NJA 2016 s. 819

Två män har var för sig, men i en följd, genomfört samlag och jämförliga sexuella handlingar med en målsägande som har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Genom att fler än en person på detta sätt har förgripit sig på målsäganden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt har våldtäkten bedömts som grov.

Varbergs tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Varbergs tingsrätt mot A.H. för grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första, andra och fjärde styckena BrB, för grov stöld enligt 8 kap. 4 § BrB samt för olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket BrB med följande gärningspåståenden (domsbilaga 1).

A.H. och en annan person har, den 7 mars 2015 i en personbil vid Torpasjön i Fjärås, samt även under bilfärden mellan Sandsjöbacka och Torpasjön, tillsammans och i samförstånd med varandra, under det att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation genomfört samlag med målsäganden genom att med våld och kraft slita av hennes kläder, hålla isär hennes ben och slicka henne i underlivet, trycka in sina fingrar i hennes underliv och mun, betvinga henne med sin kroppstyngd samt med våld och kraft trycka in sina könsorgan i hennes underliv. Den särskilt utsatta situationen grundas på att målsäganden befann sig ensam med de två gärningsmännen i en personbil och att hon befann sig i ett sömndrucket tillstånd, stundvis handlingsförlamad och kroppsligt utslagen, och var påverkad av alkohol och narkotika. A.H. och den andre personen har vid samma tillfälle olovligen berövat målsäganden friheten genom att under och efter den fullbordade våldtäkten tvinga henne att kvarstanna i och följa med i personbilen, från Torpasjön i Fjärås till Oskarsbergs busshållplats i Kungsbacka, samt genom att olovligen tillgripa bland annat hennes mobiltelefon, körkort, bankomatkort och träningskort.

Våldet i samband med våldtäkten har orsakat målsäganden smärta, sårskada i underlivet och ett blåmärke på vänster lår.

Brottet är med hänsyn till tillvägagångssättet vid gärningen att anse som grovt samt särskilt med hänsyn till att två personer förgripit sig på målsäganden och då gärningen begåtts under det att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation, och då gärningsmännen tillgrep bland annat målsägandens mobiltelefon, körkort, bankomatkort och träningskort samt förhindrade henne att lämna bilen. Genom gärningen har A.H. visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Målsäganden biträdde åtalet. Vidare yrkade hon att A.H. skulle förpliktas att till henne betala 232 492 kr jämte ränta. Av beloppet avsåg 200 000 kr ersättning för kränkning, 16 800 kr ersättning för sveda och värk, 10 761 kr ersättning för inkomstförlust samt 4 931 kr ersättning för kostnader, bl.a. förstörda kläder och en förstörd Iphone.

A.H. förnekade gärningarna. Han medgav att han hade haft samlag med målsäganden men hävdade att det hade skett med hennes samtycke.

A.H. bestred målsägandens skadeståndsanspråk, utom såvitt avsåg ersättning för den förstörda telefonen, som han medgav att betala. Han vitsordade en kränkningsersättning om 100 000 kr.

Åklagaren påstod vidare att A.H. hade gjort sig skyldig till narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen (1968:64) och narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för narkotikasmuggling (domsbilaga 2).

A.H. erkände dessa gärningar.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Niklas Eldelind) anförde följande i dom den 18 december 2015.

Utredningen (avseende domsbilaga 1)

- - -

Ostridiga omständigheter

Natten mellan den 6 och 7 mars 2015 befann sig målsäganden på Hard Rock Café i Göteborg där hon träffade A.H. och M.H. De kände inte varandra sedan tidigare men började prata med varandra och beslutade sig i samband med att Hard Rock Café stängde kl. 03.00 att lämna krogen gemensamt för en efterfest tillsammans.

De gick till A.H:s bil, en Volvo 845 Sedan för vidare färd till en efterfest. I bilen rökte målsäganden tre bloss på en cigarett som innehöll marijuana och som hon fick från M.H. A.H. körde bilen, målsäganden satt i passagerarsätet och M.H. i baksätet.

Uppgifterna går isär om var efterfesten skulle äga rum och kring vilka planer de hade för den fortsatta kvällen. Någon efterfest ägde dock aldrig rum och målsäganden bad att bli körd hem. De körde söderut på E6:an från Göteborg och stannade till på Shells bensinstation i Sandsjöbacka. De båda männen gick in och handlade vatten, tuggummi och en souvenir medan målsäganden satt kvar i bilen.

