NJA 2019 s. 731

Frågan i målet är under vilka förutsättningar ett beslut om fastställt offentligt ackord gäller när en inledd företagsrekonstruktion upphör.

Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764) syftar enligt förarbetena till att skapa rättsliga förutsättningar för rekonstruktion av livsdugliga företag utan att de ska behöva försättas i konkurs. Tanken med förfarandet är därför att företaget ska få rådrum under vilket det ska lämnas möjlighet att, utan risk för exekutiva åtgärder från borgenär, försöka få ordning på företagets ekonomiska situation. (Jfr 2 kap. 17 § och prop. 1995/96:5 s. 56 f.)

En företagsrekonstruktion kan leda till en rekonstruktion i sak, dvs. att gäldenärens verksamhet förändras så att dess resultat förbättras och verksamheten åter blir lönsam. Den kan även leda till en finansiell rekonstruktion, dvs. en uppgörelse i form av ett s.k. ackord med borgenärerna om hur de redan uppkomna skulderna ska kunna betalas. Ett offentligt ackord enligt 3 kap. lagen om företagsrekonstruktion, som har sin bakgrund i den tidigare gällande ackordslagen (1970:847), skiljs från en frivillig överenskommelse med borgenärerna inom ramen för rekonstruktionsförfarandet i form av ett s.k. underhandsackord. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 57 och 173.)

Om inte gäldenärens ansökan om företagsrekonstruktion avvisas utan tas upp av rätten, ska rätten i regel genast pröva den eller, om en borgenärs ansökan tas upp, sätta ut ett sammanträde för prövning av ansökan (se 2 kap. 5 och 7 §§ samt 8 § första stycket).

Beslut om företagsrekonstruktion får inte meddelas om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås. En ansökan av en borgenär får bifallas endast om gäldenären har medgett ansökan. Det är i och med beslutet om företagsrekonstruktion som de flesta rättsverkningar inträder som är förbundna med förfarandet om företagsrekonstruktion. (Se 2 kap. 6 § och prop. 1995/96:5 s. 181.)

Ansökan kan dessförinnan förfalla bl.a. om gäldenären försätts i konkurs (se 2 kap. 9 §).

Rätten kan i ett ärende om företagsrekonstruktion på begäran av gäldenären besluta om förhandling om offentligt ackord, s.k. ackordsförhandling. En sådan begäran ska innehålla ett ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när betalningen ska ske samt om säkerhet har ställts för ackordet och vad den i så fall består av. (Se 3 kap. 1 § och 10 § första stycket).

Om begäran om ackordsförhandling tas upp, ska rätten genast meddela beslut om ackordsförhandling och samtidigt bl.a. bestämma tidpunkt för ett borgenärssammanträde inför rätten. Vid borgenärssammanträdet ska borgenärerna rösta om ackordsförslaget. (Se 3 kap. 13 § första stycket p. 1 och 20 § första stycket.)

Genom att begäran om ackordsförhandling ska göras i ett pågående ärende om företagsrekonstruktion eller eventuellt i samband med ansökan om företagsrekonstruktion tydliggörs att förfarandet om offentligt ackord utgör en integrerad del av företagsrekonstruktionen. Den kan på så vis sägas vara ett ‚förfarande i förfarandet‚. Det är alltså inte möjligt att fristående ansöka om ackordsförhandling. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 57, 115, 173 och 204, Lars Eric Gustafsson och Hans Renman, Ackord, 1 mars 2018, Zeteo, s. 16 och Trygve Hellners och Mikael Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion, 16 oktober 2013, Zeteo, s. 157 och 161 ff.)

Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av rätten. Ett sådant yrkande ska framställas senast vid borgenärssammanträdet innan omröstning sker. (Se 3 kap. 21 §.)

Rätten ska fastställa det offentliga ackordet och därigenom bestämma en ackordslikvid som gäldenären ska betala till borgenärerna, om det inte finns skäl för att istället pröva ackordsfrågan vid förhandling, så som när det är uppenbart att ackordet är till skada för borgenärerna (se 3 kap. 23 § och 25 § första stycket p. 4). Så kan vara fallet om det belopp som gäldenären erbjuder sig att betala överstiger den förväntade konkursutdelningen, men det är uppenbart att gäldenären inte kommer att kunna klara av att betala ackordslikviden (jfr Lars Eric Gustafsson och Hans Renman, a.a., s. 138.)

