NJA 2019 s. 382

Klander av skiljedom. Fråga om ett handläggningsfel sannolikt har inverkat på utgången.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

CicloMulsion AG och NeuroVive Pharmaceutical AB förde vid Hovrätten över Skåne och Blekinge talan om klander av en skiljedom, meddelad i Lund den 25 maj 2016.

Hovrätten (hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth, Åsa Liljeroth, referent, och Martin Nilsson) anförde i dom den 12 januari 2018 bl.a. följande.

BAKGRUND

NeuroVive Pharmaceutical AB och CicloMulsion AG undertecknade år 2004 ett licensavtal om en viss farmaceutisk teknologi. NeuroVive har år 2010 även utövat en köpoption enligt licensavtalet.

CicloMulsion påkallade den 13 mars 2013 ett skiljeförfarande mot NeuroVive rörande licensavtalet. I enlighet med skiljeklausulen i licensavtalet skedde så enligt Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts skiljedomsregler (SCC-reglerna). Förfarandet äger rum i Lund på engelska språket och pågår fortfarande. Skiljeförfarandet avser betalningskrav, fastställelseyrkanden och tolkningsfrågor i anledning av licensavtalet. Skiljenämnden har den 25 maj 2016 meddelat en särskild skiljedom, Partial Arbitral Award (PAA).

Genom skiljedomen ogillade skiljenämnden CicloMulsions fullgörelseyrkande om betalning av royalties (punkten 1 i domslutet). Skiljenämnden ogillade också CicloMulsions fastställelseyrkanden om att NeuroVive skulle vara skyldigt att till CicloMulsion lämna vissa uppgifter om influtna intäkter samt att ge CicloMulsion möjlighet att ta del av NeuroVives redovisning (punkterna 3 och 4 i domslutet).

Såvitt gäller CicloMulsions fastställelseyrkande avseende betalningsskyldighet enligt licensavtalet delade skiljenämnden upp domslutet i två punkter, dels punkten 2 a) som avser länder där patentskydd vid tiden för skiljedomens meddelande fanns eller hade funnits (med avseende på de patent som innefattades av licensavtalet), dels punkten 2 b) avseende länder där något patentskydd (inom ramen för licensavtalet) aldrig har funnits. Skiljenämnden har såvitt gäller de länder där patentskydd aldrig har förekommit reserverat frågan om NeuroVives betalningsskyldighet till sin slutliga skiljedom.

Slutligen tog skiljenämnden ställning till CicloMulsions yrkande om att licensavtalet inte kan sägas upp av NeuroVive (punkten 5 i domslutet).

Båda parter har klandrat skiljedomen.

PARTERNAS YRKANDEN, M.M.

CicloMulsion har yrkat att hovrätten upphäver skiljedomen såvitt avser domslutet under punkterna 1, 2 a), 3 och 4 och i första hand under två månader eller skälig tid skjuter upp handläggningen av målet enligt 35 § första stycket 1 lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) så att skiljenämnden bereds tillfälle att rätta sitt handläggningsfel.

NeuroVive har yrkat att hovrätten upphäver skiljedomen alternativt förklarar den ogiltig såvitt avser domslutet under punkterna 2 a) och 5 samt upphäver punkten 2 b).

Parterna har bestritt varandras talan. NeuroVive har därvid även motsatt sig att hovrätten skjuter upp handläggningen av målet enligt 35 § första stycket 1 LSF.

- - -

PARTERNAS GRUNDER FÖR KLANDERTALAN

CicloMulsions klandergrund

CicloMulsion

De åberopade delarna av skiljedomen ska upphävas pga. handläggningsfel enligt 34 § första stycket 6 LSF. Handläggningsfelet består i att skiljenämnden dels avvikit från en egen handläggningsregel enligt tidigare Procedural Order/handläggningsbeslut nr 10 (PO 10) av den 12 juni 2014, dels berövat CicloMulsion rätten att i skälig omfattning utföra sin talan.

Skiljenämnden fastställer i den klandrade skiljedomen ett annat resultat i en viss tolkningsfråga än det, vilket enligt skiljenämndens uttalande i PO 10 skulle ligga till grund för den kommande skiljedomen, om inte skiljenämnden 1) uttryckligen återupptagit förfarandet avseende denna fråga, 2) informerat parterna om sin avsikt att avvika från tolkningen och 3) berett parterna tillfälle att inkomma med ytterligare synpunkter.

Den motsatta tolkningen i skiljedomen har meddelats utan att förfarandet återöppnats, utan förvarning om att skiljenämnden avsåg att ändra sig och utan att skiljenämnden berett CicloMulsion tillfälle att bemöta motargument och inkomma med ytterligare bevisning. Det innebär att skiljenämnden dels brutit mot en egen handläggningsregel enligt handläggningsbeslutet i PO 10, punkterna Al och A7, dels berövat CicloMulsion sin rätt att utföra sin talan, kommentera eventuella nya argument som motparten har framfört och bemöta skiljenämndens avsikt att ändra sitt ställningstagande i tolkningsfrågan. Detta innebär ett brott mot kraven på rättssäkerhet, talerättsprincipen och likabehandlingsprincipen och utgör handläggningsfel enligt 34 § första stycket 6 LSF.

Felet, som varken vållats eller accepterats av CicloMulsion, har inte bara sannolikt utan rent faktiskt inverkat på utgången i målet, särskilt eftersom PO 10 förbjöd skiljenämnden att utfärda en skiljedom som avviker från den tolkning som anges i PO 10, om inte den särskilda förfaranderegeln i PO 10 följdes.

Skiljenämnden har därefter, i beslut den 21 juli 2016, medgett att den har begått ett fel genom att ändra sin bedömning i strid mot den egna handläggningsregeln enligt PO 10. Nämnden har vidare låtit förstå att den är villig att avhjälpa felet genom att återuppta skriftväxlingen beträffande den punkten för det fall CicloMulsion för en klandertalan. Hovrätten bör därför skjuta upp handläggningen och bereda skiljenämnden tillfälle att rätta handläggningsfelet. Med hänsyn till omständigheterna är det synnerligen lämpligt att tillämpa den särskilda regeln i 35 § LSF.

