NJA 2020 s. 1016

A.M. dömdes den 19 juli 2010 av tingsrätten för mord. Påföljden bestämdes till livstids fängelse. Hovrätten fastställde tingsrättens dom den 22 december 2010. A.M. hade varit frihetsberövad här i landet sedan den 9 oktober 2009. Han hade dessförinnan varit frihetsberövad i Estland med början den 8 september 2009. Hovrätten förordnade i sin dom att fängelsestraffet till en tid av 32 dagar – motsvarande perioden fr.o.m. den 8 september 2009 t.o.m. den 9 oktober 2009 – skulle anses verkställt i anstalt. HD beslutade den 3 februari 2011 att inte meddela prövningstillstånd i målet. Samma datum påbörjades verkställigheten av fängelsestraffet.

A.M. ansökte den 9 september 2019 om att hans livstidsstraff skulle omvandlas till fängelse på viss tid.

Tingsrätten avvisade A.M:s ansökan med motiveringen att han inte hade avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten.

Fängelse på livstid kan omvandlas till fängelse på viss tid (1 § första stycket omvandlingslagen). En ansökan om omvandling får göras av bl.a. den dömde (2 § omvandlingslagen).

Om livstidsstraffet omvandlas till fängelse på viss tid ska fängelsestraffets längd bestämmas med utgångspunkt från den tid som den dömde har avtjänat och med beaktande av reglerna om villkorlig frigivning samt den dömdes behov av åtgärder för att underlätta övergången till ett liv i frihet. Fängelsestraffets längd får inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan dömas ut (4 § tredje stycket omvandlingslagen), vilket motsvarar 18 år (26 kap. 1 § BrB).

Enligt 3 § omvandlingslagen får en ansökan om omvandling göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Om förutsättningarna enligt bestämmelsen inte är uppfyllda ska ansökan avvisas (se prop. 2005/06:35 s. 59).

Beträffande tioårsfristen anges i förarbetena till bestämmelsen att tiden ska beräknas på samma sätt som för andra fängelsestraff enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (se prop. 2005/06:35 s. 59).

Lagen om beräkning av strafftid m.m. är numera upphävd. Lagen ersattes den 1 april 2019 i huvudsak av strafftidslagen (2018:1251) och lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande, tillgodoräknandelagen (se prop. 2017/18:250).

Strafftidslagen innehåller beräkningsbestämmelser som reglerar de grundläggande förutsättningarna för strafftidsberäkningen. Tillgodoräknandelagen innehåller materiella bestämmelser som påverkar strafftidsberäkningen i form av tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.

Det bakomliggande syftet med en ny reglering om strafftid och till-godoräknande var till stor del att modernisera och bearbeta regelverket för att göra det tydligt och enklare att förstå och tillämpa (se prop. 2017/18:250 s. 1 och s. 45 f.). Vad gäller de grundläggande förutsättningarna för strafftidsberäkningen och de materiella bestämmelserna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande, gjordes dock i sak tämligen små justeringar av regleringen.

I propositionen till ny strafftidslag uppmärksammades att det i förarbetena till omvandlingslagen fanns en hänvisning till lagen om beräkning av strafftid m.m. när det gäller beräkningen av tioårsfristen i 3 § omvandlingslagen (jfr punkt 9). Man konstaterade i propositionen till ny strafftidslag att det innebar att beräkningsgrunden enligt den nya strafftidslagen även skulle komma att påverka beräkningen av fristen för när en ansökan om omvandling kan ske. Någon ändring i omvandlingslagen bedömdes därför inte krävas (se prop. 2017/18:250 s. 121).

Av övergångsbestämmelsen till strafftidslagen framgår vidare att om ett strafftidsbeslut avser ett fängelsestraff på livstid ska beslutet anses ha meddelats enligt den nya lagen. Det innebär att strafftidslagen är tillämplig beträffande den som dömts till fängelse på livstid även om domen meddelats i tiden innan strafftidslagen trädde i kraft.

Den nu gällande strafftidsregleringen, i form av strafftidslagen och tillgodoräknandelagen, ska mot denna bakgrund vara vägledande för hur tioårsfristen i 3 § omvandlingslagen ska beräknas.

Ett fängelsestraff får verkställas när en dom eller ett beslut i den del som avser fängelsestraff fått laga kraft mot den dömde (2 § första stycket 1 strafftidslagen).

En dömd ska meddelas ett strafftidsbeslut. Om strafftidsbeslutet avser ett fängelsestraff på livstid, ska strafftidsbeslutet fastställa dagen för strafftidens början och antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövande om straffet tidsbestäms (21 § tredje stycket strafftidslagen).

Om inte annat framgår av särskilda bestämmelser ska strafftiden beräknas från och med den dag fängelsestraffet är verkställbart och 1. den dömde av den anledningen berövas friheten, eller 2. den dömde berövas friheten eller redan är berövad friheten som häktad eller omhändertagen enligt 26 kap. 22 § första stycket eller 28 kap. 11 § första eller tredje stycket BrB (17 § första stycket strafftidslagen).

Strafftidslagen upplyser om att det i tillgodoräknandelagen finns bestämmelser om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljd (20 § första stycket strafftidslagen).

Om någon har dömts till fängelse på viss tid och den dömde med anledning av de brott som prövats i målet eller som påföljden avser har varit frihetsberövad i Sverige eller utomlands under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, ska tiden för frihetsberövandet tillgodoräknas den dömde som verkställighet av påföljden (2 § första stycket tillgodoräknandelagen). Vid tillämpning av 2 § tillgodoräknandelagen ska tiden för frihetsberövandet beräknas från och med dagen för frihetsberövandet till och med den dag frihetsberövandet upphör (18 § strafftidsförordningen [2019:95]).

