NJA 2020 s. 1101

Skuldsanering. Sedan Kronofogdemyndigheten inlett en skuldsanering, beslutade Centrala studiestödsnämnden (CSN) om återkrav av studiemedel. Det har ansetts att skulden omfattas av skuldsaneringen. Tillräckliga skäl för att undanta skulden från skuldsaneringen har inte ansetts föreligga (I och II).

I

Malmö tingsrätt

Kronofogdemyndigheten meddelade den 15 maj 2019 beslut om skuldsanering för E.J. Centrala studiestödsnämnden (CSN) överklagade i Malmö tingsrätt och yrkade att nämndens fordran avseende återkrav av studiemedel skulle undantas från skuldsaneringen.

I tingsrättens protokoll antecknades följande under rubriken Bakgrund.

Den 1 februari 2019 inleddes skuldsanering för E.J. I förslag till skuldsanering som upprättades den 4 mars 2019 upptogs av Centrala studiestödsnämnden (CSN) bevakade fordringar till 73 080 kr avseende studielån. Eftersom inget belopp var förfallet undantogs de från skuldsanering enligt undantaget för studielån.

CSN anmärkte på förslaget och förklarade att beslut om återkrav av studiemedel som utbetalats våren och hösten 2018 hade fattats den 8 mars 2019. Återkravet, om 34 955 kr, och tidigare bevakad fordran som minskats med belopp motsvarande återkravet, gjordes gällande som icke förfallen skuld som enligt CSN skulle undantas. Genom det överklagade beslutet beviljades E.J. skuldsanering. CSN:s ännu inte förfallna lån undantogs men fordran på återkrav förklarades ingå i skuldsaneringen eftersom den enligt Kronofogdemyndighetens bedömning uppkommit före inledandebeslutet. Kronofogdemyndigheten prövade inte om undantag för återkravet skulle göras enligt 32 § första stycket skuldsaneringslagen eftersom myndigheten inte uppfattade att CSN hade begärt det.

Domskäl

Tingsrätten (tf. rådmannen Joakim Svensson) anförde i beslut den 27 augusti 2019 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Tingsrätten har inledningsvis att pröva om CSN:s återkrav är en fordran som uppkommit före inledandet av skuldsanering och således ska omfattas av skuldsaneringen eller om det uppkommit efter och således ska undantas. Om fordran bedöms ha uppkommit före inledandebeslutet ska tingsrätten pröva om det ändå finns skäl att undanta den från skuldsaneringen.

Fordran har uppkommit före inledandebeslutet

Om inget undantag är för handen omfattar en skuldsanering enligt 30 § skuldsaneringslagen (2016:675) alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då inledandebeslutet meddelades. Enligt förarbetena får det ankomma på rättstillämpningen att för olika typer av fordringar avgöra vid vilken tidpunkt en fordran har uppkommit (se prop. 1993/94:123 s. 199 ff.).

Tidpunkten för fordran har betydelse för många rättsliga frågor. Att en fordran inte slutligt uppkommit vid en kritisk tidpunkt hindrar inte att den i en specifik tillämpningssituation ändå kan anses ha förelegat då, om åtminstone visst eller vissa – om än inte alla – för fordringens slutliga tillblivelse nödvändiga omständigheter förelegat vid tidpunkten. I några sammanhang, t.ex. i fråga om startpunkten för preskription, anses det t.ex. att fordringen uppkommit redan med det avtal som den vilar på, trots att den först till följd av senare inträffade förhållanden blivit fullgången. I andra sammanhang krävs det mer än så. Inte sällan tillmäts då parts möjlighet att styra över huruvida fordringen blir fullgången betydelse. Det finns alltså inte någon för alla fall gällande princip för att bestämma när en fordran ska anses ha uppkommit. Av stor betydelse för frågan om en fordrans uppkomsttidpunkt – när omständigheterna är sådana att fordringen vid den kritiska tidpunkten kan sägas ha varit svävande – är syftet med den bestämmelse vars tillämpning är i fråga. (Se NJA 2009 s. 291.)

Utbetalda studiemedel ska enligt 5 kap. 1 § studiestödslagen (1999:1395) krävas tillbaka om det erhållits felaktigt eller för högt belopp och det berott på att den studerandes inkomst enligt beslutet om slutlig skatt överstigit den inkomst som lagts till grund för beräkningen av studiemedel eller att den studerande lämnat oriktiga uppgifter eller inte fullgjort sin uppgifts- och anmälningsskyldighet. Enligt bestämmelsens sista stycke får ett krav på återbetalning helt eller delvis efterges om det finns synnerliga skäl. Enligt 5 kap. 4 § samma lag löper ränta på studiemedlen från den dag då studiemedlen tagits emot.

Det saknas anvisningar i förarbeten och praxis om när en fordran på återkrav av studiemedel ska anses ha uppkommit i det avseende som avses i skuldsaneringslagen. I preskriptionshänseende har i motiven uttalats att preskriptionstiden för en sådan fordran (dvs. fordrans tillkomst) bör räknas från den dag då beslut om återkrav fattas. Samtidigt har konstaterats att fordran på återbetalning av studiemedel, enligt praxis, uppkommer i och med utbetalning av studiemedlen (prop. 2010/11:113 s. 26).

Det är inte säkert att förarbetsuttalandet om att preskriptionstiden bör räknas från dagen då beslut om återkrav fattas kan tillåtas bli styrande för den frågan. Hursomhelst har tingsrätten att bedöma tidpunkten för fordrans uppkomst med hänsyn till de syften som ligger bakom 30 § skuldsaneringslagen.

Skuldsanering har ett rehabiliterande syfte. För att skuldsaneringssystemet ska tjäna sina syften är en skuldsanering tänkt att i görligaste mån omfatta alla gäldenärens skulder. Skulder bör så långt som möjligt behandlas lika. Skuldsaneringen syftar till att vara definitiv. (Se prop. 1993/94:123, bl.a. s. 76 ff. och 119 ff.)

