Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 8 maj 2014

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Propositionen innehåller även förslag till lagändringar som bedömts nödvändiga med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). EU-regelverket innebär ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen.

I propositionen föreslås två nya lagar och ändringar i bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Den föreslagna nya lagen om kapitalbuffertar innehåller bestämmelser som ålägger kreditinstitut och värdepappersbolag att ha olika slag av kapitalbuffertar och som möjliggör ingripande i det fall ett institut inte uppfyller ett kombinerat buffertkrav.

Den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag innehåller bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen och genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet.

Övriga förslag till lagändringar avser i huvudsak nya krav på institutens bolagsstyrning, regler om ersättning, tillsyn, sanktioner och skydd för visselblåsare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 augusti 2014.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

2. lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. lag om kapitalbuffertar,

4. lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar,

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,

7. lag om ändring sparbankslagen (1987:619),

8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

9. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

11. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 12. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 13. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

14. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),

15. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

16. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

18. lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

19. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

20. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 21. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, 22. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 23. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 25. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto, 26. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

27. lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (tillsynsförordningen).

Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG3 (kapitaltäckningsdirektivet).

Definitioner

2 § I denna lag betyder

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan,

4. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.

Europabolag och europakooperativ

3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag4 eller

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 4 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517).

artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli 2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCEföreningarna)5 tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.

Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.

Fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare

4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap.6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Tillsynsförordningens tillämpning

5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som inte omfattas av förordningens definition av kreditinstitut.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora exponeringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.

Behörig myndighet

6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav

Särskilt kapitalbaskrav

1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om

1. något av kraven i 6 kap.13, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.38 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,

5 EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157).

2. det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller

3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.

Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.

Särskilt likviditetskrav

3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

3 kap. Krav på gruppnivå

Ansvarigt institut

1 § Ansvaret för att kraven i 2 § uppfylls har det institut

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller

2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.

Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Soliditet och riskhantering

2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.

Krav på undergruppnivå

3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om

1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och

2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.

Krav på moder- och dotterföretag

4 § Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.

Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES.

Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.

Ledningen för ett finansiellt holdingföretag

5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

Tillsynsansvarig myndighet

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett institut,

2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,

3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag inom EES,

4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES

där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen.

Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det enligt 3 §.

I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.

5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda

myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 § med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.

Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG 6, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

6 EUT L 331, 15.12.2010, s. 12 (Celex 32010R1093).

8 § Ett sådant beslut som avses i 6 § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

9 § Beslut som fattats enligt 6 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat.

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

Löpande granskning av interna metoder

1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsynsförordningen.

Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas

förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.

2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska

Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.

3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska Finansinspektionen kräva att institutet

1. visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller

2. presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och ange en tid inom vilken planen ska genomföras.

4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller om institutet inte på ett tillfredsställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller återkallas.

5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen.

Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder

6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod upprätthålls.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

Företag som ska lämna upplysningar

1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen:

1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kapitaltäckningsdirektivet,

2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,

3. holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till holdingföretag med blandad verksamhet,

4. blandade finansiella holdingföretag, och

5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det.

2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av

Sveriges medlemskap i EU:

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska bankmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och

5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.

7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt tillsynsförordningen ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt tillsynsförordningen.

Undersökning

8 § Finansinspektionen får, när inspektionen anser att det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos

1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna,

2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och

3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.

Informationsskyldighet för institut som är undantaget från gruppbaserad tillsyn

9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen anser att den behöver för sin tillsyn över institutet.

Tystnadsplikt

10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig

hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

7 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och viten

1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.

Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år efter det att beslutet fick laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.

9 kap. Avgift er

1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt

Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.

Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om

1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,

2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,

3. stora exponeringar,

4. exponeringar i fastigheter,

5. säkerställda obligationer,

6. likviditetskrav,

7. interna modeller för marknadsrisker,

8. schablonmetoden för marknadsrisker,

9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, och 14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,

3. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,

4. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

2.2. Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 § Genom denna lag upphävs

a) lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

b) lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och

c) lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.

4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.

5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive

13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU) nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

6 § Tillstånd för ett institut enligt 5 kap. 3 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013.

7 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 5 och 6 §§ i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig av en annan beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 312 i förordning (EU) nr 575/2013.

8 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 8 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 314.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 14 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

10 § Beslut om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 15 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

2.3. Förslag till lag om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIFförvaltare framgår av 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2 § I denna lag betyder

1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122(tillsynsförordningen),

2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd3,

5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen,

6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,

7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG4,

8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,

9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20125,

14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,

15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, och

16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning,

b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

Kombinerat buffertkrav

1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och

1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §,

5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapitalkonserveringsbuffert.

2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.

4 kap. Systemriskbuffert

Allmänt om systemriskbuffert

1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på enligt 3–7 §§.

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Systemriskbuffert på exponeringar utanför Sverige men inom EES

4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar utanför Sverige men inom EES.

5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES.

6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i 4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertar

7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag

Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut

1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §.

Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut

3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Konkurrerande buffertkrav

6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla.

7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå.

Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla på respektive nivå.

Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten

1 § Ett institut ska ha en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för de länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.

2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas även på gruppnivå.

Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert

3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8.

Kontracykliska buffertvärden

4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.

5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kreditexponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institut-

specifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.

6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten.

Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av myndigheten.

Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.

Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp

7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande beräkna institutets högsta förfogandebelopp.

7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder

4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.

Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.

5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet

1. inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde, eller

2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.

Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla

6 § Ett beslut om att fastställa eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla.

Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.

Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.

7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.

Offentliggörande av beslut

8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

Högsta förfogandebelopp och kapitalkonserveringsplan

1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.

3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte

1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet,

3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott. Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte

1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller

2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.

5 § Ett institut som avser att vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.

6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet.

Detsamma gäller om

1. ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och

2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk.

9 kap. Avgift er

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,

2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,

3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,

4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,

5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,

6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,

7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,

8. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,

9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,

10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,

11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och

12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 9 kap. 1 §.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

2.4. Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2 § Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2016.

3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (kapitaltäckningsdirektivet) besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014 uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut behöver

1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,

2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,

3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

5 § Finansinspektionen får fram till och med den 31 december 2018 erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Vid beslut om att erkänna andra medlemsstaters kontracykliska kapitalbuffertvärden ska Finansinspektionen fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i artikel 160.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

2.5. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)1ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §2

När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om

1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,

2. ändamålen med behandlingen,

3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom eller henne,

4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller henne, och

5. vem som har begärt upplysningen. Om kreditupplysningen lämnas ut till ett svenskt kreditinstitut eller värdepappersbolag, eller till ett motsvarande utländskt företag, för att användas endast som underlag för beräkning av kapitalkrav för kreditrisker med en sådan metod som avses i 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, får meddelandet sändas senare men utan onödigt dröjsmål och begränsas till information enligt första stycket 1, 2 och 5. Om den som avses med upplysningen begär det, ska även information enligt 3 och 4 sändas till honom eller henne.

Om kreditupplysningen lämnas ut till ett svenskt kreditinstitut eller värdepappersbolag, eller till ett motsvarande utländskt företag, för att användas endast som underlag för beräkning av kapitalkravet för kreditrisker med en sådan metod som avses i artikel 143.1 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, får meddelandet sändas senare men utan onödigt dröjsmål och begränsas till information enligt första stycket 1, 2 och 5. Om den som avses med upplysningen begär det, ska även information enligt 3 och 4 sändas till honom eller henne.

Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller kommanditbolag.

Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys-

1 Lagen omtryckt 1981:737. 2 Senaste lydelse 2010:1073. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

ningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen på sätt som avses i den paragrafens första stycke 1 och 2.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §1

Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2004:000) om kapitalbuffertar framgår att lagarna och bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 ska tillämpas för Svenska skeppshypotekskassan.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2006:1373. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.7. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)1

dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

8 a §

Bestämmelserna om ett bankaktiebolags ledning i 10 kap. 8 a 8 c §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även på en sparbank och dess ledning, om inte annat följer av denna lag.

9 kap.

1 §2

En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.

En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.

1 Lagen omtryckt 1996:1005. 2 Senaste lydelse 2006:1375. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 4 a §2

Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 10 kap. 9 § andra stycket lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska Riksbanken omgående underrätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 och 126 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4.

Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 6 kap. 3 § andra stycket lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ska Riksbanken omgående underrätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG5.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Lagen omtryckt 1999:19. 2 Senaste lydelse 2011:754. 3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (Celex 32006L0048). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010 L 0078). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap.1 och 3 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:111 Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses ska anges noggrant.

Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal som företaget medverkar till är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG3.

5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.5 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG4.

Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1 Lagen omtryckt 1992:558. 2 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 3 EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister5.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §6

Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos panthavaren.

Första stycket gäller inte om pantsättaren är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.5 i direktiv 2013/36/EU.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

5 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 6 Senaste lydelse 2009:352.

2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.

I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.

5 kap.

7 §2

Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentliggöras enligt 8 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen.

Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123beaktas.

6 kap.

3 §4

I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen om kapitaltäckning och

I kapitaltäckningsanalysen ska uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitalbaskraven i enlighet med vad som följer av förordning (EU) nr 575/2013.

Moderföretag som enligt samma förordning ska uppfylla kraven i förordningen på grundval av en grupps konsoliderade situation,

1 Senaste lydelse 2006:1378. 2 Senaste lydelse 2006:1378. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2006:1378.

stora exponeringar, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

ska lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.

7 kap.

1 §5

Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 eller 6 a §.

För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

5 Senaste lydelse 2011:764.

2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker

dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

8 a §

Bestämmelserna om ett bankaktiebolags ledning i 10 kap. 8 a 8 c §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även på en medlemsbank och dess ledning, om inte annat följer av denna lag.

11 kap.

1 §1

En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

1 Senaste lydelse 2006:1379. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3 §3

En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.

En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem ska ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

3 Senaste lydelse 2006:1379.

2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1

Garantimyndigheten skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Garantimyndigheten ska årligen bestämma hur stort belopp varje institut ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften ska motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften ska bestämmas med hänsyn till institutets kapitalrelation enligt artikel 92 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.

Dröjsmålsränta ska tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2007:1433. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043),

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värdepappersmarknaden,

e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och

f) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 § lagen ( 2006:1371 ) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 13 kap. 1 § 33 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp ska tillämpas och

5. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

4. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

1 Senaste lydelse 2013:570.

4 §2

Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta ska upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för företaget samt för den koncern och finansiella företagsgrupp som företaget ingår i. Ett försäkringsföretag ska även redogöra för konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring.

Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta ska upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för företaget samt för den koncern och grupp som företaget ingår i. Ett försäkringsföretag ska även redogöra för konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring.

Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten.

Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i den nya valutan.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2 Senaste lydelse 2010:2065.

2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §1

Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte

1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och

2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden som enligt artikel 107 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 ska tillämpas för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker.

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2006:1382. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §1

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 9 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 10 kap. 18 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 9 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 6 kap. 11 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap.

14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:572.

2.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §2

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, 2 kap. lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

10 a §4

För ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

För ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappers-

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563. 2 Senaste lydelse 2007:562. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2007:562.

För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp.

När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 9 kap. 9 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.

bolag med motsvarande verksamhet.

För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel ska då tillämpas även på gruppnivå.

När ett fondbolag är moderföretag och i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 ska redovisa uppgifter på grundval av gruppens konsoliderade situation, ska redovisningen upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av förordning (EU) nr 575/2013, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse2

dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5 och 7–15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och 4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap. 1 a–1 c §§, samt närmast före 6 kap. 4 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §3

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse av 7 kap. 9 § 2006:543 7 kap. 11 § 2006:1387. 3 Senaste lydelse 2011:768.

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,

9. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

9. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20124,

10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG 5 ,

11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,

14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,

14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

16. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),

17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),

17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 57 a och b i

18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel

4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,6

4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,

18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och

20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och

20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.

21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.

8 §7

Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska bestämmelserna i 6– 9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse ska avse företagen i företagsgruppen gemensamt.

Om ett kreditinstitut står under tillsyn på gruppnivå i enlighet med artiklarna 11–23 i förordning (EU) nr 575/2013, ska bestämmelserna i 6–9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse ska avse företagen i företagsgruppen gemensamt.

Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

10 §8

Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas.

Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas. Detsamma gäller en uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet, om

6 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex32010L0078). 7 Senaste lydelse 2013:455. 8 Senaste lydelse 2009:504.

uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

2 §9

Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om

1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut, och

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut,

4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

9 Senaste lydelse 2009:361.

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

6 kap.

2 a §

Ett kreditinstitut ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för kreditinstitutets verksamhet.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.

Rörlig ersättning

4 c §

Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett kreditinstituts riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.

7 kap.

2 §

Ett kreditinstitut får inneha bara

1. egendom som behövs för att driva sådan verksamhet som avses i 1 §,

2. egendom som förvärvats till skyddande av fordran enligt 3–8 §§, och

3. aktier och andelar med de begränsningar som anges i 9– 11 §§.

3. aktier och andelar med de begränsningar som anges i tillsynsförordningen.

9 kap.

1 §10

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

10 kap.

8 a §

Den som är ledamot i styrelsen för ett bankaktiebolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet.

Om ett bankaktiebolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:

1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

8 b §

Vid tillämpningen av 8 a §

10 Senaste lydelse 2006:1387.

andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där bankaktiebolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och

2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.

Om styrelseledamoten representerar svenska staten gäller inte 8 a § andra stycket.

En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 8 a § andra stycket 1 eller 2.

8 c §

Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

37 §11

Vad som i 29 kap.13 §§aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Vad som i 29 kap.13 §§aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

12 kap.

6 a §

Den som är ledamot i styrelsen för en kreditmarknadsförening eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal

11 Senaste lydelse 2006:1387.

uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos föreningens verksamhet.

Om en kreditmarknadsförening är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:

1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

6 b §

Vid tillämpningen av 6 a § andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där kreditmarknadsföreningen har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och

2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.

Om styrelseledamoten representerar svenska staten, gäller inte 6 a § andra stycket.

En styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 6 a § andra stycket 1 eller 2.

6 c §

Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

20 §12

Vad som i 13 kap.13 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Vad som i 13 kap.13 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

13 kap.

3 §

Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första stycket av personer som är anställda hos de institut som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

4 §

Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige.

Innan en undersökning genomförs hos ett utländskt kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 1 §, ska Finansinspektionen sam-

12 Senaste lydelse 2006:1387.

råda med behörig myndighet i det land inom EES som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.

6 a §13

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten,

Europeiska

systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

6 b §14

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

6 c §

Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 6 b § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

7 §15

Finansinspektionen skall i samarbete med behörig hemlandsmyndighet utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i en här i landet inrättad filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 §.

Efter anmälan till Finans-Efter anmälan till Finans-

13 Senaste lydelse 2012:193. 14 Senaste lydelse 2012:193. 15 Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos en i Sverige inrättad filial till utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 § och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

11 §16

Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.

Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kapitalbaskravet enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Balansräkningen ska granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, ska institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.

14 kap.

2 §17

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper

16 Senaste lydelse 2006:1387. 17 Senaste lydelse 2009:361.

och erfarenheter för att leda institutet,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

6 §18

Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapital-

3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild till-

18 Senaste lydelse 2009:361.

täckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

syn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

15 kap.

1 §19

Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, skall Finansinspektionen ingripa.

Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Ingripande sker genom utfärdande av föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig skall kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

19 Senaste lydelse 2006:1387.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 b §

Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska beaktas om institutet

1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

1 c §

I lagen ( 2014:000 ) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om möjlighet att ingripa genom beslut om särskilt kapitalbaskrav och särskilt likviditetskrav.

I lagen ( 2014:000 ) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande mot ett kreditinstitut som inte uppfyller kapitalbaskraven enligt den lagen.

2 §

Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, skall Finansinspektionen återkalla institutets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, ska Finansinspektionen återkalla institutets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först beslutat att anmärka på personen eller personerna och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 5.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

3 §20

Finansinspektionen skall återkalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet

Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. har överlåtit hela sin rörelse,

5. under en sammanhängande tid

5. under en sammanhängande tid

20 Senaste lydelse 2005:1055.

av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller

6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet skall träda i tvångslikvidation.

I fall som avses i första stycket 2 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser,

6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation, eller

7. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

I fall som avses i första stycket 2, 5 och 7 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

5 §

Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, skall inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, ska inspektionen genast vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska genast underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift Sanktionsavgift

7 §21

Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 3 § första stycket 7 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.

8 §

Straffavgiften skall fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Sanktionsavgiften ska fastställas till högst

1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regel-

21 Senaste lydelse 2013:455.

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

9 §

När straffavgiftens storlek fastställs, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§ samt till institutets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

10 §22

Om ett kreditinstitut underlåter att i tid lämna de upplysningar som föreskrivits med stöd av 16 kap. 1 § första stycket 5, får Finansinspektionen besluta att institutet skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Om ett kreditinstitut underlåter att i tid lämna de upplysningar som föreskrivits med stöd av 16 kap. 1 § första stycket 7, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om

straffavgift och förseningsavgift

Verkställighet av beslut om

sanktionsavgift

och

förseningsavgift

11 §

Straffavgiften eller förseningsavgiften skall betalas till

Finansinspektionen inom trettio

Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till

Finansinspektionen inom trettio

22 Senaste lydelse 2005:197.

dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

12 §

Finansinspektionens beslut att påföra straffavgift eller förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.

Finansinspektionens beslut att påföra sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.

13 §

Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

14 §

En straffavgift eller förseningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

En sanktionsavgift eller förseningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

15 §

Finansinspektionen

får

förelägga ett institut eller ett företag, som tillhör någon av följande kategorier att göra rättelse om det inte driver sin rörelse enligt de bestämmelser som avses i 1 §, nämligen

1. utländska kreditinstitut som driver verksamhet här enligt 4 kap. 1 eller 2 §, och

2. sådana finansiella institut och dotterföretag som driver verksamhet här enligt 4 kap. 3 §.

Om institutet eller företaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får

Om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som avses i 1 § eller om det finns en väsentlig risk för att bestämmelserna inte följs, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.

I brådskande fall får

Finansinspektionen förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna skall då underrättas så snart det kan ske.

inspektionen, i avvaktan på åtgärder som vidtas av hemlandets behöriga myndigheter, själv vidta åtgärder mot institutet i syfte att värna den finansiella stabiliteten i Sverige. Åtgärderna ska stå i proportion till syftet och upphöra så snart de inte längre behövs eller hemmedlemsstatens myndigheter vidtar en sådan rekonstruktionsåtgärd som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG23.

16 kap.

1 §24

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster,

2. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5– 7 §§,

3. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,

4. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §,

2. de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kreditinstitut enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 5 och 14 kap. 2 § andra stycket 1,

3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5– 7 §§,

4. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,

5. kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,

6. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §,

23 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut. 24 Senaste lydelse 2011:830.

5. vilka upplysningar som ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 4 § ska lämna till

Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och

6. sådana avgifter för tillsyn som avses i 13 kap. 16 §.

7. vilka upplysningar som ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och

8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 13 kap. 16 §.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 13 kap. 6 c och 7 §§ samt 15 kap. 15 § och i övrigt den 2 augusti 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska upphöra att gälla vid utgången av juli 2014.

2.19. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §1

Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 7 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.

Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2006:1388. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

dels att 7 kap. 7–9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 7 kap. 7 § ska utgå,

dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 7 kap. 1 §, 8 kap. 42 §, 23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4, 8–10 och 25– 28 §§ samt rubrikerna närmast före 25 kap. 8 och 25 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b– 8 e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§, samt närmast före 8 kap. 8 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse 2013:288.

5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,

12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

15. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag6,

3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287). 6 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

16. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter:

a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

23. startkapital: det kapital som för värdepappersföretag avses i artikel 4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,

24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv

2001/34/EG7, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU8.

11 §9

Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

1 §10

Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag, om

1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning,

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag,

5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

6. styrelsen i sin helhet har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att leda bolaget, och

6. bolaget uppfyller de villkor i

7. bolaget uppfyller de villkor i

7 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 8 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 9 Senaste lydelse 2009:522. 10 Senaste lydelse 2009:365.

övrigt som anges i denna lag. övrigt som anges i denna lag.

Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten kan komma att underlätta rörelsen.

2 §11

Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

5 §12

Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter. Bolaget ska ha en verkställande direktör.

Den som är verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får, efter ansökan från värdepappersbolaget, medge undantag från detta förbud.

11 Senaste lydelse 2009:365. 12 Senaste lydelse 2013:233.

Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.

7 §13

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 6 § krävdes när verksamheten påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen ( 2000:35 ) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Ett värdepappersbolags alternativ till startkapital enligt 6 § andra eller tredje stycket får inte i värde understiga vad som krävdes när verksamheten påbörjades.

Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 6 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 6 §, och

2. vilka krav som enligt 1 § första stycket 5 och 6 samt 24 kap. 3 § andra stycket 1 ska ställas på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem och på styrelsen i dess helhet.

7 kap.

1 §

Ett värdepappersbolag får inneha bara

1. egendom som behövs för att

a) driva värdepappersrörelse, och

13 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.

b) tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet,

2. aktier, andelar och andra finansiella instrument med de begränsningar som anges i 2–9 §§, och

2. aktier, andelar och andra finansiella instrument med de begränsningar som anges i 2–6 §§ samt i förordning (EU) nr 575/2013, och

3. egendom till skyddande av fordran enligt 10–12 §§.

8 kap.

4 a §

Ett värdepappersbolag ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.

8 b §

Den som är ledamot i styrelsen för ett värdepappersbolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet.

Om ett värdepappersbolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:

1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

8 c §

Vid tillämpningen av 8 b §

andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där värdepappersbolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och

2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.

Om styrelseledamoten representerar svenska staten, gäller inte 8 b § andra stycket.

En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 8 b § andra stycket 1 eller 2.

8 d §

Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

Rörlig ersättning

8 e §

Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett värdepappersbolags riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.

42 §14

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,

14 Senaste lydelse 2011:1050.

2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,

3. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §,

4. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §,

5. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,

6. dokumentation enligt 12 §,

7. övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §,

8. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta och vilka krav som institutet ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 14 §,

9. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta när det delar in sina kunder i kategorier enligt 15 §,

10. hantering

av

intressekonflikter enligt 21 §,

11. vilken information ett värdepappersinstitut ska lämna till

sina kunder enligt 22 §, 12. på vilket sätt information enligt 22 b § ska lämnas till kunderna,

13. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid inhämtande av uppgifter från sina kunder enligt 23 och 24 §§,

14. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid en prövning enligt 23 och 24 §§,

15. vilka finansiella instrument som ska anses vara okomplicerade enligt 25 § första stycket 1 e,

16. dokumentation

och

rapportering till kund enligt 26 och 27 §§,

17. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla kraven på att uppnå bästa möjliga resultat

3. värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,

4. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §,

5. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §,

6. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,

7. dokumentation enligt 12 §,

8. övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §,

9. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta och vilka krav som institutet ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 14 §,

10. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta när det delar in sina kunder i kategorier enligt 15 §,

11. hantering

av

intressekonflikter enligt 21 §,

12. vilken information ett värdepappersinstitut ska lämna till

sina kunder enligt 22 §, 13. på vilket sätt information enligt 22 b § ska lämnas till kunderna,

14. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid inhämtande av uppgifter från sina kunder enligt 23 och 24 §§,

15. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid en prövning enligt 23 och 24 §§,

16. vilka finansiella instrument som ska anses vara okomplicerade enligt 25 § första stycket 1 e,

17. dokumentation

och

rapportering till kund enligt 26 och 27 §§,

18. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla kraven på att uppnå bästa möjliga resultat

enligt 28 §,

18. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,

19. hantering av kunders order enligt 33 §,

20. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,

21. hantering av medel enligt 35 §,

22. mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,

23. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och

24. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket.

enligt 28 §,

19. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,

20. hantering av kunders order enligt 33 §,

21. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,

22. hantering av medel enligt 35 §,

23. mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,

24. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och

25. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket.

23 kap.

2 §

Värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige skall lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Företagen skall, utöver vad som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

Värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Företagen ska, utöver vad som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första och andra styckena av personer som är anställda hos de företag som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

24 kap.

3 §15

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 §

Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive

15 Senaste lydelse 2009:365.

lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

7 §16

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

16 Senaste lydelse 2009:365.

25 kap.

1 §

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, skall Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen skall då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, skall företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket om det är sannolikt att ett värdepappersbolag inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om företaget gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 b §

Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om företaget tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har förflutit mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska beaktas om företaget

1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och

2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

1 c §

I lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om möjlighet att ingripa genom ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav och särskilda likviditetskrav.

I lagen ( 2014:000 ) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande mot ett värdepappersbolag som inte uppfyller kapitalbaskraven enligt den lagen.

4 §

Om någon som ingår i ett värdepappersbolags, en börs eller en svensk clearingorganisations styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, skall Finansinspektionen återkalla

Om någon som ingår i ett värdepappersbolags, en börs eller en svensk clearingorganisations styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, ska Finansinspektionen återkalla

företagets tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen inte uppfyller kraven, och han eller hon finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått ut.

företagets tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen eller personerna inte uppfyller kraven och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § 6.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör skall tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

Det som sägs i första och tredje styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

Straffavgift Sanktionsavgift

8 §

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

Straffavgiften skall uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Sanktionsavgiften ska fastställas till högst

1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regel-

Avgiften får inte överstiga tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår.

Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

överträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

10 §

När straffavgiftens storlek beslutas, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§, samt till företagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som företaget erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Verkställighet av beslut om särskild avgift, straffavgift och förseningsavgift

Verkställighet av beslut om

sanktionsavgift, särskild avgift,

straffavgift och förseningsavgift

25 §

En särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

26 §

Finansinspektionens beslut om särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.

Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.

27 §

Om den särskilda avgiften, straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den

Om sanktionsavgiften, den särskilda avgiften, straffavgiften eller förseningsavgiften inte

tid som anges i 25 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

betalas inom den tid som anges i 25 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

28 §

En särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift, eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

1. Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.

2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om

1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,

2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse, eller

3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av kapitalbaskravet, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av kapitalbaskravet, beräknad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.

7 kap.

3 §2

Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och avsättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovisningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 2 Senaste lydelse 2009:1418.

För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt förordning (EU) nr 575/2013.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2.22. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

dels att 30 kap. 30 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 30 kap. 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

4 b §

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Lydelse enligt prop. 2013/14:161 Föreslagen lydelse

30 §

Den tystnadsplikt som följer av

2 § första stycket första meningen,

4 § första stycket 2, 4 a § första stycket 2, 12 § första stycket och andra stycket 2, 13 §, 15 § första stycket 2, 23 § första stycket 2 och 27 § första stycket 2 och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som gjorts med stöd av

9 § andra meningen, 14 § andra meningen, 26 § andra meningen eller 29 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap. 1 §

Den tystnadsplikt som följer av

2 § första stycket första meningen,

4 § första stycket 2, 4 a § första stycket 2, 4 b §, 12 § första stycket och andra stycket 2, 13 §, 15 § första stycket 2, 23 § första stycket 2 och 27 § första stycket 2 och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som gjorts med stöd av

9 § andra meningen, 14 § andra meningen, 26 § andra meningen eller 29 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap. 1 §

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.

Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:582. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska

Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:584. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.25. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringssparkonto ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Med investeringsföretag avses

1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU2, eller

4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 6

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4.

4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 8 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG5.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 2 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 21 (Celex 32006L0048). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

10 §

Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om förvaringsinstitutet

1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)1, senast ändrat genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU2: de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG3: den myndighet som anges i 1 kap. 6 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller en annan myndighet i ett annat land inom

EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU5: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

1 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 2 EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089). 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 5 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 §

I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen6,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20107,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

6 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29 (Celex 32002L0014). 7 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20128,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn9,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

8 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 9 EUT L 83, 22.3.2013, s. 1 (Celex 32013R0231).

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller

17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner10 och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

7 kap.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt förordning (EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen

10 EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024).

För en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

(2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

För en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

6 a §

De bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag tillämpas också för en AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om kapitalkrav för AIF-förvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.

9 kap.

4 §

Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad alternativ investeringsfond ska vara

1. ett kreditinstitut som

a) har stadgeenligt säte inom EES, och

b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG,

b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

2. ett värdepappersföretag som

a) har stadgeenligt säte inom EES,

b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och

b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, och

kreditinstitut (omarbetning)11, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU12, och

c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv 2006/49/EG, eller

c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU, eller

3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i den alternativa investeringsfondens hemland.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

11 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049). 12 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:161 Föreslagen lydelse

3 §

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

4. 7 kap. 4 § första stycket lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,

5. 5 kap.10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

6.10 kap. 15 § första stycket och 16 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

8.8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

9. 14 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och

6. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

8. 14 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

9. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

10. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

11. 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och

12. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet), se bilaga 1. Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2. Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (i det följande benämnt tillsynsförordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen3, finns som bilagorna 3 och 4.

Under förhandlingarna av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2010/11:FPM148).

Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler.

Utredningen har avgett betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 5 och 6.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294).

I bilaga 10 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt.

Utredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och frågan om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden behöver beredas ytterligare och tas därför inte upp inom ramen för denna proposition.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 april 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter utom såvitt avser ordningen för prövning av sanktionsavgifter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i författningskommentaren och avsnitt 8.6 och 11.5. Efter Lagrådets granskning har följdändringar gjorts i 15 kap. 1114 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om bank- och

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R [01]), EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 (Celex 32013R0575R [02]).

finansieringsrörelse och i 25 kap. 2528 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden. Ändringarna har gjorts på tillrådan av Lagrådet. Följdändringar har också gjorts i 7 kap. 2 § och 15 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, i 7 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden samt i 3 § lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Dessa följdändringar är författningstekniska och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.

Hänvisningar till S3

4. Bakgrund

Hänvisningar till S4

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 6.1

4.1. Förstärkta regler i den globala finanskrisens spår

Den globala finanskrisen under 2008 visade på brister i de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella stabiliteten. Förutom att bankerna hade för lite kapital av tillräckligt god kvalitet hade många av dem otillräckliga likviditetsbuffertar. Dessutom var löptiderna i bankernas skulder oftast avsevärt kortare än i deras tillgångar. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. Framväxten av stora gränsöverskridande bankkoncerner innebar också att krisen fick stora spridningseffekter globalt. Regelverket visade sig därför både vara otillräckligt och ha en konjunkturstärkande, s.k. procyklisk, effekt på finansmarknaden. En viktig lärdom från finanskrisen var därför att det saknades ett övergripande perspektiv på risker i hela det finansiella systemet, s.k. systemrisker.

Sedan krisens inledning har det pågått ett arbete med att se över gällande internationella standarder i syfte att förstärka banksektorns förmåga att stå emot ekonomiska och finansiella kriser och därmed undvika spridningseffekter från den finansiella sektorn till samhällsekonomin. Översynen av olika regelverk har inte bara fokuserat på att skärpa tidigare krav på enskilda banker (mikrotillsyn) utan även på att införa kompletterande krav och instrument där fokus ligger på stabiliteten i det finansiella systemet som helhet (makrotillsyn). Det internationella reformarbetet har därför till stor del handlat om att skapa ett gemensamt internationellt ramverk för att förebygga och hantera framtida gränsöverskridande kriser.

Under 2008 påbörjades ett arbete på global nivå med att se över det internationella regelverket avseende kapitaltäckning för banker (den s.k. Basel 2-överenskommelsen). I G20-deklarationen från Pittsburgh i september 2009 gjordes en överenskommelse på global nivå om åtgärder för att bl.a. förbättra kapitaliseringen av banksystemen. Under december 2010 kom sedan Baselkommittén med ett nytt förslag till ramverk för banker, den s.k. Basel 3-överenskommelsen. Det övergripande syftet med Basel 3-överenskommelsen är att ytterligare stärka bankernas

förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya finansiella kriser Det nya regelverket innebär både en höjning av kapitalbasen och skärpta krav på vilken sorts kapital som får räknas in i institutens kapitalbas.

På EU-nivå underströk Europeiska unionens råd i juni 2009 vikten av att etablera ett gemensamt europeiskt regelverk av harmoniserade regler som är direkt tillämpliga på alla finansinstitut som är aktiva på den inre marknaden.

4.2. Genomförande av internationella standarder på EU-nivå – nytt direktiv och förordning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet. Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4, förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut5, förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv, upphör att gälla vid ikraftträdandet av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

De nya rättsakterna syftar bl.a. till att genomföra den s.k. Basel 3- överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller kapitaltäckning. Rättsakterna bygger vidare på de tre pelare som introducerades i Basel 2överenskommelsen från 2004. Den första pelaren omfattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Den andra pelaren handlar om tillsynsmyndigheternas översyn och utvärdering och redogör för kraven på bankernas riskhantering och interna kapitalutvärdering samt fastställer tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Den tredje pelaren beskriver kraven på att bankerna ska offentliggöra information. Bestämmelser som rör första och tredje pelaren återfinns framför allt i tillsynsförordningen medan pelare 2-åtgärder återfinns i kapitaltäckningsdirektivet.

De nya rättsakterna innehåller regler som till stora delar återfinns i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv. I förordningen återspeglas Basel 3-överenskommelsen med dess nya krav i fråga om kapital, likviditet och bruttosoliditet. Direktivet i sin tur innehåller bl.a. nya bestämmelser om kapitalbuffertar, bolagsstyrning, tillsynens utövande och sanktioner (en mer ingående genomgång av vad det nya

4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 5 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049).

kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen innehåller återfinns i avsnitt 5).

EU-regleringen omfattar alla banker, kreditmarknadsföretag och även värdepappersföretag inom EU:s medlemsstater till skillnad mot Baselöverenskommelserna som i första hand är avsedda att omfatta internationellt verksamma banker.

I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i juni 2009 om att en enhetlig reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag är av stor betydelse för den inre marknaden, har ett annat huvudsyfte med de nya rättsakterna varit att uppnå en ökad harmonisering av regelverket. Detta syfte uppnås genom att en stor del av regelverket utgörs av en EUförordning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Behovet av att omarbeta delar av gällande direktiv till en förordning ska även ses mot bakgrund av att EU:s medlemsstater genomfört 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv på ett sådant sätt att det uppstått så stora skillnader i tillsynen av instituten i de olika länderna att det anses störa konkurrensförutsättningarna inom EU.

Förordningen innehåller därför harmoniserade tillsynskrav för institut i syfte att skapa en gemensam regelbok. Avsikten med den gemensamma regelboken är att säkerställa ett robust och enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och förhindra regelarbitrage. I detta sammanhang spelar den nya tillsynstrukturen inom EU en central roll.

Hänvisningar till S4-2

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 5.2.3

4.3. Den nya tillsynsstrukturen inom EU

Inom EU har det till följd av finanskrisen också skapats en ny struktur för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet med det arbetet har bl.a. varit att bättre kunna hantera den omfattande gränsöverskridande verksamheten inom den europeiska banksektorn, förstärka samarbetet och samverkan mellan nationella tillsynsmyndigheter och centralbanker och kunna vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU.

Den nya europeiska tillsynsstrukturen består av två pelare. Den första pelaren syftar till att förbättra övervakningen av systemriskerna inom EU, s.k. makrotillsyn. En ny systemrisknämnd har inrättats – den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) – med ansvar att övervaka det finansiella systemet som helhet för att undvika och förebygga systemrisker. Den andra pelaren syftar till att förbättra tillsynen över enskilda institut, s.k. mikrotillsyn. Tre nya europeiska tillsynsmyndigheter har inrättats – Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa tre nya tillsynsmyndigheter har getts i uppgift att säkerställa att en samlad uppsättning harmoniserade regler och enhetliga tillsynsrutiner tillämpas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

ESRB och de tre nya europeiska tillsynsmyndigheterna utgör tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS).

Den europeiska bankmyndigheten får en viktig roll i harmoniseringen av regelverket. Eba ska systematiskt involveras när unionens lagstiftning ska antas genom utarbetande av förslag till bindande tekniska standarder som sedan ska antas av kommissionen innan de träder i kraft. Eba ska också utfärda riktlinjer och rekommendationer inom specifika områden. Dessutom har Eba fått flera befogenheter där myndigheten kan fatta bindande beslut för medlemsstaterna såsom t.ex. bindande medling.

4.4. Svensk reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag

I svensk rätt regleras grundläggande villkor för att starta och driva bank- eller finansieringsrörelse framför allt i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse, medan villkoren för att starta och driva värdepappersrörelse framgår av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Av regelverket följer bl.a. att kreditinstitut och värdepappersbolag måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad med, vilket innefattar bl.a. dess kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker.

Regler om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anges bl.a. vilka kapitalkrav som ska täckas av kapitalbasen, hur kapitalkravet för kredit- och marknadsrisk samt operativ risk ska beräknas, villkor för stora exponeringar, bestämmelser om offentliggörande av information m.m. Lagen utgör en ramlagstiftning som innehåller omfattande bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som kompletterar lagen.

Regelverket baseras till stora delar på 2006 års kreditinstitutsdirektiv och 2006 års kapitalkravsdirektiv.

5. Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet

Hänvisningar till S5

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 4.2

5.1. Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, innehåller specificerade krav för kreditinstitutens och värdepappersföretagens kapitaltäckning, stora exponeringar, offentliggörande av information, bruttosoliditet och likviditet. Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet, innehåller bl.a. regler om villkoren för att få utöva verksamhet i ett kreditinstitut, regler om etableringsfrihet inom EU och om förhållandet till tredje land, samt regler om tillsyn, sanktioner och bolagsstyrning. Därutöver innehåller direktivet nya bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar (kapitalkonserveringsbuffert, kontracyklisk kapitalbuffert, kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert) som ger medlemsstaterna möjlighet att ålägga instituten att ha ett högre kapitalkrav än vad som följer direkt av tillsynsförordningen. Ändringarna ska fasas in gradvis fram till 2019, även om de flesta av ändringarna träder i kraft 2014. Tillsynsförordningen gäller, med vissa undantag, fr.o.m. den 1 januari 2014. Medlemsstaterna skulle senast den 31 december 2013 ha antagit och offentliggjort de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de nationella bestämmelserna skulle även börja tillämpas fr.o.m. samma datum.

5.2. Den nya förordningen

Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Innehållet i förordningen är till största delen detsamma som i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv Genom att kraven nu regleras i en förordning i stället för ett direktiv harmoniseras regelverket ytterligare.

Förordningen innehåller även ett antal nya bestämmelser som är baserade på Baselkommitténs överenskommelse från 2010. Det gäller t.ex. striktare regler för beräkning av kapitalbasen, mer omfattande kapitalkrav, krav på ett icke riskvägt bruttosoliditetsmått och nya regler för likviditetsrisker.

5.2.1. Definition av kapitalbas och kapitalbaskrav

I enlighet med Basel 3-överenskommelsen ställer tillsynsförordningen hårdare krav på både kvaliteten på det kapital som får räknas in i kapitalbasen och mängden kapital som instituten måste hålla i reserv (kapitalbaskravet).

Definition av kapital

Ett instituts kapitalbas delas in i två delar: primärt kapital och supplementärt kapital. Primärt kapital utgörs av eget kapital reducerat för föreslagen utdelning, uppskjutna skattefordringar och immateriella tillgångar som t.ex. goodwill. I primärkapitalet tillåts också vissa typer av förlagslån ingå, s.k. primärkapitaltillskott eller hybridkapital. Primärkapital ska till största delen bestå av kärnprimärkapital, dvs. primärkapital med avdrag för kapitaltillskott och reserver. Det är med andra ord sådant kapital som har bäst förmåga att täcka förluster. Supplementärt

kapital utgör en mindre del av kapitalbasen och tillåts vara av sämre kvalitet. Tillsynsförordningen definierar de kapitalinstrument som utgör kärnprimärkapital utifrån 14 kriterier (artikel 28). Eba ska övervaka kvaliteten på de kapitalinstrument som instituten ger ut.

Kapitalbaskrav

Kapitalbaskraven i tillsynsförordningen utgör minimikrav på hur mycket kapital av olika slag som ett institut måste hålla vid varje tidpunkt, för att täcka olika risker som verksamheten är förenad med. Det är i huvudsak risker för förlust i samband med utlåning (kreditrisker), värdeminskning i finansiella instrument till följd av förändringar i marknadspriser (marknadsrisker) och operativa risker som avses. Kapitalbaskraven för instituten är uttryckta som procentandelar av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. De riskviktade tillgångarna anger hur mycket av det bokförda värdet på institutens olika tillgångar som ska täckas med kapital. Varje tillgång ges därför en riskvikt. Tillgångar med låg risk, som kassa och statsobligationer med hög kreditkvalitet, ges låga riskvikter. Tillgångar med hög risk, som utlåning till företag med låg kreditvärdighet och blancoutlåning till hushåll, ges däremot höga riskvikter. Storleken på det kapital av olika slag som instituten måste ha bestäms sedan genom att multiplicera institutets riskviktade tillgångar med de kapitaltäckningsrelationer som anges i tillsynsförordningen.

Kapitalrelationerna

Av tillsynsförordningen framgår att ett institut vid varje tidpunkt ska ha kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp – kärnprimärkapitalrelationen (artikel 92.1 a). Därtill ställs det krav på att institutets primära kapital ska utgöra minst sex procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet – primärkapitalrelationen (artikel 92.1 b). Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutets kapitalbas som andel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst åtta procent (artikel 92.1 c). Det innebär att den totala kapitalrelationen kan täckas med högst två procent supplementärkapital. Kapitalbaskraven innebär en skärpning jämfört med tidigare krav, eftersom en betydligt större andel av kapitalbaskraven i framtiden måste täckas med kapital av högre kvalitet såsom kärnprimärkapital.

5.2.2. Likviditetsregleringen

Den globala finanskrisen visade att instituten hade otillräckliga likviditetsbuffertar och en dålig matchning i löptider mellan tillgångar och skulder. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. I tillsynsförordningen införs därför nya likviditetsregler för instituten. De bygger på Basel 3-överenskommelsens två globala, harmoniserade standarder för likviditetshantering. Syftet är att förbättra bankernas förmåga att hantera likviditetsproblem på både kort och lång sikt. Regleringen i tillsynsförordningen avviker i vissa avseenden från Basel 3-överenskommelsen för att ta hänsyn till EU-specifika omständigheter.

Likviditetskrav för att täcka det kortsiktiga likviditetsbehovet

Det kortfristiga likviditetsmåttet, ”liquidity coverage ratio” (LCR), är tänkt att säkerställa att instituten har tillräckligt med likviditet för att klara sina likviditetsbehov under 30 dagar, i en ansträngd marknadssituation då det kan vara svårt att få tag på extern finansiering. Kravet innebär att instituten ska ha en likviditetsbuffert som är minst lika stor som nettoutflödet av tillgångar under 30 dagar i ett stressat scenario. Likvida tillgångar utgörs i detta sammanhang huvudsakligen av statspapper och till viss del av säkerställda obligationer. I normala tider ska instituten uppfylla ett LCR-krav på 100 procent. Om en kris inträffar ska instituten däremot kunna utnyttja sina likviditetsbuffertar och tillfälligt hamna under miniminivån på 100 procent.

Inom EU ska LCR-kravet införas gradvis mellan 2015–2018. Det innebär att instituten redan från det att tillsynsförordningen trätt i kraft ska rapportera till de nationella tillsynsmyndigheterna de uppgifter som krävs för att avgöra om de har en lämplig likviditetstäckning. För att åstadkomma en enhetlig rapportering och därmed underlätta myndigheternas utvärdering av institutens LCR-nivåer, ska Eba, ta fram rapporteringsmallar. Eba ska också föreslå detaljerade regler för hur likviditetstäckningskravet kan utformas. Med utgångspunkt i Eba:s förslag kommer Europeiska kommissionen (kommissionen) därefter att utfärda slutgiltiga regler för likviditetstäckningskravet. Kommissionen har möjlighet att skjuta upp tidpunkten för full tillämpning av LCRkravet till 2019 med hänsyn tagen till den ekonomiska situationen, samt till europeiska särdrag och utvecklingen av det internationella regelverket.

Stabil finansiering

Utöver den kortsiktiga likviditetsregleringen ska instituten även se till att ha en långsiktigt stabil finansieringsstruktur. Detta krav kommer att baseras på Basel 3-överenskommelsens andra likviditetsmått ”Net Stable Funding Ratio” (NSFR). Baselkommittén har föreslagit att måttet ska genomföras 2018. På samma sätt som för LCR kommer en utvärderingsperiod att gälla från det att tillsynsförordningen trätt i kraft tills dess att slutgiltiga reglerna för NSFR har fastställts och införts i EU. Det innebär att det ställs ett allmänt krav på stabil finansiering redan vid förordningens ikraftträdandedatum 1 januari 2014, vilket även omfattar en rapporteringsskyldighet för instituten till tillsynsmyndigheten. För att underlätta rapporteringen och säkerställa att den sker på ett enhetligt sätt, ska Eba även i detta fall ta fram rapporteringsmallar. På basis av denna rapportering ska Eba därefter utvärdera hur ett stabilt finansieringskrav bör se ut. Kommissionen ska på grundval av Eba:s rapport, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag senast den 31 december 2016.

5.2.3. Bruttosoliditet

Med tillsynsförordningen införs också ett icke-riskvägt mått på bruttosoliditeten, som ett komplement till de övriga kapitaltäcknings- och likviditetskraven (se även artiklarna 87 och 98 i kapitaltäckningsdirektivet). Bruttosoliditetsmåttet uttrycks som kvoten mellan institutets

egna kapital och dess totala tillgångar, inklusive åtaganden som ligger utanför balansräkningen. Genom att måttet inte tar hänsyn vare sig till vem eller vad man lånar ut, kommer det i praktiken att fungera som en säkerhetsspärr. Detta sätter ett tak för hur mycket ett institut får belåna eget kapital, även i de fall där verksamheten anses vara relativt riskfri. Dessutom bidrar bruttosoliditetsmåttet till att instituten inte underskattar sina risker till följd av felaktiga riskvikter. Det ställs detaljerade krav på hur bruttosoliditetsgraden ska räknas ut (artikel 429 i tillsynsförordningen). Förordningen ställer också upp krav på att instituten rapporterar information om bruttosoliditeten och dess komponenter till den behöriga myndigheten, som i sin tur ska informera Eba. Eba ska senast den 1 februari 2015 ta fram utkast till tekniska standarder som ska ligga till grund för en enhetlig inrapporteringsmall och tekniska itlösningar (artikel 430.2 i tillsynsförordningen). Eba har lämnat förslag på inrapporteringsmall med ikraftträdande den 1 januari 2014.

Eftersom bruttosoliditetsmåttet är ett nytt instrument för EU:s medlemsstater införs kraven gradvis, vilket också är i linje med Basel 3överenskommelsen. Det innebär att bruttosoliditetsmåttet till en början kommer att införas som en s.k. pelare 2-åtgärd (se avsnitt 4.2). Från och med den 1 januari 2014 ska instituten rapportera in data utifrån tydligt definierade kriterier. Från och med den 1 januari 2015 kommer det även att ställas krav på instituten att offentliggör sina bruttosoliditetsmått. I slutet av 2016 ska kommissionen i en rapport utvärdera bruttosoliditetsmåttet och, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag om bindande nivåer för bruttosoliditetsgraden.

Hänvisningar till S5-2-3

5.2.4. Högre kapitalkrav för att bättre avspegla risken hos motparter

För att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som sker utanför en reglerad marknad, s.k. OTC-derivat, införs genom tillsynsförordningen höjda kapitalbaskrav för dessa instrument. Därtill introduceras kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. Storleken på kravet varierar beroende på vilken typ av exponering det avser. Kapitalbaskraven för exponeringar mot centrala motparter kommer t.ex. att vara lägre än kapitalbaskraven för exponeringar mot bilateralt clearade transaktioner så länge som den centrala motparten uppfyller särskilda krav. Dessa krav är fastställda i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Det nya ramverket avser att stärka institutens incitament att använda centrala motparter vid handeln med derivat och därigenom förhindra att betalnings- eller leveransproblem hos en marknadsdeltagare sprider sig och påverkar andra aktörer. Centrala motparter fungerar som en mellanhand mellan två individuella motparter i en transaktion, och kan därmed hantera risken att en motpart inte kan betala för en affär eller leva upp till sitt avtal.

5.3. Det nya direktivet

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredjeland. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG6. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller därutöver bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappersföretag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen.

5.3.1. Nya kapitalbuffertar

Direktivet både fordrar och tillåter att medlemsstaterna ställer krav på att instituten ska ha kapitalbuffertar av olika slag utöver tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kapitalbuffertarna avser att hantera systemrisker av både cyklisk och strukturell karaktär. Det innebär att de tar fasta på både systemrisker som kan variera med makroförhållanden såsom kreditcykeln och risker som beror på det finansiella systemets struktur. Kapitalbuffertarna ska bestå av kärnprimärkapital och tanken är att de ska kunna användas som tillfälliga stötdämpare för att täcka förluster vid dåliga tider och därmed förhindra att instituten bryter mot kapitalbaskraven i tillsynsförordningen.

För kapitalbuffertarna gäller olika regler om när, hur och av vem de ska tillämpas. Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent påslag som ska gälla för alla kreditinstitut och värdepappersföretag. Direktivet ger därmed inte medlemsstaten någon flexibilitet i tillämpningen av denna buffert annat än att behörig myndighet kan ges rätt att undanta små och medelstora värdepappersföretag. Den kontracykliska kapitalbufferten däremot ska tillämpas för att bemöta en cyklisk systemrisk förknippad med i huvudsak alltför kraftig kredittillväxt i det finansiella systemet och kommer därmed att variera över tiden. Det innebär att direktivet tillåter medlemsstaten att anpassa storleken på den kontracykliska kapitalbufferten efter nationella omständigheter.

För att hantera risker som är av mer strukturell art och begränsa de samhällsekonomiska kostnader som problem i enskilda institut kan orsaka införs även ett särskilt buffertkrav för institut som bedöms vara systemviktiga. Direktivet skiljer här på globala systemviktiga institut (”global systemically important institutions, G-SIIs) och övriga systemviktiga institut (”other systemically important institutions, O-SIIs). Bufferten för globalt systemviktiga institut är ett obligatoriskt krav

6 EUT L 145, 30.04.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

som beräknas efter en fastställd metod. Bufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig och ger större utrymme för den ansvariga myndigheten att beakta nationella särdrag vid beslut om att tillämpa den.

Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att ställa krav på en systemriskbuffert för att förebygga och motverka långsiktiga ickecykliska systemrisker. Systemriskbufferten ger medlemsstaten utrymme att bemöta strukturella systemrisker på nationell nivå.

5.3.2. Bolagsstyrning och riskhantering

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även ett antal nya bestämmelser om bolagsstyrning och riskhantering. De nya bestämmelserna innebär att styrelsens riskövervakning ska effektiviseras, att en oberoende riskkontrollfunktion ska etableras och att tillsynsmyndigheterna ska ha en effektiv övervakning av riskhanteringen. Direktivet innehåller också specifika begränsningar på antalet styrelseuppdrag som en enskild ledamot får inneha samtidigt. Det införs även ett antal ersättningsregler för ledande befattningshavare. Avsikten med de nya bestämmelserna är att undvika överdrivet risktagande som kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i instituten och därigenom undvika överdriven riskuppbyggnad i hela det finansiella systemet.

5.3.3. Skydd för visselblåsare

Direktivet inför ett nytt krav på att behöriga myndigheter och institut inrättar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av tillsynsförordningen och de nationella bestämmelser som följer av direktivet. Syftet är att förbättra behöriga myndigheters och institutens möjligheter att tidigt upptäcka eventuella överträdelser av regelverket.

5.3.4. Bestämmelser om sanktioner

Genom direktivet införs en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, även regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden och sanktionsbeslut.

5.4. Makrotillsynsåtgärder

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan makrotillsynsriskerna vara av varierande grad och omfång beroende på bl.a. banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln (skäl 14 i tillsynsförordningen). Såväl förordningen som kapitaltäckningsdirektivet ger därför medlemsstaterna visst utrymme att

vidta nationella åtgärder för att hantera makrotillsyns- eller systemrisker som är specifika för den enskilda medlemsstaten. Samtidigt införs det mekanismer för att säkerställa att nationella åtgärder inte skadar den inre marknadens funktionssätt och att de genomförs på ett transparent och enhetlig sätt av medlemsstaterna (skäl 15 i tillsynsförordningen).

Kommissionen ska göra en översyn av makrotillsynsreglerna under andra halvåret 2014 för att bl.a. bedöma om de verktyg som införts är verksamma, effektiva och genomblickbara och om det finnas anledning att föreslå ytterligare verktyg (skäl 22 i tillsynsförordningen).

5.4.1. Striktare åtgärder på nationell nivå – artikel 458 i tillsynsförordningen

Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter använda sig av ett antal specifika åtgärder för att mildra en ökad intensitet i systemrisker eller makrotillsynsrisker på nationell nivå (artikel 458 i tillsynsförordningen). Åtgärderna är tidsbegränsade till två år men med möjlighet till förlängning. För att kunna tillämpa dessa åtgärder måste Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Eba och ESRB först informeras. Medlemsstaten måste även kunna motivera varför andra verktyg som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet (artiklarna 124 och 164 i förordningen och artiklarna 101, 103–105, 134 och 136 i direktivet) inte anses kunna hantera systemrisken på ett lämpligt sätt.

Behörig myndighet måste tydligt motivera varför systemrisken kan utgöra ett hot mot den nationella finansiella stabiliteten och varför andra åtgärder i förordningen eller direktivet inte är tillräckliga för att hantera den risken. ESRB och Eba har rätt att yttra sig över åtgärderna och det finns möjlighet för rådet, på förslag av kommissionen, att förhindra de nationella åtgärderna om det finns starka bevis för att de inte går att motivera utifrån de villkor som anges i artikel 458.2 i tillsynsförordningen.

Medlemsstaterna har utrymme att på nationell nivå höja riskvikterna för bostäder och kommersiella fastigheter samt för exponeringar inom den finansiella sektorn med upp till 25 procent samt skärpa gränsen för stora exponeringar med upp till 15 procent under en tvåårsperiod eller till dess att systemrisken har upphört (artikel 458.10). För att utnyttja denna möjlighet krävs att Europaparlamentet, rådet kommissionen, ESRB och Eba underrättas.

5.4.2. Nationella makrotillsynsåtgärder i direktivet

Översikt över buffertkrav

Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om kapitalbuffertar ger medlemsstaterna viss flexibilitet att på nationell nivå motverka cykliska och strukturella systemrisker. Dessa bestämmelser beskrivs mer utförligt i avsnitt 7.

Pelare 2-krav

Direktivets bestämmelser ger de nationella tillsynsmyndigheterna ökade möjligheter att inom ramen för pelare 2 besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas än tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Direktivet ger även möjlighet för tillsynsmyndigheten att göra en översyn och utvärdering för institut som har liknande riskprofil eller har exponeringar mot likartade geografiska områden.

Makrotillsynsåtgärder på EU-nivå

Tillsynsförordningen tillåter även kommissionen att genom delegerade akter införa striktare tillsynskrav under ett år för att hantera ökade mikrotillsyns- eller makrotillsynsrisker som uppstår på grund av marknadens utveckling inom eller utanför EU och som kan få påföljder för alla medlemsstater (artikel 459). De striktare kraven ska införas om riskerna inte kan tas om hand via andra instrument i förordningen eller direktivet. Striktare krav, bör särskilt övervägas efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB eller Eba med avseende på:

  • förordningens kapitalbaskrav,
  • krav för stora exponeringar, och
  • krav på offentliggörande

När kommissionen antar en delegerad akt, ska kommissionen samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet kan inom tre månader invända mot den delegerade akten (artikel 462 i tillsynsförordningen). Om ingen av dem har gjort några invändningar eller om båda har meddelat kommissionen att de har beslutat att inte invända, kan den delegerade akten träda i kraft. Om en invändning görs, inleds en särskild process för att lösa situationen.

Kommissionen ska, med hjälp av ESRB, åtminstone årligen överlämna en rapport till parlamentet och rådet om sådan marknadsutveckling som potentiellt kan kräva åtgärder enligt artikel 459 i tillsynsförordningen.

Hänvisningar till S5-4-2

6. Genomförande av det nya regelverket i svensk rätt

Hänvisningar till S6

6.1. Inledning

Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet ersätter, som tidigare angetts, 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitalkravsdirektiv (se avsnitt 4). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot måste nationell rätt anpassas för att säkerställa att den inte innehåller bestämmelser som innebär en dubbelreglering eller hamnar i konflikt med förordningen. Skulle en konflikt ändå inträffa, har unionsrätten företräde. De lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som innehåller regler som återfinns i tillsynsförordningen blir obsoleta och måste därmed upphävas.

I den utsträckning kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser inte omfattas av gällande rätt måste dessa bestämmelser genomföras genom nya lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter eller genom justeringar i befintligt regelverk. Tillsynsförordningen förutsätter vidare att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder, som t.ex. att utse behörig myndighet, och i vissa fall behöver förordningens bestämmelser kompletteras genom nationella föreskrifter.

Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att införa motsvarande krav som de i tillsynsförordningen på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (jfr skäl 24 i tillsynsförordningen). Sverige kan därför införa nationella regler som ålägger även företag som inte omfattas av tillsynsförordningen att tillämpa samtliga eller vissa bestämmelser i förordningen.

Hänvisningar till S6-1

6.2. En ny lag om kapitalbuffertar

Regeringens förslag: En ny lag om kapitalbuffertar införs.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna om kapitalbuffertar som följer av kapitaltäckningsdirektivet bör huvudsakligen tas in i en ny lag om kapitalbuffertar och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Bestämmelserna avseende kapitalbuffertar behandlas närmare i avsnitt 7.

Hänvisningar till S6-2

6.3. En ny lag om tillsyn

Regeringens förslag: En ny lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ska samtidigt upphöra att gälla.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen, antogs av riksdagen i samband med införlivandet av 2006 års direktiv (kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven). Samtidigt med denna lag infördes lagen (2006:1372) om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad införandelagen. Kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser om kapitaltäckning för kreditinstitut och värdepappersbolag. Till följd av att en stor del av reglerna om kapitaltäckning numera återfinns i tillsynsförordningen bedöms det lämpligt att

upphäva den nuvarande kapitaltäckningslagen. De bestämmelser i lagen som ska finnas kvar i svensk rätt, och tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersbolag, bör i stället överföras till en ny lag. I nuvarande kapitaltäckningsregelverk är föreskriftsrätten i relativt stor omfattning delegerad till Finansinspektionen. Det huvudsakliga skälet för detta var att bestämmelserna i direktiven ansågs mycket detaljerade, tekniskt komplicerade och bedömningen gjordes att regelverket sannolikt kommer att behöva ändras ofta för att hållas aktuellt och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna (prop. 2006/07:05 s. 100). Det nya regelverket innehåller alltjämt bestämmelser som på grund av dess detaljerade karaktär liksom tidigare bör införlivas genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter. Utgångspunkten är därför att införliva direktivet samt de kompletteringar som behövs i svensk rätt med anledning av tillsynsförordningen genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter, dvs. samma lösning som valts i gällande rätt.

Att samla sådana för kreditinstitut och värdepappersbolag gemensamma bestämmelser i en särskild lag innebär ett val av samma lagstiftningsteknik som användes vid genomförandet av 2006 års kapitaltäckningsregler. I de fall som sektorslagstiftningen redan innehåller regler på området framstår det emellertid som mer lämpligt att arbeta in bestämmelserna i dessa lagar.

Den nya lagen kommer huvudsakligen att innehålla bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut och värdepappersbolag i fråga om krav på kapitalbas och likviditet. Den nya lagen bör därför benämnas lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen önskar att det i lag tydliggörs vilka institut som åsyftas med lagens bestämmelser. Regeringen har i förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag preciserat vad begreppet institut betyder i den lagen.

Lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag föreslås upphöra att gälla (se avsnitt 9.13).

Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen

Bestämmelserna i 2–8 kap. kapitaltäckningslagen baseras i princip uteslutande på sådana artiklar i 2006 års direktiv som ersätts av tillsynsförordningens bestämmelser om kapitalbas, stora exponeringar, rapportering och offentliggörande av information. Bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas skyldighet att i vissa fall besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas baserar sig däremot på artiklar som överförs till kapitaltäckningsdirektivet och som således ska kvarstå i nationell rätt. Vidare innebär regleringen om stora exponeringar att det alltjämt kommer tillkomma medlemsstaterna att göra vissa nationella val.

Bestämmelserna i 9 kap. kapitaltäckningslagen om vilka krav som ska uppfyllas på institutsnivå respektive gruppnivå har motsvarigheter i tillsynsförordningen. Majoriteten av bestämmelserna i 10 och 11 kap. kapitaltäckningslagen om tillsyn och om vad som ska gälla för moderföretag utanför EES har motsvarigheter i kapitaltäckningsdirektivet och en mindre del i tillsynsförordningen Bestämmelserna om

sanktioner i 12 kap. kapitaltäckningslagen baseras bl.a. på artiklar i 2006 års direktiv som överförts till kapitaltäckningsdirektivet.

Undantag från reglerna rörande gruppbaserad tillsyn för blandade finansiella holdingföretag

Av artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG (konglomeratdirektivet) följer att med ett blandat finansiellt holdingföretag avses ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag varav minst ett är en reglerad enhet med huvudkontor inom gemenskapen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat. Ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas således av reglerna rörande konglomerat men som nämnts tidigare (avsnitt 6.6) omfattas det även av vissa regler i kapitaltäckningsdirektivet (se artikel 2.4).

Genom direktiv 2011/89/EU utvidgades 2006 års kreditinstitutsdirektiv så att blandade finansiella holdingföretag jämställdes med finansiella holdingföretag respektive försäkringsholdingföretag vid grupptillsynen. Grupper med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen kom att omfattas av tillsynsregler i direktivet i den omfattning som följde av direktivets artiklar 1.2 och 71.2. Genom direktiv 2011/89/EG infördes även en undantagsregel (artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) med innebörden att ett blandat finansiellt holdingföretag när detta är föremål för motsvarande bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan undantas från en tillämpning av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen genomfördes i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen (se prop. 2012/13:160). Artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv motsvaras av artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet.

Regleringen i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Hänvisningar till S6-3

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1, 6.4

6.4. Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser i tillsynsförordningen ska kompletteras genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndiganden i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana bemyndiganden ska även kunna ge stöd för föreskrifter som behövs för att omhänderta riktlinjer som meddelas av Eba.

Finansinspektionen utses i lag att vara behörig myndighet enligt tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Finansinspektionen anser vidare att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter

kan behöva införas på grund av innehållet i en tekniska standarder som kommissionen har antagit. Svenska Bankföreningen påpekar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda. Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut. Bankföreningen anger som exempel på en sådan bestämmelse möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen. Bankföreningen anser vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. Bankföreningen anser dessutom att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Bankföreningen anför vidare, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen och att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen.

Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen förutsätter, trots att den är omedelbart tillämplig i EU:s medlemsstater, att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder. Det måste bl.a. finnas en behörig myndighet som utsetts att utöva tillsyn över instituten. Enligt tillsynsförordningen ska denna myndighet ges de befogenheter som följer av direktivet och se till att institutet följer bestämmelserna i förordningen (jämför artiklarna 2 och 4.2 i tillsynsförordningen).

I Sverige har Finansinspektionen ansvar för tillsynen över institut enligt tillsynsförordningen, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen. Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt, eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen.

Finansinspektionen kommer således även fortsättningsvis ansvara för tillsynen över instituten och fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt tillsynsförordningen. Det innebär att Finansinspektionen har rätt att meddela beslut enligt förordningen. Finansinspektionen har dessa befogenheter direkt med stöd av tillsynsförordningen och några nationella lagstiftningsåtgärder fordras inte för att Finansinspektionen ska kunna meddela de enskilda beslut som tillsynsförordningen ger möjlighet till.

Svenska Bankföreningen menar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda.

Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut och anger möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen som exempel på en sådan bestämmelse.

I den utsträckning tillsynsförordningen ger utrymme för att hantera frågor genom generella föreskrifter i stället för att det ska krävas enskilda beslut ‒ och prövning ‒ av den behöriga myndigheten så ser regeringen allmänt sett inget hinder mot att utnyttja en sådan möjlighet. Regeringen anser dock inte att artikel 26 i tillsynsförordningen ger utrymme för ett bemyndigande till reglering genom föreskrifter. Av artikeln framgår att den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd och vilka förutsättningar som gäller för att tillståndet ska kunna beviljas.

Bankföreningen anför vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. De kompletterande bestämmelserna till tillsynsförordningen, vilka inte tar formen av enskilda beslut, bör på samma grund som tidigare genomföras i form av föreskrifter (se avsnitt 6.3). Bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bör införas i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen anför att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Svenska Bankföreningen anför att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren.

Enligt regeringens mening är de

bemyndigandena att meddela föreskrifter som finns i utredningens lagförslag väl avgränsade. Tillsynsförordningen är mycket omfattande och många frågor förekommer och behandlas i olika avsnitt i förordningen. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är därför i vissa fall uttömmande, medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering.

Finansinspektionen anser att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter kan behöva införas på grund av innehållet i en teknisk standard som kommissionen har antagit. Enligt regeringens mening skulle ett sådant bemyndigande vara alltför generellt. En prövning av möjligheten och behovet av ett bemyndigande måste göras med beaktande av den antagna aktens innehåll.

Svenska Bankföreningen anför, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen, att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen. I regeringens förslag till lag om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag regleras bl.a. att vissa medgivanden enligt kapitaltäckningslagen ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt angivna artiklar i tillsynsförordningen. Enligt

regeringens mening föreligger inte något behov av ytterligare komplettering av nämnda bestämmelser.

Riktlinjer från Eba

Eba har rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer. Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande i traditionell mening, men nationella tillsynsmyndigheter och de institut som omfattas ska ”med alla tillgängliga medel söka följa dessa”

(

artikel 16.3 i Europaparlamentets

och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet). Myndigheter, och i vissa fall institut, kommer att vara skyldiga att bekräfta efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer eller rekommendationer inte efterlevs.

I tillsynsförordningen ges mandat till Eba att ge ut riktlinjer i en mängd avseenden.

Flertalet av de regler i tillsynsförordningen som ger mandat till förtydligande genom riktlinjer är detaljerade och tekniskt komplicerade. Tidigare har riktlinjerna huvudsakligen införts i form av myndighetsföreskrifter bl.a. för att den formen till skillnad från lagformen i möjligaste mån har tillgodosett behovet av att snabbt kunna uppdatera det omfattande kapitaltäckningsregelverket i enlighet med utvecklingen på marknaden. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligt att kommande riktlinjer, i de fall Finansinspektionen bedömer det vara motiverat, omhändertas i svensk rätt i form av myndighetsföreskrifter. I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför ingå bemyndiganden som möjliggör meddelandet av sådana föreskrifter.

Hänvisningar till S6-4

6.5. Val av myndighet enligt artikel 458 i tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utses som ansvarig myndighet för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att det i lag anges att beslut om makrotillsynsåtgärder ska fattas efter samråd med Riksbanken.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om

Finansinspektionen ändå ges detta ansvar, så ska beslut fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 458 i tillsynsförordningen ska en ansvarig myndighet utses för makrotillsynsåtgärderna som syftar till att motverka systemrisker på nationell nivå.

Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen att ansvara för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas

redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är ansvarig för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.

Det finns redan i dag ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det är därför naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta aktörer, för att kunna fatta väl underbyggda beslut. Regeringen ser därför inte något behov av att i lag fastställa vilka samarbetsformer som ska föregå beslut i denna fråga.

Hänvisningar till S6-5

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

6.6. Tillämpningsområdet enligt tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, ska vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Kreditinstitut och värdepappersföretag

Tillsynsförordningen ska tillämpas på alla institut som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet (artikel 1 i tillsynsförordningen). Enligt artiklarna 1 och 2 i kapitaltäckningsdirektivet ska direktivet tillämpas på kreditinstitut och värdepappersföretag. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersföretag framgår av artikel 3.1.1 och 3.1.2 i direktivet, varvid anges att de definitioner som anges i tillsynsförordningen ska gälla. I artikel 4.1 tillsynsförordningen definieras ”kreditinstitut” som ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Definitionen är densamma som används i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Tillämpningsområdet i denna del har således inte förändrats. Det kan dock noteras att det i svensk rätt har införts en definition av kreditinstitut som är vidare än den som följer av 2006 års direktiv (se prop. 2006/07:5 s. 110).

Med ”värdepappersföretag” avses enligt artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med vissa specificerade undantag.

I svensk rätt definieras svenska aktiebolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som värdepappersbolag (1 kap. 5 § 26 lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Kapitaltäckningslagen äger

tillämpning på samtliga värdepappersbolag och gör inte undantag för sådana företag som omnämns i artikel 4.1.2 c i tillsynsförordningen.

Om svensk rätt anpassas så att endast de värdepappersbolag som omfattas av definitionen av värdepappersföretag i tillsynsförordningen, är skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen kommer vissa bolag till skillnad mot vad som gäller i dag, inte behöva följa reglerna om kapitaltäckning m.m. På motsvarande sätt gäller att om tillsynsförordningens tillämpning på kreditinstitut begränsas till sådana kreditinstitut som omfattas av definitionen i tillsynsförordningen, skulle det kunna finnas banker eller kreditmarknadsföretag som enligt gällande rätt är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, men som inte skulle komma att omfattas av det nya kapitaltäckningsregelverket. Tillsynsförordningen tillåter dock medlemsstaterna att utvidga tillämpningsområdet för förordningen. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ändra gällande rätt i fråga om vilka svenska kreditinstitut och värdepappersbolag som ska vara skyldiga att tillämpa reglerna om kapitaltäckning m.m. De kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, bör därför vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.

Vad gäller tillämpningen av reglerna om kapitalbuffertar på kreditinstitut och värdepappersbolag och möjligheten till undantag från dessa regler hänvisas till avsnitt 7.

Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på olika typer av värdepappersbolag. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

Finansiella holdingbolag m.fl.

Finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag och holdingbolag med blandad verksamhet omfattas inte av definitionen av ”institut” i tillsynsförordningen och därmed inte heller av de tillsynskrav som följer av den. Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska dock direktivets artikel 34 som rör allmänna principer om finansiella institut och artiklarna 111–127 som behandlar tillsyn på gruppnivå tillämpas på dessa bolagsformer om huvudkontoret är beläget i unionen.

Hänvisningar till S6-6

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1, 6.3

6.7. Det nya regelverkets tillämpning på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som i dag är skyldiga att tillämpa bestämmelserna om kapitalkrav i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska även i fortsättningen vara skyldiga att tillämpa motsvarande kapitaltäckningsregler som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att de undantag från kapitalkraven som följer av tillsynsförordningen bör beaktas i svensk

rätt, vilket innebär att vissa fondbolag inte ska tillämpa tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen om kapitalbuffertar. Svensk rätt bör, bl.a. av konkurrensskäl, inte gå längre än vad EU-regleringen föreskriver utan att vägande skäl för detta framkommer. För de fondbolag som omfattas av tillsynsförordningen bör det klargöras vilka bestämmelser i förordningen och föreslagna lagar som är tillämpliga. Fondbolagens förening konstaterar vidare att det inte är motiverat att låta fondbolag omfattas av krav vad gäller kapitalbuffertar vilka är motiverade av systemriskskäl. Huvudregeln borde vara att fondbolag inte omfattas och kompletteras med att Finansinspektionen ges möjlighet att inkludera fondbolag om så bedöms motiverat. Fondbolagens förening anför vidare att det bör klargöras att fondbolag inte träffas av bestämmelserna om likviditetskrav samt att det bör klargöras att fondbolag inte ska tillämpa reglerna om riskhantering och kapitalutvärdering. Slutligen påpekar Fondbolagens förening att det resonemang som förts rörande fondbolagen även gör sig gällande för AIF-förvaltare. Det bör även klargöras att eftersom en AIFförvaltare, till skillnad mot ett värdepappersbolag, får förvalta andra tillgångar än finansiella instrument, kan verksamheten inte anses omfattas av kapitalkraven.

Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag utgörs av ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet. Med fondverksamhet avses att förvalta värdepappersfonder, försälja och inlösa andelar i fonden och därmed sammanhängande administrativa åtgärder.

Regler för fondbolagen återfinns i första hand i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Enligt denna lag är fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning skyldiga att uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och prop. 2002/03:150 s. 174). Övriga fondbolag ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § andra stycket och prop. 2005/06:45 s. 122).

På motsvarande sätt innehåller 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder bestämmelser som ålägger AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet tillämpas på en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se 7 kap. 6 § andra stycket samma lag). Övriga AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen). Med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs bör regleringen i 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen, med vissa justeringar, överföras till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Mot bakgrund av gällande rätt och att tillsynsförordningen inte hindrar medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (skäl 24 i

tillsynsförordningen) anser regeringen att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer bör tillämpa de regler om kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett starkt motiv till att följa principen om att vissa fondbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa samma regler som värdepappersbolag är enligt regeringens mening att undvika regelarbitrage. Den nämnda principen bör även tillämpas i fråga om bestämmelserna om likviditetskrav. Nuvarande hänvisningar i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till kapitaltäckningslagen, bör därför ändras till den reglering som ersätter de nuvarande kapitaltäckningsregler som berör fondbolag och AIFförvaltare.

Kapitaltäckningsdirektivet introducerar nya regler rörande bl.a. kapitalbuffertar och beslut om likviditetskrav som blir gällande för värdepappersbolag. Mot bakgrund av nämnda princip bör dessa regler även tillämpas på fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. Regeringen anser dock att dessa bolag i stor utsträckning bör kunna omfattas av möjligheten till undantag från skyldigheten att ha en kapitalkonserveringsbuffert respektive från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert (bestämmelserna om kapitalbuffertar och möjligheten till undantag från dessa behandlas närmare i avsnitt 7).

Fondbolagens förening har efterfrågat ett klargörande att fondbolag och AIF-förvaltare inte ska tillämpa reglerna rörande riskhantering och kapitalutvärdering. Regeringen konstaterar i likhet med föreningen att fondbolag och AIF-förvaltare inte har att tillämpa de regler rörande riskhantering och kapitalutvärdering som gäller för ett värdepappersbolag.

Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på fondbolag och AIFförvaltare. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

Hänvisningar till S6-7

6.8. Svenska skeppshypotekskassan

Regeringens förslag: Tillsynsförordningen ska, med undantag för reglerna om stora exponeringar, även äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska skeppshypotekskassan vill särskilt påtala vikten av att undantaget för kassan från bestämmelserna om stora exponeringar består då det är en förutsättning för verksamheten och möjligheten att fullgöra kassans uppdrag.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv anges att bestämmelserna i direktivet inte äger tillämpning på

Svenska skeppshypotekskassan. Möjligheten att undanta Svenska

skeppshypotekskassan har inte införts i svensk rätt, utan kapitaltäckningslagen äger tillämpning även på Svenska skeppshypotekskassan.

Undantaget för Svenska skeppshypotekskassan har överförts till kapitaltäckningsdirektivet artikel 2.5 22, vilket innebär att tillsynsförordningen inte är direkt tillämplig på Svenska skeppshypotekskassan. Det krävs därför en särskild nationell reglering för detta institut. Enligt regeringens mening bör Svenska skeppshypotekskassan alltjämt stå under någon form av reglering i fråga om kapitalkrav m.m. Det bör därför i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införas en bestämmelse som anger att tillsynsförordningen ska äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan, med undantag för bestämmelserna om stora exponeringar.

6.9. Tillsynsförordningens inverkan på nationell lagstiftning

6.9.1. Följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen och dess reglering om finansiella företagsgrupper upphävs

Regeringens förslag: Följdändringar görs i flera lagar inom det finansiella området i och med att lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas, eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Frågan uppstår om detta är ett nytt begrepp som föreslås införas, vilket Finansinspektionen bedömer inte är avsikten.

Finansinspektionen önskar att det tydliggörs i lagen om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag vilka institut som åsyftas. I nuvarande kapitaltäckningslag anges det särskilt om en bestämmelse avser utländska institut. För tydlighetens skull önskar Finansinspektionen att det i lagförslaget anges att det är de svenska instituten som avses om inget annat anges.

Skälen för regeringens förslag: En följd av att kapitaltäckningslagen upphävs är att det uppstår behov av följdändringar i lagar som innehåller hänvisningar till denna lag. I de flesta fall är det fråga om ändringar som består i att hänvisningar till lagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om kapitalbuffertar eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, som enligt regeringens förslag ska ersätta kapitaltäckningslagen.

Begreppet finansiella företagsgrupper

Enligt kapitaltäckningslagen är en finansiell företagsgrupp skyldig att följa vissa särskilda bestämmelser om kapitalkrav, kapitalutvärdering,

stora exponeringar, kvalificerade innehav samt soliditet och riskhantering (9 kap. kapitaltäckningslagen). En finansiell företagsgrupp anses föreligga i de fall som artiklarna 133 och 134 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv föreskriver att behöriga myndigheter vid tillsynens utövande ska kräva en konsolidering av vissa institut. Artiklarna har, tillsammans med de artiklar som anger vilka krav som instituten ska uppfylla på gruppnivå, genomförts i 9 kap. i kapitaltäckningslagen.

De artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som angav hur och vilka krav som instituten ska uppfylla på individuell respektive gruppnivå har överförts till tillsynsförordningen (artiklarna 6–23). Även kapitaltäckningsdirektivet innehåller dock krav som instituten måste uppfylla på grupp- respektive individuell nivå (artiklarna 108 och 109). Bestämmelserna avser krav som ställs på institutens interna processer för att utvärdera sitt kapital och som även fanns med i 2006 års kreditinstitutsdirektiv men även befintliga och nya krav på institutens styrformer m.m. Ett upphävande av kapitaltäckningslagen medför att artiklarna 108 och 109 bör genomföras i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande reglering i kapitaltäckningslagen bör således i justerad form överföras till den nya lagen. Finansinspektionen anför att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas.

Regleringen i 9 kap. kapitaltäckningslagen och dess begrepp ”finansiella företagsgrupper” har lagts till grund för bestämmelser som införts i andra lagar, se 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 1 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 2 kap. 10 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. I och med att kapitaltäckningslagen upphävs uppstår det ett behov att omarbeta dessa bestämmelser så att de anpassas till bestämmelserna om grupptillsyn i tillsynsförordningen.

Hänvisningar till S6-9-1

6.9.2. Ändringar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kravet i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag om att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt kapitaltäckningslagen ska offentliggöras tillhandahålls upphävs. Lagen kompletteras med en bestämmelse som innebär att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen. I lagen görs också vissa följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs.

Regeringens bedömning: Kravet i samma lag om att institut som omfattas av lagen ska bifoga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen bör behållas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad

ÅRKL, är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med kreditinstitut avses enligt ÅRKL bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som enligt lagen om värdepappersmarknaden fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Enligt ÅRKL ska institut och finansiella holdingbolag som omfattas av kapitaltäckningslagen, foga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen (2 kap. 1 § och 7 kap. 1 §). Kravet på en kapitaltäckningsanalys utgör en del av årsredovisningen eller koncernredovisningen och fyller ett annat syfte än de uppgifter om kapitaltäckningen som instituten till följd av regelverket om kapitaltäckning är skyldiga att lämna till Finansinspektionen (prop. 1994/95:50 s. 276). I 5 kap. 7 § ÅRKL anges att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt 8 kap. kapitaltäckningslagen ska offentliggöra tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen.

Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att årsredovisningen ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Även om tillsynsförordningen harmoniserar de krav som ställs på instituten i fråga om offentliggörande av information finns det inget hinder mot att institut och finansiella holdingbolag åläggs att offentliggöra information som inte uttryckligen nämns i förordningen, såvida ett sådant offentliggörande behövs för att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler (se skäl 49 i tillsynsförordningen). Av artikel 434.2 i tillsynsförordningen framgår dessutom att om instituten för att uppfylla redovisningskrav eller andra krav offentliggör information, som är likvärdig med den som ska offentliggöras enligt tillsynsförordningen, har instituten uppfyllt kraven på offentliggörande enligt tillsynsförordningen. Vidare anges att om sådan information inte finns i årsredovisningen, åläggs instituten att entydigt ange var man kan finna den.

Mot denna bakgrund bör det inte finnas något hinder mot att i svensk rätt behålla kravet på att en årsredovisning ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § ÅRKL utgör däremot en dubbelreglering i förhållande till artikel 434.2 i tillsynsförordningen och bör därför upphävas. Vidare bör 6 kap. 3 § ÅRKL justeras eftersom den i fråga om vilka uppgifter som en kapitaltäckningsanalys ska innehålla hänvisar till kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör i stället hänvisa till tillsynsförordningen. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersbolag i ÅRKL skiljer sig från definitionerna i tillsynsförordningen. För att säkerställa att samtliga institut som omfattas av ÅRKL ställs under liknande krav bör i lagen införas en anvisning om att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen.

Slutligen bör, för att undvika att tillämpningsområdet för ÅRKL ändras i förhållande till vad som gäller i dag, hänvisningarna i 2 kap. 1 § och 7 kap. 1 § andra stycket ÅRKL till kapitaltäckningslagen ändras så att de

i stället avser lagrum i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Hänvisningar till S6-9-2

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.8.2

6.9.3. Ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden om kvalificerade innehav, samt bestämmelserna om krav på startkapital för pågående verksamhet i lagen om bank- och finansieringsrörelse, införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till samma lag ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen gör bedömningen att det i tillsynsförordningen görs en ändring i sak när det gäller vilka företag som omfattas av definitionen ”finansiellt institut”. Den nya definitionen inkluderar kapitalförvaltningsbolag. Definitionen av ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar bl.a. AIF-förvaltare. Utredningen nämner emellertid inte att definitionen av ”finansiellt institut” har utvidgats till att även omfatta

AIF-förvaltare. Detta kan ha betydelse för vilka företag som omfattas av konsolidering enligt artikel 18 i tillsynsförordningen. Sveriges advokatsamfund menar att den omständigheten att nödvändigt startkapital uttrycks i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.

Skälen för regeringens förslag

Definitioner i lagen om bank- och finansieringsrörelse

Enligt kapitaltäckningsdirektivet gäller för tillämpningen av direktivet definitionerna såsom de anges i tillsynsförordningen (se artikel 3 i direktivet).

I de fall definitionerna i tillsynsförordningen tar sikte på tillämpningen av regler som följer av tillsynsförordningen, utgör EU-förordningens rättsliga status hinder mot att i nationell rätt införa bestämmelser om vad som ska gälla i fråga om definitionerna. Att samma definitioner ska gälla för direktivets tillämpning hindrar emellertid inte att definitionerna blir föremål för ett nationellt genomförande. Att direktivet i denna del hänvisar till förordningen förändrar inte direktivets rättsliga status.

Definitionerna av ”finansiellt institut” och ”filial” i kapitaltäckningsdirektivet har ändrats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa begrepp har genomförts i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF. Finansinspektionen anför att begreppet ”finansiellt institut” har utvidgats till att omfatta AIFförvaltare. Definitionen av ”finansiellt institut” har justerats genom vad som närmast framstår som ett förtydligande att definitionen ska inkludera

finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag, betalningsinstitut i den mening som avses i direktiv 2007/61/EG samt kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet (se artikel 4.3 i tillsynsförordningen). Begreppet ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar som Finansinspektionen anfört bl.a. AIF-förvaltare. En jämförelse med den definition av finansiellt institut som införts i 1 kap. 5 § 7 LBF utvisar att den svenska definitionen redan omfattar finansiella holdingbolag. Definitionen inkluderar dessutom företag som ägnar sig åt att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Även fondbolag som utan särskilt tillstånd driver värdepappersrörelse samt AIF-förvaltare utgör finansiella institut. Försäkringsholdingbolag omfattas däremot inte av definitionen, eftersom sådana företag inte huvudsakligen ägnar sig åt sådan finansiell verksamhet som avses i den svenska definitionen. Det nu sagda innebär att kapitaltäckningsdirektivets nya definition av vad som utgör ett finansiellt institut ryms inom gällande rätt.

Definitionen av ”filialer” har, i förhållande till definitionen i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, i kapitaltäckningsdirektivet ändrats från att endast omfatta filialer till kreditinstitut till att även omfatta filialer till värdepappersföretag (se artikel 3.16 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med artikel 4.17 i tillsynsförordningen). LBF innehåller inte bestämmelser om filialer till värdepappersföretag. Reglering för sådana filialer återfinns i stället i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.

Övriga begrepp som definieras i både kapitaltäckningsdirektivet och LBF utgörs av definitionen av kreditinstitut, behörig myndighet, hemmedlemsstat, kvalificerat innehav och nära förbindelser. Innebörden av dessa definitioner har inte ändrats jämfört med 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Regleringen om kvalificerade innehav

I 7 kap. 9–11 §§ LBF finns bestämmelser om ett kreditinstituts kvalificerade innehav av aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och försäkringsföretag inklusive återförsäkringsföretag. Regleringen har utgjort förebild för motsvarande reglering för värdepappersbolagen i 7 kap. 7–9 §§ LVM. Bestämmelserna baseras på artiklarna 120–122 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har i omarbetat skick överförts till tillsynsförordningen. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna i 7 kap. 9–11 § LBF och 7 kap. 7–9 §§ LVM upphävas.

Krav på ett instituts kapitalbas

Sveriges advokatsamfund anser att angivandet av nödvändigt startkapital i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.

Definitionen av startkapital framgår av artikel 4.51 i tillsynsförordningen som hänvisar till artikel 12 och avdelning IV i kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening kan det i svensk rätt inte införas en definition

av startkapital som avviker från den definition som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Av 9 kap. 3 § LBF framgår att ett kreditinstituts kapitalbas inte får understiga det startkapital som krävdes när rörelsen påbörjades. I 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns särskilda regler om vad som vid tillämpningen av 9 kap. 3 § LBF ska gälla för sådana kreditmarknadsföretag som beviljats tillstånd trots att företagets kapitalbas vid tidpunkten för tillståndsbeslutet inte uppfyllde kravet på startkapital. Motsvarande bestämmelser om ett värdepappersbolags kapitalbas återfinns i 3 kap. 7 § andra stycket LVM och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag.

Bestämmelserna om startkapital för pågående verksamhet baserar sig på artikel 10 i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv som överförts till artikel 93 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen äger tillämpning på både kreditinstitut och värdepappersföretag. Mot denna bakgrund anser regeringen att den ovan nämnda nationella regleringen av startkapital för sådana institut bör upphävas.

Hänvisningar till S6-9-3

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6

7. Kapitalbuffertar

Hänvisningar till S7

7.1. Inledning

Kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen inför ett antal olika verktyg för att förebygga och motverka såväl strukturella som cykliska systemrisker. Kapitalkonserveringsbufferten, systemriskbufferten och kapitalbuffertar för systemviktiga institut är verktyg som i huvudsak tar sikte på finanssektorns strukturförhållanden och de systemriskaspekter dessa för med sig. Den kontracykliska kapitalbufferten är däremot ett tidsvarierande verktyg som ska skydda hela banksystemet mot perioder av överdriven kredittillväxt.

Kapitalbuffertarna kan ses som stötdämpare vars huvudsakliga syfte är att undvika att instituten bryter mot förordningens och direktivets kapitalbaskrav. För att säkerställa att buffertarna fyller sitt syfte i perioder av stressade marknadsförhållanden ska de bestå av s.k. kärnprimärkapital. Till denna kategori räknas aktiekapital och innehållna vinstmedel, dvs. det kapital som anses ha högsta kvalitet och som bäst kan täcka förluster.

En behörig myndighet ska utses på nationell nivå att ansvara för den kontracykliska kapitalbufferten, buffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten. Små och medelstora värdepappersföretag kan undantas från kraven på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i berörd medlemsstat.

Det kan redan inledningsvis konstateras att kapitalbuffertarna utgör ett centralt element i den s.k. makrotillsynen, som är ett förhållandevis nytt område där de praktiska erfarenheterna ännu så länge är begränsande. Regeringen avser därför att göra en samlad utvärdering av

kapitalbuffertarna som makrotillsynsverktyg efter en period om tre till fyra års tillämpning av dessa verktyg.

7.1.1. Cykliska och strukturella systemrisker

Kapitalbuffertarna syftar till att hantera både cyklisk och strukturell systemrisk. De cykliska systemriskerna handlar om hur riskerna byggs upp över tiden, antingen genom samspelet mellan olika finansiella aktörer eller genom återkopplingar mellan det finansiella systemet och realekonomin. De strukturella systemriskerna handlar om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet. Strukturella systemrisker kan bl.a. handla om systemviktiga institut och spridningsrisker.

7.1.2. Olika kapitalbuffertar för olika risker

Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent buffertkrav, medan den kontracykliska kapitalbufferten är ett tidsvarierande krav som tvingar bankerna att stärka sin kapitalställning i tider då systemriskerna ökar. Buffertkraven för systemviktiga institut – kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut (G-SII) och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) – införs för att begränsa den högre risk som systemviktiga institut utgör för det finansiella systemet. Av direktivet framgår att ett systemviktigt institut ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisker (artiklarna 3.30 och 131.1). Däremot behöver inte det omvända nödvändigtvis gälla, dvs. att dessa institut alltid är systemviktiga. Direktivet inför även en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en systemriskbuffert på hela den finansiella sektorn eller delar av den för att hantera strukturella systemrisker i en viss medlemsstat.

7.1.3. Åtgärder om buffertkraven inte är uppfyllda

Tillämpliga kapitalbuffertar ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje institut. Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det vidta åtgärder för att inom en viss tid stärka kapitalbasen så att den kommer i nivå med buffertkravet. För att stärka kapitalbasen införs det därför restriktioner på institutets rätt att vidta vinstutdelningar, och vissa andra utbetalningar såsom bonusutbetalningar (skäl 89 i kapitaltäckningsdirektivet).

7.2. Genomförande av direktivets bestämmelser

7.2.1. Kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert ska anges i lag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att instituten, utöver det kärnprimärkapital som ska finnas för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen, har en kapitalkonserveringsbuffert motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp (artikel 129). Beräkningsgrunden för buffertkravet är densamma som för förordningens kapitalbaskrav. Buffertkravet ska vara uppfyllts på både gruppnivå och individuell nivå. Instituten får inte använda sådant kapital som används för att uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert för att uppfylla tillkommande kapitalbaskrav (artikel 129.5).

Kapitalkonserveringsbufferten syftar till att kreditinstitut och berörda värdepappersbolag ska ha tillräckligt med kapital av högsta kvalitet (kärnprimärkapital) för att hantera förluster under en längre tidsperiod, utan att bryta mot tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert gäller därför utöver det kärnprimärkapital som instituten måste hålla för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen.

Medlemsstaterna är skyldiga att införa direktivets bestämmelser om kapitalkonserveringsbufferten på samtliga institut. Det finns dock en möjlighet till undantag för små och medelstora värdepappersföretag. Direktivet ger inte något utrymme för medlemsstaterna att besluta om en viss nivå på bufferten. Regeringen anser därför att kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert om 2,5 procent bör anges direkt i lag.

7.2.2. Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIFförvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att ha en kapitalkonserveringsbuffert.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert.

Regeringens bedömning: Skyldigheten, enligt kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna får undanta små och medelstora värdepappersföretag från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten. Ett sådant beslut om undantag måste både innehålla en förklaring till varför undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas (artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet).

Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av direktivet. Det är emellertid svårt att i dagsläget förutse hur de nya bestämmelserna om att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert kommer att påverka små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare. Regeringen föreslår därför att det införs en regel i lag, som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. Klassificering av små och stora värdepappersbolag ska ske utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (artikel 129.4).

Enligt gällande rätt ska fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och följa de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. På motsvarande sätt ska AIF-förvaltare följa bestämmelserna om kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se avsnitt 6.7). I enlighet med den hittills upprätthållna principen att företag som ägnar sig åt diskretionär portföljförvaltning bör likabehandlas i kapitaltäckningssammanhang, så bör undantaget från kapitalkonserveringsbufferten även gälla för fondbolag och AIF-förvaltare som ägnar sig åt sådan verksamhet

Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om sådana undantag. Eftersom kapitalkonserveringsbufferten har ett nära och naturligt samband med övriga kapitalkrav för värdepappersbolag, vars efterlevnad Finansinspektionen utövar tillsyn över, är det lämpligt att inspektionen får ansvara för den aktuella undantagsmöjligheten. Detta kan ske genom att Finansinspektionen tilldelas föreskriftsrätten.

Skyldigheten, enligt artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Hänvisningar till S7-2-2

7.2.3. Den kontracykliska kapitalbufferten

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara den myndighet som beräknar ett riktvärde för den kontracykliska bufferten, fastställer det kontracykliska buffertvärdet och godkänner andra länders kontracykliska kapitalbuffertvärden.

Storleken på det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska anges som en viss procentandel av ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp och anges i intervaller om 0,25 procentenheter.

Det kontracykliska buffertvärdet ska beräknas kvartalsvis och ligga mellan 0 och 2,5 procent. Finansinspektionen kan även besluta att institut ska tillämpa ett högre kontracykliskt buffertvärde än 2,5 procent.

Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden och informera ESRB.

Utredningens förslag överensstämmer till viss del med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att Riksbanken ska vara behörig myndighet för den kontracykliska kapitalbufferten och att Riksbankens beslut om buffertvärden ska fattas efter samråd med Finansinspektionen.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar inte synpunkter på utredningens förslag om att utse Riksbanken till ansvarig myndighet för den kontracykliska kapitalbuffertern. Remissinstanserna lämnar i stället synpunkter på den sjupartiuppgörelse som regeringen presenterade den 26 augusti 2013, i vilken det föreslås att Finansinspektionen ska ansvara för samtliga kapitalbuffertar. Majoriteten av remissinstanserna invänder inte mot regeringens förslag. Riksbanken och

Svenskt Näringsliv anser att beslut om den kontracykliska bufferten ska ske efter samråd mellan Finansinspektionen och Riksbanken. Riksgäldskontoret anser att beslut ska tas efter samråd inom det finansiella stabilitetsrådet. Vad gäller fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet anser Riksbanken att den kvantitativa beslutsprocessen bör kompletteras med kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Svenska Bankföreningen anser att den kontracykliska bufferten i normalfallet ska vara satt till noll.

Skälen för regeringens förslag

Val av myndighet

Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller offentligt organ som ska ansvara för att fastställa ett kontracykliskt kapitalbuffertvärde för den medlemsstaten (artikel 136 i kapitaltäckningsdirektivet).

I promemorian ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013 föreslogs att Finansinspektionen ska ges det huvudsakliga ansvaret för stabilitetsverktygen, inklusive ansvar för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet. Förslaget att utse Finansinspektionen till ansvarig myndighet motiveras bl.a. med att myndigheten redan i dag förfogar över instrument kopplade till olika kapital- och likviditetskrav och att ett delat ansvar mellan olika myndigheter kan leda till vissa gränsdragningsproblem och ett mindre

effektivt beslutsfattande. Dessutom har Finansinspektionen redan vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att minska systemrisker och öka den finansiella stabiliteten, vilket innebär att myndigheten har erfarenhet av och kunskap om hanteringen av såväl mikro- som makrorelaterade risker. Mot bakgrund av detta anser regeringen att Finansinspektionen bör utses som myndighet ansvarig för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet.

Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter för att kunna fatta väl underbyggda beslut om det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga

Fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet

Av kapitaltäckningsdirektivet framgår att ansvarig myndighet ska beräkna ett buffertriktvärde som framför allt återspeglar kreditcykeln och de risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten samt den nationella ekonomins särdrag (artikel 136.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Buffertriktvärdet ska beräknas kvartalsvis och utgör i sin tur ett referensvärde för det kontracykliska kapitalbuffertvärdet (artikel 136.3).

Såsom Riksbanken påpekar bör beslut om det kontracykliska buffertvärdet grundas på både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Därmed minskar man risken för missvisande resultat samtidigt som man undviker ett mekaniskt fastställande av det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen instämmer i denna bedömning

Direktivets bestämmelser gör ingen skillnad mellan indikatorer som kan vara lämpliga att utgå från vid en höjning eller en sänkning av den kontracykliska kapitalbufferten. Samtidigt kan man konstatera att medan systemrisker vanligtvis byggs upp gradvis under goda tider kan konsekvenserna ha en mer omedelbar effekt. Finansinspektionen bör därför ges mandat att beakta olika indikatorer beroende på om det kontracykliska buffertvärdet ska höjas eller sänkas.

Det kontracykliska buffertvärdet ska för institut med exponeringar i den egna medlemsstaten variera mellan 0 och 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och justeras i steg av 0,25 procentenheter (artikel 136.4). Det finns dock inget som hindrar att det sätts ett högre buffertvärde än 2,5 procent om det går att motivera utifrån de faktorer som anges i artikel 136.3.

De nationellt fastställda buffertvärdena bör gälla för alla europeiska institut som har exponering mot landet. Denna princip om ömsesidigt erkännande av de nationella buffertvärdena (reciprocitetsprincipen) syftar till att undvika s.k. regelarbitrage, dvs. att institut flyttar delar av sin verksamhet till marknader med lägre buffertar för att undvika strängare kapitalkrav. Denna ömsesidiga tillämpning är bindande för alla buffertvärden upp till 2,5 procent. För buffertvärden över 2,5 procent gäller däremot inte reciprocitetsprincipen. Finansinspektionen bör dock,

enligt regeringens mening, ha möjlighet att kunna godkänna andra länders buffertvärden som ligger över 2,5 procent (artikel 137).

Buffertvärden för länder utanför EES

Finansinspektionen bör i vissa fall ha rätt att besluta om det buffertvärde som ska användas för exponeringar mot länder utanför EES. Det gäller om behörig myndighet i ett sådant land inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde för landet eller om Finansinspektionen anser att storleken på bufferten är otillräcklig (artikel 139).

Om den behöriga myndigheten i ett icke EES-land har fastställt ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent, finns det inget hinder mot att fastställa ett värde som understiger den nivån. Det får dock inte vara lägre än 2,5 procent.

Kommunikation

Den nationella myndigheten ska för varje kvartal på sin webbplats publicera sitt beslut om den kontracykliska kapitalbufferten, motivet till det och under vilken tidsperiod som beslutet gäller (artikel 136.7 i kapitaltäckningsdirektivet). För godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 procent gäller specifika informationskrav (artikel 137.2 i kapitaltäckningsdirektivet).

I syfte att åstadkomma en mer koordinerad kommunikation ska de nationellt ansvariga myndigheterna i möjligaste mån samordna sin information om den kontracykliska kapitalbufferten. Därtill ska den nationella myndigheten även informera ESRB om sitt beslut.

De omfattande krav som kringgärdar fastställandet av den kontracykliska bufferten ska ses mot bakgrund av att denna buffert är ett nytt instrument där det ges utrymme för nationella hänsyn och val av indikatorer. Det är därför av särskild vikt att Finansinspektionen uppfyller direktivets krav på kommunikation för att främja transparansen och öka förståelsen för de kontracykliska buffertvärdena. Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra beslut om buffertvärden och att informera ESRB bör framgå av lag.

Hänvisningar till S7-2-3

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3

7.2.4. Institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert

Regeringens förslag: Instituten ska uppfylla ett institutspecifikt kontracykliskt buffertkrav. Det institutspecifika kontracykliska buffertkravet ska uppfyllas med kärnprimärkapital.

Det institutspecifika buffertvärdet ska beräknas på både individuell nivå och gruppnivå utifrån institutens konsoliderade situation enligt bestämmelserna i tillsynsförordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att det ska vara tydligt att

Finansinspektionen, inom ramen för sin pelare 2-bedömning, bör kunna förbjuda institut att göra värdeöverföringar när den kontracykliska bufferten sänks. Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt.

Svenska Bankföreningen menar att det saknas skäl för att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om upprätthållandet av en kontracyklisk kapitalbuffert, på både individuell nivå och gruppnivå (artikel 130). Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Bufferten får dock inte utgöras av kärnprimärkapital som samtidigt krävs för att upprätthålla tillsynsförordningens kapitalbaskrav, kravet på en kapitalkonserveringsbuffert och eventuella tillsynskrav enligt artikel 104 (artikel 130.5 i kapitaltäckningsdirektivet). Om ett institut inte fullt ut uppfyller det kontracykliska kapitalbuffertkravet, ska det åläggas restriktioner (artikel 130.6). Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur de institutsspecifika kontracykliska buffertvärdena ska beräknas (artikel 140). Riksbanken anser att Finansinspektionen bör ha möjlighet att förbjuda värdeöverföringar i det fall den kontracykliska bufferten sänks.

Enligt regeringens mening följer detta krav av ingripandeåtgärden i artikel 104.1 i). Denna artikel genomförs i 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.

Direktivets bestämmelser innebär att det institutsspecifika kapitalbuffertvärdet kommer att variera beroende på vilka kontracykliska buffertvärden som ska tillämpas och vilka marknader svenska institut har exponeringar mot. På så sätt kan den kontracykliska bufferten variera både mellan enskilda institut och mellan länderna inom EES. Direktivets bestämmelser om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som ska inkluderas vid beräkningen av det institutspecifika buffertvärdet är detaljerade och av teknisk natur. De lämpar sig därför mindre väl för att ta in i lag utan de bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.

Svenska Bankförening anser att det finns skäl att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område.

Enligt artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet ska instituten ange en berörd kreditexponerings geografiska hemvist i enlighet med de tekniska standarder för tillsyn som Eba har föreslagit och som EU-kommissionen har delegerats befogenheter att anta. Regeringen anser därför att detta krav bör genomföras genom bestämmelser på lägre nivå än lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

Hänvisningar till S7-2-4

7.2.5. Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIFförvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att hålla en kontracyklisk kapitalbuffert.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert.

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Små och medelstora värdepappersbolag ska kunna undantas från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Ett beslut om undantag måste innehålla en förklaring till varför det inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i den medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas. Kommissionen, ESRB,

Eba och behöriga myndigheter i medlemsstater som berörs av undantaget ska underrättas om beslutet. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om undantag från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk buffert (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Om värdepappersföretag ska klassificeras som små och medelstora ska avgöras utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG (artikel 130.4).

Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet. Samtidigt kan konstateras att värdepappersbolagen i dag spelar en liten roll för kreditgivningen i Sverige. Med tanke på syftet med den kontracykliska kapitalbufferten bör möjligheten enligt direktivet att undanta små och medelstora värdepappersbolag från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert kunna utnyttjas. I enlighet med den hittills upprätthållna principen att i kapitaltäckningssammanhang likabehandla värdepappersbolag och fondbolag med motsvarande verksamhet, bör undantagsmöjligheten även omfatta fondbolag. Av samma skäl bör även AIF-förvaltare kunna undantas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

bör bemyndigas att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk buffert.

Skyldigheten enligt artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

7.2.6. Tidigare införande av den kontracykliska bufferten och kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska bufferten ska börja tillämpas samtidigt som den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser däremot inte att det är möjligt att införa direktivets bestämmelser om kapitalbevarande åtgärder i förtid.

Remissinstanserna: Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten har EU:s medlemsstater möjlighet att tillämpa dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari 2014 (artikel 160.6). Om en medlemsstat väljer att tillämpa en kortare övergångsperiod, är bufferten bara bindande för institut som är under myndighetens ansvar (artikel 160.7). Däremot får en kortare övergångsperiod erkännas av andra medlemsstater (artikel 160.6). Av direktivet framgår att institut som bryter mot bufferkraven under övergångsperioden ska upprätta en kapitalkonserveringsplan och införa utdelningsrestriktioner (artikel 160.5).

Mot bakgrund av den svenska banksektorns storlek i förhållande till BNP, de fyra storbankernas dominerande ställning och starka kopplingar till de internationella kapitalmarknaderna är det angeläget att säkerställa att de svenska instituten är väl kapitaliserade. Med mer och bättre kapital i de svenska bankerna ökar motståndskraften i det finansiella systemet mot nya kriser samtidigt som bankerna får bättre kapacitet att hantera en finansiell kris om en sådan ändå skulle uppstå. Riksbankens stresstest av bankernas kapitalrelationer visar dessutom att de fyra storbankerna har goda förutsättningar att uppfylla de nya buffertkraven (Riksbanken, Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Enligt regeringens mening bör Sverige därför utnyttja möjligheten att enligt artikel 160.6 fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten än vad som följer av de övergångsbestämmelser som anges i artikel 160.1–160.4. Dessa buffertar bör enligt regeringens mening kunna tillämpas redan då den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft. I praktiken innebär detta att instituten endast behöver uppfylla kapitalkonserveringsbufferten vid direktivets ikraftträdande, eftersom den kontracykliska kapitalbufferten i normala fall inte behöver uppfyllas förrän 12 månader efter att ett beslut har

kommunicerats av ansvarig myndighet. Finansinspektionen bör även ha möjlighet att erkänna andra länders kortare övergångsperiod (artikel 160.6).

För att buffertkraven inte ska förlora sitt syfte anser regeringen, i likhet med både Finansinspektionen och Riksbanken, att de kapitalbevarande åtgärderna som följer av direktivet (restriktioner på värdeöverföringar, artikel 141, och krav på upprättande av en kapitalkonserveringsplan, artikel 142) ska börja gälla vid samma tidpunkt som buffertkraven träder i kraft.

Hänvisningar till S7-2-6

7.2.7. Myndighet som ska ansvara för beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara ansvarig myndighet för tillämpningen av kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att beslut rörande tillämpningen av bufferten för systemviktiga institut och systemriskbufferten ska tas efter samråd med Riksbanken.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken, Finansinspektionen,

Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen hänvisar i sina remissvar till Finansdepartementets promemoria ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013, där Finansinspektionen föreslås utses till ansvarig myndighet för samtliga kapitalbuffertar. Riksbanken framhåller att beslut angående makrotillsynsverktyg bör fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken. Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om Finansinspektionen ändå ges detta ansvar så ska beslut fattas efter samråd med Riksbanken.

Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska en eller flera myndigheter utses som ansvariga för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga (artikel 131). Den eller de myndigheter som utses som ansvariga ska fastställa storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut är obligatorisk, medan kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig (artikel 131.4 och 131.5).

Vidare finns en möjlighet för medlemsstaterna att införa en systemriskbuffert (artikel 133.1). I varje medlemsstat som inför en systemriskbuffert ska det utses en myndighet som är ansvarig för att fastställa systemriskbufferten och för att ange vilka grupper av institut som den ska tillämpas på.

Den myndighet som ska ansvara för kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och för systemriskbufferten bör ha betydande

kunskap om både enskilda institut och de strukturförhållanden som råder inom det nationella finansiella systemet. Mot bakgrund av buffertarnas karaktär av att motverka strukturella systemrisker tillsammans med argument såsom analyskapacitet och resurseffektivitet bör enligt regeringens mening Finansinspektionen utses som ansvarig myndighet. Regeringen anser att Finansinspektionen bör vara ansvarig för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå bedöms som systemviktiga. Finansinspektionen bör också vara ansvarig myndighet för fastställandet av storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Regeringen bedömer att Finansinspektionen med sin specifika kompetens om enskilda institut och de strukturförhållanden som råder i det svenska finansiella systemet är bäst lämpad att fastställa storleken på systemriskbufferten och för att ange vilka institut som bufferten ska tillämpas på.

Riksbanken och Svenskt Näringsliv anser att Finansinspektionens beslut bör fattas efter samråd med Riksbanken. Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter, för att kunna fatta väl underbyggda beslut gällande kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbuffertarna. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga.

7.2.8. Kapitalbuffertar för systemviktiga institut

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska utgöra globalt systemviktiga institut och vilka institut som ska utgöra övriga systemviktiga institut. Finansinspektionen får besluta att institut som är identifierade som övriga systemviktiga institut ska upprätthålla en extra kapitalbuffert på individuell nivå, undergruppnivå eller gruppnivå. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska uppgå till minst 1 och högst 3,5 procent, och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut får högst fastställas till 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur systemviktiga institut ska identifieras och placeras i tillämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav samt vilka principer som bör ligga till grund för denna bedömning.

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och att offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras

och graderas samt hur globalt systemviktiga institut ska placeras i olika riskkategorier ska genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen anser att kravet på årlig översyn av systemviktiga institut enligt artikel 131.12 i kapitaltäckningsdirektivet ska framgå av lag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Metod för identifiering och gruppering av globalt systemviktiga institut

Behörig nationell myndighet ska identifiera vilka institut som på gruppnivå är globalt systemviktiga, G-SIIs (artikel 131.1 i kapitaltäckningsdirektivet). Metoden för att bedöma systemviktighet ska baseras på de kategorier som anges i artikel 131.2. Denna metod ska resultera i identifiering och indelning av de globalt systemviktiga instituten i fem olika underkategorier definierade enligt artikel 131.9. Varje globalt systemviktigt institut ska på gruppnivå tilldelas ett buffertkrav enligt den riskkategori det har placerats i (artikel 131.4). Grupperingen ska ske utifrån graden av institutets systemviktighet. Buffertkravet för ett globalt systemviktigt institut kan variera mellan 1 och 3,5 procent och ska utgöras av kärnprimärkapital.

Eba ska senast den 30 juni 2014 utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera metoden för att identifiera ett globalt systemviktigt institut och specificera metoden för fastställande av olika riskkategorier och placeringen av globalt systemviktiga institut i olika riskkategorier (artikel 131.18). Den behöriga nationella myndigheten, för svensk del Finansinspektionen, har dock möjlighet att vid utövandet av sund tillsynsbedömning lyfta de globalt systemviktiga instituten till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav än vad Eba:s tekniska standarder anger (artikel 131.10 a). Detta innebär även att Finansinspektionen kan utse ett institut till globalt systemviktigt i enlighet med artikel 131.10 b och 131.1. Om Finansinspektionen utnyttjar denna möjlighet, ska inspektionen informera Eba om sitt beslut samt motiveringen till detta (artikel 131.11).

Enligt regeringens mening bör närmare anvisningar för beslut om när ett globalt systemviktigt institut ska flyttas till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav eller utses till globalt systemviktigt genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag, bl.a. med tanke på att sådana föreskrifter är av utpräglat teknisk natur och behöver anpassas till tekniska standarder som ska tas fram av Eba. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela de aktuella föreskrifterna.

Identifiering av och kapitalkrav för övriga systemviktiga institut

Den behöriga nationella myndigheten ska vidare identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga, O-SIIs (artikel 131.1). Myndigheten får ålägga varje övrigt systemviktigt institut, på individuell, grupp- eller undergruppsnivå ett buffertkrav på upp till 2 procent av det totala riskvägda

exponeringsbeloppet, vilket ska utgöras av kärnprimärkapital (artikel 131.5).

Myndigheten ska basera beslut om buffertkrav för O-SIIs på en bedömning av institutets systemviktighet utifrån åtminstone ett av de kriterier som återges i artikel 131.3. Dessa kriterier är: institutets storlek, betydelse för unionens eller medlemsstatens ekonomi, gränsöverskridande verksamhet eller dess sammanlänkning med det finansiella systemet. Eba ska i samråd med ESRB senast den 1 januari 2015 offentligöra riktlinjer för hur kriterierna för övriga systemviktiga institut ska tillämpas (artikel 131.3). När myndigheten ställer krav på ett övrigt systemviktigt institut att hålla en buffert, ska den också beakta de villkor som finns i artikel 131.6. Av dessa framgår att bufferten för andra systemviktiga institut inte får medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.

Förslag till kriterier för identifiering och fastställande av kapitalbuffertkrav för övriga systemviktiga institut ska publiceras av Eba i form av riktlinjer. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det är mest ändamålsenligt att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av deras tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske genomförs genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Samspelet mellan G-SII och O-SII bufferten

Direktivet innehåller särskilda begränsningar för hur stor kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag (artikel 131.8). Dessa begränsningar gäller när en O-SII är dotterföretag till antingen en G-SII eller en O-SII som är ett moderinstitut inom EU och på gruppnivå omfattas av en O-SII buffert.

Bestämmelserna om denna begränsning får inte påverka tillämpningen av kravet på att hålla en systemriskbuffert och kapitalkravet på en O-SII buffert på individuell, grupp- eller undergruppsnivå (artikel 133 respektive 131.5).

Direktivets bestämmelser om särskilda begränsningar för hur stor kapitalbuffertern för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag bör framgå av lag.

Skyldighet att underrätta om beslut och översyn av beslut

De behöriga nationella myndigheterna ska rapportera och offentliggöra information om de globalt systemviktiga instituten och de övriga systemviktiga instituten (artikel 131.12). Artikeln innehåller även bestämmelser om att listan över de systemviktiga instituten årligen ska uppdateras samt att de globalt systemviktiga institutens placering i respektive riskkategori ska ses över. Bufferten för övriga systemviktiga institut ska ses över åtminstone en gång per år (artikel 131.6). Särskilda informationskrav gäller för den utsedda myndigheten då kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut fastställs eller ändras.

Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter samt offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Svenska Bankföreningen anser att kravet på att en gång om året se över vilka institut som ska klassas som systemviktiga ska framgå av lag.

Enligt regeringens mening bör detta krav emellertid genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Hänvisningar till S7-2-8

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3

7.2.9. Systemriskbufferten

Regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om systemriskbuffert ska införas i svensk rätt. Finansinspektionen ska i lag ges rätt att med de begränsningar som anges i direktivet besluta om en systemriskbuffert och vilka institut och geografiska exponeringar som ska omfattas samt vilka nivåer på systemriskbufferten som ska gälla.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som avses i artikel 133.14 i direktivet till Eba för tvistlösning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten och om fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas.

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och bestämmelser rörande erkännande av andra medlemsstaters systemriskbuffertar bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att Finansinspektionen ska bemyndigas att utfärda föreskrifter om geografisk tillhörighet hos exponeringar för systemriskbufferten eller om hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Utredningen föreslår att enbart regeringen får meddela föreskrifter om närmare anvisningar av vilka principer som ska beaktas vid bedömning om systemriskbuffert.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det ska tydliggöras att krav på systemriskbuffert ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp, dvs. baserat på samtliga risker i pelare 1. Finansinspektionen anser vidare att den som utsedd myndighet ska bemyndigas att meddela föreskrifter om att specificera geografisk tillhörighet hos exponeringar (med beaktande av regler avseende den kontracykliska kapitalbufferten) och hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Vidare anser Finansinspektionen att den gränsöverskridande tillämpningen av systemriskbufferten ska tydliggöras.

Finansinspektionens uppfattning är att krav på systemriskbuffert på 3 procent kan ställas på det totala riskvägda exponeringsbeloppet och fr.o.m. 1 januari 2015 ska krav på ytterligare 2 procent i systemriskbuffert kunna ställas på det riskvägda exponeringsbeloppet inom landet

(Sverige) och i tredje land. Finansinspektionen anser också att om övriga åtgärder enligt direktivet och förordningen (exklusive makrotillsynsåtgärderna enligt artikel 458 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken, ska det utgöra tillräckliga skäl för att kunna påföra en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser slutligen att det ska förtydligas om krav på kapitalbuffertar är ett normgivningsbeslut eller ett förvaltningsbeslut. Finansinspektionen anser att båda dessa möjligheter ska finnas tillgängliga. Riksbanken anser att det i lagen om kapitalbuffertar ska framgå att Finansinspektionen har möjlighet att fatta beslut om olika systemriskbuffertkrav för olika delar av den finansiella sektorn, eftersom olika institut kan utsätta systemet för olika risk eller vara utsatta för olika systemrisker. Vidare bör det förtydligas vilka utländska systemriskbuffertvärden som får erkännas av nationella myndigheter och tillämpas av nationellt auktoriserade institut. Riksbanken anser även att beräkningsmetoden för systemriskbufferten bör tydliggöras samt att det även bör tydliggöras hur en exponerings geografiska hemvist ska fastställas. Svenska Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att det beaktas hur de olika verktygen samverkar. Bankföreningen anser vidare att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbufferten ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, samt att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbuffereten ska ske åtminstone vartannat år. Kommuninvest i

Sverige AB anser att systemriskbufferten inte ska införas i Sverige. Om systemriskbufferten ändå införs, behöver närmare anvisningar anges i förarbetena om de principer som ska gälla vid bestämmandet av om systemrisk eller makrotillsynsrisk föreligger.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Införande av en systemriskbuffert

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får varje medlemsstat införa en systemriskbuffert för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor. Syftet är att förhindra och minska långsiktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte täcks av tillsynsförordningen och som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1). Begreppet makrotillsynsrisker definieras inte i direktivet. Regeringen anser, i enlighet med ordalydelsen i artikel 133.1, att systemrisker och makrotillsynsrisker i direktivets mening utgör samma typer av risker.

Det är frivilligt för medlemsstaterna att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffert. Regeringen konstaterar att Sverige har en mycket stor banksektor i förhållande till den svenska ekonomins storlek och att finansiell instabilitet därför kan få stora konsekvenser för den svenska ekonomin. Det finns därför ett behov av att på bästa sätt kunna hantera de strukturella systemrisker på nationell nivå som riskerar att uppstå i banksektorn. Införande av en systemriskbuffert kan vara ett sätt att förhindra sådana risker. Regeringen anser därför att det finns tungt

vägande skäl för att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffertar i svensk rätt.

Strukturella systemrisker handlar framför allt om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet vid varje tidpunkt påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet.

Exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på

Systemriskbufferten kan tillämpas på individuell nivå samt på grupp- och undergruppsnivå. Det är upp till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat att bestämma på vilka nivåer systemriskbufferten ska tillämpas (artikel 133.3). Systemriskbufferten ska bestå av kärnprimärkapital som inte samtidigt får användas för att uppfylla de krav på kärnprimärkapital som ställs i artikel 92 i förordningen, och artiklarna 129, 130 och eventuella krav enligt artiklarna 102 och 104 i direktivet (artikel 133.4). Systemriskbufferten ska uppgå till minst 1 procent baserad på de exponeringar som omfattas av en systemriskbuffert (artikel 133.3).

Finansinspektionen tolkar avsikten med artikel 133 i direktivet som att systemriskbufferten ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och därmed omfatta samtliga risker i pelare 1 och inte endast vissa klasser eller typer av exponeringar, t.ex. kreditexponeringar mot hushåll eller kommersiella fastigheter. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning att systemriskbufferten bör omfatta samtliga risker inom pelare 1. Enligt artikel 133.9 kan dock olika systemriskbuffertkrav införas för olika delar av en finansiell sektor, dvs. olika systemrisk buffertkrav kan införas för olika slag av institut eller grupper av institut (se nedan för vidare resonemang).

Riksbanken och Finansinspektionen anser att den geografiska hemvisten av institutens exponeringar måste specificeras närmare för tillämpning av systemriskbufferten.

Eba ska meddela tekniska standarder avseende kreditexponeringars geografiska hemvist för den kontracykliska kapitalbufferten (artikel 140.7 i direktivet). Systemriskbufferten ska dock omfatta samtliga riskvägda exponeringar, dvs. inte endast kreditriskexponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om fastställandet av den geografiska hemvisten av exponeringar.

Regeringen anser att det är viktigt att det råder klarhet om hur systemriskbufferten ska tillämpas för olika geografiska exponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas meddela föreskrifter om sammanvägning av de olika geografiska systemriskbuffertkraven.

Kalibrering av systemriskbufferten

Systemriskbufferten kan tillämpas på alla institut eller grupper av institut som står under behörig myndighets tillsyn och ska anges i kategorier om 0,5 procentenheter (artikel 133.9). Olika krav kan införas för olika delar av den finansiella sektorn. Enligt regeringens mening innebär detta att

olika systemriskbuffertkrav kan tillämpas på olika slag av institut eller grupper av institut i ökande steg om 0,5 procentenheter fr.o.m. 1 procent i enlighet med artikel 133.9. Även artikel 133.10 a innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten.

Nivån på systemriskbufferten ska följa av graden av makrotillsynsrisk, dvs. störningar i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin. Riksbanken anser att detta innebär att man vid fastställandet av systemriskbufferten ska beakta både strukturella systemrisker som ett institut är utsatt för och strukturella systermrisker som ett institut utsätter det finansiella systemet och realekonomin för. Regeringen anser att artikel 133, i enlighet med Riksbankens påpekande, ger utrymme att beakta både de risker som ett institut är utsatt för och de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för vid fastställande av en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser att ett tillräckligt skäl för att påföra ett institut en systemriskbuffert ska vara om övriga åtgärder enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen (exklusive artiklarna 458 och 459 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken. Regeringen anser, i enlighet med Finansinspektionens påpekande, att systemriskbufferten bör kunna tillämpas om övriga åtgärder endast delvis omhändertar systemrisken. Svenska

Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att beakta hur de olika åtgärderna samverkar.

Regeringen anser att samverkan av olika åtgärder bör beaktas vid tillämpning av systemriskbufferten. Dock, om en eller flera åtgärder redan tillämpas (t.ex. kontracyklisk kapitalbuffert och buffert för systemviktigt institut) och dessa åtgärder endast delvis omhändertar den aktuella systemrisken, så bör även systemriskbufferten kunna tillämpas i enlighet med det ovan angivna.

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om de principer som i enlighet med artikel 133.9 och 133.10 a ska beaktas vid fastställandet av en systemriskbuffert bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa principer.

Av direktivets bestämmelser följer inget tak för hur hög systemriskbuffertvärdet kan vara. Direktivet sätter emellertid gränser för den nationella beslutanderätten (se nedan).

Översyn av systemriskbufferten

Artikel 133.10 a i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten och i artikel 133.10 b anges att kravet på att hålla en systemriskbuffert ska ses över åtminstone vartannat år. Svenska Bankföreningen anser att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, och att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbufferten ska ske åtminstone vartannat år.

Direktivet innehåller ingen regel som säger att ett beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla tidigast 12 månader

efter att beslut om detta har fattats. Enligt regeringens mening saknas skäl att i svensk lag införa en sådan bestämmelse.

Kravet enligt direktivet om att det ska göras en översyn åtminstone vartannat år av beslut om systemriskbuffert, bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Regeringen anser att det är ändamålsenligt att regeln om översyn av beslut regleras på motsvarande nivå som underrättelseskyldigheten till utländska myndigheter.

Beslut om systemriskbuffert

Den behöriga myndigheten har möjlighet att besluta om att tillämpa en systemriskbuffert på upp till 3 procent för samtliga av ett instituts exponeringar. Det förutsätter emellertid att myndigheten i fråga lämnar underrättelser i enlighet med artikel 133.11 i direktivet. Om behörig myndighet beslutar att fastställa en systemriskbuffert upp till 3 procent på grundval av exponeringar i andra medlemsstater, gäller dessutom att samma systemriskbuffert måste fastställas för alla exponeringar inom EES (artikel 133.18).

Direktivet anger vilka underrättelser som ska lämnas och vad den behöriga myndigheten i övrigt har att följa innan den fastställer eller ändrar ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent (artikel 133.12). ESRB ska och Eba får avge ett yttrande till kommissionen om huruvida denna systemriskbuffert bedöms vara lämplig. Kommissionen ska med beaktande av lämnade yttranden, besluta om huruvida en genomförandeakt som ger den nationella myndigheten befogenhet att vidta den föreslagna åtgärden ska antas. Kommissionen kan därmed förhindra Finansinspektionen från att fastställa ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent. Särskilda regler gäller dock fr.o.m. den 1 januari 2015 avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (se nedan). Varje behörig myndighet ska offentliggöra kravet på att hålla en systemriskbuffert på lämplig webbplats (artikel 133.16). Vilken information som ska finnas med vid offentliggörandet ska innehålla regleras i direktivet (artikel 133.16).

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om förfarandet avseende underrättelser till och samordning med övriga berörda nationella myndigheter, Eba, ESRB och kommissionen, samt kravet på offentliggörande av beslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utökade möjligheter efter den 1 januari 2015

Nationella myndigheter har fr.o.m. den 1 januari 2015 möjlighet att själva fastställa eller ändra ett beslut om ett systemriskbuffertvärde på upp till 5 procent, avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (artikel 133.13). Inför ett sådant beslut ska kommissionen underrättas i enlighet med ett förfarande som anges direktivet (artikel 133.11). Om systemriskbuffertvärdet fastställts till mellan 3 och 5 procent, måste dock myndigheten avvakta kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga kan vidtas (artikel 133.14).

Nationella myndigheter får fr.o.m. den 1 januari 2015 fastställa systemriskbufferten till mer än 5 procent på nationella exponeringar och exponeringar utanför EES endast om den nationella myndigheten

fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 och åtgärden godkänts av den Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15.

Om systemriskbuffertvärdet i enlighet med artikel 133.13 bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten följa den process som beskrivs i artikel 133.14. Om de nationella myndigheterna i de relevanta medlemsstaterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Regeringen anser att möjligheten för Finansinspektionen att hänskjuta en uppkommen oenighet, i nyss angivna situationer, till Eba för tvistlösning bör genomföras genom bestämmelser i lag.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertvärden

Enligt kapitaltäckningsdirektivet får medlemsstaterna välja att erkänna ett i en annan medlemsstat beslutat systemriskbuffertvärde (artikel 134). Detta innebär, enligt artikel 134.1, att den erkännande medlemsstaten kan ställa krav på institut under dess tillsyn att tillämpa det utländska systemriskbuffertvärdet på de exponeringar som instituten har mot den medlemsstaten. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för dess institut, ska den medlemsstaten underrätta de övriga myndigheterna i enlighet med artikel 134.2 i direktivet. Enligt artikel 134.3 ska medlemsstaten vid ett sådant beslut beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt bufferten. Den medlemsstat som fastställt buffertvärdet kan uppmana ESRB att utfärda en rekommendation till en eller flera medlemsstater att erkänna systemriskbuffertvärdet.

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om underrättelseskyldighet vid beslut om erkännande av andra staters systemriskbuffertvärden och skyldighet att inför ett sådant beslut beakta den information som lämnats av den andra medlemsstaten bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Det krav som ett erkännande medför för institut med exponeringar i ett annat land, bör däremot framgå av lag.

Hänvisningar till S7-2-9

7.2.10. Konkurrerande buffertkrav

Regeringens förslag: Det ska i lag anges hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om vilka kapitalkrav som ska gälla om ett institut är ålagt att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten (artikel 131.14 och artikel 133.4–133.7). Om ett institut på gruppnivå är ålagt krav på en kapitalbuffert för globalt systemviktiga

institut och en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut eller en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas på gruppnivå. Om ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är ålagt att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas.

Om systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar, ska dock kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut, dvs. systemriskbufferten adderas till buffertkravet för globalt systemviktiga institut eller buffertkravet för övriga systemviktiga institut (artiklarna 131.15 och 133.5).

De nya bestämmelserna om buffertkrav för systemviktiga institut och systemriskbufferten tillämpas olika på individuell nivå samt grupp- och undergruppsnivå. Buffertkraven för systemviktiga institut och systemriskbufferten kan komma att konkurrera ut varandra, beroende på vilken nivå de tillämpas och vilka exponeringar de avser (artiklarna 133.4, 131.14 och 131.15). Dessa bestämmelser är så pass centrala och viktiga för beräkningen av det kombinerade buffertkravet att det av lag bör framgå hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Hänvisningar till S7-2-10

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3

7.2.11. Kombinerat buffertkrav

Regeringens förslag: Utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av tillsynsförordningen och ett eventuellt särskilt beslut om kapitalbaskrav, ska ett institut vara skyldigt att uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av de kapitalkrav som följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och, i de fall som systemriskbufferten är tillämplig på utländska exponeringar, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för systemviktiga institut, dvs. den högsta av de två kapitalbuffertarna för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen till regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om ett kombinerat buffertkrav. Detta buffertkrav räknas fram genom att buffertkravet för den permanenta kapitalkonserveringsbufferten utökas, i tillämpliga fall, med 1) en institutsspecifik kontracyklisk kapitalbuffert, 2) en buffert för globala systemviktiga institut (G-SII), 3) en buffert för övriga systemviktiga institut (O-SII) och 4) en systemriskbuffert (artikel 128.6). Buffertarna ska bestå av kärnprimärkapital utöver sådant kärnprimärkapital som ett institut ska ha för att uppfylla kapitalbaskravet

enligt artikel 92 i tillsynsförordningen och ett eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 i kapitaltäckningsdirektivet.

Vid sammanräkningen av det kombinerade buffertkravet gäller, beroende på om artikel 131.14 eller 131.15 är tillämplig, olika regler för i vilken utsträckning kapitalkraven till följd av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut ska vara additiva i förhållande till varandra. Bestämmelserna får dock inte innebära att institut som är del av en G-SII- eller O-SII-grupp, åläggs ett gemensamt buffertkrav på individuell nivå som är lägre än kraven i artikel 131.16 respektive artiklarna 131.17 och 133.6. Avsikten med dessa artiklar är att se till att det finns tillräckligt med kapital även i dotterföretagen för att uppfylla det kombinerade buffertkravet.

För att genomföra direktivets artiklar om det kombinerade buffertkravet i svensk rätt bör det enligt regeringens mening av lag framgå att instituten utöver det krav på kärnprimärkapital som följer direkt av tillsynsförordningen, och ett eventuellt beslut om att institutet ska hålla ett särskilt kapitalbaskrav, ska uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Regeringen anser vidare att det av lag bör framgå hur det kombinerade buffertkravet ska beräknas. Den högsta av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut (dvs. kapitalbufferten för G-SII eller O-SII) bör då benämnas ”tillämplig” kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.

Hänvisningar till S7-2-11

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3

7.2.12. Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt

Regeringens förslag: Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska beräkna sitt högsta förfogandebelopp och rapportera detta till Finansinspektionen. Sådana institut ska inom fem arbetsdagar ge in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet avser att inom viss tid uppnå det kombinerade buffertkravet. Finansinspektionen får tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med beaktande av det enskilda företagets storlek och komplexitet.

Finansinspektionen ska ta ställning till om planen kan godkännas. Om planen inte godkänns, ska Finansinspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att öka sin kapitalbas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

– hur förfogandebeloppet ska beräknas och rapporteras samt om innehållet i åtgärdsplanen, och

– om institutens underrättelse- och informationsskyldighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att det bör framgå exakt vad som får ingå i beräkningen av det högsta förfogandebeloppet.

Skälen för regeringens förslag

Förbud mot värdeöverföringar

Medlemsstaterna ska förbjuda institut att göra värdeöverföringar som minskar deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt (artikel 141.1). Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, får det inte göra några värdeöverföringar (vad som avses med värdeöverföringar redovisas nedan). Även vissa andra utbetalningar eller åtaganden är förbjudna. Under vissa villkor kan institutet dock göra värdeöverföringar eller sådana utbetalningar eller åtaganden som annars är förbjudna.

Genomgående gäller att de restriktioner som införs endast ska tillämpas på betalningar som leder till en minskning av kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning. Restriktionen ska inte tillämpas om en uppskjuten betalning eller en utebliven betalning innebär fallissemang eller utgör en förutsättning för att inleda ett insolvensförfarande avseende institutet (artikel 141.7).

Ett genomförande av artikel 141.1 i svensk rätt bör ske genom att det i lag införs begränsningar i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet.

Högsta förfogandebelopp

Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska åläggas att beräkna sitt högsta förfogandebelopp och anmäla detta till den behöriga myndigheten (artikel 141.2). Direktivet innehåller detaljerade krav på hur det högsta förfogandebeloppet ska räknas fram (artikel 141.4–141.6). Enkelt beskrivet kan förfogandebeloppet sägas utgöra den nettovinst som har genererats sedan senaste beslut om vinstutdelning, eller efter beslut om någon av de åtgärder som nämns i artikel 141.2 a–c. Dessa åtgärder kan t.ex. omfatta utdelningar kopplade till kärnprimärkapital eller skyldigheter att betala ut rörlig ersättning. Det högsta förfogandebeloppet ska beräknas utifrån kapitalkraven enligt tillsynsförordningen samt beslut om särskilt kapitalbaskrav.

Krav på institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet att anmäla sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen bör framgå av lag. Hur förfogandebeloppet ska räknas fram är så pass detaljerat och tekniskt att föreskrifter om detta lämpar sig mindre att ta in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i saken.

Restriktioner

Direktivet innehåller restriktioner för institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet fram till dess att de har beräknat sitt högsta förfogandebelopp (artikel 141.2). Vidare finns restriktioner för institut som har räknat fram det högsta förfogandebeloppet (artikel 141.3). Av den artikeln följer att medlemsstaterna ska förbjuda ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet att göra värdeöverföringar m.m. som överstiger det framräknade högsta förfogandebeloppet. Vidare ställs

krav på institutet att vidta åtgärder för att kunna beräkna förfogandebeloppet på ett riktigt sätt och vid förfrågan kunna uppvisa beräkningarnas riktighet för tillsynsmyndigheten (artikel 141.9). I artikel 141.10 redogörs för vad en värdeöverföring kopplad till kärnprimärkapital omfattar.

Regeringen anser att det i lag bör införas restriktioner i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller om värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Regeringen anser vidare att kraven i artikel 141.9 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.

Krav på att informera behörig myndighet vid värdeöverföringar m.m.

Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet men ändå har för avsikt att genomföra en värdeöverföring eller vidta en annan åtgärd enligt 141.2 a–c ska underrätta behörig myndighet om detta (artikel 141.8). Artikel 141.8 a–d anger vilken information som ska följa med en sådan underrättelse.

Ett genomförande av artikel 141.8 i svensk rätt bör enligt regeringens mening ske genom att det i lag införs krav på att institut ska underrätta Finansinspektionen innan en åtgärd som innebär värdeöverföringar eller andra åtgärder enligt ovan vidtas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om denna underrättelse- och informationsskyldighet.

Kapitalkonserveringsplan

Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det inom fem arbetsdagar ta fram en kapitalkonserveringsplan till behörig myndighet (artikel 142.1). Myndigheten kan dock tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med hänsyn tagen till det enskilda institutets storlek och komplexitet. Planen ska innehålla förslag på hur de aktuella restriktionerna ska tillämpas och andra åtgärder som institutet ska vidta för att fullt ut uppfylla det kombinerade buffertkravet (artikel 142.2). Artikel 142.3 ålägger behörig myndighet att utvärdera planen och anger förutsättningar för behörig myndighet att godkänna planen. Om myndigheten inte godkänner planen ska den i enlighet med artikel 142.4 förelägga institutet att inom specificerade perioder öka sin kapitalbas till angivna nivåer eller införa strängare restriktioner för värdeöverföringar m.m. än vad som krävs enligt artikel 141 genom att utöva de befogenheter som följer av artikel 102 (tidiga ingripandeåtgärder).

Medlemsstaternas skyldighet att tillse att institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet beräknar och inom fem arbetsdagar rapporterar sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen, samt upprättar en kapitalkonserveringsplan, är sådana centrala krav som enligt regeringens mening bör framgå av lag.

Bestämmelser som rör Finansinspektionens nya arbetsuppgift att i enlighet med artikel 142.3 utvärdera kapitalkonserveringsplanen och ta ställning till om den uppfyller kraven för att kunna godkännas, bör

genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Mot bakgrund av den ingripande karaktären på de åtgärder som Finansinspektionen enligt artikel 142.4 ska ha rätt att vidta för det fall att inspektionen inte godkänner kapitalkonserveringsplanen bör framgå av lag. Reglerna i artikel 142.2 om vad åtgärdsplanen ska innehålla bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta.

Hänvisningar till S7-2-12

7.2.13. Administrativa sanktioner vid underlåtenhet att uppfylla buffertkravet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och trots detta vidtar överföringar eller andra åtgärder i strid med utdelningsrestriktioner. Finansinspektionen ska också ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert om en tillämpning av utdelningsrestriktionerna inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag beaktar dock inte hur ingripandemöjlighet mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert förhåller sig till det kombinerade buffertkravet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen invänder mot möjligheten för Finansinspektionen att ingripa om systemriskbufferten inte upprätthålls fullt ut. Bankföreningen menar att det grundläggande syftet med samtliga kapitalbuffertar är detsamma, nämligen att stärka det finansiella systemets motståndskraft mot systemrisker och utgöra en stötdämpare som syftar till att instituten inte ska bryta mot de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Bankföreningen anser därför att det inte finns någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet och att införande av specifika ingripandeåtgärder avseende systemriskbufferten medför en högre miniminivå på kapitalkravet än vad som följer av förordningen och direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Ingripandemöjlighet då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

Direktivet uppställer som huvudregel inget krav på att ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet påförs administrativa sanktioner, men om institutet väljer att vidta överföringar eller annan åtgärd i strid med artikel 141 utgör detta en sådan överträdelse som enligt artikel 67.1 ska leda till administrativa sanktioner (se artikel 67.1 n). Ett institut som i strid med artikel 141 vidtar en värdeöverföring kan därför ytterst få sitt tillstånd indraget. Vidare ska tillsynsmyndigheten kräva av ett institut som inte inom utsatt tid presenterar en kapitalkonserveringsplan som kan

godkännas av tillsynsmyndigheten, att det vidtar åtgärder för att uppnå det kombinerade buffertkravet.

Finansinspektionens möjlighet till ingripande om ett institut vidtar åtgärder i strid med artikel 141, enligt artikel 67 n, bör regleras i lag.

Ingripandemöjlighet då krav på systemriskbuffert inte uppfylls

I artikel 133.17 anges emellertid ett undantag från det ovan sagda om ett kombinerat buffertkrav. Om ett institut inte uppfyller ett krav på att ha en systemriskbuffert, ska behörig myndighet kunna ingripa med administrativa sanktioner redan om en tillämpning av restriktionerna om förfogandebelopp m.m. inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital mot bakgrund av den relevanta systemrisken.

I likhet med Svenska Bankföreningen finner regeringen att direktivet inte föreskriver någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet. Den ingripandemöjlighet som återfinns i artikel 133.17 gäller dock inte det kombinerade buffertkravet utan systemriskbufferten specifikt. För det kombinerade buffertkravet gäller de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6. Ingripande enligt artikel 133.17 får dock göras om institutet, utöver de krav som föreskrivs i artikel 92 i förordningen och artikel 104 i direktivet om särskilt kapitalbaskrav, inte fullt ut uppfyller kravet på systemriskbuffert. Detta innebär att ett separat krav på att upprätthålla systemriskbuffert ska gälla parallellt med det kombinerade buffertkravet (där systemriskbufferten också ingår). Bryter ett institut endast mot det kombinerade buffertkravet så ska de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6 tillämpas. Bryter ett institut även emot systemriskbuffertkravet så ska Finansinspektionen ha möjlighet att ingripa enligt direktivets artikel 133.17. Detta innebär dock inte ett förhöjt minimikapitalkrav, men däremot att systemriskbufferten har en särställning bland kapitalbuffertarna. Den särskilda regleringen för ingripande för det fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet inverkar inte på institutens skyldighet att följa ett eventuellt beslut om ett särskilt kapitalbaskrav.

Hänvisningar till S7-2-13

8. Bolagsstyrning och riskhantering

Hänvisningar till S8

  • Ds 2015:2: Avsnitt 9.8

8.1. Utökade bestämmelser

Den finansiella krisen ledde bl.a. till att regelverket för bolagsstyrning i framför allt finansiella institut ifrågasattes. Det visade sig också att instituten hade tagit på sig risk som de inte fullt ut förstod och att de förlitade sig i alltför hög grad på riskbedömningar av externa kreditvärderingsinstitut. Lärdomarna från finanskrisen ledde till ett globalt arbete med att se över befintliga regler och praxis för bolagsstyrning i finansiella institut, i synnerhet bankernas, för att stävja överdrivet risktagande och kortsiktigt tänkande.

Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna kring riskhantering, styrformer, organisation och ersättning utvecklas för kreditinstitut och värdepappersföretag.

Allmänt gäller att proportionalitetsprincipen ska beaktas när de nya kraven tillämpas. Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas på instituten med hänsyn tagen till verksamhetens art, omfattning och komplexitet.

De nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet som rör bolagsstyrning handlar bl.a. om:

1. Tydliga principer för ledningsorganet vad gäller dess sammansättning, funktion och roll i riskhantering samt krav på att tillräckligt med tid avsätts för arbete i ledningsorganet med begränsningar för antalet uppdrag en ledamot kan ha samtidigt.

2. Krav på inrättandet av en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion.

3. Krav på separation av rollen som styrelseordförande och verkställande direktör.

4. Specifika begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen.

8.2. Nya krav på styrelsen och verkställande direktör

Regeringens förslag: Regleringen i lag av den prövning som ska göras av ledningen i institut utökas och kompletteras. Prövningen ska omfatta en bedömning av styrelsens samlade kompetens och antalet uppdrag som ledningspersoner har begränsas. En bedömning ska göras av om den som ingår i ledningen för ett institut kan avsätta tillräcklig tid för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett institut ska vidta för att uppfylla kraven på mångfaldspolicy för tillsättandet av styrelse och vilka krav på avsättande av resurser för utbildning av ledamöter i styrelsen som kan ställas på institutet samt vilka kompetens- och lämplighetskrav som ska ställas på den som ska ingå i ett instituts ledning samt på styrelsen i sin helhet.

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets materiella krav på ledningen avseende t.ex. anseende och kunskaper samt prövningen av dessa i samband med tillståndsgivningen kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Motsvarande bedömning görs avseende behöriga myndigheters skyldighet enligt artikel 91 i direktivet att informera Eba och inhämta uppgifter från den information som instituten offentliggör.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska dock direktivets krav på styrelsen och dess ledamöter samt verkställande direktör huvudsakligen genomföras genom myndighetsföreskrifter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att gällande rätt bör harmoniseras med direktivets krav på styrelseledamöters anseende, kompetens och erfarenhet. Det gäller även direktivets bestämmelser om att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina uppdrag.

Vad gäller direktivets bestämmelser om antalet styrelseuppdrag en ledamot eller VD som mest får ha bör även det regleras i lag, enligt Finansinspektionen. Finansinspektionen vill även att lagstiftaren förtydligar hur begrepp så som ”betydande företag och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte”, ska användas i rättstillämpningen alternativt delegerar till Finansinspektionen att meddela föreskrifter. En annan oklarhet som enligt Finansinspektionen behöver förtydligas är om direktivets krav på styrelseledamöter enligt artikel 91 även ska gälla för den verkställande direktören i ett institut. Av artikel 91.3 framgår att den kvantitativa begränsningen av antalet styrelseuppdrag i samma artikel ska gälla fr.o.m. den 1 juli 2014. Eftersom direktivet inte kommer att vara genomfört i svensk rätt förrän tidigast den 1 juli 2014 är det av största vikt att det klargörs hur denna tidsfrist ska tillämpas i praktiken. Likaså behöver det klargöras i förarbetena vilka utgångspunkter som Finansinspektionen har att utgå från i väntan på Eba:s riktlinjer. Svenska Bankföreningen framför att det inte kan vara meningen att alla uppdrag ska bedömas på ett och samma sätt och att det därför är viktigt att i förarbetena tydliggöra hur begreppen ”avhängigt omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten” ska tolkas. Bankföreningen framför även att det bör klargöras hur direktivets krav på att ledamöter endast ska få inneha vissa uppdrag ska tolkas eller vad som avses som ”ett enda uppdrag i ledningsorgan”. I direktivet anges vidare att uppdrag inte ska räknas med om organisationen inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte. Bankförening anser att det är oklart vad som avses med kommersiellt syfte. För att bestämmelsen inte ska ges för långtgående effekter är det viktigt att området begränsas till viss typ av kommersiell verksamhet eller till kommersiell verksamhet av viss dignitet, förslagsvis till uppdrag som styrelseledamot i publika bolag. Vidare anser man att direktivets bestämmelser om antalet uppdrag som kan innehas och möjligheten att ge tillstånd till ytterligare ett uppdrag bör framgå av lag. FAR pekar på att Finansinspektionens föreskrifter kommer att få stor praktisk påverkan för företagen och deras ledningsorgan. Eftersom det handlar om frågor som det vanligen ankommer på ägarna att besluta om, är det angeläget att regeringen klargör inriktningen för dessa föreskrifter med beaktande av den viktiga ägarrollen. Svenskt Näringsliv anser att de aktuella kraven bör införas genom lagstiftning, eftersom kraven innebär inskränkningar i aktieägarnas rätt att själva välja styrelseledamöter. Vidare anser man att det inte är lämpligt att i tvingande regler fastställa antalet uppdrag en styrelseledamot får ha, eller vilka kombinationer av uppdrag som är tillåtna. Direktivets kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag påverkar även icke-finansiella företag och deras aktieägare. Utgångspunkten bör därför vara att regler på bolagsstyrningsområdet endast ska införas om de medför en samhällsekonomisk nytta. Kollegiet för svensk bolagsstyrning anser att regler som flyttar över en av ägarnas

primära uppgifter till Finansinspektionen, inte bör införas i svensk rätt. Kollegiet anser att det inte är möjligt att fastställa en generellt lämplig begränsning av det antal uppdrag en styrelseledamot får inneha. Om antalet möjliga uppdrag begränsas, kommer det att medföra problem främst för mindre och medelstora noterade bolag när styrelseuppdrag i dessa bolag väljs bort av ledamöter som inte längre kan sitta i många bolag. En antalsbegränsning äventyrar den svenska ägarstyrningsmodellens uppdelning av ansvar och arbete mellan ägare, styrelse och ledning. Om antalet uppdrag begränsas, kommer detta ofrånkomligt att leda till krav på ökad ersättning från ett stort antal professionella styrelseledamöter, vilket i sin tur påverkar den förväntade insatsen från ledamöterna. Det bör noga övervägas om begränsningen av antalet uppdrag skulle kunna genomföras genom en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen i sin lämplighetsprövning av en enskild styrelseledamot ska väga in om denne kan antas ha möjlighet att avsätta tillräckligt med tid för uppdraget, i stället för att införa någon antals- och dispensregel. Vad gäller krav på mångfaldspolicy finns det redan i dag regler som ställer tillräckliga krav på att beakta mångfaldsaspekten vid tillsättning av styrelseledamöter, liksom krav på information om styrelsens sammansättning. När det gäller frågan om mångfald och grupptänkande är det därför Kollegiets uppfattning att något krav på bolagen att fastställa och offentligt redovisa en mångfaldspolicy inte ska införas. Fjärde AP-fonden är negativ till kravet på att instituten ska införa en fast mångfaldspolicy och menar att det är ägarnas ansvar och skyldighet att välja den styrelse som bäst tillvaratar bolagets och ägarnas intresse. De anför att en konsekvens av en sådan reglering kan bli att antalet ledamöter i styrelserna ökar, vilket inte är en önskvärd utveckling och som går tvärtemot den modernisering av styrelsearbete som skett under senare år. En fast mångfaldspolicy riskerar också att cementera en viss styrelsekonstellation. Finansförbundet och TCO understryker vikten av att bestämmelserna i artikel 91 inte leder till att rätten för en arbetstagarorganisations att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser försvåras eller omöjliggörs. Fjärde AP-fonden, Industrivärden,

Investor och LE Lundbergföretagen AB anser att kapitaltäckningsdirektivet inte har tagit tillräcklig hänsyn till att ägarstyrningsmodellerna i Europa skiljer sig åt i flera viktiga avseenden. Det är därför viktigt att direktivet inte implementeras på ett sådant sätt att den skadar den svenska ägarstyrningsmodellen eller medför att svenska institut behandlas olika i förhållande till t.ex. tyska banker med kvalificerade ägarintressen. Industrivärden och Investor framför ett antal frågor som bör belysas särskilt. Dessa är att uppdrag som är mindre resurskrävande inte bör beaktas vid en bedömning enligt begränsningsreglerna. Det är heller inte rimligt att alla styrelseuppdrag för bolag med huvudsakligen kommersiellt syfte räknas in. Vidare ska begreppet koncern inte likställas med den aktiebolagsrättsliga koncerndefinitionen, utan avse en företagsgrupp med en gemensam huvudägare. Koncernundantaget bör omfatta uppdrag inom ramen för ett investmentbolag, så att dessa räknas som ett uppdrag eftersom det finns en ägargemenskap, oavsett om portföljbolagen redovisningstekniskt konsolideras eller inte. Vidare anför man att det i myndighetsföreskrifter bör införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Kommuninvest i Sverige

AB och Sveriges Kommuner och Landsting anser att bestämmelserna om att uppdrag i företag som ingår i samma koncern ska tolkas extensivt.

Vad som ska ses som ett uppdrag bör gälla för kommunsektorn på så sätt att uppdrag i kommunala företag och i kommunsektorn som helhet, ska räknas såsom ett uppdrag. Svenska Bankföreningen, Industrivärden och

Investor m.fl. påpekar att ett försenat införlivande av direktivet medför vissa komplikationer för instituten och att det därför är viktigt att övergångsbestämmelser införs. Det gäller framför allt de begränsningar som direktivets ställer om antalet uppdrag i ledningsorgan som en styrelseledamot kan inneha samtidigt. De institut som håller sin årsstämma under våren 2014 kommer att bli tvungna att tillämpa regler, som ännu inte trätt i kraft vid tidpunkten för årsstämman, för att inte hamna i en situation där de kan drabbas av sanktioner eftersom de inte uppfyller bestämmelserna vid lagens ikraftträdande. Övergångsbestämmelser bör möjliggöra en gradvis anpassning så att bolagens valberedningar ges möjlighet att bedriva ett organiserat och väl underbyggt valberedningsarbete. Vad gäller de skyldigheterna att avsätta tillräckligt med resurser att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorgan anser Svenska Bankföreningen att det måste klargöras hur denna skyldighet förhåller sig till de arbetstagarrepresentanter som ingår i institutens styrelser. Kravet på utbildning och introduktion kan rimligen inte innebära att instituten åläggs en skyldighet att utbilda samtliga ledamöter i styrelsen så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Kollegiet för svensk bolagsstyrning menar att det bör ligga på styrelsens, styrelseordförandens och den enskilde ledamotens ansvar att tillse att var och en av ledamöterna erhåller tillräcklig introduktion och utbildning för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Beslutanderätten över utbildningsresurser för nu angivet ändamål bör ligga på styrelsen. Finansförbundet och TCO framhåller vikten av att kravet i artikel 91.9 på att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet naturligtvis också ska omfatta arbetstagarledamöter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Generell fråga om genomförandet

Artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser med krav på ledningens sammansättning, kompetens och utförande av sina uppgifter. Ett antal remissinstanser framför synpunkter som innebär att dessa bestämmelser eller delar av dem inte bör införas i svensk rätt. Enligt regeringens mening är ett sådant alternativ inte aktuellt då det finns en skyldighet att genomföra EU-direktiv i nationell rätt.

Ledningsorgan

Begreppet ledningsorgan som är centralt i artikel 91 återfinns på flera ställen i kapitaltäckningsdirektivet. I artikel 3.1.7 anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt den nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens

beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av direktivets begrepp ”verkställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 3.1.9 de fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av institutet.

Enligt 8 kap.27 och 29 §§aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således enligt regeringens bedömning primärt styrelsen. Emellertid är direktivet utformat för att tillämpas inom EU med mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verkställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida inte det särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF).

Ledningsprövningen i gällande rätt utvidgas

I LBF anges vad ett företag måste uppfylla för att få tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse. Den som ska ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen i ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift (3 kap. 2 § 4 LBF). Motsvarande krav finns i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM) när det gäller den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör för ett värdepappersbolag (3 kap. 1 § första stycket 5). Om det senare visar sig att någon som ingår i styrelsen inte uppfyller lämplighetskravet, ska Finansinspektionen med stöd av 15 kap. 2 § LBF respektive 25 kap. 4 § LVM ingripa mot den ledamot som inte uppfyller ställda krav.

I LBF och LVM finns regler som innebär att inför ett beslut om att bevilja tillstånd till ett innehav som medför att en förvärvares sammanlagda innehav i företaget utgör ett s.k. kvalificerat innehav ska det ske en s.k. ägarprövning (4 kap. 2 § respektive 24 kap. 3 §). Ägarprövningen har samma innebörd som den bedömning som sker vid tillståndsprövningen (se prop. 2002/03:139 s. 389). Även vid ägarprövningen är ett av de kriterier som ska beaktas, om den som har det kvalificerade innehavet även kommer att ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem, att personen i fråga har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (14 kap. 2 § första stycket 1 LBF).

Regeringen instämmer i utredningens bedömning att gällande rätt får anses omfatta direktivets krav om att ledningsorganet ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att

utöva sitt uppdrag och effektivt kunna övervaka ledningens beslutsfattande (artikel 91.1 och 91.8). Svensk rätt innehåller emellertid inte något uttryckligt krav på styrelsens sammantagna kompetens (artikel 91.1 och 91.7). Att styrelsen i sin helhet har tillräckligt breda kunskaper, färdigheter och erfarenheter bör beaktas vid prövningen av de enskilda ledamöterna i styrelsen. Denna prövning får anses så nära sammanlänkad med den gällande lämplighetsprövningen att det i lag bör tas in ett krav på att Finansinspektionen ska ges möjlighet att ta hänsyn även till styrelsens samlade kompetens vid lämplighetsprövning av personer i styrelsen. Detsamma ska gälla den prövning som ska göras i samband med prövning av den som avser att förvärva ett kvalificerat innehav i ett institut och samtidigt ska ingå i dess styrelse eller vara verkställande direktör (artikel 23.1 b). Samtidigt bör i lag införas en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa om styrelsen i sin helhet inte uppfyller det samlade kompetenskravet.

Dagens ledningsprövning som således riktar in sig på ledningens kompetens och lämplighet har tillämpats i flertalet år och har dessutom sin motsvarighet i andra delar av finansmarknadslagstiftningen. Den omständigheten att ledningsprövningen är en förutsättning för att beviljas tillstånd indikerar att den innefattar absoluta krav på att personerna som kommer att leda ett institut måste vara lämpliga. Detta bekräftas i sin tur av regelverket om ingripanden där ett ingripande till följd av att ett instituts ledning inte uppfyller kraven ska föranleda Finansinspektionen att återkalla institutets tillstånd. Före en dylik återkallelse måste dock inspektionen ha anmärkt på personen och personen måste alltjämt finnas kvar i ledningen trots att en av inspektionen bestämd tidsfrist om maximalt tre månader förlöpt. Finansinspektionen ges i samma bestämmelse också befogenheten att ersätta personen med en annan (15 kap. 2 § LBF).

Den fråga som därför infinner sig är hur det nya regelverk som införs genom artikel 91 förhåller sig till den ledningsprövning som sedan tidigare finns etablerad i svensk rätt. Regeringen anser att såväl direktivets utformning (jfr hänvisningen i artikel 91.1) som innehållet i de enskilda bestämmelserna, talar för att den del av ledningsprövningen som avser ledningspersonernas kompetens och lämplighet och som till större delen inryms i gällande rätt, är av sådan betydelse och vikt, att den alltjämt ska vara ovillkorligt uppfylld före det att ett institut beviljas tillstånd (jfr 3 kap. 2 § första stycket 4 LBF samt artikel 23.1).