Färden gick därefter vidare söderut på E6:an och de stannade så småningom på en rastplats som ligger i norrgående riktning längs motorvägen. På rastplatsen hade A.H. och M.H. i tur och ordning vaginala samlag med målsäganden.

Strax därefter upptäcktes att målsägandens mobil, som användes tidigare under bilfärden, saknades. De letade samtliga efter mobilen men återfann den inte. De körde sedan mot Kungsbacka där målsäganden så småningom lämnade bilen och parterna skildes åt.

Teknisk utredning

- - -

Förhör

- - -

Domskäl

Målsäganden har på ett detaljerat sätt i omfattande förhör inför rätten berättat om vad hon upplevt. Enligt vad som framkommit av utredningen har hennes berättelse i allt väsentligt varit konstant över tid. Försvaret har pekat på enskilda avvikelser i hennes uppgifter men dessa snarare styrker hennes trovärdighet då de varit av mindre betydelse för händelseförloppet och en alltför ordagrann återgivning av vad som uppgetts i polisförhör snarast skulle göra att berättelsen framstod som statisk och mindre trovärdig. Målsäganden har vidare tagit god tid på sig innan hon svarat och gett intryck av att noga överväga sina svar. Hon har vidare spontant berättat om sådant som varit mindre fördelaktigt för henne. Inte heller har hon gett sken av att överdriva eller att ha något intresse av att felaktigt utpeka A.H. för ett så allvarligt brott som nu är ifråga.

Det hjälplösa tillstånd målsäganden berättat om att hon försatts i har vid första åsynen framstått som svårförklarligt mot bakgrund av den ringa mängd cannabis hon uppgett att hon intagit och att hon i övrigt inte har förefallit särskilt berusad. Målsägandens uppgifter härvidlag vinner dock avsevärt stöd av vad som framgår av den rättskemiska analysen. Tingsrätten har fäst särskilt avseende vid vad överläkare Maria D Chermá uppgett i sitt förhör om att intag av cannabis som sker hastigt av en ovan rökare medför särskilt hög risk att försättas i ett sådant tillstånd som målsäganden berättat om och att effekten av cannabis kan förstärkas av alkohol och andra mediciner målsäganden intagit.

Målsäganden har berättat om att hon visserligen rökt cannabis tidigare men att det var mycket längesen. Hon var således ovan vid cannabisrökning och intaget har skett hastigt. Målsäganden har vidare uppgett att symptomen har börjat i nära anslutning till cannabisintaget. Tingsrätten finner således att vad som framkommit genom den rättskemiska analysen och Maria D. Chermás uppgifter förklarat att det är möjligt att hamna i ett sådant tillstånd målsäganden beskrivit under angivna förutsättningar. Dessa uppgifter i förening med hur målsäganden beskrivit att tillståndet uppkommit samt hur det yttrat sig gör sammantaget att det föreligger starkt stöd för att målsäganden faktiskt hamnat i ett sådant tillstånd.

Målsäganden har så snart hon haft möjlighet påkallat hjälp. De uppgifter A.Ö. lämnat om målsägandens agerande i samband härmed och de uppgifter hon berättat att målsäganden då lämnat ger ytterligare stöd för åtalet. Vidare har av vittnesförhören framkommit en tydlig bild av att målsäganden för dem uppgett att hon blivit våldtagen på i allt väsentligt samma sätt som hon gjort inför tingsrätten. Detsamma gäller det SMS målsäganden skickade till sin väninna S.B. på kvällen den 8 mars 2015. Uppgifterna målsäganden lämnade till polismannen L.B. vid deras första kontakt i receptionen på polishuset omedelbart efter händelsen innehåller vissa felaktigheter. Detta gäller bl.a. platsen för våldtäkten. Om detta beror på att L.B. missuppfattat målsäganden eller om målsäganden faktiskt lämnat en felaktig uppgift är oklart. Oavsett vilket är vad som framkommit vid det tillfället inte ägnat att påverka målsägandens trovärdighet eftersom målsäganden då var skakad och de felaktiga uppgifterna inte har någon bäring på om målsäganden faktiskt utsatts för en våldtäkt eller ej.

