NJA 2019 not 1

Australian Media Properties Pty Ltd (AMP) mot Bonnier International Magazines AB (BIM) angående resning.

Den 2:a. 1. (Ö 5308-17) Australian Media Properties Pty Ltd (AMP) mot Bonnier International Magazines AB (BIM) angående resning.

AMP ansökte om resning av Svea hovrätts dom i mål T 7186-14 den 22 april 2016 och yrkade att målet skulle tas upp till ny prövning av hovrätten.

BIM motsatte sig resning och yrkade att viss av AMP:s bevisning skulle avvisas.

AMP motsatte sig yrkandet om avvisning.

HD , beslut i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden . Skäl .

Bakgrund 1. I april 2014 meddelades en skiljedom mellan AMP som påkallande part och BIM som svarande part i en tvist med anledning av ett licensavtal mellan parterna. I skiljedomen ogillades AMP:s talan.

2.

I skiljenämnden ingick professor J.R., som hade utsetts till skiljeman av BIM i mars 2013.

3.

AMP klandrade skiljedomen vid Svea hovrätt och hävdade att J.R:s och en annan skiljemans opartiskhet och oberoende som skiljemän kunde ifrågasättas.

4.

Klandertalan grundade sig, såvitt avsåg J.R., på att denne under 2010 hade upprättat två rättsutlåtanden och vittnat som sakkunnig för C More Entertainment (C More) i ett brottmål om länkning till hockeymatcher (det s.k. hockey- länksmålet, se NJA 2015 s. 1097). J.R. hade under 2010 fakturerat för sin rådgivning med 25 000 kr jämte mervärdesskatt respektive 40 000 kr jämte mervärdesskatt. C More och BIM ingick vid tiden för rättsutlåtandena och under skiljeförfarandet i samma koncern. Enligt AMP hade J.R. biträtt C More och bl.a. haft kontakter med bolagets advokater och interna jurister även medan skiljeförfarandet pågick. Som bevisning åberopades bl.a. vittnesförhör med J.R.

5.

Hovrätten lämnade AMP:s talan utan bifall med följande motivering.

Av utredningen framgår att J.R., även efter det att brottmålet avgjorts i tingsrätten, haft kontakt med C More Entertainment AB:s ombud och med visst intresse följt målet. Hovrätten finner dock inte visat att J.R. har lämnat råd till C More Entertainment AB på annat sätt än genom att upprätta de två rättsutlåtandena och lämna sitt vittnesmål i tingsrätten.

Vad hovrätten således har att bedöma är om den omständigheten att J.R., på begäran av C More Entertainment AB, har upprättat två rättsutlåtanden och hörts som sakkunnig i brottmålet utifrån sett har gett intryck av bindningar som rubbar förtroendet för honom som skiljeman, när C More Entertainment AB och BIM är bolag som båda ingår i Bonnierkoncernen.

Hovrätten konstaterar att J.R. endast upprättat rättsutlåtanden och hörts som sakkunnigvittne i brottmålet och inte på annat sätt agerat ombud eller rådgivare åt C More Entertainment AB (jfr IBA-riktlinjerna orangea listan punkt 3.1.1).

Bonnierkoncernen består av flera hundra bolag och det har inte framkommit att det finns några starka kopplingar mellan C More Entertainment AB och BIM, även om bolagen ingår i samma koncern. J.R:s uppdrag för C More Entertainment AB ligger därtill relativt långt tillbaka i tiden och var av begränsad omfattning. Det har inte heller med säkerhet framkommit att J.R. vid tidpunkten för skiljeförfarandet visste att C More Entertainment AB hade kopplingar till Bonnierkoncernen, varför det inte är fråga om några uppgifter som han har förtigit.

Ansökan om resning m.m.

6.

AMP har gjort gällande att det framkommit nya omständigheter och bevis som visar att J.R. agerat ombud och rådgivare åt C More i större omfattning än vad hovrätten funnit och att hans uppdrag fortsatt efter tingsrättens dom i hockeylänksmålet.

7.

Enligt AMP har J.R. lämnat falsk utsaga i hovrätten avseende sitt uppdrag för C More i hockeylänksmålet och utsagan kan antas ha inverkat på målets utgång. Bolaget har vidare hävdat att de nya bevisen, om de hade åberopats i klanderprocessen, sannolikt hade lett till att målet hade fått en annan utgång. Bevisen har inte kunnat åberopas tidigare; i vart fall finns det giltig ursäkt för att så inte skett. (Jfr 58 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 samt 2 st. RB.)

8.

