NJA 2019 s. 855

Domskäl

Tingsrätten (tingsnotarien Hanna Björklund) anförde i dom den 23 februari 2018 följande.

BAKGRUND

S.N. var frihetsberövad under perioden 21–29 september 2016. Förundersökningen avslutades utan att åtal väcktes. Den 23 november 2016 inkom S.N. med en ansökan om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (‚frihetsberövandelagen‚) till Justitiekanslern. Den 16 mars 2017 fattade Justitiekanslern beslut i ärendet. S.N. fick ersättning med 11 000 kr för lidande, 7 533 kr för förlorad arbetsförtjänst och 75 kr för utgifter. Beslutet innebar att S.N. nekades ersättning för en rad utgifter. S.N. har därför ansökt om stämning mot Justitiekanslern vid tingsrätten och yrkat ytterligare ersättning for vissa utgifter.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

S.N. har yrkat att Justitiekanslern ska ersätta honom med 21 999 kr. Av beloppet avser 18 490 kr en missad paketresa i Iran, 459 kr en taxiresa från häktet och hem samt 3 050 kr kostnaden för en flygbiljett till Iran.

Justitiekanslern har bestritt S.N:s talan. Justitiekanslern har vitsordat ett belopp om 384 kr för taxiresan och ett belopp om 3 050 kr för flygbiljetten som skäliga i och för sig.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

S.N.

Till följd av frihetsberövandet den 21–29 september 2016 har S.N. drabbats av vissa utgifter. Dessa utgifter har varit nödvändiga för honom.

Paketresan i Iran

Paketresan i Iran uppgick till ett värde av l8 490 kr. Det var en resa inom Iran som var bokad mellan den 30 september 2016 och den 6 oktober 2016, och som han missade till följd av frihetsberövandet. Han betalade resan den 15 augusti 2016. Han kunde inte åka till Iran när han försattes på fri fot eftersom han inte fick tillbaka sina pengar från polisen. Han hade därför inte möjlighet att köpa en ny flygbiljett. Han skulle ha flugit till Iran den 21 september 2016. Det var omöjligt för honom att dagen efter att han släpptes på fri fot ta sig till den stad i Iran där paketresan var. Polisen sa till honom att han skulle ersättas om han befanns oskyldig.

Taxiresan från häktet

S.N. åkte taxi från häktet och hem dagen han släpptes på fri fot. Taxiresan kostade 459 kr. Häktespersonalen bokade taxin åt honom.

När S.N. greps på Arlanda hade han två handbagage och tre stora resväskor med sig. Han fick tillbaka dessa väskor och handbagage när han släpptes från häktet. Han fick dock inte tillbaka sin telefon, sina kort eller sina pengar. Han var tvungen att få hem väskorna, och han hade inga pengar att köpa en SL-biljett för. Det var polisens förslag att han skulle åka taxi och låta en vän betala.

Flygbiljetten till Iran

Vid gripandet på Arlanda var han på väg till Iran. Han ville köpa hus där, och han hade en inbokad paketresa inom Iran. På grund av gripandet kunde han inte resa till Iran. Han hade redan checkat in när han greps. Kostnaden han vill ha ersättning för är ersättning för en ny biljett som han köpte till Iran för 3 059 kr. Hade han inte blivit frihetsberövad hade han kunnat genomföra resan och inte behövt köpa en ny biljett.

Justitiekanslern

De utgifter som ersätts enligt 7 § frihetsberövandelagen ska vara nödiga kostnader som har uppkommit i samband med frihetsinskränkningen. För att få ersättning för utgifter måste utgifterna vara en direkt följd av frihetsberövandet och som den enskilde inte annars skulle haft. Det är den som lidit skadan som ska styrka att denne har rätt till ekonomisk kompensation för påstådd skada och vilket belopp skadan uppgår till.

Paketresan i Iran

Kostnaden för paketresan är inte en utgift eller en nödvändig kostnad som kan ersättas enligt 7 § frihetsberövandelagen. För att en kostnad ska vara ersättningsgill enligt frihetsberövandelagen ska den ha en direkt koppling till frihetsberövandet.