Ingen av vittnena som hörts inför tingsrätten har tvivlat på att det målsäganden berättat för dem varit riktigt. De uppgifter målsäganden har lämnat är också förenliga med den tekniska utredningen.

Vad som framkommit om målsägandens psykiska mående är inte ägnat att påverka bedömningen av hennes trovärdighet eller tillförlitlighet.

Sammantaget finner tingsrätten att målsäganden framstår som trovärdig och tillförlitlig samt att hennes uppgifter stöds av den övriga utredningen.

Den berättelse A.H. lämnat har inte innehållit några uppenbara lögner och är inte så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Vissa avgörande punkter i berättelsen förefaller dock mindre sannolika. Om det varit såsom A.H. påstått att målsäganden var intresserad av en trekant förefaller det som svårbegripligt varför denna trekant inte kunde äga rum hemma hos målsäganden som de ändå skulle köra hem utan istället skulle äga rum på en parkeringsplats vid motorvägen. Vidare torde det vara omöjligt att utföra en sådan aktivitet inuti det fordon de färdades i. Trekanten skulle i så fall fått äga rum utomhus vilket torde, med tanke på att det var början av mars och det klimat som då råder, varit ytterst oangenämt. Att målsäganden sagt så framstår således som osannolikt. Vidare talar det förhållandet att målsäganden inte följde med in för att handla på Shell Sandsjöbacka mer för vad hon själv uppgivit, om att hennes tillstånd var sådant att hon inte förmådde följa med in, snarare än att hon i det läget önskade ha en trekant.

Tingsrätten finner vid en sammanvägd bedömning att de uppgifter A.H. lämnat om händelseförloppet inte rubbar målsägandens trovärdighet eller tillförlitligheten av de uppgifter hon lämnat. Vid bedömningen har särskild hänsyn tagits till det starka stöd målsägandens uppgifter vinner av utredningen i övrigt.

Gärningen ska således bedömas utifrån de uppgifter målsäganden lämnat. Målsäganden har i allt väsentligt berättat i enlighet med vad åklagaren angett i sin gärningsbeskrivning. Den situation målsäganden befunnit sig i måste, särskilt med hänsyn till hennes tillstånd som varit hjälplöst, och med beaktande av vad åklagaren i övrigt angett vara att anse som en särskilt utsatt situation. I en sådan situation kan giltigt samtycke till samlag inte lämnas och något samtycke har heller inte lämnats. Det är även utrett att det våld åklagaren angett har utövats.

Målsäganden har berättat om att A.H. påkallat hennes uppmärksamhet flera gånger under bilfärden, bland annat genom att knuffa på henne. När denne insett att hon inte var kontaktbar har han övergått till att tala med M.H. på ett annat språk. De båda har därefter börjat skratta och inlett de sexuella övergreppen tämligen omgående. Genom det händelseförlopp som härigenom är utrett framgår att A.H. var medveten om målsägandens tillstånd samt att han agerat tillsammans med M.H. när övergreppen begicks. De har således agerat tillsammans och i samförstånd i syfte att våldta målsäganden. A.H. har vidare varit behjälplig när det gäller M.H:s gärning såtillvida att han hjälpt denne föra målsäganden från framsätet till baksätet i syfte att M.H. där skulle kunna våldta henne.

A.H. ska således dömas för våldtäkt. A.H. har genom den gärning han begått visat särskild hänsynslöshet och råhet på det sätt åklagaren angett. Gärningen är därför att anse som grov våldtäkt.

Vad gäller övriga rubriceringar har inte framgått att A.H. haft någon avsikt att tillgripa målsägandens telefon eller övriga tillhörigheter. Åtalet för grov stöld ska således lämnas utan bifall. Inte heller har framkommit att A.H. på sätt åklagaren angett gjort sig skyldig till olaga frihetsberövande. Det får tas för gott att A.H. efter våldtäkten hade för avsikt att köra hem målsäganden i enlighet med hennes önskemål. Att så inte skedde synes ha berott på det tumult som uppstod i samband med att målsäganden med våld försökte orsaka en trafikolycka i syfte att påkalla uppmärksamhet så att polis skulle komma till platsen snarare än en avsikt att beskära målsägandens frihet. Åtalet ska således även i denna del lämnas utan bifall.

