NJA 2016 s. 142

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Fredrik Lenter och Girion Blomdahl samt tingsfiskalen Petra Schöniger) anförde följande i dom den 16 december 2013.

Bakgrund

Parterna är överens om följande. Den 12 september 2011 välte en mobilkran med registreringsnummer ALB 442, ägd av T.A. Mobilkranar AB, in över A-Service Fastigheter Aktiebolag (A-Service) tillhöriga fastighet Norrköping Slottshagen 1:16. Kranen lyfte dagen för olyckan en cirka fem ton tung stålbalk och ett cirka fem ton tungt pålverk, varefter kranen välte in över fastigheten och skadade en lagerbyggnad och gods som förvarades där. Den aktuella kranen var trafikförsäkrad hos Gjensidige Forsikring ASA Norge, svensk filial (Gjensidige) dagen för olyckan. A-Services egen försäkring täcker inte den aktuella skadan. Krav avseende skada på lagerbyggnaden framställdes till T.A. Mobilkranar AB den 18 november 2011.

Yrkanden m.m.

A-Service har yrkat att Gjensidige ska förpliktas att till A-Service utge 436 656 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 19 december 2011 till dess betalning sker.

Gjensidige har bestritt A-Services yrkanden men vitsordat kapitalbeloppet samt ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

- - -

Grunder

A-Service

Det är fråga om skador i följd av trafik genom att en mobilkran tillhörig T.A. Mobilkranar AB vält in över och skadat A-Services byggnad. Skadorna uppgår till 436 656 kr. Då den aktuella mobilkranen var trafikförsäkrad hos Gjensidige är Gjensidige skyldigt att utge trafikskadeersättning.

Gjensidige

Den skada som A-Service har drabbats av är inte en skada i följd av trafik med mobilkranen, varför Gjensidige inte är skyldig att utge någon trafikskadeersättning.

Utveckling av talan

A-Service

Den 12 september 2011 utförde T.A. Mobilkranar AB kranarbeten på uppdrag av NCC i samband med förstärkning av en hamnkaj i Norrköping. Arbetena bestod i lyftning och pålning av stora stålbalkar, vilka bringades på plats genom det pålningsaggregat som var monterat i mobilkranens övre del.

Den aktuella mobilkranen är av märket Tadamo Faun. Kranen är ett trafikförsäkringspliktigt fordon, som för egen maskin förflyttar sig på gator och vägar till den plats där lyft ska göras. Inför lyftarbeten uppställs kranen på stödben, som ska vara utfällda i en utsträckning som gör det möjligt att lyfta med kranen utan att den tippar.

Ifrågavarande spontningsarbeten utfördes utmed en hamnkaj, ägd av annan än käranden, utanför kärandens fastighet. Arbetet tillgick så att mobilkranen i omgångar uppställdes på plats som möjliggjorde spontningsarbeten inom kranens aktionsområde, varefter kranen fortlöpande flyttades till ny plats för fortsatt arbete inom det nya aktionsområdet. Vid det aktuella tillfället användes kranen för att stämpa kajkanten. Arbetet utfördes efter arbetstid och då stämpet låg olägligt till användes kranen för att flytta det, vilket innebar att det var nödvändigt att flytta kranen. När man stämpar måste man hela tiden flytta kranen för att inte aktionsradien ska bli för stor och kranen därmed riskera att tippa, varför kranen omöjligen kan ha varit stillastående en längre tid före olyckan.

I samband med lyft av en tung stålbalk med kranen i utfällt läge kom den totala lyftvikten, inklusive vikten av på kranen monterat pålningsaggregat, i kombination med kranens utfällda läge, att tillskapa ett moment av sådan storlek att kranen välte in över kärandens byggnad och tillfogade denna, samt i byggnaden förvarat gods, stora skador. Kostnaderna för att reparera skadorna på byggnaden uppgick till det omstämda beloppet exklusive moms.

