2

Ordningen för löneutmätning reformeras avsevärt. Viktigast är att löne-

utmätning — i motsats till vad som nu gäller — skall kunna ske redan innan

lönen är tillgänglig för lyftning. Därmed undanröjs den främsta orsaken

till att denna exekutionsform f. n. är ineffektiv. Genom utformningen av de

nya bestämmelserna skapas garantier för att löntagarna och särskilt då

låglönegrupperna får tillräckliga marginaler och skyddas mot alltför kraf­

tiga ingrepp i inkomsterna. Löneutmätning beträffande lön i allmänhet

får således inte ske, om det med skäl kan antas att gäldenären har gjort

vad han förmått för att betala skulden. Gäldenären skall vidare förbehållas

ett belopp för sin egen och familjens försörjning, och detta är avsevärt

större än motsvarande belopp vid införsel. Utmätning i vanlig lön skall inte

utan gäldenärens medgivande få tillämpas sammanlagt längre tid än tre

månader per kalenderår. Tiden kan dock utsträckas till sex månader om

fordringens art ger anledning till det, t. ex. om det är fråga om skadestånd

på grund av brott. Semestermedel skall i allmänhet inte få utmätas.

Utmätning i lön skall kunna användas för uttagande av alla sorters

fordringar.

Som en följd av att löneutmätningen effektiviseras har man i förslaget

ansett sig kunna bestämma gäldenärens beneficium, dvs. vad som av hän­

syn till gäldenären och hans närstående skall skyddas vid utmätning och

annan exekution, ganska liberalt. De nya reglerna har avfattats så, att de

skall tillåta en fortgående anpassning till den allmänna standardhöjningen.

I fråga om kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande till gäldenärens

personliga bruk, skall man enligt förslaget ta undan från utmätning före­

mål till »skäligt värde». Beträffande möbler, husgeråd o. d. omfattar ut-

mätningsskyddet sådan egendom som är att betrakta som nödvändig för ett

hem och dess skötsel. Vad angår arbetsredskap och annan utrustning som

behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning bestäms

gränsen efter vad som är skäligt. Hänsyn skall tas till om gäldenären eller

någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom. De nya bestämmel­

serna ger utmätningsmännen friare händer än de nuvarande, när det gäller

att göra en rimlig avvägning mellan borgenärens och gäldenärens intresse.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

4 §.

Lagen äger icke tillämpning, när gäldenären är dödsbo eller annan juri­

disk person.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Förutsättningar för införsel

5 §•

Införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom

skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen

dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsättes,

att antingen bidragsbelopp, som enligt andra stycket får uttagas, utestår

obetalt eller gäldenären vid två eller flera tillfällen under de två senaste

åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är

anledning antaga att detta skall upprepas.

Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betal­

ning tidigast två år före början av den kalendermånad under vilken verk­

ställigheten skall ske. Vid tillämpning av vad som nu sagts skall bidrag som

avses i 7 kap. 10 § föräldrabalken ej anses förfallet till betalning innan det

blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är för­

fallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

6

§.

Införsel för kommuns fordran på bidrag får äga rum, om beloppet fast­

ställts genom förbindelse eller lagakraftvunnet beslut enligt vad därom är

föreskrivet. Införsel får ej avse annat bidrag än sådant som belöper på tiden

efter fastställelsen eller, när denna skett på ansökan, efter det ansökningen

gj ordes.

Bestämmelserna i 5 § första stycket andra punkten samt andra och tredje

styckena äger motsvarande tillämpning.

7 §■

Införsel för skatter och allmänna avgifter samt för böter och viten får

äga rum så snart förutsättningar för indrivning föreligger. Beträffande böter

eller viten som ålagts genom hovrätts dom får dock, innan domen vunnit

laga kraft, införsel ej ske i annat fall än då domen avser disciplinbot.

Förfarandet hos utmätningsmannen

8

§.

Fråga om införsel upptages av utmätningsmannen i den ort där gälde­

nären är bosatt. Är denne icke bosatt här i landet, upptages frågan i den ort

där arbetsgivaren finns.

6

nehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i 7 kap.

10 § föräldrabalken räknas härvid som löpande på sex månader. Om mera

innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått

ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräk­

nas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas

genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 § 2—4 har inom varje grupp vad som stått

ute längst företräde.

16 §.

Om underhållsbidrag som avses i 5 kap. 5 § giftermålsbalken överstiger

vad som skäligen bör tillkomma familjen, får underhållsbidraget vid till-

lämpning av 15 § jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken inför­

sel samtidigt äger rum. Är det påkallat av särskilda skäl får jämkning ske

även av annat underhållsbidrag, om detta uppenbart överstiger vad som

skäligen fordras för den underhållsberättigades försörjning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om skatteavdrag eller ut­

mätning ej kan äga rum till följd av införsel för underhållsbidrag, som av­

ses där.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

17 §.

Införsel går före utmätning. Införsel för fordran som avses i 1 § 4 skall

dock ändras eller hävas, om utmätning därigenom kan äga rum för annan

fordran.

Har införsel för viss fordran beviljats i pension, livränta eller vederlags-

fordran som avses i 2 § 3 och blir därefter rättigheten som sådan utmätt för

annan fordran, har införselfordringen företräde till betalning ur vad som

inflyter till följd av utmätningen. I fråga om fordran som avses i 1 § 1 eller 2

gäller vad som nu sagts bidragsbelopp som förfallit när utmätningen är

fullbordad eller förfaller näst därefter.

Belopp som innehållits enligt denna lag får ej utmätas för annan gälde-

närens skuld.

18 §.

Införsel får äga rum utan hinder av gäldenärens konkurs, i den mån ej

avlöning eller annat som införseln gäller skall ingå i konkursboet enligt 27 §

konkurslagen.

Arbetsgivares skyldigheter och ansvar

19 §.

Införselbeloppet skall innehållas endast i den mån avlöningen överskjuter

förbehållsbeloppet.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

26 §.

Ar talan om förbindelse som avses i 5 eller 6 § anhängig vid domstol, får

denna förordna att införsel tills vidare ej får äga rum.

27 §.

Införsel och åtgärd enligt 22 § sker utan avgift.

Kostnad för utmätning i fall som avses i 20 § skall bestridas av allmänna

medel, om den ej kunnat uttagas ur köpeskillingen för den utmätta egen­

domen.

28 §.

Beträffande införsel i sjukpenning eller annan dagersättning som avses i

2

§ tår Konungen föreskriva de avvikelser från lagens bestämmelser om

förfarandet som föranledes av målens beskaffenhet.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen i övrigt av denna lag med­

delas av Konungen. 1 2 3 4 5

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 14 juni 1917 (nr

380) om införsel i avlöning, pension eller livränta skall upphöra att gälla.

2. Beslut om införsel som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande

skall tillämpas enligt sitt innehåll även därefter, om ej utmätningsmannen

bestämmer annat.

3. Har utmätningsman före den nya lagens ikraftträdande upptagit fråga

om införsel mot gäldenär vilken är bosatt utom hans tjänstgöringsområde,

skall han överflytta målet till den utmätningsman som är behörig, om ej

indrivningen kan beräknas bli avslutad inom kort eller andra särskilda skäl

är mot överflyttning.

4. Konungen får tills vidare förordna om annat företräde mellan olika

slags fordringar än som angivits i 15 § första stycket.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum som

ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till-

lämpas.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

lämpning av vad nu sagts skall bi­

drag, varom sägs i 7 kap. 10 § för-

äldrabalken, icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom

av­

talet

till beloppet bestämt.

Är talan om

avtalet

anhängig vid

domstol, äger denna förordna, att

utmätning på grund av

avtalet

tills

vidare ej

må

äga rum.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva

avtalet

i huvudskrift till

utmätningsmannen.

(Föreslagen lydelse)

tillämpning av vad nu sagts skall

bidrag, varom sägs i 7 kap. 10 § för-

äldrabalken, icke anses förfallet till

betalning innan det blivit genom

förbindelsen

till beloppet bestämt.

Är talan om

förbindelsen

anhängig

vid domstol, äger denna förordna,

att utmätning på grund av

förbin­

delsen

tills vidare ej

får

äga ruin.

Den som vill erhålla utmätning

skall ingiva

förbindelsen

i huvud-

skrift till utmätningsmannen.

64

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65

—67

§§.

Gäldenären skall------------ --------- ■ —

65

Från utmätning skola undantagas

dels nödiga gång- och sängkläder för

gäldenären, hans make och oför sörj­

da barn eller adoptivbarn, dels ock

nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor, eller där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor. Saknas utväg till

nödtorftigt uppehälle; då skall från

utmätning undantagas av det förråd,

som i huset finnes, vad till underhåll

för en månad tarvas, eller, där till­

räckligt förråd ej finnes, av pen­

ningar, som gäldenären innehar eller

äger innestående i bank eller annan

penninginrättning, så mycket som

§•

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65

—67 e

§§.

Bestämmelserna i 65 och 67 a

—

67 e §§ äga ej, i vidare mån än som

följer av 65 § 3 mom., tillämpning,

när gäldenären är juridisk person.

utan omgång.

§•

Från utmätning undantages föl­

jande egendom:

1. kläder och andra föremål, som

tjäna uteslutande till gäldenärens

personliga bruk, till skäligt värde,

2. möbler, husgeråd och annan ut­

rustning, i den mån egendomen är

nödvändig för ett hem och dess sköt­

sel,

3. arbetsredskap och annan ut­

rustning, som fordras för gäldenä­

rens förvärvsverksamhet eller yrkes­

utbildning, samt djur, foder och så­

dant som i övrigt behövs för hans

försörjning, allt till skäligt värde,

4.

föremål med sådant övervägan­

de personligt värde för gäldenären,

att det måste anses uppenbart obil-

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

erfordras för anskaffande av det fe­

lande. Lös pant må ej undantagas

från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

(Föreslagen lydelse)

ligt att taga egendomen i anspråk,

5. hyresrätt till lägenhet, som tjä­

nar gäldenären till stadigvarande

bostad eller fordras för hans för­

värvsverksamhet, även om hyresrät­

ten på grund av hyresvärdens sam­

tycke eller av annan anledning får

överlåtas,

6. penningar, banktillgodohavan­

de, annan fordran och förnödenhe­

ter, i den mån annat ej är föreskri­

vet och tillgången skäligen fordras

för underhåll åt gäldenären till dess

inkomst som täcker behovet är att

vänta, dock icke utan synnerliga

skäl för längre tid än en månad.

Har gäldenären familj, bestämmes

vad som enligt 1 mom. 1—6 får

undantagas med skälig hänsyn även

till vad familjen brukar eller behö­

ver. Om gäldenären eller någon som

tillhör hans familj lider av lyte eller

allvarlig sjukdom, skall detta också

beaktas. Undantag enligt 6 bestäm­

mes med skälig hänsyn även till den

underhållsbörda som åvilar gälde­

när en.

Vid utmätning hos dödsbo äger

vad som i 1 och 2 mom. sagts mot­

svarande tillämpning i fråga om

dödsboet tillhörig egendom som den

dödes efterlevande familj brukar el­

ler behöver. I stället för föreskriften

i 1 mom. 6 gäller dock 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken.

Egendom, som till följd av sin be­

skaffenhet eller enligt föreskrift vid

gåva eller i testamente eller på an­

nan mot envar gällande grund ej får

överlåtas, får icke heller utmätas,

66

§.

12

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

om annat ej följer av lag eller för­

ordning.

Medel, som för särskilt angivet

ändamål anvisats gäldenären av sta­

ten, kommun eller annan menighet

eller av samfund, stiftelse eller in­

rättning med allmännyttigt syfte el­

ler insamlats bland allmänheten, får

ej utmätas, om det strider mot det

angivna ändamålet.

Skadestånd, som med anledning

av personskada, frihetsberövande,

falskt åtal, ärekränkning eller an­

nat sådant tillkommer någon, får ej

utmätas för hans skuld så länge

skadeståndet innestår hos den som

skall utge det. Har skadeståndet be­

stämts att utgå såsom livränta, gäl­

ler vad som nu sagts rätten till liv­

räntan.

Rätt till pension eller till annan

livränta än som avses i 3 mom. får

ej utmätas i den mån rättigheten

fordras för gäldenär ens försörjning

och fullgörande av underhållsskyl­

dighet som åvilar honom. Vad som

nu sagts gäller dock ej, om gälde­

nären vid förvärv av rättigheten

åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina

borgenärer.

När rätt till litterärt eller konst­

närligt verk eller annat sådant ej

får utmätas, får ej heller rätt till

vederlag för utnyttjande av rättig­

heten utmätas innan denna utnytt­

jats så som förutsättes för att veder­

lag skall utgå och vederlaget kan be­

räknas.

Vid utmätning---------------------------- avbetalningsköp iakttagas.

Om förbud mot utmätning i vissa

andra fall gälla särskilda bestäm­

melser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

som utgår på grund av försäkring

stadgas i lagen om försäkringsavtal.

Är eljest i lag eller författning stad­

gat, att viss egendom ej må utmätas,

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension

eller livränta gälla särskilda bestäm­

melser.

(Föreslagen lydelse)

67 a §.

Arbetstagares avlöning, som inne-

står hos arbetsgivaren, får tagas i

anspråk genom att arbetsgivaren

ålägges att innehålla och tillställa

utmätningsmannen viss del (införsel

eller utmätning). Om införsel gälla

särskilda bestämmelser. Utmätning

får ej ske i vidare mån än som följer

av 67 b §.

Bestämmelserna i denna lag om

arbetstagares avlöning äga motsva­

rande tillämpning i fråga om annan

ersättning för arbetsinsats av gälde-

nären, om dennes ställning därvid

är jämförlig med en arbetstagares.

1 mål om utmätning av inneståen-

de avlöning äga 9, 11

—

13, 19—21

och 23 §§ införsellagen motsvaran­

de tillämpning.

67 b §.

För utmätning av innestående av­

löning gälla följande villkor och be­

gränsningar.

1. Förordnande om utmätning får

meddelas beträffande avlöning som

förfaller under viss i förordnandet

angiven tid eller beträffande viss av-

löningspost.

2. Förordnande får icke meddelas,

om det med skäl kan antagas att

gäldenären gjort vad han förmått

16

Kurigl. Maj.ts proposition nr ISO dr 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

löningspost, skall förordnandet vid

tillämpning av

4

anses gälla den tid

på vilken den posten belöper.

6. Ersättning som utgår i stället

för semester och innestår hos ar­

betsgivaren får ej i något fall utmä­

tas utan gäldenärens i utmätnings-

målet lämnade medgivande. Vad

som nu sagts gäller även semester­

medel, som av arbetsgivaren inbeta­

lats till och innestår hos särskild

kassa.

7.

Skatteavdrag har företräde fram­

för utmätning. Om förhållandet mel­

lan införsel och utmätning gälla be­

stämmelser i införsellagen.

67 c §.

Utmätning av innestående avlö­

ning anses ej fullbordad förrän

den som skall utbetala avlöningen

fått underrättelse om beslutet och

det belopp som skall innehållas är

förfallet till betalning.

Samtidigt som avlöning utmätes

får till säkerhet för borgenärens rätt

till betalning också annan tillgång

utmätas. Med vidare åtgärd i den

delen får anstå under högst ett år i

avvaktan på att avlöning innehålles

till betalning av fordringen.

Försättes gäldenären i konkurs,

får förordnande om utmätning ej

tillämpas beträffande avlöning som

förfaller under konkursen.

67 d §.

Bestämmelserna i 67 a—67 c §§

skola i tillämpliga delar gälla beträf­

fande utmätning av belopp vilka ut­

gå som pension eller livränta. Vid

tillämpning av 67 b § skall iakttagas,

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

Utmätes gäldenärs----------------------

Skall utmätning------------ --------------

77

Då utmätning av lös egendom är

verkställd så som i 73 § samt

74, 75

eller 76 § sägs,

njuter borgenären

förmånsrätt i det utmätta efter vad

som stadgas i 17 kap. 8 § handels-

balken, såvitt ej utmätningen enligt

vad nedan sägs eller eljest går åter

eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen-----------

Om åtgärd------- —----------------------

(Föreslagen lydelse)

det kan ske och borgenär förskjuter

nödig

kostnad för godsets vård eller

flyttning.

att övergå,

det äskar.

§•

Då utmätning av lös egendom är

fullbordad så som sägs i 67 c § 1

mom. eller 73—76 §§,

njuter borge­

nären förmånsrätt i det utmätta ef­

ter vad som stadgas i 17 kap. 8 §

handelsbalken, såvitt ej utmätning­

en enligt vad nedan sägs eller eljest

går åter eller undanröjes.

— ägde rum.

— över utmätningen.

137

När

utmätningsmannen efter ut­

mätning av

lös egendom

erhållit me­

del genom försäljning eller på annat

sätt,

skall

han

snarast och sist inom

två veckor därefter tillhandahålla

borgenären betalning för hans ford­

ran så långt medlen förslå. Är belop­

pet ringa och kan antagas att ytter­

ligare medel skola inflyta, får dock

med redovisningen anstå under högst

tre månder utöver tid som nyss

angivits.