Ledningsprövningen, såvitt avser om en ledningsperson avsätter tillräckligt med tid eller om personen innehar ett rimligt antal uppdrag, bör även den vara föremål för bedömning före det att ett institut beviljas tillstånd. Regeringen anser dock att frågorna avseende tillräcklig tid samt bedömning relaterade till rimligt antal uppdrag är av sådan art att de bör hanteras inom ramen för 3 kap. 2 § första stycket 2 LBF. Finansinspektionen ska således bedöma om det är sannolikt att institutet kommer att kunna uppfylla kraven i samband med tillståndsgivningen. Denna bedömning är enligt regeringens mening också i samklang med direktivets utformning (i artiklarna 23.1 b och 13.1 hänvisas till artikel 91.1). Det nu sagda innebär också att ett ingripande till följd av att kraven på begränsning av antalet uppdrag och om att styrelseledamot och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid inte är uppfyllda,

inte ska ske med stöd av 15 kap. 2 §. I stället kommer de olika former av ingripanden som följer av 15 kap. 1 § LBF att aktualiseras, varvid överträdelsens art får avgöra vilken form av ingripanden, som är lämpligt att använda (se avsnitt 11).

I dag saknas bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem. Regeringen anser därför att LBF och LVM bör kompletteras med ett sådant bemyndigande. Detta bemyndigande ska även omfatta frågan om prövningen av styrelsens samlade kompetens och lämplighet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicyn samt om krav på att ett institut ska avsätta tillräckligt med resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot eller verkställande direktör. I övriga delar bör den nya ledningsprövningen framgå av lag som dock kommer att kompletteras med riktlinjer från Eba.

Tillräcklig tid för uppdragets utförande

Det ställs krav på att samtliga personer i ledningsorganet ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra uppdraget i institutet (artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Regeringen anser att regelns utformning och nära sammankoppling till reglerna om skäligt antal uppdrag tar sikte på såväl styrelseledamöter som verkställande direktör. Regelverket är nytt och träffar i likhet med stora delar av artikel 91 förhållanden som tangerar den enskildes avtals- och anställningsfrihet. Härutöver är det, som vissa remissinstanser påtalat, enligt svensk bolagsstyrningstradition en styrelses ordförande som har att bedöma om en styrelseledamot avsätter tillräckligt med tid. Även om den bedömning som Finansinspektionen har att göra vid ledningsprövningen rimligen utgår ifrån det av direktivet angivna perspektivet talar det nu sagda sammantaget för att bedömningen bör göras med viss försiktighet. Det bör således med beaktande av kommande riktlinjer finnas utrymme för en flexibel bedömning i det enskilda fallet. Med beaktande av regelns art instämmer regeringen i vad Finansinspektionen och Svenskt Näringsliv framfört om att kravet på att en ledningsperson ska avsätta tillräckligt med tid för uppdraget bör framgå av lag.

Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer om vad som utgör tillräcklig tid i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet (artikel 91.12). Med hänsyn till detta är det enligt regeringen, även med beaktande av vad Finansinspektionen anfört, inte lämpligt eller nödvändigt att föregå dessa riktlinjer genom att i lag precisera hur dessa tidsbedömningar ska göras.

Begränsningar av antal uppdrag för ledningspersoner

Utöver att ta sikte på hur mycket tid som varje ledningsperson förfogar över för att fullgöra sitt uppdrag anger direktivet vissa uttryckliga krav på hur många uppdrag en person i ledningen av ett institut bör ha (artikel 91.3). Dels ges en allmän regel som träffar samtliga institut, dels

återfinns en numerisk begränsningsregel som reglerar det högsta antalet uppdrag som en ledningsperson i vissa s.k. betydande institut får ha (se nedan). Reglerna om antalet uppdrag präglas av en hög detaljeringsgrad.

Regelverkets utformning och direktivets ordalydelse medför enligt regeringens bedömning att reglerna tar sikte på såväl styrelse som verkställande direktör t.ex. anges verkställande funktioner specifikt i uppräkningen. Finansinspektionen, Industrivärden, Investor, Kollegiet för bolagsstyrning, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv har synpunkter på om och hur uppdragsbegränsningarna ska genomföras i svensk rätt bl.a. med hänsyn till reglernas ingripande karaktär. I detta sammanhang kan erinras om att bankväsendet i svensk finansrättslig tradition ansetts vara av sådan betydelse för samhället i dess helhet att allmänna principer om näringsfrihet bitvis fått ge vika för allmänna samhällsintressen (prop. 1995/96:173 s. 63 f.). Å andra sidan anser regeringen att ett regelverk som inskränker individers avtals- och anställningsfrihet och som även inskränker den frihet som traditionellt tillerkänns bolagsstämman i den mån det är möjligt bör anpassas efter den svenska bolagsstyrningsmodellen. En avvägning mellan direktivets krav, svensk rätt och bolagsstyrningstradition samt allmänna samhällsintressen måste således göras vid genomförandet av regelverket.

Allmän skälighetsbedömning avseende antal uppdrag

Första meningen i artikel 91.3 innehåller en allmän regel avseende hur många uppdrag som en ledamot i ledningsorganet bör ha. Det anges att det antal uppdrag som en ledamot får ha samtidigt ska vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Detta talar för att en allmän skälighetsbedömning ska göras i varje enskilt fall.

Bestämmelsen måste dock läsas utifrån sin kontext vilket enligt regeringens mening innebär att den inte är avsedd att tillämpas på institut som är betydande och för vilka, enligt andra meningen i samma artikel det gäller siffermässiga begränsningar av antalet uppdrag. Den får således anses träffa enbart sådana institut som inte är att betrakta som betydande. Med beaktande av regelverkets ändamål är det därför rimligt att anta att en begränsning som går längre än den som gäller för betydande institut inte är avsedd. I enlighet med det nu sagda bör denna allmänna regel inte heller vara relevant för ledningsorganen i ett institut som kvalificerats som betydande.

När det gäller hur en bedömning av lämpligt antal uppdrag ska göras anser regeringen att det är rimligt att ta intryck av de undantagsregler som i direktivet finns för betydande institut. Den omständigheten att en ledningsperson har flera uppdrag inom samma koncern bör t.ex. inte föranleda begränsningar, medan en ledningsperson med uppdrag i många olika verksamheter med huvudsakligen kommersiella syften i högre utsträckning kan bli aktuell för överväganden.

Viss ledning bör också kunna hämtas från frågan om vad som utgör tillräcklig tid för att fullgöra ledningsuppdrag. Således kan de riktlinjer som Eba ska utfärda komma att påverka bedömningen (artikel 91.12).

Uppdrag i ett betydande institut

Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut som är betydande får ha en av följande kombinationer av uppdrag samtidigt; ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot eller fyra uppdrag som styrelseledamot (artikel 91.3). Uppdrag i ledningsorganet som representant för svenska staten undantas helt från tillämpningen. Artikeln innehåller också bestämmelser som innebär att flera uppdrag i vissa fall kan räknas som ett enda uppdrag eller undantas helt från beräkningen av antalet uppdrag.

Med betydande institut avses enligt direktivet ett institut som är betydande med beaktande av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Dessa rekvisit är av allt att döma kumulativa. Vid bedömningen av om ett institut är att anse som betydande bör därför utgångspunkten vara att det är betydande utifrån samtliga nämnda aspekter.

En första förutsättning för att ett institut ska anses som betydande är att det är signifikant såvitt avser dess storlek. Vid bedömning av storleken bör faktorer såsom balansomslutning, utlåning och andra mer kvantitativt mätbara faktorer vägas in. Finansinspektionen har i sina föreskrifter (FFFS 2011:1) om ersättningssystem i kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning definierat ett betydande företag såsom ett företag som har s.k. riskvägda tillgångar som uppgår till eller överstiger 500 miljarder kronor på balansdagen för föregående års räkenskapsår. Detta skulle kunna tjäna som ett riktmärke för när ett institut storleksmässigt kan betraktas som betydande.

Vidare ska institutets interna organisation beaktas. Vid denna bedömning verkar det vara rimligt att beakta t.ex. antalet anställda och institutets organisatoriska komplexitet i generella termer.

När det sedan gäller det breda kravet på verksamhetens art, omfattning och komplexitet anser regeringen att detta bör läsas i ljuset av det syfte som företagsstyrningsreglerna har. Syftet förefaller vara att träffa de institut som är att betrakta som så centrala att deras ledningsorgan måste hålla högsta klass för att tillgodose allmänna samhällsintressen och förhindra enskilda instituts fallissemang (se skäl 53 och 58). Det ligger därför i sakens natur att regelverket avser träffa endast ett fåtal institut som på grund av det sagda särskilt måste regleras. Tydliga indikationer på att arten och komplexiteten är betydande kan utöver de ovan nämnda vara; att institutet har verksamhet i flera länder, att institutet ingår i en koncern och att institutet genom sin position på marknaden tillhör de framträdande.

Slutligen bör begreppets relation till det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag angivna begreppet systemviktigt institut beröras. Även om begreppet betydande institut inte är ekvivalent med det som avses med systemviktigt institut är det med hänsyn till begreppens räckvidd och syfte enligt regeringens mening inte otänkbart att samma institut kan komma att träffas. Däremot borde de i sammanhanget högt ställda kraven på ledningsorganet medföra en restriktivitet i jämförelse med begreppet ”systemviktigt institut”. Sammantaget torde därför antalet betydande institut komma att vara färre i antal än de som kommer att träffas av begreppet systemviktigt institut.

Det kan i detta sammanhang noteras att den av Finansinspektionen ovan nämnda definitionen av betydande företag i praktiken kommit att träffa de fyra svenska storbankerna. Bedömningen av om ett institut är betydande ska göras i varje enskilt fall i samband med prövningen av om en ledningsperson uppfyller kraven. Något behov av att i föreskrifter på lägre nivå än lag komplettera med kriterier för att fastställa vilka institut som är att anse som betydande bedöms inte finnas.

Beräkning av antalet uppdrag

I vissa fall kan flera uppdrag räknas som ett enda uppdrag (artikel 91.4.) eller helt undantas från beräkningen av antalet uppdrag (artikel 91.5). Bestämmelserna möjliggör ett utökat antal uppdrag utöver de som anges i 91.3. De uppdrag som avses är uppdrag inom samma koncern, uppdrag i institut i vilket kreditinstutet har kvalificerat ägande och uppdrag i verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte.

Uppdrag i samma koncern

Direktivet möjliggör att flera uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden, Investor, Kommuninvest i Sverige

AB och Sveriges kommuner och landsting uttalar sig för en extensiv tolkning av begreppet koncern i artikel 91.4 a, och menar bl.a. att koncern inte ska begränsas till det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern.

En definition av begreppet koncern återfinns bl.a. i aktiebolagslagen (1 kap. 11 §). Aktiebolagslagens definition bygger på det s.k. sjunde bolagsdirektivet (83/349/EEG om sammanställd redovisning). Sjunde bolagsdirektivet har ersatts av direktiv 2013/34/EU (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19 [Celex 32013L0034]) som antogs den 26 juni 2013. I detta bolagsdirektiv definieras koncern som ett moderföretag och alla dess dotterföretag. Mot bakgrund av att begreppet koncern är väl definierat i såväl EU-lagstiftning som i svensk lagstiftning, anser regeringen att det är lämpligt att motsvarande tolkning görs såvitt avser koncernundantaget. Att avsikten inte är att koncernbegreppet ska tolkas mer extensivt bekräftas av det, i artikel 91.4 b ii, specificerade undantaget för uppdrag i företag i vilket institutet har ett kvalificerat innehav.

Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att kapitaltäckningsdirektivet inte ger utrymme för en sådan extensiv tolkning av begreppet koncern som efterfrågas. Regeringen anser att det är det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern som bör ligga till grund för bedömningen av om uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett uppdrag.

Kvalificerat innehav

I artikel 91.4 a anges att uppdrag i ledningsorgan där institutet har ett kvalificerat ägande ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden och

Investor anser att bestämmelsen bör tolkas på så sätt att motsvarande bör gälla när ett icke-finansiellt företag har ett kvalificerat ägande i institutet.

Den aktuella artikeln kan inte förstås på annat sätt än att det är institutet som specifikt pekas ut som kvalificerad ägare i andra företag (även ickefinansiella) och inte det motsatta. Regeringen anser därmed att

kapitaltäckningsdirektivet inte heller i detta avseende ger utrymme för en vidare tolkning (jfr 4.1.36 i tillsynsförordningen).

Undantag för verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte

Av artikel 91.5 framgår att uppdrag i organisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte inte ska beaktas vid tillämpningen av uppdragsbegränsningen i artikel 91.3. Begreppet kommersiellt syfte förekommer i svensk rätt i skattelagstiftningen (1 kap. 11 § socialavgiftslagen [2000:980]). I samband med att begreppet infördes ansåg vissa remissinstanser att begreppet borde ersättas med det etablerade begreppet ”näringsverksamhet”. Regeringen uttalade då stöd för att redan etablerade termer används men tillade följande:

Av 13 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen följer att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Avgränsning till sådan verksamhet som bedrivs med ett förvärvssyfte betyder att verksamheten ska ge ett ekonomiskt utbyte, dvs. att det ska finnas ett vinstsyfte. Juridiska personers verksamhet kan dock trots avsaknaden av ett vinstsyfte i vissa fall anses utgöra näringsverksamhet, förutsatt att den inte har alltför begränsad omfattning (jfr RÅ 1998 ref. 10). Begreppet näringsverksamhet har i praxis således getts en något vidare innebörd än vad som är avsikten med det föreslagna kravet på kommersiellt syfte (prop. 2013/14:1 s. 242).

Det förefaller rimligt att anta att ett begrepp vars tolkning avgör huruvida en inkomst är skattepliktig eller som i nämnda exempel avdragsgill föranleder en hög grad av precison. I nu aktuell bedömning i frågan om ett uppdrag i en verksamhet faller inom undantaget i artikel 91.5 i direktivet eller inte bör avvägningen medge mer av en helhetsbedömning och på så vis ge utrymme för viss flexibilitet. Ytterligare stöd för detta står att finna i att det i bestämmelsen anges att verksamhet som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte undantas. Ordalydelsen medger enligt regeringens mening utrymme för att undanta verksamhet som har ett inte obetydligt inslag av kommersiellt syfte. Med beaktande av denna inneboende vaghet och av bestämmelsens sammantagna utformning måste enligt regeringens mening en skälighetsbedömning göras i det enskilda fallet. Enbart den omständigheten att en verksamhet t.ex. är organiserad i aktiebolagsform eller skatterättsligt betecknas såsom näringsverksamhet bör således inte regelmässigt innebära att ett uppdrag i en sådan verksamhets ledningsorgan faller utanför undantaget.

Industrivärden och Investor framför synpunkter på undantagets räckvidd. Utöver det ovan sagda, som enligt regeringens mening, medger en flexibel tillämpning i det enskilda fallet kan som exempel på uppdrag som bör kunna omfattas av undantaget nämnas uppdrag i politiska, religiösa, etniska och kulturella organisationer samt uppdrag i fackföreningar, intresseorganisationer, högskolor, universitet, verksamhet för kunskapsutbyte och samverkan och föräldraföreningar.

Ytterligare exempel på uppdrag som bör kunna inrymmas i undantaget är uppdrag i välgörenhets- och hjälporganisationer organisationer för forskning och utveckling, stiftelser med ideell verksamhet, idrottsföreningar och andra ideella föreningar, bostadsrättsföreningar och dagis-

kooperativ. Enligt regeringens bedömning bör även uppdrag i verksamhet vars huvudsakliga syfte är att förvalta tillgångar eller utföra tjänster åt nämnda slag av organisationer etc. falla under denna kategori. Detsamma bör gälla uppdrag i stiftelser som är knutna till ett instituts verksamhet för att förvalta pensionsmedel avsedda för anställda i institutet. Även bolag som ägs av fysiska personer och vars huvudsakliga syfte är att inneha och förvalta egna eller familjens tillgångar, såsom aktier eller andra värdepapper, fastigheter eller jord- och skogsbruk, eller att administrera personens uppdrag bör kunna komma i fråga för undantaget. Uppdrag i verksamhet som ägs av staten, landsting eller kommun och som har ett omfattande samhällsuppdrag bör även anses tillhöra uppdrag i verksamheter som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte.

Medgivande till ytterligare uppdrag

Enligt artikel 91.6 i kapitaltäckningsdirektivet får behörig myndighet medge en ledamot i ett ledningsorgan i ett institut som är betydande att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag. Av samma skäl som anförts tidigare beträffande kraven på antalet uppdrag i ledningsorgan anser regeringen att även denna möjlighet bör framgå av lag.

Den behöriga myndighetens skyldighet att i enlighet med artikel 91.6 informera Eba om tillstånd till en ledamot i ett ledningsorgan att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag bör omhändertas i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Industrivärden och Investor anser att det ska införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Vid bedömningen av om ett ytterligare uppdrag kan tillåtas krävs emellertid en bedömning i det enskilda fallet att kravet i fråga om tillräckligt med tid för uppdraget i det betydande institutet är uppfyllt. Enligt regeringens bedömning kan det inte förutsättas att en ledamot som representerar ett investmentbolag uppfyller detta krav. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är möjligt att tillmötesgå önskemålet om en generell dispens i lag.

Övergångsbestämmelser

Enligt artikel 91.3 ska de kvantitativa begränsningarna av antalet styrelseuppdrag gälla fr.o.m. 1 juli 2014. Flera remissinstanser framför önskemål om övergångsbestämmelser som gör det möjligt för berörda ledamöter att inneha sina uppdrag mandattiden ut.

Enligt regeringens mening tillåter inte direktivet en sådan tolkning. Regeringen anser inte heller att det är fråga om retroaktiv lagstiftning som skulle kunna utgöra grund för att införa övergångsbestämmelser.

Introduktion och utbildning av ledamöter

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även krav på att instituten ska avsätta nödvändiga personella och finansiella resurser för introduktion och utbildning av ledamöterna i styrelsen (artikel 91.9). Enligt direktivet ska Eba senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet ”tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att utbilda ledningens ledamöter”. Regeringen anser att det grundläggande

kravet på instituten att avsätta resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om kraven på institutet att avsätta tillräckliga resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter. Svenska Bankföreningen, Kollegiet för svensk bolagsstyrning och Finansförbundet har synpunkter när det gäller skyldigheten för bolagen att avsätta tillräckliga resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet. Regeringen anser, i likhet med Finansförbundet, att kravet att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i styrelsen även bör avse arbetstagarledamöter. Kravet bör dock inte uppfattas som att det, såsom Svenska Bankföreningen anmärker, finns en skyldighet att utbilda arbetstagarledamöterna så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Mot bakgrund av att Eba ska utfärda riktlinjer inom området anser regeringen att det inte är lämpligt att i förarbetena närmare klargöra hur kravet bör tillämpas i praktiken. Regeringen anser dock, i likhet med Kollegiet för svensk bolagsstyrning, att det är rimligt att anta att det övergripande ansvaret för den praktiska tillämpningen av nämnda krav ska åligga styrelsen.

Mångfaldspolicy

Medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna ska även kräva av instituten eller nomineringskommittén att ta fram ett brett antal kriterier för erfarenhet och kompetens vid rekrytering av ledamöter i ledningsorgan. För att nå detta syfte ska instituten ta fram en policy för att främja mångfald i ledningsorganet (artikel 91.10). Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet.

Regeringen anser att direktivets utformning och den svenska bolagsstyrningsmodellen medför att det med ledningsorgan i detta sammanhang avses endast ett instituts styrelse och således inte den verkställande direktören. Fjärde AP-fonden, Svenska Bankföreningen och Kollegiet för svensk bolagsstyrning anser att kravet på instituten att införa en mångfaldspolicy inte bör genomföras i svensk lagstiftning. Mot bakgrund av att direktivet inte möjliggör för medlemsstaterna att avstå från att införa de aktuella kraven är Sverige skyldigt att genomföra dessa. Enligt regeringens mening gäller detta trots att bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté inte är tillämpliga i Sverige. Skyldigheten att ta fram en mångfaldspolicy eller bestämma vilket organ som ska vara ansvarigt för att ta fram en sådan, bör i detta fall ligga på institutet.

Det är lämpligt att kravet på mångfaldspolicy genomförs på myndighetsnivå genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicy.

Bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté behandlas i avsnitt 8.4.

Insamling av information

Enligt artikel 91.11 i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet samla in den information som instituten ska offentliggöra i enlighet med artikel 435.2 c i tillsynsförordningen. Tillsynsmyndigheterna ska även skicka uppgifterna till Eba för en jämförelse på EU-nivå. Kravet i artikel 91.11 om att behörig myndighet ska samla in uppgifter från den information som instituten offentliggör bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Arbetstagarrepresentanter

Bestämmelserna i artikel 91 ska enligt artikel 91.13 inte påverka tillämpningen av bestämmelser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt nationell rätt. Finansförbundet och TCO framför att det är viktigt att de förfaranderegler i svensk rätt om hur arbetstagarledamöter utses och avsätts inte påverkas; införandet av bestämmelserna i artikel 91 får inte innebära att man ställer krav på styrelseledamot som på något sätt försvårar eller omöjliggör arbetstagarorganisations rätt att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser. Regeringen anser att de krav som ställs i artikel 91 bör kunna gälla även för arbetstagarledamöter. Detta får dock inte innebära att det ställs krav som inverkar på arbetstagarorganisationernas rätt att utse arbetstagarrepresentanter i styrelsen enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Ledningsorgan i finansiella holdingbolag

Enligt artikel 121 ska ledamöterna i ledningsorganet för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag uppfylla kraven i enlighet med artikel 91.1 i fråga om tillräckligt gott anseende och tillräckliga kunskaper m.m. Dessa krav bör, enligt regeringens mening, i likhet med motsvarande krav på personlig lämplighet i ett instituts ledning framgå av lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om de krav som bör ställas på ledamöterna i ledningsorganet för de i frågavarande företagen.

Hänvisningar till S8-2

8.3. Utökat rapporteringskrav

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den rapporteringsskyldighet för globalt systemviktiga institut som anges i artikel 89.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Regeringens bedömning: Skyldigheten för institut enligt artiklarna 89 och 90 i kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra information bör genomföras inom ramen för befintligt föreskriftsbemyndigande.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet ställer ökade krav på transparens vad gäller institutens verksamhet och i synnerhet vad gäller att offentliggöra uppgifter om vinster, skattebetalningar och erhållna subventioner (artiklarna 89 och 90). Avsikten med detta krav är att förbättra förtroendet för den finansiella sektorn och kan ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället (skäl 52 i direktivet).

Medlemsstaterna ska fr.o.m. den 1 januari 2015 se till att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje land där det är etablerat, offentliggör ett antal uppgifter såsom namn, verksamhetens art och geografiskt område, omsättning, antal anställda, resultat före skatt, skatt på resultat samt statliga subventioner som mottagits (artikel 89). Uppgifterna ska anges på gruppnivå för räkenskapsåret.

EU-institut som på internationell nivå har identifierats som globalt systemviktiga ska senast den 1 juli 2014 konfidentiellt rapportera till kommissionen uppgifter om resultat före skatt, skatt på resultat och statliga subventioner som mottagits (artikel 89.3). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om det nya rapporteringskravet för globalt systemviktiga institut som följer av artikel 89.3 i direktivet.

Direktivet ställer också nya krav på instituten att i sin årsredovisning (enligt direktivet ”årsrapport”) som en av nyckelindikatorerna offentliggöra institutets avkastning på tillgångar beräknat som nettovinsten dividerat med den totala balansomslutningen (artikel 90).

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har enligt 1 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag rätt att meddela närmare föreskrifter om kreditinstituts och värdepappersbolags löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och den koncernredovisning som finansiella holdingföretag ska upprätta enligt samma lag. De nya kraven på offentliggörande som följer av artikel 89 och 90 bör genomföras inom ramen för detta föreskriftsbemyndigande.

8.4. Krav på institut att inrätta en nomineringskommitté

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att vissa institut ska inrätta en nomineringskommitté är inte tillämpligt för svensk del.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Svenska Bankföreningen anser att det är nödvändigt att det på ett tydligt sätt klargörs hur svenska institut ska förhålla sig till riktlinjer från t.ex. Eba som grundar sig på bestämmelser som inte införlivas med svensk rätt. Bankföreningen menar att sådana riktlinjer måste införas genom lagändring.

Skälen för regeringens bedömning: Varje medlemsstat ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, etablerar en nomineringskommitté bestående av styrelseledamöter som inte har en verkställande funktion i institutet (artikel 88.2). I de fall styrelsen enligt nationell rätt inte har något inflytande över urvals- och utnämningsprocessen ska emellertid reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte tillämpas. Eftersom styrelsen i ett svenskt aktiebolag inte har till uppgift att lämna förslag till ny styrelse eller välja styrelse, oavsett om det rör sig om stämmovalda ledamöter eller arbetstagarledamöter utsedda i enlighet med lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, är artikel 88.2 inte tillämplig för svensk del.

Enligt regeringens mening kommer eventuella riktlinjer som grundar sig på artikel 88.2 inte att vara tillämpliga i Sverige. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller inte heller något uppdrag till Eba att utfärda några sådana riktlinjer. Någon lagändring, som Svenska Bankföreningen efterfrågar, krävs därför inte enligt regeringens mening. Det kan emellertid noteras att Eba ska utfärda riktlinjer om begreppet ”diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet” (artikel 91.10 c) och att kreditinstitut och värdepappersföretag ska införa en policy som främjar mångfalden. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan policy krävas av institut oaktat att reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte är tillämpliga (se avsnitt 8.2).

Hänvisningar till S8-4

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 8.2

8.5. Riskhantering

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att instituten ska etablera en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion samt kravet på att instituten även ska beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet bör genomföras inom ramen för befintliga bemyndiganden att meddela föreskrifter. Detsamma gäller direktivets krav på att instituten ska upprätta återhämtningsplaner.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att kravet på att upprätta återhämtningsplaner bör framgå av lag och att man kan avvakta med föreskrifter till dess att krishanteringsdirektivet ska genomföras. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att det finns anledning att tydliggöra hur proportionalitetsprinciperna ska tillämpas. I och med att direktivet öppnar för möjligheten att använda proportionalitetsprincipen bör detta genomsyra den svenska rättstillämpningen. Varje institut bör ges möjlighet att lämna argument för viss tillämpning.

Bankföreningen anser vidare att kravet på att inrätta en riskkommitté ska genomföras i lag på motsvarande sätt som skett i aktiebolagslagen avseende revisonsutskott. Ett institut måste få möjlighet att besluta att styrelsen inte ska ha någon riskkommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de arbetsuppgifter som ankommer på kommittén och

uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som ställs upp. Större institut bör kunna kombinera risk- och revisionskommittéerna.

Kommuninvest i Sverige AB anför att den situation som kan uppkomma för kreditinstitut med en affärsmodell med mycket låg riskprofil, är att kapitalbasen behöver höjas. Detta kan ske genom att höja räntemarginalerna, vilket i sig kan bli problematiskt om prissättningen redan från början är marknadsanpassad. Ett alternativ kan då vara att ändra affärsmodellen genom att bli mer riskbenägen och den vägen öka räntenettot. Detta förfaringssätt skulle strida mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått.

Skälen för regeringens bedömning: Av kapitaltäckningsdirektivet följer ett antal krav beträffande riskhantering (artiklarna 73, 74 och 76).

Instituten ska ha sunda, effektiva och heltäckande metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla kapitalbehovet (artikel 73). Det ska finnas robusta system för styrning och kontroll gällande de risker som institutens verksamhet är förknippade med (artikel 74). Ledningsorganet åläggs i direktivet att godkänna och regelbundet utvärdera riskhanteringen i institutet. En för ledningsorganet rådgivande riskkommitté ska etableras för institut som är betydande i termer av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Direktivet ställer också nya krav på instituten att inrätta en riskkontrollfunktion som är oberoende av de operativa funktionerna och som har tillräcklig makt, betydelse, resurser och tillgång till ledningsorganet (artikel 76). I artikel 86 finns krav på att tillsynsmyndigheten ska se till att instituten har robusta strategier, riktlinjer för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker. I artikel 87 finns krav på att motsvarande system finns på plats för att identifiera, hantera och övervaka risker för en alltför låg bruttosoliditet. Tillsynsmyndigheten ska vidta åtgärder om utvecklingen av verksamheten i institutet kan leda till instabilitet inom det enskilda institutet eller systemet i stort. Eba ska informeras om sådana åtgärder (artikel 86.3).

Enligt 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande.

Genom bemyndiganden i 16 kap. 1 § 3 LBF och 8 kap. 42 § 2 LVM, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett kreditinstitut respektive ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner. De nya kraven på att instituten ska etablera en riskkommitté (som i svenskt språkbruk benämns riskutskott, eftersom det är ett utskott inom styrelsen), etablera en oberoende riskkontrollfunktion, beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet i sin riskhantering och

kraven på institutens likviditetsriskprofiler bör genomföras genom föreskrifter inom ramen för detta bemyndigande. Kraven ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av institutens verksamheter och komplexitetsgrad (se 6 kap. 4 a § LBF och 8 kap. 6 § LVM).

Regeringen anser, som tidigare framgått, att det bör ankomma på Finansinspektionen att i det enskilda fallet ta ställning till vilka institut som är att anse som betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet (se avsnitt 8.2).

Kommuninvest i Sverige AB menar att det, i fråga om institutens skyldighet att beakta risken för alltför låg bruttosoliditet, finns risk för att institut ändrar sin riskmodell på ett sådant sätt att det strider mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått. Oaktat att det skulle kunna finnas en sådan risk är medlemsstaterna skyldiga att införa de bestämmelser som framgår av direktivet.

Artikel 74.4 i kapitaltäckningsdirektivet om att behöriga myndigheter ska se till att det upprättas planer för återhämtning och återställande ett instituts finansiella ställning upphävs i artikel 112 b i (KOM (2012) 280/3) Europarlamentets och rådets förslag till direktiv om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 82/891/EG, 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EG samt förordning (EU) nr 1093/2010), det s.k. krishanteringsdirektivet, som förväntas antas i april 2014. Med hänsyn till detta genomförs inte regelverket om återhämtningsplaner inom ramen för detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen har dock i avvaktan på kommande lagändringar med anledning av det direktivet, inom ramen för befintliga bemyndiganden om institutens riskhanteringssystem, möjlighet att meddela närmare föreskrifter om kravet på att upprätta planer för återhämtning. Den framtida hanteringen av denna fråga får i enlighet med ovanstående omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet.

Underrättelseskyldigheten till Eba som följer av artikel 86.3 i kapitaltäckningsdirektivet bör omhändertas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Hänvisningar till S8-5

8.6. Regler om ersättningar

Regeringens förslag: Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett kreditinstituts eller värdepappersbolags riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.

Regeringens bedömning: Befintliga bemyndiganden i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden är tillräckliga för att möjliggöra för Finansinspektionen att meddela föreskrifter rörande ersättningssystemet och ersättningar till anställda samt om skyldighet för institutet att offentliggöra uppgifter om styrformer och ersättningar.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag innebär dock att den rörliga ersättningen i vissa fall kan uppgå till 200 procent av den fasta ersättningen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen menar att det är lämpligare att föra in direktivets bestämmelser om majoritetskrav vid bolagsstämma i de särskilda associationsrättsliga bestämmelserna. Bestämmelsen om majoritetskrav bör förtydligas.

Finansinspektionen anser att det bör övervägas om möjligheten att tillämpa diskonteringsräntan i stället bör framgå av lag, eftersom den faktiska rörliga ersättningen vid tillämpning av föreskrifterna kan tillåtas vara högre än vad bolagsstämman maximalt kan besluta om enligt lag. Finansinspektionen anser att bestämmelserna i artikel 93 inte bör genomföras genom Finansinspektionens föreskrifter utan det bör övervägas om bestämmelserna bör genomföras genom ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut alternativt i de i den lagen kopplade förordningarna i de delar dessa reglerar villkoren för stöd.

Fjärde AP-fonden anger att ersättning till ledande befattningshavare primärt är bolagsstyrelsens ansvar. Den totala ersättningen ska var marknads- och konkurrensmässig för att möjliggöra att bolaget i var tid kan attrahera och behålla de ledande befattningshavare som styrelsen bedömer är nödvändigt för det enskilda bolagets bästa. Svenska Bankföreningen anser att syftet med regleringen är att institutet i enlighet med proportionalitetsprincipen ska uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner och att detta måste utgöra grunden även vid tillämpningen av bestämmelserna om system för rörlig ersättning. Det finns skäl att ge instituten flexibilitet att använda antingen aktier eller andra instrument inom ramen för ersättningssystemet, så att användning av t.ex. aktier alltid kan vara tillräckligt för att uppfylla kraven i artikel 94.1 l. Då svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar anser Bankföreningen att det bör tydliggöras att detta inte ska betraktas som en skyldighet för instituten. Direktivet uppställer även ett krav på en tydlig åtskillnad mellan kriterierna för fastställande av fast grundlön och rörlig ersättning. Både fast grundlön och rörlig ersättning ska kopplas till ansvar eller krav enligt den anställdes arbetsbeskrivning som utgör en del av anställningsavtalet. Arbetsbeskrivningen utgör inte en del av anställningsavtalet enligt svenska förhållanden. Kopplingen bör i stället, avseende fast lön, göras till relevant yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar. Rörlig ersättning bör kopplas till prestation. Det saknas en analys av majoritetskravet enligt direktivet och kraven enligt svensk associationsrätt. Det finns, enligt Bankföreningens mening, skäl att överväga en anpassning av majoritetskravets utformning till de krav som redan finns enligt aktiebolagslagen. Det krav som ligger närmast till hands är då kvalificerad majoritet där det krävs minst två tredjedelar av såväl avgivna röster som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.

Det framstår som främmande att föra in ett nytt majoritetskrav för enbart ersättningar. Det bör vidare införas en övergångsbestämmelse för de kommande ersättningsreglerna med hänsyn till att stämman fattar beslut med framåtriktad verkan. Beslut som redan är tagna vid ikraftträdandet

bör därför få vara gällande till nästa ordinarie årsstämma, dvs. till stämman 2015. Sveriges advokatsamfund menar att utredningen förefaller ha utgått ifrån ett system med författningsbeskrivningar som saknar samband med hur positioner inom näringslivet faktiskt bemannas och belönas. Inledningsvis kan noteras att regleringen av ersättningssystemen omfattar den verkställande ledningen, risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning medför att de kommer i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil. Den av utredningen tänkta modell är grovt missvisande vad gäller både verkställande ledning och andra personer på instituten vars arbetsinsatser kan påverka institutens riskprofiler. Det är därför svårt – för att inte säga principiellt omöjligt – att i näringslivet hitta befattningar för de risktagare som avses med ”arbetsbeskrivningar” som medger att en ”fast grundlön” kan räknas fram.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bestämmelser om ersättningsregler följer av artiklarna 92–95 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelserna är i stora delar desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv. Dock innehåller direktivet bl.a. nya krav på kvantitativa begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen och krav på att tydliggöra skillnaden mellan lönesättningskriterier för fast respektive rörlig ersättning.

I prop. 2010/11:110 genom vilken regelverket om rörliga ersättningar genomfördes i svensk rätt konstaterades att reglerna om rörlig ersättning införts som ett komplement till övriga bestämmelser i kapitaltäckningsregelverket för att främja finansiell stabilitet. Reglerna har till syfte att förbättra institutens hantering av risker som kan uppstå till följd av utformningen av ersättningssystemen. De innebär en uttrycklig skyldighet för instituten att upprätthålla en ersättningspolitik och en ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering.

Vidare angavs att bestämmelserna var av sådan art att det löpande kan behöva anpassas till nya eller ändrade europeiska riktlinjer. Samtidigt kan de behöva anpassas till förhållandena på den svenska marknaden. Regeringen ansåg därför att reglerna lämpar sig mindre väl för en reglering i lagform. Finansinspektionen fick i stället inom ramen för bemyndiganden att meddela föreskrifter avseende vilka åtgärder som instituten behöver vidta för att uppfylla kraven på riskhantering (prop. 2010/11:110 s. 103 f.).

Dessa skäl äger enligt regeringens mening i huvudsak alltjämt giltighet och stora delar av de justeringar som gjorts i direktivet avseende rörlig ersättning bör därför väsentligen genomföras genom föreskrifter Med stöd av befintliga bemyndiganden, som i lagförslaget återfinns i 16 kap. 1 § 4 LBF och 8 kap. 42 § 2 LVM kan föreskrifter meddelas om ersättningssystem och ersättningar till anställda i institut och företag inom samma grupp som institutet. Kapitaltäckningsdirektivets krav på att medlemsstaterna fastställer en kvot för förhållandet mellan den rörliga ersättningen och den fasta bör emellertid på grund av regelns art framgå av lag (se nedan).

Ersättningspolicy

Artikel 92 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att tillsynsmyndigheten ska säkerställa att institutens totala ersättningspolicy för löner och pensionsförmåner är förenlig med direktivets ersättningsprinciper. I enlighet med ovan förda resonemang bör de nya ersättningsprinciperna i artikel 92.2 g inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Såsom bl.a. Svenska Bankföreningen påpekat kan ersättningspolicyns detaljerade regler om fastställande av grundlön respektive rörlig ersättning framstå som främmande för svenska traditioner. Även om regelverket som ovan anförts huvudsakligen kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag finner regeringen skäl att erinra om att den nu aktuella bestämmelsen i direktivet inleds med att de nationella systemen för lönebildning ska beaktas. Det synes därför rimligt att även när det gäller begrepp som anställningsavtal och arbetsbeskrivningar göra en tolkning som bäst stämmer överens med förhållandena i Sverige.

Regeringen vill vidare erinra om att det får anses följa av direktivet att reglerna om ersättning inte bör påverka bl.a. den rättighet som tillerkänts parterna på arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivaval i enlighet med nationella lagar och traditioner (skäl 69 i direktivet). Mot bakgrund av detta gör regeringen bedömningen att arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivaval om bl.a. lön inte påverkas.

Institut som åtnjuter statligt stöd

Direktivets bestämmelser om institut som åtnjuter statligt stöd är desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv.

Lagen om statligt stöd till kreditinstitut innehåller inga bestämmelser i fråga om rörlig ersättning eller annan ersättning. Bestämmelser om villkor som gäller fast lön och andra ersättningar samt rörlig ersättning finns emellertid reglerade i förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. och i förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut. Bestämmelserna i de båda förordningarna är likalydande och är, åtminstone delvis, striktare än de principer som fastslås i artikel 93. Mot bakgrund av detta anser regeringen, i likhet med Finansinspektionen, att det inte bör ankomma på inspektionen utan på regeringen att meddela föreskrifter såvitt avser rörlig ersättning i institut som åtnjuter statligt stöd genom justeringar i nämnda förordningar.

En kvot mellan fast och rörlig ersättning m.m.

I artikel 94.1 i kapitaltäckningsdirektivet återfinns ett antal specifika krav och principer som avser ersättningens rörliga delar. En begränsning av kvoten mellan fast och rörlig ersättning innebär en skärpning i förhållande till tidigare regelverk som i mer vaga ordalag innehöll krav på en lämplig balans mellan rörlig och fast ersättning (artikel 94.1 g). Den rörliga delen får nu maximalt uppgå till samma storlek som den fasta delen (dvs. 100 procent eller en kvot om 1:1). Direktivet medger att det fastställs en lägre maximal procent för den rörliga ersättningen än 100 procent. Enligt direktivet finns en möjlighet att överskrida den maximala ersättningen på 100 procent genom att aktieägarna, institutets

ägare eller medlemmar, i enlighet med vissa i direktivet specificerade principer bl.a. krav på kvalificerad majoritet, beslutar om en högre maximal kvot (rörlig del kan dock maximalt utgöra 200 procent av den fasta delen).

Artikel 94 innehåller också krav på att garanterad rörlig ersättning inte ska utgöra en del av framtida ersättningssystem (artikel 94.1 d) och krav på att ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande uppskov, resultat och återkrav (artikel 94.1 i).

Direktivet uppmuntrar vidare till att en del av den rörliga ersättningen betalas ut i aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt ett som det i skälen uttrycks ”långsiktigt uppskovsförfarande” om åtminstone fem år (skäl 65 i kapitaltäckningsdirektivet). Artikel 94.1 g iii tillåter därför medlemsstaterna att tillämpa en teoretisk diskonteringsfaktor när de beräknar dessa instruments värde vid fastställande av den maximala kvoten.

Regeringen anser att bestämmelserna i artikel 94.1 d, g och i, som präglas av hög detaljeringsgrad i linje med tidigare överväganden främst bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag (se ovan).

Direktivets uttryckliga krav på en fastställd kvot mellan fast och rörlig ersättning får anses vara av sådan art att det kräver reglering i lag. Redan direktivets grundregel om att den rörliga ersättningen kan få uppgå till som mest 100 procent av den fasta ersättningen innebär, även med beaktande av att minst hälften av den rörliga ersättningen måste bestå av icke-kontanta instrument och att den rörliga ersättningen till viss del ska skjutas upp i tiden, att betydande belopp kan komma att utgå i kontanter och utbetalas kort efter intjänandet. Därmed kan det finnas incitament för den anställde till ett kortsiktigt och potentiellt osunt risktagande. Detta accentueras givetvis om nivån på den rörliga ersättningen kan höjas ända upp till 200 procent av den fasta ersättningen, efter ett stämmobeslut. Utredningen har inte fört någon diskussion kring frågan om nivån på rörlig ersättning i förhållande till fast sådan. Någon analys av vilken nivå som kan vara lämplig för svensk del finns således inte. Remissinstanserna har heller inte haft anledning att närmare beröra detta, eftersom utredningens förslag innebär att föreskrifter om nivån inte skulle regleras i lag utan i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen finner det angeläget att göra en analys av om direktivets option om att fastställa en högre eller lägre procentsats för den rörliga ersättningen än 100 procent av den fasta ersättningen bör utnyttjas, och i så fall på vilken nivå en begränsning bör ligga. Det finns i det sammanhanget anledning att bl.a. närmare undersöka hur optionen utnyttjats i andra länder inom EES. Regeringen avser att inom kort återkomma med ett förslag i frågan som kan remitteras. I avvaktan på ett sådant ställningstagande anser regeringen att det i lag bör tas in en bestämmelse som anger att den rörliga ersättningen till anställda vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta.

Svenska Bankföreningen anser att svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar. Såvitt avser frågan om möjligheter till återkrav anser regeringen följande. Regeringen noterar att

kraven på att institut ska ha s.k. malus och återkravförfaranden kom till uttryck redan genom införandet av de ändringar som gjordes i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa delar motsvaras nu av artikel 94.1 n andra stycket i kapitaltäckningsdirektivet. Tredje stycket som är nytt specificerar vilka kriterier som särskilt ska beaktas vid malus och återkravförfaranden (artikel 94.1 n tredje stycket). Enligt regeringens mening är emellertid förutsättningen alltjämt att dessa regler ska tillämpas i enlighet med svensk avtals- och arbetsrätt såsom framgår av andra stycket i den nämnda artikeln.

Vad gäller Finansinspektionens förslag avseende beräkning av ersättning med hjälp av diskonto anser regeringen att det inte föreligger något hinder att införa bestämmelser om detta på lägre nivå än lag.

Regeringen anser vidare i enlighet med vad som ovan anförts att reglerna om ersättning inte bör påverka arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivavtal om bl.a. lön inte påverkas (skäl 69 i direktivet).

Ersättningskommitté

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även bestämmelser med krav på att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet ska inrätta en ersättningskommitté (artikel 95).

Svenska Bankföreningen anser att kravet på att inrätta en ersättningskommitté bör genomföras i lagstiftningen på motsvarande sätt som revisionsutskott i aktiebolagslagen och att instituten måste få möjligheten att besluta att styrelsen inte ska ha någon ersättningskommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de uppgifter som ankommer på kommittén och uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som uppställs i lag.

Regeringen anser att direktivet inte öppnar upp för att frångå de specifika kraven på att institut som är betydande ska inrätta en ersättningskommitté (se avsnitt 8.6). I likhet med vad som ovan anförts om regler för ersättning ska regler om ersättningskommitté inte ges i lagform utan genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed bemyndigas att meddela föreskrifter även om ersättningskommittéer.

Krav på offentliggörande

Direktivet innehåller även krav på att instituten på sin webbplats offentliggör hur de uppfyller reglerna i artiklarna 88–95 om bolagsstyrning och ersättning (artikel 96).

Kravet på institut att i enlighet med artikel 96 på sin webbplats ange hur de uppfyller de krav som följer av artiklarna 88–95 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om offentliggörandet.

Övergångsbestämmelser

Svenska Bankföreningen har önskemål om att övergångsbestämmelser ska införas. I artikel 162.3 finns bestämmelser om införlivande av artikel 94.1 g. I artikeln anges att de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska instituten vara skyldiga att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för tillhandahållna tjänster eller resultat fr.o.m. 2014 och framåt. Detta gäller oavsett om ersättningen grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.

Enligt regeringens mening öppnar direktivet inte upp för att införa övergångsbestämmelser på det sätt som Bankföreningen efterfrågar.

Lagrådet ifrågasätter inte bedömningen att det saknas utrymme för övergångsbestämmelser som tar hänsyn till gällande avtal m.m. och noterar att avsaknaden av sådana kan skapa bl.a. betydande civilrättsliga komplikationer.

Reglerna om ersättning är delvis skärpta men även tidigare EUregelverk har varit tämligen långtgående med krav på att instituten ska ha en ersättningspolicy som främjar en sund och effektiv riskhantering samt krav på en lämplig balans mellan fast och rörlig ersättning. Reglernas syfte är i likhet med gällande bestämmelser att förhindra osunda ersättningar och att förhindra risktaganden som i förlängningen kan vara skadliga för hela finansmarknaden. Även om, såsom Lagrådet har påpekat, vissa civilrättsliga komplikationer kan tänkas uppstå som följd av att direktivet inte möjliggör några övergångsbestämmelser kan det konstateras att det nya regelverkets innehåll och omfattning varit kända under en period och att det därför funnits visst utrymme för instituten att vidta eventuella anpassningar och på så sätt lindra verkningarna. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att hantera eventuella tvister som kan uppstå med anledning av genomförandet av direktivet.

Hänvisningar till S8-6

8.7. Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att som behörig myndighet vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder ska regleras i lag.

Regeringens bedömning: Kravet på instituten att rapportera sina interna metoder i enlighet med artikel 78 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder ska framgå av föreskrifter på förordningsnivå.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. Detta är en

förutsättning för att inspektionen ska ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Minska beroendet av externa kreditvärderingsinstitut

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser som syftar till att utveckla institutens interna kreditbedömningsförmåga. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut att utveckla sin interna kreditbedömningsförmåga och att öka användningen av interna modeller för att beräkna kapitalbaskraven för kreditrisker (artikel 77.1). Instituten ska vidare uppmuntras att utveckla sin interna kapacitet att beräkna kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker (artikel 77.3). De behöriga myndigheterna ska även övervaka att instituten inte enbart eller mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg (artikel 77.2).

Regler för när ett institut får använda en internmetod vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp finns i tillsynsförordningen (artiklarna 142–150). Direktivets nya bestämmelser kompletterar förordningens regler genom att uppmuntra användandet av interna metoder och förbättra bedömningen och jämförelsen av institutens interna metoder. Regeringen anser att kravet i artikel 77.1 på att behöriga myndigheter ska uppmuntra instituten att använda interna metoder vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och övervaka att instituten inte mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg i sin kreditbedömning får anses rymmas inom Finansinspektionens uppdrag att utöva tillsyn över instituten och kräver ingen ytterligare lagstiftningsåtgärd.

Rapportering, översyn och kvalitetsbedömning av interna metoder

Tillsynsmyndigheten ska enligt artikel 78.1 i kapitaltäckningsdirektivet se till att institut som får använda interna metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag för operativa risker, ska rapportera resultaten av beräkningen av sina interna metoder för exponeringar eller positioner som ingår i Eba:s referensportfölj. Instituten ska åtminstone årligen rapportera till behörig myndighet resultaten av beräkningarna tillsammans med en redogörelse för de metoder som de bygger på. Enligt artikel 78.2 ska de behöriga myndigheterna se till att instituten rapporterar in resultaten av beräkningarna till den behöriga myndigheten och Eba. Enligt artikel 78.3 ska de behöriga myndigheterna på basis av den information som instituten lämnat övervaka de relevanta beräkningarna och ska åtminstone årligen bedöma kvalitén på de interna metoderna med särskild fokus på de parametrar som räknas upp i artikeln. Eba ska ta fram en rapport för att stödja de behöriga myndigheterna i sin utvärdering av de interna metodernas kvalitet.

Regeringen anser att de nya utökade kraven på de behöriga myndigheterna att utvärdera kvalitén på institutens interna metoder utgör en del av den sedvanliga tillsynen. Regeringen anser vidare att de nya rapporteringskrav som ställs på instituten enligt artikel 78 bör

genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i LBF och LVM (se 13 kap. 3 § och 16 kap. 1 § 5 LBF samt 23 kap. 2 och 15 §§ LVM).

Korrigerande åtgärder vid översyn av interna metoder

Om enskilda institut avviker påtagligt från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna, ska den behöriga myndigheten undersöka orsakerna till detta. Den behöriga myndigheten kan, om det tydligt kan påvisas att institutets metoder leder till en underskattning av risker som inte kan förklaras av skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker, enligt artikel 78.4 vidta korrigerande åtgärder. De behöriga myndigheterna ska vid behov vidta korrigerande åtgärder om institutets interna metoder avviker påtagligt från sin jämförelsegrupp eller då det råder stora skillnader mellan resultaten från de interna metoderna. När den behöriga myndigheten tar beslut om korrigerande åtgärder ska den se till att åtgärderna inte strider mot syftet med de interna metoderna för att undvika att åtgärderna (i) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, (ii) skapar felaktiga incitament, eller (iii) ger upphov till likformigt beteende.

Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag, i stället för genom föreskrifter på regeringsnivå som utredningen föreslår. Finansinspektionen anser att detta ska regleras i lag eftersom myndigheten genom artikel 78.4 ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning och anser att möjligheten för inspektionen att fatta beslut om korrigerande åtgärder bör framgå av lag.

Hänvisningar till S8-7

  • Ds 2015:2: Avsnitt 9.7.5
  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

8.8. Tillämpning av kraven på gruppnivå

Regeringens förslag: Befintliga bestämmelser om att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll samt kraven på att sunda strategier och processer för kapitalutvärderingen ska tillämpas på gruppnivå förs in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelserna kompletteras med den nya skyldigheten för instituten att införa motsvarande styrformer, processer och rutiner för dotterföretag i tredjeland.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår till skillnad från regeringen att reglerna avseende ansvarigt institut ska omfatta även de delar som avser krav på styrformer processer och rutiner enligt artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet samt att de nya reglerna i nämnd artikel ska genomföras genom myndighetsföreskrifter.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att ansvarigt institut ska vara ett institut som auktoriserats i

Sverige. Vidare bör det förtydligas att tillsynen på undergruppsnivå ska

avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredje land. Inspektionen anmärker att skillnaderna mellan kraven i artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet måste återspeglas tydligare i lagtexten samt att kraven i artikel 109.2 och 109.3 ska anges i lag. Finansinspektionen menar vidare att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” Svensk

Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II.

Skälen för regeringens förslag

Såväl det gällande regelverket som kapitaltäckningsdirektivet innebär att kraven på riskhantering ska uppfyllas individuellt och på grupp- eller undergruppsbasis. Detta följer i dag av kapitaltäckningslagen (se 9 kap. 5 och 6 §§ och prop. 2006/07:5 s. 316 f.). Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya regler såvitt avser styrformer, processer och rutiner på undergruppsnivå. Regleringen avseende grupper återfinns till största del i tillsynsförordningen. De nu gällande bestämmelserna bör därför, enligt regeringens mening, anpassas till den nya regleringen och överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Krav på intern process för bedömning av kapitalbehov

Artikel 108.2 och 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet anger i likhet med artiklarna 71 och 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv att kravet på interna processer för institutens kapitalutvärdering ska tillämpas på gruppnivå. I likhet med tidigare regler förutsätts enligt artikeln att det pekas ut ett institut som ska ansvara för att kraven uppfylls (ansvarigt institut). För att tillsynen ska kunna utövas på undergruppsnivå ska en behörig myndighet även fortsättningsvis med frångående av huvudregeln om ansvarigt institut kunna ställa motsvarande krav på det företag som närmast äger företaget eller företagen i tredjeland (jfr prop. 2006/07:5 s. 316). Till följd av det nya regelverkets struktur och utmönstrandet av begreppet finansiell företagsgrupp behöver dock de aktuella lagrummen justeras samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Krav på institutens styrformer processer och rutiner

Artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras till stor del av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv och innebär att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsbasis. Till skillnad från kraven i ovan nämnda artikel 108 förutsätts inte att ett visst institut i gruppen är formellt ansvarigt för att gruppen uppfyller kraven (jfr 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen). I stället anges att tillsynsmyndigheten ska kräva att moder- och dotterföretag uppfyller kraven på grupp- eller undergruppsnivå. Bestämmelsen har jämfört med dess motsvarighet i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med nya krav på behöriga myndigheter att särskilt se till att moderföretag och dotterföretag som omfattas av direktivet inför sådana styrformer, processer och rutiner även i de

dotterföretag som inte omfattas av direktivet. Enligt artikel 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet, som är ny, framgår att skyldigheterna rörande dotterföretag som i sig inte omfattas av direktivet, inte ska gälla om EUmoderinstitutet eller institut som kontrolleras av ett EU-moderföretag som är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan påvisa för de behöriga myndigheterna att tillämpningen av kraven strider mot lagen i det tredjeland där dotterbolaget är etablerat. Finansinspektionen menar att kraven i artikel 109.2 andra och tredje ledet bör anges i lag samt att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” och att tillsynen på undergruppsnivå ska avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredjeland.

Regeringen instämmer i inspektionens bedömning att regelverket om undergruppstillsyn i tredjeland, dvs. utanför EES, i likhet med motsvarande regler för bedömning av kapitalbehov bör införas i lag. Artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet ställer förvisso likartade krav på instituten när det gäller undergruppsnivåerna men samtidigt träffar de båda bestämmelserna olika delar av verksamheten. Kraven i artikel 108 rör processer som bolagen måste ha för att uppskatta sitt kapitalbehov något som i högre grad kan komma att påverka det institut som står under tillsyn, medan kraven i artikel 109 rör rutiner och styrformer. De senare kan därtill antas vara svårare att genomföra i ett dotterföretag som institutet inte har full kontroll över. I artikel 109 anges dock att institutet enkom är skyldigt att säkerställa att dotterföretag inför de nämnda rutinerna m.m. Detta skiljer sig från kraven vid kapitalbehovsbedömningen då det i artikel 108 uttryckligen anges att institutet ska ombesörja att även företag som institutet har ägarintresse i måste uppfylla kraven (artikel 108.4). De nytillkomna kraven i artikel 109 bör därför tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Det anges i artikel 109.2 att det berörda dotterföretaget som inte omfattas av direktivet ska ha enhetliga och väl integrerade styrformer processer och rutiner. Motsvarande artikel avseende interna processer för bedömning av kapitalbehov (artikel 108.4) avser inte alla typer av företag i tredje land utan anger explicit att det är institut och kapitalförvaltningsbolag som träffas. I tillsynsförordningens artikel 14 finns en likartad regel som avser krav på att företagen ska genomföra arrangemang processer och rutiner avseende s.k. värdepapperisering. Regeringen anser att de tre nu berörda regelverken med krav på olika rutiner och processer med avseende på dotterföretag i tredjeland är sådana till sin art och utformning att de rimligen är inriktade på dotterföretag med likartad verksamhet utanför EES. Regeringen anser sammanfattningsvis att det är rimligt att anta att ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” endast avser dotterföretag som har likartad verksamhet dvs. är institut eller kapitalförvaltningsbolag men som på grund av sin lokalisering till tredje land inte omfattas av direktivet.

Svensk Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II.

Regeringen anser att det vid tillsynen av olika institut och företag alltid måste göras en adekvat avvägning mellan olika regelverk. Allmänna principer såsom proportionalitet kan då tas i beaktande.

Hänvisningar till S8-8

  • Ds 2015:2: Avsnitt 9.8
  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

8.9. Krav på att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen

Regeringens förslag: Den som är verkställande direktör i ett värdepappersbolag får inte samtidigt vara ordförande i styrelsen.

Finansinspektionen får, efter ansökan från bolaget medge undantag från detta.

Regeringens bedömning: Motsvarande krav för kreditinstitut framgår redan av gällande rätt.

Utredningens förslag: Utredningen omnämner kravet i kapitaltäckningsdirektivet om att ordförande i styrelsen för ett institut inte samtidigt får vara verkställande direktören i institut, såvida inte detta godkänts av behörig myndighet, men lämnar inget förslag i frågan.

Remissinstanserna: Med undantag av Finansinspektionen, tar remissinstanserna inte upp frågan. Finansinspektionen anför att bestämmelser motsvarande artikel 88.1 e i direktivet finns för kreditinstitut men saknas för värdepappersbolag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet får ordföranden i ett ledningsorgan med tillsynsfunktionen inte samtidigt vara verkställande direktör i institutet.

Den behöriga myndigheten har emellertid möjlighet att tillåta det i enskilda fall. Bestämmelser som förbjuder verkställande direktören att samtidigt vara styrelseordförande i ett kreditinstitut, finns i 10 kap. 6 § och 12 kap. 4 § LBF samt i 3 kap. 10 § andra stycket sparbankslagen (1987:619) och 6 kap. 10 § andra stycket lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Bestämmelserna är strängare än vad direktivet kräver, eftersom dispensmöjligheten saknas.

Motsvarande bestämmelser saknas i LVM. De bestämmelser som finns i gällande svensk rätt är således inte, när det gäller värdepappersbolag, tillräckliga för att genomföra artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet. En bestämmelse om att en verkställande direktör i ett värdepappersbolag inte samtidigt får vara ordförande i styrelsen för bolaget bör därför tas in i LVM. Samtidigt bör det, i enlighet med vad direktivet tillåter, införas en möjlighet för Finansinspektionen att medge undantag från kravet efter ansökan från värdepappersbolaget. Att en dispensmöjlighet införs får anses rimligt med tanke på att kravet är nytt för värdepappersbolag, såvida det inte är fråga om ett publikt bolag (se 8 kap. 49 § aktiebolagslagen [2005:551]).

Hänvisningar till S8-9

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6

9. Tillsyn

9.1. Finansinspektionens tillsyn

Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om de behöriga myndigheternas tillsynsmetoder utvecklas ytterligare i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. De behöriga myndigheterna ska bl.a.

utföra stresstester och för vissa institut anta s.k. tillsynsprogram. Vidare ställs tydligare krav på behöriga myndigheters befogenheter och reglerna om tillsynsansvaret för filialer som kreditinstitut etablerat i andra medlemsstater ändras.

Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen ansvarar för tillsynen, regelgivningen och tillståndsprövningen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Finansinspektionen ska enligt förordningen arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och verka för ett gott konsumentskydd inom det finansiella systemet, samt överväga om de åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inspektionens uppgifter preciseras ytterligare i de regleringsbrev som regeringen årligen utfärdar för myndigheten med villkor för anvisade medel i syfte att styra och sätta upp mål för myndighetens verksamhet.

Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över kreditinstitut regleras framför allt i 13 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF). Motsvarande bestämmelser för värdepappersinstitut finns i 23 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM). I dessa lagar föreskrivs att Finansinspektionens tillsyn ska syfta till att institutens rörelse bedrivs i enlighet med bl.a. de författningar som reglerar verksamheten. Skyldigheten att utöva tillsyn omfattar institut och utländska institut som inrättat filial i landet. Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar innehåller ytterligare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över instituten. I enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överförs bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut, värdepappersbolag m.fl. till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett viktigt verktyg för en aktiv och effektiv tillsyn är inspektionens möjlighet att begära in rapporter och information som rör institutens verksamhet. LBF, LVM och kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser som ålägger svenska institut och utländska institut med filial här i landet att lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen begär.

Inspektionen har därutöver rätt att genomföra platsundersökningar hos både svenska institut och utländska institut som har tillstånd att driva verksamhet från filial i landet. Rätten att genomföra platsundersökningar finns enligt 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag; då i syfte att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller den samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna. Rätten att utföra undersökningar innebär att inspektionen genom en undersökning på plats kan inspektera alla aspekter av företagets verksamhet som inspektionen har tillsyn över.

Om ett institut inte lämnar de uppgifter som begärs av inspektionen, har inspektionen möjlighet att vidta sanktioner gentemot institutet eller holdingföretaget i fråga.

Hänvisningar till S9-1

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

9.2. Behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: Det följer redan av gällande rätt att

Finansinspektionen ska ha de medel och resurser som krävs för att bedriva den tillsyn som krävs enligt tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Frågan om kravet på tillsynsmyndighetens oberoende i förhållande till en s.k. resolutionssmyndighet bör omhändertas vid genomförandet av det kommande direktivet om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersinstitut.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Sveriges advokatsamfund hänvisar till sitt remissvar på Finanskriskommitténs betänkande (SOU 2013:6) och anger att Finansinspektionens ställning bör regleras i lag i stället för förordning, vilket skulle ge makrotillsynen ett större oberoende i förhållande till regeringen.

Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 4.4 i kapitaltäckningsdirektivet följer att de behöriga myndigheterna ska ha den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter samt det oberoende som krävs för att utföra de av direktivet och förordningen föreskrivna tillsyns-, gransknings- och sanktionsfunktionerna. I artikel 4.7 anges att uppgiften att utöva tillsyn och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna ska hållas åtskild och oberoende av krishanteringsåtgärder (”functions relating to resolution”) samt att medlemsstaterna ska informera

Europeiska kommissionen om

uppdelningen av de olika funktionerna. Artikel 4.8 innebär att om den myndighet som tillerkänts rätten att utöva krishanteringsåtgärder inte är samma myndighet som den behöriga myndigheten, ska de förstnämnda myndigheterna ha ett nära samarbete och samråda med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planerna för rekonstruktion och avveckling.

Artikel 4.4 har ingen direkt motsvarighet i något av 2006 års direktiv. Kravet på att behörig myndighet ska ha de medel och resurser som krävs, riktar sig ytterst mot riksdagen, som enligt 9 kap. 1 § regeringsformen beslutar om statens budget och storleken på de anslag som respektive förvaltningsmyndighet ska erhålla (den s.k. finansmakten). Någon särskild genomförandeåtgärd i lag för att uppfylla direktivets krav i denna del krävs inte. Vad gäller frågan om tillräckliga resurser kan emellertid följande noteras. För att stärka förutsättningarna för Finansinspektionen att bidra till ett väl fungerande finansiellt system föreslog regeringen i samband med budgetpropositionen för 2012 att ökade resurser motsvarande 103 miljoner kronor skulle tillföras myndigheten under perioden 2012–2014. Bakgrunden var att kraven ökat på Finansinspektionen i fråga om bl.a. tillsyn, regelgivning och internationellt utvecklingsarbete. Regeringens bedömning i fråga om Finansinspektionens resursbehov kvarstår och satsningen utvidgades ytterligare fr.o.m. 2014 t.o.m. 2016 för att främja utvecklingen av den finansiella

tillsynen. I budgetpropositionen för 2014 föreslogs därför en ytterligare satsning som sammantaget uppgår till 100 miljoner kronor (prop. 2013/14:1).

Enligt regeringens mening är kravet på Finansinspektionens oberoende vid utövandet av sina tillsynsuppgifter tillräckligt uppfyllt genom bestämmelsen om förvaltningsmyndighets självständighet i 12 kap. 2 § regeringsformen. Där anges att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.

Det är ännu inte fastställt vilken myndighet i Sverige som ska omhänderta sådana krishanteringsåtgärder som omnämns i artikel 4.7 och 4.8 (s.k. resolutionsmyndighet). Skyldigheten i dessa artiklar bör lämpligen omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet (KOM [2012] 280/3), som förväntas bli antaget under våren 2014.

9.3. Tillsynsmyndigheternas befogenhet i fråga om rätten att utföra kontroller och kräva information

Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att genomföra undersökningar hos företag utvidgas till att omfatta även holdingföretag med blandad verksamhet och sådana företag som får i uppdrag av ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra visst arbete eller vissa operativa funktioner.

Finansinspektionen får vidare rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag som ingår i en grupp, i de fall som det ankommer på inspektionen att utöva tillsyn över att gruppen uppfyller kraven på gruppnivå. Finansinspektionen får rätt att inhämta upplysningar från personer anställda i institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag.

Regeringens bedömning: Det krävs inga lagändringar för att utöka

Finansinspektionens rätt att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock till skillnad från regeringen en uttrycklig befogenhet för Finansinspektionen att inhämta information från anställda.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Artikel 4.3 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om att behöriga myndigheter dels ska få tillgång till den information som krävs

för att kunna genomföra tillsyn, dels ha rätt att undersöka eventuella regelöverträdelser. Vidare finns det krav på att de behöriga myndigheterna ska ha informationsinsamlings- och undersökningsbefogenheter (artikel 65.3).

Dessa befogenheter innebär att de behöriga myndigheterna kan ålägga ett antal uppräknade juridiska och fysiska personer att lämna uppgifter till myndigheten. I artikeln nämns institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet, fysiska personer vid dessa samt tredje parter som utför operativa uppgifter eller annan operativ verksamhet på uppdrag av dessa.

Upplysningar från juridiska och fysiska personer

Finansinspektionen har i dag en omfattande rätt att begära information av och genomföra platsundersökningar hos institut och holdingföretag (se 13 kap. 3 och 5 §§ LBF, 23 kap. 3 § LVM och 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen). Denna rätt innebär inte någon möjlighet för Finansinspektionen att begära upplysningar direkt av fysiska personer. Då direktivet explicit anger att upplysningar kan begäras in från fysiska personer anställda vid berörda företag bör en sådan befogenhet för Finansinspektionen införas i LBF respektive LVM. Finansinspektionen har inom ramen för gällande finansmarknadsreglering liknande befogenheter i t.ex. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 6 kap. 1 a § den lagen har Finansinspektionen rätt att kalla fysiska personer till förhör för att lämna upplysningar. Liknande bestämmelser finns i lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Det bör dock noteras att det av den aktuella direktivbestämmelsens ordalydelse inte följer att möjligheten för tillsynsmyndigheten att inhämta upplysningar från fysiska personer ska förenas med sanktioner riktad mot den anställde. Med hänsyn till att Finansinspektionen kan förelägga instituten och företagen att inkomma med upplysningar saknas det enligt regeringens mening skäl att förena denna befogenhet såvitt avser anställda hos den juridiska personen med sanktionsåtgärder.

Finansinspektionens nuvarande rätt att inhämta upplysningar får i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 65.3 även anses omfatta en rätt att ta del av och få ut dokument (jfr prop. 2004/05:142 s. 116). Finansinspektionen har redan enligt gällande rätt möjlighet att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen. Motsvarande bestämmelser bör föras över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Platsundersökningar

När det gäller platsundersökningar föreskriver artikel 65.3 att sådana ska kunna genomföras hos fler företag än vad som för närvarande finns reglerat i svensk lag. Bestämmelsen i 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen medför ingen rätt för Finansinspektionen att genomföra inspektioner hos

holdingföretag med blandad verksamhet (härmed avses enligt artikel 4.22 i tillsynsförordningen moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag). För att genomföra artikel 65.3 bör inspektionens rätt att begära in upplysningar och genomföra undersökningar utvidgas till att omfatta även företag som erhållit uppdrag från finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag, om inspektionen behöver det för sin tillsyn.

Artikel 65.3 c bör vidare genomföras genom att det i lag tydligt framgår att Finansinspektionen ges rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag i en företagsgrupp när inspektionen ansvarar för tillsynen av att instituten utifrån sin konsoliderade situation uppfyller kraven på gruppnivå. Det kan i det sammanhanget bli aktuellt att genomföra undersökningar hos företag i andra länder. Det ankommer då på inspektionen att genomföra undersökningen i enlighet med de bestämmelser som gäller i det aktuella landet.

Hänvisningar till S9-3

9.4. Skyldighet att lämna upplysningar om innehavare av aktier eller andelar

Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagändring för att genomföra skyldigheten enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet för kreditinstitut att i samband med ansökan om tillstånd lämna upplysningar om institutets 20 största innehavare av aktier eller andelar i institutet när det inte finns någon som har ett kvalificerat innehav i institutet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter inte bevilja auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut, om institutet inte inkommit med information om de innehavare av aktier eller andelar som kommer att få ett direkt eller indirekt kvalificerat innehav i institutet. Bestämmelsen motsvaras av artikel 12 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, men har i kapitaltäckningsdirektivet utökats med ett tillägg om vad som ska gälla för det fall att det inte finns några kvalificerade innehav. I sådana fall måste institutet, för att kunna beviljas auktorisation, lämna uppgift om vilka de 20 största aktieägarna eller medlemmarna är.

Förutsättningarna för att svenska företag ska beviljas tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse regleras i LBF. I 3 kap. 2 § samma lag anges att ett svensk företag ska beviljas tillstånd endast om den som har eller kan förväntas få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i institutet. Finansinspektionen har med stöd av 5 kap. 2 § 11 förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse möjlighet att meddela

föreskrifter om vilka uppgifter som ett företag ska inkomma med i samband med en ansökan enligt LBF. Det tillägg som skett i artikel 14 jämfört med dess lydelse i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, bör inom ramen för detta bemyndigande genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Det krävs således inte någon lagändring för att genomföra det nämnda tillägget i artikel 14 i direktivet.

9.5. Tillsyn över filialer

Regeringens förslag: Om ett utländskt kreditinstitut från ett land inom EES som inrättat filial i Sverige inte följer de bestämmelser som gäller för verksamheten, ska Finansinspektionen underrätta behöriga myndigheter i hemlandet. I brådskande fall och i avvaktan på åtgärder som fattas av behörig myndighet i hemlandet, får inspektionen vidta åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten här i landet. Sådana åtgärder ska upphöra så snart som de inte längre behövs eller hemlandets myndigheter vidtar en s.k. rekonstruktionsåtgärd.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2 och 43.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artikel 41.1 i kapitaltäckningsdirektivet utbyta information med andra behöriga myndigheter ryms inom gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innebär att när kravet på likviditetstäckning införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen ändras nuvarande reglering om tillsyn över filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom EES. Då upphör den uttalade skyldigheten för värdlandets behöriga myndigheter att utöva tillsyn över likviditeten i filialer tillhörande utländska kreditinstitut (se artiklarna 153 och 156 samt skälen 15 och 25 i kapitaltäckningsdirektivet). Ansvaret för likviditetstillsynen ska därefter i stället ligga på hemlandets behöriga myndigheter. De nya reglerna bör ses i ljuset av att de myndigheter som har auktoriserat kreditinstitutet i fråga, har bättre möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt vidta ingripanden mot institutet. Reglerna innebär att värdlandets behöriga myndigheter i framtiden ska få ingripa gentemot sådana kreditinstitut endast om det är fråga om s.k. säkerhetsåtgärder (artikel 43).

I enlighet med artikel 43 i direktivet får värdlandets behöriga myndigheter i krissituationer, i avvaktan på åtgärder från hemlandets behöriga myndigheter eller rekonstruktionsåtgärder som vidtas med stöd av artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder ska vara proportionerliga i förhållande till deras syfte att skydda

mot en finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota de kollektiva intressena för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Säkerhetsåtgärderna ska upphöra om hemlandets administrativa eller rättsliga myndigheter vidtar rekonstruktionsåtgärder i den mening som avses i direktiv 2001/24/EG (artikel 43.3). Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter avsluta säkerhetsåtgärderna när de inte längre behövs, såvida de inte har upphört i enlighet med artikel 43.3. Hemlandets behöriga myndigheter har, om det finns invändningar mot åtgärderna som vidtagits av värdlandsmyndigheterna, möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning (artikel 43.5).

Värdlandets tillsynsmyndigheter ska därutöver under vissa förutsättningar fortfarande ha rätt att utföra kontroller av den verksamhet i landet som utövas av filialer till utländska institut samt ha rätt att få information om den verksamhet som bedrivs (se skälen 26–28). I artikel 41 finns bestämmelser om att värdlandsmyndigheterna ska underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om de finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom myndighetens territorium inte uppfyller, eller om det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte kommer att uppfylla, kravet enligt tillsynsförordningen eller de nationella bestämmelser som genomfört kapitaltäckningsdirektivet. Behöriga myndigheter i hemlandet ska då utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att kreditinstitutet rättar till missförhållandet och anmäla de åtgärder som vidtagits till värdlandets behöriga myndigheter. Artikeln (41.2) ger också värdlandets behöriga myndigheter möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Av artikel 45 följer att myndigheter i hemlandet omgående ska informera behöriga myndigheter i värdlandet om en auktorisation återkallas.

De ändringar som i artiklarna 41 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet vidtagits i förhållande till dess motsvarigheter i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, äger tillämpning från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. För tiden fram till dess att övergångsperioden löpt ut ska nuvarande regler som grundas på principen att värdlandet utövar tillsyn över likviditeten i filialen alltjämt tillämpas (se artiklarna 150–159 i direktivet).

Finansinspektionens rätt att ingripa mot ett utländskt institut inom EES som har inrättat filial här i landet regleras i 15 kap. 15 och 16 §§ LBF. Om ett sådant utländskt institut inte följer de bestämmelser som gäller för institutet i fråga, får Finansinspektionen förelägga institutet att vidta rättelse. Om institutet underlåter att följa föreläggandet, ska behöriga myndigheter i hemlandet underrättas. I en sådan situation ankommer det på hemlandsmyndigheten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att institutet ska vidta rättelse. Om missförhållandena ändå inte åtgärdas, får Finansinspektionen gå vidare i sina försök att stoppa överträdelserna. Inspektionen kan då med stöd av 15 kap. 15 § tredje stycket LBF förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner i landet. Ett sådant förbud ska som huvudregel föregås av en underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet, men i brådskande fall har Finansinspektionen rätt att ingripa utan föregående underrättelse till

hemlandsmyndigheten med hemlandet. I 15 kap. 16 § LBF finns bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett utländskt kreditinstitut inom EES fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet. I 15 kap. 17 § samma lag regleras vad som gäller för utländska kreditinstitut som hör hemma utanför EES och som getts tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sverige. Av bestämmelsen framgår att Finansinspektionen har de befogenheter att ingripa som tillkommer inspektionen enligt 15 kap. 1 § och 3 § första stycket 6 LBF (jfr artikel 31 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv).

Om Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättas om att ett svenskt kreditinstitut överträtt de föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, får Finansinspektionen ingripa med de åtgärder som anges i 15 kap. 1–4 §§ LBF, under förutsättning att det föreligger någon omständighet som avses där (15 kap. 5 § LBF). Vidare anges att det ankommer på inspektionen att underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Regleringen i 15 kap. LBF bör mot bakgrund av de nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet ändras så att Finansinspektionen, gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filialer i landet och inte följer gällande regler, inte längre ska ingripa mot institutet genom ett föreläggande. Finansinspektionen ska i stället informera behöriga myndigheter i hemlandet om eventuella missförhållanden, varefter det ankommer på hemlandets myndigheter att vidta åtgärder för att förmå institutet i fråga att vidta rättelse.

I brådskande fall ska dock behörig myndighet i värdlandet ha rätt att vidta s.k. säkerhetsåtgärder. Vilka åtgärder som värdlandsmyndigheten i en sådan situation ska få rätt att vidta framgår inte av direktivet. Regeringen finner i likhet med utredningen att detta ska uppfattas som att behöriga myndigheter med rätt att ingripa, ska ges samma befogenheter att ingripa som de har gentemot nationellt auktoriserade institut.

Finansinspektionen har enligt 15 kap. 15 § tredje stycket LBF rätt att i brådskande fall förbjuda ett kreditinstitut att påbörja fler transaktioner i landet. Bestämmelsen infördes i LBF med anledning av artikel 21.7 i det numera upphävda andra banksamordningsdirektivet (77/780/EEG). Denna artikel hade stora likheter med artikel 43.1 i kapitaltäckningsdirektivet såtillvida att den också tillät värdlandets behöriga myndigheter att i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som ansågs nödvändiga för att skydda insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att behålla en reglering som innebär att Finansinspektionens befogenheter i förhållande till filialer som tillhör utländska kreditinstitut, i brådskande fall begränsas till ett förbud att påbörja fler transaktioner i landet. Dylika säkerhetsåtgärder kommer, till skillnad mot vad som gäller i dag, nämligen utgöra Finansinspektionens enda möjlighet att självständigt ingripa mot sådana filialer. Regleringen bör därför ändras så att den inte uppställer några särskilda begränsningar i fråga om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som kan användas i en sådan situation. Däremot bör sådana säkerhetsåtgärder få vidtas endast om det är nödvändigt för att värna den finansiella stabiliteten i landet, och åtgärderna står i proportion till detta syfte. Det bör även framgå av lag under vilka förutsättningar som åtgärderna ska upphöra.

Kravet i artikel 43.2 om att säkerhetsåtgärder inte får leda till att borgenärer i värdlandet ges företräde framför borgenärer i andra länder, är tillgodosett genom grundlagens krav på att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beaktar allas likhet inför lagen samt iakttar saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 § regeringsformen).

Den enligt artiklarna 41 och 45 i kapitaltäckningsdirektivet för Finansinspektionen något förändrade skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om vidtagna åtgärder och skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens samarbetsskyldighet enligt 13 kap. 6 a § och 15 kap. 5 § LBF samt 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen i 15 kap. 5 § LBF bör dock justeras genom ett tillägg om att de åtgärder som vidtas och den efterföljande underrättelse om vidtagna åtgärder ska ske genast. Eftersom kapitaltäckningslagen föreslås upphävas bör den nämnda bestämmelsen i den lagen tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Bestämmelser i 2006 års kreditinstitutsdirektiv om möjlighet att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning genomfördes i LBF och kapitaltäckningslagen genom två nya bestämmelser (13 kap. 6 b § LBF och 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen). Dessa lagrum anger i vilka fall som Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES, till Eba för tvistlösning. Artiklarna 41.2 och 43.5 bör genomföras genom att nu nämnda lagrum utökas till att omfatta även dessa artiklar. När det gäller bestämmelsen i kapitaltäckningslagen så ska den av nyss angivna skäl föras över till lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Det är ännu oklart vid vilken tidpunkt som de ändringar som vidtagits i artiklarna 41, 43 och 49 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas. Ändringarna i denna del bör därför träda kraft vid det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13).

Hänvisningar till S9-5

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 13, 15.5

9.6. Rätt att begära rapporter från och genomföra inspektioner av filialer till utländska institut

Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att inspektera och begära information av filialer till utländska kreditinstitut ska omfatta samtliga utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet anges att behöriga myndigheter i värdlandet ska ha rätt att inspektera och begära information om verksamhet som institut bedriver i landet genom filialer. Sådana tillsynsåtgärder ska kunna tillgripas när värdlandets behöriga myndigheter anser att det behövs med hänsyn till det finansiella systemets stabilitet i värdlandet. Värdlandets myndigheter åläggs enligt samma artikel att inför inspektionen konsultera hemlandets behöriga myndigheter och efter att inspektionen utförts informera

myndigheterna i hemlandet om vad som framkommit vid undersökningen. Informationen ska enligt artikel 52.4 inhämtas och inspektioner utövas i enlighet med det lands lagar och bestämmelser där inspektionen utförs eller informationen inhämtas.

I artikel 40 i direktivet finns en ytterligare bestämmelse om rätt för den behöriga myndigheten att begära information från filialer inom dess territorium. Artikeln innebär att värdlandets behöriga myndigheter har rätt att begära att alla kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdlandet. Bestämmelsen har i förhållande till dess motsvarighet i det äldre direktivet justerats i fråga om för vilka ändamål värdlandets behöriga myndigheter får kräva sådana rapporter (artikel 29 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv). Enligt artikel 40 ska sådana rapporter få krävas för informations- eller statistikändamål, för att kunna ta ställning till om en filial i enlighet med artikel 51.1 är att betrakta som betydande, eller för tillsynsändamål i enlighet med direktivets artiklar 40–46. Av artiklarna 151 och 152 följer att de ändringar som skett i artikel 40 jämfört med dess motsvarighet i 2006 års direktiv, ska börja tillämpas från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.

I svensk rätt finns en vidsträckt rätt för Finansinspektionen att begära information från och inspektera kreditinstitut och utländska kreditinstitut som har inrättat filial i landet (13 kap. 3 och 4 §§ LBF). Bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. LBF ger intryck av att denna befogenhet såvitt avser utländska kreditinstitut endast gäller i förhållande till utländska kreditinstitut som inte hör hemma inom EES. I bestämmelserna föreskrivs en rätt för inspektionen att inhämta upplysningar respektive genomföra undersökningar hos kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § LBF, närmare bestämt endast andra utländska kreditinstitut än sådana som hör hemma inom EES. Å andra sidan ska bestämmelserna i LBF i tillämpliga delar även gälla för utländska företags verksamhet i Sverige, oberoende av om företaget hör hemma inom eller utanför EES (se 1 kap. 2 § LBF), vilket kan uppfattas som att tillsynsbestämmelserna i 13 kap. LBF ska tillämpas på filialer oberoende av om det utländska kreditinstitut hör hemma inom eller utanför EES.

Den EU-rättsliga regleringen gör i denna del inte någon åtskillnad för om det är fråga om filialer till utländska kreditinstitut inom eller utanför EES, utan relevanta artiklar i både 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitaltäckningsdirektivet avser ”alla” utländska kreditinstitut.

Bestämmelserna om tillsyn i 23 kap. LVM ger redan i dag Finansinspektionen rätt att vidta inspektioner och begära information från utländska företag som har tillstånd att driva verksamhet från filial i Sverige och gör således inte någon skillnad på om det utländska företaget är verksamt inom eller utanför EES.

Enligt regeringens mening bör 13 kap. 3 § LBF ändras så att det inte råder någon tvekan om att rätten att begära information och genomföra inspektioner gäller i förhållande till alla utländska kreditinstitut som inrättat filial här i landet.

Vad därefter gäller frågan om för vilka syften information får begäras kan följande konstateras. Om Finansinspektionen i enlighet med direktivet ska kunna bedöma den verksamhet som i Sverige utövas av filialer tillhörande utländska institut, behöver inspektionen information om den verksamhet som dessa filialer utövar här. De justeringar som skett i artikel 40 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, och den nya rätten till informationsinhämtande i artikel 52.3, är inte av den art att de medför ett behov att ändra Finansinspektionens rätt att i enlighet med 13 kap. 3 § LBF kräva att utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet lämnar upplysningar om den verksamhet som bedrivs.

Det senare ledet i artikel 52.3, om skyldigheten att inför en inspektion konsultera behöriga myndigheter i hemlandet och informera om resultatet av gjorda undersökningar behandlas i avsnitt 10.4.

Hänvisningar till S9-6

  • Ds 2015:2: Avsnitt 9.8

9.7. Tillsynens utövande

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring för att genomföra bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet om nya krav på behöriga myndigheter såvitt avser metoder för tillsynens utövande m.m.

Behöriga myndigheters skyldigheter att i enlighet med artikel 97.5 i direktivet utbyta information med Eba ryms inom gällande rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att det är lämpligt att möjligheten för inspektionen att gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande på ett tydligt sätt bör framgå av lag. Detta ska ses mot bakgrund av att inspektionen alltjämt ska fatta separata beslut för varje institut. Det bör därför framgå i lag att inspektionen har de rättsliga befogenheter som behövs för att lägga krav på institut på ett likartat eller identiskt sätt. Riksbanken anser att principen om likartad tillämpning av tillsynsåtgärder i artikel 103 i direktivet tydligare bör komma till uttryck i svensk rätt, inte minst eftersom den är kopplad till ingripanden mot instituten. Bestämmelserna i exempelvis 2 kap. 2 och 3 §§ i utredningens förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag förutsätter nämligen, i linje med gällande rätt, att det görs en individuell bedömning av institutets riskhantering eller av nödvändigheten att för just det institutet påföra ett särskilt kapitalbaskrav. Bestämmelserna i artikel 103 syftar till att klargöra att det inte är nödvändigt att, inför ett eventuellt kapitalpåslag, i detalj analysera institutens interna modeller eller hur deras riskhanteringssystem är uppbyggda om institut med liknande riskprofil är utsatta för eller utgör liknande risker för det finansiella systemet. Denna tolkning bör komma till uttryck i motiven.

Skälen för regeringens bedömning: Den granskning och de åtgärder som behöriga myndigheter ska utöva respektive vidta enligt artiklarna 97–99 i kapitaltäckningsdirektivet utgör i varierande utsträckning

anvisningar om hur behöriga myndigheter ska utöva tillsyn över instituten. Artikel 97 innebär bl.a. en uttrycklig skyldighet för behöriga myndigheter att vid utvärderingen av instituten även beakta de risker som ett institut utgör för det finansiella systemet, dvs. utsätter det finansiella systemet för. Om ett institut kan orsaka systemrisk i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010, ankommer det på behöriga myndigheter att omgående underrätta Eba om detta. När behöriga myndigheter därefter bedömer om institutets eller institutens styrformer, kapitalbas och likviditet m.m. är tillräckliga, ska bedömningen baseras på institutets risker (”coverage of their risks), vilket i enlighet med artikel 97.1 b, även ska omfatta systemrisker. Bestämmelsen i artikel 100, som också är ny, anger att behöriga myndigheter som stöd för den utvärdering och översyn som ska göras enligt artikel 97, när så är lämpligt men minst årligen ska genomföra stresstester på de institut som står under deras tillsyn.

Vid genomförandet av 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt gjordes bedömningen att de detaljerade reglerna om hur ofta tillsynen ska ske och vad den ska omfatta inte bör framgå av lag utan regleras genom föreskrifter på lägre nivå (se prop. 2006/07:5 s. 343). Närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn har därför genomförts i bl.a. förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar (29 och 30 §§). De justeringar av behöriga myndigheters tillsynsmetoder som tillkommit genom kapitaltäckningsdirektivet bör i linje med tidigare överväganden genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Riksbanken och Finansinspektionen efterfrågar en klargörande reglering avseende den möjlighet till likartade eller identiska ingripandebeslut som anges i artikel 103. Regeringen instämmer i detta avseende i utredningens bedömning att såsom svensk rätt i dag är utformad så föreligger inga hinder för inspektionen att fatta sådana beslut. Artikeln framstår i stället närmast som ett förtydligande om att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att göra sådana likartade bedömningar. Det krävs alltjämt att det ska finnas grund för ingripande på grund av riskprofilen hos det enskilda institutet. Behov av särskilda genomförandeåtgärder för att säkerställa en rätt för Finansinspektionen att i enlighet med artikel 103 gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande föreligger därför inte. Frågor kring hur likartade risker ska bedömas kommer också att bli föremål för riktlinjer från Eba (artikel 103.2).

Den för Finansinspektionen utökade skyldigheten att i enlighet med artiklarna 97.5 och 103.2 underrätta Eba om en utvärdering visar att ett institut kan orsaka systemrisk, respektive om inspektionens tillämpning av artikel 103, ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse respektive i nu gällande 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Den senare förordningen kommer att upphävas men bestämmelsen bör ersättas med en motsvarande bestämmelse i ny förordning.

Hänvisningar till S9-7

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 11.3.1
  • Prop. 2015/16:10: Avsnitt 16.5

9.8. Tillsynen över interna metoder

Regeringens förslag: Bestämmelserna om Finansinspektionens tillsyn av institutens interna metoder och möjligheter för inspektionen att ingripa vid brister i metoderna tas in i lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att tillsynsåtgärder rörande efterlevnaden av de interna metoderna regleras på lägre nivå än lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. På så sätt ges

Finansinspektionen också möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Av artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet följer att om en intern marknadsriskmodell leder till upprepande överträdelser av artikel 366 i tillsynsförordningen tyder det på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt. Behörig myndighet ska då återkalla tillståndet att använda sig av en viss metod eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att metoden snarast förbättras. I artikel 101.4 förskrivs att om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behörig myndighet kräva att institutet visar att de brister metoden innebär endast är av ringa betydelse eller att institutet presenterar en åtgärdsplan för att inom en viss tid åter uppfylla kraven. Om den av institutet angivna tiden inom vilken kraven ska vara uppfyllda inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättring av planen. Ytterst ska tillståndet att använda den interna metoden kunna återkallas. De åtgärder som ska vidtas när modellerna inte uppfyller kraven framgår i dag av 4 kap. 10 och 11 §§ samt 5 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser föreslås inte införas i den av utredningen föreslagna tillsynslagen. Finansinspektionen anser dock att det av den bör framgå att tillståndet kan återkallas då huvudregeln i svensk rätt är att gynnande förvaltningsbeslut inte kan återkallas. I praxis har undantag från huvudregeln utvecklats och ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. En sådan möjlighet som artikel 101.3 och 101.4 föreskriver bör på samma sätt som den möjlighet som följer av 78.4 framgå av lag.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 101.1–101.4 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på behöriga myndigheters löpande tillsyn av institut som fått tillstånd att använda sig av interna metoder för att beräkna kapitalbaskraven. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum, minst vart tredje år, granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med del tre i tillsynsförordningen (artikel 101.1). De behöriga myndigheterna ska särskilt uppmärksamma förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.

Om det framkommer att instituts interna metoder innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ankommer det på

behöriga myndigheter att säkerställa att metoderna åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.

Om användandet av en intern metoden i form av en s.k. intern marknadsriskmodell leder till upprepade överskridanden av bestämmelserna i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilket tyder på att modellen inte är eller inte längre är exakt, ska behöriga myndigheter återkalla tillståndet att använda sig av den interna modellen, eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras (se artikel 101.3).

Om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod, som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behöriga myndigheter kräva att institutet antingen visar att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (när så är tillämpligt enligt tillsynsförordningen) eller presenterar en åtgärdsplan för att i tid återställa att kraven följs och ange en tidsfrist för när planen ska genomföras (artikel 101.4). Om behöriga myndigheter bedömer att det är osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas, eller att tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla gällande regler eller inte på ett tillfredsställande vis lyckas visa att konstaterade följder av de konstaterade bristerna är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden återkallas, eller begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist.

Eba ska i syfte att främja en enhetlig sundhet i de interna metoderna analysera de metoder som används av instituten och i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utveckla riktlinjer med riktmärken på grundval av utförd analys (artikel 101.5 kapitaltäckningsdirektivet). Behöriga myndigheter åläggs att vid sin tillsyn av institutens interna metoder beakta Eba:s analys.

Bestämmelserna i artikel 101 är nya men har vissa likheter med artiklarna 84 och 85 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I de äldre bestämmelserna uppgavs vilka krav som skulle ställas på ett institut som ville tillämpa den s.k. internmetoden. Bland annat uppställdes ett krav på ett uttryckligt tillstånd och det specificerades vilka åtgärder som de behöriga myndigheterna skulle vidta för det fall att institut som fått ett sådant tillstånd inte längre uppfyllde de uppställda kraven. I artikel 85.5 angavs också att ett institut inte utan myndighetens godkännande kunde återgå till att tillämpa en metod som inte krävde tillstånd. De nämnda artiklarna har genomförts i lag och återfinns i dag i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen (se även 5 kap. 4 § samma lag). Finansinspektionen påpekar att en återkallelse av en tidigare godkänd metod (och modell) har karaktären av ett ingripande och därför bör framgå av lag. Tillstånd att få använda en intern metod ges enligt tillsynsförordningen (artiklarna 92–386). Regelverket är omfattande, har stor betydelse för instituten och en återkallelse eller inskränkning i rätten att få använda en intern metod får såsom inspektionen påpekat anses som återkallelse av ett gynnande beslut. Härtill kommer att motsvarande regelverk i dag framgår av lag. Regeringen anser med hänsyn till det nu sagda att bestämmelserna som rör interna metoder och modeller bör införas i lagen

om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (jfr prop. 2006/07:5 s. 224).

Hänvisningar till S9-8

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

9.9. Institutens administrativa förfaranden för intern kontroll

Regeringens bedömning: Reglerna om intern kontroll och dokumentation m.m. i artikel 4.5 andra meningen och artikel 4.6 i kapitaltäckningsdirektivet bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4.5 andra meningen i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns interna kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att kontrollera att reglerna följs. Av artikel 4.6 framgår att medlemsstaterna ska se till att instituten dokumenterar alla sina transaktioner, system och rutiner som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera att de krav som ställs på instituten uppfylls.

I 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ställs krav på instituten att ha en tillfredsställande intern kontroll samt att de ska kunna identifiera, mäta, styra och internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 16 kap. 1 § LBF respektive 8 kap. 42 § LVM meddela ytterligare föreskrifter om vilka åtgärder som instituten ska vidta för att uppfylla lagens krav på riskhantering.

De nya krav som artiklarna 4.5 andra meningen och 4.6 i kapitaltäckningsdirektivet ställer på medlemsstaterna bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Hänvisningar till S9-9

9.10. Särskilda krav på offentliggörande

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall som institut ska offentliggöra information i enlighet med artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen.

Moderföretag ska offentliggöra information som rör gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om den information som moderföretagen ska offentliggöra.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 106 i kapitaltäckningsdirektivet finns bestämmelser om särskilda krav på offentliggörande.

Behöriga myndigheter ska ha befogenhet att kräva att instituten mer än en gång per år offentliggör den information som avses i artiklarna 431– 455 i tillsynsförordningen samt sätter tidsfrister för offentliggörandet. Därtill ska instituten kunna avkrävas att använda specifika medier och platser för offentliggörandet av annan information än årsredovisningen (artikel 106.1). Behöriga myndigheter ska också kunna kräva att ett moderföretag årligen offentliggör, i fullständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig information, en beskrivning av moderföretagets rättsliga struktur, samt lednings- och organisationsstruktur för den grupp av institut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 (artikel 106.2).

Innehållet i artikel 106 bör ses mot bakgrund av att tillsynsförordningen och dess reglering om institutens skyldighet att offentliggöra information innebär att instituten är ålagda att publicera viss information årsvis, men i övrigt har frihet att bedöma hur ofta och var de ska publicera informationen (se artiklarna 431–434 i tillsynsförordningen). Denna institutens valfrihet inskränks genom att de behöriga myndigheterna genom artikel 106.1 ges möjlighet att kräva offentliggörande mer ofta än en gång per år, sätta tidsfrister för offentliggörandet samt ställa krav på specifika medier och platser där informationen ska offentliggöras. Bestämmelsen motsvaras av artikel 149 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (se bemyndiganden i 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och 32 § 39 förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar). Artikel 106.1 bör i likhet med den äldre bestämmelsen genomföras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter bör därför tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Vad därefter gäller artikel 106.2 kan konstateras att Finansinspektionen enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen har rätt att kräva att institut och moderföretag lämnar den information om sin verksamhet som inspektionen begär för sin tillsyn. I enlighet med förslagen i avsnitt 6 bör 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Regleringen bör dessutom kompletteras med en skyldighet för moderföretagen att offentliggöra information i enlighet med vad som följer av direktivet. Den närmare innebörden av vilken information som ska offentliggöras bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta.

Artikel 106 torde dessutom förutsätta att behöriga myndigheter ska ha befogenhet att vidta sanktioner om ett institut eller ett moderbolag inte offentliggör sådan information som den enligt gällande rätt ska offentliggöra. En sådan befogenhet följer enligt regeringens mening redan av LBF och LVM, där Finansinspektionen ges möjlighet att ingripa mot institut som inte följer gällande regler om offentliggörande av information m.m.

Förslag till genomförandeåtgärder för att säkerställa möjligheten att vidta sanktioner gentemot moderföretag i de fall dessa utgörs av finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag behandlas i avsnitt 11.6.

Hänvisningar till S9-10

9.11. Utökad underrättelseskyldighet till Eba

Regeringens bedömning: Den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att underrätta Eba som följer av artiklarna 69 och 107.1 i kapitaltäckningsdirektivet bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning:

Artikel 69 i kapital-

täckningsdirektivet, som är ny, ålägger behöriga myndigheter att informera Eba om samtliga beslut om administrativa sanktioner som omfattas av artiklarna 65–67, inklusive uppgift om besluten överklagats och utfallet av ärendets prövning i högre instans. I artikel 107.1 i direktivet föreskrivs en ny skyldighet för behöriga myndigheter att underrätta Eba om hur de utövar sina skyldigheter att i enlighet med artikel 97 utvärdera institutens verksamhet och om de metoder som ligger till grund för beslut som fattas enligt artiklarna 98, 100–102, 104 och 105 i direktivet.

Den för Finansinspektionen gentemot Eba utökade underrättelseskyldigheten som följer av artiklarna 69 och 107.1 bör regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen (jfr 1 kap. 9 § förordningen om bank- och finansieringsrörelse och 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar).

9.12. Central databas om beslutade sanktioner

Regeringens bedömning: Skyldigheten att använda sig av Eba:s databas bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska Eba upprätthålla en central databas med den information om beslutade sanktioner som rapporterats från medlemsstaterna. Endast behöriga myndigheter ska ha tillgång till den information som framgår av databasen. Behöriga myndigheter åläggs att vid sin ledningsprövning använda sig av databasen (artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 i direktivet). Enligt artikel 69.3 åläggs behöriga myndigheter att i enlighet med nationell rätt verifiera om en person i relevanta avseenden förekommer i belastningsregistret. Information för detta syfte ska utbytas i enlighet med rådets rambeslut 2009/316/RIF och 2009/315/RIF såsom det har genomförts i nationell rätt. Enligt artikel 69.4 ska Eba tillhandahålla en hemsida med länkar till de platser där behöriga myndigheter publicerar sina administrativa sanktioner. Rådets rambeslut 2009/315/RIF har i svensk rätt genomförts på det sätt som framgår av prop. 2011/12:163 Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater. Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2013, innebär att Rikspolisstyrelsen har utsetts som centralmyndighet för samarbetet enligt rambeslutet. Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska den behöriga myndigheten, för svensk del

Finansinspektionen, i enlighet med nationell rätt verifiera förekomsten i belastningsregisterutdraget. Skyldigheten i denna del för Finansinspektionen bör genomföras genom föreskrifter meddelade av regeringen.

9.13. Avgifter till Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar. De företag som står under tillsyn av

Finansinspektionen ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens övervakning enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövningar av ansökningar och anmälningar. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos

Finansinspektionen får inspektionen behålla. De företag som står under tillsyn betalar vidare avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen dock inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Den verksamhet som

Finansinspektionen bedriver till följd av tillsynsförordningen och de lagar som genomför kapitaltäckningsdirektivet består dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att regelverkets bestämmelser följs.

För att Finansinspektionens övervakning enligt den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet inte ska bli en statsfinansiell belastning bör de institut som står under Finansinspektionens tillsyn även fortsättningsvis betala årliga avgifter för att bekosta övervakningen. Bestämmelser om årliga avgifter finns redan i dag i 1 § andra stycket lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och i 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen. Dessa bestämmelser bör föras över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag bör därmed upphävas.

Finansinspektionen bör också ges rätt att ta ut avgifter för prövning av de ansökningar och anmälningar som krävs med anledning av den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet. I lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut såväl avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar som årliga avgifter. I lagen om kapitalbuffertar bör det tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt den lagen.

Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om båda slagen av avgifter.

Hänvisningar till S9-13

10. Samarbete och informationsutbyte

10.1. Ny europeisk tillsynsstruktur

Efter finanskrisen 2008 inrättades genom särskilda EU-förordningar (EU nr 1093–1095/2010 [ESA-förordningarna]) ett nytt europeiskt system för tillsynen av den finansiella sektorn (ESFS). I den nya strukturen ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd (ESRB). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska bl.a. samarbeta nära med de nationella tillsynsmyndigheterna i syfte att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Genom Europaparlamentets och rådets antagande av det s.k. Omnibus I-direktivet infördes ändringar i sektorsdirektiven som förutom att precisera de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, syftade till att säkerställa ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om samarbete och utbyte av information med de europeiska myndigheterna och övriga behöriga myndigheter utvecklas ytterligare.

10.2. Utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna och tystnadsplikt

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om bank- och finansieringsrörelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Eba och andra behöriga myndigheter utvidgas till att också avse samarbete och informationsutbyte med Esma och ESRB.

Den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen om Finansinspektionens samarbete och informationsutbyte med utländska myndigheter ska utökas till att också omfatta Esma samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Regeringens bedömning: Övriga bestämmelser i artikel 6 i kapitaltäckningsdirektivet som mer specifikt anger hur behörig myndighet ska samarbeta och bedriva tillsynen samt skyldigheten att delta i tillsynskollegier bör genomföras på lägre nivå än lag.

Det saknas behov av att ändra gällande sekretessbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det av lag uttryckligen bör framgå att Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet ställs vissa grundläggande krav för vad som ska gälla för behöriga myndigheters samarbete inom det europeiska samarbetet för finansiell tillsyn (artikel 6). Bestämmelsen motsvaras av artikel 42 b i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Den har dock ändrats med anledning av tillsynsförordningen samt förordning (EU) nr 1092/2010 och har även utökats i fråga om på vilket sätt samarbetet ska ske.

Tystnadsplikten ska inte hindra behöriga myndigheter från att utbyta information eller förmedla uppgifter till Eba, Esma och ESRB (artikel 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet).

Enligt artikel 53.3, som också är ny, ska bestämmelserna om sekretess i artikel 53.1 inte heller hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att publicera resultatet av eller hindra behöriga myndigheter från att överlämna information till Eba inför Eba:s publicering av stresstester.

Bestämmelser om skyldighet att samarbeta och utbyta information med andra europeiska myndigheter har i svensk rätt genomförts i 13 kap. 6 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, och 10 kap. 9 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen. För att fullgöra skyldigheten att säkerställa ett samarbete även med ESRB och föreskrivet informationsutbyte med Esma bör den reglering som nu finns i 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen ändras så att även Esma ingår bland de myndigheter som behöriga myndigheter ska utbyta information med, samt i enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Vidare bör 13 kap. 6 a § LBF utökas till att omfatta Esma och ESRB, samt hänvisningarna till EU:s rättsakter uppdateras så att de står i överenstämmelse med vad som följer av artikel 53. De led i artikel 6 som mer specifikt anger på vilket sätt Finansinspektionen ska samarbeta och utöva sina tillsynsuppgifter, samt inspektionens skyldighet att delta i tillsynskollegier, bör genomföras på lägre nivå än lag.

De ändringar i sektorsdirektiven som vidtogs med anledning av omnibus I-direktivet och som innebar att de europeiska myndigheterna ska ingå bland de myndigheter som Finansinspektionen ska utbyta information med, ansågs inte medföra något behov av att ändra gällande sekretessbestämmelser. Denna slutsats baserades på att direktiven såvitt avser skyldigheten att lämna ut uppgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna hänvisar till ESA-förordningarna, vilka är att likställa med lag (se prop. 2011/12:70 s. 74 ff.). Det som tillkommit i artikel 53 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, medför ingen annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av omnibus Idirektivet. Det finns därför inget behov av att göra några ändringar i sekretesslagstiftningen med anledning av det föreskrivna uppgiftsbytet med de europeiska tillsynsmyndigheterna.

Den tystnadsplikt som följer av kapitaltäckningsdirektivet ska enligt artikel 53.3 inte förhindra en publicering av resultatet av stresstester.

Finansinspektionen menar att det av lag uttryckligen bör framgå att

Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Varken kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen uppställer några krav på att behöriga myndigheter i varje situation ska publicera resultaten av stresstester. I svensk rätt finns inte heller något generellt hinder mot att publicera resultatet av stresstester. Regeringen anser därför att det inte föreligger ett behov av lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 53.3. Det bör i stället alltjämt ankomma på Finansinspektionen att i varje enskilt fall ta ställning till om de svenska sekretessbestämmelserna kan utgöra hinder mot att publicera resultatet av genomförda stresstester.

Hänvisningar till S10-2

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.5

10.3. Utökat samarbete och informationsutbyte mellan hem- och värdmedlemsstater

Regeringens förslag: Den skyldighet för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba som följer av artiklarna 50 och 51 i kapitaltäckningsdirektivet ska omfattas av en mer generellt utformad bestämmelse om samarbete och informationsutbyte knuten till

Sveriges medlemskap i EU som tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning även i sådana situationer som avses i artiklarna 50.4 och 51.2.

Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artiklarna 50 och 51 samarbeta och utbyta information

med utländska behöriga myndigheter och Eba omfattas även delvis av bestämmelser i gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om tillsynssamarbete mellan medlemsstater när institut bedriver gränsöverskridande verksamhet (artiklarna 50 och 51). Bestämmelserna ställer krav på berörda myndigheter att samarbeta och utbyta information med varandra. Informationsskyldigheten har utökats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv och omfattar nu information om samtliga institut (inte endast kreditinstitut) och information om faktorer som kan påverka den systemrisk som institutet utgör.

Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter i hemlandet på begäran ska underrätta och förklara för värdlandets behöriga myndigheter hur man har beaktat den information och de resultat som lämnats av värdlandet (artikel 50.4). Om värdlandets behöriga myndigheter vidhåller att behöriga myndigheter i hemlandet inte har vidtagit tillräckliga åtgärder får de, efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och Eba, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser. Ärendet kan slutligen hänskjutas till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Behöriga myndigheter i hemlandet åläggs genom direktivet en utökad informations- och samrådsplikt i förhållande till de behöriga myndigheterna i värdlandet (artikel 51.2).

Om behöriga myndigheter i hemlandet inte har samrått med värdlandets behöriga myndigheter eller om värdlandets behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att operativa åtgärder inte är tillräckliga, kan värdlandets behöriga myndigheter hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 1093/2010.

Den enligt artiklarna 50.4 och 51.2 utökade skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med 13 kap. 6 a § LBF samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU (jfr prop. 2010/11:110 s. 83). I 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen finns en liknande bestämmelse, fast där hänvisas till 2006 års direktiv i stället för till medlemskapet i EU. Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen bör med justeringar så att den följer mönstret i bestämmelsen i LBF föras övertill den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

De nya möjligheterna enligt artiklarna 50.4 och 51.2 att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande regleringen på området utökas till att omfatta även dessa artiklar. De nya bestämmelserna bör, i enlighet med direktivets övergångsbestämmelser (artikel 151), tillämpas när kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i

enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Bestämmelserna bör därför börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13). För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 i kapitaltäckningsdirektivet tillämpas. I dessa bestämmelser, som baserar sig på artiklarna 29, 30, 33, 40–42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, inryms dock inte möjligheten att i enlighet med artikel 42 i 2006 års direktiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling.

Hänvisningar till S10-3

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 13, 15.5

10.4. Samrådsskyldighet vid tillsyn av filialer till utländska institut

Regeringens förslag: Det ska i lag anges att Finansinspektionen inför en undersökning hos ett utländskt kreditinstitut hemmahörande inom

EES som inrättat filial i Sverige är skyldig att samråda med behörig myndighet i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.

Regeringens bedömning: Skyldigheten för behörig myndighet att i enlighet med artikel 52 i kapitaltäckningsdirektivet vid utarbetandet av tillsynsprogram för institut beakta den information som lämnas av behöriga myndigheter i värdlandet bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Skyldigheten för behörig myndighet i värdlandet att i enlighet med artikel 52.3 i direktivet samråda med och utbyta information med behöriga myndigheter i hemlandet ryms inom gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter i värdlandet åläggs att inför en inspektion av filialer i landet, som inrättats av institut som auktoriserats av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, samråda med hemlandets behöriga myndigheter. Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter efter utförd inspektion informera myndigheten i hemlandet om det vid inspektionen framkommit sådant som är av betydelse för riskbedömningen av institutet eller den finansiella stabiliteten i värdlandet.

Finansinspektionens rätt att inspektera filialer belägna i Sverige är inte villkorad av att inspektionen dessförinnan samråder med tillsynsmyndigheterna i det land som har auktoriserat det institut till vilket filialen tillhör (se 13 kap. 4 § LBF respektive 23 kap. 4 § LVM). Även om Finansinspektionen enligt gällande rätt är skyldig att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra medlemsstater i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU, blir regleringen av rätten att vidta inspektioner tydligare om den nya samrådsskyldigheten om inspektion av filialer till kreditinstitut hemmahörande inom EES framgår av lag. En sådan skyldighet bör därför

införas i svensk rätt. Behöriga myndigheters skyldighet att därefter utbyta information med motsvarande myndigheter i andra länder ryms inom gällande rätt (10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § LBF). Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen, som dock refererar till 2006 års direktiv, bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Den nya skyldigheten för Finansinspektionen att vid utarbetandet av tillsynsprogrammen beakta information som erhållits från värdlandets behöriga myndigheter, bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Hänvisningar till S10-4

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.5, 9.6

10.5. Beslut på gruppnivå och företagens uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs bestämmelser som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form det ska fattas beslut på gruppnivå med anledning av likviditetstillsynen, inklusive huruvida institutets organisation och riskhanteringen är tillfredsställande m.m.

Bestämmelser om beslut på gruppnivå om kapitalbasen och om utbyte av information mellan företag inom en grupp tas in i samma lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Av utredningens förslag rörande beslut på gruppnivå om kapitalkrav och särskilt likviditetskrav framgår inte att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna. I utredningens förslag omfattas vidare inte dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn av regleringen i 5 kap. 6 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav är bindande för det berörda institutet och Finansinspektionen behöver ändras så att det framgår att ett gemensamt beslut bara binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Finansinspektionen anser även att bestämmelsen som gäller beslut avseende likviditetstillsyn bör formuleras om då bestämmelsens utformning kan misstolkas som att det är fråga om att fatta ett för institutet bindande beslut. Finansinspektionen framhåller vidare att det av utkastet till Eba:s tekniska standard framgår att de behöriga myndigheterna ska bedöma bl.a. de enskilda institutens kapitalbas och kapitalsammansättning samt att denna bedömning ska framgå av det gemensamma beslutet.

Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör omformuleras så att den närmare motsvarar direktivtexten och att det av lagtexten bör framgå att det beslut som fattas i fråga om nivån på gruppens kapitalbas även innefattar nivån på kapitalbasen på var och en av enheterna inom gruppen. Finansinspektionen menar att 5 kap. 6 § i utredningens förslag till lag om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut inte

överensstämmer med 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen då bestämmelsen enligt den föreslagna lydelsen inte omfattar sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen bör justeras så att även dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn omfattas. Finansinspektionen anser vidare att det bör förtydligas att när det i lagtexten anges ”uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen” även utbyte av information avseende pelare 2 omfattas.

Skälen för regeringens förslag: Genom kapitaltäckningsdirektivet införs en skyldighet för behöriga myndigheter att i fråga om institut som ingår i företagsgrupper som står under tillsyn i flera medlemsstater, komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas med anledning av utfallet av likviditetstillsynen (artikel 113.1 b). Ett sådant beslut ska fattas inom en månad efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport om gruppens likviditetsprofil (artikel 113.2 b).

I artikel 129.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv fanns en skyldighet för behöriga myndigheter att nå ett gemensamt beslut för att avgöra om nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Bestämmelsen har överförts till artikel 113.1 i kapitalkravsdirektivet och är i svensk rätt genomförd i 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen (se prop. 2010/11:110). Enligt regeringens mening bör denna reglering i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Den nya regleringen om behöriga myndigheters skyldighet att på gruppnivå nå ett gemensamt beslut med anledning av resultatet från likviditetstillsynen är, så när som tidsfristen, densamma som gäller för motsvarande beslut om kapitalbasen. Finansinspektionens nya skyldighet att komma överens med övriga behöriga myndigheter om åtgärder med anledning av likviditetstillsynen bör, i likhet med reglerna om gemensamma beslut om kapitalbasen, genomföras i lag. Finansinspektionen anför att det tydligt bör framgå att det endast är Finansinspektionen som blir bunden av det gemensamma beslutet. Regeringen delar Finansinspektionens bedömning. Lagtexten bör därför utformas i enlighet med Finansinspektionens synpunkt.

Enligt artikel 124.1 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artiklarna 110–127. Artikel 124.1 motsvaras av artikel 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilken i svensk rätt är genomförd i 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör, med vederbörlig justering, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna lydelsen behöver justeras så att även dotterföretag som inte omfattas att gruppbaserad tillsyn och utbyte av information avseende pelare 2 omfattas av bestämmelsen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att regleringen även bör omfatta sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen bör därför utformas i enlighet med detta. Föreslagen lydelse bedöms omfatta information som är av betydelse för tillsyn i

enlighet med artiklarna 110–127 i direktivet. Regeringen delar vidare Finansinspektionens uppfattning att den föreslagna regleringen i 4 kap. 4 § andra stycket 2 i utredningens förslag till tillsynslag i förtydligande syfte bör justeras så att den närmare motsvarar direktivtexten.

Hänvisningar till S10-5

10.6. Underrättelse om vilka nationella myndigheter som ska ha rätt att utbyta information

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta Eba om vilka nationella myndigheter som har rätt att utbyta information bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller en nyhet i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Ändringen består i att det numera är behöriga myndigheter och inte såsom tidigare medlemsstaterna som ska underrätta Eba om vilka myndigheter som i enlighet med artikel 57 (tidigare artikel 48 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) har rätt att utbyta information med varandra.

Av 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse följer en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta bl.a. Eba i den utsträckning som följer av 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Även den nya skyldigheten i artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras i förordningsform.

10.7. Oenighet om tillsynskollegiernas uppgifter

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till

Eba för tvistlösning utökas till att omfatta situationer då det uppstått oenighet om tillsynskollegiers funktion.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras av artikel 133a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Artikeln innebär att den samordnande tillsynsmyndigheten bl.a. åläggs att inrätta tillsynskollegier för att underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som ankommer på de behöriga myndigheterna att utföra. I artikel 116.9 har det tillkommit en ytterligare möjlighet för berörda behöriga myndigheter att vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion hänskjuta frågan till Eba för bistånd enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

De nya möjligheterna att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande lagregleringen på området utökas till att även omfatta en sådan situation som avses i artikel 116.9.

Hänvisningar till S10-7

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.5

10.8. Sekretess och uppgiftslämnande till vissa nationella organ

Regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet om utlämnande av uppgifter som rör tillsyn över institut till vissa slag av nationella organ föranleder inte några särskilda genomförandeåtgärder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet anger under vilka förutsättningar som en medlemsstat får lämna ut information som avser tillsyn över institut till parlamentariska undersökningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet.

Den sekretess som föreskrivs i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller även för uppgiftslämnande mellan myndigheter (se 8 kap. 1 §). Samtidigt kan det föreligga fall då det är nödvändigt att en uppgift som är sekretessbelagd hos en myndighet överlämnas till en eller flera andra myndigheter. I 10 kap. OSL har det införts s.k. sekretessbrytande bestämmelser som under vissa förutsättningar möjliggör överlämnande av uppgifter som är sekretessbelagda hos en myndighet till en annan myndighet. Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet utgör inte i sig skäl för att utöka Finansinspektionens nuvarande möjligheter enligt OSL att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter. Några särskilda genomförandeåtgärder i denna del föreslås därför inte.

11. Ingripandeåtgärder och sanktioner

Hänvisningar till S11

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 8.2

11.1. Inledning

Genom kapitaltäckningsdirektivet införs nya bestämmelser om sanktioner. De äldre direktiven från år 2006 innehöll utöver skyldigheten att i vissa situationer återkalla ett instituts tillstånd inga specifika regler om administrativa sanktioner. Det nya direktivet ställer däremot krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att vid överträdelser av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet vidta olika former av administrativa sanktioner. Dessa ska vara effektiva, proportionella och

avskräckande. Direktivet är uppbyggt på så sätt att överträdelser som ska åtföljas av en sanktion, har delats upp mellan två artiklar. I var och en av dessa artiklar återfinns en katalog av sanktioner som ska kunna utdömas för sådana överträdelser som omnämns i artikeln. Överträdelser som består i åsidosättande av reglerna för auktorisation och kraven på kvalificerade förvärv behandlas i artikel 66. I artikel 67 behandlas bl.a. överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information.

Sanktioner ska kunna drabba institutet som begått en överträdelse. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner. Direktivet innehåller också bestämmelser om offentliggörande av sanktioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter, utan otillbörligt dröjsmål efter det att den juridiska personen i fråga underrättats om dessa sanktioner, på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överklagas och som har ålagts till följd av en överträdelse av bestämmelserna i tillsynsförordningen eller av de nationella bestämmelserna som har antagits för att genomföra direktivet. Offentliggörandet ska innehålla information om överträdelsens typ och karaktär samt om identiteten på den juridiska personen som sanktionen gäller.

Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om sanktioner utgör en minimireglering. Det är alltså tillåtet att i nationell rätt införa strängare regler än vad som följer av direktivet (se skäl 43). Direktivet innebär även justerade regler i fråga om tillsynsmyndigheternas möjlighet att i samband med dess tillsyn av instituten kräva att instituten på ett tidigt stadium vidtar åtgärder för att komma till rätta med en situation som utvecklas i negativ riktning. Avsikten är att sådana åtgärder ska kunna tillgripas innan situationen i instituten blir alltför allvarlig. Bestämmelserna om s.k. tidigt ingripande utgör i likhet med sanktionsåtgärderna en form av ingripande i institutens verksamhet. I svensk rätt regleras sådana ingripanden till stora delar tillsammans med Finansinspektionens möjlighet att besluta om sanktioner.

11.2. Regleringen i svensk rätt

Bestämmelser om ingripanden och sanktioner gentemot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, respektive 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna bygger på samma systematik. Avgörande för om Finansinspektionen ska ingripa är om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga, får Finansinspektionen avstå från att ingripa.

När en överträdelse har skett har inspektionen möjlighet att välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet (prop. 2002/03:139 s. 382). Valet av sanktion ska i första hand bero på hur allvarlig en överträdelse är. Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen emellertid välja den mindre ingripande åtgärden varning.

Vid överträdelser som inte är så allvarliga att tillståndet ska återkallas kan Finansinspektionen ingripa genom föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med förbud att verkställa beslut. Därutöver har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning.

En anmärkning eller varning får förenas med en straffavgift (i fortsättningen kallad sanktionsavgift). Avsikten med sanktionsavgiften är att den ska tillföra en ekonomiskt omedelbart kännbar sanktion och ge Finansinspektionen möjlighet att gradera en överträdelse (a. prop. s. 387

)

. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte kan uppfylla kapital- och likviditetskraven. Denna begränsningsregel har införts för att förhindra att avgiftsuttaget får till följd att institutets tillstånd måste återkallas (se a. prop. s. 552). Sanktionsavgifterna förutsätter till skillnad mot straffrättsliga sanktioner inte något uppsåt eller oaktsamhet från den som ställs till ansvar för överträdelsen i fråga (NJA 2004 s. 840). Finansinspektionen kan också besluta att institutet ska betala en förseningsavgift, se bl.a. 15 kap. 10 § LBF. Sanktioner och förelägganden kan även riktas mot finansiella holdingföretag eller holdingföretag med blandad verksamhet (se 12 kap. 2 och 4 §§ lagen [2006:1371] om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelserna om ingripanden i LBF och LVM gäller även om ett institut överträder bestämmelserna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se 7 kap. 1 §). Utöver de sanktioner som nämnts ovan innehåller kapitaltäckningslagen särskilda bestämmelser om ingripande som kompletterar det som följer av LBF och LVM. Enligt 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen ska Finansinspektionen i vissa fall ålägga ett institut att hålla ett särskilt kapitalbaskrav.

Hänvisningar till S11-2

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

11.3. Utökade ingripandebefogenheter för Finansinspektionen

Regeringens förslag: Uppräkningen i lag av Finansinspektionens ingripandemöjligheter utvidgas.

Finansinspektionen ges rätt att utfärda förelägganden om åtgärder redan i de fall då det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot de regler som gäller för verksamheten.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser dock att det inte finns behov av

lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anför att det är tveksamt om det är nödvändigt att införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen för genomförande av artikel 102.1 b, eftersom LBF redan ställer krav på att institutet ska ha kontroll över risker som det är eller kan komma att bli exponerat för och Finansinspektionen torde kunna ingripa med ett föreläggande i de fall ett institut inte i tillräcklig mån tagit höjd för framtida risker. Bankföreningen anser vidare att begreppet ”sannolikt” måste förtydligas med någon form av gradering av sannolikheten för att en händelse ska inträffa. Förvaltningsrätten i

Stockholm anser att sannolikhetsbedömningen bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 64 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter tilldelas alla tillsynsbefogenheter som krävs för att fullgöra sina uppgifter. Artikeln är en generell reglering med hänvisning till de bestämmelser i direktivet som mer specifikt anger vilka åtgärder som ska kunna vidtas gentemot institut som åsidosätter regelverket. Artikel 64 kräver enligt regeringens mening ingen särskild genomförandeåtgärd. Däremot föreligger behov av att se till att Finansinspektionen har de befogenheter som anges i artiklarna 18, 102, 104 och 105, till vilka artikel 64 hänvisar. Nedan behandlas artiklarna 18, 102 och 104.1. Artikel 104.2 och artikel 105 behandlas i avsnitt 11.3.1 respektive 11.3.2.

Enligt artikel 18 ska den behöriga myndigheten ha rätt att återkalla ett instituts auktorisation. Artikel 18 motsvaras av artikel 17.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som tidigare genomförts i svensk rätt och den artikeln föranleder därför inga ytterligare genomförandeåtgärder.

Vidare ska den behöriga myndigheten enligt artikel 102.1 ha befogenhet att kräva att institut som inte uppfyller kraven i direktivet och tillsynsförordningen, på ett tidigt stadium, vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen. Detta är en nyhet i förhållande till 2006 års direktiv, och innebär att den behöriga myndigheten nu ska kunna kräva sådana åtgärder om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen.

I artikel 104 anges specifikt vilka befogenheter som behöriga myndigheter som ett minimum ska ha för att fullgöra de förpliktelser som följer av direktivet och förordningen. Uppräkningen är inte uttömmande. De nya befogenheterna innebär att Finansinspektionen ska kunna ålägga ett institut att lägga fram en plan för hur institutet på nytt ska uppnå kraven enligt direktivet och förordningen och för dess genomförande fastställa en tidsfrist. Inspektionen ska också kunna kräva förbättringar av planens omfattning och den tid innan vilken den avser genomföras (artikel 104.1 c). Vidare ges Finansinspektionen rätten att begränsa eller förbjuda utdelningar och räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av övriga primärkapitalinstrument, såvida förbudet inte innebär ett fallissemang från institutets sida (artikel 104.1 i). Genom tilläggen ges inspektionen också befogenhet att kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rapporter om kapital- och likviditetspositioner

(artikel 104.1 j) samt införa särskilda likviditetskrav, inklusive begränsningar i fråga om löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder (artikel 104.1 k) och slutligen

kräva ytterligare redovisning (artikel

104.1 l).

Artiklarna 102 och 104.1 motsvaras i huvudsak av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Artikel 136.1 har i svensk rätt genomförts i 12 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen, 15 kap. 1 § LBF samt 25 kap. 1 § LMV. Dessa lagrum ger Finansinspektionen rätt att genom föreläggande ingripa mot institut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagar och andra författningar som reglerar företagets verksamhet m.m. Som en konsekvens av att kapitaltäckningslagen föreslås upphävas överförs reglerna i 12 kap. 1–3 §§ till 8 kap. 1–3 §§ den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Vid genomförandet av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt ansåg regeringen att det i artikeln uppställda kravet på att tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet att kräva att ett institut vidtar de i artikeln angivna åtgärderna avser att myndigheterna ska kunna förelägga instituten att vidta dem (prop. 2006/07:5 s. 359 f.). Vidare konstaterades att den möjlighet Finansinspektionen har att förelägga ett institut som bryter mot en författning att vidta åtgärder inom viss tid, ger inspektionen utrymme att ålägga institutet att vidta de åtgärder som räknas upp i artikel 136.1 b–d i direktivet (dvs. att förstärka styrformer och strategier, tillämpa en särskild reserveringspolitik m.m.). I lagtexten förtydligades några av de ingripanden Finansinspektionen kan vidta mot ett institut. Bakgrunden var att Lagrådet anfört att även om det inte är nödvändigt att göra en uttömmande uppräkning av exakt vilka åtgärder inspektionen kan vidta mot ett institut, är det angeläget att, inte minst för dem som berörs av åtgärderna på olika sätt, att det av lagtexten framgår vilka åtgärder inspektionen får vidta (a. prop. s. 360).

Regeringen anser att de åtgärder i artikel 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet som tillkommit i förhållande till artikel 136.1 i 2006 års direktiv (artikel 104.1 c och i–l) på samma sätt som tidigare ryms inom Finansinspektionens befogenhet att förelägga instituten att vidta olika former av åtgärder. De nytillkomna åtgärderna innebär dock både nya och omfattande befogenheter för Finansinspektionen att ingripa mot ett institut. Enligt regeringens mening är befogenheten att begränsa respektive helt förbjuda ett institut att vidta utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott (artikel 104.1 i) av en sådan ingripande karaktär att det motiverar ett särskilt omnämnande i lagtexten. Mot denna bakgrund anser regeringen att bestämmelserna i 15 kap. 1 § LBF och i 25 kap. 1 § LVM bör förtydligas på så sätt att det klargörs att inspektionen kan begränsa eller helt förbjuda ett institut att genomföra utdelningar eller räntebetalningar. Detta nya ingripande kan dock bara tillgripas under förutsättning att förbudet inte medför ett fallissemang från institutets sida. Med fallissemang avses en situationen då institutet inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter.

Artikel 102.1 i kapitaltäckningsdirektivet kräver att tillsynsmyndigheterna ska kunna ingripa om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt direktivet eller förordningen. Artikeln innebär att Finansinspektionen får en ny och

uttalad befogenhet att ingripa redan innan institutet faktiskt åsidosatt en skyldighet enligt regelverket, men då det är sannolikt att så kommer ske inom tolv månader. LBF och LVM bör därför ändras så att Finansinspektionen ges möjlighet att gentemot ett institut ingripa med ett föreläggande om att vidta åtgärder vid ett tidigare skede än vad som följer enligt gällande rätt. Eftersom artikeln förutsätter att tillsynsmyndigheten har bevis för ett tidigt ingripande, anser regeringen att Finansinspektionen bör ingripa först om det finns objektiva omständigheter som tyder på att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Mot denna bakgrund bör det i lag framgå att ett ingripande förutsätter att det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Ett exempel på när en dylik sannolikhetssituation skulle kunna inträffa är om ett instituts kapitaliseringsgrad är starkt beroende av med utvecklingen på marknaden eller hos ett visst slag av motparter som institutet har stor exponering mot

.

Ytterligare precisering

av vilka omständigheter som bör beaktas vid en sannolikhetsbedömning bör enligt regeringens mening inte göras i förreskriftsform utan får utvecklas i rättspraxis.

Hänvisningar till S11-3

11.3.1. Justerade regler för att förelägga institut ett särskilt kapitalbaskrav

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att fatta beslut om att institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utökas så att möjligheten kan tillgripas redan om det står klart att inspektionen har skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot de regler som gäller för verksamheten.

För att ålägga ett högre kapitalbaskrav till följd av vissa angivna brister ska det inte längre krävas att andra åtgärder bedöms som otillräckliga för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid.

Finansinspektionen ska kunna ålägga institut ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka risker som institutet kan bli utsatt för samt de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisker). Skyldighet att ingripa ska inte föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om åtgärder vidtagits som bedöms tillräckliga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att principen för användandet av det särskilda kapitalkravet bör vara tydlig. Bedömning

om särskilt kapitalbaskrav ska därför bara omfatta sådana risker eller riskelement som inte omfattas eller täcks fullt ut av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Riksbanken anser att direktivet föreskriver att både de risker som institut är exponerade för samt de risker som institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Finansinspektionen ska kunna få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav.

Finansinspektionen anser att det särskilda kapitalbaskravet enbart ska omfatta de risker som inte täcks av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Det ska därför framgå av lag att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav inte omfattar de grundläggande kapitalkrav som ställs enligt tillsynsförordningen, utan är ett krav utöver det grundläggande kapitalkravet. De risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska omfatta både mängden och slaget av kapital. Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital. Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av när det kan anses nödvändigt att höja ett kapitalbaskrav för att täcka de risker som ett institut kan bli exponerat för samt de omständigheter som ska beaktas när det ska bedömas som sannolikt att ett institut inom 12 månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut ska meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Förvaltningsrätten anser även att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Sparbankernas Riksförbund efterfrågar ett klargörande om hur det särskilda kapitalbaskravet förhåller sig till kapitalbuffertarna.

Skälen för regeringens förslag

Genomförande av särskilt kapitalbaskrav

Artikel 104.2 och 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet motsvarar artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I likhet med vad som följde av kreditinstitutsdirektivet ska behörig myndighet kunna ingripa med ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, i vart fall vid de situationer som anges i artikel 104.2. Bestämmelsen utgör dock inget hinder mot att sanktionen tillgrips även i andra fall. Artikel 136.2 i kreditinstitutsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen.

Bestämmelsen om särskilt kapitalbaskrav ger Finansinspektionen rätt att besluta att ett institut ska ha ett kapitalbaskrav utöver den miniminivå som annars gäller. Beslut om ett särskilt kapitalbaskrav kan fattas om institutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ LBF om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning eller mot-

svarande bestämmelser i LVM (8 kap. 2–8 §§ LVM). En förutsättning för att inspektionen ska kunna fatta ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav på grund av sådana brister är att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att avhjälpa bristerna inom rimlig tid. Med annan åtgärd avses sådana åtgärder som inspektionen enligt 15 kap. LBF och motsvarande bestämmelser i 25 kap. LVM får vidta mot ett institut som inte följer de bestämmelser som gäller för dess verksamhet. Finansinspektionen har dessutom rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om inspektionen i samband med en översyn och utvärdering anser att det behövs för att täcka de risker som institutet är exponerat för (2 kap. 2 § 3 kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen infördes i svensk rätt sedan artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med ett nytt stycke som föreskrev att behörig myndighet med hänsyn till resultatet av tillsynsåtgärder ska bedöma om ett institut ska påföras ett högre kapitalbaskrav än miniminivån för att täcka de risker som institutet är eller kan bli exponerat för (prop. 2010/11:135 s. 272).

Möjligheten att besluta om särskilt kapitalbaskrav får inte i något fall tillgripas om bristen i institutet är så allvarlig att verksamhetstillståndet ska återkallas (2 kap. 2 § andra stycket kapitaltäckningslagen).

Svensk rätt erbjuder således på grundval av 2006 års direktiv en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om det finns brister i institutens soliditet eller likviditet, riskhanteringssystem, om institutet inte är genomlysbart eller institutet saknar tillräckliga riktlinjer och instruktioner för verksamheten, eller om det vid en kapitalutvärdering framkommer behov av att öka kapitalbaskravet för att täcka de risker som institutet är exponerat för. Ett särskilt kapitalbaskrav, även kallat pelare 2-krav, gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och utöver de nya kapitalbuffertkraven enligt kapitaltäckningsdirektivet.

Artikel 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet anger, i likhet med artikel 136.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilka omständigheter som behörig myndighet ska beakta vid bedömningen av lämplig nivå på det särskilda kapitalbaskravet. Regler om Finansinspektionens tillsyn i detta avseende återfinns i dag i förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Regeringen anser att den ändring som skett i artikel 104.3 d bör införas på förordningsnivå på motsvarande sätt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut

Bestämmelsen i artikel 104 har ändrats på så sätt att det, för att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav inte längre uppställs något krav på att det bedöms som troligt att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Gällande rätt bör därför justeras i enlighet härmed. Därtill kommer att beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas på den grunden att det inte är troligt att användandet av endast andra åtgärder ger tillräcklig förbättring av styrformer, processer, rutiner och strategier inom rimlig tid (se artikel 104.2 c). Det senare ryms inom skyldigheten att besluta om ett högre kapitalbaskrav till följd av att kraven som anges i 2 kap. 2 § första

stycket 1 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag inte är uppfyllda.

Beaktande av systemrisk vid fastställande av särskilt kapitalbaskrav

Finansinspektionen och Riksbanken anser att även den risk som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid fastställandet av ett särskilt kapitalbaskrav.

De justeringar som gjorts i artikel 104.2 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med motsvarande uppräkning i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ryms i huvudsak inom Finansinspektionens nuvarande befogenhet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav. Uppräkningen i artikel 104.2 över vilka omständigheter som ska beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav är inte uttömmande, men omfattar uttryckligen bl.a. de risker eller riskelement som inte täcks av tillsynsförordningen eller direktivets kapitalbuffertar (artikel 104.2 b). Systemrisk innebär en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och den reala ekonomin (artikel 3.1.10 i kapitaltäckningsdirektivet). Enligt artikel 133.1 ska systemrisk täckas av systemriskbufferten och enligt artikel 131.2 och 131.3 ska institutens storlek och sammanlänkning med det finansiella systemet beaktas vid beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut. Enligt regeringens mening bör detta även innebära att systemrisk bör kunna beaktas vid ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.2, om de tillämpliga kapitalbuffertarna inte täcker alla element av den aktuella systemrisken. Om systemrisker (även benämnda makrotillsynsrisker) byggs upp, kan det innebära att ett instituts förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras enligt 6 kap. 1 § LBF (se även prop. 2002/03:139 s. 273 ff.) samt 8 kap. 2 § LVM.

Artikel 104.3 innebär att den behöriga myndigheten vid fastställande av lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av resultatet av sin översyn och utvärdering av institutet, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån behövs för att täcka risker som ett kreditinstitut är eller kan komma att bli utsatt för. I bestämmelsen anges vilka omständigheter som ska beaktas vid denna bedömning. I förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv har möjligheten för behöriga myndigheter att även beakta systemrisk tillkommit (artikel 104.3 d). Enligt artikel 97.1 b och 97.3 i kapitaltäckningsdirektivet ska Finansinspektionen i sin översyn och utvärdering av den kapitalbas ett institut förfogar över beakta systemrisker. Instituten ska täcka både de risker som de är utsatta för och de risker som de utsätter det finansiella systemet för (eng. ”coverage of their risks”) (se även avsnitt 9.7). Beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.3 ska baseras på denna översyn och utvärdering. Regeringen anser att Finansinspektionen vid beslut om särskilt kapitalbaskrav efter en översyn och utvärdering enligt artikel 104.3 bör kunna beakta den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för. Systemrisk kan i det fallet likställas med den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för.

Tidpunkt för ingripande med särskilt kapitalbaskrav och sannolikhetsbedömning

Enligt artikel 102.1 b i kapitaltäckningsdirektivet gäller att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas redan när det visas föreligga en risk för att bestämmelserna i tillsynsförordningen eller de bestämmelser som i nationell rätt antagits för att genomföra direktivet inte följs. Finansinspektionen bör ges möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav redan om myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att det inom tolv månader kommer inträffa en överträdelse.

Artikel 104.2 e i direktivet föreskriver en möjlighet att tillgripa tillsynsbefogenheten om det är sannolikt att riskerna undervärderas trots att institutet uppfyller tillämpliga krav i kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Bestämmelsen förutsätter vare sig att det har skett en överträdelse eller att det gjorts en bedömning av att det finns en risk för att det kommer uppstå en överträdelse. Ett tänkbart exempel på när den skulle kunna tillämpas är om institutet använder sig av föreskrivna riskvikter i schablonmetoden för kreditrisk, men riskerna underskattas till följd av det föreligger en allt för stor exponering mot stater som har låg riskvikt men på grund av statsfinansiell kris riskerar att ställa in betalningarna. Enligt regeringens bedömning ryms denna bestämmelse inom nuvarande reglering där möjlighet finns att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav i samband med en översyn och utvärdering. Den nuvarande bestämmelsen bör i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Artikel 104.2 kräver för dess tillämpning inte att det har skett en faktisk överträdelse av rörelsereglerna. Det stycke i artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektivet, som ligger till grund för den svenska regleringen, förutsätter inte heller att det har skett en faktisk överträdelse, utan föreskriver att bestämmelsen ska tillämpas för att fånga in risker som institutet ”är eller kan bli utsatt för”. För att tydliggöra att regleringen också ska täcka risker som ett institut kan bli utsatt för anser regeringen att lagtexten bör justeras på motsvarande sätt.

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka de risker ett institut kan bli exponerat för, samt när det bedöms sannolikt att ett institut inom 12 månader inte kommer uppfylla sina skyldigheter, ska meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt regeringens mening föreligger inte skäl att meddela föreskrifter i dessa fall. De omständigheter som ska beaktas bör i stället utkristalliseras i rättstillämpningen.

Avstå från att ingripa

I linje med vad som följer enligt sektorslagstiftningen (se 15 kap. 1 § tredje stycket LBF) anser regeringen att skyldighet att ingripa med ett särskilt kapitalbaskrav inte bör föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, eller om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet vidtagit åtgärder mot institutet som bedöms som tillräckliga.

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Finans-

inspektionens möjlighet att avstå från att ingripa omfattar för närvarande även ingripandebestämmelsen i 2 kap 2 § första stycket 1 kapitaltäckningslagen, som nu överförs till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Överförandet av möjligheten att avstå från att ingripa till den nya lagen innebär därför endast en fortsättning av vad som redan gäller i dag.

Sammansättning av det särskilda kapitalbaskravet

Den möjlighet som Finansinspektionen har enligt gällande rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav innefattar inte någon möjlighet att samtidigt påverka kapitalbasens sammansättning. Detta är en följd av att kapitaltäckningslagen ställer krav på att minst hälften av kapitalbasen alltid ska utgöras av primärt kapital (3 kap. 1 § kapitaltäckningslagen). Detta gäller även för det fall Finansinspektionen med stöd av 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen fattar ett särskilt beslut om kapitalbaskravet. Finansinspektionens nuvarande möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav begränsas således till att fastslå nivån på kapitalbasen.

I det nya regelverket fastslår tillsynsförordningen kraven på kapitalbasens sammansättning för de kapitalkrav som regleras i förordningen. Kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen delas upp i tre huvudsakliga kategorier av kapital: kärnprimärkapital, primärkapital och totalt kapital. Bestämmelserna om kapitalbuffertar ålägger institut att därutöver i varierande utsträckning upprätthålla ytterligare kapital som ska bestå av kärnprimärkapital. Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet anger vilket slag av kapital som krävs för att uppfylla det ”överskjutande” kapitalbaskravet som blir följden om tillsynsmyndigheten fattar ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav.

Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital.

Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Riksbanken och Finansinspektionen anser dock att Finansinspektionen ska få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett ingripande i form av ett särskilt kapitalbaskrav ska bl.a. ske om instituten inte uppfyller kraven i artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv), dvs. om instituten inte upprätthåller ett internt kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade för. I skäl 43 i direktivet anges likaså att medlemsstaterna ska säkerställa att kreditinstitut och värdepappersföretag har ett internt kapital som i fråga om kvantitet, kvalité och fördelning är tillräckligt för att möta institutens risker. Regeringen anser att ett beslut om att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver vad som annars gäller bör innefatta tydliga krav på både belopp och slag av kapital, eftersom det i annat fall blir svårt att bedöma hur mycket kapital som krävs för att möta de risker som föranleder beslutet om ett särskilt kapitalbaskrav. Vidare får kapitalbuffertarna enligt artikel 128.6 enbart bestå av kärnprimärkapital. Beslut om särskilt kapitalbaskrav som ska täcka överskjutande risk från kapitalbuffertarna bör därför täckas av motsvarande kapital, dvs. kärnprimärkapital. Enligt regeringens mening

finns dock inte skäl att i lag fastslå vilken typ av kapital som ska krävas för att uppfylla ett beslut om särskilt kapitalbaskrav. Regleringen blir i stället mer dynamisk och ändamålsenlig om Finansinspektionen i varje beslut om särskilt kapitalbaskrav ges rätt att fastställa vilken typ av kapital som krävs för att möta sådana identifierade risker i institutets verksamhet som anses motivera ett särskilt kapitalbaskrav. En sådan rätt bör följa av Finansinspektionens rätt att fatta beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen anser att det bör förtydligas i lagtexten att det särskilda kapitalbaskravet inte är ett beslut om totalt kapitalbaskrav utan att beslutet endast omfattar ett särskilt kapitalbaskrav som gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet. Regeringen anser att lagtextens lydelse bör förtydligas i enlighet med Finansinspektionens förslag.

Särskilt kapitalbaskrav och transparens

Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att

Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav.

Av artiklarna 431.3 och 438 b i tillsynsförordningen följer att instituten kan tvingas offentliggöra sin interna bedömning av kapitaltäckningen inklusive Finansinspektionens utvärdering och översyn enligt kapitaltäckningsdirektivet, om Finansinspektionen begär detta. Vid sidan av dessa regler kan beslut om särskilt kapitalbaskrav offentliggöras efter en sedvanlig sekretessprövning hos Finansinspektionen. Den möjligheten följer redan av gällande rätt. Det är viktigt att den s.k. pelare 2-processen är tydlig och transparent. Behovet av tydlighet och transparens förstärks ytterligare om pelare 2-processen i ökad utsträckning används för att motverka systemrisker, dvs. de risker som instituten utsätter det finansiella systemet för. Enligt regeringens mening finns dock inte skäl att införa en särskild lagregel om att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska offentliggöras, eftersom det redan följer av tillsynsförordningen samt bestämmelser om offentlighet och sekretess att ett sådant beslut kan offentliggöras.

Hänvisningar till S11-3-1

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

11.3.2. Möjlighet att införa särskilda likviditetskrav

Regeringens förslag: Finansinspektionen får besluta om ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som institut är eller kan bli exponerat för och för de risker som instituten kan utsätta det finansiella systemet för.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om ett särskilt likviditetskrav.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att förslaget är otydligt och saknar förutsägbarhet vad avser de likviditetskrav som kan komma ifråga. Det förs heller inget resonemang kring hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna om likviditet i 6 kap. 1 § LBF och om ingripandeåtgärder i 15 kap. samma lag. Finansinspektionen och

Riksbanken tolkar direktivet som att tillsynsmyndigheter även ska beakta den risk som banken utsätter det finansiella systemet för. Det skulle innebära att Finansinspektionen kan basera ett särskilt likviditetskrav även på den risk som institutet utgör för det finansiella systemet.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet föreskrivs att behöriga myndigheter på grundval av sin tillsyn och utvärdering av instituten ska analysera om det, med hänsyn till de risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, är nödvändigt att införa ett särskilt likviditetskrav. Vid ett sådant beslut ska myndigheten framför allt beakta institutets affärsmodell och styrformer, systemrelaterade likviditetsrisker samt utfallet av den översyn och värdering som följer av artikel 97 i direktivet.

För att genomföra artikel 105 bör det i svensk rätt införas en ny bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att besluta om ett särskilt likviditetskrav, om en utvärdering av institutet visar att det behövs för att täcka de likviditetsrisker som institutet är exponerat för.

Enligt artikel 97.3 ska myndigheten fastställa om instituten har tillräckligt med likviditet för att säkerställa en sund hantering eller täckning av deras risker. För att ett institut ur ett samhällsekonomiskt perspektiv ska ha tillräckligt med likviditet behöver det ha likviditet som täcker både de risker som institutet är utsatt för (risken för fallissemang) och den risk det utgör för det finansiella systemet och den reala ekonomin (effekten av fallissemang). Enligt regeringens mening syftar artikel 97 i direktivet till att hantera båda dessa aspekter på risk. Det innebär därför att Finansinspektionen i sin likviditetsbedömning även bör ta hänsyn till den risk som institutet utgör för det finansiella systemet.

Artikeln ställer vidare krav på att behöriga myndigheter ska överväga och besluta om administrativa ingripanden eller åtgärder för det fall att ett institut inte uppfyller de likviditetskrav som beslutats på nationell eller EU-nivå. Bestämmelsen kan jämföras med artikel 67, som fastslår att behöriga myndigheter ska ha rätt att ingripa med sanktioner mot ett institut om det inte uppfyller likviditetskraven i artikel 412 i tillsynsförordningen (se artikel 67.1 j och 67.2).

Det krävs inga särskilda lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna överväga och besluta om administrativa åtgärder i enlighet med artikel 105. Tillsynsförordningen ger Finansinspektionen rätt att ingripa med administrativa sanktioner för samtliga överträdelser av tillsynsförordningen. Finansinspektionen har vidare rätt att ingripa mot institut som inte uppfyller tillämpliga nationella likviditetskrav. Det finns inte heller behov av att införa en särskild reglering om att nivån på avgifterna ska återspegla skillnaden mellan gällande likviditetskrav och institutets likviditetskrav, eftersom det får anses följa av Finansinspektionens skyldighet att säkerställa att beslutade sanktioner ska vara proportionella i förhållande till den överträdelse som föranleder ett ingripande (jfr avsnitt 11.5.1).

Regleringen bör införas i samma lag som bestämmelserna om ett särskilt kapitalbaskrav (dvs. i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). De mer specifika bestämmelserna i denna lag utgör ett komplement till LBF, som reglerar de grundläggande kraven för bankers och kreditmarknadsföretags verksamhet. Vidare anser regeringen att, i likhet med vad som gäller vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, de omständigheter som ska beaktas inför ett sådant beslut bör framgå av föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Fondbolag och AIF-förvaltare omfattas av vissa bestämmelser i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Med tanke på att kapital och likvida medel hålls helt åtskilda från de fonder som dessa företag förvaltar bedöms likviditetsriskerna i företagen att vara högst begränsade. Bestämmelserna om ett särskilt likviditetskrav torde därför i praktiken komma att få en mycket begränsad tillämpning för dem.

Artikel 113 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att samordnande tillsynsmyndighet och övriga behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett moderbolag eller vissa holdingföretag, ska fatta ett gemensamt beslut om institutsspecifika likviditetskrav och övriga åtgärder för att hantera väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Genomförandet av denna bestämmelse i direktivet behandlas i avsnitt 10.5.

Hänvisningar till S11-3-2

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1

11.4. Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser

Regeringens förslag: Lagen om bank- och finansieringsrörelse ska kompletteras med en bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att återkalla ett kreditinstituts tillstånd, om institutet har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

Regeringens bedömning: Den nuvarande strukturen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden i fråga om angivandet av överträdelser och sanktioner kan behållas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna överväganden

Kapitaltäckningsdirektivet ställer krav på att medlemsstaterna säkerställer att behöriga myndigheter får tillgång till en rad åtgärder att använda sig av om ett institut inte följer regelverket. Behöriga

myndigheter ska ha möjlighet att, vid de överträdelser som anges, kunna vidta i vart fall de åtgärder som specificeras i direktivet. Medlemsstaterna ska även säkerställa att sanktionerna är effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 65.1).

Regeringen bedömer att det saknas behov av att, i likhet med direktivets struktur, i lag räkna upp vilka överträdelser som ska leda till en viss katalog av sanktioner. Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra bestämmelserna i svensk rätt bedöms i stället vara att Finansinspektionen ges tillgång till samtliga sanktioner, och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Ett sådant genomförande är mer i linje med den nuvarande strukturen i LBF och LVM samt uppfattningen att Finansinspektionens ingripandemöjligheter gentemot finansiella företag som utgångspunkt bör utformas enhetligt, såvida inte särskilda skäl talar mot det. Finansinspektionen bör därför, liksom i dag, som utgångspunkt i både LBF och LVM ges tillgång till samtliga sanktioner i direktivet, och möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken av dessa sanktioner som ska gälla vid en överträdelse av reglerna som gäller för det finansiella institutet i fråga.

Det finns inte heller behov av att i gällande rätt föra in en uttrycklig bestämmelse om att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom det är något som följer redan av befintligt regelverk och tidigare förarbetsuttalanden (se bl.a. prop. 2002/03:139 s. 382).

Flera av de handlingsregler som tas upp i artikel 67.1 baseras på tillsynsförordningen. Övriga handlingsregler i artikel 67.1 och artikel 66.1 har redan genomförts i svensk rätt, med undantag för artikel 67.1 a (auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt) och artikel 141 om utdelningsrestriktioner. Sedan den 1 januari 2014, när tillsynsförordningen trädde i kraft, innehåller svensk rätt samtliga handlingsregler som upptas i förordningen och Finansinspektionen har möjlighet att ingripa vid en överträdelse av dessa regler. För att detta fullt ut även ska gälla i fråga om de handlingsregler som baseras på direktivet krävs dock att Finansinspektionen ges rätt att ingripa även för det fall att ett institut beviljats tillstånd på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

Direktivet uppställer inga krav på att ett instituts tillstånd ska återkallas så snart en överträdelse som upptas i artikel 67.1 inträffar, men en sådan möjlighet ska finnas bland de sanktioner som står till tillsynsmyndighetens förfogande.

Om tillstånd beviljats på falska uppgifter

Sanktioner i artikel 67.2 ska kunna tillgripas bl.a. om ett institut har beviljats auktorisation på grundval av felaktiga eller falska uppgifter eller dylikt.

Av 25 kap. 5 § LVM följer att om ett företag har fått tillstånd genom falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, ska tillståndet återkallas. Om det är tillräckligt, kan i stället varning meddelas. En sådan varning får enligt 8 § förenas med straffavgift. LBF innehåller däremot

inte någon uttrycklig reglering om återkallelse av tillståndet på grund av att det beviljats till följd av falska uppgifter.

Enligt regeringens mening bör LBF kompletteras med ett lagrum som anger att Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd som beslutats på grund av falska uppgifter. Finansinspektionen bör i likhet med vad som följer av LVM, ha möjlighet att i de fall då det är tillräckligt i stället besluta om varning och sanktionsavgift.

Hänvisningar till S11-4

11.5. Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att besluta om sanktionsavgift för institut upp till tio procent av ett instituts totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret eller, i de fall beloppen kan beräknas, ha möjlighet att besluta om sanktionsavgifter motsvarande två gånger summan av den vinst institutet tjänat eller upp till två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen.

Begreppet straffavgift ska i lagtexten ersättas med sanktionsavgift.

Regeringens bedömning: Övriga sanktioner som enligt direktivet ska kunna vidtas gentemot juridiska personer ryms inom gällande rätt.

Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut och beslut som fattas till följd av att ett institut inte uppfyller kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Förvaltningsrätten i

Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Finansinspektionen påpekar att det finns skäl att diskutera begränsningen om att en sanktionsavgift inte får vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen ställer sig mycket tveksamma till utredningens resonemang kring förseningsavgift, med hänsyn till principen om dubbel lagföring.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Offentliga underrättelser

I artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet uppställs krav på offentliggörande av Finansinspektionens beslut med anledning av att ett institut inte uppfyller gällande regler eller beslut om sanktioner. Den fråga som uppkommer är om ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i 30 kap.4 och 5 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Dessa bestämmelser innebär

sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillståndsgivnings- och tillsynsverksamhet.

Sekretessen enligt 30 kap. 5 § OSL gäller i särskilt angivna ärenden för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, men gäller inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut. Enligt regeringens mening kan bestämmelsen därför inte utgöra ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med artikel 68.

Sekretessen enligt 30 kap. 4 § OSL gäller däremot för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Det föreligger alltså en presumtion för att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. Direktivet förutsätter offentliggörande men tillåter emellertid att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut (artikel 68.2).

Regeringen gör således bedömningen att bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet.

Vad gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt 27 § förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar är ålagd att på sin webbplats tillhandahålla information som den enligt 2006 års kreditinstitutsdirektiv är skyldig att offentliggöra. Enligt regeringens mening bör ett genomförande av artiklarna 68 och 143.1 d i kapitaltäckningsdirektivet på motsvarande sätt ske genom föreskrifter på förordningsnivå.

Krav på att agerandet upphör

Enligt artiklarna 66.2 b och 67.2 b i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet kunna kräva att en fysisk person eller ett institut upphör med och inte upprepar det agerande som är föremål för sanktionen.

Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att vid äventyr av vite förelägga ett institut att inom viss tid exempelvis upphöra med ett agerande. Om tillståndet återkallas, kan Finansinspektionen kombinera återkallelsebeslutet med förbud om att fortsätta rörelsen (se 15 kap. 4 § andra stycket LBF respektive 25 kap. 6 § andra stycket LVM). Om en fysisk person utan tillstånd driver rörelse som är tillståndspliktig enligt LBF eller LVM, ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten (se 15 kap. 18 § LBF respektive 25 kap. 17 § LVM). Finansinspektionens nuvarande möjlighet att kräva att ett visst agerande upphör täcker de situationer som anges i artiklarna 66 och 67 och uppfyller direktivets krav. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns därmed inte.

Återkallelse av tillstånd

Artikel 67.2 c i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd i enlighet med artikel 18, vid sådana överträdelser som är upptagna i artikel 67.1. Artikel 18 motsvaras av artikel 17 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och reglerar i vilka fall det är tillåtet att återkalla en auktorisation. Artikel 18 har genom direktivet ändrats jämfört med tidigare artikel 17 på så sätt att det numera anges att även sådana överträdelser som upptas i artikel 67.1 får leda till en återkallelse av tillståndet.

Finansinspektionen har enligt 15 kap. 1 § LBF respektive 25 kap. 1 § LVM möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd om det genom en allvarlig överträdelse har åsidosatt sina skyldigheter enligt lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet m.m. Tillståndet ska därutöver återkallas i vissa särskilt angivna situationer som regleras i 15 kap. 3 § LBF och 25 kap. 5 § LVM. Dessa återkallelsegrunder är bl.a. sådana som hör samman med att ett institut inte kommit igång med att driva sådan rörelse som tillståndet avser. I 15 kap. 2 § LBF respektive 25 kap. 4 § LVM finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att återkalla ett instituts tillstånd om den som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör inte uppfyller vissa krav.

Det i svensk rätt uppställda kravet på att ett beslut om återkallelse förutsätter att det begåtts en allvarlig överträdelse, kan därför inte anses stå i strid med direktivets bestämmelser, utan återspeglar snarare direktivets krav på att sanktioner ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns enligt regeringens mening således inte.

Frågan om återkallelse med anledning av att tillstånd beviljats på felaktiga uppgifter behandlas i avsnitt 11.4.

Sanktionsavgifter

Sanktionsavgifterna ska kunna uppnå en nivå som är stor nog att balansera eventuella fördelar som en överträdelse genererat och vara stor nog att avskräcka även större institut från att begå överträdelser (skäl 36).

Sanktionsavgifter för juridiska personer ska enligt direktivet kunna uppgå till tio procent av företagets totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, eller, i de fall beloppen går att fastställa, upp till två gånger den vinst som erhållits eller upp till två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen (artikel 66.2 c och e respektive artikel 67.2 e och g i kapitaltäckningsdirektivet).

Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Lagrådet anför att det inte framgår hur beräkningsmetoderna i 15 kap. 8 § LBF förhåller sig till varandra samt att det är oklart om maximibeloppet ska vara det högsta eller det lägsta av de belopp som någon av metoderna leder till.

Av den föreslagna författningstexten framgår att det finns tre alternativa beräkningssätt för inspektionen att fastställa sanktionsavgiftens storlek. Det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Finansinspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak uppställer. Sanktionerna ska också vara proportionella i

förhållande till överträdelsen i fråga. Enligt regeringens mening uppfyller bestämmelsen kravet på förutsägbarhet.

