NJA 2018 s. 291
Hinder mot verkställighet av en utländsk skiljedom, eftersom part inte varit i stånd att utföra sin talan.
Svea hovrätt
Internationella kommersiella skiljedomstolen vid Ryska federationens handelskammare meddelade i Moskva den 25 mars 2016 skiljedom i en tvist mellan Belaya ptitsa-Kursk och Robot Grader AB.
Belaya ptitsa-Kursk ansökte i Svea hovrätt om att skiljedomen skulle förklaras verkställbar i Sverige.
Robot Grader bestred ansökningen.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg, Ulrika Ihrfelt och Gun Lombach, referent) anförde i beslut den 22 juni 2017 följande.
PARTERNAS TALAN
Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.
Robot Grader
På grund av skiljenämndens handläggning har Robot Grader varit ur stånd att utföra sin talan. Det är en grundläggande processuell princip att parterna ska få möjlighet att utföra sin talan. Principen finns fastslagen i bl.a. 24 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande enligt vilken skiljemännen ska ge parterna tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt. Även internationellt är principen om due process, innebärande att parterna ska behandlas lika och få möjlighet att föra sin talan, väletablerad.
Parterna förde förlikningsdiskussioner under hela den tid som skiljeförfarandet pågick. På parternas begäran beslutade skiljenämnden att skjuta upp den första förhandlingen. Inför den andra förhandlingen presenterade parterna ett undertecknat förlikningsavtal för skiljenämnden. Skiljenämnden godkände dock inte förlikningen eftersom nämnden ansåg att förlikningen innehöll nya skyldigheter för parterna. Skiljenämnden beslutade i stället att skjuta upp förhandlingen för att ge parterna tillfälle att antingen skriva om förlikningsavtalet eller avsluta skiljeförfarandet genom återkallelse. Även den tredje förhandlingen sköts upp på parternas begäran eftersom förlikningsdiskussionerna alltjämt pågick. Den fjärde och sista förhandlingen hölls den 5 februari 2016. Robot Grader var av uppfattningen att den förhandlingen, precis som de tre tidigare förhandlingarna, syftade till att par-terna skulle nå en överenskommelse. Det var inte möjligt för Robot Grader att förstå att parterna kallats till slutförhandling eller att tvisten - för det fall parterna inte träffade en förlikning - slutligt kunde avgöras vid den förhandlingen. Varken av skiljenämndens kallelse till den första förhandlingen eller av nämndens beslut om uppskjutande av förhandling framgick om parterna kallades till ett förberedande sammanträde eller en slutförhandling. Inte heller hade skiljenämnden tillsammans med parterna planerat förfarandet och bestämt en tidsplan.
Den 5 februari 2016, strax innan förhandlingen skulle inledas, meddelade Belaya ptitsa att bolaget beslutat att avsluta förlikningsdiskussionerna och att bolaget ville att tvisten skulle avgöras vid förhandlingen. Med hänsyn till att parterna hade kommit mycket långt i förlikningsdiskussionerna och eftersom Robot Grader inte hade någon tidsplan att förhålla sig till, hade Robot Grader av processekonomiska skäl ännu inte gått i svaromål, åberopat någon bevisning eller förberett sig för slutförhandling. Vid förhandlingen påtalade Robot Grader för skiljenämnden att bolaget inte ansåg att målet var förberett för avgörande och begärde att förhandlingen skulle skjutas upp. Skiljenämnden beslutade att överväga Robot Graders begäran efter att ha hört bägge parters sakframställan. Det innebar att det inte ens under parternas sakframställningar stod klart om det var fråga om en slutförhandling eller inte.
Genom att besluta att tvisten kunde avgöras slutligt vid förhandlingen den 5 februari 2016 berövade skiljenämnden Robot Grader dess rätt att fullt ut få utföra sin talan. Skiljenämndens handläggning var inte förutsebar och Robot Grader har på grund av de allvarliga processuella bristerna enligt ovan, inte varit i stånd att föra sin talan. Vidare har det varit en obalans i processen då Belaya ptitsa, i strid med principen om due process, fått helt annan möjlighet än Robot Grader att föra sin talan och presentera sin sak. Skiljedomen ska därför inte erkännas eller verkställas i Sverige.
