NJA 2018 s. 913

Uttrycket fordonets ägare i 2 a § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall avser den verkliga ägaren oavsett om han eller hon vid tidpunkten för flyttningen av fordonet är antecknad som ägare i vägtrafikregistret eller inte.

Malmö tingsrätt

M.D. förde vid Malmö tingsrätt den talan mot Parkeringsövervakning i Malmö AB som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Karin Mårtensson Telde) anförde i dom den 4 september 2017 följande.

BAKGRUND

Parkeringsövervakning i Malmö AB (Parkeringsövervakning) är ett av Malmö kommun helägt bolag som utför bl.a. flyttning och förvaring av flyttade bilar åt kommunen. Parkeringsövervakning flyttade den 8 mars 2017 en personbil med registreringsnummer WHY 012. Flyttningen skedde med stöd av 2 a § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall och 2 § 3 f förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall. Parkeringsövervakning har därefter förvarat den flyttade bilen.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

M.D.

M.D. har yrkat att tingsrätten ska förplikta Parkeringsövervakning att till henne lämna ut personbilen med registreringsnummer WHY 012 samt den mobiltelefon och spargris som fanns i bilen när den flyttades av Parkeringsövervakning. - - -.

Parkeringsövervakning

Parkeringsövervakning har bestritt M.D:s yrkanden.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

M.D.

M.D. blev ägare till bilen den 7 mars 2017. Parkeringsövervakning flyttade bilen dagen därpå, dvs. den 8 mars 2017. Bilen och sakerna i bilen tillhör henne. Hon kände inte personen som hon köpte bilen av närmare och har inte någonting med den personens skulder att göra.

Den 7 mars 2017 runt kl. 19.20 såg hon en annons för en bil som var parkerad utanför hennes hem. Hon ringde upp mannen som sålde bilen och de bestämde träff en timme senare. Efter att hon tittat på och provkört bilen kom de överens om att hon skulle köpa den. Medan hon gick upp i lägenheten för att hämta pengar, 20 000 kr hon själv sparat och 10 000 kr hon lånat av en kollega samma dag, väntade säljaren nere vid bilen. Hon överlämnade pengarna till honom och skrev under bilens registreringsbevis. Det finns inget skriftligt köpekontrakt. Därefter ringde hon sin son och de åkte iväg med bilen och köpte glass. När de kom tillbaka parkerade hon bilen på samma plats som innan. Sonens mobiltelefon och spargris lämnades kvar i bilen. Samma dag pos-tade hon handlingarna till Transportstyrelsen samt tecknade en bilförsäkring. Hon ifrågasätter inte att hennes anmälan om ägarbyte kom in till Transportstyrelsen den 10 mars 2017. När hon kom hem från jobbet den 8 mars 2017 var bilen inte längre kvar.

Parkeringsövervakning

När bilen flyttades den 8 mars 2017 stod J.I.S. alltjämt som registrerad ägare till bilen i vägtrafikregistret. J.I.S. har parkeringsskulder överstigande 5 000 kr som ännu inte är betalda. Av 8 § andra stycket lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall följer att bilen inte behöver lämnas ut förrän de förfallna avgifter, som ägaren är betalningsansvarig för enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, har betalats. Föremålen som finns i bilen tillhör denna och behöver inte heller lämnas ut till henne. Med begreppet ägare i de aktuella bestämmelserna avses den person som vid flyttningstillfället var registrerad ägare i vägtrafikregistret (se prop. 2013/14:176 s. 56). Parkeringsövervakning måste kunna förlita sig på de vid flyttningstidpunkten gällande uppgifterna i vägtrafikregistret. Anmälan om ägarbyte kom in till Transportstyrelsen den 10 mars 2017 och M.D. har endast i efterhand regi-strerats som ägare till bilen fr.o.m. den 7 mars 2017. Det ifrågasätts däremot inte att M.D. har betalat köpesumman för bilen den 7 mars 2017.