Kostnaden har i vart fall inte uppstått till följd av frihetsberövandet. S.N. skulle ha haft kostnaden även om frihetsberövandet inte hade ägt rum. Han köpte resan innan han blev frihetsberövad.

Om tingsrätten ändå skulle anse att S.N. har rätt till ersättning överlämnas det till tingsrätten att bedöma om han styrkt skadan och det belopp som utgiften påstås uppgå till.

I och med att datumet för resan var dagen efter det att S.N. släpptes på fri fot ska han i vart fall inte tillerkännas hela beloppet, då han kunde ha tillgodoräknat sig någon del av resan.

Taxiresan från häktet

Ersättning för resor till och hem från häktet är en ersättningsgill kostnad enligt frihetsberövandelagen. Genom att välja taxi istället för allmänna färdmedel har dock S.N inte begränsat sin skada.

S.N. försattes på fri fot mitt på dagen en vardag, och sträckan han åkte trafikerades med allmänna färdmedel. Han har redan tillerkänts ersättning med 75 kr för resan hem från häktet.

Flygbiljetten till Iran

S.N. har inte visat att flygbiljetten var en nödvändig kostnad till följd av frihetsberövandet Det är inte en utgift som kan ersättas enligt 7 § frihetsberövandelagen. Kostnaden är således ingen ersättningsgill skada Det föreligger heller inget orsakssamband mellan frihetsberövandet och kostnaden. Det är inte på grund av frihetsberövandet som kostnaden har uppstått.

UTREDNINGEN

På S.N:s begäran har han själv hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör har hållits med T.G.

S.N. har även åberopat skriftlig bevisning.

DOMSKÄL

Några utgångspunkter för tingsrättens prövning

Enligt den grundläggande regeln om det allmännas skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen har den som vållas skada genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning rätt till ersättning. Denna generella reglering kompletteras på vissa områden av särskilda regler. Sådana särskilda regler gäller till exempel enligt frihetsberövandelagen när den enskilde medborgaren åsamkas skada till följd av vissa frihetsinskränkningar. Enligt skadeståndslagen är staten generellt skyldig att utge skadestånd vid oaktsam myndighetsutövning. Enligt frihetsberövandelagen måste staten oavsett vållande ersätta vissa skador när en person varit felaktigt frihetsberövad. Att kräva ersättning enligt frihetsberövandelagen är således mer förmånligt eftersom det inte krävs någon oaktsamhet.

Lagstiftaren har tagit ställning till vilka skador som ska ersättas enligt frihetsberövandelagen. Av förarbetena (prop. 1997/98:105 s 21 f.) framgår att ersättningen ska kompensera de följder som uppkommer till följd av frihetsberövandet som sådant. Den ersättning som en felaktigt frihetsberövad person kan få av staten är alltså en kompensation för den skada som frihetsberövandet i sig orsakat. Ersättning lämnas för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande. Den ekonomiska kompensationen som utges ska enbart väga upp den skada som frihetsberövandet har medfört, men inte den skada som uppstått till följd av brottsmisstanken, brottsutredningen eller det rättsliga förfarandet i sig. Enligt förarbetena ersätts enbart nödvändiga kostnader (prop. 1974:97 s 71–72.). En grundläggande förutsättning för ersättning är att skadan är en direkt följd av själva frihetsberövandet.

Det är den person som varit utsatt för ett felaktigt frihetsberövande som har bevisbördan att styrka en faktisk skada och att ange grunderna för sina ersättningsanspråk.

I målet är det ostridigt att S.N. har varit frihetsberövad under perioden 21–29 september 2016 och att förundersökningen avslutades utan att åtal väcktes. Han har således rätt till viss ersättning enligt frihetsberövandelagen, vilket han också fått av Justitiekanslern. Frågan i detta mål är huruvida han har rätt till ytterligare ersättning. Tingsrätten måste därför pröva huruvida kostnaderna för paketresan i Iran, taxiresan hem från häktet och flygbiljetten till Iran är att bedöma som sådana utgifter som är ersättningsgilla enligt frihetsberövandelagen, samt om S.N. har visat att han faktisk haft den skada som han påstår.

