NJA 2020 s. 858
Bestämmande av sanktionsavgift vid marknadsmanipulation (I–III).
I
Stockholms tingsrätt
Finansinspektionen väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot M.J. och yrkade att han skulle betala en sanktionsavgift om 70 000 kr samt anförde följande.
M.J. har på värdepappersmarknaden i Stockholm den 29 maj 2017 handlat aktier i bolaget A Uni-light LED AB.
Tre av M.J:s handelsordrar har lett till att transaktioner utförts med en enda aktie på ett sätt som har gett eller kan förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien.
Lagrum: 5 kap. 1 § 2 samt 6 och 21 §§ lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och artikel 12.1 a i och 15 i marknadsmissbruksförordningen (EU) nr 596/2014.
M.J. medgav att han genomfört de aktuella transaktionerna men bestred yrkandet.
Parterna angav följande grunder.
Finansinspektionen
M.J. har överträtt förbudet mot marknadsmanipulation. Hans agerande uppfyller inte förutsättningarna för legitima skäl och godtagen marknadspraxis. M.J. ska därför betala den sanktionsavgift som Finansinspektionen har yrkat.
M.J.
Han har inte varit medveten om att de aktuella transaktionerna varit otillåtna och det var inte hans avsikt att försöka vilseleda aktiemarknaden genom dessa.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Joakim Munther) anförde i dom den 14 september 2018 följande.
DOMSKÄL
Av artiklarna 12.1 a i och 15 i EU:s marknadsmissbruksförordning (MAR) framgår att utförandet av en transaktion som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument är marknadsmanipulation och att det är otillåtet. Det räcker således med att transaktionen, när den genomfördes, kunde förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris. Det krävs inte uppsåt för att en överträdelse av MAR ska kunna konstateras. Det finns ett undantag från förbudet mot marknadsmanipulation, dvs. om personen kan visa att transaktionen har utförts av legitima skäl och i enlighet med godtagen marknadspraxis. Finansinspektionen har dock inte etablerat någon godtagen marknadspraxis enligt artikel 13 i MAR och undantaget är därmed inte tillämpligt i aktuellt fall.
En viktig signal till marknaden är det senast betalda priset på en aktie. Av utredningen framgår att M.J. har genomfört tre köp med en aktie och därigenom höjt ”senast betalt” med mellan 3,12 och 13,79 procent. Handelsmönstret som kan utläsas av M.J:s orderläggning den aktuella dagen talar för att han har haft ett syfte med de ifrågasatta transaktionerna som är att sälja av del av sitt egna innehav till ett högre pris än som annars hade varit möjligt.
M.J. har anfört att han inte var medveten om att hans agerande var otillåtet. M.J. har dock vid den aktuella tidpunkten fått del av de allmänna bestämmelserna för aktiehandeln från Nordnet Bank AB där det framgår att marknadsmanipulation inte är tillåtet. Genom avtalet med Nordnet Bank AB är M.J. bunden av att känna till och följa handelsplatsernas regler. M.J. får åtminstone anses ha varit oaktsam inför det faktum att transaktionerna var otillåtna och har därför överträtt förbudet mot marknadsmanipulation i MAR.
Finansinspektionen har gjort gällande att M.J., då han genomfört transaktioner i strid mot förbudet mot marknadsmanipulation, ska åläggas att betala en sanktionsavgift med stöd av 5 kap. 3 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (KompL). Sanktionsavgiften kan, enligt 5 kap. 6 § första stycket 2 KompL, bestämmas till högst 5 miljoner euro. När sanktionsavgiftens storlek ska fastställas, följer Finansinspektionen 5 kap. 18 § KompL. Där föreskrivs att särskild hänsyn ska tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska även tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Därutöver ska Finansinspektionen beakta försvårande och förmildrande omständigheter. Avslutningsvis ska Finansinspektionen ta hänsyn till den berörda personens finansiella ställning och den vinst som har erhållits.
Tingsrätten konstaterar att M.J. på grund av att han har genomfört tre köp med en aktie i syfte att höja värdet på det egna innehavet av aktier i bolaget ska betala en sanktionsavgift om inte överträdelserna kan anses vara ringa, ursäktliga eller om det finns särskilda skäl. Av förarbetena framgår bland annat att med ringa överträdelse bör förstås överträdelser som framstår som bagatellartade. Ingripande behöver inte heller ske om överträdelsen är ursäktlig. Så skulle t.ex. kunna vara fallet om det är uppenbart att överträdelsen begåtts av förbiseende. Vidare framgår även att Finansinspektionen får avstå från ingripande om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen kan användas exempelvis om det är fråga om att en underårig har överträtt marknadsmissbruksförordningen och det förefaller orimligt att besluta om en sanktion mot denne. Bestämmelsen kan också bli tillämplig om någon annan myndighet har beslutat om ingripande på ett sätt som innebär att dubbelprövningsförbudet hindrar ett nytt ingripande (prop. 2016/17:22 s. 391 f.).
Vad M.J. anfört innebär inte att överträdelserna kan betraktas som ursäktliga. Mot bakgrund av att det varit tre transaktionstillfällen samma dag med icke obetydliga kursökningar kan överträdelserna inte heller betraktas som ringa. M.J. har anfört att han riskerar att förlora sitt arbete om det fastställs att han har manipulerat aktiemarknaden. Någon närmare utredning om detta eller hans finansiella ställning i övrigt har inte getts in i målet. Det har inte framkommit några försvårande eller förmildrande omständigheter som ska beaktas vid bestämmandet av sanktionsavgiften. Det har inte heller framkommit särskilda skäl för att avstå från ingripandet. M.J. ska därför betala den sanktionsavgift som Finansinspektionen har yrkat.
DOMSLUT
M.J. ska betala en sanktionsavgift om 70 000 kr.
Svea hovrätt
M.J. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle befria honom från skyldigheten att betala en sanktionsavgift eller i vart fall bestämma avgiften till ett lägre belopp.
Finansinspektionen motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Katja Isberg Amnäs och tf. hovrättsassessorn Sofia Andersson, referent) anförde i dom den 27 december 2019 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är i huvudsak densamma i hovrätten som i tingsrätten. M.J. har i hovrätten åberopat viss skriftlig bevisning avseende hans ekonomiska förhållanden.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i frågan om M.J. har överträtt förbudet mot marknadsmanipulation i EU:s marknadsmissbruksförordning, nr 596/2014/EU. Hovrätten instämmer även i att överträdelsen inte är att betrakta som ringa eller ursäktlig och att M.J. ska åläggas att betala en sanktionsavgift.
Sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas utifrån överträdelsens allvar. M.J. har genomfört tre transaktioner med en enda aktie som har haft en kurspåverkan på mellan 3,12 och 13,79 procent. Transaktionerna utfördes under en klart begränsad tid under en och samma dag. Det saknas försvårande omständigheter som typiskt sett talar för en högre sanktionsavgift. Det har t.ex. inte påståtts att M.J. gjort en vinst genom sina transaktioner, att transaktionerna har påverkat stängningskursen eller att risken för en konkret påverkan på marknaden varit betydande. Det har inte heller framkommit att M.J. tidigare har varnats för liknande överträdelser. Sammantaget anser hovrätten att M.J:s överträdelse är, om än inte ringa, av ett mindre allvarligt slag.
Det finns inte någon utredning i målet som visar att M.J. kan antas förlora sitt arbete om han döms att betala en sanktionsavgift. Det saknas därför skäl att beakta detta i förmildrande riktning.
Hovrätten har i tidigare avgöranden bedömt att en överträdelses allvar normalt har motiverat en sanktionsavgift på 70 000 kr eller, i ett fall när stängningskursen har påverkats, 80 000 kr. Det har i dessa fall rört sig om personer som tidigare fått varningar för liknande beteenden eller gjort en vinst (se hovrättens dom den 10 juni 2019 i mål B 10698-18, och hovrättens domar den 20 november 2019 i mål B 2131-19 och B 3492-19). Eftersom M.J:s överträdelse framstår som klart mindre klandervärd än de angivna fallen ska sanktionsavgiften bestämmas till ett lägre belopp. Hovrätten anser sammantaget att överträdelsens allvar motiverar en sanktionsavgift på 50 000 kr.
Det som har framkommit om M.J:s finansiella ställning, bl.a. att han är försörjningsskyldig för ett barn och har vissa lån, innebär inte att det finns tillräckliga skäl för att sätta ned sanktionsavgiften. Sanktionsavgiften ska därför bestämmas till 50 000 kr. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att sanktionsavgiften bestäms till 50 000 kr.
