NJA 2016 s. 635

Skogsstyrelsen beslutade att bevilja P.Ö. stöd med högst 159 000 kr för att öka arealen ädellövskog med 5,3 hektar på fastigheten Valla 3:1. I en handling benämnd information om beslutet angavs vilka kostnadsslag och vilka belopp för respektive kostnadsslag som Skogsstyrelsen godkände. Sedan P.Ö. ansökt om utbetalning av del av stödet, med redovisande av faktiska kostnader, beslutade Skogsstyrelsen att del av det beviljade stödet skulle betalas ut till honom. Därefter beslutade Jordbruksverket om utbetalning av det belopp som Skogsstyrelsen bestämt.

För betalning av bl.a. P.Ö:s skuld till staten avseende vite utmätte Kronofogdemyndigheten, samma dag som Jordbruksverkets utbetalningsbeslut, P.Ö:s stödfordran. Del av beloppet undantogs från utmätning med hänsyn till P.Ö:s behov.

Sedan P.Ö. överklagat upphävde tingsrätten utmätningsbeslutet samt efterföljande beslut om fördelning och utbetalning av medlen. Hovrätten har i det överklagade beslutet avslagit Skatteverkets överklagande.

Frågan i HD är om medel i form av fordran på stöd för att öka arealen ädellövskog ska tas undan från utmätning med hänsyn till att de anvisats gäldenären för särskilt angivet ändamål.

Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet. (Se 5 kap. 6 § första stycket UB.)

Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från 66 § andra stycket i den tidigare gällande utsökningslagen. Till grund för bestämmelsen låg ett förslag av lagberedningen i betänkandet SOU 1964:57. Syftet med att införa en skyddsregel av aktuellt slag var att en utmätning av sådana medel som angetts i bestämmelsen kunde verka mycket stötande, både för den som anvisat medlen och mottagaren (se a. bet., s. 244).

För att bestämmelsen ska vara tillämplig ska det vara fråga om bidrag, som är oberoende av motprestation, och inte om försträckning eller vederlag för en utförd prestation. Bestämmelsen omfattar inte det fallet att medel tillförts någon utan angivande av något visst ändamål och endast förbättrat hans ekonomi i allmänhet. Som exempel anges i förarbetena stipendium eller annat anslag till en studieresa, bidrag till anskaffande av viss nyttighet, såsom kläder, möbler, arbetsredskap eller vetenskaplig apparatur, genomgång av en utbildningskurs eller tryckning av en avhandling eller till särskild vård eller behandling eller odlings- och byggnadshjälp. (Se a. bet., s. 245.)

HD har i ett tidigare rättsfall, som gällde statens rätt till kvittning, funnit att fordran på s.k. sysselsättningsstöd inte är undantagen från utmätning enligt 5 kap. UB (se NJA 1986 s. 539). Fråga var om ett generellt sysselsättningsstöd, som utgick till företag vilka ökade sin sysselsättning inom ett visst stödområde. Stödet hade karaktären av ett bidrag till företagets kostnader för arbetskraft.

Det finns många olika typer av stöd för landsbygdsutveckling. Flera stödtyper bygger på ett åtagande att sköta mark eller djur på ett visst sätt och för detta erhålls ersättning baserad på t.ex. areal eller djurantal. En förutsättning för att beviljas ett sådant slags stöd är att mottagaren håller marken eller djuren på föreskrivet sätt, vilket givetvis är förenat med kostnader. Stödet är emellertid inte destinerat till någon specifik kostnad. Snarare förhåller det sig så att det är att betrakta som ett stöd av generell karaktär till stödmottagarens verksamhet och mottagaren kan använda stödet efter eget skön. Ett under sådana förhållanden lämnat stöd kan inte anses anvisat för särskilt angivet ändamål på sätt som avses i 5 kap. 6 § UB.

I detta fall avser utmätningen stöd för att öka arealen ädellövskog. Stödet skiljer sig i väsentliga avseenden från de typer av stöd som redogjorts för ovan. Stödsökanden lämnar i ansökan en kostnadsberäkning med redovisande av beräknade kostnader för olika kostnadsslag. Sedan Skogsstyrelsen godkänt de olika kostnadsposterna och beviljat stöd med visst belopp åligger det stödsökanden att, i samband med ansökan om utbetalning, redovisa de faktiska kostnader som sökanden haft. Stödet beviljas och utbetalas således för kostnader som är kopplade till specifika åtgärder, t.ex. markberedning, stängsling eller plantering. Det föreligger sålunda en stark bundenhet mellan stöd och åtgärd. Mot bundenheten kan förvisso invändas att stödmottagaren kan använda de utbetalda medlen som denne vill. En förutsättning för att få stödet utbetalat är emellertid att stödsökanden redan betalat den utgift åtgärden är förenad med.

Frågan hur undantagsbestämmelsen i 5 kap. 6 § UB ska tillämpas i en situation som den förevarande, där utgiften redan är betald, behandlas inte i förarbetena. I samband med att det i lagrummet infördes en ny bestämmelse om utmätningsfrihet för medel för begravning som, i vissa fall, tillfaller ett dödsbo (se 5 kap. 6 § tredje stycket UB), uttalades emellertid att det förhållandet att begravningskostnader först betalas av andra medel än den utbetalda ersättningen innebär inte i sig att begravningshjälpen får utmätas; det kan ofta vara naturligt att t.ex. någon av dödsbodelägarna förskotterar kostnader för att sedan få ersättning ur dödsboet (se prop. 2003/04:150, s. 651).

Den aktuella konstruktionen på stödförfarandet synes vara ett sätt att säkra att stödet verkligen svarar mot faktiska kostnader som motsvarar det syfte stödet lämnas för. Det skäl som ligger bakom undantagsregeln får anses göra sig gällande med samma styrka oavsett om stödmottagaren använder medlen till att betala en specifik utgift, som om stödmottagaren finansierar betalningen i förväg och sedan erhåller utbetalning av stödmedlen. Det finns under sådana förhållanden ingen anledning att låta konstruktionen på stödförfarandet få inverkan på undantagsregelns tillämplighet. Avgörande för bedömningen om medlen är anvisade för särskilt ändamål bör i stället vara att mottagaren har en faktisk kostnad för en specifik åtgärd för vilken stöd beviljats. Med hänsyn till den nära bundenhet som föreligger mellan stöd och åtgärder är de medel som erhålls genom stöd av ifrågavarande slag att betrakta som anvisade för särskilt angivet ändamål.

Den överklagade utmätningen avser fordran på stöd för att öka arealen ädellövskog. Med hänsyn till vad som anförts i det föregående och då en utmätning får anses strida mot det angivna ändamålet ska stödet undantas från utmätning. Hovrättens beslut ska därför stå fast.