NJA 2020 s. 624

När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal finns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.

Södertörns tingsrätt

L.P. väckte vid Södertörns tingsrätt talan mot C.P. och yrkade ogiltigförklaring eller jämkning av ett mellan parterna ingånget avtal om bodelning.

Tingsrätten (rådmannen Johan Thorblad) anförde i dom den 25 juni 2018 inledningsvis bl.a. följande.

BAKGRUND

C. och L.P. var tidigare gifta. C.P. meddelade i juli år 2015 L.P. att hon ville skiljas. Den 21 juli 2015 g jorde L.P. ett självmordsförsök, vilket resulterade i att han under ca ett dygn var tvångsinlagd inom psykiatrin. Efter att L.P. varit bortrest utomlands återvände han till den gemensamma bostaden den 20 augusti 2015. Dagen efter undertecknade parterna ett bodelningsavtal. I bodelningsavtalet angavs bl.a. att C.P. skulle tillskiftas parternas gemensamma bostad, liksom att hon skulle ta över de lån som belastade fastigheten med 1 943 935 kr. Fastighetens värde upptogs till 6 000 000 kr. C.P:s nettotillgångar vid bodelningen angavs vara 4 056 065, medan L.P:s nettotillgångar angavs vara 0 kr. Enligt avtalet skulle C.P. kompensera L.P. med en skifteslikvid om 2 028 032 kr.

Under punkten 3 i bodelningsavtalet med rubriken ”Skifteslikvid och kompensation” framgår dock följande.

”C.P. och L.P. har, oavsett vad som ovan angivits, överenskommit att en skifteslikvid om totalt 880000 kronor ska erläggas av C.P. till L.P.”

Under punkten 4 med rubriken ”Underskrift” framgår följande.

”Med detta avtal är samtliga undertecknades ekonomiska mellanhavanden från äktenskapet slutligt reglerade, […], och undertecknade förklara sig härmed genom underskrift nöjda. Undertecknade avstår i och med detta avtal från ytterligare anspråk med anledning av äktenskapsskillnad”

BEGÄRAN OCH INSTÄLLNING

L.P. har begärt att tingsrätten ska förklara att bodelningsavtalet mellan parterna från den 21 augusti 2015 är ogiltigt. I andra hand har han begärt att tingsrätten jämlikt 36 § avtalslagen jämkar avtalet på så sätt att en sedvanlig hälftendelning av överskottet ska ske och att skifteslikviden bestäms till 2 028 032 kr.

C.P. har bestritt käromålet.

GRUNDER

L.P.

Han har avgivit en viljeförklaring som till följd av misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat. C.P. insåg eller borde ha insett detta. Avtalet är därför ogiltigt enligt 32 § avtalslagen.

Som en alternativ grund för talan görs det gällande att avtalet är ogiltigt då C.P. utnyttjat L.P:s trångmål och oförstånd till att taga sig förmåner, vilka står i uppenbart missförhållande till det vederlag som ska utgå. På grund härav är bodelningsavtalet med en analog tillämpning av 31 § avtalslagen inte gällande.

Det görs alternativt gällande att bodelningsavtalet inte är giltigt då omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa avtalet. C.P. hade vetskap om dessa omständigheter.

I andra hand åberopas att avtalet, med stöd av 36 § avtalslagen i sin helhet bör lämnas utan avseende alternativt jämkas på angivet sätt då det är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst och omständigheterna i övrigt.

C.P.

Parterna har slutit ett giltigt bodelningsavtal. Avtalet har upprättats gemensamt och undertecknats av båda parterna. Parterna har inte upprättat ett utkast med ett annat avtalsinnehåll. C.P. har inte haft anledning att utgå från att L.P. varit i tron att han undertecknat avtal med annat innehåll än det aktuella på grund av L.P:s psykiska tillstånd. Avtalet är inte heller oskäligt till någon del, varför skäl för jämkning saknas.

UTVECKLING AV TALAN

– – –

DOMSKÄL

Utredningen

Under denna rubrik redovisas bl.a. vad L.P. och C.P. hade uppgett vid förhör under sanningsförsäkran och vad L.P:s bröder J.P. och I.P. hade uppgett vid vittnesförhör.

Härefter anför tingsrätten bl.a. följande.

Tingsrättens bedömning

Rättsliga utgångspunkter

När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom som regel fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska förrättas när äktenskapet har upplösts. Om någon av makarna begär bodelning när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, ska bodelningen dock förrättas genast. Bodelning förrättas av makarna tillsammans. Över bodelningen ska upprättas en handling som skrivs under av dem båda. (9 kap. l § första stycket, 4 § och 5 § första och andra meningarna ÄktB.)

Huvudregeln vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad är att parterna – sedan avdrag för att skulderna ska täckas har g jorts – ska dela lika på giftorättsgodset (11 kap. 3 § ÄktB).

Äktenskapsbalkens egendomsordning vilar dock – med begränsade undantag –- på grundsatserna att makarna är jämställda fria parter, som kan träffa avtal med varandra och utomstående och som själva äger och förvaltar sin egendom och svarar för sina skulder. Denna ordning karaktäriserar även bodelning. Den är en privat angelägenhet – ett avtal – som parterna förväntas klara själva, eventuellt med bistånd av anlitad sakkunnig.

Bodelningsavtal kan göras mycket grundligt och utförligt med fullständig bouppteckning, värdering och exakt lottläggning etc. Det är dock inte ovanligt, att det genomförs tämligen summariskt av makarna själva. De delar i godo upp de ifrågavarande tillhörigheterna och skuldansvaret. Därpå skriver de ett kortfattat bodelningsinstrument med angivande av att egendomen sämjedelats och att var och en av dem erhållit vad densamme nu besitter eller eljest förfogar över. Därtill preciseras uttryckligen hur den mer värdefulla egendomen, såsom fastighet och bil, med därtill hörande skulder, fördelats.

Trots att det alltså i princip råder full avtalsfrihet vad gäller bodelningsavtal har det i rättstillämpningen förekommit att grunderna för bestämmelserna i avtalslagen om ogiltighet av rättshandling tillämpats i några fall (se t.ex. NJA 1961 s. 124 och 1965 s. 345 samt NJA 1982 s. 230).

L.P. har begärt att bodelningsavtalet ska ogiltigförklaras med stöd av 31–33 §§. – – –.