Högsta domstolen
Finansinspektionen överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle bestämma att M.J. skulle betala en sanktionsavgift om 70 000 kr.
M.J. bereddes tillfälle att inkomma med svar men hördes inte av.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Cecilia Andgren, föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Inledning
Punkterna 1–3 motsvarar punkterna 1 och 2 i HD:s dom.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den sanktionsavgift som M.J. skulle betala sattes ned till 50 000 kr.
Finansinspektionen har i överklagande till HD bl.a. anfört att sanktionsavgiften bör bestämmas till ett högre belopp med hänsyn till överträdelsens art.
Prejudikatfrågan
Frågan i målet är hur sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas vid överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation genom handel med små volymer.
Rättslig reglering på området
Bestämmelser om marknadsmissbruk och marknadsmanipulation finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 57/2014 av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk.
Syftet med den unionsrättsliga regleringen är att säkerställa en väl fungerande värdepappersmarknad inom unionen och att harmonisera medlemsländernas regleringar på området. I regelverket betonas att en väl fungerande värdepappersmarknad är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och välstånd samt att missbruk i form av bl.a. marknadsmanipulation skadar finansmarknadens förtroende. Till följd därav innehåller förordningen ett förbud mot marknadsmanipulation i artikel 15.
Därutöver innehåller marknadsmissbruksdirektivet en minimireglering av straffrättsliga påföljder på området. I direktivet anges bl.a. att samtliga medlemsstater åtminstone måste införa straffrättsliga påföljder för de allvarligare fallen av marknadsmissbruk när dessa begås med uppsåt ( jfr artikel 3–5). Vidare framhålls i direktivet att det är viktigt att efterlevnaden av reglerna om marknadsmissbruk förbättras genom straffrättsliga påföljder och att dessa återspeglar en starkare form av avståndstagande jämfört med administrativa sanktioner (se skäl 6).
I övrigt följer av den EU-rättsliga regleringen att medlemsstaterna ska fastställa lämpliga sanktioner för att säkerställa att bestämmelserna efterlevs. Den närmare utformningen av sanktionssystemet har dock överlämnats till medlemsländerna att besluta om. Förordningen kräver emellertid att de administrativa sanktioner som införs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande ( jfr skäl 70 och 71).
I Sverige kompletteras bestämmelserna i förordningen genom lag (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kompletteringslagen). Den tidigare straffrättsliga regleringen vad gäller marknadsmissbruk har till följd av den EU-rättsliga regleringen numera upphävts och ersatts av lag (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk.
Genom dessa båda lagar, som trädde i kraft den 1 februari 2017, reformerades det svenska sanktionssystemet vad gäller marknadsmissbruk på så sätt att det, vid sidan av det straffrättsliga systemet, även infördes ett administrativt sanktionssystem.
Två parallella system
Införandet av även ett administrativt sanktionssystem motiverades i förar-betena bl.a. med att det annars var tveksamt om Sverige kunde uppfylla de krav som den EU-rättsliga regleringen ställer på medlemsstaterna i fråga om effektiva sanktioner. Eftersom förbudet mot marknadsmanipulation i artikel 15 inte innehöll något krav på vare sig uppsåt eller oaktsamhet ansågs överträdelser av förbudet således inte kunna hanteras enbart inom ramen för ett straffrättsligt förfarande (se prop. 2016/17:22 s. 98 f.).
Även det kriminaliserade området avseende marknadsmissbruk ändrades genom reformen och har numera avgränsats till uppsåtliga gärningar. Vidare har bl.a. ringa fall av marknadsmissbruk utmönstrats genom den nya strafflagen.
Den avkriminalisering som reformen inneburit motiverades i förarbetena bl.a. med att det straffbara området bör begränsas till de mest klandervärda överträdelserna och att det är effektivare att de oaktsamma och mindre allvarliga överträdelserna i stället hanteras inom ramen för ett administrativt sanktionssystem. Skälen angavs bl.a. vara att de subjektiva omständig-heterna i regel inte är lika framträdande vid administrativa sanktioner och att det kan innebära en effektivare process att utgå från objektiva faktorer (se a. prop. s. 98 ff.).
En särskild åtalsprövningsregel har dock införts i 3 kap. 2 § i den nya strafflagen som innebär att vissa former av uppsåtliga icke ringa fall av marknadsmanipulation, s.k. egenhandel, kan komma att hanteras inom ramen för det administrativa förfarandet. Denna ordning har motiverats med att den som ägnar sig åt den typen av beteende – dvs. handel som inte leder till någon förändring av det verkliga ägandet av ett finansiellt instrument – oftast har andra motiv än att vilseleda eller påverka marknaden och att straffvärdet för sådana gärningar i regel är relativt lågt (se a. prop. s. 108 f.).
Sanktionssystemet har vidare, bl.a. med hänvisning till sanktionsavgifternas straffrättsliga karaktär, utformats så att dubbla sanktioner inte ska förekomma för samma otillåtna agerande. Om en åklagare fattar beslut om att inleda förundersökning eller att väcka åtal så utgör detta ett hinder för ytterligare åtgärder från Finansinspektionens sida. På samma sätt utgör ett beslut om att utfärda ett sanktionsföreläggande ett slutligt hinder mot åtal ( jfr 3 kap. 11–14 §§ kompletteringslagen och 3 kap. 5–6 §§ strafflagen, se även a. prop. s. 102 ff.).
I praktiken avgörs ofta frågan om inom vilket system som en överträdelse ska hanteras, dvs. inom det straffrättsliga eller det administrativa, efter samråd mellan åklagaren och Finansinspektionen ( jfr 3 kap. 3–4 §§ strafflagen).
Ingripanden vid marknadsmanipulation
För det fall en överträdelse hanteras inom ramen för det administrativa förfarandet ska Finansinspektionen enligt 5 kap. 1 § kompletteringslagen ingripa mot bl.a. den som har överträtt förbudet mot marknadsmanipulation i artikel 15. Finansinspektionen får dock avstå från ingripanden om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, personen i fråga gör rättelse eller det annars finns särskilda skäl (17 §).
Den mest ingripande åtgärd som Finansinspektionen kan besluta om är sanktionsföreläggande ( jfr 3 §). Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om den sanktionsavgift som föreläggs personen. Om ett utfärdat sanktionsföreläggande inte godkänns får Finansinspektionen väcka talan vid Stockholms tingsrätt (21 §).
Av 6 § följer att sanktionsavgiften för en fysisk person som överträtt förbudet mot marknadsmanipulation som högst ska fastställas till det högsta av motsvarande 5 miljoner euro eller tre gånger den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av överträdelsen om beloppet går att fastställa ( jfr artikel 30.2 i i förordningen).
Allmänt om bestämmande av sanktionsavgiftens storlek
Av 5 kap. 18 § följer att när sanktionsavgiften ska fastställas så ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen.
Av 15 § följer att särskild hänsyn ska tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått samt till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet. Särskild hänsyn ska även tas till skador som uppstått och graden av ansvar hos den som har begått överträdelsen. Vidare ska enligt 16 § vissa försvårande och förmildrande omständigheter beaktas.
Av förarbetena framgår att omständigheterna i 15, 16 och 18 §§ endast är exemplifierande och att det ska göras en sammanvägd bedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Vid denna bedömning ska utgångspunkten vara de omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen (se prop. 2016/17:22 s. 222 ff. och s. 390, jfr även HFD 2019 ref. 72 p. 18–20).
Sanktionsavgifter vid marknadsmanipulation
Som framgår av punkten 20 innebär 5 kap. 6 § kompletteringslagen – som genomför artikel 30.2 i i förordningen – att sanktionsavgifter av betydande storlek kan utdömas vid överträdelser av förbudet mot marknadsmanipulation. Det måste dock beaktas att det i förordningen angivna maximibeloppet samt metoden för att bestämma sanktionsavgift är anpassad till även de uppsåtliga och allvarligaste formerna av marknadsmanipulation ( jfr artikel 12 och 30 i förordningen).
Av förordningen framgår också att betydligt lägre belopp än maximibeloppen får tillämpas på mindre allvarliga överträdelser och att en sanktions-avgift, även om den ska verka avskräckande, ska vara proportionerlig i förhållande till överträdelsen i fråga (se bl.a. skälen 70 och 71 i förordningen, jfr även a. prop. s. 219 f.).
Därtill kommer att det svenska sanktionssystemet vad avser marknadsmissbruk är uppbyggt kring tanken att det är de mindre allvarliga och de oaktsamma överträdelserna som ska hanteras inom ramen för det administrativa förfarandet. En ordning som innebär att det utdöms sanktionsavgifter som uppfattas som strängare än de straffrättsliga påföljderna skulle således riskera att systemets legitimitet kan ifrågasättas.