NeuroVive

Det föreligger inte ett klanderbart handläggningsfel enligt 34 § första stycket 6 LSF. Skiljenämnden har i skiljedomen inte gjort någon annan bedömning än i PO 10. I vart fall rör det sig endast om en ändrad rättslig bedömning inom ramen för vad som är tillåtet med stöd av principen om jura novit curia. Slutsatserna i PO 10 var endast preliminära. Skiljenämnden har de facto återöppnat förfarandet efter PO 10 och CicloMulsion har fått all möjlighet att utföra sin talan. Om ett handläggningsfel anses föreligga har CicloMulsion varit medvållande till detta genom att inte yttra sig trots att man getts tillfälle till det. Under alla förhållanden har det påstådda handläggningsfelet inte inverkat på målets utgång.

Skiljenämnden har aldrig uttryckt sin vilja att rätta till eventuella fel genom att återuppta skriftväxlingen på denna punkt för det fall CicloMulsion skulle klandra skiljedomen.

NeuroVive motsätter sig att hovrätten skjuter upp handläggningen av målet enligt 35 § LSF så att skiljenämnden bereds tillfälle att rätta sitt påstådda handläggningsfel. - - - .

NeuroVives klandergrunder - - -

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

- - -

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utgångspunkter för hovrättens prövning

En skiljedom ska enligt 34 § LSF upphävas bl.a. om skiljemännen har överskridit sitt uppdrag (uppdragsöverskridande) eller om det annars, utan partens vållande, i handläggningen förekommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången (handläggningsfel).

- - -

CicloMulsions klandertalan avseende domslutet under punkterna 1, 2 a), 3 och 4 (handläggningsfel)

Bestämmelsen om handläggningsfel i 34 § första stycket 6 LSF är relativt allmän hållen men är tänkt att tillämpas restriktivt på fel av mer kvalificerat slag. Av förarbetena (prop. 1998/99:35 s. 148) framgår att den ska utgöra en garanti vid sådana oacceptabla missgrepp i förfarandet som inte omfattas av någon annan klandergrund. Det framhålls emellertid samtidigt att det är svårt att bedöma ett fels väsentlighet utan att snegla på dess betydelse för utgången och att fel som har inverkat på utgången i princip ska föranleda upphävande, helt eller delvis.

CicloMulsions grund för påståendet om handläggningsfel är att skiljenämnden inte har följt ett eget handläggningsbeslut enligt PO 10 och berövat CicloMulsion rätten att i skälig omfattning utföra sin talan. Enligt CicloMulsion har felet, som CicloMulsion inte har varit medvållande till, sannolikt inverkat på utgången.

Har skiljenämnden begått ett handläggningsfel?

Av utredningen i målet framgår att skiljenämnden i samråd med parterna beslutat att, antingen genom mellandom eller genom ett icke rättsligt bindande meddelande utan res judicata-effekt, fastställa parternas avtalsmässiga avsikt såsom den uttrycks i licensavtalet och att tolka avtalet, bl.a. beträffande frågan om CicloMulsion är berättigat till royalty på vissa typer av betalningar som NeuroVive erhåller före första lansering (first launch) och, om så är fallet, huruvida CicloMulsions betalningsanspråk är villkorat av en första lansering.

Skiljenämnden utfärdade därefter PO 10 den 12 juni 2014. Skiljenämndens handläggningsbeslut hade föregåtts av skriftväxling mellan parterna och det hade även hållits en hearing den 18-19 mars 2014.

I PO 10 redovisar skiljenämnden att man hade haft ett intensivt, men ännu inte slutgiltigt meningsutbyte avseende de frågor som parterna behandlat och att man då inte hade möjlighet att utfärda en särskild skiljedom utan genom PO 10 hade fastställt de antaganden på vilka det fortsatta skiljeförfarandet skulle grundas. Det anges därefter att det fortsatta skiljeförfarandet skulle grundas på bl.a. antagandet att CicloMulsions rätt till betalning enligt artikel 4 i licensavtalet omfattar betalningar som NeuroVive erhållit före första lansering och att denna rätt inte är villkorad av en första lansering utan oberoende av en sådan. Till PO 10 fogades ett memorandum med skälen för skiljenämndens bedömning. Varken de delar av PO 10 eller av memorandum som parterna har åberopat ger stöd åt NeuroVives uppfattning att skiljenämnden i PO 10 uttalat sig endast i frågan om CicloMulsion i och för sig är berättigat till royalty avseende sådana betalningar som NeuroVive mottar före en första lansering.

Genom PO 10 avslutade skiljenämnden den 12 juni 2014 förfarandet i förhållande till fastställande av partsavsikten såsom den uttryckts i licensavtalet och tolkningen av licensavtalet, i den utsträckning som tolkning var nödvändig (p. 1). Under en särskild punkt (p. 7) angavs att, om skiljenämnden under det fortsatta skiljeförfarandet och/eller i sin slutliga skiljedom skulle finna att den behövde avvika från sina antaganden i PO 10, den inte skulle göra det utan att meddela parterna i förväg och bereda dem tillfälle att yttra sig. Skiljenämnden förbehöll sig därför rätten att återuppta förfarandet i den avslutade delen.

I skiljedomen kom skiljenämnden fram till att CicloMulsion var berättigat till royalty på handpenningar, milstolpebetalningar och liknande betalningar som hade gjorts före en första lansering men att CicloMulsion inte hade rätt att erhålla någon betalning före produktlanseringen i respektive land. Skiljenämnden ansåg alltså, på samma sätt som i PO 10, att CicloMulsions rätt till royalty ska beräknas även på vad som kan betecknas som förskottsbetalningar. Bedömningen i skiljedomen innebär emellertid att rätten till betalning är beroende av en första lansering. Det är först när lansering har skett som fordran på förskottsbetalningar eller royalty förfaller och CicloMulsion är berättigat till betalning. Konsekvensen av skiljenämndens ställningstagande blev att CicloMulsions talan på flera punkter ogillades (domslutet, punkterna 1, 3 och 4), eftersom det ännu inte har skett en första lansering av någon produkt enligt avtalet. Vidare begränsades tiden för betalningsfastställelsen i domslutet under punkten 2 a) till att gälla från och med den första lanseringen.