Som en alternativ grund för käromålet har L.P. begärt att avtalet ska jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. – – –

Utgångspunkterna för tingsrättens prövning

Det är ostridigt att C. och L.P. har skrivit under det i målet aktuella bodelningsavtalet. Enligt avtalets tredje punkt frångås den sedvanliga principen om hälftendelning, genom att C.P. endast skulle erlägga 880 000 kr till L.P., trots att den skifteslikvid som C.P. skulle kompensera L.P. med enligt samma avtal uppgått till 2 028 032 kr. Av avtalets fjärde punkt framgår dessutom att parterna genom undertecknandet av avtalet förklarat sig nöjda och att parterna avstår från ytterligare anspråk med anledning av äktenskapsskillnad.

L.P. har g jort gällande att han av flera konkurrerande skäl (psykiskt mående, alkoholmissbruk och dyslexi) saknat möjlighet att tillgodogöra sig bodelningshandlingens innehåll liksom att parterna föregående undertecknandet av bodelningsavtalet hade diskuterat ett annat avtalsinnehåll. Målet handlar dock inte om att villkoret om frångåendet av hälftendelningen i sig är så otydligt utformat att det kan bli föremål för tolkning. L.P. har vidare anfört att avtalet är oskäligt. Det tingsrätten ska pröva är därför om omständigheterna vid avtalets ingående var sådana att det i och för sig giltiga avtalet ska ogiltigförklaras alternativt jämkas med stöd av nämnda bestämmelser i avtalslagen.

Frågan om L.P:s mående vid tidpunkten för bodelningsavtalets upprättande och undertecknande liksom vad som har kommit fram angående de diskussioner parterna hade före det att bodelningsavtalet skrevs under är av betydelse för prövningen av samtliga åberopade grunder för käromålet. Tingsrätten inleder därför med att pröva vad som kommit fram i dessa avseenden och övergår därefter till att bedöma om vad som framkommit leder till att avtalet ska ogiltigförklaras alternativt jämkas.

L.P:s mående vid tidpunkten för bodelningsavtalets ingående

När det först gäller frågan om L.P:s psykiska mående vid tidpunkten för avtalets ingående kan det först konstateras att han 21 juli 2015 blev tvångsinskriven på psykiatrisk akutmottagning på grund av ett självmordsförsök. Trots att han blev utskriven redan dagen därpå, och att han enligt C.P. därefter betedde sig normalt även om han var ledsen, utgör detta ett tydligt tecken på att hans psykiska hälsa var nedsatt. C.P. har i det sammanhanget vidgått att L.P. slutade att arbeta i samband med hennes besked om att hon ville skiljas, liksom att han började dricka mycket alkohol.

L.P:s egna uppgifter om sitt mående bekräftas vidare genom vad som har framkommit i förhören med I. och J.P. De hade visserligen haft begränsad kontakt med L.P. i direkt anslutning till den 21 juli 2015, men deras uppgifter om hans mående från det han kom hem från sin utlandsresa i augusti 2015 får anses ge ett starkt stöd för att L.P. var ur balans vid tidpunkten för avtalets ingående den 21 augusti 2015 och att han vid denna tidpunkt konsumerade mycket alkohol. Till det kommer att C.P. i ansökan om stämning avseende vårdnad om ett av parets gemensamma barn beskrivit att hon och barnen bara en dryg vecka efter avtalets ingående tvingats lämna bostaden på grund av L.P:s beteende. Hon har därvid beskrivit L.P. som ”personlighetsförändrad” och ”psykotisk”.

Mot bakgrund av vad som framgår ovan anser tingsrätten att det måste anses utrett att L.P:s hälsa vid tidpunkten för avtalets ingående måste ha varit nedsatt, dels med hänsyn till hans psykiska mående, dels med hänsyn till hans alkoholkonsumtion.

Parternas diskussioner om bodelningsavtalet

När det gäller vad som framgått angående parternas diskussioner om avtalsinnehållet gör tingsrätten följande överväganden. Parterna är överens om att utgångspunkten vid diskussionerna om det framtida bodelningsavtalet var att C.P. skulle bo kvar i huset tillsammans med barnen. De är också överens om att C.P. i anslutning till bodelningsavtalet skulle betala 880 000 kr till L.P. Däremot har L. och C.P. lämnat olika uppgifter om det förts diskussioner om att något ytterligare belopp utöver detta skulle utges av C.P. L.P:s påstående i denna del vinner inte direkt stöd av någon övrig bevisning i målet. Han har således inte kunnat uppvisa det utkast till bodelningsavtal i vilket det skulle framgå att C.P. skulle betala ytterligare en summa vid ett senare skede. J. och I.P. har visserligen berättat att det ska ha upprättats ett utkast med det innehållet, men uppgifterna har ett begränsat bevisvärde eftersom de kommer från L.P. och dessutom har lämnats relativt lång tid efter juli 2015. C.P. har angående bodelningsavtalets uppkomst uppgett att L.P. varit mån om att barnen skulle få bo kvar med henne i den gemensamma bostaden, men att hon inte hade ekonomiska möjligheter att lösa ut L.P. De kom därför överens om att hon skulle låna så mycket pengar som möjligt för att lösa ut L.P., vilket hon också g jorde. C.P. har uppgett att parternas diskussioner återspeglas i avtalsinnehållet.

Att L.P. i vart fall uppfattat att parterna avtalat om att han utöver 880 000 kr skulle få betalt med ytterligare en summa utöver de 880 000 kr vinner visst stöd av att han krävde C.P. på pengar då de träffades sedan L.P. återvänt från sin utlandsresa 2016. Även de tilltagande hoten mot C.P., som enligt den skriftliga bevisningen hade sitt ursprung i att L.P. ansåg sig lurad av C.P. talar i den riktningen. J. och I.P. har vidare uppgett att L.P. blivit tilltagande upprörd över att han ansett sig lurad, att han inte känt igen bodelningsavtalet när det presenterats för honom, att han inte förstod vad avtalet innebar beträffande regleringen av skifteslikviden när det lästes upp för honom och att hans reaktion när han f ick avtalets innebörd klar för sig var att han aldrig hade gått med på något sådant.

Tingsrätten konstaterar trots detta att C.P:s uppgifter om diskussionerna som föregick bodelningsavtalets undertecknande framför allt vinner stöd av att parterna skrivit på ett avtal genom vilket det framgår att den enda skifteslikviden som hon ska utge till L.P. är 880 000 kr och att parternas samtliga mellanhavanden genom avtalet ska vara slutligt reglerade. Mot denna bakgrund och då L.P. inte visat att parterna trots detta diskuterat ett avtal med det innehåll han påstått är det inte utrett att utgångspunkten för hans och C.P:s diskussioner om bodelningsavtalet innefattat att han skulle få ytterligare ett belopp i ett senare skede. På samma sätt visar utredningen i målet inte annat än att själva upprättandet av avtalet gått till på det sätt som C.P. påstått, dvs. att parterna gemensamt nedtecknat innehållet i avtalet, även om det var C.P. som satt vid datorn.