Verkan av ett fastställt offentligt ackord är att det är bindande för alla borgenärer, såväl kända som okända, som har rätt att delta i ackordsförhandlingen (jfr 3 kap. 8 §).

Ett beslut där rätten prövat ett fastställande av ackord kan överklagas för sig och vinner därefter laga kraft (jfr 4 kap. 11 §).

Om gäldenären på något sätt uppenbart har försummat sina åtaganden enligt ackordet, kan rätten enligt 3 kap. 27 § förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären för en viss fordran har förfallit, s.k. förverkande av offentligt ackord. Detta innebär inte nödvändigtvis att hela ackordet förfaller utan borgenärerna kan göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären. Bestämmelsen har sin bakgrund i den tidigare gällande 38 § ackordslagen. I förarbetena understryks att ett skäl för förverkande inte är att gäldenären inte klarar av att betala ackordslikviden (jfr SOU 1992:113 s. 444, prop. 1970 nr 136 s. 124 f. och prop. 1995/96:5 s. 215).

I och med att det nästan alltid finns en mer eller mindre risk för att gäldenären inte kommer att klara av att betala ackordslikviden, kan en tillsynsman utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet (jfr 3 kap. 26 §, Gösta Walin och Torkel Gregow, Ackordslagen m.m. med kommentarer, 1972, s. 108 och Lars Eric Gustafsson och Hans Renman, a.a., s. 140 f.).

Företagsrekonstruktionen ska upphöra om sådana åtgärder vidtagits att syftet med företagsrekonstruktionen kan anses uppnått (se 4 kap. 7 § första stycket p. 1). Syftet kan uppnås på flera olika sätt. Ett vanligt fall kan vara att gäldenären når en frivillig överenskommelse med borgenärerna under hand eller när borgenärerna anser att rekonstruktionen i sak är så hållbar att de är beredda att sätta ned sina fordringar och en uppgörelse om ackord har kommit till stånd. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 218.)

Om gäldenären begär det och beslut om ackordsförhandling inte har meddelats eller gäldenären avstår från att aktivt medverka till företagsrekonstruktionen genom att utan laga förfall utebli från borgenärssammanträdet ska företagsrekonstruktionen upphöra (jfr 4 kap. 7 § första stycket p. 2–3 och prop. 1995/96:5 s. 218).

Företagsrekonstruktionen ska vidare upphöra om rekonstruktören eller en borgenär begär det och syftet med företagsrekonstruktionen inte kan antas bli uppnått (se 4 kap. 7 § första stycket p. 4). Ett skäl för en sådan begäran kan vara att det under företagsrekonstruktionens fortskridande visar sig att verksamheten inte går att rekonstruera, t.ex. på grund av att den ekonomiska krisen är djupare än vad som först antogs (jfr prop. 1995/96:5 s. 218).

Företagsrekonstruktionen ska också upphöra om det i annat fall finns särskilda skäl (se 4 kap. 7 § första stycket p. 5). Ett sådant kan vara att rätten på ett tidigare stadium än rekonstruktören och borgenärerna får kännedom om någon omständighet som gör att företagsrekonstruktionen inte bör fortsätta, t.ex. om åtal för brott mot borgenärer har väckts mot gäldenären med yrkande om omedelbar häktning (jfr prop. 1995/96:5 s. 218).

Med hänsyn till att beslut om företagsrekonstruktion fattas av rätten krävs också rättens beslut för att den ska upphöra. Det gäller även om ackordsförhandling har inletts. Att företagsrekonstruktionen upphör behöver inte heller nödvändigtvis innebära att den avslutas genom ett offentligt ackord, eftersom ett sådant utgör ett element i företagsrekonstruktionen. Det är först genom rättens beslut som de med företagsrekonstruktionen förbundna rättsverkningarna upphör. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 120.)