- - -

DOMSKÄL

I målet är ostridigt att J.I.S. var registrerad ägare till det aktuella fordonet vid flyttningstillfället den 8 mars 2017 och att M.D. först den 10 mars registrerades som ägare fr.o.m. den 7 mars samma år. Det är vidare ostridigt att M.D. betalat köpeskillingen för bilen den 7 mars 2017, dvs. att hon förvärvade bilen vid denna tidpunkt.

Parkeringsövervakning har uppgett att ägaren till personbilen är den person som vid flyttningstidpunkten var registrerad som ägare i vägtrafikregistret. Även om en sådan ordning i vissa fall framstår som rimlig kan det, i avsaknad av ett uttryckligt lagstöd om vem som ska anses vara den faktiska ägaren, inte vara vägledande i samtliga fall (jfr Svea hovrätts dom den 8 juni 2015 i mål FT 5397-14). Frågan om en uttrycklig ägardefinition i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall var också föremål för diskussion under förarbetena till ändring i nyss nämnda lag (jfr prop. 2013/14:176 s. 59 och 100). Svea hovrätt uttalade i sitt avgörande att ett strikt kostnadsansvar enligt 7 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall för den registrerade ägaren, obe-roende av de faktiska ägarförhållandena, måste förutsätta ett uttryckligt lagstöd. Detsamma bör enligt tingsrättens mening gälla i förevarande fall för fråga om bättre rätt till en personbil, som ostridigt överlåtits till ny ägare före flyttningstillfället men som vid denna tidpunkt alltjämt stod registrerad på en person som enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift tidigare ådragit sig fel-parkeringsavgifter.

Att en viss person är registrerad som ägare i vägtrafikregistret måste visserligen innebära en presumtion för att den personen också är fordonets verklige ägare om inte annat visas. Bevisbördan för att uppgifterna i vägtrafikregistret inte återspeglar det verkliga ägarförhållandet ligger på den som påstår detta.

I förevarande fall är det ostridigt att M.D. var fordonets faktiska ägare vid tidpunkten för flyttningstillfället och det finns följaktligen inte stöd för Parkeringsövervakning att behålla bilen och sakerna i den. Käromålet ska därför bifallas i sin helhet.

DOMSLUT

Parkeringsövervakning i Malmö AB ska till M.D. lämna ut personbilen med registreringsnummer WHY 012 samt den mobiltelefon och spargris som fanns i bilen när den flyttades av Parkeringsövervakning i Malmö AB.

- - -

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Parkeringsövervakning i Malmö AB överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle ogilla käromålet.

M.D. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Agneta Lindelöf och Mats Loberg samt tf. hovrättsassessorn Elin Winnberg, referent) anförde i dom den 1 februari 2018 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Bakgrund och frågan i målet

Den 8 mars 2017 flyttade Parkeringsövervakning i Malmö AB den i målet aktuella personbilen med hänvisning till att den var uppställd i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och att bilens registrerade ägare, J.I.S., hade skulder avseende avgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift som uppgick till mer än 5 000 kr. Flyttningen skedde med stöd av 2 a § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall (flyttningslagen) och 2 § 3 f förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall. Det är ostridigt att J.I.S. vid detta tillfälle var registrerad ägare till bilen, medan M.D. var fordonets faktiska ägare. Frågan hovrätten har att pröva är om begreppet "ägare" i förevarande fall ska tolkas som att det avser den registrerade ägaren såsom Parkeringsövervakning i Malmö AB påstår eller - som tingsrätten kommit fram till - den civilrättslige, faktiske, ägaren av bilen.

Hur ska begreppet "ägare" i aktuellt avseende tolkas?