Finansinspektionens nuvarande möjlighet att gentemot juridiska personer förena ett beslut om varning eller anmärkning med sanktionsavgifter regleras i 15 kap. 7–9 §§ LBF och 25 kap. 8–10 §§ LVM.

I de relevanta lagrummen används till skillnad mot artiklarna i direktivet begreppet straffavgift. Eftersom avgiften inte utgör någon straffrättslig sanktion, framstår det enligt regeringens mening som lämpligt att i lagtexten ersätta begreppet ”straffavgift” med ”sanktionsavgift”.

I fråga om tillåtna nivåer på avgiften i svensk lagstiftning kan följande konstateras. Sanktionsavgiften har satts till en lägsta nivå om 5 000 kronor och får enligt LBF uppgå till högst femtio miljoner kronor. I syfte att ge mindre institut ett skydd mot oproportionellt sett mycket höga avgifter, har i lagen införts en ytterligare gräns som innebär att avgiften får uppgå till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning föregående räkenskapsår. Avgiften får inte heller vara så stor att institutet inte uppfyller lagarnas krav på soliditet och likviditet.

De sanktionsavgifter som ska kunna utgå enligt kapitaltäckningsdirektivet kan komma att överstiga den i svensk rätt införda beloppsbegränsningen om femtio miljoner kronor (se 15 kap. 8 § första stycket LBF och 25 kap. 9 § första stycket LVM). Detta ”tak” bör därför tas bort. Nuvarande reglering i 15 kap. 8 § andra stycket LBF och 25 kap. 9 § andra stycket LVM om att avgiften inte får överstiga tio procent av institutets omsättning föregående räkenskapsår bör också justeras. Den får inte längre vara absolut, utan måste öppna upp för att sanktionsavgifter även ska kunna uppgå till två gånger summan av den vinst eller de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen. Enligt regeringens mening bör därför LBF och LVM ändras i enlighet med det nu sagda.

Finansinspektionen påpekar att det finns skäl att diskutera den begränsning i svensk lagstiftning som innebär att en straffavgift inte får vara så stor att företaget därefter inte uppfyller lagens krav på soliditet och likviditet.

Den ifrågavarande begränsningen om att avgiften inte får vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet, skulle kunna förhindra att de i direktivet angivna beloppen döms ut (se 15 kap. 8 § tredje stycket LBF och 25 kap. 9 § tredje stycket LVM). Att besluta om så höga sanktionsavgifter för ett enskilt institut kan emellertid inte anses uppfylla direktivets krav på proportionalitet. Det bör därför enligt regeringens bedömning inte föreligga något hinder mot att begränsningen kvarstår. Ett genomförande av direktivet kräver inte heller att det nuvarande golvet om 5 000 kronor tas bort.

Lagrådet påpekar att den föreslagna nya bestämmelsen kan medföra att sanktionsavgiften kan komma att uppgå till mycket stora belopp. Det kan då ifrågasättas om det inte av rättssäkerhetsskäl borde vara en uppgift för domstol att pröva sanktionsavgiften. Lagrådet förordar att en ordning av samma slag som den som gäller i fråga om konkurrensskadeavgift införs för prövning av den nu aktuella sanktionsavgiften.

Regeringen finner inte skäl, mot bakgrund av tidigare ställningstaganden, att frångå den nu gällande sanktionsordningen (se prop.

2002/03:139 s. 387). Avgiftens storlek förändrar inte denna bedömning. Finansinspektionens beslut avseende ovan nämnda sanktionsavgifter kan också överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Behov av att ändra förseningsavgiften?

I svensk rätt har Finansinspektionen getts möjlighet att reagera på försenad rapportering genom att besluta att institut ska betala en förseningsavgift om högst 100 000 kronor. Dessa avgifter utgör en sanktion för överträdelser som är upptagna i direktivet. Frågan uppstår därför om även förseningsavgifterna behöver ändras.

Avsikten med förseningsavgifter är att skapa ett administrativt lätthanterligt system för de fall då ett institut underlåter att rapportera i tid och samtidigt tillhandahålla en adekvat reaktion på försenad rapportering. Om förseningsavgift utdöms, behöver andra åtgärder som varning eller anmärkning tillgripas först om ett institut motsätter sig rapportering eller om det är fråga om upprepade fall av försening eller bristande ansvarstagande i ledningen (se prop. 2002/03:139 s. 388). Förseningsavgiften innebär däremot inte att instituten är fredade från att vid försenad rapportering påföras mer ingripande sanktioner. Direktivet bör därför inte uppfattas som ett krav på att maximinivån på förseningsavgiften höjs i nivå med de belopp som ska gälla för sanktionsavgifterna.

Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen uttrycker tveksamheter till resonemanget kring förseningsavgift med hänsyn till principen om dubbel lagföring. Frågan om dubbel lagföring aktualiseras enligt regeringens mening inte i detta sammanhang.

Hänvisningar till S11-5

11.5.1. Omständigheter som ska vara styrande inför beslut om sanktioner

Regeringens förslag: Det ska i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden tydliggöras vilka faktorer som ska ligga till grund för valet av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek. Lagarna ska innehålla en exemplifierande uppräkning av de omständigheter som ska tillmätas betydelse.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv efterfrågar tydliggörande av vilka omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna när de fastställer typen av administrativa sanktioner och nivån på sanktionsavgifter beakta alla relevanta omständigheter. LBF och LVM innehåller få anvisningar om vilka omständigheter som ska beaktas inför valet av sanktion. Finansinspektionen har i stället inom vissa i förarbeten beskrivna ramar fått utrymme att bedöma vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet. Av förarbetena till LBF framgår att Finansinspektionen

vid valet av åtgärd bör arbeta utifrån kriterierna väsentlighet och risk och att överträdelser av en regel som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet i princip bör föranleda ett strängare ingripande än ett brott mot en bestämmelse av mindre betydelse för stabiliteten (prop. 2002/03:139 s. 382). I förarbetena till LVM framhålls att Finansinspektionen vid valet av åtgärd ska beakta hur allvarlig överträdelsen är med utgångspunkt i vilka konsekvenser den haft eller kunnat få för värdepappersmarknadens funktion i stort och för enskilda investerare (prop. 2006/07:115 s. 498).

I fråga om sanktionsavgiften följer däremot direkt av lag att inspektionen vid bestämmandet av dess storlek ska ta särskild hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått (15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM). I förarbetena anges att även förhållanden hos det företag som har gjort överträdelsen kan beaktas, vilket motiveras med att det som upplevs som en avskräckande avgift för ett mindre företag med måttlig omsättning kan framstå som närmast obetydlig för ett företag med stora ekonomiska resurser (prop. 2006/07:115 s. 508). Andra omständigheter att ta hänsyn till då storleken på sanktionsavgiften bestäms är ett instituts samarbetsvillighet under utredningen samt förekomsten av företagsbot (prop. 2002/03:139 s. 551 respektive s. 553).

Gällande rätt återspeglar flera av de principer som anges i direktivet. För att främja förutsebarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna är det enligt regeringens mening rimligt att som utgångspunkt låta samtliga de i direktivet omnämnda omständigheterna framgå av lag. En sådan lagreglering bör vara till fördel för både tillämpande myndighet och instituten. För att inte hindra utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock lagtexten utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas.

Om en sådan reglering ska bli ett bra hjälpmedel vid beslut om sanktioner, bör den bygga på någon slags systematik. Det bör stå klart vad som ska vara utgångspunkten vid val av sanktion och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Därutöver bör anges vilka omständigheter som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken sanktion som slutligen ska påföras.

Utifrån de faktorer som är omnämnda i direktivet framstår det som lämpligt att dela in omständigheterna i sådana som är hänförliga till själva överträdelsen, samt sådana som är att hänföra till institutets finansiella situation eller inträffat före eller efter överträdelsen. Med faktorer som är hänförliga till själva överträdelsen bör avses objektiva faktorer som överträdelsens allvar och varaktighet, och överträdelsens potentiella risk för stabiliteten i det ekonomiska systemet, men även om det finns tredje parter som har orsakats skada av överträdelsen. Vid bedömningen av själva överträdelsen bör hänsyn även tas till sådant som i direktivet omnämns ”grad av ansvar”. Om dessa faktorer bildar utgångspunkt för valet av sanktion och för fastställandet av avgiftens storlek, kan därefter i andra hand, det slutliga utfallet få påverkas av faktorer som inte är att hänföra till själva överträdelsen. Till sådana omständigheter bör hänföras institutets ekonomiska situation, inklusive omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen, tidigare överträdelser, och institutets agerande efter att överträdelsen avslöjats.

Med en sådan systematik skapas enligt regeringens mening en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndighet eller domstol.

Svenskt Näringsliv efterfrågar ett tydliggörande av vilka omständligheter som ska beaktas vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek.

Regeringen anser emellertid att de omständigheter som föreslås anges i bestämmelserna är tillräckligt tydliga. Eftersom det rör sig om en exemplifiering får frågan om vilka övriga omständigheter som kan beaktas överlämnas till rättstillämpningen.

Hänvisningar till S11-5-1

11.5.2. Omständigheter hänförliga till själva överträdelsen

Regeringens förslag: Överträdelsens allvarlighet och varaktighet ska vara utgångspunkten för valet av sanktion samt för att fastställa sanktionsavgiftens storlek. Vid bedömningen ska särskilt beaktas överträdelsens art, överträdelsens konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och skador som uppstått för tredje parter. Som en förmildrande omständighet kan beaktas om överträdelsen på grund av särskilda omständigheter kan anses som ursäktlig.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Behörig myndighet ska enligt artikel 70 a i kapitaltäckningsdirektivet vid val av sanktion ta hänsyn till överträdelsens allvarlighet och varaktighet. I enlighet med vad som följer av uttalanden i förarbetena till LBF och LVM bör vid denna bedömning tillmätas vikt vid om det är fråga om överträdelser av regler som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet (prop. 2002/03:139 s. 382). Sådana överträdelser bör även i framtiden leda till de mest ingripande sanktionsåtgärderna. En sådan tillämpning bör ta i beaktande vilka konkreta eller potentiella effekter en överträdelse har på det finansiella systemet (jfr artikel 70 h). Till mindre allvarliga överträdelser räknas bl.a. överträdelser som är mer av ordningskaraktär, såsom försenad rapportering.

I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte bli att institut regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars hade varit fallet endast till följd av att den upptäckts tidigt och därmed upphört.

Vid bedömningen av gärningen bör även beaktas den i artikel 70 e omnämnda omständigheten att tredje parter orsakats skada av överträdelsen. Det som härmed avses kan bl.a. vara institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller för att skydda insättare. Det kan emellertid inte hållas för uteslutet att även andra parter orsakas skada.

Slutligen bör vid bedömningen hänsyn tas till graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen (artikel 70 b). Direktivet anger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed. Enligt regeringens mening medför bestämmelsen en möjlighet för Finansinspektionen att i lindrande riktning beakta om en överträdelse beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars.

11.5.3. Omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen

Regeringens förslag: Vid valet av sanktion och bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ska, förutom omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen, i försvårande riktning beaktas om institutet tidigare har överträtt regelverket, varvid särskild vikt ska fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som förflutit mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska beaktas om institutet genom ett aktivt samarbete i väsentlig mån har underlättat Finansinspektionens utredning av överträdelsen, och när anmälan görs eller uppgifter lämnas, upphör eller snarast upphör med överträdelsen.

I fråga om sanktionsavgiftens storlek ska särskild hänsyn tillmätas institutets finansiella ställning samt den vinst som uppstått eller de kostnader som har besparats med anledning av överträdelsen, i de fall sådana belopp kan fastställas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: För att kunna besluta om sanktionsavgifter som är tillräckligt avskräckande är det rimligt att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till instituts finansiella ställning. Hänsyn bör tas till omfattningen av erhållna fördelar eller undvikande av förluster för den juridiska personen (se artikel 70 c och 70 d). En sanktionsavgift bör t.ex. kunna höjas till ett högre belopp än annars, i syfte att säkerställa att den överstiger den vinst som överträdelsen inneburit, på samma sätt som ett utdömt skadestånd ska kunna leda till att avgiften justeras i motsatt riktning. Det framstår däremot som alltför långtgående att låta finansiell ställning och erhållna vinster påverka valet av sanktion. Regeringens bedömning är att sådana aspekter får tillräckligt stor genomslagskraft om de tillmäts betydelse vid bestämmandet av avgiftens storlek.

Med finansiell ställning avses enligt direktivet exempelvis institutets årsomsättning. Därutöver bör även andra faktorer kunna tillmätas betydelse, som ett utdömt skadestånd, eller ålagd företagsbot etc.

Att bedöma omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen kan vara svårt. Direktivet anger dock att denna skyldighet ska finnas endast i den mån beloppen kan fastställas.

I fråga om tidigare överträdelser (artikel 70 g) bör som särskilt försvårande beaktas om ett institut fortsätter med eller upprepar en

identisk eller liknande överträdelse som den tidigare gjort sig skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att, i mindre grad, beakta tidigare överträdelser. Enligt regeringens bedömning bör även den tid som förflutit mellan olika överträdelser tillmätas betydelse.

Artikel 70 f föreskriver en skyldighet att beakta hur det ansvariga finansiella institutet samarbetar med behörig myndighet. Som ovan framgått har Finansinspektionen redan i dag möjlighet och stöd i förarbetena för att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till hur väl ett institut samarbetar med inspektionen under utredningen. Det saknas dock en tydlig reglering för hur det ska gå till eller närmare angivet vilken form av samarbete som avses.

I 3 kap.1215 §§konkurrenslagen (2008:579) finns däremot ett i lag reglerat system som innebär att en konkurrensskadeavgift får efterges helt eller fastställas till ett lägre belopp än vad som annars bort ske om ett företag samarbetar fullt ut med utredande myndighet och lämnar all information om överträdelsen som institutet har tillgång till. Även om artikel 70 i direktivet till skillnad mot regleringen i konkurrenslagen inte innebär att behöriga myndigheter ges rätt att sätta ned avgiften helt, kan lagstiftningen i fråga om nedsättning av konkurrensskadeavgiften utgöra förebild för en motsvarande reglering inom finansmarknadsområdet.

Enligt 3 kap. 13 § konkurrenslagen kan nedsättning av konkurrensskadeavgiften erhållas om ett företag som begått överträdelsen till Konkurrensverket lämnar uppgifter som i väsentlig mån underlättar utredningen av överträdelsen. Det krävs att företaget lämnar Konkurrensverket all den information och bevisning om överträdelsen som det har eller får tillgång till, aktivt samarbetar med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen, inte förstör bevis eller på något annat sätt försvårar framtida eller pågående utredning av överträdelsen, och slutligen när anmälan görs eller uppgifter lämnas ha upphört eller snarast upphöra med överträdelsen (3 kap. 14 §).

Enligt regeringens mening bör, i likhet med vad som följer av denna reglering, det för att ett institut ska erhålla sanktionslindring inom finansmarknadsområdet, vara fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Att ett företag och dess företrädare endast inställer sig till förhör och svarar på frågor bör inte innebära att de i väsentlig mån underlättat utredningen, utan det bör för regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram (jfr prop. 2001/02:167 s. 99). En regel av detta slag bör vidare kräva att det är företaget som genom ställföreträdare eller ombud anmäler överträdelsen. Det är alltså inte fråga om den situation då en enskild befattningshavare vid ett företag eller någon annan anmäler överträdelsen (jfr artikel 70.2 b). Vidare bör i likhet med vad som gäller för nedsättning av konkurrensskadeavgiften krävas att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. En sådan rättelse bör, för att den ska tillmätas betydelse, ske kort efter det att institutet blivit uppmärksammat på överträdelsen. Bestämmelsen bör ta sikte på samtliga överträdelser i LBF och LVM som kan föranleda administrativa sanktioner.

Enligt regeringens mening bör en bestämmelse om att beakta ett instituts samarbetsvillighet endast tillämpas i lindrande riktning. Den bör

alltså inte åberopas i syfte att skärpa sanktionen gentemot finansiella institut som inte medverkar i Finansinspektionens utredning.

Hänvisningar till S11-5-3

11.6. Sanktioner mot holdingföretag

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om rapporteringskrav och krav på ledningen i ett holdingföretag ska i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet som bryter mot lagen, i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att om de skyldigheter som avses i artikel 65.1 är tillämpliga på institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska medlemsstaterna, vid överträdelser av tillsynsförordningen eller av nationella bestämmelser som genomför direktivet, se till att sanktioner även kan omfatta medlemmar i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell lagstiftning är ansvarig för överträdelsen, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

Finansiella holdingföretag står inte under tillsyn på individuell nivå. Det uppställs dock krav på att ledningen i sådana företag ska vara lämplig och holdingföretag kan även vara ålagda vissa rapporteringskrav och vara rapporteringsansvarig för en företagsgrupp.

Artikel 126 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 142 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, innebär att medlemsstaterna ska se till att sanktioner kan utdömas gentemot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av sådana bestämmelser som antagits för att genomföra direktivets bestämmelser i kapitel 3 om gruppbaserad tillsyn (artiklarna 111–127). Regleringen har i allt väsentligt genomförts i 12 kap. 2 och 3 §§ kapitaltäckningslagen. Finansinspektionen kan med stöd av dessa lagrum förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse om det utvisar sig att holdingföretaget inte uppfyller de krav som följer av lag. Ingripande kan också ske gentemot ledningen om den inte uppfyller kraven på lämplighet i enlighet med 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. I sammanhanget bör nämnas att LBF innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot finansiella holdingföretag som ingår i samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut (se 1 kap. 8 § LBF). Någon motsvarande möjlighet finns däremot inte enligt LVM.

För att säkerställa att sanktioner mot holdingföretag och dess ledning kan vidtas i enlighet med vad som följer av artiklarna 65.2 och 126, bör den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen med krav på ledningen i holdingföretag (9 kap. 13 §), samt de bestämmelser i lagen som anger rapporteringskrav för holdingföretag, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vid ett åsidosättande av dessa regler bör Finansinspektionen enligt samma lag även ha möjlighet att ingripa mot ansvarigt holdingföretag och ansvarig ledning. Ingripande och sanktioner bör då få vidtas i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen.

Lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat innehåller särskilda regler för institut som ingår i finansiella konglomerat. Om ett institut (kreditinstitut eller värdepappersbolag) som ingår i ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som följer enligt den lagen, har Finansinspektionen rätt att gentemot institutet använda sig av de sanktioner som finns i sektorslagstiftningen (se 7 kap. 1 § samma lag). Finansiella holdingbolag och blandade finansiella holdingbolag kan ingå i ett finansiellt konglomerat. Ändringarna i sektorslagstiftningen påverkar dock inte möjligheten att vidta sanktioner mot holdingbolag.

Hänvisningar till S11-6

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 9.10

12. System och skydd för visselblåsare

12.1. Inledning

När missförhållanden uppstår inom en organisation finns det vanligtvis ett intresse från ledningens sida att komma till rätta med problemen. Missförhållandena kan dock vara dolda på grund av att enskilda personer inom organisationen döljer förhållandena. Det kan också förekomma situationer då ledningen är medveten om att det förekommer oegentligheter men av olika skäl underlåter att agera, eller till och med aktivt mörklägger förhållandena. Personer som ”blåser i visselpipan”, s.k. visselblåsare (engelskans ”whistleblowers”) kan därför ha en viktig roll för att avslöja olika former av oegentligheter i både offentlig och privat sektor.

Syftet med särskilda rapporteringssystem, s.k. ”visselblåsarsystem” är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser. Ett bra skydd för visselblåsare innefattar således inte endast särskilda rapporteringssystem utan även ett skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhållanden inte drabbas av repressalier från arbetsgivarens sida.

Vissa länder har infört särskild lagstiftning om skydd och system för personer som blåser i visselpipan. Sverige har ännu inte infört någon särskild skyddslagstiftning för anställda som slår larm. Det finns dock ett antal bestämmelser inom olika områden som ger skydd för anställda som rapporterar om missförhållanden och oegentligheter, bl.a. genom arbetsrätten och kravet på saklig grund för uppsägning i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Även rättsgrundsatsen om god sed på arbetsmarknaden som upprätthålls genom Arbetsdomstolens praxis på området,

bl.a. om att omplacering under vissa förhållanden kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning (s.k. ”bastubadarprincipen”), ger visst skydd. Anställda i offentlig sektor har dessutom ett särskilt skydd om de använder sig av den grundlagsskyddade meddelarfriheten (se 3 kap. tryckfrihetsförordningen). Även enskildas rätt till yttrandefrihet enligt Europakonventionen kan under vissa förutsättningar ge skydd mot repressalier för anställda som slagit larm om missförhållanden.

Det har dock från flera håll lyfts fram behov av att ytterligare stärka skyddet för visselblåsare i Sverige. Regeringen gav i början av 2013 en särskild utredare i uppdrag att generellt utreda frågan om skyddet för arbetstagare som slår larm om olika former av missförhållanden (dir. 2013:16). Utredarens förslag ska så långt som möjligt vara generellt utformade och kunna tillämpas på hela arbetsmarknaden och uppdraget är, till skillnad mot tidigare utredningar, inte begränsat till frågan om ett utvidgat meddelarskydd. Uppdraget ska redovisas senast den 22 maj 2014.

Svensk rätt innehåller inte heller något uttryckligt krav på svenska företag att inrätta särskilda rapporteringskanaler för visselblåsare. Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 1993:17) om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet följer dock att en arbetsgivare ska ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om och åtgärda otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet. I arbetsmiljölagstiftningen finns dessutom en särskild ordning med skyddsombud som företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor.

Internationella handelskammaren (ICC) har utarbetat riktlinjer om skydd för visselblåsare (ICC Guidelines on whistleblowing) som uppmuntrar företag att inom sina egna organisationer inrätta interna visselblåsarsystem genom vilka deras anställda konfidentiellt kan anmäla misstänkta eller konstaterade oegentligheter på arbetsplatsen. Riktlinjerna utgör vägledning för företag som väljer att inrätta dylika system. Vissa företag i Sverige har också valt att införa särskilda kommunikationskanaler för anställda som vill slå larm om missförhållanden inom företaget.

12.1.1. Krav på speciella procedurer för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att behöriga myndigheter ska inrätta effektiva procedurer för att motta och följa upp anmälningar om oegentligheter bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer

för att uppmuntra anmälningar av potentiella eller faktiska överträdelser för att omhänderta anmälningar om överträdelser av de nationella bestämmelserna om införlivande av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen (artikel 71.1). I mekanismerna ska bl.a. ingå särskilda förfaranden för hur anmälningar tas emot och följs upp (71.2 a).

Finansinspektionen ansvarar för tillsynen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Uppgiften att utöva tillsyn över företagen utförs på flera olika vis, där en av inspektionens metoder består i att ta emot och följa upp tips från anmälare. På Finansinspektionens hemsida framgår att myndigheten gärna tar emot tips och anmälningar från privatpersoner, och enskilda informeras om hur den som vill lämna tips om oegentligheter ska gå till väga. En sådan anmälan kan därefter, om det bedöms föreligga skäl för det, läggas till grund för en inspektion eller andra former av undersökningar av företaget i fråga.

Regeringen delar utredningens bedömning att Finansinspektionen i praktiken uppfyller de krav på effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering och att motta rapporter beträffande överträdelser som följer av direktivets artikel 71.1 och 71.2 a. Direktivet förutsätter dock ett genomförande av bestämmelserna i svensk rätt. Med hänsyn till bestämmelsernas art anser regeringen att artikel 71.1 och 71.2 a bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Ett förfarande som anges i enlighet med artikel 71.2 a bör även innefatta en garanti för anklagade personers rätt till försvar och en rätt att ta del av de handlingar som läggs till grund för ett beslut mot personen i fråga. Ett sådant skydd uppnås genom Finansinspektionens skyldighet att handlägga ärenden i enlighet med förvaltningslagen (1986:223).

12.1.2. Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier

Regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet på att anställda som anmäler överträdelser av institutet inte ska drabbas av repressalier, diskriminering eller liknande från arbetsgivarens sida omfattas av gällande rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den. Finansförbundet anser att gällande rätt inte tillgodoser det repressalieskydd som ska gälla enligt artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet. Finansförbundet menar att det inte framgår av direktivet att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten, snarare tvärtom, vilket innebär att de olika rapporteringsvägarna ska ses som alternativa. Enligt nuvarande praxis kan en förfrågan direkt till myndighet betraktas som illojal mot arbetsgivare och följaktligen vara uppsägnings- eller till och med avskedsgrundande. Finansförbundet vill även påtala att utredningens bedömning att regeringen vid Sveriges tillträde till Europarådets civilrättsliga konvention om korruption gjort bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i konventionens artikel 9 inte kan tas för

intäkt i nu aktuella ärende, eftersom dessa ärenden skiljer sig åt i så stor utsträckning. Finansförbundet ifrågasätter vidare om 2 § lagen (1990:409) om företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som kapitaltäckningsdirektivet avser.

Skälen för regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i direktivet anger att anställda som anmäler överträdelser av institut inte ska drabbas av repressalier, diskriminering eller liknande från arbetsgivaren. Mot bakgrund av det bakomliggande syftet med artikel 71 gör regeringen bedömningen att med begreppet diskriminering avses missgynnande till följd av en anmälan, och att det inte handlar om diskriminering i den mer gängse betydelsen enligt 4 § diskrimineringslagen (2008:657).

Artikel 71.2 b har stora likheter med artikel 9 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption. Finansförbundet menar att man inte kan ta bedömningen ifråga om ratifikationen av Sveriges tillträde till den konventionen till intäkt för att bedömningen också fungerar för nu aktuellt genomförande. Artikel 9 i konventionen anger att en arbetstagare som har skälig anledning att misstänka korruption och som i god tro anmäler sina misstankar till ansvariga personer eller myndigheter, ska ha lämpligt skydd mot varje oberättigad påföljd till följd av anmälan. Den närmare innebörden av lämpligt skydd anges inte, utan varje part får i stället utifrån sin rättstradition bedöma hur en anställd ska skyddas från t.ex. en uppsägning eller omplacering I konventionens förklarande rapport anges att det främsta skälet till att anställda inte anmäler misstankar i många fall är rädsla för repressalier. Skyddet ska därför medföra att anställda uppmuntras att göra anmälningar, något som även fastslås i kapitaltäckningsdirektivet.

Vid Sveriges tillträde till konventionen gjorde regeringen bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i artikel 9 (se prop. 2003/04:70 s. 47 och 48). Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd (1982:80), som fastslår att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avsked endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som hänvisades till innebär att även omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt möjligheten att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot goda seder på arbetsmarknaden. Regeringen nämnde också innehållet i 2 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, samt meddelarskyddet för offentliganställda.

Regeringen finner inte skäl att frångå den bedömning som utredningen har gjort och anser mot bakgrund av de slutsatser som drogs vid Sveriges tillträde till konventionen att det inte heller i detta sammanhang bör krävas särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt för artikel 71.2 b.

Finansförbundet påpekar även att det av direktivet inte framgår att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten och att en hänvändelse direkt till myndighet utan att först ha sökt åstadkomma rättelse internt enligt nuvarande praxis skulle kunna betraktas som illojalt och vara grund för uppsägning- eller till och med avskedsgrundande.

Regeringen konstaterar i detta hänseende att artikel 71 fastslår vissa huvuddrag för det skydd som ska införas för att uppmuntra rapportering av överträdelser. Som Finansförbundet påpekar regleras inte i direktivet uttryckligen att företräde ska ges för intern rapportering. Det kan konstateras att direktivet är tyst på den punkten och att direktivet helt enkelt inte reglerar frågan om en anmälan kan göras direkt till en behörig myndighet eller först måste göras till arbetsgivaren. Detta innebär, enligt regeringens uppfattning, att den frågan måste avgöras med tillämpning av gällande regler och rättsprinciper på området för svenska förhållanden, t.ex. grundläggande avtalsrättsliga principer och innehållet i den arbetsrättsliga lojalitetsplikten och gränserna för arbetstagares kritikrätt enligt vad som följer av Arbetsdomstolens praxis (bl.a. AD 1982 nr 9 och 110, 1986 nr 95, 1988 nr 67, 1994 nr 79 samt 1997 nr 57).

Finansförbundet ifrågasätter även om 2 § lagen om skydd för företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som direktivet avser.

Enligt 2 § lagen om skydd för företagshemligheter anses det inte som ett obehörigt angrepp att någon, för offentliggörande eller inför en myndighet eller annat behörigt organ, avslöjar något som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse. Lämnandet av en uppgift om en företagshemlighet till tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna om visselblåsning utgör enligt regeringens mening inte något obehörigt angrepp på företagshemligheten (jfr 2 § första stycket lagen om skydd för företagshemligheter och bet. 1989/90: LU37 s. 35), oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett ”allvarligt missförhållande” eller inte. Enligt regeringens mening kan lagen om skydd för företagshemligheter därmed inte åberopas. Desamma gäller för uppgifter som lämnas till en tillsynsmyndighet på myndighetens begäran.

Under avsnitt 12.1.5 föreslås skydd för anmälarens identitet.

Hänvisningar till S12-1-2

12.1.3. Skydd för behandlingen av personuppgifter

Regeringens bedömning: Ett genomförande av bestämmelserna om skydd för personuppgifter i artikel 71.2 c i kapitaltäckningsdirektivet är tillgodosett genom gällande reglering i personuppgiftslagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Datainspektionen anför att om det, för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet, är nödvändigt att företag inom den finansiella sektorn behandlar uppgifter om lagöverträdelser i större omfattning än vad som är tillåtet enligt

Datainspektionens föreskrifter bör detta komma till uttryck genom särskilda bestämmelser i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Skälen för regeringens bedömning: Det är av stor vikt att system för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Artikel 71.2 c i

direktivet ålägger i enlighet härmed medlemsstaterna att säkerställa ett skydd för att personuppgifter behandlas i enlighet med vad som följer av direktiv 95/46/EU (dataskyddsdirektivet), både för de personer som rapporterar om överträdelser och sådana fysiska personer som är ansvariga för en överträdelse.

Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204). Lagen har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom en automatiserad behandling av personuppgifter (se 1 och 4 §§) och innehåller bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas. Med behandling av personuppgifter avses enligt 3 § varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtade, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring. Lagen är tillämplig för samtliga som är personuppgiftsansvariga, vilket innebär att den är tillämplig både på enskild och offentlig verksamhet (se 3 och 4 §§). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet behandlar personuppgifter i strid med vad som följer av bestämmelserna i lagen kan enligt 49 § dömas till böter eller fängelse. Datainspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över den personuppgiftsbehandling som sker och har för denna uppgift tilldelats de befogenheter som följer av 4347 §§personuppgiftslagen.

Vad avser Datainspektionens synpunkt framgår det av kapitaltäckningsdirektivet att all behandling av personuppgifter ska vara förenlig med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Detta förutsätter för svenska förhållanden att all behandling av personuppgifter inom ramen för ett särskilt rapporteringssystem för personer som slår larm, står i överenstämmelse med de krav som följer av personuppgiftslagen. Mot bakgrund av ovanstående finner regeringen att det inte krävs någon ändring i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet.

Regeringen noterar att en arbetsgrupp inom EU, arbetsgruppen för skydd av enskilda personer i samband med behandlingen av personuppgifter (”artikel 29-gruppen”), har lämnat riktlinjer om hur interna system för uppgiftslämnande bör inrättas för att stå i överrensstämmelse med dataskyddsdirektivet.

Avslutningsvis bör nämnas att Europeiska kommissionen presenterat ett förslag om att dataskyddsdirektivet ska ersättas av en ny allmän dataskyddsförordning, KOM (2012) 11 final 2012/0011 (COD).

12.1.4. Krav på instituten att inrätta särskilda system för anmälningar

Regeringens förslag: Institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta anmälningar om eventuella missförhållanden inom instituten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen har inget att invända mot att det införs en skyldighet för instituten att inrätta. visselblåsarsystem. Bankföreningen ifrågasätter dock om ett krav på system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller kraven i

Datainspektionens föreskrifter (DIFS 2010:1) om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m.. För att instituten ska kunna uppfylla kraven i såväl personuppgiftslagen (1998:204) som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste förhållandet mellan dessa regelverk klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska inrättas tydligt framgår. Det är inte tillräckligt att som vägledning ange att det kan finnas fördelar med att inrätta ett system som inte innebär någon form av automatiserad personuppgiftsbehandling samtidigt som detta system ska vara anpassat till institutets storlek. Bankföreningen anser även att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till såväl arbetsrättslig- och skatterättslig reglering som till kraven enligt personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. Sparbankernas Riksförbund anser att innebörden av begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras och påpekar i likhet med Svenska Bankföreningen att förhållandet mellan ett antal berörda regelverk behöver redas ut. Även Svenska Fondhandlareföreningen anser att begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska kräva att instituten har lämpliga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om överträdelser internt genom en särskild, oberoende och självständig kanal. Artikeln ställer inte några särskilda krav i fråga om vilken typ av ”procedur” som instituten ska tillhandahålla för anställda som vill rapportera om överträdelser mer än att dessa ska vara ändamålsenliga.

Det som avses kan t.ex. vara visselblåsarsystem. Sådana system kan bestå i en särskild e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om brottsmisstankar om enskilda personer samlas in och behandlas (se Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing”). Det föreligger emellertid inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad rapporteringskanal (jämför ICC ”Guidelines on Whistleblowing” som uttryckligen nämner att sådana system även kan innefatta muntliga kanaler). Artikel 71.3 nämner även uttryckligen att kravet får tillhandahållas genom sådana förfaranden som föreskrivs av arbetsmarknadens parter.

Om användningen av ett visselblåsarsystem innebär en sådan strukturerad behandling av personuppgifter som avses i personuppgiftslagen, måste systemet utformas i överensstämmelse med dataskyddsdirektivet och de bestämmelser som i nationell rätt genomförts med anledning av detta direktiv, för svensk del personuppgiftslagen. Om en anmälan däremot endast behandlas manuellt på exempelvis ett papper utan att uppgifterna i fråga struktureras i ett register, och inte heller är

avsedd att behandlas automatiserat i t.ex. en dator, är personuppgiftslagen inte tillämplig (jfr prop. 1997/98:44 s. 40).

Särskild uppmärksamhet bör riktas åt det faktum att uppgifter som lämnas av personer som slår larm om oegentligheter typiskt sett innefattar uppgifter om olika former av lagöverträdelser. Enligt 21 § personuppgiftslagen, som har sin grund i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet, är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. En uppgift om att någon har eller kan ha begått något visst brott utgör en uppgift om lagöverträdelse, oavsett om det finns någon dom eller motsvarande beslut i saken. Bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen är dock inte undantagslös, och med stöd av 9 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) har Datainspektionen meddelat föreskrifter om undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen. I förekommande fall är punkten f i dessa föreskrifter av intresse. Bestämmelsen anger att även andra än myndigheter med vissa begränsningar får behandla uppgifter om olika former av lagöverträdelser i särskilt inrättade rapporteringskanaler men endast under följande förutsättningar:

1. uppgifterna avser personer i nyckelpositioner eller ledande ställning inom det egna bolaget eller koncernen och,

2. det är sakligt motiverat att behandla uppgifterna i särskilt inrättade rapporteringskanaler för att utreda om personen ifråga varit delaktig i allvarliga oegentligheter som rör bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor, brottslighet inom bank- och finansväsen eller andra allvarliga oegentligheter som rör organisationens vitala intressen eller enskildas liv och hälsa.

Enligt Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing” innebär begreppet sakligt motiverat att systemet bara får användas när det är sakligt motiverat att inte använda bolagets interna informations- och rapporeringskanaler, t.ex. om den anmälde ingår i ledningen och de misstänkta oegentligheterna av det skälet annars riskerar att inte tas om hand på vederbörligt sätt. Det innebär också att systemet ska utgöra ett komplement till normal internförvaltning och måste vara frivilligt att använda.

Om inget av undantagen från kravet i 21 § personuppgiftslagen är tillämpligt, kan Datainspektionen pröva om det föreligger tillräckliga skäl för att i ett enskilt fall besluta om undantag från förbudet i den paragrafen.

Personuppgiftslagen innehåller i det sammanhanget vissa grundläggande krav som alltid måste uppfyllas vid behandlingen av personuppgifter (se 9 §). Datainspektionen har i ovan nämnda vägledning uttalat att för användningen av visselblåsarsystem måste följande krav vara uppfyllda:

  • Behandlingen får inte vara i strid med svensk arbetsrättslig lagstiftning eller gällande kollektivavtal.
  • Behandlingen måste vara i enlighet med god sed på svensk arbetsmarknad.
  • Systemet måste inrättas på ett sådant sätt att det inte finns risk för att fler personuppgifter än vad som är nödvändigt eller relevant med hänsyn

till ändamålet behandlas, eller att känsliga personuppgifter behandlas i strid med personuppgiftslagen.

  • Uppgifter som samlas in och bevaras måste vara riktiga, adekvata och relevanta. Det innebär att bolaget skyndsamt kan behöva göra en första granskning och bedömning av de inkomna uppgifterna.
  • Uppgifter får inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. En anmälan som befinns vara ogrundad bör tas bort omedelbart. Om en anmälan leder till utredning bör uppgifterna tas bort när utredningen är avslutad eller, om utredningen leder till åtgärder mot den registrerade, när uppgifterna inte längre behövs för detta ändamål.

Ovanstående krav kan jämföras med Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över kommissionens förslag till direktivet (2012/C 175/01). I yttrandet anges att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka personer som kan pekas ut, vilka överträdelser som kan rapporteras och att det ska införas begränsningar om hur länge uppgifterna bevaras. I det yttrande som avgetts av den s.k. artikel 29gruppen anges att de personuppgifter som behandlas av ett system ska raderas snabbt och normalt inom två månader efter det att de påståenden som framförs i anmälan har undersökts. Om uppgiften bedöms vara grundlös, ska den raderas omedelbart.

I fråga om enskildas rätt att få information om registrerade uppgifter bör noteras att om uppgifter om en person samlas in från någon annan källa än den registrerade, ska den registrerade få information från den personuppgiftsansvarige i enlighet med bestämmelserna i 24 och 25 §§personuppgiftslagen. Av 26 § samma lag följer även en rätt för den som begär det att få information om det finns uppgifter registrerade om honom eller henne inklusive information om varifrån uppgifterna har hämtats. Enligt 27 § gäller bestämmelserna i 24–26 §§ emellertid inte om det i en lag eller någon annan författning eller i ett beslut som har meddelats med stöd av en författning är särskilt föreskrivet att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade (se prop. 1997/98:44 s. 80) Informationsskyldigheten kan i vissa fall innebära att en registrerad har rätt att ta del av uppgifter om sig själv i handlingar som inte är allmänna och således inte omfattas av offentlighetsprincipen (se a. prop. s. 84). Regler om sekretess och tystnadsplikt går således före informationsskyldigheten. Rätten att underlåta att ge ut information till den registrerade med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller även för en personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet.

Det finns således både praxis och vägledning i fråga om vilka krav som gäller för att det ska vara tillåtet för företag att behandla personuppgifter inom ramen för ett rapporteringssystem. Som framgått innebär regleringen begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas inom ramen för system för visselblåsare. Frågan bör därför ställas om regleringen är förenlig med vad som följer av artikel 71.1 i direktivet. Denna bestämmelse ställer nämligen krav på medlemsstaterna att införa system för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av de regler som följer av tillsynsförordningen och nationella bestämmelser som antagits för att genomföra direktivet, utan

att begränsa rapporteringen till att avse en begränsad personkrets eller för att utreda om det är fråga om sådana allvarliga oegentligheter som omnämns i Datainspektionens föreskrifter. Artikel 71 skulle således kunna uppfattas som att den ställer krav på att avse fler överträdelser än vad som är tillåtet enligt Datainspektionens föreskrifter.

Svenska Bankföreningen ifrågasätter om ett system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller Datainspektionens föreskrifter om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m.

Datainspektionens föreskrifter har utformats mot bakgrund av det skydd för personuppgifter som följer av dataskyddsdirektivet och i enlighet med vad som rekommenderats av artikel 29-gruppen. Behandlingen av personuppgifter inom ramen för de system som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet ska också utformas i enlighet med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Enligt regeringens mening bör därför Datainspektionens föreskrifter vara förenliga med de krav som följer av artikel 71. Av Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över artikel 71 ställs också krav på att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka anmälningar som omhändertas inom ramen för dylika system. Artikel 71 utgör dessutom endast en rambestämmelse. Det är tveksamt om den ska anses innefatta krav på inrättande av system som utan urskillning omhändertar samtliga potentiella överträdelser av regelverket.

Artikel 71 kan å andra sidan inte ses som ett hinder för att ta emot anmälningar som innehåller andra typer av överträdelser än sådana som avses i Datainspektionens föreskrifter. Ett mottagande och omhändertagande av anmälningar som inte omfattas av Datainspektionens föreskrifter, får emellertid inte omhändertas på ett sätt som innebär behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige måste därför skyndsamt göra en första granskning av inkomna uppgifter med syfte att omedelbart ta bort sådana anmälningarna som inte får behandlas inom ramen för det särskilda rapporteringssystemet. Givetvis är det på förhand svårt att avgöra om uppgifter som framkommer inom ramen för ett rapporteringssystem i slutändan verkligen kommer leda till en utredning om allvarliga oegentligheter eller brott. Det viktiga är dock att den personuppgiftsansvarige inte får ha för avsikt att utreda annat än sådana överträdelser som upptas i Datainspektionens föreskrifter, dvs. allvarliga oegentligheter m.m.

Val av rapporteringssystem och metoder för att omhänderta inkomna anmälningar inverkar således på vilken typ av anmälningar som får omhändertas inom ramen för ett särskilt inrättat system.

När det gäller själva utformningen av system för visselblåsare kan viss ledning sökas i ICC:s riktlinjer (ICC Guidelines on whistleblowing). Riktlinjerna förordar att det ska vara upp till varje enskilt företag att besluta vilken typ av kommunikationskanal (muntlig, skriftlig, telefonbaserad eller datorbaserad) som den vill använda sig av. Vidare bör systemen anpassas efter företagets storlek och resurser och ha som målsättning att kunna ta emot och besvara alla rimliga förfrågningar om råd och vägledning rörande affärsetiska frågor och andra etiska

bekymmer som lyfts fram av både anställda och externa aktörer, och i ett så tidigt skede som möjligt ta emot och hantera rapporter från anställda och externa aktörer om någon som helst faktiskt eller misstänkt förekomst av ett brott av tillämpliga lagar etc. som allvarligt kan skada företaget eller koncernen. Riktlinjerna innehåller också anvisningar om vem som bör ansvara för förvaltningen av systemen, varvid förordas att ansvaret bör åläggas personal med odiskutabelt anseende och betydande arbetslivserfarenhet, där en del av arrangemanget får bestå av externa företag som specialiserat sig på mottagande av anmälningar från visselblåsare. Riktlinjerna ställer krav på företagen att behandla uppgifter om identiteten på den som slår larm och den som anmälaren avser konfidentiellt. Rapporter ska under strikta sekretessgarantier följas upp av lämpliga personer eller enheter inom företaget, och resultatet av undersökningen bör så snart det är lämpligt kommuniceras med den som gjort anmälan. Även den eller de personer vars beteende det rapporterats om ska informeras om huvuddragen i det pågående förfarandet och beredas tillfälle att försvara sig. En rapport ska dock lämnas utan avseende om den inte lämnats i god tro.

ICC:s riktlinjer och Datainspektionens föreskrifter skiljer sig åt på vissa punkter. ICC:s riktlinjer förordar att företagen själva ska besluta om rapporteringen inom systemet ska vara obligatorisk eller inte, medan Datainspektionen kräver att användningen av systemen måste vara frivillig. Riktlinjerna förordar inte heller en användning som begränsar sig till en viss typ av missförhållanden och viss typ av brottslighet, även om ICC:s riktlinjer upptar oegentligheter som ”allvarligt” kan skada företaget eller koncernen.

Sparbankernas Riksförbund och Svenska Fondhandlareföreningen efterfrågar ett förtydligande av begreppet finansiella regelverk i utredningens förslag. Regeringen instämmer i remissinstansernas bedömning att begreppet finansiella regelverk är otydligt och därför bör undvikas. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Regeringen väljer därför att beskriva det regelområde som överträdelserna kan vara hänförliga till på ett bredare sätt så att det omfattar överträdelser av bestämmelser som gäller för institutets verksamhet. Besvärliga gränsdragningsproblem kan därigenom undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.

Enligt regeringens mening bör artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet genomföras genom att det i institutens rörelselagstiftning införs ett krav på instituten att tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten som begåtts av institutet.

Svenska Bankföreningen anför att förhållandet mellan kraven i såväl personuppgiftslagen som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska

inrättas tydligt framgår. Såsom framgår ovan ställer direktivet inte upp några krav i fråga om vilken typ av rapporteringssystem som instituten ska inrätta. Systemen ska dock vara särskilda, fristående och autonoma. Enligt regeringens mening är det därför upp till varje institut att själva avgöra vilken typ av rapporteringskanal som de vill inrätta och som är ändamålsenliga för just deras verksamhet. Instituten har dock att förhålla sig till bestämmelserna i personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. I enlighet med de riktlinjer som utarbetats av ICC bör även det system som väljs vara anpassat efter företagets storlek och resurser. För institut med omfattande verksamhet ska således ställas större krav, jämfört med institut med mindre omfattande verksamhet (jfr 6 kap. 4 a § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 6 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).

Oavsett vilket rapporteringsförfarande som används ska undersökningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera systemet och följa upp gjorda anmälningar. Om det ”system” som används innebär en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen, måste systemen uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av den lagen och Datainspektionens föreskrifter på området. Anställda bör, för att minska risken för ett felaktigt användande av valda system, erhålla information om för vilka syften som inrättade system är avsedda att användas för. Tillsynen över att instituten efterlever dessa krav ankommer dock inte på Finansinspektionen utan på Datainspektionen.

Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till både arbetsrättslig- och skatterättslig reglering. Inom ramen för detta lagstiftningsärende görs inga bedömningar vad gäller skatterättslig reglering. I fråga om arbetsrättsliga överväganden hänvisas till avsnitt 12.1.2.

Hänvisningar till S12-1-4

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6

12.1.5. Skydd för anmälarens identitet

Regeringens förslag: En bestämmelse ska tas in i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

Tystnadsplikten som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska ha företräde framför meddelarfriheten.

Sekretessen ska gälla i högst femtio år. Nuvarande bestämmelser om sekretess i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska utvidgas till att omfatta uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Fondhandlareföreningen tillstyrker att ett relevant skydd införs för anmälare.

Fondhandlareföreningen ställer sig dock frågande till bedömningen om absolut sekretess och undantag från meddelarfriheten. Detta synes bygga på en tolkning av kravet på att medlemsstaterna ska ”säkerställa” att uppgifterna inte röjs. Fondhandlareföreningen anser vidare att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och exempelvis reglerna om tystnadsplikt i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas närmare.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet och överträdelser av tillsynsförordningen som avses (artikel 71.1). Ett sådant skydd behöver inte erbjudas om det med stöd av nationell rätt krävs att identitetsuppgifterna röjs för att kunna utreda överträdelsen vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process. Enligt artikel 71.3 ska de interna rapporteringssystemen ha samma identitetsskydd som gäller om anmälan ges in till en myndighet.

Ett skydd för anmälarens identitet kan uppnås på två sätt: antingen genom att föreskriva att den som anmäler ska uppge sitt namn men därefter erbjuda ett skydd för att anmälarens identitet inte röjs (sekretesskydd), eller genom att ställa krav på anonyma anmälningar. Den s.k. ”artikel 29-gruppen” har i sin rapport belyst bl.a. frågan om anonyma rapportörer i förhållande till direktivets krav om en korrekt behandling av personuppgifter. Arbetsgruppen anser att visselblåsarsystem som huvudregel ska behandla endast rapporter där anmälarnas namn framgår. Skyddet för enskilda bör i stället tillgodoses genom garantier om att identiteten kommer behandlas konfidentiellt och inte lämnas ut till tredje part. Gruppen framhåller att det i och för sig inte bör föreligga något förbud mot anonyma rapporter, men system bör inte marknadsföras såsom att detta är tillåtet samt att den som vill lämna sin anmälan anonymt bör göras medveten om att dess identitet kan komma att röjas i ett senare skede av förfarandet. Artikel 29-gruppens slutsatser talar för att skydd för identitetsuppgifter bör genomföras genom bestämmelser om sekretess.

Regeringen ser inte skäl att göra någon annan bedömning än vad som framkommit i ”artikel 29-gruppens” rapport och anser att artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras genom att det införs nya bestämmelser om sekretess i befintlig lagstiftning.

Skydd för identiteten hos Finansinspektionen

En anmälan som en enskild lämnar in till Finansinspektionen blir en allmän handling hos myndigheten. Uppgifterna i en sådan handling kan beläggas med sekretess i den omfattning som anges i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Nuvarande bestämmelser om sekretess för uppgifter som i inspektionens tillsynsverksamhet erbjuder

inte något skydd för en anmälares identitet utom i de fall som den som gör anmälan trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med institutet i fråga (se 30 kap. 4 § 2 OSL) eller om uppgifterna lämnas i samband med en viss typ av ärende för vilket det finns särskilda bestämmelser om sekretess (se 30 kap. 5 och 6 §§ OSL).

Frågan om sekretess ska gälla eller inte och sekretessens räckvidd och styrka är alltid en avvägning mellan olika intressen och lagstiftning bör inte införas som onödigt avlägsnar sig från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Som en genomgående princip i svensk rätt gäller därför att sekretess bör gälla endast i den omfattning som är nödvändigt för att skydda det intresse som ligger till grund för bestämmelsen.

I förevarande fall ställer direktivet tydliga krav om att en anmälares identitet ska vara föremål för sekretess. Sekretessens räckvidd är begränsad till den myndighet som tar emot anmälan (Finansinspektionen). Enligt regeringens mening bör därför sekretess införas till skydd för sådana uppgifter som framkommer i en anmälan till Finansinspektionen om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Sekretessen bör alltså kunna omfatta även andra uppgifter än anmälarens namn, under förutsättning att uppgifterna kan avslöja vem anmälaren är.

När det övervägs att införa en ny sekretessbestämmelse i OSL ska det alltid göras en avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset (prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f.). När skälen för att införa en sekretessbestämmelse anses väga tyngre än insynsintresset kommer avvägningen mellan skyddsintresset och allmänhetens intresse av insyn normalt till uttryck genom att sekretessbestämmelsen förses med ett skaderekvisit. Vid raka skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offentliga och att sekretess bara gäller om det kan antas att viss skada uppstår om uppgifterna lämnas ut. Vid det omvända skaderekvisitet är utgångspunkten den omvända, dvs. att uppgifterna omfattas av sekretess, men får lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppstår. Sekretessen enligt en viss bestämmelse kan även vara absolut, vilket innebär att de uppgifter som är föremål för sekretess ska hemlighållas utan någon skadeprövning om uppgifterna begärs ut. Genom att använda sig av olika skaderekvisit säkerställs att uppgifter inte beläggs med mer sekretess än vad som är oundgängligt nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen.

Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter om direktivet ska tolkas på så sätt att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna inte röjs.

Artikel 71. 2 d föreskriver tydliga regler som “under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om överträdelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden”. Enligt Europeiska Datatillsynsmannen bör sekretess för uppgiftslämnaren garanteras i alla faser av förfarandet så länge som detta inte strider mot nationella regler för rättsliga förfaranden. ”Artikel 29gruppen” har anfört att den som anklagas i en rapport på inga villkor ska kunna få information om anmälarens identitet, såvida det inte är fråga om att anmälaren uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter. Avsikten bör därför

vara att för uppgifterna i fråga ska sekretess gälla utan hänsyn till om en enskild faktiskt kan anses lida skada eller men om uppgiften lämnas ut.

Syftet med att införa ett visselblåsarsystem är att eventuella oegentligheter som påvisas inom instituten ska komma fram. För att uppnå ett effektivt och ändamålsenligt system är det därför angeläget att säkerställa att anmälarens identitet inte röjs. Enligt regeringens mening är det därför inte tillräckligt att tillförsäkra uppgifterna sekretess beroende på utfallet av en s.k. skadeprövning, där hänsyn tas till om ett utlämnande av uppgifterna kommer leda till att någon enskild lider skada eller men. För att kunna garantera anmälarens konfidentialitet bör därför absolut sekretess införas. Det innebär att uppgifterna i fråga inte får lämnas ut ens för det fall att det står klart att anmälaren inte kommer lida men om uppgifterna röjs. Om anmälan utreds vidare och leder till ett ärende hos Finansinspektionen eller en annan myndighet eller domstol, kan dock sekretesskyddet ge vika till följd av den rätt till insyn i ett mål eller ärende som tillkommer en part enligt processrättsliga regler. Enligt 10 kap. 3 § OSL kan en enskild, som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, förvägras att ta del av en handling eller annat material i målet eller ärendet endast om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Det blir i sådana fall fråga om att röja en anmälares identitet för att i enlighet med nationella bestämmelser kunna utreda en överträdelse vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process, vilket medför att bestämmelsen är förenlig med artikel 71.

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär både ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligt eller genom utlämnande av allmän handling eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretess innebär således både handlingssekretess och tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen har som regel företräde framför tystnadsplikten. Det kan således vara tillåtet att muntligen lämna en uppgift till media eller själv publicera uppgiften trots att uppgiften är belagd med sekretess, trots att det alltjämt föreligger förbud mot att lämna ut den handling där den sekretessbelagda uppgiften framgår. Bestämmelser om tystnadsplikt kan dock genom föreskrifter i OSL ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.

Meddelarfriheten har sin grund i att de vanliga sekretessbestämmelserna ger uttryck för ganska allmänna avvägningar mellan insyns- och sekretessintressena på de berörda områdena (prop. 1979/80:2 Del A s. 104). Det finns således större anledning att överväga undantag från meddelarfriheten i fråga om sekretessregler utan skaderekvisit och sådana som gäller med ett omvänt skaderekvisit än i andra fall (a. prop. s. 111).

Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat att som grundprincip bör stor återhållsamhet iakttas vid prövning av om undantag från meddelarfriheten ska göras i ett särskilt fall (se konstitutionsutskottets yttrande 2012/13:KU3y s. 5). Syftet med visselblåsarsystem är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om

allvarliga händelser begångna inom institutet. För att uppnå detta syfte är det nödvändigt att garantera konfidentialiteten för anmälaren. Enligt regeringens mening krävs det därför att tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten.

Svenska Fondhandlareföreningen anser att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och reglerna om tystnadsplikt i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas. Enligt 7 § i den lagen kan den som uppsåtligen röjer information som han eller hon inser eller borde inse är insiderinformation dömas för obehörigt röjande av insiderinformation utom i de fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åliggande. Enligt regeringens mening bör lämnandet av uppgifter som kan antas vara insiderinformation inom ramen för system för visselblåsning inte utgöra ett obehörigt röjande av insiderinformation.

Sekretesstid och sekretessbestämmelsens placering

De flesta bestämmelser om sekretess brukar begränsas i tiden. I arbetsrelaterade förhållanden brukar sekretessen gälla i högst femtio år (se t.ex. 28 kap. 11, 13 och 14 §§ OSL). Den nya bestämmelsen om sekretess bör gälla lika länge, dvs. högst femtio år.

Grunden för det utvidgade sekretesskyddet är att erbjuda ett skydd för enskilda så att de uppmuntras att lämna tips om överträdelser av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser (se skäl 61 i kapitaltäckningsdirektivet).

Bestämmelsen bör hänföras till 30 kap. OSL om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m.

Skydd för enskildas personuppgifter hos instituten

Regleringen i OSL om begränsningar av enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar är inte direkt tillämpliga inom den privata sektorn. Sektorslagstiftningen innehåller i stället särskilda regler om sekretess och tystnadsplikt, som riktar sig mot instituten. I 1 kap.10 och 11 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF finns bestämmelser om den s.k. ”banksekretessen”. Banksekretessen gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitut och innebär att sådana uppgifter inte får bli föremål för ett obehörigt röjande. Som obehörigt röjande avses inte att uppgifterna lämnas med stöd av lag eller om ett uppgiftslämnande krävs för att institutet ska kunna fullgöra kundens uppdrag eller om kunden lämnat samtycke till att institutet lämnar ut uppgifter om honom eller henne. Intern information inom banken som påkallas av bankens lojala intressen anses inte heller vara obehörigt röjande (se prop. 2002/03:139 s. 478 f). Sådan information får då lämnas endast till den eller de avdelningar eller till den personkrets där de behövs för verksamheten. Uppgifter om bankkunder får inte bli föremål för någon allmän information inom banken (se prop. 2002/03:139 s. 479).

Skyddet ger även vika om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare (se 1 kap.

11 § LBF). Överträdelse av bestämmelser om tystnadsplikt är som huvudregel straffbara enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I 1 kap. 10 § tredje stycket LBF anges dock att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte ska följa för den som bryter mot banksekretessen. För anställda hos värdepappersbolagen finns en liknande reglering om tystnadsplikt i 1 kap.11 och 12 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna är utformade med bestämmelsen om banksekretess som förebild.

För att säkerställa ett skydd för en anmälares identitet i enlighet med vad som avses i direktivet bör enligt regeringens mening bestämmelserna om sekretess för kreditinstitut och värdepappersbolag utvidgas till att omfatta uppgifter om enskildas personliga förhållanden som lämnas inom ramen för institutens särskilda rapporteringssystem och som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse om sekretess, bör sekretesskyddet endast omfatta skydd för obehörigt röjande. Enligt regeringens mening bör ledning för hur det s.k. obehörighetsrekvisitet ska tillämpas kunna sökas utifrån det nuvarande obehörighetsrekvisitet.

I linje med vad som gäller för nuvarande bestämmelse om banksekretess, bör sekretesskyddet inte straffbeläggas.

En utvidgning av banksekretessen medför att institut inte heller med stöd av personuppgiftslagen behöver avslöja anmälarens identitet för den som anmälan avser (jfr ovan).

Hänvisningar till S12-1-5

13. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om kapitalbuffertar, lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar samt de följdändringar som syftar till att i svensk rätt genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen ska träda i kraft den 2 augusti 2014.

Kapitalbufferten för systemviktiga institut ska börja tillämpas den 1 januari 2016.

Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska införas gradvis under en övergångsperiod.

Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och

offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.

Det har inte varit möjligt att genomföra direktivet inom föreskriven tidsfrist. Det är därför angeläget att det genomförs så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 2 augusti 2014.

Enligt artikel 162.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska reglerna om kapitalbuffertar börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2016.

Artikel 160.6 ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten. Enligt regeringens mening bör denna möjlighet utnyttjas (se övervägandena i avsnitt 7). Detta innebär att reglerna avseende dessa buffertar kommer att börja tillämpas den 2 augusti 2014.

Enligt artikel 162.5 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut börja tillämpas först den 1 januari 2016.

Enligt artikel 162.5 ska bufferten för globalt systemviktiga institut införas under en övergångsperiod. Det innebär att 25 procent av G-SII påslaget ska tillämpas under 2016, 50 procent under 2017, 75 procent under 2018, för att fullt ut gälla fr.o.m. 2019.

Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet bör tillämpas från och med det datum som regeringen bestämmer. Se överväganden i avsnitt 9.5 och 10.3.

Hänvisningar till S13

  • Prop. 2013/14:228: Avsnitt 10.3, 9.5

14. Förslagets konsekvenser

14.1. Allmänt

De nya EU-rättsakterna, tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet, medför att kreditinstitut och värdepappersföretag måste hålla större kapitalreserver av bättre kvalitet jämfört med tidigare kapitaltäckningsregler. Därutöver ställs det både nya och striktare krav på institutens bolagsstyrning och riskhantering. Av de nya reglerna följer också att administrativa sanktioner kan dömas ut mot såväl institut som fysiska personer.

Målet med de nya rättsakterna är att bygga upp en bättre beredskap hos finansiella institut att hantera olika finansiella störningar och minska sannolikheten för framtida finansiella kriser.

Reglerna i tillsynsförordningen blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna fr.o.m. den 1 januari 2014. För medlemsstaterna gäller att de ska ha antagit och offentliggjort de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet, vid det datum som EUförordningen ska börja tillämpas. Det finns därför ett behov av att komplettera EU-förordningen med nationell lagstiftning.

I fråga om kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december ha genomfört direktivet i nationell rätt och bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.

Regelrådet har avstyrkt genomförandet av de föreslagna åtgärderna eftersom de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna.

Regeringen konstaterar att en medlemsstat är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i nationell rätt. Om medlemsstaterna inte vidtar åtgärder på nationell nivå kan kommissionen inleda ett förfarande om fördragsbrott, vilket i sin tur kan medföra att böter utdöms.

De nya kapitaltäckningsreglerna ska införas gradvis under 2014 till 2019. Avsikten med en gradvis tillämpning är att ge instituten tid att anpassa sig till de nya högre kapitalkraven och samtidigt upprätthålla kreditgivningen till den reala ekonomin. Direktivet öppnar dock upp för viss nationell flexibilitet i detta avseende. Medlemsstaterna kan t.ex. välja att införa buffertkraven tidigare än vad direktivet föreskriver. Vissa instrument, som systemriskbufferten och bufferten för övriga systemviktiga institut, är dessutom frivilliga att införa. Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att undanta vissa institut från buffertkraven, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten.

Med hänsyn till den svenska banksektorns omfattande storlek i förhållande till BNP, dess beroende av utländsk marknadsfinansiering och den dominerande ställningen som fyra banker innehar, är det regeringens uppfattning att Sverige bör utnyttja möjligheten att tillämpa kapitalkraven i förtid. Det är även i linje med den överenskommelse som Finansdepartementet, Riksbanken och Finansinspektionen slöt 2011 (novemberöverenskommelsen) då det beslutades att svenska banker ska ha ett kärnprimärkapital motsvarande 10 procent 2012 och 12 procent 2015. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är motiverat att utreda alternativa möjligheter, såsom Regelrådet efterlyser i sitt yttrande.

I tabell 1 nedan följer en översikt av hur många institut som står under Finansinspektionens tillsyn och som kommer att påverkas av kapitaltäckningsdirektivet. Därtill påverkas även ca 60 finansiella företagsgrupper.

Banker

89

Kreditmarknadsföretag 45 Värdepappersbolag 125 Fondbolag 74 (32 med diskretionär förvaltning) AIF-förvaltare 1 Betalinstitut 25 Institut för e-pengar 3

14.2. Samhällsekonomiska konsekvenser

Finansiella kriser är dyra

Den globala finanskrisen orsakade omfattande förluster för samhällsekonomin med stora ekonomiska förluster och ökad press på de offentliga finanserna som följd. Enligt IMF:s beräkningar uppgick kostnaderna av krisen för de europeiska bankerna under åren 2007–2010 till nästan 1 000 miljarder euro eller åtta procent av EU:s BNP. Eurostat har också beräknat att den ekonomiska nedgång som följde av finanskrisen medförde ett produktionsbortfall i EU på sex procent under 2009. Utöver det produktionsbortfall som inträffar i samband med finansiella kriser kan dessa även leda till långsiktiga effekter genom att BNP för en överskådlig framtid ligger på en lägre nivå än om krisen inte hade inträffat.

Finanskrisen medförde också omfattande statsfinansiella kostnader. Mellan oktober 2008 och oktober 2010 vidtogs stödåtgärder motsvarande 4 600 miljarder euro eller 39 procent av EU:s BNP och av dessa realiserades mer än 2 000 miljarder euro under 2008 och 2009 enligt EUkommissionen. De offentliga finanserna har också pressats av minskade skatteintäkter till följd av den ekonomiska nedgången.

Buffertar ska innehålla mer kapital av bättre kvalitet

De positiva samhällsekonomiska effekterna av att bankerna håller mer kapital av högre kvalitet uppstår på grund av flera olika faktorer. För det första bidrar ökade kapitalkrav till att minska sannolikheten för att samhället ska drabbas av bankkriser. Det beror på att kapitalet utgör en buffert som gör det möjligt att fortsätta verksamheten även vid stora förluster under ett enskilt år. Skulle bankerna ändå få så stora problem att verksamheten måste upphöra, fungerar kapitalet som en buffert som kan täcka förlusterna och förhindra att andra intressenter drabbas. Det bidrar i sin tur till att en mer ordnad hantering av situationen och sannolikt ett minskat behov av eventuella statliga stödåtgärder.

För det andra bidrar högre kapitalkrav till att riskerna i banksektorn minskar, vilket i sin tur bör leda till att aktieägarnas avkastningskrav minskar. Det handlar alltså om att bankernas beteende påverkas och att risktagandet minskar, vilket i sin tur minskar sannolikheten för en bankkris.

För det tredje bidrar högre kapitalnivåer till att minska risken för allvarliga störningar i kreditutbudet då konjunkturen viker, och därmed också till att mildra konjunktursvängningar. En stabil kreditförsörjning är särskilt viktig för små och medelstora företag (SMF) som tenderar att vara de som först drabbas av ett åtstramat kreditutbud. Det har dock diskuterats risker med skärpta kapitaltäckningsregler med avseende på dess påverkan på utlåning till, och finansieringsvillkor för, SMF.7Regeringen anser att detta är ett viktigt område att bevaka och har därför i budgetpropositionen för 2014 gett Finansinspektionen i uppdrag att

7 OECD (2013) Financing SMEs and Entrepreneurs 2013: An OECD Scoreboard.

följa hur dessa regler eventuellt påverkar finansieringssituationen för SMF.

De negativa samhällsekonomiska effekterna av högre kapitalnivåer uppstår genom att bankernas totala kapitalkostnad ökar, eftersom eget kapital är en dyrare finansieringskälla än lånat kapital. Om bankerna väljer att kompensera sig för den ökade kostnaden genom att höja sina utlåningsräntor, och om utlåningsvolymerna därmed blir lägre, blir konsekvensen att BNP-nivån blir lägre.

Det bör poängteras att finansiella kriser i ett land i allmänhet uppkommer med långa mellanrum (även om kostnaden blir stor när de inträffar), vilket innebär att ekonomin måste kunna hantera de sammanlagda kortfristiga kostnaderna av höjda kapitalkrav. Därför är det viktigt att kvantifiera dessa kortsiktiga effekter i termer av lägre BNP och de negativa effekter som det medför för de offentliga finanserna.

Effekter på BNP av höjda kapitalnivåer

Resultaten av flertalet studier indikerar att en ökning av kapitalnivån med en procentenhet leder till att BNP-nivån minskar med 0,1–0,3 procent. Effekten tycks delvis bero på var i konjunkturen/kreditcykeln ekonomin befinner sig och hur förhållandena på de finansiella marknaderna ser ut när kapitalnivåerna höjs. Finansdepartementets effektberäkningar tyder på att BNP-nivån minskar med runt 0,3 procent när kapitalnivån ökar med en procentenhet.

En minskning av BNP minskar den offentliga sektorns inkomster och transfereringar. En BNP-försvagning med 0,1-0,3 procent skulle således innebära att de offentliga finanserna försvagas med i storleksordningen 0,9-2,7 miljarder kronor. Dessa offentligfinansiella konsekvenser förutsätter dock att den offentliga sektorn inte anpassar sin konsumtion och investeringar till den lägre BNP-nivån.

Påverkan på de offentliga finanserna beror till stor del också på bankernas möjligheter att övervältra de utökade kapitalbaskostnaderna på sina utlåningsräntor på kort respektive lång sikt. Utan ett antagande om övervältring och andra beteendeförändringar uppstår inga bruttokostnader för de offentliga finanserna. Nettoeffekten av åtgärden blir 0,5-1,4 miljarder kronor det första året, eftersom det antas full övervältring av kostnaden på de rörliga lånen. Den varaktiga effekten av åtgärder, när hänsyn även tagits till övervältring över längre period, blir ca 1-3 miljarder kronor. Nettoeffekten visar hur det finansiella sparandet påverkas ett visst år, medan den varaktiga effekten är den bestående effekten utan koppling till de offentliga finanserna ett visst år. Osäkerheten i denna typ av beräkningar är dock stor.

Lämpliga kapitalnivåer för samhällsekonomin

Ett antal utredningar har uppskattat storleken på långsiktigt lämpliga kapitalnivåer i ett banksystem genom att jämföra storleken på de positiva och negativa samhällsekonomiska effekterna vid olika kapitalnivåer på det egna kapitalet. I det fall där de positiva effekterna är större än de negativa effekterna följer en långsiktigt högre nivå på BNP. Sammanfattningsvis indikerar dessa utredningar att nivåer på det egna kapitalet på 10–20 procent av de riskvägda tillgångarna leder till de

långsiktigt mest fördelaktiga samhällsekonomiska utfallen.8 Riksbanken har med samma angreppssätt uppskattat lämpliga nivåer för det svenska banksystemet och konstaterar att dessa torde ligga inom intervallet 10 till 17 procent.9

Tabell 2 nedan sammanfattar resultaten av några studier som uppskattar den lämpliga kapitalnivå då BNP-nivån på lång sikt blir som högst.

Procent

Uppskattad kapitalnivå

Bank of England (2010)1

10–15

EEAG (2011)2

≥ 13

BCBS (2010)3

13–15

Miles et al. (2011)

16–20

Riksbank (2011)

10–17

1 Bank of England (2010),”The long term economic impact of higher capital levels”, i Bank of England (2010) Financial Stability Report, nr 27, juni. 2 EEAG (2011),”The EEAG Report on the European Economy, i Taxation and Regulation of the Financial Sector, CESifo, Munich 2011, 147-169. 3 Basel Committee on Banking Supervision (BCBS) (2010a) “An assessment of the long term economic impact of the new regulatory framework”, augusti. 4 Riksbanken (2011), ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys”

Enligt det nya kapitaltäckningsdirektivet ska instituten vid varje tidpunkt hålla kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. Detta är mer än dubbelt så mycket jämfört med kraven i tidigare regelverk. Därtill ställs det krav på att institutets primärkapital ska utgöra minst 6 procent av de totala riskvägda exponeringsbeloppen. Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutens kapitalbas som andel av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst 8 procent. I figur 1 åskådliggörs de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

8 Bank of England (2010), Macroeconomic Assessment Group (2010), Institute of International Finance (2011), LEI-rapporten (2010), Miles et al. (2011). 9 Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys, Sveriges riksbank, december 2011.

Kapitalkrav för den svenska banksektorn

De svenska storbankerna är stora i förhållande till den svenska ekonomin. Därmed är riskerna för samhället större i Sverige än i länder med en mindre banksektor. Ett skäl till att vissa svenska banker är stora i förhållande till ekonomin är att de har en betydande utlandsverksamhet. Det gör det svårare för den svenska staten att hantera en bank i kris, eftersom krishanteringen då involverar fler myndigheter och olika legala ramverk. De svenska storbankerna finansierar sig dessutom i större omfattning i utländsk valuta än jämförbara utländska banker. Det innebär att de svenska bankerna är sårbara för störningar på de internationella finansiella marknaderna. En annan risk för svensk del är att banksystemet är koncentrerat. Ett fåtal stora banker, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, dominerar den svenska marknaden och dessa banker lånar löpande ut stora summor till varandra. Därmed kan problem i en enskild bank snabbt spridas till de andra bankerna.

I november 2011 kommunicerade Finansdepartementet tillsammans med Riksbanken och Finansinspektionen att ambitionen är att ålägga de finansiella institut som är systemviktiga ett kapitalpåslag för systemrisk (novemberöverenskommelsen). Påslaget ska vara 3 procent från 2013 och 5 procent från 2015 och gäller utöver det särskilda kapitalbaskravet och den kontracykliska kapitalbufferten. Kravet ska åtminstone omfatta de fyra svenska storbankerna, dvs. Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank och ska ställas på gruppnivå.

Under de perioder en kontracyklisk kapitalbuffert på 2,5 procent aktiveras kommer kravet på kärnprimärkapitalrelationen maximalt uppgå till 14,5 procent för de systemviktiga instituten och 9,5 procent för de

Figur 1: Kapitalkrav

1,0-3,0%

Kapitalbuffert för systemviktiga

institut

Kärnprimärkapitalrelation

Systemriskbuffert

Kapitalkonserveringsbuffert

4,5% 2,5%

1,0-3,5% (G-SII) 0,0-2,0% (O-SII)

0,0-2,5%

Primärkapitaltillskott

Primärkapitalrelation,

6%

1,5%

Supplementärkapital

2,0%

kapitalbasrelation, 8%

Ska utgöras av kärnprimärkapital-

Särskilt kapitalbaskrav Kontracyklisk kapitalbuffert

institut som inte är systemviktiga. Det totala kapitalkravet kommer i detta fall, bortsett från det särskilda kapitalbaskravet, att maximalt uppgå till 18 procent för de systemviktiga instituten och 13 procent för de institut som inte är systemviktiga.

Ett fallissemang i någon av de systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en hög kortsiktig samhällsekonomisk kostnad men också en stor permanent effekt på ekonomin. I Riksbankens studie ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys” argumenteras för att kapitalkraven för de svenska storbankerna bör ligga mellan 10-17 procent av de riskvägda tillgångarna. I dessa beräkningar har det dock inte tagits hänsyn till de kostnader som olika statliga ingripandeåtgärder medför och inte heller till att en krissituation vanligtvis uppstår långt innan en bank är insolvent. Beräkningarna tar inte heller hänsyn till banksektorns växande storlek och komplexitet. Enligt regeringens mening är det därför rimligt att bankernas kapitaltäckning bör ligga i den övre delen av det angivna intervallet.

Ett fallissemang i någon av de icke systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en låg kortsiktig samhällsekonomisk kostnad och har sannolikt en liten permanent effekt på ekonomin. Kravet på dessa banker om 9,5 procent med den kontracykliska kapitalbufferten aktiverad bedöms därför vara väl avvägd ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

14.3. Konsekvenser för enskilda institut av att hålla mer kapital

Enligt viss ekonomisk teori ska finansieringsstrukturen i en bank, under vissa förutsättningar, inte spela någon roll för dess lönsamhet. Även om eget kapital oftast är en dyrare form av finansering än att låna upp motsvarande belopp på marknaden, kompenseras det av att banken är mer motståndskraftig mot störningar på de finansiella marknaderna ju högre andel eget kapital den har. När risken för att banken ska fallera minskar kommer, allt annat lika, ägarnas avkastningskrav minska. Av samma anledning finns det skäl att tro att bankernas upplåningskostnader kan minska något då kapitalnivån ökar, och att refinansieringsrisken minskar.

I verkligheten spelar även andra faktorer in som ökar den totala finansieringskostnaden av att hålla mer eget kapital. Att finansiera sig genom lån har t.ex. skattemässiga fördelar, då ränteutgifter är avdragsgilla utgifter i verksamheten medan utdelningar måste göras av beskattade vinstemedel. Det gör lån billigare i förhållande till eget kapital. Därtill har banker ett antal explicita och implicita statsgarantier som medför lägre kostnad för lånefinansiering. Det faktum att staten indirekt skyddar krisande banker via bl.a. insättningsgarantin bidrar till att privatpersoner inte anpassar sina avkastningskrav fullt ut till de risker som bankerna tar. För aktieägare ser det däremot annorlunda ut. De kan inte förvänta sig samma stöd, utan förlorar ofta en stor del av sin investering om banken får problem. På det hela taget kommer ökade kapitalkrav sannolikt leda till ökade finansieringskostnader för de enskilda instituten.

Vilken effekt det får på bankernas lönsamhet beror på vilka möjligheter bankerna har att skjuta över kostnaderna på kunderna eller på aktieägarna.

Om bankerna väljer att skjuta över kostnaderna på sina kunder kan de göra det genom att exempelvis öka utlåningsräntan och genom att ta ut högre avgifter för sina tjänster. Villkoren i låneavtalen kommer sålunda att ha stor betydelse för i vilken utsträckning kostnaderna kan övervältras på kunderna. Bankerna skulle på kort sikt kunna öka utlåningsmarginalerna på nya lån och lån som ska omförhandlas (när räntebindningstiden gått ut). Räntan på andra lån kan endast ändras gradvis på grund av avtalsvillkoren.

Resultaten i olika studier antyder att utlåningsräntorna kan höjas mellan 0,1–0,18 procentenheter som en konsekvens av att bankerna höjer sin kärnprimärkapitalrelation med en procentenhet. Med detta antagande som utgångspunkt kan man konstatera att effekten på bankernas lönsamhet uppskattas bli ca 0,17–0,3 procentenheter för varje procentenhet som de ökar sina kapitalrelationer. Det bör dock noteras att beräkningar utgår från att aktieägarnas avkastningskrav är oförändrat. Om den förväntade avkastningen på bankerna däremot minskar, behöver bankerna inte lägga över hela den ökade kapitalkostnaden på sina kunder via utlåningsräntor.

I tabell 3 nedan visas bankernas kärnprimärkapitalrelation beräknat både med och utan övergångsregler samt utifrån bankernas tolkning av bestämmelserna i Basel 3-överenskommelsen.

Tabell 3: Bankernas kärnprimärkapitalrelation enligt olika definitioner i deras delårsrapporter fjärde kvartalet 2013

Med övergångsregler

Utan övergångsregler (Basel 2)

Basel 3

Nordea

11,0

14,9

13,9

SHB

19,2

18,9

SEB

11,1

17,8

15,1

Swedbank 10,8

18,7

18,3

LF Bank

7,8

14,9

14,4

SBAB

6,9

23,3

Källa: Bankernas resultatrapporter

Riksbankens stresstester och konstaterandet att mindre institut redan håller en stor andel kärnprimärkapital talar för att eventuella problem med att införa buffertkraven i förtid bör bli begränsade. Dessutom ges instituten längre tid att förbereda sig när det gäller den kontracykliska kapitalbufferten då den ansvariga myndighetens beslut om att aktivera eller höja bufferten i normalfallet först kan tillämpas efter 12 månader. Det bör särskilt betonas att även om bankerna har ökat sitt kärnprimärkapital har det i första hand skett genom att de har minskat sina riskvägda tillgångar. Det framgår när man jämför skillnaden mellan bankernas riskjusterade och icke-riskjusterade kapitalrelationer (Riksbankens rapport Finansiell stabilitet 2/2013, diagram 4.16, s. 47).

Medan svenska banker har mycket kapital i förhållande till de riskvägda tillgångarna, är andelen kapital i förhållande till totala tillgångar mindre. För att öka den icke-riskjusterade kapitalrelationen kan det därför bli nödvändigt för bankerna att öka sina kärnprimärkapitalnivåer i ännu högre utsträckning. Det är också möjligt att Finansinspektionens samlade kapitalbedömning av bankerna (pelare 2-påslag) medför ytterligare kapitaltryck för vissa banker. Det kan inte heller uteslutas att krav från marknaden medför att bankerna själva väljer att ha en nivå på det egna kapitalet som överstiger kapitalkravet som regleringen kräver.

Ökade administrativa kostnader

För det stora flertalet av instituten kommer det nya regelverket sannolikt medföra en viss ökning av de administrativa kostnaderna. Förutom att existerande it- och rapporteringssystem måste anpassas har även rapporteringskraven blivit fler och mer omfattande. Att sätta en exakt siffra på dessa kostnader, som Regelrådet efterfrågar i sitt yttrande, är däremot svårt, eftersom de sannolikt kommer att variera beroende på institutens storlek, nuvarande tekniska system och affärsmodeller. Mindre institut har t.ex. inte samma möjlighet som de stora bankerna att utnyttja skalfördelar, vilket kan medföra att kostnaderna därför upplevs som mer betungande. Med beaktande av proportionalitetsprincipen bör det övriga regelverket inte innebära att det ställs orimliga krav på små och medelstora företag. Det är också rimligt att anta att många institut redan har stora delar av erforderligt rapporteringssystem på plats, som en följd av de anpassningar som krävdes enligt 2006 års direktiv (CRD III).

Stabil banksektor ger ökad internationell konkurrenskraft

Förslaget att tillämpa kapitalkonserveringsbufferten och delar av den kontracykliska kapitalbufferten i förtid, samt att införa den frivilliga O-SII bufferten och systemriskbufferten betyder att det kommer att ställas hårdare kapitalkrav på svenska institut jämfört med institut i andra medlemsstater. Regeringen gör dock bedömningen att de svenska instituten sammantaget kan dra fördel av en stabilare finanssektor. En bättre motståndskraft gynnar såväl instituten själva som andra aktörer på finansmarknaden. Riksbankens stresstester visar dessutom att de svenska storbankerna är välkapitaliserade och har goda förutsättningar att uppfylla de nya kapitalkraven (Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Motsvarande utredningar finns inte för små- och medelstora kreditinstitut och värdepappersföretag. Det kan dock konstateras att mindre institut i dag oftast täcker kapitalbaskraven med kärnprimärkapital.

Bättre kapitaltäckning leder till utjämnad konkurrens inom landet

En ytterligare konsekvens av de nya och högre kapitaltäckningskraven är att konkurrensen på den svenska bankmarknaden i någon mån kan komma att utjämnas. Genom kravet på högre kapitaltäckning minskar risken för att staten ska behöva bidra med finansiella resurser för att rädda institut. Värdet av den implicita statsgarantin som finns för de svenska storbankerna kommer sålunda att minska, vilket främst gynnar de mindre instituten i Sverige. Andra aktörer på finansmarknaden

kommer generellt att gynnas av en jämnare konkurrenssituation, på samma sätt som konsumenter i allmänhet tjänar på en bättre konkurrens mellan företag.

Nya krav på bolagsstyrning och riskhantering medför initiala kostnader

Tillämpningen av de nya bestämmelserna för bolagsstyrning och riskhantering kommer att innebära utökade krav på institutens styrelser och riskhantering. Dock ska proportionalitetsprincipen beaktas för dessa bestämmelser, vilket innebär att åtgärderna ska tillämpas på ett sådant sätt att hänsyn tas till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Oaktat detta, kan åtminstone de initiala kostnaderna kopplade till valberedningens arbete och anpassningar av befintliga rutiner för tillsättningar av styrelser förväntas bli ansenliga. Den nya reglering som införs kommer, beroende på hur den befintliga situationen ser ut i olika styrelser, kunna föranleda förhållandevis omfattande ändringar och anpassningar. I takt med att styrelsens sammansättning anpassas kan dessa kostnader dock förväntas sjunka och på längre sikt normaliseras. Någon kvantifiering av hur kostnadsbilden kan förväntas komma att se ut låter sig inte enkelt göras. Det kan vidare finnas i nuläget okända faktorer eller omständigheter som ytterligare kan öka eller motsatt sänka kostnaderna. Tillgången till kompetenta och erfarna kandidater till ledningsorgan kan förväntas utgöra en initialt försvårande omständighet som kan förväntas bli kostnadsdrivande. En positiv effekt, när anpassningen väl skett, kan förväntas bli att rekryteringsarbetet på sikt underlättas i takt med att fler personer i en bredare krets får erfarenhet av arbete i styrelser och därmed är tillgängliga för nya uppdrag. Ett av de underliggande syftena med regleringen – att arbetet i styrelsen genom en mer diversifierad sammansättning ska bli mera effektivt ur ett riskhanteringsperspektiv – ska också lyftas fram som en positiv konsekvens. Personer som sitter i styrelserna för finansiella institut ska ha de rätta förutsättningarna för att kunna sätta sig in i och verkligen förstå verksamheten och de risker som är förknippade med den för att kritiskt kunna granska och ifrågasätta beslut. Det är gynnsamt för det enskilda institutet och i förlängningen också det finansiella systemet.

De potentiellt negativa effekter som kan spilla över på icke-finansiella företag i form av ökade kostnader vid tillsättning av styrelser och försämrad konkurrenskraft är svåra att kunna göra någon kvalificerad bedömning av. Det är dock tänkbart att det åtminstone initialt kan bli tal om kostnader kopplade till mer eller mindre omfattande anpassningar.

Även inrättandet av ett system för visselblåsare kan innebära vissa administrativa kostnader för instituten. System för rapportering av missförhållanden kommer att behöva införas och andra anpassningar kan sannolikt också bli aktuella i anledning av det nya regelverket, vilket initialt kan innebära ökade kostnader för instituten.

De förändrade sanktionsreglerna bedöms inte öka den administrativa bördan för instituten.

14.4. Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet medför ett visst ökat ansvar för Finansinspektionen och merarbete för Finansinspektionen när det gäller utökade krav på tillsynens innehåll och utövande samt på samarbetet och informationsutbytet med övriga myndigheter. Vidare medför nya krav för bolagsstyrning, beslut om sanktioner, utökade krav på riskhantering samt efterlevnaden av kraven i tillsynsförordningen och de regler som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt merarbete för inspektionen. Eba:s arbete med att ta fram tekniska standarder och riktlinjer innebär även merarbete för Finansinspektionen genom deltagandet i detta arbete. Det nya regelverkets ökade krav på rapporteringen från nationella tillsynsmyndigheter till de europeiska myndigheterna Eba, Esma och Eiopa samt ESRB innebär också ett ökat resursbehov för Finansinspektion då de blir utrapporterande myndighet av data. Finansinspektionen har i enlighet med förslag i budgetpropositionerna för 2012 och 2014 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken, utvidga tillsynen och öka det internationella arbetet. Regeringen bedömer att merkostnaderna för Finansinspektionen med anledning av tillämpningen av de nya uppgifterna ska kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

Enligt regeringens mening ställer det nya EU-regelverket krav på att Finansinspektionen har en stor och varaktig analyskapacitet för att löpande kunna göra bedömningar av ett stort antal makroekonomiska indikatorer. Denna kompetens finns i dag i viss utsträckning hos Finansinspektionen men ytterligare kapacitet kommer sannolikt att krävas. Kostnaderna för detta bedöms kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.

Finansinspektionens olika beslut kan överklagas vilket kan innebära en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast röra sig om ett mindre antal. De budgetära konsekvenserna för domstolarna bedöms därför kunna hanteras inom de befintliga budgetramarna.

15. Författningskommentar

15.1. Förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad tillsynsförordningen). Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs även delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (förkortat kapitaltäckningsdirektivet).

Paragrafen anger att lagen genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet. I avsnitt 6 redogörs för hur direktivet genomförs i svensk rätt. En komplettering av lagen med föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap.

2 §

Paragrafens första stycke innehåller några definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen. Begreppet institut har en vidare innebörd än vad som följer av tillsynsförordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen ska tillämpas (se t.ex. lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).

Av andra stycket följer att övriga termer och uttryck i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen.

3 §

Paragrafen överförs med vissa språkliga och redaktionella förändringar samt nya laghänvisningar från 1 kap. 2 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 388.

Lagrådet ifrågasätter om paragrafen inte borde placeras i 6 kap. eftersom den inte berör något annat kapitel i lagen. Bestämmelsens placering följer den i kapitaltäckningslagen och i lagen om värdepappersmarknaden. Paragrafens placering följer således den systematik som tidigare använts och enligt regeringens bedömning bör paragrafens placering därför inte ändras.

4 §

Paragrafen motsvaras av 1 kap. 1 § andra–fjärde styckena kapitaltäckningslagen, se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f. Ett tillägg har dock skett i form av en hänvisning till 7 kap. 6 a § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

5 §

Av paragrafen framgår vilka kreditinstitut och aktiebolag med tillstånd att driva värdepappersrörelse som ska tillämpa tillsynsförordningen samt i vilken omfattning och på vilket sätt sådana företag ska tillämpa förordningen. Bestämmelsen medför att tillsynsförordningen äger tillämpning på fler institut än de som direkt omfattas av förordningen. Avsikten är att säkerställa att samma institut som omfattas av kapitaltäckningslagens bestämmelser, även ska tillämpa tillsynsförordningen. I likhet med vad som gäller enligt den lagen ska reglerna

om stora exponeringar inte tillämpas på Svenska skeppshypotekskassan (jfr 7 kap. 1 § kapitaltäckningslagen).

Övervägandena finns i avsnitt 6.6–6.8.

6 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet samt kompletterar tillsynsförordningen.

Paragrafens första stycke pekar ut Finansinspektionen som behörig myndighet att utöva tillsyn över att tillsynsförordningen och denna lag följs.

Enligt andra stycket är Finansinspektionen ansvarig myndighet för att enligt artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Makrotillsynsåtgärderna ska tillämpas för att motverka systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna ska ses som ett komplement till övriga åtgärder i förordningen och direktivet och endast tillämpas om övriga åtgärder inte är tillräckliga för att hantera systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna i artikel 458 omfattar verktyg såsom kapital- och likviditetskrav, krav för stora exponeringar, genomlysningskrav, och riskvikter. Avsikten med artikel 458 är att kunna skärpa dessa verktyg under en begränsad tidsperiod för att motverka systemrisker som potentiellt kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin.

Genom tredje stycket klarläggs att inspektionen vid utövande av sin uppgift, om inte annat framgår av denna lag, ska ha de tillsynsbefogenheter som följer av de lagar som reglerar institutens verksamhet. Härmed avses i första hand lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 102 och 104 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen överförs i justerad form från 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen och anger förutsättningarna för att ålägga institut ett högre kapitalbaskrav än vad som följer av tillsynsförordningen (se framför allt prop. 2006/07:5 s. 356 ff. samt prop. 2010/11:135 s. 271 ff.). Bestämmelserna ändras på så sätt att det för ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav med stöd av första stycket 1 inte längre krävs att det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid.

Vidare ändras innehållet i första stycket 2 så att det uttryckligen framgår att risker som ett institut kan bli exponerat för kan åberopas som skäl för beslut om ett särskilt kapitalbaskrav. Ett förtydligande görs så att även de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Systemrisk ska även kunna beaktas vid ingripande enligt första stycket 1, exempelvis i de fall relevant systemrisk inte täcks fullt ut av kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller i kapitaltäckningsdirektivets buffertavsnitt (artikel 104.2 b) genom t.ex. kapitalbufferten för

systemviktiga institut eller systemriskbufferten. I de fall sådana systemrisker byggs upp, så kan det innebära att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras (6 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).

Första stycket 3 innebär att det för ett beslut om ett högre kapitalbaskrav inte krävs att det skett en faktisk överträdelse, utan det är tillräckligt att myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot de författningar som reglerar dess verksamhet. I artikel 102 i kapitaltäckningsdirektivet, som ligger till grund för förslaget, anges att möjligheten att ingripa ska tillgripas om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot kraven enligt direktivet eller tillsynsförordningen. I den engelska versionen av direktivet används begreppet ”have evidence that the institution is likely to breach the requirements of…”. Det vore främmande att i svensk lag införa ett rekvisit som innebär att bestämmelsen ska tillämpas om det finns ”bevis för” en viss omständighet och lagförslaget anger i stället att ”inspektionen har skäl att anta att det är sannolikt” att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler.

Andra stycket utökas jämfört med 2 kap. 2 § i kapitaltäckningslagen med en möjlighet att underlåta att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om överträdelsen är ringa etc. Jämför 15 kap. 1 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.1.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna 64, 102, 104 och 141.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen innebär en erinran om att om ett institut inte uppfyller kapitalkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas. Om institutet inte heller uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen eller ett beslut enligt 1 §, ska de vanliga bestämmelserna om ingripande i sektorslagstiftningen tillämpas.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12, 7.2.13 och 11.3.1.

3 §

Paragrafen genomför artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet.

Enligt 10 kap. 2 § 5 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt förevarande paragraf av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.2.

3 kap. Krav på gruppnivå

1 §

Paragrafen genomför artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar vilka institut som ansvarar för att uppfylla gruppbaserade krav. Innehållet i bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen, som genomfördes med anledning av artikel 71.1 och 71.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har överförts till artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 309 f. och 414.

Paragrafen innebär jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ingen skillnad såvitt avser vilka företag som ska ansvara för att uppfylla de gruppbaserade kraven. Som en följd av att tillsynskraven till stor del regleras av tillsynsförordningen samt av de ändringar i förhållande till gällande rätt som 2–4 §§ innehåller har dock bestämmelsen getts ett snävare tillämpningsområde jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen begränsar sig till att peka ut ansvaret för att på gruppnivå uppfylla de krav som följer av 2 §.

Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

2 §

Paragrafen genomför artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen har överförts från 9 kap. 5 § första stycket 5 kapitaltäckningslagen. Paragrafen innebär att institut åläggs att på gruppbasis uppfylla de krav som i nationell rätt genomförts med anledning av artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, numera artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet. Innebörden av artikel 123 i 2006 års direktiv behandlas i prop. 2006/07:5 s. 137. Bestämmelsens lydelse är ändrad jämfört med lydelsen i kapitaltäckningslagen. Ändringar är föranledda av att regleringen om i vilken utsträckning och på vilket sätt kraven ska uppfyllas på gruppnivå inte längre framgår av kapitaltäckningslagen utan av tillsynsförordningen. Se även artikel 108.3 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med dess motsvarighet i artikel 71 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8

3 §

Paragrafen genomför artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen, som genomförts i svensk rätt med anledning av artikel 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Motsvarande regel finns numera i artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Lydelsen är ändrad bl.a. till följd av att begreppet finansiell företagsgrupp utgått. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 415.

Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

4 §

Paragrafen genomför artikel 109.2 andra meningen och 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Första stycket motsvarar 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen är ändrad genom att i stället för att utpeka ett ansvar för en ”finansiell företagsgrupp” fastslå att kraven om riskhantering och genomlysning ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsnivå. Någon skillnad i sak är inte avsedd jämfört med motsvarande reglering (jfr 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen samt prop. 2006/07:5 s. 316 och 415). Se även artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Med moder- och dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag avses ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är moder- eller dotterföretag och ingår i en grupp.

Andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande rätt, genomför andra meningen i artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen anger att det är ett instituts skyldighet att tillse att kraven i första stycket uppfylls på undergruppsnivå även då institutet har ett dotterbolag utanför

EES.

Tredje stycket genomför artikel 109.3 och anger att skyldigheterna i andra stycket inte ska gälla om institutet kan visa att det skulle strida mot lag i tredjeland att tillämpa de i andra stycket angivna skyldigheterna.

Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Den är dock utvidgad till att omfatta även blandade finansiella holdingföretag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

1 §

Paragrafen genomför artikel 111.1–111.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 320.

Första stycket 1 har en ändrad lydelse jämfört med samma punkt i kapitaltäckningslagen på grund

av att begreppet ”finansiell

företagsgrupp” ersatts av bestämmelserna i tillsynsförordningen. Denna justering innebär ingen skillnad i fråga om i vilka fall som det ankommer på Finansinspektionen att utöva tillsyn över de gruppbaserade kraven. (Jfr artiklarna 125 och 126 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv).

2 §

Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

Lagrådet har framfört att det är oklart hur denna paragraf och 3 § förhåller sig till varandra och att detta bör klargöras.

De aktuella paragraferna motsvarar 10 kap. 3 och 4 §§ kapitaltäckningslagen. När dessa paragrafer infördes i kapitaltäckningslagen anförde regeringen att de tar sikte på olika situationer. Paragraferna handlar om de internationella överenskommelser som Finansinspektionen kan ingå avseende tillsynsansvaret över en grupp. Den förevarande paragrafen avser det fallet då Finansinspektionen enligt huvudregeln ska vara den behöriga myndigheten. Paragrafen ger i dessa situationer Finansinspektionen befogenhet att under vissa förutsättningar avhända sig det tillsynsansvar som följer av lagen (2 §) och överlåta på annan myndighet att utföra dessa uppgifter.

I 3 § regleras däremot det fall då det som huvudregel är en annan behörig myndighet än Finansinspektionen som ska ansvara för tillsynen över gruppen. Även i ett sådant fall kan det emellertid finnas anledning att låta en annan behörig myndighet utöva tillsynen än den som enligt huvudreglerna i direktivet (artikel 111.3 och 111.4) ska göra det. Finansinspektionen kan i den situationen behöva komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilken myndighet som ska utses i stället. Finansinspektionen kan även i dessa fall komma att utses till ansvarig för tillsynen.

Den förevarande paragrafen innebär sammanfattningsvis, till skillnad från 3 §, ett faktiskt avhändande av myndighetsutövning som ankommer på en myndighet enligt svensk lag. Med hänsyn härtill finns det enligt regeringens mening alltjämt skäl att behålla dessa paragrafer åtskilda (jfr prop. 2006/07:5 s. 322 f.).

3 §

Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv är ersatta med hänvisningar till motsvarande artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Ett tillägg görs om att även Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska underrättas om ingångna överenskommelser.

De synpunkter Lagrådet har framfört beträffande förhållandet mellan denna paragraf och 2 § behandlas i kommentaren till 2 §.

4–9 §§

Paragraferna genomför artikel 113.1–113.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelserna motsvarar 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen. Regleringen i 5 § utökas till att omfatta även en skyldighet för Finansinspektionen att tillsammans med övriga behöriga myndigheter nå en överenskommelse med anledning av väsentliga resultat som framkommit vid likviditetstillsynen, vilket medför följdändringar i övriga bestämmelser. Regleringen i 8 § justeras så att det framgår att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. I övrigt görs redaktionella ändringar i bestämmelserna.

Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

10 §

Paragrafen genomför artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2012/13:160 s. 56.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) om beslut som Finansinspektionen fattar enligt paragrafens första stycke, vilket är en nyhet.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

1 §

Paragrafen genomför artikel 101.1 första och andra meningarna i kapitaltäckningsdirektivet.

Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har ett tillsynsansvar över de tillståndspliktiga interna metoder som används av ett institut för att beräkna det kapitalbaskrav som finns i del tre i tillsynsförordningen. Tillsynen ska ske regelbundet men minst var tredje år.

Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

2 §

Paragrafen genomför artikel 101.1 tredje meningen i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen anger i vilka fall Finansinspektionen ska vidta tillsynsåtgärder i sin granskning av ett instituts godkända metod enligt del tre i tillsynsförordningen. Om betydande brister i risktäckningen uppdagas i ett instituts interna metoder, måste inspektionen se till att institutet åtgärdar dessa brister eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av bristerna. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller vidta andra lämpliga effektiva åtgärder.

Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

3 §

Paragrafen genomför artikel 101.4 första meningen i kapitaltäckningsdirektivet.

Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande bestämmelsen innebär att Finansinspektionen ska kräva vissa prestationer av ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § men som inte längre uppfyller kraven härför. I det fall det enligt del tre i tillsynsförordningen är tillämpligt, ska institutet visa att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (jfr t.ex. artikel 164 i tillsynsförordningen). Alternativt ska institutet kunna presentera en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen, som ska godkännas av Finansinspektionen, ska innefatta en preciserad tid inom vilken planen ska vara genomförd.

Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

4 §

Paragrafen genomför artikel 101.4 andra och tredje meningarna i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar de åtgärder Finansinspektionen ska vidta om det bedöms osannolikt att den i 3 § angivna åtgärdsplanen kan leda till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande. I sådana fall ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om detta inte är tillräckligt, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist, eller så ska tillståndet för att få använda metoden återkallas.

Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar tillsynen av interna marknadsriskmodeller. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden vilka tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt så ska Finansinspektionen återkalla tillståndet. Det som åsyftas är upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilka tyder på att modellen inte uppfyller kraven på exakthet. Det kan vara fråga om en brist som funnits från början likaväl som en brist som uppstår under användandet av modellen. Finansinspektionen ska i dessa fall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen. Om detta inte bedöms möjligt ska tillståndet att använda modellen återkallas.

Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

6 §

Paragrafen genomför artikel 78.4 och 78.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjlighet att vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder i samband med översyn av interna metoder.

Enligt artikel 78.1 ska Finansinspektionen se till att institut som tillåts använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna metoder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljerna. Rapporteringskraven ska genomföras genom myndighetsföreskrifter.

Om vissa institut avviker mycket från majoriteten av de rapporterande instituten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora variationer i resultaten, ska Finansinspektionen undersöka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

De korrigerande åtgärderna syftar till att upprätthålla målen i en intern metod. De ska således inte leda till en standardisering eller prioriterade

metoder, skapa felaktiga incitament, eller ge upphov till likformigt beteende.

Övervägandena finns i avsnitt 8.7.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 4.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen med några justeringar och tillägg. Begreppet ”företag som ingår i en finansiell företagsgrupp” ersätts med ”företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation” (första stycket 1). Ändringen är en följd av att regleringen inte längre ska baseras på begreppet ”finansiella företagsgrupper”.

Innehållet i första stycket 5 är nytt. Punkten innebär att Finansinspektionen även ska kunna begära in uppgifter från företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

2 §

Paragrafen genomför artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen ställer krav på moderföretag att offentliggöra information om företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Detaljer om vilken information som ska offentliggöras avses preciseras i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 2 § första stycket 3.

Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 6, 41.1, 50.1, 50.2, 50.3, 52.3 och 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen.

Första stycket innehåller ett tillägg om att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta uppgifter även med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). I stället för att som nu hänvisa till 2006 års direktiv när det gäller omfattningen av samarbetet och informationsutbytet så hänvisas till vad som följer av Sveriges medlemskap i EU.

Vissa redaktionella ändringar görs. I övrigt är bestämmelsen oförändrad jämfört med dess lydelse i kapitaltäckningslagen.

4 §

Paragrafen genomför artiklarna 43.5, 50, 51, 112, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen. Vissa justeringar görs i förhållande till bestämmelsen i kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersätts med hänvisningar till relevanta artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Vidare utökas möjligheterna för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten (Eba) för tvislösning. De frågor som avses

med utökningen finns i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

5 §

Paragrafen genomför artikel 151 i kapitaltäckningsdirektivet

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta frågan till bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50 och 51 i direktivet börja gälla först fr.o.m. det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av bestämmelsen. I lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag anges att denna paragraf ska träda i kraft vid den tidpunkt som regeringen bestämmer.

6 §

Paragrafen genomför artiklarna 118 och 119 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen har, med redaktionella ändringar, överförts från 10 kap. 10 § kapitaltäckningslagen, som infördes i svensk rätt med anledning av artiklarna 127.3 och 141 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

7 §

Paragrafen genomför artikel 124 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen, men genomgår ändringar till följd av att delar av kapitaltäckningslagens bestämmelser numera återfinns i tillsynsförordningen. Reglerna motsvarar dem som finns i artiklarna 65.3 och 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 65.3 och 122.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen Tillämpningsområdet utökas dock och vissa redaktionella ändringar finns.

Ändringen i punkten 1 innebär att bestämmelsen utökas till att även omfatta holdingföretag med blandad verksamhet.

Genom punkten 2 får Finansinspektionen rätt att genomföra undersökningar hos ett företag till vilka institut eller holdingföretag gett i uppdrag att utöva visst arbete eller vissa funktioner. Bestämmelsen är ny.

I punkten 3 anges att om Finansinspektionen har ansvar för att utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, har inspektionen rätt att genomföra undersökningar i alla företag som ingår i gruppen. En sådan rätt följer för närvarande av 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen.

Rätten för Finansinspektionen att göra undersökningar hos företag föreligger endast om det behövs för tillsynen av företaget.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.3.

9 §

Paragrafen genomför artikel 119.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 14 § andra stycket kapitaltäckningslagen som infördes med anledning av artikel 127.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv (prop. 2006/07:5 s. 324). Ändringarna görs med anledning av att bestämmelser i kapitaltäckningslagen om gruppbaserad tillsyn ingår i tillsynsförordningen. Innebörden av bestämmelsen är densamma som tidigare.

Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt.

10 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 17 § kapitaltäckningslagen med redaktionella ändringar. Överträdelse av tystnadsplikten enligt denna paragraf är straffbar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

11 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 18 § kapitaltäckningslagen.

12 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 19 § kapitaltäckningslagen.

7 kap. Moderföretag utanför EES 1–3 §§

Paragraferna genomför artikel 127.1 och 127.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelserna motsvarar 11 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen med justeringar på grund av att 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersatts av kapitaltäckningsdirektivet och att reglering som för närvarande finns i kapitaltäckningslagen ingår i tillsynsförordningen.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse 1–3 §§

Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 422 och 423. Anpassningar görs med anledning av att bestämmelser i kapitaltäckningslagen numera ingår i tillsynsförordningen. Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om bl.a. kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Vissa språkliga ändringar görs dessutom. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak.

Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

4–9 §§

Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 4–9 §§ kapitaltäckningslagen.

9 kap. Avgift er

1 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen och 1 § lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av tillsynsförordningen och denna lag. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter. Paragrafen innehåller också en bestämmelse om årliga avgifter för att bekosta Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna (se prop. 2013/14:161).

Av 10 kap. 3 § följer att regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt denna paragraf.

Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

10 kap. Bemyndiganden

1 §

Den behöriga myndigheten får enligt artikel 99.3 i tillsynsförordningen kräva att kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder för att rapportera kapitalbasen på gruppnivå också ska rapportera den finansiella informationen som avses i artikel 99.2. Vidare är det enligt artikel 438 b i tillsynsförordningen möjligt för behörig myndighet att kräva att instituten offentliggör resultatet av institutets interna kapitalutvärdering. Bemyndigandet i punkten 1 gör det möjligt att föreskriva om sådana krav på offentliggörande och tillsynsrapportering.

Finansinspektionen anser att det bör klargöras att artikel 450.1 j i tillsynsförordningen omfattas av det föreslagna bemyndigandet om tillsynsrapportering och offentliggörande. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är i vissa fall uttömmande medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering. En prövning måste därför ske av aktuell bestämmelse i tillsynsförordningen i förhållande till ramen för bemyndigandena i denna lag. Enligt regeringens mening föreligger inte något behov av komplettering i detta avseende.

I artikel 89 i tillsynsförordningen anges hur institut ska hantera kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn. Den behöriga myndigheten ska enligt artikel 89.3 i samma förordning välja om institutens kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn ska begränsas i enlighet med artikel 89.1 och 89.2 i förordningen eller om innehavet får överstiga dessa gränser, men fastställas en riskvikt om 1 250 procent. Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska med stöd av artikel 89.4 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut ska fastställa bl.a. verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet och verksamheter som rör tjänster knutna till bankverksamhet.

Bemyndigandet i punkten 2 möjliggör att meddela närmare föreskrifter om beräkning av kapitalbaskravet samt kapitalbasen. Enligt artikel 95.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten fastställa kapitalbaskraven för vissa värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster. Bemyndigandet möjliggör att meddela föreskrifter om förutsättningarna för fastställandet av kapitalbaskraven i detta avseende. Bemyndigandet gör det även möjligt att stegvis införa kapitalkraven i artikel 92 i tillsynsförordningen, till dess att förordningens bestämmelser ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017 enligt artikel 465.2. Behörig myndighet ges möjlighet, enligt artikel 467.2 i tillsynsförordningen, att under vissa förutsättningar tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar med en viss kvalificering. Vidare är det enligt artiklarna 467.3, 468.3 och 480.3 i förordningen möjligt att bestämma i vilken takt vissa poster ska inkluderas vid beräkningen av kapitalbasen till dess att bestämmelserna i förordningen ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017. Genom bemyndigandet skapas förutsättning för att föreskriva om hur orealiserade vinster och förluster värderade till verkligt värde ska inkluderas i kärnprimärkapitalet samt hur kapitalbasinstrument utgivna av ett dotterföretag som inkluderas i institutets kapitalbas på gruppnivå som minoritetsintresse ska hanteras i gruppens konsoliderade kapitalbas. Artikel 471 i tillsynsförordningen reglerar möjligheten för den behöriga myndigheten att under vissa förutsättningar medge institut undantag från att dra av andelar i försäkringsbolag från kärnprimärkapitalposter. Enligt artikel 473 i förordningen får behörig myndighet med anledning av införandet av ändringar av redovisningsstandarden IAS 19 bevilja institut undantag från att göra vissa tillägg till sitt kärnprimärkapital. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter avseende dessa undantag. Bemyndigandet gör det även möjligt att enligt artikel 478.3 i samma förordning bestämma i vilken takt avdrag från kapitalbasen ska göras under en övergångsperiod till dess att förordningens bestämmelser i artikel 36 ska vara helt genomförda, senast den 31 december 2017. Tillsynsförordningen möjliggör för den behöriga myndigheten att bestämma i vilken takt poster som uppfyller dagens krav, men inte de nya kraven i förordningen, ska hanteras under en övergångsperiod (artiklarna 479.4, 481.5 och 486.6 i förordningen). Genom bemyndigandet är det möjligt att föreskriva om hur minoritetsintressen som uppfyller dagens regler enligt 9 kap. 11 § kapitaltäckningslagen får räknas in i kärnprimärkapitalet i institutets kapitalbas på gruppnivå till dess att de ska vara helt utfasade senast den 31 december 2017. Vidare möjliggör bemyndigandet föreskrifter avseende hur eget kapital eller motsvarande, enligt 3 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, primärkapitaltillskott enligt 3 kap. 2 och 4 §§ kapitaltäckningslagen och supplementärt kapital enligt 3 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ska fasas ut senast den 31 december 2021.

Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 är det möjligt att meddela föreskrifter som anger gränsen för när en stor exponering föreligger även när den till beloppet understiger 150 miljoner euro (artikel 395.1 i tillsynsförordningen). Enligt förordningen är det vidare möjligt för behörig myndighet att helt eller delvis undanta vissa exponeringar från

bestämmelserna om stora exponeringar (se artikel 400.2). Genom bemyndigandet är det möjligt att meddela föreskrifter avseende båda dessa undantag.

Enligt artikel 4.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt innehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom. Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera förutsättningarna för sådant tillstånd. Med stöd av bemyndigandet är det även möjligt att enligt artikel 124.2 i förordningen meddela föreskrifter om högre riskvikter och striktare villkor för exponeringar med säkerhet i fastighet än vad som framgår av artiklarna 125.2 och 126.2. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter om högre minimivärden för det genomsnittliga exponeringsvägda LGDvärdet för exponeringar som är säkrade genom fastigheter enligt artikel 164.5 i samma förordning.

Enligt artikel 129.1 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten efter konsultation med Eba tillåta fyllnadssäkerheter i form av instituts exponeringar med kreditkvalitetssteg 2. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 496 i samma förordning helt eller delvis, under vissa förutsättningar, bevilja undantag från tioprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperisering som är likvärdig med dessa. Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för fyllnadssäkerheter enligt artikel 129.1 samt förutsättningarna för att meddela undantag enligt artikel 496.

Den behöriga myndigheten får enligt artikel 6.4 undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av bestämmelserna om likviditet med beaktande av arten och omfattningen av deras verksamhet och komplexitetsgrad. Vidare får behörig myndighet enligt artikel 8.2 i tillsynsförordningen helt eller delvis, under vissa förutsättningar, avstå från att tillämpa bestämmelserna om likviditet på ett institut och på alla eller några av dess dotterföretag. Genom bemyndigandet i punkten 6 kan föreskrifter meddelas om sådana undantag. I artiklarna 412.5 och 413.3 i förordningen får medlemsstaterna behålla eller införa nationella bestämmelser i fråga om likviditetskrav fram till dess att bindande minimistandarder för likviditetstäckningskrav respektive stabil nettofinansiering har fastställts och införts fullt ut inom unionen. Bemyndigandet möjliggör att sådana nationella krav meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 415.3 i förordningen ska Eba utarbeta förslag till tekniska standarder i syfte att specificera bl.a. den angivna rapporteringsskyldigheten. Innan sådana bindande likviditetskrav införts fullt ut får behörig myndighet fortsätta att samla in information i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga nationella likviditetsstandarder. Bemyndigandet gör det möjligt att i föreskriftsform reglera den behöriga myndighetens informationsinsamling. Enligt artikel 416 i förordningen ska vissa institut rapportera viss information om sina likvida tillgångar. I väntan på enhetlig definition av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillhandahålla generell vägledning. Bemyndigandet möjliggör att sådan vägledning meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 420.2 i förordningen får de behöriga myndigheterna tillämpa en utflödessats

(mätt på likviditetsutflöde) för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen om fem procent. Genom bemyndigandet möjliggörs att detta regleras genom föreskrifter. Med stöd av bemyndigandet är det även möjligt att i form av föreskrifter införa de riktlinjer som Eba enligt artikel 421.3 i samma förordning ska ge ut angående likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten. Den behöriga myndigheten får enligt artikel 422.4 i förordningen i avsaknad av en enhetlig definition av begreppet etablerad operativ relation tillhandahålla en generell vägledning som instituten ska följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren inom ramen för en etablerad operativ relation. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 422.9 i förordningen medge undantag från villkoret om att institutet och insättaren ska vara etablerade i samma medlemsstat enligt artikel 422.8 d. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter om tolkningen av begreppet samt villkoren för undantaget.

Enligt artikel 365.2 i tillsynsförordningen ska Eba ge ut riktlinjer om hur ”value-at-risk” och stressat ”value-at-risk” ska beräknas. Bemyndigandet i punkten 7 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Enligt artikel 337.2 i förordningen ska Eba ge ut riktlinjer under vilka förutsättningar ett institut får använda skattningar för fallissemang och förlust givet fallissemang som baseras på en intern modell för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Enligt artikel 372 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om de krav som anges i artiklarna 373–376 angående den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Förordningen anger de krav som institut ska uppfylla för att vid beräkningen av kapitalkrav för en korrelationshandelsportfölj använda en intern modell (se artikel 338). Eba ska enligt artikel 377.5 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut som fått tillstånd att använda en sådan intern modell ska genomföra stresstester. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.

Eba ska enligt artikel 327.2 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer för när nettoberäkning av positionsrisker inte är tillåten. Bemyndigandet i punkten 8 gör det möjligt att införa riktlinjerna i föreskriftsform. I artikel 340 anges att institut ska göra korrigeringar i beräkningen av kapitalkravet för generell risk. Eba ska enligt artikel 340.3 i förordningen ge ut riktlinjer för hur korrigeringarna ska tillämpas. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.

Eba ska enligt artikel 128.3 i tillsynsförordningen i form av riktlinjer specificera vilka exponeringar som är förknippade med särskilt hög risk. Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.

Den behöriga myndigheten får enligt artikel 178.1 b i tillsynsförordningen ersätta gränsen på 90 dagar med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klassen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. Bemyndigandet i punkten 10 gör det möjligt att ange en gräns om 180 dagar i föreskriftsform samt att i föreskrifter föra in de riktlinjer som Eba enligt artikel 178.7 i förordningen ska ge ut om tillämpningen av artikel 178 i samma

förordning. Vidare möjliggör bemyndigandet att fram till den 31 december 2017, i enlighet med artikel 495.1 i förordningen, meddela föreskrifter om undantag för vissa kategorier av aktieexponeringar som institut och EU-dotterföretag till institut i medlemsstaten hade den 31 december 2007.

Artikel 284 i tillsynsförordningen anger hur institut med tillstånd att använda interna modeller ska beräkna exponeringsvärdet för vissa transaktioner. Enligt artikel 284.4 i samma förordning får den behöriga myndigheten ställa krav på vissa av beräkningskomponenterna. Vidare ska Eba enligt artikel 292.10 i förordningen ge ut riktlinjer på hur artikel 292 i samma förordning ska tillämpas. Bemyndigandet i punkten 11 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera kraven på vissa av beräkningskomponenterna och att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.

Eba ska enligt artiklarna 243.6 och 244.6 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer avseende villkoren för överföring av väsentlig kreditrisk vid traditionell och syntetisk värdepapperisering. Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter. Enligt artikel 248.2 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om implicit stöd. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter. Eba ska enligt artikel 262.3 i förordningen ge ut riktlinjer om förutsättningarna för medgivande av förenklade ingångsvärden. Bemyndigandet gör det möjligt att införa även sådana riktlinjer i form av myndighetsföreskrifter.

Den behöriga myndigheten får enligt artiklarna 6.5 och 16 i tillsynsförordningen medge undantag för värdepappersföretag från kraven avseende bruttosoliditet i artiklarna 429–430 i samma förordning. Vidare får enligt artikel 499.3 i förordningen den behöriga myndigheten fr.o.m. den 1 januari 2014 t.o.m. 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att instituten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att beräkna en bruttosoliditetsgrad som ett aritmetiskt medelvärde av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal enligt artikel 429 i samma förordning. Bemyndigandet i punkten 13 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för undantaget i artiklarna 6.5 och 16 samt för tillstånd enligt artikel 499.3 i förordningen.

Den behöriga myndigheten ska avgöra hur och om konsolidering av de gruppbaserade kraven ska ske i de situationer som anges i artikel 18.3– 18.6 i tillsynsförordningen. Bemyndigandet i punkten 14 gör det möjligt att meddela föreskrifter härom.

2 §

Med stöd av bemyndigandet i punkten 1 blir det möjligt att meddela föreskrifter om de krav som enligt 3 kap. 5 § ställs på den som ska ingå i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bemyndigandet i punkten 2 motsvarar 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och genomför artikel 106.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bemyndigandet gör det möjligt att t.ex. kräva offentliggörande av information oftare än en gång per år.

Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt att precisera vilken information som instituten och moderföretagen ska offentliggöra. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter.

Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 104.3.

Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas dels vid prövningen enligt 2 kap. 3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå på det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 105. Bemyndigandet har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.

3 §

Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 2 § 2 kapitaltäckningslagen och 1 § tredje stycket lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, med enbart redaktionella ändringar.

11 kap. Överklaganden

1 §

Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, med enbart språkliga justeringar.

Hänvisningar till S15-1

15.2. Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 §

Enligt paragrafen träder den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag i kraft den 2 augusti 2014. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § ska dock träda i kraft först den dag som regeringen bestämmer, eftersom kapitaltäckningsdirektivet anger att de bestämmelser som avses i paragrafen ska börja gälla först fr.o.m. den dag då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.

2 §

Av paragrafen framgår vilka lagar som upphävs när den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag träder i kraft.

3 §

Av paragrafen framgår att ett institut som före tillsynsförordningens ikraftträdande har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda internmetoden i stället för schablonmetoden för att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp inte behöver söka nytt tillstånd enligt artikel 143.1 i tillsynsförordningen.

4 §

Ett institut som av Finansinspektionen fått tillstånd att stegvis gå över från schablonmetoden till internmetoden eller från den grundläggande till den mer avancerade internmetoden som gäller vid ikraftträdandet av denna lag behöver för en sådan övergång inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 150 i tillsynsförordningen. Författningskommentaren har med anledning av Lagrådets synpunkter justerats så att den är förenlig med lagtexten.

5 §

Enligt 4 kap. 12 § kapitaltäckningslagen kan ett kreditvärderingsföretag ansöka hos Finansinspektionen om att det ska godkännas. När ett kreditvärderingsföretag har godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Paragrafen innehåller vidare närmare bestämmelser om bl.a. vilka kreditvärderingar som ett godkännande får avse och kraven för att ett kreditvärderingsföretag ska få godkännas. Av 4 kap. 13 § kapitaltäckningslagen framgår att Finansinspektionen ska genom ett beslut dela in de godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kvalitetssteg. När kapitaltäckningslagen nu upphävs kommer regleringen av kreditvärderingsföretag och indelningen av kreditvärderingar i kvalitetssteg att ersättas av bestämmelser i tillsynsförordningen (artiklarna 135 och 136) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1006/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.

Av övergångsbestämmelsen i paragrafen följer att Finansinspektionens godkännande av kreditvärderingsföretag och inspektionens beslut om indelningen av ett sådant företags kreditvärderingar i kvalitetssteg fortsätter att gälla, såvida inte godkännandet återkallas, till dess att tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kvalitetssteg har antagits av kommissionen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 136.1. Lagrådet har anmärkt att det är av betydande intresse för kreditvärderingsföretagen att något slags besked lämnas i fråga om möjligheterna till fortsatta godkännanden efter den aktuella tidpunkten. I och med att kapitaltäckningslagens bestämmelser om godkännande av kreditvärderingsföretag och beslut om indelning av sådana företags kreditvärderingar av kvalitetssteg upphör att gälla kommer fortsättningsvis ovan nämnda bestämmelser i EU-förordningar att helt reglera dessa frågor.

6 §

Ett institut som före det att denna lag träder i kraft har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda egna riskberäkningsmodeller behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 363 i tillsynsförordningen.

7 §

Paragrafen innebär att institut som enligt 6 kap. 5 § i den upphävda kapitaltäckningslagen getts tillstånd av Finansinspektionen att i stället för att använda rörelseintäkterna eller motsvarande beräkningsunderlag använda sig av en annan beräkningsgrund, eller enligt 6 kap. 6 § samma lag fått tillstånd att använda en internmätningsmetod för att mäta de operativa riskerna i verksamheten, inte behöver ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 312 i tillsynsförordningen.

8 §

Ett institut som före det att denna lag träder i kraft fått tillstånd av Finansinspektionen att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker, behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 314.1 i tillsynsförordningen. Författningskommentaren har med anledning av Lagrådets synpunkter justerats så att den är förenlig med lagtexten.

9 §

Paragrafen innebär att om Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 14 § i den upphävda kapitaltäckningslagen undantagit företag från den gruppbaserade tillsynen, ska beslutet fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i tillsynsförordningen.

10 §

Paragrafen innebär att om Finansinsektionen med stöd av 9 kap. 15 § i den upphävda kapitaltäckningslagen beslutat om undantag avseende blandade finansiella holdingföretag, ska beslutet fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

15.3. Förslaget till lag om kapitalbuffertar

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafens första stycke anger att lagen innehåller bestämmelser om kapitalbuffertar och restriktioner för det fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Lagen om kapitalbuffertar omfattar kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten, kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs delar av kapitaltäckningsdirektivet. En komplettering av lagen genom föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap.

I andra stycket erinras om de bestämmelser som finns i 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Fondbolag och AIF-förvaltare ska i enlighet med vad som anges i nämnda lagrum tillämpa bestämmelserna på det sätt som anges i dessa lagrum (se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f.).

2 §

Paragrafen genomför artikel 3.1 i kapitaltäckningsdirektivet och innehåller ett antal definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen.

Flertalet av de definitioner som används i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen. Begreppet institut har en vidare definition än vad som följer av förordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen gäller.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

3 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger att Finansinspektionen är den myndighet som ska utöva tillsyn över att instituten uppfyller kraven enligt lagen.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 128.6, 129.5, 129.6, 130.5, 130.6, 131.13 och 133.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen ålägger institut att utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet. Det kärnprimärkapital som används för att uppfylla kapitalkraven till följd av kapitalbuffertarna får inte vara del av sådant kärnprimärkapital som används för att upprätthålla kapitalbaskavet enligt artikel 92 i tillsynsförordningen eller för att uppfylla vad som följer av ett eventuellt beslut om förhöjt kapitalbaskrav.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna som nämns i författningskommentaren till 1 § samt artiklarna 131.8, 131.14–131.17 och 133.5–133.7 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger hur det kombinerade buffertkravet ska räknas fram. Om de kapitalkrav som följer av systemriskbufferten är tillämplig endast på exponeringar i Sverige, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av de kapitalkrav som följer av samtliga tillämpliga buffertar. Om systemriskbufferten är tillämplig på exponeringar i andra länder räknas det kombinerade buffertkravet fram genom att addera kapitalkraven till följd av samtliga tillämpliga buffertar förutom den lägsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för systemviktiga institut.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 §

Paragrafen genomför artikel 129.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Av paragrafen framgår att institut på individuell nivå och gruppnivå ska upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert. Bufferten är ett permanent påslag och ska uppfyllas av alla institut.

2 §

Paragrafen genomför artikel 129.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger hur mycket och vilket slag av kapital som krävs för att instituten ska uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. I 1 kap. 2 § anges vad som avses med kärnprimärkapital respektive totalt riskvägt exponeringsbelopp.

3 §

Paragrafen genomför artikel 129.2 och 129.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger att små och medelstora värdepappersbolag får undantas från skyldigheten att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1. Ett sådant undantag kan även omfatta fondbolag och AIFförvaltare (jfr 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).

Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter eller avser beslut i enskilda fall.

Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt. Bestämmelsen avser inte att det ska fattas beslut om undantag efter prövning i enskilda fall. I stället ska förutsättningarna för undantag för de aktuella företagen framgå av generellt tillämpliga föreskrifter. Av dessa ska kunna utläsas om ett företag är undantaget från kravet på kapitalkonserveringsbuffert.

Övervägandena finns i avsnitt 7.

4 kap. Systemriskbuffert

1 §

Paragrafen genomför artikel 133.1–133.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innebär att Finansinspektionen får, om det behövs för att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i landet, besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som beräknas som en andel av sitt totala riskvägda exponeringsbelopp. Finansinspektionen ska i ett sådant beslut bestämma vilka institut eller grupper av institut som ska ha en systemriskbuffert och då med de begränsningar som följer av 2–8 §§ besluta om buffertens storlek och vilka exponeringar som bufferten ska avse. Finansinspektionen ska besluta om systemriskbufferten ska upprätthållas på institutnivå, undergruppsnivå eller gruppnivå eller på flera av dessa nivåer.

Paragrafen ger utrymme för Finansinspektionen att vid beslut om att införa bufferten ta hänsyn till strukturella systemrisker i Sverige. Systemriskbufferten kan tillämpas på den finansiella sektorn som sådan, dvs. alla institut, eller på en eller flera grupper av institut som uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet. Det innebär att systemriskbufferten kan tillämpas på institut som har liknande exponeringar, antingen mot en ekonomisk sektor i det egna landet eller mot en geografisk sektor med finansiell oro, och som därmed utsätter sig för liknande typer av risker. Syftet med bufferten är att förhindra och motverka långsiktiga strukturella systemrisker.

Enligt bemyndigande i 10 kap. 1 § 2 får föreskrifter meddelas om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

2 §

Paragrafen genomför artikel 133.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen fastslår att en systemriskbuffert ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av de exponeringar som den i enlighet med 3–7 §§ ska tillämpas på. Olika systemriskbuffertkrav får införas för olika delar av sektorn (artikel 133.9), dvs. för olika institut eller grupper av institut. Kalibreringen av systemriskbufferten ska följa av institutets grad av makrotillsynsrisk, vilket innebär en sådan risk för störningar för det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1).

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

3 §

Paragrafen genomför artikel 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet.

Av paragrafen framgår förutsättningarna för att fastställa en systemriskbuffert på ett instituts totala riskvägda exponeringar i Sverige eller i länder utanför EES. Finansinspektionen får en månad efter att underrättelsekravet fullgjorts besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av berörda exponeringar (jfr 5 § lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar).

Om bufferten sätts mellan 3 och 5 procent gäller enligt artikel 133.14 i kapitaltäckningsdirektivet särskilda begränsningar som innebär att

behöriga myndigheter före beslut om en sådan buffert måste avvakta kommissionens yttrande och, för det fall att yttrandet inte följs, förklara varför så inte sker. Samma artikel innebär dessutom att om systemriskbufferten bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten underrätta myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad från underrättelsen ska kommissionen och ESRB lämna en rekommendation avseende beslutet om buffertnivån. Om de nationella myndigheterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 (se 6 kap. 4 § i den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). Ett beslut att fastställa bufferten ska i sådana fall vila till dess Eba har fattat ett beslut. Systemriskbufferten kan bestämmas till mer än 5 procent under förutsättning att en sådan åtgärd i enlighet med artikel 133.15 i direktivet godkänns av kommissionen.

I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 5 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES. Förutsättningarna för att ålägga institut att ha en systemriskbuffert för exponeringar inom EES regleras i 4–6 §§.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

4 §

Paragrafen genomför artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjlighet att besluta om en systemriskbuffert på exponeringar inom EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar kan kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet. Beslut enligt denna paragraf om systemriskbuffertkrav mot exponeringar inom EES på upp till 3 procent kan gälla parallellt med beslut enligt 3 § om systemriskbuffertkrav mot exponeringar i Sverige och i länder utanför EES på 5 procent. Detta innebär att ett institut kan behöva ha en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda exponeringsbelopp på 3 procent och utöver en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda belopp i Sverige och utanför EES på ytterligare 2 procent, dvs. totalt 5 procent på de två sistnämnda geografiska exponeringarna.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

5 §

Paragrafen genomför artikel 133.18 i kapitaltäckningsdirektivet.

Om Finansinspektionen väljer att besluta om en systemriskbuffert på upp till 3 procent på exponeringar i andra medlemsstater, måste samma buffertkrav gälla för institutets samtliga exponeringar inom EES.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

6 §

Paragrafen genomför artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet.

Enligt paragrafen får en systemriskbuffert som tillämpas på exponeringar inom EES uppgå till mer än 3 procent endast om kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet antagit en genomförandeakt som ger Finansinspektionen rätt att genomföra en sådan åtgärd.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

7 §

Paragrafen genomför artikel 134.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innebär att institut i Sverige kan åläggas att för sina exponeringar inom EES tillämpa den systemriskbuffert som beslutats av ansvariga myndigheter i det eller dessa länder. Bestämmelsen kan tillämpas under förutsättning att Finansinspektionen har erkänt den systemriskbuffert som fastställts av ansvarig myndighet i det landet.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag

1 och 2 §§

Paragraferna genomför artikel 131.1 och 131.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragraferna innebär att Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut. Finansinspektionen ska inom de intervall som anges i 2 § ange hur stor bufferten ska vara på gruppnivå. Kraven gäller utöver de krav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa regler finns närmare återgivna i 6–8 §§ och i 2 kap. denna lag.

Eba ska enligt direktivets artikel 131.18 meddela tekniska standarder med kriterier för hur globalt systemviktiga institut ska utses och kategoriseras. Finansinspektionen har dock enligt direktivets artikel 131.10 möjlighet att lyfta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en högre kategori. Detta innebär att Finansinspektionen har möjlighet att utse ett institut till globalt systemviktigt eller höja kapitalkravet för ett befintligt globalt systemviktigt institut inom det givna intervallet, dvs. buffertkrav för globalt systemviktiga institut på 1–3,5 procent.

I 10 kap. 1 § 4 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

3 och 4 §§

Paragraferna genomför artikel 131.1 och 131.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragraferna gör det möjligt för Finansinspektionen att kräva att institut ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten är till skillnad mot kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut inte obligatorisk, utan Finansinspektionen får välja om den ska tillämpas.

I 10 kap. 1 § 5 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 3 och 4 §§.

Kapitalkraven enligt 3 och 4 §§ gäller utöver de kapitalkrav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt enligt 6–8 §§ samt 2 kap. lagen om kapitalbuffertar. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. I 6– 8 §§ regleras vad som gäller för det fall att ett institut är skyldigt att ha både kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 131.8 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen anges en begränsning av hur stort kapitalkrav sådana dotterföretag som omfattas av bestämmelsen får påföras till följd av kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Kravet på denna buffert får på individuell nivå eller undergruppsnivå inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, och det buffertvärde som på gruppnivå gäller för gruppen enligt bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

6–8 §§

Paragraferna genomför artiklarna 131.8, 131.14–131.17, 133.4, 133.6 och 133.7 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragraferna anger i vilken utsträckning som institut är skyldiga att upprätthålla fler än en av systemriskbufferten och någon av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut.

Regleringen i 6 § innebär att institut på gruppnivå inte behöver upprätthålla mer än en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om ett institut vid tillämpning av 1-4 §§ på gruppnivå skulle vara skyldigt att ha flera buffertar, behöver institutet på gruppnivå endast uppfylla den kapitalbuffert för systemviktiga institut som medför högst kapitalkrav.

Eftersom kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut endast är tillämplig på gruppnivå äger 6 § endast tillämpning på gruppnivå.

I 7 och 8 §§ anges vad som gäller om ett institut på en och samma nivå utöver en kapitalbuffert för systemviktiga institut med tillämpning av i lagrummen angivna paragrafer skulle vara skyldigt att även ha en

systemriskbuffert. Då behöver institutet endast ha den högsta av systemriskbufferten och kapitalbufferten för systemviktiga institut. Det nu sagda gäller emellertid inte om de krav som följer med anledning av systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar. Då ska kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Jämför bestämmelsen om det kombinerade buffertkravet i 2 kap. 1 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 130.1, 130.5 och 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger att den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska bestå av kärnprimärkapital. Vidare anges hur storleken på kapitalbufferten ska räknas fram. Institutens totala riskvägda exponeringsbelopp (se definition i 1 kap. 2 § 14), som ska beräknas i enlighet med vad som anges i tillsynsförordningen, ska multipliceras med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden där institutet har sina berörda kreditexponeringar.

I 10 kap. 1 § 6 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka kreditexponeringar som ska beaktas. De buffertvärden som ska ligga till grund för beräkningen är de värden som beslutats för de jurisdiktioner där institutet har berörda kreditexponeringar. I 7 kap. 1 och 2 §§ framgår hur dessa värden fastställs och i vilken utsträckning dessa ska läggas till grund för att beräkna den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten.

Enligt ett bemyndigande i 10 kap. 1 § 9 får föreskrifter meddelas om skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område.

2 §

Paragrafen genomför artikel 130.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innebär att instituten ska uppfylla kapitalkraven till följd av den kontracykliska bufferten även på gruppnivå. Bestämmelser om på vilket sätt de gruppbaserade kraven ska uppfyllas framgår av tillsynsförordningen.

3 §

Paragrafen genomför artikel 130.2 och 130.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger att små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8. Ett sådant undantag kan även komma att omfatta fondbolag och AIF-förvaltare. Det framgår av 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt av 1 kap. 1 § andra stycket denna lag.

Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter eller avser beslut i enskilda fall.

Bestämmelsen avser inte att det ska fattas beslut om undantag efter prövning i enskilda fall. I stället ska förutsättningarna för undantag för de aktuella företagen framgå av generellt tillämpliga föreskrifter. Av dessa ska kunna utläsas om ett företag är undantaget från kravet på kapitalkonserveringsbuffert.

Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt.

4 §

Paragrafen genomför artikel 140.1–140.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innebär att instituten vid beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska tillämpa de buffertvärden som fastställts av Finansinspektionen. Finansinspektionen ska enligt 7 kap. fastställa det kontracykliska buffertvärdet för Sverige, men kan även fastställa buffertvärden att tillämpas för svenska institut med kreditexponeringar i andra länder.

5 §

Paragrafen genomför artikel 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen tillämpas om Finansinspektionen inte fastställt något buffertvärde för ett annat land inom vilket nationellt auktoriserade institut har exponeringar i.

Paragrafen ger uttryck för att det upp till 2,5 procent råder reciprocitet för de buffertvärden som fastställts av behöriga myndigheter i utlandet. Om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, ska instituten tillämpa ett buffertvärde om 2,5 procent.

6 §

Paragrafen genomför artikel 140.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen anges från och med vilka datum som instituten ska börja tillämpa sådana kontracykliska buffertvärden som fastställts av utländska behöriga myndigheter.

Första stycket innebär att om buffertvärdet fastställts av en myndighet inom EES ska buffertvärdena börja tillämpas från och med det datum som myndigheten beslutat.

Andra stycket gäller för det fall att storleken på den institutspecifika kontracykliska bufferten ska beräknas utifrån ett buffertvärde som fastställts av en myndighet utanför EES. Med anmält datum avses den dag då beslutet offentliggörs av den behöriga tredjelandsmyndigheten enligt där gällande nationella regler. Bestämmelsen gäller oberoende av om behörig myndighet i tredje land fastställt andra datum för när buffertvärdena ska börja gälla.

I 7 kap. finns bestämmelser som anger från och med vilka datum Finansinspektionens beslut om buffertvärden ska börja gälla.

7 §

Paragrafen genomför artikel 141.9 i kapitaltäckningsdirektivet.

Bestämmelsen innebär en skyldighet för instituten att ha metoder för att i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. på ett korrekt sätt räkna fram institutets högsta förfogandebelopp. Högsta förfogandebeloppet kan också uttryckas som ett instituts högsta utdelningsbara belopp. Det högsta förfogandebeloppet utgörs av ett instituts nettovinst såsom den beräknas i artikel 141.5. Instituten ska på begäran av Finansinspektionen kunna styrka beräkningarnas riktighet.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

7 kap. Beslut om det kontracykliska buffertvärdet

1 §

Paragrafen genomför artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Första stycket ålägger Finansinspektionen att en gång per kvartal fastställa dels ett kontracykliskt buffertriktvärde, dels ett kontracykliskt buffertvärde. De omständigheter som ska ligga till grund för dessa beslut framgår av 2 §.

Av andra stycket framgår att buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Av tredje stycket framgår att det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

2 §

Paragrafen genomför artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

När buffertriktvärdet och buffertvärdet fastställs ska de faktorer som anges i artikel 136.2 respektive artikel 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet beaktas. Detta innebär att buffertvärdet bl.a. ska baseras på det buffertriktvärde som fastställts av myndigheten. Buffertriktvärdet ska baseras på kredittillväxten inom landet, och då särskilt kreditgivningen i förhållande till BNP, samt Europeiska systemrisknämndens (ESRB:s) riktlinjer på området. Buffertvärdet ska därutöver beakta ESRB:s riktlinjer, som utfärdats enligt artikel 135.1, och rekommendationer som ESRB har utfärdat för fastställandet av den kontracykliska kapitalbufferten samt andra indikatorer som Finansinspektionen anser vara relevanta för att hantera cyklisk systemrisk.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

3 §

Paragrafen genomför artikel 136.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger i vilka mått kontracykliska buffertvärden ska uttryckas.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

4 och 5 §§

Paragraferna genomför artiklarna 137.1, 139.1, 139.2, 139.3 och 140.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragraferna anger förutsättningarna för att besluta om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder än Sverige.

Bestämmelsen i 4 § äger tillämpning på länder både inom och utanför EES. Bestämmelsen i första stycket medger att Finansinspektionen får fastställa ett eget kontracykliskt buffertvärde som institut med kreditexponeringar i andra länder ska tillämpa vid beräkningen av storleken på sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Denna möjlighet får dock endast användas om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. I annat fall gäller reciprocitet, dvs. det buffertvärde som fastställts av den utländska myndigheten ska gälla även för svenska institut.

Av andra stycket framgår att om Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av första stycket, att fastställa ett eget buffertvärde för landet i fråga, får det nya värdet inte fastställas till ett högre belopp än det som fastställts av den utländska myndigheten. Det innebär att ett buffertvärde som fastställs med stöd av 4 § måste minst uppgå till 2,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, och som högst uppgå till det värde som fastställts av den utländska myndigheten.

Bestämmelsen i 5 § gäller endast för länder utanför EES. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts exponeringar i det landet om det saknas ett fastställt och offentliggjort beslut om vilket buffertvärde som ska gälla för landet. Om denna möjlighet används gäller inga särskilda begränsningar för hur högt eller lågt buffertvärde som får fastställas för landet i fråga. Om det fastställda buffertvärdet anses vara otillräckligt för att skydda institutet mot risker som följer av en alltför stor kredittillväxt i det landet, kan Finansinspektionen, med stöd av punkten 2, fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts kreditexponeringar mot landet i fråga. Bestämmelsen innebär således, till skillnad mot 4 §, att Finansinspektionen har möjlighet att besluta om ett högre buffertvärde än det som fastställts av en utländsk myndighet. Eftersom punkten 2 får tillämpas endast om det buffertvärde som fastställts av en utländsk myndighet anses otillräckligt, bör det inte komma i fråga att använda denna bestämmelse för att sänka det buffertvärde som beslutats av en utländsk myndighet.

Bestämmelser om i vilken omfattning instituten vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beakta buffertvärden som fastställts av utländska myndigheter framgår av 6 kap.

6 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.5 och 139.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen innehåller anvisningar om från vilken tidpunkt beslut om att sänka och höja ett buffertvärde ska börja tillämpas. Bestämmelsen är tillämplig både när ansvarig myndighet ändrar sina egna beslut, och i de

fall som myndigheten, med stöd av 4 eller 5 §, beslutar om ett annat buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.

7 §

Paragrafen genomför artikel 136.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

Av paragrafen framgår att om buffertvärdet sänks, ska beslutet innehålla information om hur lång tid som det lägre värdet förväntas bestå. Sådana uttalanden är dock inte bindande.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 141.2 och 142.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger vilka åtgärder institut ska vidta om institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet. Den närmare regleringen om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och vad kapitalkonserveringsplanen ska innehålla framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 10 kap. 1 § 10 och 11. Vad som avses med högsta förfogandebelopp framgår av författningskommentaren till 6 kap. 7 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

2 §

Paragrafen genomför artikel 142.4 i kapitaltäckningsdirektivet.

Om Finansinspektionen bedömer att den kapitalkonserveringsplan som institutet gett in inte innehåller tillräckliga åtgärder för att återställa institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att stärka kapitalbasen till specificerade nivåer inom angiven tid. Finansinspektionen kan då förelägga om åtgärder i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen. Ingripande kan också ske genom att institutet åläggs striktare utdelningsrestriktioner än vad som annars gäller enligt denna lag. Paragrafen anger således hur Finansinspektionen ska agera för att institutet åter ska uppfylla det kombinerade buffertkravet.

Ett ingripande med stöd av denna paragraf med krav på att stärka kapitalbasen kan till skillnad mot ett ingripande enligt sektorslagstiftningen inte förenas med någon rätt att besluta om administrativa sanktioner som varning, anmärkning eller sanktionsavgift.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

3 §

Paragrafen genomför artikel 141.1, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafens första och andra stycken innebär att institut inte får vidta sådana åtgärder som anges i första stycket punkterna 1–3 om institutet inte både före och efter åtgärden ägt rum uppfyller det kombinerade buffertkravet. I 1 kap. 2 § 8 och 16 anges genom en hänvisning till tillsynsförordningen vad som avses med kärnprimärkapitalet och utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet. Med rörlig ersättning avses rörlig ersättning till anställda i institutet.

Tredje stycket fastslår att förbudet inte gäller för åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

4 §

Paragrafen genomför artikel 141.2, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen utgör ett undantag från 3 §. Bestämmelsen i punkten 1 innebär en begränsad rätt för institut att vidta sådana åtgärder som omfattas av 3 § trots att institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. En förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att institutet beräknat sitt högsta förfogandebelopp och att de åtgärder som avses ryms inom detta. Storleken på förfogandebeloppet avgör således i vilken utsträckning institutet kan vidta åtgärderna. Samtliga vidtagna åtgärder måste sammantaget rymmas inom högsta förfogandebeloppet. Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och inte beräknat sitt högsta förfogandebelopp, får endast vidta sådana åtgärder som inte medför en minskning av kärnprimärkapitalet eller institutets vinst.

Av punkten 2 framgår att bestämmelsen om värdeöverföringsrestriktioner m.m. inte gäller om dess tillämpning medför en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

5 §

Paragrafen genomför artikel 141.8 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen ålägger institut som avser vidta utdelningar, förbinda sig eller betala ut ersättningar m.m. att underrätta Finansinspektionen. Underrättelseskyldigheten ska fullgöras före det att åtgärden äger rum. I 10 kap. 1 § 12 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om denna underrättelseskyldighet.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

6 §

Paragrafen genomför artiklarna 67.1 och 133.17 i kapitaltäckningsdirektivet.

Första stycket anger vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kraven som följer av lagens 8 kap. Om en sådan situation är för handen, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet. Härmed avses i första hand lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett ingripande med stöd av dessa lagar ska däremot inte ske endast på den grunden att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Andra stycket ger Finansinspektionen möjlighet att gentemot ett institut som inte uppfyller kapitalkravet till följd av en beslutad systemriskbuffert, ingripa med stöd av de lagar som reglerar institutens verksamhet. Ett villkor för ett ingripande med stöd av dessa lagar är dock att ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk. Bestämmelsen förutsätter således en bedömning av om ett ingripande med stöd av bestämmelserna i 8 kap., kan anses tillräckligt.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.13.

9 kap. Avgift er

1 §

Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.

Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

10 kap. Bemyndiganden

1 §

Med stöd av bemyndigandet i punkterna 1 och 8 blir det möjligt att ange kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som Finansinspektionen enligt 3 kap. 3 § respektive 6 kap. 3 § får undanta från kravet på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert.

Bemyndigandet i punkten 2 gör det möjligt att genomföra delar av artikel 133.9 och 133.10 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten för institut.

Bemyndigandet i punkten 3 gör det möjligt att genomföra delar av artiklarna 133 och 134 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om fastställandet av hemvist för geografiska exponeringar avseende systemriskbufferten och sammanvägning av de geografiska systemriskbuffertkraven. Vid fastställandet av geografiska exponeringar ska tekniska standarder om geografisk tillhörighet av kreditexponeringar avseende den kontracykliska kapitalbufferten beaktas (se artikel 140.7 i kapitaltäckningsdirektivet).

Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att genomföra artikel 131.10 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om bedömningsgrunder när Finansinspektionen ska utse ett institut till globalt systemviktigt eller ska flytta ett globalt systemviktigt institut till en högre underkategori för att ålägga det en högre kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut efter att Eba:s tekniska standarder har tillämpats.

Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att genomföra artikel 131.3 och 131.5 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om närmare anvisningar för hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och graderas inom lämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav.

Bemyndigandet i punkten 6 gör det möjligt att genomföra artikel 140.4 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter och föreskriva vilka kreditexponeringar som enligt 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten.

Med stöd av bemyndigandet i punkten 7 kan artikel 140.1 andra stycket genomföras i myndighetsföreskrifter. Bestämmelsen innehåller anvisningar om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 § ska beräknas.

Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att ålägga instituten att ange kreditexponeringars geografiska område i enlighet med de tekniska standarder som antas i enlighet med artikel 140.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter.

Med stöd av bemyndigandet i punkten 10 är det möjligt att i myndighetsföreskrifter genomföra artikel 141.4 med dess regler om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och rapporteras.

Bemyndigandet i punkten 11 möjliggör ett genomförande av artikel 142.2. Avsikten är att föreskrifter meddelade med stöd av detta bemyndigande anger vilka krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla.

Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att genomföra artikel 141.8. Sådana föreskrifter kommer ange den närmare omfattningen av institutens underrättelseskyldighet i enlighet med 8 kap. 5 § för det fall att ett institut avser att vidta åtgärder med stöd av 8 kap. 4 §.

2 §

Bemyndigandet i paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter om de avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag som Finansinspektionen ska göra.

11 kap. Överklaganden

1 §

Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 428. Se även artikel 72 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 55 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Där anges att beslut som fattas med stöd av lagar och andra författningar som utfärdats i enlighet med direktivet ska kunna prövas av domstol.

Hänvisningar till S15-3

15.4. Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar

1 §

Enligt paragrafen träder den nya lagen om kapitalbuffertar och denna lag i kraft den 2 augusti 2014.

2 §

Paragrafen innebär att bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2016. (jfr artikel 162.5 i kapitaltäckningsdirektivet).

3 §

Paragrafen genomför artikel 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet och innehåller ikraftträdandebestämmelser för krav på systemriskbuffert i Sverige eller i ett land utanför EES.

Första stycket innebär att bestämmelserna i 4 kap. 3 § om systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES i lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2015.

Av andra stycket framgår förutsättningarna för att, fram t.o.m. den 31 december 2014, kräva att institut upprätthåller en systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar har rätt att kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent på det totala riskvägda exponeringsbeloppet. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet.

I tredje stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att fram t.o.m. den 31 december 2014 besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

4 §

Paragrafen innebär att under åren 2016–2018 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för globalt systemviktiga institut i lagen om kapitalbuffertar inte tillämpas fullt ut. Bestämmelsen innebär att kraven med anledning av dessa buffertar införs gradvis i olika steg och att institut som ålagts att upprätthålla en sådan kapitalbuffert under dessa år endast behöver uppfylla som mest 75 procent av det kapitalkrav som institutet ska ha enligt lagen om kapitalbuffertar.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.6

5 §

Paragrafen innebär att Finansinspektionen fram t.o.m. den 31 december 2018 får erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Paragrafen innebär vidare att

Finansinspektionen åläggs en underrättelseskyldighet till kommissionen, ESRB, Eba och det relevanta tillsynskollegiet för det fall att Finansinspektionen väljer att erkänna en kontracyklisk kapitalbuffert som fastställts i en annan medlemsstat.

Hänvisningar till S15-4

15.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 kap.

5 §

Paragrafen genomför artikel 3.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den tidigare hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersatts med en hänvisning till tillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen utökas vidare med en definition av kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen genomgår även redaktionella förändringar.

8 §

Paragrafen ändras med anledning av att den tidigare regleringen om finansiella företagsgrupper i 9 kap. kapitaltäckningslagen ersätts av regleringen i tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Paragrafen ändras även språkligt. Jämför avsnitt 6.

10 §

Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar omfattningen av banksekretessen. Tidigare fastslogs i bestämmelsen sekretess för uppgifter om ”enskildas förhållanden till kreditinstitut”.

Ändringarna i första stycket innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att

besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.

Sekretessen ska i likhet med tidigare gälla endast obehöriga röjanden. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 och 479).

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

3 kap.

2 §

Paragrafen genomför artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet.

I första stycket 5 anges att det vid prövningen av den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, ska beaktas om styrelsens samlade kompetens är tillräcklig för att leda företaget. Avsikten är att säkerställa att styrelsen som helhet återspeglar en tillfredsställande blandning av erfarenheter.

Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Den innebär ingen ändring i sak.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

6 kap.

2 a §

Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

I första stycket anges att institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten inom instituten.

Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

Övervägandena finns i avsnitt12.1.4.

4 c §

Paragrafen genomför artikel 94.1 g i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger att den rörliga ersättningen till anställda vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att de kan ha en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta ersättningen. Exempel på anställda som har en sådan inverkan är risktagare, verkställande ledningen, anställda med en ersättning på nivå med dessa samt personal som utövar kontrollfunktioner, jfr artikel 92.2. Eba ska utarbeta förslag till tekniska standarder när det gäller kvalitativa och lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil i enlighet med artikel 92.2 (se artikel 94.2).

Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

7 kap.

2 §

Paragrafen ändras med anledning av att 7 kap. 911 §§ upphävs.

9 kap.

1 §

Paragrafen ändras med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag regleras i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar.

10 kap.

8 a §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen är ny. I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett bankaktiebolag får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör vid ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiveringen.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

8 b §

Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 8 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke.

I paragrafens andra stycke anges vidare att 8 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten.

I tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

8 c §

Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba

ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

37 §

Paragrafen ändras genom att den tidigare hänvisningen till kapitaltäckningslagen utgår och ersätts med hänvisningar till tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Jämför 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) och 11 kap.1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.

12 kap.

6 a §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i en kreditmarknadsförening får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiven.

Motsvarande reglering för bankaktiebolag finns i 10 kap. 8 a §. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

6 b §

Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet.

I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 6 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke.

I paragrafens andra stycke anges att 6 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten.

I tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

6 c §

Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

20 §

Ändringen är en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med hänvisningen till den nya reglering som ersätter den lagen.

13 kap.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 4.3, 40, 52.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att t.ex. ta in rapporter eller begära att kreditinstituten informerar inspektionen om andra omständigheter rörande verksamheten (se prop. 2002/03:139 s. 544).

Första stycket ändras genom att ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 4 §” ersätts med ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial i Sverige”. Avsikten är att tydliggöra att rätten att begära in information i förhållande till utländska kreditinstitut som inrättat filial här i landet ska gälla oberoende av om det är fråga om ett utländskt kreditinstitut inom eller utanför EES.

Andra stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första stycket av fysiska personer som är anställda vid något av de institut eller företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

4 §

I fråga om ändringen i första stycket, se författningskommentaren till 3 §.

Andra stycket är nytt och innebär en skyldighet för Finansinspektionen att före en inspektion av filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom

ESS, konsultera behöriga myndigheter i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.

Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

6 a §

I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att omfatta också Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

6 b §

I paragrafen anges ett antal situationer då Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning.

Ändringen innebär att denna möjlighet utökas till att omfatta den situation som anges i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

6 c §

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta ett förfarande för bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i direktivet börja gälla först från och med det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.

Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av paragrafen. Av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att bestämmelsen träder i kraft först vid den tidpunkt som regeringen bestämmer. För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 tillämpas. Det kan då konstateras att den nuvarande möjligheten att enligt artikel 42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling endast har en motsvarighet i artikel 50, som ska börja tillämpas först efter att den nya likviditetsregleringen antagits.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9, 10.3 och 10.7.

7 §

Det nuvarande första stycket upphävs. Detta föranleds av att värdlandsmyndigheterna inte längre ska ha ansvar för att utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i filialer som tillhör utländska kreditinstitut inom EES. Ansvaret ska i stället tillkomma behörig myndighet i hemlandet.

Paragrafens andra stycke genomgår vissa följdändringar med anledning av att det första stycket utgår. Några ändringar i sak har däremot inte vidtagits.

Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

11 §

Ändringen är en följdändring med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs. Ändringen innebär att nuvarande hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelsen ändras även språkligt.

14 kap.

2 §

Paragrafen innehåller regler för tillståndsprövningen enligt 1 § i samband med förvärv eller ökning av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut.

I andra stycket görs en ändring som i likhet med lämplighetsprövningen i 3 kap. 2 § 4 utvidgar gällande prövning till att avse styrelsen i sin helhet. Vidare justeras bestämmelsen genom att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över

kreditinstitut och värdepappersbolag. Det senare utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär i denna del ingen ändring i sak.

6 §

Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.

15 kap.

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 64, 67.1, 67.2 c, 102.1 b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot kreditinstitut.

Paragrafens första stycke har ändrats språkligt.

Andra stycket genomgår språkliga ändringar bland annat för att tydliggöra att bestämmelsen endast talar om vad som gäller för ett ingripande som sker med stöd av lagen. Jämför bestämmelsen i 1 c §, som är ny. Någon ändring i sak i denna del är inte avsedd. Härutöver förändras stycket genom att Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande tydliggjorts genom att uppräkningen av exempel utökas.

Innehållet i paragrafens tredje stycke är nytt och innebär att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med första stycket redan om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler. Enligt den nuvarande lydelsen av stycket får Finansinspektionen avstå från ingripande bl.a. om överträdelsen var ringa eller ursäktlig. Detta följer numera av 15 kap. 1 a § andra stycket.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

1 a §

Paragrafen genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen är ny och reglerar vilka hänsyn som ska tas vid valet av sanktion. Vid bedömningen ska liksom i dag överträdelsens allvarlighet och varaktighet utgöra utgångspunkten för valet av sanktion.

I första stycket andra meningen tillkommer en skyldighet att även ta särskild hänsyn till överträdelsens art och dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Med skador avses bl.a. skador som drabbat institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller skydda insättare. Som en förmildrande omständighet ska

beaktas om överträdelsen är ursäktlig. Det innebär att Finansinspektionen eller domstolen ska ha möjlighet att beakta om en överträdelse är föranledd av ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars. Bestämmelsen utgör inte hinder för att ta hänsyn till andra omständigheter än de som anges särskilt.

Innehållet i andra stycket överensstämmer med nuvarande 1 § tredje stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1.

1 b §

Paragrafen genomför artikel 70 f och 70 g i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen ska inverka på valet av sanktion.

Av första stycket framgår att i försvårande riktning ska beaktas om kreditinstitutet tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse, varvid det är särskilt försvårande om överträdelserna är identiska eller likartade. Särskild vikt bör fästas vid den tid som förflutit mellan överträdelserna, varvid det får anses mer försvårande om det föreligger en kort tidsperiod mellan överträdelserna i fråga.