Har S.N. rätt till ytterligare ersättning från Justitiekanslern?

Paketresan i Iran

S.N. har begärt ersättning för en paktresa i Iran med 18 490 kr. Han har gett in utredning som styrker denna utgift. Resan betalades den 15 augusti 2016, alltså innan han frihetsberövades. Kostnaden kan därför inte anses ha uppkommit till följd av frihetsberövandet. Kostnaden har inte varit nödvändig och är således inte att anse som en ersättningsgill utgift enligt frihetsberövandelagen. Redan på denna grund ska yrkandet i denna del ogillas.

Till detta kommer att resan var bokad mellan den 30 september 2016 och den 6 oktober 2016. S.N. släpptes på fri fot den 29 september 2016. Han har såldes inte hindrats att genomföra resan på grund av frihetsberövandet Tingsrätten anser att han inte visat att han inte kunde genomföra resan, eller åtminstone utnyttja en del av den.

Mot bakgrund av ovanstående ska käromålet ogillas i denna del.

Taxiresan från häktet

S.N. har begärt ersättning för en taxiresa från häktet till hemmet den dag han släpptes på fri fot. Han har gett in utredning som styrker denna utgift. Justitiekanslern har i och för sig inte ifrågasatt att resor hem från häktet utgör en utgift som är ersättningsgill enligt frihetsberövandelagen. Justitiekanslern har dessutom vitsordat ett belopp om 384 kr, vilket utgör kostnaden för taxiresan med avdrag för de 75 kr som S.N. ostridigt redan tillerkänts av Justitiekanslern som ersättning för resan hem från häktet Även tingsrätten anser att kostnaden för resan hem från häktet är en ersättningsgill utgift enligt frihetsberövandelagen.

Frågan som kvarstår är då med villket belopp S.N. ska ersättas för resan hem från häktet. Justitiekanslern har i denna del invänt att S.N. haft en skyldighet att vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada och påstått att S.N. hade kunnat ta sig hem med allmänna färdmedel. S.N. har å sin sida gjort gällande att han greps på Arlanda med två handbagage och tre stora resväskor. Han har genom skriftlig bevisning visat att han fiek ut sina väskor när han släpptes på fri fot. Han har även presenterat utredning som ger stöd för hans påstående om att han inte fick tillbaka sin telefon, sina kort eller några pengar vid samma tillfälle.

Vad gäller skadebegränsningsfrågan konstaterar tingsrätten att det finns en allmän rättsprincip om att den skadelidande ska vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Utifrån den utredning som presenterats i målet anser tingsrätten dock att S.N. inte rimligen kunde ha rest med allmänna färdmedel den aktuella dagen, eftersom han dels inte hade pengar att köpa en biljett för och dels var tvungen att frakta hem sina resväskor. Under dessa förutsättningar var det skäligt att S.N. tog taxi hem från häktet. Justitiekanslern ska således ersätta honom för taxiresan som kostade 459 kr. Mot bakgrund av att Justitiekanslern redan ersatt S.N. med 75 kr för resan hem ska dock det beloppet avräknas från utgiften.

Det ovanstående innebär att Justitiekanslern ska ersätta S.N. med 384 kr för taxiresan.

Flygbiljetten till Iran

S.N. har begärt ersättning för en flygbiljett till Iran om 3 050 kr. Han har gett in utredning som styrker denna utgift. Justitiekanslem har vitsordat beloppet.

Tingsrätten anser inte att S.N. har visat att han var tvungen att åka till Iran till följd av frihetsberövandet Kostnaden har inte varit nödvändig i lagens mening och är således inte att anse som en ersättningsgill utgift enligt frihetsberövandelagen. Käromålet ska därför ogillas i denna del.

DOMSLUT

Justitiekanslern ska till S.N. betala 384 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Anita Glad och tf. hovrättsassessorn Josefin Odelid, referent) anförde i dom den 20 december 2018 följande.

PARTERNAS TALAN OCH UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Parterna har åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten, dock med följande förtydliganden.

