NJA 2020 s. 154

Återbetalningsskyldighet för kostnaden för provtagning och analys enligt 31 kap. 1 § RB ska endast i undantagsfall åläggas den som är under 18 år, den som har begått brottet under inflytande av en psykisk störning eller den som meddelas påföljdseftergift.

Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot C.N., född år 2002, för två fall av ringa narkotikabrott.

C.N. erkände gärningarna.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Patrik Claeson) meddelade dom den 14 november 2018.

Tingsrätten dömde C.N. för ringa narkotikabrott i två fall. Påföljd eftergavs. C.N. ålades att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsof-ferfond. Hon förpliktades även att ersätta staten kostnaden för provtagning och analys av urin med 3 915 kr.

I domskälen anförde tingsrätten under rubriken ”Övriga frågor” bl.a. följande.

Skyldigheten att betala avgift till brottsofferfonden och att återbetala kost-naden för utförda analyser följer av lag och det finns inte skäl att jämka denna kostnad då det handlar om uppsåtligt brott och kostnaderna inte är alltför höga.

Hovrätten för Västra Sverige

C.N. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle sätta ned återbetalningsskyldigheten med hänsyn till att hon var underårig samt saknade inkomst och förmåga att betala kostnaderna.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman, rådmannen Cecilia Hennig och tf. hovrättsassessorn Johannes Aronsson) anförde i beslut den 21 maj 2019 följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

Av 31 kap. 1 § första stycket RB följer att en tilltalad som döms för brott som huvudregel ska ersätta staten för sådana provtagnings- och analyskostnader som nu är aktuella. Av fjärde stycket följer att betalningsskyldigheten får sättas ned eller efterges om brottsligheten eller den tilltalades personliga eller eko-nomiska förhållanden motiverar att så sker.

Det framgår av förarbetena till bestämmelsen att betalningsskyldigheten ska bestämmas med hänsyn till den påföljd som bestäms för brottet och att dom-stolarna ska se till att ersättningsskyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet (se prop. 1972:4 s. 267). Därmed kan skäl för att sätta ned betalningsskyldigheten föreligga t.ex. om ett ersättningsbelopp med stor marginal överstiger utdömt bötesbelopp.

C.N., som var 16 år vid tidpunkten för gärningarna, dömdes av tingsrätten för ringa narkotikabrott vid två tillfällen och tingsrätten meddelade påföljdsefter-gift. Betalningsskyldigheten avser kostnader för provtagning och analys vid nämnda tillfällen och utgör ett led i reaktionen på brotten. Hovrätten anser inte att kostnaderna är så höga att betalningsskyldigheten medför en alltför sträng reaktion på brottsligheten.

Även med beaktande av C.N:s låga ålder och hennes ekonomiska förhållanden finns det inte skäl att sätta ned eller efterge det belopp som hon ska betala. Överklagandet ska därför avslås.

BESLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

C.N. överklagade och yrkade att HD skulle dels upphäva, eller i vart fall jämka, skyldigheten att återbetala kostnaden för provtagning och analys, dels upphäva beslutet om att hon skulle betala en avgift till brottsofferfonden.

Riksåklagaren motsatte sig att beslutet om återbetalning ändrades men mot-satte sig inte att beslutet om att betala avgift till brottsofferfonden upphävdes.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Karl Axel Öberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1 och 2 motsvarar punkterna 1 och 2 i HD:s beslut.

Frågorna i målet

3.

Avgift till brottsofferfonden ska inte tas ut om den dömde meddelas påföljdseftergift. Hovrätten har inte prövat frågan. Frågan i HD är om HD är behörig att pröva frågan och undanröja avgiften.

4.

Vidare ska HD pröva om det finns skäl att helt eller delvis sätta ned ersättnings-skyldigheten för provtagning och analys.

Avgiften till brottsofferfonden

– – –

9.