Innan dom-----------------------------------

Har utmätning------------------------------

§•

När

utmätt

lös egendom

blivit såld

eller pengar eljest influtit,

skall

ut­

mätningsmannen

snarast och sist

inom två veckor därefter tillhanda­

hålla borgenären betalning för hans

fordran så långt medlen förslå. Är

beloppet ringa och kan antagas att

ytterligare medel skola inflyta, får

dock med redovisningen anstå under

högst tre månader utöver tid som

nyss angivits.

— eller borgen.

--------borgenären medlen.

201

§.

Vill gäldenär---------------------------- om utmätningen.

Vidtages rättelse--------------------------- om åtgärden.

När utmätning skett av avlöning,

pension eller livränta i den ordning

som föreskrives i 67 a—67 d §§ eller

av annan egendom i fall som sägs i

67 c § 2 mom., är klagan ej in­

skränkt till viss tid.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 27, 97, 98 och 199 §§ konkurslagen1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

27

Till konkursbo räknas all egen­

dom, som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde med­

delades eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffen­

het att kunna för gäld tagas i mät,

så ock den egendom, som kan åter­

vinnas till konkursboet.

Ej må dock

av gäldenärs lön eller av vad gälde­

när eljest kan genom eget arbete un­

der konkursen förvärva mera till­

komma boet än som återstår sedan

avdrag skett för gäldenärens, hans

makes och oförsörjda barns eller

adoptivbarns skäliga underhåll; från

arbetsförtjänst värde ock avdrag

gjort för all kostnad till förlag.

På förvaltaren och gäldenären an-

komme att träffa överenskommelse

om vad efter ty ovan sägs skall av­

dragas. Är ej sådan överenskommel­

se ingången innan en vecka förflutit

från första borgenärssammanträdet

eller, där fråga om avdrag senare

uppkommit, inom en vecka därefter,

varde frågan hänskjuten till rätten;

äge ock borgenär, som är missnöjd

(Föreslagen lydelse)

§•

Till konkursbo räknas all egen­

dom, som tillhörde gäldenären då

beslutet om egendomsavträde med­

delades eller tillfaller honom under

konkursen och som är av beskaffen­

het att kunna tagas i mät för gäld,

så ock den egendom som kan åter­

vinnas till konkursboet.

Avlöning eller därmed vid utmät­

ning jämställd arbetsinkomst som

innestår vid konkursens början och

arbetsinkomst som gäldenären där­

efter förvärvar får dock behållas av

honom, i den mån den ej, sedan

skatteavdrag skett enligt vad därom

är föreskrivet, uppenbart överstiger

vad som åtgår för hans och hans fa­

miljs försörjning samt till fullgöran­

de av underhållsskyldighet som i

övrigt åvilar honom. Vad som sagts

om avlöning äger motsvarande till-

lämpning i fråga om periodiskt ut­

gående vederlag för utnyttjande av

rätt till litterärt eller konstnärligt

verk eller annat sådant och beträf­

fande belopp vilka utgå som pen­

sion eller livränta. Om rättigheten

1 Senaste lydelse av 97 § se 1955: 59 och av 199 § se 1946: 809.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

denären, njute han underhåll till

dess sådant skett. Gäldenären äge

ock från konkursboet utbekomma

och behålla dels nödiga gång- och

sängkläder för sig, make och oför­

sörjda barn eller adoptivbarn dels

ock nödiga arbetsredskap eller andra

nödiga lösören till ett värde av högst

ettusenfemhundra kronor eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare

och ej heller har eget hushåll, högst

sexhundra kronor.

Vid bestämmande av vad gäldenä­

ren må bestås skall hänsyn tagas så

väl till hans behov och boets ställ­

ning som ock till hans omsorg att

göra rätt för sig och beredvillighet

att fullgöra de skyldigheter, som en­

ligt denna lag åligga honom.

Har dödsbos egendom avträtts till

konkurs, skall underhåll njutas tills

tre månader förflutit från dödsfal­

let.

(Föreslagen lydelse)

familj eller annan underhållsberätti-

gad under en månad från den dag,

då beslutet om egendomsavträde

meddelades, eller, om synnerliga

skäl äro, under längre tid.

I dödsbos konkurs tillkommer för­

mån som avses i första stycket den

dödes efterlevande familj. I stället

för andra stycket gäller 18 kap. 5 §

andra stycket ärvdabalken.

98 §.

På rättens ombudsman ankomme

att efter förvaltarens hörande beslu­

ta om vad enligt 97 § må tillerkän­

nas gäldenären; och skall beslut där­

om meddelas så snart det påkallas

och sist före utgången av den tid,

under vilken gäldenären äger åtnju­

ta underhåll.

Nöjes ej gäldenären med beslutet

eller menar förvaltaren eller borge­

när, att gäldenären genom detsam­

ma undfått mera än honom bör till­

komma, äge den missnöjde begära

skriftligt besked om beslutets inne­

håll och inom fjorton dagar från ut­

gången av tid, som i första stycket

sägs, påkalla rättens prövning ge-

Förvaltaren skall i samråd med

rättens ombudsman handlägga fråga

om vad som får utgå enligt 97 §.

Uppkommer tvist, äger 27 § fjärde

stycket motsvarande tillämpning.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

4) Förslag

till

Lag

om ändring i 20 kap. föräldrabalken

Härigenom förordnas, att i 20 kap. föräldrabalken skall införas en ny

paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

20 KAP.

13 a §.

Bestämmelser i denna balk eller annan lag eller författning som gälla

för det fall, att rätten enligt 12 § meddelat förordnande om underhålls­

bidrag till barn utom äktenskap eller barnets moder, äga motsvarande till-

lämpning, när någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling

åtagit sig att utgiva sådant underhåll för tid intill dess resultatet av blod­

undersökning om faderskapet föreligger.

Om verkställighet på grund av sådan handling skall dock gälla vad eljest

är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utgiva under­

håll enligt denna balk.

Bestämmelserna i 13 § skola äga tillämpning endast om handlingen god­

känts av barnavårdsmannen eller barnavårdsnämnden. Lika med att rätten

skilt saken från sig utan att mannen funnits vara underhållsskyldig skall

anses, att mannen enligt verkställd blodundersökning icke kan vara fader

till barnet eller, om faderskapet enligt blodundersökningen är osannolikt,

att talan om faderskapet icke väckts mot mannen inom sex månader från

det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Tiden för ansökan om åter­

bekommande av betalda bidragsbelopp skall räknas, om mannen enligt verk­

ställd blodundersökning icke kan vara fader till barnet, från det utlåtande

över blodundersökningen kom honom till handa och i annat fall från ut­

gången av den tid som nyss angivits. Ansökan skall i dessa fall göras hos

länsstyrelsen i det län, där mål om faderskapet skulle ha handlagts av un­

derrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969 men skall, i fråga om rätt att

söka åter eller av allmänna medel erhålla betalda bidragsbelopp, ej gälla

bidrag som belöper på tid före lagens ikraftträdande.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

(Nuvarande lydelse)

bord hos dem innestår; fordringar

hos utmätningsman och andra, som

äga att med utsökningsmål taga be­

fattning eller fått utmätningsmans

uppdrag att verkställa indrivning,

för vad till dem i sådan egenskap

överlämnats; så ock fordringar i öv­

rigt hos kronans ämbets- eller tjäns­

temän för egendom, som desse, i och

för ämbete eller tjänst, emottagit.

Har ersättning av allmänna medel

utgått för vad av ämbets- eller tjäns­

teman, eller av annan, som äger att

med utsökningsmål taga befattning

eller fått utmätningsmans uppdrag

att verkställa indrivning, tillgripits

och förskingrats, skall, där kronan

av honom söker sitt åter, den ford­

ran utgå med förmånsrätt, som nu

är sagd.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens in­

givande belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

Har på grund av införsel

jämlikt 1, 19 eller 20 § lagen om in­

försel i avlöning, pension eller liv­

ränta innehållits livräntebelopp, som

skulle utgått med förmånsrätt enligt

nästföregående punkt, gälle samma

förmånsrätt för fordran å det sålun­

da innehållna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

uppbörd hos dem innestår; ford­

ringar hos utmätningsmän och and­

ra, som äga att med utsökningsmål

taga befattning eller fått utmätnings­

mans uppdrag att verkställa indriv­

ning, för vad till dem i sådan egen­

skap överlämnats; så ock fordringar

i övrigt hos kronans ämbets- eller

tjänstemän för egendom, som desse,

i och för ämbete eller tjänst, emot­

tagit.

Sedan uttages fordran å sådan på

tiden efter konkursansökningens in­

givande belöpande sjukhjälp eller

livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva.

12

§.

Sist skola, —----- ---------- ----------tilläggspension, m. m.

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut-

skylder, avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans-

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut-

skylder, avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

6) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 118 och 123 §§ lagen den 8 april 1927 om för­

säkringsavtal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

118

Har någon------------ ----------------------

Är den —- —- -—---------------------------

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av 116 § stadgas i utsökningslagen.

(Föreslagen lydelse)

§•

äga tillämpning,

anses oåterkalleligt.

Om förbud mot utmätning av rätt

till livränta i vissa andra fall än då

sådant följer av 116 § samt angåen­

de utmätning av livräntebelopp med­

delas bestämmelser i utsöknings­

lagen.

123 §.

Fordran, som---------------------------- i

Om utmätningsfrihet för livränta

i vissa andra fall än då sådan följer

av denna paragraf stadgas i utsök­

ningslagen.

mät.

Bestämmelsen i första stycket

hindrar ej utmätning av livräntebe­

lopp enligt vad som föreskrives i ut­

sökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr i30 år 1968

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 20 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

20 KAP.

6

Fordran å ersättning enligt denna

lag, som innestår hos riksförsäk­

ringsverket eller allmän försäkrings­

kassa, må ej

tagas i mät för gäld.

Ej heller må rätt till ersättning

överlåtas, innan ersättningen är till­

gänglig för lyftning.

§■

Fordran å ersättning enligt den­

na lag, som innestår hos riksförsäk­

ringsverket eller allmän försäkrings­

kassa, må ej

utmätas.

Rätt till er­

sättning må ej heller överlåtas, in­

nan ersättningen är tillgänglig för

lyftning.

Bestämmelserna i första stycket

hindra ej utmätning av pensionsbe­

lopp enligt vad som föreskrives i ut-

sökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

10) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 17 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Fordran å ersättning, som inne- Fordran å ersättning, som inne-

står hos riksförsäkringsverket, må står hos riksförsäkringsverket, må

ej

för gäld tagas i mät.

ej

utmätas.

Rätt till ersättning må

Ej heller må rätt till ersättning ej heller överlåtas, innan

ersättning-

överlåtas, innan

den ersättningsbe- en är tillgänglig för lyftning,

rättigade äger lyfta ersättningen.

Bestämmelserna i första stycket

hindra ej utmätning av livräntebe­

lopp enligt vad som föreskrives i ut­

sökning slag en.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 17 § se 1962

:

409.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

10 maj 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson,

K

ling

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, G

ustafsson

,

G

eijer

, O

dhnoff

, M

oberg

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående

ny in­

försellag m. m.

samt anför.

1. Inledning

Lagberedningen arbetar sedan år 1960 med reformering av utsöknings-

lagen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning. I avvaktan på över­

syn av lagstiftningen i dess helhet bedrivs arbetet så, att beredningen

lägger fram förslag till partiella reformer. I sitt tredje betänkande, Utsök-

ningsrätt III (SOU 1964:57), har beredningen tagit upp reglerna om in­

försel, om annan exekution i lön och i vissa andra förmåner — i det föl­

jande kallat löneutmätning — samt om beneficium och annat skydd mot

exekution i viss egendom. Betänkandet är undertecknat av f.d. justitierådet

Gösta Walin, ordförande, samt numera justitieombudsmannen Ulf Lund­

vik och numera hovrättsrådet Gösta Dyrssen.1

Yttranden över betänkandet har avgivits av justitiekanslern (JK), Göta

hovrätt samt hovrätterna för Västra Sverige och Nedre Norrland, kriminal­

vårdsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, försäkringsinspektio-

nen, riksrevisionsverket, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, statens

personalpensionsverk, överståthållarämbetet (ÖÄ), åtta länsstyrelser (de i

Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro,

Jämtlands samt Norrbottens län), exekutionsväsendets organisationsnämnd,

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken har ingått riksom-

budsmannen J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare L. D. Cassel, direk­

tören i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, numera statsrådet J. L. Geijer,

juristen i Tjänstemännens centralorganisation S. G. Gustafsson, ledamoten av riksdagens

andra kammare G. R. Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamoten av riksdagens

första kammare Lisa Mattson. I arbetet har vidare deltagit bl. a. följande experter bos

beredningen, nämligen kronofogden J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, krono­

fogden N. O. Frykholm, chefsåklagaren A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

2. Lagberedningens förslag och remissyttrandena över det

2.1. Allmänt om det aktuella lagstiftningsområdet

2.1.1. Gällande ordning i korthet

Exekution i lön förekommer i två former, införsel och utmätning. I n-

försel regleras nu genom lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta (InfL). Institutet innebär, att utmätnings­

mannen ålägger den som har att betala ut lön till viss arbetstagare att vid

varje utbetalningstillfälle hålla inne viss del av lönen och redovisa denna

del till utmätningsmannen. Vad som behövs för gäldenärens eget uppehälle

och för hans makes och oförsörjda barns uppehälle skall dock tas undan.

Betalar arbetsgivaren ut medel i uppenbar strid mot beslut om införsel eller

underlåter han att tillställa utmätningsmannen innehållet belopp, äger ut­

mätningsmannen omedelbart ta ut beloppet hos honom genom utmätning.

Den försumlige riskerar också att straffas. Införsel kan äga rum inte bara i

lön utan även i pension och livränta.

Endast vissa fordringar kan tas ut genom införsel. InfL medger införsel

i första hand för uttagande av underhållsbidrag enligt giftermålsbalken

(GB) och föräldrabalken (FB). Införsel får vidare användas för uttagande

av bidrag som någon enligt lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp

är pliktig att utge till socialnämnd för försörj ningsberättigads underhåll

och enligt barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) till barnavårdsnämnd

för barns vård (20 § InfL). Om någon häftar för oguldna debiterade ut-

skylder eller allmänna avgifter, får införsel ske för desamma (21 § InfL).

Vidare finns föreskrifter om införsel för uttagande av statens fordran på

belopp, som har innehållits genom skatteavdrag enligt uppbördsförordning-

en den 5 juni 1953 (nr 272) (UppbF) eller på grund av införsel för ut-

skylder eller allmänna avgifter men som inte har betalts in i föreskriven

tid och ordning (21 a § InfL). Slutligen gäller att böter och viten som är

förfallna till betalning men inte erläggs kan tas ut genom införsel (22 §

InfL).

I InfL anges inte vilken utmätningsman som är behörig att handlägga

mål om införsel. I motiven till lagen uttalas emellertid att behörigheten —

i överensstämmelse med vad som tidigare har ansetts gälla om utmätning

— torde tillkomma den utmätningsman inom vars tjänsteområde den hu­

vudsakliga verkställigheten, dvs. avlöningsbeloppens innehållande, skall äga

rum (jfr 4 § andra st. och 9 § andra st. InfL). Denna princip har också iakt­

tagits i rättstillämpningen (jfr bet. s. 114).

Införselinstitutet har stor användning. Exempelvis förekom drygt 67 000

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

av lösöret anses böra ske med ledning av vad en exekutiv försäljning kan

tänkas inbringa. Eftersom begagnade bruksföremål från vanliga hem i regel

är föga efterfrågade, blir de åsätta värdena i allmänhet låga. Ofta torde

inte finnas annan utmätningsbar egendom än bil, hushållsmaskin, tele-

visionsapparat, piano eller något större bokverk.

Om utväg saknas till nödtorftigt uppehälle, skall av det förråd som

finns i huset tas undan vad som behövs till underhåll för en månad. Där­

med avses att tillförsäkra gäldenären och hans familj vad som oundgäng­

ligen behövs av föda, bränsle och lyse. Regeln om undantag av förråd

kompletteras genom en föreskrift om undantag av pengar. Finns ej förråd,

skall sålunda av pengar, som gäldenären innehar eller har innestående i

bank eller annan penninginrättning, tas undan så mycket som behövs föl

att anskaffa det felande.

Ett vidsträcktare beneficium gäller enligt 3 § andra stycket lagen den 20

mars 1964 (nr 168) om verkställighet av bötesstraff vid utmätning för

böter och viten. Utom egendom som enligt 65 § UL skall tas undan från

utmätning omfattar gäldenärens beneficium i detta fall fast eller lös egen­

dom som behövs i den bötfälldes näring för att ge åt honom, hans make

och oförsörjda barn eller adoptivbarn nödig bärgning och nödig bostad.