S.N. har anfört följande. Han var förhindrad att avboka paketresan under tiden då han var frihetsberövad eftersom han inte tilläts använda telefon eller internet pga. att han var belagd med restriktioner. Kostnaden för paketresan i den iranska valutan rial framgår av ingiven faktura. I augusti 2016 när han köpte resan motsvarade det beloppet 18 490 kr och idag motsvarar det 4 500 kr.

Justitiekanslern har uppgett att det inte ifrågasätts att S.N. har bokat och betalat för paketresan. Något belopp har dock inte kunnat vitsordas eftersom det som framgår av fakturan är ett belopp i utländsk valuta och det saknas utredning avseende valutakursen.

S.N. har lagt fram samma utredning i hovrätten som i tingsrätten.

Det har hållits förhör med S.N. mot bakgrund av att det inte på något sätt dokumenterats vilka uppgifter han lämnade under sanningsförsäkran i tingsrätten.

S.N. har uppgett i huvudsak följande. Den aktuella dagen greps han av polisen när han skulle kliva på flygplanet till Iran. Han hade arbetat i Sverige i tre år och sparat en miljon kronor som han ville ta med sig hem och köpa en fastighet för. I samband med att han skulle göra detta hade han planerat att också göra en resa i Iran. Flygbiljetten till Iran som han hade dagen han greps gick förlorad. Han pratade efteråt med flygbolaget för att få pengarna tillbaka, men eftersom han redan hade checkat in kunde han omöjligen få tillbaka pengarna. Det var inte möjligt för honom att ringa och avboka paketresan som han hade köpt eftersom han inte hade någon tillgång till telefon. Varje gång som polisen förhörde honom sa han att han hade en resa och att han ville avboka den, men poliserna hänvisade då till att han var häktad med restriktioner. När han blev frigiven hade det gått nio dagar av den semester som han hade tagit i 25 dagar. Han köpte omedelbart en ny biljett och åkte till Iran två dagar efter det att han frigavs. Paketresan var till en ö som heter Kish, han skulle bo på ett hotell med all inclusive och även dykning ingick. Beloppet som framgår av fakturan motsvarar 18 490 kr med den kurs som gällde vid tiden då resan köptes. Med dagens kurs motsvarar beloppet på fakturan 4 500 kr. Eftersom Justitiekanslern ifrågasätter beloppet begär han endast ersättning i enlighet med dagens kurs.

HOVRÄTTEN DOMSKÄL

Har S.N. styrkt sin kostnad för paketresan?

Justitiekanslern har inte ifrågasatt att S.N. har bokat och betalat för paketresan. Den åberopade fakturan visar vad resan kostade i valutan rial. Det framgår vidare av fakturan att paketresan innefattade en inrikes tur-och-retur-biljett på IranAir och sju nätter på Hotell Darioush i Kish. Av S.N:s egna uppgifter under sanningsförsäkran framgår att beloppet i rial när han betalade för paketresan motsvarade 18 490 kr och att beloppet i rial idag motsvarar 4 500 kr. Han har vidare berättat vad som ingick i paketresan. Enligt hovrättens bedömning är den bevisning som S.N. lagt fram fullt tillräcklig för att det ska anses styrkt att han har haft en kostnad för paketresan uppgående till minst de yrkade 4 500 kr.

Är kostnaderna för flygbiljetten och paketresan en skada i frihetsberövandelagens mening?

Lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) reglerar statens ersättningsskyldighet för skador som orsakats av frihetsberövanden och ersättning lämnas bl.a. för utgifter (se l och 7 §§ frihetsberövandelagen). Det är ostridigt att S.N. har varit frihetsberövad och att denna frihetsinskränkning kvalificerar för ersättning enligt 2 § frihetsberövandelagen. Av lagens förarbeten framgår att ersättningen ska kompensera de följder som uppkommer till följd av frihetsberövandet som sådant. Det rör sig alltså om ersättning för vad som med skadeståndsrättslig terminologi brukar benämnas ren förmögenhetsskada. Reglerna syftar främst till att kompensera den enskilde medborgaren för den ekonomiska förlust och det lidande som frihetsinskränkningen har inneburit för honom eller henne (se prop. 1997/98:105 s. 21 f.). Utöver detta ger inte förarbetena, och inte heller rättspraxis, någon direkt vägledning avseende när en utgift kan anses ha uppkommit till följd av frihetsberövandet som sådant och därmed är att anses som en skada i frihetsberövandelagens mening.