Belaya ptitsa
Det finns inga skäl att vägra verkställighet av skiljedomen. Robot Grader underlät att ge in skriftligt svar över påkallelseskriften trots att skiljedomstolen, i enlighet med artikel 12.2 i reglerna för den Internationella skiljedomstolen vid Ryska federationens handelskammare, uppmanade bolaget att göra det inom viss tid. Eftersom det hölls åtta muntliga förhandlingar och tvisten hand-lades av skiljedomstolen under 1,5 år hade Robot Grader gott om tid att inkomma med svar. Robot Grader får själv bära risken för de negativa konsekvenser som den underlåtenheten kan leda till. Robot Grader hade i skiljeförfarandet inte något bevis för att arbete hade utförts i enlighet med vad som föreskrivs i parternas avtal.
I skiljeförfarandet företräddes Robot Grader av ombud med kunskaper om rysk rätt. Dessa ombud var medvetna om att muntliga förhandlingar i skiljenämnden alltid är generella och inte avsedda att vara förlikningssammanträden samt att det inte finns någon särskild tidsplan. Robot Graders påstående om att bolaget inte visste att skiljenämnden skulle kunna komma att avgöra tvisten efter förhandlingen den 5 februari 2016 är alltså grundlöst.
HOVRÄTTENS SKÄL
Rättsliga utgångspunkter
Av 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (skiljeförfarandelagen) framgår att en utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal ska erkännas och verkställas i Sverige, om inte annat följer av 54-60 §§. Utgångspunkten är alltså att utländsk skiljedom ska erkännas och verkställas i Sverige, om det inte föreligger någon i lagen angiven hindersgrund. De i 54 och 55 §§ skiljeförfa-randelagen upptagna hindren för verkställighet svarar mot artikel V i 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom i skiljeförfarandelagen och New York-konventionen bör tolkas mot bakgrunden av den allmänna strävan att underlätta verkställighet som konventionen ger uttryck för (se bl.a. NJA 2003 s. 379 och NJA 2010 s. 219).
Enligt 54 § skiljeförfarandelagen erkänns och verkställs en utländsk skiljedom inte i Sverige, om den part mot vilken skiljedomen åberopas visar att något av de verkställighetshinder som anges i punkterna 1-5 föreligger. Av punkten 2 följer att det föreligger hinder mot verkställighet om den part, mot vilken skiljedomen åberopas, inte i vederbörlig ordning har underrättats om tillsät-tandet av skiljeman eller om skiljeförfarandet eller av annan orsak inte varit i stånd att utföra sin talan.
Hovrättens bedömning
I mål om verkställighet av utländsk skiljedom har sökandens motpart, skiljesvaranden, att visa att det föreligger hinder mot verkställighet. I allmänhet krävs det att skiljesvaranden lägger fram underlag för prognosen att han med framgång kunnat föra en klandertalan i det land där skiljedomen meddelades (se NJA 1992 s. 733 och Lindskog, Skiljeförfarande. En kommentar, Zeteo, maj 2016, kommentaren till 54 §, avsnitt 5.1). Enligt 34 § första stycket 6 skiljeförfarandelagen utgör hindersgrunden i 54 § 2 även klandergrund för svenska skiljedomar. Bedömningarna av om klander- respektive hindersgrund föreligger bör i princip samman-falla, men i doktrinen har anförts att det krävs aningen mer för att verkställighet ska nekas på grund av att part inte ska anses haft möjlighet att delta i förfarandet på ett adekvat sätt än för att en klandertalan ska bifallas på samma grund (se Lindskog, a.a., kom-mentaren till 54 §, avsnitt 4.2, fotnot 24).
Såvitt framgår av utredningen har Robot Grader inte klandrat skiljedomen. Det har vidare inte framkommit varför så inte har skett. Det kan ses som naturligt att part som anser att allvarliga fel förekommit i skiljeförfarandet klandrar skiljedomen och inte avvaktar en prövning inom ramen för ett mål om verkställighet av skiljedomen. Dock kan det finnas skäl, exempelvis processeko-nomiska sådana, för att klandertalan inte väcks och det kan inte anses finnas skyldighet för part att klandra en skiljedom för att kunna nå framgång i mål om verkställighet av utländsk skiljedom. Det finns till exempel inget hinder mot att besluta om verkstäl-lighet här trots att det pågår en klanderprocess i det land där skiljedomen har meddelats.