Enligt BIM kunde bevisningen som AMP åberopat i samband med resningsansökan (HD:s aktbilagor 6–8 och 10–13) ha åberopats redan i hovrätten. Denna bevisning ska därför lämnas utan avseende (jfr 58 kap. 1 § 2 st. RB). BIM har beträffande den bevisning som ingavs i samband med AMP:s inlaga den 27 augusti 2018 (HD:s aktbilagor 44–50) yrkat avvisning, eftersom bevisningen har varit känd för bolaget sedan den 27 april 2017, dvs. i mer än ett år före ingivandet (jfr 58 kap. 4 § 2 st.).

Rättsliga utgångspunkter

En skiljeman ska vara opartisk 9. En skiljeman ska vara opartisk. Om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet, kan han eller hon på yrkande av part skiljas från uppdraget. Förekomsten av förtroenderubbande omständigheter kan även leda till att skiljedomen efter klander helt eller delvis upphävs. (Se 8 och 34 §§ lagen, 1999:116, om skiljeförfarande.)

10.

Det ställs höga krav på en skiljemans opartiskhet. Skiljemannen måste stå fri i förhållande till parterna och saken för att kunna döma i skiljetvisten. Bedömningen ska ske på objektiva grunder, vilket betyder att den ska utgå från iakttagbara förhållanden, som typiskt sett är sådana att de kan påverka skiljemannens förmåga att förhålla sig opartisk. (Se bl.a. prop. 1998/99:35 s. 215 f., NJA 1981 s. 1205 och NJA 2010 s. 317 p. 4.)

11.

Den som ombeds att åta sig ett uppdrag som skiljeman har en skyldighet att upplysa om omständigheter som kan tänkas hindra den vidtalade från att vara skiljeman (se 9 § lagen om skiljeförfarande). Liknande krav på att skiljemannen lämnar upplysningar finns i artikel 12 i UNCITRAL Model Law on International Arbitration och i riktlinjer från International Bar Association (IBA Guidelines on Conflicts of Interest in International Arbitration). Upplysningsskyldigheten är inte sanktionerad i lagen om skiljeförfarande och utgör ingen självständig klandergrund. Det förhållandet att skiljemannen har förtigit en viss omständighet kan dock bli den tillkommande faktor som, i gränsfall där frågan är särskilt svårbedömd, gör att jäv anses föreligga (se NJA 2010 s. 317 p. 11 och 12).

Förutsättningar för resning av tvistemålsdom

12.

Huvudregeln är att en dom som vunnit laga kraft inte kan omprövas.

Genom resningsinstitutet finns dock ett visst, mycket begränsat, utrymme att undanröja en lagakraftvunnen dom, bl.a. om ny utredning ger anledning att ifrågasätta domens riktighet.

13.

De närmare förutsättningarna för resning i tvistemål regleras i fyra punkter i 58 kap. 1 § 1 st. RB. Om ett vittne har avgett falsk utsaga som kan antas ha inverkat på utgången i målet kan grund för resning föreligga (punkten 2). Det är inte tillräckligt att den ifrågasatta utsagan innehållit oriktiga eller ofullständiga uppgifter. För att resning ska beviljas, måste det vara fråga om medvetet oriktiga uppgifter (se NJA 1989 s. 843).

14.

Resning får också beviljas om det åberopas omständighet eller bevis, som inte har lagts fram tidigare, och framläggandet av omständigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet (punkten 3).

15.

För att en omständighet eller ett bevis ska kunna läggas till grund för resning krävs, enligt paragrafens andra stycke, att sökanden gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset i den tidigare rättegången eller att han annars har haft giltig ursäkt att inte göra det. Vid prövningen ska bl.a. beaktas om parten använt befintliga möjligheter att efterforska ytterligare bevisning.

16.

Resningsdomstolen ska pröva de nya omständigheterna och bevisen med utgångspunkt i de bedömningar som den tidigare domstolen gjorde. Frågan för resningsdomstolen är om det nya materialet – när det läggs till den tidigare domstolens överväganden – är sådant att den tidigare domstolen med vetskap om materialet sannolikt hade kommit till en annan slutsats. Detta innebär att resningsdomstolen inte ska göra någon fristående eller ny bedömning av om det tidigare avgörandet framstår som korrekt i ljuset av den nya utredningen. (Se NJA 2017 s. 102 p. 13–15 med hänvisningar.)

Ettårsfristen i 58 kap. 4 § RB 17. En ansökan om resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande som avses i 58 kap. 1 § 1 st. 2 eller 3 ska göras senast inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökan grundas på (58 kap. 4 § 2 st. RB). Om ett förhållande som ansökan grundas på åberopas för sent, ska det inte beaktas av domstolen vid prövningen av ansökan (se NJA 1998 s. 321).