I andra stycket fastslås att i förmildrande riktning ska beaktas om ett institut genom ett aktivt samarbete underlättar Finansinspektionens utredning och om institutet snabbt upphör med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. För att bestämmelsen ska kunna medföra sanktionslindring krävs att det är fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Det bör för regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över, och att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. Bestämmelsen bör inte tolkas motsatsvis.

Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

1 c §

Paragrafen är ny.

Första stycket utgör en erinran om att det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda möjligheter att ingripa mot institut (se 2 kap. 2 §).

Andra stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.

2 §

Paragrafen genomgår följdändringar med anledning av förslaget att även ställa krav på att styrelsen i sin helhet uppfyller vissa krav. Avsikten är att möjliggöra ett ingripande mot ett institut vars styrelseledamöter sammantaget inte längre uppfyller kravet på styrelsens kollektiva kompetens. Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

3 §

Paragrafen anger i vilka fall som Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd.

Första stycket 7 är ny. Punkten innebär en uttrycklig rätt för

Finansinspektionen att återkalla ett tillstånd som ett kreditinstitut fått genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt har fått tillståndet. I övrigt genomgår bestämmelsen ändringar av språklig och redaktionell karaktär.

Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

5 §

Paragrafen behandlar ingripande mot en svensk bank eller ett svensk kreditmarknadsföretag för överträdelser av bestämmelser i ett annat land inom eller utanför EES. Den ändring som skett innebär att sådana åtgärder som inspektionen enligt förevarande paragraf ska vidta och den underrättelse som avses ska vidtas utan dröjsmål. Bestämmelsen ändras även språkligt.

Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

7 §

Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett kreditinstitut. Bestämmelsen behandlas i prop. 2002/03:139 s. 551.

Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger storleken på den sanktionsavgift som Finansinspektionen enligt 7 § får besluta om gentemot kreditinstitut.

Ändringarna i första stycket innebär att den tidigare begränsningen om att avgiften högst får uppgå till femtio miljoner kronor utgått. I stället anges att sanktionsavgiften för institut ska fastställas till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, eller två gånger summan av den vinst som överträdelsen medfört eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen, i de fall beloppen kan fastställas.

Andra stycket ändras genom ett tillägg om vad som gäller i fråga om den nedre beloppsgränsen för sanktionsavgiftens storlek. Detta följde tidigare av första stycket och innebär således inte någon ändring i sak.

Paragrafen ändras även språkligt, bl.a. genom att ordet straffavgift ersätts med sanktionsavgift.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

9 §

Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen reglerar vilka hänsyn som ska tas vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. För bestämmelsens närmare innehåll i fråga om dess hänvisning till 1 a och 1 b §§ hänvisas till författningskommentarerna till dessa lagrum. I övrigt innebär bestämmelsen att storleken på en sanktionsavgift ska regleras i höjande riktning för att exempelvis ta hänsyn till om en överträdelse inneburit en vinst eller minskade kostnader för institutet, men den kan också medföra att avgiften sänks till följd av exempelvis ett utdömt skadestånd. Sådana omständigheter ska däremot inte påverka valet av sanktion, utan endast beaktas vid fastställandet av avgiftens storlek. Med finansiell ställning avses exempelvis institutets årsomsättning, men även andra faktorer som exempelvis ett utdömt skadestånd eller ålagd företagsbot bör kunna beaktas.

Frågan om förhållandet mellan sanktionsavgiften och företagsbot har tidigare behandlats i prop. 2002/03:139 s. 551.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

10 §

Paragrafen justeras genom att hänvisningen till 16 kap. 1 § 5 ändras till 16 kap. 1 § 7.

11–14 §§

Paragraferna ändras genom att begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.

15 §

Paragrafen genomför artiklarna 41.1 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen anger hur Finansinspektionen ska agera om ett EES-företag som avses i 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin rörelse enligt kraven i 1 §. De ändringar som görs i förhållande till nuvarande bestämmelse är en följd av kapitaltäckningsdirektivets ändrade regler om ingripande gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filial i landet.

I första stycket anges att om ett sådant institut inte följer gällande regler, eller om det föreligger en väsentlig risk för att bestämmelserna inte följs, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.

I andra stycket följer ett undantag från det som sägs i första stycket. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen i brådskande fall själv får vidta åtgärder gentemot institutet i fråga. Bestämmelsen i sin tidigare lydelse innebar att Finansinspektionen för det fall att institutet inte vidtog rättelse kunde förbjuda ett institut att påbörja nya transaktioner här i landet. I bestämmelsens nya lydelse finns ingen särskild begränsning om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som inspektionen får använda sig av, men de åtgärder som vidtas måste syfta till att värna den finansiella stabiliteten i landet och vara proportionerliga i förhållande till åtgärdens syfte. Åtgärderna får vidare vidtas endast i avvaktan på att hemlandets behöriga myndigheter vidtar åtgärder, och ska upphöra så

snart de inte behövs, eller om hemlandets behöriga myndigheter vidtar en rekonstruktionsåtgärd i enlighet med direktiv 2001/24/EG.

Finansinspektionens rätt att ingripa gentemot utländska kreditinstitut utanför EES behandlas i avsnitt 9.5.

16 kap.

1 §

Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 2 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett företag, eller vara ersättare för någon av dem.

Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 5 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som ställs på instituten att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Hänvisningar till S15-5

15.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap.

5 §

Paragrafen genomför artikel 3.1 47 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den nuvarande hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i samma förordning.

11 §

Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen regleras omfattningen av tystnadsplikten i värdepappersbolag.

Andra stycket är nytt och innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen.

Den valda

lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.

Sekretessen ska i likhet med vad som gäller enligt första stycket gälla endast obehöriga röjande. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 f. och prop. 2006/07:115 s. 556). Jämför motsvarande ändring i 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

3 kap.

1 §

Se författningskommentaren till 3 kap. 2 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse.

2 §

I andra stycket görs en ändring som innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.

5 §

I paragrafen införs ett nytt andra stycke som genomför artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet.

Ändringen innebär att bolagets verkställande direktör inte får vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får efter ansökan från bolaget medge undantag från detta krav.

Övervägandena finns i avsnitt 8.9.

7 §

Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag finns i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar.

Andra och tredje styckena utgår. Detta är en följd av att dessa frågor regleras av artikel 93 i tillsynsförordningen. Jämför avsnitt 6.9.3.

12 §

I paragrafen införs ett nytt bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem eller på styrelsen i sin helhet. I paragrafen görs även redaktionella ändringar.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

7 kap.

1 §

Paragrafen ändras med anledning av att 7 kap. 79 §§ upphävs.

8 kap.

4 a §

Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen är ny. I första stycket anges att värdepappersbolag ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten inom värdepappersbolaget.

Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.

8 b–8 d §§

Se författningskommentarerna till 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse.

8 e §

Paragrafen genomför artikel 94.1 g i kapitaltäckningsdirektivet.

Se författningskommentaren till 6 kap. 4 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

42 §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som ställs på bolagen att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

23 kap.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna 4.3, 40, 52.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära information av företagen.

Tredje stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första och andra styckena av fysiska personer som är anställda vid något av de företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

24 kap.

3 §

Paragrafen anger förutsättningarna för den prövning som ska ske inför att Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett kvalificerat förvärv i enlighet med 1 §.

Ändringen i tredje stycket innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta innebär ingen ändring i sak.

7 §

Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.

25 kap.

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 64, 67.1, 67.2 c, 102.1 b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot svenska värdepappersinstitut, börser och svenska clearingorganisationer.

Ändringen i första stycket är av språklig karaktär.

Andra stycket genomgår i likhet med första stycket språkliga förändringar. Härutöver tydliggörs Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande genom att uppräkningen av exempel på när detta får ske utökas.

Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen fastslår att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med första stycket redan om det är sannolikt att värdepappersbolaget inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

1 a och 1 b §§

Paragraferna genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e, 70 f, 70 g och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet.

Se författningskommentarerna till 15 kap. 1 a och 1 b §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1 och 11.5.3.

1 c §

Paragrafen är ny.

Första stycket utgör en erinran om att det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda ingripandemöjligheter (se 2 kap. 2 §).

Tredje stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett värdepappersbolag inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.

4 §

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Se författningskommentaren till 15 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

8 §

Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett svensk värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation.

Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.

9 §

Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet.

Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

10 §

Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet.

Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 9 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

25–28 §

Paragraferna kompletteras till att även avse sanktionsavgifter.

Hänvisningar till S15-6

15.7. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

30 kap.

4 b §

Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.

Paragrafen, som är ny, innebär att sekretess ska gälla i Finansinspektionens tillsynsverksamhet för sådan uppgift, i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.

Bestämmelsen klargör att inte endast anmälarens identitet utan även innehållet i anmälan eller utsagan kan omfattas av sekretess, om uppgiften på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Bestämmelsen medger också att förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls helt hemlig, om endast förekomsten av en anmälan skulle kunna avslöja vem som gjort den. Sekretessen är absolut. Uppgifter som avses i bestämmelsen kan dock omfattas av den rätt till insyn i mål eller ärende som tillkommer part enligt processrättsliga regler.

Av andra stycket framgår att sekretessen gäller i högst femtio år. Angående beräkningen av sekretesstiden, se 7 kap. 5 §.

Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

30 §

I paragrafen anges de sekretessbestämmelser i 30 kap. som inskränker rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.

Ändringen i första stycket innebär att en hänvisning till den nya sekretessbestämmelsen i 4 b § införs.

Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

Hänvisningar till S15-7

15.8. Övriga författningsförslag

Tillsynsförordningen medför behov av följdändringar i ett stort antal lagar i fråga om hänvisningar till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen). I de flesta fall är det fråga om okomplicerade hänvisningar där befintlig hänvisning till kapitaltäckningslagen ska ersättas med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana hänvisningar behöver inte kommenteras något närmare. I nedan angivna fall uppkommer emellertid behov av att kommentera gjorda lagändringar i särskild ordning.

15.8.1. Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

3 kap.

8 a §

Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse även gäller för sparbanker i tillämpliga delar. Se författningskommentarerna till dessa lagrum.

9 kap.

1 §

Paragrafen ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.

15.8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

5 kap.

7 §

Ändringen är en följd av att motsvarande informationskrav som framgår av paragrafen i dess nuvarande lydelse återfinns i artikel 434.2 i tillsynsförordningen. Genom ändringarna säkerställs att samtliga företag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag alltjämt kommer omfattas av informationskravet, trots att det regleras i tillsynsförordningen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.9.2.

6 kap.

3 §

Ändringen i första stycket är en följd av att nuvarande reglering i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) om kapitalbasen och kapitaltäckningen för angivna risker ersätts av tillsynsförordningen.

Ändringarna i andra stycket är en följd av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av tillsynsförordningen.

Paragrafen ändras även språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.1 och 6.9.2.

Hänvisningar till S15-8-2

15.8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

6 kap.

8 a §

Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse även gäller för medlemsbanker i tillämpliga delar. Se författningskommentarerna till dessa lagrum.

11 kap.

1 och 3 §§

Paragraferna ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.

15.8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

2 kap.

10 §

Paragrafen ändras genom att den i stället för att hänvisa till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen), hänvisar till motsvarande bestämmelser i tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Ändringen innebär att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning ska tillämpa de bestämmelser i tillsynsförordningen och i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet, samt, i den utsträckning de inte undantagits härifrån, lagen om kapitalbuffertar.

Nuvarande lydelse av 10 § behandlas i prop. 2002/03:150 s. 174 och 303.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

10 a §

För en kommentar om den ändring som görs i första stycket hänvisas till författningskommentaren till 10 §.

I andra stycket anges vad som gäller för fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning. Ändring innebär att nuvarande hänvisning till 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till de bestämmelser som ersätter eller kompletterar den reglering som lagrummet i sin nuvarande lydelse hänvisar till.

Ändringarna i tredje stycket utgör följdändringar med anledning av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av regler i tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.

Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Dessutom har hänvisningar till tillsynsförordningen samt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag lagts till.

Nuvarande lydelse av 10 a § behandlas i prop. 2005/06:45 s. 119122 och 248.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7 och 6.9.1.

Hänvisningar till S15-8-4

15.8.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

7 kap.

6 a §

Paragrafen överförs från 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen och behandlas i prop. 2012/13:160. I paragrafen görs följdändringar med anledning av att delar av kapitaltäckningslagen numera finns i tillsynsförordningen. Paragrafen ändras vidare genom att hänvisning sker till de bestämmelser som gäller för värdepappersbolag. Ändringen motiveras av att begreppet institut i tillsynsförordningen inte omfattar samtliga värdepappersbolag.

Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

Hänvisningar till S15-8-5

15.8.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 §

Ändringarna som görs i paragrafen är en följd av att kapitaltäckningslagen upphävs.

2

Bilaga 1

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU

av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 53.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut (

2

) och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (

3

)

har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm­

melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är

tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre­

tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm­

melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya

lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut

och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 (

4

). För att bli mer till­

gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen

av det här direktivet och av den förordningen.

(2)

Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser

om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva­

lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och

friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till­

synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems­

staten samt bestämmelserna om startkapital och om till­

synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta

direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna

nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de­

ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven

2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns­

krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa

krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast­

ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana

krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas

funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av

kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör

läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och

bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts­

liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och

tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(3)

De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU)

nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang

som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval

av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut

och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang

bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö­

riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange­

mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets­

arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat

ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska

banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli­

nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto­

ber 2010.

SV

L 176/338

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.

( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( 4 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

3

(4)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för

finansiella instrument ( 1 ), får värdepappersföretag som är

auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed­

lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter

etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra

medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm­

melser om samordning av de regler som styr auktorisa­

tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di­

rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före­

tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram

för övervakning av de risker som företagen löper, vilket

bör fastställas i det här direktivet.

(5)

Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet

för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl

etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så­

dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(6)

En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags­

tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete

och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftnings-

och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga

myndigheter.

(7)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 ( 2 ) inrättades den europeiska tillsynsmyn­

digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad

EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion

enligt den förordningen och de förfaranden som ska

följas när uppgifter tilldelas EBA.

(8)

Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för­

ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör

Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att

tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till

förfogande.

(9)

Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam

tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om

tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och

effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella

tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit­

institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti­

tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe­

roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen­

sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen

mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in­

förande av gemensamma mekanismer för ingripanden

vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont­

roller för att minska sannolikheten för att sådana meka­

nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl­

jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom­

missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag

om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med­

lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka­

nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en

prioritering och det kan antas under Europaparlamentets

innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre­

ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare

genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions­

mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen­

samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be­

slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt

och i alla berörda parters intresse.

(10)

Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till­

synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig

med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn

som inrättades 2010 och dess underliggande mål att

utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto­

derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra

sina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse

med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen,

kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur­

rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga

regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har

fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder

samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att

säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent

tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB

bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet

att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget) i överensstämmelse med akter som antagits av

kommissionen på grundval av utkast framtagna av

EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(11)

EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag

för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en

samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA

kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om

detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av

de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta

direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det

antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin­

dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig

tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta

egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande

filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut

enligt detta direktiv. För att främja samordningen och

göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ­

den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig­

het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av

processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör

bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/339

( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

4

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(12)

I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon­

kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att

samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på

samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till

objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och

till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift­

ning.

(13)

För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs

det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna,

förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva

affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper

av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise­

ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns­

beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion

med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna

bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng­

ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut.

Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hem-

och värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre

grad av öppenhet och informationsutbyte.

(14)

Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som

möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av

att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom

insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv­

ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper,

samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges

möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka

detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte

påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne­

håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa­

tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att

genomföra vissa typer av transaktioner.

(15)

Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är

nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er­

kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har­

monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns

i hela unionen, och tillämpning av principen att hem­

medlemsstaten utövar tillsyn.

(16)

Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill­

syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga

myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter­

kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra­

fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt

utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut

har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att

undgå de strängare standarder som gäller i en annan

medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller

har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet.

Om detta inte klart framgår, men den största delen av

samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali­

serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe­

ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör

ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras

med dessa behöriga myndigheters godkännande.

(17)

De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt­

hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno­

likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av

att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller

juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto­

riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att

dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

(18)

Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut­

förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till­

syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap­

persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall

bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna

avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva

gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär­

depappersföretaget.

(19)

Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör

ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller

samtliga verksamheter som anges i förteckningen över

verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande,

genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande

av tjänster.

(20)

Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän­

nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be­

drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre­

ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av

den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och

uppfyller vissa bestämda villkor.

(21)

En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe­

ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att

specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra

författningar följs av enheter som inte är auktoriserade

som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse­

ende på verksamheter som inte anges i förteckningen

över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan­

de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan

omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över­

ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att

skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de

ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under­

kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och

andra författningar.

(22)

Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast­

ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det

inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål

för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt

som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte

står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det

allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

SV

L 176/340

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

5

(23)

De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med

huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga

medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler

inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till

kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör

kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till­

lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer

samma behandling inom hela unionens område. Filialer

till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör

inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att

etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater

där de är etablerade.

(24)

Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att

den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort

geografiskt område som möjligt.

(25)

Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund­

het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem­

medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper

bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig­

heterna i hem- och värdmedlemsstaterna.

(26)

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be­

fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och

inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut

på deras territorium, och att kräva information från en

filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål,

informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed­

lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans­

systemets stabilitet.

(27)

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in­

formation om verksamhet som bedrivs på deras territo­

rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas

behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä­

kerhetsåtgärder.

(28)

En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast

rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet

samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle­

rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö­

riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en­

skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte

behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor­

mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd­

medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua­

tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed­

lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera

att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat

kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga

lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt­

ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern­

kontroll.

(29)

Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de

behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ

som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi­

nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor­

mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare

hållas mycket begränsat.

(30)

Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan­

del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet

och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka

förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana

fall.

(31)

När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut

med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande,

bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på

strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(32)

Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga

myndigheterna och centralbanker och andra organ med

liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter

och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för

att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling

av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris­

situationer andra offentliga myndigheter och nationella

förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning

om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe­

ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn­

digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem.

(33)

För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras

kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap­

portera till de behöriga myndigheterna om de vid full­

görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden

som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella

ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani­

sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till

att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor

upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt

uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett

institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt

underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål­

landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker

vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt

företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag

hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör

fullgöra sina uppgifter där.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/341

6

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(34)

Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr

575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom

instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar

är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk­

tureras under ordnade former, att de negativa följderna

för den reella ekonomin begränsas och att man undviker

att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och

fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har

skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU)

nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini­

tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i

syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte

bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av

sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk­

tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En

del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl­

dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer

för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är

därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta

med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg

fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter­

hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt

att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning,

rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra

till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av

effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon­

struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU)

nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti­

tut bör prioriteras.

(35)

För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv

och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av

de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk­

samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings­

organ, samt för att säkerställa liknande behandling i

hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö­

reskriva administrativa sanktioner och andra administra­

tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc­

kande. De administrativa sanktioner och andra administ­

rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp­

fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna,

kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö­

rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och

nivåer på administrativa sanktionsavgifter.

(36)

Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be­

fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter

som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar

som kan förväntas, och vara avskräckande även för större

institut och deras chefer.

(37)

För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa

sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med­

lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa

sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån

på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas

att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe­

terna beaktar alla relevanta omständigheter.

(38)

För att se till att de administrativa sanktionerna har en

avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras,

utom under vissa väldefinierade omständigheter.

(39)

För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen

och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek­

tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för­

behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt

att ha en central databas för uppgifter om administrativa

sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta

avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga

myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter

om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med

rambeslut 2009/315/RIF ( 1 ) och beslut 2009/316/RIF ( 2 ),

såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra

relevanta bestämmelser i nationell rätt.

(40)

För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka

eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om

genomförande av detta direktiv och förordning (EU)

nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att

utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp­

muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ­

delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för­

svar för var och en som har blivit anklagad för en lag­

överträdelse.

(41)

Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio­

ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa

största möjliga handlingsutrymme till följd av en över­

trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över­

trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad­

ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder

enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna

föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i

detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa

sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs

i detta direktiv.

(42)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm­

melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas

lagstiftning.

(43)

Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär­

depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det

gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till

de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ­

aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och

värdepappersföretag har strategier och processer för att

utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för

att hålla det på en tillräckligt hög nivå.

SV

L 176/342

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga­

nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi­

stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).

( 2 ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av

det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri­

minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut

2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

7

(44)

De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att

instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas

med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli

exponerade för.

(45)

För att säkerställa att institut som är verksamma i flera

medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till

följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda

medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande

auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam­

arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent­

ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete.

(46)

För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin

inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of­

fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs

i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor­

mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt

att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö­

riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom­

plettera de krav avseende institutens offentliggörande av

teknisk information som anges i förordning (EU)

nr 575/2013.

(47)

Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda

insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta­

bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase­

rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till­

lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo­

derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre­

tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe­

terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge­

nomföra sådan tillsyn.

(48)

I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö­

retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö­

riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan­

siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap­

persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna

bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en

grupp få in den information som behövs för att genom­

föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe­

ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer

när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver

olika typer av finansiell verksamhet.

(49)

Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre­

ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före­

tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank­

rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer

inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha

de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och

ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en

hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i

första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör

småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam­

het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa

banker.

(50)

Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de

behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig­

heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina

beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet

inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla

andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om

inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna

princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela

unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin­

dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst

resultat.

(51)

Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn

och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris­

kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker

sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare

och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och

dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra­

mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska

systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel­

lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom

ytterligare rapportering från institut kan en del av detta

åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs

också.

(52)

Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om

gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller

stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed­

borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek­

torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där­

för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar

gentemot berörda parter och samhället.

(53)

Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit

till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­

sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang

och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De

mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning

och det faktum att en stor del av ramarna för företags­

styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på

frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ­

jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags­

styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett

system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel­

ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon

faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket

har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate­

gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak­

ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en

otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef­

fektivitet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/343

8

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(54)

För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna

av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund

riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och

standarder för att säkerställa effektiv övervakning från

ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla

nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra

det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka

att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa

principer och standarder bör gälla med beaktande av

arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets

verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin­

ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som

krävs i detta direktiv.

(55)

Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I

de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led­

ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att

omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå­

gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler

som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken

nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med­

lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all­

männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na­

tionell bolagsrätt.

(56)

Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner

och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med­

lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I

medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk

struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och

tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy­

stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty­

relse som inte har några verkställande funktioner, och

den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led­

ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen

av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom

ledningsorganet separata uppgifter.

(57)

Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts

ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt

sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar

till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det

gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att

den finansiella informationen är korrekt och att finansi­

ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och

berättigade, granskar utformningen och genomförandet

av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn­

punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor­

mer.

(58)

För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på

ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av­

sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter

och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste

riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten

och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp­

drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i

ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att

utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att

begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda­

mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam­

tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or­

ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt

syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör­

enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp­

ningen av en sådan gräns.

(59)

När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä­

garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida

kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer

och färdigheter för att garantera att institutet leds på

ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör,

när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas

och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings­

förfaranden.

(60)

Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut

beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår

bland annat på grund av bristande mångfald i lednings­

organens sammansättning. För att främja oberoende åsik­

ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings­

organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller

ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och

yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags

synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är

särskilt viktig för att säkra en representation som mot­

svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under

tröskeln för representation av det underrepresenterade

könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom

sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna

också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän­

nedom om institutens interna verksamhet, och arbets­

tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt

att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större

mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt

och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot­

ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett

av kriterierna för ledningsorganens sammansättning.

Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re­

kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne­

bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från

förslagslistor som innehåller båda könen.

(61)

För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och

stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef­

fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra

rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller

faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in­

förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina

egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

SV

L 176/344

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

9

(62)

En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk­

tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante­

ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar

i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets

(FSB) principer för god praxis och genomförandestandar­

der när det gäller ersättning för att komma till rätta med

de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er­

sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll

av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har

som syfte att genomföra internationella principer och

standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig

skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att

inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er­

sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante­

ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä­

sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers­

företagens riskprofil.

(63)

För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt­

ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om

företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er­

sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets

och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och

långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den

resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul­

tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida

risker som är förknippade med det resultatet.

(64)

När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör

en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar

utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions­

avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte

är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt­

ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner

som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an­

dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i

vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk­

samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt­

ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om­

fattas.

(65)

För att undvika överdrivet risktagande bör under alla

omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och

rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det

är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare,

ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems­

staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller

förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den

totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av

aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt

ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt­

ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna

tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de

beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den

maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara

tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna

besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats

för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta

direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en­

hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt­

ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp­

lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som

ska användas.

(66)

För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn

är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet

anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm­

melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla

skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor­

tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna

organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning

och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt

att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever

alla dessa principer.

(67)

För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i

unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven

i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att

principer och regler för ersättning efterlevs av instituten

på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter­

företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta­

blerats i tredjeländer.

(68)

Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy

och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök­

ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers­

företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och

vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför

är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna

har befogenheter att ålägga berörda institut att genom­

föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera

problem med ersättningspolicyn som har kommit fram

vid tillsynen.

(69)

Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full­

ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som

är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all­

männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,

unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter

och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda

institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets­

marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv­

avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/345

10

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(70)

Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en­

dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på

externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör

institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller

internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på

externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken

inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för

mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar

eller i fall där användningen av interna metoder skulle

leda till oskälig belastning.

(71)

Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis

den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg

byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna

från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på

övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp­

muntras att använda interna snarare än externa kreditbe­

tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(72)

Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla

automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av­

lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna

sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces­

ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda

externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro­

cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen

bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa

externa kreditbetyg.

(73)

Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­

ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen

av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA,

medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till

att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­

terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden

för andra företag.

(74)

Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas

av institut som använder metoder som bygger på interna

modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna

och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk­

vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för

liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I

detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn­

digheterna överlämna resultaten av interna modeller till­

lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort

antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör

de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för

att se till att likheter och skillnader i resultat för samma

exponering kan motiveras med tanke på de risker som

uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och

EBA se till att valet mellan en metod som bygger på

interna modeller och en schablonmetod inte leder till

en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital­

baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje

enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta

denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de

behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom

de metoder som bygger på interna modeller för operativ

risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra

tillsynsmetoderna.

(75)

Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations­

hip based lending) bör uppmuntras, där information som

fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an­

vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”-

granskning och riskbedömning än vad som skulle nås

på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit

scoring”.

(76)

När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret

ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade

kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det

är därför nödvändigt att genomföra samordningen av

tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan

införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör

de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta­

tens ytterligare samarbeta på området likviditet.

(77)

När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i

ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut

inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna

göra undantag från kravet på likviditetstäckning och

bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå.

(78)

Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka

åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om

rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 1 ). Till­

synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan

borgenärer från olika medlemsstater.

(79)

Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär­

kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och

som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit­

tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att

mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi­

nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel­

kommittén nya globala regleringsstandarder för bank­

kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne­

bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf­

fertar och kontracykliska kapitalbuffertar.

SV

L 176/346

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

11

(80)

Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas­

krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers­

företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital­

konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert,

för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt

ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna

absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont­

racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam­

manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser

med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och

värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad

med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se­

dan utnyttjas under kritiska perioder.

(81)

För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf­

fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn

utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit­

instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti­

tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de

kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de

har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där­

för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal

fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone­

ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta

ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre­

ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten,

liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning

av risker som hotar finanssystemets stabilitet.

(82)

För att främja samstämmighet på internationell nivå vid

fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har

Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på

förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör

fungera som den gemensamma utgångspunkten för de

berörda nationella myndigheterna när de beslutar om

buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto­

matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande

för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett

meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker

som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten

och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono­

mins särdrag.

(83)

Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det

kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag

åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk­

samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär­

depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt­

ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt­

ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har

väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste

vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella

ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin

kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa

beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen­

sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de

perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls,

varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera

bra på lång sikt.

(84)

Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent­

rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek­

torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon­

centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa

exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe­

terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör

vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar­

lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar

när det gäller koncentrationsriskerna.

(85)

Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver

en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka­

pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och

minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker

eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning

(EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av

det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa

konsekvenser för det finansiella systemet och den reella

ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens

värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper

av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i

sin affärsverksamhet.

(86)

För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är

det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB)

utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko­

nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av

deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB

från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga

enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill­

syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om

inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ).

(87)

Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf­

fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat

och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade

institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt

buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert­

värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk­

nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd

till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system­

riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta.

En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar­

tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen­

dation eller förklara varför det inte görs).

(88)

Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden

bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det

avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn­

digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa

myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär­

den, inklusive relevanta variabler.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/347

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

12

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(89)

När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt

uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara

skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan

återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka­

pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella

restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut­

delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning­

ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag

har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin

kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de

behöriga myndigheterna komma överens om en kapital­

konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik­

tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet

eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full

efterlevnad av buffertkraven.

(90)

Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för

globala systemviktiga institut för att kompensera för

den högre risk som denna typ av institut utgör för det

finansiella systemet och den effekt som deras fallis­

semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet

ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy­

stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa

tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på

nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med

bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten

för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en­

lighet med detta direktiv.

(91)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera

konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in­

sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA

är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska­

per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt

och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för­

slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande

som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för

kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag

till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef­

fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden.

(92)

Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet

med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar­

tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta

EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk­

samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre­

ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig­

heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att

tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens

och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över­

vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis­

sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till­

lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i

proportion till dessa instituts och deras verksamheters

art, omfattning och komplexitet.

(93)

Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora

antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en­

ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek­

nisk standard för tillsyn som är densamma som det för­

slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt

fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller

rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall

förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom­

missionen sträva efter att anta tekniska standarder för

tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan

utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt­

ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar­

derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa­

parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering

och sammansättning.

(94)

Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i

enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be­

fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av

EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd

och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor­

mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam­

arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas

offentliggörande av information.

(95)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet

av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande­

befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet

med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande

av allmänna regler och principer för medlemsstaternas

kontroll av kommissionens utövande av sina genom­

förandebefogenheter ( 1 ).

(96)

I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör

befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende

på klargörandet av de definitioner och den terminologi

som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen

över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän­

nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande

filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att

kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för­

beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen

bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se

till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu­

ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt

som möjligt och på lämpligt sätt.

(97)

Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di­

rektivet och förordning (EU) nr 575/2013.

SV

L 176/348

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

13

(98)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av

den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti­

tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi­

nansiellt konglomerat ( 1 ), Europaparlamentets och rådets

direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om

betaltjänster på den inre marknaden ( 2 ), Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009

om samordning av lagar och andra författningar som

avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara

värdepapper (fondföretag) (

3

), Europaparlamentets och rå­

dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009

om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut

för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk­

samhet ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter­

nativa investeringsfonder ( 5 ) hänför sig till bestämmel­

serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende

kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och

förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna

i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna

rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord­

ning (EU) nr 575/2013.

(99)

För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder

så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo­

merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm­

ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv

2002/87/EG ändras i enlighet med detta.

(100)

För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med

allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska

ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö­

riga myndigheterna offentliggör information om hur

detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me­

ningsfulla jämförelser.

(101)

När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma

en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett

regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri­

terier för kravet på likviditetstäckning.

(102)

För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över­

gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på

stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn­

digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en­

ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift­

ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga

behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra

administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars

nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan

ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra­

ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga

myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder­

börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana

administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär­

der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter

om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har

genomförts på unionsnivå.

(103)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter ( 6 ) och Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­

ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp­

gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 7 )

bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif­

ter inom ramen för det här direktivet.

(104)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet

av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk­

samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till­

räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens

omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions­

nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­

ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio­

nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­

digt för att uppnå dessa mål.

(105)

I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge­

mensamma politiska förklaring om förklarande doku­

ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna

åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför­

livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som

förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk­

tiv och motsvarande delar i nationella instrument för

införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags­

tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti­

verat.

(106)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett

ett yttrande ( 8 ).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/349

( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

( 2 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

( 3 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

( 4 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.

( 5 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( 8 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

14

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

(107)

Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och

direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs regler för följande:

a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär­

depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut).

b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe­

ternas tillsyn av instituten.

c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt

som överensstämmer med bestämmelserna i förordning

(EU) nr 575/2013.

d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ­

det reglering och tillsyn av institut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag.

3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1

led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan­

siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och

holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i

unionen.

5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i

den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG.

2) Centralbanker.

3) Postgiroinstitut.

4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon­

tering- en Waarborginstituut.

5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden

A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som

med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända

för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte

huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som

i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad­

sföretag.

7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som

är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

8) I Irland, credit unions och friendly societies.

9) I Grekland,

(Tamio Pa­

rakatathikon kai Danion).

10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial.

11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations.

12) I Italien, Cassa depositi e prestiti.

13) I Lettland, kr jaizdevu sabiedr bas, företag som är erkända

enligt kr jaizdevu sabiedr bu likums som kooperativa före­

tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem­

mar.

14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrin kredito unija.

15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkör en M köd

Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt­

kör en M köd Részvénytársaság.

16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont­

wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat­

schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont­

wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings­

maatschappij NV.

17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga

byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

SV

L 176/350

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

15

18) I Polen, Spó dzielcze Kasy Oszcz dno ciowo – Kredytowe

och Bank Gospodarstwa Krajowego.

19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari

1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak­

tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio

Geral.

20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d.

Ljubljana.

21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in­

dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp.

22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe­

alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort­

gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor­

poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and

administrations, credit unions och municipal banks.

6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i

denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp­

ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv gäller följande definitioner:

1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1

led 1 i förordning (EU) nr 575/2013,

2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013,

3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i

förordning (EU) nr 575/2013,

4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1

led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i

artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013,

7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den

nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast­

ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och

som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande

och de personer som i praktiken leder institutets verksam­

het.

8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess

roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan­

de.

9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk­

ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga

och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag­

liga ledningen av institutet.

10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet

som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det

finansiella systemet och den reella ekonomin.

11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan

åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras

på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag­

ning, genomförande eller användning av sådana modeller.

12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13

i förordning (EU) nr 575/2013,

13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt

definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr

575/2013,

14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 15 i förordning (EU) nr 575/2013,

15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1

led 16 i förordning (EU) nr 575/2013,

16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord­

ning (EU) nr 575/2013,

17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013,

18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de­

finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr

575/2013,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/351

16

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt

definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr

575/2013,

20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för­

ordning (EU) nr 575/2013,

21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag

med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1

led 22 i förordning (EU) nr 575/2013,

22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i

artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,

23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek­

torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning

(EU) nr 575/2013,

24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med­

lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning

(EU) nr 575/2013,

25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de­

finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr

575/2013,

26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt

moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i

artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013,

28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat:

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU)

nr 575/2013,

29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan­

dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013,

30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid

fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris­

ker,

31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013,

32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led

35 i förordning (EU) nr 575/2013,

33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen

i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i

förordning (EU) nr 575/2013,

35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i

artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013,

36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i

artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013,

37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn­

dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning

(EU) nr 575/2013,

38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1

led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013,

40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar­

tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013,

41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen

i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1

led 46 i förordning (EU) nr 575/2013,

43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013,

44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1

led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

SV

L 176/352

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

17

46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini­

tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013,

47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led

118 i förordning (EU) nr 575/2013,

48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1

led 52 i förordning (EU) nr 575/2013,

49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio­

nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i

artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013,

51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering

enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU)

nr 575/2013,

52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär­

depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i

förordning (EU) nr 575/2013,

53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför­

måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning

(EU) nr 575/2013,

54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1

led 86 i förordning (EU) nr 575/2013,

55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i

artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013,

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti­

kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013,

57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg

bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i

förordning (EU) nr 575/2013,

58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti­

tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU)

nr 575/2013,

59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas­

sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna

modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat

som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som

avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som

avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som

avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och

ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell

rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett

organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller

de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med

nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv.

AVDELNING II

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska

utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di­

rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska

underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur

funktionerna och åliggandena har fördelats.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol­

dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens

verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di­

rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så

att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor­

mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten

och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de

blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt

2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de

befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de

funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som

fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed­

lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be­

hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i

enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna

kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför­

faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att

kontrollera att reglerna efterlevs.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/353

18

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla

sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces­

ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU)

nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna

alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och

förordning (EU) nr 575/2013.

7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt

detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra

funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från

och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta­

terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och

ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna.

8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har

rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att

dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder

med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för

rekonstruktion och avveckling.

Artikel 5

Samordning inom medlemsstater

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med

befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers­

företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän­

diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa

myndigheter.

Artikel 6

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell

tillsyn

När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de

beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när

de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt

detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att

a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska

systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för­

troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i

arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter

utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet

med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3

i fördraget om Europeiska unionen,

b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom­

mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet,

c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de

riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att

svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats

av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1092/2010,

d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med

ESRB,

e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till­

delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som

medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en­

ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 7

Tillsynens unionsdimension

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full­

görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den

potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets

stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i

krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga

vid den relevanta tidpunkten.

AVDELNING III

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

KREDITINSTITUT

KAPITEL 1

Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut

Artikel 8

Auktorisation

1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit

auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det

påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta­

terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen

och anmäla dem till EBA.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att

specificera

a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe­

terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit­

institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10,

b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar

med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från

att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i

enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

SV

L 176/354

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

19

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för­

faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt

2 första stycket led a.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de­

cember 2015.

Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut

att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot

insättningar eller andra återbetalbara medel

1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som

inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all­

mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller

andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten

ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala

myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera

medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av

nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt­

ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning

till skydd för insättare och investerare.

Artikel 10

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto­

risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk­

samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations­

struktur beskrivs.

Artikel 11

Ekonomiska behov

Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens

ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 12

Startkapital

1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell

rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa­

tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet

inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är

mindre än 5 miljoner EUR.

2.

Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster

som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte

uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi­

sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk­

samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe­

ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.

4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka­

tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som

anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:

a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR.

b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut­

nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

Artikel 13

Praktisk ledning av affärsverksamheten och

huvudkontorets belägenhet

1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att

inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per­

soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti­

tutet.

De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings­

organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

2. Medlemsstaterna ska kräva följande:

a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt

den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt

huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä­

tet.

b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt

huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti­

tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin

verksamhet.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori­

sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit­

institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem­

mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har

kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller,

om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20

största aktieägarna eller medlemmarna är.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/355

20

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat

innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den

15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå­

ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna

till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sam­

manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk­

tivet.

Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som

institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella

instrument eller placering av finansiella instrument på grundval

av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas

eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för­

valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att

inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till

behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö­

mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är

tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har

uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och

andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig­

heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte

hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda

verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra

författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska

personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om

svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar

myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser

dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak­

ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

Artikel 15

Nekande av auktorisation

Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk­

samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och

lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att

ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex

månader från mottagandet av all den information som krävs för

beslut.

Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto­

risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs.

Artikel 16

Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den

behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en

annan medlemsstat när kreditinstitutet

a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i

den medlemsstaten,

b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i

den medlemsstaten,

c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­

soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori­

serat i den medlemsstaten.

2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den

behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga

myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag

eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre­

ditinstitutet i fråga:

a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­

persföretag som är auktoriserat i unionen.

b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap­

persföretag som är auktoriserat i unionen.

c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per­

son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller

ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna

1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer

aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe­

ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen

för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med

alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda

anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga­

net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och

att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam­

heten.

SV

L 176/356

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

21

Artikel 17

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra

medlemsstater

En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt

tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är

auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn

av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3,

37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla.

Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation

som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli­

gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon

verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda

medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio­

nen ska upphöra att gälla i sådana fall,

b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter

eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har

beviljats,

d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex

i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti­

kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full­

göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt,

inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda

medel,

e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att

auktorisationen måste återkallas, eller

f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.

Artikel 19

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som

gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden

”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela

område använda samma namn som institutet använder i den

medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för

förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande

kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter.

Artikel 20

Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation

1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa­

tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA.

2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet

uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut

som har beviljats auktorisation.

3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be­

höriga myndigheterna och EBA med all information rörande

den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och

109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska

struktur samt styrningen.

4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska

innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som

anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som

sådana.

5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse

av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel­

sen.

Artikel 21

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från

kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett

kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr

575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na­

tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under

förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot

förordning (EU) nr 575/2013.

2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag

som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3

och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII

kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet

och de underställda instituten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/357

22

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

KAPITEL 2

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska

personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne­

dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om

att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt,

ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av

röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller

50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som

dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för­

värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit­

institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett

kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet

samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4.

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet

30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet

med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar­

betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna

skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som

avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3

till den tilltänkta förvärvaren.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti­

kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne­

dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga

mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade

handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i

artikel 23.4.

När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag­

ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva­

ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio­

den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i

bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för

att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig

och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de

behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då

svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får

inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna

därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för­

tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till

att bedömningsperioden suspenderas.

4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension

som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om

den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i

ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte

omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv

2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG.

5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig

det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu­

tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un­

derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till

beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig

motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran

göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med­

lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att

offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren

begär detta.

6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio­

den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska

förslaget anses vara godkänt.

7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod

inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och

förlänga denna period när det är lämpligt.

8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som

föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de

behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt

eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for­

mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga

myndigheterna enligt artikel 24.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till

kommissionen senast den 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/358

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

23

Artikel 23

Bedömningskriterier

1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de

uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe­

terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det

kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den

tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet,

bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det

tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande

kriterier:

a) Den tilltänkta förvärvarens anseende.

b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet

med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och

medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att

leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när

det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be­

drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer

att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord­

ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions­

rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och

bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av

har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor­

mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast­

ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig­

heterna.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta

förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­

ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi­

nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering

av terrorism ( 1 ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta

förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det

tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri­

erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till­

tänkta förvärvaren är ofullständiga.

3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga

om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga

myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark­

nadens ekonomiska behov.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de

uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste

lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för

anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro­

portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det

tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva

uppgifter som inte är relevanta för bedömningen.

5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig

myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till­

tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och

samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett

icke diskriminerande sätt.

Artikel 24

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam­

råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för­

värvaren tillhör någon av följande kategorier:

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,

värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti­

kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets

förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems­

stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta­

gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med­

lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet

gäller.

c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit­

institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap­

persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är

auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor

än den som förvärvet gäller.

2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål

förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter

som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga

myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta

uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp­

gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat

det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella

synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som

ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/359

( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

24

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Artikel 25

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person

som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne­

hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga

myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda

innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska

även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat

ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen

av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom­

mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit­

institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra.

Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet

30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt

artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

Artikel 26

Informationskrav och sanktioner

1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv

eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd

att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär­

den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de

behöriga myndigheterna om detta.

Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en

reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de

behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med­

lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på

dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som

lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i

enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna

till handel på en reglerad marknad.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i

artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull

ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga

myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på

situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank­

tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med­

lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller

upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande

aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri­

diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor­

mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av

artiklarna 65–72.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe­

terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio­

ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för

sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara

ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Artikel 27

Kriterier för kvalificerade innehav

Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som

avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till

rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv

2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt

artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat

innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in

de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av

garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av

finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt

avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt

att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas

för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett

år efter förvärvet.

AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Artikel 28

Startkapital i värdepappersföretag

1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en

eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning

(EU) nr 575/2013.

2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti­

kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

Artikel 29

Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag

1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in­

strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan­

siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper

för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av

följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser

finansiella instrument.

b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

SV

L 176/360

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

25

2.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers­

företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument

innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor

är uppfyllda:

a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte

lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak

på 15 % av företagets startkapital.

c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95

och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013.

d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den

tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga.

3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt

1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla

kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att

handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han­

delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara

handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som

anges i punkt 1 eller i punkt 3.

Artikel 30

Startkapital i lokala företag

Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån

de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt

artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG.

Artikel 31

Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla

kunders kontanter eller värdepapper

1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande

sätt:

a) Startkapital på 50 000 EUR.

b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,

eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar

på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som

uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav

och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades­

tåndskrav.

c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en

form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led

a eller b.

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i

första stycket.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv

2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed­

ling ( 1 ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och

ha täckning enligt något av följande:

a) Startkapital på 25 000 EUR.

b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,

eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades­

tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe­

ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska­

deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga

skadeståndskrav.

c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en

form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a

eller b.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30

får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre­

tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före

den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det

startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3

och 30.

Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte

sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den

23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet

för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod

som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må­

nad för närmast föregående period.

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag

som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk

person än den som kontrollerade företaget den 31 december

1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget

eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik­

larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första

övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat

av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period

som inte överskrider tio år efter detta övertagande.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/361

( 1 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

26

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller

företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det

företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå

som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå

som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har

uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom

fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens

sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om­

fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i

artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i

den här artikeln.

5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra

sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt

att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte

gälla.

AVDELNING V

BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 33

Kreditinstitut

Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i

bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit­

institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga

myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe­

terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35,

36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an­

tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål­

lande av tjänster.

Artikel 34

Finansiella institut

1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för­

tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en

filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna

territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1

och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från

en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett

kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut

vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och

som uppfyller samtliga följande villkor:

a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som

kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det

finansiella institutet.

b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom

denna samma medlemsstats territorium.

c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer

av rösträtterna i det finansiella institutet.

d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga

myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan­

siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den

berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida­

riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det

gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget

eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning

VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2

i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital­

baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av

stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och

begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den

förordningen.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att

de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det

finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut­

göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39.

2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första

stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed­

lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det

finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems­

statens lagstiftning.

3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö­

retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första

stycket.

KAPITEL 2

Rätten att etablera kreditinstitut

Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga

myndigheter

1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan

medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be­

höriga myndigheter om detta.

SV

L 176/362

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

27

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som

önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all

nedan uppräknad information i den anmälan som avses i

punkt 1:

a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras.

b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk­

samhet och organisationsstruktur.

c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas.

d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av

filialens verksamhet.

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte

har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa

struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta

verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av

den information som avses i punkt 2, översända den erhållna

informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

och underrätta det berörda kreditinstitutet.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna

uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu­

tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt

artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti­

tutet.

Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna

uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi­

ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings­

belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i

förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess

moderföretag.

4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att

översända den information som avses i punkt 2 till värdmed­

lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas

till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att

fullständig information föreligger.

En vägran att översända information eller underlåtenhet att

lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 36

Inledande av verksamhet

1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet

ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må­

nader från mottagandet av den information som avses i arti­

kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med

kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade

med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas

i värdmedlemsstaten.

2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö­

riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna

fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från

myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som

har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2,

ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe­

terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en

månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga

myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera

en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35

och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut

om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln.

4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari

1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i

värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande

som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här

artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993

regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik­

larna 33 och 52 samt kapitel 4.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/363

28

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 37

Information om avslag

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om

antal och typ av ärenden där överlämnande av information

har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Artikel 38

Aggregering av filialer

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en

medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med­

lemsstat ska anses utgöra en enda filial.

KAPITEL 3

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39

Anmälningsförfarande

1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten,

inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva

verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under­

rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de

verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att

bedriva.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en

månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt

1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter.

3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats

kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari

1993.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet

med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

KAPITEL 4

Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

Artikel 40

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla

kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar

periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål

eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller

för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas

krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de

som avses i artikel 53.1.

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva

information från de kreditinstitut som avses i första stycket

för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma

huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1.

Artikel 41

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i

värdmedlemsstaten

1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund­

val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att

ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster

inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl­

jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd­

medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga

myndigheter:

a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna

för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU)

nr 575/2013.

SV

L 176/364

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

29

b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte

kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför­

livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål

vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit­

institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller

vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna

inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska

utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens

behöriga myndigheter.

2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att

hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina

skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter

enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till

EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning

(EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den

artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord­

ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de

behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom­

melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord­

ningen.

Artikel 42

Motivering och meddelande

Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44

och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att

tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti­

verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet.

Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer

förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan

på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re­

konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv

2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan­

siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för

insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten.

2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio­

nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell

instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för

insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana

säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får

inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten

ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater.

3.

Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla

när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe­

ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv

2001/24/EG.

4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä­

kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre

behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i

enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater­

nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under­

rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i

någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de

åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har

vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i

enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall

där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut

enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får

också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att

nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1

andra stycket i den förordningen.

Artikel 44

Värdmedlemsstaternas befogenheter

Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och

41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta

lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser

utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit

enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse.

Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra

kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan­

den inom värdmedlemsstatens territorium.

Artikel 45

Åtgärder efter återkallande av auktorisation

Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn­

digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att

hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom

den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas

intressen.

Artikel 46

Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i

en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med

anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed­

lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be­

stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med

hänsyn till det allmännas intresse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/365

30

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

AVDELNING VI

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

Artikel 47

Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor

för kreditinstitut som har dessa filialer

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­

land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems­

staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer

ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med

huvudkontor inom unionen.

2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA

och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis­

sionens beslut 2004/10/EG ( 1 ) anmäla alla auktorisationer för

filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje­

land.

3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om

tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit­

institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand­

ling inom unionens hela område.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om

gruppbaserad tillsyn

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på

eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand­

lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva

gruppbaserad tillsyn över

a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,

och

b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre­

tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag

eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom

unionen.

2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt

säkerställa att

a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor­

mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut,

finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding­

företag som är belägna inom unionen och som har dotter­

företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland

eller som innehar ägarintressen i sådana enheter,

b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information

som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud­

kontor inom deras territorium och som har dotterföretag

som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana

medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter,

och

c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas

behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig­

heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUF-

fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank­

kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand­

lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna

artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

AVDELNING VII

TILLSYN

KAPITEL 1

Principer för tillsyn

A v s n i t t I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s ­

s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i

hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk­

samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33

och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig­

heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som

anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp­

baserad tillsyn.

3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge

diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig

på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

SV

L 176/366

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

31

Artikel 50

Samarbete rörande tillsyn

1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i

nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom

filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver

den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra

med all sådan information rörande institutens ledning och ägan­

deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen

av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som

kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse­

ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av

stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system­

risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo­

visning och intern kontroll.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­

bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all

information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i

enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av­

delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet

som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning

som informationen och resultaten är relevant för skydd av in­

sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella

stabilitet.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel­

bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems­

stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före­

komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta

uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings­

plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman­

hanget.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran

underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn­

digheter hur man har beaktat information och resultat som de

senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig­

heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller

att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit

lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare

överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare

och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan­

siella systemets stabilitet.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig

den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla­

nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära

bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln

ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa­

tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller

utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär­

der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av

artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i

enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19

i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ

bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över­

enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den

förordningen.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera den information som avses i denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och

förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta

tillsynen över instituten.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja­

nuari 2014.

Artikel 51

Betydande filialer

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan

göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten

när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe­

ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte

är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be­

traktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel

som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av

institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite­

ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i

värdmedlemsstaten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/367

32

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom

ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna

och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns­

myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma

fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak­

tas som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter

mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be­

höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare

period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen

är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems­

staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter

och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten

eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i

ett dokument som innehåller en fullständig motivering och

skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak­

tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna

i de berörda medlemsstaterna.

Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte

påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­

ter enligt detta direktiv.

2.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med­

dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de

behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety­

dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i

artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten.

Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten

om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan

dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4

och 59.1.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de

behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande

filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av

institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till­

lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt

artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och

beslut är relevanta för de filialerna.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö­

riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti­

kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed­

lemsstatens valuta.

Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått

med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd­

medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd,

vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11,

kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären­

det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i

förordning (EU) nr 1093/2010.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga

myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande

filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle­

gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här

artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion

ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga

myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda

behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed­

lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta

i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som

bedrivs av kollegiet.

I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta­

ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam­

het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter,

särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta­

bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de

skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så­

dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska

diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt­

gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder

som genomförts.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier­

nas funktionssätt.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa

funktionssätt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/368

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

33

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som

avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de­

cember 2014.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en

annan medlemsstat

1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be­

driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska

värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe­

ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer,

utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som

avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för

inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden

som avses i artikel 118.

3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo­

genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek­

tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri­

torium och att kräva information från en filial om dess verk­

samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det

finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de

genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems­

statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens

behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner

ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem­

medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som

erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av

institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems­

staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör­

ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast­

ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99,

också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i

värdmedlemsstaten.

4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom­

föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont­

rollen eller inspektionen genomförs.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t

Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar­

betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re­

visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig­

heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt.

Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex­

perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i

sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre­

ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff­

rättslig lagstiftning.

Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller

underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som

inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit­

institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig­

heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla

uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten

(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma),

som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 1095/2010 (

1

) i enlighet med detta direktiv, för­

ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit­

institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna

31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna

31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen

ska omfattas av punkt 1.

3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn­

digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge­

nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning

(EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres­

stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra

dessa resultat för hela unionen.

Artikel 54

Användning av förtrolig information

Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt

artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för

något av följande syften:

a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig­

het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta

gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk­

samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol­

vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re­

dovisning och intern kontroll.

b) För att ålägga sanktioner.

c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in­

klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/369

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

34

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be­

stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit­

institut.

Artikel 55

Samarbetsavtal

I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får

medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av

uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn­

digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i

artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade

uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på

tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti­

kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter

är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns­

uppdrag.

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med­

lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande

från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål

som myndigheterna har medgett.

Artikel 56

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av

information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan

behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga

myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn­

digheter och

a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den

finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn

över finansiella marknader,

b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den

stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom

makrotillsynsregler,

c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam­

het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation

och konkurs och vid liknande förfaranden,

f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­

perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna

information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem

och system för ersättning till investerare när informationen be­

hövs för dessa organs verksamhet.

Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av

krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem

som avses i artikel 53.1.

Artikel 57

Utbyte av information mellan översynsorgan

1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­

staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig­

heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation

och konkurs samt vid liknande förfaranden,

b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska­

perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva

att minst följande villkor uppfylls:

a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som

avses i punkt 1.

b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst­

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i

artikel 53.1.

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från

de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall

endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems­

staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det

finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be­

höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en­

ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av

bolagsrätten.

SV

L 176/370

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

35

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill­

kor uppfylls:

a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda

överträdelser av bolagsrätten.

b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst­

nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i

artikel 53.1.

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från

de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall

endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge­

nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser

med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är

utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga

förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till

det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till

att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3

andra stycket.

5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam­

nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information

enligt denna artikel.

6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or­

gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som

lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för

de personer som får tillgång till informationen.

Artikel 58

Överlämnande av information om monetära,

insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och

betalningsrelaterade aspekter

1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder

fören behörig myndighet att överlämna information till följande

myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag:

a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i

egenskap av monetära myndigheter, om informationen är

relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp­

drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda­

hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal­

nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet

av det finansiella systemets stabilitet.

b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i

artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an­

svarar för övervakningen av betalningssystem.

d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk­

rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta­

des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1094/2010 ( 1 ) och Esma, när informationen är relevant

för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU)

nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja

hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor­

mation i enlighet med första stycket.

2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn­

digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn­

digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga

myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54.

3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1

och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst

likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se

till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i

artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central­

bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras

lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik

och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn

över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste­

men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet,

liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet

av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 59

Överlämnande av information till andra enheter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta­

terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss

information lämnas ut både till andra organ inom deras natio­

nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar

om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre­

tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt

för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i

konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan

att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska

personer som har tillgång till informationen vara föremål för

krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som

avses i artikel 53.1.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/371

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

36

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna

tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor­

mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt­

ningarna i alla berörda medlemsstater.

2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information

relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök­

ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och

andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det

egna landet, på följande villkor:

a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell

rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter

med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif­

ter om en sådan tillsyn.

b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det

mandat som avses i led a.

c) De personer som har tillgång till informationen är enligt

nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt

som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan

medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi­

vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat

den, och endast för de ändamål som myndigheterna har

medgett.

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri­

per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de

enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt

för införlivande av direktiv 95/46/EG.

Artikel 60

Information som erhålls vid kontroller på plats och

inspektioner

Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er­

hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan

information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek­

tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut

enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn­

digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll

på plats eller inspektion genomfördes.

Artikel 61

Utlämnande av information rörande clearing- och

avvecklingstjänster

1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig­

heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information

enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller

ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har

tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på

någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är

nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor­

rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis­

semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang

ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik­

värdiga med dem som avses i artikel 53.1.

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot­

tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter

som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga

myndigheter som har lämnat den.

Artikel 62

Behandling av personuppgifter

Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv

ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före­

kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001.

A v s n i t t I I I

S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r

f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t

o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g

Artikel 63

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga

kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är

auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision

av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) och som i ett

institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av

bolag (

2

), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni

1983 om sammanställd redovisning (

3

) eller artikel 73 i direktiv

2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst

är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe­

terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per­

sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och

som kan

a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ­

ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som

särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

b) påverka institutets löpande drift,

SV

L 176/372

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.

( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

( 3 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

37

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re­

servationer framställs.

Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en

person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter

eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet

av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära

förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket

uppdraget utförs.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i

god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter

eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse

av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning

och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna

information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings­

organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra

detta.

A v s n i t t I V

T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t

u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a

Artikel 64

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma

sanktioner

1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe­

ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att

utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation

i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet

med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna

104 och 105.

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo­

genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet

med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

a) Direkt.

b) I samarbete med andra myndigheter.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa

åtgärder

1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo­

genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64

och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts­

liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och

andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be­

stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning

(EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se

till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte

fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser

som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis­

sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa

sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara

effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på

institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol­

dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella

bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning

(EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på

ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som

enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om

inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations­

insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för

att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta

bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013

ska detta omfatta följande:

a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso­

ner att lämna all information som krävs för att de behöriga

myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland

uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an­

givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis­

tiska ändamål:

i) De institut som är etablerade i den berörda medlems­

staten.

ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den

berörda medlemsstaten.

iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade

i den berörda medlemsstaten.

iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta­

blerade i den berörda medlemsstaten.

v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv.

vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i

uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk­

samhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/373

38

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av

alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade

eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd­

vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra

sina uppgifter, bland annat

i) rätten att begära inlämning av dokument,

ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de

personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av

eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de

personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare

eller personal, och

iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte

att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred­

ning.

c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions­

rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka­

ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi

och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn,

om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig­

het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe­

terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell

rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö­

kas om ett sådant tillstånd.

Artikel 66

Administrativa sanktioner och andra administrativa

åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav

för förvärv av kvalificerade innehav

1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och

andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an­

dra administrativa åtgärder för åtminstone följande:

a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all­

mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me­

del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid

med artikel 9.

b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa­

tion, i strid med artikel 9.

c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt,

av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder

till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når

eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1

eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att

skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre­

ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav

planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga

myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett

kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att

andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de

tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti­

tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga

myndigheterna skriftligen underrättats.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall

som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­

delsens karaktär.

b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller

juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp­

repar detta.

c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­

ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­

ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och

liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper

med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­

lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret.

d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter

på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte

har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­

loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i

fall där denna fördel kan fastställas.

f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är

ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett

dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin­

täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade

räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående

räkenskapsåret

SV

L 176/374

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

39

Artikel 67

Övriga bestämmelser

1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande

omständigheter:

a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga

uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt­

ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in­

nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden

som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de

behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1

första stycket.

c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad

enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra

i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter

att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om

namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice­

rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med

artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet.

d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven

från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella

bestämmelser som införlivar artikel 74.

e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka­

pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr

575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig

eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när

det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU)

nr 575/2013.

g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i

förordning (EU) nr 575/2013.

h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i

förordning (EU) nr 575/2013.

i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga

myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor­

mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i

förordning (EU) nr 575/2013.

j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste­

matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

förordning (EU) nr 575/2013.

k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider

gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013.

l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi­

seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i

förordning (EU) nr 575/2013.

m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar

ofullständig eller felaktig information i strid med arti­

kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning

(EU) nr 575/2013.

n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument

som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i

detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för­

ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till

innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ­

delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet

med direktiv 2005/60/EG.

p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp­

fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i

ledningsorganet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner

och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall

som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande:

a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person

eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat

finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ­

delsens karaktär.

b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga

fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande

och inte upprepar detta.

c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation

enligt artikel 18.

d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en

ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person

som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/375

40

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif­

ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt­

ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och

liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper

med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en­

lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under

det föregående räkenskapsåret.

f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter

på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte

har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta

den 17 juli 2013.

g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be­

loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som

undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett

dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk­

terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade

räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående

räkenskapsåret.

Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone

offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla­

gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella

bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv

eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om

överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller

juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso­

nen har underrättats om dessa sanktioner.

Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som

kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt

dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor­

mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna

anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande

omständigheter:

a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en

obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per­

sonuppgifter befinns vara oproportionellt.

b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan­

siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående

brottsutredning.

c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas,

skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna

oproportionell skada.

Om det är troligt att de omständigheter som avses i första

stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får

offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan

tidsperiod.

3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter

som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras

officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast

ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats

under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse

med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport

för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av

sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om

det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i

detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för

kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av

offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt.

Artikel 69

Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s

upprätthållande av en central databas

1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av

de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor­

mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla

permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och

67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul­

tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över

administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe­

ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig­

heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn­

digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm­

nats av de behöriga myndigheterna.

2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt

artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s

databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en

statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra­

dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran

av de behöriga myndigheterna.

3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell

rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i

den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas

för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och

rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell

rätt.

SV

L 176/376

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

41

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild

behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio­

ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje

medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner.

Artikel 70

Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga

myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma

sanktioner

Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när

de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad­

ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions­

avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl­

jande, där så är lämpligt:

a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet.

b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som

gjort sig skyldig till överträdelsen.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per­

son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike­

ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning

eller en fysisk persons årsinkomst.

d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster

som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har

gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm­

mas.

e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den

mån de kan fastställas.

f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig

skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga

myndigheten.

g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person

som har gjort sig skyldig till överträdelsen.

h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella

systemet.

Artikel 71

Rapportering av överträdelser

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna

etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp­

muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser

av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv

och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe­

terna.

2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst

följande ingå:

a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över­

trädelser och uppföljning av dem.

b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om

överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re­

pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande

behandling.

c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor­

terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara

ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv

95/46/EG.

d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att

konfidentialiteten för den person som rapporterar om över­

trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte

offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs

i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande

rättsliga förfaranden.

3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp­

liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om

överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv­

ständig kanal.

En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som

föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses

i punkt 2 b, c och d ska gälla.

Artikel 72

Rätt att överklaga

Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas

för att följa lagar och andra författningar som har antagits i

enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013

kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att

överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader

från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller

alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser

om genomförande av detta direktiv.

KAPITEL 2

Granskningsprocesser

A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l ­

b e h o v

Artikel 73

Internt kapital

Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate­

gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla

internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras

uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de

risker som de är eller kan bli exponerade för.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/377

42

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt

så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande

och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda

institutets verksamhet samt dess komplexitet.

A v s n i t t I I

S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i ­

t u t

U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår

en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta

och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden­

tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är

eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern

kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti­

ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för­

enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering.

2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1

ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om­

fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af­

färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier

som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas.

3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och

metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas

planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan­

siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re­

konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets­

principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och

uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions­

myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten,

utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om

de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella

makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis­

semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller

dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det

finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de

finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill­

koren negativt.

Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter

och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla

dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta

genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det

läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade

former i samband med fallissemang.

I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska

EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av

effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk­

tion och avveckling.

EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att

delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för

återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten

eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor­

meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor

som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 75

Tillsyn över ersättningspolicy

1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information

som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö­

rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU)

nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings­

trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska

lämna denna information till EBA.

2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som

är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95.

Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy

enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den

30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek­

torn ( 1 ).

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om

ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda­

hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i

den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.

EBA ska använda informationen som den mottagit från behö­

riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för

ersättningstrender och praxis på unionsnivå.

3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om

antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt­

ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets­

uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens

beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner

och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas

till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor­

teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta

riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och

säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in.

SV

L 176/378

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

43

U n d e r a v s n i t t 2

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k ­

h a n t e r i n g

Artikel 76

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner

och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på

sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är

eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av

det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till

konjunkturcykelns olika faser.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar

tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska

aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han­

teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di­

rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen

av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker.

Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet

som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering

samt ändringar av dessa.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i

fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,

omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska

bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon

verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit­

téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter

samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna

övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet

när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk­

aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak­

ning av den verkställande ledningens genomförande av strate­

gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar

som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell

och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i

enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit­

tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte

betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk­

kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i

direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté

ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som

krävs för både riskkommittén och revisionskommittén.

4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till­

synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har

tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation

och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen

och till extern expertis.

Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om

en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet

och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller

den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund

ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan

att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka

huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk,

kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat.

5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i

artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( 1 ), se till att

instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av

de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och

ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig

direkt till ledningsorganet.

Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till

att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap­

porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del­

tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande

riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på

alla slags risker som gäller för institutet.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio­

nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns­

funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när

så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i

situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan

komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led­

ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led­

ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla­

mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende

högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen.

Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom­

plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person,

kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta

uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/379

( 1 ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om

genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam­

heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det

direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

44

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas

utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta

och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i

dess tillsynsfunktion.

Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen

av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 77

Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som

är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk­

samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern

kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av

den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra­

ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta

termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter.

Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3

avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet,

övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar

sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller

ett finansiellt instruments kreditvärdighet.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras

storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och

komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att

bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka

användningen av de interna modeller som används för beräk­

ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i

handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning

av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när

deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta

termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld­

instrument från olika emittenter.

Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del

tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU)

nr 575/2013.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone­

ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt

3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande

motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika

emittenter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna

10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder

för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till­

låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo­

neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ

risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me­

toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens­

portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst

en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re­

sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse­

ende de metoder som de bygger på.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­

handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av

de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall

som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om

de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl­

jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten

rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten

av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor­

mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de

olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före­

kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk,

för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som

gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö­

riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm­

ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan­

de:

a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas­

kraven för samma exponering.

b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader,

och också om det föreligger betydande och systematiska

underskattningar av kapitalbaskraven.

EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig­

heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på

grundval av den information som avses i punkt 2.

SV

L 176/380

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

45

4.

Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om

det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora

variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under­

söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det

klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under­

skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader

i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om

lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re­

spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må­

len i en intern metod och därför inte

a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder,

b) skapar felaktiga incitament, eller

c) ger upphov till flockbeteende.

6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser

att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar

som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för­

bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller

interna metoder.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera

a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt

3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA,

b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en­

ligt punkt 3.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att ange

a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till­

lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2,

b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i

punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter

samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet

och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna

fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska

rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri­

terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och

återfinansiera krediter är klart fastställd,

b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma

kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker­

heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris­

ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt

inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre­

ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering

som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar

sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska

detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan

relevant information för att fastställa tilldelningen av internt

kapital,

c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika

kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti­

tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro­

blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle­

ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn

till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit­

strategi.

Artikel 80

Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit­

institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig

vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras

genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/381

46

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Artikel 81

Koncentrationsrisk

De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker

som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu­

sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes

anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor,

geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till­

lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive

risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom

en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in­

klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp­

kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit­

instituten är investerare, originator eller medverkande institut,

inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med

komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas

genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa

att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i

riskbedömningen och ledningens beslut.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner

för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte­

ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär­

depapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

Artikel 83

Marknadsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och

processer införs för identifiering, mätning och hantering av

alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.

2. När en kort position förfaller före en lång position ska de

behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär­

der mot risken för likviditetsbrist.

3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande

marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav.

Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk

enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr

575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie­

slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner

i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till­

räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or­

sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte

varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och

instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de

har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är

identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt­

ning eller bådadera.

När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt

internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid­

punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag.

Artikel 84

Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system

för identifiering, värdering och hantering av risker från poten­

tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam­

het utanför handelslagret.

Artikel 85

Operativ risk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till­

lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera

exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk

och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in­

stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ

risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered­

skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit­

instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och

begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 86

Likviditetsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta

strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät­

ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp­

liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten

håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier,

riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs­

områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska

omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost­

nader, vinster och risker.

2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i

punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets

komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans

som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be­

tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti­

tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk­

toleransen.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till

att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och

inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust

system.

SV

L 176/382

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

47

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det

gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo­

lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon­

centration.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den

utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet

inom enskilda institut eller hela systemet.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder

som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en­

lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar

fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak­

ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu­

varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till­

gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive

ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis­

ken.

5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer

mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar

som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska

också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där

tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi­

strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras

godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt

kan mobiliseras.

6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också

beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be­

gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke-

pantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system

med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå

ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi­

fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor.

Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce­

ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl­

lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I

dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan­

för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive

sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an­

dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013,

gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller

tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak­

tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat­

tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder

och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju­

sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik­

viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande

av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8.

11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har

likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och

lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella

likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan

medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa

planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp­

dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som

avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk­

ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av

interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän­

diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla­

nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart.

För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av

säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan­

siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan

medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit­

institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän­

digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands

territorium vars valuta institutet har exponering mot.

Artikel 87

Risk för alltför låg bruttosoliditet

1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har

riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak­

ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att

bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland

annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med

artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel­

lan tillgångar och skulder.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han­

terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets­

tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av

risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av

institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster,

beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska

instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör

risken för alltför låg bruttosoliditet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/383

48

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

U n d e r a v s n i t t 3

S t y r n i n g

Artikel 88

Styrningsformer

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar,

övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings­

former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av

ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom

organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in­

stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti­

tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen

för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan­

siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen

och relevanta standarder.

c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor­

mationsgivning och kommunikation.

d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning

av den verkställande ledningen.

e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende

ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i

samma institut, om inte detta har motiverats av institutet

och godkänts av de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och

periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings­

system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella

brister.

2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i

fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,

omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté

som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar

någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Nomineringskommittén ska

a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags­

stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led­

ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap,

mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och

utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos­

ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma

den förväntade tidsinsatsen,

Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för

representation av det underrepresenterade könet i lednings­

organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med

det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så

att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska

offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning

(EU) nr 575/2013,

b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings­

organets storlek, sammansättning och prestation och ge led­

ningsorganet rekommendationer till ändringar,

c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper,

färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led­

ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap­

portera detta till ledningsorganet,

d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut­

nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom­

mendationer till ledningsorganet.

I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut­

sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led­

ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller

en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets

övergripande intressen.

Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur­

ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning,

och ska få lämplig finansiering för detta ändamål.

När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att

välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara

tillämplig.

Artikel 89

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna

kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje­

land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör

följande information på gruppnivå:

a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

SV

L 176/384

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

49

b) Omsättning.

c) Antal anställda i heltidsekvivalenter.

d) Resultat före skatt.

e) Skatt på resultatet.

f) Statliga subventioner.

2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att

instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den

information som avses i punkt 1 a, b och c.

3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga

institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio­

nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f

till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska,

efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad

som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne­

gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av

information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe­

ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet.

Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen­

tet och rådet senast den 31 december 2014.

Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska

kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings­

förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt

punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge

uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är

nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i

enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent­

liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall

till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio­

nen.

5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav

på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna

artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i

enlighet därmed utgå.

Artikel 90

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent­

liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten

dividerad med den totala balansräkningen.

Artikel 91

Ledningsorganet

1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt

gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet

för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande

sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt

breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet

uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig

tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får

inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det

enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos

institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med­

lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut

som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och

verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna

i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014

endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led­

ningsorgan samtidigt

a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner

och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio­

ner,

b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som

ett enda uppdrag i ledningsorgan:

a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­

tioner inom samma koncern,

b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk­

tioner i

i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord­

ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning

(EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet

har ett kvalificerat innehav.

5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud­

sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp­

ningen av punkt 3.

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings­

organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings­

organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe­

terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/385

50

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter

och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in­

klusive de främsta riskerna.

8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet,

integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt

kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be­

slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts­

fattande.

9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och

finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i

ledningsorganet.

10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska

kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer

beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut­

nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför

en policy som främjar mångfald i ledningsorganet.

11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor­

mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i

förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra

metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska

lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor­

mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för

diversifiering på unionsnivå.

12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande:

a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet

ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande

till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt­

ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter

i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7.

c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en­

lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som

avses i punkt 8.

d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser

för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter,

som avses i punkt 9.

e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö­

terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10.

EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015.

13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm­

melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt

nationell rätt.

Artikel 92

Ersättningspolicy

1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i

denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut

på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så­

dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum.

2.

De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de

fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive

löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka­

tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per­

sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars

totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings­

klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes­

utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar

följande principer på ett sätt och i den omfattning som är

lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation,

verksamhetens art, omfattning och komplexitet:

a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och

effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande

som går utöver institutets tolererade risknivå.

b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets

affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och

innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser

regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli­

cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om

året föremål för en central och oberoende intern översyn av

överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt­

ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för­

hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo­

genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de

mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re­

sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för

riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt

av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om

en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i

sin tillsynsfunktion.

SV

L 176/386

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

51

g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för

lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna

för fastställande av

i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant

yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som

anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av

anställningsavtalet, och

ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk­

justerad prestation samt prestation utöver det som krävs

för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning

som en del av anställningsavtalet.

Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande

principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2:

a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av

nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet

av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande

inom rimlig tid.

b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar

ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund

riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det

är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le­

damöter i institutets ledningsorgan.

c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets

ledningsorgan om det inte är motiverat.

Artikel 94

Ersättningens rörliga delar

1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla

utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba­

seras på en kombination av en resultatbedömning av indi­

viden och den berörda affärsenheten och institutets totala

resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi­

nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för

att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik­

tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de

resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en

tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon­

junkturcykel och affärsrisker.

c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets

förmåga att stärka sin kapitalbas.

d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk­

hantering eller principen om prestationslön, och ska inte

utgöra en del av framtida ersättningssystem.

e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast

förekomma i samband med nyanställning och om institutet

har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till

det första anställningsåret.

f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara

lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till­

räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska

vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör­

liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga

ersättningsdelar betalas ut.

g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och

rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin­

ciper ska gälla:

i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta

delen av den totala ersättningen för varje enskild person.

Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent­

sats.

ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets

ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal

nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av

ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå

inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala

ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna

får fastställa en lägre maximal procentsats.

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet

med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med

följande förförande:

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar

ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation

från institutet, där det motiverar skälen till och om­

fattningen av det begärda godkännandet, inklusive

hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp­

gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt­

hållande av en sund kapitalbas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/387

52

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar

ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %,

förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva­

rande ägarintressen representeras, eller om så inte

är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen­

terade ägarintressena.

— Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu­

tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer

att begära ett godkännande enligt första stycket i

denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist

för detta.

— Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga

myndigheten om rekommendationen till dess aktieä­

gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö­

reslagna högre maximala kvoten och skälen för det­

ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna

att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med

institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för­

ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till

institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.

— Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga

myndigheten om de beslut som fattats av dess ak­

tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god­

kända, högre maximala kvoter i enlighet med första

stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe­

terna ska använda de inhämtade informationen för

att jämföra institutens praxis på detta område. De

behöriga myndigheterna ska lämna denna infor­

mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge­

mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem­

medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un­

derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker­

ställa enhetligheten hos den information som samlas

in.

— Personal som direkt berörs av de högre maximala

nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt

får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt

– utöva den rösträtt som de eventuellt har som

aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar.

iii) Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i

andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst

25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att

den betalas i instrument som skjuts upp under minst

fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal

procentsats.

EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent­

liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot,

med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in­

flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs­

periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det

särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av

instrument som skjuts upp i minst fem år.

h) Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i

relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte

premiera misslyckanden eller försummelser.

i) Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av

tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med

institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för

kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav.

j) I den metod för resultatbedömning som används för att

beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt­

ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla

typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska

tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som

krävs.

k) Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in­

stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och

framtida risker.

l) En betydande del, dock under alla omständigheter minst

50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av

följande:

i) Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det

berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är

kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga icke-

kontanta instrument för institut som inte är börsnotera­

de.

ii) När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52

eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in­

strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka­

pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt

fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva­

litet på löpande basis och är avsedda att användas till

rörliga ersättningar.

De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en

lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad

så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres­

sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får

sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa

instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses

vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del

av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet

med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som

inte skjutits upp.

SV

L 176/388

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

53

m) En betydande del, dock under alla omständigheter minst

40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för

en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är

korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker

och den berörda personalens verksamhet.

Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska

inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad

(pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt

belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs­

periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur­

cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda

personalens verksamhet.

n) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen,

ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den

finansiella ställningen för institutet som helhet och motive­

rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och

den berörda personens resultat.

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i

nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er­

sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi­

nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av

både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning­

arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom

malus- och återkravsförfaranden.

Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om­

fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska

fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och

återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där

personalen

i) deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till

betydande förluster för företaget,

ii) inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och

lämplighet.

o) Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs­

strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen.

Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de

diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet

under en period på fem år i form av instrument enligt led l.

För en anställd som går i pension ska de diskretionära

pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av

instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en

period på fem år.

p) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an­

vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar

som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka

de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings­

system.

q) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller

metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller

förordning (EU) nr 575/2013.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller

villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och

lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier

vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk­

profil i enlighet med artikel 92.2.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 95

Ersättningskommitté

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är

betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam­

hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings­

kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som

gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende

bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de

incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik­

viditet.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom­

mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning,

inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu­

tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings­

organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén

ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det

berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste

vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén

innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana

beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de

långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve­

sterare och övriga intressenter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/389

54

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Artikel 96

Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning

och ersättningspolicy

Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur

de uppfyller kraven i artiklarna 88–95.

A v s n i t t I I I

Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s

Artikel 97

Översyn och utvärdering

1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de

tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer,

strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att

följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut­

värdera

a) risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade

för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be­

aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett

kreditinstituts verksamhet,

b) risker som ett institut medför för det finansiella systemet

med beaktande av identifieringen och mätningen av system­

risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller,

i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och

c) Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten,

omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk­

samhet.

2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska

omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU)

nr 575/2013.

3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i

punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr­

former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för

att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för­

fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering

och täckning av de risker som de är exponerade för.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur

ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö­

ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om­

fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut,

och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen.

Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för

institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som

avses i artikel 99.2.

5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in­

stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord­

ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna

utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.

Artikel 98

Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker

ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt

artikel 97 omfatta åtminstone följande:

a) Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med

artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som

tillämpar en internmetod.

b) Institutens exponering för och hantering av koncentrations­

risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för­

ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv.

c) Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de

riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han­

tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av

erkända metoder för reducering av kreditrisk.

d) Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas

avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig

med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu­

sive den grad av risköverföring som uppnåtts.

e) Institutens exponering för samt mätning och hantering av

likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av

alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder

(framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets­

buffertar) och effektiva beredskapsplaner.

f) Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas

inom ramen för riskmätningssystemet.

g) Resultaten från stresstest som genomförts av institut med

användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas­

kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning

IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013.

h) Det geografiska området för institutets exponeringar.

i) Institutets affärsmodell.

j) Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i

artikel 97.

SV

L 176/390

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

55

2. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe­

terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu­

tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av

sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö­

riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de

finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss

medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella

effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla

övriga berörda medlemsstater.

3. De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett

institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise­

ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än

ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär­

der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer

att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och

därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring.

4. Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i

detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de

värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port­

följer i handelslagret enligt artikel 105 i förordning (EU)

nr 575/2013 gör det möjligt för institutet att under normala

marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina

positioner utan att drabbas av väsentliga förluster.

5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska

omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med

andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas

åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar

med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av

en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200

räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s

riktlinjer.

6. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska

inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg

bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg

bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en­

lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid

fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och

lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att

hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga

myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

7. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska

inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före­

tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet

har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna

genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone

ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings­

organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna

eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion.

Artikel 99

Program för tillsynsgranskning

1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året

anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de

övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär­

deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå:

a) Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge­

nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

b) Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp

tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3.

c) En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett

institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i

andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119

och 122.

2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande

institut:

a) Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i

artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från

översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder

på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund­

heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be­

stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord­

ning (EU) nr 575/2013.

b) Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet.

c) Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer

vara i behov av ett sådant program.

3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt

följande åtgärder vidtas:

a) Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats

vid institutet.

b) Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid

institutet.

c) Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet.

d) Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera­

tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/391

56

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

e) Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker

som sannolikt uppstår.

4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems­

staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems­

staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed­

lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in­

spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras

territorium i enlighet med artikel 52.3.

Artikel 100

Stresstest inom ramen för tillsynen

1. De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock

minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de

utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär­

deringsprocess som görs enligt artikel 97.

2. EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för­

ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga

myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom­

föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.

Artikel 101

Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

1. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum

och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det

gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga

myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna

kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr

575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in­

stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder

på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp­

dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig­

heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder

för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa

högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller

vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.

2. De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn

och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och

aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto­

der.

3. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer

upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i

förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte,

eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig­

heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen

eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen

snarast förbättras.

4. Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod

som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så­

dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig­

het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte

längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de

behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de

behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev­

naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för­

ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i

god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger

en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig­

heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt

att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig.

Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens­

stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte

på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den

bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda

modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad

har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en

lämplig tidsfrist.

5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i

unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive

om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt

och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering­

ar.

EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på

grundval av denna analys.

De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa

riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu­

ten för användning av interna metoder.

A v s n i t t I V

T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r

Artikel 102

Tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett

tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele­

vanta problem i följande fall:

a) Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord­

ning (EU) nr 575/2013.

b) De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san­

nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller

förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må­

naderna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe­

terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.

SV

L 176/392

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

57

Artikel 103

Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade

riskprofiler

1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast

att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs­

modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är

eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande

risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och

utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar­

tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att

de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som

krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för­

ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller

identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104,

105 och 106.

De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast­

ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j.

2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de

tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och

utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör

bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela

unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 104

Tillsynsbefogenheter

1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och

103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga

myndigheterna åtminstone ha befogenhet att

a) kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav

som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning

(EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte

täcks av artikel 1 i den förordningen,

b) kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner

och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73

och 74,

c) kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska

gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta

direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer

en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar

av planens omfattning och tidsfrist,

d) kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar

en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på

särskilt sätt,

e) begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el­

ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna

risker för institutets sundhet,

f) kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk­

samheter, produkter och system,

g) kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en

procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med

upprätthållandet av en sund kapitalbas,

h) kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital­

basen,

i) begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från

ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av

primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis­

semang från institutets sida,

j) kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor­

ter om kapital- och likviditetspositioner,

k) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för

löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,

l) kräva ytterligare redovisning.

2. De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de

behöriga myndigheterna i åtminstone när

a) ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i

detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr

575/2013,

b) risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi­

tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,

c) det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ­

rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av

styrformer, processer, rutiner och strategier,

d) den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett

bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek­

tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka­

pitalbaskrav,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/393

58

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

e) det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots

att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning

(EU) nr 575/2013 är uppfyllda,

f) ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de

stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över­

stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen.

3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på

grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i

enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma

om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för

att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för,

med beaktande av följande:

a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process

för bedömning som avses i artikel 73.

b) Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i

artikel 74.

c) Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i

enlighet med artikel 97 eller 101.

d) Bedömningen av systemrisker.

Artikel 105

Specifika likviditetskrav

I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut­

gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts

enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida

det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka

risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak­

tande av följande:

a) Institutets särskilda affärsmodell.

b) Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av­

snitt II, särskilt artikel 86.

c) Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i

enlighet med artikel 97.

d) Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella

marknaderna i den berörda medlemsstaten.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö­

riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av

att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa

åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är

kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets­

position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som

fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.

Artikel 106

Särskilda krav på offentliggörande

1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo­

genheter att kräva att instituten

a) offentliggör den information som avses i del åtta i förord­

ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter

tidsfrister för offentliggörandet,

b) använder specifika medier och platser för offentliggörande av

annan information än årsredovisningen.

2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo­

genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full­

ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor­

mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt lednings-

och organisationsstruktur för den grupp institut som avses i

artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2.

Artikel 107

Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och

tillsynsåtgärderna

1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl­

jande:

a) Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97

fungerar.

b) Den metod som används som grund för beslut enligt arti­

kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som

avses i led a.

EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i

syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro­

cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar

ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro­

portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och

rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning

av detta kapitel.

För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes

utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/394

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

59

3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i

enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte

att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in­

stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk­

samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge­

mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och

utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i

artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk­

hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende

på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81.

A v s n i t t V

T i l l ä m p n i n g s n i v å

Artikel 108

Intern process för bedömning av kapitalbehov

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut

som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk­

toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje

institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19

i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i

artikel 73 i detta direktiv.

De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i

artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i

enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.

Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital­

baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU)

nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på

individuell nivå.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i

en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före­

skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för­

ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73

i detta direktiv på gruppnivå.

3. De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som

kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat

finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck­

ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel

2 avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller

skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den

konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget

eller blandade finansiella holdingföretaget.

Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo­

derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i

en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut

som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111.

4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut

tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana

institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt

holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett

finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini­

tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i

ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 109

Institutens styrformer, processer och rutiner

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp­

fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell

nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan­

tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och

dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i

avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för

att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av­

snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att

alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan

tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö­

retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer,

processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av

detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också

vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska

också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av

betydelse för tillsynen.

3. Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot­

terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla

om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be­

höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot

lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat.

Artikel 110

Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översyns-

och utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel

och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i

enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del

ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/395

60

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp­

baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för­

ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di­

rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell

nivå.

KAPITEL 3

Gruppbaserad tillsyn

A v s n i t t I

P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n

Artikel 111

Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet

1. Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat

eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen

utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö­

retaget auktorisation.

2. Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo­

derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­

tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag

inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag

inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga

myndigheter som beviljade auktorisationen.

3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera

medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag,

samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems­

stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller

samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU,

ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig­

heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget

eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades.

Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater

som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller

blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med­

lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa

medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den

behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största

totala balansomslutningen.

4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen

har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi­

nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa

institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella

holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget

är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den

behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har

den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid

tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som

kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU

eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU.

5. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs­

tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle

vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det

gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de

olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet

för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de

behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder­

institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom

EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU

eller det institut som har den största totala balansomslutningen,

beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om

beslutet.

6. De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen

och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

Artikel 112

Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av

tillsynen

1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och

förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns­

myndigheten utföra följande uppgifter:

a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant

information på löpande basis och i krissituationer.

b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö­

pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning

VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe­

ter.

c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam­

arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be­

hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför

och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in­

stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd­

ning av befintliga informationskanaler för underlättande av

krishantering.

2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att

utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga

myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns­

myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som

avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe­

terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet

med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den

förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna

vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt

denna artikel.

SV

L 176/396

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

61

3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten

som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags­

åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse

av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och

information till allmänheten.

Artikel 113

Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga

myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett

moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag

inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en

medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett

gemensamt beslut om följande:

a) Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den

konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med

hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och

den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a

på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

b) Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent­

liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru­

vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande

enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för

specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv.

2. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska

a) för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter

det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en

rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti­

tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till

övriga relevanta behöriga myndigheter,

b) för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att

det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en

rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro­

filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86

och 105.

I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till

relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot­

terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.

De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne­

håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet

inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig­

het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av

någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med

EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda

med EBA på eget initiativ.

3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant

gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska

den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till­

lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på

gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till

relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta­

gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet

av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet

till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska

den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och

invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i

den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s

beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra

förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU)

nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären­

det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio­

den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut

eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och

105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be­

höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag

till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol­

dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding­

företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter

och reservationer som har uttryckts av den samordnande till­

synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig­

heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2

har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för­

ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna

skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta

i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett

beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i

punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som

avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en

månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids­

perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en

månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har

fattats.

Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig­

heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har

uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla

berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU.

Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be­

akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana

råd.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/397

62

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje

beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett

gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande

och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med­

lemsstaterna.

De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut

som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge­

mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i

undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till­

synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt

motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe­

ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik­

larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate­

ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till­

synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram­

ställan.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för

den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med

beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a

och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 114

Informationskrav i krissituationer

1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa­

tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010

eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna,

som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten

hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där

enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer

enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns­

myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall,

artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt

underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna

58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för

att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska

gälla för alla behöriga myndigheter.

Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som

beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt

underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar­

tikel 112.

Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet

som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har

behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig

myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig­

heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig­

heter som medverkar i tillsynen.

Artikel 115

Ordning för samordning och samarbete

1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en

effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och

de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord­

ningar för samordning och samarbete.

Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över­

låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan

fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet

med andra behöriga myndigheter.

2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre­

tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i

enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele­

gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som

beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta,

så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över

dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas

underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in­

nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö­

riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska

bankkommittén.

Artikel 116

Tillsynskollegier

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn­

skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som

avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande

av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här

artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam­

arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.

EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls­

enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som

avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning

(EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut­

sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en

behörig myndighet.

SV

L 176/398

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

63

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn­

digheter för utförandet av följande uppgifter:

a) Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med

artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de­

legering av ansvarsområden, där så är lämpligt.

c) Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar­

tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i

enlighet med artikel 97.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb­

leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de

förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114

och 117.3.

e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och

förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en

grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och

det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten.

f) Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra

forum som kan komma att inrättas på detta område.

2. De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna

och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet

enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och

58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga

myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn­

skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte

påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­

ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.

3. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på

sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den

samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med

de berörda behöriga myndigheterna.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier­

nas funktion.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa

funktionssätt.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av

dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo­

derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en

värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in­

rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers

tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns

krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig­

heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i

detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i

direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets

sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får

delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den

samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av

kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden

anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de

aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns­

myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor­

mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de

åtgärder som genomförts.

8. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän­

syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras

eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella

effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i

de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti­

kel 51.2.

9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i

kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik­

larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande

tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn­

skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all

information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå

samstämmighet i tillsynen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/399

64

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol­

legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig­

heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet

med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den

förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna

vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här

artikeln.

Artikel 117

Samarbetsskyldigheter

1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete

med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys­

ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter

när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för­

ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe­

terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på

eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.

De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till­

lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013,

i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information

som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta

direktiv, förordning (EU) nr 575/2013 och förordning (EU)

nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä­

sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den

finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en

annan medlemsstat.

Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU

och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag

inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems­

stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö­

retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur

omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn

tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i

respektive medlemsstat.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär­

skilt omfatta följande:

a) En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings­

struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta

alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade

dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen,

moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2

samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

över de reglerade enheterna i gruppen.

b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut

som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning­

ar.

c) Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en

grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be­

höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk­

tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt

artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern­

mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt

artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl­

jande situationer:

a) En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

b) En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte

av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till

åtgärder inom rimlig tid.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för­

draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt

artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna

med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med

artikel 19.1 andra stycket i den förordningen.

3. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över

institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska

alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns­

myndigheten när de behöver upplysningar som den samord­

nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det

gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs

i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

4. De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut

samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten

är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

a) Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings­

strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de

behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

SV

L 176/400

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

65

b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be­

höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande

av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be­

gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för

beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord­

ning (EU) nr 575/2013

I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn­

digheten alltid rådfrågas.

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra

behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet

kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö­

riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga

myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut.

Artikel 118

Kontroll av information rörande enheter i andra

medlemsstater

Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp­

ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett

särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi­

ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi­

nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med

blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125

eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet

eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära

att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge­

nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan

begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen

genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de

myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att

tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn­

dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen

får denna myndighet om den så önskar delta i den.

A v s n i t t I I

F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i ­

n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e ­

t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t

Artikel 119

Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn

1. Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de

åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan­

dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna

om gruppbaserad tillsyn.

2. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från

reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i

artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga

myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget

begära information från moderföretaget som kan underlätta till­

synen över det dotterföretaget.

3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga

myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen

att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot­

terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be­

stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för­

farandena för att förmedla och kontrollera information enligt

den artikeln gälla.

Artikel 120

Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

1. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för

motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv

2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den

samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be­

höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en­

dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella

holdingföretaget.

2. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för

motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv

2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan

den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med

grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan­

dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel­

serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi­

ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv

2002/87/EG.

3.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA

och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2.

4. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom­

mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU)

nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut­

arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom

tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till

tekniska standarder i samma syfte.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

larna 10–14 i förordningarna (EU) nr

1093/2010, (EU)

nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 121

Ledningens kvalifikationer

Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt

holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led­

ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun­

skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1

för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det

finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding­

företagets särskilda roll.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/401

66

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Artikel 122

Begäran om information och inspektioner

1. I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt­

terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn­

digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller

flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan­

dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta­

gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för

tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig­

heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder­

företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in­

stitut.

2. Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig­

heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa

inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats

av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö­

retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett

av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran­

det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad

verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan

medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll

på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i

artikel 118.

Artikel 123

Tillsyn

1. Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder­

företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med

blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som

ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av

transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan­

dad verksamhet och dess dotterföretag.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer

adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont­

roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran­

den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och

kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre­

tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö­

riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje

annan betydande transaktion med dessa enheter utom den

transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr

575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska

övervakas av de behöriga myndigheterna.

Artikel 124

Utbyte av information

1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några

rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som

omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med

blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag

som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av

betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3.

2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan

medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med­

lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att

möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn.

Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder­

företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt

artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som

ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor­

mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och

att överföra informationen till myndigheterna i fråga.

3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att

utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla

att inhämtande av eller förfogande över information avseende

finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag,

finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att

de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till­

syn över dessa enskilda institut eller företag.

På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn­

digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122,

varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor­

mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har

någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan­

dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti­

tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3.

Artikel 125

Samarbete

1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi­

nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad

verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för­

säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe­

ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära

samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig­

heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över

försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller

investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets

ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor­

mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta

tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de

företag som de övervakar.

SV

L 176/402

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

67

2. Den information som erhålls inom ramen för gruppbase­

rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan

behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat­

tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med

dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut

eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag.

3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad

tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol­

dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses

i artikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar

ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med­

lemsstater, till EBA och till kommissionen.

Artikel 126

Sanktioner

Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems­

staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ­

rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ­

delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi­

ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol­

dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för

överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för

införlivandet av det här kapitlet.

Artikel 127

Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är

likvärdig

1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre­

tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp­

baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe­

terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp­

baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är

likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i

detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för­

ordning (EU) nr 575/2013.

Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som

skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt

3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av

någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller

på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med

de andra berörda behöriga myndigheterna.

2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén

ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de

system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till­

synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för

gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller

institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland.

Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan

vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp­

baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter.

EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén

med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be­

dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras.

Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i

punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta

ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in­

nan den fattar beslut.

3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna

tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till­

lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga

myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp­

fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut.

Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp­

baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga

myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker.

De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre­

tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel­

serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta­

gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för

instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för

gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä­

las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och

kommissionen.

KAPITEL 4

Kapitalbuffertar

A v s n i t t I

B u f f e r t a r

Artikel 128

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1) kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut

måste upprätthålla i enlighet med artikel 129,

2) institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas

som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/403

68

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

3) buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som

måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4.

4) buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som

kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5.

5) systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller

kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.

6) kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som

krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf­

fert utökat, i tillämpliga fall, med följande:

a) En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert.

b) Buffert för globala systemviktiga institut.

c) Buffert för andra systemviktiga institut.

d) En systemriskbuffert.

7) kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste

tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska

kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136

eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje­

land, beroende på situationen,

8) nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori­

serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn­

dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert­

värdet,

9) buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet

med de principer som anges i artikel 135.1.

Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte

auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster

som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv

2004/39/EG.

Artikel 129

Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det

kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital­

baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr

575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i

kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk­

vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti­

kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp­

nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning

II i den förordningen.

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta

små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den

punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta­

biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full­

ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan­

taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med­

lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora

värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska

meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga

myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den

myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel.

Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn­

digheten.

4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate­

goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio­

nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om

definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före­

tag ( 1 ).

5. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp­

rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln

i syfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104.

6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i

denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

i enlighet med artikel 141.2 och 141.3.

Artikel 130

Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk

kapitalbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en

institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu­

tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi­

pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf­

fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta

direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på

vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord­

ningen.

SV

L 176/404

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

69

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta

små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den

punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det

finansiella systemet i den medlemsstaten.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full­

ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan­

taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med­

lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora

värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag

ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö­

riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den

myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel.

Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller

den utsedda myndigheten.

4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate­

goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen­

dation 2003/261/EG.

5. Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär­

kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital

som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet

med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp­

rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med

artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104

i detta direktiv.

6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i

denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

enligt artikel 141.2 och 141.3.

Artikel 131

Globala och andra systemviktiga institut

1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för

att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och,

på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende

på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är

auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska

vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta­

terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga

instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol­

dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga

instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett

moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag

inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag

inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder­

institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU,

ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett

institut.

2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut

ska bygga på följande kategorier:

a) Gruppens storlek.

b) Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella

systemet.

c) Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra­

struktur som gruppen tillhandahåller.

d) Gruppens komplexitet.

e) Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns­

överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan

en medlemsstat och ett tredjeland.

Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier­

bara indikatorer.

Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i

punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa

om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in

det i en underkategori enligt punkt 9.

3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med

punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin­

stone ett av följande kriterier:

a) Storlek.

b) Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens

ekonomi.

c) Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet.

d) Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med

det finansiella systemet.

EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB,

offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill­

koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm­

ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de

internationella ramarna för nationella systemviktiga institut

samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/405

70

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

4. Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en

buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den

underkategori där det globala systemviktiga institutet har place­

rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

5.

Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp­

nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat

systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga

institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings­

beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie­

ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska

bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

6. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver

att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls

ska den iaktta följande:

a) Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra

oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen

som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre

marknadens funktion.

b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över

bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs

eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten

underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda

myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be­

slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne­

hålla detaljerade upplysningar om:

a) De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten

för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek­

tiv och proportionell för att kunna minska risken.

b) En bedömning av de positiva eller negativa effekter som

bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på

den inre marknaden, på grundval av information som med­

lemsstaterna har tillgång till.

c) Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med­

lemsstaten vill kräva.

8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och

punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti­

tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt

institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder­

institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för

andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på

individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik­

tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden:

a) 1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

b) Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra

systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp­

nivå.

9. Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem

underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de

olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto­

den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un­

derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en

konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under­

kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare

primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid

tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den

inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få

på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego­

rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av

det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert

som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om

0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp

till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate­

gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska

omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo­

neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr

575/2013.

10. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och

9 får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet

av sund tillsynsbedömning

a) flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en

högre underkategori,

b) placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal

som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i

den underkategorin eller en högre underkategori, och där­

med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut.

11. Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar

ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA

om detta och ange en motivering.

12. Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med­

dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy­

stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de

underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla­

cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti­

tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig­

göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in­

stitutet har placerats.

SV

L 176/406

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

71

Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se

över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut

och de globala systemviktiga institutens placering i respektive

underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik­

tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra

en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in­

stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden­

tifierat globalt systemviktigt institut har placerats.

13. De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär­

kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna

4 och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med

artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och

130 i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet

med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.

14. Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det

högre av de båda buffertarna gälla:

a) En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert

för andra systemviktiga institut.

b) En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för

andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig­

het med artikel 133.

Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om­

fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en

systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av

de båda gälla.

15. När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den

medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro­

tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar

utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad

som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för

andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut

som gäller i enlighet med denna artikel.

16. När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en

grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga

institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell

nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än

summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska

kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra

systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på

individuell nivå.

17. När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en

grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga

institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell

nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än

summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska

kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system­

viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi­

viduell nivå.

18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den

metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten

ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding­

företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom

EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto­

den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo­

bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av

deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter­

nationellt överenskomna standarder.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet

med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 132

Rapportering

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på

grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande

förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig­

heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till

ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt

åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

2. Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter

samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och

rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy­

stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt

åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man

vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle­

ringsområdet och vid behov se över processen för placering av

institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom

en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på

genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med­

lemsstaterna.

Artikel 133

Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert

1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i

kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller

flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång­

siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som

inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär

en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som

kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet

och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/407

72

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den

myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten

och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till­

lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut­

sedda myndigheten.

3. Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut,

utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet

av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU)

nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri­

märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som

omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna

artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i

enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be­

rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet

upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som

på gruppnivå.

4. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp­

rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla

eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU)

nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even­

tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i

detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system­

viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system­

viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på

gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en

systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel

ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell

nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra

systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system­

riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de

båda gälla.

5. När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den

medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro­

tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar

utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad

som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra

systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som

gäller i enlighet med artikel 131.

6. När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp

eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt

institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte,

på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav

som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den

kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för

andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl­

ler för det på individuell nivå.

7. Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i

en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut

eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi­

viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som

är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont­

racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra

systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för

det på individuell nivå.

8. En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med­

lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone­

ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo­

neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk­

terna 15 och 18.

9. En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller

flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be­

rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv,

och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i

steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika

delar av sektorn.

10. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver

att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls

ska den iaktta följande:

a) En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra

oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen

som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre

marknadens funktion.

b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över

bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

11. Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs

eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten

underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda

myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det

beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller

exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda

myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa

tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys­

ningar om

a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå­

ga,

b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar

stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som

motiverar systemriskbuffertvärdet,

c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk­

bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell

för att minska risken,

SV

L 176/408

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

73

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el­

ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av

information som medlemsstaterna har tillgång till,

e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i

detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med

undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller

i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara

tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsyns-

eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa

effektivitet,

f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.

12.

Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs

eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten

underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda

myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller

exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda

myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa

tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys­

ningar om

a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå­

ga,

b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar

stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som

motiverar systemriskbuffertvärdet,

c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk­

bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell

för att minska risken,

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el­

ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av

information medlemsstaterna har tillgång till,

e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i

detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med

undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var

för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att

hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken

med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.

13.

Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och

med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran­

det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde

som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan

gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system­

riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för­

farandena i punkt 12 följas.

14.

När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och

5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut­

sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast­

ställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta

kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas.

När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller

den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast­

ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte

gör det.

När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö­

retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller

den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de

medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad

från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom­

mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna

punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl

kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får

den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän­

skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti­

kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa

bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har

fattat ett beslut.

15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12

ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida

systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge

ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet

med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak­

tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt,

och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför

några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som

helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre

marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller

den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna

åtgärden.

16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra

fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till­

kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:

a) Systemriskbuffertvärdet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/409

74

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

b) De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas.

c) En motivering tillsystemriskbufferten.

d) Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda

eller ändrade systemriskbufferten.

e) Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er­

känns i systemriskbufferten.

Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även­

tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt

led c inte anges i tillkännagivandet.

17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i

denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner

enligt artikel 141.2 och 141.3.

Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en

otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital

mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga

myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti­

kel 64.

18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems­

staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig

eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på

upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater

ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio­

nen.

Artikel 134

Erkännande av ett systemriskbuffertvärde

1. Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert­

värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa

det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo­

neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet.

2. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för

nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under­

rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast­

ställer detta systemriskbuffertvärde.

3. Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde

ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av

den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar­

tikel 133.11, 133.12 eller 133.13.

4.

Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i

enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en

rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU)

nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna

systemriskbuffertvärdet.

A v s n i t t I I

F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t ­

r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r

Artikel 135

ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska

buffertvärden

1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti­

kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur

myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med

artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä­

ribland följande:

a) Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska

bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt

och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund

strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och

främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med­

lemsstater.

b) Allmänna riktlinjer för

i) mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel

av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång­

siktiga utvecklingstrenden,

ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti­

kel 136.2.

c) Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy­

stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor

kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta

kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse

från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele­

vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck­

ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp­

lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa

det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar­

tikel 136.

d) Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som

visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras

helt.

2. När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med

punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta­

terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små

och öppna ekonomier.

3. När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1

ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den

mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar

enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt

överenskommen praxis.

SV

L 176/410

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

75

Artikel 136

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1.

Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett

offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an­

svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den

medlemsstaten.

2. Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett

buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig­

hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf­

fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett

relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en

alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio­

nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den

långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av

BNP, med beaktande av bland annat

a) en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom

denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar

när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med­

lemsstaten, och

b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b.

3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och

fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems­

stat, och ska därvid beakta

a) det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2

och

b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c

och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om

fastställande av ett buffertvärde,

c) övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele­

vanta för hanteringen av cykliska systemrisker.

4. Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan­

del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för

institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska

ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro­

centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är

motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd

myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är

högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet

som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr

575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv.

5. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf­

fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn­

dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet,

ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten

måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in­

stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte

infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert­

värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller

mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet

anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara

motiverad av exceptionella omständigheter.

6. Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk­

liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller

inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen

buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte

vara bindande för den utsedda myndigheten.

7. Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis

fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä­

lan ska åtminstone innehålla följande information:

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

b) Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess

avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

c) Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2.

d) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

e) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med

vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid

beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital­

buffert.

f) När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader

från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning

till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor­

tare tidsfrist för tillämpningen.

g) Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod

under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam­

mans med en motivering avseende denna period.

De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att

tidsmässigt samordna anmälan.

De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl­

lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information

som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla

anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin

webbplats.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/411

76

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Artikel 137

Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

1. När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4,

eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk­

liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda

exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i

förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe­

terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade

institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka­

pitalbuffertar.

2. När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna

artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det

totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet

med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet

på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande

information:

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

b) De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det.

c) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med

vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn­

dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet

vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka­

pitalbuffert.

d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader

från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning

till de exceptionella omständigheter som motiverar denna

kortare tidsfrist för tillämpningen.

Artikel 138

ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska

buffertvärden

ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn­

digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex­

poneringar i det tredjelandet om

a) inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent­

liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred­

jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en

eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar,

b) ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett

tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda

tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds­

ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband

med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd

myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara

otillräckligt för att uppfylla detta syfte.

Artikel 139

Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers

kontracykliska buffertvärden

1. Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat

en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti­

kel 138.

2. Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de

utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde

som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk­

ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

3. När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har

fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet,

kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det

tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning

av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om

dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den

berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett

tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med

en alltför stor kredittillväxt i det landet.

När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första

stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde

som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje­

landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %,

uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som

beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr

575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan­

det.

För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden

för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om­

råde.

4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf­

fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och

detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär­

det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och

med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa

det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont­

racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12

månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med

punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det

att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp­

ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe­

ter.

SV

L 176/412

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

77

5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande

av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet

med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl­

jande information:

a) Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket

det gäller.

b) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

c) Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången

eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med

vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid

beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital­

buffert.

d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader

från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt

denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig­

heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning­

en.

Artikel 140

Beräkning av institutspecifika kontracykliska

kapitalbuffertvärden

1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå

av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden

som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo­

neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar­

tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3.

Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det

viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp­

ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman­

lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med

del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013,

som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga,

dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som

rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar.

2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4,

fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 %

av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i

enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska

medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till­

lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe­

tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk­

ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk­

ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:

a) Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde

som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

b) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska

tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala

riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten

i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt

buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.

c) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska

tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av

den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda

myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har

godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

3. Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd

tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger

2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas

i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska

medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till­

lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den

beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid

beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i

fråga:

a) Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 %

av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda

myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte

har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar­

tikel 137.1.

b) Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast­

ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut­

sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise­

rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo­

neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning

(EU) nr 575/2013 och som regleras av följande:

a) Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i

den förordningen.

b) Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för

specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för­

ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations­

risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning­

en.

c) När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven

enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/413

78

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

5. Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska

område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an­

tagits i enlighet med punkt 7.

6. För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande

gälla:

a) Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till­

lämpas från och med den dag som anges i den information

som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om

syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

b) Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert­

värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av

buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe­

ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable­

rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor­

tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert­

värdet.

c) Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat

fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i

enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det

kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med

artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den

dag som anges i den information som offentliggörs enligt

artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det

beslutet är att höja buffertvärdet.

d) Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om

syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet.

Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska

buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det

offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet

med gällande nationella regler.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit­

exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till­

syn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

A v s n i t t I I I

K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r

Artikel 141

Utdelningsrestriktioner

1. Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det

kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till

kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras

kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet

inte längre är uppfyllt.

2. Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller

det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings­

bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den

behöriga myndigheten.

Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda

varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder

utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp:

a) Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.

b) Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis­

kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning

om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in­

stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven.

c) Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott.

3. Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över­

skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för­

bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel­

ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom

någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.

4. Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det

högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den

summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som

fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara

beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges

i punkt 2 andra stycket led a, b eller c.

5. Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4

ska bestå av

a) delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en­

ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har

genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller

någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a,

b eller c i den här artikeln

plus

SV

L 176/414

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

79

b) årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt

artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har

genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller

någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a,

b eller c i den här artikeln

minus

c) belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning

inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i

denna punkt.

6. Faktorn ska bestämmas enligt följande:

a) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och

som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet

med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt

som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet

som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,

ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs­

ta) kvartil, ska faktorn vara 0.

b) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och

som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet

med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt

som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet

som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,

ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska

faktorn vara 0,2.

c) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och

som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet

med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt

som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet

som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,

ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska

faktorn vara 0,4.

d) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och

som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet

med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt

som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet

som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,

ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs­

ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6.

De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade

buffertkravet ska beräknas enligt följande:

Undre gräns i kvartilen ¼

Kombinerat buffertkrav

4

ðQ

n

– 1Þ

Övre gräns i kvartilen ¼

Kombinerat buffertkrav

4

Q

n

där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en­

dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av

kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall

där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning

inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda

det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra­

vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst

eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c

ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl­

jande information:

a) Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande:

i) Kärnprimärkapital.

ii) Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

iii) Supplementärt kapital.

b) Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

c) Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med

punkt 4.

d) Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt

att fördela mellan följande:

i) Utdelningsbetalningar.

ii) Inlösen.

iii) Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott

iv) Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen­

sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny

skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be­

talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en

tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade

buffertkrav.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/415

80

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

9. Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för

utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be­

räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka

riktigheten för den behöriga myndigheten.

10. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning

kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande:

a) En utbetalning i form av kontant utdelning.

b) En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra

kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning

(EU) nr 575/2013.

c) Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra

kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord­

ningen.

d) Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till

kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning­

en.

e) En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den

förordningen.

Artikel 142

Kapitalkonserveringsplan

1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav

ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den

för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den

dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte

den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio

dagar.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd

med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit­

institut och med beaktande av omfattningen av och komplex­

iteten i kreditinstitutets verksamhet.

2. Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande:

a) Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans­

räkningen.

b) Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation.

c) En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att

uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut.

d) All övrig information som den behöriga myndigheten anser

nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt

punkt 3.

3. Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve­

ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att

det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda

till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att

institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom

en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

4. Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital­

konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå­

gon av, eller båda, följande åtgärder:

a) Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer

inom specificerade perioder.

b) Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa

strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt

artikel 141.

AVDELNING VIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

Artikel 143

Allmänna krav på offentliggörande

1.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar

om följande:

a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den all­

männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om­

rådet reglering av institut.

b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom

unionsrätten har utnyttjats.

c) De allmänna kriterier och metoder som de använder för den

översyn och utvärdering som avses i artikel 97.

d) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik­

larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis­

tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till­

lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären

för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a

och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet

med artikel 65.

SV

L 176/416

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

81

2. De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1

ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings­

fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig­

heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska

offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun­

det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma

webbplats.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför­

teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio­

nen i punkt 1.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 144

Särskilda krav på offentliggörande

1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013

ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor­

mation:

a) De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att

granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning

(EU) nr 575/2013.

b) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i

avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be­

skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på

årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter­

levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr

575/2013.

2. Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar

den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU)

nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:

a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska

eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur

kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet

sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:

i) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den

valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU)

nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som

innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.

ii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den

valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen,

den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp­

nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot­

terföretag i ett tredjeland.

iii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den

valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen,

den procentandel av den totala kapitalbas som enligt

artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och

som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö­

retag i ett tredjeland.

3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet

som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska

offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:

a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska

eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur

kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet

sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:

i) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den

totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred­

jeland.

ii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den

procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar

kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

iii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som

anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den

procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt

artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den

kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/417

82

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

AVDELNING IX

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 145

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande:

a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att

säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv.

b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att

vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de

finansiella marknaderna.

c) Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio­

nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och

därmed sammanhängande frågor.

d) Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta

förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som

offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass­

ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2002/92/EG.

e) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar­

tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass­

ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de

finansiella marknaderna.

f) Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den

information som förtecknas i artikel 50.

g) Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98

för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna,

särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck­

lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn

till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i

tillsynspraxis.

h) Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i

artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport

som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större

negativa effekter.

i) Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den

framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig

tillämpning av detta direktiv.

Artikel 146

Genomförandeakter

Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:

a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12

och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko­

nomiska och monetära området.

Artikel 147

Europeiska bankkommittén

1. För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen

biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska

vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för­

ordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 148

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och

med den 17 juli 2013.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får

när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett

beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen­

het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan

dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi­

ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det

påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i

kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i

kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort

invändningar inom en period av tre månader från den dag då

akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu­

ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har

SV

L 176/418

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

83

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända.

Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla­

mentets eller rådets initiativ.

Artikel 149

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek­

nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till

teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period

under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot

denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro­

paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med

en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i

förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken

Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska

standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en

månad.

AVDELNING X

ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG

Artikel 150

Ändringar av direktiv 2002/87/EG

Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska led a utgå.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk­

ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv,

jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och

artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta

påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet

ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit­

tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med

avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader

innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk­

tiv 2009/138/EG.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord­

ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU)

nr 1095/2010.”

AVDELNING XI

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL 1

Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar

etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 151

Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik­

larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet

på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege­

rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr

575/2013.

2. För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för

tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga

likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare­

lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om

enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen

på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi­

tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i

den här artikeln.

Artikel 152

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla

kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe­

riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till

de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti­

kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut

från andra medlemsstater lämnar samma information som de

för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut.

Artikel 153

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i

värdmedlemsstaten

1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att

ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns­

ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts­

liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta

direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet

vidtar rättelse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/419

84

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor­

derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga

myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig­

heter.

3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast

vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta

till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska

underrättas om vilka åtgärder som vidtas.

4. Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av

hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar

sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga,

fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga

bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter

att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare

överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att

kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri­

torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana

handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit­

institut inom deras territorier.

Artikel 154

Säkerhetsåtgärder

Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd­

medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi­

mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för

intressena för insättare, investerare och andra mottagare av

tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas

behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så­

dana åtgärder.

Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters

behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems­

staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 155

Ansvar

1. Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk­

samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska

ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den

mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig­

heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp­

baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.

3. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid

utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den

potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets

stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i

krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga

vid den relevanta tidpunkten.

Artikel 156

Tillsyn av likviditetsrisk

Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed­

lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed­

lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi­

tetsrisker i filialer till kreditinstitut.

Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av

Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full­

ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli­

tik.

Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling

eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade

i en annan medlemsstat.

Artikel 157

Samarbete rörande tillsyn

När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater

utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska

medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i

nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra

med all den information rörande institutens ledning och ägan­

deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm­

ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor­

mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut,

särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti,

begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra­

tion, redovisning och intern kontroll.

Artikel 158

Betydande filialer

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan

göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten,

när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig­

heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut

än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord­

ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

2. Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska

betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

a) Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som

överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

SV

L 176/420

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

85

b) Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av

institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite­

ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i

värdmedlemsstaten.

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom

ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella

system.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och

den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till­

lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram

till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som

betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter

mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga

myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period

på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är

betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten

fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och

invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller

de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i

ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska

skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän­

nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater­

nas behöriga myndigheter.

Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte

påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe­

ter enligt detta direktiv.

3.

De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med­

dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de

behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety­

dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i

artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i

värdmedlemsstaten.

4. Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med­

veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti­

kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de

myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.

5. Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn­

digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande

filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle­

gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska

betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och

artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på

skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i

hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig­

heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be­

sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam­

manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

6. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar

sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk­

samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe­

ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets

stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och

de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel.

7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för­

väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att

sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som

ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den

behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid

hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt­

gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder

som genomförts.

Artikel 159

Kontroller på plats

1. Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver

verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed­

lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt

att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig­

heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll

på plats för att samla in sådan information som avses i arti­

kel 50.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av­

seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av

de övriga förfaranden som anges i artikel 118.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed­

lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns­

ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer

etablerade på det egna territoriet.

KAPITEL 2

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

Artikel 160

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och

130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari

2016 och den 31 december 2018.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/421

86

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller

följande:

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital

motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone­

ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara

högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller

följande:

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital

motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone­

ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara

högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller

följande:

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital

motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone­

ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara

högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings­

belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning

(EU) nr 575/2013.

5. Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings­

restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under

övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in­

stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak­

tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln.

6. Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod

än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa

kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf­

ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en

sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda

parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta

tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden

får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems­

stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under­

rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle­

giet om detta.

7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod

för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden

endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk­

lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med­

lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig.

KAPITEL 3

Slutbestämmelser

Artikel 161

Översyn och rapport

1. Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av

detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk­

tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på

grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

2. Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med

EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro­

paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett

lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta

direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn

av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid

ta särskild hänsyn till

a) deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet

identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali­

tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser,

b) den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g

har när det gäller

i) konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste­

met, och

ii) den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter­

företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som

etablerats inom EES.

Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen

i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som

omfattas av led b ii första stycket.

SV

L 176/422

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

87

3. Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och

Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken

utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa

kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems­

staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap­

porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller

sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa

rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam­

stämmighetsgrad i detta hänseende.

4. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över

och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109

och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och

rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför­

slag.

5. Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över

och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive

lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie­

ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå

och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för

Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift­

ningsförslag.

6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga

ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur

effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di­

rektiv är, både under normala förhållanden och under stress­

perioder.

7. EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna

en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk­

tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med­

lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska

identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet

behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten

på sin hemsida.

8. EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen,

undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med­

delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank­

principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och

förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s

rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför­

slag till Europaparlamentet och rådet.

9. EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis­

sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med

ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner

och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering.

På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska

kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en

rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av

och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd­

åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori­

serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings­

förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner

och stödåtgärder avseende finansiering.

Artikel 162

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta

och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd­

vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna

texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med

den 31 december 2013.

Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna

texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning

som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av

sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo

ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens­

stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis­

sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter

enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be­

gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om

införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och

detta direktiv.

2. Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4

tillämpas från och med den 1 januari 2016.

3. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att

tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till­

handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett

om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den

31 december 2013

4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i

punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta

direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig­

görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i

lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom

detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv.

Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om

hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär­

da.

5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti­

kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems­

staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari

2016 på följande sätt:

a) 25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016.

b) 50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/423

88

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.

d) 100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som

fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.

6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti­

kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.

Artikel 163

Upphävande

Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla

den 1 januari 2014.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis­

ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013

och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta

direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 164

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 165

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. SHATTER

Ordförande

SV

L 176/424

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

89

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.

2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan

regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).

3. Finansiell leasing.

4. Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG.

5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk­

samhet omfattas av punkt 4.

6. Borgensförbindelser och garantier.

7. Handel för egen eller kunders räkning med något av följande:

a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.),

b) utländsk valuta,

c) finansiella terminer och optioner,

d) valuta- och ränteinstrument,

e) överlåtbara värdepapper.

8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.

9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna

till fusioner och företagsförvärv.

10. Penningmarknadsmäkling.

11. Portföljförvaltning och rådgivning.

12. Förvaring och förvaltning av värdepapper.

13. Kreditupplysningstjänster.

14. Bankfackstjänster.

15. Utgivning av elektroniska pengar.

De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i

bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/425

90

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 1

Artikel 1.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 2.4

Artikel 1.2

Artikel 2.5

Artikel 2

Artikel 2.6

Artikel 1.3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 3.1, led 53

Artikel 4, led 49

Artikel 4.1

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 4.4

Artikel 4.5

Artikel 35.1

Artikel 4.6

Artikel 4.7

Artikel 4.8

Artikel 5

Artikel 128

Artikel 6

Artikel 42b.1

Artikel 7

Artikel 40.3

Artikel 8.1

Artikel 6.1

Artikel 8.2

Artikel 6.2

Artikel 8.3

Artikel 6.3

Artikel 8.4

Artikel 9

Artikel 5

Artikel 10

Artikel 7

Artikel 11

Artikel 8

Artikel 12.1

Artikel 9.1, första stycket

Artikel 12.2

Artikel 9.1, andra stycket

Artikel 12.3

Artikel 9.1, tredje stycket

Artikel 12.4

Artikel 9.2

Artikel 13.1

Artikel 11.1

Artikel 13.2

Artikel 11.2

Artikel 14.1

Artikel 12.1

SV

L 176/426

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

91

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 14.2

Artikel 12.2

Artikel 14.3

Artikel 12.3

Artikel 15

Artikel 13

Artikel 16.1

Artikel 15.1

Artikel 16.2

Artikel 15.2

Artikel 16.3

Artikel 15.3

Artikel 17

Artikel 16

Artikel 18

Artikel 17.1

Artikel 19

Artikel 18

Artikel 20.1

Artikel 14

Artikel 20.2

Artikel 14

Artikel 20.3

Artikel 20.5

Artikel 17.2

Artikel 21

Artikel 3

Artikel 22.1

Artikel 19.1

Artikel 22.2

Artikel 19.2

Artikel 22.3

Artikel 19.3

Artikel 22.4

Artikel 19.4

Artikel 22.5

Artikel 19.5

Artikel 22.6

Artikel 19.6

Artikel 22.7

Artikel 19.7

Artikel 22.8

Artikel 19.8

Artikel 22.9

Artikel 19.9

Artikel 23.1

Artikel 19a.1

Artikel 23.2

Artikel 19a.2

Artikel 23.3

Artikel 19a.3

Artikel 23.4

Artikel 19a.4

Artikel 23.5

Artikel 19a.5

Artikel 24.1

Artikel 19b.1

Artikel 24.2

Artikel 19b.2

Artikel 25

Artikel 20

Artikel 26.1

Artikel 21.1

Artikel 26.2

Artikel 21.2

Artikel 27

Artikel 21.3

Artikel 28.1

Artikel 4

Artikel 28.2

Artikel 9

Artikel 29.1

Artikel 5.1

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/427

92

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 29.2

Artikel 5.2

Artikel 29.3

Artikel 5.3

Artikel 29.4

Artikel 5.2

Artikel 30

Artikel 6

Artikel 31.1

Artikel 7

Artikel 31.2

Artikel 8

Artikel 32.1

Artikel 10.1

Artikel 32.2

Artikel 10.2

Artikel 32.3

Artikel 10.3

Artikel 32.4

Artikel 10.4

Artikel 32.5

Artikel 10.5

Artikel 33

Artikel 23

Artikel 34.1

Artikel 24.1

Artikel 34.2

Artikel 24.2

Artikel 34.3

Artikel 24.3

Artikel 35.1

Artikel 25.1

Artikel 35.2

Artikel 25.2

Artikel 35.3

Artikel 25.3

Artikel 35.4

Artikel 25.4

Artikel 35.5

Artikel 25.5

Artikel 35.6

Artikel 25.5

Artikel 35.7

Artikel 25.5

Artikel 36.1

Artikel 26.1

Artikel 36.2

Artikel 26.2

Artikel 36.3

Artikel 26.3

Artikel 36.4

Artikel 26.4

Artikel 36.5

Artikel 26.5

Artikel 36.6

Artikel 26.5

Artikel 36.7

Artikel 26.5

Artikel 37

Artikel 36

Artikel 38

Artikel 27

Artikel 39.1

Artikel 28.1

Artikel 39.2

Artikel 28.2

Artikel 39.3

Artikel 28.3

Artikel 39.4

Artikel 28.4

SV

L 176/428

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

93

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 39.5

Artikel 28.4

Artikel 39.6

Artikel 28.4

Artikel 40, första stycket

Artikel 29, första stycket

Artikel 40, andra stycket

Artikel 40, tredje stycket

Artikel 41.1

Artikel 30.1 och 2

Artikel 41.2

Artikel 42

Artikel 32

Artikel 43.1

Artikel 33, första stycket

Artikel 43.2

Artikel 43.3

Artikel 43.4

Artikel 43.5

Artikel 44

Artikels 31 och 34

Artikel 45

Artikel 35

Artikel 46

Artikel 37

Artikel 47.1

Artikel 38.1

Artikel 47.2

Artikel 38.2

Artikel 47.3

Artikel 38.3

Artikel 48.1

Artikel 39.1

Artikel 48.2

Artikel 39.2

Artikel 48.3

Artikel 39.3

Artikel 48.4

Artikel 39.4

Artikel 49.1

Artikel 40.1

Artikel 49.2

Artikel 40.2

Artikel 49.3

Artikel 41, tredje stycket

Artikel 50.1

Artikel 42, första stycket

Artikel 50.2

Artikel 50.3

Artikel 50.4

Artikel 50.5

Artikel 42, andra stycket

Artikel 50.6

Artikel 42, tredje och sjätte styckena

Artikel 50.7

Artikel 42, fjärde och sjunde styckena

Artikel 50.8

Artikel 42, femte stycket

Artikel 51.1

Artikel 42a.1

Artikel 51.2

Artikel 42a.2

Artikel 51.3

Artikel 42a.3

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/429

94

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 51.4

Artikel 42a.3

Artikel 51.5

Artikel 42a.3

Artikel 51.6

Artikel 52.1

Artikel 43.1

Artikel 52.2

Artikel 43.2

Artikel 52.3

Artikel 52.4

Artikel 53.1

Artikel 44.1

Artikel 53.2

Artikel 44.2

Artikel 53.3

Artikel 54

Artikel 45

Artikel 55

Artikel 46

Artikel 56

Artikel 47

Artikel 57.1

Artikel 48.1, första stycket

Artikel 57.2

Artikel 48.1, andra stycket

Artikel 57.3

Artikel 48.2, första och andra styckena

Artikel 57.4

Artikel 48.2, tredje stycket

Artikel 57.5

Artikel 48.2, femte stycket

Artikel 57.6

Artikel 48.2, fjärde stycket

Artikel 58

Artikel 49, första stycket

Artikel 58.2

Artikel 49, andra stycket

Artikel 58.3

Artikel 49, fjärde stycket

Artikel 58.4

Artikel 49, femte stycket

Artikel 59.1

Artikel 50

Artikel 59.2

Artikel 60

Artikel 51

Artikel 61.1

Artikel 52, första stycket

Artikel 61.2

Artikel 52, andra stycket

Artikel 62

Artikel 63.1

Artikel 53.1

Artikel 63.2

Artikel 53.2

Artikel 64

Artikel 65

Artikel 66

Artikel 67

Artikel 68

Artikel 69

SV

L 176/430

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

95

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 70

Artikel 71

Artikel 72

Artikel 55

Artikel 73

Artikel 123

Artikel 74.1

Artikel 22.1

Artikel 74.2

Artikel 22.2

Artikel 74.3

Artikel 22.6

Artikel 74.4

Artikel 75.1

Artikel 22.3

Artikel 75.2

Artikel 22.4

Artikel 75.3

Artikel 22.5

Artikel 76.1

Bilaga V, punkt 2

Artikel 76.2

Artikel 76.3

Artikel 76.4

Artikel 76.5

Artikel 77

Artikel 78

Artikel 79

Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5

Artikel 80

Bilaga V, punkt 6

Artikel 81

Bilaga V, punkt 7

Artikel 82.1

Bilaga V, punkt 8

Artikel 82.2

Bilaga V, punkt 9

Artikel 83.1

Bilaga V, punkt 10

Artikel 83.2

Bilaga IV, punkt 5

Artikel 83.3

Bilaga I, punkterna 38 och 41

Artikel 84

Bilaga V, punkt 11

Artikel 85.1

Bilaga V, punkt 12

Artikel 85.2

Bilaga V, punkt 13

Artikel 86.1

Bilaga V, punkt 14

Artikel 86.2

Bilaga V, punkt 14a

Artikel 86.3

Artikel 86.4

Bilaga V, punkt 15

Artikel 86.5

Bilaga V, punkt 16

Artikel 86.6

Bilaga V, punkt 17

Artikel 86.7

Bilaga V, punkt 18

Artikel 86.8

Bilaga V, punkt 19

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/431

96

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 86.9

Bilaga V, punkt 20

Artikel 86.10

Bilaga V, punkt 21

Artikel 86.11

Bilaga V, punkt 22

Artikel 87

Artikel 88.1

Bilaga V, punkt 1

Artikel 88.2

Artikel 89

Artikel 90

Artikel 91

Artikel 92.1

Bilaga V, punkt 23 andra stycket

Artikel 92.2, inledningen

Bilaga V, punkt 23, inledningen

Artikel 92.2 a

Bilaga V, punkt 23 a

Artikel 92.2 b

Bilaga V, punkt 23 b

Artikel 92.2 c

Bilaga V, punkt 23 c

Artikel 92.2 d

Bilaga V, punkt 23 d

Artikel 92.2 e

Bilaga V, punkt 23 e

Artikel 92.2 f

Bilaga V, punkt 23 f

Artikel 92.2 g

Artikel 93

Bilaga V, punkt 23 k

Artikel 94.1 a

Bilaga V, punkt 23 g

Artikel 94.1 b

Bilaga V, punkt 23 h

Artikel 94.1 c

Bilaga V, punkt 23 i

Artikel 94.1 d

Artikel 94.1 e

Bilaga V, punkt 23 j

Artikel 94.1 f

Bilaga V, punkt 23 l

Artikel 94.1 g

Artikel 94.1 h

Bilaga V, punkt 23 m

Artikel 94.1 i

Artikel 94.1 j

Bilaga V, punkt 23 n

Artikel 94.1 k

Bilaga V, punkt 23 n

Artikel 94.1 l

Bilaga V, punkt 23 o

Artikel 94.1 m

Bilaga V, punkt 23 p

Artikel 94.1 n

Bilaga V, punkt 23 q

Artikel 94.1 o

Bilaga V, punkt 23 r

Artikel 94.1 p

Bilaga V, punkt 23 s

Artikel 94.1 q

Bilaga V, punkt 23 t

SV

L 176/432

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

97

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 94.2

Artikel 150.3 b

Artikel 95

Bilaga V, punkt 24

Artikel 96

Artikel 97.1

Artikel 124.1

Artikel 97.2

Artikel 124.2

Artikel 97.3

Artikel 124.3

Artikel 97.4

Artikel 124.4

Artikel 98.1

Bilaga XI, punkt 1

Artikel 98.2

Bilaga XI, punkt 1a

Artikel 98.3

Bilaga XI, punkt 2

Artikel 98.4

Bilaga XI, punkt 3

Artikel 98.5

Artikel 124.5

Artikel 98.6

Artikel 98.7

Artikel 99

Artikel 100

Artikel 101

Artikel 102.1

Artikel 136.1

Artikel 102.2

Artikel 103

Artikel 104

Artikel 136

Artikel 105

Artikel 106.1

Artikel 149

Artikel 106.2

Artikel 107

Artikel 108.1, första stycket

Artikel 68.2

Artikel 108.1, andra stycket

Artikel 3

Artikel 108.1, tredje stycket

Artikel 108.2

Artikel 71.1

Artikel 108.3

Artikel 71.2

Artikel 108.4

Artikel 73.2

Artikel 109.1

Artikel 68.1

Artikel 109.2

Artikel 73.3

Artikel 109.3

Artikel 110.1

Artikel 124.2

Artikel 110.2

Artikel 23

Artikel 111.1

Artikel 125.1

Artikel 2

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/433

98

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 111.2

Artikel 125.2

Artikel 2

Artikel 111.3

Artikel 126.1

Artikel 111.4

Artikel 126.2

Artikel 111.5

Artikel 126.3

Artikel 111.6

Artikel 126.4

Artikel 112.1

Artikel 129.1, första stycket

Artikel 112.2

Artikel 129.1, andra stycket

Artikel 112.3

Artikel 129.1, tredje stycket

Artikel 113.1 a

Artikel 129.3, första stycket

Artikel 113.1 b

Artikel 113.2 a, första stycket

Artikel 129.3, andra stycket

Artikel 113.2 b, första stycket

Artikel 113.2, andra stycket

Artikel 129.3, andra stycket

Artikel 113.3, tredje stycket

Artikel 129.3, tredje stycket

Artikel 113.3

Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc­

kena

Artikel 113.4

Artikel 129.3, åtta och nionde stycke­

na

Artikel 113.5

Artikel 129.3, tionde och elfte stycke­

na

Artikel 114

Artikel 130

Artikel 115

Artikel 131

Artikel 116.1

Artikel 131a.1, första, andra och tredje

styckena

Artikel 116.2

Artikel 131a.1, fjärde stycket

Artikel 116.3

Artikel 131a.2, första stycket

Artikel 116.4

Artikel 131a.2, andra och tredje styc­

kena

Artikel 116.5

Artikel 131a.2, fjärde och femte styc­

kena

Artikel 116.6

Artikel 131a.2, sjätte stycket

Artikel 116.7

Artikel 131a.2, sjunde stycket

Artikel 116.8

Artikel 131a.2, åttonde stycket

Artikel 116.9

Artikel 131a.2, nionde stycket

Artikel 117.1

Artikel 132.1, första och sjätte stycke­

na

Artikel 117.2

Artikel 132.1, sjunde och åtta styckena

Artikel 117.3

Artikel 132.2

Artikel 117.4

Artikel 132.3

Artikel 118

Artikel 141

SV

L 176/434

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

99

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 119.1

Artikel 127.1

Artikel 119.2

Artikel 127.2

Artikel 119.3

Artikel 127.3

Artikel 120

Artikel 72a

Artikel 121

Artikel 135

Artikel 122

Artikel 137

Artikel 123.1

Artikel 138.1

Artikel 123.2

Artikel 138.2, första stycket

Artikel 124

Artikel 139

Artikel 125

Artikel 140

Artikel 2

Artikel 126

Artikel 142

Artikel 127

Artikel 143

Artikel 128

Artikel 129

Artikel 130

Artikel 131

Artikel 132

Artikel 133

Artikel 134

Artikel 135

Artikel 136

Artikel 137

Artikel 138

Artikel 139

Artikel 140

Artikel 141

Artikel 142

Artikel 143

Artikel 144

Artikel 144.1

Artikel 122a.9

Artikel 144.2

Artikel 69.4

Artikel 144.3

Artikel 70.4

Artikel 145

Artikel 150.1

Artikel 146

Artikel 150.1a

Artikel 147.1

Artikel 151.1

Artikel 147.2

Artikel 151.2

Artikel 148.1

Artikel 151a.3

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/435

100

Prop. 2013/14:228

Bilaga 1

Detta Direktiv

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 148.2

Artikel 151a.1

Artikel 148.3

Artikel 151b

Artikel 148.4

Artikel 151a.2

Artikel 148.5

Artikel 151c

Artikel 149

Artikel 150

Artikel 151

Artikel 152

Artikel 29

Artikel 153

Artikel 30

Artikel 154

Artikel 33

Artikel 155

Artikel 40

Artikel 156

Artikel 41

Artikel 157

Artikel 42

Artikel 158

Artikel 42a

Artikel 159

Artikel 43

Artikel 160

Artikel 161.1

Artikel 156, sjätte stycket

Artikel 161.2

Artikel 156, fjärde stycket

Artikel 161.3

Artikel 161.4

Artikel 161.5

Artikel 161.6

Artikel 161.7

Artikel 161.8

Artikel 161.9

Artikel 162.1

Artikel 162.2

Artikel 162.3

Artikel 162.4

Artikel 157.1, tredje stycket

Artikel 162.5

Artikel 162.6

Artikel 163

Artikel 158

Artikel 164

Artikel 159

Artikel 165

Artikel 160

Bilaga I

Bilaga I

SV

L 176/436

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

Prop. 2013/14:228

Bilaga 2

101

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva

verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv

2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

På sidan 423, artikel 162.1 andra stycket, ska det

i stället för: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.”

vara:

”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.”

På sidan 423, artikel 162.3, ska det

i stället för: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som

ingåtts före eller efter den 31 december 2013.”

vara:

”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som

ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.”

På sidan 424, artikel 162.6, ska det

i stället för: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 31 december 2013.”

vara:

”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 1 januari 2014.”

SV

2.8.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 208/73

102

Bilaga 3

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­

sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran­

de ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet

av det finansiella systemet uppmanas till internationellt

enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an­

svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets

kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono­

miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen

uppmanar man också till införande av ett komplette­

rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg­

naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att

ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som

svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen­

tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal

åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa

åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts­

burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj

i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade

GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och

kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of­

fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga

åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel­

verket.

(2)

Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques

de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière-

gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har­

moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller

hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto­

nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet

av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan

tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag

på den inre marknaden.

(3)

I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens

rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro­

sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare

nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för

att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att

den inre marknadens principer och de överenskomna

grundläggande minimistandarderna respekteras.

(4)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av

den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­

samhet i kreditinstitut ( 3 ), och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.

( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

103

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 1 )

har flera gånger genomgått betydande förändringar.

Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som

värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till

att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör

de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på

både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen

denna förordning och Europaparlamentets och rådets di­

rektiv 2013/36/EU ( 2 ). För att bli mer tillgängliga, bör

bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG

och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv

2013/36/EU och denna förordning.

(5)

Tillsammans bör denna förordning och direktiv

2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten

att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna

för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen­

samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas

tillsammans med det direktivet.

(6)

Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för­

draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­

draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om

behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse­

former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be­

stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice­

rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe­

ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be­

höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed­

lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start­

kapital och tillsyn av institut.

(7)

I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för

institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk­

samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet

hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds­

nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf­

tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt

fungerande inre marknad och bör därför grundas på be­

stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i

enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

(8)

Även om man genom direktiven 2006/48/EG och

2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med­

lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett

stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna

att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa

direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning

som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan­

dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed

skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

(9)

Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika

villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns

en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads­

aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För

att undvika snedvridningar av marknaden och regelar­

bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge­

nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över­

gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö­

rande för ett smidigt genomförande av denna förordning

och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi­

kas.

(10)

Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen

för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel­

kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över

medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket

för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda­

hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som

Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge­

nomförandet av Basel III och om genomförandet och det

nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik­

tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida

andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens

med internationella minimistandarder i syfte att fastställa

skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det

råder lika villkor.

(11)

För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av

konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk,

samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande

handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför

nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet­

liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12)

Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning

skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli

direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för­

utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav

införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv.

Denna förordning skulle medföra att alla institut som

enligt förordningen definieras som sådana följer samma

regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet

för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning

skulle också göra regelverket enklare och minska kost­

naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som

bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till

att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund

av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som

kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och

specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio­

ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna

kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri­

terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter

av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för

exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen­

dom.

SV

L 176/2

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

( 2 ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.

104

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(13)

På de områden som inte omfattas av denna förordning,

till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om

nationella ordningar för säkerställda obligationer som

inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga­

tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning

samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi­

ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som

inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna

förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med­

lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser,

under förutsättning att de är förenliga med denna för­

ordning.

(14)

De viktigaste rekommendationerna som förordas i de

Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen

var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk

ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom­

bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge­

nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och

enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens

funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage.

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel­

lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt

med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan

urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur

och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och

kreditcykeln.

(15)

I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man

inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera

makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör­

jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd­

ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll

så att de inte skadar den inre marknadens funktion men

så att användningen av dessa verktyg är transparent och

enhetlig.

(16)

Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i

direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller

systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller

utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha

möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na­

tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef­

fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn­

den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no­

vember 2010 ( 1 ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( 2 ) bör ha

möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana

nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör

finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio­

nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis

för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en­

hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom

denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande

roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och

sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I

det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio­

nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar

avseende risker som i sista hand kan påverka den makro­

ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och

budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän­

digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar­

tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen,

avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(17)

När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att

avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan

dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru­

vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En

omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets­

ordning ( 3 ) på begäran av en medlemsstat eller kommis­

sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör

rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de

villkor för rådets ingripande som anges i denna förord­

ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och

systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem­

staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri­

pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds­

beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig

behandling av kommissionens förslag om att avslå den

föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de

villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i

denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange

sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

(18)

Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un­

der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under

2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder

så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som

reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss

medlemsstat.

(19)

Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system­

risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems­

staterna för att möta systemrisker rörande dessa med­

lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller

flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp­

visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på

exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska

eller geografiska sektorer inom banksektorn.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/3

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

( 3 ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande

av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

105

(20)

Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig­

heter konstaterar att det förekommer samma föränd­

ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro­

tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella

stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med­

lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den

bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems­

staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till

rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta­

terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive­

ring av den gemensamma anmälan.

(21)

Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en

delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav­

nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran­

de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om

inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har

invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör

ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande.

Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare

tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom

marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio­

nen och som påverkar alla medlemsstater.

(22)

Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att

kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk­

tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv

2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba­

ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen

och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen

för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning

eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna­

tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti­

tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv

2013/36/EU.

(23)

Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner­

het på områden där man inväntar kommissionens anta­

gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin­

jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under­

minera dess tillämpning.

(24)

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i

förekommande fall införa motsvarande krav på företag

som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

(25)

De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord­

ning kompletteras av individuella arrangemang som fast­

ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re­

sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti­

tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör

bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom

de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka

arrangemang man vill införa.

(26)

Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn­

digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet

med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i

direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till

institut specifika riskprofil.

(27)

Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra

kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen

och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags­

grupper.

(28)

Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt

denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa­

parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck­

liga personalresurser och finansiella medel ställs till för­

fogande.

(29)

Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk­

sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG

och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom

verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som

inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det

krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv

tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna

förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och

underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt

förordning (EU) nr 1093/2010.

(30)

Efter observationsperioden och det fullständiga genom­

förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning

bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia­

tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling

vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de

behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och

21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil­

dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda

likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida

kriterierna för en särskild behandling inom en grupp

för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör

kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av

de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en­

ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt

undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe­

ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin

rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga

förslag.

SV

L 176/4

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

106

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(31)

I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte

kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om

inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro­

tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan

påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel­

lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB

till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re­

kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner­

het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all

relevant information som samlats in av de behöriga myn­

digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i

denna förordning.

(32)

Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande

effekter är förordningens övergripande mål att upp­

muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar

allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe­

kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en

övergripande reform av det sätt på vilket besparingar

används till produktiva investeringar. För att garantera

en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de

behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre

kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin

affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den

globala ekonomin.

(33)

Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som

innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras

kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd

och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm­

förbara grupper av institut.

(34)

Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark­

naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela

unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

(35)

Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att

fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags­

grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i

enlighet med denna förordning.

(36)

Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på

individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga

myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn

på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver­

skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument

för att utöva kontroll över institut.

(37)

För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt

solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut­

ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä­

kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup­

pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar­

medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu­

ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås

effektivt på annat sätt.

(38)

De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol­

dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning

på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara

medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp­

nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags

kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och

den del av samma kapital som är hänförbar till moder­

företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för­

luster, om sådana uppkommer.

(39)

De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid

beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess

tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering

och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över­

ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv

86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut

och sammanställd redovisning för banker och andra fi­

nansiella institut ( 1 ), som i vissa avseenden anpassar be­

stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( 2 ) eller Eu­

ropaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av

internationella redovisningsstandarder ( 3 ), beroende på

vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis­

ning enligt nationell lagstiftning.

(40)

För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det

viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster

utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(41)

Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn

ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka­

pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket).

De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv

2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar

bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de

kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför­

livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel­

serna i Basel II- och Basel III-regelverken.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

( 1 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

107

(42)

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter­

nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit­

risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande

komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär­

dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit­

riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas

riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut

bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me­

toder. I samband med upprättande av de estimat som

behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för­

ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät­

ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana

metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka­

pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av

enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data­

behandling i samband med tillkomst och hantering av

exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses

omfatta utveckling och validering av system för hantering

och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in­

stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet

med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me­

toder för mätning och hantering av kreditrisker och

också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat

ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd

sakkunskap och betydande resurser samt statistik av

god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där­

för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me­

toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det

pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets­

mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut­

arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-

golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift­

ningsförslag.

(43)

Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska

täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som

beror på innehav av ett stort antal exponeringar som

var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

(44)

Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio­

nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när

det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys­

selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i

unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng­

ligheten till kapital och finansiering för små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen för att

dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar

för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan

stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden

alternativa finansieringskällor har gjort små och medels­

tora företag som är etablerade inom unionen än mer

känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt

att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me­

delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av

bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan­

den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels­

tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd­

faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska

kunna öka utlåningen till små och medelstora företag.

För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt

utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till­

lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till­

räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som

är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör

regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo­

neringar mot små och medelstora företag och den totala

mängden kapitalavdrag.

(45)

I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och

med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga

primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i

ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent

eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid­

punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning

som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru­

ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter­

ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del

av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion

av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att

kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna

skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital­

tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu

inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis­

sionen se över och rapportera om frågan huruvida en

sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och,

mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga

lagstiftningsförslag.

(46)

Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm­

melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt

hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller

verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets­

område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci­

pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings­

förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering

(

"internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll.

Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning

tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och

omfattningen av de risker som är förenade med ett in­

stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i

dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak­

ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till­

syn och tekniska standarder för genomförande är för­

enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera

att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt.

EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för

tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt

att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

(47)

De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp­

märksamma fall där de misstänker att information be­

traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att

undvika offentliggörande av sådan information. Trots att

ett institut får välja att inte offentliggöra information

eftersom informationen betraktas som företagsintern eller

konfidentiell innebär det faktum att informationen be­

traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an­

svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att

det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande

inverkan.

SV

L 176/6

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

108

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(48)

Denna förordnings

"utvecklingsbara karaktär" gör det

möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit­

risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet

små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme­

toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex­

poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di­

rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.

Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna

inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna

när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar

schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn

enbart av den anledningen.

(49)

Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad

utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl­

ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt

erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä­

kerheter som normalt används av banker i de olika med­

lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt

schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

(50)

För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig

utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband

med institutens verksamheter och investeringar inom vär­

depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel­

ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand­

ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta

syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av

värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller

program varigenom den kreditrisk som är förenad med

en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i

trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings­

skyldighet för en transaktion eller ett program som an­

vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar

bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap­

perisering, även om transaktionen eller programmet har

betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(51)

Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs

mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn

och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti­

mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono­

miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke

på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

(52)

Operativa risker är en betydande kategori av risker som

institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen.

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som

finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda

alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope­

rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va­

rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci­

tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot

bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av

operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna

fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt,

inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och

godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam­

manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna

för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

(53)

Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar

bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu­

tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone­

ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med

inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för­

lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts

solvens.

(54)

När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder

med inbördes anknytning och därmed exponeringar som

utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn

till risker som uppkommer genom en gemensam källa till

viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,

dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt­

ningar.

(55)

Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex­

poneringsbeloppet på det värde som anges för att be­

stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler

för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa

riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu­

cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut­

formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi­

fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med

koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl

diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför

omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att

se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk­

skyddet vid stora exponeringar.

(56)

Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en

exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som

en förlust på grund av någon annan exponering, bör

sådana exponeringar behandlas och rapporteras på

samma sätt som vilka andra exponeringar som helst.

En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att

mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant

förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas

mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea­

ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att

finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna

fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel

clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an­

nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate­

rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett

kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte

till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank­

konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite­

rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal­

ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker­

heter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

109

(57)

Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor­

mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella

instrument (originatorer eller medverkande institut) och

de företag som investerar i dessa värdepapper eller in­

strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta

bör originatorn eller det medverkande institutet behålla

en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna.

Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver­

kande instituten att bibehålla en exponering mot risken

för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings­

transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av

bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller

premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo­

neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono­

miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas,

oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an­

vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt

i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering

bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en

noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in­

formation om värdepapperiseringarna.

(58)

I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet

inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär­

depapperisering räcker det att antingen originatorn, det

medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren

omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner

inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande

exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet

endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas

av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas

av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk­

samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för

att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe­

terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev­

nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings­

skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid

större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är

relevanta för analysen av de underliggande riskerna.

Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet

av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle

kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru­

vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt

sätt av de behöriga myndigheterna.

(59)

Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning

av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo­

neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom

bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga.

Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att

bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med­

verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt

att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt­

samhet redovisas korrekt.

(60)

När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller

mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild

försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut

bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med

principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några

andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora

exponeringar och i fall som inte enbart rör administra­

tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö­

riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid

sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder

behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om

övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan­

siella institut eller anknutna företag, under förutsättning

att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit­

institutet på gruppnivå.

(61)

Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk­

känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om

de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis­

sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens

(ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu­

ropaparlamentet och rådet.

(62)

Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare

som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april

2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ), bör

ses över.

(63)

Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet

är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt

mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav

och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är

verksamma på dessa marknader vara proportionerliga

och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise­

ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över­

syner av denna förordning.

(64)

Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva

tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär­

depapperiseringar och exponeringar som inte är vär­

depapperiseringar vilka är underliggande instrument för

de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam­

band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör

återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone­

ringar i samband med program genom vilka man för­

värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av

hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise­

ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering

och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan­

dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen

SV

L 176/8

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

110

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte

betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef­

tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp

(dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in­

nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot

skulle en kreditförstärkning för hela programmet som

endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren

tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet

utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller

en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en

värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en

återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro­

gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda

kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs­

tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap­

perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det

medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före­

tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande

företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande

grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel­

lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas

som en återvärdepapperiseringsexponering.

(65)

Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret

bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt

värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för

institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde

bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering

skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som

faktiskt bokförts.

(66)

Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital­

krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana

värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord­

ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po­

sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.

(67)

Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna

kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja

sina handelslager för sådant stöd.

(68)

Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck­

ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in­

formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt

och fullständig information om de enskilda institutens

riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of­

fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen

nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö­

rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga

myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk­

samma fall där de misstänker att information betraktas

som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte

att undvika offentliggörande av sådan information

(69)

Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi­

seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd

som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör

institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av

detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras

av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en

riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som

är förenad med positionen utan att det kreditskyddet

beaktas.

(70)

Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller

nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för

marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt

bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga

om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be­

räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som

täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med

tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att

minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti­

tut bör också genomföra omvända stresstester för att

utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs­

kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö­

digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli­

gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe­

riseringspositioner med metoder som bygger på interna

modeller, bör erkännandet av institutens modeller för

värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i

handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav

gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före­

skrivs.

(71)

I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss

korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig­

het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med

beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet

åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som

är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats

enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka­

pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto­

den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo­

neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk

men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk)

och stressjusterade VaR-värden.

(72)

Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade

förluster som drabbade institut under den finansiella

och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare

förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas

som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av

en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital

som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster

när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid­

kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba­

sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital­

basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/9

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

111

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga

för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas

att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en

reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste

delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp­

fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument

och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig

utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt

vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri­

terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka­

pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna

till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet.

Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har

differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut­

delning som är flera gånger större än den som betalas för

aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de

strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls

oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör

betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be­

talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det

berörda institutet.

(73)

Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i

sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är

av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar

finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på

varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin

och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga

behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och

arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta

varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

(74)

Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för­

teckning över de olika former av kapitainstrument som i

varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott.

EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd­

instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord­

ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna

förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in­

strument som av EBA har avförts från förteckningen

åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig­

görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär­

skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning

(EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten.

Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas

för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall

av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten,

genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet

att göra utredningar om det påstås att nationella myn­

digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en­

ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter

utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den

behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen­

dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for­

mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation,

med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta

de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i

unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn­

digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA,

som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg,

anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det

bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258

i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har

underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har

befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio­

nens domstol.

(75)

Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig­

heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands­

godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott

och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital­

instrument endast tas med bland institutets övriga pri­

märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen­

tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro­

cesser för godkännande.

(76)

För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi­

ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys­

ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt

om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att

investerare och insättare får tillräcklig information om

institutens solvens.

(77)

De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned­

om, minst i form av en sammanfattning, om institutens

repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran­

gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga

myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen

bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar

om repor och säkrad finansiering.