I förarbetena har betonats att det i sig måste anses betydligt mer ingripande att dömas för ett brott än att påföras en administrativ sanktion. En administrativ sanktion har därför ansetts kunna uppgå till betydligt högre belopp än vad den sammanlagda dagsboten vid en påföljd om villkorlig dom förenad med dagsböter skulle ge. Även om det inte kan göras en direkt jämförelse endast utifrån de ekonomiska konsekvenserna av en straffrättslig påföljd respektive administrativ sanktion får sanktionsavgifterna emellertid inte utdömas till så höga belopp att systemet uppfattas som orättvist. Systemets utformning bör således få återverkningar på sanktionsavgifternas storlek ( jfr p. 14, se även skäl 6 i direktivet och a. prop. s. 226).
Bestämmande av sanktionsavgift vid handel med små volymer
Frågan blir då hur sanktionsavgiften ska bestämmas för en fysisk person som har gjort sig skyldig till en överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation genom otillåten handel med små volymer.
Handel med små volymer av aktier, s.k. enpetare, utgör tillsammans med egenhandel en av de vanligaste formerna av marknadsmanipulation. Exempel på handel med små volymer är att någon lägger en handelsorder som syftar till att påverka kursbildningen utan att kursrörelsen motsvarar en verklig förändring av utbudet eller efterfrågan på aktien. Genom agerandet påverkas viktig information som sedan ligger till grund för köp- och säljbeslut hos andra aktörer på marknaden.
Då sanktionsavgiftens storlek ska bedömas med utgångspunkt i de omständigheter som är hänförliga till överträdelsens art och varaktighet är det främst de objektiva omständigheterna som får betydelse vid bestämmande av sanktionsavgiften (se a. prop. s. 223 f.). Detta innebär att det bl.a. får betydelse vilka potentiella och konkreta effekter det aktuella agerandet har haft eller kan förväntas få på det finansiella systemet, vilket i sin tur medför att det är av betydelse vilken typ av agerande som regelöverträdelsen består i.
Marknadsmanipulation genom handel med små volymer utgör ett störningsmoment på värdepappersmarknaden och utgör således en risk för marknadens integritet. Denna typ av överträdelse är i regel allvarligare än exempelvis s.k. egenhandel ( jfr p.15) då handel med enstaka aktier mer sällan har andra syften än att just påverka prisbilden. Agerandet tillhör dock – i normalfallet – inte någon av de allvarligare och mer avancerade formerna av marknadsmanipulation.
Finansinspektionen har inte tagit fram några riktlinjer för hur sanktionsavgifter vid marknadsmanipulation ska bestämmas. Däremot har Finansinspektionen framhållit att domstolarna vid handel med mindre volymer har dömt ut sanktionsavgifter mellan 40 000–140 000 kr. Att utdöma sanktioner inom detta intervall framstår, med hänsyn till vad som anförs i punkterna 24–27 och 31, i sig som en rimlig utgångspunkt. I normalfallet bör dock sanktionsavgiften bestämmas till ett belopp i den lägre delen av detta spann.
Omständigheterna hänförliga till överträdelsen
Vid fastställande av sanktionsavgiften måste de enskilda omständig-heterna kring överträdelserna alltid beaktas ( jfr p. 23). Det sagda innebär att det vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek vid handel med små volymer bl.a. får betydelse om det framkommit att transaktionerna har haft en tydligt påvisbar effekt på t.ex. referenspriset av en aktie eller att transaktion-erna har utförts vid en tidpunkt då det finansiella systemet är särskilt påverkbart ( jfr artikel 12.2 b i förordningen).
I fråga om varaktighet gäller att flera överträdelser, som har begåtts under en längre tid i regel måste anses mer klandervärda än överträdelser som endast har skett vid ett och samma tillfälle. Rör det sig om ett större antal överträdelser under en längre tid kan det antas att detta har haft en allvarligare inverkan på det finansiella systemet ( jfr a. prop. s. 390).
Utöver det nu sagda är andra faktorer som kan påverka överträdelsens allvar om det har förelegat en konkret risk för skada eller om skada uppkommit för någon annan till följd av överträdelsens upplägg ( jfr a. prop. s. 390).
Dessutom ska det vid bedömningen av själva överträdelsen även tas hänsyn till graden av ansvar hos den som begått överträdelsen. Att graden av ansvar ska beaktas när så är lämpligt följer av artikel 31.1 b i förordningen. Förordningen ger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed.
I förarbetena till kompletteringslagen har dock anförts att med uttrycket avses att en person kan vara mer eller mindre ansvarig för en överträdelse och ha en omfattande eller mer begränsad kännedom om de omständigheter som utgör överträdelsen (se a. prop. s. 223). Frågan är då vilken betydelse det ska få att en överträdelse har begåtts uppsåtligen eller med hög grad av risktagande vid bestämmandet av sanktionsavgift.
En ordning som innebär att de subjektiva rekvisiten får en alltför framträdande betydelse i sanktionsavgiftsprocessen riskerar att äventyra den eftersträvade effektiviteten ( jfr p. 14). Även rättssäkerhetsaspekter talar emot en sådan ordning. Lagstiftaren synes inte heller ha avsett att prövningen i det administrativa systemet ska innefatta denna typ av mer komplicerade bedömningar ( jfr a. prop. s. 236 f.).
När det gäller överträdelser av förbudet mot marknadsmanipulation måste det dessutom beaktas att det är just det subjektiva rekvisitet som skiljer det kriminaliserade området från det agerande som ska bedömas inom ramen för det administrativa förfarandet. Det subjektiva rekvisitet har således redan beaktats vid valet av sanktionssystem, vilket talar emot att tillmäta detta betydelse i höjande riktning ( jfr p. 13–15). Att höja en sanktionsavgift därför att en person agerat med uppsåt eller till följd av hög grad av risktagande kan därför inte anses förenligt med det valda sanktionssystemet.
Genom ”graden av ansvar” ges dock en möjlighet att i lindrande riktning beakta om en överträdelse utgjorts av ett beteende som på grund av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars. Om det inte framkommer någon omständighet som tyder på att den enskilda haft kännedom om omständigheterna kring överträdelsen kan detta därför medföra att det påförs en lägre sanktionsavgift än vad som annars skulle vara fallet ( jfr a. prop. s. 226 f., jfr även SOU 2014:46 s. 311 och prop. 2013/14:228 s. 24).
Sammantaget innebär det ovan sagda att enstaka överträdelser genom handel med små volymer, som har utförts utan någon större påverkan på t.ex. priset, i regel kan anses som mindre allvarliga än normalfallet. Om det däremot t.ex. framkommer att transaktionerna har utförts i anslutning till stängning av börsen eller om det genom agerandet har satts ett nytt högre beständigt referenspris kan detta innebära att överträdelsen ändå inte ska anses vara mindre allvarlig.
Detsamma gäller om den enskilde t.ex. har varnats av den handelsplats där handeln skett eller om vederbörande fått sitt aktiekonto spärrat på grund av liknande beteenden. Bl.a. sådana omständigheter kan nämligen indikera att den ansvarige inte har haft en sådan låg kännedom om omständigheterna kring överträdelsen som bör krävas för att överträdelsen ska anses mindre allvarlig.
Slutligen bör det med hänsyn till vad som anges i punkterna 28–32 endast i undantagsfall bli aktuellt att utdöma sanktionsavgifter i den översta delen av intervallet i punkten 32. Sanktionsavgifter av sådan storlek bör t.ex. komma ifråga om överträdelserna ägt rum under en lång tid och med en mer påtaglig påverkan på aktiens pris. Detsamma gäller om agerandet har lett till en mer betydande skada eller vinst.
Omständigheter som inte är hänförliga till överträdelsen
Även om omständigheterna kring överträdelsen utgör utgångspunkten för bedömningen kan det slutliga utfallet påverkas av faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen.
Till sådana omständigheter hänförs bl.a. den fysiska personens finansiella ställning (18 §), tidigare överträdelser, den fysiska personens agerande efter att agerandet har avslöjats samt yrkesmässiga men till följd av överträdelsen (16 §).
När det gäller den ansvariges finansiella ställning avses bl.a. den fysiska personens årsinkomst (artikel 31.1 c i förordningen). Även andra ekonomiska förhållanden avses, såsom t.ex. familjesituation eller underhålls-skyldighet samt även den ansvariges förmögenhetsförhållanden. Därtill kan även eventuell vinst eller de kostnader som undvikits på grund av överträdelsen beaktas (se prop. 2016/17:22 s. 224).