Enligt hovrättens mening står det klart att skiljenämnden i skiljedomen har ändrat uppfattning i frågan huruvida CicloMulsions rätt till betalning är villkorad av att det sker en första lansering. Hovrättens bedömning får för övrigt stöd också av det faktum att skiljenämnden i beslut den 21 juli 2016 beklagat att man inte följt handläggningsbeslutet i PO 10. Skiljenämnden skulle knappast ha uttalat sig på detta sätt om man var av åsikten att nämnden hade gjort samma bedömning i skiljedomen som i PO 10.

Som NeuroVive har angett var skiljenämndens bedömning i PO 10 preliminär och nämnden var därmed oförhindrad att göra en annan bedömning i skiljedomen. Skiljenämnden har emellertid i PO 10 ställt upp en särskild regel för förfarandet för det fall nämnden övervägde att avvika från slutsatserna i PO 10. Frågan är då om skiljenämnden underlåtit att följa den angivna handläggningsordningen och om detta utgör ett handläggningsfel. Av betydelse för den bedömningen är vad som inträffat under skiljeförfarandet efter PO 10.

I målet är utrett att NeuroVive den 24 juli 2014, dvs. efter PO 10, kom in med en inlaga som i vart fall delvis rörde den stängda frågan angående avtalets innebörd. Av utredningen framgår vidare att det därefter hölls en telefonkonferens och att skiljenämnden i ett beslut (PO 11) före telefonkonferensen angav att skiljenämnden, förutom andra frågor, särskilt ville diskutera parternas rätt att bli hörda med anledning av vad som framgick av NeuroVives inlaga den 24 juli 2014. I ett senare beslut (PO 12) gavs CicloMulsion tillfälle att yttra sig beträffande vissa specifika frågor men även beträffande vad NeuroVive hade anfört i inlagan den 24 juli 2014. I målet är ostridigt att CicloMulsion varken då eller senare under förfarandet yttrade sig beträffande de frågor som hade varit föremål för skiljenämndens bedömning i PO 10. Det står också klart att skiljenämnden inte vid något tillfälle under det fortsatta förfarandet uttryckligen meddelade parterna att nämnden övervägde att ändra uppfattning i förhållande till vad som angetts i PO 10 och med anledning av det gav parterna tillfälle att på nytt yttra sig.

Parternas argumentation under denna klandergrund har i betydande utsträckning behandlat frågan om skiljenämnden genom att översända NeuroVives inlaga till CicloMulsion för yttrande faktiskt öppnat förfarandet i den stängda frågan eller om förfarandet öppnats i ett senare skede. Enligt hovrättens mening har emellertid detta mindre betydelse för bedömningen. Det avgörande är om skiljenämnden gjort klart för parterna att frågan om avtalets tolkning i de delar som bedömts i PO 10 på nytt var föremål för skiljenämndens överväganden. Även om man skulle anse att skiljenämnden faktiskt öppnat förfarandet för att låta CicloMulsion yttra sig över NeuroVives inlaga är detta därför inte tillräckligt för att skiljenämnden ska anses ha följt vad den åtagit sig i PO 10. En annan sak är att det måste ha stått klart för CicloMulsion att man genom PO 12 i och för sig gavs rätt att yttra sig.

CicloMulsion har beträffande NeuroVives klandertalan avseende domslutet under punkten 5 anfört att man varit av uppfattningen att skiljeförfarandet i dess helhet öppnats genom skiljenämndens beslut den 23 februari 2015 (PO 16). Att CicloMulsion haft den uppfattningen får också stöd av att bolaget efter det datumet framställde ett yrkande som gällde rätten till uppsägning av licensavtalet, en fråga som enligt CicloMulsion också behandlades vid en hearing i november 2015. Även om förfarandet således efter den 23 februari 2015 skulle ha varit öppet i de delar som skiljenämnden behandlat i PO 10 har det inte framkommit att skiljenämnden genom att åter öppna skiljeförfarandet eller på annat sätt gett uttryck för att nämnden övervägde att avvika från de bedömningar som hade gjorts i PO 10. Att skiljenämnden, som NeuroVive sakframställningsvis påstått, under förlikningsdiskussioner med parterna vid slutförhandlingen i november 2015 nämnt att flera avtalstolkningsfrågor var helt öppna förändrar inte den bedömningen.

Sammantaget finner hovrätten utrett att skiljenämnden har avvikit från vad den själv bestämt beträffande handläggningen i PO 10. CicloMulsion har inte fått tillfälle att, utifrån de ändrade förutsättningarna, slutföra talan i de frågor som skiljenämnden preliminärt uttalat sig om i PO 10. Att CicloMulsion tidigare under handläggningen yttrat sig utförligt i frågan om betydelsen av en första lansering och även beretts tillfälle att yttra sig över NeuroVives inlaga den 24 juli 2014 leder under ovan redovisade omständigheter inte till någon annan bedömning än att ett handläggningsfel har begåtts.

Har CicloMulsion varit medvållande till felet?

I målet är det som tidigare nämnts klarlagt att CicloMulsion varken i samband med att NeuroVives inlaga den 24 juli 2014 översändes till CicloMulsion för yttrande eller senare under skiljeförfarandet underrättats om att skiljenämnden övervägde att ändra uppfattning i förhållande till vad som angetts i PO 10. Att CicloMulsion under dessa förhållanden låtit bli att yttra sig medför inte att CicloMulsion ska anses medvållande till handläggningsfelet.

Har felet inverkat på utgången?

Vad hovrätten slutligen har att ta ställning till är om skiljenämndens handläggningsfel sannolikt har inverkat på utgången i målet. Vilka beviskrav som gäller för att inverkanskravet ska vara uppfyllt är inte alldeles klart.

I förarbetena till LSF anges att det för ett hävande borde krävas att sambandet mellan felet och utgången framstår som mera påtagligt (prop. 1998/99:35 s. 148). Praxis beträffande äldre skiljemannalag (där beviskravet dock var lägre) tyder på att sannolikhetsprövningen då utfördes på olika sätt beroende på felets art. I doktrinen har framförts att orsakssambandet står i relation till felets art; vid allvarliga fel antas inverkansrekvisitet vara uppfyllt och det motsatta gäller när det är fråga om fel av liten betydelse (se Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, 1 maj 2016 Zeteo, kommentaren till 34 §, avsnitt 5.1.9 och not 164, Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 637 och Elofsson i SvJT 2010 s. 831).