CSN:s återkravsbeslut, som i sig inte är verkställbart och går att överklaga, utgör enligt tingsrätten inte det huvudsakliga rättsfaktum som fordran vilar på. De rättsfaktum som fordran grundas på, utbetalning samt en omständighet – t.ex. för hög inkomst eller studieavbrott – som gör att utbetalningen varit felaktig eller för hög, är sådana faktum som inträffar före beslutet om återkrav. Beslutet om återkrav gäller omedelbart och fordran förfaller alltså genast eller det senare datum som bestäms i beslutet (11 § studiestödslagen). Ränta på fordran löper redan från när studiemedlen togs emot. Enligt tingsrätten talar dessa omständigheter emot att fordran, i skuldsaneringshänseende, ska anses uppkomma när beslut om återkrav fattats (jfr bl.a. NJA 2012 s. 876 och Svea hovrätts dom den 15 maj 2017 i mål T 7691-16). Att fordrans slutliga storlek, med hänsyn till den begränsade möjlighet till eftergift av återkrav som finns i studiestödslagen, inte fastställs förrän i samband med återkravsbeslutet medför inte att den inte kan anses uppkommen i ett tidigare skede.

Tingsrätten finner på nu anförda grunder att CSN:s fordran ska anses ha uppkommit i vart fall när grunderna för återkrav var uppfyllda och således före skuldsaneringens inledande.

Fordran är inte av sådant slag att den ändå ska undantas

I 31–32 §§ skuldsaneringslagen finns undantag från huvudregeln att alla fordringar som uppkommit före inledandebeslutet ska omfattas av skuldsaneringslagen. Såvitt nu är av intresse stadgas i 32 § första stycket skuldsaneringslagen att om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning, får det bestämmas att den inte ska omfattas av skuldsaneringen. Regeln är fakultativ. Av rättsfallet NJA 1997 s. 717 följer att studielån som inte förfallit som regel ska undantas från skuldsaneringen. HD motiverade det med att studie-lån har en särställning i förhållande till skulder i allmänhet. De beviljas utan någon affärsmässig kreditprövning, säkerhet får inte krävas, återbetalningsskyldigheten fördelas på lång tid och anpassas till betalningsförmåga och det finns möjligheter till befrielse, nedsättning eller avskrivning. Vid tiden för HD:s avgörande kunde studielån inte heller sägas upp till omedelbar betalning (jfr 4 kap. 27 a § studiestödslagen).

Om CSN inte hade beslutat om återkrav hade den aktuella fordringen troligen undantagits från skuldsaneringen eftersom den skulle förfalla under lång tid. Genom CSN:s beslut har dock fordran kommit att förfalla i sin helhet före det slutliga skuldsaneringsbeslutet. Beloppet uppgår till 34 955 kr och CSN har till Kronofogdemyndigheten meddelat att den inte beviljar anstånd med betalning av återkrav men att en betalningsplan under skuldsaneringens löptid kan bli aktuellt vid begäran.

Enligt tingsrättens bedömning är de skäl som motiverar att studielån undantas från skuldsanering inte tillämpbara för återkrav. Den praktiska följden av återkravsbeslutet i det här ärendet är att ännu inte förfallet lån har förfallit till omedelbar betalning. Situationen kan jämföras med när en privat långivare säger upp ett lån till omedelbar betalning eller om CSN gör detsamma. Om sådan uppsägning görs efter inledandebeslutet bör det inte heller få den verkan att fordran ska undantas från skuldsaneringen (se Hellners–Mellqvists lagkommentar till 7 § den tidigare skuldsaneringslagen, publicerad i Zeteo 2013-03-01).

Att undanta ett återkrav skulle enligt tingsrättens bedömning innebära att skuldsaneringens syfte förfelas. Har gäldenären en betalningsplan i skuldsaneringsbeslutet måste nämligen i sådant fall utrymme lämnas för avbetalning av återkravet till skada för övriga borgenärer. Om gäldenären, som i förevarande fall, saknar betalningsplan får denne också förutsättas sakna utrymme att betala för skulderna och därmed inte bli ekonomiskt rehabiliterad genom skuldsaneringen.

Övervägande skäl talar således för att beslut om återkrav inte ska undantas från skuldsaneringen om det avser skulder som uppkommit före inledandebeslutet. Att CSN i vissa fall kan hamna i en förmånligare ställning genom att inte besluta om återkrav påverkar inte denna bedömning. Det leder nämligen inte till någon nackdel för ändamålet med skuldsaneringsinstitutet. En annan sak är att det torde kunna inverka på prövningen av om det är skäligt att bevilja skuldsanering om gäldenären i nära tid till att denne ansökt om skuldsanering erhållit studiestöd som denne blir återkrävd på. Varken CSN eller de andra borgenärerna har dock motsatt sig skuldsaneringens skälighet.

Tingsrätten finner alltså att CSN:s fordran på återkrav inte ska undantas enligt 32 § första stycket skuldsaneringslagen.

Slutsats

Eftersom CSN:s fordran på återkrav ska anses ha uppkommit före beslutet att inleda skuldsanering och eftersom det inte finns skäl att undanta den från skuldsaneringen ska den, liksom Kronofogdemyndigheten funnit, ingå i skuldsaneringen. Överklagandet ska således avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår överklagandet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

CSN överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle fastställa att skuldsaneringen inte skulle omfatta fordringarna avseende återkrav enligt CSN:s beslut den 8 mars 2019.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Lennart Johansson, hovrättsrådet Per Olsson och tf. hovrättsassessorn Kajsa Johansson, referent) fastställde i beslut den 17 december 2019 tingsrättens beslut och anförde som skäl för sitt beslut att hovrätten delade den bedömning som tingsrätten hade gjort.

Högsta domstolen

CSN överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle fastställa att skuldsaneringen för E.J. inte skulle omfatta CSN:s fordran på återkrav av studiemedel (beslut den 8 mars 2019).

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Emelie Hansell, föreslog i betänkande ett beslut av följande innehåll.

SKÄL

Bakgrund

1.

Kronofogdemyndigheten (KFM) beslutade den 1 februari 2019 att inleda skuldsanering för E.J.

2.

Den 8 mars 2019 beslutade CSN om två olika återkrav med anledning av att E.J:s inkomster före studierna varit för låga för att ge rätt till tilläggs-lån. Det ena beslutet avsåg återkrav för det första kalenderhalvåret 2018 med 16 555 kr, varav 16 200 kr avsåg tilläggslån och 355 kr ränta. Det andra beslutet avsåg återkrav för det andra kalenderhalvåret 2018 med 18 187 kr, varav 18 000 kr avsåg tilläggslån och 187 kr ränta. Utöver beloppen tillkom expeditionsavgift. Beloppen förföll till betalning den 29 mars 2019.

3.