(78)

Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital­

krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det

finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder

och att de initiala olikheterna kommer att minska under

övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i

kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut

inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg­

lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning

började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs­

perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så

långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som

statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer

bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante­

ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna

förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut

inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna

om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att

dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för

strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet

till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru­

mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas

så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka­

pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka­

pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör

tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument

som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital­

instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm­

melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i

denna förordning.

SV

L 176/10

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

112

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(79)

Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den

31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva­

rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta

effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för­

längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an­

tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt

att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills

tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med

de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i

denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel­

lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och

2019.

(80)

För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär­

depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns

specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn

över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers­

företag i ett finansiellt konglomerat ( 1 ) för att åtgärda

sådant

"dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen".

Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens­

komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna

förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella

konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings­

grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning

av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd­

vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv

2002/87/EG, som förväntas 2015.

(81)

Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime­

rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G

20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-

derivat skulle clearas genom en central motpart. De be­

gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea­

ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för

att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna

med dessa derivat.

(82)

Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för

banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för­

ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel­

verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas­

kraven för transaktioner för finansiering av instituts

OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för

institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver­

ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt

riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn

av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk­

exponeringar mot centrala motparter.

(83)

Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av

risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-

derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela­

tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för

motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat

och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi­

nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä­

sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris­

ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker,

högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot­

svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

(84)

Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van­

ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings­

mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De

innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om­

fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta

krav vara positivt för att se till att institut följer upp och

övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som

en del av god riskhantering och för att avspegla att inte

heller handelsexponeringar mot centrala motparter är

riskfria.

(85)

En obeståndsfond hos en central motpart är en meka­

nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna

bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an­

vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar

sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal­

säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna

clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala

motparten kan ta till, innan den använder de övriga

clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris­

ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag

till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid

handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör

därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

(86)

Det

"hypotetiska kapital" som innehas av en central mot­

part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma

kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar

med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens

obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat.

Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en

central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in­

neha.

(87)

Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet

införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat­

kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana

kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en

integrerad del av kommissionens försök att garantera

effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för­

ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå­

dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om

OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis­

ter ( 2 ).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/11

( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

113

(88)

Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för

stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av­

vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta­

terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag

för vissa stora exponeringar från dessa regler under en

tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det

arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av

och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om

ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och

2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre­

ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex­

poneringar, tillsynsrutiner och krishantering (

1

) och med

hänsyn till den internationella utvecklingen och unions­

utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över

huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till­

lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om

huruvida de risker som är förbundna med dessa expone­

ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt

denna förordning.

(89)

För att säkerställa att undantag för exponeringar av be­

höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven­

sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna

förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över­

gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen,

rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att

utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller

inte.

(90)

Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en

kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande

till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den

finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster

och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka

sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres­

sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster

för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning

av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral

var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin

och en djupare och längre kris.

(91)

Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä­

kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade

förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa

krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför

stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(92)

I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle

tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg

bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings­

grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

(93)

I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för

banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be­

räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas

en observationsperiod från och med den 1 januari 2013

till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten,

dess komponenter och dess verkan i förhållande till det

riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval

av resultaten från denna observationsperiod avser Basel­

kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste­

ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi­

teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå

till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig

översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer

ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess

komponenteter tillämpas från och med den 1 januari

2015.

(94)

Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings­

instrument för unionen. I enlighet med internationella

överenskommelser ska den först införas som en extra

faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut

av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste

lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre­

ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

(95)

Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika

affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana

modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker­

ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el­

ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA

bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de

tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,

i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas­

sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt

i en lämplig analys där också historiska uppgifter och

stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras

av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att

återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga­

ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör

fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter

observationsperioden och kalibreringen av respektive

bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen,

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över

bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan­

dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet

bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som

inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över

bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori­

erna av institut.

(96)

Institut bör som en del av den interna bedömningen av

kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för­

ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning

bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att

kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör

de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före­

tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker­

ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

SV

L 176/12

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.

114

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(97)

Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent­

liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik.

Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk­

turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande

grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal­

jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings­

praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de

medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka

institutets riskprofil. Denna information bör göras till­

gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör

inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på

offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är

tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med­

lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal­

jerad information om ersättningar.

(98)

Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­

ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen

av en marknad som redan domineras av tre centrala

företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att

göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till

att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­

terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna

marknaden för andra företag.

(99)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter (

1

) och Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­

ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti­

tutioner och organ behandlar personuppgifter och om

den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska vara fullt

tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra­

men för den här förordningen.

(100)

Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar

som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid

kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt

att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar

inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli

föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver­

sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av

olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till­

gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark­

naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör

undvikas. Under en första observationsperiod bör därför

en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an­

vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets­

täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till­

gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä­

kerställda obligationer som handlas på transparenta

marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli

bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och

kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva­

rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns­

ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de

göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida

tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe­

terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att

den genomförs.

(101)

Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst

det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid

kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me­

del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera

enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens­

villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar­

diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser

för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono­

miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och

investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos

institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning

bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen med

stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele­

gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de­

taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning

för unionen. För att säkerställa global harmonisering på

området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak­

ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara

jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet

med det slutliga internationella regelverket för mätning

av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som

utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio­

nens särdrag och nationella särdrag.

(102)

I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över

och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för

likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden

till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet

från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis

ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor­

teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av

likvida tillgångar beakta den definition av likvida till­

gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill­

syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med

beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.

Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable­

rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger

tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör

EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri­

pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör

tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när

det gäller något sådant undantag samt undantag som

redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor

bör kopplas till deras användning av institut etablerade

inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över.

EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig

rapport till Europeiska kommissionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/13

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

115

(103)

För att öka effektiviteten och minska de administrativa

bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor­

tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan­

darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio­

nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor­

teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i

denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In­

stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor­

teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven

börjar gälla fullt ut.

(104)

EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om

principerna för användningen av den likvida reserven i en

stressituation.

(105)

Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik­

viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de

får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter.

Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga

myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn­

digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets­

kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp­

baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att

hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under­

gruppsnivå.

(106)

Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt

likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma

grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik­

viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån­

liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga

skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand­

ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal

stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be­

handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en

grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite­

rier och parametrar för att fastställa specifika in- och

utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund­

val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med

stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av

den delegerade akt som den antar i enlighet med denna

förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet,

ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa

dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den

metod och de objektiva kriterier som de är kopplade

till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen

av dessa kriterier.

(107)

Obligationer som getts ut av National Asset Management

Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir­

ländska bankernas återhämtning och denna utgivning

har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna

och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen

som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från

vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa

obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av

kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk­

tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga­

tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara

säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen

bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning

av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har

givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats

unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de­

legerade akt som den antar i enlighet med denna för­

ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I

detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän­

digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en­

lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera

NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem­

ber 2019.

(108)

På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av

Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för

de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över­

gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som

en integrerad del av omstruktureringen av det spanska

banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer

ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli­

tiken som undertecknades av kommissionen och de

spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över­

föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis­

sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro­

blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning,

och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av

den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos

monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci­

fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler

på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga­

ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande

av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den

antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa

likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis­

sionen beakta den omständigheten attt institut som be­

räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning

bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management

Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex­

tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram

till december 2023.

(109)

På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att

lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad

akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra

om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska

personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset

Management Company, som tillkommit i samma syfte

och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå­

gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i

den utsträckning de garanteras av staten i den berörda

medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone­

tära myndigheter.

(110)

Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för

tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare

utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic­

kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

SV

L 176/14

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

116

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(111)

I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie­

ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti­

tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet.

Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara

ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila

nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in­

förs som en minimistandard genom en nationell bestäm­

melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi­

standard.

(112)

Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut

också anta finansieringsmodeller som är stabila över

längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén

för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå

till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel­

kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för

att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort­

sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans­

marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till­

växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser.

Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net­

tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en

observationsperiod och omfattas av en översynsklausul.

I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur

kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs­

punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning.

På grundval av denna utvärdering bör kommissionen

lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet,

tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett

sådant krav senast 2018.

(113)

Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit

till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­

sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis­

semang och systemproblem.

(114)

För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr­

ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti­

tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning.

Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut­

talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange­

mang är adekvata och ändamålsenliga.

(115)

För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många

olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa

långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie­

ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i

syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som

redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för

unionens ekonomi.

(116)

För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon­

tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil

finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i

bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan

generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra

internationella marknader. Dessutom kan specifika finan­

sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att

skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in­

begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera

likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap­

per som handlas på höglikvida marknader eller är upp­

skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa

strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta

syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att

de internationella standarderna färdigställts, och på

grundval av den rapportering som krävs i denna förord­

ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor­

mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan­

sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio­

nen.

(117)

För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen

och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio­

nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen

av kapitalbas enligt denna förordning under en över­

gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna

förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna

infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs­

tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems­

staterna och den definition av kapitalbas som gäller i

medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig­

heterna under övergångsperioden, inom angivna övre

och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad­

gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt

denna förordning ska införas.

(118)

För att underlätta en smidig övergång från de diverge­

rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med­

lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs

i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un­

der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu­

ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste­

ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord­

ning.

(119)

För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten

att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini­

tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som

inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i

denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och

den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten

bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en

begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate­

rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en­

ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv

2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade

som kärnprimärkapital.

(120)

För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga

upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö­

rerna korrekt och heltäckande information om enskilda

instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar

införas stegvis.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/15

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

117

(121)

För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa­

renheterna från tillämpningen av denna förordning bör

kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro­

paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings­

förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av

kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av

säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets­

krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit­

risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden,

hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital

och på tillämpningsnivån för denna förordning.

(122)

Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut

bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut

nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt

som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp­

delning mellan banktjänster till privatpersoner och

mindre företag och investmentbanktjänster inom en

bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för

att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande

regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en

sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas

att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio­

nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett

lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

(123)

Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare

och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att

anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som

har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone­

ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam­

heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom

sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att

splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på

strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom­

mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo­

niseras.

(124)

För att specificera de krav som anges i denna förordning

bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290

i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller

att göra tekniska anpassningar av denna förordning för

att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­

hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino­

login och definitionerna till senare relevanta akter, att

anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord­

ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­

standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck­

ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden

eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på

finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re­

levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta

inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och

klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att

anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av­

seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden

och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap­

perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet,

bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till

utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av

redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke

på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och

hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor

kopplade till tillämpningsområdet för direktiv

2004/39/EG.

(125)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i

EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när

det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av

kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för­

ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter,

förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp­

ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex­

poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av

kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck­

lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa

kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i

fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer

i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna,

förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka­

pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost­

naderna under föregående år i syfte att säkerställa en

enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från

vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts

innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in­

föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk­

ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät­

ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul­

der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför

lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på

expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och

utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar

översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och

i god tid.

(126)

I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-

fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta

praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna

utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade

akter på området finansiella tjänster.

(127)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa

harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

SV

L 176/16

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

118

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU.

Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det

lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften

att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och

genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden,

för överlämnande till kommissionen. I samband med ut­

arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn

bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för

administration och rapportering. Rapporteringsformaten

bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom­

plexiteten av institutens verksamhet.

(128)

Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan­

darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande,

vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag

från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino­

ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam­

het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för

fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk­

viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik­

viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-

fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU)

nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis­

sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­

dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen

och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan

tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i

proportion till dessa institut och deras verksamheter i

fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

(129)

Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i

denna förordning, till exempel delegerade akter avseende

likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande

effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den

reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar­

lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om

den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om

de rådande idéerna inom kommissionen redan före of­

fentliggörandet av delegerade akter.

(130)

Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska

standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide­

ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm­

nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk­

bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk­

vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling

av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument

och valutatransaktioner, användning av interna modeller,

bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge­

nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i

EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU)

nr 1093/2010.

(131)

Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan­

darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,

om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn

som är identisk med det förslag till teknisk standard för

tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken

Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot

en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med

en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis­

sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i

god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda

hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och

komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt

särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord­

ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(132)

Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA

inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som

avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så

snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik­

viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för­

ordning.

(133)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­

lande av allmänna regler och principer för medlemssta­

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­

nomförandebefogenheter ( 1 ).

(134)

I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken

fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems­

staternas egendomsordning, ska denna förordning varken

favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord­

ningar som omfattas av denna förordning.

(135)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett

ett yttrande ( 2 ).

(136)

Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med

detta.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( 2 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

119

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till­

synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska

uppfylla med avseende på följande punkter:

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och

standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ

risk och avvecklingsrisk.

b) Krav på begränsning av stora exponeringar.

c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i

kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga

och standardiserade delar av likviditetsrisken.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto­

soliditet.

e) Krav på offentliggörande.

Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö­

riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut,

vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga

myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som

fastställs i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka­

pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven

i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

Artikel 4

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

(1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från

allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal­

bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led

1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas

av de krav som åläggs genom det direktivet, med un­

dantag av

a) kreditinstitut,

b) lokala företag,

c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana

sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i

direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en

eller flera av de investeringstjänster eller den investe­

ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5

i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får

inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före­

tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld

gentemot dessa.

(3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

(4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på

marknader för finansiella terminer eller optioner eller

andra derivatinstrument och på kontantmarknader en­

bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader,

eller som handlar för andra medlemmars räkning på

de marknaderna och som är garanterade av clearingmed­

lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker­

ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana

företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark­

nader.

(5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen

i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp­

tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk­

ringsverksamhet (Solvens II) (

1

).

(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi­

nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

SV

L 176/18

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

120

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag

för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en­

ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om

samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär­

depapper (fondföretag) ( 1 ), inbegripet, om inget annat

föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet

vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller

enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till­

syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav

som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond

(AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen­

tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder (

2

), eller

en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti­

kel 4.1 aa i det direktivet.

(8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or­

gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller

delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

eller myndigheter som utövar samma ansvar som del­

statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom­

mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och

stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala

självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga

garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ

reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i

artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de­

finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar­

tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(13) originator: en enhet som

a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt,

var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till

de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl­

denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger

till grund för den exponering som värdepapperiseras,

eller

b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk­

ning och därefter värdepapperiserar dem.

(14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det

institut som är originator, som upprättar och förvaltar

ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller

annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo­

neringar från tredje part.

(15) moderföretag:

a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna

1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4

avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU

och del fem i den här förordningen är ett moderfö­

retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar

ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat

företag.

(16) dotterföretag:

a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och

2 i direktiv 83/349/EEG.

b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i

direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett

moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly­

tande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara

dotterföretag till det moderföretag som är överordnat

dessa företag.

(17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av

ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av

de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in­

stitut.

(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam­

het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan­

dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet

som har samband med ett eller flera instituts huvud­

sakliga verksamhet.

(19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en­

ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och

en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de­

finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri­

pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer

med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift­

ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle­

ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i

unionen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/19

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

( 2 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

121

(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot­

terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller

finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen

ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan­

siellt holdingföretag.

(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­

dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv

2002/87/EG.

(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre­

tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett

institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och

som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred­

jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv

2009/138/EG.

(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag

i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv

2009/138/EG.

(25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som

uppfyller samtliga följande villkor:

a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det

omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

b) Det har auktoriserats i ett tredjeland.

c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en­

ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst

lika stränga som de som fastställts i denna förordning

eller i Direktiv 2013/36/EU.

(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut

men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva

aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de

verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och

15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett

finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding­

företag och ett betalningsinstitut i den mening som av­

ses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns­

ter på den inre marknaden ( 1 ) samt ett kapitalförvalt­

ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag

och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

enligt definitionen i artikel 212.1

g i direktiv

2009/138/EG.

(27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

a) Ett institut.

b) Ett finansiellt institut.

c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade

finansiella situationen för ett institut.

d) Ett försäkringsföretag.

e) Ett försäkringsföretag i tredje land.

f) Ett återförsäkringsföretag.

g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

h) Ett försäkringsholdingföretag.

i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet.

j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam­

het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv

2009/138/EG.

k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ­

det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4

i det direktivet.

l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet

är jämförbar med någon av de enheter som avses i

leden a–k ovan.

(28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med­

lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut

som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett

sådant institut eller finansiellt institut, och som inte

självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk­

toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag

som är etablerat i samma medlemsstat.

(29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems­

stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat

institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi­

nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre­

tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems­

stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med­

lemsstat.

SV

L 176/20

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

122

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt

moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är

ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå­

gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding­

företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i någon medlemsstat.

(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems­

stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt

är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i

samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat.

(33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett

blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat

som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som

auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­

dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i

artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

(35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i

artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa

typer av bolag ( 1 ) eller direkt eller indirekt ägande av

20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett

företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av

kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent­

ligt inflytande över ledningen av detta företag.

(37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett

dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv

83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti­

tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002,

eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri­

disk person och ett företag.

(38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska

eller juridiska personer är förenade på något av följande

sätt:

a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom

kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i

ett företag.

b) Kontroll.

c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom

en varaktig förbindelse till samma tredje part.

(39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av

följande:

a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som,

om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt

därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt

kontroll över den eller de andra.

b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte

står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a

men som bör betraktas som en helhet ur risksyn­

punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med­

för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro­

blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings­

problem, drabbas sannolikt även den eller alla de

andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell

regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning

till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe­

ringen bestående av den nationella regeringen och alla

de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in­

direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt­

ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en

grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida

det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt­

ning bestående av den nationella regeringen och andra

fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas

separat för var och en av de personer som direkt kont­

rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning

till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska

personer som kontrolleras av denna person enligt led

a eller har anknytning till denna person enligt led b,

inklusive den nationella regeringen. Samma princip till­

lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller

myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett

offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell

lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be­

fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av

tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet

som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo­

derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av

finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade

finansiella moderholdingföretag i EU.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/21

( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

123

(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som

innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har beviljats auktorisation.

(44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut

har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska

centralbanken (ECB).

(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen­

tralbanker.

(47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet

av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna

förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som

om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra

enheter, utgjorde ett enda institut.

(48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa­

tionen.

(49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade

situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding­

företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex­

klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av

den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan­

siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre­

tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella

holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta­

get.

(50) finansiella instrument: endera av följande:

a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång

för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en

finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG.

c) Derivatinstrument.

d) Primärt finansiellt instrument.

e) Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella

instrument endast om deras värde är beroende av priset

på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå­

gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett

index.

(51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som

anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti­

tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers­

företag.

(52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända­

målsenliga eller fallerade processer, människor, system

eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins­

kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan

form, till gäldenären.

(54) sannolikhet för fallissemang (

"probability of default",

PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under

en ettårsperiod.

(55) förlust vid fallissemang (

"loss given default", LGD): kvo­

ten av förlusten på en exponering till följd av en mot­

parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

(56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out­

nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att

utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän­

delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade

beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast­

ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke

aviserade limiten är högre.

(57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in­

stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med

en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer­

ligt innehar.

(58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering,

där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo­

nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av

en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna

kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få

överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be­

lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller

ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden

mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en

fordran på institutet.

SV

L 176/22

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

124

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce­

ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts

exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be­

tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang

eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu­

sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra

icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu­

tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och

vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det

nominella värdet.

(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari­

genom den kreditrisk som är förenad med en expone­

ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher,

och som har båda följande egenskaper:

a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller

programmet är beroende av utvecklingen av expone­

ringen eller gruppen av exponeringar.

b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för­

delas under den tid transaktionen eller programmet

pågår.

(62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär­

depapperisering.

(63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den

risk som är förenad med en underliggande grupp av

exponeringar delas upp i trancher och minst en av de

underliggande exponeringarna är en värdepapperise­

ringsposition.

(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter­

värdepapperisering.

(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge­

nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär­

depapperisering förbättras i förhållande till om ingen

förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den

förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher

i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk­

skydd.

(66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller

en annan enhet än ett institut, som inrättats för att

genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio­

ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs

för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor­

mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de

förpliktelser det institut som är originator har, och där

de personer som har vinstintresse i företaget har obe­

gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk

som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid

en position i segmentet medför större eller mindre risk

för kreditförlust än en position på samma belopp i varje

annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd

som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi­

tioner i segmentet eller i andra segment.

(68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt­

tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in­

begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från

flera oberoende och ansedda mäklare.

(69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm­

föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas

utifrån ett eller flera indata från marknaden.

(70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser

eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor­

rekthet och oberoende.

(71) godtagbart kapital: summan av

a) primärkapital enligt artikel 25, och

b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika

med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande

villkor:

a) Den är en reglerad marknad.

b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt

angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä­

kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas

uppfattning ger ett lämpligt skydd.

(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner

som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd

som en del av dennes rörliga ersättning och som inte

omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat

in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/23

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

125

(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast­

ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna

till en framtida försäljning av fastigheten genom att be­

akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala

och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och

annan lämplig användning av fastigheten.

(75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller

bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen­

het i bostadsrättsföreningar i Sverige.

(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det

beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja

fastigheten till en i förhållande till honom oberoende

köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring

där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och

utan tvång.

(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder

som institutet måste följa enligt förordning (EG)

nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

(78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis­

semang som inträffat under en period som inleds ett

år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna

exponeringsklass ett år före denna dag.

(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som

upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller

byggnation på mark i samband med fast egendom, eller

av eller i samband med sådan egendom, med avsikten

att sälja egendomen med vinst.

(80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i

samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp

av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all­

mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie­

ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt

exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el­

ler direktfinansiering.

(82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller

dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller

garanterade rättigheter som avser endera av följande:

a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin

har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten

till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger

institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en­

skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än

en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig

att återköpa dem.

b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett

fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är

fastställd eller ska fastställas av den som överlåter

instrumentet. Avtalet är en repa för det institut

som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om­

vänd repa för det institut som köper dem.

(83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som

omfattas av en repa eller en omvänd repa.

(84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill­

gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till

en korg av tillgångar.

(85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en­

dera av följande:

a) Egna positioner och positioner som härrör från verk­

samhet för kunders räkning och som marknads­

garant.

b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller

förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och

försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och

råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att

bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas

i avsikt att bedriva handel.

(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt­

form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv

2004/39/EG.

(88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an­

tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för­

ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med

artikel 25 i den förordningen.

(89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot­

part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU)

nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i

den förordningen.

SV

L 176/24

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

126

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds­

fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond

som betalats in av ett institut.

(91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet

en variationsmarginal som ska betalas till en clearing­

medlem men som denne ännu inte mottagit, och en

potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el­

ler en kund mot en central motpart i samband med

sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar­

tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i

artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

(93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till­

gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an­

svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä­

kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta­

gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor,

men med uteslutande av skyldigheter som endast kan

genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i

förhållande till institutets kapitalbas.

(94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror

på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet

eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla­

nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en

framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda

till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva­

rande tillgångarna.

(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe­

cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och

har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet

med tillämpliga redovisningsregler.

(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker

komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po­

sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio­

ner.

(97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att

fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva­

tet.

(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti­

tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med

Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit­

värderingsinstitut ( 1 ) eller en centralbank som utfärdar

kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU)

nr 1060/2009.

(99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering­

institut som har utsetts av ett institut.

(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse

som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1

som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

(101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i

direktiv 2009/138/EG.

(102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i

företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG,

om dessa poster klassificeras som primärkapital till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet.

(103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital­

poster i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa

poster begränsas av de delegerade akter som antagits i

enlighet med artikel 99 i det direktivet.

(104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos­

ter i företag som omfattas av kraven i direktiv

2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till­

hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.2 i det direktivet.

(105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3):

kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di­

rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som

tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med

artikel 94.3 i det direktivet.

(106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som

anges i tillämpliga redovisningsramar.

(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida

värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be­

skattningsbar vinst i framtiden.

(108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar.

(109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för­

månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende

på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av

summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/25

( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

127

(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon

form.

(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti­

kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den

innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

(113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re­

dovisningsramar.

(114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot

en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot

kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella

sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de

kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan­

siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas

en förlust till följd härav som inte på något betydande

sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle

åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument

som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i

tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

(116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut

av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott

eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos­

ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka­

pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i

tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar

måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan­

dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule­

rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.

(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka­

pital.

(119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av

institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru­

ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument.

(120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett

dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra

fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu­

tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis­

ningsramar.

(122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru­

ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av

enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också

äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

(123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från

föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo­

visningsramar.

(124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga

redovisningsramar.

(125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till­

lämpliga redovisningsramar.

(126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i

ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till

värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i

den finansiella sektorn.

(127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som det vilket avses i artikel 113.7.

b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet

med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG

och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in­

stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig­

het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för­

ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

är etablerade i samma medlemsstat och är underkas­

tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga

myndighet.

d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen

har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds­

system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer

för deras likviditet och solvens för att vid behov

undvika konkurs.

SV

L 176/26

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

128

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång

till finansiella resurser i form av kapital och likviditet

om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad­

gade skyddssystem som avses i led d.

f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet

huruvida de system som avses i leden d och e är

adekvata.

g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna

skyddssystemet är tio år.

h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för­

hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds­

systemet.

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående

räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som

får användas för det ändamålet före utdelning till inne­

havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust,

vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm­

melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och

summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i

enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu­

tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska

fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning

och inte på grundval av den sammanställda redovisning­

en.

2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller

bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i

sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag

som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie­

bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot­

svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig­

heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in­

nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast

egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav

särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags­

tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings­

ägare ges ett likvärdigt skydd.

3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van­

ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande

transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt­

jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär­

digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen.

Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker

vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället

från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer

från försäljningen av de underliggande varorna.

Artikel 5

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för

kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini­

tioner:

(1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon­

teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost­

nader vid inkassering av instrumentet.

(3) förväntad förlust (

"expected loss", EL): kvoten av det be­

lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd

av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning

under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden

för fallissemanget.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

KAPITEL 1

Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6

Allmänna principer

1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta

på individuell nivå.

2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med­

lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett

moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.

3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett

dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i

del åtta på individuell nivå.

4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats

att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings­

verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga

I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi­

viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet

med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­

persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex

med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre­

tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.

Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1

och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt

undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju

på individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/27

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

129

Artikel 7

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell

nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1

på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och

institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda

medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade

tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt­

liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka­

pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter­

företag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt

ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala

skulder.

b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på

sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att,

med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot­

terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en­

dast försumbara risker.

c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och

kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till

aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att

utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre­

tagets ledningsorgan.

2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet

som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol­

dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är

etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt­

ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt

av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa

artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet

omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems­

staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande

villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är

lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga

praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel

ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i

en medlemsstat.

b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av

risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar

moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under­

rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på

individuell nivå

1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en

enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl­

jande villkor:

a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet

uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet

övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn

över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller

undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer

för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe­

terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över­

föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla

enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller

rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i

led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till

Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder

som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första

stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i

förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera

dessa hinder.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från

att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess

dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är

auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1

är uppfyllda.

SV

L 176/28

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

130

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i

flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det

förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast

på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande

delar:

a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess

behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den

enskilda likviditetsundergruppen.

b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de

nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets­

undergruppen.

c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar

som måste innehas av de institut för vilka undantaget för

del sex ska utnyttjas.

d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de

behöriga myndigheterna,

f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna

1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de

uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut

som har en sådan relation med varandra som avses i arti­

kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i

den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta

att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del

sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in­

stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller

punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti­

kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild

likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i

direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna

artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga

myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett

moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar

dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och

vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder­

institut.

2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder­

institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga

myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran­

den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte

finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller

rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra

medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo­

derföretaget.

3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som

anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år,

informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta­

ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter

och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är

beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna

samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred­

jeland.

Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell

lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de­

larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med­

lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som

övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat,

om följande villkor är uppfyllda:

a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess

underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller

också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av

det centrala organet.

b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess

underställda institut övervakas som en helhet grundat på den

sammanställda redovisningen från dessa institut.

c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in­

struktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell

lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses

i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU.

2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de

villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala

organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av

de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja

undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på

individuell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/29

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

131

KAPITEL 2

Konsolidering under tillsyn

A v s n i t t 1

T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å

Artikel 11

Allmänna förfaranden

1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och

på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som

föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu­

tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag

till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en

lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll­

mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon­

solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i

synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna

förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti­

ner som garanterar en korrekt konsolidering.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en

medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges

i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna

två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets

eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade

situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol­

dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i

en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in­

stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med

artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som

kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu­

tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi­

ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om­

fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som

är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och

den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i

avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom­

missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup­

pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig­

heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav

som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten

och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt

dess komplexitetsgrad.

4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses

i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av

den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det

centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det

påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord­

ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna,

om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda

omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur

eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver

en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank­

grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de

skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta

i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU

på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte

påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra

oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det

finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som

helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för

den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12

Finansiella holdingföretag och blandade finansiella

holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och

ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers­

företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på

grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade

finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på

kreditinstitutet.

Artikel 13

Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå

1.

Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta

på grundval av sin konsoliderade situation.

Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter­

företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska

offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440,

442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­

företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­

tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det

finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol­

dingföretagets konsoliderade situation.

SV

L 176/30

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

132

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag

inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala

marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna

437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på

undergruppsnivå.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på

moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor­

mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är

etablerat i tredjeland.

4.

Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i

den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen­

trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas

på det centrala organet och de underställda instituten ska be­

handlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå

1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av

denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller

undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces­

ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre­

rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för

tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att

dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför

sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att

dessa bestämmelser efterlevs.

2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med

artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller

undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp­

fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i

enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i

relation till gruppens samlade riskprofil.

3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter­

företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte

gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont­

rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett

blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de

behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig

enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta­

blerat.

Artikel 15

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå

för grupper av värdepappersföretag

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i

varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord­

ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på

gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den

alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone­

ringsbelopp enligt artikel 95.2.

b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna

i artiklarna 95.1 och 96.1.

c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen

uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar

samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin­

delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut,

kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars

skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi­

nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag

som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket

här anges som summan av de poster som avses i artiklarna

26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av

följande:

i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter­

ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna

36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär­

depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­

bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i

den sammanställda redovisningen.

e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär­

depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont­

rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol­

dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför­

valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/31

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

133

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget

om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än

det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än

summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av

värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag

och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars

skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum­

man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag,

finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före­

tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis­

ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet

för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital­

förvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende

bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet

moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från

tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt

artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till­

lämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från

kapitalbaskraven på gruppnivå

1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så­

dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö­

riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under­

gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam­

manhänger med sammansättningen av och källorna till deras

kapital och finansiering.

2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe­

ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta

andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet

stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före­

tag som inte är belägna i en medlemsstat.

3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen

av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas­

kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del

åtta tillämpas på individuell nivå.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på

grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en

fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut

som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till

samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella

moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte

tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon­

soliderade situation.

2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i

varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs

grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot­

terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet

som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på

övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl­

lande.

c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast­

ställts på ett rättsligt bindande sätt.

3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som

avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga

myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor­

tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas

av institut och finansiella institut som leds av ett företag som

ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte

ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat

till den andel av kapitalet som de innehar.

5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av

kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de

behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen

ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an­

vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att

företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

SV

L 176/32

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

134

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon­

solidering ska ske i följande fall:

a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut­

övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller

finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse

eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har

samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel­

ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att

den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG

ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne­

bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i

de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti­

kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka­

pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv

2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med

de metoder som anges i denna artikel.

A v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

f ö r

k o n s o l i d e r a d

t i l l s y n

Artikel 19

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för

konsoliderad tillsyn

1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag

vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål

för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den

totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen

för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två

belopp:

a) 10 miljoner EUR.

b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans­

räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar­

intresse.

2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv

2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i

varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt

institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till­

synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett

företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga

hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller

syftet med att övervaka kreditinstitut.

c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp­

baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi­

ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller

vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit­

institut.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera

företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de

ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke

oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full­

ständigt samråd

a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i

artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka

inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre­

tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be­

gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor

och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/33

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

135

b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild

behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5

och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna

422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns­

myndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be­

skrivning av den metod som används för att fördela operativt

riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska

anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i

riskmätningssystemet.

2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras

makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det

gäller

a) ansökan som avses i punkt 1 a,

b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär­

skilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till

den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande

tidpunkt:

a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar

den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam­

ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe­

fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn­

digheterna.

b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport

som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten

med en analys av åtagandena inom gruppen.

4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns­

myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1

a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be­

gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti­

kel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet

till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre­

taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding­

företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju­

tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga

om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­

samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet

som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell

nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­

ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga

behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­

nadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe­

ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella

moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella

moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären­

det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)

nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den

behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö­

retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om

punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut

som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och

fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna

sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­

ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut

inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det

att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut

har fattats.

SV

L 176/34

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

136

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,

dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom

EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom

EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i

artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143,

ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri­

erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel

3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag

tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan­

teringssystem, processer och metoder.

7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas

som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de

berörda medlemsstaterna.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera det gemensamma beslut som

avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd

som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och

363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för

likviditetskrav

1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett

finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan­

siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter­

företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt

moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns­

myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för

tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller

ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat

göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut

om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda

och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp­

ning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att

den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport

som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval

av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan

fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns­

myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de

övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande

tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar

för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva

att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in­

stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som

innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av

den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för

likviditetsundergruppen.

2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader

ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på

individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex­

månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill­

koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med

beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems­

stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan

nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt

säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå­

nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat­

tats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som

avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot­

sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med

EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom­

föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i

förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­

heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet

av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­

kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre

månaders medling ska respektive behörig myndighet som har

ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i

delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/35

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

137

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag

eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett

finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett

ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23

Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska

begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut

och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje­

länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp­

fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24

Värderingen av tillgångar och poster utanför

balansräkningen

1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk­

ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings­

ramen.

2.

Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna

kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster

utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i

enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för­

ordning (EG) nr 1606/2002.

DEL TVÅ

KAPITALBAS

AVDELNING I

KAPITALBASKATEGORIER

KAPITEL 1

Primärkapital

Artikel 25

Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka­

pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

KAPITEL 2

Kärnprimärkapital

A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti­

kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) balanserade vinstmedel,

d) ackumulerat annat totalresultat,

e) övriga reserver,

f) reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär­

kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och

omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart

som dessa uppkommer.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del­

års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut

föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med

förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn­

digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero­

ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva­

riga för institutet i fråga.

b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har

gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från

detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett

nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet

med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna

kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i

artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis­

sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten

klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument

endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som

får rådgöra med EBA.

SV

L 176/36

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

138

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd,

som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för

klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka

det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri­

erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda,

ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.

EBA ska på grundval av information från varje behörig myn­

dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över

samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som

räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första

gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast

den 1 februari 2015.

EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i

artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in­

strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i

tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra

kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de­

cember 2014 och tillkännagöra detta.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera innebörden av

"förutsebara" vid bedöm­

ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits

av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa

sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i

kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru­

ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar

under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell

lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp­

ningen av denna del i varje enskilt fall anser är

i) ett ömsesidigt bolag,

ii) en kooperativ sammanslutning,

iii) en sparbank,

iv) ett liknande institut, eller

v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut

som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig

myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna

artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de

utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt

innehas av ett institut som avses i dessa led.

b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är

uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar­

banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före

den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana

vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att

uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe­

terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig

nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam­

manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp­

ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 28

Kärnprimärkapitalinstrument

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka­

pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän­

nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till­

lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras

inte direkt eller indirekt av institutet.

c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl­

ler deras klassificering:

i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv

86/635/EEG.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/37

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

139

ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis­

ningsramar.

iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens

i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt

nationell obeståndslagstiftning.

d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i

institutets finansiella rapporter.

e) Instrumenten är eviga.

f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas,

utom i något av följande fall:

i) Institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in­

stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet

i enlighet med artikel 77.

g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut­

tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe­

lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i

fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller

vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om

institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra

att lösa in dessa.

h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det

gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning,

inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument,

och de villkor som gäller för instrumenten ger inga

preferensrätter till betalning av utdelning.

ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast

betalas ut från utdelningsbara medel.

iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte

någon cap eller annan restriktion för det maximala

belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru­

ment som avses i artikel 27.

iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som

instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom

när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte

någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till

innehavarna och institutet har inte heller på andra grun­

der någon sådan skyldighet.

vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär

detta inte fallissemang från institutets sida.

vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in­

stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio­

nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och

varje instrument absorberar förluster i samma omfattning

som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän­

delse av insolvens eller likvidation av institutet.

k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res­

terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter

betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till

summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte

omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru­

ment som avses i artikel 27.

l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti

som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag, eller

vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som

avses i leden i–v.

m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

SV

L 176/38

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

140

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp­

fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas

som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt

att de är likställda.

2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en

permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital-

eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen

av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk­

tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital­

instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som

ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm­

melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im­

plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas

inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd

av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den

rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om

instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan

flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till

en illa avvägd broms på egna medel.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel­

ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende

ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument

med färre eller inga rösträtter.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital­

basinstrument,

b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av­

vägd broms på egna medel,

c) innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,

kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara

institut

1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo­

perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill­

koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp­

ningen av denna artikel, är uppfyllda.

2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen

av kapitalinstrumenten:

a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när

detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får

vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för

instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen

av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang

från institutets sida.

3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be­

gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap

eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i

institutets bolagsordning.

4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu­

tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är

begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be­

gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett

ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank

eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna

instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller

samtliga följande villkor:

a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt

har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion

till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru­

ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital­

instrument.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/39

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

141

5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på

institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast

eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om­

fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital­

instrument som utgivits av detta institut.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om

det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in­

stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30

Konsekvenser av att villkoren för

kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28

eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller

att

a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri­

märkapitalinstrument

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att

räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i

krissituationer

1.

I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut

som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin­

stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis­

sionen.

c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali­

seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt

stöd.

d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten

eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt

organ.

e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27

ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford­

ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla

prioriterade fordringar.

g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till­

lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört

offentligt organ.

h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har

offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av

det beslutet.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete

med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital­

instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri­

märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

A v s n i t t 2

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32

Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla

ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings­

ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive

följande:

a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett

resultat av institutets vinst vid försäljning.

b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto­

vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de

värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning

till positionerna i värdepapperiseringen.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som

anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/40

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

142

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 33

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna

skuldförbindelser

1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från

vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella

instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet

förväntade kassaflöden.

b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas

till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets

egen kreditstatus.

c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från

institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.

2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna

av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu­

tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör

från motpartsrisk.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får

institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna

skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp­

fyllda:

a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i

artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder

beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig­

het.

c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer

som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa

tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till

marknadsvärde eller nominellt värde.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan

värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad

som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i

artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till

verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli­

gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35

Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt

värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten

inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta

sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul­

der som bokförts till verkligt värde.

A v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,

u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 36

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl­

jande:

a) Förluster för innevarande räkenskapsår.

b) Immateriella tillgångar.

c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet.

d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i

enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar

riskvägd

exponering med hjälp av internmetoden.

e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets

balansräkning.

f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital­

instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för­

pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/41

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

143

g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt

innehav i dessa enheter.

i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­

tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den

finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i

dessa enheter.

j) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i

enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra­

ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo­

neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter

som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella

sektorn.

ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna

243.1 b, 244.1 b och 258.

iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med

artikel 379.3.

iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast­

ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar­

tikel 153.8.

v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med

artikel 155.4.

l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån

sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken

dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt

1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman­

hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66

a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella

institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­

ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),

som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ), försäkrings-

och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un­

dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i

enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från

följande poster i kapitalbasen:

a) Kärnprimärkapitalposter.

b) Övrigt primärkapital.

c) Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till­

gångar på följande sätt:

a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av

tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om

de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från

balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som

inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

SV

L 176/42

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

144

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 38

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet

1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte­

fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som

måste dras av i enlighet med denna artikel.

2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras

med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder,

utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­

ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in­

stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning

att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes­

kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte­

myndighet och avseende samma skattesubjekt.

4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an­

vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna

skatteskulder som minskar den summa av immateriella till­

gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras

av.

5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt

punkt 4 ska fördelas på

a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som

inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna

proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford­

ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i

leden a och b.

Artikel 39

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till

tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är

beroende av framtida lönsamhet

1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska

inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre

avdelning II:

a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil­

ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett

delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av

framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte­

fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en

skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu­

tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab­

bas av likvidering eller insolvens.

b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna

kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för

institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende

ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags­

tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för

gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel­

ning II.

c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna

enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med

en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den

medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna

skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Artikel 40

Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade

förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska

inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar

som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan

ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning­

arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som

avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns­

bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som

skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller

togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings­

ramar,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/43

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

145

b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions­

planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under

förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har

gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att

minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt

i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende

på vad som är tillämpligt.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet

ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för­

månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt

1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav

i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet

för långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri­

märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa

positioner, under förutsättning att båda av följande villkor

är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap­

per, genom att beräkna den underliggande exponeringen

mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in­

dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka­

pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig­

gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne­

bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är

uppfyllda:

i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un­

derliggande index.

ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt

innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl­

jande villkor är uppfyllt:

a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru­

ment som har givits ut av enheten.

b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av

enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer

av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman­

ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell

rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos

enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett

korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i

enlighet med följande:

a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital­

instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas

på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne­

hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

SV

L 176/44

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

146

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 45

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och

i, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda av följande villkor är uppfyllda:

i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio­

nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett

år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det

fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i

den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna

den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i

led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk­

ningen i led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter

i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent­

ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti­

tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av

följande på kärnprimärkapitalposterna:

i) Artiklarna 32–35.

ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l,

exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna

skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår ur temporära skillnader.

iii) Artiklarna 44 och 45.

b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in­

nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt

innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i

dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska

fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital­

instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att

multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med

den andel som anges i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in­

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru­

ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet

inte har något väsentligt innehav, representerat av varje

kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/45

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

147

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

Artikel 47

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett

institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska

dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions­

garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och

beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45

samt underavsnitt 2.

U n d e r a v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g

f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från

kärnprimärkapitalposter

1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte

behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden

a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det

tröskelbelopp som avses i punkt 2:

a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida

lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och

tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­

kapitalposter, beräknade med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe­

ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka­

pitalposter, beräknas med tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara

den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med

det procenttal som avses i led b i denna punkt.

a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de

justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till­

lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för

undantag som anges i den här artikeln.

b) 17,65 %.

3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen

uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som

inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna

punkt med summan i led b i denna punkt:

a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av

framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill­

nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets

kärnprimärkapitalposter.

b) Summan av följande:

i) Det belopp som avses i a.

ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av

kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella

sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster

som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel

som avses i första stycket.

4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med

punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

SV

L 176/46

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

148

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 49

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller

institutionella skyddssystem tillämpas

1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att

instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv

2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi­

viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga

myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka­

pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken

moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det

blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har

ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e

i denna punkt är uppfyllda:

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag,

återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk­

ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt

direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella

moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol­

dingföretag eller institut som har innehavet.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för­

väg.

d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till­

stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande

period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt­

ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter

som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är

tillräcklig.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget.

iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv) Institutet.

v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i

leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I

avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2.

Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå

och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av

kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella

sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga

myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe­

ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och

avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket

får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller

delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i

unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark­

nadens sätt att fungera.

3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital­

basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten

att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill­

koren i leden i–v är uppfyllda.

i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds­

system som avses i artikel 113.7.

ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i

enlighet med artikel 113.7.

iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet

upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti­

kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning

inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk­

ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som

tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel­

serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an­

passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för­

ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman­

ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En

extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege­

rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig

användning av sådana delar som är godtagbara för be­

räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska­

pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu­

tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen.

Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade

aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga

myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i

artikel 99.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/47

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

149

v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem

uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre­

gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter­

levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom

ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte

att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar

av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en­

heter som inte är medlemmar av den institutionella

skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av

sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital­

basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas

mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste­

met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning­

en.

b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller

ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i

led a i–v är uppfyllda.

4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk­

terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas

en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3,

beroende på vad som är tillämpligt.

5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till

direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella

konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be­

räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och

Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och

marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar­

lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den

24 november 2010 ( 1 ) Esma genom den gemensamma kom­

mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte

att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder

som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de

alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari

2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning

(EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

A v s n i t t 4

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 50

Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna

32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i

artiklarna 48, 49 och 79.

KAPITEL 3

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som

kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill­

skott, om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av

ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller

mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi­

nansierats av institutet.

d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru­

ment i händelse av institutets insolvens.

SV

L 176/48

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

150

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon

garanti som ökar förmånsrätten för

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet

eller dess dotterföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­

mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens

eller likvidation.

g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller

instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa

in dem.

h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller

en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut

om köp.

i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill­

koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter

utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp­

fyllda.

j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut­

tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller

skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte

på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i) Efter det att institutet går i likvidation.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­

kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott­

beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den

behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.

k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått,

att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran

om inlösen eller återköp av instrumenten.

l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.

ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär­

digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu­

tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be­

talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid

och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan

begränsning använda sådana inställda betalningsmedel

för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in­

stitutets sida.

v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för

institutet.

m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul­

der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande

utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags­

tiftning.

n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in­

strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs

ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om

en utlösande händelse skulle inträffa.

o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget

som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda

följande villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet

med del ett avdelning II kapitel 2.

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut

utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i

denna punkt.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/49

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

151

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara

uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el­

ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning

att dessa likställs.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) form och art för incitament till inlösen,

b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts

kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital­

belopp,

c) förfaranden och tidpunkter för att

i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter

en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in­

stitutets rekapitalisering,

e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka­

pitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på

primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna

hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be­

stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte

innehålla följande:

a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en

utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet

och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka­

pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital­

instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa

primärkapitaltillskott.

c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning

med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för

övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel­

ser gälla för primärkapitaltillskott:

a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio­

nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera

av följande:

i) 5,125 %;

ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet

och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet

ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses

i led a.

c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en

utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges

antingen

i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp

som får konverteras, eller

ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon­

verteras till kärnprimärkapitalinstrument.

d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att

instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande

händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande

belopp:

i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid

insolvens eller likvidation av institutet.

ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller

återköp av instrumentet.

iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.

SV

L 176/50

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

152

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill­

skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster

som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som

övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för

de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka­

pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller

konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som

måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse

skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets

kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra

följande:

a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in­

strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till

kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna

artikel.

6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse

skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid­

punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill­

skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse

inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då

sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska

vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs

för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka­

pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in­

träffar.

7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­

terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle

inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga

hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller

bestämmelser i avtal.

Artikel 55

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott

inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1

inte längre är uppfyllda, gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

primärkapitaltillskott,

b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart

ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som

institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av

befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu­

tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig­

heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets

kapitalbas.

c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek­

torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte

har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­

märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om

institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan­

taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem

eller färre arbetsdagar.

e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen­

tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger

institutets supplementärkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/51

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

153

f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan

förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt

sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck­

ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil­

ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för­

luster.

Artikel 57

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav

av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för

långa positioner, med följande undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka­

pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner,

under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna inte innebär

någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han­

delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att beräkna den underliggande exponeringen mot

egna primärkapitaltillskott i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär­

depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott

som härrör från korta positioner i underliggande index, in­

begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts­

risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll­

da:

i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande

som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c

och d, i enlighet med följande:

a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval

av bruttovärdet av långa positioner.

b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska

dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i

enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­

tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på

grundval av nettovärdet för långa positioner med samma

underliggande exponering, under förutsättning att båda föl­

jande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,

indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom

att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­

instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 60

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella

sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

SV

L 176/52

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

154

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna

skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella

sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat

med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa

enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som

ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska

beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt

med andelen i led b i denna punkt:

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b) Den summ som anges i led i delad med den summ som

anges i led ii:

i) Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent­

ligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som

uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter

efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii,

får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med

del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av­

delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r

K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål

ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster

som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 4

Supplementärkapital

A v s n i t t 1

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h

- I n s t r u m e n t

Artikel 62

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att

villkoren i artikel 63 är uppfyllda,

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led

a,

c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte­

effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo­

nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel

2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i

enlighet med avdelning II kapitel 2,

d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul­

tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till

0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en­

lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be­

räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av­

delning II kapitel 3.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/53

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

155

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka­

pitalposter eller övrigt primärkapital.

Artikel 63

Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som

supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt

betalda.

b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen

har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett

innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer

av rösterna eller kapitalet i företaget.

c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda

lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt

eller indirekt finansierats av institutet.

d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm­

melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter­

ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som

reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till­

lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade

fordringsägare.

e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en

garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av

i) institutet eller dess dotterföretag,

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­

retag,

iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­

terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot­

terföretag,

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter

som avses i led i-v.

f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang

som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring­

arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.

g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad

som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget

incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital­

beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de

löper ut.

i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på

vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner

eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad

som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero­

ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska

utnyttjas.

j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad

som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller

återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda,

och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum,

beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i

artikel 78.4 är uppfyllda.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte

uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef­

terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle

eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för­

väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom

vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger

inte på annat sätt någon sådan indikation.

l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte

innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till­

lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal­

ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol­

vens eller likvidation.

m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är

tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be­

roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på

kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om

de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut,

beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande

villkor vara uppfyllda:

i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har

upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en

enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel­

ning II kapitel 2.

SV

L 176/54

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

156

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan

begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna

punkt.

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som

supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru­

mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i

led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp

den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal­

senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio­

den.

b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de

efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.

Artikel 65

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­

instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument

inte längre är uppfyllda gäller att

a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett

supplementärkapitalinstrument,

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp­

höra att räknas som supplementärkapitalposter.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66

Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna

supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen­

tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att

köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka

institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­

tets kapitalbas.

c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för

direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti­

tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter,

undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i

färre än fem arbetsdagar.

Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav

grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande

undantag:

a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net­

tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda

av följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande exponering och de korta positionerna innebär

inte någon motpartsrisk.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper

genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna

supplementärkapitalinstrument i dessa index.

c) Instituten får

"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna

supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av

indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär­

kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under­

liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna

innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av

följande villkor är uppfyllda:

i) De långa och korta positionerna har samma underlig­

gande index.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i

handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/55

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

157

Artikel 68

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har

ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c

och d, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på

grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i

den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne­

hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69

Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i

enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och

d, i enlighet med följande:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka­

pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­

nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med

samma underliggande exponering, under förutsättning att

båda följande villkor är uppfyllda:

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för

de långa positionerna eller har en återstående löptid på

minst ett år.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­

tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­

rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper,

genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot

kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa

index.

Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut

inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den

summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a

i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i

led b i denna punkt:

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa

som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är

beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till

följd av temporära skillnader,

iii) artiklarna 44 och 45,

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­

hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets

alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär­

kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­

ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas

mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu­

ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital­

instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led

a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:

a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt

punkt 1.

b) Den summa som anges i led i delad med den summa som

anges i led ii.

i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.

ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska

innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i

den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något

väsentligt innehav.

4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­

poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska

inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning

IV, beroende på vad som är tillämpligt.

SV

L 176/56

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

158

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­

instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a

med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt

punkt 4.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som

anges i led ii.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och

syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­

heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har

något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 71

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup­

plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66

och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 5

Kapitalbas

Artikel 72

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital

och supplementärkapital.

KAPITEL 6

Allmänna krav

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument

1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att

besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett

kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär­

kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­

pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av

de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som

avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor

är uppfyllda:

a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru­

mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt

som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen

kan ske.

b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på­

verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1

eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins­

kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller

genom den form i vilken utdelningen kan ske.

3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än

det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att

betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form

än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas

som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument.

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av

baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill­

skott och supplementärkapitalinstrument.

5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens­

enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex

inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten

för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol­

dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag

eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en

annan bedömning än den som anges i led a.

6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark­

nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna

betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/57

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

159

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74

Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade

enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som

lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller

syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits

ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas

som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa

riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a

och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande

villkor är uppfyllda:

a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida

datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen

sälja den långa position som säkras.

b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont­

raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum

köpa den långa position som avses i led a av institutet.

Artikel 76

Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a

och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i

ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av

samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt­

ning att följande villkor är uppfyllda:

a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen

i ett index som används för att säkra den långa positionen

finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på

institutets balansräkning.

c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en

effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de

kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om

året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd,

får ett institut använda en konservativ skattning av institutets

underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu­

derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin

exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller

båda:

a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och

supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.

b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup­

plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­

torn och är inkluderade i index.

3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd

som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara

operativt betungande för institutet att övervaka den underlig­

gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b

i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna

den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till­

räckligt försiktig,

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av

punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga

myndigheten för att

a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument

som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags­

tiftningen tillåtet sätt, och/eller

SV

L 176/58

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

160

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär­

kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende

på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens

utgång.

Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera

kapitalbasen

1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett

institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka­

pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

instrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med

kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill­

kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare

än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds­

ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella

åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1

i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som

definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en

marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän­

dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.

2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer

hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in­

komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa

ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än

de instrument de skulle ersätta.

3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a

och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att

vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses

i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från

de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för­

utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på

lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in

primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi­

gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i

punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:

a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av

instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det

egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget

kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp­

fyllda:

i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring

är tillräckligt säker.

ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be­

höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen

av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga

behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett

tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att

denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid­

punkten för utgivningen.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa­

citet,

b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i

punkt 3,

c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd

från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär­

derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas

vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i

kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be­

handla en sådan ansökan.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller

har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som

kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple­

mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och

den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till

att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten,

får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från

bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa

instrument.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1

och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be­

dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi­

ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/59

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

161

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 80

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som

har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med­

dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru­

menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga

fall, artikel 29.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran

av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru­

ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna

övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av

instituten i unionen.

2. Ett meddelande ska omfatta följande:

a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och

omfattning.

b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är

nödvändiga från kommissionens sida.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om

alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA

anser krävs på grund av något av följande:

a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax­

is.

b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings­

standarder.

c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av

institutens solvens.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se­

nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea­

liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan

justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom­

mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella

redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns­

standarder för banker.

AVDELNING II

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT

OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV

DOTTERFÖRETAG

Artikel 81

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat

kärnprimärkapital

1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär­

kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru­

ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter­

företag om följande villkor är uppfyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me­

ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i

gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per­

soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som

är tillämpligt.

2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras

genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo­

derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli­

derat kärnprimärkapital.

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­

rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål,

primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller

supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till­

lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs­

fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp­

fyllda:

a) Dotterföretaget är endera av följande:

i) Ett institut.

ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­

fattas av kraven i denna förordning och i direktiv

2013/36/EU.

b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett

avdelning II kapitel 2.

SV

L 176/60

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

162

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen

enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Artikel 83

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­

retag

1.

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup­

plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate­

rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt

primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller

supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende

på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för­

behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast

som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti­

kel 63 är uppfyllda.

d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka­

pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö­

retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av­

delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som

fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till­

lämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i

ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta­

get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i

konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala

och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe­

ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till

driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe­

tydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 84

Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­

märkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi­

noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka­

pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet

i led b:

a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl­

jande:

i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som

behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka­

pital.

ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör

detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att

uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav

som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital­

baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU,

det kombinerade buffertkravet som definieras i arti­

kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500

och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den

mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro­

centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö­

retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på

delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det

konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/61

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

163

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets­

intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be­

traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende

på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs

enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa

denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp­

fyller samtliga följande villkor:

a) Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier

eller andelar.

b) Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

c) Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett

minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom

en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

d) Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här­

rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på

undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren

i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna

förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol­

dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi­

ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första

stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det

stycket.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i

ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för

ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar­

tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken

finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller

rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings­

kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,

ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i

den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets­

intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga­

rantier.

Artikel 85

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det

konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital­

basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av

att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

i) Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be­

hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1

b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär­

skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,

i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

ii) Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta

dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den

summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i

artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som

avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine­

rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska

uppfyllas av primärkapital.

b) Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en

procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före­

taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel

och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte

ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

SV

L 176/62

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

164

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär­

kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller

inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå,

beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86

Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade

övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri­

märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det

kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det

konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för

det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87

Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad

kapitalbas

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­

lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba­

sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra

resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i

led b:

a) Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

i) Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs

för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de

krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda

kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv

2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­

ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­

kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

ii) Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag

som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa

som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna

458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i

artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf­

fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv

2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala

tillsynsregler i tredjeländer.

b) Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan­

del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som

ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och

supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba­

lanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­

gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett

dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant

beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte

ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­

krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas­

instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte

betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero­

ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det

konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6

ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­

rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka­

pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas

som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice­

rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli­

derade primärkapitalet.

AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA

SEKTORN

Artikel 89

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav

utanför den finansiella sektorn

1.

Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av

institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av

de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i

punkt 3:

a) En enhet i den finansiella sektorn.

b) Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och

som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten

bedömer

i) vara en verksamhet som har direkt samband med bank­

verksamhet,

ii) tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/63

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

165

iii) vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon­

der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2. Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har

i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som

överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av

de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a

eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1

och 2:

a) Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska

instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av

följande:

i) Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt

1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii) Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i

punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara

kapital.

b) De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha

sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och

2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart

kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a

eller b.

4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer

där följande begrepp specificeras:

a) Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b) Verksamheter knutna till bankverksamhet.

c) Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

Artikel 90

Alternativ till 1 250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor

som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti­

tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i

enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91

Undantag

1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och

b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för

godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av

följande villkor är uppfyllt:

a) Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats

enligt artikel 79.

b) Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas

i fem eller färre arbetsdagar.

c) Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings­

tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte

ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE

KAPITALKRAV

AVDELNING I

ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL 1

Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

Artikel 92

Kapitalbaskrav

1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu­

ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

a) En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

b) En primärkapitalrelation på 6 %.

c) En total kapitalrelation på 8 %.

2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande

sätt:

a) Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital

uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo­

neringsbeloppet.

b) Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

SV

L 176/64

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

166

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt

som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­

beloppet.

3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum­

man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm­

melserna i punkt 4:

a) Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd­

ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379,

när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget

beloppen för riskviktad exponering från institutets handels­

lager.

b) Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i

denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt,

för ett instituts handelslager, för

i) positionsrisker,

ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik­

larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida

dessa gränsvärden.

c) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller

V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är

tillämpligt, för

i) valutarisker,

ii) avvecklingsrisker,

iii) råvarurisker.

d) Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för

risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri­

vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex­

poneringsbeloppen för kreditrisker.

e) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för

operativa risker.

f) De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med

avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från

institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av

transaktioner och avtal:

i) kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

ii) Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio­

ner baserade på värdepapper eller råvaror.

iii) Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

iv) Transaktioner med långfristig avveckling.

4. Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to­

tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

a) Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu­

dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs­

verksamhet.

b) Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e

med 12,5.

Artikel 93

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1. Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det

startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2. Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari

1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital

som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I

detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga

den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3. Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om­

fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars

1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti­

tut (

1

) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas

totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort­

sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers­

företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå

som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG.

Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån

på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som

föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad

för närmast föregående period.

4. Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i

punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person

än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in­

stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för

startkapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/65

( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

167

5. Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som

avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter

fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione­

rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start­

kapital inte har uppnåtts.

6. Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att

säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls

ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett

kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten

när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att

storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan­

för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

a) Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala

tillgångarna och 15 miljoner EUR.

b) Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna

och 20 miljoner EUR.

2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk­

ningen beräknas ska institut tillämpa följande:

a) Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt

värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no­

minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru­

ment.

b) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med

det absoluta värdet av korta posisioner.

3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det

omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö­

riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in­

stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet

inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor­

teringsdatum.

A v s n i t t 2

K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g

m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n ­

d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad

auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag

som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers­

tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3

och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning

av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2. De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna

artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och

som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve­

steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt

exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

a) Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f

efter tillämpning av artikel 92.4.

b) 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda­

håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam­

het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och

92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som

avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de

företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller

de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet

som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv

2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande

för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som

den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG

och 2006/48/EG.

3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av

alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i

avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 96

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett

startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i

direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av

värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar­

tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av

totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den

här artikeln:

a) Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i

syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få

tillträde till system för clearing och avveckling eller en er­

känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun­

dorder.

SV

L 176/66

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

168

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor,

nämligen sådana

i) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii) som enbart handlar för egen räkning,

iii) som inte har några externa kunder,

iv) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och

avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras

av samma clearinginstitut.

2. För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det

totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

a) artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

b) det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3. Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla

övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av­

delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv

2013/36/EU.

Artikel 97

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1. I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers­

företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som

tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe­

ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital

som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna

under det föregående året.

2. Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det

föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be­

dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera

kravet i punkt 1.

3. Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe­

ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska

värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en

fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla­

nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam­

hetsplanen justeras.

4. EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

a) beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande

minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det

föregående året,

b) villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet

att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel

av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

c) beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär­

depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa

artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 95.2.

b) Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.

Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår

i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,

ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär­

depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre­

tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92

på gruppnivå enligt följande:

a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet

med artikel 96.2.

b) Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade

situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­

nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­

dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i

överensstämmelse med del ett kapitel 2.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/67

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

169

KAPITEL 2

Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1. Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter

till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i

artikel 92.

2. De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)

nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti­

kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re­

dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings­

standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i

den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3. De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut

som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet

med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital­

basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen

också ska rapportera den finansiella information som avses i

punkt 2 i den här artikeln.

4. Den finansiella information som avses i punkt 2 och i

punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs

för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för

institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten

innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet

med förordning (EU) nr 1093/2010.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och

datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar

som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som

avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt­

ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­

het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor­

mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en

övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och

av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller

den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk­

terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som

bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna

samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering

av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under

förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­

förande för att specificera de format som instituten ska använda,

och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven

på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015

inom.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som

inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som

avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4,

ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor­

mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden

för genomförande i punkt 5.

Artikel 100

Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån,

åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och

alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för

genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101

Specifika rapporteringsskyldigheter

1.

Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till

de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad

mot vilken de är exponerade:

a) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det

intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 %

av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med

artikel 124.2.

SV

L 176/68

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

170

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del

av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom

bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

c) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter

begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad

genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

d) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit

säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre

av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet

eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig­

het med artikel 124.2.

e) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har

godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till

den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad

genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

f) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella

fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt

ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med

artikel 124.1.

2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den

behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems­

stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de

uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga

myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor­

teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot

vilken det relevanta institutet är exponerat.

3. De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå

offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans

med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig­

het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan

medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn­

dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om

bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden

i den medlemsstaten.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att specificera följande:

a) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar enligt punkt 1,

b) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­

portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som

avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Handelslager

Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1. Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk­

ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de

strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att

hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna

104 och 105.

4. Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av

kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas

i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är

uppfyllda.

Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio­

ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för

positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av

personer i ledande befattning och som anger förväntad in­

nehavsperiod.

b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom

ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta

följande:

i) Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/69

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

171

ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av de­

ras lämplighet.

iii) Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom

överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv) Positionsrapportering till personer i ledande befattning

ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings­

process.

v) Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads­

informationskällor och en bedömning görs av möjlighe­

ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent­

risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm­

ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces­

sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio­

ner som det handlas med på marknaden.

vi) Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings­

området.

c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för

övervakning av positionerna gentemot institutets handels­

strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner

för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har

överskridits.

Artikel 104

Införande i handelslagret

1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer

för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för

beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102

och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be­

aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk­

hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över

hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet

genomföra internrevision i detta avseende.

2. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer

för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa

riktlinjer och processer ska minst innefatta

a) vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och

utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b) i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag­

ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c) för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning

institutet kan

i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument

för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan­

dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

d) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra

värderingar för positionen som kan valideras externt på ett

konsekvent sätt,

e) i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts­

krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en

avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,

f) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt

hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam­

het,

g) i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi­

tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret

och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 105

Krav på försiktig värdering

1. Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar­

der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten

ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i

handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till

positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och

kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels­

lagret.

2. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och

kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga

värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst

omfatta följande delar:

a) Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen,

inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som

ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn

av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser­

verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om

vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt­

ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska

ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste­

ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda

tillfällen.

b) Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för

värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af­

färsavdelningen.

SV

L 176/70

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

172

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet.

3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret

minst en gång dagligen.

4. Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina

positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han­

delslagret.

5. Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer

försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte

kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un­

dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn­

digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för

att de kan slutavräkna till mittkurs.

6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge­

nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och

portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio­

nerna i handelslagret.

7. Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

a) Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han­

delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt

värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av

den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe­

tens risk/resultatrapportering.

b) Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från

samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm­

ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär­

skilda position som värderas och av modellens parametrar.

c) I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas

som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi­

ella instrument eller råvaror.

d) Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på

lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats

av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står

oberoende från utvecklingsprocessen.

e) Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En

säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna

mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f) De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller­

nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings­

resultaten.

g) Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att

kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be­

dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga,

analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och

jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell­

resultat.

I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe­

roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende

tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de

gjorda antagandena och dataprogrammeringen.

8. Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver

den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri­

fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av

en person eller enhet som är fristående från personer eller

enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per

månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk­

samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller

om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för­

siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att

bedöma behovet av prisjusteringar.

10. Instituten ska göra en formell bedömning av följande

prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost­

nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä­

kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie­

ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där

detta är relevant - modellrisk.

11. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att

beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik­

vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark­

nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex.

koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur­

sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu­

ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver

eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den

finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar

positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu­

ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering

är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in­

nefattar

a) hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna

inom positionen,

b) köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga

spread,

c) tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an­

tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge­

nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut­

satta för stress,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/71

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

173

d) marknadskoncentrationer,

e) hur lång tid man har innehaft positionen,

f) i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

g) effekten av andra modellrisker.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller

modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska

göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att

göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet

undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska

också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser

ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

13. När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap­

periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in­

stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att

avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning

av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk

som är förenad med användning av icke-observerbara (och

eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105

ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106

Interna säkringar

1. En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

a) Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska

kapitalbaskraven.

b) Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda

interna processer för godkännande och revision.

c) Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.

d) Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk­

ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till­

låtna limiterna.

e) Den ska noga övervakas.

Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.

2. Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp­

ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels­

lagret.

3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett

institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el­

ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok­

förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone­

ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen

inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda

exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar

tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot­

svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre­

ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen

av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa

kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av

kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje

man och godkänns som säkring av en exponering utanför han­

delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

AVDELNING II

KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 107

Kreditriskmetoder

1. Instituten ska antingen använda den schablonmetod som

föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger

sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad

på intern riskklassificering (

"internmetoden") som föreskrivs i

kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt

artikel 92.3 a och f.

2. För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon­

den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand­

ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda

exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra

typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten

behandla exponeringarna på följande sätt:

a) För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central

motpart, som exponeringar mot ett institut.

b) För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad

central motpart som exponeringar mot ett företag.

SV

L 176/72

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

174

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar

mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot

kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani­

sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar

mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och

regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav

som tillämpas i unionen.

4. Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom

genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som

avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland

tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo­

neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar

mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig­

heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda

tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108

Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt

schablonmetoden och internmetoden

1. När det gäller en exponering för vilken ett institut till­

lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden

enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av

LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt

artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet

med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid

tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade

förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och

artikel 62 c.

2. När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar

internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD-

värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får

institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109

Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt

schablonmetoden och internmetoden

1.

Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2

för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­

ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör

enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings­

belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik­

larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon­

metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en­

ligt artikel 259.3.

2. Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3

för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­

ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör

enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings­

belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266.

Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används

för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger

bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod

som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade

exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering.

Artikel 110

Behandling av kreditriskjusteringar

1. Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all­

männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2. Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all­

männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62

d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all­

männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve­

ringar för allmänna risker i bankrörelse.

3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha­

blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller

individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska

fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen

som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all­

männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be­

handling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar

internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna

kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i

punkt 2.

b) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar

schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all­

männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges

i punkt 1.

c) Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt

efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be­

handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/73

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

175

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit­

riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för

följande:

a) Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar­

tikel 111;

b) Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik­

larna 166–168.

c) Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.

d) Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone­

ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i

artiklarna 246 och 266.

e) Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Schablonmetoden

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 111

Exponeringsvärde

1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo­

visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar,

ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110

samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till

tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans­

räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl­

jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av

specifika kreditriskjusteringar:

a) 100 % om det är en högriskpost.

b) 50 % om det är en medelriskpost.

c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d) 0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket,

andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella

säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för

värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller

lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå­

varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering

för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna

223–225.

2. Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår

i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6,

varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver­

enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i

enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap­

pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån

kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

3. Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk­

skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd­

ras i enlighet med kapitel 4.

Artikel 112

Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone­

ringsklasser:

a) Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

b) Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter.

c) Exponeringar mot offentliga organ.

d) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

e) Exponeringar mot internationella organisationer.

f) Exponeringar mot institut.

g) Exponeringar mot företag.

h) Exponeringar mot hushåll.

i) Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

j) Fallerande exponeringar.

SV

L 176/74

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

176

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

k) Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.

l) Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

m) Poster som avser positioner i värdepapperisering.

n) Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt

kreditbetyg.

o) Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för

kollektiva investeringar (fond).

p) Aktieexponeringar.

q) Övriga poster.

Artikel 113

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.

För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter

tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av

från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2.

Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass

som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges

i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas

genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre­

ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export­

kreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

2.

Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul­

tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts

enligt, avsnitt 2.

3. Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den

tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med

kapitel 4.

4. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe­

riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5. Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i

avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

6. Med undantag för exponeringar som ger upphov till

kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­

handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta

att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets

exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot­

terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam­

band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö­

riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor

är uppfyllda:

a) Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut,

ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål­

ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till­

synskrav.

b) Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som

institutet.

c) Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont­

roll gäller för motparten som för institutet.

d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

e) Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska

eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna

överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till

institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte

tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till

kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­

handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte

tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med

vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti­

tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt

säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und­

vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän­

nande om följande villkor är uppfyllda:

a) De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.

b) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet

från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt

dess åtagande.

c) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och

enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering

av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen

för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella

skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till

inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone­

ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/75

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

177

d) I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk­

bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda

medlemmarna.

e) Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp­

rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar

en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges­

rapport och en riskrapport för det institutionella skydds­

systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag­

gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre­

dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti­

tutionella skyddssystemet som helhet.

f) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga

att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna

det institutionella skyddssystemet.

g) Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för

beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning)

liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med­

lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine­

ras.

h) Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem­

skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen

affärsprofil.

i) De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel­

lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i

leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till­

lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

A v s n i t t 2

R i s k v i k t e r

Artikel 114

Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker

ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till­

lämpas.

2. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker

för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­

deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot­

svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu­

tet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

0 % 20 % 50 % 100 % 100 %

150 %

3.

Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4. Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar

och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na­

tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska

åsättas riskvikten 0 %.

5. Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt

åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re­

geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en

medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana

exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella

valutan.

6. För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande:

a) År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen

vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i

enlighet med artikel 114.2.

b) År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen

vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i

enlighet med artikel 114.2.

c) Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone­

ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa

exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre

än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den

egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta

och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana

exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den

nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de

relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

SV

L 176/76

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

178

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 115

Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter

1. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut

om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege­

ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet

med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone­

ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till­

lämpas.

2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone­

ringar mot den nationella regering inom vars territorium de

är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan

dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv­

styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt,

och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som

minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla

delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio­

nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som

exponeringar mot de nationella regeringarna.

3. Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har

inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och

som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo­

neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn­

digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid

tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha­

blonmetoden inte uteslutas.

4. Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin

nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem

som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be­

handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse­

organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar

mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger

någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av

de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe­

ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda

institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,

får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så­

dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­

vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan

eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna

2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella

valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

Artikel 116

Exponeringar mot offentliga organ

1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns

en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska

åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som

exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion

som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

för nationell

regering

1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater

utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten

vara 100 %.

2. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en

kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be­

handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling

för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och

120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

3. Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig

löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4. Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot

offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar

mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel­

seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna,

om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris­

diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex­

poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den

nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel­

seorganet eller myndigheten.

5. Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris­

diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst

motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo­

neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får

instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma

riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/77

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

179

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­

nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses

i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­

lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de

system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får

instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­

vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har

bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117

Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som

inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in­

stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som

anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets

handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för

ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings­

banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker

ska åsättas riskvikten 0 %.

a) Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling

(Världsbanken).

b) Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c) Interamerikanska utvecklingsbanken.

d) Asiatiska utvecklingsbanken.

e) Afrikanska utvecklingsbanken.

f) Europarådets utvecklingsbank.

g) Nordiska investeringsbanken.

h) Karibiska utvecklingsbanken.

i) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j) Europeiska investeringsbanken.

k) Europeiska investeringsfonden.

l) Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

m) Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

n) Muslimska utvecklingsbanken.

3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden

som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118

Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska

åsättas riskvikten 0 %:

a) Unionen.

b) Internationella valutafonden.

c) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

d) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

e) Europeiska stabilitetsmekanismen.

f) Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två

eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering

och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab­

bas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Artikel 119

Exponeringar mot institut

1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär­

dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­

vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för

vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit­

värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti­

kel 121.

2. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på

högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga­

rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg

mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti­

kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege­

ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

3. Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre

månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio­

nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

SV

L 176/78

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

180

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som

institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central­

bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder­

börande medlemsstats centralbank förutsatt att

a) reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens

förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003

om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) ( 1 ) eller i

enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden

är likvärdiga med den förordningen,

b) vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna

förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet

och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta­

ganden.

5. Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats

och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till­

synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som

tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in­

stitut.

Artikel 120

Exponeringar mot kreditvärderade institut

1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på

mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från

ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­

het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det

externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 50 % 100 % 100 % 150 %

2.

Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på

upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från

ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­

het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det

externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 20 % 20 %

50 %

50 % 150 %

3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär­

deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand­

ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara

som följer:

a) Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone­

ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris­

tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla

exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter­

stående löptid.

b) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen

leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk­

vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga

exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär­

deringen endast användas för den specifika exponeringen.

Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för­

månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i

punkt 2.

c) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen

leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för­

månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i

punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för

kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford­

ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt

som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga

värderingen.

Artikel 121

Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre­

ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en

riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar

mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör

åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg

för nationell

regering

1 2 3 4 5 6

Riskvikt för expo­

nering

20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

2. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är

etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit­

värderad ska riskvikten vara 100 %.

3. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en

ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten

vara 20 %.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/79

( 1 ) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

181

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan­

sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket

led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara

50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan­

sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre

månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Artikel 122

Exponeringar mot företag

1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett

utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet

med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa

kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %

2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns

tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex­

poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik­

tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 123

Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk­

vikten 75 %.

a) Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso­

ner eller ett litet eller medelstort företag.

b) Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar

med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med

sådan utlåning minskas väsentligt.

c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys­

konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för

den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning

som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt

ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän­

förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får

inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR.

Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första

stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras

till klassen hushållsexponeringar.

Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1. En exponering eller någon del av en exponering som är

fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk­

vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är

uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till

en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över­

skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är

tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker­

het.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av

fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av

marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta

kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an­

dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2. På grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti­

kel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be­

höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år,

göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar

som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti­

kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge­

nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras

territorium är korrekt baserade på

a) erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är

säkrade genom fast egendom,

b) den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre

riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna

125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella

stabiliteten.

För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas­

tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med

en procentsats från 35 % till och med 150 %.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe­

ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en

procentsats från 50 % till och med 150 %.

SV

L 176/80

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

182

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund­

val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad

marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet.

När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik­

larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i

förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo­

neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas­

tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller

flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa

fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som

motsvarar de faktiska riskerna.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste­

ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom­

mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i

överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska

offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn­

digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna

125, 126 och 199.

3. När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt

eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6

månader för att tillämpa de nya riskvikterna.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera

a) de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses

i punkt 1,

b) de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn­

digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i

synnerhet begreppet

"bedömningar av den finansiella stabili­

teten

".

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och

kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en

annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom

panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som

är belägna i den medlemsstaten.

Artikel 125

Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i

bostadsfastighet

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­

lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­

rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande

sätt:

a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt

ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska

bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren

när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik­

ten 35 %.

b) Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med

fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är

uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk­

vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut

säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en

exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt

1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av

låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­

ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­

ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och

låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den

underliggande fastighetens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­

betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­

diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal­

ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet

som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu­

ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin

utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig

inkomst vid beviljande av lån.

c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är

uppfyllda.

d) Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som

åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens

marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten

i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be­

dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före­

skrifter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/81

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

183

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe­

ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den

behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för

att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo­

stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer

som inte överstiger följande gränsvärden:

a) Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas­

tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant­

lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över­

stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom

bostadsfastigheter under ett givet år.

b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom

bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå­

nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett

givet år.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst

år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt

2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda

ett påföljande år.

Artikel 126

Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i

kommersiella fastigheter

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­

lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­

rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som

följer:

a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt

ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra

kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.

b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing

av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där

institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får

ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är

fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en

exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt

1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av

låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­

ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­

ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och

låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den

underliggande fastighetens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­

betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­

diten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden

som härrör från den underliggande fastighet som ställts som

säkerhet.

c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är

uppfyllda.

d) Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt

åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas­

tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om

inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater

som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne­

värdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella

fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium,

om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat

visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för

kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för­

lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a) Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi­

ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2

överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts

genom kommersiella fastigheter.

b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom

kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående

lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst

år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt

2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda

ett påföljande år.

SV

L 176/82

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

184

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 127

Fallerande exponeringar

1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal­

lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar,

den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig­

het med artikel 178, ska åsättas riskvikten

a) 150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av

den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa

specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,

b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger

20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet

om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades.

2. För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna

posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är

godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

3. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­

riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom

panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät­

tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178

har inträffat.

4. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­

riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom

panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126

ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med

artikel 178 har inträffat.

Artikel 128

Poster förknippade med särskilt hög risk

1.

Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med

särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an­

delar i fonder, när så är lämpligt.

2. Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande

exponeringar:

a) Investeringar i riskkapitalföretag.

b) Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1

a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat

inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som

krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

c) Investeringar i riskkapital.

d) Spekulativ finansiering av fast egendom.

3. Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas

upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska

instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

a) Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang

från gäldenärens sida.

b) Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex­

poneringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo­

neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under

vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

Artikel 129

Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt

punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer

som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda

obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade

genom någon av följande tillgångar:

a) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar,

ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el­

ler lokala myndigheter i unionen.

b) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i

tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut­

vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller

kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt

exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i

tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller

myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone­

ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban­

ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller

116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1

enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som

minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet

med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av

det nominella beloppet för de emitterande institutens utes­

tående säkerställda obligationer.

c) Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit­

kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen

av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop­

pet för det emitterande institutets utestående säkerställda

obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid

av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1,

men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva­

litetssteg 2 i detta kapitel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/83

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

185

d) Lån mot säkerhet i

i) bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av

panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med

bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe­

terna, eller

ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds

Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­

depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­

lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostad­

sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an­

vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för

att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti­

kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna

för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i

de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt­

minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till­

sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp

till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande­

larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 %

av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna

uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka­

pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det

nominella beloppet av de utestående värdepappren.

e) Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan­

dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp­

fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka­

pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla

kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio­

nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande

bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot

motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte

finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas,

och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014

ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana

panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade

lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens

bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive

ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen

ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av

behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i

fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas

för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till­

handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig

garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag

för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses

över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit­

institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra

en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

f) Lån mot säkerhet i

i) kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be­

loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi­

gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de

intecknade fastigheterna, eller

ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds

Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­

depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­

lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom­

mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an­

delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga

tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs

i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de

underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt

under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar

som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan­

trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu­

ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi­

nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella

beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck­

nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre­

ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an­

delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av

de utestående värdepappren.

Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara

om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt

70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som

säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no­

minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen

med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp­

fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4.

Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an­

dra fordringar på den ställda säkerheten.

g) Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst

skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget

och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska

exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt­

ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik­

vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av

intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk­

ningen av de gränser som avses i dessa led.

De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis

avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva­

litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det

nominella beloppet av det emitterande institutets utestående

täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be­

tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med­

lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som

avses i det ledet tillämpas.

2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta

säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande

skydda obligationsinnehavare mot förluster.

SV

L 176/84

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

186

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för

säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti­

kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.

4. Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär­

dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­

vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen

från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti­

kel 136.

Tabell 6a

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

10 % 20 % 20 %

50 %

50 %

100 %

5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon

kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas

en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter­

ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut

dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

a) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

b) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

c) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

d) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska

den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

6. Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem­

ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den

förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till­

lämpas på dessa tills de löper ut.

7. Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali­

ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som

investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be­

höriga myndigheterna att

a) det får portföljinformation om åtminstone

i) värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa

och utestående säkerställda obligationer,

ii) den geografiska fördelningen och typen av säkerställda

tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,

iii) de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer­

nas löptidsstruktur, och

iv) procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar

efter förfallodagen,

b) emittenten åtminstone varje halvår gör den information som

avses i led a tillgänglig för institutet.

Artikel 130

Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise­

ring ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131

Exponeringar mot institut och företag med kortfristig

kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en

kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut

ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar

kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i

enlighet med artikel 136.

Tabell 7

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 150 % 150 % 150 %

Artikel 132

Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för

kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk­

vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto­

den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller

använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill­

koren i punkt 3 är uppfyllda.

2. Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för

vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­

deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8

som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär­

deringsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 8

Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6

Riskvikt

20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %

3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet

med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

a) Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en

medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om

följande villkor är uppfyllda:

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/85

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

187

i) Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn

som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.

ii) Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck­

ligt säkerställt.

b) Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i) de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve­

stera i

ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i

fråga och metoderna för att beräkna dem.

c) Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år

för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in­

komster och verksamhet under rapporteringsperioden.

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran­

deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti­

kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar

tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system

som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten,

till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som

anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av

andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta

behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt

att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4. Om institutet känner till fondens underliggande expone­

ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för

att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form

av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som

anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon­

den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan

fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en

genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.

5. Om institutet inte känner till fondens underliggande ex­

poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess

exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet

med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet

att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta

kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets

regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där­

efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande

exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe­

ringsgränsen är nådd.

Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning

och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto­

derna i punkterna 4 och 5:

a) Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings­

institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper

och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller

finansiella institut.

b) Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas

av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller

kriterierna i punkt 3 a.

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i

första stycket är korrekt.

Artikel 133

Aktieexponeringar

1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone­

ringar:

a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd

residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­

skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska

substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

2.

Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte

måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i

enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet

med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet

med artikel 128.

3. Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk­

nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som

aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts

riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om

högriskposter i enlighet med artikel 128.

Artikel 134

Övriga poster

1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i

artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

SV

L 176/86

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

188

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett

institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv

86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

3. Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas

riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät­

tas 0 % riskvikt.

4. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad

plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet

har förpliktelser i motsvarande form.

5. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena

terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång­

arna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­

ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­

arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­

sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel

5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett

externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon

kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk­

vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1-

exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med

det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet

för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo­

neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på

basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov

till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för

någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

7. Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet

av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av­

ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas,

eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner

som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part

än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda

fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill­

koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp­

lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier

enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i

beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4.

Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass

i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av

uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk­

nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största

av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

A v s n i t t 3

G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k ­

v ä r d e r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a

k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

Artikel 135

Användning av kreditvärderingar från externa

kreditvärderingsinstitut

1. En extern kreditvärdering får endast användas för att fast­

ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den

har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av

ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning

(EG) nr 1060/2009.

2. EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit­

värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för­

ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

U n d e r a v s n i t t 2

I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s

k r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 136

Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär­

deringar

1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom­

mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande

som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av

kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett

externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller

"mapp­

ning

"). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för genomförande till kommissionen senast den

1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade

förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)

nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa

och Esma uppfylla följande krav:

a) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­

nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta

kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis­

semang när det gäller alla poster som getts samma kredit­

värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit­

värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera

ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och

Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp­

skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster

som fått samma kreditvärdering.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/87

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

189

b) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­

nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta

kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex­

terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala

som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär­

derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition

av fallissemang.

c) EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för

varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings­

institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som

bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit­

värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som

anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

d) Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär­

deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt

högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera

kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva­

litetsskalan som innebär högre risk.

e) När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten

för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär­

deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det

aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte

längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet,

får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu­

tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets­

skalan.

3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska

standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa

faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b

och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska

standarder för genomförande till kommissionen senast den

1 juli 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)

nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

U n d e r a v s n i t t 3

A n v ä n d n i n g

a v

k r e d i t v ä r d e r i n g a r

f r å n

e x p o r t k r e d i t o r g a n

Artikel 137

Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit­

värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in­

stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export­

kreditorgan som godkänt OECD:s

"överenskommelse om

riktlinjer för statsstödda exportkrediter

".

b) Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an­

vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen

är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför­

säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter­

kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att

det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka­

pitalkraven.

2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export­

kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska

åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9

Mini­

mi-

premie

för ex­

port-

försäk­

ring

0 1 2 3 4 5 6 7

Risk­

vikt

0 % 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %

A v s n i t t 4

A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r f r å n

e x t e r n t

k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

f ö r

f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r

Artikel 138

Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut

för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och

poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut­

nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det

underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra­

ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska

använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut

har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit­

värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget

initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett

externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva­

litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta

externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA

ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det

externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär­

dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på

den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit­

värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär­

deringar ska instituten uppfylla följande krav:

a) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från

ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av

poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för

alla exponeringar som tillhör denna kategori.

b) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från

ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö­

pande och konsekvent.

SV

L 176/88

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

190

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa

kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till

institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

d) Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett

utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den

kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för

den posten.

e) Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda

externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter

för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

f) Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från

utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de

två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två

lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät­

tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk­

vikten åsättas.

Artikel 139

Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1. Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions­

program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo­

neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att

fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2. Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering

för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt

emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som

utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän

kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ­

das i endera av följande fall:

a) Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an­

nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla

avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda

emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic­

ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

b) Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda

exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter­

ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda

facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten,

i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär­

derad.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar­

tikel 129.

4. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får

inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom

samma företagsgrupp.

Artikel 140

Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.

Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort­

fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör

exponeringar mot institut och företag.

2. En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den

post som den avser och ska inte användas för att härleda risk­

vikt för andra poster, utom i följande fall:

a) Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk­

vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering

och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om

de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk­

vikt.

b) Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt

ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas

en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141

Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde­

närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt

för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i

utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande

i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars

status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får

kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an­

vändas för att fastställa riskvikten.

KAPITEL 3

Internmetoden

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t

a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n

Artikel 142

Definitioner

1. I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller

samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för

värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan­

tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ

av exponering.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/89

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

191

2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas

på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter

och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av

enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone­

ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter,

affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan­

siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som

uppfyller följande villkor:

a) dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller

på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70

miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis­

ningen eller sammanställda redovisningen ska användas

för att bestämma storleken på tillgångarna, och

b) den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns­

reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland

som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin­

stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

5. oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en

reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin

huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam­

heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i

bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem,

i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten

hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier

och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang)

härleds.

7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem

för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund­

val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken

egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här­

leds.

8. serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av

förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone­

ringarna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får

kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk­

ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om

huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem

som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan

ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta

att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt

om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari

2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna

metod.

Artikel 143

Tillstånd att använda internmetoden

1. Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska

den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk­

vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som

bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2. Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer,

ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings­

system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me­

toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer

som används.

3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga

myndigheterna för

a) väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk­

klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone­

ringar som institutet har fått tillstånd att använda,

b) väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller

en intern modell för aktieexponeringar som institutet har

fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om­

fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice­

ringssystem har utvecklats för.

4. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla

förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller

för aktieexponeringar.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos

användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för

andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk­

klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste­

men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt

internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/90

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

192

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 144

Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om

användande av internmetoden

1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143

bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en­

dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven

i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och

att institutets system för hantering och klassificering av kredit­

riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och

särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till­

fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

a) Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en

ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens

egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor­

rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe­

ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning

av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system

och processer spelar en central roll för institutets riskhante­

ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god­

kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags­

styrning.

c) Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an­

svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till­

fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig

påverkan.

d) Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som

ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante­

ring av kreditrisker.

e) Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och

motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

f) Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och

varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig

tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings­

systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar.

Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice­

ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone­

ringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi­

ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo­

neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas­

sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering

till följd av utvärderingen.

g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital­

baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan

överlämna den rapport som krävs i artikel 99.

h) Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­

nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings­

system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem;

institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­

nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie­

exponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av

LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti­

tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som

används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje

part.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn­

digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut

uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 145

Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1. Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden

ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice­

ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin

interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan

det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2. Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt­

ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för

den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det

har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden

och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm­

mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa

parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det

kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-

värden och konverteringsfaktorer.

3. Om institutet utökar användningen av internmetoden efter

det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti­

tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom­

mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk­

klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be­

tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/91

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

193

befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga

för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom­

mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat

för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146

Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte

längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska

det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av

följande:

a) Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till­

fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna

uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid

som det kommer överens om med den behöriga myndighe­

ten.

b) På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga

myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är

oväsentlig.

Artikel 147

Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1. De metoder som institutet använder vid fördelningen av

exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp­

liga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

2. Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex­

poneringsklasser:

a) Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

b) Exponeringar mot institut.

c) Exponeringar mot företag.

d) Exponeringar mot hushåll.

e) Aktieexponeringar.

f) Poster som representerar positioner i värdepapperisering.

g) Övriga motpartslösa tillgångar.

3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 a:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan

och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas

som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna

115 och 116.

b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar­

tikel 117.2.

c) Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 %

riskvikt enligt artikel 118.

4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 b:

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan

och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar

mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och

115.4.

b) Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas

som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med

artikel 116.4.

c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte

får 0 % riskvikt enligt artikel 117.

d) Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som

exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone­

ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande

kriterier:

a) De ska gälla en av följande:

i) Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.

ii) Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet

under förutsättning att det totala beloppet för skulden till

institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive

eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den

grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl­

denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad­

sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1

miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär­

der för att förvissa sig om.

b) Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon­

sekvent och likartat sätt.

c) De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant

som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d) De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone­

ringar som förvaltas på likartat sätt.

Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu­

värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för

hushållsexponeringar.

SV

L 176/92

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

194

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­

klass som anges i punkt 2 e:

a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd

residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­

skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska

substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

7. Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone­

ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till

klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8. Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c

ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar

med följande egenskaper:

a) Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att

finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en

ekonomiskt jämförbar exponering.

b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av

kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov

till.

c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av

lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger

upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett

kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

9. Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex­

poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan

ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.

10. Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt

ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te

fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt

punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras,

utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras

till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän­

föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

Artikel 148

Villkor för tillämpning av internmetoden per

exponeringsklass och inom olika affärsenheter

1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag

ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte

har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per­

manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner

detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt

artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i

samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar

av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk­

vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i

artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av

exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti­

kel 154.

2. De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod

under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot­

terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar.

Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an­

ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in­

stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet

samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och

deras art.

3. Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor

som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska

utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds

genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk­

ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs­

enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid

användningen av egna skattningar av LGD och konverterings­

faktorer.

4. Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter

den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de

behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina

kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran­

deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo­

neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn­

digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom­

förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att

slutföras.

5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon

exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie­

exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då

institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar

enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts­

lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/93

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

195

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och

när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings­

klass enligt punkt 3 är lämpligt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 149

Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade

metoder

1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo­

neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den

metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning

av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är

uppfyllda:

a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­

ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu­

tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på

arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo­

neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en

väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga

till effektiv riskhantering.

b) Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga

myndigheterna.

2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an­

vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får

inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings­

faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är

uppfyllda:

a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­

ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8

på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar

till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän­

digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets

sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte

kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets

solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b) Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga

myndigheten.

3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de

villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för

införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och

det tillstånd för permanent partiell användning som avses i

artikel 150.

Artikel 150

Villkor för permanent partiell användning

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får

institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk­

ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe­

lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme­

toden på följande exponeringar:

a) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an­

talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt

betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­

sificeringssystem för dessa motparter.

b) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an­

talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt

betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­

sificeringssystem för dessa motparter.

c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone­

ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin

storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar,

centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan,

myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ,

förutsatt att

i) det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone­

ringar mot den nationella regeringen och centralbanken

och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av

riktade offentliga åtgärder, och att

ii) exponeringarna mot den nationella regeringen och cen­

tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4

eller 114.5.

e) Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo­

derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder­

företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan­

siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan­

siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som

tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds­

ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning

som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.

SV

L 176/94

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

196

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

f) Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som

anges i artikel 113.7.

g) Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta­

ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent­

ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.

h) Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift­

ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings­

livet som i betydande grad subventionerar institutets investe­

ring och som är förenade med någon form av offentlig till­

syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var­

vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas

på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.

i) De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller

villkoren i den artikeln.

j) De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i

artikel 215.2.

De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon­

metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första

stycket som har godkänts för denna behandling i andra med­

lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel­

bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som

avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto­

den.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone­

ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande

om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag

av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen

för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under

det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om

dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda

innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av

punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta

i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda

tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning

(EU) nr 1093/2012.

A v s n i t t 2

B e r ä k n i n g

a v

r i s k v ä g d a

e x p o n e r i n g s ­

b e l o p p

U n d e r a v s n i t t 1

B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s

Artikel 151

Behandling per exponeringsklass

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som

ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2

a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i

enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras

av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen­

tärkapital.

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av­

seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti­

kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade

fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd­

ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti­

kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna.

Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med

säkerhet.

3.

Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som

gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno­

likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex­

poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp

separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.

4. Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings­

klassen

"aktieexponeringar" enligt artikel 147.2 e i enlighet

med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast­

ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod­

kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig­

heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt

artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges

i avsnitt 6 underavsnitt 4.

5.

Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

i samband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt

artikel 153.5.

6. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som

avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD-

skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/95

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

197

7. För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som

avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt­

ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med

artikel 143 och avsnitt 6.

8. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som

avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden

som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som

anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda

sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer

för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.

9. De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som

tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta

att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och

konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

10. De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise­

rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo­

neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet

med kapitel 5.

Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i

fonder

1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet

har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig­

gande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av

dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlig­

het med de metoder som anges i detta kapitel.

När en underliggande exponering i sig utgör en annan expone­

ring i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första

institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens

underliggande exponeringar.

2. Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de

metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av

fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda expone­

ringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i

enlighet med följande metoder:

a) För exponeringar som tillhör klassen

"aktieexponeringar" en­

ligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade

riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

b) För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska

instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om

följande villkor är uppfyllda:

i) För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för

exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det

kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en

viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två

men får inte vara högre än 1 250 %.

ii) För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras

med 1,1 och vara minst 5 %.

Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan

exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra

aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i

fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa expone­

ringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna

exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i

artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behö­

riga myndigheterna ger sitt godkännande.

3. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond

inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 eller om

institutet inte har kännedom om fondens samtliga underlig­

gande exponeringar eller om de underliggande exponeringar

som i sig utgör en exponering i form av andelar eller aktier i

en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underlig­

gande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp

och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenk­

lade riskviktmetoden i artikel 155.2.

Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i risk­

kapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga ak­

tier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i

övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska

hänföras till klassen övriga aktier.

4. Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får

instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part

för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga risk­

vägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande ex­

poneringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a

och b för följande:

a) Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt

att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar

alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella

institut.

b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­

utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­

erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

SV

L 176/96

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

198

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa vill­

koren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i ar­

tikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

U n d e r a v s n i t t 2

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

k r e d i t r i s k

Artikel 153

Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot

företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

1. Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de

riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag,

institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt

följande formler:

Riskvägt exponeringsvärde

¼ RW exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs som

i) För PD = 0, ska RW vara: 0

ii) För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang:

— där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1

ska RW vara: 0

— där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden

ska RW vara RW

¼ max 0,12 5

ðLGD EL

BE

Þ ;

Bästa skattning av förväntad förlust (

"best estimate of ex­

pected loss

", nedan kallad EL BE ) ska vara institutets bästa

skattning av den förväntade förlusten för den fallerade ex­

poneringen i enlighet med led h i artikel 181.1.

iii) För 0 < PD < 1:

RW

¼

LGD N

1

1 – R

GðPDÞ

þ

R

1 – R

Gð0 999Þ

LGD PD

1 þ ðM – 2,5Þ b

1 – 1,5 b

12,5 1,06

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.

sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett

är mindre än eller lika med x),

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­

riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),

R

= korrelationskoefficienten, som fastställs som

R

¼ 0 12

1 – e

– 50 PD

1 – e

– 50

þ 0 24

1 –

1 – e

– 50 PD

1 – e

– 50

b

= löptidsfaktorn, som fastställs som

b

¼

ð0 11852 – 0 05478 lnðPDÞÞ2 .

2. För alla exponeringar mot stora finanssektorsenheter ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multi­

pliceras med 1,25. För alla exponeringar mot icke reglerade finansiella enheter ska korrelationskoefficien­

terna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna

202 och 217 får anpassas enligt följande formel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/97

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

199

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW exponeringsvärde

ð0 15 þ 160 PD

pp

Þ

där

PD pp = PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.

RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gälde­

närens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet.

Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.

4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som

företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led

iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total

omsättning per år i miljoner EUR S = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5

miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade

fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

R

¼ 0 12

1 – e

– 50 PD

1 – e

– 50

þ 0 24

1 –

1 – e

– 50 PD

1 – e

– 50

– 0 04

1 –

min max 5,S ,50 – 5

45

Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens

totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett

lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett

lämpligare mått än total omsättning per år.

5. För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet

inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte upp­

fyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa expo­

neringar riskvikt enligt tabell 1:

Tabell 1

Resterande löptid

Kategori

1

Kategori

2

Kategori

3

Kategori

4

Kategori

5

Mindre än 2,5 år

50 %

70 % 115 % 250 %

0 %

Lika med eller mer än

2,5 år

70 %

90 % 115 % 250 %

0 %

När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning

riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, poli­

tiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas

särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, dä­

ribland eventuella inkomster från offentliga och privata partner­

skap och förekomsten av säkerheter.

6. För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla

kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar

som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle

vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder

för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt

6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar

enligt avsnitt 6 användas.

7. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana

åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller

partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende

på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som

förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­

depapperisering.

8. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­

ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­

arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­

sluta kontraktet, ska den riskvikt användas som föreskrivs i

kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering

från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om någon sådan kredit­

värdering inte föreligger, ska riskvikten för exponeringarna i

korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av

det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det

riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella

beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat

med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summe­

ringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de expo­

neringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponerings­

belopp än det som gäller för någon av de exponeringar som

räknats in i summeringen. En riskvikt på 1 250 % ska gälla för

positioner i en korg, om ett institut inte kan fastställa riskvikten

enligt internmetoden.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i

punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör

specialutlåning riskvikt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

L 176/98

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

200

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 154

Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexpone­

ringar ska beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt:

i) för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara

RW

¼ max 0,12 5

ðLGD EL

BE

Þ ;

där EL BE ska vara institutets bästa skattning av den förvän­

tade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med

artikel 181.1 h.

ii) om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än

de värden som anges i led i

RW

¼

LGD N

1

1 – R

GðPDÞ

þ

R

1 – R

Gð0 999Þ

LGD PD

12,5 1,06

där

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.

sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett

är mindre än eller lika med x).

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­

riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).

R

= korrelationskoefficienten som fastställs som

R

¼ 0 03

1 – e

– 35 PD

1 – e

– 35

þ 0 16

1 –

1 – e

– 35 PD

1 – e

– 35

2. De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering

mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som upp­

fyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i

enlighet med artikel 153.3.

3. För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av

fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det

värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.

4. För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet

med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation

(R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelations­

formeln i punkt 1.

Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor:

a) Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.

b) Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så

länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av insti­

tutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar

som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts

fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala

tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Out­

nyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst

återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera

dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsuments­

kydd och anknutna områden medger.

c) Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får

uppgå till maximalt 100 000 EUR.

d) Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer

där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genom­

snittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.

e) Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexpone­

ring ska överensstämma med underportföljens underliggande

riskegenskaper.

Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska

vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till

ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från

säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/99

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

201

De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i

förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån

både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara

beredda att utbyta information över gränserna om särdragen

hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.

5. För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de för­

värvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och

samtliga följande villkor:

a) Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera obe­

roende säljande tredje parter och dess exponering mot ford­

ringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som

direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet.

b) De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent mark­

nadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Före­

tagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot

motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra

kan därför inte komma ifråga.

c) Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning

från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på av­

kastningen.

d) Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.

6. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana

åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller

partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende

på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som

förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­

depapperisering.

7. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar,

där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar

mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushålls­

exponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushålls­

riskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa ex­

poneringar gälla.

Artikel 155

Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar

1. Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp

för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i

enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 %

enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punk­

terna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika

metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder

olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar

olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmeto­

den vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i

förhållande till den metod som används för intern riskhantering

av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av till­

synsarbitrage.

Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag

i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

2. Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda

exponeringen behandlas enligt formeln

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ RW exponeringsvärde:

där

Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i

tillräckligt diversifierade portföljer

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför

handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda

värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har ut­

pekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de

tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta

positioner ska behandlas som om de vore långa positioner var­

vid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde.

I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska me­

toden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits

för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

3. Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponerings­

beloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institu­

tet inte har tillräckligt med information för att kunna använda

definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas

upp med faktorn 1,5.

För varje enskild exponering får summan av den förväntade

förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda expone­

ringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat

med 12,5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits

för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfär­

daren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexpone­

ringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde

på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara

fem år.

SV

L 176/100

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

202

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

4. Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda

exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institu­

tets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt

konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skill­

naden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant

riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad

med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda

exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda

summan av följande:

a) De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-

metoden.

b) De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade

med 12,5.

De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval

av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande

LGD-värden som anges i artikel 165.2.

Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för

en aktieposition.

Artikel 156

Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa

tillgångar

De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa till­

gångar ska beräknas enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp

¼ 100 % exponeringsbelopp,

med undantag av följande:

a) Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld

som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas

riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktel­

ser i motsvarande form.

b) Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet

ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt föl­

jande:

1

t

100 % Exponeringsvärde

där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela

år som återstår av hyrestiden.

U n d e r a v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r

f ö r v ä r v a d e f o r d r i n g a r s u t s p ä d n i n g s r i s k

Artikel 157

Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars

utspädningsrisk

1. Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen

för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk

enligt formeln i artikel 153.1.

2. Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlig­

het med avsnitt 4.

3. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med

avsnitt 5.

4. I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.

5. De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från

att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för ut­

spädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av

förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan

styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för

det institutet är försumbar för denna typ av exponering.

A v s n i t t 3

F ö r v ä n t a d e f ö r l u s t e r

Artikel 158

Behandling per exponeringsslag

1. Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på

samma ingångsvärden för PD och LGD och samma expone­

ringsvärden för varje exponering som de som används för be­

räkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151.

2. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade expone­

ringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

3. Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom expone­

ringsklassen

"övriga motpartslösa tillgångar" enligt arti­

kel 147.2 g ska vara noll.

4.

Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier

eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet

med de metoder som anges i den här artikeln.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/101

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

203

5. Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för expone­

ringar mot företag, institut, nationella regeringar och central­

banker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande

formler:

Förväntade förluster

ðELÞ ¼ PD LGD

Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponerings­

värde.

För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder

egna skattningar av LGD, ska EL vara EL BE , institutets bästa

skattning av den förväntade förlusten av den fallerade expone­

ringen i enlighet med artikel 181.1 h.

För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3

ska EL vara 0 %.

6. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där

instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5,

ska fastställas enligt tabell 2.

Tabell 2

Resterande löptid

Kategori

1

Kategori

2

Kategori

3

Kategori

4

Kategori

5

Mindre än 2,5 år

0 %

0,4 %

2,8 %

8 %

50 %

Minst 2,5 år

0,4 %

0,8 %

2,8 %

8 %

50 %

7. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där

det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenk­

lade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp

¼ EL exponeringsvärde

Följande EL-värden ska användas:

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexpone­

ringar i tillräckligt diversifierade portföljer.

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade

aktier.

Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar.

8. Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbelop­

pet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet

beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande

formler:

Förväntade förluster

ðELÞ

¼ PD LGD

Förväntat förlustbelopp

¼ EL exponeringsvärde

9.

Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexpo­

neringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt

metoden med interna modeller.

10. Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars

utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

Förväntade förluster

ðELÞ

¼ PD LGD

Förväntat förlustbelopp

¼ EL exponeringsvärde

Artikel 159

Behandling av förväntade förlustbelopp

Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats

i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna

och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejuste­

ringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag

från kapitalbasen som avser dessa exponeringar. Underkurs­

belopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i sam­

band med fallissemang i enlighet med artikel166.1 ska behand­

las på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika

kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte

användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband

med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för vär­

depapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kre­

ditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med

i denna beräkning.

A v s n i t t 4

P D , L G D o c h l ö p t i d

U n d e r a v s n i t t 1

E x p o n e r i n g a r m o t f ö r e t a g , i n s t i t u t , n a t i o n e l l a

r e g e r i n g a r o c h C e n t r a l b a n k e r

Artikel 160

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett in­

stitut ska vara minst 0,03 %.

2. För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om insti­

tutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skatt­

ningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande

metoder:

a) PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsford­

ringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med

LGD för dessa fordringar.

b) PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsford­

ringar ska motsvara institutets skattning av EL.

SV

L 176/102

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

204

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i

enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL-

skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och

LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av

den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD-

skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i.

3.

PD för fallerade motparter ska vara 100 %.

4. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD

enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas,

utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1

g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvär­

deringsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna mot­

svarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de

regler för riskvägning av exponeringar mot företag som

anges i kapitel 2.

b) Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt

externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar risk­

vägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt

internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde

som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvär­

deringsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat

att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de

regler för riskvägning av exponeringar mot företag som

anges i kapitel 2.

5. Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn

till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i en­

lighet med artikel 161.3.

6. För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska

PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för

utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndig­

hetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företags­

exponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta

ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade fö­

retagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som be­

döms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får insti­

tutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt re­

sulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i

PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk god­

tas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i

artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna,

under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.

7. Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenhe­

ter som uppfyller villkoren i punkt 4.

Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att

använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvär­

vade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta

obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet

med artikel 161.3.

Artikel 161

Förlust vid fallissemang (LGD)

1. Institut ska använda följande LGD-värden:

a) Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %;

b) Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %;

c) Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd

vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4.

d) Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen

i artikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.

e) Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar

i de fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för

vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt

6: 45 %;

f) Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de

fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka

institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6:

100 %;

g) Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %.

2. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­

stånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexpone­

ringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned

sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och

LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den

behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och

risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade

företagsfordringar.

3. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­

stånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot

företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlig­

het med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom

anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i

avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har

gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller

LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den ju­

sterade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en

jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/103

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

205

4. När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska

LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren

av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäk­

rad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad

facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga

uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som

kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gälde­

nären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är

beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller

gäldenären.

Artikel 162

Löptid

1. Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGD-

värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag,

institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en

löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller

värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla

andra exponeringar.

Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det

tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska till­

lämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar.

2. Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för

exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar

och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M

för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i

denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här arti­

keln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall

som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska använ­

das.

a) För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema

ska M beräknas enligt följande formel:

M

¼ max

1,min

t

t CF

t

t

CF

t

,5

där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetal­

ningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av

gäldenären under perioden t.

b) För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska

värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga

återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det

teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för

att väga löptiden.

c) För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument

som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullstän­

diga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullstän­

diga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett

ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktio­

nens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock

ska vara minst 10 dagar.

d) För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av

ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till trans­

aktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M

dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för

varje transaktion ska användas för att väga löptiden.

e) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd

att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsford­

ringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som

tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda

genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar.

Samma värde på M ska även användas för outnyttjade be­

lopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att

faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som

utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar

det köpande institutet från en betydande försämring av de

framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens

löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade be­

lopp beräknas som summan av den mest långfristiga poten­

tiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löp­

tiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.

f) För andra instrument än dem som nämns i denna punkt

eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska

M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som

gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförplik­

telserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år.

g) Institut som använder den metod baserad på interna model­

ler som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av

exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de till­

lämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kont­

raktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M

enligt följande formel:

M

¼ min

k

Effective EE

t

k

t

k

df

t

k

s

t

k

þ

k

EE

t

k

t

k

df

t

k

ð1 – s

t

k

Þ

k

Effective EE

t

k

t

k

df

t

k

s

t

k

,5

SV

L 176/104

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

206

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

där

S

t

k

= en dummyvariabel vars värde under den

framtida perioden t k är lika med 0 om

t k > 1år och lika med 1 om t k 1,

EE

t

k

= förväntad exponering under den framtida pe­

rioden t k ,

EffectiveEE

t

k

= effektiv förväntad exponering under den

framtida perioden t k ,

df

t

k

= den riskfria diskonteringsfaktorn för den

framtida tidsperioden t k , och

t

k

¼ t

k

t

k–1

;

h) Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en

ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myn­

digheterna godkänner detta, som M använda den effektiva

kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.

Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a till­

lämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en

ursprunglig löptid som understiger ett år.

i) Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av

den metod baserad på interna modeller som redovisas i

avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en

intern modell för den specifika risk som finns i innehav av

omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV

kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i

artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de

behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration

innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk

i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383.

j) Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kredit­

riskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år.

3. Om dokumentationen ställer krav på omprövning av mar­

ginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehål­

ler bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning

av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att för­

nya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för

a) derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga

eller nära fullständiga säkerheter,

b) marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära full­

ständiga säkerheter, och

c) transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån.

För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av

institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst

en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande:

a) Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i

utländsk valuta.

b) Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig han­

del, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och

med upp till ett års återstående löptid i enlighet med arti­

kel 4.1 led 80.

c) Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning

av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod

eller två bankdagar.

d) Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk

överföring och betalningar via elektroniska betalningstrans­

aktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar

på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider

ett litet antal överenskomna bankdagar.

4. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte

inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och

konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än

500 000 000 EUR kan institut välja att konsekvent fastställa

M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2.

Instituten får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala

tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första

hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter.

5. Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4.

U n d e r a v s n i t t 2

H u s h å l l s e x p o n e r i n g a r

Artikel 163

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.

En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %.

2. PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en

exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang

föreligger ska vara 100 %.

3. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar,

ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för

utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skatt­

ningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD-

och LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna

bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/105

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

207

4. Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av

PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de

som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas

vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna,

om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda.

Artikel 164

Förlust vid fallissemang (LGD)

1. Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden

med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning

att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med

artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett

LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned

sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade ford­

ringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får insti­

tutet använda sin egen LGD-skattning.

2. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för

en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom ju­

stering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att

kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga

myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera

PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att

den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt

för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle

vara.

3. Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en

jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditrisk­

skyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen

en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäk­

rad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om till­

gängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp

som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och

gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är

beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller

gäldenären.

4. Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla

hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan

statliga garantier får inte understiga 10 %.

Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hus­

hållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan

statliga garantier får inte understiga 15 %.

5. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med

artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på

fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de

behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per

år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt

4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i

bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom

deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga

fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten

fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga expone­

ringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom

fastigheter belägna inom deras territorium.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla änd­

ringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det

första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska

beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning

(EU) nr 1093/2010.

7. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-

minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en

annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade ge­

nom fastigheter belägna i denna medlemsstat.

U n d e r a v s n i t t 3

A k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t P D / L G D - M e t o d e n

Artikel 165

Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden

1. PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företags­

exponeringar.

Följande minimivärden för PD ska tillämpas:

a) 0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om place­

ringen är en del av en långfristig kundrelation.

b) 0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkast­

ningen på placeringen är baserad på regelbundna och åter­

kommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvins­

ter.

c) 0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet

övriga korta positioner enligt artikel 155.2.

d) 1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga

korta positioner enligt artikel 155.2.

SV

L 176/106

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

208

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifie­

rade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga så­

dana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %.

3. Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.

A v s n i t t 5

E x p o n e r i n g s b e l o p p

Artikel 166

Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker samt hushållsexponeringar

1. Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för expo­

neringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan

hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som

skiljer sig från skuldbeloppet.

För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp

och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjuste­

ringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av till­

gången som underkurs om skuldbeloppet är större och som

överkurs om det är mindre.

2. Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om

repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbelop­

pet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.

3. För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i ba­

lansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda

de metoder som anges i kapitel 4.

4. Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvär­

det av minimileasingbetalningarna. Med

"minimileasingbetal­

ningar

" avses de betalningar under leasingtiden som leasingtaga­

ren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga

köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om

en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala rest­

värdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet upp­

fyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av

kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av

garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som

ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.

5. När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet

fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta

hänsyn till någon kreditriskjustering.

6. Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda expone­

ringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde

som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav

för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7. Om en exponering har formen av värdepapper eller råva­

ror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen

för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med

långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet

motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24.

Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges

i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den

volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller

råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, vär­

depappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveck­

ling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen

kapitel 6 eller artikel 220.2.

8. Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som

det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med

en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konver­

teringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar

mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker:

a) För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga

av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt

kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras

ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna

tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt

övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna

kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upp­

täcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnytt­

jade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga,

om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den ut­

sträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och an­

knutna områden medger.

b) För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet

ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det

öppnande och bekräftande institutet.

c) För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade ford­

ringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när

som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en kon­

verteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en

konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka

gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsyste­

men ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en för­

sämring av gäldenärens kreditkvalitet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/107

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

209

d) För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revol­

ving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor

på 75 % tillämpas.

e) Institut som uppfyller kraven för användning av egna skatt­

ningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda

sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika pro­

dukttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behö­

riga myndigheterna tillåter det.

9. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat

åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de

enskilda åtagandena användas.

10. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de

som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika

med följande procentandelar av postens värde:

a) 100 % om det är en högriskpost.

b) 50 % om det är en medelriskpost.

c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d) 0 % om det är en lågriskpost.

Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräk­

ningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Artikel 167

Aktieexponeringar

1. Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det

redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar.

2.

Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balans­

räkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det

nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna

exponering.

Artikel 168

Övriga motpartslösa tillgångar

Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara

det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering.

A v s n i t t 6

K r a v p å i n t e r n m e t o d e n

U n d e r a v s n i t t 1

R i s k k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m

Artikel 169

Allmänna principer

1. Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem,

ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en

viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt

att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

2. Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt

ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med

hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättning­

arna.

3. Om ett institut använder direkta skattningar av riskpara­

metrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa be­

traktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kon­

tinuerlig riskklasskala.

Artikel 170

Riskklassificeringssystems struktur

1.

Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot

företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska

uppfylla följande krav:

a) Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och

transaktionens särskilda riskegenskaper.

b) Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäl­

denärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av

risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gälde­

närer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och

en klass för fallerande gäldenärer.

c) Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna

i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass

innebär och de kriterier som används för att särskilja den

nivån för fallissemangsrisken.

d) Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknads­

segment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang

ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för

att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom

en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild

klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg

för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och

att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger

inom detta spann.

SV

L 176/108

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

210

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av

egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska

ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering

av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade

transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska inne­

fatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till

klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som an­

vänds för att fastställa klassernas olika risknivåer.

f) Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska

motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klas­

sen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i

fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom

detta spann.

2. Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att

fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är

undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer

som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för

gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa

institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för

ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gälde­

närer.

3. Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexpo­

neringar ska uppfylla följande krav:

a) Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och

transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärs-

och transaktionsspecifika egenskaper.

b) Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att

antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en

ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens

egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäl­

denärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att

alltför stora koncentrationer undviks.

c) Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa

en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena

exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskatt­

ning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För

förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens

kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av

dennes kundkrets.

4. Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför

exponeringar till riskklasser:

a) Motparternas riskegenskaper.

b) Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av

produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt

beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.

c) Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behö­

riga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdri­

vare för exponeringen.

Artikel 171

Åsättande av riskklasser

1. Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och

kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett

riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav:

a) Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara till­

räckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassifice­

ringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller expone­

ringar som representerar liknande risk samma riskklass. Kon­

sekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar

och geografiska lokaliseringar.

b) Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra

det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar

har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen

av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till

en riskklass.

c) Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna

utlåningsnormer och dess policy för behandling av problem­

tyngda gäldenärer och exponeringar.

2. Ett institut ska beakta all relevant information när de

hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informatio­

nen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att för­

utse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information

ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av

riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om

ett institut använder en extern rating som primär faktor för att

fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att

det också beaktar övrig relevant information.

Artikel 172

Klassificering av exponeringar

1. När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella

regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall

ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klas­

sificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:

a) Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för

processen för godkännande av krediter.

b) Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den be­

höriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna

skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlig­

het med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en

produktriskklass inom ramen för processen för godkännande

av krediter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/109

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

211

c) Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fast­

ställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska

hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt arti­

kel 170.2.

d) Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är expo­

nerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig

policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av

kunder med inbördes anknytning.

e) Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till

samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de

särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av

flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hän­

förs till flera klasser ska dock följande beaktas:

i) Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen

avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.

ii) Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom

anpassning av tilldelningen av riskklass.

iii) Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller an­

nan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kun­

derna.

2. För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras

till en riskklass inom ramen för processen för godkännande

av krediter.

3.

Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbe­

tare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i

klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansva­

rar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumen­

tera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem.

Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar

som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikel­

ser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för

person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har

ändrats av en viss individ.

Artikel 173

Integritet i riskklassificeringen

1. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall

ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska risk­

klassificeringen uppfylla följande integritetskrav:

a) Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska

utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har

någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.

b) Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång

per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­

synen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högrisk­

gäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. In­

stituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig infor­

mation om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

c) Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och upp­

datera relevant information om riskprofiler för gäldenärer

som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktio­

ner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer.

2. När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst

en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar

och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte

motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen,

eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det

gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är till­

lämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över

tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar

inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i

rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­

synen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassifi­

ceringen.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera in­

tegriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmäs­

sighet och oberoende.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 174

Användning av modeller

Om ett institut använder statistiska modeller och andra meka­

niska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och

riskklasser ska följande villkor uppfyllas:

a) Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får

inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna

ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för progno­

serna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.

SV

L 176/110

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

212

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som

matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgif­

ternas riktighet, fullständighet och lämplighet.

c) De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska

vara representativa för populationen av institutets faktiska

gäldenärer eller exponeringar.

d) Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även

övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se

över modellspecifikationen och testa hur väl modellens re­

sultat överensstämmer med de faktiska utfallen.

e) Institutet ska komplettera den statistiska modellen med be­

dömningar och övervakning från egna medarbetare för att se

över modellbaserade riskklassificeringar och för att säker­

ställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynspro­

cesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger

samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska

beakta all relevant information som inte beaktas i modellen.

Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och

modellresultat ska kombineras.

Artikel 175

Dokumentation av riskklassificeringssystem

1.

Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens ut­

formning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka

riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i

detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering,

riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som risk­

klassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av över­

syner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av risk­

klassificeringsprocessen.

2. Institutet ska dokumentera motiven till och den analys

som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier.

Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av

riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjlig­

göra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsproces­

sen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste

översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassifice­

ringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också

dokumenteras.

3. Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av

fallissemang och förlust som används internt och säkerställa

att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.

4. Om institutet använder statistiska modeller vid riskklas­

sificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder.

Detta material ska

a) tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden

samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av

estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar

och de datakällor som har använts för estimat av modellen,

b) fastställa en strikt statistisk process för validering av model­

len, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och

den period som har använts vid kalibreringen,

c) ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar

ändamålsenligt.

5. Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndig­

heten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har

köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används

inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren

vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till

information om metoden i riskklassificeringssystemet eller mo­

dellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetan­

det av denna metod eller modell, på grundval av att sådan

information utgör företagshemligheter.

Artikel 176

Bevarande av data

1. Instituten ska samla in och lagra data om sina interna

riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.

2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett in­

stitut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska insti­

tuten samla in och lagra data om följande:

a) Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga

riskklassificeringshistorik.

b) Datum när riskklassificeringen gjordes.

c) Viktiga data och metoder som har använts för att härleda

riskklassificeringen.

d) Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen.

e) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

f) Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.

g) Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fal­

lissemang inom olika riskklasser och data om migration

mellan riskklasser.

3. Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden

och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om

jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges

i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de

värden som anges i artikel 166.8.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/111

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

213

4. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och

konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande:

a) Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av

exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala.

b) De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten

utfördes.

c) Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas

riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer.

d) Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna

och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfak­

torer.

e) Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverte­

ringsfaktorer för varje fallerad exponering.

f) Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsyn­

stagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut

som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreduce­

rande effekter vid beräkning av LGD-värden.

g) Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering.

5. För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra

data om följande:

a) Data som användes under processen för att hänföra expone­

ringar till riskklasser.

b) Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konver­

teringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.

c) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

d) I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser

som exponeringen var hänförd till under året före fallis­

semanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och

konverteringsfaktorer.

e) Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hus­

hållsexponeringar.

Artikel 177

Stresstester för bedömning av kapitalkrav

1. Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för be­

dömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att

identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av

ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga

effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen

av institutets förmåga att hantera sådana förändringar.

2. Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för

att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det to­

tala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test

som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyn­

digheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av

allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom

ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan risk­

klasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest

ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala

exponering.

3. Institut som tillämpar den behandling som anges i arti­

kel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka

effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna

av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre upp­

fyller godtagbarhetskriterierna.

U n d e r a v s n i t t 2

R i s k k v a n t i f i e r i n g

Artikel 178

En gäldenärs fallissemang

1. Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses

föreligga när någon eller båda av följande situationer har upp­

stått:

a) Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer

att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet,

moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att

institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.

b) Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot

institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är

förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga

myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för

exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller

små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klas­

sen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga

organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av arti­

kel 127.

Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition

av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med

avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till

en låntagares samtliga förpliktelser.

2. Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:

a) För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när

gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har avise­

rats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet

eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande

beloppet är väsentligt.

SV

L 176/112

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

214

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Vid tillämpning av led a avses med en

"aviserad limit" en

kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gälde­

nären om.

c) För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den

dag då minimibeloppet ska betalas.

d) Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i

förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behö­

riga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå

som den behöriga myndigheten anser rimlig.

e) Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet

överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på

ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och

beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, för­

nyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer

ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med

institutets interna riskhantering och beslutsprocess.

3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer

uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:

a) Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditför­

pliktelsen.

b) Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en

betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konsta­

teras efter att institutet godkände exponeringen.

c) Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kredit­

relaterad ekonomisk förlust.

d) Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kre­

ditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att

leda till en minskning av skulden genom en betydande efter­

gift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och

amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäl­

ler aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden,

innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva

aktiekapitalet.

e) Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären el­

ler en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförplik­

telse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess

dotterföretag.

f) Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i kon­

kurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betal­

ning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget

eller något av dess dotterföretag.

4. Institut som använder externa data som inte överensstäm­

mer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämp­

liga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet

med definitionen av fallissemang.

5. Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte

längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet

omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte

hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle

uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska

fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna ar­

tikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i för­

ordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 179

Övergripande krav för estimering

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:

a) Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, kon­

verteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data,

upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från his­

toriska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart

baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rim­

liga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de

förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskpara­

meter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt

ska det vara vid sin estimering.

b) Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin

förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD,

konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, för­

delad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgö­

rande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska

återspegla lång erfarenhet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/113

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

215

c) Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indriv­

ningsmetoder under de observationsperioder som avses i

artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och

182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effek­

terna av tekniska framsteg, nya data och övrig information

efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina

estimat när ny information framkommer, dock minst en

gång om året.

d) Den population av exponeringar som var representerad i det

data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning

som tillämpades när data togs fram och andra relevanta

kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets

exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar

och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna

ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhål­

landena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som

har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfatt­

ning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida

estimat.

e) För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant

information som finns tillgänglig för det köpande institutet

om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data

om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det

köpande institutet eller av externa källor. Det köpande insti­

tutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit

hänsyn till.

f) Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal

som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då me­

toderna och informationen anses vara mindre tillfredsstäl­

lande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmar­

ginalen ska vara större.

Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter

och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att

det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari

2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grund­

läggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i

artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna

tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga

datakraven.

2. Om ett institut använder sammanställda data från flera

institut ska följande krav uppfyllas:

a) De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassifice­

ringssystem och kriterier.

b) Data är representativ för den portfölj för vilken de samman­

ställda uppgifterna används.

c) Sammanställd data används konsekvent över tiden av insti­

tutet för sina estimat.

d) Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificerings­

systemens integritet.

e) Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om risk­

klassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt över­

vaka och granska riskklassificeringsprocessen.

Artikel 180

Särskilda krav för PD-estimering

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut,

nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexpone­

ringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt arti­

kel 155.3:

a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­

fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.

PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för

gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar

ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna

utifrån perioder av ökad volatilitet.

b) När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten

estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medel­

värden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.

c) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och

LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av

EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för

estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav

för estimat av PD och LGD som anges i denna del och

resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som

anges i artikel 181.1 a.

d) Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som

kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att

subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att

kombinera resultat från olika metoder och att göra anpass­

ningar på grund av metodernas och informationens begräns­

ningar.

e) Om ett institut använder data om interna erfarenheter av

fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten av­

spegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader

mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och

det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivnings­

principerna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska

institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering

av PD.

SV

L 176/114

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

216

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

f) Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklas­

ser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinsti­

tut eller av liknande organisationer och sedan överför den

fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisa­

tionens klasser till institutets klasser, ska översättningen

grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificerings­

kriterier och de kriterier som används av den externa orga­

nisationen och på en jämförelse av interna och externa kre­

ditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska

fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller un­

derliggande data ska undvikas. De av den externa organisa­

tionens kriterier som ligger till grund för den data som

används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på

risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egen­

skaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jäm­

förelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i en­

lighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera

grunden för översättningen.

g) Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga

fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla me­

delvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när

det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets till­

lämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i

detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.

h) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för

sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperio­

dens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om

den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre pe­

riod för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna

längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/

LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från

behöriga myndigheter får de institut som inte har fått till­

stånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att

använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer

använda relevanta data för en period på två år, när de till­

lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas

med ett år tills det finns relevant data för en period på fem

år.

2. För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:

a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­

fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.

b) PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala för­

luster och rimliga estimat av LGD-värden

c) När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska

instituten beakta interna data som primär informationskälla

för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda

externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska

modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt

samband både

i) mellan institutets process för att hänföra exponeringar till

riskklasser och den process som används av den externa

datakällan, och

ii) mellan institutets interna riskprofil och det externa datats

sammansättning.

d) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och

LGD- estimat för hushåll från ett estimat av totala förluster

och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för

estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav

för estimering av PD och LGD som anges i denna del och

resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som

anges i artikel 181.1 a.

e) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för

sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande

observationsperiodens längd vara minst fem år för åtmin­

stone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden

omfattar en längre period för någon källa och dessa data

är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut

behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare

data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får

tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda

relevant data för en period på två år, när de tillämpar in­

ternmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år

tills det finns relevant data för en period på fem år.

f) Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas för­

väntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongs­

effekter).

För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern

och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta

datakällor för jämförelser.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de

tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.

b) De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma

ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med arti­

kel 143.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/115

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

217

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 181

Särskilda krav för egna LGD-estimat

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för egna LGD- estimat:

a) Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval

av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass ge­

nom att använda alla observerade fallissemang inom datakäl­

lorna (fallissemangsviktat medelvärde).

b) Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en

ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det lång­

fristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem för­

väntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant

nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina

estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa ka­

pitaleffekter av en ekonomisk nedgång.

c) Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband

mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med

säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det

föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden

behandlas konservativt.

d) Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och

säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedöm­

ning av LGD.

e) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet,

ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estime­

rade marknadsvärde. LGD- estimaten ska beakta effekten av

att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säker­

heten och realisera den.

f) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhe­

ter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av

säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som all­

mänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3.

g) Om ett institut godtar en säkerhet i samband med faststäl­

landet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet

med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säker­

heten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten.

h) När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska in­

stitutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad

förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella eko­

nomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt

estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av

eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinnings­

perioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och expone­

ringens slutliga realisering.

i) Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets

resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av

exponeringar och förluster.

j) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem

års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som

genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts,

från minst en informationskälla. Om den tillgängliga obser­

vationsperioden omfattar en längre period för någon källa

och dessa data är relevanta ska denna längre period använ­

das.

2. För hushållsexponeringar kan instituten göra följande:

a) Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga

estimat av PD-värden.

b) Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen

i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.

c) Använda extern och intern referensdata för att estimera

LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.

För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem

års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk

information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. För­

utsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna,

får de använda relevanta data för en period på två år, när de

tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas

med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk

nedgång i enlighet med punkt 1.

b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett

institut i enlighet med punkt 3 att använda relevanta data för

en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

SV

L 176/116

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

218

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 182

Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda

krav för egna estimat av konverteringsfaktorer:

a) Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per expone­

ringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska kon­

verteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att an­

vända det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observe­

rade fallissemang i datakällorna.

b) Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som

är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer

konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett risk­

klassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konver­

teringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska

instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per risk­

klass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk ned­

gång.

c) Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten

både före och efter det att den händelse som utlöste fallis­

semanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytter­

ligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverte­

ringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal,

om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas

mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfak­

torns storlek.

d) Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de

särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med av­

seende på kontoövervakning och betalningshantering. Insti­

tuten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att

förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under

omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till ex­

empel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt beting­

ade fallissemang.

e) Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för

att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående expone­

ringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utes­

tående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dag­

ligen kunna övervaka utestående belopp.

f) Om instituten använder olika estimat av konverteringsfakto­

rer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för

interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­

ringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer

baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år

för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju

år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgäng­

liga observationsperioden omfattar en längre period för någon

källa och dessa data är relevanta ska denna längre period an­

vändas.

3. För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare ut­

nyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverterings­

faktorer eller i sina LGD- estimat.

För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer

baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1

a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data,

om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. För­

utsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får

de använda relevant data för en period på två år, när de till­

lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med

ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange följande:

a) Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekono­

misk nedgång i enlighet med punkt 1.

b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett

institut att använda relevanta data för en period på två år,

när institutet initialt tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 183

Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt

för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar

och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för

hushållsexponeringar

1. Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garanti­

givare och garantier:

a) Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags gar­

antigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda ex­

poneringsbelopp.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/117

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

219

b) Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för

motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173.

c) Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från

garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är full­

ständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom

dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till

garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar

över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd

dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande

villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myn­

digheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på

lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditre­

ducerande effekter.

2. Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för

justering av riskklasser eller LGD- estimat och, när det gäller

hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, krite­

rier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för

att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda expo­

neringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna

171, 172 och 173.

Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse.

De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina

förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren

förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att upp­

fylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att

återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk

gentemot motparten.

3. Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för

kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överens­

stämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditde­

rivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används

för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven

i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar

och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid

processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.

Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruk­

tur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och

tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken ut­

sträckning andra former av kvarstående risk återstår.

4. De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för

garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar

och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i arti­

kel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablon­

metoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med

artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla.

5. När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de

krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hän­

förande av exponeringar till riskklasser och för estimering av

PD-värden.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får till­

låta att villkorade garantier godtas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 184

Krav för förvärvade fordringar

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska institu­

ten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.

2. Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under

alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar

alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om

gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett service­

företag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vi­

darebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten

ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av ford­

ringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden

eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra bety­

dande förseningar när det gäller långivarens förmåga att av­

veckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över

inbetalningarna.

3. Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas

kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning.

Följande ska gälla:

a) Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de

förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets

finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och pro­

cesser som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att

ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av

intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.

b) Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer

för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet.

Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande

översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om

SV

L 176/118

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

220

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller opera­

tiva brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpo­

licy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande.

Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras.

c) Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas

egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens

förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra

fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.

d) Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad

övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper

och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade ford­

ringar.

e) Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller till­

räckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas ål­

dersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstäm­

melse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetal­

ningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en

effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försälj­

ningsvillkor och utspädning.

4. Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt

skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning

och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna

ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha

klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem

för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och ef­

fektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och

hantera problem i samband med förvärvade fordringar.

5. Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer

för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I

de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i

programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland ut­

betalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumenta­

tion, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalning­

ar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och

betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets fi­

nansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller

kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas,

och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas

mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.

6. Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma

om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska

inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institu­

tets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvars­

fördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och

serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det

andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget

och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler

samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild in­

riktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande

automatiska system.

U n d e r a v s n i t t 3

V a l i d e r i n g a v i n t e r n a e s t i m e r i n g a r

Artikel 185

Validering av interna estimat

Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med föl­

jande krav:

a) Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att

riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av

alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbör­

des. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt

för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedöm­

ning av hur de interna systemen för riskklassificering och

riskestimering fungerar.

b) Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallis­

semang med estimerade PD-värden för varje klass och sär­

skilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska an­

delarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räck­

vidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och

konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av

dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som

omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet

ska dokumentera de metoder och data som används vid

dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdate­

ras minst en gång per år.

c) Instituten ska även använda andra kvantitativa validerings­

instrument och jämförelser med relevanta externa datakällor.

Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen,

uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observa­

tionsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras

riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång

period som möjligt.

d) De metoder och data som används för kvantitativ validering

ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder

och data för estimering och validering (både datakällor och

berörda perioder) ska dokumenteras.

e) Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när

de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfakto­

rerna och de totala förlusterna – om EL används - avviker

från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens

validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta kon­

junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad

gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter

att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten ju­

stera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter

av fallissemang och förluster.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/119

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

221

U n d e r a v s n i t t 4

K r a v f ö r a k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t m e t o d e n m e d

i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 186

Kapitalbaskrav och riskkvantifiering

Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande

krav:

a) Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot så­

dana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som

är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets

specifika innehav. De data som används för att visa avkast­

ningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod

för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att

avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil.

Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försik­

tiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte

enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden.

Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av

eventuella förluster under en relevant långfristig konjunktur­

cykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga

data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för

att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value

at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella

kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller

omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande

kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt

styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade

överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas för­

siktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begrän­

sade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämp­

liga försiktighetsmarginaler.

b) De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla

betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet

både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och

dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på

lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både

storleken på och förändringen av sammansättningen av po­

tentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till

ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den popula­

tion riskexponeringar som förekommer i de data som an­

vänts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara

jämförbar med institutets aktieexponeringar.

c) Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och

komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut

har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt ic­

ke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas

med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med

dessa instrument.

d) Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmak­

ter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjlig­

göra intuitiv förståelse och vara principiellt sund.

e) Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas

lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och spe­

cifik risk.

f) Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkast­

ning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och

metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet

sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra,

ska användas.

g) Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha

inrättats.

Artikel 187

Process för och kontroller av riskhanteringen

För utvecklingen och användningen av interna modeller för

kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och

kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens

integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta

följande:

a) Fullständig integrering av den interna modellen i institutets

övergripande informationssystem för riskhantering och i

hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna

modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för

riskhantering, särskilt om de används för att mäta och be­

döma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade

resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvär­

dera övergripande kapitalkrav och processen för investerings­

förvaltning.

b) Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktio­

ner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn

av alla element i den interna modellprocessen, däribland

godkännande av modellöversyner, prövning av indata till

modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt

verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en

bedömning av om indata till modellen och modellresultaten

är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på

att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända

svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen.

Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende en­

het eller av en oberoende extern tredje part.

c) Lämpliga system och processer för övervakning av investe­

ringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.

d) De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av

modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som

ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.

SV

L 176/120

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

222

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska

ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modell­

funktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och till­

räcklig behörighet.

Artikel 188

Validering och dokumentation

Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de

interna modellerna och modellprocessen är precisa och kon­

sekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellpro­

cessen och valideringen ska dokumenteras.

Validering och dokumentation av institutens interna modeller

och modellprocesser ska ske på följande villkor:

a) Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för

att bedöma de interna modellernas och processernas resultat

på ett konsekvent och meningsfullt sätt.

b) De metoder och data som används för kvantitativ validering

ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder

och data för estimering och validering, både i fråga om

datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.

c) Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning

(som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade

vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa

jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång pe­

riod som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de

metoder och data som används vid dessa jämförelser. Ana­

lyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per

år.

d) Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstru­

ment och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska

baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras

regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. In­

stitutens interna bedömningar av modellresultaten ska base­

ras på en så lång period som möjligt.

e) Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall

där en jämförelse av den faktiska avkastningen med model­

lernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet

eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta kon­

junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad

gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller

som görs till följd av översyner ska dokumenteras och över­

ensstämma med institutets standarder för modellöversyn.

f) Den interna modellen och det interna modellprocessen ska

dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för

modellprocessen, godkännandet av modellen och modell­

översynen.

U n d e r a v s n i t t 5

I n t e r n s t y r n i n g o c h K o n t r o l l

Artikel 189

Företagsstyrning

1. Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimerings­

processerna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en

kommitté som har utsetts av denna och den verkställande led­

ningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets

riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de för­

valtningsrapporter som hänger samman med dessa.

2. Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav:

a) Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som

har utsetts av denna om betydande förändringar av eller

undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande

effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar.

b) Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens ut­

formning och sätt att fungera.

c) Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen

fungerar korrekt.

Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verk­

ställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och

områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om in­

satser för att förbättra tidigare identifierade svagheter.

3.

En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskpro­

fil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa

parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på

klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta

parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallis­

semang och, i den utsträckning egna estimat används, av fak­

tiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar

och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum

beror på hur viktig informationen är och vilken slags infor­

mation det gäller samt mottagarens nivå.

Artikel 190

Kreditriskkontroll

1. Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de perso­

nal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar

exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkstäl­

lande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssyste­

mets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resul­

tat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om

riskklassificeringssystemets resultat.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/121

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

223

2. Kreditriskkontrollenhetens eller kreditriskkontrollenheter­

nas ansvarsområden ska innefatta följande:

a) Testning och övervakning av riskklasser.

b) Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om

institutets riskklassificeringssystem.

c) Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna

av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar

och geografiska områden.

d) Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklas­

sificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar.

e) Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om

de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Änd­

ringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskrite­

rier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumen­

teras och bevaras.

f) Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande

och validering av de modeller som används i riskklassifice­

ringsprocessen.

g) Kontroll och övervakning av de modeller som används i

riskklassificeringsprocessen.

h) Löpande översyn och ändringar av de modeller som används

i riskklassificeringsprocessen.

3. Institut som använder sammanställda data i enlighet med

artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad:

a) Utarbetande av information som är relevant för testning och

övervakning av riskklasser.

b) Utarbetande av sammanfattande rapporter om institutets

riskklassificeringssystem.

c) Utarbetande av information som är relevant för översyn av

riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande

uppfyller kraven för att förutsäga risk.

d) Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen,

riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificerings­

parametrar.

e) Utarbetande av information som är relevant för löpande

översyn och ändringar av modeller som används i riskklas­

sificeringsprocessen.

4. Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga

myndigheterna har tillgång till all relevant information från den

tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven

efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersök­

ningar på plats i samma utsträckning som inom institutet.

Artikel 191

Internrevision

Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och obero­

ende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn

av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner,

inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av

PD-, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid över­

synen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara upp­

fyllda.

KAPITEL 4

Kreditriskreducering

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r o c h A l l m ä n n a k r a v

Artikel 192

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.

2. utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov

till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet

ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång

om dagen.

3. kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som

ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid

institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en

gång om dagen.

4. underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en

annan fond har investerat.

Artikel 193

Principer för erkännande av effekten av metoder för

kreditriskreducering

1. Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditrisk­

reducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller

förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för

vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande

åtgärder.

2. Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda

exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3,

beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn

till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.

SV

L 176/122

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

224

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får insti­

tuten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponering­

belopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmeto­

den i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.

4. Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råva­

ror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en

repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.

5. Om ett institut som beräknar riskvägda exponerings­

belopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kredit­

riskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra

följande två saker:

a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­

cerande instrument.

b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje

del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i

kapitel 2 och i detta kapitel.

6. Om ett institut som beräknar de riskvägda exponerings­

beloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering

med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd

och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande

två saker:

a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­

cerande instrument.

b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje

del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i

kapitel 2 och i detta kapitel.

Artikel 194

Principer för godtagbarheten hos metoder för

kreditriskreducering

1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska,

tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och

de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett

system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efter­

levnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.

Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myn­

digheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartis­

ka, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som

används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd

uppfyller villkoret i första stycket.

2. Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder

för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt

och för att hantera risker i samband med systemet.

3. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast

om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller

följande två krav:

a) De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i

artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt.

b) De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt

stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga

om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den

metod som används för att beräkna riskvägda exponerings­

belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­

det

4. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast

om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insol­

vens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den

som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som

anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål

likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för

säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar

som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet

ska inte vara för hög.

5. När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av

kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av

kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara

utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på

vilket som är tillämpligt.

6. När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöver­

enskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor

uppfylls:

a) Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöver­

enskommelser i artiklarna 203 och 204.1.

b) Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta juris­

diktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om

det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den me­

tod som används för att beräkna riskvägda exponerings­

belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­

det.

c) Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/123

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

225

7. Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende

på vad som är tillämpligt.

8. Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna

att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kont­

rollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande

av kreditriskreducerande åtgärder.

9. Trots den omständigheten att kreditriskreducering har be­

aktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i

tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta

att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underlig­

gande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna

att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers-

eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock en­

dast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponering­

ens nettobelopp.

10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida till­

gångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila

vid tillämpning av punkt 3.

Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa för­

slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

A v s n i t t 2

G o d t a g b a r a f o r m e r a v K r e d i t r i s k r e d u c e ­

r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 195

Nettning inom balansräkningen

Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av öm­

sesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som

en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtag­

barheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan

institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda

exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbe­

lopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot

och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkning­

en.

Artikel 196

Ramavtal om nettning som täcker repor eller

värdepappers- eller råvarulån eller andra

kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala

avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och

råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av arti­

kel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror

som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner

uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i

artiklarna 197 och 198.

Artikel 197

Godtagbara säkerheter enligt alla metoder

1. Institut får använda följande poster som godtagbara säker­

heter vid alla metoder:

a) Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller

kontantliknande instrument som innehas av detta.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella

regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett

kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i

enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som

enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller

högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot

nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om

dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats

en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar

kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskväg­

ning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enhe­

ter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har

tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna

för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2.

e) Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinsti­

tut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt

EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre

enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar

enligt kapitel 2.

f) Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt

index.

SV

L 176/124

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

226

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

g) Guld.

h) Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperi­

seringspositioner, vilka har en extern kreditvärdering från ett

kreditvärderingsinstitut som enligt EBA:s bedömning mot­

svarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för

riskvägning av värdepapperiseringsexponeringar enligt meto­

den i kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitt 3.

2. Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepap­

per som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker

innefatta följande:

a) Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga

eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när expone­

ringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den na­

tionella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade en­

ligt artikel 115.2.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga

organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella re­

geringar i enlighet med artikel 116.4.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala

utvecklingsbanker som åsätts 0

% riskvikt enligt arti­

kel 117.2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio­

nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­

kel 118.

3. Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepap­

per som har givits ut av institut innefatta följande:

a) Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av del­

statliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de

räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a.

b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga

organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med arti­

kel 116.1 och 116.2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala

utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt arti­

kel 117.2.

4. Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har

givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering

från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om

dessa räntebärande papper uppfyller följande krav:

a) De är noterade på en erkänd börs.

b) De är betecknade som prioriterade fordringar.

c) Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmåns­

rätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från

ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts mot­

svara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för risk­

vägning av institutsexponeringar eller kortfristiga expone­

ringar enligt kapitel 2.

d) Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att

kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c.

e) Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa

syften.

5. Institut får använda andelar eller aktier i företag för kol­

lektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla

följande villkor uppfylls:

a) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.

b) Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för

godkännande enligt punkterna 1 och 2.

c) Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3.

Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska

villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underlig­

gande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna

placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta

företag från att vara godtagbara som säkerhet.

6. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond

(nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess un­

derliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är

godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller

aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar

värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt

att fonden eller något av dess underliggande fonder har inve­

sterat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning

enligt respektive regler.

Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får

instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden

som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den

metod som anges i första stycket.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/125

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

227

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på

grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,

ska instituten göra följande två saker:

a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av

detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­

arna.

7. Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den

minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två

kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet

har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut,

ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärdering­

arna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig

åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två.

8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att ange följande:

a) De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln,

artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.

b) De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln

samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2

k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i

enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 december

2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 198

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga

metoden för finansiella säkerheter

1. Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett

institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella

säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster

som godtagbara säkerheter:

a) Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett

centralt index, men som handlas på en erkänd börs.

b) Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor

uppfylls:

i) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnote­

ring.

ii) Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är

godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och

197.4 och i sådana poster som avses i led a.

Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska

villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande

fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna

placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta

företag från att vara godtagbara som säkerhet.

2. Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart

investerar i instrument som är godtagbara för godkännande

enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt

1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som

säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara

tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något

av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara

tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på

grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,

ska instituten göra följande två saker:

a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av

detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­

arna.

Artikel 199

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får

institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förvän­

tade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande

slag av säkerhet:

a) Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3

och 4.

b) Fordringar i enlighet med punkt 5.

c) Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.

d) Leasing i enlighet med punkt 7.

SV

L 176/126

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

228

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda

eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investerings­

bolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fas­

tigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får

användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte an­

nat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande

båda villkor är uppfyllda:

a) Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenä­

rens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur

väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekono­

miska faktorer påverkar både egendomens värde och lånta­

garens utförande av sina förpliktelser.

b) Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den un­

derliggande egendomens eller det underliggande projektets

resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att åter­

betala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten

påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som

genereras av den underliggande egendom som ställts som

säkerhet.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­

ringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är

belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga

myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den

relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad

inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger

någon av följande gränser:

a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter

upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevär­

det överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet

i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte

annat föreskrivs enligt artikel 124.2.

b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostad­

sfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot

säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt

under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling

som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts

under ett senare år.

4. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersi­

ella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territori­

um, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har

belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och

sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer

som inte överstiger någon av följande gränser:

a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella

fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen

mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett

visst år.

b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kom­

mersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående

lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under

ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt

under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling

som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts

under ett senare år.

5. Instituten får använda fordringar som är anknutna till en

kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med

en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter.

Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med

värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat el­

ler belopp som närstående parter är skyldiga.

6. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som

godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag

än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning

att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner

med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida mark­

nader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av

säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av

huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter

som tyder på betydande förändringar på marknaden.

b) Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga mark­

nadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som

väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informations­

källor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på

transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får

betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om

dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att

regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga ad­

ministrativa eller finansiella kostnader.

c) Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de

kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den

realiserade avkastningen från säkerheten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/127

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

229

d) Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från sä­

kerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än

10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om

det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska

institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsstäl­

lande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit

tillräckligt försiktig.

Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första

stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210.

7. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2

och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till

följd av sådana transaktioner där ett institut hyr ut egendom till

en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet

har ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda

fastigheten.

8. EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av

fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de

villkor som avses i punkt 6 a och b.

Artikel 200

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd

som godtagbar säkerhet:

a) Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande

instrument som innehas av ett institut som är tredje part

på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta

till förmån för det utlånande institutet.

b) Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institu­

tet.

c) Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och

kommer att återköpas av detta institut på begäran.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 201

Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla

metoder

1. Institut får använda följande parter som godtagbara till­

handahållare av obetalt kreditriskskydd:

a) Nationella regeringar och centralbanker.

b) Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

c) Multilaterala utvecklingsbanker.

d) Internationella organisationer, om exponeringar mot dem

ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117.

e) Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i

enlighet med artikel 116.

f) Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det

finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut

i enlighet med artikel 119.5.

g) Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag

och närstående företag till institutet, som uppfyller något av

följande villkor:

i) Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, till­

delad av ett kreditvärderingsinstitut.

ii) I fråga om institut som beräknar riskvägda exponerings­

belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden

har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kredit­

utvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är

internt klassificerade av institutet.

h) Centrala motparter.

2. Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och

förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigiva­

ren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditrisk­

skydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med

bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera

förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara

tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller

de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara

tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en

beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna för­

teckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med

artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 202

Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt

internmetoden som är berättigade till behandling enligt

artikel 153.3

Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkrings­

företag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare

av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling

enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor:

a) De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt

kreditriskskydd.

b) De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmel­

serna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då

kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvär­

deringsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA

SV

L 176/128

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

230

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med

bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot före­

tag i kapitel 2.

c) De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls

eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som

motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller

för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestäm­

melserna om riskvägning av exponeringar mot företag i ka­

pitel 2.

d) De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PD-

värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitets­

steg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om risk­

vägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.

Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som

tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon ut­

trycklig motgaranti från den nationella regeringen.

Artikel 203

Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd

Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kredit­

riskskydd.

U n d e r a v s n i t t 3

T y p e r a v d e r i v a t

Artikel 204

Godtagbara slag av kreditderivat

1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda föl­

jande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av

sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt:

a) Kreditswappar.

b) Totalavkastningsswappar.

c) Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har

betalats med kontanter.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkast­

ningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen

som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande vär­

deminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom

reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till

reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart

kreditriskskydd.

2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller

flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas

som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har

överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller

tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första

stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet

tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av

riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då

dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.

A v s n i t t 3

K r a v

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 205

Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte

är ramavtal om nettning i den mening som avses i

artikel 206

Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal

om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska beteck­

nas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande

villkor är uppfyllda:

a) Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla rele­

vanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli in­

solvent eller gå i konkurs.

b) Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och

skulder som omfattas av dessa avtal.

c) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av

riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.

d) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de

relevanta exponeringarna på nettobasis.

Artikel 206

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepap­

pers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade

transaktioner

Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller

råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering,

om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller

samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samt­

liga följande villkor är uppfyllda:

a) De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta juris­

diktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller

gå i konkurs.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/129

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

231

b) De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta

och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i

händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten

skulle gå i konkurs eller bli insolvent.

c) De säkerställer nettning av vinster och förluster från trans­

aktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena

parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

Artikel 207

Krav för finansiella säkerheter

1. Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld

erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fast­

ställs i punkterna 2–4 är uppfyllda.

2. Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan

gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhe­

tens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära

en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäl­

denärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära

en betydande minskning av säkerhetens värde.

Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten

koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäl­

denärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer

som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som

godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, för­

utsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.

3. Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­

gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning

som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.

Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för

att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla rele­

vanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utred­

ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

4. Instituten ska uppfylla följande operativa krav:

a) De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga

och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig

tidpunkt.

b) De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att

kontrollera risker som uppstår till följd av användning av

säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel

eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslu­

tande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av

användning av säkerheter och förenligheten med institutets

övergripande riskprofil.

c) De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad

praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accep­

teras.

d) De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvär­

dera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning

att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.

e) Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta

rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer

säkerheten från sina egna tillgångar.

f) De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginal­

avtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappers­

finansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående margi­

nalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden

för inkommande marginalsäkerhetskrav.

g) De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kont­

roll, övervakning och rapportering av följande:

i) Vilka risker marginalavtal medför för instituten.

ii) Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av

tillgångar.

iii) Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella

likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerhe­

ter erhållna från motparter.

iv) Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har

ställts till motparter.

5. Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda,

ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som

exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska

betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade me­

toden för finansiella säkerheter.

Artikel 208

Krav för säkerheter i form av fastigheter

1. Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om

samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.

SV

L 176/130

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

232

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig

förutsebarhet:

a) En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla

jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavta­

let ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska regi­

streras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.

b) Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.

c) Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga

förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera

skyddets värde inom en rimlig tidsram.

3. När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighe­

tens värdering ska följande krav vara uppfyllda:

a) Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång

per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år

för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna

oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.

b) Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fas­

tighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de

allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses

över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikatio­

ner, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering

och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsproces­

sen. För lån som överstiger 3 000 000 EUR eller 5 % av

institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av

en sådan värderingsman minst vart tredje år.

Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera

fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver om­

värderas.

4. Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags

bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och

vilken utlåningspolicy de har i detta avseende.

5. Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den

fastighet som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäk­

ring.

Artikel 209

Krav för fordringar

1. Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om

samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig

förutsebarhet:

a) Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till

ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och

säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten,

inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerhe­

ten.

b) Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla

alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att

tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens

fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med för­

behåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av

de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som

föreskrivs i lagstiftning.

c) Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar

för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i

alla relevanta jurisdiktioner.

d) Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och

ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten

vid läglig tidpunkt.

e) Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av

alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallis­

semang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tid­

punkt.

f) Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter

eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta

fordringarna till andra parter utan samtycke från fordring­

arnas gäldenärer.

3. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhante­

ring:

a) Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kredit­

risken i samband med fordringar. En sådan process ska in­

nefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch

samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare

gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för

att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över lån­

tagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är

sunda och trovärdiga.

b) Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas

värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indriv­

ningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp

som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella

koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, ut­

över dem som kontrolleras genom institutets allmänna me­

toder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervak­

ningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom

ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevill­

kor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/131

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

233

c) De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diver­

sifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntaga­

ren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska

instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av

marginaler för säkerhetsgruppen som helhet.

d) Instituten får inte använda fordringar från företag närstående

låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som god­

tagbart kreditriskskydd.

e) Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av

fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga

instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar

sig på låntagaren när det gäller indrivningar.

Artikel 210

Krav för övriga fysiska säkerheter

Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas

som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten

tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verk­

ställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möj­

ligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en

rimlig tidsram.

b) Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med

bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med

förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtag­

bara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför

alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från

säkerheten.

c) Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång

per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om

marknadsvillkoren förändras avsevärt.

d) Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säker­

heten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad vär­

dering ska gå till och hur ofta den ska genomföras.

e) Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska fin­

nas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag

av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och pro­

cesser de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags

säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet.

f) Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta

upp

i) lämpliga krav på säkerheten i förhållande till expone­

ringsbeloppet,

ii) förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,

iii) förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller

marknadsvärde,

iv) hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en

fackmässig bedömning eller värdering,

v) volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det

gäller värdet på säkerheten.

g) Vid den inledande och den förnyade värderingen ska insti­

tuten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säker­

heten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter

som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras.

h) Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna sä­

kerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer

som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion.

i) Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeför­

säkring och instituten ska ha processer för att övervaka det­

ta.

Artikel 211

Krav för att behandla exponeringar genom leasing som

utlåning mot pantsäkerhet

Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtrans­

aktioner som utlåning mot säkerhet i form av den uthyrda

egendomen, när följande villkor är uppfyllda:

a) Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i

artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt,

för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar

säkerhet.

b) Uthyraren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende

på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och plane­

rade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av sä­

kerhetens värde.

c) Uthyraren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid

utöva sina rättigheter som ägare.

d) Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och

säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konsta­

terats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den

kreditriskreducering som tillskrivs de uthyrda tillgångarna

överdrivs.

SV

L 176/132

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

234

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 212

Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är

tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av

detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara

berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:

a) Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt

till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och

pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara

verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig

och oåterkallelig.

b) Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredje­

partsinstitutet.

c) Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet en­

bart göra betalningar till det utlånande institutet och får

endast göra betalningar till andra parter om det utlånande

institutet på förhand gett sitt samtycke.

2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande insti­

tutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller över­

låten på det långivande institutet.

b) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha under­

rättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett

resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet

utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke.

c) Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen

och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera.

d) Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella

uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstaga­

rens sida.

e) Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid.

Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhål­

landet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska

institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar

som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.

f) Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verk­

ställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt

då kreditavtalet ingås.

g) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge

dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera.

h) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begä­

ran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.

i) Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institu­

tet på förhand ger sitt samtycke.

j) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas

av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig

myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regel­

givning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom

unionen.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t

K r e d i t r i s k s k y d d

o c h

K r e d i t l ä n k a d e

O b l i g a t i o n e r

Artikel 213

Gemensamma krav för garantier och kreditderivat

1. Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor

vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti

eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kre­

ditriskskydd:

a) Kreditriskskyddet ska vara direkt.

b) Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt de­

finierad och obestridlig.

c) Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul

vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll,

och som

i) skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att

ensidigt upphäva detta,

ii) skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den

skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,

iii) skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldighe­

ten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige

gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om lea­

singkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av

garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4,

iv) skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet

att minska kreditriskskyddets löptid.

d) Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara

verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den

tidpunkt då kreditavtalet ingås.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/133

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

235

2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har

inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till

följd av institutets användning av garantier och kreditderivat.

Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess

strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar

med dess hantering av den övergripande riskprofilen.

3. Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­

gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

att det obetalda kreditriskskyddet är verkställbart enligt den lags­

tiftning som är tillämplig på dess intresse i kreditriskskyddet.

Ett institut ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för

att bekräfta att det obetalda kreditskyddet är verkställbart i alla

relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska det göra förnyade utred­

ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

Artikel 214

Motgarantier från stater och andra offentliga organ

1. Instituten får behandla de exponeringar som avses i punkt

2 som om de vore skyddade genom en garanti som tillhanda­

hållits av de enheter som anges i nämnda punkt, förutsatt att

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.

b) Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de

krav på garantier som anges i artiklarna 213 och 215.1,

förutom att motgarantin inte behöver vara direkt.

c) Skyddet är stabilt och det finns inga tidigare belägg för att

motgarantins täckning skulle vara mindre än den täckning

som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.

2. Den behandling som fastställs i punkt 1 ska tillämpas för

exponeringar som skyddas genom en garanti som i sin tur

skyddas genom en motgaranti från någon av följande enheter:

a) Nationell regering eller centralbank.

b) Delstatligt självstyrande organ eller lokal myndighet.

c) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas som ford­

ringar på den nationella regeringen i enlighet med arti­

kel 116.4.

d) Multilateral utvecklingsbank eller internationell organisation

som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 117.2

respektive 118.

e) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas i enlighet

med artikel 116.1 och 116.2.

3. Instituten ska också tillämpa den behandling som anges i

punkt 1 för en exponering som inte är skyddad genom en

motgaranti från någon av enheterna i punkt 2, om denna ex­

ponerings motgaranti i sin tur är direkt skyddad genom en

garanti från en av de nämnda enheterna och de villkor som

nämns i punkt 1 är uppfyllda.

Artikel 215

Ytterligare krav på garantier

1. Garantier ska betecknas som godtagbart obetalt kreditrisk­

skydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att ga­

rantin utlöses, har det utlånande institutet rätt att vid läglig

tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den

fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet, varvid gar­

antigivarens betalning inte ska vara underordnad det faktum

att det utlånande institutet först måste kräva gäldenären.

När det gäller ett obetalt kreditriskskydd som innefattar hy­

potekslån, behöver kraven i artikel 213.1 c iii och i första

stycket i denna punkt uppfyllas först inom 24 månader.

b) Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som gar­

antigivaren har åtagit sig.

c) Det ena av följande villkor ska vara uppfyllt:

i) Garantin täcker alla slags betalningar som gäldenären för­

väntas göra avseende den berörda fordran.

ii) Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin,

har det utlånande institutet anpassat garantins värde för

att avspegla den begränsade täckningen.

2. När det gäller garantier som tillhandahålls i samband med

ömsesidiga garantisystem eller tillhandahålls av eller skyddas av

en motgaranti från sådana enheter som förtecknas i arti­

kel 214.2, ska kraven i punkt 1 a i denna artikel anses vara

uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Det utlånande institutet har rätt att från garantigivaren vid

läglig tidpunkt erhålla en preliminär betalning, som uppfyller

de båda följande villkoren:

i) Den utgör ett solitt estimat av den ekonomiska förlust

som sannolikt åsamkas det utlånande institutet, däribland

förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra

slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.

SV

L 176/134

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

236

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

ii) Den står i proportion till garantins täckning.

b) Det utlånande institutet ska kunna visa de behöriga myndig­

heterna att en sådan behandling rättfärdigas av garantins

effekter, som även ska täcka förluster till följd av uteblivna

räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren

är skyldig att göra.

Artikel 216

Ytterligare krav på kreditderivat

1. Kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kredit­

riskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga föl­

jande villkor är uppfyllda:

a) De kredithändelser som anges i kreditderivatavtalet ska inne­

fatta följande:

i) Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren

för den underliggande förpliktelse som gäller vid tid­

punkten för den uteblivna betalningen, med ett betal­

ningsanstånd som är lika med eller kortare än betalnings­

anståndet för den underliggande förpliktelsen.

ii) Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala

sina skulder eller dennes underlåtenhet eller skriftliga

medgivande om sin allmänna oförmåga att betala sina

skulder när de förfaller samt liknande händelser.

iii) Omstrukturering av den underliggande förpliktelsen, som

innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amorte­

ring, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust.

b) Om kontantavräkning medges i kreditderivaten

i) ska instituten ha en stabil värderingsprocess för att es­

timera förlust på ett tillförlitligt sätt,

ii) ska det finnas en klart specificerad period för att erhålla

värderingar av den underliggande förpliktelsen efter en

kredithändelse.

c) Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra den

underliggande förpliktelsen till utfärdaren av kreditriskskyd­

det krävs för avveckling, ska villkoren för den underliggande

förpliktelsen innebära att det eventuella samtycke som krävs

för en sådan överföring inte får undanhållas utan skälig

anledning.

d) Vilka parter som är ansvariga för att fastställa om en kredit­

händelse har ägt rum ska vara klart fastställt.

e) Fastställandet av kredithändelsen är inte bara kreditrisk­

skyddsutfärdarens ansvar.

f) Köparen av skyddet ska ha rätt eller möjlighet att underrätta

utfärdaren av kreditriskskyddet om att en kredithändelse har

ägt rum.

Om kredithändelserna inte innefattar omstrukturering av den

underliggande förpliktelsen enligt led a iii får kreditriskskyddet

ändå betecknas som godtagbart, med förbehåll för att värdet

minskas i enlighet med artikel 233.2.

2. Obalans mellan den underliggande förpliktelsen och kre­

ditderivatets referensförpliktelse eller mellan den underliggande

förpliktelsen och den förpliktelse som används för att fastställa

om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåten om följande

båda villkor är uppfyllda:

a) Referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse

som används för att fastställa huruvida en kredithändelse

har ägt rum likställs med eller efterställs den underliggande

förpliktelsen.

b) Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen el­

ler i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att

fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma

gäldenär och det finns rättsligt verkställbara korsvisa klausu­

ler om fallissemang eller påskyndad betalning.

Artikel 217

Kvalifikationskrav för behandling enligt artikel 153.3

1. För att vara berättigat till behandling enligt artikel 153.3

ska kreditriskskydd genom en garanti eller ett kreditderivat upp­

fylla följande villkor:

a) Den underliggande förpliktelsen ska vara något av följande:

i) En exponering mot sådana företag som avses i arti­

kel 147, dock inte försäkrings- eller återförsäkringsföre­

tag.

ii) En exponering mot en regional regering, en lokal myn­

dighet eller ett offentligt organ vilken inte behandlas som

en exponering mot en nationell regering eller en central­

bank i enlighet med artikel 147.

iii) En exponering mot ett litet eller medelstort företag vil­

ken klassificeras som hushållsexponering i enlighet med

artikel 147.5.

b) De underliggande gäldenärerna får inte ingå i samma före­

tagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/135

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

237

c) Exponeringen är säkrad genom något av följande instrument:

i) Obetalda kreditderivat eller garantier som refererar till ett

namn.

ii) Kreditderivat på första förfall.

iii) Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget.

d) Kreditriskskyddet ska uppfylla de tillämpliga kraven i artik­

larna 213, 215 och 216.

e) I den riskvikt som gäller för exponeringen före tillämpningen

av behandlingen enligt artikel 153.3 har man ännu inte tagit

hänsyn till någon del av kreditriskskyddet.

f) Institutet har rätt och kan förvänta sig att få betalning från

utfärdaren av kreditriskskyddet utan att vara tvunget att vidta

rättsliga åtgärder för att erhålla betalning från motparten.

Institutet ska i största möjliga utsträckning vidta åtgärder

för att förvissa sig om att utfärdaren av kreditriskskyddet

är villig att betala skyndsamt, om en kredithändelse inträffar.

g) Det förvärvade kreditriskskyddet ska täcka alla kreditförluster

som uppstår för den säkrade delen av en exponering till följd

av att någon av de i avtalet angivna kredithändelserna in­

träffar.

h) Om betalningsstrukturen medger fysisk avveckling ska det

finnas rättslig förutsebarhet avseende möjligheten att leverera

ett lån, en obligation eller en ansvarsförbindelse.

i) Om ett institut avser att leverera en annan skuldförbindelse

än den underliggande exponeringen, ska det säkerställa att

den levererbara förbindelsen är tillräckligt likvid, så att insti­

tutet kan förvärva den för leverans i enlighet med avtalet.

j) Bestämmelserna och villkoren för kreditriskskyddet ska

skriftligen bekräftas rättsligt av såväl utfärdaren av kreditrisk­

skyddet som institutet.

k) Instituten har processer för att kunna upptäcka en för hög

korrelationsgrad mellan kreditvärdigheten hos en utfärdaren

av kreditriskskydd och gäldenären till den underliggande ex­

poneringen till följd av att deras resultat är beroende av

gemensamma faktorer utöver systemrisken.

l) När det gäller skydd mot utspädningsrisk, får den som säljer

förvärvade fordringar inte vara medlem i samma företags­

grupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

2. Vid tillämpning av punkt 1 c ii ska instituten tillämpa den

behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen

som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet.

3. Vid tillämpning av punkt 1 c iii får det erhållna skyddet

endast beaktas inom denna ram, om ett godtagbart skydd mot

(n-1):te fallissemang också har erhållits eller om (n-1) av till­

gångarna i korgen redan har fallerat. Om så är fallet, ska in­

stituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på

den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponerings­

beloppet.

A v s n i t t 4

B e r ä k n i n g a v K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g e n s e f ­

f e k t e r

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 218

Kreditlänkade obligationer

Investeringar i kreditlänkade obligationer som givits ut av det

utlånande institutet får behandlas som kontant säkerhet vid

beräkning av effekten av det förbetalda kreditriskskyddet i en­

lighet med detta underavsnitt, under förutsättning att den kre­

ditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen

betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd. För faststäl­

lande av huruvida den kreditswapp som är inbäddad i den

kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt

kreditriskskydd får institutet anse att villkoret i artikel 194.6 c

är uppfyllt.

Artikel 219

Nettning inom balansräkningen

Ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för

nettning inom balansräkningen ska av detta institut behandlas

som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av förbetalt

kreditriskskydd för den ut- och inlåning hos det utlånande in­

stitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen och

som är noterad i samma valuta.

Artikel 220

Användning av metoden för schabloniserade volatilitets­

justeringar eller metoden för egna estimat av volatilitets­

justeringar vid ramavtal om nettning

1. När instituten beräknar det fullständigt justerade expone­

ringsbeloppet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett

godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor eller vär­

depappers- eller råvarulån eller övriga kapitalmarknadsrelaterade

transaktioner, ska de beräkna de volatilitetsjusteringar som be­

hövs antingen genom metoden för schabloniserade volatilitets­

justeringar eller genom metoden för egna estimat av volatilitets­

justeringar (nedan kallad metoden för egna estimat) i enlighet

med artiklarna 223–226 avseende den fullständiga metoden för

finansiella säkerheter.

Vid tillämpning av metoden för egna estimat ska samma villkor

och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter.

SV

L 176/136

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

238

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Vid beräkning av E* ska instituten

a) beräkna nettopositionen för varje grupp av värdepapper eller

varje slag av råvara genom att dra av beloppet i led ii från

beloppet i led i, nämligen

i) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror

av samma slag, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits

enligt ramavtalet om nettning,

ii) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror

av samma slag, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt

ramavtalet om nettning,

b) beräkna nettopositionen i varje annan valuta än avvecklings­

valutan för ramavtalet om nettning genom att dra av belop­

pet i led ii från beloppet i led i, nämligen

i) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i

valutan, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt

ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i

samma valuta som lånats ut eller överförts enligt avtalet,

ii) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den

aktuella valutan, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt

ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i

samma valuta som lånats eller tagits emot enligt det av­

talet,

c) tillämpa den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss

grupp av värdepapper eller för en kontantposition på det

absoluta värdet av den positiva eller negativa nettopositionen

i värdepapperen i denna grupp,

d) tillämpa valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering på den po­

sitiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än

avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.

3. Instituten ska beräkna E* enligt följande formel:

E

¼ max

0,

i

E

i

i

C

i

þ

j

E

sec

j

H

sec

j

þ

k

E

fx

k

H

fx

k

där

E i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering i en­

ligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditrisk­

skydd, om institutet beräknar riskvägda exponerings­

belopp enligt schablonmetoden eller beräknar de risk­

vägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlust­

beloppen enligt internmetoden,

C i = värdet av de värdepapper i varje grupp eller de råvaror

av samma slag som lånats, köpts eller tagits emot eller

de kontanter som lånats eller tagits emot avseende varje

exponering i,

E

sec

j

= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss grupp av

värdepapper j,

E

fx

k

= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss valuta k,

annan än avtalets avvecklingsvaluta, vilken beräknats

enligt punkt 2 b,

H

sec

j

= den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp

av värdepapper j,

H

fx

k

= volatilitetsjustering

för

valutakursen

avseende

valutan k.

4. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för­

väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru­

lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram­

avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas

enligt punkt 3, som exponeringsvärde för den exponering mot

motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av

ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt

schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

5. Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 avses med grupp av

värdepapper sådana värdepapper som har givits ut av samma

enhet, har samma utgivningsdatum, löptid, villkor och bestäm­

melser och samma avvecklingsperioder som de som anges i

artiklarna 224 och 225, beroende på vad som är tillämpligt.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/137

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

239

Artikel 221

Användning av metoden med interna modeller för

ramavtal om nettning

1. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten,

som ett alternativ till metoden för schabloniserad volatilitets­

justering eller metoden för egna estimat för beräkning av full­

ständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart

ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller

råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

än derivattransaktioner, använda en metod baserad på interna

modeller, som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepap­

perspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning och de

berörda instrumentens likviditet.

2. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten

också använda interna modeller för marginallånetransaktioner,

om dessa transaktioner omfattas av ett bilateralt ramavtal om

nettning som uppfyller kraven i kapitel 6 avsnitt 7.

3. Ett institut får välja att använda en metod som är baserad

på interna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan

schablonmetoden och internmetoden för beräkningen av risk­

vägda exponeringsbelopp. Om ett institut väljer att använda en

metod som är baserad på interna modeller, måste denna dock

användas för alla motparter och värdepapper, med undantag av

mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för

schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna es­

timat i enlighet med artikel 220.

Institut som har fått tillstånd att använda en intern riskhante­

ringsmodell i enlighet med avdelning IV kapitel 5 får använda

metoden med interna modeller. Om ett institut inte har fått ett

sådant tillstånd, kan det ändå ansöka hos de behöriga myndig­

heterna om tillstånd att använda en metod med interna model­

ler vid tillämpning av denna artikel.

4. De behöriga myndigheterna ska endast ge ett institut till­

stånd att använda en metod med interna modeller, om myn­

digheten är övertygad om att institutets system för hantering av

risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om

nettning är principiellt sunt och genomförs med integritet och

att följande kvalitativa normer är uppfyllda:

a) Den interna riskberäkningsmodell som används för beräk­

ning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet ska vara

väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och

utgöra grunden för rapportering om institutets riskexpone­

ring till institutets högsta ledning.

b) Institutet ska ha en riskkontrollenhet som uppfyller samtliga

följande krav:

i) Den ska vara oberoende av de enheter som bedriver

handel och rapportera direkt till institutets högsta led­

ning.

ii) Den ska vara ansvarig för att utforma och genomföra

institutets riskhanteringssystem.

iii) Den ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om

resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga

åtgärder som ska vidtas avseende positionslimiter.

c) De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten

ska ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogen­

heter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de po­

sitioner som tas som i institutets totala riskexponering.

d) Institutet ska i riskkontrollenheten ha tillräckligt många an­

ställda med erfarenhet av användning av avancerade model­

ler.

e) Institutet ska ha fastställt processer för övervakning och sä­

kerställande av efterlevnaden av skriftligt fastlagda interna

riktlinjer för och kontroller av riskberäkningssystemets sätt

att fungera i sin helhet.

f) Institutets modeller ska genom kontrolltester av resultaten ha

visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkningen,

med användning av data omfattande minst ett år.

g) Institutet ska återkommande genomföra rigorösa stresstester

och resultaten därav ska ses över av högsta ledningen och

återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

h) Institutet ska, som ett led i sin regelbundna internrevisions­

process, genomföra en oberoende översyn av riskberäknings­

systemet. Denna översyn ska inbegripa både de enheter som

bedriver handel och den oberoende riskkontrollenhetens

verksamhet.

i) Institutet ska minst en gång om året se över sitt riskhante­

ringssystem.

j) Den interna modellen ska uppfylla kraven i artikel 292.8 och

292.9 samt i artikel 294.

5. Ett instituts interna riskberäkningsmodell ska beakta ett

tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga upp alla väsentliga

prisrisker.

SV

L 176/138

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

240

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Ett institut får använda empiriska korrelationer inom riskkate­

gorier och mellan olika riskkategorier, om institutets system för

att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

6. Institut som använder metoden med interna modeller ska

beräkna E* enligt följande formel:

E

¼ max

0,

i

E

i

i

C

i

þ potentiell värdeförändring

där

E i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering enligt

det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd,

om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden eller om institutet beräknar de riskvägda

exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen

enligt internmetoden, och

C i = värdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller

värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje

sådan exponering.

När instituten beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp

av interna modeller ska de använda modellens resultat från

föregående bankdag.

7. Beräkningen av potentiell värdeförändring enligt punkt 6

ska uppfylla följande krav:

a) Den ska utföras minst en gång per dag.

b) Den ska grunda sig på ett 99-procentigt ensidigt konfidens­

intervall.

c) Den ska grunda sig på en avvecklingsperiod motsvarande

fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än vär­

depappersrepor eller värdepapperslån, där en avvecklings­

period motsvarande tio dagar ska tillämpas.

d) Den ska grunda sig på en faktisk historisk observations­

period på minst ett år, utom då en kortare observations­

period är motiverad på grund av en betydande ökning av

prisvolatiliteten.

e) Dataunderlaget för beräkningen ska uppdateras var tredje

månad.

Om ett institut har en repa, ett värdepappers- eller råvarulån, en

marginallånetransaktion eller liknande transaktion eller nett­

ningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3

och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den mar­

ginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punk­

ter i kombination med artikel 285.5.

8. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för­

väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru­

lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram­

avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas

enligt punkt 6, som exponeringsvärde för den exponering mot

motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av

ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt

schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera

a) vad som utgör en mindre väsentlig portfölj enligt punkt 3,

b) vilka kriterier som ska avgöra huruvida en intern modell är

sund ur begreppsmässig synvinkel och genomförs enligt

punkterna 4 och 5 och ramavtal om nettning.,

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­

der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­

larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 222

Förenklad metod för finansiella säkerheter

1. Instituten får endast använda den förenklade metoden för

finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponerings­

belopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda

både den förenklade och den fullständiga metoden för finansi­

ella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1

och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i

syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av

tillsynsarbitrage.

2. Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter

ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde

som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med

artikel 207.4 d.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/139

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

241

3. För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts ge­

nom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten

ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det

utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstru­

mentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför

balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara

100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som

anges i artikel 111.1.

Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst

20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten

av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de

skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet

enligt kapitel 2.

4. Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av

exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och vär­

depapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om mot­

parten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska

instituten ange 10 % riskvikt.

5.

Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange

0 % riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt ka­

pitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en

daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av

kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte före­

kommer någon valutaobalans.

Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange

10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner

där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits

ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 %

riskvikt enligt kapitel 2.

6. För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna

4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och

säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande vill­

kor är uppfyllt:

a) Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantlik­

nande instrument.

b) Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits

ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berät­

tigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknads­

värde har diskonterats med 20 %.

7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande

värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller central­

banker innefatta följande:

a) Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller

lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar

mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella

regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt arti­

kel 115.

b) Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala ut­

vecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i

kraft av artikel 117.2.

c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio­

nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­

kel 118.

d) Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ

och som behandlas som exponeringar mot nationella rege­

ringar i enlighet med artikel 116.4.

Artikel 223

Fullständig metod för finansiella säkerheter

1. När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämp­

ning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, ska

instituten för att beakta prisvolatiliteten tillämpa volatilitetsjuste­

ringar på säkerhetens marknadsvärde i enlighet med artiklarna

224–227.

Om säkerheten är noterad i en annan valuta än den valuta i

vilken den underliggande exponeringen är noterad, ska institu­

ten lägga till en justering för valutavolatiliteten till den volatili­

tetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt artiklarna

224–227.

När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts

genom nettningsavtal som erkänts av de behöriga myndighe­

terna enligt kapitel 6, ska instituten tillämpa en volatilitetsjuste­

ring som avspeglar valutavolatiliteten, om den valuta som sä­

kerheten är noterad i är en annan än avvecklingsvalutan. Insti­

tuten ska endast tillämpa en volatilitetsjustering, även i de fall

där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom

nettningsavtalet.

2. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på

säkerheten (C VA ) enligt följande:

C

VA

¼ C

1 – H

C

H

fx

där

C = säkerhetens värde,

H C = den lämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräk­

nad enligt artiklarna 224 och 227, och

SV

L 176/140

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

242

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

H fx = den lämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, be­

räknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten

ska instituten använda formeln i denna punkt för alla trans­

aktioner utom de transaktioner som omfattas av erkända ram­

avtal om nettning, på vilka bestämmelserna i artiklarna 220 och

221 är tillämpliga.

3. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på

exponeringen (E VA ) enligt följande:

E

VA

¼ E

1

þ H

E

där

E = exponeringsbeloppet fastställt enligt kapitel 2 eller 3, be­

roende på vad som är tillämpligt, om exponeringen inte

är täckt av någon säkerhet,

H E = den lämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen, be­

räknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid transaktioner med OTC-derivat ska instituten beräkna E VA

enligt följande:

E VA

¼ E.

4. Vid beräkning av E i punkt 3 ska följande gälla:

a) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden ska exponeringsbeloppet för en post utan­

för balansräkningen som tas upp i bilaga I vara lika med

100 % av värdet på denna post i stället för det exponerings­

värde som anges i artikel 111.1.

b) Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

internmetoden ska beräkna exponeringsbeloppet för de pos­

ter som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverterings­

faktorn 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller

procentandelar som anges i nämnda punkter.

5. Vid beräkningen av exponeringens fullständigt justerade

värde (E*) ska instituten ta hänsyn till både volatilitet och sä­

kerhetens riskreducerande effekter enligt följande:

E

¼ max 0; E

VA

C

VAM

där

E VA = det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen enligt

beräkningen i punkt 3, och

C VAM = C VA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell

löptidsobalans enligt bestämmelserna i avsnitt 5.

6. Instituten får beräkna volatilitetsjusteringar genom att an­

vända antingen den metod för schabloniserade volatilitetsjuste­

ringar som beskrivs i artikel 224 eller den metod för egna

estimat som beskrivs i artikel 225.

Ett institut får välja mellan metoden för schabloniserade volati­

litetsjusteringar och metoden för egna estimat, oberoende av om

institutet har valt schablonmetoden eller internmetoden för be­

räkningen av riskvägda exponeringsbelopp.

Om institutet väljer metoden för egna estimat, ska det emeller­

tid tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undan­

tag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden

för schabloniserade volatilitetsjusteringar.

7. Om säkerheten består av ett antal godtagbara poster ska

instituten beräkna volatilitetsjusteringar (H) enligt följande:

H

¼

i

a i H

i

där

a i = värdet av en godtagbar post i förhållande till säkerhetens

totala värde, och

H i = den volatilitetsjustering som är tillämplig för den godtag­

bara posten i.

Artikel 224

Schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt den

fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1. I tabellerna 1–4 i denna punkt anges de volatilitetsjuste­

ringar som instituten ska tillämpa enligt metoden för schablo­

niserade volatilitetsjusteringar, under förutsättning att omvär­

dering sker dagligen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/141

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

243

VOLATILITETSJUSTERINGAR

Tabell 1

Kreditkvalitets­

steg till vilken

kreditvärde­

ringen av ränte­

bärande vär­

depapper är

knuten

Återstående

löptid

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

värdepapper som givits ut av enheter som

avses i artikel 197.1 b

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

värdepapper som givits ut av enheter som

avses i artikel 197.1 c och d

Volatilitetsjusteringar för

värdepapperiseringspositioner som uppfyller

kriterierna i artikel 197.1 h

20 dagars

avvecklings­

period (i %)

10 dagars

avvecklings­

period (i %)

5 dagars

avvecklings­

period (i %)

20 dagars

avvecklings­

period (i %)

10 dagars

avvecklings­

period (i %)

5 dagars

avvecklings­

period (i %)

20 dagars

avvecklings­

period (i %)

10 dagars

avvecklings­

period (i %)

5 dagars

avvecklings­

period (i %)

1

1 år 0,707 0,5 0,354 1,414 1 0,707 2,829 2 1,414

> 1 5 år 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828 11,314 8 5,657

> 5 år 5,657 4 2,828 11,314 8 5,657 22,628 16 11,313

2-3

1 år 1,414 1 0,707 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828

> 1 5 år 4,243 3 2,121 8,485 6 4,243 16,971 12 8,485

> 5 år 8,485 6 4,243 16,971 12 8,485 33,942 24 16,970

4

1 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

> 1 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

> 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

till vilken kredit­

utvärderingen av

kortfristiga ränte­

bärande värdepap­

per är knuten

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

värdepapper som givits ut av enheter som avses i

artikel 197.1 b med kortfristiga kreditvärderingar

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

värdepapper som givits ut av enheter som avses i

artikel 197.1 c och d med kortfristiga

kreditvärderingar

Volatilitetsjusteringar för

värdepapperiseringspositioner som uppfyller

kriterierna i artikel 197.1 h

20 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

10 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

5 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

20 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

10 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

5 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

20 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

10 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

5 dagars

avvecklingspe­

riod (i %)

1 0,707 0,5 0,354 1,414 1 0,707 2,829 2 1,414

2-3 1,414 1 0,707 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828

Tabell 3

Övriga slag av säkerheter och exponeringar

20 dagars

avvecklings-period

(i %)

10 dagars

avvecklings-period

(i %)

5 dagars

avvecklings-period

(i %)

Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt

index

21,213 15 10,607

Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på

en erkänd börs

35,355 25 17,678

Kontanter 0 0 0

Guld 21,213 15 10,607

SV

L 176/142

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

244

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Tabell 4

Volatilitetsjusteringar för valutaobalans

20 dagars

avvecklingsperiod (i %)

10 dagars

avvecklingsperiod (i %)

5 dagars

avvecklingsperiod (i %)

11,314 8 5,657

2.

Beräkningen av volatilitetsjusteringar i enlighet med punkt

1 ska uppfylla följande villkor:

a) För utlåning mot säkerhet ska avvecklingsperioden vara 20

bankdagar.

b) För repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner

avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter av­

seende äganderätt till råvaror, och värdepapperslån ska av­

vecklingsperioden vara 5 bankdagar.

c) För övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska av­

vecklingsperioden vara 10 bankdagar.

Om ett institut har en transaktion eller nettningsmängd som

uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kor­

taste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som

skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter.

3. I tabellerna 1–4 i punkt 1 och i punkterna 4–6 ska det

kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebä­

rande värdepapperet är knutet vara det kreditkvalitetssteg på

kreditkvalitetsskalan som EBA har fastställt för kreditvär­

deringen enligt kapitel 2.

Vid fastställandet av det kreditkvalitetssteg till vilket en kredit­

värdering för det räntebärande papperet är knutet enligt första

stycket ska även artikel 197.7 tillämpas.

4. När det gäller ej godtagbara värdepapper eller råvaror som

lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån

eller råvarulån, ska volatilitetsjusteringen vara densamma som

för aktier som inte ingår i ett centralt index och är noterade på

en erkänd börs.

5. När det gäller godtagbara andelar i fonder, ska volatilitets­

justeringen vara den vägda genomsnittliga volatilitetsjustering

som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklings­

period enligt punkt 2 för de tillgångar i vilka fonden har in­

vesterat.

Om de tillgångar i vilka fonden har investerat inte är kända för

institutet, ska volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitets­

justering som skulle gälla för alla de tillgångar i vilka fonden har

rätt att investera.

6. När det gäller räntebärande värdepapper utan kreditvär­

dering som givits ut av institut och som uppfyller kriterierna

för godtagbarhet enligt artikel 197.4, ska volatilitetsjustering­

arna vara desamma som för värdepapper som givits ut av in­

stitut eller företag med en extern kreditutvärdering som fast­

ställts motsvara kreditkvalitetssteg 2 eller 3.

Artikel 225

Egna estimat av volatilitetsjusteringar enligt den

fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut som upp­

fyller kraven i punkterna 2 och 3 att använda egna volatilitets­

estimat för att beräkna de volatilitetsjusteringar som ska till­

lämpas på säkerheter och exponeringar. Ett institut som fått

tillstånd att använda egna volatilitetsestimat ska inte återgå till

en annan metod, såvida inte institutet kan styrka att det finns

goda skäl och de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär­

deringsinstitut har fått en kreditutvärdering motsvarande

"in­

vestment grade

" eller bättre, får instituten göra en volatilitets­

estimat för varje värdepapperskategori.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär­

deringsinstitut har fått en kreditutvärdering som är lägre än

"investment grade" och övriga godtagbara säkerheter, ska insti­

tuten beräkna volatilitetsjusteringarna för varje enskild post.

Institut som använder metoden för egna estimat ska estimera

säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta

eventuella korrelationer mellan den osäkrade exponeringen, sä­

kerheten eller valutakurserna.

När det gäller att fastställa relevanta kategorier, ska instituten

beakta kategorin av värdepappersutgivare, extern kreditklassifi­

cering av värdepappren samt deras återstående löptid och mo­

difierade duration. Volatilitetsestimaten ska vara representativa

för de värdepapper som institutet har tagit upp i en kategori.

2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar ska uppfylla följande

kriterier:

a) Instituten ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensi­

digt konfidensintervall.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/143

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

245

b) Instituten ska grunda beräkningen på följande avvecklings­

perioder:

i) 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet.

ii) 5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som

sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller

garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror

och värdepapperslån.

iii) 10 bankdagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.

c) Instituten får använda volatilitetsjusteringar som beräknats

med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller

minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i

led b för transaktionen i fråga genom att använda följande

formel för kvadratroten ur tidsperioden:

H

M

¼ H

N

T

M

T

N

där

T M = den relevanta avvecklingsperioden,

H M = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden

T M , och

H N = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden

T N .

d) Instituten ska beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet

har dålig likviditet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt

om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska

även ta reda på om det finns historiska data som kan leda

till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall

ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.

e) Den historiska observationsperiod som instituten använder

för beräkning av volatilitetsjusteringar ska vara minst ett år.

När det gäller institut som använder ett viktningssystem eller

andra metoder för den historiska observationsperioden ska

den faktiska observationsperioden vara minst ett år. De be­

höriga myndigheterna får även kräva att ett institut beräknar

sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod,

om de behöriga myndigheterna bedömer att detta är moti­

verat av en betydande ökning i prisvolatiliteten.

f) Instituten ska minst en gång var tredje månad uppdatera

dataunderlagen och beräkna volatilitetsjusteringarna. De ska

även göra en ny bedömning av dataunderlagen varje gång

marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.

3.

Estimeringen av volatilitetsjusteringarna ska uppfylla samt­

liga följande kvalitativa kriterier:

a) Ett institut ska använda volatilitetsestimaten i den dagliga

riskhanteringsprocessen, även avseende institutets interna ex­

poneringslimiter.

b) Om den avvecklingsperiod som institutet använder i sin

dagliga riskhantering är längre än den period som anges i

detta avsnitt för transaktionstypen i fråga, ska institutet öka

volatilitetsjusteringarna i enlighet med den formel för kva­

dratroten ur tidsperioden som anges i punkt 2 c.

c) Institutet ska ha inrättat processer för att övervaka och säker­

ställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontrol­

ler för hur systemet för estimering av volatilitetsjusteringar

fungerar och för integrering av dessa estimeringar i riskhan­

teringsprocessen.

d) En oberoende översyn av institutets system för estimering av

volatilitetsjusteringar ska ske regelbundet inom ramen för

institutets interna revisionsprocess. En översyn av det över­

gripande systemet för estimering av volatilitetsjusteringar och

för integrering av dessa i institutets riskhanteringsprocess ska

ske minst en gång per år. Denna översyn ska omfatta minst

följande:

i) Integrering av estimerade volatilitetsjusteringar i den dag­

liga riskhanteringen.

ii) Validering av betydande förändringar i processen för es­

timering av volatilitetsjusteringar.

iii) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när

det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet

för estimering av volatilitetsjusteringar, däribland datakäl­

lornas oberoende.

iv) Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om vo­

latilitet.

SV

L 176/144

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

246

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 226

Ökning av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga

metoden för finansiella säkerheter

I artikel 224 anges de volatilitetsjusteringar som ett institut ska

tillämpa när dagliga omvärderingar görs. Likaledes ska ett insti­

tut som i enlighet med artikel 225 använder sina egna estimat

av volatilitetsjusteringar först och främst beräkna dessa på

grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker

lika ofta som varje dag ska institutet tillämpa större volatilitets­

justeringar. Instituten ska beräkna dessa genom att öka de dag­

liga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna med hjälp av

följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:

H

¼ H

M

N

R

þ

T

M

– 1

T

M

där

H = den tillämpliga volatilitetsjusteringen,

H M = volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvär­

dering,

N R = det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna,

och

T M = avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga.

Artikel 227

Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering enligt

den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1. I fråga om repor och värdepapperslån där ett institut till­

lämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar en­

ligt artikel 224 eller metoden för egna estimat enligt artikel 225

och där villkoren i punkt 2 a–h är uppfyllda får institutet till­

lämpa en volatilitetsjustering på 0 %, i stället för de volatilitets­

justeringar som beräknats enligt artiklarna 224–226. Institut

som använder den metod med interna modeller som anges i

artikel 221 får inte tillämpa den behandling som fastställs i

denna artikel.

2. Institut får tillämpa 0 % volatilitetsjustering om samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) Både exponeringen och säkerheten ska vara kontanter eller

räntebärande värdepapper som givits ut av nationella

regeringar eller centralbanker enligt artikel 197.1 b och som

är berättigade till 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

b) Både exponeringen och säkerheten ska vara noterade i

samma valuta.

c) Transaktionens löptid är högst en dag eller både expone­

ringen och säkerheten är föremål för daglig marknadsvär­

dering eller omprövning av marginalsäkerhet.

d) Tiden mellan det senaste fastställandet av marknadsvärdet

före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerhe­

ten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än

fyra bankdagar.

e) Transaktionen ska avvecklas inom ett beprövat avvecklings­

system för detta slag av transaktioner.

f) Den dokumentation som avser avtalet eller transaktionen ska

vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de

berörda värdepapperen.

g) Transaktionen ska regleras genom dokumentation där det

anges att transaktionen omedelbart kan sägas upp om mot­

parten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla

kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller

fallerar på annat sätt.

h) De behöriga myndigheterna ska betrakta motparten som en

central marknadsaktör.

3. De centrala marknadsaktörer som avses i punkt 2 h ska

innefatta följande enheter:

a) De enheter som nämns i artikel 197.1 b mot vilka expone­

ringar åsätts riskvikt 0 % enligt kapitel 2.

b) Institut.

c) Övriga finansiella företag i den mening som avses i artikel 13

led 25 b och d i direktiv 2009/138/EG mot vilka expone­

ringar åsätts riskvikt 20 % enligt schablonmetoden eller som,

när det gäller institut som beräknar riskvägda exponerings­

belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden,

inte har tilldelats någon kreditvärdering av ett erkänt kredit­

värderingsinstitut och är internt klassificerade av institutet.

d) Reglerade fonder som är underkastade särskilda kapitalkrav

eller begränsningar avseende bruttosoliditeten.

e) Reglerade pensionsfonder.

f) Erkända clearingorganisationer.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/145

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

247

Artikel 228

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp enligt den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter

1. Enligt schablonmetoden ska instituten använda E* beräk­

nat enligt artikel 223.5 som exponeringsvärde vid tillämpningen

av artikel 113. I fråga om sådana poster utanför balansräk­

ningen som tas upp i bilaga I ska instituten tillämpa procent­

andelarna i artikel 111.1 på värdet E* för att komma fram till

exponeringsbeloppet.

2. Enligt internmetoden ska instituten använda faktisk LGD

(LGD*) beräknat enligt denna punkt som LGD vid tillämpning

av kapitel 3. Instituten ska beräkna LGD* enligt följande:

LGD

¼ LGD

E

E

där

LGD = den LGD som skulle gälla för exponeringen enligt ka­

pitel 3 om exponeringen inte var täckt av någon säker­

het,

E

= det exponeringsvärde som i enlighet med artikel 223.3;

E* = fullständigt justerat exponeringsvärde i enlighet med

artikel 223.5.

Artikel 229

Värderingsprinciper för övriga godtagbara säkerheter enligt

internmetoden

1. Säkerheter i form av fastigheter ska värderas av en obero­

ende värderingsman till ett värde som överensstämmer med

eller är lägre än marknadsvärdet. Ett institut ska kräva att den

oberoende värderingsmannen dokumenterar marknadsvärdet på

ett klart och tydligt sätt.

I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedöm­

ning av fastighetsbelåningsvärdet i lagar och andra föreskrifter

får fastigheten i stället värderas av en oberoende värderingsman

till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än fas­

tighetsbelåningsvärdet. Instituten ska kräva att den oberoende

värderingsmannen inte tar med spekulativa faktorer i bedöm­

ningen av fastighetsbelåningsvärdet och dokumenterar detta

värde på ett klart och tydligt sätt.

Säkerhetens värde ska vara marknadsvärdet eller fastighetsbelå­

ningsvärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten

av den övervakning som krävs enligt artikel 208.3 och för att

beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt.

2. Fordringar ska värderas till de belopp som de uppgår till.

3. Instituten ska värdera de fysiska säkerheter som inte är

fastigheter till respektive marknadsvärde. I denna artikel avses

med marknadsvärde det estimerade värde till vilket egendomen

skulle kunna säljas av en villig säljare till en i förhållande till

honom eller henne oberoende och villig köpare på värderings­

dagen.

Artikel 230

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp för övriga godtagbara säkerheter enligt

internmetoden

1. Instituten ska använda LGD* beräknat i enlighet med

denna punkt och punkt 2 som LGD vid tillämpning av

kapitel 3.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponerings­

beloppet (E) ger ett lägre värde än den minimisäkerhetsnivå som

krävs för exponeringen (C*) enligt tabell 5, ska LGD* vara det

LGD-värde som fastställs i kapitel 3 för exponeringar utan sä­

kerhet mot motparten. Därvid ska instituten beräkna expone­

ringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10

med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället

för de konverteringsfaktorer eller producentandelar som anges i

dessa punkter.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponerings­

beloppet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** enligt

tabell 5, ska LGD* vara det värde som anges i tabell 5.

Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås

avseende exponeringen som helhet, ska instituten betrakta ex­

poneringen som två exponeringar, dvs. en som motsvarar den

del som uppfyller den nivå på ställd säkerhet C** som krävs och

en som motsvarar den återstående delen.

2. I tabell 5 i denna punkt anges de tillämpliga LGD*-vär­

dena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av expone­

ringarna där säkerhet ställs:

Tabell 5

Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet

ställs

LGD* vid

ickeefter­

ställda

expone­

ringar

LGD* vid

efter­

ställda

expone­

ringar

Miniminivå

på ställd

säkerhet som

krävs för

exponeringen

(C*)

Miniminivå

på ställd

säkerhet

som krävs

för expone­

ringen (C**)

Fordringar

35 %

65 %

0 %

125 %

Bostadsfastigheter/kom­

mersiella fastigheter

35 %

65 %

30 %

140 %

Övriga säkerheter

40 %

70 %

30 %

140 %

SV

L 176/146

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

248

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Som ett alternativ till behandlingen i punkterna 1 och 2

och om inte annat följer av artikel 124.2, får instituten inom

ramen för begränsningarna i artikel 125.2 d respektive 126.2 d

ange 50 % riskvikt för den del av exponeringen där säkerhet är

ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fas­

tighet, vilken är belägen inom en medlemsstats territorium där

samtliga villkor i artikel 199.4 är uppfyllda.

Artikel 231

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper

1. Ett institut ska beräkna det LGD*-värde som ska användas

som LGD vid tillämpning av kapitel 3 i enlighet med punkterna

2 och 3 om båda följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet använder internmetoden för att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp.

b) En exponering har säkrats genom både finansiella och andra

godtagbara säkerheter.

2. Instituten ska vara skyldiga att dela upp exponeringens

volatilitetsjusterade värde, dvs. exponeringens värde efter den

volatilitetsjustering som anges i artikel 223.5, i olika delar, så

att de erhåller en del som täcks av godtagbara finansiella säker­

heter, en del som täcks av fordringar, en del som täcks av

kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter, en del som

täcks av övriga godtagbara säkerheter och en del som inte täcks

av någon säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.

3. Instituten ska beräkna LGD* separat för varje exponerings­

del som fastställs enligt punkt 2 i enlighet med de relevanta

bestämmelserna i detta kapitel.

Artikel 232

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Om villkoren i artikel 212.1 är uppfyllda, får insättningar

hos institut som är tredje part behandlas som en garanti av det

institut som är tredje part.

2. Om villkoren i artikel 212.2 är uppfyllda, ska instituten

tillämpa följande behandling för den exponeringsdel för vilken

säkerhet har ställts i gällande återköpsvärde för livförsäkringar

som pantsatts hos det utlånande institutet:

a) Om institutet tillämpar schablonmetoden för exponeringen,

ska riskvägningen ske med de riskvikter som anges i

punkt 3.

b) Om institutet tillämpar internmetoden för exponeringen

men inte använder egna estimat av LGD, ska exponeringen

åsättas ett LGD på 40 %.

I händelse av valutaobalans ska instituten minska det gällande

återköpsvärdet i enlighet med artikel 233.3 och värdet av kre­

ditriskskyddet ska vara lika med livförsäkringens gällande åter­

köpsvärde.

3. Vid tillämpning av punkt 2 a ska instituten ange följande

riskvikter utifrån den riskvikt som tilldelats en icke-efterställd

exponering utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller

livförsäkringen:

a) Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda exponeringen utan

säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen

har tilldelats riskvikten 20 %.

b) Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda exponeringen utan

säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen

har tilldelats riskvikten 50 %.

c) Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda exponeringen utan

säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen

har tilldelats riskvikten 100 %.

d) Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda exponeringen

utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäk­

ringen har tilldelats riskvikten 150 %.

4. Instituten får behandla instrument som återköps på begä­

ran och som är godtagbara enligt artikel 200 c som en garanti

av det utgivande institutet. Det godtagbara kreditriskskyddet ska

ha följande värde:

a) Om instrumentet ska återköpas till sitt nominella värde, ska

detta belopp gälla som värde på skyddet.

b) Om instrumentet ska återköpas till marknadspris, ska värdet

av skyddet vara lika med instrumentets, värderat på samma

sätt som de räntebärande värdepapper som uppfyller vill­

koren i artikel 197.4.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t k r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 233

Värdering

1. Vid beräkning av effekterna av obetalt kreditriskskydd i

enlighet med detta underavsnitt ska värdet på obetalt kreditrisk­

skydd (G) vara det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet

har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang

eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithän­

delser.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/147

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

249

2. Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet

inte innefattar en omstrukturering av det underliggande instru­

mentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av

amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust,

ska

a) instituten minska det värde på kreditriskskyddet som beräk­

nats enligt punkt 1 med 40 %, om det belopp som utfärda­

ren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala inte över­

skrider exponeringsbeloppet,

b) värdet på kreditriskskyddet uppgå till högst 60 % av expo­

neringsbeloppet, om det belopp som utfärdaren av kredit­

riskskyddet har åtagit sig att betala överskrider exponerings­

beloppet.

3. Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta

än den valuta som exponeringen är noterad i, ska instituten

minska värdet på kreditriskskyddet genom att tillämpa en vola­

tilitetsjustering enligt följande:

G

¼ G

ð1 – H

fx

Þ

där

G* = kreditriskskyddsbeloppet efter justering för valutakurs­

risk,

G = kreditriskskyddets nominella belopp, och

H fx = volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kredit­

riskskyddet och det underliggande instrumentet, fastställd

i enlighet med punkt 4.

Om ingen valutaobalans föreligger är H fx lika med noll.

4. Instituten ska vid volatilitetsjusteringarna för all valutao­

balans utgå ifrån en avvecklingsperiod på 10 dagar, förutsatt att

omvärdering sker dagligen, och får beräkna dem på grundval av

metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden

för egna estimat enligt vad som anges i artikel 224 respektive

artikel 225. Instituten ska öka volatilitetsjusteringarna i enlighet

med artikel 226.

Artikel 234

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp vid partiellt skydd och uppdelning på

trancher

Om ett institut överför en del av lånerisken i en eller flera

trancher, ska bestämmelserna i kapitel 5 gälla. Instituten får

betrakta tröskelvärden under vilka inga betalningar ska göras i

händelse av förlust som jämställda med innehållna förstaförlust­

positioner och som upphov till risköverföring i trancher.

Artikel 235

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden

1. Vid tillämpning av artikel 113.3 ska instituten beräkna

riskvägda exponeringsbelopp enligt följande formel:

max 0,E G

A

r

þ G

A

g

där

E = exponeringsbeloppet i enlighet med artikel 111, varvid

exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen

som ingår i förteckningen i bilaga I ska vara 100 % av

dess värde i stället för det exponeringsvärde som anges i

artikel 111.1,

G A = det kreditriskskyddsbelopp som beräknats enligt arti­

kel 233.3 (G*), justerat ytterligare för eventuell löptids­

obalans enligt vad som anges i avsnitt 5,

r = riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad

som anges i kapitel 2, och

g = riskvikten för exponeringar mot utfärdaren av kreditrisk­

skydd enligt vad som anges i kapitel 2.

2. Om det skyddade beloppet (G A ) är lägre än exponerings­

beloppet (E), får instituten tillämpa den formel som anges i

punkt 1, under förutsättning att de skyddade och oskyddade

exponeringsdelarna har samma förmånsrätt.

3. Instituten får utvidga behandling enligt artikel 114.4 och

114.7 till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar

som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker, om

garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och expone­

ringen är förfinansierad i den valutan.

Artikel 236

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade

förlustbelopp enligt internmetoden

1.

När det gäller den täckta delen av exponeringsbeloppet (E),

baserat på kreditriskskyddets justerade värde (G A ), får PD enligt

kapitel 3 avsnitt 4 anges till kreditriskskyddsutfärdarens PD eller

till ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigiva­

rens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om

efterställda exponeringar och icke-efterställt ofinansierat skydd

får instituten använda det LGD-värde som de enligt kapitel 3

avsnitt 4 ska tillämpa på icke-efterställda fordringar.

SV

L 176/148

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

250

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet

ställts ska PD anges till låntagarens värde och LGD till den

underliggande exponeringens värde.

3. I denna artikel avses med G A det värde på G* som beräk­

nats enligt artikel 233.3, justerat ytterligare för eventuell löp­

tidsobalans enligt avsnitt 5. E är det exponeringsbelopp som

avses i kapitel 3 avsnitt 5. Därvid ska instituten beräkna expo­

neringsbeloppet för de poster som tas upp i arti­

kel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentande­

len 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procent­

andelar som anges i dessa punkter.

A v s n i t t 5

L ö p t i d s o b a l a n s e r

Artikel 237

Löptidsobalans

1. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår en

löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kor­

tare än den skyddade exponeringens löptid. Om skyddet har

mindre än tre månaders resterande löptid och skyddets löptid

är kortare än den underliggande exponeringens löptid, får detta

skydd inte betraktas som godtagbart kreditriskskydd.

2. Om det föreligger en löptidsobalans, ska kreditriskskyddet

inte betecknas som godtagbart, om något av följande villkor är

uppfyllt:

a) Skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år.

b) Exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de be­

höriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden

(M) enligt artikel 162.3 till en dag i stället för ett år.

Artikel 238

Kreditriskskyddets löptid

1. Det underliggande instrumentets effektiva löptid ska vara

den längsta möjliga resterande tiden innan gäldenären enligt

plan ska uppfylla sina förpliktelser, dock högst fem år. Med

förbehåll för punkt 2 ska kreditriskskyddets löptid vara tiden

fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas

upp.

2. Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga

upp skyddet, ska skyddets löptid sträcka sig fram till det tidi­

gaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av

skyddet har möjlighet att säga upp skyddet och de ursprungliga

avtalsvillkoren innehåller ett positivt incitament för institutet att

säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut, ska institutet

skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum när

denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall bör en sådan möj­

lighet inte anses påverka skyddets löptid.

3. Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan

ett betalningsanstånd löper ut, vilket krävs för att det underlig­

gande instrumentet ska fallera till följd av en utebliven betal­

ning, ska institutet minska skyddets löptid med betalnings­

anståndets längd.

Artikel 239

Värdering av skydd

1. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk­

skydd enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter

ska säkerheten inte betecknas som godtagbart förbetalt kredit­

riskskydd, om det föreligger en obalans mellan exponeringens

löptid och skyddets löptid.

2. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk­

skydd enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

ska instituten uttrycka kreditriskskyddets och exponeringens

löptid i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:

C

VAM

¼ C

VA

t t

T t

där

C VA = det lägsta värdet av det volatilitetsjusterade värdet på

säkerheten enligt artikel 223.2 och exponeringsbelop­

pet,

t

= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk­

skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet

på T,

T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone­

ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år,

och

t* = 0,25.

Instituten ska använda C VAM som C VA ytterligare justerat för

löptidsobalans enligt formeln för beräkning av exponeringens

fullständigt justerade värde (E*) enligt artikel 223.5.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/149

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

251

3. Vid transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd

ska instituten avspegla kreditriskskyddets och exponeringens

löptid i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel:

G

A

¼ G

t t

T t

där

G A = G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans,

G* = värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell va­

lutaobalans,

t = det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk­

skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på

T,

T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone­

ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år,

och

t* = 0,25.

Instituten ska använda G A som värdet på skyddet enligt artik­

larna 233–236.

A v s n i t t 6

K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g f ö r E x p o n e r i n g s k o r ­

g a r

Artikel 240

Kreditderivat på första förfall

Om ett institut erhåller kreditriskskydd för ett antal expone­

ringar på villkor att det första förfallet bland exponeringarna

ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta

kontraktet, får institutet ändra beräkningen av det riskvägda

exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade

förlustbeloppet för den exponering som utan kreditriskskydd

skulle resultera i det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet i en­

lighet med detta kapitel.

a) För institut som använder schablonmetoden ska det risk­

vägda exponeringsbeloppet vara det som räknas fram enligt

schablonmetoden.

b) För institut som använder internmetoden ska det riskvägda

exponeringsbeloppet vara summan av det riskvägda expone­

ringsbelopp som räknas fram enligt internmetoden och 12,5

gånger det förväntade förlustbeloppet.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas

om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets

värde.

Artikel 241

Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget

Om det n:te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betal­

ning, får det institut som köper skyddet bara beakta skyddet vid

beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och i förekommande

fall förväntade förlustbelopp, om skydd också har erhållits för

förfall 1 till n-1 eller när n-1 förfall redan har inträffat. I sådana

fall får institutet ändra beräkningen av det riskvägda expone­

ringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlust­

belopp för den exponering som utan kreditriskskydd skulle

resultera i det n:te lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt

detta kapitel. Instituten ska beräkna det n:te lägsta beloppet i

enlighet med vad som anges i artikel 240 a och b.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas

om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets

värde.

Samtliga exponeringar i korgen ska uppfylla de krav som fast­

ställs i artiklarna 204.2 och 216.1 d.

KAPITEL 5

Värdepapperisering

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 242

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1. överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av rän­

tor och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepap­

periserade exponeringarna minskat med finansieringsutgif­

ter och omkostnader. städoption:

2. städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa eller

upphäva positioner i värdepapperisering innan alla under­

liggande exponeringar har återbetalats, om de utestående

exponeringarnas belopp sjunker under en fastställd nivå.

3. likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av

ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa

att betalningsströmmar når investerarna i rätt tid.

4. K IRB : 8 % av de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha

beräknats enligt kapitel 3 med avseende på värdepapperi­

serade exponeringar, om de inte hade värdepapperiserats,

plus förväntade förluster som hänger samman med dessa

exponeringar och som beräknats enligt det kapitlet.

SV

L 176/150

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

252

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. externkreditvärderingsmetod: metod för beräkning av risk­

vägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise­

ring enligt artikel 261.

6. formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering en­

ligt artikel 262.

7. position utan kreditvärdering: en position i värdepapperi­

sering som inte har någon kvalificerad kreditvärdering av

ett kreditvärderingsinstitut som avses i avsnitt 4.

8. position med kreditvärdering: en position i värdepapperi­

sering som har en kvalificerad kreditvärdering av ett kredit­

värderingsinstitut som avses i avsnitt 4.

9. program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP): ett vär­

depapperiseringsprogram genom vilket de utgivna vär­

depappren främst förekommer i form av företagscertifikat

med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre.

10. traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vil­

ken de exponeringar som värdepapperiseras överförs eko­

nomiskt. Detta ska ske genom att ägandet av de värdepap­

periserade tillgångarna överförs från det institut som är

originator till ett specialföretag för värdepapperisering eller

genom sekundärt deltagande av ett specialföretag för vär­

depapperisering. De utgivna värdepappren medför inte nå­

gon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.

11. syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken

risköverföringen uppnås genom kreditderivat eller garantier

och de exponeringar som värdepapperiseras förblir expo­

neringar för det institut som är originator.

12. rullande exponering: en exponering vid vilken kunders

utestående skulder tillåts variera allt efter deras beslut att

låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns.

13. rullande värdepapperisering: en värdepapperisering där

själva värdepapperiseringsstrukturen rullar genom. att ex­

poneringar läggs till eller avlägsnas från gruppen av expo­

neringar, oberoende av huruvida exponeringarna rullar eller

ej.

14. bestämmelse om förtida amortering: en avtalsklausul i en

värdepapperisering av rullande exponeringar eller en rul­

lande värdepapperisering enligt vilken det krävs att investe­

rarnas positioner ska lösas in före de utgivna värdepappe­

rens ursprungliga förfallodag, om vissa särskilt angivna

händelser inträffar.

15. tranch i första-förlustläge: den lägst rangordnade tranchen i

en värdepapperisering som är den första tranch som bär

förluster som uppstår på de värdepapperiserade expone­

ringarna och därigenom ger skydd åt tranchen i andra-

förlustläge och de eventuella trancher som är högre rang­

ordnade.

A v s n i t t 2

B e a k t a n d e a v b e t y d a n d e R i s k ö v e r f ö r i n g

Artikel 243

Traditionell värdepapperisering

1. Det institut som är originator vid en traditionell värdepap­

perisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från be­

räkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade för­

lustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt:

a) En betydande kreditrisk förenad med de värdepapperiserade

exponeringarna anses som överförd till tredje parter.

b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 %

på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller

drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri­

märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd i följande

fall:

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande

positioner (

"mezzanine-trancher") det institut som är origi­

nator som innehas i värdepapperiseringen i fråga överstiger

inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga

förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap­

perisering.

b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise­

ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsbelop­

pet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av

från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med

betydande marginal överstiger ett skäligt estimat av den för­

väntade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna

och det institut som är originator innehar högst 20 % av

exponeringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner

som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges risk­

vikten 1 250 %.

Om den minskning av de riskvägda beloppen som det institut

som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperise­

ringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande över­

föring av kreditrisk till tredje parter, kan de behöriga myndig­

heterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk

inte ska anses som överförd till tredje parter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/151

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

253

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings­

positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas

lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än

den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga

och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen,

vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett

av följande alternativ:

a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­

deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.

b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­

deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga

myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator

att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet

för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av

kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise­

ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre­

ditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga

följande villkor:

a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för

att bedöma risköverföringen.

b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över­

föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för

institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo­

kering.

5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska samtliga

följande villkor vara uppfyllda:

a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap­

periseringens dokumentation.

b) Det institut som är originator och dess fordringsägare ska

inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponering­

arna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta ska

styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk råd­

givare.

c) De utgivna värdepapperen medför inte någon betalningsför­

pliktelse för det institut som är originator.

d) Det institut som är originator behåller inte faktisk eller in­

direkt kontroll över de överförda exponeringarna. En origi­

nator ska anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda

exponeringarna, om denne har rätt att återköpa de tidigare

överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem

vinsterna eller är skyldig att åter påta sig den överförda

risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter

eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna,

ska detta i sig inte utgöra en indirekt kontroll över expone­

ringarna.

e) Värdepapperiseringens dokumentation ska uppfylla samtliga

följande villkor:

i) Förutom vid bestämmelser om förtida amortering får den

inte innehålla klausuler som kräver att positioner i vär­

depapperiseringen ska förbättras av det institut som är

originator, inklusive men inte begränsat till förändring av

de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av

investerarnas avkastning till följd av en försämring av

de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet.

ii) Den får inte innehålla klausuler som ökar avkastningen

till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till

följd av en försämring av den underliggande expone­

ringsgruppens kreditkvalitet.

iii) Det ska i tillämpliga fall tydligt framgå att eventuella köp

eller återköp av positioner i värdepapperisering som ori­

ginatorn eller det medverkande institutet gör utanför av­

talsförpliktelserna utgör ett undantag och endast får ske

på villkor som innebär att parterna är oberoende av

varandra.

f) Om det föreligger en städoption ska även följande villkor

vara uppfyllda:

i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio­

nen ska utnyttjas.

ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av

det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo­

neringarna inte återbetalts.

iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för­

delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller

andra positioner som innehas av investerare och inte

vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit­

förstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de

särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk­

ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en

motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om

institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill­

naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se

över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och

senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande

om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

SV

L 176/152

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

254

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 244

Syntetisk värdepapperisering

1. Ett institut som är originator till en syntetisk värdepappe­

risering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämp­

liga fall förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade ex­

poneringarna i enlighet med artikel 249, om något av följande

villkor är uppfyllt:

a) En betydande kreditrisk anses som överförd till tredje parter

genom förfinansierat eller obetalt kreditriskskydd.

b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 %

på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller

drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri­

märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd, om något

av följande villkor är uppfyllt:

a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande

positioner (

"mezzanin-trancher") som det institut som är

originator innehar i värdepapperiseringen i fråga överstiger

inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga

förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap­

perisering.

b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise­

ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsvärdet

för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från

kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med bety­

dande marginal överstiger ett skälligt estimat av den förvän­

tade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och

det institut som är originator innehar högst 20 % av expo­

neringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som

skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten

1 250 %.

c) Om den minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen

som det institut som är originator skulle kunna uppnå ge­

nom värdepapperiseringen i fråga inte är motiverad genom

en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, kan

den behöriga myndigheten i varje enskilt fall besluta att en

betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje

parter.

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings­

positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas

lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än

den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga

och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen,

vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett

av följande alternativ:

a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­

deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.

b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­

deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga

myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator

att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet

för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av

kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise­

ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre­

ditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga

följande villkor:

a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för

att bedöma risköverföringen.

b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över­

föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för

institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo­

kering.

5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska över­

föringen uppfylla samtliga följande villkor:

a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap­

periseringens dokumentation.

b) Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs är

förenligt med artikel 247.2.

c) De instrument som används för att överföra kreditrisk får

inte innehålla bestämmelser eller villkor som

i) fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditrisk­

skydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse

uppstår,

ii) gör det möjligt att upphäva skyddet på grund av att de

underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försäm­

rats,

iii) i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering,

kräver att positioner i värdepapperiseringen ska förbättras

av det institut som är originator, eller

iv) ökar institutens kostnad för kreditriskskydd eller avkast­

ningen till innehavarna av positioner i värdepapperise­

ringen till följd av en försämring av den underliggande

exponeringsgruppens kreditkvalitet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/153

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

255

d) Ett utlåtande har inhämtats från en kvalificerad juridisk råd­

givare som bekräftar att kreditriskskyddet kan hävdas inom

alla relevanta territorier.

e) I värdepapperiseringens dokumentation ska det i tillämpliga

fall klart framgå att eventuella köp eller återköp av positioner

i värdepapperisering som originatorn eller det medverkande

institutet gör utanför avtalsförpliktelserna endast får ske på

villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.

f) Om det föreligger en städoption ska följande villkor vara

uppfyllda:

i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio­

nen ska utnyttjas.

ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av

det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo­

neringarna inte återbetalts.

iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för­

delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller

andra positioner som innehas av investerare och inte

vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit­

förstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de

särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk­

ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en

motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om

institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill­

naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet

med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se

över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och

senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande

om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

A v s n i t t 3

B e r ä k n i n g

a v

R i s k v ä g d a

e x p o n e r i n g s ­

b e l o p p

U n d e r a v s n i t t 1

P r i n c i p e r

Artikel 245

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1. Om ett institut som är originator har överfört en bety­

dande kreditrisk i samband med värdepapperiserade expone­

ringar i enlighet med avsnitt 2, får detta institut

a) vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av risk­

vägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade

förlustbelopp undanta de exponeringar som det har vär­

depapperiserat, och

b) vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda expone­

ringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp för

de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artik­

larna 249 och 250.

2. Om det institut som är originator har beslutat att tillämpa

punkt 1, ska det beräkna de riskvägda exponeringsbelopp som

föreskrivs i detta kapitel för de eventuella positioner som det

innehar i värdepapperiseringen.

Om det institut som är originator inte har överfört någon be­

tydande kreditrisk eller har beslutat att inte tillämpa punkt 1,

behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de

eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga,

men det ska fortsätta att ta med de värdepapperiserade expone­

ringarna i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen,

som om de inte hade varit värdepapperiserade.

3. Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperi­

sering, ska exponeringen för varje tranch betraktas som en

separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller

kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering ska anses

inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner

i värdepapperisering ska även avses exponeringar som uppkom­

mer genom ränte- eller valutaderivatinstrument.

4. Om ingen värdepapperiseringsposition har dragits av från

kärnprimärkapitalet enligt artikel 36.1 k, ska det riskvägda ex­

poneringsbeloppet räknas in i institutets totala riskvägda expo­

neringsbelopp vid tillämpningen av artikel 92.3.

5. En värdepapperiseringspositions riskvägda exponerings­

belopp ska beräknas genom att den relevanta totala riskvikten

tillämpas på positionens exponeringsvärde, beräknat enligt arti­

kel 246.

6. Den totala riskvikten ska beräknas som summan av den

riskvikt som anges i detta kapitel och eventuell ytterligare risk­

vikt i enlighet med artikel 407.

Artikel 246

Exponeringsvärde

1. Exponeringsbeloppet ska beräknas enligt följande:

a) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk­

ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok­

förda värde efter specifika kreditriskjusteringar som har be­

handlats i enlighet med artikel 110.

SV

L 176/154

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

256

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk­

ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok­

förda värde före eventuella kreditriskjusteringar som har be­

handlats i enlighet med artikel 110.

c) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe­

riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi­

nella värde minus eventuell specifik kreditriskjustering av

värdepapperiseringspositionen i fråga multiplicerat med en

konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel.

Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges.

d) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe­

riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi­

nella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt

vad som föreskrivs i detta kapitel. Konverteringsfaktorn ska

vara 100 %, om inte annat anges.

e) Exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i samband med ett

derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas

enligt kapitel 6.

2. Om ett institut har två eller fler överlappande positioner i

en värdepapperisering, ska det, i den utsträckning som dessa

överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponerings­

belopp ta med endast den position eller den del av en position

som ger det högsta riskvägda exponeringsbeloppet. Institutet får

även tillgodoräkna sig en sådan överlappning mellan kapitalbas­

kraven för specifika risker för positioner i handelslagret och

kapitalbaskraven för värdepapperiseringspositioner utanför han­

delslagret, under förutsättning att institutet kan beräkna och

jämföra kapitalbaskraven för de relevanta positionerna. I denna

punkt ska med överlappning avses att positionerna helt eller

delvis innebär en exponering för samma risk, så att det inom

ramen för överlappningen endast är fråga om en enda expone­

ring.

3. När artikel 268 c tillämpas på positioner i program för

tillgångsbaserade företagscertifikat, får institutet tillämpa den

riskvikt som tilldelats en likviditetsfacilitet för att beräkna det

riskvägda exponeringsbeloppet för företagscertifikatet, under

förutsättning att 100 % av det företagscertifikat som givits ut

av programmet täcks av denna likviditetsfacilitet eller andra lik­

viditetsfaciliteter, varav samtliga likställs med företagscertifikatet,

så att de bildar överlappande positioner.

Institutet ska underrätta de behöriga myndigheterna om att det

använder sig av detta förfarande.

Artikel 247

Beaktande av kreditriskreducering för positioner i

värdepapperisering

1. Ett institut får beakta förfinansierat eller obetalt kreditrisk­

skydd som erhållits för en värdepapperiseringsposition i enlighet

med kapitel 4 och de krav som fastställs i detta kapitel och i

kapitel 4.

Godtagbart betalt kreditriskskydd är begränsat till sådana finan­

siella säkerheter som är godtagbara för beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp enligt kapitel 2 enligt vad som anges i ka­

pitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska få beaktas måste

motsvarande krav enligt kapitel 4 vara uppfyllda.

2. Godtagbart obetalt kreditriskskydd och godtagbar utfär­

dare av obetalt kreditriskskydd är begränsade till vad som är

godtagbart enligt kapitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska

få beaktas måste motsvarande krav enligt kapitel 4 vara upp­

fyllda.

3. Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhan­

dahållare av obetalt kreditriskskydd som tas upp i artikel 201.1

a–h, utom kvalificerade centrala motparter, ha tilldelats en kre­

ditutvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut som har

bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 3 enligt artikel 136

och ha tilldelats minst kreditkvalitetssteg 2 vid den tidpunkt då

kreditriskskyddet först beaktades. Institut som har tillstånd att

tillämpa internmetoden för en direkt exponering mot utfärdaren

av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med

första meningen, förutsatt att PD för utfärdaren av kreditrisk­

skyddet är lika med det PD som motsvarar de kreditkvalitetssteg

som anges i artikel 136.

4. Genom undantag från punkt 2 är specialföretag för vär­

depapperisering godtagbara utfärdaren av kreditriskskydd, om

de äger tillgångar som utgör en godtagbar finansiell säkerhet

för vilka det inte finns några rättigheter eller villkorade rättig­

heter som föregår eller likställs med de villkorade rättigheterna

för det institut som erhåller obetalt kreditriskskydd och alla krav

för beaktande av finansiell säkerhet i kapitel 4 är uppfyllda. I

sådana fall ska GA (skyddsbeloppet justerat med hänsyn till

eventuell valutaobalans och löptidsobalans i enlighet med kapi­

tel 4) begränsas till det volatilitetsjusterade marknadsvärdet på

nämnda tillgångar och g (riskvikten för exponeringar mot ut­

färdaren av kreditriskskyddet i enlighet med schablonmetoden)

ska fastställas till den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle

tillämpas på dessa tillgångar som finansiella säkerheter enligt

schablonmetoden.

Artikel 248

Implicit stöd

1. Ett medverkande institut eller ett institut som är originator

och som på en värdepapperisering har tillämpat artikel 245.1

och 245.2 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp

eller sålt instrument från sitt handelslager med följden att det

inte längre behöver ha en kapitalbas för den risk som är förenad

med dessa instrument, får inte för att minska möjliga eller fak­

tiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen

utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. En transaktion ska inte

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/155

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

257

anses ge stöd, om den görs på villkor som innebär att parterna

är oberoende av varandra samt om transaktionen beaktas i

bedömningen av betydande kreditrisköverföring. Varje sådan

transaktion ska oavsett om den ger stöd eller inte anmälas till

de behöriga myndigheterna och vara föremål för institutets

översyn av och godkännandeprocess för krediter. I bedöm­

ningen av huruvida transaktionen är konstruerad för att ge

stöd eller inte ska institutet i tillräcklig mån överväga åtmin­

stone

a) återköpspriset,

b) institutets kapital- och likviditetssituation före och efter åter­

köpet,

c) de värdepapperiserade exponeringarnas utveckling,

d) värdepapperiseringspositionernas utveckling, och

e) stödets inverkan på originatorns förväntade förluster i för­

hållande till investerare.

2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för villkoren för att parter ska

anses vara oberoende av varandra och för när en transaktion

inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd.

3. Om ett institut som är originator eller ett medverkande

institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepap­

perisering, får detta institut inte ha en lägre kapitalbas än att

den skulle motsvara de värdepapperiserade exponeringarna om

ingen värdepapperisering hade skett.

U n d e r a v s n i t t 2

O r i g i n a t o r e r s b e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e ­

r i n g s b e l o p p v i d s y n t e t i s k a v ä r d e p a p p e r i s e ­

r i n g a r

Artikel 249

Allmän behandling

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepappe­

riserade exponeringar när villkoren i artikel 244 är uppfyllda

ska det institut som är originator vid en syntetisk värdepappe­

risering, med förbehåll för artikel 250, använda de tillämpliga

beräkningsmetoder som anges i detta avsnitt och inte de meto­

der som anges i kapitel 2. För institut som beräknar riskvägda

exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt kapitel 3

ska det förväntade förlustbeloppet vid sådana exponeringar vara

noll.

De krav som anges i första stycket ska gälla för hela den ex­

poneringsgrupp som är föremål för värdepapperiseringen. Med

förbehåll för artikel 250, ska det institut som är originator

beräkna riskvägda exponeringsbelopp för alla värdepapperise­

ringstrancher i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt,

även för de trancher för vilka institutet beaktar kreditriskredu­

cering i enlighet med artikel 247, varvid den riskvikt som ska

tillämpas på denna position får ändras i enlighet med kapitel 4,

om kraven i detta kapitel beaktas.

Artikel 250

Behandling av löptidsobalanser vid syntetiska värdepappe­

riseringar

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 249

ska vid risköverföring eventuell löptidsobalans mellan det kre­

ditriskskydd som utgör en tranch och genom vilket risköver­

föringen uppnås och de värdepapperiserade exponeringarna be­

aktas enligt följande:

a) De värdepapperiserade exponeringarnas löptid ska antas vara

lika med löptiden för den av exponeringarna som har längst

löptid, dock som längst fem år. Kreditriskskyddets löptid ska

fastställas enligt kapitel 4.

b) Ett institut som är originator ska bortse från eventuell löp­

tidsobalans vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp

för trancher som inom ramen för detta avsnitt tilldelats en

riskvikt på 1 250 %. För alla övriga trancher ska den behand­

ling av löptidsobalans som anges i kapitel 4 tillämpas i

enlighet med följande formel:

RW

¼ RW

SP

t t

T t

þ RW

Ass

T t

T t

där

RW* = riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a,

RW Ass = de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha

gällt för exponeringarna, om de inte hade vär­

depapperiserats, proportionellt beräknade,

RW SP = riskvägda exponeringsbelopp beräknade enligt ar­

tikel 249, om det inte förelåg någon löptidsoba­

lans,

T

= löptiden för de underliggande exponeringarna ut­

tryckt i år,

t

= löptiden för kreditriskskyddet uttryckt i år, och

t*

= 0,25.

SV

L 176/156

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

258

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

U n d e r a v s n i t t 3

B e r ä k n i n g

a v

r i s k v ä g d a

e x p o n e r i n g s b e l o p p

e n l i g t s c h a b l o n m e t o d e n

Artikel 251

Riskvikter

Om inte annat följer av artikel 252 ska ett institut beräkna

riskvägt exponeringsbelopp för en värdepapperiserings- eller

återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att

tillämpa den riskvikt som är relevant för exponeringsbeloppet.

Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 1 och

som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med

avsnitt 4.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg 1 2 3

4 (endast

för ej

kortfris­

tiga

kredit-

värdering­

ar)

Alla öv­

riga kre­

dit-kva­

litetssteg

Positioner i vär­

depapperisering

20 %

50 % 100 %

350 %

1 250 %

Positioner i åter­

värdepapperisering

40 % 100 % 225 %

650 %

1 250 %

Om inte annat följer av artiklarna 252–255, ska riskvikten

1 250 % tillämpas vid beräkningen av det riskvägda expone­

ringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition utan kreditvär­

dering.

Artikel 252

Originatorer och medverkande institut

För originatorer eller medverkande institut får de riskvägda ex­

poneringsbelopp som beräknats för deras positioner i en vär­

depapperisering begränsas till de riskvägda exponeringsbelopp

som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade exponering­

arna om de inte hade värdepapperiserats, varvid en riskvikt på

150 % ska antas vara tillämpad på

a) alla aktuella fallerande poster, och

b) alla poster som enligt artikel 128 betraktas som förknippade

med särskilt hög risk bland de värdepapperiserade expone­

ringarna.

Artikel 253

Behandling av positioner utan kreditvärdering

1. Vid beräkning av riskvägt exponeringsbelopp för en vär­

depapperiseringsposition utan kreditvärdering får ett institut

tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha till­

lämpats på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel

2 av ett institut som innehade exponeringarna, multiplicerat

med den koncentrationsfaktor som anges i punkt 2. Därvid

ska institutet alltid känna till hur gruppen av värdepapperiserade

exponeringar är sammansatt.

2. Koncentrationsfaktorn ska vara lika med summan av alla

tranchernas nominella belopp, dividerad med summan av de

nominella beloppen på de trancher som är efterställda eller lik­

ställs med den tranch i vilken positionen innehas, inklusive den

berörda tranchen. Resulterande riskvikt får inte överstiga

1 250 % eller vara lägre än någon riskvikt som är tillämplig

på en tranch med en bättre rangordning och med kreditvär­

dering. Om institutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle

tillämpas på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapi­

tel 2, ska det tillämpa riskvikten 1 250 % på positionen.

Artikel 254

Behandling av värdepapperiseringspositioner i trancher i

andra-förlustläge eller bättre i ett program för

tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)

Med förbehåll för möjligheten att i enlighet med artikel 255

tillämpa en fördelaktigare behandling av likviditetsfaciliteter

utan kreditvärdering får ett institut på värdepapperiseringsposi­

tioner som uppfyller följande villkor tillämpa den riskvikt som

är högst av 100 % eller den högsta av de riskvikter som ett

institut som innehar exponeringen skulle tillämpa på någon av

de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.

a) Värdepapperiseringspositionen ska vara i en tranch som eko­

nomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre priorite­

rad i värdepapperiseringen och första-förlusttranchen ska ge

påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge.

b) Värdepapperiseringspositionens kvalitet ska minst motsvara

kreditkvalitetssteg 3 enligt schablonmetoden.

c) Värdepapperiseringspositionen ska innehas av ett institut

som inte innehar någon position i den tranch som är i

första-förlustläge.

Artikel 255

Behandling av likviditetsfaciliteter utan kreditvärdering

1. Instituten får för att fastställa exponeringsbeloppet till­

lämpa konverteringsfaktorn 50 % på det nominella beloppet

på en likviditetsfacilitet utan kreditvärdering, om följande villkor

är uppfyllda:

a) De omständigheter under vilka likviditetsfaciliteten får tas i

anspråk ska anges och begränsas klart och tydligt i dess

dokumentation.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/157

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

259

b) Faciliteten får inte utnyttjas för att tillhandahålla kreditstöd

genom att täcka förluster som redan uppstått vid tiden för

utnyttjandet, särskilt inte för att tillhandahålla likvida medel

för exponeringar som fallerat vid tiden för utnyttjandet eller

för att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än det

verkliga värdet.

c) Faciliteten får inte användas för att tillhandahålla ständig eller

regelbunden finansiering av värdepapperiseringen.

d) Återbetalning av utnyttjad facilitet ska inte vara efterställd

investerares fordringar, annat än när det gäller fordringar

som uppstår avseende ränte- eller valutaderivat eller avgifter

eller liknande kostnader, och inte heller undantas eller upp­

skjutas.

e) Faciliteten får inte utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärk­

ningar som den omfattas av är uttömda.

f) Faciliteten ska omfattas av en bestämmelse som leder till att

det belopp som kan tas i anspråk automatiskt minskas med

de fallerade exponeringarna, om det föreligger fallissemang

enligt kapitel 3, eller, om gruppen av värdepapperiserade

exponeringar består av instrument med kreditvärdering,

som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genom­

snittliga kvalitet hamnar under

"investment grade".

Riskvikten ska vara den högsta riskvikt som ett institut som

innehaft exponeringarna skulle ha tillämpat på någon av de

värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.

2. För att fastställa exponeringsbeloppet på kontantförskotte­

ringsfacilitet får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det

nominella beloppet för en likviditetsfacilitet med villkorslös

uppsägning, förutsatt att villkoren i punkt 1 är uppfyllda och

att återbetalning av utnyttjanden av faciliteten inte är efterställda

några andra fordringar på kassaflödena från de värdepapperise­

rade exponeringarna.

Artikel 256

Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av

rullande exponeringar med bestämmelser om förtida

amortering

1. När en värdepapperisering av rullande exponeringar om­

fattas av en

bestämmelse om förtida amortering, ska det institut som är

originator i enlighet med denna artikel beräkna ett ytterligare

riskvägt exponeringsbelopp som gäller risken för att de kredit­

risker som institutet är exponerat för kan öka till följd av att

bestämmelsen om förtida amortering tillämpas.

2. Institutet ska beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp för

summan av originatorns och investerarnas respektive andel av

exponeringsbeloppet.

För värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade ex­

poneringarna innehåller rullande och icke-rullande exponeringar

ska ett institut som är originator tillämpa behandlingen enligt

punkterna 3–6 på den del av den underliggande gruppen som

innehåller rullande exponeringar.

Originatorns andel av exponeringsbeloppet ska vara expone­

ringsbeloppet för det teoretiska värdet på den andel av hela

gruppen av utnyttjade belopp som har överförts till en vär­

depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade

gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapitalåter­

betalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är

tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i vär­

depapperiseringen. Originatorns andel ska inte vara efterställd

investerarnas andel. Exponeringsbeloppet för investerarnas andel

ska vara exponeringsbeloppet för det teoretiska värdet på den

återstående andelen av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp.

Det riskvägda exponeringsbelopp som avser exponeringsbelop­

pet för originatorns andel ska beräknas som en proportionell

exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om

dessa inte hade värdepapperiserats.

3. Institut som är originatorer vid följande typer av vär­

depapperiseringar är undantagna från kravet i punkt 1 på att

beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp:

a) Värdepapperiseringar av rullande exponeringar där investe­

rarna förblir helt exponerade för låntagarnas alla framtida

utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas risk inte

faller tillbaka på det institut som är originator ens efter det

att en förtida amortering har utlösts.

b) Värdepapperiseringar där bestämmelser om förtida amorte­

ring endast utlöses av händelser som inte är relaterade till de

värdepapperiserade tillgångarnas eller originatorns resultat,

exempelvis betydande förändringar av skattelagar och andra

författningar.

4. För ett institut som är originator och är skyldigt att be­

räkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med

punkt 1 får summan av de riskvägda exponeringsbeloppen med

avseende på dess positioner i investerarnas andel och de risk­

vägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 1 inte

vara större än det största av

a) de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats med avse­

ende på dess positioner i investerarnas andel, och

b) de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats

med avseende på de värdepapperiserade exponeringarna av

ett institut som innehade exponeringarna, om de inte hade

värdepapperiserats till ett belopp motsvarande investerarnas

andel.

SV

L 176/158

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

260

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

I förekommande fall ska det avdrag för nettovinst enligt arti­

kel 32.1 som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida

inkomster, inte omfattas av det maximala belopp som anges i

föregående stycke.

5. Det riskvägda exponeringsbelopp som ska beräknas enligt

punkt 1 ska fastställas genom att exponeringsbeloppet på inve­

sterarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga

konverteringsfaktorn enligt punkterna 6–9 och den vägda ge­

nomsnittliga riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade

exponeringarna, om de inte hade varit värdepapperiserade.

En ordning med förtida amortering ska anses vara kontrollerad,

om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det institut som är originator ska ha en lämplig plan för att

säkerställa en tillräcklig egen kapitalbas och likviditet i hän­

delse av en förtida amortering.

b) Under transaktionens löptid ska originatorns andel och in­

vesterarnas andel av räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter,

förluster och återvinningar fördelas proportionellt på grund­

val av saldot för utestående fordringar vid en eller flera

referenspunkter under varje månad.

c) Amorteringsperioden ska bedömas som tillräcklig för att

90 % av den totala utestående skulden (originatorns och

investerarnas andelar) i början av den förtida amorterings­

perioden ska kunna betalas tillbaka eller redovisas som obe­

tald.

d) Återbetalningstakten ska inte vara snabbare än vad den

skulle ha varit vid rak amortering under den period som

anges i led c.

6. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär­

depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill­

korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor­

teringen utlöses av att överskottsmarginalens nivå hamnar un­

der ett angivet gränsvärde, ska instituten jämföra överskottsmar­

ginalens tremånadersgenomsnitt med den nivå där överskottet

enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas.

Om värdepapperiseringen inte kräver att överskottsmarginalen

ska innehållas, ska punkten där överskottsutbetalningen upphör

anses vara 4,5 procentenheter högre än nivån på överskotts­

marginalen när en förtida amortering utlöses.

Konverteringsfaktorn ska fastställas utifrån nivån på den faktiska

genomsnittliga överskottsmarginalen under tre månader enligt

tabell 2.

Tabell 2

Värdepapperise­

ringar som omfattas

av en bestämmelse

om kontrollerad

förtida amortering

Värdepapperise­

ringar som

omfattas av en be­

stämmelse om

icke-kontrollerad

förtida amortering

Tremånaders genomsnittlig över­

skotts-marginal

Konverteringsfaktor Konverteringsfaktor

Över nivå A

0 %

0 %

Nivå A

1 %

5 %

Nivå B

2 %

15 %

Nivå C

10 %

50 %

Nivå D

20 %

100 %

Nivå E

40 %

100 %

Nivåerna i tabell 2 är indelade enligt följande:

a) Med nivå A avses en nivå på överskottsmarginalen som

understiger 133,33 % av den nivå där överskott ska börja

innehållas, men som inte understiger 100 % av den nivån.

b) Med nivå B avses en nivå på överskottsmarginalen som un­

derstiger 100 % av den nivå där överskott ska börja innehål­

las, men som inte understiger 75 % av den nivån.

c) Med nivå C avses en nivå på överskottsmarginalen som

understiger 75 % av den nivå där överskott ska börja inne­

hållas, men som inte understiger 50 % av den nivån.

d) Med nivå D avses en nivå på överskottsmarginalen som

understiger 50 % av den nivå där överskott ska börja inne­

hållas, men som inte understiger 25 % av den nivån.

e) Med nivå E avses en nivå på överskottsmarginalen som un­

derstiger 25 % av den nivå där överskott ska börja innehål­

las.

7. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär­

depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill­

korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor­

teringen utlöses av ett kvantitativt värde som gäller något annat

än den genomsnittliga överskottsmarginalen under en tremå­

nadersperiod, får instituten med de behöriga myndigheternas

tillstånd tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den

som föreskrivs i punkt 6 för att fastställa den där angivna

konverteringsfaktorn. Den behöriga myndigheten ska bevilja till­

stånd, om följande villkor är uppfyllda:

a) Denna behandling är lämpligare, då institutet kan fastställa

ett kvantitativt mått, som, i förhållande till det kvantitativa

värde som utlöser förtida amortering, är likvärdigt med den

nivå där överskott ska börja innehållas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/159

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

261

b) Denna behandling leder till att den kreditrisk som institutet

är exponerat för kan öka genom att bestämmelsen om för­

tida amortering tillämpas, vilket är beräknat med samma

försiktighet som vid beräkningen enligt punkt 6.

8. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en

bestämmelse om kontrollerad förtida amortering av rullande

exponeringar ska en konverteringsfaktor på 90 % tillämpas.

9. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en

bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering av rul­

lande exponeringar ska en konverteringsfaktor på 100 % till­

lämpas.

Artikel 257

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering

enligt schablonmetoden

Om kreditriskskydd erhålls för en position i värdepapperisering,

får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp ändras i enlig­

het med kapitel 4.

Artikel 258

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

Om en värdepapperiseringsposition har tilldelats riskvikten

1 250 %, får institut i enlighet med artikel 36.1 k, som ett

alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från

kärnprimärkapitalet. I detta syfte får beräkningen av expone­

ringsbeloppet motsvara godtagbart förbetalt kreditriskskydd på

ett sätt som är förenligt med artikel 257.

Om ett institut som är originator utnyttjar detta alternativ, får

det subtrahera 12,5 gånger det belopp som har dragits av enligt

artikel 36.1 k från det belopp som i artikel 252 anges som det

aktuella riskvägda exponeringsbelopp som skulle beräknas för

de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit

värdepapperiserade.

U n d e r a v s n i t t 4

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p e n ­

l i g t i n t e r n m e t o d e n

Artikel 259

Rangordning av metoder

1. Instituten ska använda metoderna enligt följande rangord­

ning:

a) När det gäller en position med kreditvärdering eller en po­

sition för vilken en härledd kreditvärdering får användas, ska

det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt externk­

reditvärderingsmetoden enligt artikel 261.

b) När det gäller en position utan kreditvärdering får institut

använda den formelbaserade metoden enligt artikel 262, om

det kan göra estimat av PD och anger tillämpliga expone­

ringsvärden och LGD i den formelbaserade metoden i enlig­

het med de krav på estimat av dessa parametrar som anges

för internmetoden i avsnitt 3. Ett institut som inte är origi­

nator får endast använda den formelbaserade metoden med

de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, vilket

endast ska beviljas när institutet uppfyller villkoret i första

meningen i denna punkt.

c) Ett institut får, som ett alternativ till led b och bara för

positioner utan kreditvärdering i ABCP-program använda in­

ternmetoden i enlighet med punkt 4, om de behöriga myn­

digheterna har godkänt detta.

d) I alla övriga fall ska positioner i värdepapperisering utan

kreditvärdering tilldelas riskvikten 1 250 %.

e) Trots vad som föreskrivs i led d, och med de behöriga

myndigheternas förhandsgodkännande, får ett institut be­

räkna riskvikten för en position utan kreditvärdering i ett

ABCP-program i enlighet med artikel 253 eller 254, om

positionen utan kreditvärdering inte är ett företagscertifikat

och faller under tillämpningsområdet för en internmetod för

vilken ett godkännande har begärts. De sammanlagda expo­

neringsvärden som omfattas av undantaget får inte vara vä­

sentliga och ska i alla fall vara mindre än 10 % av de sam­

manlagda exponeringsvärden som institutet behandlar enligt

internmetoden. Institutet ska sluta använda denna metod när

godkännandet av tillämplig internmetod har vägrats.

2. Vid användning av härledd kreditvärdering ska ett institut

ge en position utan kreditvärdering en härledd kreditvärdering

som motsvarar kreditvärderingen av den bäst prioriterade refe­

renspositionen med kreditvärdering som i alla avseenden är

efterställd den berörda värdepapperiseringspositionen utan kre­

ditvärdering och uppfyller samtliga följande villkor:

a) Referenspositionen ska i alla avseenden vara efterställd vär­

depapperiseringspositionen utan kreditvärdering.

b) Referenspositionens löptid ska vara minst lika lång som löp­

tiden för den berörda positionen utan kreditvärdering.

c) En härledd kreditvärdering ska fortlöpande uppdateras för att

avspegla alla förändringar av kreditvärderingen av referens­

positionerna.

SV

L 176/160

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

262

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. De behöriga myndigheterna ska ge instituten tillstånd att

använda internmetoden i enlighet med punkt 4, om följande

villkor är uppfyllda:

a) Positioner i de certifikat som givits ut inom ABCP-program­

met ska vara positioner med kreditvärdering.

b) Den interna bedömningen av positionens kreditkvalitet ska

avspegla ett eller flera kreditvärderingsinstituts offentligt till­

gängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepap­

per som baseras på exponeringar av det slag som värdepap­

periserats.

c) Bland de kreditvärderingsinstitut vilkas metoder ska avspeg­

las enligt led b ska de kreditvärderingsinstitut ingå som har

tillhandahållit en extern kreditvärdering för de certifikat som

givits ut inom ABCP-programmet. Kvantitativa element – till

exempel stressfaktorer – som används för att bedöma om

positionen motsvarar en viss kreditkvalitet ska åtminstone

vara lika försiktiga som de metoder som används i det

berörda kreditvärderingsinstitutets aktuella värderingsmeto­

dik.

d) Vid utvecklingen av sin internmetod ska institutet beakta

relevanta offentliggjorda kreditvärderingsmetoder som an­

vänds av de kreditvärderingsinstitut som klassificerar certifi­

kat emitterade inom ABCP-programmet. Detta ska doku­

menteras av institutet och uppdateras regelbundet, i enlighet

med vad som anges i led g.

e) Institutets internmetod ska innefatta kreditvärderingsklasser.

Dessa kreditvärderingsklasser ska motsvara kreditvärderings­

institutens kreditvärderingsklasser. Detta ska klart och tyd­

ligt dokumenteras.

f) Internmetoden ska användas i institutets interna riskhante­

ringsprocess, däribland vid beslutsfattande, i information till

ledningen och vid interna processer för kapitalallokering.

g) Interna eller externa revisorer, ett kreditvärderingsinstitut

eller institutets interna kreditöversyns- eller riskhanterings­

avdelning ska göra regelbundna översyner av den interna

värderingsprocessen och kvaliteten på de interna bedöm­

ningarna av kreditkvaliteten på institutets exponeringar

mot ABCP-program. Om institutets avdelningar för intern­

revision, kreditöversyn eller riskhantering utför översynen,

ska dessa vara oberoende från affärsområdet ABCP-program

och kunderna.

h) Institutet ska följa upp de interna klassificeringarna över

tiden för att utvärdera den interna värderingsmetodens re­

sultat och vid behov göra anpassningar av metoden, när

exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från den in­

terna klassificeringen.

i) ABCP-programmet ska i form av riktlinjer för krediter och

investeringar även innehålla kravnivåer för att påta sig kre­

ditrisk. Vid beslut om att köpa en tillgång ska ABCP-pro­

gramförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps,

arten och värdet av de exponeringar som härrör från till­

handahållande av likviditetsfaciliteter och kreditförstärkning­

ar, förlustfördelning och rättsligt och ekonomiskt avskil­

jande av de överförda tillgångarna från den säljande enhe­

ten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil ska utfö­

ras och denna ska innefatta analys av tidigare och förväntat

ekonomiskt resultat, nuvarande marknadsställning, förvän­

tad framtida konkurrenskraft, bruttosoliditet, betalningsflö­

den, räntetäckning och skuldkreditvärdering. Dessutom ska

en översyn av säljarens kravnivåer, betalningsförmåga och

indrivningsprocesser utföras.

j) I ABCP-programmet ska minimikriterier för tillgångarnas

godtagbarhet fastställas, som särskilt

i) utesluter förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan

längre tid eller har fallerat,

ii) begränsar alltför stor inriktning på en enskild gäldenär

eller ett geografiskt område, och

iii) begränsar löptiden hos de tillgångar som ska förvärvas.

k) ABCP-programmet ska för indrivning ha riktlinjer och pro­

cesser som tar hänsyn till serviceföretagets operativa kapa­

citet och kreditkvalitet. Programmet ska minska den risk

som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika

metoder, till exempel genom utlösningsmekanismer base­

rade på aktuell kreditkvalitet som skulle utesluta samman­

blandning av medel.

l) I det sammanlagda förlustestimatet av en tillgångsgrupp

som ABCP-programmet avser att köpa ska alla potentiella

riskkällor beaktas, till exempel kredit- och utspädningsrisk.

Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen

bara är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek,

ska en särskild reserv inrättas för utspädningsrisk, såvida

utspädningsrisk är väsentlig för den berörda exponerings­

gruppen. Dessutom ska programmet vid bedömning av

förstärkningens nivå granska flera års tidigare information,

däribland om förluster, misskötsel, utspädningar och ford­

ringarnas omsättningstakt.

m) ABCP-programmets köp av exponeringar ska ha strukturella

inslag, såsom utlösningsmekanismer för avveckling, för att

minska den underliggande portföljens potentiella kreditför­

sämring.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/161

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

263

4. Enligt internmetoden ska institutet hänföra positionen

utan kreditvärdering till en av de kreditvärderingsklasser som

beskrivs i punkt 3 e. Positionen ska ges en bedömd kreditvär­

dering som överensstämmer med kreditvärderingarna för kredit­

värderingsklassen enligt punkt 3 e. Om den bedömda kredit­

värderingen i början av värdepapperiseringen är i nivå med

"investment grade" eller bättre, ska den för beräkningen av risk­

vägda exponeringsbelopp betraktas som likvärdig med en god­

tagbar kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut.

5. Institut som har fått tillstånd att använda internmetoden

får inte återgå till att använda andra metoder, såvida inte samt­

liga följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet har visat den behöriga myndigheten att institutet

har goda skäl att göra detta.

b) Institutet har fått den behöriga myndighetens tillstånd i för­

väg.

Artikel 260

Maximala riskvägda exponeringsbelopp

Ett institut som är originator, ett medverkande institut eller ett

annat institut som kan beräkna K IRB får begränsa de riskvägda

exponeringsbelopp som beräknats för positioner i en värdepap­

perisering till det belopp som enligt artikel 92.3 skulle medföra

ett kapitalbaskrav motsvarande 8 % av de riskvägda expone­

ringsbeloppen, om de värdepapperiserade tillgångarna inte

hade värdepapperiserats och fanns i institutets balansräkning,

plus dessa exponeringars förväntade förlustbelopp.

Artikel 261

Externkreditvärderingsmetod

1. Enligt externkreditvärderingsmetoden ska ett institut be­

räkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperise­

rings- eller återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering

genom att tillämpa den riskvikt som är relevant för expone­

ringsbeloppet och multiplicera resultatet med 1,06.

Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 4 och

som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med

avsnitt 4.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg

Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär­

depapperisering

Ej kortfris­

tiga kredit­

värderingar

Kortfristiga

kreditvärde­

ringar

A B C D E

1 1

7 %

12 %

20 %

20 %

30 %

2

8 %

15 %

25 %

25 %

40 %

Kreditkvalitetssteg

Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär­

depapperisering

Ej kortfris­

tiga kredit­

värderingar

Kortfristiga

kreditvärde­

ringar

A B C D E

3

10 %

18 %

35 %

35 %

50 %

4 2

12 %

20 %

40 %

65 %

5

20 %

35 %

60 %

100 %

6

35 %

50 %

100 %

150 %

7 3

60 %

75 %

150 %

225 %

8

100 %

200 %

350 %

9

250 %

300 %

500 %

10

425 %

500 %

650 %

11

650 %

750 %

850 %

Alla övriga samt ej kre­

ditvärderade

1 250 %

Riskvikterna i kolumn C i tabell 4 ska tillämpas om värdepap­

periseringspositionen inte är en återvärdepapperiseringsposition

och det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är

lägre än sex.

För övriga värdepapperiseringspositioner som inte är återvär­

depapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn B tilläm­

pas, utom i de fall då positionen ingår i värdepapperiseringens

bäst rangordnade tranch, då riskvikterna i kolumn A ska till­

lämpas.

För omvärdepapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn

E tillämpas, utom i de fall då återvärdepapperiseringspositionen

ingår i återvärdepapperiseringens bäst rangordnade tranch och

ingen av de underliggande exponeringarna i sig är återvärdepap­

periseringspositioner, då riskvikterna i kolumn D ska tillämpas.

När det fastställs om en tranch är den bäst rangordnade, är det

inte nödvändigt att beakta belopp som ska betalas enligt ränte-

eller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betal­

ningar.

När det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar beräk­

nas, ska flera exponeringar mot en gäldenär behandlas som en

exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt

följande:

N

¼

i

EAD

i

2

i

EAD

2

i

där EAD i motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla

exponeringar mot den i:te gäldenären. Om den andel i portföl­

jen som är förenad med den största exponeringen C 1 är känd,

får institutet beräkna N som 1/C 1 .

SV

L 176/162

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

264

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.1 och

264.4, förutsatt att villkoren i artikel 247 är uppfyllda.

Artikel 262

Formelbaserad metod

1. Enligt den formelbaserade metoden ska riskvikten för en värdepapperiserad position beräknas enligt

följande men får inte understiga 20 % för återvärdepapperiserade positioner respektive 7 % för alla övriga

värdepapperiseringspositioner:

12 5

S

L þ T S

L

T

där

S[x] =

x,

om x K IRBR

K IRBR

þ K

x K

K

IRBR

þ

1 – exp

ðK

IRBR

xÞ

K

IRBR

d K IRBR

,

om x > K IRBR

där

h

¼

1 –

K IRBR

ELGD

N

c

¼

K

IRBR

1 – h

v

¼

ðELGD K

IRBR

Þ K

IRBR

þ 0,25

ð1 – ELGDÞ K IRBR

N

f ¼

v

þ K 2

IRBR

1 – h

c 2

þ

ð1 – K IRBR

Þ K

IRBR

ð1 – hÞ

g

¼

ð1 – cÞ c

f

– 1

a

¼ g c

b

¼ g

ð1 – cÞ

d

¼ 1 –

ð1 – hÞ

ð1 – Beta

K

IRBR

; a; b Þ

K

x

¼

ð1 – hÞ

1 – Beta

x; a; b

x

þ Beta

x; a

þ 1; b c

= 1 000;

= 20;

Beta [x; a, b] = den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b värderade vid x.

T = tjockleken på den tranch där positionen innehas mätt som kvoten mellan a) tranchens nominella

belopp och b) summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp. För derivat­

instrument som förtecknas i bilaga II ska summan av den aktuella ersättningskostnaden och den

potentiella framtida kreditexponeringen beräknad enligt kapitel 6 användas, i stället för det nominella

beloppet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/163

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

265

K IRBR = kvoten mellan a) K IRB och b) summan av de värdepap­

periserade exponeringarnas exponeringsvärden, uttryckt

i decimalform.

L = kreditförstärkningsnivån beräknad som kvoten mellan det

nominella beloppet för alla trancher som är efterställda den

tranch i vilken positionen innehas och summan av de vär­

depapperiserade exponeringarnas nominella belopp. Kapita­

liserad framtida inkomst ska inte inkluderas vid beräkning

av L. Fordringar på motparter avseende sådana derivat­

instrument som förtecknas i bilaga II och som utgör tran­

cher som är efterställda den aktuella tranchen får vid be­

räkning av förstärkningsnivån anges till sin aktuella ersätt­

ningskostnad, utan potentiella framtida kreditexponeringar.

N = det effektiva antalet exponeringar beräknat enligt arti­

kel 261. Vid återvärdepapperiseringar ska institutet beakta

antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella

gruppen och inte antalet underliggande exponeringar i

de ursprungliga grupper från vilka de underliggande vär­

depapperiseringsexponeringarna härrör.

ELGD = exponeringsvägd genomsnittlig förlust vid fallissemang

beräknad enligt följande:

ELGD

¼

i

LGD

i

EAD

i

i

EAD

i

där

LGD i = genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar

mot den i:te gäldenären, där LGD fastställs enligt ka­

pitel 3. Om det är fråga om en värdepapperisering av

exponeringar som i sig är positioner i tidigare vär­

depapperiseringar, ska ett LGD-värde på 100 % till­

lämpas på de värdepapperiserade positionerna. Om

risk för fallissemang och utspädningsrisk för förvär­

vade fordringar aggregeras inom ramen för en vär­

depapperisering, ska LGD i grundas på ett vägt genom­

snitt av LGD för kreditrisk och LGD-värdet 75 % för

utspädningsrisk. Som vikter ska användas de kapital­

baskrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle

gälla om respektive risktyp behandlades var för sig.

2. Om det nominella beloppet för den största värdepapperi­

serade exponeringen C 1 inte är mer än 3 % av summan av de

värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp, får insti­

tutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD

till 50 % vid värdepapperiseringar som inte är återvärdepappe­

riseringar och N till något av följande värden:

N

¼

C 1 C

m

þ

C

m

C 1

m – 1

max

1 – m C 1 ,0

–1

N

¼

1

C 1

där

C m = förhållandet mellan summan av de nominella beloppen

på de största

"m-exponeringarna" och summan av de

värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp.

Nivån på

"m" får fastställas av institutet.

När det gäller värdepapperiseringar där i praktiken alla vär­

depapperiserade exponeringar avser hushållsexponeringar, får

instituten med den behöriga myndighetens tillstånd använda

den formelbaserade metoden med förenklingarna h=0 och

v=0, såvida det effektiva antalet exponeringar inte är litet och

exponeringarna inte är i hög grad koncentrerade.

3. De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera

EBA om institutens tillämpning av punkt 2. EBA ska övervaka

skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i

enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får

beaktas i enlighet med artikel 264.2–264.4, förutsatt att vill­

koren i artikel 247 är uppfyllda.

Artikel 263

Likviditetsfaciliteter

1. För att fastställa exponeringsvärdet på positioner i vär­

depapperisering utan kreditvärdering i form av kontantförskot­

teringsarrangemang får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas

på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med villkors­

lös uppsägning som uppfyller villkoren i artikel 255.2.

2. Om det inte är möjligt för institutet att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna

som om de inte hade värdepapperiserats, får ett institut undan­

tagsvis med de behöriga myndigheternas tillstånd tillfälligtvis

tillämpa den metod som anges i punkt 3 för att beräkna risk­

vägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition

utan kreditvärdering i form av en likviditetsfacilitet som upp­

fyller villkoren i artikel 255.1. Instituten ska till de behöriga

myndigheterna anmäla att de tillämpar den första meningen

samt ange sina skäl till detta och hur länge tillämpningen be­

räknas pågå.

En beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ska normalt sett

betraktas som icke möjlig, om varken en härledd kreditvär­

dering, internmetoden eller den formelbaserade metoden står

till institutets förfogande.

SV

L 176/164

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

266

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Den högsta riskvikt som skulle ha tillämpats enligt kapitel

2 på någon av de värdepapperiserade exponeringarna om de

inte hade värdepapperiserats får tillämpas på en värdepapperi­

seringsposition som utgörs av en likviditetsfacilitet som upp­

fyller villkoren i artikel 255.1. Vid beräkningen av positionens

exponeringsvärde ska konverteringsfaktorn 100 % tillämpas.

Artikel 264

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering

enligt internmetoden

1. Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med externk­

reditvärderingsmetoden får exponeringsvärdet eller riskvikten

för en position i värdepapperisering för vilken kreditriskskydd

har erhållits ändras i enlighet med kapitel 4, när de tillämpas för

beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2.

2. När det gäller fullständigt kreditriskskydd, om riskvägda

exponeringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden,

ska följande krav vara uppfyllda:

a) Institutet ska fastställa positionens

"effektiva riskvikt". Det

ska göra detta genom att dividera positionens riskvägda ex­

poneringsbelopp med positionens exponeringsvärde och

multiplicera resultatet med 100.

b) När det gäller förbetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna

värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp

genom att multiplicera den effektiva riskvikten med positio­

nens förfinansierade skyddsanpassade exponeringsbelopp

(E*), beräknat enligt kapitel 4 för beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp enligt kapitel 2, med värdepapperiserings­

positionens belopp angett till E.

c) När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna

värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp

genom att multiplicera skyddsbeloppet, justerat med hänsyn

till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser (G A ) i

enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, med riskvikten

för utfärdaren av kreditriskskyddet. Denna summa ska sedan

adderas till det belopp som erhållits genom multiplikation av

värdepapperiseringspositionens belopp minus G A med den

effektiva riskvikten.

3. När det gäller partiellt kreditriskskydd, om riskvägda ex­

poneringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden,

ska följande krav vara uppfyllda:

a) Om kreditriskreduceringen täcker första-förlust eller förluster

på proportionell grund i värdepapperiseringspositionen, får

institutet tillämpa punkt 2.

b) I övriga fall ska institutet behandla värdepapperiseringsposi­

tionen som två eller flera positioner och den andel som

saknar skydd ska anses vara den position som har lägst

kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

för denna position ska bestämmelserna i artikel 262 gälla

med följande ändringar: T ska ändras till e* när det gäller

förbetalt kreditriskskydd och till T-g när det gäller obetalt

kreditriskskydd, där e* anger kvoten mellan E* och det totala

teoretiska beloppet för den underliggande gruppen, där E* är

värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp

beräknat i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, så

som de tillämpas för beräkning av riskvägda exponerings­

belopp enligt kapitel 2, med värdepapperiseringspositionens

belopp angivet till E. g är kvoten mellan kreditriskskyddets

nominella belopp, justerat för eventuell valutaobalans och

löptidsobalans i enlighet med kapitel 4, och summan av

de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller

obetalt kreditriskskydd ska riskvikten för utfärdaren av kre­

ditriskskyddet tillämpas på den andel av positionen som inte

faller inom ramen för det justerade värdet på T.

4. Om de behöriga myndigheterna för obetalt kreditrisk­

skydd har beviljat ett institut tillstånd att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp för motsvarande direkta exponeringar mot

utfärdaren av kreditriskskyddet i enlighet med kapitel 3, ska

riskvikten g för exponeringarna mot utfärdaren av kreditrisk­

skyddet i enlighet med artikel 235 fastställas i enlighet med

kapitel 3.

Artikel 265

Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av

rullande exponeringar med bestämmelser om förtida

amortering

1. Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett institut

som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperi­

sering ska det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp i enlighet

med den metod som anges i artikel 256, när det säljer rullande

exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som inne­

håller bestämmelser om förtida amortering.

2. Genom undantag från artikel 256 ska exponeringsvärdet

på originatorns andel vara summan av följande poster:

a) Exponeringsvärdet för den teoretiska andel av hela gruppen

av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en vär­

depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade

gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapita­

låterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte

är tillgänglig för utbetalningar till innehavare av positioner i

värdepapperiseringen, och

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/165

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

267

b) exponeringsvärdet för den andel av hela gruppen av outnytt­

jade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbelop­

pen har överförts till en värdepapperisering, vars andel av

samtliga dessa outnyttjade belopp är densamma som den

andel som det i led a beskrivna exponeringsvärdet utgör av

hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts

till värdepapperisering.

Originatorns andel får inte vara efterställd investerarnas andel.

Exponeringsvärdet för investerarnas andel ska vara exponerings­

värdet för den teoretiska andel av gruppen av utnyttjade belopp

som inte faller inom ramen för led a plus exponeringsvärdet för

den andel av gruppen av outnyttjade kreditlimiter, där de mot­

svarande utnyttjade kreditbeloppen överförts till värdepapperise­

ringen, som inte faller inom ramen för led b.

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet avseende exponerings­

värdet för originatorns andel i enlighet med punkt 2 a ska

beräknas som en proportionell exponering mot de värdepappe­

riserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade

värdepapperiserats, och som en proportionell exponering mot

de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de utnytt­

jade beloppen har överförts till värdepapperiseringen.

Artikel 266

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

1. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär­

depapperisering med riskvikten 1 250 % får reduceras med 12,5

gånger beloppet av alla specifika kreditriskjusteringar som har

behandlats i enlighet med artikel 110 som institutet gjort för de

värdepapperiserade exponeringarna. I den mån specifika kredit­

riskjusteringar beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den

beräkning som fastställs i artikel 159.

2. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär­

depapperisering får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla

specifika kreditriskjusteringar som behandlas i enlighet med ar­

tikel 110 som institutet gjort för positionen.

3. I enlighet med artikel 36.1 k får institut, när det gäller en

värdepapperiseringsposition med riskvikten 1 250 %, som ett

alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp dra av positionens exponeringsvärde från

kapitalbasen enligt följande:

a) Positionens exponeringsvärde får härledas från det riskvägda

exponeringsbeloppet med hänsyn till eventuella minskningar

enligt punkterna 1 och 2.

b) Beräkningen av exponeringsvärdet får avspegla godtagbart

förfinansierat skydd på ett sätt som överensstämmer med

den metod som föreskrivs i artiklarna 247 och 264.

c) Om den formelbaserade metoden används för att beräkna

riskvägda exponeringsbelopp och L < K IRBR samt [L+T] >

K IRBR , får positionen behandlas som två positioner, där L

är lika med K IRBR för den av positionerna som har bättre

förmånsrätt.

4. Om ett institut utnyttjar alternativet i punkt 3, får 12,5

gånger det belopp som dragits av enligt den punkten subtrahe­

ras från det belopp som avses i artikel 260, till vilket det risk­

vägda exponeringsbeloppet avseende dess positioner i en vär­

depapperisering får begränsas.

A v s n i t t 4

E x t e r n a K r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 267

Användning av kreditvärderingar från kreditvärderings­

institut

Instituten får endast använda kreditvärderingar för att fastställa

en värdepapperiseringspositions riskvikt om kreditvärderingen

är utförd eller stöds av ett kreditvärderingsinstitut enligt förord­

ning (EU) nr 1060/2009.

Artikel 268

Krav på kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingar

Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få an­

vända en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut för att

beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med avsnitt 3:

a) Det ska inte föreligga någon obalans mellan de betalnings­

slag som avspeglas i kreditvärderingen och de betalningsslag

som institutet har rätt till inom ramen för det kontrakt som

ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen.

b) Kreditvärderingsinstitutet ska offentliggöra förlust- och kas­

saflödesanalys samt kreditvärderingens känslighet för föränd­

ringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvär­

deringen, inbegripet de underliggande tillgångarnas resultat­

utveckling, samt kreditvärderingar, processer, metoder, anta­

ganden och de faktorer som ligger till grund för bedöm­

ningen i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Upp­

gifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal

enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvär­

deringarna ska ingå i kreditvärderingsinstitutets övergångs­

matris.

c) Kreditbedömningen ska inte, vare sig helt eller delvis, baseras

på ofinansierat stöd från institutet självt. I sådana fall ska

institutet betrakta den aktuella positionen som utan kredit­

värdering och därmed beräkna riskvägda exponeringsbelopp

för denna position i enlighet med avsnitt 3.

Kreditvärderingsinstitutet ska vara skyldigt att offentliggöra

förklaringar till hur tillgångsgruppernas resultatutveckling på­

verkar denna kreditvärdering.

SV

L 176/166

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

268

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 269

Användning av kreditvärderingar

1. Ett institut får utse ett eller flera kreditvärderingsinstitut,

vilkas kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av insti­

tutets riskvägda exponeringsbelopp enligt detta kapitel (ett

"ut­

sett kreditvärderingsinstitut

").

2. Ett institut ska genomgående och inte selektivt använda

kreditvärderingar för institutets positioner i värdepapperisering i

enlighet med följande principer:

a) Ett institut får inte använda ett kreditvärderingsinstituts kre­

ditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett

annat kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar för sina po­

sitioner i andra trancher inom ramen för samma värdepap­

perisering, oavsett om de har bedömts av det första kredit­

värderingsinstitutet eller inte.

b) Om en position har två kreditvärderingar av utsedda kredit­

värderingsinstitut, ska institutet använda den minst fördel­

aktiga kreditvärderingen.

c) Om en position har mer än två kreditvärderingar av utsedda

kreditvärderingsinstitut, ska de två mest fördelaktiga använ­

das. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt,

ska den minst fördelaktiga användas.

d) Ett institut får inte aktivt begära ett återkallande av mindre

fördelaktiga kreditvärderingar.

3. Om kreditriskskydd som är godtagbart enligt kapitel 4

tillhandahålls direkt till specialföretaget för värdepapperisering

och skyddet avspeglas i ett utsett kreditvärderingsföretags kredit­

värdering av en position, får riskvikten som hör ihop med

denna kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart

enligt kapitel 4, får kreditvärderingen inte beaktas. I de fall då

kreditriskskyddet inte tillhandahålls specialföretaget utan direkt

till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte

beaktas.

Artikel 270

Inplacering

EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder

för att för alla kreditvärderingsinstitut besluta vilka av de kredit­

kvalitetssteg som anges i detta kapitel som ett kreditvärderings­

instituts olika kreditvärderingar ska motsvara. Dessa beslut ska

vara objektiva och konsekventa och följa följande principer:

a) EBA ska göra åtskillnad mellan de relativa risknivåer som

uttrycks genom varje betyg.

b) EBA ska beakta kvantitativa faktorer, såsom andelen fallis­

semang och/eller andelen förluster, samt hur varje kreditvär­

deringsinstituts kreditvärderingar har utvecklats över tid för

olika tillgångsklasser.

c) EBA ska beakta kvalitativa faktorer, såsom de olika typer av

transaktioner som bedömts av kreditvärderingsinstitutet, dess

metoder och kreditvärderingens innebörd, i synnerhet om

den grundar sig på förväntad förlust eller första-förlust i

euro och på om räntan har betalts i tid eller slutlig räntebe­

talning.

d) EBA ska försöka se till att positioner i värdepapperisering

som åsatts samma riskvikt på grundval av ett kreditvär­

deringsinstituts kreditvärdering också har motsvarande kre­

ditrisknivåer. EBA ska överväga att vid behov ändra sitt be­

slut om vilket kreditkvalitetssteg som en viss kreditutvär­

dering ska motsvara.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 6

Motpartsrisk

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 271

Fastställande av exponeringsvärdet

1. Ett institut ska fastställa exponeringsvärdet för de derivat­

instrument som tas upp i bilaga II i enlighet med detta kapitel.

2. Ett institut får fastställa exponeringsvärdet för repor, vär­

depappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklings­

cykel och marginallånetransaktioner i enlighet med detta kapitel,

i stället för att tillämpa kapitel 4.

Artikel 272

Definitioner

I detta kapitel och avdelning VI i denna del gäller följande

definitioner:

Allmänna termer

1. motpartsrisk (CCR): risken för att motparten i en trans­

aktion fallerar före slutavvecklingen av transaktionens kas­

saflöden.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/167

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

269

Transaktionsslag

2. transaktioner med lång avvecklingscykel: transaktioner i

vilka en motpart åtar sig att leverera ett värdepapper, en

råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i

kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller

omvänt, med den avtalade avvecklings- eller leveransfrist

som är kortast av följande: en frist som är längre än mark­

nadsnormen för denna typ av transaktion eller fem bank­

dagar efter den dag då transaktionen avtalades.

3. marginalutlåning: transaktioner där ett institut lämnar kre­

dit i samband med köp, försäljning och innehav av eller

handel med värdepapper. Marginalutlåning innefattar inte

andra lån där värdepapper har ställts som säkerhet.

Nettningsmängder, säkringsmängder och anknytande termer

4. nettningsmängd: en grupp transaktioner mellan ett institut

och en enda motpart som omfattas av ett bilateralt nett­

ningsavtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt av­

snitt 7 och kapitel 4.

Transaktioner som inte omfattas av ett bilateralt nettnings­

avtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt avsnitt 7

ska behandlas som egna nettningsmängder vid tillämpning

av detta kapitel.

Enligt den metod med interna modeller som beskrivs i

avsnitt 6 får alla nettningsmängder som bestämts med en

enda motpart behandlas som en enda nettningsmängd, om

negativa simulerade marknadsvärden för den enskilda nett­

ningsmängden fastställs till 0 i estimeringen av den för­

väntade exponeringen (nedan kallad EE).

5. riskposition: ett risktal som enligt en i förväg fastställd

algoritm tilldelas en transaktion vid tillämpningen av den

schablonmetod som beskrivs i avsnitt 5.

6. säkringsmängd: en grupp riskpositioner som härrör från

transaktionerna inom en enda nettningsmängd, där man

endast använder saldot för dessa riskpositioner för att fast­

ställa exponeringsvärdet vid tillämpningen av den scha­

blonmetod som beskrivs i avsnitt 5.

7. marginalavtal: avtal eller avtalsbestämmelser som innebär

att en motpart måste ställa säkerhet till en andra motpart

när denna andra motparts exponering gentemot den första

motparten överstiger en viss angiven nivå.

8. marginaltröskel: det största belopp i en exponering som får

förbli utestående innan någon part har rätt att begära sä­

kerhet.

9. marginalriskperiod: perioden från den senaste utväxlingen

av säkerheter för en nettningsmängd av transaktioner med

en fallerande motpart fram till dess att transaktionerna har

slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säk­

rats på nytt.

10. effektiv löptid enligt metoden med interna modeller för en

nettningsmängd med längre löptid än ett år: kvoten mellan

förväntad exponering summerad under hela löptiden för

transaktionerna i en nettningsmängd, diskonterad med

den riskfria räntan, och av nettningsmängdens förväntade

exponering summerad under ett år, diskonterad med den

riskfria räntan.

Denna effektiva löptid får justeras för att beakta omsätt­

ningsrisken genom att den förväntade exponeringen ersätts

med den effektiva förväntade exponeringen för de fall där

prognoshorisonten är mindre än ett år.

11. produktövergripande nettning: inräkning av transaktioner

ur olika produktkategorier inom samma nettningsmängd

enligt de bestämmelser om produktövergripande nettning

som anges i detta kapitel.

12. aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 5

nettomarknadsvärdet av transaktionsportföljen inom en

nettningsmängd, där både positiva och negativa marknads­

värden beaktas vid beräkningen av CMV.

Fördelningar

13. marknadsvärdesfördelning: den prognostiserade sannolik­

hetsfördelningen av nettomarknadsvärdena för transaktio­

nerna inom en nettningsmängd vid en framtida tidpunkt

(prognoshorisonten) beräknad utifrån dessa transaktioners

uppnådda marknadsvärde vid prognostillfället.

14. exponeringsfördelning: den prognostiserade sannolikhets­

fördelning av marknadsvärdena som uppkommer om pro­

gnostiserade negativa nettomarknadsvärden sätts till noll.

15. riskneutral fördelning: fördelning av marknadsvärden eller

exponeringar vid en framtida tidpunkt, där fördelningen

beräknats med marknadsimplicita värden, exempelvis im­

plicit volatilitet.

SV

L 176/168

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

270

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

16. löpande fördelning: fördelning av marknadsvärden eller ex­

poneringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med

historiska eller uppnådda värden, exempelvis volatilitet be­

räknad utifrån tidigare pris eller kursförändringar.

Exponeringsmått och justeringar

17. aktuell exponering: det värde som är högst av noll och det

marknadsvärde av en transaktion eller en transaktionsport­

följ inom en nettningsmängd med en motpart som skulle

gå förlorat, om motparten fallerar, under antagandet att

värdet av transaktionerna inte till någon del skulle kunna

återvinnas vid insolvens eller likvidation.

18. toppexponering: en hög percentil av exponeringsfördel­

ningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut

för den mest långfristiga transaktionen i en nettnings­

mängd.

19. förväntad exponering (nedan kallad EE): den genomsnittliga

exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt, innan

löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i

en nettningsmängd.

20. effektiv förväntad exponering vid ett visst datum (nedan

kallad effektiv EE): den maximala förväntade exponering

som föreligger vid detta eller något tidigare datum. Alter­

nativt kan begreppet definieras för ett visst datum som det

värde som är högst av följande två: den förväntade expo­

neringen detta datum och den effektiva förväntade expo­

neringen vid ett föregående datum.

21. förväntad positiv exponering (nedan kallad EPE): det vägda

medelvärdet av förväntade exponeringar under en period,

där vikterna motsvarar den andel av hela tidsperioden som

en enskild förväntad exponering svarar för.

Vid beräkningen av kapitalbaskrav ska instituten beräkna

medelvärdet för det första året eller, om alla avtal inom

nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år, för

tiden fram till dess att avtalet med den längsta löptiden

bland avtalen i nettningsmängden har löpt ut.

22. effektiv förväntad positiv exponering (nedan kallad effektiv

EPE): det vägda medelvärdet av den effektiva förväntade

exponeringen under det första året för en nettningsmängd

eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom

mindre än ett år under löptiden för avtalet med den längsta

löptiden bland avtalen i nettningsmängden, där vikterna

motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild

förväntad exponering svarar för.

Risker relaterade till motpartsrisken

23. omsättningsrisk: beloppet med vilket den förväntade posi­

tiva exponeringen (EPE) undervärderas när nya transaktio­

ner med en motpart förväntas genomföras kontinuerligt.

Den ytterligare exponeringen till följd av dessa nya trans­

aktioner ingår inte i beräkningen av EPE.

24. motpart: med avseende på avsnitt 7 en juridisk eller fysisk

person som ingår ett nettningsavtal och har avtalsenlig rätt

att göra detta.

25. avtal om produktövergripande nettning: en bilateral avtals­

överenskommelse mellan ett institut och en motpart med

vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse (grundad på

nettning av täckta transaktioner) som täcker alla i avtalet

ingående bilaterala ramavtal och transaktioner inom olika

produktkategorier.

Med

"olika produktkategorier" avses i denna definition

a) repor samt värdepappers- och råvarulån,

b) marginallånetransaktioner, och

c) de kontrakt som förtecknas i bilaga II.

26. betalningsben: den överenskomna betalningen i en trans­

aktion med OTC-derivat med linjär riskprofil, där ett finan­

siellt instrument ska utbytas mot betalning.

Vid transaktioner där betalning ska utbytas mot betalning,

ska dessa två betalningsben bestå av de överenskomna

bruttobetalningarna, inbegripet transaktionens teoretiska

belopp.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­

v ä r d e

Artikel 273

Metoder för beräkning av exponeringsvärde

1. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för de kontrakt

som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som

anges i avsnitten 3–6 i enlighet med denna artikel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/169

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

271

Ett institut som inte får använda behandlingen i artikel 94 får

inte använda den metod som anges i avsnitt 4. Institutet får inte

använda den metod som anges i avsnitt 4 för att fastställa

exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i

bilaga II. Institut får inom en koncern alltid använda en kom­

bination av de metoder som redovisas i avsnitten 3-6. Ett en­

skilt institut får inte kombinera de metoder som anges i avsnit­

ten 3-6 på permanent basis, men ska tillåtas att kombinera de

metoder som anges i avsnitten 3 och 5 när en av metoderna

används för de fall som anges i artikel 282.6

2. Om de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd i

enlighet med artikel 283.1 och 283.2, får ett institut tillämpa

den metod med interna modeller som redovisas i avsnitt 6 för

att fastställa exponeringsvärdet för

a) kontrakt som förtecknas i bilaga II,

b) repor,

c) värdepappers- och råvarulån,

d) marginallånetransaktioner, och

e) transaktioner med lång avvecklingscykel.

3. När ett institut köper kreditriskskydd genom ett kreditde­

rivat för en exponering som inte hänförs till handelslagret eller

för en motpartsriskexponering, får det beräkna sitt kapitalbas­

krav för den säkrade tillgången i enlighet med antingen

a) artiklarna 233–236, eller

b) artikel 153.3, alternativt artikel 183, om tillstånd har bevil­

jats i enlighet med artikel 143.

Exponeringsvärdet för dessa kreditderivats motpartsrisk ska sät­

tas till noll, såvida inte institutet tillämpar den metod som anges

i artikel 299.2 h ii.

4. Utan hinder av punkt 3 får ett institut emellertid välja att

vid beräkning av kapitalbaskraven för motpartsrisk konsekvent

inkludera alla kreditderivat som inte ingår i handelslagret och

som förvärvats som ett skydd mot en exponering som inte

ingår i handelslagret eller mot en motpartsrisk, om kreditrisk­

skyddet godtas enligt denna förordning.

5. Om ett institut behandlar kreditswappar sålda av ett annat

institut som kreditriskskydd tillhandahållet av detta institut och

dessa är föremål för kapitalbaskrav för kreditrisk till hela det

teoretiska beloppet för de underliggande tillgångarna, ska deras

exponeringsvärde vara noll med avseende på motpartsrisken för

de exponeringar som inte ingår i handelslagret.

6. Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 ska

exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan

av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettnings­

mängd avseende den motparten.

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettnings­

mängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräk­

nat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av

noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för

alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av

säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende

denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd

nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan

beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av

företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från ka­

pitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

7. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar

som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska

institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6,

oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC-

derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallå­

netransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för trans­

aktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder

den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt

den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oav­

sett värdet av sådana positioner.

8. När det gäller metoderna i avsnitten 3 och 4, ska institutet

tillämpa en enhetlig metod för att fastställa det teoretiska be­

loppet för olika produkttyper och säkerställa att det teoretiska

belopp som ska beaktas är ett lämpligt mått på den risk som

kontraktet medför. Om det i kontraktet föreskrivs en multipli­

cering av kassaflöden, ska institutet justera det teoretiska belop­

pet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktets risk­

struktur.

När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 ska

instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik

korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.2, 291.4, 291.5 och

291.6beroende på vad som är lämpligt.

SV

L 176/170

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

272

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

A v s n i t t 3

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­

v ä r d e

Artikel 274

Marknadsvärderingsmetoden

1. För att fastställa den aktuella ersättningskostnaden för alla

kontrakt med positivt värde ska instituten åsätta kontrakten de

aktuella marknadsvärdena.

2. För att fastställa den möjliga framtida kreditexponeringen

ska instituten antingen multiplicera de teoretiska beloppen eller

de underliggande värdena med procentsatserna i tabell 1 i en­

lighet med följande principer:

a) Kontrakt som inte ingår i någon av de fem kategorier som

anges i tabell 1 ska behandlas som kontrakt avseende andra

råvaror än ädelmetaller.

b) För kontrakt där kapitalbeloppet utväxlas vid flera tillfällen,

ska procentsatserna multipliceras med det antal betalningar

som återstår i enlighet med kontraktet.

c) För kontrakt som är så utformade att den utestående expo­

neringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och

där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är

noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska den åter­

stående löptiden vara lika med tiden fram till nästa juste­

ringsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa

villkor och har en återstående löptid på mer än ett år, ska

procenttalen överstiga 0,5 %.

Tabell 1

Återstående

löptid

Ränte-

kontrakt

Kontrakt

som gäller

valuta-kurser

och guld

Kontrakt

baserade

på aktier

Kontrakt

baserade

på ädel-

metaller

utom guld

Kontrakt

baserade

på råvaror

utom ädel-

metaller

Ett år eller

mindre

0 %

1 %

6 %

7 %

10 %

Över ett år och

högst fem år

0,5 %

5 %

8 %

7 %

12 %

Över fem år

1,5 %

7,5 %

10 %

8 %

15 %

3. För de kontrakt som är baserade på andra råvaror än guld

och som avses i punkt 3 i bilaga II får ett institut tillämpa

procentsatserna i tabell 2 i stället för procentsatserna i tabell

1, förutsatt att detta institut för sådana kontrakt följer den

utökade löptidsmetoden enligt artikel 361.

Tabell 2

Återstående löptid

Ädelmetaller

(utom guld) Basmetaller

Jordbruks-

produkter

Övrigt, in­

begripet

energi-pro­

dukter

Ett år eller mindre

2 %

2,5 %

3 %

4 %

Över ett år och högst

fem år

5 %

4 %

5 %

6 %

Över fem år

7,5 %

8 %

9 %

10 %

4. Exponeringsvärdet är summan av den aktuella ersättnings­

kostnaden och den möjliga framtida kreditexponeringen.

A v s n i t t 4

U r s p r u n g l i g å t a g a n d e m e t o d

Artikel 275

Ursprunglig åtagandemetod

1. Exponeringsvärdet är det teoretiska beloppet för varje in­

strument multiplicerat med de procentsatser som anges i ta­

bell 3.

Tabell 3

Ursprunglig löptid Räntekontrakt

Kontrakt avse­

ende valutakurser

och guld

Ett år eller mindre

0,5 %

2 %

Över ett år och högst två år

1 %

5 %

Tillägg för varje ytterligare år

1 %

3 %

2. Vid beräkningen av exponeringsvärdet för räntekontrakt

får ett institut välja att använda antingen ursprunglig eller åter­

stående löptid.

A v s n i t t 5

S c h a b l o n m e t o d e n

Artikel 276

Schablonmetoden

1. Instituten får endast använda schablonmetoden för att

beräkna exponeringsvärdet för OTC-derivat och transaktioner

med lång avvecklingscykel.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/171

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

273

2. Vid tillämpning av schablonmetoden ska instituten beräkna exponeringsvärdet separat för varje nett­

ningsmängd, med avdrag för säkerhet, enligt följande:

Exponeingsvärde ¼ β max

CMV CMC;

j

i

RPT

ij

l

RPC

lj

CCRM

j

där

CMV = det aktuella marknadsvärdet för transaktionsportföljen

inom nettningsmängden med en motpart utan avdrag

för säkerhet, där:

CMV ¼

i

CMV

i

där

CMV i = det aktuella marknadsvärdet för transaktionen

i,

CMC = det aktuella marknadsvärdet på den säkerhet som hän­

för sig till nettningsmängden,

CMC

¼

l

CMC

l

där

CMC l = det aktuella marknadsvärdet på säkerhet l,

i

= ett index för att identifiera transaktionen,

l

= ett index för att identifiera säkerhet,

j

= ett index för att identifiera typen av säkringsmängd.

Dessa säkringsmängder motsvarar här riskfaktorer, där riskposi­

tioner med motsatta tecken kan avräknas mot varandra för att

ge en nettoriskposition som måttet för exponeringen sedan

baseras på.

RPT ij

= riskposition till följd av transaktion i avseende säk­

ringsmängd j.

RPC lj

= riskposition till följd av säkerhet l avseende säkrings­

mängd j.

CCRM j = multiplikator för motpartsrisk (CCR) enligt tabell 5

avseende säkringsmängd j.

= 1,4.

3. Vid beräkning enligt punkt 2 gäller följande:

a) Godtagbar säkerhet från en motpart ska ha positivt tecken

och säkerhet som lämnats till en motpart ska ha negativt

tecken.

b) Endast säkerhet som är godtagbar enligt artiklarna 197, 198

och 299.2 d får användas i schablonmetoden.

c) Ett institut får bortse från ränterisken från betalningsben

med en återstående löptid på mindre än ett år.

d) Ett institut får behandla transaktioner som består av två

betalningsben noterade i samma valuta såsom en enda sam­

lingstransaktion. Behandlingen av betalningsbenen gäller

samlingstransaktionen.

Artikel 277

Transaktioner med linjär riskprofil

1. Instituten ska tilldela transaktioner med linjär riskprofil

riskpositioner i enlighet med följande bestämmelser:

a) Transaktioner med linjär riskprofil där de underliggande fi­

nansiella instrumenten är aktier (även aktieindex), guld, an­

dra ädelmetaller eller andra råvaror ska tilldelas en riskposi­

tion för respektive aktie (eller aktieindex) eller råvara och en

ränteriskposition för betalningsbenet.

b) Transaktioner med linjär riskprofil som har ett skuldinstru­

ment som underliggande instrument ska tilldelas en ränte­

riskposition för skuldinstrumentet och en annan ränterisk­

position för betalningsbenet.

c) Transaktioner med linjär riskprofil enligt vilka betalning ska

ske mot betalning, inbegripet valutaterminer, ska tilldelas en

ränteriskposition för vardera betalningsbenet.

Om ett betalningsben eller det underliggande skuldinstrumentet

är uttryckt i utländsk valuta och avser en transaktion som tas

upp i leden a, b eller c, ska betalningsbenet eller det underlig­

gande instrumentet även tilldelas en riskposition i denna valuta.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska en riskpositions storlek till

följd av en transaktion med linjär riskprofil vara det effektiva

teoretiska värdet (marknadspris multiplicerat med kvantitet) av

det underliggande finansiella instrumentet eller råvarorna, om­

räknat till institutets nationella valuta genom multiplicering med

relevant valutakurs, utom för skuldinstrument.

SV

L 176/172

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

274

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. För skuldinstrument och betalningsben ska riskpositionens

storlek vara lika med det effektiva teoretiska värdet av de utes­

tående bruttobetalningarna (inbegripet det teoretiska beloppet),

omräknat till hemmedlemsstatens valuta och multiplicerat med

skuldinstrumentets respektive betalningsbenets modifierade du­

ration, enligt vad som är tillämpligt.

4. En riskpositions storlek till följd av en kreditswapp ska

vara lika med skuldinstrumentets teoretiska värde multiplicerat

med den återstående löptiden för kreditswappen.

Artikel 278

Transaktioner med icke-linjär riskprofil

1. Instituten ska fastställa riskpositionernas storlek för trans­

aktioner med icke-linjär riskprofil i enlighet med följande styc­

ken.

2. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med

icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå

swappavtal (

"swaptions"), där det underliggande instrumentet

inte är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara

lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av

transaktionens underliggande finansiella instrument i enlighet

med artikel 280.1.

3. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med

icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå

swappavtal (

"swaptions"), där det underliggande instrumentet är

ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara lika med

deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av det finan­

siella instrumentet eller betalningsbenet multiplicerat med den

modifierade durationen för skuldinstrumentet respektive betal­

ningsbenet, enligt vad som är tillämpligt.

Artikel 279

Behandling av säkerheter

Vid fastställandet av riskpositioner ska instituten behandla sä­

kerheter enligt följande:

a) Säkerheter som erhållits från en motpart ska behandlas som

en fordran på denne enligt ett derivatkontrakt (lång position)

som förfaller samma dag som fastställandet.

b) Säkerheter som institutet har ställt till motparten ska be­

handlas som en skuld till denne (kort position) som förfaller

samma dag som fastställandet.

Artikel 280

Beräkning av riskpositioner

1. Ett institut ska beräkna en riskpositions storlek och tecken

enligt följande:

a) För alla andra instrument än skuldinstrument

i) som det effektiva teoretiska värdet om det gäller en trans­

aktion med linjär riskprofil,

ii) som deltaekvivalent teoretiskt värdep

ref

V

p

, om det

gäller en transaktion med icke-linjär riskprofil,

där

P ref = priset på det underliggande instrumentet, uttryckt

i referensvalutan,

V

= det finansiella instrumentets värde (för en option:

optionspriset), och

p

= priset på det underliggande instrumentet uttryckt

i samma valuta som V.

b) För skuldinstrument och betalningsben för alla transaktioner:

i) som det effektiva teoretiska värdet multiplicerat med den

modifierade durationen om det gäller en transaktion med

linjär riskprofil,

ii) som deltaekvivalent teoretiskt värde multiplicerat med

den modifierade durationen,

V

r

, om det gäller en trans­

aktion med icke-linjär riskprofil,

där

V = det finansiella instrumentets värde (för en option:

optionspriset), och

r = räntenivån.

Om V är uttryckt i en annan valuta än referensvalutan, ska

derivatet omräknas till referensvalutan genom multiplikation

med den relevanta växelkursen.

2. Instituten ska gruppera riskpositionerna i säkringsmäng­

der. Det absoluta beloppet för summan av de uppkomna risk­

positionerna ska beräknas för varje säkringsmängd. Nettorisk­

positionen ska vara resultatet av denna beräkning och ska med

avseende på artikel 276.2 beräknas enligt följande:

i

RPT

ij

l

RPC

lj

Artikel 281

Ränteriskpositioner

1. Vid beräkningen av ränteriskpositionen ska instituten till­

lämpa följande bestämmelser:

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/173

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

275

2. När det gäller ränteriskpositioner till följd av

a) penningdepositioner som erhållits som säkerhet från motpar­

ten,

b) betalningsben, och

c) underliggande skuldinstrument,

för vilka i varje enskilt fall ett kapitalkrav på högst 1,60 % ska

tillämpas i enlighet med tabell 1 i artikel 336, varvid instituten

ska hänföra dessa positioner till en av de sex säkringsmängderna

per valuta som anges i tabell 4.

Tabell 4

Statliga referensrän­

tor

Icke-statliga

referensräntor

Löptid

< 1 år

> 1 5 år

> 5 år

< 1 år

> 1 5 år

> 5 år

3. För ränteriskpositioner till följd av underliggande skuld­

instrument eller betalningsben med en räntesats som är kopplad

till en referensränta som uttrycker en allmän marknadsränte­

nivå, ska den återstående löptiden vara lika med den tid som

återstår fram till nästa justering av räntesatsen. I alla övriga fall

ska den vara lika med den återstående löptiden för det under­

liggande skuldinstrumentet eller, i fråga om ett betalningsben,

den återstående tiden för transaktionen.

Artikel 282

Säkringsmängder

1. Instituten ska fastställa säkringsmängder i enlighet med

punkterna 2–5.

2. Det ska finnas en säkringsmängd för varje utgivare av

något av referensskuldinstrument som är underliggande instru­

ment för en kreditswapp.

Kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget i en korg

ska behandlas på följande sätt:

a) Storleken på en riskposition i ett referensskuldinstrument i

en korg som är underliggande instrument för en kreditswapp

som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara referenss­

kuldinstrumentets effektiva teoretiska värde, multiplicerat

med den modifierade durationen för det derivat som förfaller

på det n:te fallissemanget med avseende på en förändring av

referensskuldinstrumentets kreditspread.

b) Det ska finnas en säkringsmängd för varje referensskuld­

instrument i en korg som är underliggande instrument för

en viss kreditswapp som förfaller på det n:te fallissemanget.

Riskpositioner från olika kreditswappar som förfaller på det

n:te fallissemanget får inte tas med i samma säkringsmängd.

c) Den multiplikator för motpartsrisk som är tillämplig på varje

säkringsmängd som skapas för ett av referensskuldinstru­

menten till ett derivat som förfaller på det n:te fallissemanget

ska vara följande:

i) 0,3 % för referensskuldinstrument som har en kreditvär­

dering från ett erkänt kreditvärderingsinstitut motsva­

rande kreditkvalitetssteg 1–3.

ii) 0,6 % för övriga skuldinstrument.

3. För ränteriskpositioner till följd av

a) penningdepositioner som ställts som säkerhet till en motpart

när motparten inte har några utestående skuldförbindelser

med låg specifik risk, och

b) underliggande skuldinstrument, för vilka enligt tabell 1 i

artikel 336 ett kapitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas,

ska det finnas en säkringsmängd för varje utgivare.

När ett betalningsben efterliknar ett sådant skuldinstrument, ska

det också finnas en säkringsmängd för varje utgivare av refe­

rensskuldinstrumentet.

Ett institut får till samma säkringsmängd hänföra riskpositioner

som uppkommer till följd av skuldinstrument från en viss ut­

givare eller referensskuldinstrument från samma utgivare som

efterliknas av betalningsben eller som är underliggande instru­

ment för en kreditswapp.

4. Andra underliggande finansiella instrument än skuldinstru­

ment ska endast hänföras till samma säkringsmängder, om de är

identiska eller likartade instrument. I alla övriga fall ska de

hänföras till separata säkringsmängder.

Vid tillämpningen av denna punkt ska instituten enligt följande

principer fastställa om de underliggande instrumenten är lik­

artade:

a) När det gäller aktier är det underliggande instrumentet likar­

tat, om det har samma utgivare. Ett aktieindex ska betraktas

som en separat utgivare.

b) När det gäller ädelmetaller är det underliggande instrumentet

likartat, om det avser samma metall. Ett ädelmetallindex ska

betraktas som en separat ädelmetall.

SV

L 176/174

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

276

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) När det gäller elkraft är det underliggande instrumentet li­

kartat, om leveransrätterna och leveransskyldigheterna hän­

för sig till samma högbelastnings- eller lågbelastningsintervall

under ett dygn.

d) När det gäller råvaror är det underliggande instrumentet

likartat, om det avser samma råvara. Ett råvaruindex ska

betraktas som en separat råvara.

5. Multiplikatorer för motpartsrisk (CCRM) för de olika ka­

tegorierna av säkringsmängder anges i följande tabell:

Tabell 5

Kategorier av säkringsmängder CCRM

1. Räntor:

0,2 %

2.

Räntor för riskpositioner till följd av ett referensskuld­

instrument som är underliggande instrument för en

kreditswapp och för vilket ett kapitalkrav på högst

1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i avdelning IV i

kapitel 2.

0,3 %

3.

Räntor för riskpositioner till följd av ett skuldinstru­

ment eller referensskuldinstrument, för vilket ett ka­

pitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i

kapitel 2 b avdelning IV.

0,6 %

4. Växelkurser

2,5 %

5. El

4 %

6. Guld

5 %

7. Aktier

7 %

8.

Ädelmetaller (utom guld)

8,5 %

9.

Andra råvaror (utom ädelmetaller och el)

10 %

10.

Underliggande instrument till OTC-derivat som inte

tillhör någon av ovanstående kategorier

10 %

De underliggande instrument för OTC-derivat som avses i tabell

5 punkt 10 ska hänföras till separata enskilda säkringsmängder

för varje kategori av underliggande finansiellt instrument.

6. Det kan finnas transaktioner med icke–linjär riskprofil

eller betalningsben och transaktioner med skuldinstrument

som underliggande instrument, för vilka institutet inte kan fast­

ställa deltavärde respektive modifierad duration, enligt vad som

är tillämpligt, med en instrumentmodell som de behöriga myn­

digheterna har godkänt för bestämningen av kapitalbaskrav för

marknadsrisk. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna an­

tingen fastställa riskpositionernas storlek och tillämpliga CCRM j

med försiktighet eller kräva att institutet använder metoden i

avsnitt 3. Nettning får inte beaktas (dvs. exponeringsvärdet ska

bestämmas som om det fanns en nettningsmängd med bara en

enskild transaktion).

7. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att

en transaktion, innan den tas med i en säkringsmängd, omfattas

av ett nettningsavtal med rättslig verkan som uppfyller de till­

lämpliga kraven enligt avsnitt 7.

8. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina

motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att

säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, upp­

fyller tillämpliga normer för rättslig förutsebarhet enligt kapitel

4.

A v s n i t t 6

M e t o d e n m e d i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 283

Tillstånd att använda metoden med interna modeller

1. Om de behöriga myndigheterna finner att ett institut upp­

fyller kravet i punkt 2, ska de ge institutet tillstånd att använda

metoden med interna modeller vid beräkningen av exponerings­

värdet för

a) transaktionerna i artikel 273.2 a,

b) transaktionerna i artikel 273.2 b, c och d, och

c) transaktionerna i artikel 273.2 a–d.

Om ett institut fått tillstånd att använda denna modell vid be­

räkning av exponeringsvärdet för någon av de transaktioner

som anges i leden a–c i första stycket, får det även använda

den på transaktionerna i artikel 273.2 e.

Utan hinder av artikel 273.1 tredje stycket får ett institut välja

att inte tillämpa denna metod på exponeringar som inte är av

väsentlig betydelse med avseende på storlek eller risk. I så fall

ska institutet på dessa exponeringar tillämpa någon av de me­

toder som anges i avsnitten 3–5, om de relevanta kraven för

varje modell är uppfyllda.

2. För att de behöriga myndigheterna ska ge ett institut till­

stånd att använda metoden med interna modeller vid de beräk­

ningar som avses i punkt 1 ska institutet ha styrkt att det

uppfyller kraven i detta avsnitt och de behöriga myndigheterna

ska ha kontrollerat att institutets system för hantering av mot­

partsrisken är sunda och används korrekt.

3. De behöriga myndigheterna får ge institut tillstånd att

under en begränsad period genomföra metoden med interna

modeller stegvis för olika transaktionstyper. Under denna period

av stegvis genomförande får instituten använda de metoder som

anges i avsnitt 3 eller 5 för de transaktionstyper som de inte

behandlar enligt metoden med interna modeller.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/175

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

277

4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3

eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med

lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt

punkt 1 att använda metoden med interna modeller.

Inom en koncern får en kombination av dessa metoder använ­

das på permanent basis. Inom ett institut får en kombination av

dessa metoder endast användas, om en av metoderna används

för de fall som anges i artikel 282.6.

5. Ett institut som fått tillstånd i enlighet med punkt 1 att

använda metoden med interna modeller får inte återgå till att

använda metoderna i avsnitt 3 eller 5, såvida det inte fått till­

stånd till detta av den behöriga myndigheten. De behöriga myn­

digheterna ska ge sitt tillstånd om institutet kan styrka att det

finns goda skäl till detta.

6. Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta avsnitt,

ska det anmäla detta till den behöriga myndigheten och an­

tingen

a) redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det i

god tid åter ska kunna uppfylla kraven, eller

b) styrka för den behöriga myndigheten att effekterna av den

bristande efterlevnaden är oväsentliga.

Artikel 284

Exponeringsvärde

1. Om ett institut fått tillstånd i enlighet med artikel 283.1

att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av

exponeringsvärde för vissa av eller alla de transaktioner som

anges i den punkten, ska dessa transaktioners exponeringsvärde

mätas på nettningsmängdsnivå.

I detta syfte ska institutet använda en modell genom vilken

a) prognosfördelningen anges för de förändringar av nettnings­

mängdens marknadsvärde som kan tillskrivas förändringar

av relevanta marknadsvariabler, som räntor och växelkurser,

b) nettningsmängdens exponeringsvärde vid varje framtida tid­

punkt beräknas utifrån marknadsvariablernas förändringar.

2.

För att modellen ska fånga upp effekterna av marginalavtal

ska modellen för säkerhetens värde uppfylla de kvantitativa och

kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna

modeller i enlighet med detta avsnitt och institutet får endast

ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt artiklarna 197,

198 och 299.2 c och d i sina prognosfördelningar för föränd­

ringar av nettningsmängdens marknadsvärde.

3.

Kapitalbaskravet för motpartsrisken avseende de motparts­

exponeringar för vilka institutet tillämpar metoden med interna

modeller ska vara det högsta av följande:

a) Kapitalbaskravet för de exponeringar som beräknas utifrån

effektiv EPE med aktuella marknadsdata.

b) Kapitalbaskravet för dessa exponeringar, beräknat utifrån ef­

fektiv EPE med en enda enhetlig kalibrering av stresstesterna

för alla motpartsexponeringar som metoden med interna

modeller tillämpas på.

4. Med undantag för motparter för vilka man konstaterat en

specifik korrelationsrisk enligt artikel 291.4 och 291.5 ska in­

stituten beräkna exponeringsvärdet som produkten av alfa ( )

multiplicerat med effektiv EPE enligt följande:

Exponeingsvärde

¼ effektiv EPE

där

= 1,4, såvida inte de behöriga myndigheterna kräver ett

högre värde på eller tillåter instituten att använda

egna estimat i enlighet med punkt 9.

Effektiv EPE ska beräknas genom att förväntad exponering (EEt)

estimeras som den genomsnittliga exponeringen vid en framtida

tidpunkt t, där beräkningen av genomsnittet ska grunda sig på

relevanta marknadsriskfaktorers möjliga framtida värden.

I modellen ska EE estimeras vid en följd av framtida tidpunkter:

t 1 , t 2 , t 3 osv.

5. Effektiv EE ska beräknas rekursivt som

effektiv EE

tk

¼ max effektiv EE

tk–1

;

EE

tk

där

den aktuella tidpunkten betecknas med t 0 , och

effektiv EEt 0 är lika med den aktuella exponeringen.

6. Effektiv EPE är lika med genomsnittlig effektiv EE under

den framtida exponeringens första år. Om alla avtal inom nett­

ningsmängden löper ut inom mindre än ett år, ska EPE vara lika

med medelvärdet av EE fram till dess att alla avtal inom nett­

ningsmängden har löpt ut. Effektiv EPE ska beräknas som det

vägda medelvärdet av effektiv EE:

effektiv EPE

¼

min 1 ar; löptid

k¼1

effektiv EE

tk

t

k

där vikterna t

k

¼ t

k

t

k–1

tillämpas, om den framtida expone­

ringen beräknas vid tidpunkter som är ojämnt fördelade över

tiden.

SV

L 176/176

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

278

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

7. Instituten ska beräkna måtten för EE eller toppexponering

utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till

möjligheten att denna kan vara annat än normalfördelad.

8. Ett institut får för varje motpart använda ett mått på den

fördelning som beräknas enligt modellen vilket är försiktigare

än produkten av och effektiv EPE beräknat enligt ekvationen i

punkt 4.

9. Utan hinder av punkt 4 får de behöriga myndigheterna

tillåta att instituten använder egna estimat av , där

a) ska vara lika med kvoten av det interna kapitalet vid en

fullständig simulering av motpartsexponeringen för samtliga

motparter (täljare) och det interna kapitalet baserat på EPE

(nämnare), och

b) EPE i nämnaren ska uppfattas som ett fast utestående be­

lopp.

Vid estimering i enlighet med denna punkt får inte understiga

1,2.

10. Vid estimering av enligt punkt 9 ska ett institut säker­

ställa att täljare och nämnare beräknas på ett sätt som över­

ensstämmer med modellmetodiken, parameterspecifikationerna

och portföljsammansättningen. Den metod som används för att

estimera ska bygga på institutets egen behandling av internt

kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende

validering. Institutet ska dessutom se över sina estimat av

minst varje kvartal och oftare om portföljens sammansättning

varierar över tiden. Institutet ska också bedöma modellrisken.

11. Ett institut ska visa de behöriga myndigheterna att dess

egna estimat av leder till att täljarvärdet för de olika motpar­

terna beaktar väsentliga källor till beroende mellan fördelningar

av marknadsvärden på transaktioner eller transaktionsportföljer

för de olika motparterna. I de egna estimaten av ska instituten

ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom port­

följerna.

12. Vid övervakningen av hur estimat enligt punkt 9 har

använts, ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den be­

tydande variation i estimaten av som följer av risken för

felangivelser i de modeller som används för täljaren, särskilt

där det förekommer konvexitet.

13. Där så är befogat ska volatiliteten och korrelationen för

de marknadsriskfaktorer som används i modellerna för mark­

nads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfak­

torn för att återspegla eventuella ökningar av volatiliteten eller

korrelationen under en ekonomisk nedgång.

Artikel 285

Exponeringsvärde för nettningsmängder som omfattas av

ett marginalavtal

1. Om nettningsmängden omfattas av ett marginalavtal och

marknadsvärderas dagligen, får ett institut använda ett av de

följande EPE-måtten:

a) Effektiv EPE utan beaktande av eventuella säkerheter som

innehas eller ställs genom marginalavtal samt eventuella sä­

kerheter som har ställts till motparten oavsett daglig vär­

dering och marginalavtal eller aktuell exponering.

b) Ett tillägg för att ta hänsyn till exponeringens potentiella

ökning under den avtalade marginalriskperioden samt det

värde som är störst av

i) den aktuella exponeringen, inklusive alla säkerheter som

vid denna tidpunkt innehas eller har ställts, utom begärda

säkerheter och säkerheter som är föremål för tvist,

ii) den största nettoexponeringen, inberäknat säkerheter en­

ligt marginalavtalet, som inte skulle utlösa en begäran av

säkerhet. Detta belopp ska avspegla alla tillämpliga trös­

kelvärden, minsta transfereringsbelopp, oberoende belopp

och initialsäkerheter enligt marginalavtalet.

c) Om modellen beaktar effekterna av marginalavtal i estime­

ringen av EE, får institutet använda modellens EE-mått direkt

i ekvationen i artikel 284.5, förutsatt att de behöriga myn­

digheterna ger sitt tillstånd till detta. De behöriga myndighe­

terna ska endast bevilja detta tillstånd, om de är förvissade

om att effekterna av marginalavtal i estimeringen av EE be­

aktas korrekt i modellen.

Med avseende på led b ska instituten beräkna tillägget som den

förväntade positiva ökningen av transaktionernas marknads­

värde under marginalriskperioden. Förändringar av säkerhetens

värde ska avspeglas genom de schabloniserade volatilitetsjuste­

ringarna i enlighet med kapitel 4 avsnitt 3 eller genom de egna

estimaten av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga meto­

den för finansiella säkerheter, men inga betalningar för säker­

heten får förekomma under marginalriskperioden. Marginalrisk­

perioden styrs av de minimiperioder som anges i

punkterna 2–5.