2.1.2. Huvuddragen av lagberedningens förslag

Beredningen har övervägt frågan om instituten införsel och utmätning

i lön bör slås samman så att utmätning i lön hänförs till en särskild kate­

gori av införsel. Beredningen har emellertid inte funnit det vara förenat

med några fördelar att föra samman instituten. Anledningen härtill är att

särskilda förutsättningar för varje instituts användning måste föreskrivas

och att också rättsverkningarna bör bli olika. En sammanslagning anses

dessutom lätt kunna bli vilseledande. Härtill kommer att utmätning i lön

har många beröringspunkter med den s.k. utmätningsordningen och med

utmätning av andra fordringar, liksom med de regler om beneficium som

hör till utmätningsinstitutet.

Beredningen har utarbetat förslag till ny lag om införsel i avlö­

ning m. m. Förslaget innebär en modernisering av införselinstitutet, var­

vid en hel del sakliga nyheter förordas. I korthet innebär förslaget föl­

jande.

Införsel skall enligt förslaget kunna ske i arbetstagares avlöning och

i annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om dennes ar­

betsförhållanden är jämförliga med en arbetstagares. Genom införsel skall

också kunna tas i anspråk vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller dylikt samt pension och livränta m. m. Liksom hittills

skall införsel få äga rum för indrivning av underhållsbidrag, vissa kommu­

nala bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.

genomföras utan att utmätning i lön får ske i ungefär den omfattning

som förslaget innehåller. Skulle utmätning i lön inte medges, måste bene-

ficiet i annan egendom minskas avsevärt, bl. a. för att förmå gäldenären

att använda sin arbetsinkomst till att betala sina skulder.

De viktigaste av de föreslagna bestämmelserna om gäldenärens benefi-

cium innebär följande. Från utmätning skall tas undan kläder och andra

föremål, som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, intill

skäligt värde. Vidare skall tas undan möbler, husgeråd och annan utrust­

ning som gäldenären behöver för ett anspråkslöst hem och dess skötsel.

Någon fix värdegräns föreslås inte för dessa fall. I fråga om sådant som

hör till utrustningen för gäldenärens näring tar förslaget däremot upp en

värdegräns som har satts vid 3 000 kr., med viss möjlighet att ta undan

mera av sociala skäl. Beträffande undantag av pengar och förnödenheter

för den närmaste tidens behov är de föreslagna bestämmelserna mer libe­

rala än de nuvarande. Om gäldenären har familj, skall vid beneficiets

bestämmande beaktas även familjens behov.

Förslaget till lag om ändring i UL innehåller i övrigt nya bestämmelser

om utmätningsskydd för vissa slag av egendom. Detta

gäller bl.a. om egendom på grund av sin beskaffenhet, föreskrift vid gåva

eller i testamente eller på annan, mot envar gällande grund inte får över­

låtas. Den får i så fall inte heller utmätas, annat än när så är särskilt före­

skrivet eller undantag gäller av annan anledning. Från utmätning skall

också tas undan vissa i förslaget särskilt angivna rättigheter, såsom rätt

till skadestånd med anledning av personskada och rätt till pension eller

livränta, som skäligen fordras för försörjning av gäldenären och fullgöran­

de av underhållsskyldighet som åvilar honom. Syftet med förslaget i denna

del är att försöka förebygga att rättigheter, som har betydelse på längre

sikt för gäldenärens eller hans familjs försörjning, går förlorade eller att

de måste realiseras till underpris.

Beredningen påpekar, att om ändrade regler meddelas om beneficium

vid utmätning det blir nödvändigt att anpassa reglerna om beneficium

i konkurs därefter. I förslag till lag om ändring i konkurslagen (KL)

föreslås bl. a., att gäldenären i allmänhet skall få behålla sin lön under

pågående konkurs, om inte särskild anledning föreligger att ta någon

del därav i anspråk. Införsel skall kunna fortgå under konkurs i större

omfattning än nu, sålunda även om införseln avser skatter, böter och viten.

Detta får bl. a. sin betydelse vid de talrikt förekommande s. k. fattigkon­

kurserna.

Beredningen föreslår även vissa följdändringar i andra lagar och har

även upprättat utkast till några administrativa författningar.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

42

förmånsrättsordningen mellan olika införselbara fordringar framför

nämnden kritiska synpunkter på beredningens uttalanden om ordningen

vid samtidig införsel för resterande underhållsbidrag och för skatt (jfr

bet. s. 150 f). Till denna fråga återkommer jag i specialmotiveringen (under

5.1.).

Nämnden påpekar vidare, att förslagen för med sig en väsentlig ändring

och omläggning av dagböcker, diarier och blanketter. Vidare blir det nöd­

vändigt med utbildning av personal för nya och mera kvalificerade arbets­

uppgifter, programmering av nya bokförings- och redovisningsrutiner, upp­

läggning av nya arbetsrutiner m. m. Under hänvisning härtill anser nämn­

den nödvändigt att en tid av minst ett år förflyter från lagändringarnas

antagande till deras ikraftträdande.

I en hel del yttranden behandlas frågan om den lagskrivning s-

teknik som beredningen har begagnat.

Föreningen Sveriges kronofogdar

är i det avseendet mycket positivt inställd. Föreningen anser det vara tack­

nämligt att lagtexten inte är skarp och detaljerad utan överlämnar till ut-

mätningsmännen att ombesörja det praktiska genomförandet. Eftersom de

enskilda exekutionsfallen uppvisar stora olikheter sinsemellan, är det prak­

tiskt taget omöjligt att skapa allmängiltiga normer genom detaljerade lag­

regler. Också

flera andra remissinstanser

uttalar sin tillfredsställelse över

att förslaget medger ett mera fritt bedömande från exekutionsmyndigheter-

nas sida.

Några instanser är dock betänksamma på den här punkten. Enligt

hov­

rätten för Västra Sverige

är lagtext och motiv föga precisa. De skönsmässiga

bedömningar som föranleds härav är ägnade att komplicera och fördyra

utsökningsprocessen. Hovrätten medger, att man visserligen inte mot för­

slagen kan invända, att utmätningsmannen skulle sakna tillräckliga kva­

lifikationer för prövningen av de vanskliga rättsfrågor som här uppkom­

mer, i vart fall sedan kravet på juris kandidatexamen för utmätnings-

män har genomförts i praktiken. Men oavsett utmätningsmännens juridiska

kvalifikationer ger inte utsökningsprocessen samma möjlighet som dom-

stolsprocessen att allsidigt och ingående pröva relevanta frågor. Olägenhe­

terna av att låta vanskliga rättsfrågor prövas i utmätningsmålet får speciell

betydelse genom att fasta principer för processföring och bevisning saknas.

Hovrätten framhåller, att de föreslagna bestämmelserna om förfarandet

i vissa speciella situationer torde tillgodose önskemålet om en effektiv och

smidig exekution i högre grad än rättssäkerheten. Härtill kommer att ut­

mätningsmannen från gäldenärens synpunkt kommer att framstå som

företrädare för borgenärens intresse utan att inta samma fristående ställ­

ning till parterna som en domstol. Slutligen pekar hovrätten på risken

att utmätningsbeslut kommer att överklagas i väsentligt större utsträckning

än nu. Hovrätten medger dock att dess invändningar inte är alltför tungt

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

44

nomisk synpunkt inte torde spela någon större roll för det allmänna. Men

kraven anses av beredningen stå så nära de familj erättsliga bidragen, att den

finner det naturligt att införsel alltjämt får äga rum för deras uttagande.

Vad därefter angår

skatter och allmänna avgifter

framhåller beredningen,

att källskattesystemet i hög grad har reducerat betydelsen av införsel.

Införsel för skatt gäller bara skatt som har blivit restförd. Beredningen

erinrar om att det i pågående nordiskt lagsamarbete på konkursrättens

område övervägs att avskaffa gällande förmånsrätter för skatter i konkurs.

Om dessa förmånsrätter avskaffas, kan det synas konsekvent att också

avskaffa möjligheten att driva in skatter genom införsel och jämställa

skattekrav med fordringsanspråk som får drivas in bara genom utmätning

och konkurs. Det är dock otvivelaktigt av betydelse för skattemoralen, att

man kan effektivt hålla efter dem som av ett eller annat skäl har undgått

avdrag för skatt. Även från rättvisesynpunkt kan det bli stötande, om

somliga för lätt undgår att vidkännas den börda som andra får bära. Trots

att det inte anses helt uteslutet att avskaffa införselmöjligheten för dessa

fordringar, föreligger dock inte tillräckliga skäl att för skatteindrivningen

uppställa de restriktioner som bör gälla för utmätning i lön. Beredningen

behåller alltså i sitt förslag möjligheten att driva in skatter och allmänna

avgifter genom införsel.

Att

böter och viten

f. n. kan tas ut genom införsel motiveras av kriminal­

politiska skäl. Om bötesstraffet skall få avsedd verkan, bör försummelse

att betala böterna följas av lämplig sanktion. Det är inte ändamålsenligt

att vid sidan av hotet om förvandlingsstraff nöja sig med utmätning och

avstå från införsel.

Beredningen förordar alltså inte någon inskränkning beträffande de olika

slag av fordringar som f. n. får tas ut genom införsel.

I frågan huruvida

införselinstitutet bör öppnas för mja typer av ford­

ringsanspråk

konstateras, att det främst är beträffande skadestånd som

önskemål om ändring har gjort sig gällande. Beredningen överväger först

vilka skadeståndsanspråk som därvid över huvud taget skulle kunna kom­

ma i fråga. Tanken på införsel för skadeståndskrav på inomobligatorisk

grund, t. ex. skadestånd vid utebliven leverans, avvisas genast. Men bered­

ningen påpekar, att gränsen mellan inom- och utomobligatoriska fall är

flytande. En begränsning till skadestånd på grund av brott blir också god­

tycklig. Skadestånd vid uppsåtliga brott kunde snarare erbjuda en tänkbar

begränsning. Vidare kunde man överväga att medge införsel för ersättning

med anledning av personskada i utomobligatoriska förhållanden.

Beredningen finner dock att, oavsett vilken begränsning som får anses

lämplig, man inte får göra sig några överdrivna föreställningar om bety­

delsen av införsel för ändamålet. Vad särskilt angår personskador utgörs

de dominerande skadefallen av trafikskador, framför allt skador i följd av

motorfordonstrafik. På det området föreligger emellertid försäkringsplikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

46

införsel. Även en på det sättet begränsad uppgift anses emellertid så vansk­

lig, att den inte utan starka skäl bör åläggas domstolarna. Från kriminal-

politisk synpunkt sägs värdet av att införa möjlighet till införsel för skade­

stånd vara begränsat. Beredningen anser med hänsyn till det anförda att

det inte föreligger tillräckliga skäl att medge införsel för skadestånd.

Löneutmätning. Beredningen finner det inte lämpligt att begränsa an­

vändningen av löneutmätning till vissa kategorier av fordringsanspråk. I

stället söker beredningen genom att uppställa särskilda villkor för löneut­

mätning förebygga att sådan utmätning blir alltför betungande. Att löne­

utmätning, när särskilda skäl föreligger, skall få fortgå mer än tre månader

under ett och samma kalenderår, kan enligt beredningen vara motiverat

av att gäldenären har visat höggradig nonchalans mot sina borgenärer i

allmänhet eller påtagligt missgynnat viss särskild borgenär. Även fordring­

ens art — t. ex. skadestånd på grund av brott — kan emellertid böra be­

aktas i vissa fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

2.2.2. Yttrandena

Förslaget om införselinstitutets räckvidd — att det lik­

som hittills skall stå öppet bara för familjerättsliga underhållsbidrag, vissa

kommunala bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter

och viten — tillstyrks eller lämnas utan erinran av ett stort antal remiss­

instanser. Hit hör t. ex.

länsstyrelsen i Örebro län, åtskilliga kronofogde­

myndigheter

och

barnavårdsnämnder

samt

TCO. Socialpolitiska kommittén

understryker vikten av att familj erättsliga underhållskrav i utsöknings-

hänseende får en prioriterad ställning. Kommittén bortser inte från möjlig­

heten till bidragsförskott men säger att införselinstitutets betydelse kvarstår

för uttagande av underhållet i de fall då bidraget är högre än förskotts-

beloppet. Möjligheten till effektiv exekution spelar dessutom stor roll för

indrivning av underhållsbidrag enligt GB, som inte förskotteras genom

det allmänna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län,

som också lämnar förslaget

utan erinran, behandlar speciellt frågan om införsel för kommunala bi­

dragsfordringar. Enligt länsstyrelsen visar antalet mål om åläggande för

försörjningspliktig att utge ersättning för lämnad socialhjälp eller barna­

vård en fortgående nedgång. Det får därför antas att införsel för kommu­

nala bidragsfordringar kommer att tillämpas tämligen sällan. Det kan dock

ha viss psykologisk betydelse att möjligheten till införsel åtminstone tills

vidare får stå kvar.

I en hel del remissyttranden sätts i fråga om inte införselinstitutets räck­

vidd bör minskas.

Kommerskollegium

är inte främmande för tanken att

avskaffa införsel för skatter och allmänna avgifter. Inte heller

Göta hovrätt

och

hovrätten för Västra Sverige

är helt övertygade om att skatter och all­

männa avgifter också i fortsättningen bör få tas ut genom införsel. Göta

48

ningsförslaget väl knappast gör anspråk på att vara den slutgiltiga lösningen

av frågan om indrivning av skadestånd. I fortsättningen sägs följande.

Styrelsen är ej övertygad om att införsel i dess nuvarande form är den

enda möjliga eller riktiga vägen att lösa problemet med betalning av skade­

stånd på grund av brott. Styrelsen är därför ej beredd att utan vidare för­

orda, att införsel skall medgivas för sådant skadestånd.

Styrelsen vill emellertid taga tillfället i akt att uttala, att det synes styrel­

sen angeläget, att en samlad utredning av nu angivna problem snarast kom­

mer till stånd. Vid utredningen bör kunna beaktas och utredas hithörande

civilrättsliga, straffrättsliga, utsökningsrättsliga och måhända även stats-

finansiella frågor. I detta sammanhang borde även problematiken i för­

hållandet mellan indrivning av böter och indrivning av skadestånd på grund

av brott kunna behandlas.

Enligt

Svenska Försäkringsbolags riksförbund

är bristen på ett verksamt

exekutionsmedel särskilt besvärande för försäkringsbolagen vid regresskrav7

mot brottslingar rörande skadeersättningar. Riksförbundet påpekar, att

arbetet med regresskraven utförs inte främst av ekonomiska utan av pre­

ventiva skäl samt anför vidare.

I koncession för trafikförsäkring stadgas t. o. m. skyldighet att anställa

återkrav vid vissa grövre förseelser. Om inte något verksamt exekutions­

medel finns att tillgå, kan man dock inte heller vänta sig att återkravsarbe-

tet kan bli av något egentligt värde för brottspreventionen. Återkraven ger

i dag resultat praktiskt taget endast i de fall då brottslingen redan tagit

rättelse och drivs av en god vilja att göra rätt för sig. För att bolagen skall

kunna göras en insats i preventionens tjänst krävs atl det finns verksamma

exekutionsmedel att använda mot de förhärdade.

Beredningen erinrar i denna del om att svensk skadeståndsrätt ej inne­

håller någon allmän regel om möjlighet att jämka skadestånd under be­

aktande av den skadeståndsskyldiges ekonomiska förmåga och anger vissa

komplikationer som skulle uppkomma vid en obegränsad rätt till införsel

av ojämkade skadeståndsbelopp. Enligt riksförbundets mening är avsak­

naden av en allmän regel om jämkning ett besvärande problem vid försök

att lösa förevarande frågekomplex.

Riksförbundet ifrågasätter om inte allvarliga försök bör göras att komma

till rätta med frågan om införsel för skadestånd på grund av brott utan att

vänta på en översyn av skadeståndsrättens grundläggande principer.

Slutligen är det en grupp remissinstanser som mera otvetydigt uttalar

sig till förmån för att de införselbara fordringarna skall omfatta också

skadeståndsanspråk. Hit hör

hovrätten för Nedre Norrland,

som anser möj­

ligheten av införsel för skadestånd i vissa fall så angelägen att lagstiftning

inte bör underlåtas på grund av svårigheterna att finna en från alla syn­

punkter lämplig regel. Vidare kan här nämnas

Göta hovrätt, länsstyrelserna

i Stockholms

och

Malmöhus län

samt

Föreningen Sveriges rättshjälps ju­

rister. Länsstyrelsen i Kristianstads län

anser, att det inte bör möta av­

görande hinder mot att anförtro domstolarna eller utmätningsmännen

bestämmanderätt rörande införselmöjligheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

50

sättet. Därvid har fasthållits att gäldenären måste vara knuten till arbets­

givaren på sådant sätt att han inte är att anse som självständig företagare.

Lika litet som i fråga om avlöning ger InfL någon definition på vad som

skall förstås med

pension

eller

livränta.

I 19 § första stycket föreskrivs bara

att vad som är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande till-

lämpning i fråga om införsel i pension eller livränta, trots att sådan pension

eller livränta är undantagen från utmätning för gäld. Enligt 19 § andra

stycket skall med pensions- eller livränteförmån jämställas

sjukpenning

och

annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall

eller av annan sådan anledning. Införsel däri medges emellertid endast för

uttagande av underhållsbidrag och kommunal bidragsfordran (20 § 8, 21 a §

och 22 § InfL).

