NJA 2017 s. 441

Ersättning till en offentlig försvarare för tidsspillan under en helg i samband med annat arbete än häktningsförhandling.

Hudiksvalls tingsrätt

Hudiksvalls tingsrätt förordnade lördagen den 19 september 2015 advokaten B.K. till offentlig försvarare för A.K. som var misstänkt för mord och försök till mord. Samtidigt förordnades offentliga försvarare för fem medmisstänkta.

Åklagaren underrättade därefter tingsrätten om att förundersökningen mot de misstänkta hade lagts ned. Försvararna begärde ersättning för biträde åt sina huvudmän.

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Christer Forsberg) anförde i beslut den 19 oktober 2015 följande.

Samtliga försvarare har för arbete utfört under lördagen och söndagen begärt ersättning enligt helgtaxan med 2 605 kr per timme. Alla har vidare för tidsspillan under lördagen och söndagen begärt ersättning med 1 195 kr per timme.

Skäl

Det finns inte någon anledning att ifrågasätta att försvararna nedlagt det arbete och haft den tidsspillan som redovisats i kostnadsräkningarna samt att arbetet och tidsspillan varit nödvändiga för att tillvarata huvudmannens intressen.

Enligt 1 § Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2014:21) om ersättning för offentlig försvarare för deltagande i häktningsförhandling under helg får offentlig försvarare som deltagit i en häktningsförhandling under bl.a. lördag eller söndag ersättning för arbete som utförts sådan dag med 2 605 kr för varje arbetad timme. Enligt samma föreskrifter ersätts tidsspillan dessa dagar med 1 195 kr per timme.

Eftersom ingen av försvararna deltagit i häktningsförhandling under lördag eller söndag är helgtaxan inte tillämplig och förhöjd ersättning för arbete kan inte utgå med tillämpning av den. Ersättningen för tidsspillan kan av samma skäl inte heller bestämmas med tillämpning av helgtaxan.

Vid angivna förhållanden är utgångspunkten att ersättningen för arbete ska bestämmas med tillämpning av timkostnadsnormen dvs. med 1 302 kr per timme. Enligt 21 kap. 10 § andra stycket RB får emellertid timersättningen avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. -  -  -.

Misstankarna har riktats mot unga personer och har avsett mycket allvarliga brott. Det är uppenbart att det varit nödvändigt att höra dem genast under helgen och att förutsättningen för att förhör kunnat hållas varit att försvararna varit närvarande. Det finns därför skäl för att avvika från timkostnadsnormen när det gäller ersättningen för arbete (jfr NJA 1998 s. 507). Till den del arbete utförts under helgen bör timersättningen motsvara vad som skulle ha utgått enligt helgförhandlingstaxan, dvs. med 2 605 kr per timme. Försvararna ska därför tillerkännas ersättning för arbete i enlighet med vad de har begärt.

När det gäller ersättningen för tidsspillan saknas grund för att frångå Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2014:25) angående beräkning av ersättning för tidsspillan. För tidsspillan under lördag och söndag följer av föreskrifterna att ersättning ska utgå med 780 kr per timme, vilket innebär att ersättningarna för tidsspillan ska sättas ned för samtliga försvarare.

-  -  -

Beslut

Tingsrätten tillerkände B.K. ersättning av allmänna medel med 21 617 kr, varav 11 723 kr avsåg arbete, 4 290 kr tidsspillan, 1 281 kr utlägg och 4 323 kr mervärdesskatt. Kostnaden skulle stanna på staten.

Hovrätten för Nedre Norrland

B.K. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hans begäran om ersättning skulle bifallas helt.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Susanne Hård, hovrättsrådet Jessica Lovén, referent, och tf. hovrättsassessorn Martin Sjökvist) anförde i beslut den 27 juni 2016 följande.

Skäl för beslutet

En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt (21 kap. 10 § RB).

I 2 § Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2014:25) angående beräkning av tidsspillan, som är tillämpliga på ersättningen i målet, anges att tidsspillan avser tid då produktivt arbete med något uppdrag inte kan utföras, trots att den ersättningsberättigades arbetstid tas i anspråk. I 3 § i föreskrifterna anges att ersättning utgår för tid mellan kl. 7.00 och kl. 22.00. Av 4 § i föreskrifterna framgår att under 2015 betalades ersättning för tidsspillan med l 195 kr per timme under vardagar mellan kl. 8.00 och kl. 18.00 och med 780 kr per timme för annan tid. Av l § Domstolsverkets föreskrifter (DVFS 2014:21) om ersättning till offentlig försvarare för deltagande i häktningsförhandling under helg framgår att om försvararen deltagit i sådan häktningsförhandling ersätts tidsspillan med 1 195 kr per timme.