Den sammantagna bedömningen är därför att det är visat att L.P:s hälsa, till följd av hans psykiska mående liksom hans alkoholkonsumtion, var nedsatt vid avtalets ingående och att han lider av dyslexi. Det är dock inte visat att parternas diskussioner innan och under det att avtalet upprättats innehöll andra moment än de som faktiskt kom till uttryck i avtalet. Tingsrätten går härefter över till att pröva om vad som sägs ovan ska leda till att avtalet ska ogiltigförklaras enligt 31–33 §§avtalslagen.

Avtalet ska inte ogiltigförklaras enligt 31–33 §§avtalslagen

Tingsrätten har kommit fram till att avtalet inte ska ogiltigförklaras med stöd av nämnda bestämmelser. Skälen för det är följande.

Utredningen ger som framgår ovan visst stöd för att L.P. uppfattat att parternas överenskommelse innebar att han skulle få ytterligare betalt utöver de 880 000 kr som bodelningsavtalet anger. L.P. har g jort gällande att han trots att han godtagit ett avtal där detta inte framgår utg jort ett sådant misstag som avses i 32 § avtalslagen. För att han ska kunna vinna framgång med sin talan i den här delen måste han under alla förhållanden kunna visa att C.P. känt till eller bort känna till såväl L.P:s psykiska skick som att han egentligen önskade ett avtal med ett annat innehåll. Med hänsyn till att tingsrätten ovan konstaterat att annat inte är visat än att parternas diskussioner endast omfattat den reglering som bodelningsavtalet ger uttryck för är det inte under några förhållanden utrett att C.P. insett eller bort inse att L.P. egentligen önskade ett avtal med ett annat innehåll. Käromålet kan därför inte bifallas på den grunden.

När det gäller L.P:s påstående om att C.P. utnyttjat att han var psykiskt nedsatt m.m. för att betinga sig orättmätiga förmåner i samband med upprättandet av bodelningsavtalet konstaterar tingsrätten igen att inget annat är visat än att avtalets innehåll följer de diskussioner parterna hade inför och under upprättandet av avtalet. Beträffande L.P:s psykiska mående framstår det förvisso som att C.P. i viss mån har underdrivit L.P:s status, bl.a. genom att hon beskrivit honom som främst ledsen fram till bodelningsavtalets undertecknande. Det sagda innebär dock inte att L.P. i stunder kan ha fungerat normalt, såsom C.P. påstått. Det är därför sammantaget inte visat att hon har agerat på ett sätt som 31 § avtalslagen förutsätter.

L.P. har i denna del avslutningsvis g jort gällande att det skulle vara ohederligt av C.P. att åberopa bodelningsavtalet eftersom det kraftigt gynnat henne samtidigt som han varit okunnig om dess innehåll, bl.a. med hänsyn till hans psykiska tillstånd och berusning vid avtalets ingående. Som tingsrätten kommer att redogöra för nedan innebär avtalet att L.P. kraftigt missgynnas till C.P:s förmån. För att avtalet ska bedömas ogiltigt enligt 33 § avtalslagen krävs det dock att C.P. utnyttjat L.P:s tillstånd för att skaffa sig egna fördelar. Hon ska med andra ord varit i ond tro beträffande L.P:s förutsättningar att förstå avtalsinnehållet. Precis som redog jorts för vid bedömningen om 31 § avtalslagen är det inte visat att hon haft en sådan insikt. Käromålet ska därför inte heller på denna grund vinna bifall.

Avtalet ska jämkas med stöd av 36 § avtalslagen

L.P. har i andra hand begärt att bodelningsavtalet ska jämkas med stöd av 36 § avtalslagen.

Enligt 36 § första stycket första meningen avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Som nämnts kan regeln tillämpas analogiskt på bodelningsavtal.

I det här fallet består det påstådda oskäliga avtalsvillkoret av att C.P. enligt bodelningsavtalet endast har att betala 880 000 kr till L.P., trots att den skifteslikvid han enligt samma avtal hade rätt till uppgått till drygt 2 000 000 kr. Fördelningen enligt bodelningsavtalet kan sättas i relation till vad som gäller om bodelningsreglerna i äktenskapsbalken hade tillämpats, varvid parterna hade delat lika på giftorättsgodset. Det råder alltså ingen tvekan om att L.P. har förfördelats genom bodelningsavtalet. Som nämnts ovan råder dock avtalsfrihet på området. En avtalspart kan ha olika bevekelsegrunder för att godta ett avtalsvillkor som i sig är oförmånligt för denne utan att villkoret för den sakens skull är att betrakta som oskäligt. Bedömningen får istället ta sin utgångspunkt i vad som är visat rörande omständigheterna i stort.

Avtalet innebär för L.P. en kraftig nackdel jämfört med om sedvanliga bodelningsregler tillämpats. Som tingsrätten konstaterat ger utredningen i målet starkt stöd för slutsatsen att L.P:s mentala hälsa i vart fall var nedsatt när avtalet ingicks. Av vidare intresse är att bodelningsavtalet upprättats inom en månad från det att ansökan om skilsmässa gavs in. Under denna månad var L.P. bortrest under två veckor. Det är vidare C.P. som inhämtat själva mallen för avtalet och det är hon som ombesörjt värderingen av bostaden. Avtalet har alltså upprättats relativt snabbt och under en period där L.P:s förmåga att fatta långsiktiga och för honom bindande beslut går att ifrågasätta. I sammanhanget kan också noteras att ingen av parterna har någon juridisk utbildning och att själva avtalet kommer från en internetsajt som tillhandahåller avtalsmallar. Under sådana förutsättningar framstår det för tingsrätten som att risken är stor för att respektive part missförstår vad den andre parten menar ska utgöra avtalsinnehåll. Härtill kommer att även om avtalet ska tolkas som att hon endast behövde utge 880 000 kr, så anges det inte uttryckligen att L.P. därmed efterskänker en större summa pengar. Som tingsrätten redog jort för ovan är det inte visat att parterna haft diskussioner om ett avtalsinnehåll på det sätt som L.P. påstått. Tingsrätten kan samtidigt konstatera att C.P. i det sammanhanget endast uppgett att L.P. gått med på avtalsinnehållet eftersom han var mån om att barnen skulle få bo kvar i huset. Hon har således inte kunnat belysa varför L.P. genom avtalet avstod en större summa pengar till hennes förmån, trots att L.P. var uppenbart uppriven över skilsmässan och trots att andra lösningar som syftade till att lösa ut L.P. från huset i sin helhet hade kunnat övervägas.