C.N. har meddelats påföljdseftergift. Enligt 1 § andra stycket lagen (1994:419) om brottsofferfond ska då inte avgift tas ut. Avgiften ska därför undanröjas.

Ersättningsskyldighet för provtagnings- och analyskostnader

Punkterna 10–13 motsvarar i huvudsak punkten 4 i HD:s beslut.

Jämkningsregeln i 31 kap. 1 § fjärde stycket RB

Punkterna 14 och 15 motsvarar i huvudsak punkterna 5 och 6 i HD:s beslut.

16.

Vid bedömningen av om det finns skäl för jämkning ska all betalningsskyldighet som åläggs den dömde genom domen beaktas. Dit räknas bl.a. kostnader för försvarare, avgift till brottsofferfonden liksom eventuell skadeståndsskyldighet.

17.

Vidare ska också ställning tas till om betalningsskyldigheten kan tänkas äventyra den dömdes återanpassning till samhället. Om den tilltalade genom domen åläggs betalningsskyldighet som äventyrar dennes återanpassning till samhället bör det som regel finnas skäl att jämka ersättningsskyldigheten för provtagnings- och analyskostnader.

18.

Bestämmelsen i tredje stycket är inte tillämplig, men kan ge viss ledning för om jämkning ska ske. Om den dömdes personliga och ekonomiska situation är sådan att ersättningsskyldighet för försvararkostnader inte aktualiseras bör det heller inte vara aktuellt att ålägga denne ersättningsskyldighet för provtagnings- och analyskostnader.

Särskilt om unga lagöverträdare m.fl.

Punkterna 19 och 20 motsvarar i huvudsak punkten 7 i HD:s beslut.

21.

När det är fråga om lagöverträdare under 18 år, det meddelas påföljdseftergift eller den dömde lider av en allvarlig psykisk störning ska alltså som huvudregel ersättningsskyldighet för provtagnings- och analyskostnader inte åläggas den dömde. Om det finns skäl för det, så som till exempel att den dömde har goda ekonomiska förhållanden, kan ersättningsskyldighet åläggas. Vad gäller ungdomar ska vid bedömningen om jämkning ska ske inte hänsyn tas till föräldrars eller vårdnadshavares per-sonliga och ekonomiska förhållanden.

Bedömningen i detta fall

22.

C.N. har inte några beaktansvärda inkomster, hon är under 18 år, och har meddelats påföljdseftergift. Av var och en av dessa anledningar följer att ersättningsskyldighet inte ska åläggas henne, om det inte finns skäl för det. Något sådant skäl har inte kommit fram. Därmed ska hon inte åläggas någon ersättningsskyldighet för provtagnings- och analyskostnader.

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut undanröjer HD skyldigheten för C.N. att ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys.

Med ändring av tingsrättens dom undanröjer HD skyldigheten för C.N. att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Domskäl

HD (justitieråden Johnny Herre, Erik Nymansson, referent, Malin Bonthron, Eric M. Runesson och Stefan Reimer) meddelade den 28 februari 2020 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1.

C.N. dömdes av tingsrätten för två fall av ringa narkotikabrott. Domstolen meddelade påföljdseftergift och beslutade, dels att hon till staten skulle åter-betala kostnaden för provtagning och analys av urin med 3 915 kr, dels att hon skulle betala 800 kr i avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Hon var 16 år gammal när hon dömdes.

2.

C.N. överklagade tingsrättens dom endast avseende återbetalningsskyl-digheten för kostnaden för provtagning och analys. Hovrätten avslog överkla-gandet.

Prejudikatfrågan

3.

Prejudikatfrågan är om det finns skäl att helt eller delvis sätta ned det belopp som ska återbetalas för kostnaden för provtagning och analys.

Återbetalningsskyldigheten

Den rättsliga regleringen

4.

Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ska, om den tilltalade döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, den tilltalade ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalade ska också ersätta staten för kostnaden att hämta honom eller henne till rätten och för kostnaden för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser honom eller henne och som har gjorts för att utreda brottet. Beträffande försvararkostnaden gäller enligt tredje stycket som huvudregel att återbetalningsskyldigheten inte får överstiga vad den tilltalade skulle ha betalat i rättshjälpsavgift enligt rätts-hjälpslagen (1996:1619).

5.

Det belopp som den tilltalade ska betala får enligt fjärde stycket sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brotts-lighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

1972 års reform

6.

Jämkningsregeln i nuvarande fjärde stycket infördes 1973 och då som ett andra stycke i paragrafen. I förarbetena framhölls vikten av att den dömdes betalningsförmåga tas i anspråk inom rimliga gränser. Det borde enligt vad som uttalades inte komma i fråga att ålägga den dömde kostnader som kunde för-svåra hans eller hennes återanpassning till samhället. Domstolarna ska ha möj-lighet att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så att betalningsskyldigheten ses som ett led i samhällets reaktionssystem. När domstolarna tar ställning till frå-gan om ersättningsskyldighet ska detta ske med beaktande av den påföljd som bestäms för brottet. I det sammanhanget bör domstolarna se till att betalnings-skyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet. (Se prop. 1972:4 s. 267.)

7.

I samband med införandet av regleringen i nuvarande fjärde stycket upp-hävdes en bestämmelse som avsåg fall då påföljdseftergift meddelades, den tilltalade hade begått brottet under inflytande av en psykisk störning eller den tilltalade var under 18 år vid domen. Enligt den bestämmelsen var den tilltalade i dessa fall återbetalningsskyldig om och i den mån det befanns skäligt (se 31 kap. 1 § andra stycket RB i lydelse före den 1 juli 1973). Bakgrunden till att bestämmelsen upphävdes var att jämkningsregeln bedömdes medföra att sär-skilda bestämmelser för dessa tre kategorier inte längre behövdes. Det angavs samtidigt att någon ändring i sak inte var avsedd och att jämkningsregeln borde medföra att ersättningsskyldighet skulle komma i fråga endast i undantagsfall för dessa kategorier. (Se a. prop. s. 152 f. och s. 356.)

Utgångspunkter för prövningen

8.

Lagöverträdare som är under 18 år ska alltså endast i undantagsfall bli åter-betalningsskyldiga för kostnader för provtagning och analys enligt 31 kap. 1 § RB. Detsamma gäller när den dömde meddelas påföljdseftergift eller har begått brottet under inflytande av en psykisk störning. Ett exempel på en situation där det kan komma i fråga att besluta om återbetalningsskyldighet är när en ung lagöverträdare har en inkomst eller en förmögenhet som klart överstiger vad som är normalt för dennes ålder.

Bedömningen i detta fall

9.

C.N. var under 18 år när hon dömdes i tingsrätten. Till detta kommer att hon har meddelats påföljdseftergift. Det kan därför endast i undantagsfall komma i fråga att ålägga henne en återbetalningsskyldighet. Några förhållanden som kan motivera en sådan skyldighet föreligger inte. Beslutet om att hon ska återbetala kostnaden för provtagning och analys ska därför upphävas.

Övriga frågor

10.

C.N. har meddelats påföljdseftergift. Enligt 1 § andra stycket lagen om brottsofferfond ska en avgift till fonden då inte tas ut. Det är således uppenbart att tingsrättens beslut att hon ska betala en avgift till brottsofferfonden strider mot lag (se 58 kap. 2 § 5 RB). Det är lämpligt att HD upphäver beslutet trots att det inte har överklagats till hovrätten.

– – –

HD:S AVGÖRANDE

Med ändring av hovrättens beslut upphäver HD beslutet att C.N. till staten ska återbetala kostnaden för provtagning och analys.

Med ändring av tingsrättens dom upphäver HD beslutet att C.N. ska betala en avgift till brottsofferfonden.

– – –