Bedömningen i detta fall
M.J. har utfört tre transaktioner med mindre volymer som har påverkat det senaste betalda priset för den aktuella aktien med upp till 13,79 procent. Transaktionerna utfördes under en klart begränsad tid under en och samma dag. Det har inte heller framkommit att han t.ex. skulle ha varnats för liknande beteenden tidigare eller att hans agerande exempelvis inneburit att han satt ett beständigt referenspris.
Då överträdelsen har bestått i endast ett fåtal transaktioner, utan någon större påverkan på det finansiella systemet, är hans agerande vid en sammantagen bedömning att betrakta som mindre klandervärt än normalt.
Det har inte framkommit några omständigheter i övrigt som bör påverka sanktionsavgiftens storlek.
Vid en sammantagen bedömning anser HD därför att den sanktionsavgift som M.J. ska betala ska bestämmas till 50 000 kr. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD ( justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson, Dag Mattsson, Ulrik von Essen och Johan Danelius, referent) meddelade den 11 november 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund och frågan i målet
Finansinspektionen utfärdade ett sanktionsföreläggande mot M.J. för överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation. Överträdelsen bestod i att han lagt tre handelsordrar som lett till att transaktioner utförts med en aktie på ett sätt som gett eller kunde förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien.
Efter att M.J. motsatt sig föreläggandet väckte Finansinspektionen talan vid tingsrätten med yrkande att M.J. skulle betala 70 000 kr i sanktionsavgift. Tingsrätten biföll yrkandet. Hovrätten har satt ned sanktionsavgiften till 50 000 kr.
Målet i HD gäller frågan om sanktionsavgiftens storlek.
Den rättsliga regleringen av marknadsmanipulation
Den EU-rättsliga regleringen
Bestämmelser om marknadsmanipulation och vissa andra former av marknadsmissbruk finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk samt i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr 2014/57 av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk. Med marknadsmanipulation avses bl.a. att utföra en transaktion eller lägga en handelsorder som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument (artikel 12 i förordningen och artikel 5 i direktivet). Förordningen innehåller ett förbud mot marknadsmanipulation (artikel 15).
Direktivet innehåller en minimireglering av straffrättsliga påföljder för överträdelser av reglerna om marknadsmissbruk. I artiklarna 5 och 7 anges att medlemsstaterna måste införa straffrättsliga påföljder åtminstone för de allvarligare fallen av marknadsmissbruk när dessa begås med uppsåt. I övrigt överlämnas det till medlemsstaterna att fastställa lämpliga sanktioner för att säkerställa att bestämmelserna efterlevs. De sanktioner som införs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (se skäl 70 och 71 i förordningen samt artikel 7 i direktivet).
Det kompletterande svenska sanktionssystemet
I Sverige kompletteras bestämmelserna i förordningen genom lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kompletteringslagen). Den svenska straffrättsliga regleringen finns i lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden. Genom dessa båda lagar reformerades det svenska sanktionssystemet vad gäller marknadsmissbruk på så sätt att det vid sidan av det straffrättsliga systemet infördes ett administrativt sanktionssystem.
Den sanktionsväxling som reformen innebar motiverades i förarbetena bl.a. med att det straffbara området borde vara begränsat till de mest klandervärda överträdelserna och att det är effektivare att de oaktsamma och mindre allvarliga överträdelserna i stället hanteras inom ramen för ett administrativt sanktionssystem. Det framhölls att administrativa sanktioner är en sanktionsform där det subjektiva rekvisitet inte är lika framträdande och att det kan innebära en effektivare process att utgå från objektiva omständigheter. (Se prop. 2016/17:22 s. 98 ff.)
Sanktionssystemet har utformats så att dubbla sanktioner inte ska förekomma för samma otillåtna agerande. Finansinspektionen och åklagare förutsätts sålunda samarbeta i utredningar om marknadsmanipulation så att en och samma överträdelse inte riskerar att prövas i både det straffrättsliga och det administrativa systemet. Ett beslut från Finansinspektionen om att utfärda ett sanktionsföreläggande utgör hinder mot åtal. (Se 3 kap. 13 och 14 §§ kompletteringslagen samt 3 kap. 1–6 §§ lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden.)
För det fall en överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation hanteras inom ramen för det administrativa förfarandet kan Finansinspektionen ingripa med olika åtgärder, varav sanktionsföreläggande är den mest ingripande (se 5 kap. 1–3 §§ kompletteringslagen). Under vissa förutsättningar, bl.a. om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, får Finansinspektionen helt avstå från ingripande (17 §). Om ett utfärdat sanktionsföreläggande inte godkänns, får Finansinspektionen väcka talan vid Stockholms tingsrätt (21 §).
Sanktionsavgiftens storlek
I 5 kap. 6 § kompletteringslagen anges att sanktionsavgiften för en fysisk person som har överträtt förbudet mot marknadsmanipulation som högst ska fastställas till det högsta av antingen ett belopp som motsvarar 5 miljoner euro eller ett belopp som motsvarar tre gånger den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av överträdelsen. De angivna maximibeloppen härrör från förordningen (artikel 30.2) och tar där sikte även på de uppsåtliga och allvarligaste formerna av marknadsmanipulation, insiderhandel och olagligt röjande av insiderinformation. Beloppen ger därför begränsad ledning när det gäller att bedöma vad som är en lämplig nivå på sanktionsavgifter för sådana oaktsamma och mindre allvarliga överträdelser som i det svenska systemet hanteras i administrativ ordning.
Med hänsyn till att det svenska systemet förutsätter att de mest klandervärda överträdelserna hanteras i straffrättslig ordning är det för systemets legitimitet angeläget att de sanktionsavgifter som påförs i det administrativa förfarandet inte uppfattas som strängare än de straffrättsliga påföljderna. Vid denna jämförelse ska emellertid beaktas att det i sig måste anses klart mer ingripande att dömas för ett brott än att påföras en administrativ sanktion. Det har därför ansetts att en sanktionsavgift bör kunna uppgå till ett betydligt högre belopp än vad det sammanlagda bötesbeloppet uppgår till när påföljden bestäms till villkorlig dom förenad med dagsböter (se a. prop. s. 226).
Omständigheter av betydelse för sanktionsavgiftens storlek
Överträdelsens allvar och graden av ansvar
När sanktionsavgiftens storlek bestäms ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. (Se 5 kap. 15 och 18 §§ kompletteringslagen samt artikel 31.1 a och b i förordningen.)
För bedömningen av en överträdelses allvar har det betydelse om överträdelsen har haft en tydligt påvisbar effekt på det pris som har betalats för det ifrågavarande finansiella instrumentet. I förekommande fall bör också antalet transaktioner som överträdelsen har innefattat beaktas och om transaktionerna har utförts vid en tidpunkt då det finansiella systemet är särskilt påverkbart ( jfr artikel 12.2 b i förordningen).
Skaderekvisitet tar framför allt sikte på sådana förluster som tredje man kan drabbas av genom att han eller hon, som en konsekvens av marknadsmanipulationen, betalar mer än ett marknadsmässigt pris för det finansiella instrumentet.
Eftersom prövningen i det administrativa systemet inte är tänkt att innefatta några mer ingående bedömningar av subjektiva omständigheter ( jfr p. 7 och a. prop. s. 236 f.), bör bedömningen av graden av ansvar i detta sammanhang främst ta sikte på om det föreligger några särskilda objektiva omständigheter som gör att överträdelsen är att betrakta som mer respektive mindre klandervärd än annars. I begränsad utsträckning bör emellertid också oaktsamheten i det enskilda fallet kunna vägas in i bedömningen. Ett exempel på när graden av ansvar får anses särskilt hög är när den som har genomfört de otillåtna transaktionerna tidigare har varnats av den handelsplats där handeln skett eller har fått sitt värdepapperskonto spärrat på grund av liknande beteenden. Den som under sådana förhållanden genomför ytterligare transaktioner av detta slag bör förstå att detta kan vara otillåtet.
Försvårande och förmildrande omständigheter
Utöver sådana omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått denna tidigare har begått en överträdelse, varvid särskild vikt ska fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan dem (se 5 kap. 16 och 18 §§ kompletteringslagen samt artikel 31.1 f i förordningen). Av rättssäkerhetsskäl bör endast sådana tidigare överträdelser som har lett till ett godkänt sanktionsföreläggande eller en lagakraftvunnen dom beaktas i detta sammanhang.