Enligt Lindskog (a.a., kommentaren till 34 §, avsnitt 5.1.9 och not 165) bör det i fråga om fel som innebär att grundläggande krav på förfarandets rättssäkerhet har satts åt sidan sättas ifråga om inte bedömningen bör ske typiserat sålunda att det är tillräckligt att felets karaktär är sådant att det är ägnat att påverka utgången. Att det har haft en konkret inverkan skulle då inte behöva visas. Som exempel på ett sådant fall nämner Lindskog att en part inte har beretts tillfälle att på ett erforderligt sätt utföra talan. Enligt Heuman (a.a., s. 639) finns det anledning att göra skillnad mellan fall då förfarandet i sin helhet eller till väsentlig del varit felaktigt och då skiljemännen begått ett enstaka fel. Heuman anger att, om en part över huvud taget inte beretts tillfälle att utföra sin talan, denne inte bör åläggas att med en omfattande bevisning visa att utgången sannolikt skulle ha blivit en annan. Detta skulle enligt Heuman strida mot den kompetensfördelningstanke som följer med ett skiljeavtal, nämligen att bevisningen rörande de materiella frågorna ska prövas av skiljemän och inte en första gång i domstol. Annorlunda är det om felet består i att en part inte fått yttra sig över en enstaka skrift. Då ter det sig enligt Heuman välmotiverat att fordra att parten framlägger sådan utredning i klandermålet som gör det mer sannolikt att utgången skulle blivit en annan än den som framgår av domslutet.

I rättsfallet NJA 1965 s. 384 (som gällde den äldre skiljemannalagen) tycks HD ha presumerat ett orsakssamband vid allvarliga fel. HD har även i rättsfallet NJA 2009 s. 128 (som gällde tillämpningen av LSF) gett uttryck för att det, vid ett sådant grovt handläggningsfel som består i att skiljedomen saknar domskäl, kan presumeras att avsaknaden av domskäl har inverkat på utgången.

Skiljeförfarande ska vara snabbt och effektivt. Tanken är att skiljedomar endast i undantagsfall ska kunna upphävas efter klander. Detta innebär att klandergrunden beträffande handläggningsfel ska tillämpas restriktivt. Samtidigt får inte kravet på rättssäkerhet efterges.

Skiljenämndens handläggningsfel innebär att CicloMulsion inte underrättats om att nämnden övervägde att ändra uppfattning i förhållande till vad som angetts i PO 10 och med anledning av det beretts tillfälle att ytterligare argumentera i den för CicloMulsion viktiga frågan om lanseringens betydelse för rätten till betalning. Domslutet i skiljedomen har därför, efter cirka två års fortsatt skiljeförfarande, kommit som en överraskning för CicloMulsion. Genom utredningen står det samtidigt klart att CicloMulsion före PO 10 har argumenterat utförligt i frågan, och CicloMulsion har också fått del av de argument som NeuroVive anfört efter PO 10. Även om skiljenämndens handläggningsfel är allvarligt bedömer hovrätten det därför inte som fullt lika allvarligt som när en part inte alls fått möjlighet att utföra sin talan. Felet bör dock leda till ett lågt beviskrav för att inverkanskravet ska anses uppfyllt.

Skiljenämnden har i PO 10 gjort en preliminär bedömning av den mellan parterna tvistiga frågan om en första lanserings betydelse för NeuroVives betalningsskyldighet. Skiljenämnden har i skiljedomen kommit till motsatt ståndpunkt. Det enda som under mellantiden inträffat av betydelse för frågans bedömning är att NeuroVive kommit in med en inlaga den 24 juli 2014, vars innehåll i allt väsentligt inte redovisats i klandermålet.

Enligt CicloMulsion hade bolaget, om det hade upplysts om att skiljenämnden övervägde att ändra uppfattning och därför beretts tillfälle att yttra sig, argumenterat ytterligare för sin ståndpunkt på det sätt som redovisats i en inlaga i klandermålet samt även gett in ny bevisning i form av ett sakkunnigutlåtande med specifika ställningstaganden i de relevanta frågorna utifrån parternas licensavtal. Med hänsyn till den betydelse som skiljenämndens bedömning av frågan hade för CicloMulsion finns det inte skäl att ifrågasätta att CicloMulsion i den angivna situationen hade yttrat sig.

Skiljenämnden har i skiljedomen inte hänvisat till de resonemang som låg bakom slutsatserna i PO 10 och i förhållande till detta redovisat varför nämnden i skiljedomen kommit att avvika från sin tidigare bedömning. Det är med utgångspunkt från skiljenämndens domskäl omöjligt att säkert bedöma vad utgången i den tvistiga frågan hade blivit om CicloMulsion hade getts tillfälle att yttra sig och presentera den i klandermålet åberopade bevisningen före skiljenämndens slutliga bedömning. CicloMulsion får i vart fall anses ha gjort sannolikt att bedömningen hade blivit en annan. Skiljenämndens handläggningsfel har därmed sannolikt inverkat på utgången.

Sammantaget anser hovrätten att CicloMulsion har visat att det finns grund för att upphäva domslutet beträffande punkterna 1, 2 a), 3 och 4. Hovrätten återkommer nedan till om det finns skäl att bifalla CicloMulsions yrkande om att skiljenämnden ska beredas tillfälle att avhjälpa felet.

NeuroVives klandertalan

Hovrätten fann på anförda skäl att skiljenämndens domslut under punkten 5 skulle upphävas eftersom skiljenämnden i den delen hade gått utöver sitt uppdrag. Däremot fann hovrätten inte skäl att bifalla NeuroVives klandertalan beträffande domslutet under punkten 2 a).

NeuroVives yrkande om upphävande av skiljenämndens domslut under punkten 2 b) skulle avvisas.

I domskälen anförde hovrätten vidare följande.

Upphävande eller uppskov och återförvisning?

Hovrätten har ovan funnit att skiljedomen under punkten 5 ska upphävas på talan av NeuroVive. Ingen av parterna har heller begärt återförvisning beträffande den delen av skiljedomen.