Utmätning. I fråga om utmätning i

avlöning

finns den grundläggande

bestämmelsen i 67 § UL. Denna definierar lönebegreppet i överensstämmelse

med motsvarande definition i InfL. Bestämmelsen avser utmätning i »gälde-

närens innestående avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning». I 67 §

UL finns vidare i anknytning till föreskrifter om utmätningsfrihet för vissa

pensioner

och

livräntor

preciseringar av pensions- och livräntebegreppen

(se härom under 5.2.).

2.3.2. Lagberedningen

Införsel. Beredningen framhåller att det i den rättsvetenskapliga littera­

turen och även i lagförarbeten ofta har framhållits, att svensk rätt saknar

ett enhetligt arbetstagarbegrepp. Särskilt har man fäst sig vid en motsätt­

ning mellan ett civilrättsligt arbetstagarbegrepp, utformat av de allmänna

domstolarna och arbetsdomstolen vid tillämpningen av bl. a. 17 kap. 4 § HB,

semesterlagen och arbetsfredslagstiftningen, samt ett socialrättsligt arbets­

tagarbegrepp, som har vuxit fram speciellt vid försäkringsrådets tillämp­

ning av 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete. För det civil­

rättsliga arbetstagarbegreppet har ansetts utmärkande, att det anknyter

till det mellan parterna slutna avtalet och förutsätter en helhetsbedömning

av olika faktorer i det konkreta rättsförhållandet. Det socialrättsliga arbets­

tagarbegreppet åter har kännetecknats av att mindre vikt fästs vid tolk­

ning av själva avtalet. I stället har särskild hänsyn tagits till parternas socia­

la och ekonomiska förhållanden. Motsättningen mellan det civil- och

det socialrättsliga arbetstagarbegreppet kom till tydligt uttryck i samband

med att arbetsfredslagstiftningen år 1945 utvidgades till att omfatta även

de s. k. beroende uppdragstagarna.

Olycksfallsförsäkringslagen upphävdes år 1954 och ersattes av lagen om

yrkesskadeförsäkring. Det har hävdats, att det socialrättsliga arbetstagar­

begreppet därmed skulle ha förlorat all praktisk betydelse. Man har emeller­

tid dessutom ansett sig kunna konstatera en utveckling av det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet i vidgande riktning. I propositionen med förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

52

vis, att pension närmast framstår som en specialform av livränta, om man

bortser från vissa privata utfästelser angående periodiska utbetalningar

och från det specifikt skatterättsliga pensionsbegreppet.

Beredningen framhåller, att införselinstitutet principiellt bör utformas så

att införsel kan äga rum i varje form av inkomst där exekution i sådan ord­

ning är praktiskt genomförbar. I åtskilliga fall är det emellertid svårt att

använda sig av införsel, t. ex. när det gäller en rörelseidkares fordringar

hos kunder och klienter. Kundfordringar ingår i de tillgångar som genom

utmätning eller konkurs kan angripas av borgenärerna. Införsel för vissa

privilegierade fordringar skulle medföra avsteg därifrån. Därtill kommer

att kundfordringarna bara till en mindre del utgör vederlag för gäldenärens

egen arbetsinsats. Även en del andra inkomster är till sin typ sådana att

införsel framstår som en konstlad form för exekutivt ingripande. Bered­

ningen har därför utgått från att tillämpningsområdet för införsel måste

begränsas och bestämmas genom en uppräkning av de fall då förhållandena

är sådana att institutet med fördel kan användas.

I första rummet nämns i beredningsförslaget arbetstagares

avlöning,

vare

sig den utgår i form av tidlön, ackordsersättning, provision eller annan gott-

görelse. Förslaget ånger inte vad som skall förstås med arbetstagare. Be­

redningen räknar med att man, i fortsättningen liksom hittills, kommer

att tolka uttrycket något olika alltefter syftet med den lagstiftning som till-

lämpas och andra data som anses vägledande. För egen del har beredningen

inte ansett det behövligt att bygga förslaget på någon viss begreppsmässig

bestämning av vad som skall förstås med arbetstagare. För att säkerställa

en tillräckligt vid tillämpning upptar förslaget i stället en bestämmelse,

som med arbetstagare jämställer den vars arbetsförhållanden är jämförliga

med en arbetstagares. Förslaget utgår från att införsel alltid kan äga rum,

när gäldenären enligt vanlig civilrättslig bedömning är att anse som arbets­

tagare, men medger samtidigt, att man inbegriper gränsfall som vid en så­

dan bedömning anses tveksamma.

Beredningen behandlar härefter den närmare innebörden av förslaget för

vissa speciella fall (bet. s. 94 ff). Härvid framhålls bl. a. att med arbets­

tagare ofta kan jämställas den som åtnjuter ersättning under utbildnings­

tid utan att ha anställning hos den som utger ersättningen, t. ex. när det

gäller penningbidrag som utgår till omskolning av arbetslösa. Ibland är

dock ersättningen så låg att något utrymme inte finns för införsel. Möjligen

kan man tveka inför lämpligheten att ta ut skatter och böter ur omskol-

ningsbidrag och liknande som har ett socialt inslag. Det kan därför över­

vägas, att i administrativ ordning föreskriva att införsel för skatter eller

böter inte skall äga rum i sådana bidrag eller att på annat sätt göra lämplig

eftergift.

Beträffande de typer av avlöning som här kommer i fråga framhåller

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

disk förmån nämns det fallet, att andel i ett företags vinst skall utgå till

någon som har sålt företaget till annan. Ett annat exempel är royalty, som

en uppfinnare har betingat sig vid upplåtelse av rätt att utnyttja uppfin­

ningen. Alltför stora krav på förmånens periodicitet bör inte uppställas.

Beredningen har inte ansett det erforderligt att, som nu är fallet i 19 §

InfL, uttryckligen ange att införsel är möjlig även om rätten till den för­

mån varom är fråga inte kan utmätas. Med hänsyn till införselinstitutets

syfte och utformning kan de skäl som uppbär ett utmätningsförbud inte

göra sig gällande med tillnärmelsevis samma styrka när fråga är om in­

försel. Enligt beredningens mening bör det även utan uttryckligt stadgande

vara klart, att införsel inte hindras av ett lagstadgat förbud mot utmätning

av rättigheten eller av ett i enskild handling upptaget förbud mot överlå­

telse därav.

Beredningen anser att man bör behålla möjligheten att genom införsel

ta ut underhållsbidrag och kommunal bidragsfordran i

sjukpenning

och

annan dagersättning

som utgår på grund av sjukdom eller olycksfall eller

av annan sådan anledning.

Utmätning. Beredningen föreslår, att utmätning enligt den reformerade

ordningen skall få äga rum i arbetstagares

avlöning.

Härmed jämställs

annan ersättning för personlig arbetsinsats av gäldenären, om hans arbets­

förhållanden är jämförliga med en arbetstagares. Beträffande vad som skall

förstås med avlöning eller liknande hänvisar beredningen till framställning­

en i införselsammanhanget.

Beredningen har vidare ansett att utfallande belopp av

pension

eller

liv­

ränta

bör kunna tas i mät under de förutsättningar och i den utsträckning

som enligt förslaget gäller om utmätning av avlöning. Något motsvarande

har beredningen inte föreslagit i fråga om de intäkter i övrigt som kan bli

föremål för införsel, dvs. periodisk förmån av annan art än pension eller

livränta, vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk

eller annat sådant samt sjukpenning och vissa därmed jämställda dag­

ersättningar (bet. s. 276 f).

2.3.3. Yttrandena

Beredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erin­

ran av remissinstanserna. Målsättningen att införsel bör få äga ruin när

sådan exekution i inkomsten är praktiskt genomförbar anses principiellt

riktig.

TCO

framhåller exempelvis, att detta visserligen innebär att man går

utöver gränsen för den personkrets som inryms i arbetstagarbegreppet. TCO

har emellertid inte något att erinra häremot med hänsyn till att de ford­

ringsanspråk för vilka införselinstitutet har förbehållits tillgodoser viktiga

intressen.

Göta hovrätt

förklarar, att man möjligen kan ifrågasätta om det behövs

56

Vid sina överväganden i dessa hänseenden har beredningen särskilt fram­

hållit betydelsen av att underhållsbidrag kan uttas. Otvivelaktigt bör sär­

skild hänsyn tas härtill. Beträffande statliga bidrag till omskolning av ar­

betslösa vill styrelsen dock framhålla, att dessa utbildningsbidrag är sam­

mansatta så att särskilt familjetillägg för make och barn (även ensamståen­

de med barn) utgår. I princip utbetalas samtliga bidrag till den utbildade

själv. Därest särskilda skäl föreligger, må viss del av bidraget utbetalas till

make eller annan av bidragstagaren godtagen person. De olägenheter för

underhållsberättigade som kan tänkas uppstå med nu gällande regler be­

träffande införsel och utbetalning av utbildningsbidrag torde kunna före­

byggas genom administrativa föreskrifter av Kungl. Maj :t eller av styrelsen

med stöd av 13 § kungl. kungörelsen om utbildningsbidrag åt arbetslösa

m. fl. (SFS 1963: 427, ändr. 1964: 492).

Arbetsmarknadsstyrelsens betänkligheter beträffande omskolningsbidrag

avser inte bara införsel utan också utmätning i lön. Det är enligt styrelsen

angeläget att statliga bidrag med sådant socialt syfte som omskolning eller

hjälp till flyttning av arbetslösa inte skall kunna angripas genom utmätning

för olika slags fordringar. Bidragen är inte beräknade med någon hänsyn

till sådana eventuella reduktioner av utgående belopp. Styrelsen hänvisar

till förslaget i 66 § 2 mom. UL jämte motiv och föreslår att samma princip

som där fått komma till uttryck beträffande sociala bidrag från stat och

kommun också får göra sig gällande vid införsel och utmätning i lön.

Hov­

rätten för Nedre Norrland

kritiserar beredningens uttalande (bet. s. 97),

att medel som har betalats in till särskild semesterkassa regelmässigt inte

bör komma i fråga för införsel. Omtanken om gäldenären anses här ha

drivits väl långt. Särskilt vid införsel för underhållsbidrag lär enligt hov­

rätten inte kunna undvikas att också medel avsedda för semester tas i an­

språk. Liknande uppfattning uttalas av

exekutionsväsendets organisations-

nämnd.

Från en del håll har yppats betänkligheter beträffande förslaget att inför­

sel skall kunna ske i vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller

konstnärligt verk eller annat dylikt. Några instanser,

exekutionsväsendets

organisationsnämnd

och

Sveriges författareförening

vänder sig speciellt mot

beredningens motivuttalande att, om en författare är relativt fast knuten

till ett förlag, det bör vara möjligt att låta beslut om införsel omfatta all den

ersättning som författaren på grund av redan ingångna eller framdeles till­

kommande förlagskontrakt har att uppbära från förlaget. De ifrågasätter

lämpligheten av att bevilja införsel i en rätt som ännu inte har uppkommit.

Ett sådant förfarande sägs kunna verka hämmande på gäldenärens pro­

duktion samt strida mot hittills tillämpade grundsatser. Enligt nämndens

mening bör det kravet alltid uppställas, att gäldenären på grund av träffat

avtal åtminstone har en villkorad rätt till vederlag. Författareföreningen

föreslår för sin del ett tillägg i lagtexten av innehåll, att införsel i vederlag

för utnyttjande av litterärt eller konstnärligt verk inte får medges förrän

verket föreligger och hembjudits den hos vilken införseln skall ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

58

mannen på utbetalningsorten och att framställningar har gjorts, att behö­

righeten i stället ges till utmätningsmannen i gäldenärens hemort. Även den

nuvarande ordningen har dock haft sina förespråkare.

Beredningen påpekar, att några uttryckliga regler om utmätningsmans

lokala kompetens tidigare inte fanns ens i UL. Efter lagändring år 1963

föreskrivs emellertid — med avvikelse från vad som förut har ansetts gälla

•— som huvudregel i 56 § UL, att utmätning söks där gäldenären har sitt

hemvist, dvs. där han är bosatt.

Enligt beredningens mening har de skäl som låg till grund för de nya

forumreglerna i UL sin giltighet också när det gäller införsel. Det anses

sålunda praktiskt förmånligt för en underhållsberättigad att han kan be­

gära införsel hos utmätningsmannen där den underhållsskyldige bor, i

synnerhet om han inte vet hos vem denne för tillfället har arbete. Ett annat

skäl för att utmätningsmannen i hemvistorten skall vara behörig är att rest-

längd över skatter och saköreslängd över böter normalt kommer till honom.

Han bör då kunna till prövning ta upp frågan om införsel. Självfallet är det

vidare ett starkt önskemål att samma huvudregel får gälla för utmätnings­

mannens behörighet när fråga är om införsel som när det gäller utmätning.

Ansökan bör rutinmässigt kunna göras hos samma utmätningsman.

För gäldenären torde det regelmässigt vara till fördel att införselmålet

handläggs av utmätningsmannen där han bor. De nya bestämmelserna an­

gående utmätningsmans behörighet i fråga om utmätning åsyftar sålunda

bl. a. att främja utredningen om gäldenärens beneficium. Beredningen på­

pekar, att samma synpunkt gör sig gällande beträffande införsel. För ut­

mätningsmannen torde det knappast vara förenat med någon olägenhet,

om han får vända sig till arbetsgivare eller annan som har kontor eller ex­

pedition på annan plats. Beredningen medger dock att det med nuvarande

ordning är en fördel, att utmätningsmannen kan lättare övervaka och

snabbare ingripa mot sådana arbetsgivare som inte är helt pålitliga.

För arbetsgivaren är det naturligen bekvämast, om han inte behöver ha

att göra med någon annan än utmätningsmannen på den ort där utbetal­

ning av lönen äger rum. Motsvarande gäller pensionsinrättning som skall

betala ut pensioner till ett stort antal pensionstagare. Beredningen fram­

håller emellertid, att med de mekaniska hjälpmedel för bokföring och

löneutbetalning som numera används vid större företag det i allmänhet inte

bör möta nämnvärd svårighet att redovisa införselmedel till mer än en

utmätningsman. Skulle det undantagsvis vara betungande kan man ordna

det så, att utmätningsmannen i gäldenärens hemort får påkalla biträde av

utmätningsmannen där utbetalningen sker i och för redovisningen från

arbetsgivaren eller pensionsinrättningen.

I fortsättningen förklarar beredningen att i fråga om utmätning nu­

mera gäller, att inte bara utmätningsmannen där gäldenären bor utan

även utmätningsmannen där utmätningsbar egendom finns skall vara be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

Beredningen föreslår, att förbehållsbeloppet skall bestämmas med hän­

syn till gäldenärens eget underhåll och familjens behov, samt till fullgö­

rande av betalningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt

som sökanden eller bättre rätt än denne. Eftersom gällande lags bestäm­

melser inte har tolkats strikt efter ordalydelsen, är skillnaden i förhållande

till nuvarande praxis inte så stor som i förstone kan synas.

Till gäldenärens familj bör räknas hustru och egna eller gemensamma

barn (eller adoptivbarn), även om familjen till följd av hemskillnad eller

söndring eller av annan orsak lever splittrad. Till gäldenärens familj hör

även barn till hustrun, om vilka hon har vårdnaden (jfr 7 kap. 4 och 5 §§

FB). Om man och kvinna varaktigt sammanbor under äktenskapsliknande

förhållanden, bör de också kunna anses som en familj, oavsett om de har

barn tillsammans eller inte. Även fosterbarn bör räknas som familjemed­

lem, om förhållandet är varaktigt. Till familjen kan däremot inte räknas

fader, moder eller annan anförvant till gäldenären, även om han eller hon

sammanbor med denne. I regel har också vederbörande egen inkomst i

form av pension eller eljest, och samboendet medför därför numera i all­

mänhet inte någon ökad ekonomisk belastning för gäldenären.

Förslaget att medel får förbehållas gäldenären till fullgörande av betal­

ningsskyldighet till annan, vilken vid införsel njuter lika rätt som sökan­

den eller bättre rätt än denne, anknyter till nuvarande praxis (bet. s. 137).

Avsikten med förslaget är att om införsel exempelvis skall ske för uttagan­

de av skatt och det upplyses, att gäldenären frivilligt betalar fastställt

underhållsbidrag till frånskild make, den underhållsberättigade skall för­

sättas i samma läge som om bidraget uttogs genom införsel.

Beredningen framhåller att det belopp som skall förbehållas gäldenären

och hans familj bör bestämmas på ett tidsenligt sätt men att det naturligt­

vis inte kan sättas så högt. Det går inte att helt följa en schablon utan viss

hänsyn måste tas till omständigheterna i varje särskilt fall, till ofrånkom­

liga fasta utgifter som hyra osv. Gäldenärens kostnader i och för arbetet

måste beaktas. Bland andra omständigheter som kan inverka nämner

beredningen sjuklighet eller invaliditet inom familjen. Hur länge införseln

kan väntas pågå är också av betydelse. I viss utsträckning måste också

ändamålet med införseln beaktas. När det t. ex. gäller uttagande av under­

håll som inte förskotteras av det allmänna bör gäldenärens och hans familjs

behov vägas mot den underhållsberättigades anspråk att inte bli försatt

i ett obilligt och kanske sämre läge än gäldenären.