I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen i väsentlig utsträckning har underlättat utredningen genom ett aktivt samarbete, har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas eller förorsakats men till följd av att han eller hon på grund av överträdelsen blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning (se 5 kap. 16 och 18 §§ samt artikel 31.1 e och g i förordningen). För att omständigheter av det sistnämnda slaget ska kunna påverka avgiftens storlek bör det krävas att de uppgifter som lämnas är konkreta och att de yrkesmässiga konsekvenser som görs gällande framstår som plausibla.
Finansiell ställning m.m.
Särskild hänsyn ska också tas till den berörda personens finansiella ställning och den vinst som personen eller någon annan gjort till följd av regelöverträdelsen (se 5 kap. 18 § kompletteringslagen samt artikel 31.1 c och d i förordningen). Med finansiell ställning avses i fråga om fysiska personer både inkomst och andra förhållanden av betydelse för ekonomin, såsom förmögenhet, lån och underhållsskyldighet. Det är endast om den finansiella ställningen är påtagligt svag som den bör påverka avgiftens storlek.
Samlad bedömning
De omständigheter som anges i lagen är endast exemplifierande. Det ska alltid göras en sammanvägd bedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Vid denna bedömning ska utgångspunkten vara sådana objektiva omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen.
Avgiftsnivån vid handel med små volymer
Handel med små volymer av aktier utgör en av de vanligaste formerna av marknadsmanipulation. Ett typfall är att någon lägger en begränsad handelsorder på en enstaka aktie för att på så sätt påverka kursen utan att denna kursrörelse motsvarar en verklig förändring av utbudet eller efterfrågan på aktien. Genom sådana s.k. enpetare påverkas information som sedan ligger till grund för köp- och säljbeslut hos andra aktörer på marknaden.
Marknadsmanipulation av detta slag utgör ett störningsmoment på värdepappersmarknaden och innebär därmed en risk för marknadens integritet. Denna typ av överträdelse är i regel allvarligare än t.ex. egenhandel, dvs. att någon handlar finansiella instrument med sig själv, som är en annan vanlig form av marknadsmanipulation. Handel med små volymer tillhör dock i normalfallet inte någon av de allvarligare formerna av marknadsmanipulation. I målet har det framkommit att sanktionsavgiften vid handel med mindre volymer, såväl i Finansinspektionens sanktionsförelägganden som i domstolarnas domar, ofta ligger i intervallet 40 000–140 000 kr och att 70 000 kr utgör ett slags normalbelopp.
Den praxis som sålunda har etablerats får på ett rimligt sätt anses återspegla allvaret i överträdelser av detta slag. Sanktionsavgifter på dessa nivåer får också anses svara mot EU-rättens krav. En lämplig utgångspunkt kan därmed vara att sanktionsavgiften vid denna typ av marknadsmanipulation ska bestämmas inom det angivna intervallet. För att sedan fastställa var inom detta intervall som avgiften i det enskilda fallet bör bestämmas – eller om det undantagsvis finns skäl att bestämma avgiften till ett belopp utanför detta intervall – får det göras en helhetsbedömning med utgångspunkt i vad som anges i 5 kap. 15, 16 och 18 §§ kompletteringslagen samt artikel 31 i förordningen (se p. 12–19).
Bedömningen i detta fall
M.J. har under en och samma dag utfört tre transaktioner med en enstaka aktie. Transaktionerna har påverkat det senaste betalda priset för aktien med upp till 13,79 procent men de har, såvitt framkommit, inte lett till etablering av ett referenspris eller någon annan bestående påverkan på prisbilden.
Utredningen visar inte att M.J. tidigare har varnats för ett liknande beteende eller att det föreligger några andra särskilda omständigheter som påverkar graden av ansvar.
Det finns inte tillräckligt stöd för ett antagande att M.J., vilket han har hävdat, riskerar att förlora sitt arbete som en följd av överträdelsen. Inte heller i övrigt föreligger det några sådana förmildrande eller försvårande omständigheter som enligt 5 kap. 16 § kompletteringslagen ska påverka sanktionsavgiftens storlek.
Såvitt framkommit har varken M.J. eller någon annan gjort någon vinst till följd av regelöverträdelsen. Det som har framkommit om hans finansiella ställning – bl.a. att han har en fast inkomst, vissa lån och försörjningsplikt för ett barn – medför inte att sanktionsavgiften ska sänkas.
Vid en samlad bedömning finner HD inte skäl att avvika från den sanktionsavgift som normalt tillämpas vid marknadsmanipulation genom handel med små volymer. Avgiften bör alltså bestämmas till 70 000 kr. Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att den sanktionsavgift som M.J. ska betala bestäms till 70 000 kr.
II
Stockholms tingsrätt
Finansinspektionen väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot N.D. och yrkade att han skulle betala en sanktionsavgift om 100 000 kr samt anförde följande.
N.D. har på värdepappersmarknaden i Stockholm den 2 juni 2017 handlat aktier i bolaget Challenger Mobile AB (publ.) (CHAL B).
Fyra av N.D:s köp har, med hänsyn till att N.D. samtidigt försökt sälja mycket stora volymer, lett till att transaktioner utförts med en enda aktie eller ett fåtal aktier på ett sätt som har gett eller kan förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien.
N.D. medgav att han hade genomfört de aktuella köpen och ifrågasatte inte att han samtidigt hade försökt sälja större volymer av samma aktie men han motsatte sig att betala sanktionsavgift.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Anne Wartin) anförde i dom den 29 januari 2019 följande.
DOMSKÄL
Marknadsmanipulation enligt EU:s marknadsmissbruksförordning (MAR)
Av artiklarna 12.1 a i och 15 i MAR framgår att utförandet av en transaktion som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på ett finansiellt instrument är marknadsmanipulation och att det är otillåtet. Det räcker således med att transaktionen, när den genomfördes, kunde förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris. Till skillnad mot den straffrättsliga regleringen är uppsåt inte en förutsättning för att en överträdelse av MAR ska föreligga. Undantag från förbudet gäller om den som inlett transaktionen kan påvisa att den har utförts av legitima skäl och stämmer överens med godtagen marknadspraxis som fastställts på visst sätt.
En viktig signal till aktiemarknaden är det senast betalda priset på en aktie. N.D. har bedrivit en omfattande handel med aktier i bolaget Challenger Mobile AB (”CHAL B”). Av utredningen och N.D:s egna uppgifter framgår att han har genomfört de transaktioner på värdepappersmarknaden som är beskrivna i Finansinspektionens stämningsansökan. Av avslutslistan framgår att de aktuella köpen inneburit en kurspåverkan i form av ökningar om 2,82 respektive 4,22 procent beträffande värdet ”senast betalt”. Samtidigt framgår det att N.D. försökt sälja stora volymer av samma aktie. Hans agerande talar för att han inte haft något egentligt köpintresse utan avsikten med de omstridda transaktionerna har varit att underlätta hans försäljning. Genom transaktionerna har marknaden fått felaktiga signaler om att det fanns ett köptryck avseende aktien, trots att det egentligen bara var N.D. som ville sälja ett större aktieinnehav. Hans transaktioner kan inte anses ha varit kommersiellt betingade. Det N.D. har anfört föranleder ingen annan bedömning. Undantaget från förbudet mot marknadsmanipulation är inte tillämpligt. N.D. har inte påvisat att transaktionerna har utförts av legitima skäl och Finansinspektionen har som behörig myndighet inte etablerat någon godtagen marknadspraxis enligt artikel 13 i MAR.
Tingsrättens överväganden har lett fram till att N.D. har genomfört köp som har gett eller kan förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler i fråga om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien och hans agerande har därmed utgjort marknadsmanipulation enligt artikel 12.1 a MAR.
Sanktionsavgift
Eftersom N.D. har genomfört transaktioner i strid mot förbudet mot marknadsmanipulation ska han betala en sanktionsavgift om inte överträdelserna kan betraktas som ringa, ursäktliga eller det finns särskilda skäl. Mot bakgrund av kursökningarna som inträffade och att det har varit fråga om fyra transaktioner, kan överträdelsen inte betraktas som bagatellartad eller ringa. Det har inte framkommit särskilda skäl för att avstå ingripande och det finns inget som talar för att överträdelsen begåtts av förbiseende eller på sådant sätt att den kan betraktas som ursäktlig. Han ska därför betala en sanktionsavgift för överträdelsen.
Av 5 kap. 18 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning framgår att när sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska även tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Därutöver ska beaktas försvårande och förmildrande omständigheter samt den berörda personens finansiella ställning och den vinst som har erhållits.