Hovrätten har vidare funnit att det på talan av CicloMulsion finns skäl för att upphäva domslutet under punkterna 1, 2 a), 3 och 4. CicloMulsion har emellertid i första hand begärt att hovrätten med anledning av det handläggningsfel som skiljenämnden har begått ska meddela uppskov i målet och låta skiljenämnden vidta sådana åtgärder som undanröjer grunden för upphävandet. NeuroVive har motsatt sig att återförvisning sker.

En domstol får enligt 35 § LSF skjuta upp ett mål om upphävande av en skiljedom och ge skiljenämnden tillfälle att återuppta förfarandet eller vidta någon annan åtgärd som enligt skiljenämndens mening undanröjer grunden för upphävandet, om domstolen har funnit att talan i målet ska bifallas och ena parten har begärt uppskov.

Bestämmelsen i 35 § LSF, som infördes genom nu gällande LSF, är fakultativ och domstolen ska göra en diskretionär prövning av om återförvisning bör ske. I förarbetena uttalas att det är svårt att ange närmare riktlinjer för när en domstol ska använda sig av möjligheten till återförvisning men att bestämmelsen har en processekonomisk funktion och att stor vikt bör läggas vid parternas ståndpunkter och de skäl som de anför till stöd för sin inställning. Som exempel på en återförvisningssituation nämns att det inte är rimligt att en skiljedom, som getts efter ett kostsamt förfarande, förklaras ogiltig om det fel som begåtts enkelt kan åtgärdas, t.ex. genom att domen kompletteras med en saknad underskrift av någon skiljeman (prop. 1998/99:35 s. 152 f.).

En förutsättning för återförvisning är att bristen är av det slag att den kan läkas av skiljenämnden. När endast ena parten begär återförvisning bör vidare en lämplighetsprövning ske, varvid det har betydelse om felet kan avhjälpas enkelt och smidigt (se Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, 1 maj 2016 Zeteo, kommentaren till 35 §, avsnitt 4.1.4 och 4.2.3, samt Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 658). Enligt Lindskog bör vid lämplighetsbedömningen vidare beaktas om grunden för upphävandet kan lastas skiljenämnden och om ett åtgärdande förutsätter subjektiva bedömningar eller är mer objektivt till sin karaktär. Om felet beror på skiljenämnden och ett åtgärdande måste bygga på subjektiva värderingar, framstår det enligt Lindskog som typiskt sett olämpligt att skiljenämnden vidare befattar sig med ärendet.

I förevarande fall ska skiljedomen under alla förhållanden upphävas i den del som gäller domslutet under punkten 5. Det förhållandet att skiljedomen ska upphävas i en del, tillsammans med det samband som finns mellan skiljedomens olika delar, talar mot att skiljedomen i en annan del blir föremål för återförvisning. Mot bifall till CicloMulsions begäran talar också att ett åtgärdande från skiljenämndens sida inte kan ske alldeles enkelt och inte blir rent objektivt till sin karaktär. Sammantaget anser hovrätten, trots de processekonomiska skäl som talar för en återförvisning, att det, mot NeuroVives bestridande, inte är lämpligt att återförvisning sker. CicloMulsions yrkande om detta ska därför avslås och domslutet upphävas även såvitt avser punkterna 1, 2 a), 3 och 4.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten avvisar NeuroVive Pharmaceutical AB:s talan såvitt avser upphävande av skiljedomen under punkten 2 b) i domslutet.

Hovrätten avslår CicloMulsion AG:s yrkande om uppskov och återförvisning enligt 35 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Hovrätten upphäver skiljedomen i de delar som avses med punkterna 1, 2 a) samt 3–5 i domslutet.

Hovrätten ansåg att målet rymde sådana frågeställningar att det var av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagande prövades av HD. Hovrätten tillät därför att domen överklagades.

Högsta domstolen

NeuroVive Pharmaceutical AB överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle upphäva skiljedomen endast såvitt avsåg punkterna 2 a) och 5 i domslutet.

CicloMulsion AG bestred NeuroVives ändringsyrkanden. HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Linda Stromberg, föreslog i betänkande följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1–3. Motsvarar i huvudsak punkterna 2–4 i HD:s dom.

4. Hovrätten har ansett att skiljenämnden, genom att ha avvikit från sitt eget beslut om en viss ordning för handläggningen, berövade CicloMulsion rätten att i skälig omfattning utföra sin talan. Enligt hovrätten har detta utgjort ett fel i handläggningen, som CicloMulsion inte har varit vållande till och som sannolikt har haft inverkan på utgången. Hovrätten har därför med bifall av CicloMulsions klandertalan upphävt punkterna 1, 2 a), 3 och 4 i skiljedomen.

5. Hovrätten har även i huvudsak bifallit NeuroVives klandertalan.

6. NeuroVive har endast delvis överklagat hovrättens dom i den del den innebär bifall till CicloMulsions klandertalan.

Frågan i HD

7. Målet gäller frågan om under vilka förutsättningar en skiljedom ska upphävas på grund av att det har förekommit fel i handläggningen.

Rättsliga utgångspunkter

8. Enligt 34 § första stycket 6 lagen (1999:116) om skiljeförfarande, i dess lydelse före den 1 mars 2019, ska en skiljedom helt eller delvis upphävas på talan av en part om det, i annat fall än de som avses i bestämmelsens övriga punkter, utan partens vållande har förekommit något fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången.

9. Bestämmelsen har karaktären av en generalklausul och syftar till att fånga upp processuella fel som bör vara klandergrundande. Den är allmänt hållen, men genom kravet på att felet ska ha inverkat på utgången har tillämpningsområdet inskränkts till mer kvalificerade fel. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt (se prop. 1998/99:35 s. 147 f.).

10. Med handläggningsfel menas processuella fel med avseende på själva handläggningen av skiljeförfarandet. En skiljenämnd ska inom ramen för sin handläggning ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan. (Se 24 § första stycket skiljeförfarandelagen och SCC Skiljedomsregler 2010, § 19.2.) I ett förfarande enligt SCC Skiljedomsregler 2010 får skiljenämnden handlägga skiljeförfarandet på det sätt som skiljenämnden anser lämpligt. Skiljenämnden har således stora möjligheter att anpassa handläggningen av ett skiljeförfarande efter tvistens beskaffenhet och parternas önskemål.

