NJA 2017 s. 68

Endast en tilläggsavgift ska tas ut när ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till tingsrätt, även om det överlämnade målet vid tingsrätten handläggs som flera tvistemål enligt rättegångsbalken.

Alektum Group AB ansökte hos Kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande mot D.M. Som grund för ansökan hänvisade Alektum till fyra fakturor avseende köp av varor. D.M. bestred ansökningen och målet överlämnades på Alektums begäran till Göteborgs tingsrätt.

Göteborgs tingsrätt

Efter föreläggande från tingsrätten betalade Alektum Group AB 600 kr i tilläggsavgift. Därefter delade tingsrätten upp Alektums talan i fyra mål och förelade Alektum att betala ytterligare tre tilläggsavgifter på 600 kr vardera. Alektum betalade inte avgifterna.

Tingsrätten (rådmannen Roy Johansson) avvisade i beslut den 28 april 2015 Alektums ansökan i tre av målen.

Hovrätten för Västra Sverige

Alektum Group AB överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens avvisningsbeslut.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman, hovrättsrådet Åsa Toll och hovrättsassessorn Cima Ghaderi) anförde i beslut den 23 oktober 2015 följande.

Till stöd för yrkandena har Alektum i huvudsak anfört följande. Tingsrättens beslut att dela upp Alektums talan saknar stöd i lag och är felaktigt. Beslutet är vidare inte förenligt med god inkassosed eller vad som gäller enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Skyldigheten att betala tilläggsavgift uppkommer i samband med att målet anhängiggörs hos tingsrätten och kan inte beslutas om senare. Alektum har betalat en tilläggsavgift och den omfattar Alektums talan som helhet. Tingsrätten har vidare utan att tillfråga Alektum hänfört Alektums betalning till målet FT 16579-14. Det är inte möjligt att utreda vilket enskilt mål som kärandens betalning tillhör. Slutligen är tingsrättens uppdelningsbeslut och senare avvisningsbeslut behäftat med formella fel eftersom D.M. inte beretts tillfälle att yttra sig i frågan innan beslutet om uppdelning fattades.

Skäl

Den rättsliga regleringen, som ändrades den 1 juli 2014, kring ansökningsavgifter hos Kronofogdemyndigheten och tilläggsavgifter i allmän domstol ser i huvudsak ut på följande sätt.

I 1 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid Kronofogdemyndigheten föreskrivs att i mål om betalningsföreläggande, som handläggs enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning, uttas ansökningsavgift om 300 kr. När den summariska processen flyttades över från domstolarna till Kronofogdemyndigheten uttalades i förarbetena att ”Liksom i dag bör en ansökan om betalningsföreläggande få omfatta en borgenärs samtliga fordringar på en gäldenär oavsett om fordringarna stöder sig på samma grund eller ej” (prop. 1989/90:85 s. 54). Ett mål hos Kronofogdemyndigheten kan alltså, som i nuvarande mål, omfatta fordringar på olika grunder.

Om ett mål överlämnats till en tingsrätt ska det handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegång i tvistemål (jfr 60 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning). Rättegångsbalken innehåller bestämmelser om att flera käromål kan eller ska handläggas i en rättegång - bland annat om någon väckt flera käromål mot samma svarande och de stöder sig på väsentligen samma grund (14 kap. 1 § RB). Det rör sig emellertid ändå om olika mål i rättegångsbalkens mening.

I förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna (som även gäller mål som har överlämnats till allmän domstol) stadgas att en ansökningsavgift ska betalas när ett mål inleds i domstol (2 och 4 §§). Där står också angivet att en tilläggsavgift ska betalas för ett mål som har överlämnats till en tingsrätt och att tilläggsavgiften ska betalas när målet har överlämnats dit (2 och 4 a §§). Om käranden, trots föreläggande, inte betalar tilläggsavgiften ska ansökan avvisas av tingsrätten (se 61 a § lagen om betalningsföreläggande och handräckning med hänvisning till 42 kap. 3 och 4 §§ RB).

I förarbetena till införandet av bland annat bestämmelserna om tilläggsavgifter uttalade regeringen att man skulle komma att höja ansökningsavgifterna i allmän domstol, och att dessa höjningar skulle medföra en mer märkbar skillnad mellan ansökningsavgiften hos förvaltningsmyndighet och ansökningsavgiften i tingsrätt. Regeringen delade Domstolsverkets uppfattning att det fanns en risk för att höjda ansökningsavgifter skulle leda till att den summariska processen kom att användas i huvudsakligt syfte att undgå den högre ansökningsavgiften i domstol. Därutöver vore det enligt regeringen rimligt att den som hade inlett ett summariskt förfarande, men där målet överlämnats till tingsrätt, och som därmed tog domstolens tjänster i anspråk, bidrog till statens kostnader för förfarandet. Regeringen ansåg därför att det fanns skäl att införa en tilläggsavgift (se prop. 2013/14:77, s. 13 f. och DV-rapport 2012:1, Ansöknings- och kungörandeavgifter vid allmän domstol).