Enligt beredningen ligger det i sakens natur att medel i regel reserveras

fram till nästa avlöningsdag. Gäldenären kan emellertid ha fasta utgifter

med längre tidsmellanrum. Erforderliga medel måste reserveras också för

sådana ändamål. Hinder möter inte att utmätningsmannen bestämmer att

ett högre belopp skall reserveras vid vissa avlöningstillfällen, t. ex. närmast

före varje hyresbetalning.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

het och att det alltså inte räcker att han går till handa med rent personliga

tjänster. Vidare fordras att gäldenärens arbetsinsats är av den natur och om­

fattning att lön normalt skulle utgå. Om gäldenären uppbär viss ersättning

blir bestämmelsen tillämplig bara om ersättningen är uppenbart för låg.

Att ersättningen understiger marknadsmässig lön är inte i och för sig till­

räcklig anledning till ingripande. När ett ingripande är behövligt, har ut­

mätningsmannen att bestämma hur mycket arbetsgivaren skall vara skyldig

att betala per månad eller annan lämplig tidsperiod.

Jämkning av underhållsbidrag. Beredningen framhåller, att vissa regler

som föreslås om fördelning mellan flera sökande av innehållet belopp vid

införsel (8 § i beredningsförslaget) kan leda till olämpliga resultat. Detta

gäller fall av underhållsskyldighet när bidraget är bestämt till för högt be­

lopp. Risk härför kan särskilt föreligga när bidrag utges av make till andra

maken men makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anledning än

söndring eller hem- eller äktenskapsskillnad. Vid prövning av fråga om un­

derhållsskyldighet enligt 5 kap. 5 § GB, som därvid är tillämplig, är rätten

hunden av parternas sätt att utföra sin talan och har även i övrigt ringa

möjlighet att beakta den inverkan bidragsskyldigheten kan få på utom­

stående borgenärers intressen. Bidragsskyldigheten kan också fastställas

genom avtal. Beredningen påpekar att syftet med bestämmelsen i 5 kap.

ä § GB och den häremot korresponderande införselmöjligheten emellertid

bara är att bereda familjen det underhåll som med hänsyn till makarnas

villkor kan anses tillbörligt. Den omständigheten att bidragsskyldighet har

blivit fastställd genom dom eller avtal bör inte medföra att familjen, om

införsel begärs, skall komma i bättre läge gentemot utomståendes konkur­

rerande anspråk än om något underhållsbidrag inte har blivit fastställt.

Enligt beredningen kan det även i andra fall inträffa att underhållsbidrag

är för höga.

Gällande lag har inte någon tillfredsställande lösning på det här aktuella

problemet (jfr 16 § InfL). Beredningen föreslår emellertid att ett för högt

underhållsbidrag som vid införsel konkurrerar med andra fordringsanspråk

skall kunna jämkas (9 § i beredningsförslaget). Beredningen avser härmed

inte att göra ändring i vad som genom dom eller avtal har blivit bestämt

utan bara att utmätningsmannen i samband med införsel skall vid tillämp­

ning av fördelningsreglerna kunna bortse från den del av bidraget som över­

skjuter skäligt belopp. Betalningsskyldigheten kvarstår alltså med oföränd­

rat belopp. Av syftet med bestämmelsen följer, att det inte bara är bidrag

för framtiden som kan jämkas utan att reduktion kan göras även när

det gäller fordran på underhåll för förfluten tid.

I fråga om förutsättningarna för att jämkning skall få ske görs i för­

slaget skillnad mellan underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 § GB och annat

underhållsbidrag. I det förra fallet skall jämkning kunna äga rum så snart

bidraget överstiger vad som skäligen bör tillkomma familjen. Prövningen

64

utmätningsmannen i utbetalningsorten som mellanhand ombesörja redo­

visningen. Förfaringssättet anses från bokförings- och revisionstekniska

synpunkter mindre lämpligt. Verket ifrågasätter om redovisning genom

mellanhand är av behovet påkallad. Liknande uppfattning uttalas av bl. a.

länsstyrelsen i Kopparbergs lån

och

kronofogdemyndigheterna i Motala

och

Hudiksvalls distrikt.

Enligt

kronofogdemyndigheten i Huddinge distrikt

torde det med den ut-

betalningsteknik som dagens arbetsgivare förfogar över i praktiken vara

ovidkommande om redovisningen skall ske till en eller flera utmätnings-

män.

Svenska arbetsgivareföreningen

däremot understryker vikten av att en

arbetsgivare, som begär att få redovisa till utmätningsmannen på utbetal­

ningsorten och som kan ange sakligt skäl för denna begäran, också tillåts

att få göra detta.

Till de avstyrkande remissorganen hör ÖÄ, som ifrågasätter om inte ut­

mätningsmannen bör befrias från skyldigheten att i varje mål fastställa för-

behållsbelopp. Genomförs en sådan förenkling av förfarandet kan lämplig­

heten av den föreslagna forumregeln starkt betvivlas. Det anses sålunda

irrationellt att sprida ut de nuvarande i Stockholm handlagda införselmå­

len, som utgör inte mindre än en fjärdedel av hela rikets, på skilda distrikt.

ÖÄ säger sig inte ha förbisett att olika forumbestämmelser för utmätning

och införsel kan leda till svårigheter men dessa olägenheter bör inte över­

skattas.

En annan instans som är negativt inställd till förslaget är

exekutionsvä­

sendets organisationsnämnd.

Frågan om vilken utmätningsman som skall

vara behörig är enligt nämnden huvudsakligen av organisatorisk och ad­

ministrativ natur. Nämnden utgår från att arbetsgivare med många an­

ställda, t. ex. rederier och större byggnadsföretag, i betydande utsträckning

kommer att begära att få redovisa till utmätningsmannen i utbetalnings­

orten. Den föreslagna forumändringen synes därför komma att medföra

avsevärda administrativa svårigheter och ett väsentligt merarbete, minskad

kontroll över samt försämrad kontakt med arbetsgivarna. Någon nämnvärd

fördel vare sig för sökanden eller gäldenären torde inte uppkomma.

Läns­

styrelsen i Västernorrlands län

framhåller att näringslivets inriktning går

mot allt större produktionsenheter och att spridda företagsenheter koncen­

treras till ett fåtal orter. Genom datateknikens utveckling torde löneutbetal-

ningssättet koncentreras till än färre platser. På grund härav anser länssty­

relsen det var mera rationellt och effektivt om utmätningsmannen på

utbetalningsorten helt övertar införselärendet från utmätningsmannen i

bosättningsorten sedan denne har verkställt erforderlig utredning rörande

gäldenärens ekonomiska förhållanden. Andra remissinstanser som avstyr­

ker förslaget är t. ex.

länsstyrelsen i Malmöhus län, Föreningen Sveriges

kronofogdar, Sveriges Radio AB

samt

flera kronofogdemyndigheter,

bl. a.

de i Göteborgs och Malmö distrikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

66

principiella synpunkter sättas i fråga om en införselsökande bör sättas

i ett sämre läge, när gäldenären har ett pressande yrke än eljest. Personer

som utövar sina yrken under särskilt riskabla eller eljest fysiskt eller psy­

kiskt krävande förhållanden torde i allmänhet vara förhållandevis väl

avlönade. Det synes knappast motiverat att i detta sammanhang sätta dem

i ett gynnsammare läge än andra. Eftersom bestämmelsen ger stort utrym­

me för skälighetsbedömningar, kan den dessutom befaras komma att bereda

utmätningsmännen väl stora svårigheter vid tillämpningen.

Kriminalvårdsstyrelsen, riksrevisionsverket

samt

länsstyrelsen i Stock­

holms län

anser att bestämmelsen om arbetets mer eller mindre krävande

art etc. är otydlig och behöver preciseras. Länsstyrelsen framhåller att det

av ordalagen inte klart framgår vad beredningen har åsyftat. Motiveringen

till bestämmelsen synes emellertid tyda på att man velat — med hänsyn till

bl. a. växlande förhållanden — uttryckligen lagfästa en rekommendation

om smidighet i förfarandet gentemot gäldenären. Bestämmelsens utform­

ning ger enligt länsstyrelsen inte täckning för en sådan innebörd.

Åtgärder mot vissa illojala förfaranden. Förslaget i denna del har rönt

stor uppmärksamhet. Remissopinionen är i huvudsak positiv. Ganska

många remissinstanser anser t. o. m. att tillämpningsområdet för bestäm­

melserna kan vidgas till att omfatta samtliga införselbara fordringar.

Några få instanser avstyrker emellertid förslaget och anmärker på att ut­

mätningsmännen påläggs alltför vanskliga avgöranden.

Många av de tillstyrkande remissinstanserna vitsordar behovet av det

aktuella förslaget. Till de positivt inställda hör bl. a.

socialstyrelsen, länssty­

relsen i Gävleborgs län, åtskilliga kronofogdemyndigheter

och

barnavårds­

nämnder

samt

Sveriges advokatsamfund.

Vidare hör hit alla de som vill

vidga bestämmelsernas tillämpningsområde så att de omfattar också fall

av införsel för skatter och avgifter samt böter och viten, nämligen

Göta

hovrätt, länsstyrelserna i Kristianstads, Jämtlands, Västerbottens

och

Norr­

bottens län

samt

exekutionsväsendets organisationsnämnd.

Några remissinstanser lämnar förslaget i och för sig utan erinran men

framför vissa betänkligheter.

Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna distrikt

är sålunda tveksam med hänsyn till svårigheterna för utmätningsmannen

att skaffa tillräcklig utredning för tillämpning av bestämmelserna.

Svenska

arbetsgivareföreningen

understryker att bestämmelserna måste handhas

med varsamhet och inte får begagnas i andra fall än när saken är uppen­

bar.

TCO

anser närmare anvisningar behövliga för rättstillämpningen.

Föreningen Sveriges häradshövdingar

behandlar särskilt den situationen

att arbetsgivaren av en eller annan anledning inte har möjlighet att betala

gäldenären marknadsmässig lön. Det kan i sådana fall framstå som i hög

grad obilligt att tillämpa de föreslagna bestämmelserna. Motiven tyder

visserligen på att dessa skall tillämpas med försiktighet. Lagtexten ger

emellertid ingen antydan om restriktivitet. Föreningen förordar att, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

68

Beträffande de villkor som från angivna utgångspunkter bör gälla för ut­

mätning i lön har beredningen inte ansett det lämpligt att begränsa använd­

ningen av denna exekutionsform till vissa kategorier av fordringsanspråk.

I stället har beredningen försökt att på andra sätt förebygga, att utmätning

i lön blir för betungande (67 b § i förslaget till lag om ändring i UL). Här­

vid har beredningen till en början föreslagit viss tidsbegränsning. Löneut-

mätning skall inte få tillämpas mer än ett visst antal månader varje kalen­

derår. Vidare har beredningen för utmätning av vanliga löpande lönein­

komster uppställt en särskild förutsättning. Denna innebär krav på att

gäldenär en skall ha visat ovilja att göra rätt för sijg. Beredningen har även

föreslagit att gäldenären vid löneutmätning skall förbehållas ett betydligt

vidsträcktare beneficium än vid införsel. Slutligen har beredningen före­

slagit särskilda bestämmelser till förebyggande av att gäldenären berövas

medel som är avsedda för semester.

Beredningen framhåller, att löneutmätning i den föreslagna ordningen

inte kan användas annat än när gäldenären har jämförelsevis rikliga in­

komster eller om han, som ofta är fallet med yngre arbetstagare, saknar

familj och har begränsade utgifter för eget behov.

Tidsbegränsning. Beredningen föreslår, att det inte utan gäldenärens

medgivande skall få ske utmätning i

lön i allmänhet

under längre tid än

tre månader eller, om särskilda skäl föreligger, sex månader under ett och

samma kalenderår. Regeln i ämnet hänför sig inte till varje särskild ford­

ran, för vilken utmätning söks, utan anger i vilken utsträckning gäldenä­

rens lön över huvud taget får tas i anspråk genom utmätning.

För att gäldenären inte skall bli alltför hårt betungad föreslår bered­

ningen vidare, att utmätning inte under två kalenderår efter varandra får

ske så, att lönen kommer att i en följd eller utan större uppehåll tas i an­

språk under längre tid än tre resp. sex månader.

Enligt beredningen kan det av olika skäl ligga i gäldenärens intresse

att få medge en i tiden utsträckt tillämpning av löneutmätningen. Han kan

t. ex. vilja skydda annan egendom mot utmätning. Beredningen anser emel­

lertid att gäldenärens medgivande lämpligen inte bör vara ovillkorligt bin­

dande. Beredningen föreslår därför, att gäldenären skall äga återkalla med­

givandet när utmätning har tillämpats sex månader eller väsentligt ändrade

förhållanden har inträtt. Gäldenärens medgivande får anses hänföra sig

bara till den fordran som är aktuell i målet. Om ytterligare en fordran

tillkommer och gäldenären inte medger att den längre tiden tillämpas också

för den fordringen, kan den nytillkomna utmätningssökanden få vänta till

nästa år om utrymme för löneutmätning under det löpande året inte längre

finns.

Vad som nu sagts om utmätning av lön i allmänhet gäller inte alla arbets­

ersättningar. Beredningen skiljer i sitt förslag mellan lön i allmänhet och

ackordslön, provision eller annat som innestår för längre tid än en månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1908

Beneficium. Beredningen framhåller, afl gäldenären bör få åtnjuta ett

väsentligt större beneficium vid utmätning i lön än vid införsel. Enligt för­

slaget skall förordnande om utmätning inte omfatta mer än vad gäldenären

uppenbart kan undvara utan intrång i vad som fordras för hans försörj­

ning och fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Skälig

hänsyn skall tas till arbetets mer eller mindre krävande art och de omstän­

digheter under vilka det utförs. Beneficiet föreslås också bli större vid ut­

mätning i lön än vid annan utmätning.

Vid prövningen av hur mycket gäldenären kan undvara bör i första hand

beaktas hans behov under den tid som löneutmätningen är avsedd att fort­

gå och tiden närmast därefter. Om utmätning av ett ackordsöverskott ellei

annan särskild ersättning har skett och det därefter blir aktuellt att verk­

ställa utmätning i vanlig lön, måste utmätningsmannen beakta det redan

gjorda ingreppet. Enligt beredningen ligger det i sakens natur att utmät­

ningsmannen kan och bör ta viss hänsyn till gäldenärens inställning, när

han bestämmer hur mycket som skall förbehållas denne.

Beiedningen anser, som förut har framgatt, att tidsbegränsning av löne-

utmätning inte är lämplig beträffande fordran på ackordslön, provision eller

annan ersättning, som innestår för längre tid än en månad. Beredningen

föreslår därför, att gäldenären på annat sätt bereds ett i huvudsak likvärdigt

skydd. Vid tillämpning av regeln om beneficium skall sålunda, om förord­

nandet avser ackordslön eller liknande, som innestår för längre tid än en

månad, särskild hänsyn tas till detta förhållande. En del av ackordslönen

bör i enlighet härmed regelmässigt undantas för framtida behov. Utmät­

ningsmannen bör om möjligt tillse, att gäldenären under loppet av ett och

samma kalenderår inte ställs sämre än om han hade varit tidsavlönad.

Semestermedel. Beredningen föreslår, att del om möjligt skall undvikas

att lönen tas i anspråk under gäldenärens semester eller i omedelbar an­

knytning till den. Lön som förfaller närmast före, under eller omedelbart

efter gäldenärens semester skall sålunda i princip vara skyddad. Att ovill­

korligt förbud inte har uppställts mot utmätning under sådan tid samman­

hänger med att vissa kategorier arbetstagare har möjlighet att sprida sin

semester och kan tänkas utnyttja denna möjlighet för att försöka hindra

löneutmätning.

Vid utmätning av ackordslön eller liknande, som innestår för längre tid

än en manad, skall inte tillämpas den för andra fall föreslagna regeln om

skydd för lön, som förfaller i anslutning till gäldenärens semester. Enligt

beredningen skulle det fora för långt att resa hinder mot utmätning av så­

dana ersättningar. Gäldenärens behov under semester bör tillgodoses genom

en därefter anpassad tillämpning av beneficiumregeln.

Vidare föreslår beredningen en regel till skydd för ersättning som utgår

i stället för semester. Här åsyftas främst semesterersättning enligt 5 § lagen

den 17 maj 1963 (nr 114) om semester men även särskild semesterlön en-

72

lonen utbetalas. Beredningen anser det lämpligt att frågan om löneutmät-

ning i ett sådant fall överlämnas till utmätningsmannen i gäldenärens hem­

ort. Bestämmelse härom kan enligt beredningen meddelas av Kungl. Maj :t.

2.5.2. Yttrandena

Allmänt. De nya bestämmelserna om utmätning i lön har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Bland de allmänna uttalanden som görs kan nämnas följande.