Hovrätten finner att förhållandet att Robot Grader, enligt vad som framkommit, avstått från att klandra skiljedomen inte i sig le-der till att ansökan om verkställighet ska bifallas. Prövningen av om hindersgrund föreligger ska dock ske utifrån aningen mer restriktiva utgångspunkter än om samma grund hade åberopats i en svensk klandertalan. Hovrätten övergår härefter till att pröva om Robot Grader ska anses inte varit i stånd att utföra sin talan i skiljeförfarandet och verkställighet av skiljedomen därför ska vägras.
Det är ostridigt att skiljenämnden gav Robot Grader tillfälle att inkomma med skriftligt yttrande över Belaya ptitsas påkallelseskrift, men att Robot Grader underlät att avge sådant yttrande. Att part utan giltigt skäl underlåter att yttra sig eller på annat sätt inte deltar i förfarandet, utgör inte hinder för skiljenämnd att avgöra målet. Utgångspunkten måste därför vara att part som un-derlåter att inkomma med yttrande får stå risken för att tvisten kan avgöras utifrån det befintliga processunderlaget. Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är om omständigheterna i det aktuella skiljeförfarandet var sådana att Robot Graders underlåtenhet var ursäktlig och om det fanns giltigt skäl för Robot Grader att inte vara förberett för att slutförhandling skulle kunna komma att genomföras vid den tidpunkt som skedde.
Av skiljedomen och övriga handlingar i målet framgår att parterna förde förlikningsdiskussioner under i vart fall större delen av den tid som skiljeförfarandet pågick och att de hade nått en överenskommelse inför den andra förhandlingen, men att överens-kommelsen inte godkändes av skiljenämnden. Det framgår vidare att de tre första förhandlingarna sköts upp av skiljenämnden efter gemensam begäran från parterna. Det får anses utrett att parterna hade kommit långt i sina förlikningsdiskussioner, vilket även skiljenämnden måste varit medveten om. Mot denna bakgrund finner hovrätten att det var ursäktligt att Robot Grader inte inkommit med skriftligt yttrande över Belaya ptitsas påkallelseskrift fram till och med den tredje förhandlingen.
Vad gäller den fjärde förhandlingen, efter vilken skiljenämnden avgjorde tvisten, gör hovrätten följande överväganden. Det har inte framkommit annat än att Robot Grader kort före den fjärde förhandlingen blev medvetet om att en förlikning inte kunde nås. Utredningen i målet ger stöd för Robot Graders påstående att bolaget inte kallats till en slutförhandling och inte heller på annat sätt underrättats om att tvisten skulle kunna komma att avgöras efter den fjärde förhandlingen för det fall en förlikning inte skulle nås. Av skiljedomen framgår att Robot Grader, sedan det konstaterats att förlikning inte kunde nås, framställde begäran om att förhandlingen skulle ställas in för att ge bolaget möjlighet att förbereda sig i sakfrågan. Så som Robot Grader gjort gällande prövade skiljenämnden inte invändningen om hinder mot huvudförhandling innan denna inleddes. Enligt hovrätten får skiljenämndens handläggning i denna del anses utgöra ett allvarligt fel.
Med beaktande av vad som framkommit om de förlikningsdiskussioner som fördes och att skiljenämnden inför det fjärde förhandlingstillfället inte klargjort för Robot Grader hur tvisten skulle handläggas inför ett avgörande, anser hovrätten att Robot Grader haft giltiga skäl för att inför den fjärde förhandlingen inte ha yttrat sig skriftligen över Belaya ptitsas påkallelseskrift eller förberett sig på att utföra sin talan slutligt vid den förhandlingen. Genom att skiljenämnden i den aktuella situationen inte tog ställning till Robot Graders begäran om att skjuta upp förhandlingen utan påbörjade förhandlingen under förutsättningar som var oklara för parterna får bolaget anses ha varit ur stånd att föra sin talan. Det finns därför hinder mot verkställighet varför Belaya ptitsas ansökan ska avslås.
HOVRÄTTENS AVGÖRANDE
Hovrätten avslår Belaya ptitsa-Kursks ansökan om att den i Moskva den 25 mars 2016 meddelade skiljedomen i tvist mellan Belaya ptitsa-Kursk och Robot Grader AB ska förklaras verkställbar i Sverige.