Det har framkommit att Justitiekanslern i sin handläggning av ersättningsärenden enligt frihetsberövandelagen regelmässigt bedömer kostnader för resor som missats pga. frihetsberövanden som inte ersättningsgilla, med undantag för om det avser en resa till den plats där den person som varit frihetsberövad stadigvarande bor.

Frågan i målet är alltså om kostnaderna för flygbiljetten och paketresan kan anses vara skador som uppkommit till följd av frihetsberövandet som sådant. Om svaret på den frågan är ja är kostnaderna ersättningsgilla enligt frihetsberövandelagen.

S.N. greps när han var på väg att gå ombord på ett flyg till Iran. Frihetsberövandet var alltså utan tvekan anledningen till att han hindrades från att ta det flyget. Det framstår som orimligt att påstå att S.N. efter det att han frigavs inte längre skulle ha något behov av att göra den resan han var på väg att påbörja när han frihetsberövades. Att han var tvungen att köpa en ny flygbiljett till Iran för att kunna göra den resa som frihetsberövandet hindrade honom från att göra är klart. Kostnaden för en ny flygbiljett har inneburit att han gjort en ekonomisk förlust pga. frihetsberövandet som han bör kompenseras för. Hovrätten anser mot bakgrund av detta att kostnaden för den nya flygbiljetten är en skada som uppkommit till följd av frihetsberövandet som sådant.

Frihetsberövandet innebar också att S.N. hindrades från att utnyttja den paketresa han köpt. Den skriftliga bevisningen och S.N:s egna uppgifter visar att han var förhindrad att avboka paketresan pga. att han var belagd med restriktioner. Paketresans avresa var från Teheran dagen efter det att S.N. frigavs. Av S.N:s egna uppgifter, som det inte finns någon anledning att ifrågasätta, framgår att han reste till Iran så snart han kunde efter frigivningen. Enligt hovrättens mening är det därmed visat att det pga. frihetsberövandet inte funnits någon möjlighet för S.N. att infinna sig i Teheran vid tiden för paketresans avresa. S.N. åsamkades därigenom en ekonomisk skada bestående i att han gick miste om möjligheten att åka på den paketresa som han köpt. Skadans storlek uppgår till kostnaden för paketresan. Den skadevållande handlingen är frihetsberövandet. Denna ekonomiska skada som frihetsberövandet inneburit utgör en ekonomisk förlust för S.N. som han bör kompenseras för. En sådan ekonomisk skada som orsakats som en direkt följd av ett frihetsberövande får enligt hovrättens bedömning anses utgöra en utgift enligt 7 § frihetsberövandelagen.

Gällande Justitiekanslerns invändning om att S.N. hade kunnat nyttja någon del av paketresan konstaterar hovrätten att det hade krävt att S.N. ådrog sig ytterligare kostnader för att ta sig till ön Kish. Enligt hovrättens mening är det inte något som kan anses ligga inom den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada i detta fall.

Sammanfattningsvis anser hovrätten att både kostnaden för flygbiljetten och för paketresan utgör skador som uppkommit till följd av frihetsberövandet som sådant. Kostnaderna är därmed ersättningsgilla i sin helhet enligt frihetsberövandelagen. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att staten ska betala ytterligare 7 550 kr till S.N.

Domskäl

HD (justitieråden Svante O. Johansson, Dag Mattsson, Malin Bonthron, Stefan Reimer och Cecilia Renfors, referent) meddelade den 4 november 2019 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Frågan i HD

Den rättsliga regleringen

Ersättning för utgifter

Bedömningen i detta fall

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens dom i själva saken och fastställer tingsrättens domslut.