NJA 2020 s. 154

C.N. dömdes av tingsrätten för två fall av ringa narkotikabrott. Domstolen meddelade påföljdseftergift och beslutade, dels att hon till staten skulle åter-betala kostnaden för provtagning och analys av urin med 3 915 kr, dels att hon skulle betala 800 kr i avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Hon var 16 år gammal när hon dömdes.

C.N. överklagade tingsrättens dom endast avseende återbetalningsskyl-digheten för kostnaden för provtagning och analys. Hovrätten avslog överkla-gandet.

Prejudikatfrågan är om det finns skäl att helt eller delvis sätta ned det belopp som ska återbetalas för kostnaden för provtagning och analys.

Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ska, om den tilltalade döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, den tilltalade ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalade ska också ersätta staten för kostnaden att hämta honom eller henne till rätten och för kostnaden för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser honom eller henne och som har gjorts för att utreda brottet. Beträffande försvararkostnaden gäller enligt tredje stycket som huvudregel att återbetalningsskyldigheten inte får överstiga vad den tilltalade skulle ha betalat i rättshjälpsavgift enligt rätts-hjälpslagen (1996:1619).

Det belopp som den tilltalade ska betala får enligt fjärde stycket sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brotts-lighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

Jämkningsregeln i nuvarande fjärde stycket infördes 1973 och då som ett andra stycke i paragrafen. I förarbetena framhölls vikten av att den dömdes betalningsförmåga tas i anspråk inom rimliga gränser. Det borde enligt vad som uttalades inte komma i fråga att ålägga den dömde kostnader som kunde för-svåra hans eller hennes återanpassning till samhället. Domstolarna ska ha möj-lighet att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så att betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssystem. När domstolarna tar ställning till frå-gan om ersättningsskyldighet ska detta ske med beaktande av den påföljd som bestäms för brottet. I det sammanhanget bör domstolarna se till att betalnings-skyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet. (Se prop. 1972:4 s. 267.)

I samband med införandet av regleringen i nuvarande fjärde stycket upp-hävdes en bestämmelse som avsåg fall då påföljdseftergift meddelades, den tilltalade hade begått brottet under inflytande av en psykisk störning eller den tilltalade var under 18 år vid domen. Enligt den bestämmelsen var den tilltalade i dessa fall återbetalningsskyldig om och i den mån det befanns skäligt (se 31 kap. 1 § andra stycket RB i lydelse före den 1 juli 1973). Bakgrunden till att bestämmelsen upphävdes var att jämkningsregeln bedömdes medföra att sär-skilda bestämmelser för dessa tre kategorier inte längre behövdes. Det angavs samtidigt att någon ändring i sak inte var avsedd och att jämkningsregeln borde medföra att ersättningsskyldighet skulle komma i fråga endast i undantagsfall för dessa kategorier. (Se a. prop. s. 152 f. och s. 356.)

Lagöverträdare som är under 18 år ska alltså endast i undantagsfall bli åter-betalningsskyldiga för kostnader för provtagning och analys enligt 31 kap. 1 § RB. Detsamma gäller när den dömde meddelas påföljdseftergift eller har begått brottet under inflytande av en psykisk störning. Ett exempel på en situation där det kan komma i fråga att besluta om återbetalningsskyldighet är när en ung lagöverträdare har en inkomst eller en förmögenhet som klart överstiger vad som är normalt för dennes ålder.

C.N. var under 18 år när hon dömdes i tingsrätten. Till detta kommer att hon har meddelats påföljdseftergift. Det kan därför endast i undantagsfall komma i fråga att ålägga henne en återbetalningsskyldighet. Några förhållanden som kan motivera en sådan skyldighet föreligger inte. Beslutet om att hon ska återbetala kostnaden för provtagning och analys ska därför upphävas.

C.N. har meddelats påföljdseftergift. Enligt 1 § andra stycket lagen om brottsofferfond ska en avgift till fonden då inte tas ut. Det är således uppenbart att tingsrättens beslut att hon ska betala en avgift till brottsofferfonden strider mot lag (se 58 kap. 2 § 5 RB). Det är lämpligt att HD upphäver beslutet trots att det inte har överklagats till hovrätten.