Den 15 maj 2019 beslutade KFM att bevilja skuldsanering för E.J. Eftersom hon bedömdes sakna betalningsförmåga, innehöll beslutet inte någon betalningsplan. Enligt beslutet skulle CSN:s fordran på återkrav omfattas av skuldsaneringen.

4.

Tingsrätten avslog CSN:s överklagande. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

Frågan i HD

5.

Frågan i HD är om återkrav på studiemedel som beslutats efter inledande av skuldsanering ska omfattas av skuldsaneringen. I det sammanhanget är det av betydelse vid vilken tidpunkt som fordran ska anses ha uppkommit.

Rättslig reglering

Punkterna 6–38 innehåller en redogörelse för lagstiftningen om studiemedel och skuldsanering.

Allmänt om fordringars uppkomst

39.

Tidpunkten för en fordrans uppkomst har, förutom i 30 § skuldsaneringslagen, betydelse även i andra insolvensrättsliga sammanhang. När det gäller konkurs får i regel endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslutet meddelades göras gällande i konkursen. Beträffande företagsrekonstruktion får endast borgenärer vilkas fordringar uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion delta i ackordsförhandling. I båda fallen regleras uttryckligen att även fordran som är beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning omfattas. (Jfr 5 kap. 1 § konkurslagen och 3 kap. 3 § första och fjärde stycket lagen om företagsrekonstruktion, 1996:764, samt prop. 1993/94:123 s. 115.)

40.

Att en fordran inte slutligt uppkommit vid en kritisk tidpunkt hindrar inte att den i en specifik tillämpningssituation ändå kan anses ha förelegat då, om åtminstone viss eller vissa – om än inte alla – för fordringens slutliga tillblivelse nödvändiga omständigheter förelegat vid tidpunkten. I några sammanhang anses det t.ex. att fordringen uppkommit redan med det avtal som den vilar på, trots att den först till följd av senare inträffade förhållanden blivit fullgången, så t.ex. i fråga om startpunkten för preskription, 2 § preskriptionslagen (1981:130) (se Stefan Lindskog, Preskription, 4 uppl. 2017, s. 412 ff., ”ProCell” NJA 2009 s. 291 samt Mikael Mellqvist och Lars Welamson, Konkurs, 6 mars 2017, Juno, s. 193 f. Jfr även NJA 2001 s. 471 där utgångspunkten för preskriptionstiden av praktiska skäl ansågs vara den dag då beloppet på arvsskatt fastställs).

41.

I andra sammanhang krävs det mer än att endast någon eller några för fordringens slutliga tillblivelse nödvändiga omständigheter förelegat vid den kritiska tidpunkten. Inte sällan tillmäts då parts möjlighet att styra över huruvida fordringen blir fullgången betydelse (se ”ProCell” med hänvisning).

42.

Av stor betydelse för frågan om en fordrans uppkomsttidpunkt – när omständigheterna är sådana att fordran vid den kritiska tidpunkten kan sägas ha varit svävande – är vidare syftet med den bestämmelse vars tillämpning är i fråga (se ”ProCell” med hänvisningar och ”Rörvik timber” NJA 2014 s. 537 p. 4).

Tidpunkten för uppkomsten av en fordran på återkrav av studiemedel

43.

I och med att CSN beslutar om studiemedel uppkommer en förpliktelse för gäldenären att betala tillbaka lånet enligt de bestämmelser som regleras i 4 kap.studiestödslagen. Förpliktelsen infaller sedan successivt under lång tid med belopp som inte är närmare bestämda. Numera gäller, till skillnad från vid lagens tillkomst, också att återbetalning av studiemedel kan sägas upp till omedelbar betalning (se p. 13).

44.

En ansökan om studiemedel beviljas av CSN under förutsättning att den uppgift om beräknad inkomst under ett kalenderhalvår som den studerande lämnar i ansökan inte är högre än det s.k. fribeloppet (se p. 8–9). Detta gäller villkorslöst.

45.

Förhållandena kan dock ändras under förpliktelsens gång beroende på gäldenärens handlande, t.ex. genom att gäldenärens inkomst överstiger det s.k. fribeloppet eller genom att gäldenären avbryter sina studier. I slutet av det kalenderår under vilket studiemedlet uppbärs kan CSN kontrollera gäldenärens lämnade inkomstuppgifter mot Skatteverkets inkomstuppgifter.

46.

Först därefter har CSN att pröva om förutsättningarna för återkrav enligt bestämmelserna i 5 kap. 1–2 §§ studiestödslagen är uppfyllda. Det kan t.ex. vara så att CSN måste genomföra mer eller mindre komplicerade skatterättsliga beräkningar eller pröva om gäldenären har insett eller borde ha insett att den fått studiestöd felaktigt eller med för högt belopp vid utbetalningen. Det senare kan sägas ge uttryck för principen om condictio indebiti där det krävs att gäldenären i befogad god tro har inrättat sig efter att han eller hon hade rätt till betalningsmedlen, varvid ofta den tid som har förflutit sedan betalningen är av stor betydelse för om gäldenären ska få behålla medlen. (Jfr SOU 2009:6 s. 109 ff. och ”Tryckerimomsen I” NJA 2015 s. 1072 p. 12.)

47.

Skulle CSN komma fram till att förutsättningarna för återkrav är uppfyllda beslutas om återkrav, om det inte finns förutsättningar att helt eller delvis efterge återkravet enligt 5 kap. 1 § tredje stycket. Det är således först vid tidpunkten för beslutet som de faktiska omständigheterna dvs. grunderna för återkrav, som ska tillämpas på de aktuella rättsreglerna om återkrav står klara och det därmed definitivt kan konstateras om det finns en fordran om återkrav. Om beslut att inleda skuldsanering fattats innan ett beslut om återkrav har fattats av CSN, kan det således hävdas att fordran på återkrav vid inledandet av skuldsaneringen har varit svävande.

48.

När det dessutom gäller studiebidraget är situationen den att även detta kan komma att krävas tillbaka för att gäldenären på grund av senare inträffade förhållanden inte överhuvudtaget haft rätt till detta, till skillnad från återbetalning enligt 4 kap.studiestödslagen som endast gäller lånedelen. Det är således fråga om ett villkor som det är oklart om det överhuvudtaget kommer att inträffa när ansökan om studiemedel beviljas.

49.