11. Förfarandet måste dock tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet och ge parterna adekvata möjligheter att föra sin talan. I detta ligger även att parterna ska behandlas lika och att förfarandet ska vara transparent och rimligt förutsägbart för parterna. Ett grundläggande krav är att parterna ska få möjlighet att utföra sin talan. (Jfr "Robot Grader" NJA 2018 s. 291 p. 16.)

12. En förutsättning för att ett handläggningsfel ska leda till att en skiljedom upphävs är att felet är utan den klandrande partens vållande. Det är därvid tillräckligt med ett inte helt ringa medvållande för att rätten till klander ska ha gått förlorad.

13. För att handläggningsfelet ska grunda rätt till klander krävs vidare att det sannolikt har inverkat på utgången. Det som ska prövas är om utgången skulle ha blivit en annan om felet inte hade förekommit. Det är den klandrande parten som har bevisbördan för att det sannolika orsakssambandet föreligger. Parten har även att styrka handläggningsfelet i sig.

14. Endast en beaktansvärd möjlighet att utgången skulle ha blivit en annan är inte tillräckligt för att skiljedomen ska upphävas, utan det krävs att det finns ett påtagligt samband mellan felet och utgången (se prop. 1998/99:35 s. 148). Möjligheten till upphävande av skiljedomen är utformad med avsikten att skapa en balans mellan parternas intresse av å ena sidan att skiljedomen ska innebära ett snabbt och slutligt avgörande av tvisten och å andra sidan att kunna påtala handläggningsfel som i kvalitativt eller kvantitativt hänseende är av väsentlig betydelse (jfr a. prop.).

15. Inverkan av ett handläggningsfel bör vara av rimlig betydelse för klanderkäranden för att kunna påtalas (se "Belgor" HD:s dom den 20 mars 2019 i mål T 5437-17 p. 31 och 32). Om handläggningsfelet är av mer allvarlig art eller innebär att förfarandets rättssäkerhet har satts åt sidan, bör det vara tillräckligt att konstatera att ett sådant fel har förekommit. Att felet har haft en inverkan på utgången behöver då inte visas. Så kan exempelvis vara fallet om en part inte på ett tillräckligt sätt har beretts tillfälle att utföra sin talan (jfr Stefan Lindskog, Skiljeförfarande, 2 uppl. 2012, s. 894).

Bedömningen i detta fall

16. Efter viss skriftväxling mellan parterna meddelade skiljenämnden i juni 2014 ett handläggningsbeslut (Procedural Order no. 10) som bl.a. innefattade ett antagande om den tolkning av parternas avsikt med artikel 4 i licensavtalet som det fortsatta skiljeförfarandet skulle grundas på. Antagandet innebar bl.a. att CicloMulsions rätt till royalty inte var beroende av en första lansering av det aktuella läkemedlet.

17. I beslutet angav skiljenämnden även att förfarandet i förhållande till fastställandet av partsavsikten i det aktuella avseendet avslutades samt att, om skiljenämnden under det fortsatta skiljeförfarandet eller i sin slutliga skiljedom skulle finna att den behövde avvika från antagandena i beslutet, den inte skulle göra detta utan att meddela parterna i förväg och bereda dem tillfälle att yttra sig. Skiljenämnden förbehöll sig även rätten att återuppta förfarandet i den avslutade delen.

18. I den särskilda skiljedomen konstaterade skiljenämnden att CicloMulsion var berättigat till royalty beräknad på det sätt som angetts i Procedural Order no. 10, men att rätten till betalning var beroende av att en första lansering hade skett i berörda länder. Som hovrätten har konstaterat får detta anses innebära att skiljenämnden har ändrat uppfattning i förhållande till Procedural Order no. 10 i fråga om CicloMulsions rätt till betalning är villkorad av att det sker en första lansering.

19. Efter skiljenämndens beslut i Procedural Order no. 10 fortsatte handläggningen av skiljeförfarandet och under denna berörde NeuroVive i en inlaga den 24 juli 2014 delvis tolkningen av partsavsikten med artikel 4 i licensavtalet. CicloMulsion bereddes visserligen tillfälle att yttra sig över vad NeuroVive anfört i inlagan. Av utredningen framgår dock att skiljenämnden inte vid något tillfälle, på sätt som angavs i Procedural Order no. 10, uttryckligen meddelade parterna att den övervägde att ändra uppfattning i fråga om den aktuella tolkningen och med anledning av det gav parterna tillfälle att på nytt yttra sig.

20. Skiljenämnden får mot denna bakgrund anses ha avvikit från vad den själv bestämt ifråga om handläggningen i Procedural Order no. 10. Detta utgör ett fel i handläggningen.

21. Även om skiljenämndens antagande i Procedural Order no. 10 var preliminärt och CicloMulsion har beretts tillfälle att yttra sig över NeuroVives inlaga den 24 juli 2014, kan konstateras att bolagen varken i samband med detta eller senare under skiljeförfarandet underrättats om att skiljenämnden övervägde att ändra uppfattning i förhållande till Procedural Order no. 10. Att CicloMulsion under dessa förhållanden inte på nytt har yttrat sig i den aktuella frågan kan inte medföra att bolaget ska anses medvållande till handläggningsfelet.

22. CicloMulsion har i tiden före beslutet i Procedural Order no. 10 utförligt argumenterat i frågan om tolkningen av partsavsikten med artikel 4 i licensavtalet och har även fått del av NeuroVives fortsatta argumentation i frågan. CicloMulsion har dock haft anledning att förlita sig på den ordning för handläggningen som skiljenämnden beslutat i Procedural Order no. 10.

23. Att skiljenämnden trots den ordning den lagt fast i det egna handläggningsbeslutet har ändrat uppfattning i den särskilda skiljedomen, utan att kommunicera detta med parterna, får anses strida mot det grundläggande kravet på transparens i skiljeförfarandet (jfr p. 11).

24. Skiljenämnden har genom handläggningsfelet åsidosatt en grundläggande rättssäkerhetsgaranti, vilket medfört att CicloMulsion inte i tillräcklig omfattning har fått utföra sin talan. Felet, som får anses ha varit av rimlig betydelse för CicloMulsion, är därmed av sådan art att det i sig kan anses ha haft inverkan på utgången. (Jfr p. 15.) Överklagandet ska därför avslås.

