NJA 2019 not 1

I skiljenämnden ingick professor J.R., som hade utsetts till skiljeman av BIM i mars 2013.

AMP klandrade skiljedomen vid Svea hovrätt och hävdade att J.R:s och en annan skiljemans opartiskhet och oberoende som skiljemän kunde ifrågasättas.

Klandertalan grundade sig, såvitt avsåg J.R., på att denne under 2010 hade upprättat två rättsutlåtanden och vittnat som sakkunnig för C More Entertainment (C More) i ett brottmål om länkning till hockeymatcher (det s.k. hockey- länksmålet, se NJA 2015 s. 1097). J.R. hade under 2010 fakturerat för sin rådgivning med 25 000 kr jämte mervärdesskatt respektive 40 000 kr jämte mervärdesskatt. C More och BIM ingick vid tiden för rättsutlåtandena och under skiljeförfarandet i samma koncern. Enligt AMP hade J.R. biträtt C More och bl.a. haft kontakter med bolagets advokater och interna jurister även medan skiljeförfarandet pågick. Som bevisning åberopades bl.a. vittnesförhör med J.R.

Hovrätten lämnade AMP:s talan utan bifall med följande motivering.

AMP har gjort gällande att det framkommit nya omständigheter och bevis som visar att J.R. agerat ombud och rådgivare åt C More i större omfattning än vad hovrätten funnit och att hans uppdrag fortsatt efter tingsrättens dom i hockeylänksmålet.

Enligt AMP har J.R. lämnat falsk utsaga i hovrätten avseende sitt uppdrag för C More i hockeylänksmålet och utsagan kan antas ha inverkat på målets utgång. Bolaget har vidare hävdat att de nya bevisen, om de hade åberopats i klanderprocessen, sannolikt hade lett till att målet hade fått en annan utgång. Bevisen har inte kunnat åberopas tidigare; i vart fall finns det giltig ursäkt för att så inte skett. (Jfr 58 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 samt 2 st. RB.)

Enligt BIM kunde bevisningen som AMP åberopat i samband med resningsansökan (HD:s aktbilagor 6–8 och 10–13) ha åberopats redan i hovrätten. Denna bevisning ska därför lämnas utan avseende (jfr 58 kap. 1 § 2 st. RB). BIM har beträffande den bevisning som ingavs i samband med AMP:s inlaga den 27 augusti 2018 (HD:s aktbilagor 44–50) yrkat avvisning, eftersom bevisningen har varit känd för bolaget sedan den 27 april 2017, dvs. i mer än ett år före ingivandet (jfr 58 kap. 4 § 2 st.).

Det ställs höga krav på en skiljemans opartiskhet. Skiljemannen måste stå fri i förhållande till parterna och saken för att kunna döma i skiljetvisten. Bedömningen ska ske på objektiva grunder, vilket betyder att den ska utgå från iakttagbara förhållanden, som typiskt sett är sådana att de kan påverka skiljemannens förmåga att förhålla sig opartisk. (Se bl.a. prop. 1998/99:35 s. 215 f., NJA 1981 s. 1205 och NJA 2010 s. 317 p. 4.)

Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman har en skyldighet att upplysa om omständigheter som kan tänkas hindra den vidtalade från att vara skiljeman (se 9 § lagen om skiljeförfarande). Liknande krav på att skiljemannen lämnar upplysningar finns i artikel 12 i UNCITRAL Model Law on International Arbitration och i riktlinjer från International Bar Association (IBA Guidelines on Conflicts of Interest in International Arbitration). Upplysningsskyldigheten är inte sanktionerad i lagen om skiljeförfarande och utgör ingen självständig klandergrund. Det förhållandet att skiljemannen har förtigit en viss omständighet kan dock bli den tillkommande faktor som, i gränsfall där frågan är särskilt svårbedömd, gör att jäv anses föreligga (se NJA 2010 s. 317 p. 11 och 12).

Huvudregeln är att en dom som vunnit laga kraft inte kan omprövas.