B.K. har gjort gällande att Domstolsverkets föreskrifter inte är tillämpliga eftersom han egentligen skulle ha varit ledig den aktuella helgen, vilket innebär att någon arbetstid inte har tagits i anspråk för honom. Av Domstolsverkets föreskrifter följer dock inte att ersättning för tidsspillan endast kan betalas för normal arbetstid. Begreppet tidsspillan bör tolkas så att det omfattar tid då försvararens tid tas i anspråk i samband med ett uppdrag, men då något produktivt arbete med uppdraget inte kan utföras. B.K:s restid till förhören under helgen ska därför ersättas som tidsspillan.

Vad gäller ersättningsnivån kan konstateras att någon häktningsförhandling inte ägde rum den aktuella helgen. Till skillnad mot vad som gäller för ersättning för arbete enligt 21 kap. 10 § andra stycket RB finns inga angivna situationer när ersättning för tidsspillan får avvika från den föreskrivna taxan. Som tingsrätten anfört saknas alltså grund att avvika från Domstolsverkets föreskrifter vid bestämmande av B.K:s rätt till ersättning för tidsspillan. B.K:s överklagande ska därför avslås.

Ersättningsfrågan i målet är av prejudikatintresse. Det finns därför förutsättning att med stöd av 54 kap. 3 § tredje stycket jämförd med 10 § första stycket 1 RB tillåta att hovrättens beslut får överklagas.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

B.K. överklagade och yrkade att HD skulle tillerkänna honom ersättning av allmänna medel för tidsspillan med ytterligare 2 282 kr och 50 öre exklusive mervärdesskatt.

Justitiekanslern överlämnade åt HD att bedöma om - och i så fall hur - hovrättens avgörande borde ändras.

Domstolsverket avgav yttrande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Lina Nestor, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund och frågan i HD

Punkterna 1-3 motsvarar i huvudsak punkterna 1-5 i HD:s beslut.

Rättsliga utgångspunkter

Punkterna 4-10 motsvarar i huvudsak punkterna 6-10 i HD:s beslut.

Är Domstolsverkets föreskrifter tillämpliga?

11.

Frågan är vilken ersättning B.K. har rätt till för sin tidsspillan i samband med deltagande i polisförhören.

12.

B.K. har anfört att han skulle ha varit ledig den aktuella helgen och att Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan, som förutsätter att den ersättningsberättigades arbetstid tagits i anspråk, därför inte är tillämpliga. I avsaknad av tillämpliga föreskrifter menar han att ersättningen ska fastställas till ett skäligt belopp, vilket enligt honom motsvarar den ersättning som vid tidpunkten utgick för tidsspillan i samband med häktningsförhandling under helg, dvs. 1 195 kr.

13.

Domstolsverket har anfört att begreppet tidsspillan bör tolkas på så sätt att det omfattar tid då försvararen tas i anspråk i samband med ett uppdrag, men då något produktivt arbete med uppdraget inte kan utföras.

14.

Ordalydelsen av 2 § första stycket DVFS 2014:25, som anger att den ersättningsberättigades arbetstid ska ha tagits i anspråk, kan anses tala för att endast tid då den offentlige försvararen skulle ha arbetat kan utgöra ersättningsgill tidsspillan. Å andra sidan utgår ersättning enligt föreskrifterna även under annan tid än vardagar mellan kl. 08.00 och 18.00, trots att sådan övrig tid inte torde utgöra normal arbetstid för advokater.

15.

Som framgått har HD i flera rättsfall funnit att tid då den offentlige försvararen skulle ha haft semester i och för sig kan grunda rätt till ersättning för tidsspillan.

16.

Vidare kan konstateras att en tolkning som innebär att endast tid då den offentlige försvararen skulle ha arbetat kan ge rätt till ersättning för tidsspillan enligt föreskrifterna skulle kunna leda till svårigheter att bedöma vilken ersättning, om någon, som ska utgå. En prövning skulle i varje enskilt fall, även när tidsspillan uppkommit i samband med häktningsförhandling under helg, behöva göras av om det rör sig om arbetstid eller inte. En sådan tolkning framstår inte som ändamålsenlig.

17.

Sammantaget leder det anförda till bedömningen att såväl ledig tid som arbetstid i och för sig kan grunda rätt till ersättning för tidsspillan enligt föreskrifterna. Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan är således tillämpliga i samband med att en offentlig försvarare deltar i polisförhör under en helg, oavsett om försvararen skulle ha arbetat vid tidpunkten eller inte.

Bedömningen i detta fall

18.

Av ovanstående följer att B.K. är berättigad till ersättning av allmänna medel för tidsspillan med det belopp som anges i DVFS 2014:25 för annan tid än vardagar mellan kl. 08.00 och 18.00, dvs. 780 kr per timme. Hovrättens beslut ska således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

Domskäl

HD (justitieråden Ella Nyström, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Lars Edlund, referent, och Anders Eka) meddelade den 8 juni 2017 följande beslut.

Skäl

Bakgrund och frågan i HD

1.