Åtalet i domsbilaga 2

A.H. har erkänt gärningarna. Erkännandet stöds av den övriga utredningen. Åtalet är härigenom styrkt och rätt rubricerat.

Påföljd

A.H. ska dömas för mycket allvarlig brottslighet. Annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga. Straffvärdet för den grova våldtäkten uppgår till fängelse fyra år. Straffvärdet för narkotikabrottsligheten uppgår till något över ett års fängelse. I den delen är dock tingsrätten, då brottet i vart fall delvis begåtts i Norge, enligt 2 kap. 2 § BrB förhindrad att döma ut ett strängare straff än det A.H. skulle fått i Norge. Norsk åklagare har upplyst att A.H. inte skulle fått ett längre straff än fängelse ett år för gärningen i Norge. Med hänsyn härtill ska narkotikabrottsligheten tillmätas ett straffvärde om fängelse ett år. Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse fyra år sex månader. Fängelsestraffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet.

Skadestånd

Vid angiven utgång i ansvarsdelen är A.H. skyldig att ersätta målsäganden den skada han vållat. Vad gäller ersättning för kränkning ska denna i enlighet med Brottsoffermyndighetens praxis bestämmas till 150 000 kr. Vad gäller inkomstförlust, patientavgifter samt sveda och värk gör tingsrätten den bedömningen att de i allt väsentligt är orsakade av den grova våldtäkt A.H. utsatt målsäganden för. Han ska därför ersätta dessa kostnader fullt ut.

Målsäganden har vidare uppgett att kläderna inte går att använda dels på grund av att polisen förstört dem i samband med provtagning och dels på grund av att de påminner henne alltför starkt om händelsen. Tingsrätten finner i denna del att det förhållandet att polisen förstört kläderna i samband med provtagning inte är en skada som A.H. ska stå för. Dock har han, på grund av gärningens karaktär, haft att räkna med att kläderna blir obrukbara för målsäganden. Han ska således ersätta dessa. Begärda belopp får anses skäliga. I övrigt råder ej tvist.

- - -

Domslut

Tingsrätten dömde A.H. för grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första, andra och fjärde styckena BrB, för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen samt för narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och 6 § första stycket lagen om straff för smuggling till fängelse 4 år 6 månader. Åtalen för grov stöld och olaga frihetsberövande ogillades.

A.H. förpliktades att utge skadestånd till målsäganden med 182 492 kr jämte ränta.

Hovrätten för Västra Sverige

A.H. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. Han yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för grov våldtäkt. Under alla förhållanden yrkade han strafflindring. Han yrkade att målsägandens skadeståndsyrkanden skulle lämnas utan bifall eller i vart fall sättas ned. Dock medgav han att betala yrkad ersättning för mobiltelefon. Han vitsordade kränkningsersättning med 100 000 kr samt sätten att beräkna inkomstförlust och ränta.

Hovrätten

Åklagaren överklagade och yrkade att A.H. skulle dömas till ansvar för samtliga åtalade gärningar samt att påföljden skulle skärpas.

Även målsäganden överklagade. Hon biträdde åtalet och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Part bestred motparts ändringsyrkanden.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen till följande lydelse.

A.H. och annan person har, den 7 mars 2015 i en personbil vid Torpasjön i Fjärås samt även under bilfärden mellan Sandsjöbacka och Torpasjön, tillsammans och i samförstånd med varandra, under det att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation genomfört samlag med målsäganden genom att med våld och kraft slita av hennes kläder, hålla isär hennes ben och slicka henne i underlivet, trycka in sina fingrar i hennes underliv och mun, betvinga henne med sin kroppstyngd samt med våld och kraft trycka in sina könsorgan i hennes underliv. Den särskilt utsatta situationen grundas på att målsäganden befann sig ensam med de två gärningsmännen i en personbil och att hon befann sig i ett sömndrucket tillstånd, stundvis handlingsförlamad och kroppsligt utslagen, och var påverkad av alkohol och narkotika. A.H. och den andre personen har vid samma tillfälle olovligen berövat målsäganden friheten genom att efter den fullbordade våldtäkten tvinga henne att kvarstanna i och följa med i personbilen, från Torpasjön i Fjärås till Oskarsbergs busshållplats i Kungsbacka, samt genom att olovligen tillgripa hennes mobiltelefon.