Hovrätten

för Västra Sverige

understryker, i likhet med många andra instanser, att

bestämmelserna om löneutmätning utgör den betydelsefullaste nyheten i be­

tänkandet.

Försäkringsinspektionen

finner beredningens förslag ändamåls­

enligt och väl ägnat såväl att administrativt förenkla som att väsentligt

effektivisera institutet utmätning i lön. De föreslagna bestämmelserna om

utmätning i lön är enligt

Föreningen Sveriges kronofogdar

synnerligen ange­

lägna. Föreningen anser inte, trots att bestämmelserna i viss utsträckning

får anses vara tämligen komplicerade, att några allvarliga erinringar är

påkallade.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

förklarar att för löntagare i

gemen torde de av beredningen föreslagna reformerna — innebärande effek­

tivare löneutmätning men liberalare beneficium — framstå som en fördel.

Andra instanser som åtminstone principiellt är välvilligt inställda till det

reformerade löneutmätningsinstitutet är t. ex., förutom åtskilliga krono­

fogdemyndigheter,

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län, Förening­

en Sveriges häradshövdingar

samt

TCO.

Kritiska synpunkter, i regel dock beträffande begränsade moment i för­

slaget, förekommer i en del yttranden.

Arbetsmarknadsstyrelsen

finner att den faktiska tillämpningen av de

föreslagna reglerna sannolikt inte kan bli så restriktiv att — som bered­

ningen förutsätter utmätning i lön kan användas bara när gäldenären

har jämförelsevis rikliga inkomster eller, om han saknar familj, har be­

gränsade utgifter för eget behov. Styrelsen är inte säker på att förslaget

ar lämpligt avvägt för den händelse att utmätning i lön skulle komma att

utnyttjas i betydande omfattning för indrivning av bl. a. af färsfordringar

inom kredithandeln.

Från andra håll anmärker man däremot på beredningens återhållsamhet

när det gäller utmätning i lön och menar att bestämmelserna bör ändras

så att borgenärerna får större möjligheter till löneutmätning.

Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län

åberopar till stöd för en sådan åsikt bl. a. att

utmätning i lön — i den mån den är praktiskt genomförbar — är den form

av utmätning som ger det bästa resultatet. Enligt länsstyrelsen är det vidare

vanligt att gäldenär, då han har delgivits sökt utmätning, med lönemedel

frivilligt betalar skulden till utmätningsmannen för att därigenom förhindra

utmätning i annan egendom. En annan instans som anser att beredningen

varit för återhållsam är

Sveriges lantbruksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

dan begränsning av möjligheten till utmätning innebär en för gäldenären

påtaglig stimulans och kan på sikt vara fördelaktig även för borgenären.

Den tid under vilken utmätning i lön icke må ske bör med beaktande av

båda dessa synpunkter bestämmas till tre månader under ett kalenderår.

Svensk industriförening

åter tänker sig en ändring i förslaget så att för

varje borgenärs fordran utmätning får äga rum under högst tre månader

varje år.

KF

påpekar, att det torde vara svårt för utmätningsmannen att avgöra

om särskilda skäl föreligger för en förlängning av den vanligen medgivna

tiden för löneutmätning och att därför en fixerad tid utan möjlighet till

förlängning bör gälla.

Hovrätten för Västra Sverige

föreslår, att en förläng­

ning av tremånaderstiden bara skall få förekomma med hänsyn till ford­

ringens art. Hovrätten anser, att den något oklara innebörden av uttrycket

»särskilda skäl» i beredningsförslaget kan medföra inte obetydliga kom­

plikationer i processen inför utmätningsmannen.

Betalningsovilja. Den särskilda förutsättningen för utmätning i vanlig

lön har visserligen lämnats utan erinran av

flera länsstyrelser

och åtskilliga

andra remissinstanser men har samtidigt av många instanser utsatts för

skarp kritik. En hel del har ansett att förutsättningen bör få falla bort. Hit

hör

exekutionsväsendets organisationsnämnd,

som bl. a. framhåller att det

tänkta förfarandet inte så lätt kan inpassas i den vanliga handläggningen

inför utmätningsmannen. Nämnden anser att de övriga förutsättningarna för

löneutmätning — framför allt ett väl tilltaget beneficium och tidsbegränsning­

en — i tillräcklig utsträckning tillgodoser gäldenärens berättigade krav på

återhållsamhet vid utmätningen. Andra remissinstanser som också är av den

uppfattningen att förutsättningen bör utmönstras är, förutom

några han­

delskammare

och

kronofogdemyndigheter,

bl. a.

KF

och

Sveriges advokat­

samfund.

KF finner det för sin del uppenbart att, om borgenär hos utmät­

ningsman ansöker om utmätning, han tidigare hos gäldenären har gjort

fåfänga försök att få ut sin fordran.

Fullt så långt som till krav på att den särskilda förutsättningen för ut­

mätning i vanlig lön skall utgå sträcker sig inte andra kritiskt inställda

remissinstanser, som

JK, Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige

och

Svenska sparbanksföreningen.

De nöjer sig med att uttala betänkligheter

och föreslå jämkningar i lagtexten.

LO

avstyrker den föreslagna olikheten vid utmätning i vanlig lön och i

ackordslön etc. och menar att den särskilda förutsättningen som föreslagits

beträffande utmätning i vanlig lön skall gälla vid all slags löneutmätning.

Beneficium. Den föreslagna regeln om beneficium har i allmänhet god­

tagits. Till de positivt inställda remissinstanserna hör

hovrätten för Västra

Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, LO

och

TCO.

I några yttranden

framförs emellertid kritik.

Svenska bankföreningen

finner det sålunda inte

erforderligt med ett så vidsträckt beneficium som föreslås. Enligt förening­

76

avgöra vilka regler som är rena förfaranderegler anser nämnden det nöd­

vändigt, att i UL direkt ange vilka bestämmelser i införsellagen som skall

tillämpas vid löneutmätning.

Göta hovrätt

och

hovrätten för Västra Sverige

är också av den uppfatt­

ningen att hänvisningen till införselreglerna bör klargöras genom att till­

lämpliga lagrum i införsellagen anges i lagtexten. Det är vidare

enligt den sistnämnda hovrätten oklart under vilka förutsättningar häv-

ning av löneutmätning kan ske (jfr bet. s. 261).

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

2.6. Gäldenärens beneficium vid sakutmätning

Beträffande gällande rätt hänvisas till 2.1.1. Redogörelse för tidigare re­

former och för utländsk rätt finns i SOU 1964: 57 s. 202—217.

2.6.1. Lagberedningen

Beredningen framhåller följande allmänna synpunkter. Gällan­

de beneficium vid sakutmätning anses knappt tilltaget. Lagstiftningen på

området motsvarar inte nutida åskådning utan kräver en genomgripande

nydaning för att anpassas till tidens krav.

Vid övervägande av grunderna för en reform behandlar beredningen till

en början frågan, om beneficiet bör differentieras med hänsyn till beskaffen­

heten av borgenärens fordran. Det anses i och för sig tänkbart att klassi­

ficera olika fordringar efter deras typiska angelägenhetsgrad, t. ex. så att

beneficium i lösöre och liknande blir mindre när det gäller att genom ut­

mätning ta ut vissa skadeståndsanspråk. Uppgiften att på det sättet värdera

olika slags fordringar är emellertid svår, och rättssystemet torde därigenom

bli alltför komplicerat. Beredningen har därför utgått från att olika ford­

ringar bör behandlas lika i förevarande avseende. Beneficium bör med den­

na utgångspunkt bestämmas på ett sätt som åtminstone genomsnittligt är

skäligt beträffande fordringsanspråk i allmänhet. Den särskilda bestäm­

melsen i bötesverkställighetslagen bör dock behållas.

Beredningen framhåller, att frågan om beneficium bör bestämmas libe­

ralt eller relativt snävt i första hand får bedömas med hänsyn till önske­

målet att upprätthålla en tillfredsställande betalningsmoral. Härvid är

man hänvisad till en allmän skälighetsbedömning. I sammanhanget skall

beaktas inte bara den allmänna standardhöjningen utan också formerna

för den nutida produktionen och distributionen i allmänhet. I sistnämnda

hänseende påpekas att storföretag visserligen vid mera intensiv försäljning

ofta kan gardera sig för det fallet att betalning uteblir i större omfattning,

genom att slå ut den uppkommande förlusten på konsumenterna i form av

något förhöjda priser. Emellertid är det inte önskvärt att konsumenterna

belastas med en kännbar förhöjning som beror på att andra köpare under­

låter att fullgöra sina förpliktelser. Beredningen framhåller att samma syn­

78

tjänstedräkt. Med »andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens

personliga bruk» avses i första hand föremål som gäldenären behöver för

att reda sig, såsom glasögon, hörapparat och protes, eller eljest normalt bär

på sig, såsom fick- eller armbandsur, förlovnings- och vigselringar samt

enklare smycken. Även föremål som inte används i dagligt bruk inbegrips

emellertid. Vidare omfattar regeln andra vanliga föremål som gäldenären

personligen behöver, såsom toalettartiklar och skrivmateriel.

Bedömningen om egendomen sammanlagt håller sig inom skäligt värde

bör i allmänhet kunna ske efter relativt summariska grunder. Beredningen

förordar att man särskilt skall beakta, om gäldenären eller någon i hans

familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom (65 § 2 mom. andra punkten).

Det hör kunna komma i fråga att ta undan exempelvis invalidfordon, sär­

skilda behandlingsanordningar och andra dylika hjälpmedel, även om vär­

det är mera betydande.

2. Bohag. Beredningen föreslår utmätningsskydd för möbler, husgeråd och

annan utrustning som gäldenären behöver för ett anspråkslöst hem och dess

skötsel. Vid bedömningen av vilka föremål som för hemmets del kan tas

undan bör en viss standardisering eftersträvas. Även lokala förhållanden

och särskilda personliga omständigheter får emellertid beaktas. Beredningen

förordar att också när det gäller utrustningen i hemmet hänsyn skall tas

till om gäldenären eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjuk­

dom. Är gäldenärens hustru sjuk, kan det t. ex. vara behövligt att ta undan

arbetsbesparande hushållsmaskiner i större utsträckning än annars.

Beredningen framhåller i sammanhanget att förslaget ger utmätnings-

männen möjlighet att ta hänsyn till de ändringar i den allmänna uppfatt­

ningen som en fortsatt standardhöjning och utvecklingen i övrigt kan kom­

ma att medföra. Föremål som i dag anses ha en viss lyxkaraktär kan om

något decennium ha kommit i var mans ägo och betraktas som normal ut­

rustning för ett hem.

3. Arbetsredskap m. m. Beredningen föreslår skydd för viss utrustning

som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning. Från

utmätning skall enligt förslaget tas undan arbetsredskap och annan utrust­

ning som fordras för dessa ändamål samt djur, foder o. d. som i övrigt be­

hövs för gäldenärens försörjning, allt i den mån sammanlagda värdet inte

överstiger 3 000 kr.

Utmätningsmannens bedömning beträffande vilken utrustning som skall

tas undan maste i varje särskilt fall grunda sig på arten av förvärvsverk­

samhet eller slaget av yrkesutbildning. Utmätningsskyddet kan avse ma­

skiner, kreatur, verktyg, fordon, inventarier, facklitteratur osv. Begräns­

ningarna ligger i behovsprövningen och det maximum som regeln om 3 000

kr. utmärker.

Beredningen har övervägt att — efter mönster av föreskriften i 1 kap. 6 §

lagen om allmän försäkring — förorda en indexreglering av beloppet 3 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

80

skydd utöver det som följer redan därav att hyresrätt i regel inte får över­

låtas utan hyresvärdens samtycke. Det föreslås, att hyresrätt till lägenhet,

som tjänar till stadigvarande bostad för gäldenären eller behövs för hans för­

värvsverksamhet, inte skall få utmätas, även om den på grund av hyres­

värdens samtycke eller av annan anledning får överlåtas.

Vad angår arrende har beredningen inte ansett det praktiskt möjligt att

ge en allmän regel om skydd mot utmätning.

6. Erforderligt underhåll. Beredningen föreslår utmätningsskydd för

pengar, banktillgodohavande, annan fordran och förnödenheter, i den mån

de skäligen fordras för underhåll åt gäldenären intill dess inkomst som täc­

ker behovet är att vänta, dock högst för en månad, om ej synnerliga skäl mo­

tiverar längre tid. Beredningen framhåller, att förslaget avser att ge gälde­

nären skydd för viss tids underhåll. Medan gällande lag ger skydd bara för

»nödtorftigt uppehälle» (65 §) resp. »nödigt underhåll» (67 §), tar förslaget

undan vad som »skäligen fordras för underhåll», vilket är avsett att vara

något liberalare mot gäldenären. Enligt beredningen kan förekomma fall,

när ömmande skäl talar för att medel tas undan för längre tid än en månad,

t. ex. vid arbetslöshet. Undantag från enmånadsgränsen bör sålunda kunna

göras, när synnerliga skäl är för handen.

7. Gäldenärens familjs behov. Beredningen framhåller att benefieiumskyd-

det enligt gällande rätt tillgodoser också gäldenärens makes och oförsörjda

barns eller adoptivbarns behov (se 65 och 67 §§ UL; jfr 27 och 97 §§ KL

samt 7 § InfL). Enligt beredningen bör inte skyddet omfatta alla som bor

i gäldenärens hem. Den anknytning till gäldenären och hans hem som bör

krävas för att en person skall omfattas av skydd i förevarande hänseenden

har beredningen ansett sig kunna uttrycka genom att vederbörande förut­

sätts tillhöra gäldenärens »familj» (bet. s. 239 f).

Beredningen föreslår, att regeln om hänsynstagande till familjen skall till-

lämpas beträffande sådan egendom som har nämnts under punkterna 1—5 i

förevarande avsnitt. Enligt vad beredningen vidare föreslår skall därvid

särskilt beaktas om gäldenären eller någon som tillhör hans familj lider av

lyte eller allvarlig sjukdom. Gränsen vid 3 000 kr. under punkt 3 (som gäller

arbetsredskap m. m.) får därvid i undantagsfall genombrytas.

Vid tillämpningen av vad som sägs under punkt 6 (som gäller erforderligt

underhåll) måste givetvis också beaktas familjens behov. Hänsyn måste

emellertid tas även till underhåll som gäldenären skall utge till personer

utanför den egentliga familjekretsen. Beredningen har därför föreskrivit,

att beneficium som avses i punkt 6 skall bestämmas med skälig hänsyn till

den underhållsbörda som åvilar gäldenären.

8. Beneficium för dödsbo. Beredningen behandlar också frågan om be-

neficiet vid utmätning hos dödsbo. Den omständigheten att gäldenären av­

lider innebär inte att hans familjs skydd mot utmätning bör bortfalla. De

föreslagna bestämmelserna om beneficium bör därför äga tillämpning i

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

82

förgrunden, främst hävning och uppsägning av avtal. Det anförda föran­

leder viss tvekan om lämpligheten av att skydda gäldenärer i den omfattning

beredningen föreslår. Hovrätten medger emellertid att det är ytterligt svårt

.att förutsäga den inverkan en lagändring av denna typ kan ha på gäldenärers

och borgenärers handlande i allmänhet. Det framstår därför trots allt inte

som omotiverat att man liksom beredningen lägger huvudvikten vid de

mera påtagliga fördelar från social och humanitär synpunkt, som följer av

de föreslagna lagändringarna. Hovrätten är dock betänksam beträffande ord­

ningen att i stor utsträckning hänvisa till en fri bedömning utan värde­

gränser. Enligt hovrätten är det tveksamt om man bör frångå de nuvarande,

förhållandevis precisa reglerna om beneficium.

Ett mindre antal remissinstanser ifrågasätter om inte förslaget innebär en

alltför generös bestämning av den egendom som skall förbehållas gäldenä-

ren vid utmätning. Hit hör bl. a.

länsstyrelsen i Norrbottens län, handels-''

kammaren för Örebro och Västmanlands län

samt

kronofogdemyndigheterna

i Skellefteå

och

Eskilstuna distrikt.

Länsstyrelsen i Kalmar län

ifrågasätter, om den föreslagna gränsdragning­

en mellan det utmätningsbara och det utmätningsfria tillgodoser effektivi­

tetskravet i tillräcklig omfattning. Enligt länsstyrelsen bör som stöd för ut­

mätningsmannens bedömning av gäldenärens beneficium i det enskilda fal­

let i särskild ordning fastställas en värdegräns, graderad i förhållande till

familjens storlek. Värdegränsen kan bestämmas med hänsyn till kostna­

derna för anskaffning av olika bruksföremål och genom årlig justering

anpassas till prisutvecklingen.

Beträffande förslagen i detalj innebär remissutfallet följande.

Kläder och annan personlig utrustning samt bohag. Förslagen i dessa de­

lar har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Bara några enstaka

erinringar förekommer.

Göta hovrätt

anser, att man saknar fasta hållpunkter för värderingen och

att det är önskvärt att förslaget förtydligas. I vart fall skulle vägledande ut­

talanden i motiven om ungefärliga värdegränser undanröja tillämpnings-

svårigheter.