Finansinspektionen har anfört att myndigheten utfärdat drygt 50 sanktionsförelägganden beträffande handel med små volymer. Av dessa har mer än hälften godkänts. Sanktionsavgifterna som har godkänts har enligt myndigheten varierat mellan 40 000 och 150 000 kr. I de ärenden som hamnat i det lägre intervallet har Finansinspektionen beaktat olika förmildrande omständigheter, som t.ex. en svag finansiell ställning eller att personen i fråga självmant uppmärksammat inspektionen på överträdelsen.
Finansinspektionen har inledningsvis förelagt N.D. att betala 140 000 kr i sanktionsavgift men har vid tingsrätten stannat vid och begärt att han ska betala 100 000 kr i sanktionsavgift, som myndigheten anser är en proportionerlig och samtidigt avskräckande nivå.
När det gäller sanktionsavgiftens storlek beaktar tingsrätten följande. Av utredningen i målet framgår att N.D. under 2014 respektive 2016 har fått två varningar från Avanza Bank AB om att hans dåvarande handel kunde uppfattas som marknadsmissbruk och att handeln kunde vara straffbar. Av varningen från 2014 framkommer att N.D:s konto blivit spärrat. Av varningen som N.D. fick under 2016 framkommer att handeln som han då bedrev avsåg ett likadant beteende som han nu uppvisat. N.D. har alltså varit medveten om att hans beteende på marknaden är att uppfatta som marknadsmissbruk.
N.D. har genom avtalet med Avanza Bank AB känt till handelsplatsens regler, bland annat att transaktioner utan kommersiellt syfte är otillåtet, samt att han har varit bunden att följa dessa. Det följer av praxis att han får anses ha varit i vart fall oaktsam inför det förhållandet att transaktionerna var otillåtna (Svea hovrätt, dom den 29 augusti 2013, mål B 354-13). Med anledning av de tidigare varningarna anser tingsrätten att han har varit medvetet oaktsam när han genomförde de aktuella transaktionerna. Hans oaktsamhet gränsar till likgiltighetsuppsåt. Graden av ansvar talar därför för en högre nivå på sanktionsavgiften.
Som förmildrande omständighet kan N.D:s finansiella ställning beaktas. Hans inkomst är låg då han endast lever på aktivitetsbidrag. Av åberopat utdrag framgår dock att marknadsvärdet på innehavet på hans depå uppgår till 426 975 kr. N.D. har anfört att innehavet i praktiken inte är värt mer än 200 000 kr. Han har hävdat att det är det pris han skulle få om han sålde innehavet idag. Mot bakgrund av det åberopade utdraget anser dock tingsrätten att N.D. inte kan anses befinna sig i en svag finansiell ställning, även om hans inkomster är låga. Några andra förmildrande omständigheter föreligger inte.
Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att N.D. ska betala den sanktionsavgift som Finansinspektionen har yrkat.
DOMSLUT
N.D. ska betala en sanktionsavgift om 100 000 kr.
Svea hovrätt
N.D. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle befria honom från skyldigheten att betala en sanktionsavgift eller i vart fall bestämma avgiften till ett lägre belopp.
Finansinspektionen motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, hovrättsrådet Agneta Munther och tf. hovrättsassessorn Dennis Andreev, referent) anförde i dom den 20 november 2019 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Finansinspektionen har i hovrätten, utöver den bevisning som lagts fram i tingsrätten, åberopat en avslutslista avseende aktuell aktie och nya uppgifter om N.D:s finansiella tillgångar.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att N.D:s agerande har utgjort marknadsmanipulation enligt art. 12 MAR. Frågan är därmed hur sanktionsavgiften ska bestämmas. Vid denna bedömning beaktar hovrätten följande. Det har rört sig om fyra transaktioner vilka har påverkat det senast betalda priset för den aktuella aktien med upp till 4,22 procent. Samtliga transaktioner ägde rum under en och samma dag. N.D:s agerande har inte påverkat stängningskursen ( jfr hovrättens dom den 10 juni 2019 i mål B 10698-18). Med hänsyn till de varningar han tidigare meddelats måste N.D. ha förstått att agerandet inte var tillåtet. Med beaktande av samtliga dessa omständigheter anser hovrätten att sanktionsavgiften som utgångspunkt ska bestämmas till 70 000 kr. Det som har framkommit om N.D:s finansiella ställning, nämligen att han saknar inkomst men har ett depåinnehav motsvarande mellan 200 000 och 300 000 kr, medför inte att avgiften ska sänkas. Sanktionsavgiften ska därför bestämmas till 70 000 kr. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att den sanktionsavgift som N.D. ska betala bestäms till 70 000 kr.
Högsta domstolen
Båda parter överklagade hovrättens dom.
N.D. yrkade att HD skulle befria honom från skyldigheten att betala en sanktionsavgift eller i vart fall bestämma avgiften till ett lägre belopp.
Finansinspektionen yrkade att HD skulle bestämma att N.D. skulle betala en sanktionsavgift om 100 000 kr.
Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–3 motsvarar punkterna 1 och 2 i HD:s dom.
Finansinspektionen har i överklagande till HD anfört bl.a. att sanktionsavgiften bör bestämmas till ett högre belopp eftersom N.D. varit i hög grad ansvarig för överträdelserna då han får anses ha haft en mycket god kännedom om de omständigheter som utgjort överträdelsen. N.D. har å sin sida gjort gällande att sanktionsavgiften är orimligt hög och att den i vart fall bör sättas ned på grund av hans finansiella ställning.
Prejudikatfrågan
Frågan i målet är således hur sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas vid överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation genom handel med små volymer.
Punkterna 6–46 (med tillhörande rubriker) överensstämmer med punkterna 6–46 i betänkandet i målet under I.
Bedömningen i det aktuella fallet
N.D. har utfört fyra transaktioner med en mindre volym aktier, vilket har påverkat det senaste betalda priset för den aktuella aktien med upp till 4,22 procent. Han har tidigare varnats och hans konto har spärrats för liknande beteenden och han har även försökt sälja en större volym av samma aktie i samband med sina transaktioner.
Även om det har rört sig om ett fåtal transaktioner, som har utförts under en och samma dag, är hans agerande vid en sammantagen bedömning inte att betrakta som mindre allvarligt.
Det som har framkommit om N.D:s finansiella ställning, nämligen att han saknar inkomst men har ett betydande depåinnehav, medför inte att sanktionsavgiften ska sänkas. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som bör påverka sanktionsavgiftens storlek.
Vid en sammantagen bedömning anser HD därför att den sanktionsavgift som N.D. ska förpliktas att betala ska bestämmas till 70 000 kr. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 11 november 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund och frågan i målet
Finansinspektionen utfärdade ett sanktionsföreläggande mot N.D. för överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation. Överträdelsen bestod i att han vid fyra tillfällen hade genomfört aktieköp som lett till att transaktioner utförts med en aktie eller ett fåtal aktier på ett sätt som gett eller kunde förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien.
Efter att N.D. motsatt sig föreläggandet väckte Finansinspektionen talan vid tingsrätten med yrkande att N.D. skulle betala 100 000 kr i sanktionsavgift. Tingsrätten biföll yrkandet. Hovrätten har satt ned sanktionsavgiften till 70 000 kr.
HD har, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett angående överträdelserna, meddelat prövningstillstånd i frågan om sanktions-avgiftens storlek.
Punkterna 4–22 (med tillhörande rubriker) överensstämmer med punkterna 4–22 i HD:s dom i målet under I.
Bedömningen i detta fall
N.D. har under en och samma dag utfört fyra transaktioner med en eller ett fåtal aktier. Transaktionerna har påverkat det senaste betalda priset med upp till 4,22 procent men de har, såvitt framkommit, inte lett till etablering av ett referenspris eller någon annan bestående påverkan på prisbilden.
N.D. har tidigare varnats och hans konto har spärrats för liknande beteenden. Detta innebär att graden av ansvar får anses vara högre än annars.
Det föreligger inte några sådana förmildrande eller försvårande omständigheter som enligt 5 kap. 16 § kompletteringslagen ska påverka sanktionsavgiftens storlek.
Såvitt framkommit har varken N.D. eller någon annan gjort någon vinst till följd av regelöverträdelsen. Det som har framkommit om hans finansiella ställning – bl.a. att han saknar fast inkomst men har ett depåinnehav med ett betydande värde – medför inte att sanktionsavgiften ska sänkas.
Vid en samlad bedömning finner HD skäl att bestämma sanktionsavgiften till ett högre belopp än det som normalt tillämpas vid marknadsmanipulation genom handel med små volymer. Avgiften bör bestämmas till 100 000 kr. Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att den sanktionsavgift som N.D. ska betala bestäms till 100 000 kr.