Våldet i samband med våldtäkten har orsakat målsäganden smärta, sårskada i underlivet och ett blåmärke på vänster lår.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Karin Jungerfelt och Ann-Carin Glimstedt, hovrättsassessorn Helena Bergstrand, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 26 februari 2016.

Hovrättens domskäl

Skuldfrågan

I enlighet med tingsrättens dom, som i denna del inte överklagats, har A.H. gjort sig skyldig till narkotikabrott och narkotikasmuggling.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att målsäganden är trovärdig och tillförlitlig samt att hennes uppgifter stöds av den övriga utredningen. Det som förekommit i hovrätten ändrar inte denna bedömning.

Hovrätten delar även tingsrättens bedömning att A.H:s berättelse i sig inte är så osannolik att den skulle kunna lämnas utan avseende, men att den innehåller flera mindre sannolika moment. Till detta kommer, med hänsyn till vad A.L. berättat, att det i hög grad är osannolikt att målsäganden har presenterat sig som Gabriella, såsom A.H. hävdat. Liksom tingsrätten anser hovrätten att vid en sammanvägd bedömning är inte A.H:s berättelse om händelseförloppet sådan att den på något sätt rubbar målsägandens berättelse. Genom målsägandens berättelse och den bevisning som stöder denna, är det således styrkt att A.H. och en annan man har haft samlag med målsäganden under det att hon var i en sådan särskilt utsatt situation som anges i gärningsbeskrivningen. Det är alltså styrkt att A.H. har våldtagit målsäganden.

Beträffande åtalet för stöld och olaga frihetsberövande ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning, att åtalet i dessa delar ska ogillas.

Fråga är om den våldtäkt som A.H. har utsatt målsäganden för är sådan att den ska betraktas som grov. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet, enligt 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB. En samlad bedömning över gärningens svårhet ska göras, för att avgöra om gärningen totalt sett ska bedömas som grov (se prop. 2004/05:45 s. 139 f.).

A.H. har vid brottet inte utövat sådant våld, hot eller på annat sätt visat sådan särskild hänsynslöshet att brottet på de grunderna ska bedömas som grovt. Den omständighet som i detta fall främst talar för att brottet ska bedömas som grovt är att det var två gärningsmän inblandade. Det var dock när A.H. stannat bilen som de allvarligaste delarna av övergreppen ägde rum. Målsäganden uppfattade det som att A.H. då var ensam med henne och att den andre mannen hade lämnat bilen. Den andre mannen deltog alltså just då inte i övergreppet. Inte heller deltog A.H. när den andre mannen hade samlag med målsäganden. Dock agerade de båda männen - förutom i det inledande skedet - tillsammans när de flyttade målsäganden från framsätet till baksätet i syfte att den andre mannen skulle förgripa sig sexuellt på henne. Gärningsmännens agerande tillsammans är försvårande. Vid en samlad bedömning anser dock hovrätten att gärningsmännen inte har agerat så mycket tillsammans eller hjälpt varandra under själva våldtäkterna på sådant sätt att gärningen är att rubricera som grov. A.H. ska således dömas för våldtäkt av normalgraden.

Påföljdsfrågan

Straffvärdet för den våldtäkt som A.H. nu döms för ligger betydligt över straffminimum, på grund av de försvårande omständigheter som anges ovan, nämligen fängelse tre år. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att straffvärdet för den narkotikarelaterade brottsligheten uppgår till ett år. Straffvärdet för den samlade brottsligheten blir således fängelse i 3 år och 6 månader.

Någon annan påföljd än fängelse är på grund av brottslighetens allvar uteslutet.

A.H. har anfört att vid en fällande dom, ska straffet sättas ned med hänsyn till den långa häktningstiden och att han under den största delen härav har varit belagd med restriktioner. Hovrätten anser inte att häktningstiden i förhållande till brottets allvar har varit så lång att det ska påverka straffmätningen. Fängelsestraffets längd ska alltså bestämmas i enlighet med straffvärdet, tre år och sex månader.