L.P. skrev visserligen på avtalet och han har inte kunnat visa att han förmedlat någon annan avtalsavsikt vid tidpunkten för avtalets undertecknande. Han har samtidigt uppgett att han inte har något minne av att han över huvud taget skrivit under handlingen. Uppgiften bör sättas i relation till den reaktion L.P. uppvisat sedan han insett att C.P. inte ville betala honom mer pengar i april 2016. Detta, i förening med vad som är visat angående L.P:s alkoholkonsumtion liksom att han lider av dyslexi, medför enligt tingsrätten att utredningen ger ett starkt stöd för att L.P. inte kunnat tillgodogöra sig avtalsinnehållet.

Ett bodelningsavtal företer särdrag jämfört med andra förmögenhetsrättsliga avtal. Makar har en särskild inbördes upplysningsplikt. Dessutom f inns det inte anledning att såsom vid ett förmögenhetsrättsligt avtal i allmänhet skydda en makes goda tro. I det här fallet har tingsrätten visserligen inte funnit att C.P. varit i ond tro på sätt som avses i 31–33 §§avtalslagen när avtalet ingicks. Trots detta bör hon i vart fall ha insett risken för att L.P. var kraftigt ur balans när avtalet ingicks och att det fanns en risk att hon på grund av hans mående f ick oskäliga fördelar genom det valda avtalsinnehållet.

Sammantaget anser tingsrätten att de omständigheter som framkommit angående avtalets ingående är sådana att det i vart fall framstår som att L.P. saknade förmåga att närmare inse konsekvenserna av avtalet vid dess ingående. De omständigheter som nu redog jorts för innebär, tillsammans med den avvikelse avtalet innebär i förhållande till vad som hade gällt för det fall en bodelning enligt huvudregeln hade skett, att tingsrätten vid en samlad bedömning anser att villkoret är oskäligt på det sätt som avses i 36 § avtalslagen ( jfr NJA 1982 s. 230). Det oskäliga avtalsvillkoret utgör inte en sådan mindre avvikelse som kan godtas, trots att villkoret är oskäligt. Villkoret är tvärtom av central betydelse för avtalet. Tingsrätten f inner därför att avtalets punkt 3 ska jämkas på så sätt att den skifteslikvid C.P. ska betala till L.P. bestäms till 2 028 032 kr.

DOMSLUT

Tingsrätten jämkar det mellan parterna ingångna bodelningsavtalet från den 21 augusti 2015 på så sätt att den skifteslikvid som C.P. ska erlägga till L.P. enligt punkten 3 i avtalet bestäms till 2 028 032 kr.

Svea hovrätt

C.P. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla L.P:s talan.

L.P. yrkade att hovrätten i första hand skulle fastställa tingsrättens dom. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle fastställa att bodelningsavtalet var ogiltigt.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, hovrättsrådet Åsa Bokström och tf. hovrättsassessorn Liza Zetterberg, referent) anförde i dom den 15 februari 2019 följande.

PARTERNAS TALAN

Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten. L.P. har dock i hovrätten yrkat att hovrätten ska i första hand jämka bodelningsavtalet på det sätt som tingsrätten g jort med stöd av 36 § avtalslagen och i andra hand yrkat att hovrätten ska förklara bodelningsavtalet ogiltigt med tillämpning av någon av 31–33 §§avtalslagen.

Parterna har lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten instämmer i tingsrättens redogörelse för de rättsliga utgångspunkterna vid bedömningen av bodelningsavtals giltighet. Som framgår av tingsrättens domskäl är 31–33 och 36 §§avtalslagen analogt tillämpliga på bodelningsavtal.

Hovrätten instämmer dessutom i tingsrättens bedömning att L.P:s hälsa vid tiden för bodelningsavtalets ingående måste ha varit nedsatt, detta med hänsyn till hans psykiska mående, hans alkoholkonsumtion och avslutade medicinering av antidepressiva läkemedel. Det får även anses vara ostridigt i målet att L.P. har dyslexi och att han har svårt att ta till sig skriftlig information om han inte får möjlighet att läsa igenom en handling flera gånger. Precis som tingsrätten funnit är det inte visat att parternas diskussioner innan och under det att avtalet upprättades innehöll andra moment än de som faktiskt kom till uttryck i bodelningsavtalet.

Hovrätten håller dessutom med tingsrätten om att en avtalspart kan ha olika bevekelsegrunder för att godta ett avtalsvillkor som i sig är oförmånligt för denne utan att villkoret i sig för den sakens skull är att betrakta som oskäligt. Detta gäller särskilt när avtalsparterna är före detta makar som har gemensamma underåriga barn. Inte heller hovrätten anser därför att det f inns skäl att jämka avtalet eller lämna det utan avseende med hänsyn till dess innehåll. För att 36 § avtalslagen ska bli aktuell i detta mål krävs därför att L.P. kan visa att omständigheterna vid avtalets tillkomst och omständigheterna i övrigt varit sådana att det ska jämkas av den anledningen.

Av utredningen i målet har framkommit att bodelningsavtalet tecknades inom en månad från det att ansökan om äktenskapsskillnad g jordes och båda parterna tycks ha varit pådrivande att snabbt hitta en ekonomisk lösning på parternas ekonomiska mellanhavanden. L.P. var förvisso bortrest under två veckor denna månad men har själv berättat om att han kontaktade olika banker för att ta reda på hur mycket pengar C.P. skulle kunna få låna så att hon skulle kunna bo kvar i huset med deras gemensamma barn. Även han var alltså angelägen om att hitta en lösning. Som anförts ovan står det klart att L.P:s hälsa under tiden för avtalets undertecknande var nedsatt, men det har av utredningen även framkommit att han i nära anslutning till detta ändå bland annat var kapabel att diskutera olika bodelningsalternativ och förhandla med banker. Det har visserligen framkommit att L.P. överkonsumerade alkohol under den aktuella tiden; men utredningen ger inte stöd för att han skulle ha varit berusad när avtalet ingicks.

C.P. var den som hittade avtalsmallen för bodelningsavtalet på internet, det var hon som såg till att fastigheten värderades och det var hon som fyllde i avtalsmallen för bodelningsavtalet. Av vad som framkommit i målet har diskussionerna om bodelningsavtalets innehåll skett muntligen mellan parterna. Som tidigare nämnts har L.P. inte visat att det muntliga avtalet haft något annat innehåll än det som kommit till uttryck skriftligen, varför L.P:s dyslexi inte medfört att avtalet är oskäligt med hänsyn till hans lässvårigheter. Det fanns dessutom utrymme för L.P. att läsa igenom bodelningsavtalet innan han undertecknade det dagen efter det skrevs eller ta hjälp från utomstående för genomläsning.