2. För transaktioner med daglig omprövning av marginalsä­

kerhet och daglig marknadsvärdering ska marginalriskperioden i

modellen för beräkning av exponeringsvärde med marginalavtal

vara minst

a) fem bankdagar för nettningsmängder som endast består av

repor, värdepappers- eller råvarulån samt marginallånetrans­

aktioner, och

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/177

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

279

b) tio bankdagar för alla övriga nettningsmängder.

3. För punkt 2 a och b gäller följande undantag:

a) För alla nettningsmängder där antalet transaktioner översti­

ger 5 000 vid något tillfälle under ett kvartal ska marginal­

riskperioden för det påföljande kvartalet vara minst 20 bank­

dagar. Detta undantag ska inte gälla institutens handelsrela­

terade exponeringar.

b) För nettningsmängder som innehåller en eller flera trans­

aktioner i samband med antingen en illikvid säkerhet eller

ett OTC-derivat som är svårt att ersätta, ska marginalrisk­

perioden vara minst 20 bankdagar.

Ett institut ska avgöra om säkerheten är illikvid eller om OTC-

derivaten är svåra att ersätta vid påfrestningar på marknaderna,

som utmärks av att det saknas varaktigt aktiva marknader där

en motpart inom högst två dagar skulle erhålla ett flertal pris­

noteringar som inte skulle förändra marknaden eller utgöra ett

pris som avspeglar en underkurs på marknaden (för säkerheter)

eller en överkurs (för OTC-derivat).

Ett institut ska överväga om de transaktioner eller värdepapper

som det innehar som säkerhet är koncentrerade till en viss

motpart och om institutet skulle kunna ersätta dessa transaktio­

ner eller värdepapper, om denna motpart plötsligt skulle utträda

från marknaden.

4. Om ett institut under de senaste två kvartalen har varit

inblandat i fler än två tvister om marginalsäkerhetskrav avse­

ende en viss nettningsmängd, vilka har varat längre än den till­

lämpliga marginalriskperioden enligt punkterna 2 och 3, ska

institutet under de påföljande två kvartalen för denna nettnings­

mängd tillämpa en minst dubbelt så lång marginalriskperiod

som den som anges i punkterna 2 och 3.

5. Om omprövning av marginalsäkerhet sker med N dagars

mellanrum, ska marginalriskperioden vara minst lika lång som

den period som anges i punkterna 2 och 3, F, plus N dagar

minus en dag. Det innebär följande:

Marginalriskperioden ¼ F þ N – 1

6. Om den interna modellen beaktar marginalsäkerhetens

effekt på förändringar av nettningsmängdens marknadsvärde,

ska institutet modellera säkerheter, utom kontanta medel i

samma valuta som själva exponeringen, tillsammans med expo­

neringen i sina beräkningar av exponeringsvärdet för OTC-deri­

vat och transaktioner för värdepappersfinansiering.

7. Om ett institut inte kan modellera säkerheter tillsammans

med exponeringen, får det i beräkningarna av exponeringsvärdet

för OTC-derivat och transaktioner för värdepappersfinansiering

inte ta hänsyn till effekten av säkerheter, förutom kontanta

medel i samma valuta som själva exponeringen, såvida det

inte använder antingen volatilitetsjusteringar som uppfyller vill­

koren för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

med egna estimat av volatilitetsjusteringarna eller de schabloni­

serade volatilitetsjusteringarna i enlighet med kapitel 4.

8. Ett institut som använder metoden med interna modeller

ska i sina modeller bortse från att exponeringsvärdets effekt

minskar på grund av en klausul i ett avtal om säkerhet, enligt

vilken säkerheten ska ställas om motpartens kreditkvalitet för­

sämras.

Artikel 286

Hantering av motpartskreditrisk – styrdokument, processer

och system

1. Varje institut ska fastställa och upprätthålla ramar för

hantering av motpartstrisk. Dessa ramar ska omfatta

a) styrdokument, processer och system för att säkerställa iden­

tifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rap­

portering av motpartsrisker, och

b) processer för att säkerställa att dessa styrdokument, processer

och system efterlevs.

Dessa styrdokument, processer och system ska vara principiellt

sunda, tillämpas med integritet och dokumenteras. Dokumenta­

tionen ska innehålla en förklaring av de empiriska metoder som

används för att mäta motpartsrisken.

2. De ramar för hantering av motpartsrisk som krävs enligt

punkt 1 ska beakta marknadsrisker, likviditetsrisker och rättsliga

och operativa risker som är knutna till motpartsrisker. I synner­

het ska ramarna säkerställa att institutet följer följande principer:

a) Det får inte inleda affärsverksamhet med en motpart utan att

bedöma dennes kreditvärdighet.

b) Det ska vederbörligen beakta kreditrisker vid och före av­

veckling.

c) Dessa risker ska hanteras så övergripande som möjligt på

motpartsnivå, med aggregering av motpartsexponeringar

och andra kreditexponeringar, och på företagsomfattande

nivå.

3. Ett institut som använder metoden med egna modeller ska

på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa

att det inom ramen för hantering av motpartsrisk beaktar lik­

viditetsrisker för samtliga följande krav:

a) Eventuella inkommande marginalsäkerhetskrav vid mark­

nadsstörningar och förändringar av variationsmarginal eller

andra slags marginalsäkerheter, som initialsäkerhet eller obe­

roende säkerhet.

SV

L 176/178

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

280

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Eventuella inkommande krav på återlämnande av överskju­

tande säkerhet som ställts av motparter.

c) Krav som följer av en eventuell nedgradering av den externa

värderingen av institutets egna kreditkvalitet.

Ett institut ska säkerställa att återanvändningen av säkerheter är

utformad på ett sätt och med ett perspektiv som är förenligt

med institutets likviditetsbehov och inte äventyrar dess förmåga

att ställa eller återlämna säkerheter i tid.

4. Ett instituts ledningsorgan och verkställande ledning ska

medverka aktivt i och se till att tillräckliga resurser avsätts till

hanteringen av motpartsrisker. Ledningen ska vara medveten

om den använda modellens begränsningar och underliggande

antaganden och genom en formell process ta reda på vilken

inverkan dessa begränsningar och antaganden kan ha på resul­

tatens tillförlitlighet. Ledningen ska också vara medveten om

osäkerheten på marknaden, om operativa frågor och om hur

modellen tar hänsyn till sådana faktorer.

5. De dagliga rapporterna om institutets exponeringar för

motpartsrisker i enlighet med artikel 287.2 b ska bedömas på

tillräckligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna ge­

nomdriva såväl minskningar av positioner som har tagits av

enskilda kredithandläggare eller handlare som minskningar av

institutets samlade exponering för motpartsrisker.

6. De ramar för hantering av motpartsrisker som institutet

upprättat enligt punkt 1 ska tillämpas i förening med interna

kredit- och handelslimiter. Dessa limiter ska vara konsekvent

relaterade till institutets riskmätningsmodell på ett sätt som

kredithandläggare, handlare och verkställande ledning har god

kännedom om. Ett institut ska ha en formell process för rap­

portering till lämplig ledningsnivå av eventuella fall där risk­

gränserna överskridits.

7.

Mätning av hur krediter utnyttjas på daglig basis och intra­

dagsbasis ska ingå i ett instituts mätningar av motpartsrisk.

Institutet ska mäta den aktuella exponeringen både brutto och

netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Det ska på portfölj-

och motpartsnivå beräkna och övervaka maximal exponering

eller potentiell framtida exponering inom det konfidensintervall

som institutet har valt. Institutet ska beakta stora eller koncent­

rerade positioner med avseende på grupper av motparter med

inbördes anknytning, branscher och marknader.

8. Ett institut ska inrätta och upprätthålla rutiner och ett

strikt program för stresstest. Den verkställande ledningen ska

regelbundet och minst kvartalsvis se över resultaten av stresstes­

terna och hänsyn ska tas till dessa resultat i de styrdokument

och de gränsvärden för motpartsrisk som fastställts av lednings­

organet eller den verkställande ledningen. Om stresstesterna

visar på särskild sårbarhet för en viss kombination av omstän­

digheter, ska institutet snabbt vidta åtgärder för att dessa risker

ska hanteras.

Artikel 287

Organisationsstruktur för hanteringen av motpartsrisker

1. Ett institut som använder metoden med interna modeller

ska inrätta och upprätthålla

a) en riskkontrollenhet som uppfyller villkoren i punkt 2, och

b) en enhet för förvaltning av säkerheter som uppfyller vill­

koren i punkt 3.

2. Riskkontrollenheten ska ansvara för utformning och ge­

nomförande av hanteringen av motpartsrisker, inbegripet inle­

dande och fortlöpande validering av den egna modellen, och ska

ha följande uppgifter och uppfylla följande krav:

a) Den ska ansvara för utformning och genomförande av in­

stitutets system för hantering av motpartsrisker.

b) Den ska utarbeta dagliga rapporter och analysera resultaten

från institutets riskmätningsmodell. Analysen ska bland an­

nat omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för

motpartsriskens exponeringsvärden och handelslimiterna.

c) Den ska kontrollera indatas integritet samt utarbeta och

analysera rapporter om resultaten från institutets riskmät­

ningsmodell, som bland annat ska omfatta en utvärdering

av förhållandet mellan måtten för riskexponeringen och kre­

dit- och handelslimiterna.

d) Den ska vara oberoende i förhållande till de affärsdrivande

kredit- och handelsenheterna och fri från otillbörlig påver­

kan.

e) Den ska ha tillräckliga personalresurser.

f) Den ska rapportera direkt till institutets verkställande led­

ning.

g) Dess arbete ska vara nära integrerat med institutets dagliga

kreditriskhantering.

h) Dess resultat ska utnyttjas som en integrerad del av plane­

ring, övervakning och kontroll av institutets kreditriskprofil

och samlade riskprofil.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/179

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

281

3. Enheten för förvaltning av säkerheter ska ha följande upp­

gifter och funktioner:

a) Beräkna och begära marginalsäkerhet, hantera tvister om

marginalsäkerhetskrav och rapportera nivåer på oberoende

belopp, initialsäkerheter och variationsmarginaler korrekt

och dagligen.

b) Kontrollera att de data som används för att begära margi­

nalsäkerhet är tillförlitliga samt se till att de är konsekventa

och regelbundet görs förenliga med alla relevanta datakällor

inom institutet.

c) Bevaka omfattningen av återanvändning av säkerheter och

eventuella ändringar av institutets rättigheter till eller i sam­

band med de säkerheter som det ställer.

d) Rapportera till lämplig ledningsnivå om vilka slags tillgångar

som återanvänds som säkerhet och vilka villkor som gäller

för återanvändningen, bland annat instrument, kreditkvalitet

och löptid.

e) Bevaka i vilken mån de tillgångar som institutet godtar som

säkerhet är koncentrerade till vissa typer av tillgångar.

f) Regelbundet och minst kvartalsvis till den verkställande led­

ningen lämna information om förvaltningen av säkerheter,

bland annat information om vilka slags säkerheter som er­

hållits och ställts, storlek och åldrande samt orsak till tvister

om marginalsäkerhetskrav. Den interna rapporteringen ska

även avspegla tendenser när det gäller dessa siffror.

4. Den verkställande ledningen ska avsätta tillräckliga resur­

ser till den enhet för förvaltning av säkerheter som krävs enligt

punkt 1 b för att säkerställa att dess system fungerar tillräckligt

väl, mätt i punktlighet och korrekthet med avseende på margi­

nalsäkerhetskrav från institutets sida respektive institutets punkt­

lighet när det gäller svar på marginalsäkerhetskrav från motpar­

ternas sida. Den verkställande ledningen ska se till att enheten

har tillräckliga personalresurser för att i tid behandla krav och

tvister även under allvarliga marknadskriser och göra det möjligt

för institutet att begränsa antalet stora tvister till följd av han­

delsvolymerna.

Artikel 288

Översyn av systemet för hantering av motpartsrisker

Varje institut ska regelbundet genomföra en oberoende översyn

av sitt system för hantering av motpartsrisker inom ramen för

sin egen internrevision. Denna översyn ska inbegripa verksam­

heten vid både den kontrollenhet och den enhet för förvaltning

av säkerheter som föreskrivs enligt artikel 287 och ska särskilt

omfatta minst följande:

a) Kontroll av att dokumentationen av system och processer

för hantering av motpartsrisker är tillfredsställande enligt

artikel 286.

b) Organisation av den kontrollenhet för motpartsrisker som

krävs enligt artikel 287.1 a.

c) Organisation av den enhet för förvaltning av säkerheter som

krävs enligt artikel 287.1 b.

d) Integrering av åtgärderna för att mäta motpartsrisker i den

dagliga riskhanteringen.

e) Processsen för att godkänna prissättningsmodeller för risk

och värderingssystem som används av personalen inom af­

färs- och administrationsavdelningar.

f) Validering av alla betydelsefulla ändringar av processen för

mätning av motpartsrisker.

g) Omfattningen av de motpartsrisker som beaktas av riskmät­

ningsmodellen.

h) Tillförlitligheten hos ledningens informationssystem.

i) Hur riktiga och fullständiga data om motpartsrisker är.

j) Att juridiska termer i avtal om säkerheter och nettning

korrekt avspeglas vid mätning av exponeringsvärde.

k) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet hos

datakällor som används för egna modeller, inbegripet dessa

datakällors oberoende.

l) Hur riktiga och lämpliga antagandena om volatilitet och

korrelationer är.

m) Beräkningarnas tillförlitlighet vid värdering och riskomvand­

ling.

n) Kontroll av modellens tillförlitlighet genom täta utfallstest i

enlighet med artikel 293.1 b–e.

o) Kontroll av att kontrollenheten för motpartsrisker och en­

heten för förvaltning av säkerheter följer relevanta rättsliga

bestämmelser.

Artikel 289

Användningstest

1. Instituten ska se till att den exponeringsfördelning som

genereras av den interna modell som används för att beräkna

effektiv EPE är väl integrerad i institutets dagliga hantering av

motpartsrisker samt att modellens resultat beaktas vid kredit­

godkännande, hantering av motpartsrisker, intern kapitalalloke­

ring och företagsstyrning.

SV

L 176/180

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

282

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har

använt en modell som i stort uppfyller de krav som anges i

detta avsnitt för att beräkna de exponeringsfördelningar som

ligger till grund för beräkningen av EPE under minst ett år

innan institutet fick tillstånd av de behöriga myndigheterna i

enlighet med artikel 283 att använda metoden med interna

modeller.

3. Den modell som används för att generera fördelningen av

exponeringarna ska ingå i de ramar för hantering av motparts­

risker som krävs enligt artikel 286. Ramarna ska även omfatta

mätning av hur beviljade krediter har utnyttjats, aggregering av

motpartsexponeringar med andra kreditexponeringar och allo­

kering av internt kapital.

4. Utöver EPE ska ett institut mäta och hantera aktuella ex­

poneringar. Om lämpligt ska institutet mäta den aktuella expo­

neringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säker­

heter. Ett institut uppfyller användningskravet om det använder

andra mått för motpartsrisk, exempelvis toppexponering, som

bygger på den exponeringsfördelning som genererats genom

samma modell som för beräkningen av EPE.

5. Ett institut ska ha systemkapacitet att skatta EE dagligen,

såvida det inte kan förvissa de behöriga myndigheterna om att

dess exponeringar för motpartsrisker är sådana att det är till­

räckligt med mindre frekventa beräkningar. Institutet ska också

beräkna EE vid framtida tidpunkter enligt en tidsprofil för pro­

gnoshorisonter som i tillräcklig utsträckning återspeglar tids­

strukturen för framtida betalningsflöden och avtalens löptid

samt på ett sätt som motsvarar exponeringarnas grad av väsent­

lighet och sammansättning.

6. Exponeringen ska mätas, övervakas och kontrolleras under

hela löptiden för alla avtal inom en nettningsmängd och inte

bara i ettårsperspektivet. Institutet ska ha metoder för att iden­

tifiera och kontrollera motpartsrisker i fall då exponeringen ökar

bortom ettårsgränsen. Den prognostiserade exponerings­

ökningen ska även vara ett av ingångsvärdena i institutets in­

terna modell för internt kapital.

Artikel 290

Stresstest

1. Ett institut ska ha ett omfattande stresstestprogram för

motpartsrisker, även för bedömning av kapitalbaskraven i sam­

band med motpartsrisker, och detta program ska uppfylla kra­

ven i punkterna 2–10.

2. Det ska upptäcka eventuella händelser eller framtida för­

ändringar av de ekonomiska förhållandena, vilka skulle kunna få

ogynnsamma effekter på institutets kreditexponeringar samt be­

döma institutets förmåga att stå emot sådana förändringar.

3. Programmets stressmått ska jämföras med riskgränser och

institutet ska betrakta dem som en del av den process som

beskrivs i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.

4. Programmet ska göra en omfattande kartläggning av han­

deln och på motpartsnivå aggregera exponeringar för alla for­

mer av motpartsrisk i tillräckligt god tid för att regelbundna

stresstester ska kunna genomföras.

5. Minst en gång i månaden ska det genomföras stresstest av

exponeringar med avseende på viktiga marknadsriskfaktorer,

såsom räntesatser, valutakurser, aktienoteringar, kreditspreadar

och råvarupriser för alla institutets motparter, i syfte att identi­

fiera och göra det möjligt för institutet att vid behov minska en

alltför hög koncentration av risker i vissa riktningar. Stresstesten

av exponeringar – inbegripet risker kopplade till en respektive

flera faktorer samt väsentliga oriktade risker – och stresstest av

exponering tillsammans med kreditvärdighet ska genomföras

avseende motpartsrisken på följande nivåer: för varje enskild

motpart, för varje motpartsgrupp och sammantaget för alla

institutets motparter.

6. Minst kvartalsvis ska stresstestscenarion omfattande flera

faktorer tillämpas och väsentliga oriktade risker utvärderas, dä­

ribland räntekurvsrisk och basrisk. Stresstester med flera fakto­

rer ska minst omfatta följande scenarion, där

a) allvarliga ekonomiska händelser eller marknadshändelser har

inträffat,

b) likviditeten har minskat väsentligt på marknaden som helhet,

och

c) ett stort finansinstitut avvecklar positioner.

7. Stresstestets syfte ska vara anpassat efter hur allvarliga

störningar som de underliggande riskfaktorerna kan framkalla.

Vid stresstest av solvens ska de underliggande riskfaktorerna ge

tillräckligt allvarliga störningar för att orsaka historiskt extrema

omständigheter på marknaderna och extrema men rimliga på­

frestningar på marknaderna. Stresstesten ska utvärdera hur så­

dana störningar inverkar på kapitalbas, kapitalbaskrav och re­

sultat. Vid daglig övervakning av portföljer, säkring och hante­

ring av koncentrationer ska testprogrammet även beakta mindre

allvarliga och mer sannolika scenarier.

8. Programmet ska om lämpligt innefatta omvända stresstes­

ter för att identifiera extrema men rimliga scenarier som skulle

kunna ge påtagligt ogynnsamma resultat. Omvända stresstester

ska beakta effekterna av en portföljs väsentliga icke-linjära egen­

skaper.

9. Resultaten av programmets stresstest ska regelbundet och

minst kvartalsvis rapporteras till den verkställande ledningen.

Rapporterna och analysen av resultaten ska omfatta de största

effekterna på respektive motpartsnivå i portföljen, väsentliga

koncentrationer inom olika segment i portföljen (inom samma

bransch eller region) samt relevanta portfölj- och motpartsspe­

cifika tendenser.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/181

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

283

10. Den verkställande ledningen ska ha en ledande roll i

arbetet på att integrera stresstesten i institutets ramar för risk­

hantering och dess riskkultur samt se till att resultaten är me­

ningsfulla och används vid hanteringen av motpartsrisker. Stres­

stestresultaten för väsentliga exponeringar ska utvärderas utifrån

riktlinjer som anger institutets riskbenägenhet och ska förmedlas

till den verkställande ledningen för diskussion och åtgärder, när

orimliga eller koncentrerade risker upptäcks.

Artikel 291

Korrelationsrisk

1. Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:

a) Allmän korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det

finns en positiv korrelation mellan sannolikheten för att

motparter fallerar och allmänna marknadsriskfaktorer.

b) Specifik korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det på

grund av transaktionernas art finns en positiv korrelation

mellan den framtida exponeringen mot en viss motpart

och sannolikheten för att denna motpart fallerar (PD). Ett

institut ska anses vara exponerat för specifik korrelationsrisk

om den framtida exponeringen mot en viss motpart förvän­

tas vara hög när sannolikheten för att motparten fallerar

också är hög.

2. Ett institut ska vederbörligen beakta exponeringar som ger

upphov till en väsentlig grad av specifik och allmän korrela­

tionsrisk.

3. För att upptäcka eventuell allmän korrelationsrisk ska ett

institut utforma stresstester och scenarioanalyser för att stres­

stesta riskfaktorer som inverkar negativt på motpartens kredit­

värdighet. Sådana tester ska omfatta risken för allvarliga stör­

ningar vid ändrade förhållanden mellan riskfaktorerna. Ett insti­

tut ska övervaka den allmänna korrelationsrisken per produkt,

region, bransch eller i förhållande till andra kategorier som är

relevanta för verksamheten.

4. Ett institut ska ha metoder för att för varje rättslig enhet

identifiera, övervaka och kontrollera fall av specifik korrelations­

risk, från och med inledandet av en transaktion och under hela

dess fortsatta löptid.

5. Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för motpartsk­

reditrisker med avseende på transaktioner där man konstaterat

specifik korrelationsrisk och där det finns ett rättsligt samband

mellan motparten och utgivaren av OTC-derivatets underlig­

gande tillgång eller den underliggande tillgång avseende de

transaktioner som avses i artikel 273.2 b, c och d i enlighet

med följande principer:

a) De instrument där det föreligger specifik korrelationsrisk ska

inte ingå i samma nettningsmängd som övriga transaktioner

med motparten och varje sådant instrument ska behandlas

som en enskild nettningsmängd.

b) Inom varje sådan enskild nettningsmängd ska exponerings­

värdet för kreditswappar som refererar till ett enda namn

vara lika med hela den förväntade värdeminskningen för

det underliggande instrumentets resterande verkliga värde

vid antagandet att den underliggande utgivaren har trätt i

likvidation.

c) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 3

ska ange LGD-värdet 100 % för sådana swappar.

d) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 2

ska tillämpa samma riskvikt som för en transaktion utan

säkerhet.

e) För alla övriga transaktioner som refererar till ett enda namn

i en sådan enskild nettningsmängd ska beräkningen av ex­

poneringsvärdet överensstämma med antagandet att de un­

derliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt sam­

band mellan utgivaren och motparten plötsligt fallerar. För

alla övriga transaktioner som refererar till en korg av namn

eller ett index ska plötsligt fallissemang för de respektive

underliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt

samband mellan utgivaren och motparten tillämpas, om de

är väsentliga.

f) I den mån institutet använder befintliga beräkningar av

marknadsrisken för kapitalbaskraven för tillkommande fallis­

semangs- och migrationsrisker i enlighet med avdelning IV

kapitel 5 avsnitt 4 vilka redan innehåller ett antagande om

LGD, ska LGD-värdet 100 % anges i den formel som an­

vänds.

6. Instituten ska förse den verkställande ledningen och lämp­

lig kommitté i ledningsorganet med regelbundna rapporter om

både specifik och allmän korrelationsrisk samt de åtgärder som

vidtas för att hantera dessa risker.

Artikel 292

Modellprocessens integritet

1. Ett institut ska säkerställa modellprocessens integritet i

enlighet med artikel 284 genom att anta åtminstone följande

åtgärder:

a) Den interna modellen ska beakta villkor och specifikationer

för transaktionerna utan dröjsmål, fullständigt och med för­

siktighet.

b) Villkoren ska åtminstone omfatta teoretiska kontraktsbelopp,

löptid, referenstillgångar samt arrangemang för marginalsä­

kerheter och nettning.

c) Villkoren och specifikationerna ska registreras i en databas

som är föremål för återkommande formell revision.

SV

L 176/182

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

284

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

d) Det ska finnas en process för att godta nettningsarrange­

mang enligt vilket det ska krävas en jurists bekräftelse av

att nettning enligt dessa arrangemang kan hävdas rättsligt.

e) Den bekräftelse som krävs enligt led d ska föras in i den

databas som anges i led c av en oberoende enhet.

f) Överföringen av data om transaktionsvillkor och specifika­

tioner till EPE-modellen ska vara föremål för internrevision.

g) Det ska finnas processer för formell avstämning mellan mo­

dellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kont­

rolleras att transaktionsvillkor och specifikationer beaktas vid

EPE-beräkningen på ett korrekt eller åtminstone försiktigt

sätt.

2. Aktuella exponeringar ska beräknas utifrån aktuella mark­

nadsdata. Ett institut får kalibrera sin EPE-modell med hjälp av

antingen historiska marknadsdata eller marknadsimplicita data

för att fastställa parametrar för underliggande stokastiska pro­

cesser, som förskjutning, volatilitet och korrelation. Om ett

institut använder historiska data, ska dessa data avse minst tre

år. Dessa data ska uppdateras minst kvartalsvis och oftare om

det behövs för att återspegla förhållandena på marknaden.

För beräkning av effektiv EPE genom kalibrering av stresstester

ska ett institut kalibrera effektiv EPE utifrån antingen treårsdata

som innefattar en period med påfrestningar på motparternas

kreditspreadar eller marknadsimplicita data från en sådan kritisk

period.

Institutet ska uppfylla kraven i punkterna 3, 4 och 5 i detta

syfte.

3. Ett institut ska minst kvartalsvis förvissa den behöriga

myndigheten om att den kritiska period som används i beräk­

ningen enligt denna punkt sammanfaller med en period då

antalet kreditswappar eller andra kreditspreadar (såsom lån eller

företagsobligationer) ökade för ett representativt urval av de av

dess motparter som handlat med kreditspreadar. Om institutet

inte har tillräckliga data om en motparts kreditspreadar, ska det

åsätta denna motpart specifika data för kreditspreadar baserade

på region, intern kreditvärdering och affärsslag.

4. EPE-modellen för alla motparter ska bygga på data, an­

tingen historiska eller implicita, som innefattar data från den

kritiska kreditperioden och ska använda sådana data på ett sätt

som är förenligt med den metod som används för att kalibrera

EPE-modellen mot aktuella data.

5. För att utvärdera hur kalibreringen av stresstest inverkar

på effektiv EPE ska ett institut skapa flera referensportföljer, som

är sårbara för de huvudsakliga riskfaktorer som institutet är

exponerat för. Exponeringen mot dessa referensportföljer ska

beräknas med a) en metod med stresstest som bygger på aktu­

ella marknadsvärden och modellparametrar som kalibrerats mot

kritiska marknadsförhållanden, och b) den exponering som ge­

nererats under den kritiska perioden, men genom den metod

som beskrivs i detta avsnitt (marknadsvärdet i slutet av den

kritiska perioden, volatilitet och korrelationer från den treåriga

kritiska perioden).

De behöriga myndigheterna ska kräva att institutet justerar ka­

libreringen av stresstest, om referensportföljernas exponeringar

avviker väsentligt från varandra.

6. Ett institut ska validera modellen enligt en process som

klart beskrivs i institutets styrdokument och förfaranden. Vali­

deringsprocessen ska

a) innehålla information om vilket slag av test som krävs för att

säkerställa modellens integritet och för att identifiera under

vilka förhållanden de antaganden som modellen bygger på är

olämpliga och därför kan leda till en underskattning av EPE,

och

b) omfatta en översyn av modellens fullständighet.

7. Ett institut ska övervaka relevanta risker och ha inrättat

processer för att justera sina skattningar av effektiv EPE, när

dessa risker får väsentlig betydelse. För att efterleva denna punkt

ska institutet göra följande:

a) Identifiera och hantera sina exponeringar för specifika kor­

relationsrisker i enlighet med artikel 291.1 b och expone­

ringar för allmänna korrelationsrisker i enlighet med arti­

kel 291.1 a.

b) När det gäller exponeringar vilkas riskprofil ökar efter ett år,

ska institutet regelbundet jämföra skattningen av ett relevant

exponeringsmått för ett år med samma exponeringsmått för

hela den tid exponeringen varar.

c) När det gäller exponeringar med mindre än ett års återstå­

ende löptid, ska institutet regelbundet jämföra ersättnings­

kostnaden (aktuell exponering) med den realiserade expone­

ringsprofilen och lagra data som möjliggör sådana jämförel­

ser.

8. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att

en transaktion, innan den tas med i en nettningsmängd, omfat­

tas av ett nettningsavtal, som kan hävdas rättsligt och uppfyller

kraven enligt avsnitt 7.

9. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina

motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att

säkerheterna uppfyller tillämpliga normer för rättslig förutsebar­

het enligt kapitel 4, innan deras effekter beaktas i beräkning­

arna.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/183

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

285

10. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område

och utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna artikel i enlig­

het med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 293

Krav på riskhanteringssystemet

1. Varje institut ska uppfylla följande krav:

a) Det ska uppfylla de kvalitativa kraven i del III avdelning IV

kapitel 5.

b) Det ska genomföra ett regelbundet utfallstestprogram, som

jämför de riskmått som genereras av modellen med realise­

rade riskmått och hypotetiska förändringar utifrån statiska

positioner med realiserade mått.

c) Det ska göra en inledande validering och en fortlöpande

periodisk översyn av sin exponeringsmodell för motpartsris­

ker och de riskmått som genereras av denna. Valideringen

och översynen ska vara oberoende av modellens utveckling.

d) Ledningsorganet och den verkställande ledningen ska med­

verka i riskkontrollprocessen och se till att tillräckliga resur­

ser ägnas åt kontroll av kreditrisker och motpartsrisker. I

detta syfte ska de dagliga rapporter som utarbetas av den

oberoende riskkontrollenheten, inrättad i enlighet med arti­

kel 287.1 a, ses över på tillräckligt hög ledningsnivå med

befogenheter att kunna driva igenom såväl minskningar av

positioner som anskaffats av enskilda handlare som minsk­

ningar av institutets samlade riskexponering.

e) Den interna modellen för mätning av riskexponering ska

integreras i institutets dagliga riskhantering.

f) Riskmätningssystemet ska tillämpas i förening med interna

handels- och exponeringslimiter. I detta syfte ska expone­

ringslimiterna vara konsekvent relaterade till institutets risk­

mätningsmodell på ett sätt som handlare, kredithandläggare

och verkställande ledning har god kännedom om.

g) Ett institut ska säkerställa att dess riskhanteringssystem är väl

dokumenterat. I synnerhet ska det ha en rad interna riktlin­

jer, kontroller och processer för riskmätningssystemets drift

samt arrangemang som säkerställer att dessa riktlinjer efter­

levs.

h) En oberoende översyn av riskhanteringssystemet ska genom­

föras regelbundet inom ramen för institutets egna internre­

vision. Denna översyn ska omfatta både de affärsdrivande

handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens

verksamhet. Den övergripande riskhanteringen ska ses över

regelbundet (minst en gång per år), och denna översyn ska

som ett minimum specifikt omfatta samtliga punkter i arti­

kel 288.

i) Den fortlöpande valideringen av modeller för motpartsrisk,

bland annat utfallstester, ska ses över regelbundet på tillräck­

ligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna besluta

vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera eventuella svag­

heter i modellen.

2.

De behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till i vilken mån

ett institut uppfyller kraven i punkt 1 när de anger värdet för

alfa i enlighet med artikel 284.4. Endast de institut som helt

uppfyller nämnda krav ska få tillämpa den minsta multiplika­

tionsfaktorn.

3. Ett institut ska dokumentera processen för inledande och

fortlöpande validering av sin exponeringsmodell för motparts­

risk och beräkningen av riskmått som genereras av modellerna

så utförligt att en tredje part skulle kunna upprepa analysen

respektive återskapa riskmåtten. I denna dokumentation ska

det anges hur ofta analys av utfallstest och eventuell annan

fortlöpande validering ska ske, hur valideringen utförs med av­

seende på dataflöden och portföljer samt vilka analyser som

görs.

4. Ett institut ska ange kriterier för hur det utvärderar sina

exponeringsmodeller för motpartsrisk och de modeller som le­

vererar data till exponeringsberäkningen samt ha skriftliga

riktlinjer med en beskrivning av den process som används för

att upptäcka och komma till rätta med oacceptabla tillväga­

gångssätt.

5. Ett institut ska fastställa hur de representativa motparts­

portföljer är sammansatta som används vid valideringen av en

exponeringsmodell för motpartsrisk och dess riskmått.

6. Vid den validering av exponeringsmodeller för motparts­

risk och dess riskmått som ger prognosfördelningar ska mer än

en uppgift för prognosfördelningen beaktas.

Artikel 294

Valideringskrav

1. Ett institut ska inom ramen för den inledande och fortlö­

pande valideringen av sin exponeringsmodell för motpartsrisker

och sina riskmått säkerställa att följande krav är uppfyllda:

a) Institutet ska genomföra utfallstest med användning av his­

toriska data om förändringar av marknadsriskfaktorerna,

innan de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd i enlighet

med artikel 283.1. Utfallstesten ska beakta ett antal be­

stämda prognosperioder under minst ett år med en rad

olika starttidpunkter och avseende ett stort antal marknads­

villkor.

SV

L 176/184

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

286

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Institut som använder den metod som anges i artikel 285.1

b ska regelbundet validera sin modell för att testa om de

realiserade aktuella exponeringarna överensstämmer med

prognoserna för samtliga marginalriskperioder under ett

år. Om vissa av transaktionerna i nettningsmängden har

kortare löptid än ett år och nettningsmängden har högre

känslighet för riskfaktorerna utan dessa transaktioner, ska

detta beaktas i valideringen.

c) Det ska genomföra utfallstest av hur exponeringsmodellen

för motpartsrisker fungerar, av de relevanta riskmåtten i

modellen samt av de prognostiserade marknadsriskfaktorer­

na. För transaktioner där säkerhet ställts ska prognosperio­

derna även avspegla sådana typiska marginalriskperioder

som tillämpas vid handel där säkerhet ställts eller där mar­

ginalavtal ingår.

d) Om modellvalideringen tyder på att effektiv EPE är under­

skattad, ska institutet vidta de åtgärder som krävs för att

hantera bristerna i modellen.

e) Det ska i den inledande och fortlöpande modellvalideringen

ingå att testa de värderingsmodeller som används för att

beräkna motpartsexponering vid ett givet scenario för fram­

tida störningar som påverkar marknadsriskfaktorerna. Vär­

deringsmodellerna för optioner ska ta hänsyn till options­

värdenas icke-linjära karaktär med avseende på marknads­

riskfaktorerna.

f) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska fånga den

transaktionsspecifika information som behövs för att expo­

neringarna ska kunna aggregeras på nettningsmängdsnivå.

Instituten ska kontrollera att transaktionerna hänförs till den

korrekta nettningsmängden inom modellen.

g) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska omfatta trans­

aktionsspecifik information för att effekterna av marginal­

avtal ska kunna beaktas. Den ska beakta både det aktuella

marginalsäkerhetsbeloppet och den marginalsäkerhet som

skulle överföras mellan motparter i framtiden. Modellen

ska beakta om marginalavtalen är ensidiga eller ömsesidiga,

hur ofta marginalsäkerheter begärs, marginalriskperioden,

miniminivån för den exponering utan marginalsäkerhet

som institutet är villigt att acceptera och minsta transfere­

ringsbelopp. I modellen ska antingen förändringarna av den

ställda säkerhetens marknadsvärde skattas eller de regler till­

lämpas som anges i kapitel 4.

h) Statiska historiska utfallstester av representativa motparts­

portföljer ska ingå i modellvalideringen. Institutet ska regel­

bundet genomföra sådana utfallstester på ett antal represen­

tativa motpartsportföljer som är faktiska eller hypotetiska.

Dessa representativa portföljer ska väljas utifrån känslighe­

ten för de väsentliga riskfaktorer och kombinerade riskfak­

torer som institutet är exponerat för.

i) Institutet ska genomföra utfallstest som är utformade för att

testa huvudantagandena i exponeringsmodellen för mot­

partsrisker och de relevanta riskmåtten, inbegripet förhållan­

det i modellerna mellan löptider med samma riskfaktorer

och mellan riskfaktorer.

j) Lämpliga rutiner ska gälla för utfallstester av hur expone­

ringsmodeller för motpartsrisker och tillhörande riskmått

fungerar. Programmet för utfallstester ska vara utformat så

att det upptäcker eventuella brister i riskmåtten i en EPE-

modell.

k) Ett institut ska validera sina exponeringsmodeller för mot­

partsrisker och alla riskmått med tidsperspektiv som mot­

svarar löptiden för de transaktioner för vilka exponeringar

beräknas med hjälp av metoden med interna modeller i

enlighet med artikel 283.

l) Ett institut ska inom ramen för den fortlöpande modellvali­

deringen regelbundet testa de värderingsmodeller som an­

vänds för beräkning av motpartsexponering mot lämpliga

oberoende referensvärden.

m) I den fortlöpande valideringen av ett instituts exponerings­

modell för motpartsrisker och de relevanta riskmåtten ska

det ingå en bedömning av om den senaste tidens resultat

varit tillfredsställande.

n) Institutet ska i sin inledande och fortlöpande validering be­

döma hur ofta parametrarna i en exponeringsmodell för

motpartsrisker bör uppdateras.

o) I den inledande och fortlöpande valideringen av expone­

ringsmodeller för motpartsrisker ska det ingå en bedömning

av om exponeringsberäkningarna av motpartsnivån och

nettningsmängdens exponering är ändamålsenliga eller inte.

2. Vid beräkningen av föreskrivet exponeringsvärde för varje

motpart får ett mått som är försiktigare än det metriska använ­

das i stället för alfa multiplicerat med effektiv EPE, förutsatt att

de behöriga myndigheterna gett sitt förhandstillstånd. Graden av

relativ försiktighet bedöms efter de behöriga myndigheternas

förhandstillstånd och vid den regelbundna granskningen av

EPE-modellerna. Ett institut ska regelbundet validera försiktighe­

ten. Den fortlöpande utvärderingen av hur modellerna fungerar

ska omfatta alla motparter på vilka modellerna tillämpas.

3. Om utfallstesterna visar att en modell inte är tillräckligt

tillförlitlig, ska de behöriga myndigheterna återkalla godkännan­

det av modellen eller ålägga institutet att vidta lämpliga åtgärder

för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/185

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

287

A v s n i t t 7

A v t a l s n e t t n i n g

Artikel 295

Erkännande av avtalsnettning som riskreducerande

Under förutsättning att de behöriga myndigheterna har godkänt

nettningsavtalet i enlighet med artikel 296 och att institutet

uppfyller kraven i artikel 297 får ett institut behandla följande

slags nettningsavtal som riskreducerande i enlighet med arti­

kel 298:

a) Bilaterala avtal om novation mellan ett institut och dess

motpart enligt vilka avtal om ömsesidiga fordringar och för­

pliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation

fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas,

så att det skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som

ersätter tidigare avtal och alla förpliktelser mellan parterna

enligt dessa avtal.

b) Andra bilaterala nettningsavtal mellan ett institut och dess

motpart.

c) Avtal om produktövergripande nettning för institut som har

erhållit tillstånd att använda metoden i avsnitt 6 för trans­

aktioner som omfattas av denna metod. De behöriga myn­

digheterna ska lämna EBA en förteckning över de avtal om

produktövergripande nettning som har godkänts.

Nettning mellan transaktioner som ingåtts av olika juridiska

personer i en grupp får inte godkännas vid beräkning av ka­

pitalbaskraven.

Artikel 296

Godkännande av nettningsavtal

1. De behöriga myndigheterna får endast godkänna ett avtal

om nettning om villkoren i punkt 2 och i tillämpliga fall även

punkt 3 är uppfyllda.

2. Följande villkor ska vara uppfyllda för alla avtal om nett­

ning som ett institut använder för att fastställa exponeringsvär­

det i denna del:

a) Institutet ska med sin motpart ha ingått en överenskom­

melse om avtalsnettning som ger upphov till en enda juri­

disk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så

att institutet, om en motpart fallerar, endast har rätt att

fordra eller är förpliktad att betala nettosumman av de

positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående en­

skilda transaktionerna.

b) Institutet ska till den behöriga myndigheten ha lämnat skrift­

liga och motiverade juridiska utlåtanden, så att institutets

fordringar och förpliktelser vid en talan mot nettningsavtalet

inte skulle överskrida dem som anges i led a. Det juridiska

utlåtandet ska hänvisa till tillämplig lagstiftning i

i) den jurisdiktion där motparten har sitt säte,

ii) den jurisdiktion där en företagsfilial är belägen, om det

gäller en filial i ett annat land än det där företaget har sitt

säte,

iii) den jurisdiktion vars lag reglerar de enskilda transaktio­

ner som ingår i nettningsavtalet,

iv) den jurisdiktion vars lag reglerar varje avtal eller över­

enskommelse som är nödvändig för att genomföra nett­

ningsavtalet.

c) Kreditrisken mot varje motpart ska aggregeras till en enda

rättslig exponering mot samtliga transaktioner med denna

motpart. Detta aggregat ska beaktas vid fastställande av kre­

ditlimiter och allokering av internt kapital.

d) Avtalet får inte innehålla någon klausul som vid en motparts

fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast

behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens

konkursbo, även om den fallerande parten är en nettoford­

ringsägare (dvs. en walkaway-klausul).

Om någon av de behöriga myndigheterna inte är förvissad om

att nettningsavtalet är lagenligt och verkställbart enligt lagen i

var och en av de jurisdiktioner som anges i led b, ska nettnings­

avtalet inte godkännas som en riskreduceringsmetod för någon

av parterna. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna under­

rätta varandra om detta.

3. De juridiska utlåtanden som anges i led b får utformas

med hänvisning till olika slags avtalsnettning. För produktöver­

gripande nettningsavtal ska dessutom följande villkor vara upp­

fyllda:

a) Nettosumman i punkt 2 a ska vara nettosumman av de

positiva och negativa slutavräkningsvärdena för alla ingående

enskilda bilaterala ramavtal och de positiva och negativa

marknadsvärdena för de enskilda transaktionerna (det pro­

duktövergripande nettobeloppet).

SV

L 176/186

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

288

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) De juridiska utlåtandena enligt punkt 2 b ska ta upp hela det

produktövergripande nettningsavtalets giltighet och verkställ­

barhet samt dess effekter på väsentliga bestämmelser i even­

tuellt ingående enskilda bilaterala ramavtal.

Artikel 297

Institutens förpliktelser

1. Ett institut ska inrätta och upprätthålla processer för att

säkerställa att nettningsavtalets rättsliga giltighet och verkställ­

barhet ses över med anledning av lagändringar i de berörda

jurisdiktionerna enligt artikel 296.2 b.

2. Institutet ska arkivera all erforderlig dokumentation om

sin avtalsnettning.

3. Institutet ska beakta effekterna av nettning vid sin mät­

ning av den samlade kreditriskexponeringen mot varje motpart

och hantera sin motpartsrisk utifrån resultaten av denna mät­

ning.

4. Vid avtal om produktövergripande nettning enligt arti­

kel 295 ska institutet ha processer enligt artikel 296.2 c för

att kontrollera att alla transaktioner som ska ingå i en nettnings­

mängd omfattas av ett juridiskt utlåtande i enlighet med arti­

kel 296.2 b.

Institutet ska med beaktande av avtalet om produktövergripande

nettning fortsätta att uppfylla godkännandekraven på bilateral

nettning och kraven i kapitel 4 för godkännande av kreditrisk­

skydd i tillämplig form när det gäller alla ingående enskilda

bilaterala ramavtal och transaktioner.

Artikel 298

Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande

1. Nettningsavtal ska behandlas som följer:

a) Nettning vid tillämpning av avsnitten 5 och 6 ska godkännas

enligt bestämmelserna i dessa avsnitt.

b) Vid avtal om novation får de enskilda nettobelopp som fast­

ställs genom sådana avtal viktas i stället för bruttobeloppen.

Vid tillämpning av avsnitt 3 får instituten ta hänsyn till

avtalet om novation när de fastställer

i) de aktuella ersättningskostnaderna enligt artikel 274.1,

och

ii) de teoretiska kapitalbeloppen eller underliggande värdena

enligt artikel 274.2.

Vid tillämpning av avsnitt 4 får instituten ta hänsyn till

avtalet om novation, när de beräknar det teoretiska belopp

som anges i artikel 275.1. I sådana fall ska instituten till­

lämpa procentsatserna i tabell 3.

c) För andra nettningsöverenskommelser ska instituten tillämpa

avsnitt 3 enligt följande:

i) Den aktuella ersättningskostnad som avses i artikel 274.1

för avtalen i en nettningsöverenskommelse ska beräknas

med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersätt­

ningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder

till en nettoskuld för det institut som beräknar nettoer­

sättningskostnaden, ska den aktuella ersättningskostnaden

sättas till

"0".

ii) Talet för eventuell framtida kreditexponering enligt arti­

kel 274.2 ska för alla avtal i en nettningsöverenskom­

melse minskas i enlighet med följande formel:

PCE

red

¼ 0 4 PCE

brutto

þ 0 6 NGR PCE

brutto

där

PCE red = det reducerade talet för eventuell framtida

exponering för kreditrisk för alla kontrakt

med en given motpart som ingår i ett rätts­

ligt giltigt bilateralt nettningsavtal,

PCE brutto = summan av talen för eventuell framtida ex­

ponering för kreditrisk för alla kontrakt med

en given motpart vilka ingår i ett rättsligt

giltigt bilateralt nettningsavtal och är beräk­

nade genom att deras teoretiska kapitalbe­

lopp multipliceras med de procenttal som

anges i tabell 1, och

NGR

= netto-bruttokvoten, beräknad som kvoten

mellan nettoersättningskostnaden för alla

kontrakt som ingår i ett rättsligt giltigt bila­

teralt nettningsavtal med en given motpart

(täljare) och bruttoersättningskostnaden för

alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig

bilateral nettningsöverenskommelse med den

motparten (nämnare).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/187

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

289

2.

Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för

kreditrisk i enlighet med formeln i punkt 1 får instituten be­

handla kontrakt som helt matchar varandra och ingår i nett­

ningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teore­

tiskt belopp som är lika med nettointäkterna.

Vid tillämpningen av artikel 275.1 får instituten behandla kont­

rakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som

om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är

lika med nettointäkterna, varvid de teoretiska beloppen ska

multipliceras med de procentsatser som anges i tabell 3.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kontrakt som helt

matchar varandra avses valutaterminer eller liknande kontrakt,

där det teoretiska beloppet är lika med kassaflödena, om kas­

saflödena förfaller till betalning samma valutadag och helt och

hållet är i samma valuta.

3. För alla andra kontrakt som ingår i ett nettningsavtal får

de tillämpliga procentsatserna minskas enligt tabell 6:

Tabell 6

Ursprunglig löptid Räntekontrakt Valutakurskont­

rakt

Ett år eller mindre

0,35 %

1,50 %

Över ett år men högst två år

0,75 %

3,75 %

Tillägg för varje ytterligare år

0,75 %

2,25 %

4. I fråga om räntekontrakt får instituten med de behöriga

myndigheternas samtycke välja antingen ursprunglig eller åter­

stående löptid.

A v s n i t t 8

P o s t e r i h a n d e l s l a g r e t

Artikel 299

Poster i handelslagret

1. För tillämpningen av denna artikel ska bilaga II innehålla

en hänvisning till derivatinstrument för överföring av kreditrisk

enligt vad som anges i avsnitt C.8 i bilaga I till direktiv

2004/39/EG.

2. Vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för mot­

partsrisken ska instituten tillämpa följande principer på poster i

handelslagret:

a) Vid beräkning av den möjliga framtida exponeringen för

kreditrisk enligt metoden i avsnitt 3 ska för kreditderivat i

form av totalavkastningsswappar och kreditswappar instru­

mentets nominella belopp multipliceras med följande pro­

centsatser:

i) 5 %, om referensförpliktelsen är sådan att den skulle vara

en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel 2,

om den gav upphov till direkt exponering för institutet.

ii) 10 %, om referensförpliktelsen är sådan att den inte skulle

vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel

2, om den gav upphov till direkt exponering för institu­

tet.

Om ett instituts exponering till följd av en kreditswapp är en

lång position i det underliggande instrumentet, får procent­

satsen 0 % användas för den möjliga framtida exponeringen

för kreditrisk, såvida inte denna kreditswapp omfattas av en

likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering

till följd av swappen utgör en kort position i det underlig­

gande instrumentet, även om detta inte fallerat.

Om kreditderivatet ger skydd vid förfall vid det n:te fallis­

semanget bland flera underliggande förpliktelser, ska institu­

tet bestämma vilken av de föreskrivna procentsatser som

avses i första stycket som ska tillämpas på den förpliktelse

som har den n:te sämsta kreditkvaliteten och skulle anses

vara kvalificerad enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den

innehades av institutet.

b) Instituten får inte använda den förenklade metoden för fi­

nansiella säkerheter enligt artikel 222 för att beakta effek­

terna av finansiella säkerheter.

c) När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån som

förtecknats i handelslagret, får instituten beakta alla finansi­

ella instrument och råvaror som får ingå i handelslagret som

godtagbar säkerhet.

d) För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats i

handelslagret får instituten beakta råvaror som får ingå i

handelslagret som godtagbar säkerhet.

SV

L 176/188

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

290

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) Vid beräkning av volatilitetsjusteringar i fall när sådana fi­

nansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i handels­

lagret enligt kapitel 4 lånas ut, säljs eller tillhandahålls re­

spektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på

något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion och

ett institut tillämpar schablonmetoden för volatilitetsjuste­

ringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet behandla så­

dana instrument och råvaror på samma sätt som aktier

utanför huvudindexet på en erkänd börs.

f) Om ett institut tillämpar metoden med egna skattningar av

volatilitetsjusteringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet

för finansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i

handelslagret enligt kapitel 4 beräkna volatilitetsjusteringar

för varje enskild post. Ett institut som har erhållit tillstånd

att använda metoden med egna modeller enligt kapitel 4 får

också tillämpa denna metod på handelslagret.

g) I samband med beaktande av ramavtal om nettning som

täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra ka­

pitalmarknadsdrivna transaktioner, får instituten bara beakta

nettning mellan positionerna i eller utanför handelslagret om

de nettade transaktionerna uppfyller följande villkor:

i) Alla transaktioner marknadsvärderas dagligen.

ii) Alla poster som lånas, köps eller tas emot i samband med

transaktionerna får beaktas som godtagbara finansiella

säkerheter enligt kapitel 4, utan tillämpning av leden

c–f i denna punkt.

h) Om ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern

säkring och kreditriskskyddet överensstämmer med arti­

kel 204 i denna förordning, ska instituten tillämpa en av

följande metoder:

i) Behandla det som om ingen motpartsrisk uppstod på

grund av positionen i kreditderivatet.

ii) Vid beräkning av kapitalbaskravet för motpartsrisker kon­

sekvent ta med alla de kreditderivat i handelslagret som

utgör en del av interna säkringar eller som köpts som

skydd mot exponering för motpartsrisk, om kreditrisk­

skyddet betraktas som godtagbart enligt kapitel 4.

A v s n i t t 9

K a p i t a l b a s k r a v f ö r e x p o n e r i n g a r m o t e n

c e n t r a l m o t p a r t

Artikel 300

Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

1. konkursskydd: en kundtillgång blir genom effektiva arrange­

mang inte tillgänglig för fordringsägare hos en central motpart

eller för en clearingmedlem, om denna centrala motpart eller

clearingmedlem skulle drabbas av insolvens, eller tillgången blir

inte tillgänglig för clearingmedlemmen för täckande av förluster

som den har ådragit sig till följd av att en eller flera andra

kunder än de som tillhandahöll denna tillgång har fallerat.

2. motpartsrelaterad transaktion: ett kontrakt eller en transaktion

enligt artikel 301.1 mellan en kund och en clearingmedlem med

direkt anknytning till ett kontrakt eller en transaktion som för­

tecknas i den punkten mellan denna clearingmedlem och en

central motpart.

3. clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i arti­

kel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012.

4. kund: en kund enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning

(EU) nr 648/2012 eller ett företag som har upprättat indirekta

clearingarrangemang med en clearingmedlem i enlighet med

artikel 4.3 i den förordningen.

Artikel 301

Huvudsakligt tillämpningsområde

1. Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så

länge de är utestående hos en central motpart:

a) Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat.

b) Repor.

c) Värdepappers- och råvarulån.

d) Transaktioner med långfristig avveckling.

e) Marginallånetransaktioner.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/189

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

291

2. Instituten får välja om de vill använda en av följande två

behandlingar i samband med kontrakt och transaktioner som är

utestående hos en kvalificerad central motpart och som anges i

punkt 1:

a) Behandlingen för handelsrelaterade exponeringar och expo­

neringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och

som anges i artikel 306, med undantag av den behandling

som anges i punkt 1 b i den artikeln och artikel 307.

b) Den behandling som anges i artikel 310.

3. Instituten ska använda den behandling som anges i arti­

kel 306 med undantag av den behandling som anges i punkt 1

a i den artikeln samt i artikel 309, i tillämpliga fall, i samband

med kontrakt och transaktioner som är utestående hos en icke

kvalificerad central motpart och som anges i punkt 1 i den här

artikeln.

Artikel 302

Övervakning av exponeringar mot centrala motparter

1.

Instituten ska övervaka alla sina exponeringar mot centrala

motparter och fastställa processer för regelbunden rapportering

av information om dessa exponeringar till den verkställande

ledningen och till lämplig kommitté eller lämpliga kommittéer

i ledningsorganet.

2. Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och

stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har

för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella

framtida kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bi­

drag till obeståndsfonden och, när institutet fungerar som en

clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arran­

gemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till

de risker som är förenade med dessa exponeringar.

Artikel 303

Behandling av clearingmedlemmars och kunders

transaktioner

1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem, antingen

för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund

och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för

sina exponeringar mot en central motpart i enlighet med artik­

larna 301.2 och 301.3.

2. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna

egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund

och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för

sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet

med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.

3. Om ett institut är kund till en clearingmedlem ska det

beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktio­

ner med clearingmedlemmen i enlighet med de tillämpliga av­

snitten 1-8 i detta kapitel.

4. Som alternativ till tillvägagångssättet i punkt 3 får ett

institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina mot­

partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet

med artikel 305.2, förutsatt att båda följande villkor är upp­

fyllda:

a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa

transaktioner kan för både clearingmedlemmen och den cen­

trala motparten urskiljas och separeras i enlighet med arti­

kel 39 i förordning (EU) nr 648/2010 från de positioner och

tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes

övriga kunder och denna separering leder till att dessa posi­

tioner och tillgångar är konkursskyddade, om clearingmed­

lemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle

drabbas av fallissemang eller insolvens.

b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga

arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in­

stitut eller för den centrala motparten säkerställer, om clea­

ringmedlemmen skulle drabbas av fallissemang eller insol­

vens, överföringen av institutets positioner i samband med

dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter

till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginal­

riskperioden.

5. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem ingår

ett avtal med en kund till en annan clearingmedlem för att

säkerställa överföringen av de tillgångar och positioner som

avses i punkt 4 b, får det institutet ange exponeringsvärdet

noll för den villkorade förpliktelse som skapas till följd av detta

avtalsmässiga arrangemang.

Artikel 304

Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot

kunder

1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna

egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund

och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för

sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet

med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel och med avdel­

ning VI i del tre.

2.

Om ett institut fungerar som clearingmedlem och ingår ett

avtal med en kund till en annan clearingmedlem, vilket i enlig­

het med artikel 48.5 och 48.6 i förordning (EU) nr 648/2012

underlättar överföringen av tillgångar och säkerheter enligt ar­

tikel 305.2 b i den här förordningen för denna kund, och detta

avtalsmässiga arrangemang ger upphov till en villkorad förplik­

telse för det institutet, får institutet ange exponeringsvärdet noll

för den villkorade förpliktelsen.

SV

L 176/190

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

292

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får tillämpa

en kortare marginalriskperiod vid beräkningen av kapitalbaskra­

vet för exponeringar mot en kund i enlighet med metoden med

interna modeller. Den marginalriskperiod som tillämpas av in­

stitutet får inte vara kortare än fem dagar.

4. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får multi­

plicera sin fallerade exponering med en skalär vid beräkningen

av kapitalbaskravet för exponeringar mot en kund i enlighet

med marknadsvärderingsmetoden, schablonmetoden eller den

ursprungliga åtagandemetoden. Instituten får tillämpa följande

skalärer:

a) 0,71 för en marginalriskperiod på fem dagar.

b) 0,77 för en marginalriskperiod på sex dagar.

c) 0,84 för en marginalriskperiod på sju dagar.

d) 0,89 för en marginalriskperiod på åtta dagar.

e) 0,95 för en marginalriskperiod på nio dagar.

f) 1 för en marginalriskperiod på tio dagar eller mer.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

för att ange den marginalriskperiod som instituten får använda

vid tillämpningen av punkterna 3 och 4.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn ska EBA tillämpa följande principer:

a) EBA ska ange marginalriskperioden för varje typ av kontrakt

och transaktioner som anges i artikel 301.1.

b) Den marginalriskperiod som ska fastställas enligt led a ska

återspegla slutavräkningsperioden för de kontrakt och trans­

aktioner som avses i det ledet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 305

Behandling av kundernas exponeringar

1. Om ett institut är kund, ska det beräkna kapitalbaskraven

för sina motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlem­

men i enlighet med avsnitten 1-8 i detta kapitel och med av­

delning VI i del tre, beroende på vad som är tillämpligt.

2. Utan att det påverkar tillvägagångssättet i punkt 1 får ett

institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina handels­

exponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearing­

medlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att samtliga

följande villkor är uppfyllda:

a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa

transaktioner kan urskiljas och separeras, för både clearing­

medlemmen och den centrala motparten, från de positioner

och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som

dennes övriga kunder, och denna åtskillnad och separering

leder till att dessa positioner och tillgångar är konkursskyd­

dade, om clearingmedlemmen eller en eller flera av dennes

övriga kunder skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.

b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga

arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in­

stitut eller för den centrala motparten underlättar över­

föringen av kundens positioner i samband med dessa kont­

rakt och transaktioner samt respektive säkerheter till en an­

nan clearingmedlem inom den tillämpliga marginalriskperio­

den, om den ursprungliga clearingmedlemmen skulle drab­

bas av fallissemang eller insolvens. Under sådana omständig­

heter ska kundens positioner och säkerheten överföras till

marknadsvärde, om inte kunden begär att positionen ska

avräknas till marknadsvärde.

c) Institutet har ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt

utlåtande där det konstateras att relevanta domstolar och

administrativa myndigheter vid en talan skulle finna att kun­

den inte skulle bära några förluster på grund av att clearing­

medlemmen eller någon av clearingmedlemmens kunder blir

insolvent enligt den lagstiftning som institutet, clearingmed­

lemmen och den centrala motparten omfattas av, den lags­

tiftning som reglerar de transaktioner och kontrakt som

clearas genom den centrala motparten, den lagstiftning

som är tillämplig på säkerheten och den lagstiftning som

reglerar varje avtal eller överenskommelser som behövs för

att uppfylla villkoren i led b.

d) Den centrala motparten är en kvalificerad central motpart.

3. Utan att det påverkar de villkor som anges i punkt 2 får

kunden, om ett institut som är en kund inte är skyddat mot

förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan

av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle drabbas av

fallissemang, men alla andra villkor enligt punkt 2 är uppfyllda,

beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för mot­

partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet

med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt

punkt 1 a i den artikeln ersätts med en 4-procentig riskvikt.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/191

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

293

4. Om ett institut som är en kund har tillgång till en central

motparts tjänster genom indirekta clearingarrangemang i enlig­

het med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 648/2012 får det

institutet tillämpa den behandling som anges i punkt 2 eller

3 endast om villkoren i varje punkt uppfylls på alla nivåer i

kedjan av intermediärer.

Artikel 306

Kapitalbaskrav för handelsrelaterade exponeringar

1. Ett institut ska tillämpa följande behandling på sina han­

delsrelaterade exponeringar mot centrala motparter:

a) Det ska tillämpa riskvikten 2 % på exponeringsvärden för

alla sina handelsrelaterade exponeringar mot kvalificerade

centrala motparter.

b) Det ska tillämpa den riskvikt som används för schablonme­

toden för kreditrisk enligt artikel 107.2 b på alla sina han­

delsrelaterade exponeringar mot icke-kvalificerade centrala

motparter.

c) När ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en

kund och en central motpart och villkoren för den motparts­

relaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyl­

digt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av

förändringar av denna transaktions värde om den centrala

motparten skulle fallera. Exponeringsvärdet för den trans­

aktion med den centrala motparten som motsvarar den mot­

partsrelaterade transaktionen är lika med noll.

2. Utan hinder av punkt 1 får ett institut ange exponerings­

värdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de

tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller

en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala

motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearing­

medlemmens övriga kunder skulle drabbas av insolvens.

3. Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina han­

delsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet

med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.

4. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen

för sina handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter

enligt artikel 92.3 som summan av exponeringsvärdena för sina

handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter, beräk­

nad i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln, multi­

plicerad med den fastställda riskvikten enligt punkt 1 i den här

artikeln.

Artikel 307

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till den centrala

motpartfondens obeståndsfond

Ett institut som agerar som clearingmedlem ska tillämpa föl­

jande behandling för sina exponeringar som följer av dess bi­

drag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.

a) Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bi­

drag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond

i enlighet med den behandling som anges i artikel 308.

b) aDet ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade

bidrag till en icke-kvalificerad central motpartsfonds obe­

ståndsfond i enlighet med den behandling som anges i ar­

tikel 309.

Artikel 308

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en kvalificerad

central motparts obeståndsfond

1. Exponeringsvärdet för ett instituts förfinansierade bidrag

till en kvalificerad central motparts obeståndsfond (DF i ) ska

vara det belopp som betalats in eller marknadsvärdet av de

tillgångar som levererats av det institutet, minskat med eventu­

ella belopp för detta bidrag som den kvalificerade centrala mot­

parten redan har använt till att täcka sina förluster till följd av

att en eller flera av dess clearingmedlemmar fallerat.

2. Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (K i ) för att täcka

exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DF i ) enligt

följande:

K

i

¼

1

þ β

N

N – 2

DF

i

DF

CM

K

CM

där

= den koncentrationsfaktor som den centrala motparten

har anmält till institutet,

N

= det antal clearingmedlemmar som den centrala mot­

parten har anmält till institutet,

DF CM = summan av förfinansierade bidrag som den centrala

motparten har erhållit från samtliga

clearingmedlemmar (ð

i

DF

i

Þ och anmält till institu­

tet, och

K CM = summan av kapitalbaskraven för den centrala motpar­

tens samtliga clearingmedlemmar, beräknad med

tillämplig formel i punkt 3 (ð

i

K

i

Þ.

3. Ett institut ska beräkna K CM på följande sätt:

a) Om K CCP DF CCP ska institutet använda följande formel:

K

CM

¼ c 1 DF

CM

;

b) Om DF CCP < K CCP DF* ska institutet använda följande for­

mel:

K

CM

¼ c 2

ðK CCP

DF CCPÞ

þ c 1

ðDF

K CCP

Þ;

c) Om DF*<K CCP ska institutet använda följande formel:

K

CM

¼ c 2

ðK

CCP

DF

Þ

þ c

2

DF

CM

där

DF CCP = den centrala motpartens förfinansierade finansiella

medel, vilka den har anmält till institutet,

SV

L 176/192

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

294

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

K CCP

= den centrala motpartens hypotetiska kapital, vilket

den har anmält till institutet,

DF* = DF CCP

þ DF

CM

;

DF

CM

= DF

CM

– 2 DF

i

;

DF

i

; =

det genomsnittliga förfinansierade bidrag,

1

N

DF

CM

, som den centrala motparten har anmält

till institutet

c 1

= en

kapitalfaktor

som

är

lika

med

max

1 6%

DF

K CCP

0 3

;

0 16%

c 2

= en kapitalfaktor som är lika med 100 %, och

= 1.2.

4. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen

för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag

enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K i ) fastställt i enlighet

med punkt 2, multiplicerat med 12,5.

5. Om K CCP är lika med noll, ska instituten sätta c 1 till

0,16 % vid beräkningen enligt punkt 3.

Artikel 309

Kapitalbaskravet för förfinansierade bidrag till en icke-

kvalificerad central motparts obeståndsfond och från

ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central

motpart Beräkning av en central motparts hypotetiska

kapital

1. Ett institut ska använda följande formel för att beräkna

kapitalbaskravet (K i ) för exponeringarna till följd av sina för­

finansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obe­

ståndsfond (DF i ) och från ofinansierade bidrag (UC i ) till en så­

dan central motpart:

K

i

¼ c2

ðDF

i

þ UC

i

Þ

där c 2 och definieras i artikel 308.3.

2. Ofinansierade bidrag betyder enligt punkt 1 bidrag som

ett institut som agerar som clearingmedlem enligt avtal har

åtagit sig att tillhandahålla till en central motpart efter att den

centrala motparten har förbrukat sin obeståndsfond för att täcka

de förluster som den ådragit sig till följd av att en eller flera

clearingmedlemmar har fallerat.

3. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen

för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag

enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K i ) fastställt i enlighet

med punkt 1, multiplicerat med 12,5.

Artikel 310

Alternativ beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar

mot en kvalificerad central motpart

Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapital­

baskravet (K i ) för exponeringar som härrör från dess och dess

kunders handelsexponeringar (TE i ) och förfinansierade bidrag

(DF i ) till en kvalificerad central motparts obeståndsfond:

K

i

¼ 8% min

2% TE

i

þ 1 250% DF

i

; 20% TE

i

Artikel 311

Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter

som inte längre uppfyller vissa villkor

1. Ett institut ska tillämpa den behandling som anges i denna

artikel om ett eller båda av följande villkor har uppfyllts:

a) Institutet har mottagit den anmälan som krävs från en cen­

tral motpart enligt artikel 50b j ii i förordning (EU)

nr 648/2012 om att denna centrala motpart har upphört

att beräkna K CCP .

b) Det har kommit till institutets kännedom, till följd av ett

offentligt tillkännagivande eller meddelande från den behö­

riga myndigheten för en central motbart som används av

institutet eller från denna centrala motpart själv, att den

centrala motparten inte längre uppfyller villkoren för aukto­

risation eller godkännande, beroende på vad som är tillämp­

ligt.

2. Om endast villkoret i punkt 1 a har uppfyllts ska institu­

tets behöriga myndighet kontrollera skälen till att den centrala

motparten har upphört att beräkna K CCP .

Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i

första stycket är giltiga får den tillåta att institut i dess medlems­

stat tillämpar den behandling som anges i artikel 310 på sina

handelsexponeringar och bidrag till obeståndsfonden till den

centrala motparten. Om den beviljar ett sådant tillstånd ska

den offentliggöra skälen till sitt beslut.

Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i

första stycket inte är giltiga ska alla institut i medlemsstaten,

oavsett den behandling som de väljer enligt artikel301.2, till­

lämpa den behandling som anges i punkt 3 leden a–d i den här

artikeln.

3. Om villkoret i punkt 1 b har uppfyllts, oavsett om vill­

koret i led a i den punkten har uppfyllts eller inte, ska ett

institut inom tre månader av uppkomsten av den omständighet

som avses i led b i den punkten, eller tidigare om det institutets

behöriga myndighet så kräver, göra följande med avseende på

sina exponeringar mot den centrala motparten:

a) Upphöra att tillämpa den behandling det valde i enlighet

med artikel 301.2.

b) Tillämpa den behandling som anges i artikel 306.1 b på sina

handelsrelaterade exponeringar mot den centrala motparten.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/193

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

295

c) Tillämpa den behandling som anges i artikel 309 på sina

förfinansierade bidrag till den centrala motpartens obestånds­

fond och till sina ofinansierade bidrag till den centrala mot­

parten.

d) Behandla exponeringar utöver de som förtecknas i leden b

och c mot den centrala motparten som exponeringar mot ett

företag i enlighet med den schablonmetod för kreditrisk som

anges i kapitel 2.

AVDELNING III

KAPITALBASKRAV FÖR OPERATIVA RISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer för användning av de olika metoderna

Artikel 312

Tillstånd och anmälan

1. För att få använda schablonmetoden ska instituten upp­

fylla kriterierna i artikel 320 och dessutom uppfylla de generella

riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74 och 85 i

direktiv 2013/36/EU. Instituten ska underrätta de behöriga

myndigheterna innan de använder schablonmetoden.

De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att använda en

alternativ relevant indikator för affärsområdena

"hushållsbank"

och

"storkundsbank", om de villkor som anges i artiklarna

319.2 och 320 är uppfyllda.

2. De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att an­

vända avancerade mätmetoder (internmätningsmetoder) base­

rade på sina egna mätningsmetoder för operativa risker, om

alla kvalitativa och kvantitativa standarder som anges i artik­

larna 321 respektive 322 uppfylls och om instituten uppfyller

de generella riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74

och 85 i direktiv 2013/36/EU och i avdelning VII kapitel 3

avsnitt II i det direktivet.

Instituten ska också ansöka om tillstånd från sina behöriga

myndigheter om de vill utvidga och ändra sin internmätnings­

metod på ett väsentligt sätt. De behöriga myndigheterna ska

endast bevilja tillstånd, om instituten fortsätter att uppfylla de

standarder som anges i första stycket efter dessa väsentliga ut­

vidgningar och ändringar.

3. Instituten ska anmäla alla ändringar av modellerna för

internmätningsmetoder till de behöriga myndigheterna.

4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

som specificerar

a) de metoder som de behöriga myndigheterna använder för att

bedöma om institut ska tillåtas att använda internmätnings­

metoder,

b) villkoren för bedömning av hur väsentliga utvidgningarna

och ändringarna av internmätningsmetoderna är,

c) formerna för den anmälan som krävs enligt punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande

tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 313

Återgång till användning av mindre sofistikerade metoder

1. Institut som använder schablonmetoden får endast återgå

till att använda basmetoden om villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

2. Institut som använder internmätningsmetoder får endast

återgå till att använda schablonmetoden eller basmetoden om

villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Ett institut får endast återgå till att använda en mindre

sofistikerad metod för operativ risk om båda följande villkor

är uppfyllda:

a) Institutet har på ett tillfredsställande sätt för den behöriga

myndigheten visat att användningen av en mindre sofistike­

rad metod inte föreslås i syfte att sänka kapitalbaskravet för

institutets operativa risker, är nödvändig på grund av institu­

tets egenskaper och komplexitet och inte skulle få någon

betydande negativ inverkan på institutets solvens eller dess

förmåga att hantera den operativa risken effektivt.

b) Institutet har fått förhandstillstånd från den behöriga myn­

digheten.

Artikel 314

Kombinerad användning av olika metoder

1. Institut får använda en kombination av metoder, under

förutsättning att de får tillstånd för detta av de behöriga myn­

digheterna. De behöriga myndigheterna ska bevilja ett sådant

tillstånd, om de krav som fastställs i punkterna 2–4 i tillämpliga

fall är uppfyllda.

2. Ett institut får tillämpa en internmätningsmetod tillsam­

mans med antingen basmetoden eller schablonmetoden, för­

utsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

a) Den kombination av metoder som institutet använder fångar

upp institutets samtliga operativa risker och de behöriga

myndigheterna har godkänt den metod som institutet ska

tillämpa för att täcka olika verksamheter, geografiska lokali­

seringar, rättsliga strukturer eller andra relevanta indelningar

som fastställts internt.

SV

L 176/194

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

296

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) De kriterier som anges i artikel 320 och i de standarder som

fastställs i artiklarna 321 och 322 ska vara uppfyllda för den

del av verksamheterna som omfattas av schablonmetoden

och internmätningsmetoden.

3.

Behöriga myndigheter ska införa följande tilläggsvillkor för

att ge ett institut tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod

tillsammans med antingen basmetoden eller schablonmetoden:

a) Den dag då en internmätningsmetod börjar tillämpas ska en

betydande del av institutets operativa risker kunna fångas

upp av denna metod.

b) Institutet ska åta sig att gradvis införa internmätningsmeto­

den för en väsentlig del av verksamheten enligt en tidsplan

som har överlämnats till och godkänts av de behöriga myn­

digheterna.

4. Ett institut får endast begära tillstånd från den behöriga

myndigheten för att tillämpa en kombination av basmetoden

och schablonmetoden under särskilda omständigheter, till ex­

empel vid förvärv av ny verksamhet, som kan kräva en över­

gångsperiod för införandet av schablonmetoden.

En behörig myndighet ska endast bevilja ett sådant tillstånd, om

institutet har åtagit sig att tillämpa schablonmetoden enligt en

tidsplan som har överlämnats till och godkänts av den behöriga

myndigheten.

5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

som specificerar

a) de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa vid

sin bedömning av den metod som avses i punkt 2 a,

b) de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa när

de beslutar huruvida de ska införa de tilläggsvillkor som

avses i punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2016.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande

tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Basmetoden

Artikel 315

Kapitalbaskrav

1.

Enligt basmetoden är kapitalbaskravet för operativ risk lika

med 15 % av det treåriga genomsnittet av den relevanta indika­

tor som anges i artikel 316.

Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den rele­

vanta indikatorn på grundval av de senaste tre tolvmånadersob­

servationer som gjorts vid räkenskapsårets slut. Om inga revide­

rade uppgifter finns tillgängliga får instituten använda företagets

egna skattningar.

2. Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får

det använda företagets egna framåtblickande skattningar vid

beräkningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet

börjar använda historiska data så snart de finns tillgängliga.

3. Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att

användningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den

relevanta indikatorn - på grund av en fusion, ett förvärv eller

en försäljning av enheter eller verksamheter - skulle leda till

felskattningar av kapitalbaskrav för operativ risk, får den behö­

riga myndigheten tillåta institutet att ändra beräkningen på ett

sätt som skulle ta hänsyn till sådana händelser och ska veder­

börligen underrätta EBA om detta. Under sådana omständighe­

ter får den behöriga myndigheten på eget initiativ även kräva att

ett institut ändrar beräkningen.

4. Om den relevanta indikatorn är negativ eller noll för en

viss observation, ska instituten inte beakta denna uppgift vid

beräkningen av det treåriga genomsnittet. Instituten ska beräkna

det treåriga genomsnittet som summan av de positiva talen,

dividerad med antalet positiva tal.

Artikel 316

Relevant indikator

1. För institut som tillämpar de redovisningsstandarder som

införs genom direktiv 86/635/EEG, baserade på redovisnings­

kategorierna för resultaträkning för institut enligt artikel 27 i

det direktivet, ska den relevanta indikatorn vara summan av de

poster som anges i tabell 1 i denna punkt. Instituten ska in­

kludera varje post i summan med sitt positiva eller negativa

tecken.

Tabell 1

1. Ränteintäkter och liknande intäkter

2. Räntekostnader och liknande kostnader

3. Intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig/fast

avkastning

4. Provisionsintäkter

5. Provisionskostnader och avgifter

6. Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner

7. Övriga rörelseintäkter

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/195

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

297

Instituten ska anpassa dessa poster så att de avspeglar följande

villkor:

a) Instituten ska beräkna den relevanta indikatorn före avdrag

av avsättningar och rörelsekostnader. Instituten ska till rörel­

sekostnaderna räkna arvoden för utkontrakterade tjänster

som tillhandahållits av tredje part som inte är moder- eller

dotterföretag till institutet eller dotterföretag till ett moder­

företag som också är kreditinstitutets moderföretag. Institu­

ten får dra av kostnaderna för utkontrakterade tjänster som

tillhandahållits av tredje part från den relevanta indikatorn i

de fall då de betalas till ett företag som är föremål för

bestämmelser i den bemärkelse som avses i denna förord­

ning.

b) Instituten får inte använda följande poster vid beräkningen

av den relevanta indikatorn:

i) Realiserad vinst/förlust från försäljning av poster utanför

handelslagret.

ii) Inkomster från extraordinära poster eller poster som inte

avser den normala verksamheten.

iii) Försäkringsintäkter.

c) Om omvärdering av handelsposter ingår i resultaträkningen,

får instituten inkludera omvärderingen. Om ett institut till­

lämpar artikel 36.2 i direktiv 86/635/EEG, ska det inkludera

sådan omvärdering som tas upp i resultaträkningen.

2. Om ett institut omfattas av andra redovisningsstandarder

än de som fastställs i direktiv 86/635/EEG, ska det beräkna den

relevanta indikatorn på grundval av de uppgifter som bäst av­

speglar den definition som anges i denna artikel.

3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

i syfte att fastställa metoden för att beräkna den relevanta in­

dikator som avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2017.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande

tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Schablonmetoden

Artikel 317

Kapitalbaskrav

1. Enligt schablonmetoden ska instituten dela in sina verk­

samheter i de affärsområden som anges i tabell 2 i punkt 4 och

i enlighet med principerna i artikel 318.

2. Instituten ska beräkna kapitalbaskravet för operativ risk

som det treåriga genomsnittet av summan av de årliga kapital­

baskraven för samtliga de affärsområden som avses i tabell 2 i

punkt 4. Det årliga kapitalbaskravet för varje affärsområde är

lika med produkten av den motsvarande betafaktor som anges i

tabellen och den del av den relevanta indikatorn som har för­

delats på respektive affärsområde.

3. För ett visst år får instituten utan begränsningar kvitta

negativa kapitalbaskrav till följd av en negativ del av den rele­

vanta indikatorn i ett affärsområde mot positiva kapitalbaskrav

inom andra affärsområden. Om det sammanlagda kapitalbas­

kravet för samtliga affärsområden för ett visst år är negativt,

ska instituten ange värdet noll som täljare för det året.

4. Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den

summa som avses i punkt 2 på grundval av de senaste tre

tolvmånadersobservationer som gjorts vid räkenskapsårets slut.

Om inga reviderade uppgifter finns tillgängliga får instituten

använda företagets egna skattningar.

Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att använd­

ningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den relevanta

indikatorn, på grund av en fusion, ett förvärv eller en försäljning

av enheter eller verksamheter, skulle leda till felskattningar av

kapitalbaskrav för operativ risk, får den behöriga myndigheten

tillåta instituten att ändra beräkningen på ett sätt som skulle ta

hänsyn till sådana händelser och ska vederbörligen underrätta

EBA om detta. Under sådana omständigheter får den behöriga

myndigheten på eget initiativ även kräva att ett institut ändrar

beräkningen.

Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får det

använda företagets egna framåtblickande skattningar vid beräk­

ningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet börjar

använda historiska data så snart de finns tillgängliga.

Tabell 2

Affärsområde Verksamhet

Procentan­

del

(betafaktor)

Företagsfinansiering Garantiverksamhet för finansiella

instrument eller placering av fi­

nansiella instrument på grundval

av ett fast åtagande.

Tjänster i samband med garanti­

givning.

Investeringsrådgivning.

Rådgivning till företag i fråga om

kapitalstruktur, industriell strategi

och närliggande frågor samt råd

och tjänster avseende fusioner och

företagsförvärv.

Investerings- och finansanalys samt

andra former av allmänna rekom­

mendationer rörande handel med

finansiella instrument.

18 %

SV

L 176/196

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

298

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Affärsområde Verksamhet

Procentan­

del

(betafaktor)

Handel och finans­

förvaltning

Handel för egen räkning.

Penningmarknadsmäkling.

Mottagande och vidarebefordran av

order beträffande ett eller flera fi­

nansiella instrument.

Utförande av order för kunds räk­

ning.

Placering av finansiella instrument

utan fast åtagande.

Drift av multilaterala handelsplatt­

formar.

18 %

Privatkundsmäkleri

(Verksamhet som

avser fysiska perso­

ner eller små och

medelstora företag

som uppfyller krite­

rierna i artikel 123

om klassen för hus­

hållsexponeringar)

Mottagande och vidarebefordran av

order beträffande ett eller flera fi­

nansiella instrument.

Utförande av order för kunds räk­

ning.

Placering av finansiella instrument

utan fast åtagande.

12 %

Storkundsbank

Mottagande av insättningar och

andra återbetalningspliktiga medel.

Utlåning.

Finansiell leasing.

Garantiförbindelser och ställande

av säkerhet.

15 %

Privata banktjänster

(Verksamhet som

avser fysiska perso­

ner eller små och

medelstora företag

som uppfyller krite­

rierna i artikel 123

om klassen för hus­

hållsexponeringar)

Mottagande av insättningar och

andra återbetalningspliktiga medel.

Utlåning.

Finansiell leasing.

Garantiförbindelser och ställande

av säkerhet.

12 %

Betalning och av­

veckling

Betalningsförmedling.

Utställande och administration av

betalningsmedel.

18 %

Administrationsupp­

drag

Förvaring och handhavande av fi­

nansiella instrument för kunders

räkning, bland annat värdepap­

persförvaring och liknande tjänster,

exempelvis handhavande av kon­

tanta medel/finansiella säkerheter.

15 %

Kapitalförvaltning Portföljförvaltning.

Fondförvaltning.

Övrig kapitalförvaltning.

12 %

Artikel 318

Principerna för fördelning i affärsområden

1. Instituten ska utveckla och dokumentera särskilda riktlin­

jer och kriterier för fördelning av den relevanta indikatorn på

berörda affärsområden och aktiviteter inom den standardiserade

ram som anges i artikel 317. De ska se över och anpassa dessa

riktlinjer och kriterier i tillämpliga delar till nya eller förändrade

affärsverksamheter och risker.

2. Instituten ska tillämpa följande principer för fördelning i

affärsområden:

a) Instituten ska fördela alla aktiviteter i affärsområden utan

överlappning, så att de täcker hela affärsområdet.

b) Instituten ska allokera alla aktiviteter som inte lätt kan pla­

ceras inom affärsområdesramen, men som utgör en stöd­

jande verksamhet till en verksamhet inom ramen, som till­

hörande det affärsområde som aktiviteten stöder. Om mer än

ett affärsområde stöds av den stödjande verksamheten, ska

instituten använda objektiva fördelningskriterier.

c) Om en aktivitet inte kan placeras in i ett visst affärsområde,

ska instituten använda det affärsområde som har den högsta

procentsatsen. Detsamma gäller också för en stödjande verk­

samhet med koppling till verksamheten.

d) Institut har möjlighet att använda interna prissättningsmeto­

der för att fördela den relevanta indikatorn på olika affärs­

områden. Kostnader som genererats inom ett affärsområde

men som kan tillskrivas ett annat affärsområde får omför­

delas till det affärsområde som de tillhör.

e) Fördelningen av aktiviteter i affärsområden för kapitalkrav

för operativ risk ska överensstämma med de kategorier

som instituten använder för kredit- och marknadsrisker.

f) Den verkställande ledningen ska ansvara för riktlinjerna för

fördelning i affärsområden under överinseende av institutets

ledningsorgan.

g) Instituten ska låta fördelningen i affärsområden genomgå

oberoende översyn.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för de

principer för fördelning i affärsområden som anges i denna

artikel.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande till kommissionen senast den 31 december 2017.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 319

Alternativ schablonmetod

1. Enligt den alternativa schablonmetoden ska instituten till­

lämpa följande för affärsområdena

"hushållsbank" och "stor­

kundsbank

":

a) Den relevanta indikatorn ska vara en standardiserad in­

täktsindikator som är lika med det nominella beloppet av

lån och förskott, multiplicerat med 0,035.

b) Lån och förskott består av de totala utnyttjade beloppen i

motsvarande kreditportföljer. För affärsområdet

"storkunds­

bank

" ska instituten också inbegripa värdepapper utanför

handelslagret i det nominella beloppet av lån och förskott.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/197

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

299

2. För att få använda den alternativa schablonmetoden ska

institutet uppfylla följande villkor:

a) Institutets hushålls- och/eller storkundsbankverksamheter ska

svara för minst 90 % av intäkterna.

b) En väsentlig andel av institutets hushålls- och/eller stor­

kundsbankverksamhet ska innefatta lån där sannolikheten

för fallissemang (PD) är hög.

c) Den alternativa schablonmetoden ska vara en lämplig grund

för beräkning av institutets kapitalbaskrav för operativ risk.

Artikel 320

Kriterier för schablonmetoden

De kriterier som avses i artikel 312.1 första stycket är följande:

a) Ett institut ska ha ett väldokumenterat bedömnings- och

hanteringssystem för operativ risk med tydlig ansvarsfördel­

ning. Det ska identifiera sina exponeringar mot operativ risk

och spåra relevanta data om operativ risk, däribland data om

betydande förluster. Detta system ska vara föremål för regel­

bunden och oberoende översyn, som ska genomföras av en

intern eller extern part med den kunskap som krävs för att

genomföra en sådan översyn.

b) Ett instituts klassificeringssystem för operativ risk ska vara

nära integrerat med institutets riskhanteringsprocesser. Resul­

taten ska utnyttjas som en del av processen för övervakning

och kontroll av institutets riskprofil avseende operativ risk.

c) Ett institut ska upprätta ett system för rapportering till den

verkställande ledningen som förser relevanta verksamhets­

områden inom instituten med rapporter avseende operativ

risk. Ett institut ska ha rutiner för att kunna vidta lämpliga

åtgärder utifrån uppgifterna i rapporterna.

KAPITEL 4

Internmätningsmetoder

Artikel 321

Kvalitativa standarder

De kvalitativa standarder som avses i artikel 312.2 är följande:

a) Ett instituts interna metod för mätning av operativa risker

ska vara nära integrerad med dess dagliga riskhanteringspro­

cesser.

b) Ett institut ska ha en oberoende riskhanteringsfunktion för

operativa risker.

c) Ett institut ska regelbundet rapportera om exponeringar mot

operativa risker och om förluster och ha rutiner för att

kunna vidta lämpliga korrigerande åtgärder.

d) Ett instituts riskhanteringssystem ska vara väl dokumenterat.

Institutet ska ha rutiner för att säkerställa överensstämmelse

med dokumentationen och riktlinjer för hantering av situa­

tioner, då riskhanteringen inte överensstämmer med doku­

mentationen.

e) Ett instituts processer för hantering av operativa risker och

mätsystem ska vara föremål för regelbunden översyn av in­

terna eller externa revisorer.

f) Ett instituts interna valideringsprocesser ska fungera sunt och

tillfredsställande.

g) Dataflödena och processerna förknippade med ett instituts

riskmätningssystem ska vara transparenta och tillgängliga.

Artikel 322

Kvantitativa standarder

1. De kvantitativa standarder som avses i artikel 312.2 om­

fattar standarder för processer, intern och extern data, scenario­

analys, affärsmiljö samt interna kontrollsystem, enligt vad som

anges i punkterna 2–6.

2. Följande standarder avser processer:

a) Vid beräkning av kapitalbaskrav ska ett institut beakta både

förväntade och ej förväntade förluster, såvida inte förväntad

förlust fångas upp på lämpligt sätt i dess interna affärspraxis.

Måttet på operativ risk ska fånga upp extrema händelser som

kan ge allvarliga följder och uppnå en statistisk säkerhetsnivå

som är jämförbar med ett konfidensintervall på 99,9 % un­

der en ettårsperiod.

b) Ett instituts mätningssystem för operativa risker ska innefatta

användning av intern och extern data, scenarioanalys och

faktorer som avspeglar affärsmiljön samt interna kontroll­

system enligt vad som anges i punkterna 3–6. Ett institut

ska ha en väldokumenterad metod för att väga in använd­

ning av dessa fyra delar i det övergripande riskmätnings­

systemet för operativa risker.

c) Ett instituts riskmätningssystem ska fånga upp de avgörande

riskfaktorer som påverkar formen av fördelningskurvans yt­

terområden för den estimerade fördelningen av förluster.

d) Ett institut får bara åberopa antaganden om korrelationer

beträffande förluster för operativa risker som är hänförliga

till olika händelsetyper om dess system för mätning av kor­

relationer är sunda, genomförda med integritet och beaktar

den osäkerhet som omger alla sådana korrelationsskattning­

ar, särskilt under kritiska perioder. Ett institut ska validera

sina korrelationsantaganden genom att använda lämpliga

kvantitativa och kvalitativa metoder.

e) Ett instituts riskmätningssystem ska vara inbördes kon­

sekvent och undvika dubbelräkning av kvalitativa estimat

eller riskreducerande åtgärder som godkänts inom andra om­

råden i denna förordning.

SV

L 176/198

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

300

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Följande standarder avser interna data:

a) Ett institut ska basera sina internt framtagna riskmått för

operativ risk på en minimihistorisk observationsperiod på

minst fem år. När ett institut för första gången tillämpar

en internmätningsmetod, får en historisk period på tre år

godtas.

b) Ett institut ska kunna hänföra sina data om historiska in­

terna förluster på de affärsområden som definieras i arti­

kel 317 och på de typer av händelser som definieras i ar­

tikel 324 och på begäran lämna dessa data till de behöriga

myndigheterna. Under särskilda omständigheter får ett insti­

tut föra förlusthändelser som påverkar hela institutet till ett

ytterligare affärsområde,

"företagsövergripande poster". Ett

institut ska ha dokumenterade och objektiva kriterier för

att hänföra förluster till de specificerade affärsområdena

och händelsetyperna. Ett institut ska registrera de förluster

till följd av operativa risker som avser kreditrisker och som

tidigare har inkluderats i de interna databaserna för kreditrisk

i databaserna för operativ risk och identifiera dessa separat.

Sådana förluster ska inte omfattas av kapitalkrav för opera­

tiva risker, så länge som institutet måste fortsätta att be­

handla dem som kreditrisker vid beräkningen av kapitalbas­

kraven. Ett institut ska innefatta de förluster till följd av

operativa risker som avser marknadsrisker i kapitalbaskravet

för operativ risk.

c) Institutets data om interna förluster ska vara heltäckande, så

att de fångar in alla väsentliga verksamheter och expone­

ringar från alla lämpliga undersystem och geografiska loka­

liseringar. Ett institut ska kunna motivera att alla utelämnade

verksamheter eller exponeringar, både enskilt och tillsam­

mans, inte skulle ha fått någon väsentlig effekt på de över­

gripande riskskattningarna. Ett institut ska fastställa lämpliga

minimiförlusttrösklar för insamling av data om interna för­

luster.

d) Utöver information om bruttoförlustbelopp ska ett institut

samla information om datum för händelserna, eventuella

återvinningar av bruttoförlustbelopp, samt beskrivande infor­

mation om de bakomliggande faktorerna eller orsakerna till

förlusten.

e) Ett institut ska ha särskilda kriterier för att fördela förluster

som uppstått till följd av en förlusthändelse inom en central

funktion eller en verksamhet som omfattar mer än ett affärs­

område samt till följd av därtill relaterade förlusthändelser

under en tidsperiod.

f) Ett institut ska ha dokumenterade rutiner för bedömning av

registrerade förlustdatas löpande relevans, däribland situatio­

ner då individuella bedömningar, upptäckning av belopp och

andra justeringar får tillämpas, i vilken utsträckning de får

användas och vem som har tillåtelse att fatta sådana beslut.

4. Följande kvalificeringsstandarder avser externa data:

a) Ett instituts mätningssystem för operativ risk ska utnyttja

relevanta externa data, särskilt när det finns anledning att

tro att institutet är utsatt för ovanliga, men potentiellt all­

varliga, förluster. Varje institut ska ha en systematisk process

för fastställande av i vilka situationer extern data ska använ­

das och för att avgöra vilka metoder som ska användas för

att föra in data i riskmätningssystemet.

b) Ett institut ska regelbundet se över och dokumentera villkor

och rutiner för användning av extern data samt låta dem bli

föremål för återkommande oberoende översyn.

5. Ett institut ska använda scenarioanalyser som bygger på

expertutlåtanden tillsammans med externa data för att utvärdera

exponering mot extrema händelser. Institutet ska kontinuerligt

validera och omvärdera sådana bedömningar genom jämförelse

med faktiska förluster för att säkerställa att de är rimliga.

6. Följande kvalificeringsstandarder avser affärsmiljö och in­

terna kontrollfaktorer:

a) Ett instituts interna riskklassificeringsmetod ska fånga upp

den centrala affärsmiljön och interna kontrollfaktorer som

kan förändra institutets riskprofil med avseende på operativ

risk.

b) Ett institut ska motivera valet av varje faktor som betydelse­

full riskfaktor baserat på erfarenhet och expertutlåtanden om

de berörda affärsområdena.

c) Ett institut ska inför de behöriga myndigheterna kunna mo­

tivera riskskattningarnas känslighet för förändringar av fak­

torerna och den relativa vikten för de olika faktorerna. Ut­

över att fånga upp förändringar i risk till följd av förbättrad

riskkontroll ska institutets riskmätningsramverk även fånga

upp potentiell ökningar av risk till följd av verksamhetens

ökade komplexitet eller ökad omsättning.

d) Ett institut ska dokumentera sitt riskmätningsramverk och

låta det omfattas av oberoende översyn inom institutet och

av de behöriga myndigheterna. Ett institut ska kontinuerligt

validera och omvärdera processen och resultaten genom

jämförelse med faktiska interna förluster och relevanta ex­

terna data.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/199

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

301

Artikel 323

Försäkringseffekter och andra mekanismer för

risköverföring

1. De behöriga myndigheterna ska på de villkor som anges i

punkterna 2–5 ge instituten tillstånd att erkänna försäkrings­

effekter och andra mekanismer för risköverföring, om instituten

kan visa att en märkbar riskreducerande effekt uppnås.

2. Försäkringsgivaren ska vara auktoriserad att tillhandahålla

försäkringar eller återförsäkringar och ska ha en minsta skade­

regleringsförmåga, vilken ska fastställas av ett externt kreditvär­

deringsinstitut, som av EBA getts kreditkvalitetssteg 3 eller

högre i enlighet med reglerna för fastställande av riskvikt för

exponeringar mot de institut som avses i avdelning II kapitel 2.

3. Försäkringsinstitutens och institutens försäkringsramverk

ska uppfylla samtliga följande villkor:

a) Försäkringen har en ursprunglig löptid på minst ett år. För

försäkringar med en resterande löptid på mindre än ett år

ska institutet göra lämpliga nedsättningar som avspeglar för­

säkringens minskande återstående löptid upp till en fullstän­

dig hundraprocentig nedsättning för försäkringar med en

återstående löptid på 90 dagar eller mindre.

b) Försäkringen har en uppsägningstid på minst 90 dagar för

annullering av kontraktet.

c) Försäkringen innehåller inte några undantag eller begräns­

ningar som utlöses av tillsynsmyndighetens åtgärder eller

som, om institutet skulle gå i konkurs, hindrar institutets

konkursförvaltare eller likvidator från att återvinna skador

som åsamkats eller kostnader som institutet får, utom i fråga

om händelser som inträffat efter inledandet av konkursför­

valtningen eller likvidationsförfarandet avseende institutet.

Försäkringen får emellertid utesluta böter, viten eller skades­

tånd som ålagts av de behöriga myndigheterna.

d) I beräkningen av de riskreducerande åtgärdernas effekt ska

försäkringsskyddet vägas in på ett sätt som är öppet och

som ansluter till den faktiska sannolikhet för förluster och

deras effekter som användes vid den övergripande beräk­

ningen av kapitalkravet för operativa risker.

e) Försäkringen ska tillhandahållas av tredje part. Vid försäk­

ringar genom captivebolag och närstående företag måste

exponeringen överföras på en oberoende tredje part som

uppfyller kvalifikationskriterierna i punkt 2.

f) Ramverket för erkännande av försäkring ska vara väl moti­

verat och dokumenterat.

4. Metoden för att erkänna försäkringar ska genom tillämp­

ning av avdrag eller nedsättningar avseende försäkringsbeloppet

omfatta samtliga följande delar:

a) Försäkringens återstående löptid, om den är mindre än ett år.

b) Försäkringens uppsägningstid, om den är kortare än ett år.

c) Osäkerhet i fråga om med betalning samt obalanser i för­

säkringsskyddet när det gäller försäkringens täckning.

5. Minskningen av kapitalbaskraven till följd av att ett insti­

tut tillgodoräknar försäkring och andra former av risköverföring

får inte överstiga 20 % av kapitalbaskravet för operativ risk utan

de riskreducerande åtgärderna.

Artikel 324

Klassificering av förlusthändelsetyper

De förlusthändelsetyper som avses första stycket i artikel 322.3

b är följande:

Tabell 3

Händelsetyp Definition

Interna bedrägerier Förluster till följd av handlingar som är avsedda

att bedra, tillskansa sig egendom eller kringgå

bestämmelser, lagstiftning eller företagets policy,

med undantag för förluster som orsakats av

diskriminering eller som sammanhänger med

social eller kulturell mångfald, vilka involverar

åtminstone en intern part.

Externa bedrägerier Förluster till följd av tredje mans handlingar i

syfte att undanhålla, tillskansa sig egendom eller

kringgå lagstiftning.

Anställningsförhål­

landen och arbets­

miljö

Förluster till följd av handlingar som inte är

förenliga med lagar och avtal om anställning,

hälsa och säkerhet, till följd av betalning av

skadestånd för personskada, däribland även för­

luster som orsakats av diskriminering eller som

sammanhänger med social eller kulturell mång­

fald.

Clients, Products &

Business Practices

Förluster till följd av att en professionell för­

pliktelse mot vissa kunder (inbegripet krav på

förtroende och lämplighet) oavsiktligt eller ge­

nom försummelse inte uppfyllts eller förluster till

följd av en produkts karaktär eller utformning.

Skador på materi­

ella tillgångar

Förluster som uppkommer genom förlust av eller

skada på materiella tillgångar till följd av natur­

katastrofer eller andra händelser.

Avbrott i affärs­

verksamhet och sy­

stemfel

Förluster till följd av avbrott i affärsverksamheten

eller systemfel.

Utförande, leverans

och processtyrning

Förluster till följd av misslyckad transaktions­

hantering eller processtyrning i samband med

kontakter med handelspartner och säljare.

AVDELNING IV

KAPITALBASKRAV FÖR MARKNADSRISK

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 325

Beräkning av sammanställda kapitalbaskrav

1. Ett institut får, med förbehåll för punkt 2 och enbart i

syfte att på gruppnivå beräkna nettopositioner och kapitalbas­

krav i enlighet med denna avdelning, avräkna positioner i ett

institut eller företag mot positioner i ett annat institut eller

företag.

SV

L 176/200

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

302

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Ett institut får endast tillämpa punkt 1 med tillstånd av de

behöriga myndigheterna och detta tillstånd ska utfärdas om

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det finns en tillfredsställande kapitalbasfördelning inom fö­

retagsgruppen.

b) De ramar för institutens verksamhet som bestäms av förord­

ningar, lagstiftning eller avtal är sådana att ömsesidigt eko­

nomiskt stöd inom gruppen garanteras.

3. Om företag är belägna i tredjeländer ska samtliga följande

villkor vara uppfyllda, utöver dem som anges i punkt 2:

a) Företagen har auktoriserats i ett tredjeland och uppfyller

antingen definitionen av kreditinstitut eller är erkända vär­

depappersföretag i tredjeland.

b) Företagen uppfyller på individuell nivå kapitalbaskrav som

motsvarar dem som fastställs i denna förordning.

c) Det finns inga föreskrifter i de berörda tredjeländerna som

väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgrup­

pen.

KAPITEL 2

Kapitalbaskrav för positionsrisk

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o c h s p e c i f i k a i n ­

s t r u m e n t

Artikel 326

Kapitalbaskrav för positionsrisk

Ett instituts kapitalbaskrav för positionsrisk ska vara summan av

kapitalbaskravet för institutets generella och specifika positions­

risk i skuldinstrument och aktier. Värdepapperiseringspositioner

i handelslagret ska behandlas som skuldinstrument.

Artikel 327

Nettning

1. Det absoluta värdet på överskottet av ett instituts långa

(korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i

samma aktie, skuldinstrument och konvertibla värdepapper och

identiska finansiella terminer, optioner, köpoptioner och täckta

köpoptioner ska utgöra dess nettopositioner i vart och ett av de

olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen ska posi­

tioner i derivatinstrument behandlas i enlighet med vad som

fastställts i artiklarna 328-330. Ett instituts innehav av egna

skuldinstrument ska inte beaktas vid beräkning av specifika ka­

pitalkrav för risker i enlighet med artikel 336.

2. Nettning ska inte tillåtas mellan en konvertibel och en

motstående position i det underliggande instrumentet, såvida

inte de behöriga myndigheterna använder en metod som inne­

bär att sannolikheten för att en viss konvertibel växlas in beak­

tas eller ställer kapitalbaskrav som motsvarar den förlust som

inväxlingen kan medföra. Sådana metoder eller kapitalbaskrav

ska anmälas till EBA. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på

detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i

förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Alla nettopositioner, oavsett om de är positiva eller nega­

tiva, ska dagligen räknas om till institutets rapportvaluta till

rådande dagskurs innan de sammanräknas.

Artikel 328

Ränteterminer och forwardkontrakt

1. Ränteterminer, framtida räntesäkringsavtal (FRA) och an­

dra terminsåtaganden att köpa eller sälja skuldinstrument ska

behandlas som kombinerade långa och korta positioner. Posi­

tioner i långa ränteterminer ska således behandlas som en kom­

bination av ett lån med förfallodag den dag terminen ska full­

göras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som

motsvarar den som gäller för det instrument eller den teoretiska

position som svarar mot ifrågavarande termin. På motsvarande

sätt ska en såld FRA behandlas som en lång position med

förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets

löptid och en kort position med en förfallodag som motsvarar

avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av tillgången ska tas

upp i den första kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 för

att kapitalbaskravet ska kunna beräknas för den specifika risken

för ränteterminer och FRA. Ett terminsåtagande att köpa ett

skuldinstrument ska behandlas som en kombination av ett lån

med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot) position

i skuldinstrumentet som sådant. Lånet ska tas upp i den första

kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 i fråga om specifika

risker och skuldinstrument under den kolumn i tabellen som är

tillämplig.

2.

Vid tillämpning av denna artikel avses med

"lång position"

ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det

ska erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och

"kort position"

ett innehav för vilket institutet har fastställt den räntesats det

ska betala vid någon tidpunkt i framtiden.

Artikel 329

Optioner och warrants

1. Optioner och warrants på räntesatser, skuldinstrument,

aktier, aktieindex, finansiella terminer, swappar och utländska

valutor ska behandlas som om de vore positioner som till vär­

det motsvarade värdet av det underliggande instrument till vilket

optionen hänvisar, multiplicerat med optionens delta på det sätt

som anges i detta kapitel. De får nettas mot motstående posi­

tioner i samma slag av underliggande värdepapper eller derivat­

instrument. Det delta som används ska vara det som gäller för

berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den

berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna

delta med användning av lämplig modell, under förutsättning

att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta.

Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp­

skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens

värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det

underliggande instrumentet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/201

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

303

2. Instituten ska i kapitalbaskraven på ett tillfredsställande

sätt avspegla andra risker i samband med optioner, bortsett

från deltarisken.

3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­

risker i kapitalbaskravet, enligt vad som avses i punkt 2, på ett

sätt som står i proportion till omfattningen av och komplex­

iteten i institutens verksamheter i optioner och warrants.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­

niska standarder som avses i första stycket i enlighet med för­

farandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Innan de tekniska standarder som avses i punkt 3 träder i

kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de

befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­

terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december

2013.

Artikel 330

Swappar

Swappar ska vid beaktande av ränterisken behandlas på samma

sätt som instrument i balansräkningen. En ränteswapp enligt

vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast

ränta ska således behandlas som likvärdig med en lång position

i ett instrument med rörlig ränta med en löptid som motsvarar

tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort position i ett

instrument med fast räntesats med samma löptid som den som

gäller för swappen.

Artikel 331

Ränterisk för derivatinstrument

1. Institut som marknadsvärderar och beräknar ränterisken

för sådana derivatinstrument som behandlas i artiklarna

328–330 på grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar

får, under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt

tillstånd, använda känslighetsmodeller för att beräkna de posi­

tioner som avses i dessa artiklar och får använda dem för

obligationer som amorteras under den återstående löptiden

och inte genom en slutlig återbetalning av huvudfordran. Till­

stånd ska beviljas om dessa modeller leder till positioner som

har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det

underliggande kassaflödet. Denna känslighet ska bedömas med

beaktande av oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed

avkastningskurvan med åtminstone en känslighetspunkt för var

och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i artikel 339.

Positionerna ska ingå i beräkningen av kapitalbaskrav för gene­

rell risk för skuldinstrument.

2. Institut som inte använder modeller enligt punkt 1 får

såsom fullt avräkningsbara behandla sådana positioner i derivat­

instrument som omfattas av artiklarna 328–330 och som åt­

minstone uppfyller följande villkor:

a) Positionerna har samma värde och är angivna i samma va­

luta.

b) Referensräntan (för positioner med rörlig ränta) respektive

kupongen (för positioner med fast ränta) svarar väl mot

varandra.

c) Nästa tidpunkt för fastställande av ränta eller – vid positioner

med fast räntekupong – återstående löptid överensstämmer

enligt följande:

i) Mindre än en månad framåt: samma dag.

ii) Mellan en månad och ett år framåt: skillnaden är högst

sju dagar.

iii) Mer än ett år framåt: skillnaden är högst 30 dagar.

Artikel 332

Kreditderivat

1. Vid beräkning av kapitalbaskraven för generell och speci­

fik risk för den part som tar på sig kreditrisken (skyddssäljaren),

ska, såvida inget annat uttryckligen anges, det teoretiska belop­

pet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som anges i

föregående mening får institutet välja att ersätta det teoretiska

värdet med det teoretiska värdet plus nettoförändringen i kre­

ditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till handel, var­

vid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens perspektiv

anges med ett minustecken. Vid beräkningen av den specifika

risken ska, utom för totalavkastningsswappar, kreditderivatkont­

raktets löptid tillämpas i stället för skuldförbindelsens löptid.

Positionerna ska bestämmas enligt följande:

a) En totalavkastningsswapp medför en lång position i den

generella marknadsrisken för referensförpliktelsen och en

kort position i den generella risken för en statsobligation

som har en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan

fastställs och som tilldelas en riskvikt på 0 % i enlighet med

avdelning II kapitel 2. Den medför även en lång position i

den specifika risken för referensförpliktelsen.

b) En kreditswapp medför inte någon position i den generella

risken. Vad gäller specifik risk ska institutet registrera en

syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten,

utom om derivatet har ett kreditbetyg och uppfyller villkoren

för en kvalificerad skuldpost, då en lång position i derivatet

registreras. Om premier eller räntor ska betalas inom ramen

för produkten, ska dessa betalningsflöden betraktas som teo­

retiska positioner i statsobligationer.

SV

L 176/202

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

304

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) En kreditlänkad obligation som refererar till ett enda namn

medför en lång position i den generella risken för själva

obligationen, som en ränteprodukt. Vad gäller specifik risk

skapas en syntetisk lång position i en förpliktelse för refe­

rensenheten. Ytterligare en lång position skapas i utgivaren

av obligationen. När en kreditlänkad obligation har en extern

kreditvärdering och uppfyller villkoren för en kvalificerad

skuldpost, behöver endast en enda lång position med obli­

gationens specifika risk registreras.

d) Utöver en lång position i den specifika risken för utgivaren

av obligationen, medför en kreditlänkad obligation som re­

fererar till flera namn och som ger proportionellt skydd en

position i var och en av referensenheterna, där det samlade

teoretiska kontraktsbeloppet fördelas på de olika positio­

nerna efter hur stor del av det samlade teoretiska beloppet

som varje exponering mot en referensenhet utgör. Om mer

än en skuldförbindelse från en referensenhet kan väljas be­

stäms den specifika risken av den förpliktelse som har högst

riskvikt.

e) Ett kreditderivat på första förfall ger upphov till en position

motsvarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för

varje referensenhet. Om det maximala belopp som kan ut­

betalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav

som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får

kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta max­

imibelopp.

Ett kreditderivat på n:te förfall ger upphov till en position mot­

svarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för varje refe­

rensenhet minus n-1 referensenheterna med det minsta kapital­

baskravet för specifik risk. Om det maximala belopp som kan

utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav

som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får

kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta belopp.

Om ett kreditderivat på n:te förfall har ett externt kreditbetyg

ska skyddssäljaren beräkna kapitalbaskravet för specifik risk ge­

nom att använda derivatets kreditvärdering och tillämpa respek­

tive riskvikter för en värdepapperisering i förekommande fall.

2. För den part som överför kreditrisken (skyddsköparen)

fastställs positionerna som de omvända mot vad som gäller

för skyddssäljaren, med undantag för en kreditlänkad obligation

(som inte medför någon kort position i utgivaren). Vid beräk­

ning av kapitalbaskraven för skyddssäljaren ska det teoretiska

beloppet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som

anges i föregående mening får institutet välja att ersätta det

teoretiska värdet med det teoretiska värdet plus nettoföränd­

ringen i kreditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till

handel, varvid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens

perspektiv anges med ett minustecken. Om det vid en viss

tidpunkt föreligger en köpoption tillsammans med en step-up,

ska den tidpunkten betraktas som skyddets förfallodag.

3. Kreditderivat i enlighet med artikel 338.1 eller 338.3 ska

endast tas med i fastställandet av kapitalbaskravet för specifik

risk i enlighet med artikel 338.4.

Artikel 333

Värdepapper som säljs eller lånas ut på grundval av en repa

Den som överför värdepapper eller garanterade rättigheter av­

seende äganderätt till värdepapper i en repa och den som lånar

ut värdepapper i ett värdepapperslån ska ta med dessa värdepap­

per vid beräkningen av sitt kapitalbaskrav enligt detta kapitel

under förutsättning att sådana värdepapper är positioner i han­

delslagret.

A v s n i t t 2

S k u l d i n s t r u m e n t

Artikel 334

Nettopositioner i skuldinstrument

Nettopositioner ska klassificeras efter vilken valuta de är teck­

nade i, och för varje valuta ska kapitalbaskravet beräknas separat

mot generella och specifika risker.

U n d e r a v s n i t t 1

S p e c i f i k r i s k

Artikel 335

Övre gräns för kapitalbaskravet för en nettoposition

Ett institut får sätta en övre gräns för kapitalbaskravet för spe­

cifik risk för en nettoposition i ett skuldinstrument till den

största möjliga förlusten vid fallissemang. För en kort position

kan denna gräns beräknas som en värdeändring till följd av att

instrumentet eller, om tillämpligt, fallissemangsrisken hos un­

derliggande namn plötsligt bortfaller.

Artikel 336

Kapitalbaskrav för skuldinstrument som inte är

värdepapperiseringar

1. Institutet ska föra sina nettopositioner i handelslagret i

instrument som inte är värdepapperiseringspositioner, beräk­

nade i enlighet med artikel 327, till respektive kategori i tabell

1 på grundval av utgivaren eller gäldenären, extern eller intern

kreditvärdering och återstående löptid och därefter multiplicera

beloppen med de vikttal som anges i tabellen. Institutet ska

addera de vägda positioner som uppstår med tillämpning av

denna artikel, oavsett om de är långa eller korta, för att beräkna

kapitalbaskravet för specifik risk.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/203

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

305

Tabell 1

Kategorier

Kapitalbaskrav för specifik risk

Skuldförbindelser som skulle få

riskviktningen 0 % enligt scha­

blonmetoden för kreditrisk.

0 %

Skuldförbindelser som skulle få en

riskviktning på 20 eller 50 % en­

ligt schablonmetoden för kredit­

risk och andra kvalificerade vär­

depapper enligt definitionen i

punkt 4.

0,25 % (återstående löptid högst

sex månader)

1,00 % (återstående löptid mer än

sex månader och upp till och med

24 månader)

1,60 % (återstående löptid mer än

24 månader)

Skuldförbindelser som skulle få

riskviktningen 100 % enligt scha­

blonmetoden för kreditrisk.

8,00 %

Skuldförbindelser som skulle få

riskviktningen 150 % enligt scha­

blonmetoden för kreditrisk.

12,00 %

2. I fråga om institut som tillämpar internmetoden för risk­

klassificering på den exponeringsklass som utgivaren av skuld­

instrument tillhör, krävs för att en exponering ska vara kvalifi­

cerad för ett visst kreditkvalitetssteg enligt den schablonmetod

för kreditrisk som avses i punkt 1 att utgivaren av exponeringen

har åsatts en intern kreditvärdering med ett PD-värde som är

lika med eller lägre än det som gäller för det tillämpliga kredit­

kvalitetssteget enligt schablonmetoden.

3. Ett institut får beräkna de specifika kraven för risker för

alla obligationer som är kvalificerade för en riskviktning på

10 % enligt behandlingen i artikel 129.4, 129.5 och 129.6

som hälften av det tillämpliga specifika kapitalbaskravet för

risken för den andra kategorin i tabell 1.

4. Andra kvalificerade värdepapper är följande:

a) Långa och korta positioner i tillgångar för vilka det inte finns

någon tillgänglig kreditvärdering av något utsett kreditvär­

deringsinstitut och som uppfyller samtliga följande krav:

i) De betraktas som tillräckligt likvida av det berörda insti­

tutet.

ii) Deras placeringskvalitet är enligt institutets egen bedöm­

ning minst likvärdig med placeringskvaliteten för de till­

gångar som anges i tabell 1 andra raden.

iii) De är noterade på åtminstone en reglerad marknad i

någon medlemsstat eller vid en börs i ett tredjeland

som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den be­

rörda medlemsstaten.

b) Långa eller korta positioner i tillgångar som är utgivna av

institut som omfattas av de kapitalbaskrav som anges i

denna förordning och som av det berörda institutet anses

tillräckligt likvida och vilkas investeringskvalitet enligt insti­

tutets egen bedömning åtminstone är likvärdig med de till­

gångar som anges i tabell 1 andra raden.

c) Värdepapper som är utgivna av institut som bedöms ha

samma eller högre kreditkvalitet än den som motsvarar kre­

ditkvalitetssteg 2 enligt schablonmetoden för kreditrisk för

exponeringar mot institut och som omfattas av tillsyn och

reglering som är jämförlig med vad som krävs enligt denna

förordning och direktiv 2013/36/EU.

Institut som använder led a eller b ska ha en dokumenterad

metod för att bedöma om tillgångarna uppfyller kraven i dessa

led och ska anmäla denna metod till de behöriga myndigheter­

na.

Artikel 337

Kapitalbaskrav för värdepapperiseringsinstrument

1.

För instrument i handelslagret som är värdepapperiserings­

positioner ska institutet väga sina nettopositioner beräknade i

enlighet med artikel 327.1 med följande:

a) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för

samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av scha­

blonmetoden: 8 % av riskvikten enligt schablonmetoden i

enlighet med avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.

b) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för

samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av den

interna metoden för riskklassificering: 8 % av de riskvägda

exponeringsbeloppen enligt den interna metod för riskklas­

sificering som anges i avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.

2. Den formelbaserade metod som anges i artikel 362 får

användas, om institutet kan ta fram skattningar av PD och

om tillämpligt av exponeringsvärdet och LGD som indata till

den formelbaserade metoden i enlighet med kraven för skatt­

ningar av sådana parametrar enligt den interna metoden för

riskklassificering i enlighet med avdelning II, kapitel 3.

De andra institut än institut som är originatorer vilka kan till­

lämpa den formelbaserade metoden för samma värdepapperise­

ringsposition i sin verksamhet utanför handelslagret får endast

använda metoden om de behöriga myndigheterna ger sitt till­

stånd, vilket ska beviljas om institutet uppfyller villkoret i första

stycket.

SV

L 176/204

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

306

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Skattningar av PD och LGD som indata till den formelbaserade

metoden får alternativt också fastställas utifrån skattningar som

härleds ur en intern modell som används av ett institut som har

fått tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i

skuldinstrument. Det senare alternativet får endast användas

med tillstånd av de behöriga myndigheterna, som ska bevilja

detta, om skattningarna uppfyller de kvantitativa kraven för den

interna kreditvärderingsmetoden i enlighet med avdelning II,

kapitel 3.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för användningen av skattningar

av PD och LGD som indata, när dessa skattningar bygger på en

intern modell.

3. För värdepapperiseringspositioner som omfattas av en ex­

tra riskvikt i enlighet med artikel 407: 8 % av den totala risk­

vikten.

Med undantag av värdepapperiseringspositioner som behandlas i

enlighet med artikel 338.4, ska institutet addera de vägda posi­

tioner som uppstår med tillämpning av denna artikel (oavsett

om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalbaskravet för

specifik risk.

4. Genom undantag från punkt 3 andra stycket ska institutet

under en övergångsperiod fram till den 31 december 2014

separat addera sina vägda långa nettopositioner och sina vägda

korta nettopositioner. Det största av dessa belopp ska utgöra

kapitalbaskravet för specifik risk. Institutet ska dock varje kvar­

tal rapportera summan av både sina vägda långa nettopositioner

och sina vägda korta nettopositioner, uppdelade på underlig­

gande tillgångar, till den behöriga myndigheten i hemmedlems­

staten.

5. När ett institut som är originator vid en traditionell vär­

depapperisering inte uppfyller villkoren för betydande risköver­

föring i artikel 243, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet

enligt denna artikel inkludera de värdepapperiserade expone­

ringarna istället för sina positioner i värdepapperisering till följd

av denna värdepapperisering.

När ett institut som är originator vid en syntetisk värdepappe­

risering inte uppfyller villkoren för betydande risköverföring i

artikel 244, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet enligt

denna artikel inkludera de värdepapperiserade exponeringarna

från denna värdepapperisering, men inte något kreditriskskydd

som erhållits för den värdepapperiserade portföljen.

Artikel 338

Kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen

1. Korrelationshandelsportföljen ska bestå av värdepapperise­

ringspositioner och kreditderivat på n:te förfall som uppfyller

följande kriterier:

a) Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, op­

tioner på en tranch i värdepapperiseringen eller några andra

derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger nå­

gon proportionell andel i avkastningen från en tranch i vär­

depapperiseringen.

b) Alla referensinstrument refererar till antingen

i) endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till

ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar,

eller

ii) allmänt omsatta index som baseras på dessa referensenhe­

ter.

En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende

och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i

rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella

konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas

inom en dag och avvecklas till ett sådant pris inom en relativt

kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.

2.

Positioner som refererar till någondera av följande ska inte

ingå i korrelationshandelsportföljen:

a) En underliggande position som kan hänföras till expone­

ringsklassen

"hushållsexponeringar" eller till exponeringsklas­

sen

"exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter" en­

ligt schablonmetoden för ett instituts kreditrisk utanför han­

delslagret.

b) En fordran på ett specialföretag, för vilken säkerhet ställts,

direkt eller indirekt, genom en position som i sig inte skulle

vara berättigad att inkluderas i korrelationshandelsportföljen

i enlighet med punkt 1 och den här punkten.

3. Ett institut får i korrelationshandelsportföljen inkludera

positioner som varken är värdepapperiseringspositioner eller

kreditderivat på n:te förfall men som säkrar andra positioner i

denna portfölj, förutsatt att en likvid tvåvägsmarknad enligt

beskrivningen i punkt 1 sista stycket existerar för instrumentet

eller dess underliggande instrument.

4. Ett institut ska fastställa det större av följande belopp som

det specifika riskkapitalbaskravet för korrelationshandelsportföl­

jen:

a) De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla

enbart långa nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.

b) De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla

enbart korta nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/205

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

307

U n d e r a v s n i t t 2

G e n e r e l l r i s k

Artikel 339

Löptidsgrundad beräkning av generell risk

1. För att beräkna kapitalbaskrav för generell risk ska alla

positioner viktas med hänsyn till deras löptid på det sätt som

förklaras i punkt 2 för beräkning av den kapitalbas som krävs

för att täcka riskerna. Detta belopp ska minskas med den vik­

tade positionen i motstående position om en sådan finns jäm­

sides inom samma löptidsband. En nedsättning av kapitalbas­

kravet ska också göras om de motstående viktade positionerna

faller inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek ska

bero dels på om de två positionerna hör till samma zon eller

inte och dels på vilka zoner de hör till.

2. Institutet ska hänföra sina nettopositioner till respektive

löptidsband i kolumn två respektive tre i tabell 2 i punkt 4.

Det ska göra detta på grundval av återstående löptid för instru­

ment med fast räntesats och på grundval av den tid som återstår

till dess att räntesatsen nästa gång ska fastställas för de instru­

ment för vilka räntesatsen kan ändras före den slutliga förfallo­

dagen. Det ska även göra åtskillnad mellan skuldinstrument

med en räntekupong på 3 % eller mer och sådana med en

räntekupong på mindre än 3 % och hänföra dem till kolumn

två respektive kolumn tre i tabell 2. Det ska därefter multipli­

cera var och en av dem med det vikttal som för löptidsbandet i

fråga anges i kolumn fyra i tabell 2.

3. Institutet ska därefter beräkna summan av de viktade

långa positionerna och summan av de viktade korta positio­

nerna i varje löptidsband. Summan av viktade långa positioner

som motsvaras av viktade korta positioner i ett visst löptids­

band ska utgöra den avstämda viktade positionen i bandet,

medan återstående långa eller korta positioner ska utgöra den

icke avstämda viktade positionen i samma band. Summan av

avstämda viktade positioner i alla band ska sedan beräknas.

4. Institutet ska beräkna summan av icke avstämda viktade

långa positioner för de band som ingår i var och en av zonerna

i tabell 2 för att erhålla den icke avstämda viktade långa posi­

tionen för varje zon. På motsvarande sätt ska den icke avstämda

viktade korta positionen i en viss zon beräknas som summan av

de icke avstämda viktade korta positionerna för varje band i

zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa positionen

för en viss zon som motsvaras av de icke avstämda viktade

korta positionerna i samma zon ska utgöra den avstämda vik­

tade positionen i den zonen. Den del av den icke avstämda

viktade långa eller icke avstämda viktade korta positionen för

en zon som inte kan avstämmas på angivet sätt ska utgöra den

icke avstämda viktade positionen i den zonen.

Tabell 2

Zon

Löptidsband

Vikttal (i %)

Antagen

ränteförändring (i %)

Kupong med 3 % ränta eller mer Kupong med mindre än 3 % ränta

Ett 0

1 månad 0

1 månad 0,00 —

> 1 3 månader

> 1 3 månader 0,20 1,00

> 3 6 månader

> 3 6 månader 0,40 1,00

> 6 12 månader

> 6 12 månader 0,70 1,00

Två

> 1 2 år

> 1,0 1,9 år 1,25 0,90

> 2 3 år

> 1,9 2,8 år 1,75 0,80

> 3 4 år

> 2,8 3,6 år 2,25 0,75

Tre

> 4 5 år

> 3,6 4,3 år 2,75 0,75

> 5 7 år

> 4,3 5,7 år 3,25 0,70

> 7 10 år

> 5,7 7,3 år 3,75 0,65

> 10 15 år

> 7,3 9,3 år 4,50 0,60

> 15 20 år

> 9,3 10,6 år 5,25 0,60

20 år

> 10,6 12,0 år 6,00 0,60

> 12,0 20,0 år 8,00 0,60

20 år 12,50 0,60

SV

L 176/206

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

308

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. Beloppet av den icke avstämda viktade långa eller korta

position i zon 1 som motsvaras av den icke avstämda viktade

korta eller långa positionen i zon 2 ska vara den avstämda

viktade positionen mellan zon 1 och zon 2. Motsvarande be­

räkning ska därefter göras med avseende på den del av den icke

avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den icke

avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den av­

stämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3.

6. Institutet får vända på beräkningsordningen i punkt 5, så

att det beräknar den avstämda viktade positionen mellan zon 2

och zon 3 innan det beräknar motsvarande position mellan zon

1 och zon 2.

7. Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon

1 ska därefter avstämmas mot det som återstår av denna i zon

3, sedan denna avstämts mot zon 2, för att erhålla den av­

stämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 3.

8.

Återstående positioner efter de tre avstämningsberäkningar

som anges i punkterna 5, 6 och 7 läggs därefter samman.

9. Institutets kapitalbaskrav ska beräknas som summan av

följande belopp:

a) 10 % av de avstämda viktade positionerna i alla löptidsband.

b) 40 % av den avstämda viktade positionen i zon 1.

c) 30 % av den avstämda viktade positionen i zon 2.

d) 30 % av den avstämda viktade positionen i zon 3.

e) 40 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och

zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.

f) 150 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och

zon 3.

g) 100 % av återstående icke avstämda viktade positioner.

Artikel 340

Durationsbaserad beräkning av generell risk

1. Instituten får använda en metod för att beräkna kapital­

baskravet för generell risk för skuldinstrument som avspeglar

duration i stället för den metod som anges i artikel 339, under

förutsättning att institutet gör detta konsekvent.

2. Enligt den durationsbaserade metod som avses i punkt 1

ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument

med fast räntesats och därefter beräkna dess avkastning fram

till förfallodagen, vilket ger den underförstådda diskonterings­

räntan för instrumentet i fråga. För instrument med rörlig ränte­

sats ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument

och därefter beräkna dess avkastning under antagande att hu­

vudfordran förfaller vid den tidpunkt då räntesatsen nästa gång

kan ändras.

3. Institutet ska därefter beräkna den modifierade durationen

för varje skuldinstrument på grundval av följande formel:

Modifieradlöptid

¼

D

1 þ R

där

D = duration beräknad enligt formeln:

D

¼

M

t¼1

t C

t

ð1 þ RÞt

M

t¼1

C

t

ð1

þ RÞt

där

R = avkastning fram till förfallodagen,

C t = kontantbetalning vid tidpunkt t,

M = total löptid.

Korrigeringar ska göras vid beräkningen av den modifierade

durationen för skuldinstrument som omfattas av risk för förtida

betalning. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för tillämpningen av sådana

korrigeringar.

4. Institutet skall därefter föra varje skuldinstrument till re­

spektive zon i tabell 3 med ledning av den modifierade löptiden

för varje instrument.

Tabell 3

Zon

Modifierad duration

(i år)

Antagen ränteför­

ändring (i %)

Ett

> 0 1,0 1,0

Två

> 1,0 3,6 0,85

Tre

> 3,6 0,7

5. Institutet ska därefter beräkna den durationsviktade posi­

tionen för varje instrument genom att multiplicera dess mark­

nadspris med dess modifierade duration och med den antagna

förändringen av räntesatsen för instrument med just denna mo­

difierade duration (se kolumn tre i tabell 3).

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/207

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

309

6. Institutet ska beräkna sina durationsviktade långa och sina

durationsviktade korta positioner inom varje zon. Summan av

de förra avstämda mot de senare inom varje zon utgör den

avstämda durationsviktade positionen i den zonen.

Institutet ska därefter beräkna den icke avstämda durationsvik­

tade positionen för varje zon. Det ska därefter tillämpa det

förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position

i artikel 339.5–339.8.

7. Institutets kapitalbaskrav ska därefter beräknas som sum­

man av följande belopp:

a) 2 % av den avstämda durationsviktade positionen i varje zon.

b) 40 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan

zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.

c) 150 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan

zon 1 och zon 3.

d) 100 % av återstående icke avstämda durationsviktade posi­

tioner.

A v s n i t t 3

A k t i e r

Artikel 341

Nettopositioner i aktieinstrument

1. Institutet ska separat beräkna summan av alla sina långa

nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt

artikel 327. Summan av de absoluta värdena av dessa två be­

lopp ska utgöra institutets totala bruttoposition.

2. Institutet ska separat för varje marknad beräkna skillnaden

mellan summan av de långa och de korta nettopositionerna.

Summan av de absoluta värdena av dessa skillnader ska utgöra

institutets totala nettoposition.

3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

i syfte att definiera begreppet

"marknad" enligt punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­

niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­

tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 342

Specifik risk i aktieinstrument

Institutet ska multiplicera sin totala bruttoposition med 8 % för

att beräkna sitt kapitalbaskrav för täckande av specifik risk.

Artikel 343

Generell risk i aktieinstrument

Kapitalbaskravet för ett institut för täckande av generell risk ska

utgöras av dess totala nettoposition multiplicerad med 8 %.

Artikel 344

Aktieindex

1. EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande med en förteckning över de aktieindex för vilka de

behandlingar som anges i andra meningen i punkt 4 är tillgäng­

liga.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. Innan de tekniska standarder som avses i punkt 1 träder i

kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som

anges i punkterna 3 och 4, om de behöriga myndigheterna har

tillämpat denna behandling före den 1 januari 2014.

3. Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optio­

ner och aktieindex benämns här nedan sammanfattningsvis

"ak­

tieindexterminer

". Dessa kan fördelas på positioner i var och en

av däri ingående aktier. Dessa positioner får behandlas som

underliggande positioner i aktierna i fråga och får nettas som

sådana mot motstående positioner i de underliggande instru­

menten. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna

om sin användning av denna behandling.

4. Om en aktieindextermin inte fördelas på underliggande

positioner, ska den behandlas som om den vore en enskild

aktie. Den specifika risken för en sådan aktie kan dock lämnas

utan avseende, om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och

representerar ett relevant på lämpligt sätt diversifierat index.

A v s n i t t 4

E m i s s i o n s g a r a n t i e r

Artikel 345

Reducering av nettopositioner

1. Vid garantigivning vid emissioner av aktier och skuld­

instrument får ett institut använda följande förfarande vid be­

räkning av kapitalbaskravet. För det första ska institutet beräkna

sina nettopositioner genom att dra av de emissionsgarantiposi­

tioner som tecknats eller i sin tur garanterats av tredjeman på

grund av uttryckligt avtal. Därefter ska institutet minska sina

nettopositioner med reduktionsfaktorerna i tabell 4 och beräkna

sitt kapitalbaskrav med ledning av de reducerade emissionsgar­

antipositionerna.

SV

L 176/208

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

310

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Tabell 4

arbetsdag 0:

100 %

arbetsdag 1:

90 %

arbetsdag 2 till 3:

75 %

arbetsdag 4:

50 %

arbetsdag 5:

25 %

efter arbetsdag 5:

0 %.

"Arbetsdag 0" är den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen

bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett över­

enskommet pris.

2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om

hur de använder punkt 1.

A v s n i t t 5

K a p i t a l b a s k r a v

f ö r

s p e c i f i k

r i s k

f ö r

p o s i t i o n e r

s o m

ä r

s ä k r a d e

g e n o m

k r e d i t d e r i v a t

Artikel 346

Tillgodoräknande av skydd genom kreditderivat

1.

Skydd genom kreditderivat ska beaktas enligt principerna i

punkterna 2–6.

2. Instituten ska behandla positionen i kreditderivatet som

det ena

"benet" och den skyddade positionen som har samma

nominella eller i tillämpliga fall teoretiska belopp som det andra

"benet".

3. Fullt tillgodoräknande ska ske, när värdena av de två be­

nen alltid utvecklas i motsatt riktning och i ungefär samma

omfattning. Detta är fallet i följande två situationer:

a) De två benen består av helt identiska instrument.

b) En lång avistaposition är säkrad genom en totalavkastnings­

swapp (eller omvänt) där referensförpliktelsen exakt matchar

den underliggande exponeringen (dvs. avistapositionen).

Själva swappen kan ha en annan löptid än den underlig­

gande exponeringen.

I dessa situationer ska kapitalbaskrav för specifik risk inte till­

lämpas på någon sida av positionen.

4.

Ett tillgodoräknande om 80 % ska tillämpas när värdena

av de två benen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns

en exakt överensstämmelse mellan referensförpliktelsen, löp­

tiden för såväl referensförpliktelsen som kreditderivatet och va­

lutan som använts för den underliggande exponeringen. Des­

sutom ska kreditderivatkontraktets huvudegenskaper inte med­

föra att kreditderivatets prisförändring väsentligt skiljer sig från

avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen med­

för en risköverföring tillämpas en avräkning om 80 % av den

specifika risken på den sida av transaktionen som har högst

kapitalbaskrav, medan kapitalkravet för specifik risk på den

andra sidan ska vara noll.

5. Partiellt tillgodoräknande ska, utom vid de situationer som

anges i punkterna 3 och 4, medges i följande situationer:

a) Positionen omfattas av punkt 3 b, men det råder obalans i

tillgångar mellan referensförpliktelsen och den underliggande

exponeringen. Positionerna uppfyller dock följande krav:

i) Referensförpliktelsen rankas jämsides eller efter den un­

derliggande förpliktelsen.

ii) Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen

avser samma gäldenär och det finns rättsligt bindande

korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad återbetal­

ning.

b) Positionen omfattas av punkt 3 a eller 4, men det råder

obalans i valuta eller löptid mellan kreditriskskyddet och

den underliggande tillgången. En sådan valutaobalans ska

ingå i kapitalbaskravet för valutakursrisken.

c) Positionen omfattas av punkt 4, men det råder obalans i

tillgångar mellan avistapositionen och kreditderivatet. I kre­

ditderivatets dokumentation anges dock den underliggande

tillgången bland de leveransbara fordringarna.

För att medge partiellt tillgodoräknande ska kapitalbaskraven för

den specifika risken inte läggas ihop på varje sida av transaktio­

nen. I stället ska enbart det högre av de två kapitalbaskraven

användas.

6. I alla situationer som inte omfattas av punkterna 3–5 ska

kapitalbaskravet för den specifika risken beräknas separat för

båda sidor av positionerna.

Artikel 347

Beaktande av skydd genom kreditderivat som förfaller på

det första och n:te fallissemanget

För kreditderivat som förfaller på det första fallissemanget och

kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska följande

tillämpas för beaktande i enlighet med artikel 346:

a) Om ett institut får kreditskydd för ett antal referensenheter

som ligger till grund för ett kreditderivat på villkor att det

första förfallet bland tillgångarna ska utlösa betalning och att

denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, får instituten

avräkna specifik risk för referensenheten med den lägsta

specifika risken bland de underliggande referensenheterna

enligt tabell 1 i artikel 336.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/209

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

311

b) Om ett kreditderivat av typen n:te förfall bland exponering­

arna utlöser betalning enligt kreditriskskyddet, får skydds­

köparen bara avräkna specifik risk, om det också erhållits

skydd för förfall 1 till n-1 eller om n-1 förfall redan har

inträffat. I sådana fall ska den metod som anges i led a för

kreditderivat enligt principen om första förfall tillämpas, på

lämpligt sätt anpassad för produkter som förfaller på det n:te

fallissemanget.

A v s n i t t 6

K a p i t a l b a s k r a v f ö r f ö r e t a g f ö r k o l l e k t i v a

i n v e s t e r i n g a r ( f o n d )

Artikel 348

Kapitalbaskrav för företag för kollektiva investeringar

(fond)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­

ser i detta avsnitt ska positionerna i fonder omfattas av ett

kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och specifik) på

32 %. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 353 i

förening med den ändrade behandlingen av guld enligt arti­

kel 352.4 och artikel 367.2 b ska positionerna i fonderna om­

fattas av ett kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och speci­

fik) och valutakursrisk på högst 40 %.

2. Om inget annat anges i artikel 350, ska nettning inte till­

låtas mellan en fonds underliggande investeringar och andra

positioner som innehas av institutet.

Artikel 349

Allmänna kriterier för fonder

En fond ska få tillämpa den metod som anges i artikel 350 om

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Fondens prospekt eller motsvarande dokument ska innefatta

i) de kategorier av tillgångar som fonden får investera i,

ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa be­

gränsningarna och metoder för att beräkna dem,

iii) om hävstångsmetoder är tillåtna, den maximala hävs­

tångsnivån, och

iv) om placering i finansiella OTC-derivat eller transaktioner

av repotyp eller värdepapperslån är tillåtna, en policy för

att begränsa den motpartsrisk som uppstår till följd av

dessa transaktioner.

b) Verksamheten i fonden ska rapporteras i en halvårs- och en

helårsrapport för att göra det möjligt att bedöma tillgångar

och skulder, inkomster och verksamhet under rapportperio­

den.

c) Andelarna/aktierna i fonden kan dagligen lösas in i kontanter

från företagets tillgångar, på begäran av innehavaren.

d) Investeringarna i fonden ska vara skilda från de tillgångar

som tillhör det förvaltande företaget.

e) Det investerande institutet ska göra en tillfredsställande risk­

bedömning av fonden.

f) Fonder ska förvaltas av personer som står under tillsyn i

enlighet med direktiv 2009/65/EG eller motsvarande lagstift­

ning.

Artikel 350

Specifika metoder för fonder

1. Om institutet dagligen får kännedom om fondens under­

liggande investeringar, får institutet granska dessa underliggande

investeringar för att beräkna kapitalbaskraven för positionsris­

ker, omfattande både specifik och generell risk. Enligt en sådan

metod ska positioner i fonder behandlas som positioner i fon­

dens underliggande investeringar. Nettning ska vara tillåten mel­

lan positioner i fondens underliggande investeringar och andra

positioner som innehas av institutet, under förutsättning att

institutet innehar tillräckligt många andelar eller aktier, så att

inlösen/tillskapande kan ske i utbyte mot de underliggande in­

vesteringarna.

2. Instituten får beräkna kapitalbaskraven för positionsrisken,

omfattande både generell och specifik risk, för positioner i fon­

der med hjälp av hypotetiska positioner som motsvarar de po­

sitioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning

och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta

korgen av aktier eller skuldförbindelser som avses i led a, under

förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Syftet med fondens mandat är att reproducera sammansätt­

ningen och resultaten av ett externt genererat index eller en

fast korg av aktier eller skuldförbindelser.

b) Det kan under en period på minst sex månader klart fast­

ställas en korrelationskoefficient mellan den dagliga avkast­

ningen från fonden och det index eller den korg av aktier

eller skuldförbindelser som det följer på minst 0,9.

SV

L 176/210

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

312

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Om institutet inte dagligen får kännedom om fondens

underliggande investeringar, får institutet beräkna kapitalbaskra­

ven för positionsrisker, omfattande både generell och specifik

risk, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a) Det antas att fonden först separat investerar i tillgångsklas­

serna med de högsta kapitalbaskraven för specifik och gene­

rell risk i den utsträckning som maximalt tillåts enligt dess

mandat och därefter fortsätter att i fallande ordning investera

i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den max­

imala totala investeringsgränsen är nådd. Positionen i fonden

behandlas som direkt ägande i den hypotetiska positionen.

b) Instituten ska ta hänsyn till den maximala indirekta expone­

ring de kan uppnå genom att ta positioner med hävstångs­

effekt genom fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav

separat för specifik och generell risk, genom att positionen

i fonden ökas proportionellt upp till den maximala expone­

ringen mot de underliggande investeringarna i enlighet med

dess mandat.

c) Om kapitalbaskravet för specifik och generell risk tillsam­

mans i enlighet med denna punkt överskrider det som anges

i artikel 348.1 ska kapitalbaskravet begränsas till den nivån.

4. Institut får använda sig av följande tredje parter för att

enligt de metoder som anges i detta kapitel beräkna och rap­

portera kapitalbaskravet för positionsrisk för positioner i fonder

som omfattas av punkterna 1–4:

a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden

uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga

värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­

utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­

erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

KAPITEL 3

Kapitalbaskrav för valutakursrisk

Artikel 351

Miniminivå och viktning för valutakursrisk

Om summan av den totala nettopositionen i valuta och netto­

positionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med

förfarandet i artikel 352, inbegripet eventuella nettopositioner

i valuta och nettopositioner i guld för vilka kapitalbaskrav be­

räknas med en intern modell, överstiger 2 % av dess samman­

lagda kapitalbas, ska institutet beräkna ett kapitalbaskrav för

valutakursrisk. Kapitalbaskravet för valutakursrisk ska vara sum­

man av institutets totala nettoposition i valuta och dess netto­

position i guld i rapportvalutan, multiplicerad med 8 %.

Artikel 352

Beräkning av den totala nettopositionen i valuta

1. Institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive

rapportvalutan) och i guld ska beräknas som summan av föl­

jande (positiva eller negativa) poster:

a) Nettopositionen avista (dvs. alla tillgångsposter minus alla

skuldposter, inklusive upplupen ränta i ifrågavarande valuta,

eller, vad gäller guld, nettopositionen avista i guld).

b) Nettoterminspositionen, som är alla tillgodohavanden minus

alla belopp som ska betalas på grundval av terminsaffärer

med valuta och guld, inklusive valuta- och guldterminer och

kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberäknas i avis­

tapositionen.

c) Oåterkalleliga garantier och jämförbara instrument som med

visshet kommer att behöva infrias och för vilka sannolikt

återbetalning inte kommer att ske.

d) Nettodeltaekvivalent eller deltabaserad ekvivalent för det

samlade innehavet av optioner i utländsk valuta och i guld.

e) Marknadsvärdet på andra optioner.

Det delta som används för led d ska vara det som gäller för

berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den

berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna

delta med användning av lämplig modell, under förutsättning

att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta.

Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp­

skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens

värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det

underliggande instrumentet.

Institutet får räkna in nettointäkter och nettoutgifter som ännu

inte har uppstått men som redan är helt säkrade, om det gör

detta konsekvent.

Institutet får fördela nettopositioner för sammansatta valutor på

däri ingående valutor efter gällande kvoter.

2. Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat för att

säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på dess kvo­

ter i enlighet med artikel 92.1 får undantas från beräkningen av

öppna nettopositioner i valuta, under förutsättning att de behö­

riga myndigheterna ger sitt tillstånd. Sådana positioner ska vara

av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell art,

och varje förändring av villkoren för att utesluta dem ska god­

kännas separat av de behöriga myndigheterna. Samma behand­

ling får på samma villkor tillämpas på de av ett instituts posi­

tioner som är hänförliga till poster som redan har dragits av vid

beräkningen av kapitalbasen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/211

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

313

3. Ett institut får använda nettonuvärdet vid beräkning av

den öppna nettopositionen i varje valuta och i guld, under

förutsättning att institutet använder denna metod konsekvent.

4. Korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom

rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i

guld ska omräknas till rapportvalutan efter avistakursen. De

ska därefter adderas var för sig för att ge summan av korta

nettopositioner respektive summan av långa nettopositioner.

Det högre av dessa två belopp utgör institutets totala nettopo­

sition i utländsk valuta.

5. Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra

risker, bortsett från deltarisken, i samband med optioner i ka­

pitalbaskraven.

6. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­

risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till

omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i

fråga om optioner och teckningsoptioner.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­

niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­

tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i

kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de

befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­

terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december

2013.

Artikel 353

Fonders valutakursrisk

1. Vid sådan beräkning som avses i artikel 352 ska i fråga

om fonder de aktuella valutapositionerna i fonden tas med i

beräkningen.

2. Instituten får använda sig av följande tredjeparters rappor­

ter om valutapositionerna i fonden:

a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden

uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga

värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­

utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­

erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

3. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i

fonden ska man utgå ifrån att fonden har investerat i valuta upp

till den högsta tillåtna gränsen och institutet ska, för positioner i

handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponering

de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt

via fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav för valutakurs­

risken. Detta görs genom att positionen i fonden ökas propor­

tionellt upp till den maximala exponeringen mot de underlig­

gande investeringar som kommer från investeringsmandatet.

Fondens antagna valutaposition ska behandlas som en separat

valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, med

förbehåll för att den samlade långa positionen läggs till den

samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta

positionen läggs till den samlade, korta öppna valutapositionen,

om inriktningen på fondens investeringar är känd. Ingen nett­

ning mellan sådana positioner ska vara tillåten före beräkning­

en.

Artikel 354

Nära sammanhängande valutor

1. Instituten får tillämpa lägre kapitalbaskrav för täckande av

positioner i relevanta nära sammanhängande valutor. Två valu­

tor får endast behandlas som nära sammanhängande, om san­

nolikheten för att det uppstår en förlust – beräknad på basis av

dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem åren – på

lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de

närmast följande tio arbetsdagarna, vilken är 4 % eller mindre av

värdet av den avstämda positionen i fråga (värderad i rapport­

valutan), är åtminstone 99 %, om en observationsperiod på 3 år

används, och 95 %, om en observationsperiod på fem år an­

vänds. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära

sammanhängande valutor ska vara 4 % multiplicerat med värdet

av den avstämda positionen.

2. Vid beräkning av kraven i detta kapitel får instituten

bortse från positioner i valutor som är föremål för juridiskt

bindande mellanstatliga avtal för begränsning av förändringar

i förhållande till andra valutor som omfattas av samma över­

enskommelse. Instituten ska beräkna sin avstämda position i

sådana valutor och underkasta dem ett kapitalbaskrav som

inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation

som fastställts i ifrågavarande mellanstatliga avtal avseende de

berörda valutorna.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande med en förteckning över de valutor för vilka den

behandling som anges i punkt 1 är tillgänglig.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

medartikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/212

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

314

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

4. De behöriga myndigheterna får tillåta att kapitalbaskravet

för avstämda positioner i sådana medlemsstaters valutor som

deltar i andra etappen i den ekonomiska och monetära unionen

sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner.

5. Endast de icke avstämda positionerna i sådana valutor

som avses i denna artikel ska införlivas i den totala öppna

nettopositionen i enlighet med artikel 352.4.

6. När dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem

åren - på lika stora och motstående positioner i två valutor

under de kommande 10 arbetsdagarna - visar att dessa båda

valutor har en fullständigt positiv korrelation och att institutet

alltid kan möta en köp- och säljkursskillnad som är lika med

noll för respektive transaktioner kan institutet efter uttryckligt

tillstånd från sin behöriga myndighet tillämpa ett kapitalbaskrav

på 0 % fram till utgången av 2017.

KAPITEL 4

Kapitalbaskrav för råvarurisk

Artikel 355

Val av metod för råvarurisk

Om inte annat följer av artiklarna 356–358 ska instituten be­

räkna kapitalbaskraven för valutarisk med någon av de metoder

som anges i artikel 359, 360 eller 361.

Artikel 356

Kompletterande råvaruhandel

1. Institut som bedriver kompletterande handel med jord­

bruksråvaror får vid utgången av varje år fastställa sina kapital­

baskrav för sitt fysiska råvarulager för följande år under för­

utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet har vid varje tidpunkt på året en kapitalbas för

denna risk som inte understiger det genomsnittliga kapital­

baskravet för den risken enligt en försiktig uppskattning för

det kommande året.

b) Institutet gör en försiktig uppskattning av den förväntade

volatiliteten för den siffra som beräknats i led a.

c) Institutets genomsnittliga kapitalbaskrav för denna risk över­

stiger inte 5 % av dess kapitalbas eller 1 miljon EUR och det

förväntade högsta kapitalbaskravet överstiger inte 6,5 % av

dess kapitalbas, med beaktande av den volatilitet som beräk­

nats i enlighet med led b.

d) Institutet övervakar kontinuerligt att de beräkningar som har

gjorts enligt led a och b fortfarande avspeglar verkligheten.

2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om

hur de använder alternativet i punkt 1.

Artikel 357

Positioner i råvaror

1. Varje position i råvaror eller råvaruderivat ska uttryckas i

termer av standardiserade måttenheter. Avistapriset på varje rå­

vara ska uttryckas i rapportvalutan.

2. Positioner i guld eller guldderivat ska anses vara föremål

för valutakursrisk och i tillämpliga delar behandlas i enlighet

med kapitel 3 eller 5 vid beräkning av marknadsrisk.

3. För tillämpning av artikel 360.1 ska ett instituts nettopo­

sition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts

långa positioner i förhållande till dess korta positioner eller vice

versa i samma råvara och i identiska råvaruterminer, optioner

och warrants. Derivatinstrument ska behandlas som positioner i

den underliggande råvaran i enlighet med artikel 358.

4. Vid beräkning av en position i en råvara ska följande

positioner behandlas som positioner i samma råvara:

a) Positioner i olika underkategorier av råvaror i de fall där

underkategorierna kan levereras i stället för varandra.

b) Positioner i likartade råvaror, om det klart kan fastställas att

korrelationen i prisrörlighet mellan dessa år är minst 0,9

över en period om minst ett år.

Artikel 358

Särskilda instrument

1. Råvaruterminer och andra terminsåtaganden att köpa eller

sälja enskilda råvaror ska inordnas i måttsystemet som teore­

tiska belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsättas en

löptid med hänvisning till förfallodagen.

2. Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris

och den andra är det löpande marknadspriset ska behandlas

som en serie positioner lika med värdet på kontraktets teore­

tiska belopp, där varje position i tillämpliga fall motsvarar en

betalning på swappen och placeras in i ett löptidsband enligt

artikel 359.1. Positionerna ska vara långa positioner, om insti­

tutet betalar ett fast pris och erhåller ett rörligt pris, och korta

positioner, om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett

rörligt pris. Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är i

olika råvaror placeras i relevanta kategorier enligt löptidsmeto­

den.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/213

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

315

3. Optioner och warrants på råvaror eller råvaruderivat ska

behandlas som om de vore positioner vilkas värde motsvarar

det underliggande värde som optionen hänför sig till, multipli­

cerat med dess delta vid tillämpning av detta kapitel. De senare

nämnda positionerna får nettas mot motstående positioner i

samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det

delta som används ska vara det som gäller för berörd börs.

Vid optioner i OTC-handel eller om delta från den berörda

börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna delta

med användning av lämplig modell, under förutsättning att de

behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Tillstånd

ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande uppskattning

av graden av förändring av optionens eller warrantens värde i

förhållande till små förändringar i marknadspriset på det under­

liggande instrumentet.

Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra risker,

bortsett från deltarisken, i samband med optioner i kapitalbas­

kraven.

4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­

risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till

omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i

fråga om optioner och teckningsoptioner.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­

niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­

tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i

kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de

befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­

terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december

2013.

5. Om ett institut är något av följande, ska det ta med de

berörda råvarorna i beräkningen av sitt kapitalbaskrav för råva­

rurisk:

a) Den som överför råvaror eller garanterade rättigheter avse­

ende äganderätt till råvaror i en repa.

b) Den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån.

Artikel 359

Löptidsmetod

1. Institutet ska använda en särskild löptidsmetod för varje

råvara i överensstämmelse med tabell 1. Alla positioner i en viss

råvara ska föras till respektive löptidsband. Fysiska lager ska

föras till första löptidsbandet från 0 till och med 1 månad.

Tabell 1

Löptidsband

(1)

Spridningsfaktor (i %)

(2)

0 1 månad 1,50

> 1 3 månader 1,50

> 3 6 månader 1,50

> 6 12 månader 1,50

> 1 2 år 1,50

> 2 3 år 1,50

> 3 år 1,50

2. Positioner i samma råvara får avräknas och föras till re­

spektive löptidsband på nettobasis för följande:

a) Positioner i kontrakt som förfaller samma dag.

b) Positioner i kontrakt som förfaller inom tio dagar från va­

randra, om kontrakten omsätts på marknader som har dag­

liga leveranstidpunkter.

3. Institutet ska därefter beräkna summan av de långa posi­

tionerna och summan av de korta positionerna i varje löptids­

band. Summan av långa positioner som motsvaras av korta

positioner i ett visst löptidsband ska utgöra den avstämda po­

sitionen i detta band, medan återstående långa eller korta posi­

tioner ska utgöra den icke avstämda positionen i samma band.

4. Den del av den icke avstämda långa positionen i ett visst

löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta positio­

nen eller vice versa i ett högre löptidsband ska utgöra den

avstämda positionen mellan två löptidsband. Den del av den

icke avstämda långa eller icke avstämda korta positionen som

inte kan avstämmas på detta sätt ska utgöra den icke avstämda

positionen.

5. Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas på

grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av

följande:

a) Summan av de avstämda långa och korta positionerna, mul­

tiplicerad med relevant grundfaktor enligt kolumn 2 i tabell

1 för varje löptidsband och med råvarans avistapris.

b) Den avstämda positionen mellan två löptidsband för varje

löptidsband dit en icke avstämd position överförs, multipli­

cerad med 0,6 %, vilket är överföringsfaktorn, och med rå­

varans avistapris.

SV

L 176/214

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

316

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) Återstående icke avstämda positioner multiplicerade med

15 %, vilket är restfaktorn, och med råvarans avistapris.

6. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska

beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för

varje råvara i enlighet med punkt 5.

Artikel 360

Förenklad metod

1. Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas

som summan av följande:

a) 15 % av nettopositionen, lång eller kort, multiplicerad med

råvarans avistapris.

b) 3 % av bruttopositionen, lång och kort, multiplicerad med

råvarans avistapris.

2. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska

beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för

varje råvara i enlighet med punkt 1.

Artikel 361

Utökad löptidsmetod

Instituten får använda de minimigrund-, överförings- och rest­

faktorer som anges i följande tabell 2 i stället för de faktorer

som anges i artikel 359 under förutsättning att instituten

a) har en betydande handel med råvaror,

b) har en ändamålsenligt diversifierad råvaruportfölj, och

c) ännu inte har möjlighet att använda interna modeller för att

beräkna kapitalbaskrav för råvarurisk.

Tabell 2

Ädelmetaller

(utom guld) Basmetaller

Jordbruks-

produkter

Övrigt, in­

begripet

energipro­

dukter

Grundfaktor (%) 1,0 1,2 1,5 1,5

Överförings-faktor

(%)

0,3 0,5 0,6 0,6

Restfaktor (%) 8 10 12 15

Instituten ska anmäla sin användning av denna artikel till de

behöriga myndigheterna tillsammans med belägg för sina an­

strängningar för att införa en intern modell för att beräkna

kapitalbaskravet för råvarurisk.

KAPITEL 5

Användning av interna modeller för beräkning av

kapitalbaskrav

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d o c h k a p i t a l b a s k r a v

Artikel 362

Specifika och generella risker

Positionsrisk avseende ett omsatt skuldinstrument, aktie eller

aktierelaterat instrument eller härav relaterade ränte- eller aktie­

derivat får delas upp i två komponenter vid tillämpningen av

detta kapitel. Den första komponenten ska vara den specifika

riskkomponenten och omfatta risken för en prisförändring för

instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den

som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstru­

ment, den som givit ut det underliggande instrumentet. Den

generella riskkomponenten ska omfatta risken för en prisför­

ändring för instrumentet, som, när det gäller ett omsatt skuld­

instrument eller räntederivat, beror på ändrad räntenivå eller,

när det gäller en aktie eller aktierelaterat instrument eller härav

relaterade aktiederivat, beror på en allmän rörelse på aktiemark­

naden som inte är kopplad till någon särskild egenskap hos ett

enskilt värdepapper.

Artikel 363

Tillstånd att använda interna modeller

1. Efter att ha kontrollerat att ett institut i tillämpliga fall

uppfyller kraven i avsnitten 2, 3 och 4 ska de behöriga myn­

digheterna bevilja institutet tillstånd att beräkna sina egna ka­

pitalbaskrav för en eller flera av följande riskkategorier med

hjälp av egna interna modeller i stället för eller i kombination

med de metoder som anges i kapitlen 2–4:

a) Generell risk i aktier eller aktierelaterade instrument.

b) Specifik risk i aktier eller aktierelaterade instrument.

c) Generell risk i skuldinstrument.

d) Specifik risk i skuldinstrument.

e) Valutakursrisk.

f) Råvarurisk.