B.K. förordnades lördagen den 19 september 2015 som offentlig försvarare för en 17-åring som var misstänkt för mord och försök till mord. B.K. deltog i polisförhör under lördagen och söndagen. Förundersökningen mot 17-åringen lades därefter ned. B.K. begärde ersättning för bl.a. 5,5 timmars tidsspillan i samband med polisförhören. Det yrkade beloppet motsvarade 1 195 kr per timme.

2.

Tingsrätten beviljade B.K. ersättning för tidsspillan med 780 kr per timme, vilket var den taxenivå som enligt Domstolsverkets föreskrifter då gällde för annan tid än vardagar mellan kl. 08.00 och 18.00.

3.

B.K. överklagade och anförde i huvudsak följande. Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan är inte tillämpliga, eftersom de förutsätter att den ersättningsberättigades arbetstid tagits i anspråk. I detta fall har hans lediga tid tagits i anspråk och då ska i stället ersättningen fastställas till ett skäligt belopp. Detta motsvarar den ersättning som vid tidpunkten utgick för tidsspillan i samband med häktningsförhandling under helg, dvs. 1 195 kr.

4.

Hovrätten har avslagit B.K:s överklagande.

5.

Frågan i HD är hur ersättning ska bestämmas till en offentlig försvarare för tidsspillan under en helg i samband med annat arbete än häktningsförhandling.

Rättsliga utgångspunkter

6.

I 21 kap. 10 § RB ges regler om ersättning till offentlig försvarare. Reglerna innefattar en rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Med stöd av regeringens förordnande meddelar Domstolsverket föreskrifter om bl.a. beräkning av ersättningen för tidsspillan.

7.

Vid tiden för det i målet aktuella uppdraget gällde Domstolsverkets föreskrifter angående beräkning av ersättning för tidsspillan (DVFS 2014:25). Ersättning kunde utgå för tid mellan kl. 07.00 och 22.00 (3 §). Under vardagar mellan kl. 08.00 och 18.00 utgick 1 195 kr per timme och för annan tid 780 kr per timme (4 §). Vidare gällde Domstolsverkets föreskrifter om ersättning till offentlig försvarare för deltagande i häktningsförhandling under helg (DVFS 2014:21). För tidsspillan i samband med sådan förhandling utgick ersättning med 1 195 kr per timme (1 § andra stycket).

8.

Nu gällande föreskrifter överensstämmer med vad som gällt tidigare, förutom avseende beloppen (DVFS 2016:14 respektive 2016:10).

Begreppet tidsspillan

9.

Vad som avses med begreppet tidsspillan framgår inte av 21 kap. 10 § RB. Ytterst får det från fall till fall avgöras vad som utgör ersättningsgill tidsspillan vid utförande av ett visst uppdrag.

10.

I 2 § första stycket DVFS 2014:25 anges att tidsspillan avser tid då produktivt arbete med något uppdrag inte kan utföras, trots att den ersättningsberättigades arbetstid tas i anspråk. Definitionen är tillämplig också i samband med häktningsförhandling under helg (se 1 § andra stycket DVFS 2014:21).

11.

Den i Domstolsverkets föreskrifter intagna definitionen utgör inte en uttömmande reglering av begreppet tidsspillan. Av rättsfallen NJA 1980 s. 36 och NJA 1999 s. 256 framgår att en offentlig försvarare som avbrutit sin semester för att delta i huvudförhandling i princip är berättigad till ersättning för tidsspillan avseende resa från och till semesterorten. Avgörandena får anses innebära en rätt för en offentlig försvarare till ersättning för tidsspillan när dennes tid tas i anspråk i samband med ett uppdrag men då något produktivt arbete med uppdraget inte kan utföras. Domstolsverket har i sitt yttrande anslutit sig till denna tolkning.

12.

Något utrymme för att medge ersättning för tidsspillan utöver vad som följer av 3 och 4 §§ DVFS 2014:25 kan inte anses föreligga.

13.

Det finns i och för sig skäl som talar för att en offentlig försvarare som deltar i polisförhör under helgtid borde få samma ersättning för tidsspillan som vid en häktningsförhandling under samma tid. Med hänsyn bl.a. till att ersättningssystemet ska vara förutsebart och lätt att tillämpa bör det dock inte komma i fråga att analogivis utsträcka tillämpningen av de särskilda föreskrifter som gäller för offentlig försvarares deltagande i häktningsförhandling under helg.

Bedömningen i detta fall

14.

Av det ovanstående följer att den tid som B.K. fått avsätta i samband med förhören kan ersättas som tidsspillan endast med det belopp som anges i 4 § DVFS 2014:25 för annan tid än vardagar mellan kl. 08.00 och 18.00, dvs. 780 kr per timme. Hovrättens beslut ska således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD:s beslut meddelat: den 8 juni 2017.

Mål nr: Ö 3395-16.

Lagrum: 21 kap. 10 § RB.

Rättsfall: NJA 1980 s. 36 och NJA 1999 s. 256.