Hovrätten gör följande bedömning.

Efter överlämnande av mål om betalningsföreläggande till tingsrätt ska rättegångsbalkens regler tillämpas vid handläggningen. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att Alektums talan omfattar flera käromål i rättegångsbalkens mening, eftersom fordringarna som avses inte stöder sig på väsentligen samma grund. Det har alltså varit riktigt av tingsrätten att lägga upp det överlämnade målet från Kronofogdemyndigheten som fyra olika tvistemål. Hovrätten konstaterar vidare att, om Alektum hade valt att i stället för att ansöka om betalningsföreläggande väcka talan mot D.M. vid tingsrätten, Alektum hade blivit förelagt att betala fyra ansökningsavgifter.

Rättegångsbalkens bestämmelser om vad som utgör ett mål är styrande för vilken avgift som tas ut när förfarandet vid tingsrätten inleds. Enligt hovrättens mening saknas det skäl för att göra undantag från dessa bestämmelser i fråga om tilläggsavgift. Med hänsyn till detta och till det som hovrätten i det föregående har redovisat om lagstiftarens intentioner vid införandet av tilläggsavgifter kan någon annan slutsats inte dras än att tingsrätten har tillämpat regelsystemet om tilläggsavgifter på ett korrekt sätt.

Eftersom Alektum har försummat att följa tingsrättens föreläggande att betala föreskrivna tilläggsavgifter var det också korrekt av tingsrätten att avvisa Alektums ansökningar. Tingsrättens beslut ska därför fastställas. Vad Alektum har anfört i övrigt medför inte att hovrätten gör någon annan bedömning.

Beslut

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

Alektum Group AB överklagade och yrkade att tingsrättens avvisningsbeslut skulle upphävas.

D.M. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Andreas Lööf, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Punkterna 1-10 motsvarar i huvudsak punkterna 1-8 i HD:s beslut.

11.

Frågan hur många tilläggsavgifter som ska tas ut när en ansökan om betalningsföreläggande omfattar flera käromål i rättegångsbalkens mening, berördes inte i samband med att regleringen avseende tilläggsavgift infördes (jfr p. 5).

12.

Det förhållandet att tilläggsavgiften är 600 kr för förenklat tvistemål respektive 2 500 kr för ordinärt tvistemål bör - med hänsyn till att avgiften hos Kronofogdemyndigheten är 300 kr och att ansökningsavgiften vid tingsrätt uppgår till 900 kr för förenklat tvistemål och 2 800 kr för ordinärt tvistemål - medföra att kostnaden för avgifter i många fall blir densamma oavsett om förfarandet inleds hos Kronofogdemyndigheten eller vid tingsrätten. Att den sammantagna kostnaden är densamma oberoende av om förfarandet har inletts genom ansökan om betalningsföreläggande eller ansökan om stämning, framstår som förenligt med syftet med tilläggsavgiften (jfr p. 8).

13.

Vid tolkningen av bestämmelserna om tilläggsavgift bör beaktas att det inte ska vara dyrare att inleda förfarandet hos Kronofogdemyndigheten genom ansökan om betalningsföreläggande än att ansöka om stämning vid tingsrätt. Avgiften hos Kronofogdemyndigheten och föreskriven tilläggsavgift ska således inte tillsammans överstiga vad det hade kostat att inleda förfarandet vid tingsrätt (jfr prop. 2013/14:77 s. 14 och, vad gäller europeiskt betalningsföreläggande, Ds 2016:10 s. 50 f. och artikel 25.1 i Europaparlamentets och Rådets förordning [EG] nr 1896/2006, ändrad genom Europaparlamentets och Rådets förordning [EU] 2015/2421). För att kontrollera att kostnaden för avgifter inte blir högre om förfarandet inleds genom ansökan om betalningsföreläggande, kan det behöva bedömas vad kostnaden hade uppgått till - bl.a. om en eller flera ansökningsavgifter hade tagits ut - om förfarandet i stället hade inletts vid tingsrätt.

14.