Högsta domstolen
Belaya ptitsa-Kursk överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle upphäva beslutet och förklara den i Moskva meddelade skiljedomen verkställbar i Sverige.
Robot Grader AB motsatte sig Belaya ptitsas yrkande.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Karin Ahlstrand Oxhamre, föreslog i betänkande följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1-4. Motsvarar i huvudsak punkterna 2-8 i HD:s beslut.
Ansökan om verkställighet
5-7. Motsvarar i huvudsak punkterna 9-11 i HD:s beslut.
Frågan i målet
Frågan i målet är om det föreligger hinder mot att förklara skiljedomen verkställbar i Sverige på grund av att Robot Grader inte varit i stånd att utföra sin talan, 54 § 2 lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
Verkställighet av utländsk skiljedom i Sverige
En grundläggande princip inom skiljedomsrätten är att en skiljedom inte kan överprövas i sak. För att en utländsk skiljedom ska kunna verkställas i Sverige krävs emellertid att den förklaras verkställbar här (59 § lagen om skiljeförfarande).
Huvudregeln är att en utländsk skiljedom, som grundar sig på ett skiljeavtal, ska erkännas och verkställas här (53 § lagen om skiljeförfarande). Verkställighet får dock vägras bl.a. om den, mot vilken skiljedomen åberopas, visar att förfarandet som ledde fram till skiljedomen varit så bristfälligt att denne inte varit i stånd att utföra sin talan (54 § 2).
Lagen om skiljeförfarande går i denna del tillbaka på New York-konventionen från år 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar (särskilt artikel V). Konventionens syfte är att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar. De verkställighetshinder som finns upptagna i lagen om skiljeförfarande bör därför tolkas restriktivt och i enlighet med konventionens övergripande syfte (jfr bl.a. NJA 2010 s. 219 p. 7).
Partsautonomi och grundläggande rättssäkerhetsgarantier
Den internationella skiljedomsrätten bygger på principen om partsautonomi. Detta innebär att parterna fritt kan förlikas i de frågor som underställs skiljedomstolen, men även avtala om de närmare förutsättningarna för förfarandet, bl.a. vad avser plats, förfaranderegler och tilllämplig lag (jfr NJA 2010 s. 508 p. 2).
Parternas rätt att förfoga över förfarandet är emellertid underkastad vissa begränsningar, bl.a. måste förfarandet tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet. Detta är väsentligt för att upprätthålla systemets legitimitet (se bl.a. Marike Paulsson, The 1958 New York Convention in Action, 2016, s. 157).
I kravet på ett rättssäkert förfarande ligger främst att parterna ska behandlas lika, att de ska beredas tillfälle att adekvat föra sin talan och att förfarandet ska vara transparent och rimligt förutsägbart (se Stefan Lindskog, Skiljeförfarande. En kommentar, 2 uppl. 2012, avsnitt 0-4.2.4-0-4.2.5 samt 21 och 24 §§ lagen om skiljeförfarande).
Om skiljedomen tillkommit med avsteg från dessa grundläggande rättssäkerhetsprinciper kan skiljedomen klandras i det land där den meddelades eller verkställighet vägras där verkställighet söks (se 34 och 54 §§ lagen om skiljeförfarande samt artikel V New York-konventionen).
Verkställighetshinder på grund av att part inte varit i stånd att utföra sin talan
Verkställighet av en utländsk skiljedom får, enligt 54 § 2 lagen om skiljeförfarande, vägras om den part mot vilken skiljedomen åberopas inte varit i stånd att utföra sin talan. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel V 1 (b) i New York-konventionen. Konventionen ger ingen vägledning i fråga om den närmare innebörden av verkställighetshindret. Det saknas även vägledande uttalanden i förarbetena (jfr prop. 1971:131 och NJA 2010 s. 219 p. 3).
Det står dock klart att det, för att vägra verkställighet, måste vara fråga om att avsteg skett från grundläggande rättssäkerhetsgarantier till nackdel för den mot vilken domen åberopas. Det krävs även att parten visar att denne inte medverkat till att rättigheterna förvägrats, t.ex. genom att inte efterkomma skiljedomstolens förelägganden utan giltig orsak eller inte påtala bristerna i processen under förfarandet (jfr 24 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande).