Även om villkoren för återbetalning och återkrav ser olika ut och tidpunkterna för när preskriptionstiden börjar löpa skiljer sig åt (se p. 21), skulle kunna hävdas att fordringarna grundar sig på samma lån som getts gäldenären. Det totala lånebeloppet som slutligen ska betalas tillbaka är nämligen i grunden detsamma redan genom att studielånet omedelbart kan komma att krävas tillbaka om vissa omständigheter inträffar – enligt bestämmelserna i 4 kap. eller 5 kap.studiestödslagen – trots att inte alla för fordringens slutliga tillblivelse nödvändiga omständigheter förelegat vid tidpunkten. Detta innebär dock att fordringarna inte kan föreligga samtidigt, eftersom storleken av studielånet jämte ränta som ska betalas tillbaka enligt 4 kap. är beroende av om en viss del av detta återkrävs enligt 5 kap.

50.

Detta innebär i sin tur att om ett beslut om återkrav beträffande lånedelen har fattats efter ett beslut att inleda skuldsanering och fordran på återkrav ska anses ha uppkommit innan inledandebeslutet, riskerar fordran på återbetalning av studielån, som inte har förfallit till betalning, att undantas från skuldsaneringen (jfr ”Återbetalningen till CSN” NJA 1997 s. 717) samtidigt som den ska omfattas. Om beslutet att inleda skuldsanering har vunnit laga kraft innebär detta vidare att beslutet om skuldsanering, där skulder som inte har förfallit till betalning är undantagna från skuldsaneringen, inte längre skulle stämma beloppsmässigt eftersom återkravet ingår i det undantagna beloppet.

51.

Det uppstår samtidigt en fördel för CSN som kan styra över fordran på återkrav genom att CSN efter beslutet om inledande av skuldsaneringen i teorin skulle kunna låta bli att fatta beslut om återkrav och fordran därigenom inte skulle omfattas av skuldsaneringen, utan istället betalas tillbaka enligt bestämmelserna i 4 kap.studiestödslagen.

52.

Gäldenären skulle inte heller kunna råda över situationen genom att ansöka om att KFM omprövar skuldsaneringen när det gäller vilka skulder som ska omfattas (jfr 49 § och 29 § 1 skuldsaneringslagen).

53.

Om fordran på återkrav istället skulle anses uppkomma i och med att beslutet om återkrav fattats, och det skett efter inledande av skuldsanering, skulle det innebära att fordran på återkrav inte skulle omfattas av skuldsaneringen. CSN kan då enligt reglerna för återbetalning av studielån och återkrav av studiemedel på ordinärt sätt förfoga över fordringarna utan att det råder motstridigheter och utan att fordringarna påverkas retroaktivt av beslut som en annan myndighet fattar (jfr p. 24).

54.

Samtidigt har gäldenären i ett sådant fall där CSN:s fordran på återkrav inte omfattas av skuldsaneringen, enligt de förutsättningar som anges i 49 §, möjlighet att hos KFM ansöka om omprövning av beslutet om skuldsanering med hänsyn till att betalningsförmågan och därmed betalningsplanen kan påverkas av att gäldenären får en ny skuld (se 29 § 2–6 skuldsaneringslagen). Dessa ändrade förhållanden grundar sig nämligen inte på någon fordran som omfattades av skuldsaneringen (jfr 29 § 1).

55.

Att en fordran på återkrav anses uppkomma vid tidpunkten för beslutet ligger också i linje med när preskriptionstiden för fordran avseende återkrav av studiestöd börjar löpa (se p. 21).

56.

Innebörden av att återkrav på studiemedel som fattats efter beslut om inledande av skuldsanering inte omfattas av skuldsaneringen, blir således att gäldenärens skuldbörda ökar, vilket kan motverka det rehabiliterande syftet för gäldenären och det totala och definitiva syftet med skuldsaneringen (jfr p. 23 och 25).

57.

Studielån intar dock i flera avseenden en särställning i förhållande till skulder i allmänhet. Det får anses finnas ett starkt allmänintresse att obetalda studiestödsfordringar betalas tillbaka för att staten ska kunna tillhandahålla de studerande ett generöst studiestödssystem. Studielån är vidare en förmån som tillhandahålls alla medborgare och som till viss del subventioneras av staten. Lånen beviljas vidare utan någon affärsmässig kreditprövning och säkerhet får inte krävas. Från den återbetalningsskyldiges synpunkt ger studiestödslagen, förutom den möjlighet till eftergift av återkravet som finns, möjligheter till anstånd med betalningen, betalningsplan och nedsättning av betalningsskyldigheten samt avskrivning av skulden. (Se p. 12, 19, 21 och 36.)

58.

Samtidigt kan en gäldenär som genom en skuldsanering blivit av med alla sina förfallna skulder – inklusive den del av studielånet som har förfallit till betalning – mycket väl tänkas vara kapabel att betala av återstående del av studieskulden allteftersom den förfaller till betalning. CSN har därtill en möjlighet, så som för studielån som inte förfallit till betalning och som inte ingår i skuldsaneringen, att bevilja anstånd med betalningen (se p. 37).

59.

Därtill finns en möjlighet för KFM att, i den mån det är möjligt, förbehålla sådana belopp till betalning av fordringar som inte omfattas av skuldsaneringen (se p. 26).

60.

Med hänsyn till vad som sagts i det föregående bör tidpunkten för fordran på återkrav anses uppkomma i samband med att beslutet om återkrav fattas.

Bedömningen i detta fall

61.

Fordran på återkrav uppkom i detta fall i samband med att CSN den 8 mars 2019 beslutade om återkrav för E.J. av utbetalat studiemedel om 34 742 kr. Fordran har således inte uppkommit före beslutet den 1 februari 2019 att inleda skuldsanering och ska därför inte omfattas av skuldsaneringen. Hovrättens beslut ska därför ändras i enlighet med detta.

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens beslut på det sättet att Centrala studiestödsnämndens fordran på återkrav beslutat den 8 mars 2019 inte ska omfattas av skuldsaneringen för E.J.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Kerstin Calissendorff, referent, Johnny Herre, Agneta Bäcklund och Stefan Reimer) meddelade den 22 december 2020 följande slutliga beslut.

SKÄL

Vad målet gäller

1.

Målet gäller i första hand frågan om återkrävda studiemedel ska omfattas av skuldsanering när beslutet om återkrav har fattats efter det att skuldsaneringsförfarandet inletts. Om de återkrävda studiemedlen ska omfattas, blir följdfrågan om det ändå finns skäl att undanta dessa från skuldsaneringen.