Enligt hovrättens mening har L.P. därför inte visat att det varit frågan om något annat än två i huvudsak jämbördiga parter som slutit bodelningsavtalet. Inte heller med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst eller omständigheterna i övrigt f inns det därför skäl att jämka bodelningsavtalet. Hovrätten delar således inte tingsrättens slutsats att bodelningsavtalet ska jämkas.

Hovrätten ansluter sig till de slutsatser som tingsrätten kommit fram till vad gäller om bodelningsavtalet ska förklaras ogiltigt med stöd av 31–33 §§avtalslagen. Det saknas således även skäl att ogiltigförklara bodelningsavtalet med stöd av dessa paragrafer.

Eftersom hovrätten kommer fram till att bodelningsavtalet varken ska jämkas eller förklaras ogiltigt ska L.P:s käromål ogillas. Tingsrättens dom ska därför ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom ogillar hovrätten käromålet.

Högsta domstolen

L.P. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD i första hand skulle fastställa tingsrättens dom, i andra hand ogiltigförklara bodelningsavtalet.

C.P. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD avg jorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Eberstål, föreslog i betänkande en dom av följande innehåll.

DOMSKÄL

Punkterna 1–16 motsvarar i huvudsak punkterna 1–16 i HD:s dom.

Härefter anförs följande.

Ogiltighet och jämkning av bodelningsavtal

Äktenskapsbalken

17. I äktenskapsbalken f inns det inte någon regel om ogiltighet eller jämkning av bodelningsavtal. Eftersom jämkning av sådana avtal aktualiseras först en tid efter bodelningen, har lagstiftaren ansett att det till skillnad mot vad som bl.a. gäller för äktenskapsförord saknas behov av en särskild bestämmelse i äktenskapsbalken (se a. prop. s. 77 f.). Frågan om det f inns förutsättningar att ogiltigförklara respektive jämka ett bodelningsavtal får i stället prövas enligt grunderna för bestämmelserna i avtalslagens kapitel om ogiltighet ( jfr bl.a. NJA 1982 s. 230 och a. prop. s. 78).

Analog tillämpning av 3 kap.avtalslagen

18. Anledningen till att förmögenhetsrättsliga ogiltighetsregler inte är direkt tillämpliga på familjerättsliga avtal är de två särdrag som utmärker dessa avtal. För det första har makar en mera långtgående upplysningsplikt om sina ekonomiska förhållanden än vad som brukar antas gälla mellan två parter till ett förmögenhetsrättsligt avtal ( jfr 1 kap. 4 § ÄktB). För det andra anses en makes goda tro avseende förhållanden på den andra makens sida, som skulle kunna påverka avtalets giltighet, inte förtjäna samma skydd som inom förmögenhetsrätten. (Se Anders Agell och Margareta Brattström, Äktenskap Samboende Partnerskap, 6 uppl. 2018, s. 161.)

19. I den juridiska litteraturen har diskuterats om avtalslagens rekvisit ska behandlas på samma sätt på familjerättens område som beträffande förmögenhetsrättsliga avtal generellt ( jfr bl.a. Örjan Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 6 uppl. 2016, s. 283 f., med där g jorda hänvisningar). Det har bl.a. anförts att den part som är förorättad i ett familjerättsligt avtal bör ha lättare att få bifall till sin talan om ogiltighet, än parter till sådana avtal som avses i avtalslagen (se Folke Schmidt och Åke Saldeen, Äktenskapsrätt, 5 uppl. 1980, s. 86 f. not 26).

20. Både lagstiftaren och HD har vid flera tillfällen konstaterat att 3 kap.avtalslagen är analogt tillämpligt på familjerättsliga avtal ( jfr bl.a. a. prop. s. 78 och NJA 1982 s. 230); något uttryckligt stöd för att ogiltighetsreglerna ska tillämpas mer generöst på familjerättens område jämfört med vid förmögenhetsrättsliga avtal saknas dock. I NJA 1982 s. 230 som gällde ett preliminärt bodelningsavtal framhöll HD i stället att förarbetena till 36 § avtalslagen ger visst stöd för att den bestämmelsen ska tillämpas med viss restriktivitet på avtal mellan privatpersoner.

21. Genom att tillämpa bestämmelserna i 3 kap.avtalslagen mer fritt på bodelningsavtal skulle obilliga avtal kunna ogiltigförklaras eller jämkas i större utsträckning. Med hänvisning till risken för att en make har utsatts för obehörig påverkan av den andra maken i det känsliga läge som kan råda inför och under en skilsmässa ( jfr a. prop. s. 195), framstår en sådan tillämpning i och för sig som motiverad. Mot detta står de grundläggande principerna om avtalsfrihet och att avtal ska hållas. Dessutom kan parternas relation vid denna typ av avtal utgöra skäl att ingå avtal som objektivt sett framstår som ofördelaktiga.

22. Att de familjerättsliga avtalen präglas av en särskild inbördes upplysningsplikt och ett mer begränsat skydd för makes goda tro är omständigheter som kan vara av stor betydelse vid bedömningen om det f inns skäl att ogiltigförklara eller jämka ett avtal i det enskilda fallet ( jfr bl.a. NJA 1961 s. 124). Dessa särdrag kan emellertid inte anses väga så tungt att de ger stöd för en allmän uppluckring av avtalslagens rekvisit eller för att diskvalif icera någon av avtalslagens ogiltighetsbestämmelser generellt från det familjerättsliga området ( jfr Anders Agell och Margareta Brattström, a.a., s. 164).

23. Sammantaget saknas det skäl för att vid en analog tillämpning av 3 kap.avtalslagen på bodelningsavtal generellt tillämpa bestämmelserna annorlunda jämfört med vad som gäller för förmögenhetsrättsliga avtal.

Bedömningen i detta fall

Jämkning enligt grunderna för 36 § avtalslagen

24. L.P. har g jort gällande att det f inns skäl att jämka bodelningsavtalet med hänsyn till att han har dyslexi, att han vid tidpunkten för undertecknandet bl.a. var deprimerad och missbrukade alkohol samt att avtalet innebär en kraftig skevdelning.