DOMSLUT

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad, Sten Andersson, Petter Asp, referent, och Malin Bonthron) meddelade den 30 april 2019 följande dom.

DOMSKÄL

Frågan i HD

1. Målet gäller frågan om ett påstått handläggningsfel ger anledning att upphäva en skiljedom. Särskilt aktualiseras kravet att felet sannolikt ska ha inverkat på utgången.

Bakgrund

Inledning

2. År 2004 ingick CicloMulsion och NeuroVive ett licensavtal som gav det sistnämnda bolaget en exklusiv licens avseende ett läkemedel. Enligt avtalet hade NeuroVive vidare en möjlighet att förvärva rättigheterna till läkemedlet mot att bolaget betalade en engångssumma och fortsatte att betala royalties på visst sätt. Denna köpoption utövades av NeuroVive år 2010. Avtalet innehåller en skiljeklausul som hänvisar till Skiljedomsregler för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC Skiljedomsregler 2010).

3. I mars 2013 påkallade CicloMulsion skiljeförfarande. En av de centrala frågorna i förfarandet gällde tolkningen av punkt 4 i licensavtalet, vilken var den punkt som reglerade NeuroVives skyldighet att betala royalty till CicloMulsion. Skiljenämnden meddelade den 25 maj 2016 en särskild skiljedom som avsåg bl.a. den frågan.

4. Båda parter klandrade skiljedomen. I de delar som är av intresse i HD åberopade CicloMulsion att det i handläggningen hade förekommit ett fel som CicloMulsion inte hade varit medvållande till och som hade inverkat på utgången.

Det påstådda handläggningsfelet

5. Under skiljeförfarandet, och efter att viss skriftväxling hade förekommit mellan parterna, meddelade skiljenämnden ett handläggningsbeslut, Procedural Order no. 10 (i det följande handläggningsbeslutet), som bl.a. i punkt A (5) innefattade ett ställningstagande till partsavsikten bakom punkt 4 i licensavtalet. Detta ställningstagande innebar att CicloMulsions rätt till royalty avseende ett visst land inte var beroende av att det skett en första lansering av läkemedlet i det landet.

6. I punkterna A (1) och A (7) i handläggningsbeslutet angavs vidare att förfarandet avseende fastställande av partsavsikten i denna del avslutades. Det angavs också att skiljenämnden inte skulle avvika från ställningstagandet beträffande partsavsikten utan att meddela parterna i förväg och bereda dem tillfälle att yttra sig. Skiljenämnden förbehöll sig emellertid rätten att återuppta denna del av förfarandet igen.

7. Vid fortsatt skriftväxling rörande målet i övrigt berörde NeuroVive i en inlaga ändå frågan om partsavsikten bakom punkt 4 i licensavtalet. CicloMulsion gavs tillfälle att yttra sig över vad NeuroVive anfört i inlagan. Skiljenämnden meddelade inte parterna att den övervägde att ändra sitt ställningstagande i handläggningsbeslutet.

8. I den särskilda skiljedomen, som meddelades nästan två år efter handläggningsbeslutet, kom skiljenämnden fram till att beräkningen av CicloMulsions royalty skulle grundas också på betalningar som gjorts före en första lansering, men att rätten till betalning var villkorad av att en första lansering så småningom skedde i berörda länder.

9. CicloMulsion gjorde i sin klandertalan gällande att skiljenämnden gjort sig skyldig till ett handläggningsfel. Nämnden hade enligt bolaget, i strid med ställningstagandet i handläggningsbeslutet, gjort rätten till royalty beroende av en första lansering. Detta hade skett utan att nämnden först meddelat parterna att så kunde komma att ske, vilket enligt bolaget stred mot den förfaranderegel som nämnden själv uppställt i handläggningsbeslutet. CicloMulsion hänvisade till att skiljenämnden, i ett beslut som fattats efter skiljedomen, hade beklagat att den inte följt den regel som uppställts i handläggningsbeslutet.

Hovrättens bedömning

10. Hovrätten har kommit fram till att skiljenämnden har avvikit från sitt ställningstagande i handläggningsbeslutet utan att följa den ordning som nämnden själv uppställt för handläggningen. Därigenom har man berövat CicloMulsion rätten att i skälig omfattning utföra sin talan. Enligt hovrätten har detta utgjort ett handläggningsfel som CicloMulsion inte har varit vållande till och som sannolikt har inverkat på utgången. Hovrätten har därför, med anledning av CicloMulsions klandertalan, upphävt skiljedomen i vissa delar, närmare bestämt punkterna 1, 2 a), 3 och 4.

NeuroVives överklagande

11. NeuroVive har - med undantag för en punkt i skiljedomen, punkten 2 a), som också enligt NeuroVives klandertalan skulle upphävas - överklagat hovrättens dom i de delar den innebär ett bifall till CicloMulsions klandertalan. NeuroVive har gjort gällande att det i aktuella delar inte är fråga om något handläggningsfel och att förutsättningarna för att upphäva skiljedomen i dessa delar under alla förhållanden inte är uppfyllda.

Rättsliga utgångspunkter

12. En skiljedom ska på talan av en part upphävas, helt eller delvis, bl.a. om det utan partens vållande har förekommit något fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången (34 § första stycket 6 lagen, 1999:116, om skiljeförfarande i dess lydelse före den 1 mars 2019).

13. Bestämmelsen har karaktär av generalklausul och syftar till att fånga upp processuella fel som bör vara klandergrundande. Den är avsedd att tillämpas restriktivt (se prop. 1998/99:35 s. 147 f.).

14. En skiljenämnd har stora möjligheter att anpassa handläggningen av ett skiljeförfarande efter tvistens beskaffenhet och parternas önskemål. Förfarandet måste emellertid tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet och ge parterna adekvata möjligheter att föra sin talan. Av detta följer att parterna ska behandlas opartiskt och att förfarandet ska vara transparent och rimligt förutsebart för parterna.

