgick till det yrkade beloppet och att G.B. som hade varit bolagsman och delägare i handelsbolaget, var solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. G.B. invände dels att det fanns en muntlig överenskommelse mellan Å.E. och C.W. om en annan fördelning av vinsten än hälftendelning, dels att Å.E. enligt bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen var förhindrad att kräva en bolagsman personligen eftersom handelsbolaget inte var upplöst.

3.

Tingsrätten fann att G.B. inte hade styrkt att det fanns en överenskommelse om avsteg från hälftendelningsprincipen. Vidare bedömde tingsrätten att bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen inte hindrade Å.E. att göra sitt anspråk gällande, eftersom han hade utträtt som bolagsman. Å.E:s talan bifölls. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.

Målet i HD

4.

HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i att hovrätten har funnit utrett att Å.E. har en fordran om 315 681 kr jämte ränta på handelsbolaget.

5.

Frågan i HD är nu om bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen medför att Å.E. är förhindrad att kräva G.B. personligen.

Handelsbolagsrättsliga utgångspunkter

6.

En av förutsättningarna för att det ska föreligga ett handelsbolag är att det har träffats ett bolagsavtal. Avtalet bestämmer bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd. (Se 1 kap. 1 § första stycket och 2 kap. 1 § första styckethandelsbolagslagen.)

7.

Om bolagsmännen inte har avtalat något annat gäller 2 kap.2-4 och 6-16 §§handelsbolagslagen beträffande deras inbördes rättigheter och skyldigheter. Här framgår bl.a. att en bolagsman för varje räkenskapsår ska tillgodoräknas skäligt förvaltningsarvode och ränta på insats. Bolagsmannen har rätt att från bolaget få betalning för dessa poster och för sin andel av ett eventuellt överskott. En bolagsman har även rätt att få ersättning från handelsbolaget för utgifter som han eller hon haft för bolagets räkning. Vad en bolagsman har rätt att lyfta för ett räkenskapsår ska läggas till hans eller hennes insats, om inte lyftningsrätten utnyttjas. (Se 2 kap. 6-10 §§.)

8.

I 2 kap. 12 § föreskrivs att en bolagsman under bolagets bestånd inte har rätt att mot någon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets räkning, fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats.

9.

Enligt 2 kap. 20 § svarar bolagsmännen solidariskt för bolagets förpliktelser. En bolagsmans skyldigheter i förhållande till bolagets borgenärer är alltså desamma som bolagets skyldigheter. Inträder en ny bolagsman i bolaget svarar han eller hon även för de förbindelser som bolaget har ingått dessförinnan (se 2 kap. 22 §). Om en bolagsman på grund av medansvaret infriar en bolagsskuld har denne rätt att regressvis bli ersatt ur bolagets medel.

Utträde ur handelsbolaget

10.

Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för en bolagsmans livstid (se 2 kap. 24 § första stycket). Är avtalet träffat på obestämd tid kan det sägas upp av en bolagsman när som helst; bolaget ska då likvideras inom sex månader om inte annat har avtalats (andra stycket, jfr 29 och 30 §§). Enligt allmänna principer gäller att en bolagsman får utträda i förtid endast om övriga bolagsmän samtycker till det. (Jfr Håkan Nial och Carl Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, 4 uppl. 2008, s. 231 f. och 236.)

11.

När en bolagsman utträder ur ett bolag, som i enlighet med bolagsavtalet eller de övriga bolagsmännens avtal ska fortsätta sin verksamhet, föranleder det i regel att en slutreglering sker och att ett lösenbelopp då bestäms. Om de ekonomiska villkoren inte har reglerats i ett avtal och bolagsmannen inte uttryckligen eller konkludent har eftergett sina fordringar på bolaget, bör den utträdande ha rätt till ett belopp som motsvarar vad han eller hon skulle ha erhållit vid ett bolagsskifte (jfr 2 kap. 30 § beträffande uteslutning av bolagsman). Lösenbeloppets storlek kan bli föremål för domstolsprövning. (Jfr Stefan Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2 uppl. 2010, s. 617 och 637 samt Håkan Nial och Carl Hemström, a.a., s. 233 f.)

12.

Handelsbolaget är betalningsskyldigt för det lösenbelopp som bestäms. På grund av det medansvar som följer av 2 kap. 20 § svarar bolagsmännen solidariskt för förpliktelsen. Frågan är då om det på grund av bestämmelsen i 2 kap. 12 § måste ha skett ett skifte och en därpå följande upplösning av handelsbolaget innan en bolagsman som har utträtt kan kräva en annan bolagsman på lösenbeloppet.

Närmare om bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen

13.

Enligt ordalydelsen avser bestämmelsen i 2 kap. 12 § fordran på grund av utgifter för bolagets räkning, på förvaltningsarvode och på ränta på insats. Bestämmelsen gäller emellertid för i princip alla fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet (se HD:s dom den 20 juni 2016 i mål T 3593-14 p. 10).

14.

Som skäl för att en bolagsman inte ska ha rätt att vända sig mot en annan bolagsman redan under bolagets bestånd angavs i lagmotiven att det i de fall då bolaget saknar likvida medel finns ett önskemål om att frammana försiktighet i förvaltningen och förmå en förvaltningsberättigad bolagsman till samråd med övriga bolagsmän innan bolagsmannen vidtar förvaltningsåtgärder som medför större utgifter (se prop. 1979/80:143 s. 117). Uttalandena har ansetts vara att förstå så att en bolagsmans fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet ska kunna beaktas först vid en slutreglering av bolagsmännens mellanhavanden, dvs. ett skifte, där varje bolagsmans eventuella betalningsskyldighet mot övriga bestäms med hänsyn till bolagsmännens samlade anspråk med avseende på bolaget (se HD:s dom den 20 juni 2016 i mål T 3593-14 (NJA 2016 s. 625) p. 13).

15.

Begränsningsbestämmelsen i 2 kap. 12 § gäller enligt ordalydelsen för en bolagsman ”under bolagets bestånd”. Frågan är om det innebär att också en bolagsman som har utträtt måste begära likvidation av bolaget för att, sedan skifte skett, kunna kräva övriga bolagsmän.

16.

I ett handelsbolag är emellertid bolagsförhållandet avhängigt det avtal som finns mellan bolagsmännen. Vid en bolagsmans utträde ur ett handelsbolag upphör bolagsavtalet mellan denne och övriga bolagsmän att gälla. Det har ibland uttryckts så, att bolaget inte längre består för hans eller hennes del eller att det skett en partiell upplösning av bolaget. (Jfr Stefan Lindskog, a.a., s. 339 ff. samt Håkan Nial och Carl Hemström, a.a., s. 234 f.)

17.

Bestämmelsen i 2 kap. 12 § bör tolkas så att sedan en bolagsman har utträtt hindrar bestämmelsen inte att denne mot en annan bolagsman gör gällande fordringar som har sin grund i bolagsförhållandet.

Bedömningen i detta fall

18.

Parterna är ense om att Å.E. har utträtt ur bolaget. Bestämmelsen i 2 kap. 12 § handelsbolagslagen hindrar därmed inte att han med stöd av 2 kap. 20 § vänder sig mot en annan bolagsman med sina fordringar på handelsbolaget. I enlighet med det meddelade prövningstillståndet är utgångspunkten att Å.E. har de fordringar som han har gjort gällande. På grund härav ska hans talan bifallas.

19.

Hovrättens domslut ska alltså fastställas -  -  -.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 15 december 2016.

Mål nr: T 2841-15.

Lagrum: 2 kap.12 och 20 §§ lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Rättsfall: NJA 2016 s. 625.