Såsom tingsrätten framhållit är frågan om vem som ska anses som fordonets ägare i viss mån reglerat i flyttningslagen. I lagen saknas dock en grundläggande definition av ägarbegreppet motsvarande den som återfinns i 4 § lag (1976:206) om felparkering. Lagrådet påpekade under lagstiftningsarbetet att flyttningslagen borde kompletteras i detta hänseende. Regeringen fann emellertid att någon sådan komplettering inte var nödvändig (prop. 2013/14:176 s. 59 och 100).

När innebörden av en lagbestämmelse ska fastställas får denna tolkas i ljuset av ett flertal olika förhållanden, varvid ordalydelsen är det viktigaste tolkningsdatumet. Syftet med lagstiftningen, som kan framgå av förarbetena, kan också ge viktiga hållpunkter liksom avgöranden i praxis samt uttalanden i den juridiska doktrinen (jfr NJA 2016 s. 3).

När det gäller den språkliga innebörden av begreppet "ägare" i förevarande fall resonerar hovrätten enligt följande. Om ett registrerat fordon byter ägare ska den registrerade ägaren och den nya ägaren, enligt 10 kap. 1 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, anmäla de nya ägarförhållandena till Transportstyrelsen för registrering i vägtrafikregistret. Någon närmare kontroll av de uppgifter som anges för registrering sker inte och är inte heller avsedd. Uppgifterna om fordonets ägare enligt vägtrafikregistret är följaktligen inte något bevis om äganderätt till fordonet (jfr prop. 2013/14:176 s. 13). Mot denna bakgrund finner hovrätten att begreppet "ägare" rent språkligt inte kan förstås som något annat än den faktiske ägaren.

När det gäller lagstiftarens avsikt med lagstiftningen framgår emellertid att regeringen, i vart fall vid tillämpningen av vissa av flyttningslagens bestämmelser, synes ha utgått från att det är den vid flyttningstillfället registrerade ägaren som avses. En sådan tolkning medför också att lagens syfte att motverka användningen av s.k. fordonsmålvakter uppnås (se t.ex. prop. 2013/14:176 s. 11-12 och 56).

Det kan således konstateras att det föreligger en skillnad mellan å ena sidan den språkliga tolkningen av lagtexten och å andra sidan den tolkning som förarbetena synes utgå ifrån. Fråga uppkommer då om det i avsaknad av en uttrycklig definition av begreppet "ägare" i lagtexten finns skäl att tolka begreppet på annat sätt än enligt dess ordalydelse. Tingsrätten har därvid hänvisat till ett avgörande från Svea hovrätt, RH 2015:24, i vilket hovrätten funnit att ansvaret för kostnader som uppkommit genom att ett fordon omhändertagits och som enligt 7 § flyttningslagen åvilar "ägaren", inte kan åläggas den registrerade ägaren oberoende av de faktiska ägarförhållandena i avsaknad av uttryckligt lagstöd. Detta med hänvisning till att bestämmelsen innebär att ett strikt kostnadsansvar åläggs en enskild.

Målet rör skyddet för egendom. Det är här fråga om en grundlagsskyddad rättighet som finns intagen i regeringsformen (2 kap. 15 §) samt i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt den senare får ingen berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. HD har uttalat att detta innebär att lagen måste vara tillräckligt precis för att göra ingreppet i äganderätten förutsebart och att en sådan lagstiftning inte bör tolkas extensivt. Detta gäller även om praktiska skäl skulle tala för en ändamålstolkning (se NJA 2004 s. 336).

Mot denna bakgrund finner hovrätten att begreppet "ägare" i nu aktuella fall, i avsaknad av en närmare definition i lagen, inte kan ges någon annan innebörd än den civilrättslige, dvs. den faktiske, ägaren. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

Parkeringsövervakning i Malmö AB överklagade och yrkade att HD skulle ogilla käromålet.

M.D. motsatte sig ändring av hovrättens dom.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Maria Arnell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Punkterna 1-11 motsvarar i huvudsak punkterna 1-13 i HD:s dom.

Hur ska begreppet fordonets ägare i flyttningslagen tolkas?

Ordalydelsen bör vara utgångspunkten

12.