Bedömningen om parten har förvägrats rätten att utföra sin talan måste, i enlighet med principen om partsautonomi, ta sin utgångspunkt i de regler som parterna har avtalat ska gälla för förfarandet. Om skiljedomstolen har gjort avsteg från dessa, och därmed på ett tydligt sätt för-vägrat ena parten att utföra sin talan i strid med den av parterna avtalade ordningen, föreligger normalt sett verkställighetshinder.
Den vanligaste situationen torde dock vara att de regler som har tillämpats på förfarandet inte ger någon konkret ledning i hur parts rätt att utföra sin talan ska tolkas i det enskilda fallet. För att bedöma om avsteg har gjorts från de grundläggande rättigheter som gäller för varje skiljeförfarande måste då ledning hämtas från annat håll.
Bedömningen bör då göras med utgångspunkt i de grundläggande rättssäkerhetsgarantier som gäller enligt det lands lag där verkställighet söks och mer konkret de rättssäkerhetsgarantier som kommer till uttryck i det landets skiljemannalag (se Lindskog, a.a., avsnitt 54-4.2.1). Tolk-ningen av de rättssäkerhetsgarantier som lagen ger uttryck för bör dock göras i ljuset av den internationella kontexten och den allmänna strä-van att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar.
Betydelsen av att domen har klandrats utan framgång i det land där den meddelades
En grundtanke i den internationella skiljedomsrätten är att en skiljedom ska kunna angripas på ungefär samma grunder oavsett om det rör sig om en klandertalan eller en talan om hinder mot verkställighet. För att underlätta verkställighet av utländska skiljedomar bör därför strävan vara att förlita sig på den bedömning som görs, t.ex. av en behörighetsfråga, i det land där skiljedomen meddelades (jfr NJA 1992 s. 733). Utgångspunkten är då att en skiljedom som har klandrats utan framgång i det land där den meddelats ska verkställas här.
Det kan dock finnas fall där en dom har klandrats utan framgång i det land där den meddelades men där verkställighet ändå kan vägras i det land där verkställighet söks. Att domstolar i olika länder inte gör samma bedömning av om grundläggande rättssäkerhetsgarantier har beaktats i ett visst förfarande kan ha sin bakgrund i att det alltjämt förekommer olika syn på dessa rättigheters närmare innehåll.
Bedömningen i detta fall
Av de regler som parterna har avtalat ska gälla på förfarandet framgår att parterna ska likabehandlas i processen, efterkomma skiljenämndens förelägganden och ges tid att förbereda sin talan (21 och 32 §§ ICAC-reglerna).
Skiljeförfarandet pågick under lång tid och Robot Grader underlät, trots förelägganden, att yttra sig i sak. Robot Grader har dock, på grund av de förlikningsförhandlingar som pågick, haft fog för sin underlåtenhet. Robot Grader påpekade även bristerna i förfarandet under processens gång.
Skiljenämndens beslut att målet skulle avgöras efter förhandling, utan att Robot Grader gavs någon reell möjlighet att svara i sak eller förbereda sig, innebär ett avsteg från den grundläggande rättssäkerhetsgarantin att part ska få möjlighet att utföra sin talan (jfr 21 och 24 §§ lagen om skiljeförfarande).
Det föreligger därmed hinder mot att förklara domen verkställbar i Sverige även med beaktande av att Robot Grader har fått avslag på sin klandertalan mot domen i Ryssland.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår Belaya ptitsa-Kursks överklagande.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Lars Edlund och Stefan Johansson, referent) meddelade den 4 maj 2018 följande slutliga beslut.
SKÄL
Vad målet gäller
Målet gäller frågan om det finns hinder mot att erkänna och verkställa en utländsk skiljedom i Sverige på den grunden att motparten inte har varit i stånd att utföra sin talan i skiljeförfarandet (se 54 § 2 lagen, 1999:116, om skiljeförfarande).
Bakgrund
Det svenska bolaget Robot Grader ingick 2011 ett avtal med det ryska bolaget Belaya ptitsa om att Robot Grader skulle utföra arbeten på Belaya ptitsas fabrik i Ryssland. Enligt avtalet skulle tvister avgöras av den Internationella skiljedomstolen vid Ryska federationens handelskammare (ICAC). I händelse av tvist mellan parterna skulle ICAC:s förfaranderegler och den ryska lagen om internationellt kommersiellt skiljeförfarande (ICA-lagen) tillämpas.