15. Genom kravet på att felet sannolikt ska ha inverkat på utgången har tillämpningsområdet för bestämmelsen om handläggningsfel inskränkts till mer kvalificerade fel. Det är inte tillräckligt att det finns en beaktansvärd möjlighet att felet har inverkat, utan det krävs att det finns ett påtagligt samband mellan felet och utgången. För att ett fel ska vara klandergrundande förutsätts dessutom att det är av rimlig betydelse för klanderkäranden. (Se prop. 1998/99:35 s. 148 och ”Belgor” HD:s dom den 20 mars 2019 i mål T 5437-17 p. 31 och 32 .)

16. Som utgångspunkt får bedömningen av om kravet på inverkan är uppfyllt ske genom att den felaktiga handläggningen jämförs med en tänkt korrekt handläggning. Om utgången sannolikt hade blivit en annan vid en korrekt handläggning är kravet uppfyllt.

17. Ibland är handläggningsfelet emellertid sådant att en jämförelse av detta slag inte låter sig göras. I den juridiska litteraturen har anförts att prövningen av kravet på inverkan bör göras på olika sätt vid skilda typer av fel och att bedömningen vid vissa allvarligare fel bör göras typiserat eller ett samband presumeras (jfr Lars Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 637 ff. och Stefan Lindskog, Skiljeförfarande, 2 uppl. 2012, s. 890 ff.; jfr dock även Bengt Lindell, Alternativ tvistlösning, 2000, s. 209).

18. Det i litteraturen uttryckta synsättet har sin förebild i tillämpningen av rättegångsbalkens regler om rättegångsfel och får anses ha visst stöd i rättspraxis. I rättsfallet "Soyak" NJA 2009 s. 128 uttalade sålunda HD att det vid ett grovt handläggningsfel, bestående i avsaknad av domskäl i strid med tillämpligt skiljereglemente, kan presumeras att felet haft betydelse för utgången (jfr även NJA 1965 s. 384).

19. En presumtion om att ett fel har inverkat på utgången kan motiveras med att vissa fel är sådana att det kan vara svårt att påvisa att de har påverkat utgången samtidigt som de innebär att det allvarligt kan ifrågasättas om förfarandet har varit godtagbart. Så kan t.ex. vara fallet vid en total frånvaro av domskäl liksom när överläggning har företagits endast mellan två skiljemän eller om en part inte i behövlig omfattning har fått tillfälle att utföra sin talan (jfr Lindskog, a.a., s. 894).

20. Den restriktivitet som är avsedd att prägla tillämpningen leder till att tröskeln för när en sådan presumtion kan tillämpas bör vara förhållandevis hög. Det innebär att det inte i samma utsträckning kan presumeras ett samband mellan felet och sakens utgång när det är fråga om klander av skiljedom som när det handlar om att bedöma betydelsen av ett rättegångsfel inom ramen för rättegångsbalkens regelverk.

Bedömningen i detta fall

Skiljenämnden har avvikit från sitt ställningstagande i handläggningsbeslutet

21. Ställningstagandet i handläggningsbeslutet ger i och för sig utrymme för viss tolkning. Av det memorandum som ligger bakom beslutet framgår emellertid tydligt att skiljenämnden har övervägt tre olika tolkningsmöjligheter och tagit ställning till förmån för den som överensstämmer med CicloMulsions uppfattning:

"the Arbitral Tribunal agrees with Claimant’s reading of Art. 4.1. of the LA that - in spite of the imprecise wording in the first paragraph of Art. 4.1.referring to ’a period of 15 (fifteen) years after the date of the first launch’ - the Parties’ true intent was to fix solely an end date for any payments to CM, but not a) to exclude payments received prior to the launch of a product or b) to condition the sharing of payments upon a future launch."

22. Skiljenämndens slutsatser i skiljedomen innebär att nämnden har avvikit från sitt ställningstagande i handläggningsbeslutet.

Att avvika från ställningstagandet utan att först meddela parterna om detta utgör ett handläggningsfel

23. Enligt punkt A (7) i handläggningsbeslutet skulle skiljenämnden, om den fann skäl att avvika från de förutsättningar som uppställts i beslutet, informera parterna om detta och ge dem tillfälle att yttra sig. Det är ostridigt att skiljenämnden inte har informerat parterna om att den avsåg att avvika från det ställningstagande som framgår av punkt A (5) i handläggningsbeslutet. Enbart det förhållandet att NeuroVive i en inlaga har fortsatt att efter handläggningsbeslutet argumentera i den nu aktuella frågan och att CicloMulsion getts möjlighet att yttra sig över NeuroVives inlaga kan inte anses innebära att skiljenämnden har följt den handläggningsordning som den själv har uppställt i punkt A (7). Det föreligger följaktligen ett handläggningsfel.

CicloMulsion har inte varit vållande till felet

24. Handläggningsfelet består primärt i att nämnden inte har meddelat parterna att den kunde ha anledning att avvika från ställningstagandet i handläggningsbeslutet. Till detta fel kan CicloMulsion inte anses ha varit vållande. Bedömningen blir densamma om man utgår från att handläggningsfelet består i att nämnden i skiljedomen har avvikit från bedömningen i handläggningsbeslutet utan att först meddela parterna.

Felet har sannolikt inverkat på utgången

25. Handläggningsfelet har i detta fall inneburit att CicloMulsion betagits möjligheten att fullt ut utveckla sin talan såvitt gäller den aktuella frågan. Vid bedömande av om felet sannolikt har inverkat på utgången kan man emellertid inte bara ta hänsyn till detta. Det måste även beaktas att CicloMulsion, från utfärdandet av handläggningsbeslutet och så länge skiljenämnden inte gav besked om annat, har haft rätt att utgå från att den aktuella frågan över huvud taget inte skulle bli föremål för förnyad prövning av nämnden. I praktiken har handläggningen inneburit att skiljenämnden har prövat en fråga som, med hänsyn till hur förfarandet utvecklats, med fog kunde förutsättas vara avgjord.

26. Felet innebär att viktiga rättssäkerhetsprinciper har åsidosatts. Detta, sammantaget med att utredningen ger stöd för slutsatsen att CicloMulsion - om bolaget hade känt till att frågan skulle komma att prövas av skiljenämnden - skulle ha ytterligare utfört sin talan, gör att det finns skäl att presumera att felet har inverkat på utgången.

27. Överklagandet ska följaktligen avslås.

DOMSLUT

HD avslår överklagandet.