HD har i NJA 2016 s. 3 uttalat att när innebörden av en lagbestämmelse ska fastställas, denna får tolkas i ljuset av ett flertal olika förhållanden, varvid ordalydelsen är det viktigaste tolkningsdatumet. Syftet med lagstiftningen, som kan framgå av förarbetena, kan också ge viktiga hållpunkter liksom avgöranden i praxis samt uttalanden i den juridiska doktrinen.

13.

En bestämmelses ordalydelse bör som regel vara utgångspunkten för hur denna ska tolkas. När det gäller innebörden av begreppet fordonets ägare måste det beaktas att det vid registrering i vägtrafikregistret inte görs någon civilrättslig prövning av de anmälda uppgifterna och att registreringen således inte kan ses som något bevis om äganderätt till fordonet. Mot den bakgrunden torde den rent språkliga innebörden av begreppet inte kunna tolkas som något annat än den faktiska ägaren, dvs. den civilrättslige ägaren.

Uttalandena i förarbetena ger inget tydligt stöd

14.

Som framgår ovan förefaller lagstiftaren emellertid ha utgått ifrån att det, i vart fall vid tillämpningen av vissa av flyttningslagens bestämmelser, är den vid flyttningstillfället registrerade ägaren som avses. En sådan tolkning torde också stämma väl överens med lagens syfte att motverka användningen av s.k. fordonsmålvakter (se prop. 2013/14:176 s. 55 f.).

15.

Det föreligger således en skillnad mellan den språkliga tolkningen av lagtexten och den tolkning som förarbetena synes utgå ifrån. Frågan är vilken betydelse förarbetsuttalandena i förevarande fall bör tillmätas vid tolkningen av lagtexten.

16.

Den tolkning av ägarbegreppet som framhålls i förarbetena till flyttningslagen avviker från den gängse definitionen av ägare som finns i flera andra lagar på trafikrättens område eftersom den inte tillåter att någon i efterhand registreras som ägare vid flyttningstillfället. Konsekvenserna av en sådan tillämpning av bestämmelsen diskuteras inte närmare i förarbetena. Begreppet fordonets ägare används dessutom på flera olika ställen i flyttningslagen och det framgår inte närmare av förarbetena om begreppen avses ha samma innebörd eller om de bör tolkas på olika sätt. Förarbetsuttalandena kan därmed inte anses så tydliga att det med stöd av enbart dessa finns skäl att tolka begreppet på annat sätt än enligt dess ordalydelse.

Övriga omständigheter

17.

Någon praxis angående tolkningen av den i målet aktuella bestämmelsen finns inte. I RH 2015:24 har hovrätten dock ansett att ansvaret för kostnader som enligt 7 § flyttningslagen åvilar ägaren, i avsaknad av uttryckligt lagstöd, inte kan åläggas den registrerade ägaren oberoende av de faktiska ägarförhållandena. Begreppet ägare i 7 § flyttningslagen har således i praxis ansetts avse den civilrättslige ägaren.

18.

Den tolkning av bestämmelsen som lagstiftaren förordar innebär vidare ett ingrepp i äganderätten i och med att den civilrättslige ägaren berövas äganderätten till fordonet. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) får ingen berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Detta innebär att lagen måste vara tillräckligt precis för att göra ingreppet i äganderätten förutsebart och att en sådan lagstiftning inte bör tolkas extensivt även om praktiska skäl skulle tala för en sådan ändamålstolkning (se NJA 2004 s. 336).

Slutsats

19.

De angivna förhållandena ger i förevarande fall inte stöd för en tolkning av begreppet fordonets ägare som avviker från ordalydelsen. Begreppet fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen kan därmed, i avsaknad av en närmare definition i lagen, inte tolkas på något annat sätt än att det avser den civilrättslige ägaren.

Bedömningen i detta fall

20.