2.

CSN har som stöd för sitt överklagande anfört bl.a. att fordran på återkrav uppkommer vid beslutet om återkrav.

Skuldsanering

Allmänt om skuldsanering

3.

Ett huvudsyfte med skuldsanering är att ge svårt skuldsatta personer en möjlighet att komma ur sina ekonomiska problem. Samtidigt ska skuldsaneringen gynna borgenärskollektivet genom att gäldenären betalar åtminstone någon del av sina skulder. Det sker genom att gäldenären under en tid, normalt fem år, får förbehålla sig ett begränsat belopp för sin egen och sin familjs försörjning medan överskottet fördelas mellan borgenärerna enligt en beslutad betalningsplan. Genom förfarandet befrias gäldenären från ansvaret för de skulder som omfattas av skuldsaneringen och som betalningsplanen inte ålägger gäldenären att betala.

Rättsliga utgångspunkter

4.

En gäldenärs ansökan om skuldsanering prövas av Kronofogdemyndigheten. Om ansökan inte avslås eller avvisas, fattar myndigheten ett inledandebeslut och kungör detta. I kungörelsen uppmanas borgenärer att inom en månad anmäla sina fordringar mot gäldenären. De borgenärer som är kända i ärendet tillställs en underrättelse om beslutet (17 och 19–21 §§ skuldsaneringslagen, 2016:675).

5.

Som framgår av 30 § omfattar en skuldsanering alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före dagen för inledandebeslutet, om inte annat föreskrivs i 31 § eller bestäms enligt 32 §. En förutsättning för att besluta om undantag med stöd av 32 § första stycket är att fordran är beroende av villkor eller att den inte är till beloppet fastställd eller förfallen till betalning. Om det med stöd av 32 § första stycket har beslutats att en fordran ska undantas, kan en borgenär bevilja anstånd med betalningen av belopp som förfaller under den tid då betalningsplanen löper (jfr 57 §).

6.

Bestämmelser om verkan av en skuldsanering finns i 47 §. Förutom att där anges att skuldsaneringen befriar gäldenären från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned, framgår att gäldenären även befrias från ansvar för betalningen av skulder som inte är kända i ärendet.

Studiestödslagen

7.

Studiemedel utgör en gemensam beteckning för ett av staten genom Centrala studiestödsnämnden (CSN) lämnat studiestöd i form av studie-lån och studiebidrag. En rätt till studiemedel föreligger för sökande som uppfyller de förutsättningar och som följer de villkor som anges i studiestödslagen (1999:1395) och studiestödsförordningen (2000:655).

8.

Den som har fått studielån ska betala tillbaka lånet (4 kap. 1 §). I 4 kap. ges den närmare regleringen om återbetalningsskyldigheten. Där anges bl.a. grunderna för ränteberäkningen, tiden för återbetalning, storleken på de återbetalningar som ska göras och när dessa återbetalningar förfaller till betalning.

9.

Studiestödslagen skiljer mellan återbetalning av studielån och återkrav av studiemedel. Ett återkrav av studiemedel kan utgöra krav på dels återbetalning av studielån i förtid med frångående av återbetalningsvillkoren enligt 4 kap., dels återbetalning av studiebidrag. Beslut om återkrav regleras i 5 kap. och fattas av CSN.

10.

Ett återkrav kan grundas på att en studerande har fått studiemedel felaktigt eller med för högt belopp på grund av att hans eller hennes inkomst enligt beslut om slutlig skatt överstigit den inkomst som lagts till grund för beräkningen av det studiemedel som betalats ut (5 kap. 1 § första stycket). Det kan även vara fråga om att studiemedel har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp på grund av oriktiga uppgifter (andra stycket) eller för att den studerande avbryter sina studier (2 §). Det som har betalats ut för mycket ska krävas tillbaka; om det finns synnerliga skäl får ett krav på återbetalning som ställs med stöd av 1 § helt eller delvis efterges (1 § tredje stycket).

11.

Det följer alltså av regleringen att återbetalningsskyldigheten avseende studiebidrag aktualiseras bara om bidraget har beviljats på grundval av att uppgifter i ansökan var oriktiga eller därför att lämnade uppgifter som avsåg framtiden om t.ex. inkomster eller studier visar sig inte stämma med det faktiska utfallet.

Tidpunkten då fordran på studiemedel som återkrävs ska anses ha uppkommit

Utgångspunkter

12.

Som framgått kan ett återkrav av studiemedel avse både vad som har betalats ut som studielån och som studiebidrag. Kravet avser inte en privaträttslig fordran, eftersom studiemedel lämnas under de förutsättningar och på de villkor som anges i studiestödslagen. Det hindrar inte att de principer som gäller för fordringsförhållanden i allmänhet bör tillämpas på sådana frågor som inte behandlas i studiestödsregleringen och som aktualiseras i detta mål.

13.

I 6 kap. 12 § studiestödslagen anges att en fordran som avser återbetalning av studielån eller återkrav av studiestöd preskriberas tjugofem år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. I förarbetena till paragrafen anges att för fordringar på återkrav ska preskriptionsfristen räknas från beslutsdagen (se prop. 2010/11:113 s. 26). Den i förarbetena uttalade synen på starttidpunkten för beräkning av preskriptionsfristen avviker från gängse principer. Någon närmare förklaring till varför en sådan avvikelse ska ske lämnas emellertid inte (jfr 2 § preskriptionslagen, 1981:130). Motivuttalandet kan inte tillmätas någon avgörande betydelse vid prövningen av frågan om när fordringar med anledning av återkrav uppkommer.

När återkravet avser studielån

14.

När gäldenären ingår ett låneavtal med borgenären och får lånebeloppet utbetalat, föreligger en förpliktelse att återbetala lånet. Vid tidpunkten för utbetalningen av studielånet får fordran anses ha uppkommit i den mening som avses i 30 § skuldsaneringslagen. Utbetalningstidpunkten avgör därför om det lånebelopp som enligt CSN:s beslut ska återbetalas i förtid efter återkrav ska omfattas av skuldsaneringen. Om utbetalningen har skett före dagen för inledandebeslutet ska skulden alltså ingå i saneringen. Att CSN kan komma att anse att det föreligger synnerliga skäl för att efterge kravet helt eller delvis saknar betydelse för fordrans uppkomst, men kan få betydelse för storleken av det belopp som ska återbetalas i förtid.