- - -

Skadeståndsfrågan

Eftersom A.H. döms för våldtäkt mot målsäganden är han skyldig att ersätta henne för den skada han vållat. Kränkningsersättningen ska bestämmas till skäliga 125 000 kr, vilket ligger i linje med Brottsoffermyndighetens praxis för en våldtäkt av normalgraden med försvårande inslag. I övrigt delar hovrätten tingsrättens bedömning i skadeståndsfrågan. Om ersättning för förstörd mobiltelefon och sättet att beräkna ränta råder inte tvist.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom när det gällde ansvar på så sätt att hovrätten dömde A.H. för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § andra stycket BrB och bestämde fängelsestraffets längd till 3 år 6 månader. I övrigt skulle tingsrättens dom i ansvarsdelen stå fast.

Fängelsestraffet skulle anses verkställt till en tid av 6 dagar, på grund av frihetsberövande utomlands från den 9 september 2015 till den 14 september 2015.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom när det gällde skadestånd på så sätt att hovrätten bestämde det belopp som A.H. skulle betala till målsäganden till 157 492 kr jämte ränta.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma A.H. för grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB till ett längre fängelsestraff.

Målsäganden överklagade också. Hon biträdde åtalet och yrkade att HD skulle förplikta A.H. att till henne betala det i tingsrätten yrkade skadeståndet.

Även A.H. överklagade. Han yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar för våldtäkt och befria honom från skyldigheten att betala skadestånd. I andra hand yrkade han att HD skulle fastställa hovrättens dom beträffande rubricering av gärningen samt sänka fängelsestraffets längd och kränkningsersättningen.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit styrkt beträffande gärningarna.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ylva Meyer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

I enlighet med hovrättens i dessa delar inte överklagade dom ska A.H. dömas för narkotikabrott och narkotikasmuggling.

Beträffande vad hovrätten har funnit styrkt beträffande gärningarna, har hovrätten anfört att det, genom målsägandens berättelse och den bevisning som stöder denna, är styrkt att A.H. och en annan man har haft samlag med målsäganden under det att hon var i en sådan särskilt utsatt situation som anges i gärningsbeskrivningen och att det alltså är styrkt att A.H. har våldtagit målsäganden.

Tingsrätten dömde A.H. för grov våldtäkt enligt åtalet medan hovrätten har bedömt att brottet utgör våldtäkt av normalgraden. Riksåklagaren har gjort gällande att brottet bör bedömas som grov våldtäkt, i första hand då fler än en förgripit sig på offret.

Frågan i målet

Den huvudsakliga frågan i målet är om den våldtäkt som A.H. har gjort sig skyldig till ska bedömas som våldtäkt av normalgraden eller som grov våldtäkt.

Reglerna om grov våldtäkt

Enligt 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB ska vid bedömande av om ett våldtäktsbrott är grovt det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring år 2005. Syftet med lagändringen var att utvidga tillämpningsområdet för grov våldtäkt. Som ett medel för att uppnå detta infördes i fjärde stycket rekvisitet att fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet.

I förarbetena (se prop. 2004/05:45 s. 139) framhöll regeringen bl.a. följande. I förtydligande syfte framgår numera direkt av lagtexten att också sådana fall där fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet normalt ska bedömas som grova. Tillägget innebär att en våldtäkt som regel ska bedömas som grov dels när offret sammantaget utsatts för flera övergrepp som har utförts av olika personer var för sig och i en följd, dels när fler än en person samtidigt har deltagit i övergreppet. Det uppställs inte något krav på att alla ska kunna dömas som gärningsmän, utan även den som på annat sätt tagit aktiv del i övergreppet omfattas. Alla de förfaranden som kan medföra ett medverkansansvar omfattas dock inte av uttrycket ”på annat sätt deltagit i övergreppet”, t.ex. att en person hållit vakt när en annan genomfört en våldtäkt. Fall där offret utsatts för flera övergrepp men endast ett av övergreppen bestått i samlag eller en därmed jämförlig sexuell handling ska normalt föranleda att den som genomfört samlaget eller den därmed jämförliga sexuella handlingen döms för grov våldtäkt, förutsatt att han eller hon har uppsåt i förhållande till att de är flera som förgriper sig på offret.