Tvist uppkom och Belaya ptitsa påkallade i maj 2015 skiljeförfarande. ICAC förelade den 6 juli 2015 Robot Grader att inom 15 dagar utse skiljeman och att inom 30 dagar ge in skriftligt svaromål. Robot Grader utsåg skiljeman men gav inte in något svaromål.
Den 23 september 2015 kallade skiljenämnden till förhandling, att hållas den 19 november 2015. I kallelsen uppmanades Robot Grader att senast den 1 november ge in svaromål. Robot Grader gav inte in något svaromål.
När förhandlingen inleddes den 19 november 2015 förklarade parterna att de hade för avsikt att förlikas. Skiljenämnden beslutade i enlighet med parternas gemensamma begäran att skjuta upp förhandlingen till den 11 december 2015. När den uppskjutna förhandlingen skulle inledas lämnade parterna in ett förlikningsavtal. Skiljenämnden ansåg att avtalet fastställde nya skyldigheter för parterna och därför inte utgjorde en förlikning avseende innehållet i tvisten. Parterna begärde då att förhandlingen skulle skjutas upp så att de kunde justera avtalstexten. Skiljenämnden beslutade att förhandlingen skulle hållas den 24 december 2015.
Vid förhandlingstillfället den 24 december förklarade parterna att de ännu inte hade slutfört förlikningsförhandlingarna och begärde återigen att förhandlingen skulle skjutas upp. Skiljenämnden beslutade att förhandlingen skulle skjutas upp till den 5 februari 2016.
Vid förhandlingen den 5 februari 2016 meddelade parterna skiljenämnden att de inte kunnat nå en förlikning. Belaya ptitsa yrkade att skiljenämnden skulle avgöra tvisten, medan Robot Grader begärde att förhandlingen skulle skjutas upp så att bolaget kunde förbereda sin position i sakfrågan.
Skiljenämnden avslog Robot Graders begäran om att förhandlingen skulle skjutas upp. Nämnden ansåg att Robot Grader hade haft tillräckligt med tid för att förbereda sig och framhöll särskilt att bolaget inte hade lämnat in något svaromål. Genom slutlig skiljedom den 25 mars 2016 förpliktades Robot Grader att till Belaya ptitsa utge 324 000 euro och ersättning för skiljeförfarande-avgift.
Belaya ptitsa ansökte hos Svea hovrätt om att skiljedomen skulle förklaras verkställbar i Sverige. Robot Grader motsatte sig verkställighet på den grunden att handläggningen i skiljeförfarandet lett till att bolaget inte varit i stånd att utföra sin talan.
Hovrätten har ansett att Robot Grader - på grund av parternas förlikningsdiskussioner och att skiljenämnden inför förhand-lingstillfället den 5 februari 2016 inte hade klargjort för bolaget hur tvisten skulle handläggas - haft giltiga skäl för att inte lämna in något svaromål eller förbereda sig för att slutligt utföra sin talan. Hovrätten har därför funnit att bolaget varit ur stånd att utföra sin talan och har avslagit Belaya ptitsas begäran om verkställighet.
Under handläggningen i HD har Robot Grader uppgett att bolaget utan framgång klandrat skiljedomen i Ryssland.
Erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom
Huvudregeln är att en utländsk skiljedom, som grundar sig på ett skiljeavtal, ska erkännas och verkställas i Sverige (53 § lagen om skiljeförfarande). Skiljedomen verkställs emellertid inte om den, mot vilken skiljedomen åberopas, visar att han eller hon inte varit i stånd att utföra sin talan (54 § 2).
Lagen om skiljeförfarande går i denna del tillbaka på New York-konventionen från 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. Konventionens syfte att underlätta verkställighet bör beaktas vid tolkningen av de svenska bestämmelserna (se NJA 2003 s. 379 och NJA 2010 s. 219 p. 7).
Bestämmelsen i 54 § 2 lagen om skiljeförfarande har sin motsvarighet i artikel V 1 (b) i New York-konventionen. Konventionen ger ingen vägledning om den närmare innebörden av verkställighetshindret. Det saknas även vägledande uttalanden i förarbetena till lagen om skiljeförfarande (jfr prop. 1971:131).