Det råder ett temporärt konkurshinder under företagsrekonstruktionen eftersom syftet med rekonstruktionsförfarandet är att det ska vara ett alternativ till konkurs (se p. 1) och de två förfarandena inte kan pågå samtidigt. Skulle istället gäldenärens eller en borgenärs konkursansökan prövas och bifallas, upphör företagsrekonstruktionen enligt 4 kap. 7 § andra stycket. (Jfr 2 kap.17–19 §§, 2 kap. 10 a §konkurslagen, SOU 1992:113 s. 438, prop. 1995/96:5 s. 75 f., 79 och 235 och Trygve Hellners och Mikael Mellqvist, a.a., s. 245 f.)

Även i den tidigare gällande ackordslagen, när offentligt ackord var ett fristående rättsinstitut och möjligheten till företagsrekonstruktion inte fanns, fick gäldenären sedan ansökan om ackordsförhandling hade gjorts försättas i konkurs endast om det fanns skälig anledning att anta att ackord inte kunde komma till stånd. I annat fall fick konkursansökan i regel förklaras vilande till dess ackordsfrågan hade avgjorts. (Se 13 §.)

Upphör företagsrekonstruktionen enligt 4 kap. 7 § andra stycket lagen om företagsrekonstruktion så upphör de med den förenade rättsverkningarna utan särskilt beslut och rätten ska skriva av ärendet från vidare handläggning (jfr prop. 1995/96:5 s. 219, Peter Stangendahl, Företagsrekonstruktion, Lagkommentar, 1996, s. 151 och Trygve Hellners och Mikael Mellqvist, a.a., s. 22 och 249 f.).

Borgenärerna får i en sådan situation betalt i gäldenärens efterföljande konkurs. Konkursutdelningen beräknas på borgenärernas ursprungliga fordringar före deras fordringar har satts ned till följd av fastställt offentligt ackord. Borgenärerna får emellertid inte uppbära mer i konkursen än vad de har rätt till enligt ackordet (se 5 kap. 14 § andra stycket konkurslagen och jfr prop. 1995/96:5 s. 76, Lars Eric Gustafsson och Hans Renman, a.a., s. 144 och Lars Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 465).

Om ett beslut om försättande i konkurs skulle upphävas av högre rätt, påverkar det inte förhållandet att företagsrekonstruktionen har upphört till följd av det överklagade beslutet (se Trygve Hellners och Mikael Mellqvist, a.a., s. 245 f. och jfr SOU 1992:113 s. 438).

Om företagsrekonstruktionen inte upphör enligt någon av de nyss nämnda situationerna i 4 kap. 7 §, ska rätten besluta att den ska upphöra när tre månader förflutit från dagen för beslutet om företagsrekonstruktion eller medge förlängning med högst tre månader i taget, dock inte under längre tid än sammanlagt ett år, om inte ackordsförhandling har beslutats (jfr 4 kap. 8 §).

Ett beslut om att företagsrekonstruktionen upphör ska tillämpas omedelbart, om inte annat bestämts av rätten (jfr 4 kap 10 §). Med hänsyn till de förhållandevis ingripande rättsverkningar som är förbundna med en företagsrekonstruktion vore det nämligen enligt förarbetena orimligt att, utom i undantagsfall, behöva avvakta laga kraft för att dessa rättsverkningar ska upphöra. I sådant fall upphör också företagsrekonstruktionens rättsverkningar omedelbart. (Jfr prop. 1995/96:5 s. 120 och 221 och Trygve Hellners och Mikael Mellqvist, a.a., s. 257.)

Medan lagen om företagsrekonstruktion reglerar när en företagsrekonstruktion upphör, reglerar den inte under vilka förutsättningar offentligt ackord gäller, förutom när hela eller delar av det kan förverkas (se p. 18).