M.D. är ägare till den i målet aktuella bilen och var också ägare till bilen vid flyttningstillfället den 8 mars 2017. Parkeringsövervakning har därmed ingen rätt hålla kvar bilen. Bilen och de tillhörigheter som finns i den ska lämnas ut till M.D. i enlighet med hennes yrkanden. - - -.

DOMSLUT

Se HD:s dom.

HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, referent, Svante O. Johansson och Sten Andersson) medde-lade den 23 november 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1.

Den 8 mars 2017 flyttade Parkeringsövervakning i Malmö AB en personbil med registreringsnummer WHY 012 med hänvisning till att den var uppställd i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och att bilens registrerade ägare hade skulder avseende avgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (felparkeringslagen) som uppgick till mer än 5 000 kr. Bilen flyttades med stöd av 2 a § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall (flyttningslagen) och 2 § 3 f förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall.

2.

När flyttningen skedde var J.I.S. antecknad som ägare till bilen i vägtrafikregistret. M.D. hade köpt bilen den 7 mars 2017, dvs. dagen före det att den flyttades. Den 10 mars 2017 antecknades hon som ägare i vägtrafikregistret från och med dagen för köpet.

3.

M.D. väckte talan vid tingsrätten och yrkade att parkeringsbolaget skulle förpliktas att till henne lämna ut bilen och de tillhörigheter som fanns i den. Till stöd för sin talan åberopade hon att bilen och föremålen i den tillhörde henne vid tiden för flyttningen.

4.

Parkeringsbolaget bestred hennes yrkande och gjorde gällande att J.I.S. var att anse som ägare till bilen eftersom han när bilen flyttades var antecknad som ägare i vägtrafikregistret.

5.

Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att M.D. var fordonets faktiska ägare vid flyttningstillfället och att det följaktligen inte fanns stöd för parkeringsbolaget att behålla bilen. Tingsrätten biföll därför käromålet. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Frågan i målet

6.

Målet gäller innebörden i uttrycket fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen. Avses fordonets verkliga ägare eller den som var registrerad som ägare i vägtrafikregistret den dag som fordonet flyttades, oavsett vem som senare registrerats som ägare den dagen?

Registrering av ägaruppgifter

7.

Registrering av ägaruppgifter avseende fordon sker i vägtrafikregistret. Om ett registrerat fordon byter ägare ska en anmälan om ändrade ägarförhållanden göras. Den nya ägaren ska registreras från och med den dag som i anmälan anges som överlåtelse-dag, under förutsättning att anmälan sker inom tio dagar från den angivna dagen. Om anmälan kommer in senare ska den nya ägaren registreras från och med den dag som anmälan kom in. Hanteringen av anmälda uppgifter är i hög grad formaliserad och automatiserad. Det görs inte någon prövning av de ägaruppgifter som förs in i registret och uppgifterna utgör alltså inte något bevis om äganderätten till fordonet. (Jfr prop. 2013/14:176 s. 12 f.)

Flyttning av fordon

8.

Enligt 2 a § flyttningslagen får regeringen meddela föreskrifter om rätt för staten eller för en kommun att i vissa fall flytta ett fordon som är parkerat i strid mot föreskrifter om parkering eller stannande enligt felparkeringslagen, om fordonets ägare har obetalda och förfallna skulder avseende avgifter enligt samma lag. I 2 § 3 f förordningen om flyttning av fordon i vissa fall preciseras att ett fordon får flyttas på denna grund om fordonets ägare har skulder avseende avgifter enligt felparkeringslagen som uppgår till mer än 5 000 kr.

9.

Av 8 § flyttningslagen framgår att ett fordon som har flyttats med stöd av 2 a § inte behöver lämnas ut förrän kostnaderna för flyttningen och de förfallna avgifter som ägaren är betalningsansvarig för enligt felparkeringslagen har betalats. I vissa fall tillfaller ett fordon som har flyttats det allmänna, t.ex. om ägaren inte hämtat fordonet inom viss tid. Värdet av fordonet ska då tillgodoräknas ägaren efter avräkning av kostnader för flyttningen och obetalda felparkeringsavgifter.

