NJA 2018 s. 913

HD har i NJA 2016 s. 3 uttalat att när innebörden av en lagbestämmelse ska fastställas, denna får tolkas i ljuset av ett flertal olika förhållanden, varvid ordalydelsen är det viktigaste tolkningsdatumet. Syftet med lagstiftningen, som kan framgå av förarbetena, kan också ge viktiga hållpunkter liksom avgöranden i praxis samt uttalanden i den juridiska doktrinen.

En bestämmelses ordalydelse bör som regel vara utgångspunkten för hur denna ska tolkas. När det gäller innebörden av begreppet fordonets ägare måste det beaktas att det vid registrering i vägtrafikregistret inte görs någon civilrättslig prövning av de anmälda uppgifterna och att registreringen således inte kan ses som något bevis om äganderätt till fordonet. Mot den bakgrunden torde den rent språkliga innebörden av begreppet inte kunna tolkas som något annat än den faktiska ägaren, dvs. den civilrättslige ägaren.

Som framgår ovan förefaller lagstiftaren emellertid ha utgått ifrån att det, i vart fall vid tillämpningen av vissa av flyttningslagens bestämmelser, är den vid flyttningstillfället registrerade ägaren som avses. En sådan tolkning torde också stämma väl överens med lagens syfte att motverka användningen av s.k. fordonsmålvakter (se prop. 2013/14:176 s. 55 f.).

Det föreligger således en skillnad mellan den språkliga tolkningen av lagtexten och den tolkning som förarbetena synes utgå ifrån. Frågan är vilken betydelse förarbetsuttalandena i förevarande fall bör tillmätas vid tolkningen av lagtexten.

Den tolkning av ägarbegreppet som framhålls i förarbetena till flyttningslagen avviker från den gängse definitionen av ägare som finns i flera andra lagar på trafikrättens område eftersom den inte tillåter att någon i efterhand registreras som ägare vid flyttningstillfället. Konsekvenserna av en sådan tillämpning av bestämmelsen diskuteras inte närmare i förarbetena. Begreppet fordonets ägare används dessutom på flera olika ställen i flyttningslagen och det framgår inte närmare av förarbetena om begreppen avses ha samma innebörd eller om de bör tolkas på olika sätt. Förarbetsuttalandena kan därmed inte anses så tydliga att det med stöd av enbart dessa finns skäl att tolka begreppet på annat sätt än enligt dess ordalydelse.

Någon praxis angående tolkningen av den i målet aktuella bestämmelsen finns inte. I RH 2015:24 har hovrätten dock ansett att ansvaret för kostnader som enligt 7 § flyttningslagen åvilar ägaren, i avsaknad av uttryckligt lagstöd, inte kan åläggas den registrerade ägaren oberoende av de faktiska ägarförhållandena. Begreppet ägare i 7 § flyttningslagen har således i praxis ansetts avse den civilrättslige ägaren.

Den tolkning av bestämmelsen som lagstiftaren förordar innebär vidare ett ingrepp i äganderätten i och med att den civilrättslige ägaren berövas äganderätten till fordonet. Enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) får ingen berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Detta innebär att lagen måste vara tillräckligt precis för att göra ingreppet i äganderätten förutsebart och att en sådan lagstiftning inte bör tolkas extensivt även om praktiska skäl skulle tala för en sådan ändamålstolkning (se NJA 2004 s. 336).

De angivna förhållandena ger i förevarande fall inte stöd för en tolkning av begreppet fordonets ägare som avviker från ordalydelsen. Begreppet fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen kan därmed, i avsaknad av en närmare definition i lagen, inte tolkas på något annat sätt än att det avser den civilrättslige ägaren.

M.D. är ägare till den i målet aktuella bilen och var också ägare till bilen vid flyttningstillfället den 8 mars 2017. Parkeringsövervakning har därmed ingen rätt hålla kvar bilen. Bilen och de tillhörigheter som finns i den ska lämnas ut till M.D. i enlighet med hennes yrkanden. - - -.

Den 8 mars 2017 flyttade Parkeringsövervakning i Malmö AB en personbil med registreringsnummer WHY 012 med hänvisning till att den var uppställd i strid mot föreskrifter om stannande eller parkering och att bilens registrerade ägare hade skulder avseende avgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (felparkeringslagen) som uppgick till mer än 5 000 kr. Bilen flyttades med stöd av 2 a § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall (flyttningslagen) och 2 § 3 f förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall.

När flyttningen skedde var J.I.S. antecknad som ägare till bilen i vägtrafikregistret. M.D. hade köpt bilen den 7 mars 2017, dvs. dagen före det att den flyttades. Den 10 mars 2017 antecknades hon som ägare i vägtrafikregistret från och med dagen för köpet.

M.D. väckte talan vid tingsrätten och yrkade att parkeringsbolaget skulle förpliktas att till henne lämna ut bilen och de tillhörigheter som fanns i den. Till stöd för sin talan åberopade hon att bilen och föremålen i den tillhörde henne vid tiden för flyttningen.

Parkeringsbolaget bestred hennes yrkande och gjorde gällande att J.I.S. var att anse som ägare till bilen eftersom han när bilen flyttades var antecknad som ägare i vägtrafikregistret.

Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att M.D. var fordonets faktiska ägare vid flyttningstillfället och att det följaktligen inte fanns stöd för parkeringsbolaget att behålla bilen. Tingsrätten biföll därför käromålet. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut.

Målet gäller innebörden i uttrycket fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen. Avses fordonets verkliga ägare eller den som var registrerad som ägare i vägtrafikregistret den dag som fordonet flyttades, oavsett vem som senare registrerats som ägare den dagen?