Kranen var avsedd för att lyfta betydande vikter. Den samlade lyftvikten uppgick vid tillfället till cirka tio ton. Vid lyftningsarbeten måste ständigt iakttas att det moment som åstadkoms genom lyftningsarbetet, lyfttyngd inklusive kranarmens tyngd multiplicerat med längden av den hävstång som den utfällda kranarmen utgör, aldrig överstiger det moment som kranen på stödben åstadkommer genom sin totalvikt multiplicerat med längden på den hävstång som de utfällda stödbenen åstadkommer. Uppenbarligen hanterades kranen vid det aktuella olyckstillfället på ett sätt att momentet med anledning av lyftet blev större än kranens moment mot understödjande mark, medförande att kranen välte.

Kranens användning vid olyckstidpunkten utgör ett normalt brukande av mobilkranen. Kranen måste således anses ha varit i trafik då den var i arbete inom sitt normala användningsområde, oaktat att den hade stödbenen utfällda vid vältningen.

Vid adekvansbedömningen ska den uppfattning gälla som Solna tingsrätt gav uttryck för i sin dom den 3 april 2009 i mål nr T 126-08. Denna dom fastställdes sedermera av Svea hovrätt i dom den 21 december 2010, mål nr T 3575-09. Domen har vunnit laga kraft. Innehållet i domen är, i tillämpliga delar, direkt hänförligt till de omständigheter som rådde vid den nu aktuella olyckan, medförande att skadan ska anses ha uppkommit i följd av trafik.

Gjensidige

Gjensidige kan endast åläggas betalningsskyldighet om den uppkomna skadan bedöms vara en skada i följd av trafik. Detta begrepp innebär dels att mobilkranen ska ha varit i trafik vid skadetillfället, dels att den uppkomna skadan bedöms vara en adekvat följd av trafikbrukandet.

Det aktuella spontningsarbetet avsåg en cirka 150 meter lång sträcka, ett arbete som tog cirka tre månader att utföra. Kranen stod parkerad under tiden arbete pågick med tio plankor/balkar. Arbetet var svårt att utföra, bland annat med hänsyn till markförhållandena men också på grund av svårigheter att få ihop balkarna till spår. Det gjorde att kranen ofta stod parkerad flera dagar på samma ställe innan den flyttades något till nästa arbetsstation. Olyckan ägde rum en måndagskväll och kranföraren minns inte idag om arbete hade utförts under helgen. Dock är kranföraren helt säker på att kranen var parkerad på samma ställe hela måndagen, med trafikmotorn avslagen. Dessa uppgifter talar entydigt mot att olyckan till någon del kan anses ha samband med kranens trafikbruk.

Mobilkranen var försedd med två motorer, en motor som drev kranen vid förflyttningar, trafikmotorn, och en motor som drev själva lyftkranen, lyftmotorn. Vid skadetillfället var endast lyftmotorn i drift. Redan på den grunden bestrids att mobilkranen var i trafik. Olyckan inträffade efter ordinarie arbetstid och när samma typ av arbete, lyft av tunga metallbalkar, hade utförts tidigare under dagen hade kranen hjälp av en grävskopa som stod under och stöttade i syfte att fördela vikten. Vid olyckstillfället användes emellertid kranen för lyft utan hjälp av grävskopan, vilket resulterade i att det skedde en förskjutning av vikten och kranen tippade över byggnaden. Kranens drivhjul hade lyfts upp, och stödbenen var fullt utfällda och placerade på särskilda plattor, förhållanden som med styrka talar mot att mobilkranen ska anses ha varit i trafik.

Även om tingsrätten finner att mobilkranen var i trafik vid skadetillfället är den uppkomna skadan inte en följd av trafikbrukandet. Käranden har med professor Radetzkis formulering angivit adekvanskravet till sådana skador som ”för en tänkt försäkringsgivare vid tidpunkten för avtalsslutet framstått som en möjlig följd av trafik med det försäkrade fordonet”. Enligt Gjensidige framstod det inte vid avtalsslutet som en möjlig följd av trafik att mobilkranen skulle välta till följd av brukandet av lyftmotorn, i synnerhet inte som det aktuella händelseförloppet uppenbarligen är en följd av kranförarens felaktiga handhavande av lyftfunktionen och/eller felaktigt utplacerade stödben. Sammantaget innebär detta att, då trafikmotorn var avstängd och hade varit det under hela dagen samt eftersom olyckan helt härrörde ur kranens lyftfunktion och dessutom ett felaktigt handhavande av denna, skadan inte utgör en adekvat skada i följd av trafik.