Om någon samtidigt väcker flera käromål mot samme svarande, ska de handläggas i en rättegång om de stöder sig på väsentligen samma grund (14 kap. 1 § RB). För det fall käromålen inte stöder sig på väsentligen samma grund är det alltså inte möjligt att handlägga målen i en rättegång enligt bestämmelsen. I ett sådant fall får det anses finnas förutsättningar för tingsrätten att lägga upp flera mål och ta ut flera ansökningsavgifter (jfr Natanael Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949, s. 580). Motsvarande bör gälla när förfarandet har inletts hos Kronofogdemyndigheten genom ansökan om betalningsföreläggande. Även i det fallet bör tingsrätten alltså kunna lägga upp flera mål och ta ut flera avgifter (tilläggsavgifter).

Bedömningen i detta fall

15.

Alektums talan utgör flera käromål i rättegångsbalkens mening. Eftersom käromålen inte stöder sig på väsentligen samma grund har det inte varit möjligt att handlägga målen i en rättegång enligt 14 kap. 1 § RB. Om talan hade väckts vid tingsrätten, får det därmed anses ha förelegat förutsättningar för att lägga upp flera mål och ta ut flera ansökningsavgifter. Motsvarande bör gälla när förfarandet, som i detta fall, har inletts genom ansökan om betalningsföreläggande. Det har därmed funnits förutsättningar för tingsrätten att ta ut fyra tilläggsavgifter och att avvisa Alektums talan i de tre mål där tilläggsavgift inte betalats. Överklagandet ska därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ella Nyström, Lars Edlund, Anders Eka, referent, och Stefan Johansson) meddelade den 9 februari 2017 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

Alektum Group AB ansökte vid Kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande mot D.M. Till grund för kraven låg enligt Alektum fyra separata inköp av varor som D.M. hade gjort från olika företag. Alektum hade förvärvat fordringarna från de ursprungliga borgenärerna.

2.

D.M. bestred ansökningen och Kronofogdemyndigheten överlämnade målet om betalningsföreläggande till Göteborgs tingsrätt. Tingsrätten gjorde bedömningen att målet i själva verket bestod av fyra olika käromål och att dessa enligt rättegångsbalkens regler skulle handläggas som fyra mål. Alektum förelades mot den bakgrunden att betala en tilläggsavgift på 600 kr i vart och ett av målen. Sedan Alektum betalat endast en tilläggsavgift avvisades bolagets ansökan beträffande tre av kraven. Hovrätten har fastställt tingsrättens avvisningsbeslut.

Frågan i målet

3.

Frågan i HD är om en eller fyra tilläggsavgifter ska tas ut i ett fall som det aktuella.

Mål om betalningsföreläggande och överlämnande av sådana mål till tingsrätt

4.

Vid sidan av möjligheten att genom ansökan om stämning väcka talan i domstol med yrkande om att någon ska fullgöra en betalningsförpliktelse finns enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning en möjlighet att ansöka om betalningsföreläggande vid Kronofogdemyndigheten. Handläggningen där är summarisk och syftar i princip endast till att kontrollera om svaranden har någon invändning mot sökandens krav. Om svaranden bestrider en ansökan, ska målet efter begäran från sökanden överlämnas till tingsrätt (33 och 36 §§). Även i de fall där bestridande inte sker och utslag därför meddelas kan målet komma att överlämnas till tingsrätt. Det sker då efter att svaranden har ansökt om återvinning (54 §).

5.

Enligt 60 § betalningsföreläggandelagen ska, i mål som Kronofogdemyndigheten har överlämnat till tingsrätt, talan anses väckt när ansökan om betalningsföreläggande kom in till myndigheten. De av sökanden ingivna handlingarna ska anses som stämningsansökan och stämning anses utfärdad när rätten förordnar om målets handläggning. I tingsrätten sker handläggningen enligt rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i tvistemål (prop. 1989/90:85 s. 71).

Ansökningsavgift och tilläggsavgift

6.

I mål om betalningsföreläggande tas en ansökningsavgift på 300 kr ut av Kronofogdemyndigheten (1 § förordningen, 1992:1094, om avgifter vid Kronofogdemyndigheten). Enligt 2 § första stycket förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna (avgiftsförordningen) ska en ansökningsavgift betalas av den som inleder ett mål eller ärende. Av en bilaga till förordningen framgår att ansökningsavgiften är 900 kr för tvistemål där 1 kap. 3 d § första stycket RB ska tillämpas (s.k. förenklade tvistemål) och 2 800 kr för andra tvistemål.

7.