När återkravet avser studiebidrag

15.

Om ett beslut att bifalla ansökan och betala ut studiebidraget grundades på uppgifter som var oriktiga har den omständighet som utlöser en återbetalningsskyldighet avseende bidraget förelegat redan vid utbetalningen. Utbetalningstillfället utgör då tidpunkten för fordrans uppkomst i den mening som avses i 30 § skuldsaneringslagen.

16.

Om bidraget däremot grundats på t.ex. viss beräknad inkomst eller planerad studietid, så kan de verkliga förhållandena komma att avvika från vad som angavs i ansökan. Sådana avvikelser kan utlösa en återbetalningsskyldighet. Förpliktelsen att återbetala kan uppkomma vid olika tidpunkter beroende på vilken avvikelse det är fråga om. Vid t.ex. studie-avbrott uppstår förpliktelsen att återbetala bidraget helt eller delvis när avbrottet äger rum eftersom avbrottet medför att den studerande för tiden därefter inte är berättigad till studiebidrag. Men när det är fråga om att den verkliga inkomsten blev högre än vad som angetts i ansökan, bör utgången av det inkomstår som uppgiften avsåg anses utgöra den tidpunkt då förpliktelsen att återbetala bidraget helt eller delvis uppstår eller med andra ord när fordran uppkommer i den mening som avses i 30 § skuldsaneringslagen.

Prövningen av om ett återkrav ska undantas från en skuldsanering

Allmänt om prövningen

17.

Tidpunkten för när ett beslut om återkrav fattas saknar i sig betydelse för frågan om CSN:s fordran ska ingå i skuldsaneringen, eftersom återbetalningsskyldigheten inte uppkommer genom beslutet. Däremot har beslutstidpunkten betydelse för skuldsaneringsförfarandet; fordran har inte fastställts till beloppet och förfaller inte till betalning förrän beslutet om återkrav fattas. Om det fattades efter inledandebeslutet, finns det förutsättningar för att pröva om fordran enligt återkravet ska undantas från skuldsaneringen.

18.

Som framgått är möjligheten att i enlighet med 32 § första stycket skuldsaneringslagen undanta en skuld som har uppkommit före inledandebeslutet begränsad till skulder förenade med villkor, som inte är fastställda till beloppet eller som inte är förfallna.

19.

Mot bakgrund av att det övergripande syftet med en skuldsanering är att gäldenären ska befrias från ansvaret för de skulder som omfattas av skuldsaneringen och som betalningsplanen inte ålägger gäldenären att betala, bör det fordras skäl av viss tyngd för att undantagsregeln i 32 § ska tillämpas. En avvägning av skälen får då göras mot risken att syftet att ekonomiskt rehabilitera gäldenären motverkas om skulden undantas från skuldsaneringen.

20.

När det är fråga om en fordran som kan förväntas förfalla till betalning innan eller under den tid som betalningsplanen löper, bör det i allmänhet krävas särskilt tunga skäl för att skulden ska undantas.

Särskilt om fordran på återbetalning av studiemedel som inte har förfallit

21.

I rättsfallet ”Återbetalningen till CSN” NJA 1997 s. 717 tog HD ställning till om en fordran på återbetalning – sålunda inte ett återkrav – av studielån skulle undantas från en skuldsanering med stöd av 32 § skuldsaneringslagen; fordran var inte förfallen till betalning. Domstolen slog då fast att en skuldsanering som regel inte ska omfatta en sådan fordran. Som skäl framhölls att studielån beviljas utan någon affärsmässig prövning, att säkerhet inte krävs och att regleringen syftar till att återbetalningsskyldigheten fördelas under lång tid samt att det finns reglerade möjligheter till anstånd och avskrivning av skulden.

22.

När det föreligger ett återkrav avseende studiemedel skiljer sig situationen från den i ”Återbetalningen till CSN”. Genom beslutet om återkrav fastställs storleken på det belopp som ska återbetalas. Till skillnad från vad som är fallet vid sedvanlig återbetalning av studielån förfaller det återkrävda beloppet i sin helhet till betalning på eller i nära anslutning till beslutsdagen. Det saknas därmed i allmänhet tillräckligt vägande skäl att undanta det krävda beloppet från skuldsaneringen.

Bedömningen i detta fall

Bakgrund

23.

E.J. ansökte hos CSN om studiemedel bl.a. i form av tilläggslån för studier som skulle bedrivas under 2018. Enligt villkoren var gränsen för att kunna få tilläggslån att sökandens inkomst var minst 188 825 kr under året före det att studierna skulle bedrivas. Ansökan beviljades och tilläggslån betalades ut.

24.

Den 1 februari 2019 beslutade Kronofogdemyndigheten att inleda skuldsanering för E.J. Den 8 mars beslutade CSN om återkrav av 34 200 kr jämte ränta och avgifter med anledning av att E.J:s inkomster under inkomståret 2017 hade understigit gränsbeloppet för tilläggslån. Beloppen förföll till betalning den 29 mars.

25.

CSN anmälde till Kronofogdemyndigheten dels en fordran på återbetalning av studielån som ännu inte förfallit till betalning, dels en fordran på återkrav av tilläggslån. CSN angav att fordran på återbetalning av studielån skulle undantas från skuldsaneringen med stöd av 32 § skuldsaneringslagen och i enlighet med praxis. Fordran på återkrav av tilläggslån skulle enligt 30 § inte omfattas av skuldsaneringen.

26.

Den 15 maj 2019 beslutade Kronofogdemyndigheten att bevilja skuldsanering för E.J. Av beslutet framgår att CSN:s fordran på återbetalning av studielån som inte förfallit till betalning undantogs från skuldsaneringen, men att CSN skulle komma att meddela anstånd med återbetalning som förföll under skuldsaneringsperioden. Däremot ingick CSN:s fordran avseende E.J:s tilläggslån (återkravet) i skuldsaneringen.

27.

Varken tingsrätten eller hovrätten har ändrat Kronofogdemyndighetens beslut.

Överklagandet ska avslås

28.

CSN:s beslut att återkräva E.J:s tilläggslån utgör ett anspråk på förtida återbetalning av lånen. Eftersom tilläggslånen utbetalades före inledandebeslutet, omfattas skulden av skuldsaneringen (se p.14).

29.