Utredningen

På A-Services begäran har vittnesförhör hållits med konsulten T.A. A-Service har vidare åberopat inhämtat utlåtande från professor Marcus Radetzki, ”Skada i följd av trafik”, och Arbetsmiljöverkets begäran om åtalsprövning rörande en kranolycka.

På Gjensidiges begäran har vittnesförhör hållits med kranföraren L.F.

Domskäl

I målet är ostridigt att mobilkranen är ett trafikförsäkringspliktigt motorfordon. Den som drabbats av en skada i följd av trafik med ett motordrivet fordon har rätt till trafikskadeersättning i enlighet med reglerna i trafikskadelagen (1975:1410). Eftersom rätten till trafikskadeersättning är beroende av att ett motorfordon varit i trafik vid skadetillfället har innebörden av begreppet i följd av trafik mycket stor betydelse för såväl den skadelidande som de försäkringsbolag som meddelar trafikförsäkring. Kravet på att en skada ska ha uppkommit i följd av trafik medför två olika frågeställningar. Först måste tingsrätten ta ställning till om den aktuella mobilkranen ska anses ha varit i trafik vid skadetillfället. Om mobilkranen anses ha varit i trafik måste tingsrätten ta ställning till om den aktuella skadan utgör en adekvat följd av trafikbrukandet.

Vad gäller begreppet trafik kan det rent språkligt anses ta sikte på transportmedel och personer i rörelse. Utgångspunkten bör således vara att ett stillastående fordon inte kan vara i trafik. Innebörden av trafikbegreppet behandlas inte närmare i trafikskadelagstiftningens förarbeten. Av förarbetena framgår dock att bakgrunden till lagstiftningen är att trafik med motorfordon anses vara en särskilt riskfylld verksamhet, i vilken den som utövar denna verksamhet ska stå för de skador som kan uppstå, och att detta uppnås genom en sträng ersättningsskyldighet för den som brukar motorfordon i trafik. Kärnområdet för begreppet trafik får anses innefatta de situationer då ett fordon på grund av motorns kraft har kommit i rullning på en särskilt inrättad väg (se Marcus Radetzki, Vad innebär uttrycket skada i följd av trafik vid tillämpning av trafikskadelagen?, Svensk Juristtidning 4/08 s. 371 ff.).

Trafikbegreppet har i praxis fått en vidare tolkning, bland annat genom att skador som orsakats av helt stillastående fordon i vissa fall har ansetts vara skador i följd av trafik (se NJA 1944 s. 203, NJA 1950 s. 493, NJA 1956 s. 773, NJA 1967 s. 611, NJA 1974 s. 616, NJA 1988 s. 221 samt NJA 2007 s. 997).

Svea hovrätts dom den 21 december 2010 i mål nr T 3575-09 avsåg en bandkran som utförde arbete med lastning av timmer. Bandkranen stod stilla vid lastning och förflyttades däremellan mellan olika lastningspositioner. Konstruktionen av den aktuella kranen var sådan att den vid lastning och lossning drevs av samma motor som svarade för kranens förflyttning. Bandkranen orsakade skador genom att en krönbalk buktat utåt och att sättningar i marken intill krönbalken uppstått. Domstolen ansåg i detta fall att lastning av timmer utgjorde ett normalt brukande av bandkranen i en för kranen normal trafikmiljö och att den således var i trafik även då den stod stilla och utförde arbete.