De omständigheter som särskilt anges i fjärde stycket är avsedda som exempel på sådana omständigheter som bör ingå i en samlad bedömning. Det kan också finnas gärningar som på grund av andra omständigheter bör bedömas som grova brott. Avsikten är att gärningens svårhet, vid den samlade bedömning som alltid ska göras, totalt sett ska motivera att brottet bedöms som grovt (se a. prop. s. 139-140).

Gärningen ska bedömas som grov våldtäkt

Vid den helhetsbedömning som alltså ska göras vid rubriceringen, ska det särskilt beaktas att A.H. och en annan man våldtog målsäganden var för sig och i en följd. Redan de våldtäkter som männen genomförde när de båda tillsammans befann sig i bilen med målsäganden är sådana att fler än en förgripit sig på offret i den mening som avses i 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB. Detsamma gäller för de vaginala våldtäkter som männen därefter genomförde.

Brottet har sammantaget präglats av en uttalad likgiltighet för målsägandens situation. Således påkallade A.H. under bilfärden flera gånger målsägandens uppmärksamhet, bl.a. genom att knuffa på henne, och när hon inte längre var kontaktbar inledde männen omgående de sexuella övergreppen. Beträffande tillvägagångssättet vid gärningarna, ska vidare beaktas det skedet i händelseförloppet då A.H., sedan han våldtagit målsäganden, tillsammans med den andre mannen lyfte och drog målsäganden från framsätet till baksätet så att den andre mannen skulle kunna våldta henne där. Målsäganden var då övergreppen pågick oförmögen att röra sig och att tala och hon var påverkad av alkohol och narkotika. Därtill ägde brottet rum i en miljö där målsäganden var isolerad och avskuren från möjligheten att få hjälp. Målsäganden har varit helt försvarslös, vilket A.H. insett. På grund av det anförda, får han genom sitt tillvägagångssätt vid gärningarna anses ha visat särskild hänsynslöshet.

Vid en samlad bedömning motiverar gärningens svårhet totalt sett att brottet rubriceras som grov våldtäkt. A.H. har haft uppsåt i förhållande till den andre mannens övergrepp. Åtalet för grov våldtäkt ska därför bifallas.

Straffvärdebedömningen

A.H. ska alltså dömas för grov våldtäkt. Vid bedömningen av straffvärdet ska det särskilt beaktas att gärningen utgjorde ett allvarligt angrepp på målsägandens hälsa och trygghet till person (29 kap. 1 § BrB och prop. 2009/10:147 s. 14).

Vid prövningen ska vikt fästas vid att det var fråga om flertalet våldtäkter. Det ska vidare beaktas att kränkningarna pågick under ett relativt utdraget förlopp. Straffvärdet för brottet ligger sammantaget över minimistraffet för grov våldtäkt och får anses motsvara fängelse fem år. A.H. ska även dömas för narkotikabrott och narkotikasmuggling. Straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår vid en sammantagen bedömning till fängelse fem år sex månader.

Påföljdsbestämningen

Det saknas förutsättningar för någon annan påföljd än fängelse. Det finns inte anledning att vid straffmätningen gå ifrån straffvärdet.

Skadestånd

I fråga om skadestånd ansluter sig HD till tingsrättens bedömning.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på följande sätt.

a) Brottet bedöms som grov våldtäkt.

b) Fängelsestraffets längd bestäms till fem år sex månader.

c) Tingsrättens domslut beträffande skadestånd fastställs.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Lars Edlund, Stefan Johansson, referent, och Mari Heidenborg) meddelade den 11 oktober 2016 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

I enlighet med hovrättens dom ska A.H. dömas för narkotikasmuggling och narkotikabrott bestående i att han från Sverige till Norge fört 303 gram metamfetamin och därefter innehaft narkotikan i Norge.

När det gäller åtalet för grov våldtäkt har såväl tingsrätten som hovrätten funnit att målsägandens uppgifter stöds av den övriga utredningen och därför ska läggas till grund för bedömningen av åtalet mot A.H.