Beslutet om återkrav saknar alltså betydelse för tidpunkten för skuldens uppkomst. Däremot har beslutstidpunkten betydelse för skuldsaneringsförfarandet; fordran har inte fastställts till beloppet och förfaller inte till betalning förrän beslutet om återkrav fattas. Om det fattades efter inledandebeslutet, finns det förutsättningar för att pröva om fordran enligt återkravet ska undantas från skuldsaneringen. (Se p. 17–20.)

30.

Omständigheterna är i detta fall sådana att det saknas anledning att med en tillämpning av 32 § skuldsaneringslagen undanta fordran på återkrav från skuldsaneringen (jfr p. 22).

31.

Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.

II

Malmö tingsrätt

Kronofogdemyndigheten meddelade den 22 augusti 2019 beslut om skuldsanering för J.L.A. Centrala studiestödsnämnden (CSN) överklagade i Malmö tingsrätt och yrkade att nämndens fordran avseende återkrav av studielån skulle undantas från skuldsaneringen.

I tingsrättens protokoll antecknades bl.a. följande.

Kronofogdemyndigheten beslutade den 14 februari 2019 att inleda skuldsanering för J.L.A. CSN beslutade den 2 maj 2019 om återkrav av studielån gentemot J.L.A. avseende första halvåret 2017.

Kronofogdemyndighetens beslut att bevilja J.L.A. skuldsanering omfattade återkravet, vilket Kronofogdemyndigheten ansåg utgöra en förfallen fordran. Myndigheten anförde i beslutet att fordran skulle anses uppkommen i vart fall den 31 december 2017 och inte vid själva beslutet om återkrav.

CSN har överklagat beslutet om skuldsanering och yrkat att skulden avseende återkravet ska undantas från skuldsaneringen. CSN har som grund för sin talan i första hand gjort gällande att skulden ska anses ha uppkommit i samband med beslutet om återkrav, vilket fattades efter beslutet om att inleda skuldsanering, och att fordran därmed inte ska omfattas av skuldsaneringen. För det fall tingsrätten finner att fordran har uppkommit före inledandebeslutet har CSN i andra hand anfört att fordran ska undantas med stöd av 32 § första stycket skuldsaneringslagen.

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Dag Cohen) anförde i beslut den 14 oktober 2019 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Skuldsanering syftar till att vara rehabiliterande och definitiv. Skuldsanering är därför tänkt att i görligaste mån omfatta alla gäldenärens skulder, vilka så långt som möjligt bör behandlas lika.

En skuldsanering omfattar enligt 30 § skuldsaneringslagen som huvudregel alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då inledandebeslutet meddelades. Fråga i ärendet är när fordran avseende återkravet ska anses ha uppkommit och, för det fall detta är före inledandebeslutet, om fordran ändå ska undantas med stöd av 32 § första stycket skuldsaneringslagen.

Utbetalda studiemedel ska enligt 5 kap. 1 § studiestödslagen krävas tillbaka om det erhållits felaktigt eller med för högt belopp och det berott på att den studerandes inkomst enligt beslutet om slutlig skatt överstigit den inkomst som lagts till grund för beräkningen av studiemedel eller att den studerande lämnar oriktiga uppgifter eller inte fullgjort sin uppgifts- och anmälningsskyldighet. Enligt 5 kap. 4 § samma lag löper ränta på studiemedlen från den dag då studiemedlen tagits emot.

Rättsläget är oklart såvitt gäller frågan om när en fordran på återkrav av studiemedel ska anses ha uppkommit i skuldsaneringsärenden. Preskriptionstiden för en sådan fordran bör räknas från den dag då beslut om återkrav fattas, men fordran på återbetalning av studiemedel uppkommer, enligt praxis, i och med utbetalning av studiemedlen (prop. 2010/11:113 s. 26).

Tingsrätten konstaterar att CSN:s återkravsbeslut inte utgör det huvudsakliga rättsfaktum som fordran vilar på. Utbetalning av medlen samt den omständighet som gör att utbetalningen varit felaktig eller för hög, till exempel studieavbrott, inträffar före beslutet om återkrav. Beslutet gäller omedelbart och fordran förfaller genast eller det senare datum som bestäms i beslutet (11 § studiestödslagen). Ränta på fordran löper redan från när studiemedlen togs emot.

Ovan nämnda omständigheter talar mot att fordran ska anses uppkomma när beslut om återkrav fattats. Att fordrans slutliga storlek fastställs i samband med återkravsbeslutet medför inte att den inte kan anses ha uppkommit tidigare. CSN:s fordran ska därför anses ha uppkommit i vart fall när grunderna för återkrav var uppfyllda och således före skuldsaneringens inledande.

Tingsrätten får enligt 32 § första stycket skuldsaneringslagen bestämma att en fordran inte ska omfattas av skuldsanering om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet fastställd eller inte är förfallen till betalning. Studielån som inte har förfallit till betalning ska som regel undantas från skuldsaneringen, se rättsfallet NJA 1997 s. 717.

Enligt tingsrättens bedömning är de skäl som motiverar att studielån undantas från skuldsanering inte tillämpbara för återkrav. Att undanta ett återkrav skulle innebära att skuldsaneringens syfte förfelas. Om gäldenären har en betalningsplan i skuldsaneringsbeslutet måste nämligen i sådant fall utrymme lämnas för avbetalning av återkravet till skada för övriga borgenärer. Om gäldenären saknar betalningsplan får denne också förutsättas sakna utrymme att betala för skulderna och därmed inte bli ekonomiskt rehabiliterad genom skuldsaneringen. Övervägande skäl talar således för att beslut om återkrav inte ska undantas från skuldsaneringen om det avser skulder som uppkommit före inledandebeslutet. Att CSN i vissa fall kan hamna i en förmånligare ställning genom att inte besluta om återkrav påverkar inte denna bedömning.

Tingsrätten finner sammanfattningsvis att CSN:s fordran på återkrav har uppkommit före beslutet om inledande av skuldsanering och att fordran inte ska undantas enligt 32 § första stycket skuldsaneringslagen. Överklagandet ska därför avslås.

BESLUT

Tingsrätten avslår överklagandet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

CSN överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle fastställa att skuldsaneringen inte skulle omfatta fordringen avseende återkrav enligt CSN:s beslut den 2 maj 2019.

Hovrätten (samma ledamöter som i målet under I) avslog i beslut den 19 februari 2020 överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Med hänvisning till hovrättens beslut den 17 december 2019 i ärende ÖÄ 2739-19 gör hovrätten ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort.