Den tidigare gällande ackordslagen reglerade däremot i vilka situationer ackordsfrågan fick anses avgjord. Så var fallet när gäldenären genom beslut, som fått laga kraft, medgetts att återta ackordsförslaget eller ackordsförslaget inte antagits av borgenärerna eller fastställelse av antaget ackord vägrats eller ackord blivit fastställt (jfr 44 §). Ackordsfrågan ansågs också avgjord när den förfallit på grund av att gäldenären försatts i konkurs (jfr prop. 1970 nr 36 s. 125 f., Gösta Walin och Torkel Gregow, a.a., s. 116 f. och Ingrid Arnesdotter, Om betalningsinställelse och offentligt ackord, 1982, s. 128).

Reglerna om offentligt ackord är uppbyggda utifrån att de ingår som en integrerad del i en företagsrekonstruktion. Detta kommer även till uttryck i såväl förarbetena som den juridiska litteraturen. (Se p. 11, 13 och 24). Avsaknaden av regler om under vilka förutsättningar ett offentligt ackord gäller talar också för att lagstiftarens avsikt varit att offentligt ackord är en del av en företagsrekonstruktion. Till skillnad från fallet i ackordslagen medför det att bestämmelserna om företagsrekonstruktion anger ramarna för ackordsprocessen. Bestämmelserna om ackord utgör alltså inte något självständigt rättsinstitut utan är beroende av bestämmelserna om företagsrekonstruktion.

Detta innebär att ett offentligt ackord inte kan fastställas efter att företagsrekonstruktionen upphört (jfr också p. 13).

Vidare gäller ett beslut om fastställt offentligt ackord som har fått laga kraft, även om företagsrekonstruktionen därefter upphört, såvida det inte skett till följd av att gäldenären försatts i konkurs. I sådant fall gäller konkursbeslutet istället för beslutet om ackord, som dock sätter en gräns för vad borgenären kan få i utdelning i konkursen enligt 5 kap. 14 § konkurslagen (jfr p. 25–28).

Sedan rätten fastställt offentligt ackord kan nya omständigheter inträffa som kan påverka t.ex. förutsättningarna för ackordets fullgörande eller borgenärernas utdelning vid en eventuell konkurs, som också innebär att företagsrekonstruktionen inte kan genomföras. Om företagsrekonstruktionen då upphör, genom ett omedelbart beslut eller till följd av att gäldenären försatts i konkurs, innan beslutet om ackord fått laga kraft, upphör även beslutet om ackord omedelbart (jfr p. 24, 27 och 31). Detta innebär, i de fall gäldenären har försatts i konkurs, att 5 kap. 14 § konkurslagen inte blir tillämplig.

Situationen kan också vara den att rätten fastställer ett offentligt ackord samtidigt som den beslutar att företagsrekonstruktionen, till följd av en framgångsrik sådan, ska upphöra. Det blir i sådant fall fråga om att beslutet om att företagsrekonstruktionen ska upphöra inte bör gälla omedelbart, eftersom detta förhållande även gäller beslutet om ackord och företagsrekonstruktionens upphörande är beroende av att beslutet om ackord står fast (jfr p. 31).

Om beslutet om fastställt offentligt ackord sedan överklagas och gäldenären i ett senare skede försätts i konkurs, upphör till följd av det beslutet om ackord och företagsrekonstruktionen omedelbart. Detta innebär att 5 kap. 14 § konkurslagen inte blir tillämplig (jfr p. 36). Med hänsyn till att ett bifall till de framställda yrkandena i överklagandet i sådant fall har förlorat sin omedelbara, praktiska och rättsliga betydelse, förfaller överklagandet och föranleder inte någon vidare åtgärd från rättens sida (jfr 10 § andra stycket lagen [1996:242] om domstolsärenden och Peter Fitger m.fl., Lagen om domstolsärenden, 1 augusti 2004, Zeteo, kommentaren till 10 §).

I detta fall har tingsrätten fastställt offentligt ackord för vart och ett av bolagen och samtidigt beslutat att företagsrekonstruktionerna ska upphöra samma dag som besluten om ackord har fått laga kraft. Bolagen har överklagat tingsrättens beslut om ackord och yrkat att hovrätten ska upphäva dem. Bolagen har i ett senare skede försatts i konkurs. Besluten om ackord och företagsrekonstruktionerna har därför upphört omedelbart och överklagandet förfallit. Hovrättens beslut ska alltså stå fast och överklagandet avslås.