Länsstyrelserna i Västerbottens

och

Norrbottens län

anser, att

kompletterande föreskrifter behövs för att möjliggöra enhetlig tillämpning.

Länsstyrelsen i Gotlands län

ifrågasätter om inte uttrycket »enkelt hem»

är att föredra framför »anspråkslöst hem» när det gäller att beskriva i vad

mån bohag får undantas från utmätning. Utmätningsmannen skulle med

det förstnämnda uttryckssättet besparas det känsliga avgörandet, om gälde­

närens hem är anspråkslöst eller anspråksfullt, ett avgörande som inte blir

lättare därigenom att gäldenärens egen subjektiva inställning till det egna

hemmet synes bli relevant.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd

ifråga­

sätter om inte ordet »anspråkslöst» i detta sammanhang verkar otidsenligt.

JK

framhåller att vissa ofta förekommande slag av lösöre utan utpräglad

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

84

värdefullt med en bestämmelse om utmätningsfrihet för mindre varulager

hos rörelseidkare eller i vart fall med ett motivuttalande i ämnet.

Göta hov­

rätt

erinrar om att värdegränsen på 3 000 kr. enligt förslaget får genombry­

tas, om gäldenären eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig

sjukdom och synnerliga skäl föreligger. Hovrätten ifrågasätter om inte vär­

degränsen borde få överskridas också till förebyggande av att mindre rö­

relser, som hantverkares, småhandlares och småjordbrukares, sprängs ge­

nom utmätning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

diskuterar om ett motorfordon kan vara

att betrakta som ett för gäldenärens förvärvsverksamhet erforderligt ar­

betsredskap när gäldenären är bosatt på annan plats än den där han har

sitt arbete. Att fordonet inte bör tas undan från utmätning när annat kom­

munikationsmedel står gäldenären till buds är enligt länsstyrelsen oveder­

sägligt. Men frågan är tveksam i andra fall anser länsstyrelsen.

Föreningen

Sveriges rättshjälps jurister

anser att bedömningen skall vara restriktiv i

frågan vad som verkligen behövs i yrkesverksamheten. Vad föreningen när­

mast åsyftar är risken för att motorfordon inryms bland den utmätnings-

fria egendomen. Ett sådant fordon kan visserligen för gäldenären framstå

som erforderligt men i realiteten inte anses absolut nödvändigt för hans

näring.

Föremål med särskilt personligt värde. Förslaget har så gott som undan­

tagslöst tillstyrkts.

Föreningen Sveriges kronofogdar

förklarar exempelvis

att det är rimligt att gäldenären från utmätning skall få freda en släkt­

klenod, även om denna är antik och således har ett inte ringa värde.

Exeku­

tionsväsendets organisationsnämnd

har inte något att erinra mot lagtexten.

Nämnden ställer sig dock tveksam till frågan om verkligen ett släktföremåi

som har fått antikvärde skall kunna tas undan från utmätning fastän det

ekonomiska värdet vid försäljning inte är obetydligt.

Hyresrätt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Speciella synpunkter utvecklas emellertid beträffande behovet av skydd

för bostadsrätt och arrenderätt. En hel del remissinstanser anser sålunda

att bostadsrätt bör jämställas med hyresrätt. Hit hör

hovrätten för Nedre

Norrland

som säger att bostadsrättsinnehavarens behov av utmätningsskydd

för sin hostad gör sig gällande med samma styrka som hyresgästens. Det

av lagberedningen anförda förhållandet att bostadsrätten kan representera

stora värden anses inte utgöra något avgörande hinder mot utmätnings­

skydd även om särregler härigenom kan vara påkallade.

Länsstyrelsen i

Uppsala län

föreslår, att sådana bostadsrätter där tillhörande lägenhet ut­

gör nödig bostad för bostadsrättsinnehavaren och hans familj undanskiftas

såväl vid utmätning som i konkurs. Andra remissinstanser som anser att

bostadsrätter i viss utsträckning bör vara utmätningsfria är

socialstyrelsen,

kronofogdemyndigheterna i Uppsala, Göteborgs

och

Borås distrikt

samt

Föreningen Sveriges kronofogdar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1968

86

arbetsinkomst som gäldenären förvärvar under konkursen. De nuvarande

reglerna härom i 27 § KL har ansetts böra göras mera liberala. Vidare före­

slås vissa jämkningar i bestämmelserna om förfarandet, när konkursboet

vill göra anspråk på någon del av gäldenärens inkomst.

De nya regler om gäldenärens beneficium som beredningen föreslår under

65 § UL föranleder också, att viss ändring av beneficiumreglerna i 97 § KL

bör vidtas. I samband därmed föreslås en del ändringar i 98 § angående sät­

tet för bestämmande av vad som skall tillkomma gäldenären och hans

anhöriga.

Slutligen föreslås en ändring i 199 § KL, som innehåller föreskrift om

obehörighet för ämbets- eller tjänsteman som har försatts i konkurs att;

utöva sin tjänst under viss tid efter konkursutbrottet.

Beredningen framhåller att den nya införsellagen och de ändringar som

föreslås i UL påkallar följdändringar också i vissa andra lagar och författ­

ningar än KL. De viktigaste av dessa följdändringar avser ett tillägg till 20

kap. FB angående s. k. provisorisk förbindelse att utge underhållsbidrag

samt reglerna i 17 kap. HB om förmånsrättsordningen. Härjämte föreslås

bl. a. ändringar i lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa under-

hållsskyldiga att avflytta från riket samt även att lagen den 15 juni 1930

(nr 316) om införsel i avlöning, pension eller livränta för uttagande av

oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter upphävs och ersätts

med en ny lag i samma ämne.

Beredningen har slutligen förordat vissa ändringar i och tillägg till

UppbF och sjömansskatteförordningen (se hänvisningarna i bet. s. 302

not 1).

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ur 1968

88

håller nuvarande grad av effektivitet och står öppet för exekutivt uttagan­

de av samma slags fordringar som f. n. En viss vidgning föreslås i fråga om

objekten för införsel.

Enligt beredningens förslag skall vidare institutet löneutmätning refor­

meras avsevärt. Viktigast är förslaget att utmätning i lön — självfallet

endast till viss del när det gäller lön i allmänhet — skall kunna ske redan

innan lönen är tillgänglig för lyftning. Därmed undanröjs den främsta or­

saken till ineffektiviteten i nuvarande löneutmätningsinstitut, nämligen

att lönen är utmätningsbar först när gäldenären får lyfta den. När lagbered­

ningen nu har föreslagit en effektivisering av nyss antytt slag, har den också

varit angelägen att utforma de föreslagna bestämmelserna så, att löntagarna

och särskilt då låglönegrupperna får tillräckliga marginaler och skyddas

mot alltför kraftiga ingrepp i inkomsterna. Jag återkommer till den när­

mare avvägningen i det avseendet.

Förfarandet enligt det nya utmätningsinstitutet innebär i sina huvuddrag

följande. Vid löneutmätning liksom vid införsel skall det åligga arbetsgiva­

ren att innehålla viss del av gäldenärens lön och redovisa denna till utmät­

ningsmannen. Löneutmätning skall få äga rum bara under vissa begränsade

förutsättningar. Bl. a. kan nämnas att — beträffande löneinkomster i all­

mänhet — sådan utmätning inte utan gäldenärens medgivande skall få till-

lämpas längre tid än tre månader under ett och samma kalenderår. Enligt

förslaget skall denna tid kunna utsträckas till sex månader, om särskilda

skäl föreligger. Utmätning i lön skall kunna användas för uttagande av alla

sorters fordringar.

Den ordning som beredningen föreslår för utmätning i lön skall — i lik­

het med vad som redan f. n. är föreskrivet vid införsel — gälla även för

utmätning av belopp, vilka utgår som pension eller livränta.

Med hänsyn till det nära sambandet mellan reglerna om exekution i lön

och bestämmelserna om gäldenärens beneficium vid utmätning i allmän­

het har beredningen också tagit upp frågan om vilka regler som bör gälla

beträffande beneficium. Beredningen anser att man, om löneexekution ef­

fektiviseras på föreslaget sätt, kan bestämma gäldenärens allmänna bene­

ficium ganska liberalt. Beredningen har utformat sitt förslag i enlighet här­

med. Om förslagets innebörd kan i korthet sägas följande.

Reglerna om beneficium har i viss utsträckning avfattats så, att de skall

tillåta en fortgående anpassning till den allmänna standardhöjningen. Så­

lunda föreslås inte någon fast värdegräns i fråga om utmätningsförbudet

beträffande kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande gäldenärens

personliga bruk, och inte heller beträffande möbler, husgeråd och annan

utrustning som gäldenären behöver. I fråga om dessa egendomsgrupper

skall man enligt förslaget ta undan från utmätning föremål till »skäligt vär­

de» resp. föremål som behövs »för ett anspråkslöst hem och dess skötsel».

Beträffande arbetsredskap och annan utrustning som behövs för gälde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

90

I anslutning till det sist sagda vill jag dock nämna att, även om en god

betalningsmoral allmänt sett måste anses vara till nytta för kreditväsendet

och omsättningslivet i allmänhet, man också kan tänka sig en negativ ver­

kan, nämligen att den effektiva indrivningsmöjligheten kan inbjuda till en

osund kredithandel. En sådan utveckling skulle möjligen kunna befaras,

om kreditförsäljarna förlitar sig helt på exekutionsmöjligheterna och där­

för inte endast tar lätt på bedömningen av en presumtiv köpares kreditka­

pacitet utan kanske t. o. m. intensifierar sin verksamhet för att få allmän­

heten att köpa på kredit. Jag anser, att en sådan utveckling inte behöver

befaras med anledning av de reformer som här kommer i fråga. Jag vill dock

på den punkten framhålla att man, om utvecklingen skulle föranleda det,

bör överväga att ingripa genom att förbehålla löneutmätningsinstitutet föi

endast vissa kategorier fordringar eller -— omvänt — utesluta vissa slag av

fordringar, t. ex. fordringar på grund av detaljhandelsköp, som inte avser

livsförnödenheter. I nuvarande läge anser jag som redan framgått att man

inte har anledning att utforma lagstiftningen under intryck av sådana far­

hågor.

I sammanhanget finns det anledning att beakta förhållandena på en del

håll utomlands. Man kan konstatera, att i åtskilliga länder ett införsel-

liknande förfarande står öppet för borgenärerna i gemen. I allmänhet

medges gäldenären härvid ett mera rikligt beneficium, när vanliga ford­

ringar skall tas ut än när indrivning skall ske av underhållsbidrag. Exem­

pelvis kan nämnas att i Finland utmätning i lön har fått stor praktisk

betydelse och anlitas för indrivning av alla slags fordringar, inte minst

skatter. Utmätning av annan tillgång försöks i allmänhet först om det skidle

visa sig att löneutmätning inte ger resultat.

I samma mån som exekutionsformerna görs effektivare ökar betydelsen

av att reglerna utformas så, att ett rimligt mått av ekonomisk trygghet

garanteras löntagare-gäldenärer och då särskilt dem som lever i små ekono­

miska förhållanden. För att tillgodose detta måste tillses att den löneexe-

kution som står till buds för fordringar i allmänhet inte ges sådan grad

av effektivitet att gäldenärerna kan komma att pressas otillbörligt. Bered­

ningens förslag att möjligheterna till löneutmätning beträffande avlöning

i allmänhet — skall stå till buds endast under begränsad tid under varje

kalenderår anser jag tillgodose de nu anförda synpunkterna, och det utgör

ett viktigt inslag i det nya löneutmätningsinstitutet.

En annan viktig fråga är det utmätningsskydd som tillförsäkras gäldenä­

rerna. Man har härvid att ta hänsyn till två moment av frågan om gäldenä-

rens beneficium. Dels är det viktigt att det tillses, att en gäldenär förbehålls

en rimlig del av sin löneinkomst och att denna sålunda lämnas fri från an­

grepp genom löneexekution. Dels har man att beakta det förut nämnda

sambandet mellan effektiviseringen av löneexekutionen och beneficiet vid

sakutmätning. Beredningen har i båda dessa avseenden lagt fram förslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

92

ses. Nämnden för fram tanken, att det föreskrivs halv utsökningsavgift för

det fall att utmätningssökanden begär endast löneutmätning (jfr 3 § tredje

stycket kungörelsen den 9 juni 1967, nr 441, om vissa avgifter i utsöknings­

mål m. m.). En ändring av detta slag är enligt min mening ägnad att åstad­

komma den önskade styrningen av exekutionen mot löneutmätning. Bestäm­

melser om utsökningsavgiften kan meddelas av Kungl. Maj :t och behöver

därför inte behandlas vidare i förevarande sammanhang. Jag avser att an­

mäla den frågan senare.

Den andra åtgärden som enligt nämnden bör vidtas avser bestämmelserna

om företrädesordningen mellan införselbara fordringar. Nämnden anser,

att bestämmelserna måste mjukas upp i den delen. Jag kommer senare

att behandla frågan närmare men jag vill redan nu förutskicka att jag

anser mig kunna godta nämndens förslag.

I enlighet med det anförda kan sålunda förutses att de här aktuella

förslagen inte behöver medföra nämnvärda personalökningar.

3.2. Fordringar som skall få tas ut genom införsel resp. genom

löneutmätning

Nuvarande ordning för exekution i lön bygger på att löneutmätning står

öppen för alla slag av fordringar medan införselinstitutet har förbehållits

vissa privilegierade fordringar, nämligen underhållsbidrag, vissa kommu­

nala bidragsfordringar, skatter och allmänna avgifter samt böter och viten.

Denna privilegiering har i dagens läge väsentlig betydelse, eftersom löne­

utmätning f. n. sällan kan genomföras med framgång medan införseln är

en effektiv exekutionsform. Som jag redan har nämnt föreligger nu reform­

förslag som är ägnade att göra löneutmätningen avsevärt effektivare. Ge­

nomförs förslaget, får det inte längre samma betydelse, vilka fordringar som

privilegieras genom att de är införselbara.

Löneutmätning skall enligt beredningens förslag även i fortsättningen

kunna ske för alla slag av fordringar. Några invändningar häremot har inte

förekommit under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till förslaget i den

delen. I det sammanhanget vill jag dock erinra om mitt nyss gjorda uttalan­

de att man har möjlighet att utesluta vissa slag av fordringar om framtida

utveckling skulle ge anledning därtill.

Bland de fordringar som får tas ut genom löneutmätning bör kunna ske

en ^auss

differentiering efter fordringarnas typiska angelägenhetsgrad. Så­

lunda bör det kunna komma i fråga att medge löneutmätning under längre

tid varje år för vissa fordringar än för andra. Denna fråga skall jag be­

handla närmare i det följande, men jag vill framhålla detta redan nu, efter­

som det har sin betydelse när det gäller valet av fordringar som skall få tas

ut genom införsel. Medges inte införsel för fordringen, kan den således ändå

ges en starkare ställning än fordringar i allmänhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

94

ti vare ordning för löneutmätning medför förbättrade indrivningsmöjligheter

i fråga om skadeståndsfordringar. Därtill kommer den nyss nämnda möj­

ligheten att privilegiera vissa fordringar genom att göra det möjligt att få

löneutmätning för dem under längre tid än för andra. Jag kommer i det

följande (under 3.5.) att föreslå att en sådan privilegiering skall kunna

komma i fråga för utomobligatoriska skadestånd och främst då sådana som

grundas på brott.

Fråga är då om det verkligen behövs ytterligare förbättringar av möjlig­

heterna att exekutivt ta ut skadeståndsfordringar av berörd art. Denna

fråga har besvarats nekande av beredningen och de flesta remissinstanserna

har instämt. För min del anser jag att följande förhållanden särskilt bör

beaktas. I åtskilliga fall, när person- eller egendomsskada vållas, ger försäk­

ring den skadelidande ett gott ekonomiskt skydd. Därtill kommer att, som

beredningens överväganden lämnar otvetydiga besked om, avsevärda svårig­

heter är förenade med att föra in skadeståndsfordringar under införselinsti­

tutet. Sålunda är det svårt att på ett invändningsfritt sätt bestämma vilka

skadeståndsfordringar som bör komma i fråga för indrivning genom inför­

sel. Dessutom gäller ju enligt svensk skadeståndsrätt inte någon allmän re­

gel om jämkning av skadestånd med hänsyn till den skadeståndsskyldiges.

ekonomiska förmåga. Skadeståndsbördan skulle därför i vissa fall komma

att belasta den ersättningsskyldige alltför hårt, om införselmöjligheten stod

öppen. Beredningen har diskuterat men förkastat möjligheten att låta dom­

stol fastställa det skadeståndsbelopp som maximalt får tas ut genom inför­

sel. Jag biträder beredningens ståndpunkt att en sådan uppgift inte bör

åläggas domstolarna. Inte heller bör uppgiften åläggas utmätningsmännen,

vilket har föreslagits i något remissvar. På en del håll har ansetts, att det

från kriminalpolitiska synpunkter skulle vara av värde om skadestånd på

grund av brott kunde tas ut genom införsel. Andra har dock haft motsatt

uppfattning. De betänkligheter som i det avseendet har uttalats av kriminal­

vårdsstyrelsen och samtliga hörda skyddskonsulenter måste därvid tillmätas-

stor vikt.