De närmare förutsättningarna för resning i tvistemål regleras i fyra punkter i 58 kap. 1 § 1 st. RB. Om ett vittne har avgett falsk utsaga som kan antas ha inverkat på utgången i målet kan grund för resning föreligga (punkten 2). Det är inte tillräckligt att den ifrågasatta utsagan innehållit oriktiga eller ofullständiga uppgifter. För att resning ska beviljas, måste det vara fråga om medvetet oriktiga uppgifter (se NJA 1989 s. 843).

Resning får också beviljas om det åberopas omständighet eller bevis, som inte har lagts fram tidigare, och framläggandet av omständigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet (punkten 3).

För att en omständighet eller ett bevis ska kunna läggas till grund för resning krävs, enligt paragrafens andra stycke, att sökanden gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset i den tidigare rättegången eller att han annars har haft giltig ursäkt att inte göra det. Vid prövningen ska bl.a. beaktas om parten använt befintliga möjligheter att efterforska ytterligare bevisning.

Resningsdomstolen ska pröva de nya omständigheterna och bevisen med utgångspunkt i de bedömningar som den tidigare domstolen gjorde. Frågan för resningsdomstolen är om det nya materialet – när det läggs till den tidigare domstolens överväganden – är sådant att den tidigare domstolen med vetskap om materialet sannolikt hade kommit till en annan slutsats. Detta innebär att resningsdomstolen inte ska göra någon fristående eller ny bedömning av om det tidigare avgörandet framstår som korrekt i ljuset av den nya utredningen. (Se NJA 2017 s. 102 p. 13–15 med hänvisningar.)

Bestämmelsen tar sikte på tidpunkten när resningsansökan ges in och den kännedom som sökanden då har rörande det förhållande som ansökan grundas på. Med hänsyn till de preklusionsverkningar som är knutna till bestämmelsen bör den tolkas restriktivt. Bestämmelsen bör således inte begränsa sökandens möjligheter att, beträffande ett förhållande som redan åberopats i resningsansökan, komplettera med ytterligare material som sökanden fått kännedom om under ettårsfristen men inte gett in i samband med resningsansökan.

AMP fick den 27 april 2017 tillgång till viss ytterligare bevisning, främst mejlkorrespondens mellan J.R. och bolagsjurister hos C More. AMP gav in och åberopade denna bevisning i HD den 27 augusti 2018. Det finns inte något hinder mot att beakta även detta material (jfr p. 18).

Det är i och för sig anmärkningsvärt att J.R. inte mindes att han, utöver de två fakturorna från 2010 som var kända vid huvudförhandlingen i hovrätten, hade fakturerat för rådgivning vid två ytterligare tillfällen, låt vara på begränsade belopp i förhållande till fakturorna 2010. Bedömningen av hans utsaga får emellertid göras mot bakgrund av att uppgifterna delvis rörde förhållanden som låg relativt långt tillbaka i tiden och att han vid förhöret hänvisade till sina dagboksanteckningar, vilka synes ha varit utgångspunkten för den minnesbild han redovisade vid förhöret. Vid en sammantagen bedömning kan det inte anses visat att J.R. medvetet lämnat felaktiga uppgifter vid förhöret. Resning kan således inte beviljas på den grunden att det skulle ha förekommit falsk utsaga i hovrätten.

Frågan är då om den nya bevisningen är sådan att klandermålet sannolikt hade fått annan utgång om bevisningen hade åberopats i hovrätten. Prövningen ska göras med utgångspunkt i de bedömningar som hovrätten har gjort (se angående dessa p. 5).

Av den nya bevisningen framgår att J.R:s kontakter med C More i hockeylänksmålet haft en större omfattning än vad hovrätten funnit och även innefattat viss rådgivning efter 2010, för vilken J.R. fakturerat i maj 2011 och i april 2013.

Rådgivningen i maj 2011 ägde rum nästan två år innan J.R. utsågs till skiljeman. Denna omständighet kan inte anses ha någon betydelse vid nu aktuell prövning.

Rådgivningen i april 2013 ägde rum när skiljeförfarandet hade inletts. Denna rådgivning har dock varit av mindre omfattning och det belopp som fakturerats har varit begränsat.

Mot bakgrund av vad hovrätten har anfört i sin bedömning kan det inte anses sannolikt att domstolen, även om omfattningen av J.R:s rådgivningsuppdrag hade varit känd, skulle ha kommit till en annan utgång i klandermålet.

Ansökan om resning ska avslås.