25. Det kan f innas många skäl för en part att ingå ett avtal som objektivt sett framstår som ofördelaktigt. I målet är det ostridigt att båda parterna ville att C.P. och parternas gemensamma barn skulle bo kvar i fastigheten. C.P. har förklarat att skifteslikviden fastställdes med hänsyn till hur mycket pengar hon f ick låna från banken. Även om bodelningsavtalet leder till en skevdelning, kan fördelningen mot denna bakgrund inte anses oskälig.

26. Av utredningen framgår att L.P. vid tiden för undertecknandet av bodelningsavtalet mådde dåligt till följd av bl.a. hög alkoholkonsumtion men att han ändå klarade av att exempelvis förhandla lån med olika banker. Vidare är det inte visat att han var berusad när bodelningsavtalet undertecknades eller att parternas diskussioner avseende bodelningsavtalet har omfattat andra moment än vad som framgår av det skriftliga avtalet. Varken L.P:s mående eller dyslexi utgör därför skäl för jämkning.

27. Vid en helhetsbedömning enligt grunderna för 36 § avtalslagen f inns det sammantaget inte tillräckliga skäl för att jämka bodelningsavtalet.

Ogiltighet enligt grunderna för 31–33 §§avtalslagen

28. L.P. har g jort gällande att C.P. har utnyttjat hans mående för att få förmåner i bodelningsavtalet. Det är i målet inte visat att avtalet fått annat innehåll än vad parterna avsett och L.P. har – även om han mådde dåligt – klarat av att bl.a. diskutera olika bodelningsalternativ och förhandla lån. Under dessa förhållanden är det inte visat att C.P. har varit medveten om L.P:s svaghet. Förutsättningar för att ogiltigförklara avtalet enligt grunderna för 31 § avtalslagen saknas därmed.

29. Ogiltighet med stöd av grunderna för 32 § avtalslagen förutsätter att C.P. har varit i ond tro avseende den omständigheten att L.P:s viljeförklaring till följd av misstag fått annat innehåll än avsett. I målet är det varken visat att parternas diskussioner har rört några andra moment än vad som framgår av bodelningsavtalet eller att C.P. av annan anledning skulle ha varit i ond tro. Bodelningsavtalet kan därmed inte heller förklaras ogiltigt med stöd av grunderna för 32 § avtalslagen.

30. L.P. har vidare angett att det är ohederligt av C.P. att åberopa bodelningsavtalet eftersom det kraftigt gynnar henne samtidigt som han har varit okunnig om dess innehåll. Med hänvisning till vad som konstaterats beträffande 31 § avtalslagen är det inte visat att C.P. har varit medveten om L.P:s förutsättningar att förstå avtalsinnehållet. Det saknas således även förutsättningar att enligt grunderna för 33 § avtalslagen ogiltigförklara bodelningsavtalet.

Slutsats

31. Eftersom det saknas förutsättningar både för att jämka och ogiltigförklara bodelningsavtalet ska överklagandet avslås.

DOMSLUT

HD avslår överklagandet.

HD ( justitieråden Dag Mattsson, Malin Bonthron, referent, Eric M. Runesson och Cecilia Renfors) meddelade den 9 juli 2020 följande dom.

DOMSKÄL

Prejudikatfrågan

1. Målet rör frågan om ett bodelningsavtal ska jämkas eller förklaras ogiltigt enligt grunderna för vissa bestämmelser i avtalslagen. Prejudikatfrågan är huruvida bedömningen då ska göras med delvis andra utgångspunkter än när bestämmelserna tillämpas direkt på förmögenhetsrättsliga avtal.

Bakgrund

2. L.P. och C.P. har tidigare varit gifta. I augusti 2015 – under pågående mål om äktenskapsskillnad – undertecknade de ett bodelningsavtal.

3. Bodelningsavtalet är uppdelat i fyra punkter med olika rubriker. I punkt ”2. Bodelning” anges att parterna är överens om att boets tillgångar och skulder vid bodelningen ska fördelas enligt följande. C.P. ska få parternas gemensamma bostadsfastighet och överta de lån som belastar fastigheten, vilket medför att hennes nettolikvid blir 4 056 065 kr. L.P. ska varken få tillgångar eller ta över skulder, varför hans nettolikvid blir 0 kr. Därefter anges att enligt den beräkning som redovisats ska C.P. kompensera L.P. med en skifteslikvid om 2 028 032 kr. I avtalet följer sedan en punkt som i nu relevanta delar har följande lydelse.

3. Skifteslikvid och kompensation

C.P. och L.P. har, oavsett vad som ovan angivits, överenskommit att en skifteslikvid om totalt 880000 kronor ska erläggas av C.P. till L.P.

4. Enligt punkt ”4. Underskrift” är parternas samtliga ekonomiska mellanhavanden från äktenskapet, utom eventuellt underhållsbidrag till barn, slutligt reglerade genom avtalet och makarna avstår från ytterligare anspråk med anledning av äktenskapsskillnaden.

5. Skifteslikviden om 880 000 kr betalades någon gång under hösten 2015.

6. L.P. yrkade vid tingsrätten i första hand att bodelningsavtalet skulle förklaras ogiltigt med stöd av grunderna för 31–33 §§avtalslagen. I andra hand yrkade han att avtalet enligt grunderna för 36 § avtalslagen skulle jämkas så att sedvanlig hälftendelning av överskottet skulle ske och skifteslikviden bestämmas till 2 028 032 kr.

7. Tingsrätten jämkade bodelningsavtalet i enlighet med L.P:s andra-handsyrkande. Hovrätten har ändrat tingsrättens dom och ogillat käromålet.

Bodelning

8. När ett äktenskap upplöses ska, förutom i undantagsfall, makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Äktenskapet är upplöst när det f inns en dom på äktenskapsskillnad som har fått laga kraft. Om någon av makarna begär bodelning under pågående mål om äktenskapsskillnad ska bodelning dock förrättas genast. Bodelning förrättas av makarna tillsammans och över bodelningen ska det upprättas en handling som skrivs under av dem båda.

9. Förutom att makar har en allmän upplysningsplikt gällande familjens ekonomiska förhållanden har de även en speciell redovisnings- och upplysningsplikt i samband med bodelningen. Denna plikt medför att varje make är skyldig att dels redovisa sin egendom och sådan egendom som maken har haft hand om men som tillhör den andra maken, dels i övrigt lämna uppgifter som kan vara av betydelse. (Se 1 kap. 4 § och 9 kap. 3 § ÄktB.)

10. Bodelningsförfarandet syftar till att lösa fördelningen av makarnas giftorättsgods ( jfr 10 kap. 1 § ÄktB). Vid bodelningen ska först makarnas andelar i boet beräknas. Huvudregeln är att det som återstår av makarnas giftorättsgods efter skuldtäckning ska läggas samman och delas lika mellan makarna. (Se 11 kap. 1–3 §§.)