Registrering av ägaruppgifter avseende fordon sker i vägtrafikregistret. Om ett registrerat fordon byter ägare ska en anmälan om ändrade ägarförhållanden göras. Den nya ägaren ska registreras från och med den dag som i anmälan anges som överlåtelse-dag, under förutsättning att anmälan sker inom tio dagar från den angivna dagen. Om anmälan kommer in senare ska den nya ägaren registreras från och med den dag som anmälan kom in. Hanteringen av anmälda uppgifter är i hög grad formaliserad och automatiserad. Det görs inte någon prövning av de ägaruppgifter som förs in i registret och uppgifterna utgör alltså inte något bevis om äganderätten till fordonet. (Jfr prop. 2013/14:176 s. 12 f.)

Enligt 2 a § flyttningslagen får regeringen meddela föreskrifter om rätt för staten eller för en kommun att i vissa fall flytta ett fordon som är parkerat i strid mot föreskrifter om parkering eller stannande enligt felparkeringslagen, om fordonets ägare har obetalda och förfallna skulder avseende avgifter enligt samma lag. I 2 § 3 f förordningen om flyttning av fordon i vissa fall preciseras att ett fordon får flyttas på denna grund om fordonets ägare har skulder avseende avgifter enligt felparkeringslagen som uppgår till mer än 5 000 kr.

Av 8 § flyttningslagen framgår att ett fordon som har flyttats med stöd av 2 a § inte behöver lämnas ut förrän kostnaderna för flyttningen och de förfallna avgifter som ägaren är betalningsansvarig för enligt felparkeringslagen har betalats. I vissa fall tillfaller ett fordon som har flyttats det allmänna, t.ex. om ägaren inte hämtat fordonet inom viss tid. Värdet av fordonet ska då tillgodoräknas ägaren efter avräkning av kostnader för flyttningen och obetalda felparkeringsavgifter.

Bestämmelserna i 2 a § flyttningslagen och 2 § 3 f förordningen om flyttning av fordon i vissa fall infördes år 2014 för att minska de fordonsrelaterade skulderna till det allmänna och användningen av s.k. fordonsmålvakter. Samtidigt infördes, i samma syfte, regler som gav det allmänna möjlighet att ta fordon i anspråk för betalning av t.ex. felparkeringsavgifter, trots att fordonet inte tillhörde gäldenären eller kunde anses tillhöra gäldenären enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. (Se prop. 2013/14:176 och lagen, 2014:447, om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter.)

Med fordonsmålvakt avses en person utan utmätningsbara tillgångar som i vägtrafikregistret är antecknad som ägare till ett fordon i stället för den som äger och brukar fordonet. Syftet med att anlita en fordonsmålvakt är att ägaren kan undandra sig det ekonomiska ansvar som följer av ett fordonsinnehav. Regleringen ska ses i ljuset av att det är den registrerade ägaren som är ansvarig för betalning av bl.a. felparkeringsavgifter.

I vissa lagar har det införts definitioner som anger att med fordonets ägare avses den som vid överträdelsen var antecknad som fordonets ägare i vägtrafikregistret eller den som senare har antecknats där som ägare av fordonet vid tiden för överträdelsen (se t.ex. 4 § andra stycket felparkeringslagen).

Någon sådan definition finns inte i flyttningslagen. Inte heller förekommer uttrycket registrerad ägare i lagtexten. I förarbetena till bestämmelsen i 2 a § används emellertid i princip uteslutande registrerad ägare. Där uttalas också att det med registrerad ägare avses den som vid tidpunkten för beslutet om flyttning var antecknad i vägtrafikregistret som fordonets ägare, även om någon annan senare registreras som ägare. Det påtalas i förarbetena att det, för att regeln ska vara effektiv, inte bör vara möjligt att i efterhand förändra de förutsättningar för flyttning som gällde vid beslutet genom att retroaktivt låta registrera en annan ägare till fordonet. (Se prop. 2013/14:176 s. 53 ff. och s. 76.)

I avsaknad av en definition i flyttningslagen måste emellertid, trots det som anförs i förarbetena, utgångspunkten vara att uttrycket fordonets ägare i 2 a § avser den verkliga ägaren.

Till detta kommer att bestämmelser som tar sikte på fordonets ägare förekommer även i andra delar av flyttningslagen. Vissa av dessa, däribland 6 §, kan inte förstås på annat sätt än att det är den verkliga ägaren som avses. Om uttrycket fordonets ägare i 2 a § skulle ges den innebörden att det tar sikte på den registrerade ägaren, skulle ägarbegreppet få olika betydelser i lagen, något som skulle strida mot gängse principer för lagtolkning (jfr Lagrådets yttrande, a. prop. s. 102).

Vidare gäller regleringen möjligheterna att ta i anspråk annans egendom. Det innebär att lagen måste vara tillräckligt precis för att ingreppet ska vara förutsebart och att den inte bör tolkas extensivt (jfr NJA 2004 s. 336).

Sammantaget leder det nu anförda till att uttrycket fordonets ägare i 2 a § flyttningslagen ska tolkas enligt sin ordalydelse och därmed avse fordonets verkliga ägare.

M.D. köpte bilen den 7 mars 2017 och var alltså fordonets ägare vid flyttningstillfället. Det saknades därmed lagliga förutsättningar att flytta bilen med stöd av flyttningslagen och förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.

M.D:s talan ska därför bifallas och parkeringsbolaget ska förpliktas att till henne lämna ut bilen och de tillhörigheter som finns i den. - - -.

Hovrättens domslut ska således fastställas.