III
Stockholms tingsrätt
Finansinspektionen väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot P.L. och yrkade att han skulle betala en sanktionsavgift om 140 000 kr samt anförde bl.a. följande.
P.L. har på värdepappersmarknaden i Stockholm mellan den 15 februari 2017 och den 11 augusti 2017 handlat aktier i bolaget Clean Motion AB (publ) (CLEMO).
Vid 43 tillfällen har P.L:s handelsorder lett till att transaktioner utförts med en aktie på ett sätt som har gett eller kan förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien.
21 av P.L:s transaktioner har påverkat referenspriser genom att bestämma bl.a. start- respektive slutkurs för respektive handelsdag i den aktuella aktien.
Fyra transaktioner har dessutom skett när marknaden öppnade eller strax innan den stängde på ett sådant sätt att de investerare som handlat på grundval av den visade kursen, inklusive start- och slutkursen, har vilseletts eller kan förväntas ha vilseletts.
P.L. har inte påvisat att transaktionerna har utförts av legitima skäl.
P.L. bestred Finansinspektionens yrkande.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Thomas Wallén) anförde i dom den 2 september 2019 bl.a. följande.
DOMSKÄL
– – –
Tingsrätten gör följande bedömning.
P.L. har genomfört transaktionerna i strid med förbudet mot marknadsmanipulation
Av utredningen, däribland avslutslistorna för den aktuella aktien, framgår att P.L. har genomfört de 43 transaktionerna i aktien Clean Motion AB som är beskrivna i Finansinspektionens stämningsansökan. Det framgår även att samtliga 43 transaktioner har avsett köp av en enda aktie. Transaktioner har i samtliga fall höjt värdet på aktiekursen beträffande värdet ”senast betalt” mellan 1,19 och 6,51 procent. Utredningen ger därför stöd för att transaktionerna har påverkat aktiekursen på ett sätt som inte i något fall har varit obetydligt. Finansinspektionen har även gjort gällande att tre av transaktionerna har skett när marknaden öppnade och att en transaktion har skett strax innan den stängde. Genom den utredning som Finansinspektionen har åberopat, däribland offentliggjorda referenspriser för den aktuella perioden och avslutslistor, är det visat att P.L. har genomfört även sådana transaktioner.
Tingsrätten bedömer att samtliga transaktioner har gett signaler på marknaden som har varit vilseledande eller åtminstone kunnat förväntas vara vilseledande eftersom kurshöjningarna inte motsvarats av något egentligt köpintresse då endast en aktie omsattes vid varje transaktion. P.L:s agerande har därmed utgjort marknadsmanipulation enligt artikel 12.1 a i marknadsmissbruksförordningen.
P.L. ska betala en sanktionsavgift
För att P.L. ska kunna undgå en sanktionsavgift krävs att undantagen i 5 kap. 17 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kompletteringslagen) är tillämpliga. Förutsättningarna är att överträdelsen kan betraktas som ringa eller ursäktlig, personen i fråga gör rättelse, något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga eller att det annars finns särskilda skäl.
Mot bakgrund av det som har förekommit i målet prövar tingsrätten frågan om ursäktlighet särskilt och bedömer därutöver att inga andra undantag är tillämpliga. En överträdelse kan vara ursäktlig om det exempelvis är uppenbart att överträdelsen har begåtts av förbiseende (se prop. 2016/17:22 s. 391). En helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter ska göras.
P.L. har i det här avseendet bl.a. uppgett att han inte har gjort någon vinst på sina transaktioner och att han inte haft uppsåt till överträdelsen. Ett utdömande av en sanktionsavgift uppställer dock inget krav på att den som sanktionsavgiften riktas mot ska ha gjort vinst på sina transaktioner. Det följer av art. 12 marknadsmissbruksförordningen. Till skillnad från vad som gäller för straffansvar uppställer en sanktionsavgift inget krav på uppsåt hos den som avgiften riktas mot. Uppenbara förbiseenden kan dock utgöra grund för att avstå från ett ingripande. Om personen ifråga vare sig haft uppsåt eller varit oaktsam i förhållande till att transaktionerna varit otillåtna kan det därför finnas skäl för att avstå från ett ingripande. Graden av personligt ansvar kan även påverka sanktionsavgiftens storlek.
I det här fallet har det kommit fram att P.L. inte är obekant med aktiehandel. Han har under relativt lång tid utfört transaktioner och omfattas av bl.a. Avanzas bestämmelser för aktiehandel som förbjuder hans agerande. Även om det inte går att slå fast att P.L. har haft uppsåt till överträdelsen anser tingsrätten att dessa omständigheter och vad som i övrigt har framkommit innebär att P.L. i vart fall har varit oaktsam i förhållande till att hans agerande har varit otillåtet. Överträdelsen är därför inte ursäktlig. De invändningar som P.L. i övrigt har fört fram, däribland att han upphörde med handeln när han fick kännedom om att den kunde misstänkas utgöra marknadsmanipulation och att han har en ansträngd ekonomi, är inte heller tillräckliga skäl för att avstå från ett ingripande. Överträdelsen kan därmed inte bortses från. P.L. ska därför betala en sanktionsavgift.
Sanktionsavgiftens storlek
När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska bl.a. tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar, samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen. Det följer av 5 kap. 15, 16 och 18 §§ kompletteringslagen. När det gäller beloppet ska detta å ena sidan vara avskräckande. De sanktionsavgifter som hittills har dömts ut har avsett belopp mellan 40 000 kr och 140 000 kr. Å andra sidan ska beloppet enligt förarbetena till nämnda lag inte avvika alltför mycket från vad det sammanlagda bötesbeloppet skulle kunna bli om transaktionerna hade blivit föremål för ett straffrättsligt ingripande (se prop. 2016/17:22 s. 226). Tingsrätten konstaterar dock att förarbetsuttalandet i praktiken är överspelat eftersom sanktionsavgifternas storlek flerfaldigt överstigit vad det högsta sammanlagda bötesbeloppet skulle kunnat bli i de avgöranden som finns på området.
I det här fallet konstaterar tingsrätten att överträdelsen har pågått förhållandevis länge och att det är fråga om ovanligt många transaktioner. Vidare har tre transaktioner skett i anslutning till marknadens öppnande och en intill marknadens stängning. Dessa tidpunkter är känsliga för handeln eftersom transaktioner kring sådana tidpunkter kan ge referenspriser som är bestående. I Svea hovrätts dom i mål nr B 10698-18 bestämdes sanktionsavgiftens storlek till 80 000 kr redan på grund av att en enda aktie omsattes strax innan marknadens stängning och gav ett vilseledande referenspris. Transaktionen innebar en höjning av aktiekursen med 2,7 procent i förhållande till värdet senast betalt. Dessa omständigheter talar för att bestämma storleken till yrkade 140 000 kr.
P.L. har å andra sidan bl.a. uppgett att en sanktionsavgift skulle påverka honom negativt både psykiskt och ekonomiskt, att han är försörjningsskyldig för barn och att han slutade med den ifrågasatta handeln redan innan Finansinspektionen blev involverad. Det har även kommit fram att han inte har gjort någon direkt vinst på sina transaktioner även om han har ett ägarintresse i aktien.
Efter en sammantagen bedömning av överträdelsens allvar sett i förhållande till praxis samt P.L:s personliga och ekonomiska förhållanden anser tingsrätten att en sanktionsavgift om 120 000 kr är tillräckligt ingripande. P.L. ska därför betala en sanktionsavgift om 120 000 kr.
DOMSLUT
P.L. ska betala en sanktionsavgift om 120 000 kr.
Svea hovrätt
Båda parter överklagade i Svea hovrätt.
P.L. yrkade att hovrätten skulle befria honom från skyldigheten att betala en sanktionsavgift eller i vart fall bestämma avgiften till ett lägre belopp.
Finansinspektionen yrkade att hovrätten skulle bestämma att P.L. skulle betala en sanktionsavgift på 140 000 kr.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Johan Arvidsson och Pernilla Svärd samt tf. hovrättsassessorn Marcus Wågman, referent) anförde i dom den 3 april 2020 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten. I hovrätten har Finansinspektionen även åberopat depåutdrag avseende P.L:s finansiella tillgångar.
Tingsrätten har utförligt redogjort för relevant förordningstext och lagstiftning och för relevanta förarbetsuttalanden. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i frågan om P.L. har överträtt förbudet mot marknadsmanipulation i EU:s marknadsmissbruksförordning. Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning att överträdelsen inte är att betrakta som ringa eller ursäktlig och att det i övrigt inte har framkommit särskilda skäl för att avstå från ett ingripande. P.L. ska därmed åläggas att betala en sanktionsavgift.