11. Lagreglerna om hur makarnas giftorättsgods ska fördelas vid bodelningen är dispositiva. Makarna har alltså avtalsfrihet och kan komma överens om en bodelning som avviker från äktenskapsbalkens bestämmelser om andelsberäkning (se bl.a. ”Det innehållslösa bodelningsavtalet” NJA 1994 s. 265).

Ogiltighet och jämkning enligt 31–33 och 36 §§avtalslagen

12. I 3 kap.avtalslagen f inns bestämmelser om ogiltighet och jämkning av avtal på förmögenhetsrättens område. Vissa av bestämmelserna bildar en yttre ram för parternas avtalsfrihet och inskränker denna, medan andra snarare syftar till att komma till rätta med situationer då ena partens partsvilja varit en annan än vad som har kommit till uttryck i avtalet.

13. Ogiltighet på grund av ocker regleras i 31 §. Enligt bestämmelsen är en rättshandling inte gällande mot den förfördelade om någon har utnyttjat hans eller hennes trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att ta eller betinga sig förmåner som står i uppenbart missförhållande till det vederlag som har betalats eller utfästs, eller för vilka något vederlag inte ska utgå.

14. I 32 § första stycket behandlas ogiltighet vid förklaringsmisstag. I bestämmelsen anges att den som har avgett en viljeförklaring, som till följd av ett misstag fått annat innehåll än avsett, inte är bunden av viljeförklaringens innehåll om motparten insåg eller bort inse misstaget. Av förarbetena framgår att det väsentliga med bestämmelsen egentligen är det som framgår motsatsvis; om motparten är i god tro blir den som har avgett den felaktiga viljeförklaringen normalt bunden av den (se NJA II 1915 s. 251).

15. Enligt 33 § får en rättshandling inte göras gällande om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och motparten måste antas ha ägt sådan vetskap. Som exempel på situationer när bestämmelsen kan vara tillämplig anges i förarbetena att ena parten på grund av sjukdom, ålderdomssvaghet, berusning eller andra orsaker har varit ur stånd att klart bedöma handlingens innebörd och följder utan att han eller hon kan sägas ha varit från sina sinnens fulla bruk. Om motparten vid avtalets ingående har insett det tillstånd som avtalsparten befann sig i och ändå vill göra avtalet gällande kan detta i vissa fall sägas strida mot tro och heder. Andra exempel som anges är vissa situationer som ligger nära svek. (Se NJA II 1915 s. 262.)

16. I 36 § f inns den s.k. generalklausulen. Enligt den får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Tillämpningen av generalklausulen ska grundas på en helhetsbedömning (se bl.a. ”Den övertagna överlåtelsebesiktningen” NJA 2017 s. 113 p. 30).

17. I de fall som träffas av 31 eller 33 § har båda parterna vid avtalets ingående i och för sig haft den gemensamma vilja som avtalet ger uttryck för. Den förfördelade partens vilja har emellertid påverkats av förhållanden som är sådana att avtalet inte bör bli bestående. Detta tar närmast sikte på hur avtalet har ingåtts. Vid förklaringsmisstag däremot är situationen den att den ena parten inte haft den vilja som avtalet förefaller ge uttryck för.

18. Generalklausulen kan komma till användning både när det har funnits brister i en parts vilja, och när viljan i och för sig förelegat men denna har påverkats på ett oacceptabelt sätt vid avtalets tillkomst. Generalklausulen kan också aktualiseras när avtalets innehåll är sådant att en missgynnad part inte bör vara bunden.

Ogiltighet och jämkning av bodelningsavtal

19. Enligt 12 kap. 3 § ÄktB får ett villkor i ett äktenskapsförord eller i ett föravtal till bodelning jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen om villkoret är oskäligt med hänsyn till äktenskapsförordets eller föravtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen är utformad med 36 § avtalslagen som förebild.

20. I äktenskapsbalken f inns det däremot inte någon regel om ogiltighet eller jämkning av bodelningsavtal. Inte heller är avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning direkt tillämpliga på sådana avtal. Frågan om det f inns förutsättningar att ogiltigförklara respektive jämka ett bodelningsavtal kan i stället prövas enligt grunderna för bestämmelserna i avtalslagen (se prop. 1986/87:1 s. 78, jfr bl.a. ”Uppenbart obilligt föravtal?” NJA 1982 s. 230).

21. I den juridiska litteraturen har det diskuterats om avtalslagens bestämmelser vid en sådan prövning ska behandlas på samma sätt på familjerättens område som beträffande förmögenhetsrättsliga avtal. Det har bl.a. anförts att den part som är förfördelad i ett familjerättsligt avtal bör ha lättare att få bifall till sin talan om ogiltighet, än parter till sådana avtal som avses i avtalslagen. Ett rättsfall som har åberopats till stöd för detta är ”Exmakens arbetsförmåga” NJA 1961 s. 124. ( Jfr bl.a. Folke Schmidt och Åke Saldeen, Äktenskapsrätt, 5 uppl. 1980, s. 86 f. not 26 och Örjan Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 6 uppl. 2016, s. 283 f.)

22. Rättsfallet ”Uppenbart obilligt föravtal?”, som rörde bl.a. en fråga om tillämpningen av grunderna för 36 § avtalslagen på ett familjerättsligt avtal, kan uppfattas i någon mån tala i en annan riktning. HD:s uttalanden g jordes dock inom ramen för ett resonemang rörande en jämförelse av en förutsättning i en bestämmelse i den dåvarande giftermålsbalken med en något annorlunda formulering i 36 §. Rättsfallet medger inte några bestämda slutsatser om rättsläget i aktuellt avseende.

23. Det kan konstateras att förutsättningarna vid familjerättsliga avtal i vissa avseenden avviker från det som i regel gäller vid förmögenhetsrättsliga avtal. En viktig skillnad är att hänsynen till omsättningsintresset inte gör sig gällande på samma sätt som på förmögenhetsrättens område. Detta motiverar att partsviljan bakom ett avtal tydligare får komma i förgrunden i stället för vikten av att skydda en avtalsparts tillit. En annan skillnad är att makar har en mer långtgående upplysningsplikt om sina ekonomiska förhållanden än vad som normalt gäller mellan två parter till ett förmögenhetsrättsligt avtal. ( Jfr Gunvor Wallin, Om avtal mellan makar – En undersökning rörande äktenskapsförord och bodelningsavtal, 1958, s. 119 ff., 133 och 147 f. samt Anders Agell och Margareta Brattström, Äktenskap Samboende Partnerskap, 6 uppl. 2018, s. 161.)