Det står dock klart att det, för att erkännande och verkställighet ska vägras, måste vara fråga om avsteg från för det internationella skiljeförfarandet grundläggande rättssäkerhetsgarantier. Parterna ska alltså ges rätten till ett rättvist förfarande inför skiljenämnden (eng: "due process of law").
I detta ligger att parterna ska behandlas lika och att förfarandet ska vara transparent och rimligt förutsebart för parterna. Ett grundläggande krav är att parterna ska få möjlighet att utföra sin talan. Kravet formuleras i den s.k. modellagen som att "each party shall be given a full opportunity of presenting his case" (se UNCITRAL Model Law on International Commercial Arbitration, 1985, artikel 18) och i UNCITRAL:s skiljeförfaranderegler som att varje part i ett skiljeförfarande ska ges "a reasonable opportunity of presenting its case" (se artikel 17 i UNCITRAL Arbitration Rules, as revised in 2010). I den svenska lagen om skiljeförfarande anges på motsvarande sätt att parterna ska ges tillfälle att i all behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt (se 24 § första stycket). I kravet ligger bl.a. att parten ska ges tid och förutsättningar att utföra sin talan. Vad som kan krävas beror i hög grad på omständigheterna i det aktuella förfarandet (jfr t.ex. UNCITRAL 2012 Digest of Case Law on the Model Law on Internation-al Commercial Arbitration, s. 97 ff.).
För att en part med framgång ska kunna göra gällande att den inte varit i stånd att utföra sin talan krävs att parten visar att så varit fallet, trots att den på ett lojalt sätt har medverkat i skiljeförfarandet (jfr artikel 25 i modellagen, jfr även 24 § tredje stycket lagen om skiljeförfarande).
Bedömningen i detta fall
Skiljeförfarandet reglerades genom parternas avtal av ICA-lagen och ICAC:s förfaranderegler.
Det framgår att parterna ska behandlas lika, att de ska beredas möjlighet att utföra sin talan, men också att de ska efterkomma skiljenämndens förelägganden (se bl.a. artiklarna 18, 24 och 25 i ICA-lagen samt 21 och 32 §§ ICAC:s förfaranderegler).
Två gånger uppmanades Robot Grader att ge in svaromål. Bolaget följde inte föreläggandena. I tiden före det första förhandlingstillfället den 19 november 2015 kan skiljenämnden därför ha haft fog för att uppfatta det som att Robot Grader inte skulle på ett lojalt sätt medverka i skiljeförfarandet. Något hinder mot att handläggningen fortsatte med sikte på ett avgörande av tvisten fanns då inte.
Vid det första förhandlingstillfället meddelade emellertid parterna gemensamt att de hade för avsikt att förlikas och begärde vid detta och ytterligare två tillfällen att förhandlingen skulle skjutas upp. Därigenom ändrades förutsättningarna för skiljeförfarandet. Parterna visade genom sitt agerande att de båda verkade för att nå en samförståndslösning utan att tvisten skulle behöva avgöras av skiljenämnden. I det läget fanns det inte längre anledning för Robot Grader att ge in något svaromål, och skiljenämnden återkom inte heller till bolaget i den frågan.
Av skiljedomen och övrig utredning framgår att det först i anslutning till det fjärde förhandlingstillfället stod klart att parterna inte kunde nå en samförståndslösning. Fram till dess hade Robot Grader anledning att utgå från att tvisten inte skulle prövas i sak vid förhandlingen. När Belaya ptitsa vid förhandlingen begärde att skiljenämnden då skulle avgöra tvisten, ändrades förutsätt-ningarna på nytt. Skiljenämnden skulle därför i den uppkomna situationen ha gett Robot Grader skäligt rådrum med att slutligt förbereda sig i sakfrågan och åberopa bevisning.
Skiljenämnden har åsidosatt en för internationella skiljeförfaranden grundläggande rättssäkerhetsgaranti, vilket lett till att Robot Grader inte varit i stånd att utföra sin talan. Därmed föreligger det, även med beaktande av att Robot Grader utan framgång klandrat skiljedomen i Ryssland, hinder mot att erkänna och verkställa domen i Sverige.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår Belaya ptitsa-Kursks överklagande.