Högsta domstolen

CSN överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle fastställa att skuldsaneringen för J.L.A. inte skulle omfatta CSN:s fordran på återkrav av studiemedel (beslut den 2 maj 2019).

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande ett beslut av följande innehåll.

SKÄL

Bakgrund

1.

Kronofogdemyndigheten (KFM) beslutade den 14 februari 2019 att inleda skuldsanering för J.L.A.

2.

Den 2 maj 2019 beslutade CSN om återkrav för J.L.A. med anledning av att CSN betalat ut för mycket studiemedel det första kalenderhalvåret 2017 eftersom den inkomstuppgift som erhållits av Skatteverket överstigit den inkomst som hade lagts till grund för beräkningen av hans studiemedel. Återkravet uppgick till 52 850 kr, varav 35 840 kr avsåg studielån, 14 240 kr studiebidrag och 2 770 kr ränta. Utöver beloppen tillkom expeditionsavgift. Beloppen förföll till betalning den 31 maj 2019.

3.

KFM beslutade den 22 augusti 2019 att bevilja J.L.A. skuldsanering med betalningsplan. Enligt beslutet skulle CSN:s fordran på återkrav omfattas av skuldsaneringen.

4.

Tingsrätten avslog CSN:s överklagande. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

Frågan i HD

5.

Frågan i HD är om återkrav på studiemedel som beslutats efter inledande av skuldsanering ska omfattas av skuldsaneringen. I det sammanhanget är det av betydelse vid vilken tidpunkt som fordran ska anses ha uppkommit.

Rättslig reglering

Punkterna 6–38 innehåller en redogörelse för lagstiftningen om studiemedel och skuldsanering.

Punkterna 39–60 med tillhörande rubriker överensstämmer med punkterna 39–60 i betänkandet i målet under I.

Bedömningen i detta fall

61.

Fordran på återkrav uppkom i detta fall i samband med att CSN den 2 maj 2019 beslutade om återkrav för J.L.A. av utbetalat studiemedel om 52 850 kr. Fordran har således inte uppkommit före beslutet den 14 februari 2019 att inleda skuldsanering och ska därför inte omfattas av skuldsaneringen. Hovrättens beslut ska därför ändras i enlighet med detta.

62.

Med hänsyn till att KFM beslutat att den nu aktuella fordran ska ingå i skuldsaneringen medför det förändringar i den betalningsplan som KFM upprättat. Målet ska följaktligen återlämnas till KFM.

HD:S AVGÖRANDE

HD ändrar hovrättens beslut på det sättet att Centrala studiestödsnämndens fordran på återkrav beslutat den 2 maj 2019 inte ska omfattas av skuldsaneringen för J.L.A.

Målet återlämnas till Kronofogdemyndigheten för fortsatt handläggning.

Domskäl

HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 22 december 2020 följande slutliga beslut.

SKÄL

Punkterna 1–22 med tillhörande rubriker överensstämmer med punkterna 1–22 i HD:s beslut i målet under I.

Bedömningen i detta fall

Bakgrund

23.

J.L.A. ansökte hos CSN om studiemedel i form av lån och bidrag för studier som skulle bedrivas under 2017. Ansökan beviljades och studiemedel betalades ut.

24.

Den 14 februari 2019 beslutade Kronofogdemyndigheten att inleda skuldsanering för J.L.A. Den 2 maj beslutade CSN om återkrav av drygt 52 000 kr inklusive ränta och avgifter med anledning av att J.L.A:s inkomst under inkomståret 2017 hade överstigit den som han uppgett i ansökan och som hade lagts till grund för utbetalningarna. Av beslutet framgår att av återkravet avsåg cirka 36 000 kr studielån och cirka 14 000 kr studiebidrag. Beloppen förföll till betalning den 31 maj.

25.

CSN anmälde till Kronofogdemyndigheten dels en fordran på återbetalning av studielån varav en del var förfallen till betalning, dels en fordran på återkrav av studiemedel. CSN angav att den del av fordran på återbetalning av studielån som inte var förfallen skulle undantas från skuldsaneringen med stöd av 32 § skuldsaneringslagen och i enlighet med praxis. Fordran på återkrav av studiemedel skulle enligt 30 § inte omfattas av skuldsaneringen.

26.

Den 22 augusti 2019 beslutade Kronofogdemyndigheten att bevilja skuldsanering för J.L.A. Av beslutet framgår att CSN:s fordran på återbetalning av studielån som ännu inte förfallit till betalning undantogs från skuldsaneringen, men att CSN skulle komma att meddela anstånd med återbetalning som förföll under skuldsaneringsperioden. Däremot ingick CSN:s fordran avseende återkrävda studiemedel (lån och bidrag) i skuldsaneringen.

27.

Varken tingsrätten eller hovrätten har ändrat Kronofogdemyndighetens beslut.

Överklagandet ska avslås

28.

CSN:s beslut den 2 maj 2019 att återkräva studielån och studiebidrag från J.L.A. utgör anspråk på förtida återbetalning av den aktuella delen av hans studielån och på återbetalning av erhållet studiebidrag. Beslutet grundades på att hans inkomst för 2017 blev högre än beräknat. Eftersom den del av studielånet som var föremål för återkrav hade utbetalats före inledandebeslutet omfattas den av skuldsaneringen (se p. 14). Även skulden till CSN avseende återkrav av för mycket erhållet studiebidrag ska anses ha uppkommit före inledandebeslutet då utgången av inkomståret 2017 låg i tiden före inledandebeslutet (se p. 16).

29.

Beslutet om återkrav saknar alltså betydelse för tidpunkten för skuldens uppkomst. Däremot har beslutstidpunkten betydelse för skuldsaneringsförfarandet; fordran har inte fastställts till beloppet och förfaller inte till betalning förrän beslutet om återkrav fattas. Om det fattades efter inledandebeslutet, finns det förutsättningar för att pröva om fordran enligt återkravet ska undantas från skuldsaneringen. (Se p. 17–20.)

30.

Omständigheterna är i detta fall sådana att det saknas anledning att med en tillämpning av 32 § skuldsaneringslagen undanta fordran på återkrav från skuldsaneringen (jfr p. 22).

31.

Överklagandet ska därför avslås.

HD:S AVGÖRANDE

HD avslår överklagandet.