Syftet med regleringen

10.

Bestämmelserna i 2 a § flyttningslagen och 2 § 3 f förordningen om flyttning av fordon i vissa fall infördes år 2014 för att minska de fordonsrelaterade skulderna till det allmänna och användningen av s.k. fordonsmålvakter. Samtidigt infördes, i samma syfte, regler som gav det allmänna möjlighet att ta fordon i anspråk för betalning av t.ex. felparkeringsavgifter, trots att fordonet inte tillhörde gäldenären eller kunde anses tillhöra gäldenären enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. (Se prop. 2013/14:176 och lagen, 2014:447, om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter.)

11.

Med fordonsmålvakt avses en person utan utmätningsbara tillgångar som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare till ett fordon i stället för den som äger och brukar fordonet. Syftet med att anlita en fordonsmålvakt är att ägaren kan undandra sig det ekonomiska ansvar som följer av ett fordonsinnehav. Regleringen ska ses i ljuset av att det är den registrerade ägaren som är ansvarig för betalning av bl.a. felparkeringsavgifter.

Hur ska uttrycket fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen tolkas?

12.

I vissa lagar har det införts definitioner som anger att med fordonets ägare avses den som vid överträdelsen var antecknad som fordonets ägare i vägtrafikregistret eller den som senare har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden för överträdelsen (se t.ex. 4 § andra stycket felparkeringslagen).

13.

Någon sådan definition finns inte i flyttningslagen. Inte heller förekommer uttrycket registrerad ägare i lagtexten. I förarbetena till bestämmelsen i 2 a § används emellertid i princip uteslutande registrerad ägare. Där uttalas också att det med registrerad ägare avses den som vid tidpunkten för beslutet om flyttning var antecknad i vägtrafikregistret som fordonets ägare, även om någon annan senare registreras som ägare. Det påtalas i förarbetena att det, för att regeln ska vara effektiv, inte bör vara möjligt att i efterhand förändra de förutsättningar för flyttning som gällde vid beslutet genom att retroaktivt låta registrera en annan ägare till fordonet. (Se prop. 2013/14:176 s. 53 ff. och s. 76.)

14.

I avsaknad av en definition i flyttningslagen måste emellertid, trots det som anförs i förarbetena, utgångspunkten vara att uttrycket fordonets ägare i 2 a § avser den verkliga ägaren.

15.

Till detta kommer att bestämmelser som tar sikte på fordonets ägare förekommer även i andra delar av flyttningslagen. Vissa av dessa, däribland 6 §, kan inte förstås på annat sätt än att det är den verkliga ägaren som avses. Om uttrycket fordonets ägare i 2 a § skulle ges den innebörden att det tar sikte på den registrerade ägaren, skulle ägarbegreppet få olika betydelser i lagen, något som skulle strida mot gängse principer för lagtolkning (jfr Lagrådets yttrande, a. prop. s. 102).

16.

Vidare gäller regleringen möjligheterna att ta i anspråk annans egendom. Det innebär att lagen måste vara tillräckligt precis för att ingreppet ska vara förutsebart och att den inte bör tolkas extensivt (jfr NJA 2004 s. 336).

17.

Sammantaget leder det nu anförda till att uttrycket fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen ska tolkas enligt sin ordalydelse och därmed avse fordonets verkliga ägare.

Bedömningen i detta fall

18.

M.D. köpte bilen den 7 mars 2017 och var alltså fordonets ägare vid flyttningstillfället. Det saknades därmed lagliga förutsättningar att flytta bilen med stöd av flyttningslagen och förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.

19.

M.D:s talan ska därför bifallas och parkeringsbolaget ska förpliktas att till henne lämna ut bilen och de tillhörigheter som finns i den. - - -.

20.

Hovrättens domslut ska således fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.