Vad jag sålunda har anfört bör enligt min mening leda till slutsatsen att

inte några skadeståndsfordringar bör få tas ut genom införsel. I fråga om

valet av kategorier av fordringsanspråk som bör vara införselbara ansluter

jag mig alltså till beredningsförslaget.

Kungi. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3.3. Inkomster vari införsel resp. löneutmätning skall få äga rum

Enligt gällande rätt kan införsel äga rum i avlöning, pension, livränta och

vissa med pension och livränta jämställda dagersättningar, som utgår på

grund av sjukdom eller av liknande orsak. Utmärkande för begreppet av­

löning är enligt InfL att avlöningen utgår »för tjänst eller annan arbets-

an ställning».

93

finns på olika håll i gällande rätt, t. ex. i 17 kap. 4 § HB samt i semester-,

arbetsfreds- och socialförsäkringslagstiftningen. Begreppets innebörd i före­

varande exekutionsrättsliga sammanhang bör anses vara densamma som

inom nämnda lagstiftning. Löneexelaition bör alltså vara möjlig i alla de fall

då gäldenären är arbetstagare i civilrättslig mening. Innebörden av detta

arbetstagarbegrepp är emellertid inte fastslagen en gång för alla utan man

får räkna med en fortgående utveckling (jfr uttalandena under förarbetena

till semesterlagen, prop. 1963: 68 s. 51). Man bör dock inte stanna vid detta.

I exekutionsrättsliga sammanhang är det en fördel om man inte behöver

bygga uteslutande på arbetstagarbegreppet. En sådan begränsning av till-

lämpningsområdet skulle knappast vara förenlig med hittillsvarande rätts­

tillämpning. Inte heller skulle den särskilt väl harmoniera med målsätt­

ningen, att införsel och utmätning bör få äga rum när sådan exekution i in­

komst är praktiskt genomförbar. Med hänsyn till det anförda biträder jag

förslaget om att med en särskild kompletteringsregel markera, att löneexe-

kution skall kunna beviljas i vidare omfattning än om arbetstagarbegreppet

är ensamt avgörande.

Vilken räckvidd kompletteringsregeln bör få är en fråga som i huvudsak

kan överlämnas till rättstillämpningen. Till vägledning för denna har be­

redningen närmare utvecklat vad den föreslagna regeln avses innebära i

skilda praktiska fall (bet. s. 94—98). I allt väsentligt kan jag ansluta mig

till dessa uttalanden. På en punkt har dock några remissinstanser framfört

beaktansvärda invändningar, nämligen i fråga om beredningens tanke att

löneexekution enligt förslaget skulle bli möjlig även i utbildningsbidrag till

arbetslösa oavsett att dessa bidrag har ett utpräglat socialt inslag. Jag har

redan i det föregående antytt, att jag anser att sociala hänsyn kan tala emot

löneexekution i vissa fall. Jag åsyftade därvid särskilt utbildningsbidragen

och därmed jämförliga bidrag, t. ex. flyttningsbidrag till arbetslösa, närings­

hjälp till handikappade m. fl. och bidrag till anskaffning av motorfordon för

handikappade. Enligt min mening bör i detta avseende rättsfallet NJA

1963 s. 494 — som innebar att införsel inte medgavs i dåvarande omskol-

ningsbidrag med hänsyn till bl. a. bidragens sociala karaktär — alltjämt

vara vägledande. För att lagtexten inte skall ge intrycket att sådana hän­

synstaganden är uteslutna förordar jag en mindre jämkning i förslaget.

Enligt beredningens förslag skall det avgörande vara — förutom att det är

fråga om ersättning för personlig arbetsinsats — att gäldenärens

arbetsför­

hållanden

är jämförliga med en arbetstagares. Jag förordar att man inte be­

tonar arbetsförhållandena enbart utan föreskriver, att gäldenärens

ställning

när han gör arbetsinsatsen skall vara jämförlig med en arbetstagares. Detta

allmännare uttryck gör att utrymme skall finnas för sociala hänsynstagan­

den av förut berörd art. Jag menar att i omskolningsfallen bidragsmottaga-

ren gentemot arbetsmarknadsverket inte intar den ställningen att han så att

säga säljer sin arbetskraft på ett sätt som är jämförligt med arbetstagares

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

3.4. Andra frågor beträffande införselinstitutet

Beredningen har även i andra hänseenden än dem som jag har behandlat

under 3.2. och 3.3. föreslagit viss modernisering av införselinstitutet. Jag

ämnar i förevarande sammanhang ta upp reglerna om forum och om förbe­

hålls- och införselbelopp. Jag kommer också att beröra vissa föreslagna be­

stämmelser, som saknar motsvarighet i gällande lag och som handlar om åt­

gärder mot vissa illojala förfaranden och om jämkning av underhållsbidrag.

I övrigt behandlar jag förslagen i specialmotiveringen under 5.1.

Forum.

Enligt nuvarande ordning tas fråga om införsel upp av den ut­

mätningsman inom vars tjänstgöringsområde lönen till gäldenären betalas

ut. I olika sammanhang har framställts önskemål om sådan ändring att

behörigheten i stället tillkommer utmätningsmannen i gäldenärens hem­

ort. Beträffande forum vid utmätning gäller sedan några år tillbaka att ut­

mätning alltid kan sökas, där gäldenären har sitt hemvist, dvs. där han är

bosatt. I andra hand gäller att utmätning av egendom, som finns på annan

ort, också kan sökas där egendomen är, och utmätning av fordran i pengar

får sökas, där den förpliktade är, även om fordringen anses vara lokaliserad

till annan ort.

Beredningen har beträffande forum i införselmål som huvudregel föresla­

git, att behörigheten skall tillkomma utmätningsmannen i gäldenärens hem­

ort. Förslaget innebär alltså en brytning med gällande rätt och en anpass­

ning till reglerna om forum vid utmätning. Vid remissbehandlingen har för­

slaget i allmänhet mottagits gynnsamt. Flertalet remissinstanser är positivt

inställda. Dock är det en del som avstyrker förslaget.

Enligt min mening talar starka skäl för beredningens förslag. Vid införsel

skall sålunda gäldenären alltid förbehållas ett visst belopp och det är viktigt

att det material som ligger till grund för utmätningsmannens beslut i detta

hänseende blir så fylligt som möjligt. Uppenbarligen har utmätningsmannen

i gäldenärens hemort de största förutsättningarna att skaffa fram sådant

material.

Vidare vill jag erinra om att UL:s ganska nyligen införda forumbestäm­

melser, vilka jag nyss nämnde, tillkom bl. a. för att höja exekutionsväsen­

dets funktionsduglighet. De hittillsvarande erfarenheterna av bestämmelser­

na är goda. Genom att samordna forumreglerna i införsellagen med dem i

UL torde nu ytterligare ett steg kunna tas i strävandena att genomföra en

tidsenlig och effektiv exekutiv verksamhet. Speciellt viktigt är uppenbarli­

gen att ensartade forumregler kommer att gälla för all exekution i lön. En

person som samtidigt utsätts för införsel och löneutmätning bör kunna räk­

na med att det är en enda myndighet som handhar all den exekutiva verk­

samheten. I sammanhanget är av betydelse att gäldenären vid löneutmät­

ning — som jag strax skall utveckla närmare — skall få åtnjuta ett väsent­

ligt större beneficium än vid införsel. Kraven på utredningen om gäldenä-

100

malt företas av utmätningsmannen i anställningsorten. Den omständigheten

att i sådana fall utmätningsmannen i hemorten får överlåta arbetet att kon­

trollera arbetsgivaren och eventuellt göra framställning om utmätnings-

åtgärd torde inte behöva tillmätas så stor betydelse i förevarande samman­

hang.

1 förhållandet mellan utmätningsmannen och arbetsgivaren är det emel­

lertid en omständighet som vid remissbehandlingen har tilldragit sig spe­

ciell uppmärksamhet. Vad jag avser är frågan om arbetsgivare och förmåns-

utbetalare skall få redovisa medel, som har innehållits, med utmätnings­

mannen i utbetalningsorten som mellanhand. Enligt beredningens förslag

skall redovisning undantagsvis få äga rum på det sålunda angivna sättet.

Det torde emellertid kunna befaras att redovisning via utmätningsmannen i

utbetalningsorten skulle få vidare tillämpning än beredningen har tänkt sig.

Övergångsvis kan det tänkas att arbetsgivarna och förmånsutbetalarna skul­

le komma att utsätta utmätningsmännen för ett visst tryck för att få behålla

den nuvarande och inarbetade ordningen för redovisning. En sådan utveck­

ling kan inte godtas. Det är inte bara fråga om att systemet med redovisning

via mellanhand blir tungrott för utmätningsmännen och för med sig dub­

belarbete. Därtill kommer, som riksrevisionsverket har understrukit, att

kritik kan riktas mot systemet ur bokförings- och revisionsteknisk syn­

vinkel. På grund härav anser jag att avsteg inte i något fall bör få ske från

ordningen med redovisning direkt till den utmätningsman som handhar in­

förseln. Jag utgår från att arbetsgivare och förmånsutbetalare ganska snart

skall vänja sig vid den nya ordningen.

Jag godtar alltså beredningens förslag i forumfrågan, frånsett förslaget att

utmätningsmannen i anställningsorten skall få anlitas som mellanhand

beträffande redovisningen.

Förbehållsbelopp och införselbelopp.

Beredningen har i huvudsaklig över­

ensstämmelse med gällande rätt föreslagit, att utmätningsmannen i sitt be­

slut om införsel skall bestämma dels hur mycket som skall innehållas av

gäldenärens lön (införselbeloppet), dels ett belopp som skall vara förbehål­

let gäldenären (förbehållsbeloppet).

Vad först angår det belopp som skall förbehållas gäldenären har bered­

ningen utformat bestämmelsen i ämnet så att den avviker något från mot­

svarande föreskrift i InfL. Avvikelserna kommer jag att behandla i speci­

almotiveringen till den nya införsellagen under 5.1. Emellertid har en annan

hithörande fråga tagits upp under remissbehandlingen. Bakgrunden är föl­

jande. I viss utsträckning har förekommit att beslut om införsel har med­

delats med ett schablonmässigt förbehållsbelopp som har fastställts utan att

utmätningsmannen har verkställt erforderlig utredning i fråga om gäldenä­

rens behov. Det har i stället fått ankomma på gäldenären att begära jämk­

ning när införseln är för betungande. På det sättet har utvecklingen på sina

håll tenderat i riktning mot en ordning liknande den som tillämpas vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968

102

med arbetsgivaren och åstadkommer arrangemang varigenom han kan få

sitt försörjningsbehov tillgodosett trots att obetydlig eller kanske ingen lön

utgår för hans arbete.

Gällande lag medger inte några exekutiva ingripanden i de här åsyftade

situationerna. Beredningen har emellertid för vissa införselmåls del före­

slagit bestämmelser med stöd av vilka utmätningsmannen skall kunna åläg­

ga arbetsgivaren att betala ersättning. Sådant åläggande får enligt förslaget

meddelas, om gäldenären arbetar hos make eller annan i dennes förvärvs­

verksamhet utan lön eller mot uppenbart för låg ersättning och

underhålls­

bidrag eller kommunal bidragsfordran

till följd därav inte kan tas ut genom

införsel. Arbetsgivaren skall åläggas att utge så mycket som hade kunnat

tas ut genom införsel, om skälig lön hade utgått för arbetet.

Remissopinionen är i huvudsak positiv till förslaget. Bara några enstaka

remissinstanser har avstyrkt med åberopande av att förslaget pålägger ut-

mätningsmännen alltför vanskliga avgöranden.

För egen del är jag, liksom det övervägande antalet remissinstanser, över­

tygad om att utmätningsmännen skall kunna handha den här ifrågavarande

uppgiften tillfredsställande. Jag vill särskilt understryka att lagtexten inte

tillåter ingripanden annat än i uppenbara fall. Som beredningen har påpekat

är den omständigheten att ersättningen understiger marknadsmässig lön

inte tillräcklig för ett ingripande. Utmätningsmannen skall vid sin prövning

också ta hänsyn till om gäldenären på grund av sjukdom eller av annan an­

ledning inte förmår prestera en fullgod arbetsinsats. Beredningen har ansett,

att hänsyn måste tas även till sådana förhållanden som att arbetsgivarens

ekonomi inte tillåter att han anlitar arbetskraft med sedvanliga lönekrav

(bet. s. 176). En remissinstans har menat att detta bör antydas i lagtexten.

Jag har emellertid inte övertygats om att detta är en tillräckligt praktisk

situation för att motivera en jämkning av lagtexten. Jag biträder alltså be­

redningens förslag.

Jämkning av underhållsbidrag. Underhållsbidrag kan i vissa fall vara be­

stämda till högre belopp än som motsvarar den underhållsberättigades be­

hov. Särskilt kan detta gälla bidrag som den ena maken har att utge till den

andra, trots att makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anled­

ning än söndring eller hem- eller äktenskapsskillnad. Den ena maken kan

sålunda ha medgivit eller utfäst ett för högt underhåll till den andra i avsikt

att lönen skulle bli oåtkomlig för borgenärerna. Även när en otillbörlig av­

sikt inte har förekommit kan bidraget vara så bestämt, att det inte rimligen

i sin helhet bör få företräde framför övriga borgenärers krav.

Gällande lag innehåller en bestämmelse av intresse för den åsyftade situa­

tionen, nämligen 16 § InfL. Enligt denna paragraf får belopp som har inne­

hållits till betalning av underhållsbidrag i princip inte utmätas. Emellertid

får utmätning äga rum om det innehållna beloppet avser underhållsbidrag

till make men makarna sammanbor eller lever åtskilda av annan anledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1068

104

mare behandla de villkor för utmätning i lön som innefattas i beredningens

förslag och det tänkta förfarandet beträffande denna exekutionsform.

Enligt beredningens mening bör bestämmelserna om de förutsättningar

under vilka utmätning i lön skall få användas utformas så, att man tillgodo­

ser synpunkten att denna exekutionsform blir tillämpad med återhållsam­

het. Beredningens ståndpunkt grundar sig, som jag förut har nämnt, på

överväganden beträffande den mest lämpliga avvägningen mellan borgenärs-

och gäldenärsintressena. Med några enstaka undantag har remissinstanserna

godtagit tanken på återhållsamhet. Från kommunalt håll och från företrä­

dare för industrin har till förmån för en restriktiv tillämpning speciellt åbe­

ropats, att de nya reglerna kommer att belasta arbetsgivarna i administrativt

hänseende.

Själv anser jag att möjligheten till utmätning i lön bör vidgas under iakt­

tagande av viss försiktighet betingad både av de gäldenärsintressen som jag

berörde under 3.1. och av hänsyn till arbetsgivarna. Jag vill i sistnämnda

hänseende betona att med en begränsad tillämpning av utmätning i lön den

administrativa belastningen för arbetsgivarna inte behöver bli så stor.

Från något remisshåll har väckts förslag om särskild ersättning till ar­

betsgivarna för det arbete som de åläggs att ombesörja. Jag vill med anled­

ning därav erinra om att riksdagen upprepade gånger har avslagit motioner

med förslag om att arbetsgivare skall få ersättning av allmänna medel för

arbete av liknande karaktär (jfr ABU 1968: 5). Enligt min mening finns det

inte skäl att nu göra annat ställningstagande.

Några remissinstanser har under hänvisning till praktiska och organisa­

toriska synpunkter ansett att all exekution i lön helst bör ske under gemen­

sam form, oavsett exekutionsfordringens karaktär. Löneutmätningen skulle

i så fall utformas som en specialform av införsel. Beredningen har emeller­

tid som skäl mot en sammansmältning av införselinstitutet och institutet

utmätning i lön åberopat bl. a., att olika förutsättningar för resp. instituts

användning måste föreskrivas och att även rättsverkningarna bör bli olika.

Jag delar beredningens mening och anser att löneutmätningsinstitutet bör

regleras för sig i UL. En annan sak är att regleringen där i vissa delar kan

ske genom hänvisningar till införsellagen.

1 beredningsförslaget har gjorts skillnad mellan dels lön i allmänhet och

dels ackordslön, provision eller annan ersättning som innestår för längre

tid än en månad. Beträffande

lön i allmänhet

föreslås förutsättningarna för

utmätning bli särskilt restriktiva. Sålunda uppställer beredningen som villkor

för utmätning i sådan lön mot gäldenärens bestridande bl. a. att det skall

vara uppenbart, att gäldenären underlåter att skäligen efter förmåga göra

rätt för sig. Fordran på

arbetsersättning som innestår för längre tid än en

månad

får däremot utmätas, även om omständigheterna inte är sådana som

nu har sagts. Beredningen framhåller, att det främst är sistnämnda typ av

fordran som nu vid löneutmätning tas i anspråk och beredningen har inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1968