18.

Bestämmelsen tar sikte på tidpunkten när resningsansökan ges in och den kännedom som sökanden då har rörande det förhållande som ansökan grundas på. Med hänsyn till de preklusionsverkningar som är knutna till bestämmelsen bör den tolkas restriktivt. Bestämmelsen bör således inte begränsa sökandens möjligheter att, beträffande ett förhållande som redan åberopats i resningsansökan, komplettera med ytterligare material som sökanden fått kännedom om under ettårsfristen men inte gett in i samband med resningsansökan.

Bedömningen i detta fall

Den av AMP åberopade bevisningen ska beaktas i resningsärendet 19. AMP gav in sin ansökan om resning den 22 november 2017 och åberopade då som ny bevisning viss mejlkorrespondens mellan J.R. och C Mores advokater samt två fakturor från J.R. till advokatbyrån för rådgivning i hockeylänksmålet, den ena daterad den 23 maj 2011 på 8 000 kr jämte mervärdesskatt och den andra daterad den 12 april 2013 på 5 000 kr jämte mervärdesskatt. Enligt BIM borde AMP ha efterforskat denna bevisning tidigare. Det kan dock konstateras att AMP under klandermålets handläggning i hovrätten ställde frågor till J.R. och advokatbyrån om rådgivningens omfattning. Mot bakgrund av de svar som AMP fick får bolaget anses ha haft giltig ursäkt för att inte ha gått vidare i denna del. Den nu aktuella bevisningen ska alltså beaktas vid HD:s prövning.

20.

AMP fick den 27 april 2017 tillgång till viss ytterligare bevisning, främst mejlkorrespondens mellan J.R. och bolagsjurister hos C More. AMP gav in och åberopade denna bevisning i HD den 27 augusti 2018. Det finns inte något hinder mot att beakta även detta material (jfr p. 18).

Bedömning i sak 21. AMP har genom det nya materialet visat att J.R:s vittnesutsaga i hovrätten innehöll felaktiga uppgifter i fråga om omfattningen av hans rådgivningsuppdrag för C More. Frågan är då om AMP har visat att det rör sig om medvetet oriktiga uppgifter. BIM har i resningsärendet åberopat en vittnesattest av J.R. Han har som förklaring till de felaktiga uppgifterna uppgett bl.a. att han förlitat sig på sina dagboksanteckningar när han uttalat sig och att det där inte funnits några noteringar om nu aktuella telefonmöten och kontakter som han haft med C Mores ombud och bolagsjurister.

22.

Det är i och för sig anmärkningsvärt att J.R. inte mindes att han, utöver de två fakturorna från 2010 som var kända vid huvudförhandlingen i hovrätten, hade fakturerat för rådgivning vid två ytterligare tillfällen, låt vara på begränsade belopp i förhållande till fakturorna 2010. Bedömningen av hans utsaga får emellertid göras mot bakgrund av att uppgifterna delvis rörde förhållanden som låg relativt långt tillbaka i tiden och att han vid förhöret hänvisade till sina dagboksanteckningar, vilka synes ha varit utgångspunkten för den minnesbild han redovisade vid förhöret. Vid en sammantagen bedömning kan det inte anses visat att J.R. medvetet lämnat felaktiga uppgifter vid förhöret. Resning kan således inte beviljas på den grunden att det skulle ha förekommit falsk utsaga i hovrätten.

23.

Frågan är då om den nya bevisningen är sådan att klandermålet sannolikt hade fått annan utgång om bevisningen hade åberopats i hovrätten. Prövningen ska göras med utgångspunkt i de bedömningar som hovrätten har gjort (se angående dessa p. 5).

24.

Av den nya bevisningen framgår att J.R:s kontakter med C More i hockeylänksmålet haft en större omfattning än vad hovrätten funnit och även innefattat viss rådgivning efter 2010, för vilken J.R. fakturerat i maj 2011 och i april 2013.

25.

Rådgivningen i maj 2011 ägde rum nästan två år innan J.R. utsågs till skiljeman. Denna omständighet kan inte anses ha någon betydelse vid nu aktuell prövning.

26.

Rådgivningen i april 2013 ägde rum när skiljeförfarandet hade inletts. Denna rådgivning har dock varit av mindre omfattning och det belopp som fakturerats har varit begränsat.

27.

Mot bakgrund av vad hovrätten har anfört i sin bedömning kan det inte anses sannolikt att domstolen, även om omfattningen av J.R:s rådgivningsuppdrag hade varit känd, skulle ha kommit till en annan utgång i klandermålet.

28.

Ansökan om resning ska avslås.

Avgörande . HD avslår ansökan om resning.