Tingsrätten gör följande bedömning ifråga om mobilkranen ska anses ha varit i trafik vid skadetillfället

Av utredningen framgår att mobilkranen använts för spontningsarbete för att förstärka hamnkajen avseende en sträcka om cirka 100-150 meter. När mobilkranen utfört arbete har den varit stillastående med trafikmotorn avstängd, de fyra stödbenen utfällda och placerade på särskilda plattor samt drivhjulen varit i luften. Vittnet L.F., kranföraren, har uppgett att lyftfunktionen i mobilkranen fungerar endast om stödbenen är utfällda. Han har vidare uppgett att det finns två separata hytter i mobilkranen, en för framförande av mobilkranen på väg och en för arbete med kranens lyftfunktion. Genom utredningen har vidare framkommit att arbetet pågått under flera månaders tid och att mobilkranen förflyttats ett antal gånger under arbetets gång. Vittnet T.A. har uppgett att mobilkranen förflyttats mellan sju och nio gånger och L.F. har berättat att mobilkranen kunde stå på samma plats under i vart fall fyra till sju dagar. Det har genom deras uppgifter inte framkommit annat än att mobilkranen vid tiden för olyckan i vart fall hade stått på samma plats under hela den aktuella måndagen.

I praxis kan, avseende stillastående fordon, urskiljas fall där hänsyn tagits till om fordonet ställts upp på ett icke trafiksäkert sätt eller om skadan haft ett nära samband med fordonets normala brukande. Det har inte varit fråga om att mobilkranen ställts upp på en väg på ett icke trafiksäkert sätt. Marcus Radetzki har till stöd för sin ståndpunkt i åberopat utlåtande, att den aktuella mobilkranen ska anses ha varit i trafik, utgått från att praxis ska tolkas på så sätt att ett fordon ska anses vara i trafik så snart det brukats inom sitt normala användningsområde. Vid tolkningen av begreppet ”normalt brukande” måste det enligt tingsrätten beaktas att rättspraxis inte är helt entydig och kan tolkas på olika sätt. I de rättsfall som finns på området har det främst varit fråga om fordon som till sin karaktär enbart utgör transportmedel och/eller där skador uppstått i samband med åtgärder som på olika sätt ansetts nödvändiga för eller haft nära samband med brukandet av fordonet som transportmedel. Domen från Svea hovrätt ska bedömas med viss försiktighet och skiljer sig i vissa avgörande delar från det nu aktuella fallet, främst genom att trafikmotorn på bandkranen hela tiden varit igång och med tanke på att förflyttningar av bandkranen skett kontinuerligt. Begreppet normalt brukande så som det har utmynnats i praxis bör enligt tingsrätten inte tolkas på annat sätt än att det ska handla om ett normalt brukande i förhållande till fordonets användning i dess trafikmiljö. Viss försiktighet måste iakttas när domstolarna avviker från det ursprungliga ändamålet med den aktuella lagstiftningen. Det måste vidare beaktas att försäkringskollektivet, genom nivån på trafikförsäkringspremier, påverkas av trafikskadeersättningens omfattning. Att tolka begreppet normalt brukande på så sätt att samtliga användningsområden för ett fordon som är trafikförsäkrat ska beaktas vid bedömningen, oavsett hur nära sambandet är till framförande av fordonet, är enligt tingsrätten att gå för långt och kan knappast ha varit syftet med utvecklingen som skett i praxis.

I detta fall utgörs det trafikförsäkrade fordonet av såväl ett transportmedel som ett rent arbetsredskap, som i sina respektive funktioner är helt avskilda från varandra. Mot bakgrund av vad som framkommit om hur den aktuella mobilkranen fungerar och hur den används vid arbete kan konstateras att mobilkranen, när den ställts upp för lyftningsarbete, helt har lämnat funktionen som transportmedel och gått över till att vara endast ett arbetsredskap. Även om lyftarbetet är ett normalt brukande, saknas i denna situation samband med mobilkranens funktion som trafikfordon. Med hänsyn till detta ska mobilkranen enligt tingsrätten inte anses ha varit i trafik vid skadetillfället. Käromålet ska därför ogillas redan på den grunden.

- - -

Domslut

Domslut

Käromålet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsråden Anna Kramer och Daniel Holmberg, referent, samt adjungerade ledamoten rådmannen Michael Eriksson) anförde följande i dom den 21 november 2014.

Hovrättens domskäl

Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om de aktuella skadorna ska anses ha inträffat i följd av trafik med den ifrågavarande mobilkranen. Hovrätten gör i denna del samma bedömning som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska alltså fastställas.

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.