Enligt 4 a § avgiftsförordningen ska en tilläggsavgift tas ut när ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till en domstol. Tilläggsavgiften är 600 kr i de fall reglerna om förenklade tvistemål ska tillämpas och 2 500 kr för andra tvistemål. Avgiften tas ut av den som har inlett målet vid Kronofogdemyndigheten (2 § andra stycket avgiftsförordningen).

8.

Om en ansökan om stämning görs utan att någon ansökningsavgift betalas ska domstolen, efter det att käranden har förelagts att komplettera bristen, avvisa ansökningen, se 42 kap. 3 och 4 §§ RB. Av 61 a § betalningsföreläggandelagen framgår att det som sägs i dessa bestämmelser också ska gälla om ett mål har överlämnats till en tingsrätt med stöd av 36 eller 54 § i lagen.

9.

När mål inleds - vid Kronofogdemyndigheten eller tingsrätt - kan frågan uppkomma om ett eller flera mål ska anses föreligga när det gäller skyldigheten att betala avgift. Den frågan kan också, såsom här är fallet, aktualiseras i samband med att ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till tingsrätt. För mål som inleds vid domstol ska principerna om vad som ska anses utgöra ett käromål och bestämmelserna om förening av mål i 14 kap. RB beaktas vid bedömningen. Och det gäller särskilt föreskrifterna om att flera käromål i vissa fall ska handläggas i en rättegång (se 14 kap. 1 och 2 §§ RB).

10.

Några särskilda bestämmelser om vad som ska anses utgöra ett eller flera mål finns inte i betalningsföreläggandelagen. I förarbetena till lagen uttalas emellertid att en ansökan om betalningsföreläggande bör få omfatta en borgenärs samtliga fordringar på en gäldenär oavsett om fordringarna stöder sig på samma grund eller ej (prop. 1989/90:85 s. 54). Detta medför att en sådan ansökan kan innehålla flera käromål i rättegångsbalkens mening utan att någon närmare prövning har gjorts av sambandet mellan fordringarna.

Finns det förutsättningar att ta ut mer än en tilläggsavgift när ett mål om betalningsföreläggande har överlämnats till tingsrätt?

11.

Som har berörts anges i 4 a § avgiftsförordningen att en tilläggsavgift ska betalas för ett mål eller ärende som har överlämnats till en domstol. Avgiften ska betalas när målet har överlämnats. Det går inte att utifrån ordalydelsen dra någon bestämd slutsats när det gäller frågan om bestämmelsen medger att tingsrätten beslutar att ta ut mer än en tilläggsavgift för det mål om betalningsföreläggande som har överlämnats. Ordalydelsen ger dock närmast stöd för att det är fråga om en tilläggsavgift som är kopplad till just det mål som har överlämnats.

12.

Även det som anges i 2 § andra stycket avgiftsförordningen stöder i någon mån en sådan tolkning av bestämmelsen i 4 a §. Där anges att en tilläggsavgift ska betalas av den som har inlett målet vid Kronofogdemyndigheten, något som tyder på en koppling mellan det mål som har handlagts hos myndigheten och den tilläggsavgift som tas ut efter ett överlämnande.

13.

Vid bedömningen av om en eller flera tilläggsavgifter ska tas ut i den nu aktuella situationen bör viss vikt läggas också vid att det rör sig om avgifter som enskilda ska betala till det allmänna.

Sammanfattande slutsatser

14.

Med hänvisning till det nu anförda kan 4 a § avgiftsförordningen inte anses ge stöd för att mer än en tilläggsavgift tas ut för det mål om betalningsföreläggande som har överlämnats. Tingsrättens prövning avser således endast att bestämma avgiftens storlek med utgångspunkt från yrkandena i målet om betalningsföreläggande (jfr 1 kap. 3 d § tredje stycket RB). Det förhållandet att tingsrätten med tillämpning av principerna om vad som utgör ett käromål och reglerna om förening av mål kan komma att göra bedömningen att det mål som har överlämnats ska handläggas som flera tvistemål påverkar inte frågan om tilläggsavgift.

15.

Den nu redovisade bedömningen innebär att det inte har funnits grund för domstolarna att meddela avvisningsbesluten. Hovrättens beslut ska därför ändras och tingsrättens beslut undanröjas. Målen ska lämnas tillbaka till tingsrätten för fortsatt behandling.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens avvisningsbeslut.

Målen lämnas tillbaka till tingsrätten för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelat: den 9 februari 2017.

Mål nr: Ö 5688-15.

Lagrum: 61 a § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 4 a § förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.