Kravet enligt 3 § omvandlingslagen är att den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet. Uttrycket ”avtjänat” förekommer inte i vare sig strafftidslagen eller tillgodoräknandelagen. Där förekommer i stället uttrycken ”verkställighet av fängelsestraff” och ”verkställighet av påföljden” samt varianter på de uttrycken.

När ett frihetsberövande i form av t.ex. häktning tillgodoräknas den dömde som verkställighet av påföljden innebär det att häktningstiden räknas som tid under vilken fängelsestraffet har verkställts. Det innebär förenklat beskrivet att en person som varit häktad i sex månader och döms till tre års fängelse i realiteten endast har två år och sex månader kvar av strafftiden, eftersom sex månader redan har verkställts genom tiden som häktad. Ett annat sätt att uttrycka det på är att sex månader av fängelsestraffet redan har avtjänats.

En språklig tolkning av regleringen talar således för att även sådan tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt tillgodoräknandelagen bör ses som avtjänad tid enligt 3 § omvandlingslagen.

Villkorlig frigivning sker när två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff har avtjänats (26 kap. 6 § första stycket BrB). Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i tillgodoräknandelagen (26 kap. 8 § andra stycket BrB). Även den som får ett livstidsstraff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff omfattas av regleringen om villkorlig frigivning (se prop. 2005/06:35 s. 43 f.) och friges som huvudregel villkorligt en tid efter att fängelsestraffet tidsbestämts (se t.ex. NJA 2011 s. 872 p. 9 och 25).

HD har i NJA 2008 s. 579 I–III uttalat att tiden för när ansökan enligt 3 § omvandlingslagen får göras uppenbarligen är avsedd att korrespondera med bestämmelsen i 4 § tredje stycket sista meningen, enligt vilken ett omvandlat fängelsestraff inte får understiga 18 år. Om ett livstidsstraff omvandlas till fängelse i 18 år ska den dömde som huvudregel friges villkorligt efter tolv år. HD uttalade i samma mål att om en ansökan om omvandling ingetts i anslutning till att tio år avtjänats kommer det i allmänhet att föreligga god tid för såväl prövningen i domstol som frigivningsförberedelser innan en frigivning blir aktuell (jfr 4 § tredje stycket första meningen). HD uttalade vidare att en villkorlig frigivning inom ungefär två år från det att straffet tidsbestämts framstod som en rimligt avvägd tid i det aktuella fallet sett till behovet av åtgärder för att underlätta en övergång till ett liv i frihet.

En ansökan om omvandling får således ges in när minst tio år av livstidsstraffet har avtjänats. Om ett livstidsstraff omvandlas till fängelse i 18 år kan villkorlig frigivning ske efter tolv år. I dessa tolv år inkluderas sådan tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt tillgodoräknandelagen (jfr punkt 24). För att det ska kunna förflyta ca två år från det att frågan om omvandling prövas till tidpunkten för villkorlig frigivning – vilket alltså kan vara en rimligt avvägd tid enligt HD i NJA 2008 s. 579 I – bör avtjänad tid enligt 3 § omvandlingslagen beräknas på samma sätt som avtjänad tid enligt regleringen om villkorlig frigivning.

Även en tolkning av regleringen ur ett systematiskt perspektiv talar således för att sådan tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt tillgodoräknandelagen bör ses som avtjänad tid enligt 3 § omvandlingslagen.

Mot denna bakgrund ska sådan tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt tillgodoräknandelagen, ses som avtjänad tid i den mening som avses i 3 § omvandlingslagen.

Det innebär att man vid beräkning av tioårsfristen i 3 § omvandlingslagen ska utgå från tidpunkten för strafftidens början. Tidpunkten för strafftidens början regleras i 17 § strafftidslagen. Därutöver tillkommer det antalet dagar som ska tillgodoräknas av tidigare frihetsberövanden. Vilka dagar som ska tillgodoräknas regleras i 2 § första stycket tillgodoräknandelagen. Båda nu nämnda uppgifter, dvs. tidpunkten för strafftidens början och antalet dagar som ska tillgodoräknas, framgår dessutom av det strafftidsbeslut som Kriminalvården ska besluta om enligt 21 § tredje stycket strafftidslagen. Om den nu beskrivna beräkningen leder till slutsatsen att den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet är förutsättningarna enligt 3 § omvandlingslagen uppfyllda för att uppta ansökan till prövning.

A.M. påbörjade verkställigheten av fängelsestraffet den 3 februari 2011. Den 3 februari 2011 är således tidpunkten för strafftidens början (jfr 17 § strafftidslagen).

A.M. frihetsberövades här i landet den 9 oktober 2009. Han hade dessförinnan varit frihetsberövad i Estland med början den 8 september 2009. Tiden från och med den 8 september 2009 till och med den 3 februari 2011 är sådan tid som ska tillgodoräknas A.M. som verkställighet av påföljden (jfr 2 § första stycket tillgodoräknandelagen och 18 § strafftidsförordningen).

Det innebär att A.M. hade avtjänat tio år av sitt livstidsstraff när han den 9 september 2019 ansökte om att hans livstidsstraff skulle omvandlas till fängelse på viss tid. Hans ansökan skulle därför inte ha avvisats utan upptagits till prövning.

Vid denna bedömning ska tingsrättens beslut undanröjas och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.