Av målsägandens berättelse, så som den har åberopats i HD, framgår sammanfattningsvis följande. Målsäganden har befunnit sig i en personbil tillsammans med A.H. och en annan man. Målsäganden har, påverkad av alkohol och narkotika, varit i ett sömndrucket tillstånd, stundvis handlingsförlamad och kroppsligt utslagen. När såväl A.H. som den andre mannen har befunnit sig i bilen har de båda två genomfört sexuella handlingar med målsäganden. A.H. har bl.a. slickat målsäganden i underlivet. Den andre mannen har fört in sina fingrar i hennes underliv och sedan stoppat dem i hennes mun. A.H. har därefter, i passagerarsätet, genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden, medan den andre mannen har befunnit sig utanför bilen. Efter samlaget har A.H. och den andre mannen tillsammans dragit och lyft målsäganden från passagerarsätet till baksätet. Den andre mannen har där genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden. A.H. har då befunnit sig utanför bilen.

HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit styrkt beträffande gärningarna.

Tingsrätten och hovrätten har funnit att A.H. har gjort sig skyldig till våldtäkt. Tingsrätten har bedömt brottet som grov våldtäkt, medan hovrätten har ansett att det var våldtäkt av normalgraden.

Hur ska gärningarna bedömas rättsligt?

Ansvar för våldtäkt regleras i 6 kap. 1 § BrB. Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år (första stycket). För våldtäkt döms också den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation (andra stycket).

Det tillstånd målsäganden har befunnit sig i har utgjort en särskilt utsatt situation. A.H. har otillbörligt utnyttjat det och har med målsäganden genomfört såväl samlag som sexuella handlingar som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförliga med samlag. De gärningar A.H. har gjort sig skyldig till ska således bedömas som våldtäkt enligt 6 kap. 1 § andra stycket BrB.

Är brottet att anse som grovt?

Om en våldtäkt är att bedöma som grov döms enligt 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en har förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lagstiftaren har framhållit att dessa omständigheter bara är avsedda som exempel på sådana omständigheter som bör ingå i en samlad bedömning av om gärningens svårhet totalt sett motiverar att brottet bedöms som grovt (se prop. 2004/05:45 s. 139 f.).

I motiven till lagstiftningen anges att en våldtäkt som regel ska bedömas som grov dels när offret sammantaget har utsatts för flera övergrepp som har utförts av flera personer var för sig och i en följd, dels när fler än en person samtidigt har deltagit i övergreppet. Sådana gärningar har ansetts regelmässigt skapa en känsla av total hjälplöshet hos offret och på ett ytterst starkt sätt kränka offrets integritet. Det uppställs inte något krav på att alla ska kunna dömas som gärningsmän, utan även den som på annat sätt aktivt har deltagit i övergreppet omfattas. Fall där offret har utsatts för flera övergrepp, men endast ett av övergreppen bestått i samlag eller en därmed jämförlig sexuell handling, ska normalt föranleda att den som har genomfört samlaget eller den därmed jämförliga sexuella handlingen ska dömas för grov våldtäkt. En förutsättning är dock att hans eller hennes uppsåt omfattade det förhållandet att det var flera som förgrep sig på offret. (Se a. prop. s. 56 och 139.)

10.

A.H. och den andre mannen har utsatt målsäganden för flera övergrepp. I vissa delar har A.H. och den andre mannen tagit en gemensam del i händelseförloppet. I andra delar har de genomfört övergreppen var för sig, men i en följd. Både A.H. och den andre mannen har hela tiden befunnit sig i händelsernas omedelbara närhet. Genom att fler än en person på detta sätt har förgripit sig på målsäganden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt ska A.H. - som handlat uppsåtligen - dömas för grov våldtäkt.

Påföljd

11.

Straffvärdet för den grova våldtäkt som A.H. har gjort sig skyldig till motsvarar, med tillämpning av 29 kap. 1 § andra stycket andra meningen BrB, fängelse i fyra år och åtta månader. A.H. ska därutöver dömas för narkotikabrott. Det samlade straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse i fem år. Det har inte framkommit några omständigheter som ger anledning att vid straffmätningen avvika från vad som följer av straffvärdebedömningen. Straffet ska alltså bestämmas till fängelse i fem år.

Skadestånd

HD delar tingsrättens bedömning i fråga om kränkningsersättning.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut i ansvarsdelen på det sättet att domstolen dömer A.H. för grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § fjärde stycket BrB och bestämmer fängelsestraffets längd till 5 år.

HD ändrar hovrättens domslut också i skadeståndsdelen och fastställer tingsrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 11 oktober 2016.

Mål nr: B 1432-16.

Lagrum: 6 kap. 1 § BrB.