24. Det nära förhållandet mellan två makar kan vidare innebära att den ena maken har ett större inflytande över den andre än vad som brukar vara fallet mellan avtalsparter på förmögenhetsrättens område. Styrkeförhållandet mellan makarna kan bestå även under – och efter – en skilsmässa och kan medföra att ena maken har lättare att få igenom sin vilja i t.ex. ett bodelningsavtal. Vid en skilsmässa är dessutom ofta den ena eller båda makarna känslomässigt påverkade av situationen och kan av det skälet ha svårare att tillvarata sina ekonomiska intressen.

25. När grunderna för avtalslagens bestämmelser om ogiltighet och jämkning tillämpas på familjerättsliga avtal f inns det anledning att ta hänsyn till de särdrag som utmärker olika slags avtal på detta område.

26. För bodelningsavtal gäller därtill att fördelningen mellan makarna i avtalet går att jämföra med den som gäller enligt lag. En fördelning som avviker påtagligt från den som skulle ha skett enligt lag kan i och för sig bero på att något i parternas relation, t.ex. hänsynen till gemensamma barn, har g jort att båda efter moget övervägande har ansett att en sådan avvikelse är befogad. Om det emellertid samtidigt föreligger omständigheter kring avtalets ingående som visar att den ena makens vilja inte överensstämmer med vad som kommit till uttryck i avtalet, eller att denne ingick avtalet under inverkan av omständigheter som inger betänkligheter, kan det tala för en jämkning av avtalet eller för att det helt eller delvis ska lämnas utan avseende.

Bedömningen i detta fall

27. Det är ostridigt i målet att bodelningsavtalet ska förstås så att den skifteslikvid som C.P. skulle ge ut till L.P. var 880 000 kr. Att så är fallet är inte alldeles lätt att läsa ut av avtalet mot bakgrund av hur punkterna 2 och 3 i avtalet är utformade. Användningen i punkt 3 av orden ”oavsett vad som ovan angivits” och ”totalt” framför summan 880 000 kr gör det emellertid möjligt att förstå att avtalet har den angivna innebörden.

28. Avtalet innebär en kraftig skevdelning till L.P:s nackdel jämfört med den fördelning som skulle ha skett enligt lag. Det f inns dock omständigheter som skulle kunna förklara ett avtal med sådant innehåll. Utredningen visar att makarna har haft inriktningen att barnen skulle få bo kvar i sitt uppväxthem och att de kommit fram till att C.P. var den som skulle bo kvar där med dem. Hennes ekonomi var begränsad. Särskilt mot denna bakgrund är inte den kraftiga avvikelsen från en fördelning enligt lag i sig tillräcklig för att avtalsvillkoret om skifteslikvid ska jämkas på grund av oskälighet. Frågan är i stället om omständigheterna kring avtalets ingående sammantaget med avtalets innehåll ger anledning till en jämkning.

29. Det f inns tecken på att L.P. under de diskussioner som föregick utformningen av bodelningsavtalet kan ha haft föreställningen att C.P. vid ett senare tillfälle skulle betala ytterligare skifteslikvid utöver den som anges i avtalet. Utredningen är emellertid inte sådan att det är klarlagt att han vid avtalets ingående hade en annan vilja än den som kan utläsas av avtalet eller att han då gav uttryck för något sådant. Att L.P. har dyslexi, vilket skulle kunna påverka hans möjligheter att tillgodogöra sig avtalsinnehållet, blir mot den bakgrunden av mindre betydelse.

30. När avtalet ingicks hade det gått omkring en månad sedan L.P., om än kortvarigt, tvångsbehandlades på psykiatrisk avdelning efter ett självmordsförsök. Den händelsen inträffade en knapp vecka efter det att C.P. hade meddelat att hon ville skiljas. Även i övrigt har det framkommit att han blev väldigt uppriven av C.P:s besked om detta. Han tog ledigt från arbetet på obestämd tid och slutade medicinera mot depression. Efter att ha varit helnykter i flera år började han dricka alkohol i stora mängder.

31. På kvällen när avtalet upprättades var L.P. nyss hemkommen från en utlandsresa. Han har beskrivit att han vid denna tidpunkt var i mycket dåligt mentalt skick och detta stöds av vad hans bröder uppgett i vittnesförhör. En drivkraft för L.P. att snabbt slutföra bodelningen tycks ha varit en önskan att få loss pengar till en ny och längre utlandsresa.

32. L.P:s mentala tillstånd har varit fullt synligt för C.P. Hon har känt till samtliga omständigheter kring hur han tog beskedet om skilsmässan, liksom den psykiatriska tvångsbehandlingen och alkoholmissbruket. Det är också hon som har formulerat innehållet i avtalet, även om det skedde med användning av en avtalsmall och i L.P:s närvaro. Det f inns även vittnesuppgifter om att det i parternas inbördes relation var hon som var den stabila personen och att L.P. hyste stor tillit till henne, något som hon måste ha varit medveten om. Sammantaget måste C.P. ha insett att L.P. vid avtalets ingående var kraftigt ur balans och att det fanns en risk för att det var hans nedsatta tillstånd som g jorde det möjligt för henne att ingå ett avtal med honom som gav henne så påtagliga ekonomiska fördelar.

33. Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter runt avtalets ingående sammantaget med den kraftiga skevdelningen mellan makarna måste avtalsvillkoret i punkt 3 anses oskäligt. Bodelningsavtalet bör därför jämkas enligt grunderna för 36 § avtalslagen. Jämkningen bör ske på så sätt att den skifteslikvid som C.P. totalt ska betala till L.P. bestäms till 2 028 032 kr. Från beloppet har C.P. givetvis rätt att dra av det belopp om 880 000 kr som enligt punkt 3 i avtalet skulle betalas senast den 26 augusti 2015 och som hon redan har betalat.

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom i huvudsaken jämkar HD det mellan parterna ingångna bodelningsavtalet från den 21 augusti 2015 på så sätt att den skifteslikvid som C.P. totalt ska betala till L.P. bestäms till 2 028 032 kr.

Justitierådet Anders Eka var skiljaktig och fastställde hovrättens domslut. Han anförde följande.

Jag ansluter mig till vad som anförs i domskälen under punkterna 1–26. När det gäller bedömningen i det nu aktuella fallet f inner jag, på de skäl som hovrätten har anfört, att det saknas förutsättningar att jämka bodelningsavtalet. Det saknas också skäl att förklara avtalet ogiltigt. Käromålet ska därför ogillas.