Frågan är då vilken storlek sanktionsavgiften ska bestämmas till.
Utgångspunkten för bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek är hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Särskild hänsyn ska också tas till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen. Det kan även finnas andra förmildrande eller försvårande omständigheter. I förarbetena till lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (kompletteringslagen) betonas att det vid bestämmande av avgiftens storlek alltid måste göras en bedömning med hänsyn till alla omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet (se prop. 2016/17:22 s. 225).
Det saknas än så länge vägledande avgöranden från HD om hur storleken på sanktionsavgiften ska bestämmas. Som tingsrätten har varit inne på har storleken på de sanktionsavgifter som hittills dömts ut i underrättspraxis – mellan 40 000 kr och 140 000 kr – i praktiken kommit att överstiga de bötesbelopp som var aktuella när ingripanden mot marknadsmanipulation endast kunde ske straffrättsligt. Av förarbetena till kompletteringslagen framgår dock att detta varit en förutsedd konsekvens av den nya ordningen. Regeringen har således uttalat att en sanktionsavgift bör kunna uppgå till ett betydligt högre belopp än vad den sammanlagda dagsboten hade kunnat ge i ett straffrättsligt förfarande, bl.a. eftersom det i sig är betydligt mindre ingripande att bli påförd en administrativ sanktion än att bli dömd för ett brott (se prop. 2016/17:22 s. 225 f.). Enligt hovrättens mening finns det även anledning att framhålla att sanktionsavgifterna, för att fylla sitt syfte, ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande ( jfr prop. 2016/17:22 s. 229). Storleken på hittills utdömda sanktionsavgifter måste ses i detta ljus.
När det gäller vilka omständigheter som närmare har påverkat sanktionsavgiftens storlek har denna hovrätt i skärpande riktning beaktat huruvida det varit fråga om ett större antal transaktioner, om transaktionerna påverkat öppnings- eller stängningskursen samt om personen i fråga tidigare har varnats för sitt handelsmönster eller i övrigt insett transaktionernas påverkan på aktiekursen. Även enstaka transaktioner har föranlett sanktionsavgifter om upp till 80 000 kr. Det har inte i något fall varit fråga om fler än 19 transaktioner.
Vid en jämförelse med hittillsvarande praxis framstår P.L:s överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation som allvarlig. Såvitt har framkommit har han visserligen inte gjort någon vinst i samband med transaktionerna. Det har emellertid rört sig om ett stort antal enskilda transaktioner – 43 stycken – som varit eller åtminstone kunnat förväntas vara falska eller vilseledande. Fyra av transaktionerna har dessutom skett i anslutning till marknadens öppnande eller stängning, vilket är en särskilt känslig tidpunkt eftersom resultatet av transaktionen då blivit ett vilseledande referenspris. Sammantaget anser hovrätten att en sanktionsavgift på 140 000 kr, sett till överträdelsen som sådan, framstår som väl avvägd.
Vid bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ska hänsyn även tas till vad som framkommit om personens finansiella ställning. Vid den bedömningen bör, förutom årsinkomst, också andra ekonomiska förhållanden så som familjesituation, underhållsskyldighet och förmögenhet kunna beaktas (se prop. 2016/17:22 s. 224).
Vad P.L. anfört om sin inkomst och familjesituation bör inte påverka sanktionsavgiftens storlek. Inte heller vad han uppgett om sin skuldsättning eller att han riskerar sjukskrivning eller arbetslöshet utgör tillräckliga skäl att sätta ned avgiftens storlek. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att det som framkommit om P.L:s finansiella ställning inte utgör tillräckliga skäl att bestämma sanktionsavgiften till ett lägre belopp än vad som är motiverat utifrån överträdelsen sedd för sig.
Sammanfattningsvis ska alltså sanktionsavgiften bestämmas till 140 000 kr.
Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att den sanktionsavgift som P.L. ska betala bestäms till 140 000 kr.
Högsta domstolen
P.L. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle befria honom från skyldigheten att betala en sanktionsavgift eller i vart fall bestämma avgiften till ett lägre belopp.
Finansinspektionen motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden (samma som i målet under I) föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–3 motsvarar punkterna 1 och 2 i HD:s dom.
P.L. har i överklagande till HD bl.a. anfört att sanktionsavgiften är orimligt hög och att han inte förstod att hans agerande var otillåtet. Han har vidare ansett att sanktionsavgiften i vart fall bör sättas ned med hänsyn till hans finansiella ställning.
Prejudikatfrågan
Frågan i målet är hur sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas vid överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation genom handel med små volymer.
Punkterna 6–46 (med tillhörande rubriker) överensstämmer med punkterna 6–46 i betänkandet i målet under I.
Bedömningen i det aktuella fallet
P.L. har under en längre period utfört ett stort antal transaktioner – 43 stycken – med en aktie på ett sätt som har eller kan ha påverkat det senaste betalda priset för den aktuella aktien med upp till 6,51 procent. Fyra av transaktionerna har dessutom skett i anslutning till marknadens öppnande eller stängning, vilket är en särskilt känslig tidpunkt eftersom transaktionen då har lett till vilseledande referenspris.
Även om P.L:s agerande inte har lett till någon vinst eller någon konstaterbar skada är överträdelserna med hänsyn till art och omfattning allvarliga. Varken sättet på vilket överträdelserna har skett eller omständigheterna i övrigt gör att sanktionsavgiften bör sättas ned med hänsyn till graden av ansvar.
Det som har framkommit om P.L:s finansiella ställning bör, bl.a. med hänsyn till att han har en relativt betydande inkomst, inte medföra att sanktionsavgiften ska sänkas. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ska påverka sanktionsavgiftens storlek.
Vid en sammantagen bedömning anser HD därför att den sanktionsavgift som P.L. ska förpliktas att betala ska bestämmas till 140 000 kr. Hovrättens domslut ska därför fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (samma ledamöter som i målet under I) meddelade den 11 november 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund och frågan i målet
Finansinspektionen utfärdade ett sanktionsföreläggande mot P.L. för överträdelse av förbudet mot marknadsmanipulation. Överträdelsen bestod i att han vid 43 tillfällen lagt handelsordrar som lett till att transaktioner utförts med en aktie på ett sätt som gett eller kunde förväntas ha gett falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på aktien. Av dessa transaktioner hade fyra skett när marknaden öppnade eller strax innan den stängde på ett sådant sätt att de investerare som handlat på grundval av den visade kursen vilseletts eller kunde förväntas ha vilseletts.
Efter att P.L. motsatt sig föreläggandet väckte Finansinspektionen talan vid tingsrätten med yrkande att han skulle betala 140 000 kr i sanktionsavgift. Tingsrätten påförde honom en sanktionsavgift om 120 000 kr. Hovrätten har bestämt sanktionsavgiften till 140 000 kr.
HD har, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett angående överträdelserna, meddelat prövningstillstånd i frågan om sanktions-avgiftens storlek.
Punkterna 4–22 (med tillhörande rubriker) överensstämmer med punkterna 4–22 i HD:s dom i målet under I.
Bedömningen i detta fall
P.L. har under en period på närmare sex månader utfört ett stort antal transaktioner – 43 stycken – med en enstaka aktie. Transaktionerna har påverkat det senaste betalda priset för den aktuella aktien med upp till 6,51 procent. Några av transaktionerna har skett i anslutning till marknadens öppning eller stängning, vilket har lett till ett vilseledande referenspris.
Utredningen visar inte att P.L. tidigare har varnats för ett liknande beteende eller att det föreligger några andra särskilda omständigheter som påverkar graden av ansvar.
Det föreligger inte några sådana förmildrande eller försvårande omständigheter som enligt 5 kap. 16 § kompletteringslagen ska påverka sanktionsavgiftens storlek.
Såvitt framkommit har varken P.L. eller någon annan gjort någon vinst till följd av regelöverträdelsen. Det som har framkommit om hans finansiella ställning – bl.a. att han har en fast månadslön och försörjer två barn – medför inte att sanktionsavgiften ska sänkas.
Vid en samlad bedömning finner HD skäl att bestämma sanktionsavgiften till ett klart högre belopp än det som normalt tillämpas vid marknadsmanipulation genom handel med små volymer, dock inte fullt så högt som hovrätten har funnit. Avgiften bör bestämmas till 120 000 kr. Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att den sanktionsavgift som P.L. ska betala bestäms till 120 000 kr.