2. Institutet ska i tillämpliga fall fortsätta att beräkna sina

kapitalbaskrav i enlighet med kapitlen 2, 3 och 4 för de risk­

kategorier för vilka det inte har fått tillstånd att använda sina

interna modeller i enlighet med punkt 1. Tillstånd från de be­

höriga myndigheterna att använda interna modeller ska krävas

för varje riskkategori och ska endast beviljas, om den interna

modellen täcker en betydande andel av positionerna i en viss

riskkategori.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/215

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

317

3. Väsentliga ändringar i användningen av interna modeller

som institutet har fått tillstånd att använda, utvidgningen av

användningen av interna modeller som institutet har fått till­

stånd att använda, särskilt för ytterligare riskkategorier, samt

den första beräkningen av stressjusterade Value-at-Risk-värden

i enlighet med artikel 365.2 ska godkännas separat av den

behöriga myndigheten.

Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om alla

övriga utvidgningar och ändringar avseende användningen av

de interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda.

4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

som specificerar

a) villkoren för att bedöma hur väsentliga utvidgningar och

ändringar i användningen av interna modeller är,

b) bedömningsmetodik enligt vilken de behöriga myndighe­

terna tillåter institut att använda interna modeller.

c) de villkor enligt vilka andelen positioner som täcks av den

interna modellen inom en riskkategori ska anses vara

"bety­

dande

" i enlighet med punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­

darder till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande

tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 364

Kapitalbaskrav när interna modeller används

1. Utöver beräkningen av kapitalbaskrav i enlighet med ka­

pitlen 2, 3 och 4 för de riskkategorier för vilka tillstånd att

tillämpa en intern modell inte har beviljats, ska varje institut

som använder en intern modell uppfylla ett kapitalbaskrav som

uttrycks som summan av leden a och b.

a) Det högre av följande värden:

i) Institutets Value-at-Risk-värde för föregående dag, beräk­

nat i enlighet med artikel 365.1 (VaR t–1 ).

ii) Ett genomsnitt av de dagliga Value-at-Risk-värdena, be­

räknade i enlighet med artikel 365.1, för samtliga före­

gående sextio affärsdagar (VaR avg ), multiplicerat med mul­

tiplikationsfaktorn (mc) i enlighet med artikel 366.

b) Det högre av följande värden:

i) Institutets senaste tillgängliga stressjusterade Value-at-

Risk-värde, beräknat i enlighet med artikel 365.2

(sVaR t–1 ).

ii) Ett genomsnitt av de stressjusterade Value-at-Risk-vär­

dena, beräknade på det sätt och med den frekvens som

anges i artikel 365.2, under de föregående sextio affärs­

dagarna (sVaR avg ), multiplicerat med multiplikationsfak­

torn (ms) i enlighet med artikel 366.

2. Institut som använder en intern modell för att beräkna

kapitalbaskravet för specifik risk i skuldinstrument ska uppfylla

ett ytterligare kapitalbaskrav som uttrycks som summan av le­

den a och b:

a) Det kapitalbaskrav som beräknats i enlighet med artiklarna

337 och 338 för den specifika risken för värdepapperise­

ringspositioner och kreditderivat på n:te fallissemanget i han­

delslagret med undantag av dem som räknas in i ett kapital­

baskrav för den specifika risken för korrelationshandelsport­

följen i enlighet med avsnitt 5 och i tillämpliga fall kapital­

baskravet för specifik risk i enlighet med kapitel 2 avsnitt 6

för sådana positioner i fonder för vilka varken villkoren i

artikel 350.1 eller 350.2 är uppfyllda.

b) Det som är högst av

i) det senaste riskvärdet för tillkommande fallissemangs-

och migrationsrisker beräknat i enlighet med avsnitt 3,

ii) genomsnittet av detta värde för de föregående tolv vec­

korna.

3. Institut som har en korrelationshandelsportfölj som upp­

fyller kraven i artikel 338.1–338.3 får uppfylla ett kapitalbas­

krav på grundval av artikel 377 i stället för artikel 338.4, vilket

beräknas som det högsta av

a) det senaste riskvärdet för korrelationshandelsportföljen, be­

räknat i enlighet med avsnitt 5,

b) genomsnittet av detta värde för de föregående tolv veckorna,

c) 8 % av det kapitalbaskrav som vid tidpunkten för beräk­

ningen av det senaste riskvärdet enligt led a skulle beräknas

i enlighet med artikel 338.4 för samtliga positioner som

ingår i den interna modellen för korrelationshandelsportföl­

jen.

SV

L 176/216

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

318

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

A v s n i t t 2

A l l m ä n n a k r a v

Artikel 365

Beräkning av VaR och stressjusterad VaR

1. Beräkningen av det Value-at-Risk-värde som avses i arti­

kel 364 ska omfattas av följande krav:

a) Daglig beräkning av Value-at-Risk-värdet.

b) Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.

c) En innehavsperiod motsvarande tio dagar.

d) En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år, utom

då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av

en betydande ökning i prisvolatiliteten.

e) Minst månatliga uppdateringar av dataunderlaget.

Institutet får använda Value-at-Risk-värden som beräknats i en­

lighet med kortare innehavsperioder än tio dagar, vilka räknas

om till tio dagar med lämplig metod, som ses över regelbundet.

2. Varje institut ska dessutom minst varje vecka beräkna ett

stressvärde för Value-at-Risk för den aktuella portföljen i enlig­

het med de krav som anges i första stycket, där indata för

Value-at-Risk-modellen kalibrerats mot historisk data från en

sammanhängande tolvmånadersperiod med betydande finansiell

stress, som är relevant för institutets portfölj. Valet av historisk

data ska ses över minst årligen av institutet, som ska meddela

de behöriga myndigheterna resultatet. EBA ska övervaka skill­

naderna i praxis beräkningen av ett stressvärde för Value-at-Risk

och ska utfärda riktlinjer för denna praxis i enlighet med arti­

kel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 366

Föreskrivna utfallstest och multiplikationsfaktorer

1. Resultatet av de beräkningar som avses i artikel 365 ska

räknas upp med multiplikationsfaktorerna (m c ) och (m s ).

2. Var och en av multiplikationsfaktorerna (m c ) och (m s ) ska

vara summan av minst 3 och en addend mellan 0 och 1 i

enlighet med tabell 1. Värdet på denna addend är beroende

av det antal överskridanden av Value-at-Risk-värdet enligt arti­

kel 365.1 vilka konstaterats genom institutets utfallstester under

de närmast föregående 250 bankdagarna.

Tabell 1

Antal överskridanden Addend

Färre än 5 0,00

5 0,40

6 0,50

7 0,65

8 0,75

9 0,85

10 eller fler 1,00

3. Instituten ska dagligen beräkna överskridanden på grund­

val av utfallstester av hypotetiska och faktiska förändringar i

portföljens värde. Ett överskridande är en endagsförändring i

portföljens värde som överskrider motsvarande endagsvärde

för det Value-at-Risk-värde som genererats av institutets modell.

För att bestämma addenden ska antalet överskridanden faststäl­

las åtminstone kvartalsvis och uppgå till det större av antalet

överskridanden på grundval av hypotetiska och faktiska föränd­

ringar i portföljens värde.

Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar av port­

följens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens

värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade

positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag.

Utfallstest med avseende på faktiska förändringar av portföljens

värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid

dagens slut och dess faktiska värde vid slutet av påföljande dag,

exklusive avgifter, provisioner och nettoränteintäkter.

4. De behöriga myndigheterna får i enskilda fall begränsa

addenden till den som följer av överskridanden på grundval

av hypotetiska förändringar, där antalet överskridanden på

grundval av faktiska förändringar inte är ett resultat av brister

i den interna modellen.

5. För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kon­

tinuerligt övervaka de multiplikativa faktorernas lämplighet ska

institutet snarast och under alla omständigheter senast inom

fem arbetsdagar underrätta de behöriga myndigheterna om

alla överskridanden som konstateras med institutets program

för utfallstest.

Artikel 367

Krav på riskmätning

1. Varje intern modell som används för att beräkna kapital­

krav för positionsrisk, valutakursrisk, råvarurisk och varje intern

modell för korrelationshandel ska uppfylla samtliga följande

krav:

a) Modellen ska på ett precist och korrekt sätt fånga upp alla

väsentliga prisrisker.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/217

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

319

b) Modellen ska fånga upp ett tillräckligt antal riskfaktorer,

beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive mark­

nader. Om en riskfaktor ingår i institutets prissättnings­

modell men inte i riskmätningsmodellen, ska institutet på

ett tillfredsställande sätt kunna motivera ett sådant uteläm­

nande för den behöriga myndigheten. Riskmätningsmodellen

ska fånga icke-linjära effekter från optioner och andra pro­

dukter samt korrelationsrisker och basisrisker. Om proxyva­

riabler används för riskfaktorer, ska det vara dokumenterat

att de tidigare fungerat väl för den faktiska position som

innehas.

2. Varje intern modell som används för att beräkna kapital­

krav för positionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk ska uppfylla

samtliga följande krav:

a) Modellen ska omfatta en uppsättning riskfaktorer som mot­

svarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekäns­

liga positioner, vare sig i eller utanför balansräkningen. In­

stitutet ska basera sina avkastningskurvor på en allmänt ve­

dertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering

i de viktigaste valutorna och på de viktigaste marknaderna,

ska avkastningskurvan delas upp i minst sex löptidssegment

för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed

avkastningskurvan. Modellen ska även fånga upp den risk

som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser

mellan olika avkastningskurvor.

b) Modellen ska omfatta riskfaktorer som hänför sig till guld

och de enskilda utländska valutorna som institutets positio­

ner är denominerade i. I fråga om fonder ska de aktuella

valutapositionerna för fonden tas med i beräkningen. Insti­

tuten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapo­

sitionerna för fonden, när rapportens riktighet kan säkerstäl­

las på lämpligt sätt. Om ett institut inte känner till fondens

valutapositioner ska denna position lyftas ut och hanteras i

enlighet med artikel 353.3.

c) Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för

var och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga

positioner.

d) Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för

var och en av de råvaror där institutet har väsentliga posi­

tioner. Modellen ska dessutom fånga upp risken i ej full­

ständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej iden­

tiska råvaror och även exponering för förändringar i term­

inspriser som uppstår till följd av bristande överensstäm­

melse mellan löptider. Den ska också beakta marknadssärd­

rag, särskilt leveransdagar och handlares möjligheter att

stänga positioner.

e) Institutets interna modell ska ge en försiktig bedömning av

den risk som uppkommer till följd av mindre likvida posi­

tioner och positioner med begränsad pristransparens vid rea­

listiska marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla

minimidatakrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga

och endast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller

inte ger uttryck för en positions eller portföljs verkliga vo­

latilitet.

3. I de interna modeller som avses i detta kapitel får institut

endast använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och

mellan olika riskkategorier, om institutets metod för att mäta

korrelationer är sund och genomförs med integritet.

Artikel 368

Kvalitativa krav

1. En intern modell som används i enlighet med detta kapitel

ska vara sund och implementeras med integritet och ska i syn­

nerhet uppfylla samtliga följande kvalitativa krav:

a) Varje intern modell som används för att beräkna kapitalkrav

för positionsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk ska vara väl

integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och ut­

göra grunden för rapportering om riskexponering till den

verkställande ledningen.

b) Institutet ska ha en enhet för riskkontroll som är fristående

från de affärsdrivande handlarenheterna och som rapporterar

direkt till den verkställande ledningen. Enheten ska ha ansvar

för utformningen och tillämpningen av varje intern modell

som används enligt detta kapitel. Enheten ska genomföra

inledande och fortlöpande validering av varje intern modell

som används enligt detta kapitel och ha ansvar för det över­

gripande riskhanteringssystemet. Enheten ska utarbeta och

analysera dagliga rapporter om resultaten av den interna

modell som används för att beräkna kapitalkrav för posi­

tionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk och om lämpliga åt­

gärder som ska vidtas avseende limiter i handeln.

c) Institutets ledningsorgan och verkställande ledning ska ta

aktiv del i riskkontrollprocessen och de dagliga rapporter

som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en

ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna ge­

nomdriva minskningar såväl i de positioner som enskilda

handlare tar som i institutets totala riskexponering.

d) Institutet ska ha tillräckligt många anställda med kunskaper i

användningen av avancerade modeller, inbegripet de model­

ler som används enligt detta kapitel, inom områdena handel,

riskkontroll, revision och affärsadministration (back-office).

SV

L 176/218

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

320

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) Institutet ska ha fastställt förfaranden för övervakning och

efterlevnad med en rad skriftligt fastlagda interna riktlinjer

för, och kontroller av den övergripande hanteringen av in­

stitutets interna modeller, inbegripet sådana som används

enligt detta kapitel.

f) Varje intern modell som används enligt detta kapitel ska ha

en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina risk­

beräkningar.

g) Institutet ska frekvent genomföra ett rigoröst program för

stresstest, inklusive omvända stresstester, vilket ska omfatta

alla interna modeller som används enligt detta kapitel, och

resultaten därav ska granskar av den verkställande ledningen

och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

Denna process ska särskilt ta upp bristande marknadslikvidi­

tet under stressade marknadsförhållanden, koncentrationsris­

ker, enkelriktade marknader (one way markets), risker för

oförutsedda händelser och plötsliga fallissemang, risker i

samband med positioner som är långt

"out of the money",

icke linearitet hos produkterna, positioner med stora vär­

deringsspann och andra risker som inte med säkerhet fångas

upp korrekt av den interna modellen. De chocker som till­

lämpas ska anpassas till portföljernas art och till den tid det

skulle kunna ta att säkra eller hantera riskerna under svåra

marknadsförhållanden.

h) Institutet ska, som ett led i sin regelbundna interna revision,

genomföra en oberoende översyn av sina interna modeller,

inbegripet sådana som används enligt detta kapitel.

2. Den översyn som avses i punkt 1 h ska inbegripa både de

affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrol­

lenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året ska institu­

tet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. Vid denna

översyn ska följande beaktas:

a) Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanterings­

systemet och -processen är samt hur riskkontrollenheten är

organiserad.

b) Integreringen av riskmätningen i den dagliga riskhanteringen

och integriteten i informationssystemet för riskhanteringen.

c) Vilken process institutet använder för att godkänna riskvär­

deringsmodeller och värderingssystem som används av per­

sonalen inom handelsavdelningar och affärsadministrations­

avdelningar.

d) Omfattningen av de risker som fångas upp genom riskmät­

ningsmodellen och valideringen av betydande förändringar i

riskmätningsprocessen.

e) Graden av riktighet och fullständighet i positionsdata, graden

av riktighet och lämplighet i antaganden om volatilitet och

korrelation samt riktigheten i värdering och beräkningar av

riskkänslighet.

f) Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär­

dera konsistens, aktualitet och tillförlitlighet i de datakällor

som används för den interna modellen, inbegripet dessa

datakällors oberoende.

g) Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär­

dera de utfallstest som utförs för att bedöma den interna

modellens riktighet.

3. Instituten ska, allteftersom tekniker och bästa praxis ut­

vecklas, tillämpa ny teknik och praxis i de interna modeller som

används enligt detta kapitel.

Artikel 369

Intern validering

1. Instituten ska ha infört processer för att säkerställa att alla

interna modeller som de använder i enlighet med detta kapitel

har validerats tillfredsställande av parter med lämpliga kvalifika­

tioner och fristående från utvecklingsprocessen för att se till att

modellerna är begreppsmässigt sunda och i tillräcklig utsträck­

ning fångar upp alla väsentliga risker. Valideringen ska genom­

föras när den interna modellen utvecklas för första gången och

när väsentliga ändringar av den görs. Validering ska även göras

periodiskt, men framför allt när det har inträffat sådana väsent­

liga strukturella förändringar på marknaden eller i sammansätt­

ningen av institutets portfölj som kan leda till att den interna

modellen inte längre fungerar tillfredsställande. Allteftersom tek­

nik och bästa praxis för intern validering utvecklas ska institu­

ten tillämpa dessa framsteg. Valideringen av den interna model­

len ska inte begränsas till utfallstester utan även omfatta minst

följande:

a) Tester för att styrka att antaganden inom den egna modellen

är lämpliga och inte innebär en underskattning eller över­

skattning av riskerna.

b) Utöver de föreskrivna programmen för utfallstest ska insti­

tuten genomföra egna valideringstest, inbegripet utfallstest,

av den interna modellen med anknytning till risker och

strukturer i sina portföljer.

c) Hypotetiska portföljer ska användas för att säkerställa att den

interna modellen kan fånga upp vissa särskilda strukturdrag

som kan uppkomma, exempelvis väsentliga basisrisker och

koncentrationsrisker.

2. Institutet ska göra utfallstest med avseende på både fak­

tiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/219

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

321

A v s n i t t 3

S ä r s k i l d a k r a v f ö r m o d e l l e r f ö r s p e c i f i k

r i s k

Artikel 370

Krav för modeller för specifik risk

En intern modell för att beräkna kapitalbaskravet för specifik

risk och en intern modell för korrelationshandel ska uppfylla

följande ytterligare krav:

a) Den förklarar den historiska prisvariationen i portföljen.

b) Den fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och

förändring av portföljens sammansättning.

c) Den är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser.

d) Den utvärderas genom utfallstest i syfte att uppskatta om

den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt. Om in­

stitutet utför detta utfallstest på grundval av relevanta under­

portföljer, ska dessa väljas på ett konsekvent sätt.

e) Den fångar upp namnrelaterade basrisker och ska framför

allt vara känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mel­

lan liknande men ej identiska positioner.

f) Den fångar upp risken för oförutsedda händelser.

Artikel 371

Undantag från modeller för specifik risk

1. Ett institut får välja att från sin beräkning av kapitalbas­

krav för specifika risker enligt en intern modell undanta posi­

tionsrisker för vilka det uppfyller ett kapitalbaskrav för specifika

risker enligt artikel 332.1 e eller artikel 337, med undantag av

de positioner som omfattas av artikel 377.

2. Ett institut får välja att i sin interna modell inte fånga upp

fallissemangs- och migrationsrisker avseende omsatta skuld­

instrument om det fångar upp dessa risker genom de krav

som fastställs i avsnitt 4.

A v s n i t t 4

I n t e r n

m o d e l l

f ö r

t i l l k o m m a n d e

f a l l i s s e m a n g s - o c h m i g r a t i o n s r i s k

Artikel 372

Krav för en intern modell för tillkommande fallissemangs-

och migrationsrisk (IRC modell)

Ett institut som använder en intern modell för att beräkna

kapitalbaskrav för specifik risk för omsatta skuldinstrument

ska också ha en intern modell för tillkommande fallissemangs-

och migrationsrisk (IRC) för att fånga upp de fallissemangs- och

migrationsrisker för sina positioner i handelslagret som tillkom­

mer utöver de risker som fångas upp av Value-at-Risk-måttet

enligt artikel 365.1. Institutet ska visa att dess interna modell

når upp till följande standarder under antagandet att en kon­

stant risknivå föreligger och om lämpligt anpassa den för att

återspegla inverkan av likviditet, koncentration, risksäkring och

optionalitet:

a) Den interna modellen ska tillhandahålla en lämplig riskdiffe­

rentiering samt noggranna och konsekventa skattningar av

tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk.

b) Den interna modellens skattningar av potentiella förluster

ska spela en central roll i institutets riskhantering.

c) De marknads- och positionsdata som används för den in­

terna modellen ska vara aktuella och föremål för en lämplig

kvalitetsbedömning.

d) Kraven i artiklarna 367.3, 368, 369.1 och 370 b, c, e och f

ska vara uppfyllda.

EBA ska utfärda riktlinjer om kraven i artiklarna 373 - 376.

Artikel 373

Omfattning för den interna IRC modellen

Den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och mig­

rationsrisk ska omfatta alla positioner som omfattas av ett ka­

pitalbaskrav för specifik ränterisk, inbegripet sådana som om­

fattas av ett kapitalkrav för specifik risk på 0 % enligt arti­

kel 336, men inte värdepapperiseringspositioner och kreditderi­

vat på n:te förfall.

Under förutsättning att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkän­

nande får institutet välja att genomgående ta med alla positioner

i börsnoterade aktier och derivatpositioner med börsnoterade

aktier. Godkännandet ska ges om detta införlivande är förenligt

med hur institutet mäter och hanterar risk internt.

Artikel 374

Parametrar för den interna IRC modellen

1. Instituten ska använda den interna modellen för att be­

räkna ett värde som mäter förluster till följd av fallissemang och

ändrad intern eller extern kreditvärdering inom ett konfidens­

intervall på 99,9 % under en kapitalhorisont på ett år. Instituten

ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.

SV

L 176/220

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

322

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Korrelationsantagandena ska stödjas av en analys av ob­

jektiva data inom ett begreppsmässigt sunt ramverk. Den in­

terna modellen ska på ett tillfredsställande sätt beakta koncent­

rationer av utgivare. Även koncentrationer som i stressituationer

kan uppkomma inom och tvärs över produktkategorier ska

beaktas.

3. Den interna modellen för tillkommande fallissemangs-

och migrationsrisk ska beakta effekter av korrelationer mellan

fallissemangs- och migrationshändelser. Den ska inte avspegla

effekter av diversifiering mellan å ena sidan fallissemangs- och

migrationshändelser och å andra sidan andra riskfaktorer.

4. Den interna modellen ska bygga på ett antagande om

konstant risknivå med en tidshorisont på ett år, vilket innebär

att givna enskilda positioner eller positionsmängder i handels­

lagret som har utsatts för fallissemang eller migration under sin

likviditetshorisont återställs vid utgången av sina likviditetshori­

sonter, så att de återfår sin ursprungliga risknivå. Instituten får

som alternativ välja att genomgående använda antagandet om

konstanta ettåriga positioner.

5. Likviditetshorisonterna ska fastställas utifrån den tid som

krävs för att sälja positionen eller för att säkra alla väsentliga

relevanta prisrisker under stressade marknadsförhållanden med

särskilt beaktande av positionens storlek. Likviditetshorisonterna

ska ta hänsyn till faktisk praxis och erfarenheter under perioder

av såväl systematisk som idiosynkratisk stress. Likviditetshori­

sonten ska mätas utifrån försiktiga antaganden och vara till­

räckligt lång för att försäljnings- eller säkringshandlingen i sig

själv inte väsentligt ska påverka det pris som skulle gälla vid ett

genomförande av försäljningen eller säkringen.

6. Vid fastställandet av lämplig likviditetshorisont för en po­

sition eller en grupp positioner ska en minimigräns på tre må­

nader gälla.

7. Vid fastställandet av den lämpliga likviditetshorisonten för

en position eller en uppsättning positioner ska ett instituts in­

terna riktlinjer för prisvärdejusteringar och hantering av inaktu­

ella positioner beaktas. När ett institut fastställer likviditetshori­

sonter för positionsmängder och inte för enskilda positioner,

ska kriterierna för definition av positionsmängder fastställas på

ett sätt som tar adekvat hänsyn till skillnader i likviditet. Lik­

viditetshorisonterna ska vara längre för koncentrerade positioner

med hänsyn till den längre tid som krävs för att likvidera sådana

positioner. Likviditetshorisonten för en warehousing-facilitet för

värdepapperiseringar ska avspegla den tid som krävs för att

bygga upp, sälja och värdepapperisera tillgångarna eller för att

säkra väsentliga riskfaktorer under stressade marknadsförhållan­

den.

Artikel 375

Erkännande av risksäkringar för den interna modellen för

tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk

1. Risksäkringar kan införlivas med ett instituts interna mo­

dell för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och

migrationsrisker. Positioner kan nettas när köp- och säljpositio­

ner avser samma finansiella instrument. Säkrings- eller diversi­

fieringseffekter i samband med långa och korta positioner av­

seende olika instrument eller olika värdepapper med samma

gäldenär samt långa och korta positioner med olika utgivare

får endast bokföras med explicita modeller av långa och korta

positioner redovisade brutto för de olika instrumenten. Institu­

ten ska beakta effekterna av väsentliga risker som kan förverkli­

gas under mellantiden mellan löptiden för risksäkringen och

likviditetshorisonten samt potentialen för väsentliga basrisker

inom säkringsstrategierna avseende produktslag, rangordning i

kapitalstrukturen, intern eller extern kreditvärdering, löptid,

emissionstidpunkt och andra skillnader mellan instrumenten.

Instituten ska endast beakta risksäkringar i den utsträckning

som de kan upprätthållas också när gäldenären närmar sig en

kredithändelse eller annan händelse.

2. För positioner som är risksäkrade genom dynamiska stra­

tegier får en omviktning av säkringen inom likviditetshorisonten

för den säkrade positionen beaktas, förutsatt att institutet

a) väljer att modellera omviktningen konsekvent för hela den

relevanta mängden av positioner i handelslagret,

b) kan visa att omviktningen leder till bättre riskmätning,

c) kan visa att marknaderna för de instrument som fungerar

som risksäkring är tillräckligt likvida för att möjliggöra en

sådan omviktning även under perioder av stress. Alla kvars­

tående risker i samband med dynamiska risksäkringsstrate­

gier ska beaktas i kapitalbaskravet.

Artikel 376

Särskilda krav för den interna IRC modellen

1. Den interna modellen för att fånga upp tillkommande

fallissemangs- och migrationsrisker ska vara anpassad till de

icke-linjära effekterna av optioner, strukturerade kreditderivat

och andra positioner med i väsentlig utsträckning icke-linjärt

beteende vid prisändringar. Institutet ska också vederbörligen

beakta omfattningen av de modellrisker som är förenade med

värdering och skattning av prisrisker i samband med sådana

produkter.

2. Den interna modellen ska vara baserad på data som är

objektiv och aktuell.

3. Inom ramen för den oberoende översynen och valide­

ringen av sina interna modeller enligt detta kapitel, inbegripet

avseende riskmätningssystemet, ska institutet framför allt utföra

alla följande uppgifter:

a) Validera att dess modelleringsansats för korrelationer och

prisförändringar är lämpliga för deras portföljer, även i fråga

om val och viktning av systematiska riskfaktorer.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/221

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

323

b) Genomföra ett urval stresstester, däribland känslighetsanalys

och scenarieanalyser, för att bedöma den interna modellens

kvalitativa och kvantitativa lämplighet, särskilt i fråga om

behandlingen av koncentrationer. Dessa tester ska inte be­

gränsas till en uppsättning historiska händelsekedjor.

c) Genomföra adekvat kvantitativ validering, även med utnytt­

jande av relevant intern benchmarking av modelleringen.

4. Den interna modellen ska vara förenlig med institutets

interna riskhanteringsmetoder för identifiering, mätning och

hantering av handelsrisker.

5. Instituten ska dokumentera sina interna modeller, så att de

behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korre­

lationsantaganden och andra modelleringsantaganden.

6. Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av

den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner

och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska

marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida­

takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en­

dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte ger

uttryck för en positions eller portföljs verkliga volatilitet.

A v s n i t t 5

I n t e r n m o d e l l f ö r k o r r e l a t i o n s h a n d e l

Artikel 377

Krav för en intern modell för korrelationshandel

1.

De behöriga myndigheterna ska ge sådana institut som har

tillstånd att använda en intern modell för specifik risk för skuld­

instrument och som uppfyller kraven i punkterna 2–6 i den här

artikeln samt i artiklarna 367.1, 367.3, 368, 369.1 och 370 a,

b, c, e, och f tillstånd att använd en intern modell för kapital­

baskravet för korrelationshandelsportföljen i stället för kapital­

baskravet i enlighet med artikel 338.

2. Instituten ska använda denna interna modell för att be­

räkna ett värde som på ett tillfredsställande sätt mäter alla pris­

risker inom ett konfidensintervall på 99,9 % med en tidshori­

sont på ett år, under antagandet att en konstant risknivå före­

ligger och om lämpligt anpassa den för att återspegla inverkan

av likviditet, koncentrationer, risksäkring och optionalitet. Insti­

tuten ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.

3. Den modell som avses i punkt 1 ska fånga upp följande

risker på ett tillfredsställande sätt:

a) Den kumulativa risk som uppstår genom flera fallissemang,

inbegripet olika rangordning av fallissemang, för produkter

som delas upp i trancher.

b) Kreditspreadrisken, även gamma- och

"cross-gamma"-effek­

ter.

c) Volatiliteten inom implicita korrelationer, även den korsvisa

effekten mellan spreadar och korrelationer.

d) Basisrisk, inbegripet både

i) basisen mellan spreaden för ett index och spreadarna för

de ingående enskilda namnen, och

ii) basisen mellan den implicita korrelationen för ett index

och korrelationen för särskilt anpassade portföljer (s.k.

bespoke portfolios).

e) Volatiliteten för återvinningsgraden, till den del som den

hänför sig till benägenheten för återvinningsgrader att in­

verka tranchpriser.

f) I den utsträckning det övergripande riskmåttet (CRM-måttet)

innefattar vinsterna från dynamisk risksäkring, risken för

nedsatt risksäkring och de potentiella kostnaderna för att

vikta om sådana risksäkringar.

g) Alla andra väsentliga prisrisker för positioner i korrelations­

handelsportföljen.

4. Ett institut ska använda tillräcklig marknadsdata i den

modell som avses i punkt 1 för att garantera att det till fullo

beaktar de mest framträdande riskerna för dessa exponeringar i

sin interna metod i enlighet med de krav som anges i denna

artikel. Det ska genom utfallstester eller på andra lämpliga sätt

kunna visa de behöriga myndigheterna att dess modell i till­

räckligt hög grad kan förklara den historiska prisvariationen hos

dessa produkter.

Institutet ska ha tillfredsställande interna regler och processer

för att separera de positioner vilka det har tillstånd att införliva i

kapitalbaskravet i enlighet med denna artikel från andra posi­

tioner för vilka det inte har ett sådant tillstånd.

5. När det gäller portföljen med samtliga de positioner som

ingår i den modell som avses i punkt 1, ska institutet regelbun­

det tillämpa en rad särskilda i förväg fastställda stresscenarion.

Genom dessa stresscenarion ska man undersöka effekten av

stress på fallissemangsgrader, återvinningsgrader, kreditspreadar,

basisrisk, korrelationer och andra relevanta riskfaktorer för kor­

relationshandelsportföljen. Institutet ska åtminstone varje vecka

tillämpa stresscenarion och åtminstone kvartalsvis rapportera

resultaten till de behöriga myndigheterna, inbegripet jämförelser

med institutets kapitalbaskrav enligt denna artikel. I fall då stres­

stester visar på ett väsentligt underskott i kapitalbaskravet för

korrelationshandelsportföljen ska detta rapporteras till de behö­

riga myndigheterna inom rimlig tid. EBA ska utarbeta riktlinjer

om tillämpningen av stresscenarier för korrelationshandelsport­

följen.

SV

L 176/222

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

324

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

6. Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av

den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner

och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska

marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida­

takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en­

dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte åters­

peglar en positions eller portföljs verkliga volatilitet.

AVDELNING V

KAPITALBASKRAV FÖR AVVECKLINGSRISK

Artikel 378

Avvecklings-/leveransrisk

Vid transaktioner i vilka räntebärande instrument, aktier, ut­

ländsk valuta och råvaror, utom transaktioner i repor samt

utlåning och lån av värdepapper eller råvaror, inte är avvecklade

efter den överenskomna leveransdagen ska ett institut beräkna

den prisskillnad det riskerar.

Prisskillnaden beräknas som skillnaden mellan överenskommet

pris för det räntebärande instrumentet, aktien, den utländska

valutan eller råvaran i fråga och dess aktuella marknadsvärde,

om skillnaden skulle kunna medföra en förlust för kreditinsti­

tutet.

Institutet ska multiplicera denna prisskillnad med tillämplig fak­

tor i den högra kolumnen i tabell 1 nedan för att beräkna

institutets kapitalbaskrav för avvecklingsrisk.

Tabell 1

Antal arbetsdagar efter avtalad avvecklingsdag (%)

5 — 15 8

16 — 30 50

31 — 45 75

46 eller fler 100

Artikel 379

Transaktioner utan samtidig prestation

1. Ett institut ska uppfylla ett kapitalbaskrav i enlighet med

tabell 2 när

a) institutet har erlagt betalning för värdepapper, utländsk va­

luta eller råvaror innan det har erhållit dem eller har levererat

värdepapper, utländsk valuta eller råvaror innan det har er­

hållit betalning för dem,

b) vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har förflutit

efter det att betalningen eller leveransen ägde rum.

Tabell 2

Kapitalbehandling vid transaktioner utan samtidig prestation

Kolumn 1

Kolumn 2

Kolumn 3

Kolumn 4

Transaktionsslag

Fram till första avtalade be­

talnings- /leveransben

Från första avtalade betal­

nings-/leveransben fram till

4 dagar efter det andra avta­

lade betalnings-/leverans­

benet

5 affärsdagar efter avveck­

lingsdatum fram till det att

transaktionen upphör

Utan samtidig prestation Inget kapitalkrav

Behandlas som exponering Behandlas som exponerings­

risk som har vägts till

1 250 %

2. Institut som använder den metod som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 3 får, när de fastställer

riskvikter för transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, tilldela

motparter, mot vilka de inte har någon ytterligare exponering utanför handelslagret, PD-värden utifrån

motpartens externa kreditvärdering. Institut som använder egna LGD-skattningar får tillämpa LGD-värdet

i artikel 161.1 på riskvikter för sådana exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation som

behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, förutsatt att institutet tillämpar det på alla sådana exponeringar.

Alternativt får institut som använder den metod för intern kreditklassificering som anges i del tre avdelning

II kapitel 3 tillämpa antingen de riskvikter som återfinns i schablonmetoden i enlighet med del tre avdelning

II kapitel 2, förutsatt att de tillämpar dem på alla sådana exponeringar, eller en riskvikt på 100 % på alla

sådana exponeringar.

Om beloppet för den positiva exponering som härrör från transaktioner utan samtidig prestation inte är

väsentligt, får instituten tillämpa riskvikten 100 % på dessa exponeringar, utom när det krävs en riskvikt på

1 250 % i enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/223

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

325

3. Som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %

på exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation i

enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1, får institut dra av

det överförda värdet plus den löpande positiva exponeringen

som dessa exponeringar ger upphov till från poster i kärnpri­

märkapitalet i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 380

Undantag

Om ett avvecklingssystem, ett clearingsystem eller en central

motpart drabbas av en störning som omfattar hela systemet,

får de behöriga myndigheterna åsidosätta de kapitalbaskrav

som beräknats enligt bestämmelserna i artiklarna 378 och

379 fram till dess att situationen har rättats till. En motparts

oförmåga att avveckla en transaktion ska i detta fall inte be­

traktas som fallissemang i kreditriskavseende.

AVDELNING VI

KAPITALBASKRAV FÖR KREDITVÄRDIGHETSJUSTERINGS­

RISK

Artikel 381

Betydelse av kreditvärdighetsjustering

Vid tillämpningen av denna avdelning och av avdelning II ka­

pitel 6 avses med kreditvärdighetsjustering en justering från

marknadens mittvärde på portföljen av transaktioner med en

motpart. Denna justering tar hänsyn till det aktuella marknads­

värdet på motpartens kreditrisk för institutet men inte till det

aktuella marknadsvärdet på institutets kreditrisk för motparten.

Artikel 382

Tillämpningsområde

1. Ett institut ska beräkna sitt kapitalbaskrav för kreditvär­

dighetsjusteringsrisk i enlighet med denna avdelning för samt­

liga OTC-derivatinstrument i samband med all affärsverksamhet

i institutet, utom för kreditderivat som erkänns minska de risk­

viktade exponeringsbeloppen för kreditrisk.

2. Ett institut ska ta med transaktioner för värdepappers­

finansiering i den beräkning av kapitalbaskrav som krävs enligt

punkt 1 om den behöriga myndigheten fastställer att institutets

exponeringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk från dessa trans­

aktioner är väsentliga.

3. Transaktioner med en kvalificerad central motpart och en

kunds transaktioner och en clearingmedlem ska uteslutas ur

kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk, när clearing­

medlemmen agerar som mellanhand mellan kunden och en

kvalificerad central motpart och transaktionerna ger upphov

till handelsexponering för clearingmedlemmen, mot den kvalifi­

cerade centrala motparten.

4. Följande transaktioner ska uteslutas ur kapitalbaskravet för

kreditvärdighetsjusteringsrisk:

a) Transaktioner med icke-finansiella motparter enligt artikel 2.9

i förordning (EU) nr 648/2012 eller med icke-finansiella

motparter etablerade i ett tredjeland, om dessa transaktioner

inte överskrider tröskelvärdet i artikel 10.3 och 10.4 i den

förordningen.

b) Transaktioner inom grupper i enlighet med artikel 3 i för­

ordning (EU) nr 648/2012om inte medlemsstaterna antar

nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning

inom en bankgrupp; om så är fallet får de behöriga myn­

digheterna kräva att sådana transaktioner inom grupper mel­

lan strukturellt uppdelade institut tas med i kapitalbaskraven.

c) Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti­

kel 2.10 i förordning (EU) nr 648/2012 och som omfattas

av övergångsbestämmelserna i artikel 89.1 i den förordning­

en, till dess att dessa övergångsbestämmelser upphör att

gälla.

d) Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti­

kel 1.4 a och 1.4 b, och artikel 1.5 a, b och c i förordning

(EU) nr 648/2012 och transaktioner med motparter för vilka

artikel 115 i den här förordningen anger en riskvikt på 0 %

för exponeringar mot dessa motparter i fråga.

Undantaget från kreditvärdighetsjusteringskostnader för de

transaktioner som avses i led c i denna punkt vilka ingås under

den övergångsperiod som fastställs i artikel 89.1 i förordning

(EU) nr 648/2012 skall tillämpas under hela transaktionsavtalets

löptid.

5. EBA ska genomföra en översyn senast den 1 januari 2015

och vartannat år därefter mot bakgrund av utvecklingen inom

internationell lagstiftning, inklusive av potentiella metoder för

kalibrering och trösklar för tillämpning av kreditvärdighetsjuste­

ringskostnader för icke-finansiella motparter som är etablerade i

tredjeland.

EBA ska i samarbete med Esma utarbeta förslag till tekniska

standarder för tillsyn och där specificera förfarandena för ute­

slutning av icke-finansiella motparter som är etablerade i ett

tredjeland från kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusterings­

risk.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn inom sex månader från dagen för den översyn som avses

i första stycket.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med

artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.]

SV

L 176/224

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

326

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 383

Avancerad metod

1. Ett institut som har tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i skuldinstrument i enlighet

med artikel 363.1 d ska för alla transaktioner för vilka det har tillstånd att använda metoden med interna

modeller för att fastställa exponeringsvärdet för en motpartsrisk i enlighet med artikel 283 fastställa ka­

pitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk genom att modellera effekterna av förändringar i motpar­

tens kreditspreadar på kreditvärdighetsjusteringarna för samtliga motparter för dessa transaktioner, med

beaktande av tillåtna risksäkringar för kreditvärdighetsjustering i enlighet med artikel 386.

Ett institut ska använda sin interna modell för att fastställa kapitalbaskrav för den specifika risken i samband

med positioner för omsättningsbar skuld och ska tillämpa ett 99-procentigt konfidensintervall och en

innehavsperiod motsvarande tio dagar. Den interna modellen ska användas på ett sådant sätt att den

simulerar förändringar i motparternas kreditspreadar, men inte modellerar kreditvärdighetsjusteringens käns­

lighet för förändringar i andra marknadsfaktorer, däribland förändringar i värdet på referenstillgången,

råvaran, valutan eller räntan i ett derivat.

Kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje motpart ska beräknas enligt följande formel:

CVA

¼ LGD

MKT

T

i¼1

max

0,exp

s

i – 1

t i – 1

LGD

MKT

– exp

s

i

t i

LGD

MKT

EE

i – 1

D

i – 1

þ EE

i

D

i

2

där

t i

= tidpunkten för omvärdering nr i, med början från t0 = 0,

t T

= den längsta avtalade löptiden i de nettningsmängder som bestämts med motparten,

s i

= motpartens kreditspread vid löptid ti, vilken används för att beräkna motpartens kreditvärdig­

hetsjustering; i de fall motpartens kreditswappsspread finns tillgänglig, ska institutet använda

denna spread; i de fall det inte finns någon kreditswappsspread tillgänglig, ska institutet använda

en lämplig skattning av spreaden med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och

region,

LGD MKT = effektiv förlust (LGD) vid motpartens fallissemang, vilket ska baseras på spreaden för ett av

motpartens marknadsinstrument, om ett motpartsinstrument finns tillgängligt; om det inte finns

något motpartsinstrument tillgängligt, ska institutet använda en lämplig skattning av spreaden

med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region.Den första faktorn i summan

motsvarar en approximering av den marknadsimplicita marginella sannolikheten

för ett fallissemang mellan tidpunkterna t i–1 och t i ,

EE i

= den förväntade exponeringen mot motparten vid omvärderingstidpunkten t i där exponeringar i

olika nettningsmängder för denna motpart läggs till och där den längsta löptiden för varje

nettningsmängd anges med den längsta avtalade löptiden i nettningsmängden; ett institut ska

tillämpa den behandling som avses i punkt 3 när det är fråga om handel med marginalsäkerhet,

om institutet använder det EPE-mått som avses i artikel 285.1 a eller b för handel med

marginalsäkerhet,

D i

= den riskfria diskonteringsfaktorn vid tiden ti, där D 0 =1.

2. Vid beräkningen av kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för en motpart ska ett institut

basera alla indata i sin interna modell för specifik risk för skuldinstrument på följande formler (beroende på

vilken som är tillämplig):

a) Om modellen är baserad på fullständig räntejustering, ska formeln i punkt 1 användas direkt.

b) Om modellen är baserad på kreditspreadskänslighet för specifika löptider ska ett institut basera varje

kreditspreadskänslighet (

"Reglering CS01") på följande formel:

Regulatory CS01

i

¼ 0 0001 t

i

exp

s

i

t

i

LGD

MKT

EE

i – 1

D

i – 1

EE

i þ 1

D

i þ 1

2

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/225

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

327

För den sista perioden i=T är motsvarande formel följande:

Reglering CS01

T

¼ 0 0001 t

T

exp

s

T

t T

LGD

MKT

EE

T – 1

D

T – 1

þ EE

T

D

T

2

c) Om modellen använder kreditspreadskänslighet för parallella förändringar i kreditspreadar, ska institutet

använda följande formel:

Reglering CS01

¼ 0 0001

T

i¼1

t

i

exp

s

i

t

i

LGD

MKT

t

i – 1

exp

s

i – 1

t

i – 1

LGD

MKT

EE

i – 1

D

i – 1

þ EE

i

D

i

2

d) Om modellen använder andra gradens känslighet för förändringar i kreditspreadar (spread gamma), ska

gammavärdena beräknas på grundval av formeln i punkt 1.

3. Ett institut som använder EPE-måttet för de säkrade OTC-

derivat som avses i artikel 285.1 a eller b ska vidta båda föl­

jande åtgärder, när det fastställer kapitalbaskrav för kreditvär­

dighetsjusteringsrisk i enlighet med punkt 1:

a) Förutsätta en konstant EE-profil.

b) Ange EE till samma värde som den effektiva förväntade

exponeringen, beräknad enligt artikel 285.1 b för en löptid

som är lika med det största av följande båda värden:

i) Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.

ii) Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt­

liga transaktioner inom nettningsmängden.

4. Ett institut som har tillstånd av de behöriga myndighe­

terna i enlighet med artikel 283 att använda metoden med

interna modeller för att beräkna exponeringsvärden för merpar­

ten av sin verksamhet, men som använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för mindre

portföljer, och som har tillstånd att använda metoden med

interna modeller för marknadsrisk i enlighet med artikel 363.1

d får, förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd,

beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk enligt

punkt 1 för de nettningsmängder som inte ingår i metoden

med interna modeller. De behöriga myndigheterna ska endast

ge ett sådant tillstånd om institutet använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för ett be­

gränsat antal mindre portföljer.

För en beräkning enligt föregående stycke ska institutet, om

metoden med interna modeller inte ger en förväntad expone­

ringsprofil, vidta följande båda åtgärder:

a) Förutsätta en konstant EE-profil.

b) Ange EE till samma värde som exponeringsvärdet enligt be­

räkningen med de metoder som anges i avdelning II kapitel

6 avsnitt 3, 4 eller 5 eller metoden för interna modeller för

en löptid som är lika med det största av följande båda

värden:

i) Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.

ii) Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt­

liga transaktioner inom nettningsmängden.

5. Ett institut ska fastställa kapitalbaskravet för kreditvärdig­

hetsjusteringsrisk i enlighet med artiklarna 364.1, 365 och 367

som summan av de icke stressjusterade och de stressjusterade

Value-at-Risk-värdena, vilka ska beräknas enligt följande:

a) För det icke stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska aktuella

parameterkalibreringar för förväntad exponering enligt arti­

kel 292.2 första stycket användas.

b) För det stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska framtida EE-

profiler för motparten med användning av en stressjusterad

kalibrering i enlighet med artikel 292.2 andra stycket använ­

das. Stressperioden för kreditspreadparametrarna ska vara

den allvarligaste ettåriga period av stress som ingår i den

treåriga stressperiod som används för exponeringsparamet­

rarna.

c) Multiplikatorfaktorn tre, som ligger till grund för beräk­

ningen av kapitalbaskravet baserat på ett Value-at-Risk-värde

och för ett stressjusterat Value-at-Risk-värde i enlighet med

artikel 364.1, ska användas för dessa beräkningar. EBA ska

för att säkerställa konsekvens övervaka alla former av tillsyn

som används för att tillämpa en multiplikationsfaktor högre

än tre för indata från Value-at-Risk-värden och stressjus­

terade Value-at-Risk-värden för kreditvärdighetsjusteringskra­

vet. Behöriga myndigheter som tillämpar en multiplikator

högre än tre ska överlämna en skriftlig motivering till EBA.

d) Beräkningen ska utföras minst en gång i månaden och det

EE som används ska beräknas med samma frekvens. Om en

frekvens lägre än en dag används för den beräkning som

avses i artikel 364.1 a ii och 364.1 b ii, ska instituten ta

genomsnittet under tre månader.

6. För exponeringar mot en motpart för vilken institutets

godkända interna modell för den specifika risken för skuld­

instrument inte ger någon lämplig skattning av spreaden med

hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region ska

institutet använda den metod som avses i artikel 384 för att

beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk.

SV

L 176/226

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

328

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

7. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder i syfte att närmare specificera följande:

a) Hur en skattning av spreaden ska fastställas genom institutens godkända interna modell för den specifika

risken med skuldinstrument i syfte att identifiera s i och LGD MKT i punkt 1.

b) Antalet och storleken på de portföljer som uppfyller det krav på ett begränsat antal mindre portföljer

som anges i punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari

2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket

i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 384

Schablonmetoden

1. Ett institut som inte beräknar sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för sina motparter i

enlighet med artikel 383 ska beräkna ett portföljkapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje

motpart enligt följande formel, med hänsyn till risksäkringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk som är

godtagbara enligt artikel 386.

K

¼ 2 33

h

i

0 5 w

i

M

i

EAD

total

i

M

hedge

i B

i

ind

w

ind

M

ind

B

ind

2

þ

i

0 75 w 2

i

M

i

EAD

total

i

M

hedge

i B

i

2

där

h

= den ettåriga riskhorisonten (i enheter på ett år); h = 1;

w i

= den viktning som ska tillämpas på motparten "i".

Motparten

"i" ska kopplas till en av de sex viktningarna w i på grundval av en extern kredit­

värdering av ett av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut enligt tabell 1. För en motpart för

vilken en kreditvärdering av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska

a) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 3 koppla motpartens interna

kreditvärdering till en extern kreditvärdering,

b) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 2 tilldela w i =1,0 % to denna

motpart. Om ett institut emellertid använder artikel 128 för att riskvikta motpartsrisk­

exponeringen mot denna motpart, ska den tilldelas w i =3,0 %.

EAD

total

i

= Det sammanlagda värdet för kreditriskexponeringen för motparten

"i" (summerat över dess

nettningsmängder), i tillämpliga fall inbegripet effekten av säkerheter i enlighet med de

metoder som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–6 för beräkning av kapitalbaskrav för

motpartsrisk för motparten i fråga. Ett institut som använder en av de metoder som anges i

avdelning II kapitel 6 avsnitt 3 och 4 får som EAD

i total använda det fullständigt justerade

exponeringsvärdet i enlighet med artikel 223.5.

För ett institut som inte använder den metod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska

exponeringen diskonteras med följande faktor:

1 – e

–0 05 M

i

0 05 M

i

B i

= Det teoretiska värdet på förvärvade risksäkringar av kreditswappar som refererar till ett enda

namn (summerade om det finns mer än en position) och som hänvisar till motparten "i" och

används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.

Detta teoretiska belopp ska diskonteras med följande faktor:

1 – e

–0 05 M

hedge

i

0 05 M

hedge

i

B ind

= Hela det teoretiska beloppet för en eller flera indexerade kreditswappar i förvärvat skydd som

används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/227

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

329

Detta teoretiska belopp ska diskonteras med föl­

jande faktor:

1 – e

–0 05 M

ind

0 05 M

ind

w ind

= Den viktning som ska tillämpas på indexerade

risksäkringar.

Institutet ska fastställa W ind genom att beräkna

ett vägt genomsnitt av w i som är tillämpligt på

de enskilda beståndsdelarna i indexet.

M i

= Den effektiva löptiden för transaktionerna med

motparten i.

För ett institut som använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska M i

beräknats i enlighet med artikel 162.2 g. För

detta ändamål ska M i dock inte begränsas till

fem år utan till den längsta avtalsenliga resterande

löptiden i nettningsmängden.

För ett institut som inte använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska M i

vara lika med den genomsnittliga teoretiska vik­

tade löptiden i enlighet med artikel 162.2 b. För

detta ändamål ska M i dock inte begränsas till fem

år utan till den längsta avtalsenliga resterande

löptiden i nettningsmängden.

M

hedge

i

= Löptiden för risksäkringsinstrumentet med teore­

tiskt B i (kvantiteterna M

i hedge B i ska läggas sam­

man om dessa är flera positioner).

M ind

= Löptiden för den indexerade risksäkringen.

Om det finns mer än en indexerad risksäkrings­

position, ska M ind vara den teoretiska viktade löp­

tiden.

2. Om en motpart ingår i ett index på vilket en kreditswapp

som används för att risksäkra motpartsrisk baseras, får institutet

dra av det teoretiska belopp som kan hänföras till motparten i

enlighet med dess referensenhetsviktning från det teoretiska be­

loppet för den indexerade kreditswappen och behandla det som

en risksäkring som refererar till ett enda namn (B i ) för den

enskilda motparten, där löptiden baseras på löptiden för index­

et.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

Vikt w i

1

0,7 %

2

0,8 %

3

1,0 %

4

2,0 %

5

3,0 %

6

10,0 %

Artikel 385

Alternativ till användningen av kreditvärdighetsjustering

för beräkning av kapitalbaskrav

Som ett alternativ till artikel 384 får institut som använder

ursprungligt åtagandemetoden i enlighet med artikel 275 med

förbehåll för att den behöriga myndigheten har gett sitt medgi­

vande för de instrument som avses i artikel 382 tillämpa en

multiplikationsfaktor på 10 på det resulterande riskvägda expo­

neringsbeloppet för motpartsrisk avseende dessa exponeringar, i

stället för att beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste­

ringsrisk.

Artikel 386

Godtagbar risksäkring

1. Risksäkringar ska endast vara godtagbara risksäkringar vid

beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk

enligt artiklarna 383 och 384 om de används för att reducera

kreditvärdighetsjusteringsrisken och förvaltas som sådana samt

är något av följande:

a) Kreditswappar som refererar till ett enda namn eller andra

likvärdiga risksäkringsinstrument som refererar direkt till

motparten.

b) Indexerade kreditswappar, förutsatt att basen mellan en en­

skild motparts spread och spreaden för risksäkringar genom

indexerade kreditswappar avspeglas, på ett för den behöriga

myndigheten tillfredsställande sätt, i Value-at-Risk-värdet.

Kravet i led b om att basen mellan en enskild motparts spread

och spreadarna för risksäkringarna genom indexerade kredits­

wappar ska avspeglas i Value-at-Risk-värdet ska också tillämpas

om en skattning av motpartens spread används.

För samtliga motparter för vilka ett institut tillämpar en skatt­

ning ska institutet tillämpa rimliga bastidsserier från en repre­

sentativ grupp av liknande namn för vilka en spread finns till­

gänglig.

Om basen mellan en enskild motparts spread och spreadarna

för risksäkringar genom indexerade kreditswappar inte avspeglas

till den behöriga myndighetens belåtenhet ska ett institut endast

avspegla 50 % av det teoretiska beloppet i indexerade risksäk­

ringar i Value-at-Risk-värdet.

Översäkring av exponeringar med kreditswappar som refererar

till ett enda namn enligt den metod som anges i artikel 383 är

inte tillåten.

2. Ett institut ska inte avspegla andra typer av risksäkringar

för motparter vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvär­

dighetsjusteringsrisk. Framför allt är kreditswappar som delas

upp i trancher eller kreditswappar som förfaller på det n:te

fallissemanget och kreditlänkade obligationer inte godtagbara

risksäkringar vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdig­

hetsjusteringsrisk.

3. Godtagbara risksäkringar som tas med i beräkningen av

kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk ska inte tas med

i beräkningen av kapitalbaskrav för specifik risk i enlighet med

avdelning IV eller behandlas som annan kreditriskreducering än

för motpartsrisken i samma transaktionsportfölj.

SV

L 176/228

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

330

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

DEL FYRA

STORA EXPONERINGAR

Artikel 387

Syfte

Instituten ska övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i

enlighet med denna del.

Artikel 388

Negativt tillämpningsområde

Denna del ska inte tillämpas på värdepappersföretag som upp­

fyller kriterierna i artikel 95.1 eller artikel 96.1.

Denna del ska inte tillämpas på en konsoliderad grupp om den

gruppen endast omfattar värdepappersföretag enligt artikel 95.1

eller 96.1 och närstående företag, förutsatt att denna grupp inte

omfattar kreditinstitut.

Artikel 389

Definition

Med exponeringar avses i denna del varje tillgångspost eller post

utanför balansräkningen som avses i del tre avdelning II kapitel

2 utan tillämpning av riskvikter eller grader av risk.

Artikel 390

Beräkning av exponeringsvärdet

1. Exponeringar som uppkommer till följd av poster som

avses i bilaga II ska beräknas enligt någon av de metoder

som anges i del tre avdelning II kapitel 6.

2. Ett institut som har tillstånd att använda metoden med

interna modeller i enlighet med artikel 283 får använda denna

metod för att beräkna exponeringsvärdet för repor, aktie- eller

råvarulån, marginallån och transaktioner med långfristig avveck­

ling.

3. De institut som beräknar kapitalbaskraven för den verk­

samhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med del tre

avdelning IV kapitel 2 artikel 299 och del tre avdelning V samt

i tillämpliga fall med del tre avdelning IV kapitel 5 ska beräkna

exponeringar mot enskilda kunder som uppkommer i handels­

lagret genom sammanläggning av följande poster:

a) Det positiva överskottet av ett instituts långa positioner över

dess korta positioner i alla de finansiella instrument som har

utgivits av ifrågavarande kund, med nettopositionen i varje

instrument beräknad enligt de metoder som fastställts i del

tre avdelning IV kapitel 2.

b) Nettoexponeringen i fall av emissionsgaranti vid emissioner

av ränte- eller aktieinstrument.

c) Exponeringar till följd av sådana transaktioner, överenskom­

melser och avtal som avses i artikel 299 och i artiklarna

378–380 med ifrågavarande kund, med exponeringarna be­

räknade på det sätt som fastställs i de artiklarna för beräk­

ning av exponeringsbelopp.

Vid tillämpning av led b beräknas nettoexponeringen genom

avdrag av de emissionsgarantipositioner som tecknats eller ga­

ranterats av tredje man genom uttryckligt avtal, minskat med de

faktorer som anges i artikel 345.

Såvitt avser led b ska instituten inrätta system för övervakning

och kontroll av sina exponeringar på grund av emissionsgaran­

tier för tiden mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och

nästa affärsdag i ljuset av arten av de risker som uppstår på

ifrågavarande marknader.

Vid tillämpningen av led c ska del tre avdelning II kapitel 3

undantas från hänvisningen i artikel 299.

4. De sammanlagda exponeringarna mot enskilda kunder el­

ler grupper av kunder med inbördes anknytning ska beräknas

genom sammanläggning av exponeringarna i handelslagret och

exponeringarna utanför handelslagret.

5. Exponeringarna mot grupper av kunder med inbördes

anknytning ska beräknas genom sammanläggning av expone­

ringarna mot enskilda kunder inom en grupp.

6. Exponeringar omfattar inte följande poster:

a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i

samband med normal avveckling av en transaktion under

två arbetsdagar efter betalning.

b) Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som

uppkommer i samband med normal avveckling av en trans­

aktion under fem arbetsdagar efter den tidpunkt då antingen

betalning har skett eller värdepapperen har levererats, bero­

ende på vilket som inträffar först.

c) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing

och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster

eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för fi­

nansiella instrument för kunders räkning: försenat motta­

gande av finansiering och andra exponeringar som uppkom­

mer genom kundaktiviteter och som inte varar längre tid än

till följande bankdag.

d) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing

och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster,

intradagexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhan­

dahåller dessa tjänster.

e) Exponeringar som har dragits av från kapitalbasen i enlighet

med artiklarna 36, 56 och 66.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/229

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

331

7. För att fastställa den sammanlagda exponeringen mot en

kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med

avseende på kunder mot vilka institutet har exponeringar ge­

nom sådana transaktioner som avses i artikel 112 m och 112 o

eller genom andra transaktioner, om det föreligger en expone­

ring mot underliggande tillgångar, ska institutet utvärdera dess

underliggande exponeringar med beaktande av den ekonomiska

substansen i transaktionens struktur och riskerna i samband

med själva transaktionens struktur, i syfte att fastställa huruvida

den utgör en ytterligare exponering.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som specificerar

a) de villkor och metoder som ska användas för att bestämma

den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp

av kunder med inbördes anknytning med avseende på de

typer av exponeringar som avses i punkt 7,

b) de villkor enligt vilka transaktionens struktur enligt punkt 7

inte utgör en ytterligare exponering.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 391

Definition av institut för stora exponeringar

Vid beräkning av exponeringarnas värde i enlighet med denna

del ska begreppet institut omfatta privata och offentliga företag,

inklusive deras filialer, som, om de vore etablerade i unionen,

skulle motsvara definitionen av begreppet institut och som är

auktoriserade i ett tredjeland och tillämpar tillsyns- och regle­

ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unio­

nen.

Artikel 392

Definition av stor exponering

Ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av

kunder med inbördes anknytning ska anses som en stor expo­

nering när värdet uppgår till minst 10 % av institutets godtag­

bara kapital.

Artikel 393

Förmåga att identifiera och hantera stora exponeringar

Institut ska ha sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder

samt lämpliga interna kontrollrutiner för att identifiera, hantera,

övervaka, rapportera och registrera alla stora exponeringar och

senare förändringar av dessa i enlighet med denna förordning.

Artikel 394

Rapporteringskrav

1. Ett institut ska rapportera följande information om alla

stora exponeringar till de behöriga myndigheterna, inklusive

de stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen

av artikel 395.1.

a) Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med

inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor

exponering.

b) Exponeringsbeloppet innan man tar hänsyn till effekten av

kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c) Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant

används.

d) Exponeringsbeloppet sedan man tagit hänsyn till effekten av

kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.

Om ett institut omfattas av del tre avdelning II kapitel 3, ska

dess 20 största exponeringar på gruppbasis, med undantag av

dem som undantas från tillämpningen av artikel 395.1, redo­

visas för de behöriga myndigheterna.

2. Ett institut ska, utöver den rapportering av information

som avses i punkt 1, till de behöriga myndigheterna rapportera

följande information, med avseende på sina tio största expone­

ringar på gruppbasis mot institut samt sina tio största expone­

ringar på gruppbasis mot oreglerade finansiella enheter, inklu­

sive stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen

av artikel 395.1:

a) Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med

inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor

exponering.

b) Exponeringsvärdet innan man tar hänsyn till effekten av

kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c) Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant

används.

d) Exponeringsvärdet efter att man tagit hänsyn till effekten av

kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.

e) Den förväntade avvecklingen av exponeringen, uttryckt som

det belopp som förfaller inom månatliga förfalloperioder

upp till ett år, kvartalsvisa förfalloperioder upp till tre år

och därefter årligen.

3. Rapporteringen ska göras minst två gånger per år.

SV

L 176/230

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

332

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att specificera följande:

a) De enhetliga formaten för rapportering enligt punkt 3, vilka

ska stå i proportion till arten och omfattningen av samt

komplexiteten i institutets verksamhet.

b) Intervall och datum för rapporteringen enligt punkt 3.

c) It-lösningar för rapporteringen enligt punkt 3.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för genomförande som avses i första stycket i enlighet med

artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 395

Gräns för stora exponeringar

1. Ett institut får inte ådra sig en exponering, efter det att

hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med

artiklarna 399–403, gentemot en kund eller grupp av kunder

med inbördes anknytning, vars värde överstiger 25 % av institu­

tets godtagbara kapital. Om kunden är ett institut eller om en

grupp av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller

flera institut, ska detta värde inte överstiga det högsta beloppet

av antingen 25 % av institutets godtagbara kapital eller 150

miljoner EUR, förutsatt att summan av exponeringsvärdena,

efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i

enlighet med artiklarna 399–403, gentemot alla kunder med

inbördes anknytning som inte utgör institut, inte överstiger

25 % av institutets godtagbara kapital.

Om beloppet på 150 miljoner EUR överstiger 25 % av institu­

tets godtagbara kapital, ska värdet på exponeringen, efter det att

hänsyn tagits till effekten av kreditriskreduceringen i enlighet

med artiklarna 399–403, inte överstiga ett rimligt gränsvärde

i förhållande till institutets godtagbara kapital. Detta gränsvärde

ska fastställas av instituten och vara förenligt med de riktlinjer

och processer som avses i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU för

att bemöta och kontrollera koncentrationsrisker. Detta grän­

svärde får inte överstiga 100 % av institutets godtagbara kapital.

Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 mil­

joner EUR och ska informera EBA och kommissionen om detta.

2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010, med beaktande av effekten av kreditriskreduce­

ring i enlighet med artikel 399-403 och resultaten av utveck­

lingen av skuggbanksverksamhet och stora exponeringar på

unionsnivå och internationell nivå, senast den 31 december

2014 utarbeta riktlinjer för fastställande av lämpliga aggrege­

ringsgränser mot sådana exponeringar eller snävare individuella

gränser för exponeringar mot skuggbankenheter som bedriver

oreglerad bankverksamhet.

Vid utarbetandet av dessa riktlinjer ska EBA ta hänsyn till om

införandet av ytterligare gränser skulle få en väsentligt negativ

inverkan på riskprofilen hos institut som är etablerade i unio­

nen, tillhandahållandet av krediter till den reella ekonomin eller

stabiliteten på finansmarknaderna och deras sätt att fungera.

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen bedöma

lämpligheten och inverkan av införandet av gränser för expo­

neringar mot skuggbankenheter som bedriver oreglerad bank­

verksamhet, med beaktande av utvecklingen av skuggbanksverk­

samhet och stora exponeringar på unionsnivå och internationell

nivå samt kreditriskreducering i enlighet med artikel 399-403.

Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet

och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag

om gränser för exponering mot skuggbankenheter som bedriver

oreglerad bankverksamhet.

3. Om inte annat följer av artikel 396, ska ett institut vid

varje tidpunkt iaktta den i punkt 1 föreskrivna relevanta grän­

sen.

4. Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar

mot erkända värdepappersföretag i tredjeland får behandlas på

det sätt som föreskrivs i punkt 1.

5. De gränsvärden som fastställs i denna artikel får överskri­

das för exponeringar i institutets handelslager, om följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Exponeringar utanför handelslagret gentemot den kund eller

grupp av kunder med inbördes anknytning det gäller över­

skrider inte den gräns som fastställs i punkt 1, vilken beräk­

nas med hänvisning till det godtagbara kapitalet, så att över­

skridandet till sin helhet härrör från handelslagret.

b) Institutet uppfyller ett ytterligare kapitalbaskrav för den över­

skjutande delen i förhållande till den gräns som fastställs i

punkt 1, vilket beräknas i enlighet med artiklarna 397 och

398.

c) Om tio eller färre dagar har förflutit efter det att överskri­

dandet uppkom, ska de exponeringar som härrör från han­

delslagret för kunden eller gruppen av kunder med inbördes

anknytning i fråga inte överstiga 500 % av institutets god­

tagbara kapital.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/231

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

333

d) Överskridande som har förelegat i mer än tio dagar över­

stiger inte sammanlagt 600 % av institutets godtagbara ka­

pital.

I varje fall där gränsvärdet har överskridits ska storleken av

överskridandet och namnet på berörd kund och, i tillämpliga

fall, namnet på gruppen av kunder med inbördes anknytning,

utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna.

6. I denna punkt avses med strukturåtgärder åtgärder som

antas av en medlemsstat och genomförs av denna medlemsstats

behöriga myndigheter före ikraftträdandet av en rättsakt som

uttryckligen harmoniserar sådana åtgärder, vari det fastställs

att kreditinstitut som är auktoriserade i medlemsstaten ska

minska sina exponeringar mot olika rättsliga enheter beroende

på deras verksamhet, oberoende av var dessa verksamheter är

belägna, med syftet att skydda insättare och upprätthålla finan­

siell stabilitet.

Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln och artikel 400.1

f får de behöriga myndigheterna, när medlemsstaterna antar

nationella lagar vari det fastställs att strukturåtgärder måste vid­

tas inom en bankgrupp, kräva att de institut inom bankgruppen

som har insättningar som omfattas av ett insättningsgaranti­

system i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt­

ningar ( 1 ) eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i tredjeland

ska tillämpa en gräns för stora exponeringar under 25 % men

inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den

30 juni 2015 och därefter 10 % från och med den 1 juli 2015

på delgruppsnivå i enlighet med artikel 11.5 för exponeringar

inom gruppen, om dessa exponeringar består av exponeringar

mot en enhet som inte tillhör samma delgrupp vad gäller struk­

turåtgärderna i fråga.

Vid tillämpning av denna punkt ska följande villkor vara upp­

fyllda:

a) Alla enheter inom samma delgrupp vad gäller strukturåtgär­

der ska betraktas som en kund eller grupp av kunder med

inbördes anknytning.

b) De behöriga myndigheterna ska tillämpa en enhetlig gräns

för de exponeringar som avses i första stycket.

Tillämpningen av denna metod ska inte påverka effektiv tillsyn

på gruppnivå och får inte leda till en oproportionerlig negativ

inverkan på hela eller delar av det finansiella systemet i andra

medlemsstater eller i unionen som helhet eller utgöra eller skapa

ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

7. Innan de behöriga myndigheterna antar de strukturåtgär­

der som avses i punkt 6 rörande stora exponeringar, ska de

minst två månader före offentliggörandet av beslutet att anta

strukturåtgärderna underrätta rådet, kommissionen, de berörda

behöriga myndigheterna och EBA samt lägga fram relevanta

kvantitativa eller kvalitativa uppgifter om

a) räckvidden för de verksamheter som är föremål för struk­

turåtgärderna,

b) en förklaring om varför sådana åtgärder anses vara passande,

verksamma och proportionerliga som skydd för insättare,

och

c) en bedömning av åtgärdernas sannolika positiva eller nega­

tiva inverkan på den inre marknaden på grundval av infor­

mation tillgänglig för medlemsstaten.

8. Befogenheten att anta en genomförandeakt för godkän­

nande eller avvisande av de föreslagna nationella åtgärder som

avses i punkt 7 delegeras till kommissionen, som ska agera i

enlighet med det förfarande som avses i artikel 464.2.

Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som

avses i punkt 7 ska EBA avge ett yttrande till rådet, kommis­

sionen och den berörda medlemsstaten om de punkter som

nämns i den punkten. De berörda behöriga myndigheterna får

också avge yttranden till rådet, kommissionen och den berörda

medlemsstaten om de punkter som nämns i den punkten.

Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc­

ket ska kommissionen, om det föreligger robusta och starka

belägg för att åtgärderna har en negativ inverkan på den inre

marknaden som uppväger fördelarna för den finansiella stabili­

teten, inom två månader efter att ha mottagit underrättelsen

avvisa de föreslagna nationella åtgärderna. Annars ska kommis­

sionen godkänna de föreslagna nationella åtgärderna under en

inledande period på två år och åtgärderna kan vid behov bli

föremål för ändringar.

Kommissionen ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgär­

derna, om den anser att de föreslagna nationella åtgärderna

leder till en oproportionerlig negativ inverkan på hela eller delar

av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen

som helhet och därmed utgör eller skapar ett hinder för den

inre marknadens sätt att fungera eller för den fria rörligheten för

kapital i enlighet med bestämmelserna i EUF-fördraget.

Kommission ska i sin bedömning beakta EBA:s yttrande och de

uppgifter som har lagts fram i enlighet med punkt 7.

SV

L 176/232

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.

334

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Innan åtgärderna löper ut får de behöriga myndigheterna föreslå

nya åtgärder för förlängning av tillämpningsperioden med en

ytterligare period på två år varje gång. I så fall ska den under­

rätta kommissionen, rådet, de berörda behöriga myndigheterna

och EBA. Godkännande av dessa nya åtgärder ska vara under­

kastat den process som anges i denna artikel. Denna artikel ska

inte påverka tillämpningen av artikel 458.

Artikel 396

Överensstämmelse med kraven för stora exponeringar

1. Om en exponering i undantagsfall överstiger den gräns

som anges i artikel 395.1, ska institutet utan dröjsmål anmäla

värdet på exponeringen till de behöriga myndigheterna, som,

när omständigheterna föranleder det, får medge institutet en

viss tidsfrist inom vilken det ska se till att gränsvärdet efterlevs.

Om det belopp på 150 miljoner EUR som avses i artikel 395.1

är tillämpligt, får de behöriga myndigheterna genom beslut i

varje enskilt fall tillåta att gränsen på 100 % i förhållande till

institutets godtagbara kapital överskrids.

2. Om förpliktelserna för institut, individuellt eller på under­

gruppsnivå, enligt denna del inte uppfylls med stöd av artikel 7.1

eller om bestämmelserna i artikel 9 tillämpas på moderinstitut i

en medlemsstat, ska åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig

riskfördelning inom gruppen.

Artikel 397

Beräkning av ytterligare kapitalbaskrav för stora

exponeringar i handelslagret

1. Det överskjutande belopp som avses i artikel 395.5 b ska

beräknas genom att välja av de beståndsdelar i den samlade

exponeringen mot kunden eller gruppen av kunder med inbör­

des anknytning i fråga som har det högsta kapitalkravet för

specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 och/eller

krav enligt artikel 299 och del tre avdelning V, varvid summan

ska vara lika med det överskjutande belopp som avses i arti­

kel 395.5 a.

2.

Om överskottet inte har funnits i mer än tio dagar, ska det

ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som avses i

punkt 1 för däri ingående beståndsdelar.

3. Från och med den tionde dagen efter det att överträdelsen

har uppkommit ska de beståndsdelar som har valts ut i enlighet

med punkt 1 hänföras till respektive rad i kolumn 1 i tabell 1 i

stigande ordning utifrån krav för specifik risk enligt del tre

avdelning IV kapitel 2 och/eller kraven enligt artikel 299 och

del tre avdelning V. Det ytterligare kapitalbaskravet ska mot­

svara summan av kravet för specifik risk i del tre avdelning IV

kapitel 2 och/eller kraven i artikel 299 och del tre avdelning V

för dessa beståndsdelar, multiplicerade med respektive faktor i

kolumn 2 i tabell 1.

Tabell 1

Kolumn 1: Överskott utöver gränsvärdena

(grundat på procentandelen av det godtagbara kapitalet)

Kolumn 2: Faktor

Upp till 40 %

200 %

Från 40 % till 60 %

300 %

Från 60 % till 80 %

400 %

Från 80 % till 100 %

500 %

Från 100 % till 250 %

600 %

Över 250 %

900 %

Artikel 398

Förfaranden för att förhindra institut från att undvika

ytterligare kapitalbaskrav

Instituten får inte avsiktligt undvika de ytterligare kapitalbaskrav

som anges i artikel 397, vilka de annars skulle ådra sig för

sådana exponeringar som överskrider den gräns som fastställs

i artikel 395.1 så snart sådana exponeringar har förelegat i mer

än tio dagar, genom att tillfälligt överföra exponeringarna i fråga

till ett annat bolag inom eller utom samma grupp och/eller

genom att företa skentransaktioner för att stänga exponeringen

under tiodagarsperioden och i stället skapa en ny exponering.

Instituten ska ha system som säkerställer att varje överföring

som har den verkan som avses i första stycket omedelbart

anmäls till de behöriga myndigheterna.

Artikel 399

Godtagbara kreditriskreducerande metoder

1. Vid tillämpningen av artiklarna 400–403 ska garanti in­

kludera andra kreditderivat som erkänns enligt del tre avdelning

II kapitel 4, med undantag för kreditlänkade obligationer.

2. Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel, ska en

förutsättning för att kreditriskskydd (betalt eller obetalt) ska

kunna erkännas, i de fall då detta är tillåtligt enligt artiklarna

400-403, vara att detta sker i enlighet med de krav för godtag­

barhet och andra krav som anges i del tre avdelning II kapitel 4.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/233

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

335

3. Om ett institut stöder sig på artikel 401.2, ska det för att

betalt kreditriskskydd ska erkännas krävas att de relevanta kra­

ven i del tre avdelning II kapitel 3 är uppfyllda. För tillämp­

ningen av denna del ska ett institut inte ta hänsyn till den

säkerhet som avses i artikel 199.5–199.7, såvida detta inte är

tillåtet enligt artikel 402.

4. Institut ska i möjligaste mån analysera sina exponeringar

mot utgivare av säkerheter, tillhandahållare av obetalt kreditrisk­

skydd och underliggande tillgångar enligt artikel 390.7 när det

gäller möjliga koncentrationer och om lämpligt vidta åtgärder

och rapportera viktiga resultat till den behöriga myndigheten.

Artikel 400

Undantag

1. Följande exponeringar ska undantas från tillämpningen av

artikel 395.1:

a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella rege­

ringar, centralbanker eller offentliga organ vilka utan stäl­

lande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre

avdelning II kapitel 2.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på internationella

organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker vilka utan

ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del

tre avdelning II kapitel 2.

c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka nationella

regeringar, centralbanker, internationella organisationer, mul­

tilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ har lämnat

uttryckliga garantier, om fordringar utan säkerhet på den

enhet som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt

del tre avdelning II kapitel 2.

d) Andra exponeringar gentemot nationella regeringar, central­

banker, internationella organisationer, multilaterala utveck­

lingsbanker eller offentliga organ eller exponeringar garante­

rade av dessa, om fordringar utan säkerhet på den enhet som

exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle åsättas

riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­

ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana

krav skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II

kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­

rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­

heter, vilka ska åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning

II kapitel 2.

f) Exponeringar gentemot de motparter som anges i arti­

kel 113.6 eller artikel 113.7, om de skulle tilldelas riskvikten

0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2. Exponeringar som

inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de undantas från

artikel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gente­

mot tredje part.

g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns

säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det långivande

institutet eller hos ett institut som är moderföretag eller

dotterföretag till det långivande institutet.

h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns

säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det lån­

givande institutet eller av ett institut som är moderföretag

eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

i) Exponeringar på grund av outnyttjade kreditfaciliteter som

klassificeras som lågriskposter utanför balansräkningen i bi­

laga I, förutsatt att ett avtal har ingåtts med kunden eller

gruppen av kunder med inbördes anknytning enligt vilket

faciliteten endast kan utnyttjas, om det har fastställts att

det inte kommer att leda till att gränsvärdet enligt arti­

kel 395.1 överskrids.

j) Handelsexponeringar mot centrala motparter samt bidrag till

obeståndsfonden för centrala motparter.

k) Exponeringar mot insättningsgarantisystem enligt direktiv

94/19/EG till följd av finansieringen av sådana system, om

de institut som är medlemmar i systemet har en rättslig eller

avtalsmässig skyldighet att finansiera systemet.

Kontanta medel som tas emot för en kreditlänkad obligation

som givits ut av institutet samt insättningar eller mottagna lån

från en motpart till institutet, vilka omfattas av ett avtal om

nettning av poster i balansräkningen vilket godkänts enligt del

tre avdelning II kapitel 4 ska anses hänförliga till led g.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis undanta

följande exponeringar:

a) Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3

och 129.6.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­

ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana

krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II

kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­

rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­

heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel­

ning II kapitel 2.

SV

L 176/234

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

336

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som

ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre­

tag till moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under

förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp­

baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna

förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande

standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller

dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti­

kel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot

tredje part.

d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­

poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente­

mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti­

tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­

ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel­

ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e) Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på

och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett

är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder

eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags­

ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under

någon form av statlig övervakning och med begränsningar

för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re­

spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som

förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan­

tierna för dessa lån.

f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­

poneringar gentemot institut, förutsatt att dessa expone­

ringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar längre

än till påföljande bankdag och inte är angivna i en viktig

handelsvaluta.

g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i

form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa

centralbanker i deras nationella valutor.

h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter

som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av

lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges

och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den

kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett

externt ratinginstitut, motsvarar

"investment grade".

i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk­

ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk

utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän­

nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan­

tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag

eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med

ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.

j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks­

lån som finansieras genom utfärdande av hypoteksobligatio­

ner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen av

hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte an­

vänds för att minska risken i beräkningen av de riskvägda

exponeringsbeloppen.

k) Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar

mot erkända börser.

3. De behöriga myndigheterna får använda undantaget enligt

punkt 2 endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Den specifika karaktären hos exponeringen, motparten eller

förhållandet mellan institutet och motparten eliminerar eller

minskar den risk som är förenad med exponeringen. and

b) Återstående koncentrationsrisker kan hanteras genom andra

lika effektiva metoder såsom de arrangemang, processer och

mekanismer som anges i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om huruvida de

avser att använda något av de undantag som föreskrivs i punkt

2 i enlighet med leden a och b i den här punkten och ska

samråda med EBA om detta val.

Artikel 401

Beräkning av effekten av användningen av

kreditriskreducerande metoder

1. För beräkningen av exponeringars värde enligt arti­

kel 395.1 får ett institut tillämpa

"fullständigt justerat expone­

ringsvärde

", beräknat enligt del tre avdelning II kapitel 4, med

beaktande av kreditriskreducering, volatilitetsjusteringar och

eventuell löptidsobalans (E*).

2. Ett institut som har tillstånd att använda egna estimat av

LGD-värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass

enligt del tre avdelning II kapitel 3 får, under förutsättning att

de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd, tillämpa effekterna

av finansiella säkerheter vid beräkningen av exponeringsvärden

enligt artikel 395.1.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som

avses i föregående stycke, om institutet kan göra ett estimat av

effekterna av finansiella säkerheter på deras exponeringar sepa­

rat från andra aspekter som är relevanta för LGD-värdet.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/235

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

337

De estimat som institutet tagit fram ska vara tillräckligt lämpliga

för att reducera exponeringsvärdet i syfte att efterleva bestäm­

melserna i artikel 395.

Om ett institut har tillstånd att använda egna estimat av effek­

terna av finansiella säkerheter, ska det göra detta på ett sätt som

är förenligt med den metod som valts för att beräkna kapital­

baskraven i enlighet med denna förordning.

Institut som har tillstånd att använda egna estimat av LGD-

värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt

del tre avdelning II kapitel 3 och som inte beräknar värdet på

sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket i

denna punkt får använda den fullständiga metoden för finansi­

ella säkerheter eller den metod som anges i artikel 403.1 b för

beräkningen av exponeringarnas värde.

3. Ett institut som använder den fullständiga metoden för

finansiella säkerheter eller som har tillstånd att använda den

metod som beskrivs i punkt 2 i denna artikel vid beräkning

av exponeringsvärden för det ändamål som avses i artikel 395.1

ska genomföra återkommande stresstester av sina kreditriskkon­

centrationer, även i fråga om det realiserbara värdet av eventu­

ellt mottagen säkerhet.

De periodiska stresstester som avses i första stycket ska gälla

risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhål­

landena på marknaden vilka kan få negativa konsekvenser för

institutets kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering

av säkerheter.

De stresstester som utförs ska vara tillräckliga och lämpliga för

bedömningen av dessa risker.

Om det periodiska stresstestet visar på ett lägre realiserbart

värde av en mottagen säkerhet än vad som skulle få beaktas

vid användning av den fullständiga metoden för finansiella sä­

kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2, ska värdet av

den säkerhet som får tas med i beräkningen av exponerings­

värden enligt artikel 395.1 minskas i motsvarande grad.

De institut som avses i första stycket ska i sina strategier för att

bemöta koncentrationsrisker inbegripa följande:

a) Strategier och processer för att bemöta risker till följd av

löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kre­

ditriskskyddet för dessa.

b) Strategier och processer i fall då ett stresstest indikerar ett

lägre realiserbart värde för säkerheter än som beaktas vid

användning av den fullständiga metoden för finansiella sä­

kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2.

c) Strategier och processer för koncentrationsrisker till följd av

tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, sär­

skilt vid stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot

en enskild utgivare av värdepapper som tagits emot som

säkerhet).

Artikel 402

Exponeringar till följd av lån säkerställda med panträtt

1. Vid beräkningen av exponeringsbelopp i enlighet med

artikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller

en del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i

enlighet med artikel 125.1 med det intecknade beloppet av

marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten,

men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite­

rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra

föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt

en högre riskvikt än 35 % för exponeringar eller delar av

exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter i en­

lighet med artikel 124.2.

b) Exponeringen eller en del av exponeringen är fullständigt

säkrad genom

i) panträtt i bostadsfastigheter, eller

ii) en bostadsfastighet i en transaktion med fastighetsleasing

där leasegivaren bibehåller fullt ägande av bostadsfastig­

heten och leasetagaren ännu inte har utövat sin rätt att

köpa.

c) De krav som anges i artiklarna 208 och 229.1 är uppfyllda.

2. Vid beräkningen av exponeringsvärden i enlighet med ar­

tikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller en

del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i

enlighet med artikel 126.1 med det intecknade beloppet av

marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten,

men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av

pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite­

rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra

föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt

en högre riskvikt än 50 % för exponeringar eller delar av

exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe­

ter i enlighet med artikel 124.2.

b) Exponeringen är fullständigt säkrad genom

i) panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fas­

tigheter, eller

ii) kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter

och exponeringar som avser transaktioner med fastighets­

leasing.

SV

L 176/236

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

338

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

c) De krav som anges i artiklarna 126.2 a, 208 och 229.1 är

uppfyllda.

d) De kommersiella fastigheterna ska vara helt uppförda.

3. Ett institut får behandla en exponering mot en motpart

som härrör från en omvänd repa enligt vilken institutet av

motparten har förvärvat av den säkrade skulden oberoende pan­

trätter i tredje parters fasta egendom som ett antal enskilda

exponeringar mot var och en av dessa tredje parter, under för­

utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Motparten är ett institut.

b) Exponeringen är fullständigt säkrad genom de panträtter i

dessa tredje parters fasta egendom som institutet har förvär­

vat, och institutet kan göra dessa rätter gällande.

c) Institutet har sett till att kraven i artiklarna 208 och 229.1 är

uppfyllda.

d) Institutet blir innehavare av de fordringar som motparten har

gentemot tredje parterna i händelse av motpartens fallis­

semang, insolvens eller likvidation.

e) Institutet rapporterar i enlighet med artikel 394 till de be­

höriga myndigheterna totalbeloppet för de exponeringar mot

varje annat institut som behandlas i enlighet med denna

punkt.

I detta syfte ska institutet förutsätta att det har en exponering

mot varje tredje part för beloppet på den fordran som motpar­

ten har mot den tredje parten i stället för motsvarande belopp

för exponeringen mot motparten. Återstoden av exponeringen

mot motparten, om en sådan återstod finns, ska även fortsätt­

ningsvis behandlas som en exponering mot motparten.

Artikel 403

Substitutionsmetod

1. När en exponering gentemot en kund garanterats av en

tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna

av en tredje part, får ett institut

a) behandla den garanterade delen av exponeringen som om

den gällde mot garantigivaren i stället för mot kunden, under

förutsättning att den ej säkrade exponeringen mot garantigi­

varen skulle ha tilldelats en motsvarande eller lägre riskvikt

jämfört med riskvikten för den ej säkrade exponeringen mot

kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2,

b) behandla den del av exponeringen som har säkerhet i form

av marknadsvärdet på erkända säkerheter som om den gjorts

mot tredje part i stället för mot kunden, om exponeringen

garanteras genom säkerhet och under förutsättning att den

säkrade delen av exponeringen skulle åsättas en motsvarande

eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den ej säkrade

exponeringen gentemot kunden enligt del tre avdelning II

kapitel 2.

Den metod som anges i första stycket led b får inte användas av

ett institut om det föreligger en obalans mellan löptiden för

exponeringen och löptiden för skyddet.

Vid tillämpning av denna del får ett institut enbart använda

både den fullständiga metoden för finansiella säkerheter och

den metod som anges i första stycket led b, om det har tillstånd

att använda både den fullständiga metoden för finansiella säker­

heter och den förenklade metoden för finansiella säkerheter vid

tillämpning av artikel 92.

2. När ett institut tillämpar punkt 1 a

a) ska det belopp av exponeringen som ska betraktas som

säkrad beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen

av valutaobalanser för obetalt kreditskydd i del tre avdelning

II kapitel 4, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den

som gäller för exponeringen,

b) ska en obalans mellan löptiderna för exponeringen respek­

tive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling

av löptidsobalanser i del tre avdelning II kapitel 4,

c) kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som

anges i del tre avdelning II kapitel 4.

DEL FEM

EXPONERINGAR MOT ÖVERFÖRD KREDITRISK

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR DENNA DEL

Artikel 404

Tillämpningsområde

Avdelningarna II och III ska tillämpas på nya värdepapperise­

ringar utgivna den 1 januari 2011 eller därefter. Efter den

31 december 2014 ska avdelningarna II och III tillämpas på

befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande expone­

ringar har tillkommit eller ersatts efter den dagen.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/237

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

339

AVDELNING II

KRAV FÖR INVESTERANDE INSTITUT

Artikel 405

Utgivarens kvarvarande intresse

1. Ett institut som inte agerar som originator, medverkande

institut eller ursprunglig långivare ska endast vara exponerat

mot kreditrisken i en värdepapperiseringsposition i eller utanför

sitt handelslager, om originatorn, det medverkande institutet

eller den ursprungliga långivaren uttryckligen har meddelat in­

stitutet att vederbörande fortlöpande kommer att bibehålla ett

väsentligt ekonomiskt intresse netto, vilket under inga omstän­

digheter får understiga 5 %.

Endast något av följande kvalificeras som bibehållande av ett

väsentligt ekonomiskt intresse netto på minst 5 %:

a) Bibehållande av minst 5 % av det nominella värdet av varje

tranch som sålts eller överförts till investerarna.

b) Vid värdepapperisering av rullande exponeringar, bibehål­

lande av originatorns andel på minst 5 % av det nominella

värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

c) Bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som motsva­

rar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperi­

serade exponeringarna, vilka annars skulle ha värdepapperi­

serats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet po­

tentiella värdepapperiserade exponeringar ursprungligen inte

understiger 100.

d) Bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge och

vid behov andra trancher med samma eller högre riskprofil

än de som överförts eller sålts till investerare, vilka inte har

kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare,

så att bibehållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nomi­

nella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

e) Bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge

och som motsvarar minst 5 % av varje värdepapperiserad

exponering i värdepapperiseringen.

Ekonomiskt intresse netto mäts vid ursprungstidpunkten och

ska upprätthållas fortlöpande. Det ekonomiska intresset netto,

inbegripet bibehållna positioner, intressen eller exponeringar ska

inte omfattas av någon kreditriskreducering eller några korta

positioner eller någon annan risksäkring och får inte säljas.

Det ekonomiska intresset netto ska bestämmas av det teoretiska

värdet för poster utanför balansräkningen.

Bibehållandekraven ska inte tillämpas mer än en gång för en

given värdepapperisering.

2. När ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holdingföre­

tag inom EU, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EU

eller ett av dess dotterföretag i egenskap av originator eller

medverkande kreditinstitut värdepapperiserar exponeringar från

flera kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella

institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn, kan kravet i

punkt 1 uppfyllas på grundval av den konsoliderade situationen

för det närstående moderinstitutet inom EU, det finansiella hol­

dingföretaget inom EU eller det blandade finansiella holding­

företaget inom EU.

Det första stycket ska endast vara tillämpligt om de kreditinsti­

tut, värdepappersföretag eller finansiella institut som gav upp­

hov till de värdepapperiserade exponeringarna själva har åtagit

sig att följa de krav som anges i artikel 408 och att i god tid till

originatorn eller det medverkande kreditinstitutet och till mo­

derinstitutet inom EU, det finansiella holdingföretaget inom EU

eller det blandade finansiella holdingföretaget inom EU över­

lämna de uppgifter som behövs för att uppfylla kraven i arti­

kel 398.

3. Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade expone­

ringarna är exponeringar mot eller helt, ovillkorligt och oåter­

kalleligt garanterade av följande enheter:

a) Nationella regeringar eller centralbanker.

b) Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga or­

gan i medlemsstaterna.

c) Institut som har tilldelats riskvikten 50 % eller mindre enligt

del tre avdelning II kapitel 2.

d) Multilaterala utvecklingsbanker.

4. Punkt 1 ska inte tillämpas på transaktioner som grundar

sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index, där de

underliggande referensenheterna är identiska med de enheter

som ingår i ett index av enheter med stor omsättning eller är

andra överlåtbara värdepapper än värdepapperiseringspositioner,

Artikel 406

Tillbörlig aktsamhet

1. Institut ska innan de blir exponerade för värdepapperise­

ringsrisker och vid behov därefter för de behöriga myndighe­

terna för var och en av sina individuella värdepapperiserings­

positioner kunna redovisa att de har en heltäckande och grund­

lig förståelse för och har tillämpat formella policyriktlinjer och

formella förfaranden som lämpar sig för positioner i och utan­

för handelslagret, i proportion till riskprofilen för deras investe­

ringar i värdepapperiseringspositioner, för att analysera och re­

gistrera följande:

a) Den information som meddelats enligt artikel 405.1 av ori­

ginatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare

för att närmare ange det ekonomiska intresse netto i vär­

depapperiseringen som de fortlöpande bibehåller.

SV

L 176/238

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

340

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Den enskilda värdepapperiseringspositionens riskegenskaper.

c) Riskegenskaperna hos värdepapperspositionens underlig­

gande exponeringar.

d) Originatorernas eller de medverkande kreditinstitutens anse­

ende och förluster vid tidigare värdepapperiseringar i vär­

depapperiseringspositionens relevanta underliggande expone­

ringsklasser.

e) De uttalande384n som gjorts och den information som gi­

vits av originatorer eller medverkande institut eller av deras

ombud eller rådgivare om deras noggranna genomgång av

de värdepapperiserade exponeringarna och i tillämpliga fall

av kvaliteten på säkerheterna för de värdepapperiserade ex­

poneringarna.

f) I tillämpliga fall, de metoder och begrepp på vilka vär­

deringen av säkerheter för de värdepapperiserade expone­

ringarna baseras och de policyriktlinjer som originatorn eller

det medverkande kreditinstitutet har antagit för att garantera

värderingsmannens oberoende.

g) Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha

en väsentlig inverkan på resultatet för institutets värdepap­

periseringsposition, t.ex. avtalsmässiga prioritetsordningar för

kontantflöden och därmed sammanhängande triggers, kredit­

förstärkningar, likviditetsförstärkningar, triggers för mark­

nadsvärde och transaktionsspecifik definition av fallissemang.

Institut ska regelbundet utföra egna stresstester som lämpar sig

för deras värdepapperiseringspositioner. I detta syfte kan insti­

tuten förlita sig på finansiella modeller som utvecklats av ett

externt ratinginstitut, under förutsättning att instituten på an­

modan kan visa att de före investeringen noggrant har validerat

relevanta antaganden i modellerna och modellernas struktur och

att de förstår metoder, antaganden och resultat.

2. Institut som inte agerar som originatorer, medverkande

kreditinstitut eller ursprungliga långivare ska införa formella

förfaranden som lämpar sig för deras handelslager eller utanför

deras handelslager, i proportion till riskprofilen för deras inve­

steringar i värdepapperiserade positioner, för att fortlöpande och

i rätt tid övervaka information om utvecklingen av deras vär­

depapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Detta

ska i tillämpliga fall innefatta exponeringsslaget, procentandelen

lån som är obetalda 30, 60 respektive 90 dagar efter förfallo­

dagen, fallissemangsfrekvens, frekvensen förskottsbetalade lån,

lån som sagts upp, typ av säkerheter och huruvida de är be­

bodda, frekvensfördelningen av kreditpoäng eller andra mått för

kreditvärdighet inom underliggande exponeringar, sektoriell och

geografisk spridning och frekvensfördelning av belåningsgrader

med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsanaly­

ser. I de fall de underliggande exponeringarna själva utgörs av

värdepapperiseringspositioner ska instituten ha den information

som anges i detta stycke inte endast om de underliggande vär­

depapperiseringstrancherna, t.ex. utgivarens namn och kreditvär­

dighet, utan även om egenskaper och resultatutveckling för de

grupper av tillgångar som ligger under dessa värdepapperise­

ringstrancher.

Institut ska även tillämpa samma analysstandarder på ägarande­

lar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som

köpts från tredje part, oavsett om sådana ägarandelar eller emis­

sionsgarantier innehas i deras handelslager eller utanför handels­

lagret.

Artikel 407

Ytterligare riskviktning

I de fall kraven i artiklarna 405, 406 eller 409 i något väsentligt

hänseende inte är uppfyllda på grund av institutets försumlighet

eller underlåtenhet, ska de behöriga myndigheterna fastställa en

proportionerlig extra riskvikt på minst 250 % av den riskvikt

(maximerad till 1 250 %) som ska tillämpas för de relevanta

värdepapperiseringspositionerna enligt artiklarna 245.6 respek­

tive 337.3. Den extra riskvikten ska ökas stegvis med varje

påföljande överträdelse av bestämmelserna om tillbörlig aktsam­

het.

De behöriga myndigheterna ska beakta undantagen för vissa

värdepapperiseringar enligt artikel 405.3 genom att minska

den riskvikt som annars skulle fastställas enligt denna artikel

avseende en värdepapperisering för vilken artikel 405.3 är till­

lämplig.

AVDELNING III

KRAV FÖR MEDVERKANDE INSTITUT OCH INSTITUT SOM

ÄR ORIGINATORER

Artikel 408

Kriterier för kreditgivning

Medverkande institut och institut som är originatorer ska till­

lämpa samma sunda och väldefinierade kriterier för kreditgiv­

ning i enlighet med kraven i artikel 79 i direktiv 2013/36/EU

på exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar på

exponeringar som innehas utanför det egna handelslagret. I

detta syfte ska samma processer för att godkänna och i före­

kommande fall ändra, förnya och återfinansiera krediter tilläm­

pas av det institut som är originator och det medverkande

institutet.

Om kraven i första stycket i denna artikel inte är uppfyllda, ska

artikel 245.1 inte tillämpas av ett institut som är originator och

det ska inte ges tillåtelse att utesluta de värdepapperiserade

exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav enligt

denna förordning.

Artikel 409

Information till investerare

Institut som agerar som originatorer, medverkande institut eller

ursprungliga långivare ska upplysa investerare om nivån på sina

åtaganden enligt artikel 405 att bibehålla ett ekonomiskt in­

tresse netto i värdepapperiseringen. Medverkande institut och

institut som är originatorer ska säkerställa att framtida investe­

rare har lätt och snabb tillgång till alla i sak relevanta data om

kreditkvaliteten och resultatutvecklingen för de enskilda under­

liggande exponeringarna, kassaflödena och säkerheterna för en

värdepapperiseringsexponering samt sådan information som är

nödvändig för att utföra heltäckande och väl underbyggda stres­

stester på kassaflödena och värdena på säkerheterna för de un­

derliggande exponeringarna. I detta syfte ska

"i sak relevanta

data

" fastställas den dag då värdepapperiseringen sker och i till­

lämpliga fall beroende på värdepapperiseringens art därefter.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/239

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

341

Artikel 410

Enhetliga villkor för tillämpning

1. EBA ska årligen rapportera till kommissionen om de åt­

gärder som de behöriga myndigheterna har vidtagit för att sä­

kerställa att instituten uppfyller kraven i avdelningarna II och III.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att närmare specificera följande:

a) De krav i artiklarna 405 och 406 som gäller institut som blir

exponerade mot värdepapperiseringsrisken.

b) Bibehållandekravet, inklusive kvalifikationskriterierna för att

bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto enligt ar­

tikel 405 och bibehållandenivån.

c) Kraven på tillbörlig aktsamhet i artikel 406 för institut som

blir exponerade mot en värdepapperiseringsposition.

d) Kraven i artiklarna 408 och 409 som gäller medverkande

institut och institut som är originatorer.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att underlätta samstämmighet i tillsynspraxis

när det gäller genomförandet av artikel 407, inbegripet för

åtgärder som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad av

kraven på noggranna genomgångar och riskhantering.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­

het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

DEL SEX

LIKVIDITET

AVDELNING I

DEFINITIONER OCH KRAV PÅ LIKVIDITETSTÄCKNING

Artikel 411

Definitioner

I denna del gäller följande definitioner:

1. finansiell kund: en kund som i sin huvudsakliga verksamhet

utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I

till direktiv 2013/36/EU eller är något av följande:

a) Ett kreditinstitut.

b) Ett värdepappersföretag.

c) Ett specialföretag för värdepapperisering.

d) En fond.

e) En fond med fast andelskapital.

f) Ett försäkringsföretag.

g) Ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföre­

tag med blandad verksamhet.

2. inlåning från allmänheten: en skuld till en fysisk person eller

till ett litet eller medelstort företag, om den fysiska personen

eller det företaget skulle kunna hänföras till klassen hushålls­

exponeringar enligt schablonmetoden eller internmetoden för

kreditrisk eller en skuld till ett företag som är berättigat till

den behandling som anges i artikel 153.4 och där de samman­

lagda insättningarna till alla sådana företag på gruppbasis inte

överstiger 1 miljon EUR.

Artikel 412

Likviditetstäckningskrav

1. Instituten ska ha tillräckliga likvida tillgångar till ett sam­

manlagt värde som täcker likviditetsutflödena minus likviditets­

inflöden i stressituationer, för att se till att instituten har lik­

viditetsbuffertar som är tillräckliga för att möta eventuella oba­

lanser mellan likviditetsinflöden och -utflöden i svåra stressitua­

tioner under en period av trettio dagar. Under stressperioder får

instituten använda sina likvida tillgångar till att täcka sina net­

tolikviditetsutflöden.

2. Instituten ska inte räkna dubbla likviditetsinflöden och

likvida tillgångar.

3. Instituten får använda de likvida tillgångar som avses i

punkt 1 för att uppfylla sina skyldigheter i stressituationer i

enlighet med artikel 414.

4. Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas

för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som

anges i artikel 415.

5. Innan bindande minimistandarder för likviditetstäcknings­

krav har fastställts och införts fullt ut i unionen i enlighet med

artikel 460, får medlemsstaterna behålla eller införa nationella

bestämmelser i fråga om likviditetskrav. Medlemsstaterna eller

de behöriga myndigheterna får kräva att nationellt auktoriserade

institut, eller en undergrupp av dessa institut, behåller ett högre

likviditetstäckningskrav på upp till 100 % till dess att en bin­

dande minimistandard på 100 % införs fullt ut i enlighet med

artikel 460.

SV

L 176/240

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

342

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 413

Stabil finansiering

1. Instituten ska säkerställa att långsiktiga skyldigheter till­

godoses på ett tillfredsställande sätt med hjälp av en uppsättning

stabila finansieringsinstrument, både under normala förhållan­

den och i stressituationer.

2. Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas

för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som

anges i artikel 415.

3. Innan bindande minimistandarder för kraven på stabil

nettofinansiering har fastställts och införts i unionen i enlighet

med artikel 510 får medlemsstaterna behålla eller införa natio­

nella bestämmelser i fråga om krav på stabil finansiering.

Artikel 414

Uppfyllande av likviditetskraven

Om ett institut inte uppfyller, eller förväntar sig att inte upp­

fylla, det krav som anges i artikel 412 eller den allmänna skyl­

dighet som anges i artikel 413.1, även under stressperioder, ska

det omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och utan

onödigt dröjsmål lägga fram en plan för de behöriga myndig­

heterna över hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla

kravet i artikel 412 eller artikel 413.1. Tills dess att institutet

åter uppfyller kravet ska det rapportera de poster som avses i

avdelning II eller avdelning III, beroende på vad som är lämpligt,

dagligen i slutet av varje affärsdag, såvida inte den behöriga

myndigheten tillåter en lägre rapporteringsfrekvens och en

längre svarstid för rapportering. De behöriga myndigheterna

ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i ett in­

stituts enskilda situation och med beaktande av omfattningen av

och komplexiteten i institutets verksamhet. De ska övervaka

genomförandet av återställningsplanen och ska vid behov kräva

en snabbare återställning.

AVDELNING II

LIKVIDITETSRAPPORTERING

Artikel 415

Rapporteringsskyldighet och rapporteringsformat

1. Instituten ska i en enda valuta, oberoende av deras faktiska

valuta, till de behöriga myndigheterna rapportera de poster som

avses i avdelningarna II och III och deras komponenter, inbegri­

pet sammansättningen av deras likvida tillgångar i enlighet med

artikel 416. Innan likviditetstäckningskravet i del sex har fast­

ställts till fullo och införts som en minimistandard i enlighet

med artikel 460, ska instituten rapportera de poster som anges i

avdelning II och bilaga III. Instituten ska rapportera de poster

som anges i avdelning III. Rapporter ska lämnas minst en gång i

månaden för de poster som avses i avdelning II och bilaga III

och minst en gång per kvartal för de poster som avses i av­

delning III.

Rapporteringsformaten ska inbegripa all nödvändig information

och ska möjliggöra för EBA att bedöma om utlåning mot sä­

kerhet och swappar i fall där de likvida tillgångar som avses i

artikel 416.1 a, b och c har erhållits mot säkerhet som inte är

kvalificerad enligt artikel 416.1 a, b och c och har kvittats på ett

korrekt sätt

2. Ett institut ska rapportera separat till de behöriga myndig­

heterna i hemmedlemsstaten de poster som avses i punkt 1 i

nedanstående valuta när det har

a) samlade skulder i en annan valuta än den som anges som

rapporteringsvaluta i punkt 1, uppgående till eller överskri­

dande 5 procent av institutets eller likviditetsundergruppens

totala skulder, eller

b) en betydande filial i enlighet med artikel 51 i direktiv

2013/36/EU i en värdmedlemsstat som använder en annan

valuta än den som anges som rapporteringsvaluta i punkt 1 i

den här artikeln.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att specificera följande:

a) Enhetliga format och it-lösningar med tillhörande instruktio­

ner för frekvens och referens- och överföringsdatum. Rap­

porteringsformat och -frekvenser ska stå i proportion till

arten och omfattningen av samt komplexiteten i institutens

olika verksamheter och ska omfatta den rapportering som

krävs enligt punkterna 1 och 2.

b) Ytterligare likviditetsövervakningsmått som krävs för att de

behöriga myndigheterna ska få en grundlig förståelse över

likviditetsriskprofilen, i proportion till arten och omfatt­

ningen av samt komplexiteten i ett instituts verksamhet.

EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska

standarder för genomförande avseende de element som anges i

led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari

2014.

Innan bindande likviditetskrav införts fullt ut får de behöriga

myndigheterna fortsätta att samla information genom övervak­

ningsverktyg i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga na­

tionella likviditetsstandarder.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/241

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

343

4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska på

begäran utandröjsmål och på elektronisk väg ge de behöriga

myndigheterna och den nationella centralbanken i värdmed­

lemsstaten samt EBA de enskilda rapporterna i enlighet med

denna artikel.

5. De behöriga myndigheter som utövar tillsyn på gruppnivå

i enlighet med artikel 112 i direktiv 2013/36/EU ska på begäran

utan dröjsmål och på elektronisk väg ge följande myndigheter

samtliga rapporter som institutet har lämnat in i enlighet med

det enhetliga format som avses i punkt 3:

a) De behöriga myndigheterna och den nationella centralban­

ken i den värdmedlemsstat där det finns betydande filialer i

enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU till moder­

institutet eller institut som är kontrollerade av samma finan­

siella moderholdingföretag.

b) De behöriga myndigheter som har auktoriserat dotterföretag

till moderinstitutet eller institut som kontrolleras av samma

finansiella moderholdingföretag och centralbanken i samma

medlemsstat.

c) EBA.

d) ECB.

6. De behöriga myndigheter som har auktoriserat ett institut

som är ett dotterföretag till ett moderinstitut eller ett finansiellt

moderholdingföretag ska på begäran utan dröjsmål och på elek­

tronisk väg ge de behöriga myndigheter som ska utöva grupp­

baserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU,

centralbanken i den medlemsstat där institutet är auktoriserat

samt EBA alla rapporter som det institutet har lämnat i enlighet

med de enhetliga rapporteringsformat som avses i punkt 3.

Artikel 416

Rapportering om likvida tillgångar

1. Instituten ska rapportera följande som likvida tillgångar,

om de inte är uteslutna enligt punkt 2 och endast om de likvida

tillgångarna uppfyller kraven i punkt 3:

a) Kontanta medel och exponeringar mot centralbanker i den

mån som dessa exponeringar kan tas ut när som helst under

stressperioder. Vad gäller insättningar hos centralbanker ska

den behöriga myndigheten och centralbanken sträva efter att

nå en gemensam överenskommelse om i vilken utsträckning

minimireserver kan tas ut under stressperioder.

b) Andra överlåtbara tillgångar av extremt hög likviditets- och

kreditkvalitet.

c) Överlåtbara tillgångar som utgör fordringar eller som garan­

teras av

i) den nationella regeringen i en medlemsstat, en region

med befogenhet att uppbära och driva in skatt eller ett

tredjeland i den nationella eller regionala regeringens va­

luta, om institutet har en likviditetsrisk i den medlems­

staten eller det tredjelandet som det täcker genom att

inneha dessa likvida tillgångar,

ii) centralbanker och offentliga organ som inte tillhör den

nationella regeringen, i centralbankens och de offentliga

organens valuta,

iii) banken för internationell betalningsutjämning, Internatio­

nella valutafonden, Europeiska kommissionen och multi­

laterala utvecklingsbanker,

iv) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europe­

iska stabilitetsmekanismen.

d) Överlåtbara tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet.

e) Standbykreditmöjligheter i reserv som beviljats av central­

banker inom ramen för penningpolitiken i den mån som

dessa faciliteter inte täcks av någon säkerhet genom likvida

tillgångar och förutom likviditetsstöd i krislägen.

f) Om kreditinstitutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i

lag eller bolagsordning, lagstadgade eller obligatoriska mini­

miinsättningarna hos det centrala kreditinstitutet och annan

obligatorisk eller genom avtal tillgänglig likvid finansiering

från det centrala kreditinstitutet eller institut som är med­

lemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7, eller berät­

tigat till det undantag som anges i artikel 10, i den mån som

denna finansiering inte säkerställs av likvida tillgångar.

I väntan på en enhetlig definition i enlighet med artikel 460 av

hög och extremt hög likvids- och kreditkvalitet ska instituten

själva i en bestämd valuta identifiera omsättningsbara tillgångar

som är av hög respektive extremt hög likviditets- och kredit­

kvalitet. I väntan på en enhetlig definition får de behöriga myn­

digheterna, med beaktande av de kriterier som anges i arti­

kel 509.3, 509.4 och 509.5, tillhandahålla generell vägledning,

som instituten ska följa när de identifierar tillgångar av hög och

extremt hög likviditets- och kreditkvalitet. I avsaknad av sådan

vägledning ska instituten använda transparenta och objektiva

kriterier för detta ändamål, däribland vissa eller samtliga av de

kriterier som anges i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

SV

L 176/242

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

344

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Följande ska inte betraktas som likvida tillgångar:

a) Tillgångar som har emitterats av ett kreditinstitut, såvida de

inte uppfyller något av följande villkor:

i) De är obligationer som är berättigade till den behandling

som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller instrument

med bakomliggande tillgångar om de visar sig vara av

högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med

kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

ii) De är andra obligationer än de obligationer som avses

under led i i denna punkt i enlighet med artikel 52.4 i

direktiv 2009/65/EG.

iii) Kreditinstitutet har inrättats av den nationella eller regio­

nala regeringen i en medlemsstat och denna regering har

skyldighet att skydda institutets finansiella status och sä­

kerställa dess fortlevnad under hela dess livstid, eller ge­

nom att tillgången garanteras uttryckligen av regeringen

eller minst 90 % av de lån som institutet beviljat är direkt

eller indirekt garanterade av regeringen och tillgången

används huvudsakligen för att finansiera subventionerade

lån som beviljas på icke konkurrensutsatt, icke vinstdri­

vande grund i syfte att främja regeringens offentliga poli­

tiska mål.

b) Nya tillgångar som tillhandahålls institutet som säkerhet

inom ramen för finansiella transaktioner avseende omvända

repor och transaktioner för värdepappersfinansiering och

som innehas av institutet endast i syfte att reducera kredit­

risken och som inte är tillgängliga för användning av insti­

tutet enligt lag och avtal.

c) Tillgångar som har emitterats av något av följande:

i) Ett värdepappersföretag.

ii) Ett försäkringsföretag.

iii) Ett finansiellt holdingföretag.

iv) Ett blandat finansiellt holdingföretag.

v) Någon annan enhet som i sin huvudsakliga verksamhet

utför en eller flera av de verksamheter som är förteck­

nade i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.

3. I enlighet med punkt 1 ska instituten som likvida till­

gångar endast rapportera de tillgångar som uppfyller följande

villkor:

a) De är inte ianspråkstagna eller tillgängliga inom portföljer

med säkerheter som ska användas för att erhålla ytterligare

finansiering inom ramen för beviljade men ännu ej finansie­

rade krediter som är tillgängliga för institutet.

b) De är inte emitterade av institutet självt eller dess moder­

institut eller dotterföretag eller något annat dotterföretag till

institutets moderinstitut eller finansiella moderholdingföre­

tag.

c) Deras pris är föremål för överenskommelse mellan mark­

nadsdeltagare och kan lätt observeras på marknaden eller

deras pris kan fastställas med en formel som är lätt att

beräkna på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter och

är inte beroende av antaganden som brukar vara fallet för

strukturerade eller exotiska produkter.

d) De är godtagbara säkerheter för en centralbanks standardise­

rade likviditetsåtgärder i en medlemsstat, eller om de likvida

tillgångarna innehas för att möta likviditetsutflöden i valutan

i ett tredjeland, hos centralbanken i det tredjelandet.

e) De är noterade på en erkänd börs eller de är överlåtbara

genom direkt försäljning eller via en bilateral repa på god­

kända repomarknader. Dessa kriterier ska bedömas separat

för varje marknad.

De villkor som avses i leden c, d och e i första stycket ska

endast tillämpas på de tillgångar som anges i punkt 1 e.

Det villkor som avses i led d i första stycket ska inte tillämpas i

fråga om likvida tillgångar som innehas för att möta likviditets­

utflöden i en valuta där det finns en extremt snäv definition av

belåningsbarhet hos centralbanken. När det gäller likvida till­

gångar uttryckta i tredjelandsvalutor, ska detta undantag till­

lämpas och endast tillämpas om de behöriga myndigheterna i

tredjelandet tillämpar samma eller ett motsvarande undantag.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1, 3 och 3

ska instituten i avvaktan på specificeringen av ett bindande lik­

viditetskrav i enlighet med artikel 460 och i enlighet med punkt

1 andra stycket i den här artikeln rapportera om

a) andra tillgångar som inte är belåningsbara i centralbanken

men överlåtbara, såsom aktier och guld, utifrån transparenta

och objektiva kriterier, inbegripet vissa eller alla kriterier som

är förtecknade i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,

b) andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken och

överlåtbara, såsom instrument med bakomliggande tillgångar

av högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med

kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,

c) andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken men

inte överlåtbara såsom kreditfordringar, fastställda av EBA i

enlighet med kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/243

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

345

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller

de krav som avses i punkt 3 tredje stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i tredje stycke träder i

kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som

anges i punkt 3 andra stycket, om de behöriga myndigheterna

har tillämpat den behandlingen före den 1 januari 2014.

6. Aktier eller andelar i fonder får behandlas som likvida

tillgångar upp till ett absolut belopp på 500 miljoner EUR av

varje enskilt instituts portfölj av likvida tillgångar, under för­

utsättning att kraven i artikel 132.3 är uppfyllda och att fonden,

utöver derivat för att reducera ränterisk, kreditrisk eller valuta­

risk, enbart investerar i likvida tillgångar i enlighet med punkt 1

i den här artikeln.

En fonds användning eller potentiella användning av derivat­

instrument för att säkra risker med tillåtna placeringar ska

inte hindra fonden från att godtas. När marknadsvärdet av

dess andelar inte regelbundet beräknas av sådana tredje parter

som anges artikel 418.4 a och b och den behöriga myndigheten

inte är övertygad om att institutet har utvecklat stabila metoder

och processer för sådana värderingar i enlighet med första me­

ningen i artikel 418.4, ska andelar i fonden inte behandlas som

likvida tillgångar.

7.

Om en likvid tillgång upphör att vara godtagbar i reserven

av likvida tillgångar får ett institut ändå fortsätta att betrakta

den som en likvid tillgång under en ytterligare period på 30

kalenderdagar. Om en likvid tillgång i en fond upphör att vara

godtagbar för den behandling som anges i punkt 5, kan aktier

eller andelar i fonden ändå betraktas som en likvid tillgång

under en ytterligare period på 30 dagar, förutsatt att dessa till­

gångar inte överskrider 10 procent av fondens samlade tillgång­

ar.

Artikel 417

Operativa krav för innehav av likvida tillgångar

Institutet ska endast rapportera innehav av likvida tillgångar

som uppfyller följande villkor som likvida tillgångar:

a) De är ändamålsenligt diversifierade. Diversifiering krävs inte

när det gäller tillgångar som motsvarar artikel 416.1 a, b och

c.

b) De kan rättsligt och i praktiken lätt och snabbt när som helst

under de närmaste 30 dagarna likvideras genom direkt för­

säljning eller via en bilateral repa på en godkänd repomark­

nad för att möta förfallande ingångna förpliktelser. De lik­

vida tillgångar som avses i artikel 416.1 c vilka innehas i

tredjeländer där det finns överföringsbegränsningar eller som

är denominerade i icke-konvertibla valutor ska endast vara

tillgängliga i den mån de motsvarar utflöden i det berörda

tredjelandet eller den berörda valutan såvida inte institutet

kan visa de behöriga myndigheterna att de på ett tillbörligt

sätt säkrat valutarisken.

c) De likvida tillgångarna kontrolleras av en funktion för lik­

viditetsförvaltning.

d) En andel av de likvida tillgångarna, med undantag för de

tillgångar som anges i leden a, c och e i artikel 416.1, lik­

videras regelbundet och minst en gång per år genom direkt

försäljning eller via bilaterala repor på en godkänd repo­

marknad i syfte att

i) pröva tillträdet till marknaden för dessa tillgångar,

ii) pröva effektiviteten i institutets processer för likvidering

av tillgångar,

iii) pröva tillgångarnas användbarhet,

iv) minimera risken för negativa signaler under en stress­

period.

e) Prisrisker förknippade med tillgångarna får säkras, men de

likvida tillgångarna måste omfattas av ändamålsenliga interna

arrangemang som säkerställer att de vid behov är obehindrat

tillgängliga för finansförvaltningen, och särskilt att de inte

kommer att användas i andra pågående operationer, dä­

ribland

i) risksäkring eller andra handelsstrategier,

ii) tillhandahållande av kreditförstärkningar i strukturerade

transaktioner,

iii) som täckning för operativa kostnader.

f) Valören av de likvida tillgångarna stämmer överens med

fördelningen per valuta av likviditetsutflöden efter avdrag

för inflöden.

SV

L 176/244

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

346

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 418

Värdering av likvida tillgångar

1. Värdet på en likvid tillgång som ska rapporteras ska vara

dess marknadsvärde, med hänsyn tagen till lämpliga nedsätt­

ningar som åtminstone reflekterar durationen, kredit och lik­

viditetsrisken samt typiska nedsättningar för repor under perio­

der av allmänna störningar på marknaden. Nedsättningarna ska

vara minst 15 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d.

Om institutet säkrar prisrisken förknippade med tillgången, ska

det ta hänsyn till det kassaflöde som genereras vid en eventuell

stängning av säkringen.

2. Andelar i fonder i enlighet med artikel 416.6 ska nedsät­

tas genom en genomlysning av de underliggande tillgångarna

enligt följande:

a) 0 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 a.

b) 5 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 b och c.

c) 20 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d.

3. Den genomlysningsmetod som avses i punkt 2 ska till­

lämpas enligt följande:

a) När institutet känner till en fonds underliggande exponering­

ar, får det göra en genomlysning av dessa underliggande

exponeringar för att hänföra dem till artikel 416.1 a–d.

b) När institutet inte känner till en fonds underliggande expo­

neringar, ska det antas att fonden investerar upp till den

högsta tillåtna gränsen i fallande ordning i de tillgångstyper

som avses i artikel 416.1 a–d tills dess att den maximala

totala investeringsgränsen är nådd.

4. Instituten ska utarbeta robusta metoder och processer för

att beräkna och rapportera marknadsvärde och nedsättningar

för aktier eller andelar i fonder. Endast om de nöjaktigt kan

visa den behöriga myndigheten att den väsentliga innebörden av

exponeringen inte motiverar att egna metoder utarbetas får

institut använda sig av följande tredjeparter för att beräkna

och rapportera nedsättningarna för aktier eller andelar i fond­

företag i enlighet med de metoder som anges i punkt 3 a och b:

a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden

uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga

värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­

utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­

erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att förvaringsinstitutets eller fon­

dens förvaltningsföretags beräkningar är korrekta.

Artikel 419

Valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas

tillgänglighet

1. EBA ska bedöma institutens tillgång av de likvida till­

gångar som avses i artikel 416.1 b i de valutor som är relevanta

för institut som är etablerade i unionen.

2. När det motiverade behovet av likvida tillgångar mot bak­

grund av kravet i artikel 412 överskrider tillgängligheten till

dessa likvida tillgångar i en valuta ska ett eller flera av följande

undantag tillämpas:

a) Genom undantag från artikel 417 f får den likvida tillgång­

ens valuta avvika från fördelningen per valuta av likviditets­

utflöden efter avdrag för likviditetsinflöden.

b) För valutor i medlemsstater eller tredjeländer får de likvida

tillgångar som krävs ersättas med kreditfaciliteter från cen­

tralbanken i medlemsstaten eller tredjelandet som enligt avtal

oåterkalleligen lämnas för de närmaste 30 dagarna till ett

rimligt pris, oberoende av det belopp som för närvarande

utnyttjas, förutsatt att medlemsstatens eller tredjelandets be­

höriga myndigheter gör detsamma och att medlemsstaten

eller tredjelandet har jämförbara rapporteringskrav.

3. De undantag som tillämpas enligt punkt 2 ska stå i om­

vänd proportion till tillgängligheten för de berörda tillgångarna.

Institutens motiverade behov ska bedömas med beaktande av

deras möjlighet att genom sund likviditetsförvaltning minska

behovet av dessa likvida tillgångar och andra marknadsdeltaga­

res innehav av dessa tillgångar.

4. EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller

de villkor som anges i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/245

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

347

5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

i syfte att specificera de undantag som avses i punkt 2, inbegri­

pet villkoren för tillämpningen av dessa.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 420

Likviditetsutflöden

1. I avvaktan på specificeringen av ett likviditetskrav i enlig­

het med artikel 460 ska de likviditetsutflöden som ska rappor­

teras inbegripa följande:

a) Det aktuella utestående beloppet för inlåning från allmänhe­

ten i enlighet med artikel 421.

b) De aktuella utestående beloppen för andra skulder som för­

faller, kan bli föremål för begäran om återbetalning från de

emitterande instituten eller tillhandahållaren av finansie­

ringen eller innebära en underförstådd förväntan från till­

handahållaren av finansieringen om att institutet kommer

att betala tillbaka skulden under de närmaste 30 dagarna i

enlighet med artikel 422.

c) De ytterligare likviditetsutflöden som avses i artikel 423.

d) Det största belopp som kan utnyttjas under de närmaste 30

dagarna från outnyttjade beviljade krediter och likviditetsfaci­

liteter, i enlighet med artikel 424

e) De ytterligare likviditetsutflöden som identifieras vid bedöm­

ningen i enlighet med punkt 2.

2. Instituten ska regelbundet bedöma sannolikheten för och

den potentiella volymen likviditetsutflöden under de närmaste

30 dagarna i fråga om produkter och tjänster som inte faller

under artiklarna 422, 423 och 424 och som de erbjuder eller

finansierar och som potentiella köpare skulle anse vara förknip­

pade med dem, inbegripet, men inte begränsat till likviditets­

flöden som beror på eventuella avtalsarrangemang som poster

utanför balansräkningen och villkorade finansieringsåtaganden,

inbegripet – men inte begränsat till – beviljade finansierings­

faciliteter, outnyttjade lån och förskott till motparter som inte

är hushållskunder, inteckningar som har överenskommits men

ännu inte utnyttjats, kreditkort, övertrasseringar, planerade ka­

pitalutflöden kopplade till förnyande eller utökning av nya

kundkrediter eller kundlån, planerade derivatskulder och han­

delsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlig­

het med artikel 429 och bilaga I. Dessa utflöden ska bedömas

mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkratiskt och marknads­

omfattande stresscenario.

Vid denna bedömning ska instituten särskilt ta hänsyn till de

väsentliga skador på deras anseende som kan uppstå, om de

inte tillhandahåller likviditetsstöd för sådana produkter eller

tjänster. Instituten ska till de behöriga myndigheterna minst

en gång per år rapportera sådana produkter och tjänster för

vilka sannolikheten för och den potentiella volymen likviditets­

utflöden som avses i första stycket är väsentlig och de behöriga

myndigheterna ska fastställa vilka utflöden som ska tilldelas

dem. De behöriga myndigheterna får tillämpa en utflödessats

på upp till 5 % för handelsfinansrelaterade produkter utanför

balansräkningen, i enlighet med artikel 429 och bilaga I.

De behöriga myndigheterna ska minst en gång per år rapportera

till EBA för vilka typer av produkter och tjänster de har fastställt

utflöden på grundval av institutens rapporter. De ska i denna

rapport också förklara den metod som har tillämpats för att

fastställa utflödena.

Artikel 421

Likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten

1. Instituten ska separat rapportera det belopp för inlåning

från allmänheten som täcks av insättningsgaranti i enlighet med

direktiv 94/19/EG eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tred­

jeland och multiplicera med minst 5 %, när insättningen

a) ingår i en etablerad relation som innebär att uttag är mycket

osannolikt,

b) ingår i ett transaktionskonto, inbegripet konton på vilka lön

regelbundet sätts in.

2. Instituten ska multiplicera övrig inlåning från allmänheten,

vilka inte avses i punkt 1, med minst 10 %.

3. EBA ska senast den 1 januari 2014, med beaktande av

lokala insättares beteende i enlighet med rekommendationer

från behöriga myndigheter, offentliggöra riktlinjer för kriterier

i syfte att fastställa villkor för tillämpningen av punkterna 1 och

2 i fråga om identifieringen av inlåning från allmänheten som

omfattas av andra utflöden samt definitionerna av sådana pro­

dukter för tillämpningen av denna avdelning. Dessa riktlinjer

ska beakta sannolikheten för att dessa insättningar leder till

likviditetsutflöden under de närmaste 30 dagarna. Dessa utflö­

den ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkra­

tiskt och marknadsomfattande stresscenario.

4. Instituten ska trots det som anges i punkterna 1 och 2

multiplicera inlåning från allmänheten i tredjeländer med en

större procentandel än vad som anges i dessa punkterna om

denna procentandel anges i jämförbara rapporteringskrav i det

tredjelandet.

SV

L 176/246

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

348

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. Instituten får utesluta vissa tydligt avgränsade kategorier

av inlåning från allmänheten från beräkningen av utflödena,

förutsatt att institutet i varje enskilt fall mycket noggrant till­

lämpar följande för hela kategorin av sådana insättningar, utom

under enskilt motiverade svåra omständigheter för insättaren:

a) Insättaren får inte ta ut insättningen inom 30 dagar.

b) För förtida uttag inom 30 dagar ska insättaren betala en

straffavgift som inbegriper förlusten av ränta mellan dagen

för uttaget och den avtalsenliga förfallodagen plus en väsent­

lig straffavgift som inte behöver överstiga den ränta som ska

betalas för den tid som har gått mellan dagen för insätt­

ningen och dagen för uttaget.

Artikel 422

Likviditetsutflöden från andra skulder

1.

Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av

institutets egna rörelsekostnader med 0 %.

2.

Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av

utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsrelaterade transaktio­

ner enligt definitionen i artikel 192.3 med

a) 0 % upp till värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med­

artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan

klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

b) 100 % över värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med

artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan

klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

c) 100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte kan

klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

med undantag för transaktioner som täcks av led d och e i

denna punkt.

d) 25 %, om de är säkerställda med tillgångar som inte kan

klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416

och långivaren är staten, ett offentligt organ i den medlems­

stat där kreditinstitutet har auktoriserats eller har etablerat en

filial, eller en multilateral utvecklingsbank. Offentliga organ

som erhåller denna behandling begränsas till sådana som har

en riskvikt på 20 % eller lägre enligt del 3 avdelning II

kapitel 2.

e) 0 % om långivaren är en centralbank.

3. Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av

insättningar som måste bibehållas

a) av insättaren för att erhålla clearingtjänster, förvaringstjänster

eller betalningshanteringstjänster eller andra jämförbara

tjänster från institutet,

b) i samband med delning av gemensamma uppgifter inom

ramen för ett institutionellt skyddssystem som uppfyller kra­

ven i artikel 113.7 eller som en lagstadgad eller obligatorisk

minimiinsättning av en annan enhet som är medlem i

samma institutionella skyddssystem,

c) av insättaren inom ramen för en annan etablerad operativ

relation än det som avses i led a,

d) av insättaren för att erhålla kontanttransaktions- och clea­

ringtjänster och centrala kreditinstituttjänster och om kredit­

institutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­

ordning eller motsvarande,

med 5 % i fråga om led a i den mån de omfattas av en insätt­

ningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en likvärdig

insättningsgaranti i ett tredjeland och i övriga fall med 25 %.

Inlåning från kreditinstitut som placeras i centrala kreditinstitut

som anses vara likvida tillgångar i enlighet med artikel 416.1 f

ska multipliceras med 100 % utflödesats.

4. De tjänster i samband med clearing, förvaring, betalnings­

hantering eller motsvarande tjänster som avses i punkt 3 a och

d gäller endast sådana tjänster i den omfattning de utförs inom

ramen för ett etablerat förhållande som insättaren i väsentlig

grad är beroende av. De ska inte enbart bestå i korresponden­

tens bank- eller prime brokerage-tjänster och institutet ska ha

belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska

betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften

skadas.

I väntan på en enhetlig definition av etablerad operativ relation

enligt punkt 3 c ska instituten själva fastställa kriterier för vad

som betecknar en etablerad operativ relation för vilken de har

belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska

betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften

skadas och rapportera sina kriterier till de behöriga myndighe­

terna. De behöriga myndigheterna får i avsaknad av en enhetlig

definition tillhandahålla generell vägledning som instituten ska

följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren

inom ramen för en etablerad operativ relation.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/247

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

349

5.

Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av

insättningar från kunder som inte är finansiella kunder med

40 % om de inte omfattas av punkterna 3 och 4 med och

ska multiplicera beloppet för dessa skulder som omfattas av

en insättningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en

likvärdig insättningsgaranti i ett tredje land med 20 %.

6. Instituten ska ta hänsyn till de förväntade likviditetsutflö­

den och likviditetsinflöden inom 30-dagarsperioden till följd av

de avtal som förtecknas i bilaga II på nettobasis över motpar­

terna och multiplicera dessa med 100 %, om det uppstår ett

nettolikviditetsutflöde. Med nettobasis avses också netto efter

säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras som lik­

vida tillgångar enligt artikel 416.

7. Instituten ska rapportera övriga skulder som inte omfattas

av punkterna 1–5 separat.

8. Behöriga myndigheter får tillåta att en lägre utflödespro­

centandel tillämpas från fall till fall på de skulder som avses i

punkt 7, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Insättaren är

i) ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat

dotterföretag till samma moderföretag,

ii) knuten till institutet genom ett förhållande i den mening

som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

iii) ett institut som omfattas av samma institutionella

skyddssystem som avses i artikel 113.7,

iv) det centrala institutet eller medlem i ett nätverk i enlighet

med artikel 400.2 d.

b) Det finns skäl att förvänta sig ett lägre utflöde under de

närmaste 30 dagarna även vid ett kombinerat idiosynkratiskt

och marknadsomfattande stresscenario.

c) Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt inflöde

tillämpas av insättaren genom undantag från artikel 425.

d) Institutet och insättaren är etablerade i samma medlemsstat.

9. De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill­

koren i punkt 8 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska

ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt

som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant lägre likvidi­

tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor­

mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1

b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att

villkoren för sådana lägre utflöden är uppfyllda.

10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­

syn i syfte att ytterligare specificera de objektiva kriterier som

avses i punkt 9.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 423

Ytterligare likviditetsutflöden

1. Andra säkerheter än tillgångar som avses i artikel 416.1 a,

b och c som institutet ställer som säkerhet för de avtal som

förtecknas i bilaga II, samt för kreditderivat, ska omfattas av ett

ytterligare utflöde på 20 %.

2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om

alla avtal som de har ingått vilkas avtalsvillkor inom 30 dagar

till följd av en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet

leder till likviditetsutflöden eller ytterligare behov av att ställa

säkerheter. Om de behöriga myndigheterna anser sådana avtal

väsentliga i förhållande till institutets potentiella likviditetsutflö­

den, ska de kräva att institutet lägger till ett ytterligare likvidi­

tetsutflöde för dessa avtal, inbegripet ett likviditetsutflöde som

motsvarar de ytterligare behov att ställa säkerheter som följer av

en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet, t.ex. genom

att institutets externa kreditvärdering sänks med tre steg. Insti­

tutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga

försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal

som det har ingått och anmäla resultatet av sin översyn till de

behöriga myndigheterna.

3. Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva­

rar de behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd

av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets

derivattransaktioner, finansiella transaktioner och andra avtal,

om de är väsentliga.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i

syfte att fastställa tillämpningsvillkoren i fråga om begreppet

"väsentlig" och metoder för mätning av detta ytterligare utflöde.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

SV

L 176/248

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

350

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva­

rar marknadsvärdet på värdepapper eller andra tillgångar som

blankats och ska levereras inom en 30-dagarsperiod, såvida

institutet inte äger de värdepapper som ska levereras eller har

lånat dem på villkor som innebär att de ska återlämnas först

efter 30-dagarsperioden och värdepapperen inte ingår i institu­

tets likvida tillgångar.

5. Institutet ska lägga till ett ytterligare likviditetsutflöde som

motsvarar

a) den överskjutande säkerhet som institutet innehar och som

enligt avtal när som helst kan begäras åter av motparten,

b) säkerheter som ska återlämnas till en motpart;

c) säkerheter som motsvarar tillgångar som kan kvalificeras

som likvida tillgångar enligt artikel 416 och som kan ersättas

med tillgångar som inte motsvarar tillgångar som kan kva­

lificeras som likvida tillgångar enligt artikel 416 utan institu­

tets medgivande.

6. Inlåning som erhållits som säkerhet ska inte anses vara

skulder vid tillämpningen av artikel 422 utan i tillämpliga fall

omfattas av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 424

Likviditetsutflöden från kredit- och likviditetsfaciliteter

1. Instituten ska rapportera likviditetsutflöden från beviljade

kreditfaciliteter och beviljade likviditetsfaciliteter, vilka ska fast­

ställas som en procentandel av det högsta belopp som kan

utnyttjas inom de närmaste 30 dagarna. Detta högsta belopp

som kan utnyttjas får uppskattas med hänsyn till nettovärdet

enligt artikel 420.2 för handelsfinansieringsposter utanför ba­

lansräkningen och med hänsyn till nettovärdet i enlighet med

artikel 418 av den säkerhet som ska ställas om institutet kan

återanvända säkerheten och om säkerheten innehas i form av

likvida tillgångar i enlighet med artikel 416. Den säkerhet som

ska ställas ska inte vara tillgångar utfärdade av facilitetens mot­

part eller någon av dess anknutna enheter. Om institutet har

tillgång till den information som krävs, ska det högsta belopp

som kan utnyttjas för kredit- och likviditetsfaciliteter fastställas

som det högsta belopp som skulle kunna tas ut med hänsyn till

motpartens egna förpliktelser eller med hänsyn till den på för­

hand fastställda avtalsenliga planen med förfallodag inom de

närmaste 30 dagarna.

2. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade

beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci­

liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med 5 %,

om de kan hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt

schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering för

kreditrisk.

3. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade

beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci­

liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med

10 % om de uppfyller följande villkor:

a) De kan inte hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt

schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering

för kreditrisk.

b) De har tillhandahållits kunder som inte är finansiella kunder.

c) De har inte tillhandahållits i syfte att ersätta kundens finan­

siering i lägen där denne inte kan tillgodose sina finansie­

ringsbehov via de finansiella marknaderna.

4. Det beviljade beloppet för en likviditetsfacilitet som har

tillhandahållits ett specialföretag för värdepapperisering i syfte

att göra det möjligt för ett sådant specialföretag för värdepap­

perisering att förvärva andra tillgångar än värdepapper från

kunder som inte är finansiella kunder ska multipliceras med

10 %, i den mån det beviljade beloppet överstiger summan av

nuvarande tillgångar förvärvade från kunder och om det högsta

belopp som kan tas ut är avtalsenligt begränsat till summan av

de nuvarande förvärvade tillgångarna.

5. Instituten ska rapportera det högsta belopp som kan ut­

nyttjas från andra outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och out­

nyttjade beviljade likviditetsfaciliteter inom de närmaste 30 da­

garna. Det gäller särskilt i följande fall:

a) Andra likviditetsfaciliteter som institutet har beviljat special­

företag för värdepapperisering än de som avses i punkt.

b) Arrangemang som innebär att institutet är skyldigt att köpa

eller byta tillgångar från ett specialföretag för värdepapperi­

sering.

c) Faciliteter som ställts ut till kreditinstitut.

d) Faciliteter som ställts ut till finansiella institut och värdepap­

persföretag.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/249

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

351

6. Institut som har inrättats och finansieras av åtminstone en

central eller regional regering i en medlemsstat får genom un­

dantag från punkt 5 tillämpa de behandlingar som anges i

punkterna 2 och 3 även på kredit- och likviditetsfaciliteter

som tillhandahålls institut med det enda syftet att direkt eller

indirekt finansiera subventionerade lån som kan hänföras till de

exponeringsklasser som avses i de punkterna. Om sådana sub­

ventionerade lån beviljas via ett annat institut som förmedlare

(pass through-lån), får symmetriska in- och utflöden tillämpas

av instituten, genom undantag från artikel 425.2 d. Sådana

subventionerade lån ska endast vara tillgängliga för personer

som inte är finansiella kunder på icke konkurrensutsatt och

icke vinstdrivande grund i syfte att främja offentliga politiska

mål för unionen och/eller den centrala eller regionala regeringen

i medlemsstaten. Det ska endast vara möjligt att utnyttja sådana

faciliteter efter en rimligen förväntad begäran om ett subventio­

nerat lån och upp till beloppet för en sådan begäran, kopplat till

en resulterande rapport om användningen av de utbetalade

medlen.

Artikel 425

Likviditetsinflöden

1. Instituten ska rapportera sina likviditetsinflöden. De max­

imala likviditetsinflödena ska vara likviditetsinflödena begrän­

sade till 75 % av likviditetsutflödena. Instituten får undanta lik­

viditetsinflöden från insättningar som görs hos andra institut

och som är kvalificerade för de behandlingar som anges i ar­

tikel 113.6 och 113.7 från denna gräns. Instituten får från

denna begränsning undanta likviditetsinflöden från fordringar

på låntagare och investerare i obligationer säkerställda med pan­

trätt som finansieras genom sådana obligationer som omfattas

av artikel 129.4, 129.5 eller 129.6 eller obligationer som avses i

artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG. Instituten får undanta inflö­

den från subventionerade lån som institutet har förmedlat (pass

through-lån). Med förbehåll för ett förhandsgodkännande från

den behöriga myndighet som är ansvarig för den individuella

övervakningen, får institutet helt eller delvis undanta inflöden

där insättaren är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller

ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten till

institutet genom ett förhållande i den mening som avses i ar­

tikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

2. Likviditetsinflödena ska mätas under de närmaste 30 da­

garna. De ska endast omfatta avtalsenliga inflöden från expone­

ringar som inte har förfallit för vilka institutet inte har något

skäl att förvänta sig betalningsunderlåtenhet inom 30-dagars­

perioden. Likviditetsinflödena ska rapporteras i sin helhet, med

följande likviditetsinflöden rapporterade separat:

a) Fordringar på kunder som inte är finansiella kunder för

betalning av kapitalbelopp ska räknas ned med 50 % av

värdet eller av de avtalsenliga förpliktelserna gentemot dessa

kunder om att förlänga finansieringen, beroende på vilket

värde som är högst. Detta ska inte tillämpas på fordringar

från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna trans­

aktioner i enlighet med definitionen i artikel 192.3, där

säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet

med artikel 416 enligt led d i denna punkt.

Med avvikelse från första stycket i denna punkt får de in­

stitut som har erhållit en utfästelse enligt artikel 424.6 om

att de ska betala ut ett subventionerat lån till en slutlig

mottagare beakta ett likviditetsinflöde upp till det belopp

som motsvarar det utflöde som de tillämpar på den mot­

svarande förpliktelse att bevilja sådana subventionerade lån.

b) Fordringar från handelsfinansieringstransaktioner enligt arti­

kel 162.3 andra stycket b med upp till 30 dagars återstående

löptid ska till fullo beaktas som inflöden.

c) Tillgångar med obestämt slutdatum för avtalet ska beaktas

med ett 20-procentigt inflöde, förutsatt att banken enligt

avtalet har rätt att ta ut och begära betalning inom 30 dagar.

d) Fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknads­

drivna transaktioner i enlighet med definitionen i arti­

kel 192.3, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar

i enlighet med artikel 416.1, ska inte beaktas upp till netto­

värdet med hänsyn för nedsättningar av de likvida tillgång­

arna och ska beaktas till fullo för den återstående fordran.

e) Fordringar som det institut som är skyldigt dessa belopp

behandlar i enlighet med artikel 422.3 och 422.4 ska multi­

pliceras med ett motsvarande symmetriskt inflöde.

f) Fordringar från positioner i större aktieindexinstrument, för­

utsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida

tillgångar.

g) Alla outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter och andra

eventuella erhållna förpliktelser ska inte beaktas.

3. Förväntade likviditetsutflöden och likviditetsinflöden inom

30-dagarsperioden till följd av de avtal som förtecknas i bilaga II

ska avspeglas på nettobasis över motparterna och multipliceras

med 100 % av ett nettoinflöde. Med nettobasis avses också

netto efter säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras

som likvida tillgångar enligt artikel 416.

4. De behöriga myndigheterna får genom undantag från

punkt 2 g ge institutet tillstånd att tillämpa ett högre likviditets­

inflöde från fall till fall för kredit- och likviditetsfaciliteter, när

samtliga följande villkor är uppfyllda:

a) Det finns skäl att förvänta sig ett högre likviditetsinflöde,

även när insättaren befinner sig i en kombinerad marknads­

stress och idiosynkratisk stress.

SV

L 176/250

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

352

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Motparten är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller

ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten

till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i

artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG eller medlem i samma

institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i

denna förordning eller det centrala institutet eller en medlem

i ett nätverk som omfattas av det undantag som avses i

artikel 10 i denna förordning.

c) Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt likvidi­

tetsutflöde tillämpas av motparten med avvikelse från artik­

larna 422, 423 och 424.

d) Institutet och motparten ska vara etablerade i samma med­

lemsstat.

5. De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill­

koret i punkt 4 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska

ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt

som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant högre likvidi­

tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor­

mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1

b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att

villkoren för sådana högre likviditetsutflöden är uppfyllda.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att ytterligare specificera de ytterligare objektiva kriterier

som avses i punkt 5.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen enast den 1 januari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Instituten ska inte rapportera inflöden från någon av de

likvida tillgångar som rapporteras i enlighet med artikel 416,

med undantag för fordringar på tillgångar som inte avspeglas i

tillgångens marknadsvärde.

8. Institutet ska inte rapportera inflöden från nyingångna

skyldigheter.

9. Instituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas

emot tredjeländer med överföringsbegränsningar eller som är

denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar

utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valu­

tan.

Artikel 426

Uppdatering av framtida likviditetskrav

När kommissionen har antagit en delegerad aklt för att specifi­

cera likviditetskraven i enlighet med artikel 460, får EBA ut­

arbeta ett förslag till tekniska standarder för genomförande för

att specificera villkoren i artikel 421.1, 422, med undantag av

punkterna 8, 9 och 10 i den artikeln, och artikel 424 för att

beakta internationellt överenskomna standarder.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVDELNING III

RAPPORTERING OM STABIL FINANSIERING

Artikel 427

Poster som ger stabil finansiering

1. Instituten ska i enlighet med rapporteringskraven i arti­

kel 415.1 och de enhetliga rapporteringsformaten som avses i

artikel 415.3 till de behöriga myndigheterna rapportera följande

poster och deras komponenter för att möjliggöra en bedömning

av tillgängligheten till stabil finansiering:

a) Följande kapitalbas, om lämpligt med avräkning av

i) primärkapitalinstrument,

ii) supplementärkapitalinstrument,

iii) andra preferensaktier och kapitalinstrument utöver tillåtet

supplementärkapitalbelopp med en effektiv löptid på ett

år eller mer.

b) Följande skulder, som inte ingår i led a:

i) Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den

behandling som anges i artikel 421.1.

ii) Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den

behandling som anges i artikel 421.2.

iii) Insättningar som är kvalificerade för den behandling

som anges i artikel 422.3 och 422.4.

iv) Av de insättningarsom avses i led iii, de som omfattas

av ett system för insättningsgaranti i enlighet med di­

rektiv 94/19/EG eller ett motsvarande system för insätt­

ningsgaranti i ett tredjeland och insättningsgarantier i

enlighet med artikel 421.2.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/251

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

353

v) Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas

av artikel 422.3 b.

vi) Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas

av artikel 422.3 d.

vii) Insatta belopp som inte omfattas av led i, ii eller iii, om

de inte har satts in av finansiella kunder.

viii) All finansiering från finansiella kunder.

ix) Separat från belopp som omfattas av led vii respektive

viii, finansiering från utlåning mot säkerhet och kapital­

marknadsrelaterade transaktioner enligt definitionen i

artikel 192.3,

— vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kva­

lificerade som likvida tillgångar i enlighet med arti­

kel 416,

— vilken är säkrad med andra tillgångar.

x) Skulder som uppstår till följd av emitterade värdepapper

som är kvalificerade för den behandling som anges i

artikel 129.4 eller 129.5 eller i enlighet med artikel 52.4

i direktiv 2009/65/EG.

xi) Följande andra skulder som härrör från emitterade vär­

depapper som inte omfattas av led a:

— Skulder som härrör från emitterade värdepapper

med en effektiv löptid på ett år eller mer.

— Skulder som härrör från emitterade värdepapper

med en effektiv löptid på mindre än ett år.

xii) Alla övriga skulder.

2. I tillämpliga fall ska alla poster redovisas under följande

fem kategorier efter tidigaste förfallodag och det tidigaste datum

då de enligt avtalet kan bli föremål för begäran om utbetalning:

a) Inom tre månader.

b) Mellan tre och sex månader.

c) Mellan sex och nio månader.

d) Mellan nio och tolv månader.

e) Efter tolv månader.

Artikel 428

Poster som kräver stabil finansiering

1. Följande poster ska, såvida de inte dras från kapitalbasen,

rapporteras separat till de behöriga myndigheterna för att möj­

liggöra en bedömning av behovet av stabil finansiering:

a) vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kvalificerade

som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

b) Följande värdepapper och penningmarknadsinstrument som

inte omfattas av led a:

i) Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 1 enligt

artikel 122.

ii) Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 2 enligt

artikel 122.

iii) Övriga tillgångar.

c) Aktierelaterade värdepapper från icke-finansiella enheter som

är noterade i ett stort index på en erkänd börs.

d) Andra aktierelaterade värdepapper.

e) Guld.

f) Andra ädelmetaller.

g) Icke förlängningsbara lån och fordringar, och separat sådana

icke förlängningsbara lån och fordringar för vilka låntagarna

i) är andra fysiska personer än kommersiella enmansföre­

tagare och partnerskap,

ii) är små och medelstora företag som kan hänföras till

klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden el­

ler internmetoden för kreditrisk eller till företag som

omfattas av behandlingen i artikel 153.4, där den sam­

manlagda insättningen från kunden eller gruppen av

kunder med inbördes anknytning är mindre än 1 miljon

EUR,

iii) är suveräna stater, centralbanker och offentliga organ,

iv) är andra kunder än finansiella kunder, vilka inte anges i

leden i och ii,

v) är finansiella kunder, vilka inte anges i leden i, ii och iii,

varav separat sådana som är kreditinstitut och andra

finansiella kunder.

h) Icke förlängningsbara lån och fordringar enligt led g, varav

separat sådana för vilka låntagarna

i) har säkerhet som ställts genom kommersiella fastigheter,

ii) har säkerhet som ställts genom bostadsfastigheter,

iii) är finansierade på matchande löptider (pass through) via

obligationer som är kvalificerade för den behandling som

anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller via obligationer i

enlighet med artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

i) Derivatfordringar.

j) Alla övriga tillgångar.

k) Outnyttjade beviljade kreditfaciliteter av medelrisktyp eller av

medel-lågrisktyp enligt bilaga I.

SV

L 176/252

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

354

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. I tillämpliga fall ska samtliga poster redovisas i de fem

kategorier som beskrivs i artikel 427.2.

DEL SJU

BRUTTOSOLIDITET

Artikel 429

Beräkning av bruttosoliditetsgraden

1. Institut ska beräkna sin bruttosoliditetsgrad i enlighet med

den metod som anges i punkterna 2–11.

2. Bruttosoliditetsgraden ska beräknas som ett instituts ka­

pitalmått dividerat med institutets totala exponeringsmått och

ska uttryckas i procent.

Instituten ska beräkna bruttosoliditetsgraden som det enkla arit­

metiska medelvärdet av de månatliga bruttosoliditetsgraderna

under ett kvartal.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska kapitalmåttet vara pri­

märkapitalet.

4. Det totala exponeringsmåttet är summan av exponerings­

värdena för samtliga tillgångar och poster utanför balansräk­

ningen som inte dras av vid beräkningen av det kapitalmått

som avses i punkt 3.

I de fall instituten tar med enheter i den finansiella sektorn i

vilka de har en väsentlig investering i enlighet med artikel 43 i

sin konsolidering i enlighet med den tillämpliga redovisnings­

ramen men inte i sin konsolidering under tillsyn i enlighet med

del ett avdelning II kapitel 2, ska de inte fastställa sitt expone­

ringsvärde för den väsentliga investeringen i enlighet med punkt

5 a i den här artikeln utan som det belopp som erhålls vid

multiplicering av det belopp som fastställs i led a i detta stycka

med den faktor som fastställs i led b i detta stycke:

a) Summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar för

den enhet i finanssektorn där den väsentliga investeringen

innehas.

b) För alla institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav

av kärnprimärkapitalinstrument i enheten i den finansiella

sektorn, summan av sådana poster som inte dragits av enligt

artiklarna 47 och 48.1 b, delad med totalsumman av sådana

poster.

5. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med

följande principer:

a) Exponeringsvärden för tillgångar, exklusive de kontrakt som

förtecknas i bilaga II och kreditderivat, dvs. exponeringsvär­

den i enlighet med första meningen i artikel 111.1.

b) Förvärvade fysiska eller finansiella säkerheter, garantier eller

kreditriskreduceringar ska inte användas för att reducera ex­

poneringsvärdet för tillgångar.

c) Lån ska inte nettas mot insättningar.

6. Instituten ska fastställa exponeringsvärden för de poster

som förtecknas i bilaga II och för kreditderivat, inklusive sådana

som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med den

metod som anges i artikel 274.

När instituten fastställer exponeringsvärdet för de kontrakt som

förtecknas i bilaga II och för kreditderivat ska de ta hänsyn till

effekterna av avtal om novation och andra nettningsavtal, utom

avtal om produktövergripande nettning, i enlighet med arti­

kel 295.

7. Med avvikelse från punkt 6 får instituten endast använda

den metod som anges i artikel 275 för att fastställa expone­

ringsvärdet för kontrakt som förtecknas i bilaga II.1 och II.2,

om de också använder denna metod för att fastställa expone­

ringsvärdet för dessa kontrakt i syfte att uppfylla de kapitalbas­

krav som anges i artikel 92.

8. Instituten ska, när de fastställer den möjliga framtida kre­

ditexponeringen för kreditderivat tillämpa de principer som fast­

ställs i artikel 299.2 på alla sina kreditderivat, inte bara på dem

som hänförs till handelslagret.

9. Institut ska fastställa exponeringsvärden för utlåning eller

inlåning av repor, värdepapper eller råvaror, transaktioner med

lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inklusive

sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med

artikel 220.1-220.3 och artikel 222, och ska beakta verkning­

arna av ramavtal om nettning, utom avtal om produktövergri­

pande nettning, i enlighet med artikel 206.

10. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för poster

utanför balansräkningen i enlighet med artikel 111.1, utom

för de poster som avses i punkterna 6 och 9 i den här artikeln,

med följande ändringar av de konverteringsfaktorer som anges i

den artikeln:

a) De konverteringsfaktorer som ska tillämpas på det nominella

värdet för outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas när

som helst utan föregående avisering, vilka avses i bilaga I.4 a

och b, ska vara 10 %.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/253

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

355

b) Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re­

laterade till handelsfinansiering av medel- eller lågrisktyp

enligt bilaga I.3 a och till poster utanför balansräkningen

relaterade till statsstödda exporkrediter enligt bilaga I.3 b

ska vara 20 %.

c) Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re­

laterade till handelsfinansiering av medelrisktyp enligt bilaga

I punkt 2 a och b (i) och till poster utanför balansräkningen

relaterade till statsstödda exportkrediter enligt bilaga I punkt

2 b ii ska vara 50 %.

d) Konverteringsfaktorn för alla andra poster utanför balansräk­

ningen som förtecknas i bilaga I ska vara 100 %.

11. Om förvaltningstillgångar enligt nationell god redovis­

ningssed ska redovisas i balansräkningen i enlighet med arti­

kel 10 i direktiv 86/635/EEG, får dessa tillgångar tas bort från

det sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden,

under förutsättning att de uppfyller de kriterier för icke upp­

tagande i balansräkningen som fastställs i IAS (Internationel

Accounting Standard) 39 i enlighet med förordning (EG)

nr 1606/2002 och i tillämpliga fall de kriterier för icke-konsoli­

dering som fastställs i IFRS (International Financial Reporting

Standard) 10 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

Artikel 430

Rapporteringskrav

1. Instituten ska överlämna all nödvändig information om

bruttosoliditetsgraden och dess komponenter i enlighet med

artikel 429 till de behöriga myndigheterna. De behöriga myn­

digheterna ska ta hänsyn till denna information, när de gör den

tillsynsbedömning som avses i artikel 97 i direktiv 2013/36/EU.

Instituten ska också överlämna all nödvändig information för

utarbetande av de rapporter som avses i artikel 511 till de

behöriga myndigheterna.

De behöriga myndigheterna ska på begäran överlämna den in­

formation som de har fått från instituten till EBA för att under­

lätta den granskning som avses i artikel 511.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa den enhetliga rapporteringsmal­

len, instruktioner om hur mallen ska användas, frekvens och

tidpunkter för rapporteringen samt it-lösningar, i enlighet med

de rapporteringskrav som anges i punkt 1.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

DEL ÅTTA

INSTITUTENS UPPLYSNINGSPLIKT

AVDELNING I

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 431

Upplysningskravens omfattning

1. Instituten ska offentliggöra den information som fastställs

i avdelning II i enlighet med bestämmelserna i artikel 432.

2. Tillstånd från de behöriga myndigheterna i enlighet med

del tre om att använda de instrument och metoder som avses i

avdelning III ska beviljas under förutsättning att instituten of­

fentliggör de uppgifter som anges där.

3. Instituten ska anta en formell policy för uppfyllandet av

upplysningskraven i denna del och ha utarbetade riktlinjer för

bedömningen av huruvida deras information är tillfredsställan­

de, även i fråga om kontroll och frekvens. Instituten ska även ha

riktlinjer för bedömningen av om de upplysningar de meddelar

ger marknadsaktörerna en heltäckande bild av deras riskprofiler.

Om upplysningarna inte ger en sådan heltäckande bild, ska

instituten offentliggöra den information som är nödvändig ut­

över vad som krävs i enlighet med punkt 1. De ska dock endast

vara skyldiga att offentliggöra väsentliga upplysningar som inte

utgör företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig­

het med artikel 432.

4. Institut ska på begäran förklara sina beslut om riskklas­

sificering för små och medelstora företag och andra företag som

ansöker om lån och på begäran göra detta i skriftlig form.

Institutens administrativa kostnader för detta ska stå i propor­

tion till lånets storlek.

Artikel 432

Icke väsentliga upplysningar, företagshemligheter eller

konfidentiell information

1. Instituten får utelämna en eller flera av de upplysningar

som förtecknas i avdelning II, om den information som till­

handahålls genom sådana upplysningar inte anses vara väsentlig,

med undantag för de upplysningar som föreskrivs i artiklarna

435.2 c, 437 och 450.

Upplysningar ska anses väsentliga vid lämnande av upplysning­

ar, om ett utelämnande eller en förvrängning av dem skulle

kunna förändra eller påverka en användares bedömning eller

beslut, om denne förlitar sig på informationen för att fatta

ekonomiska beslut.

SV

L 176/254

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

356

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer

för hur instituten ska bedöma väsentlighet i förhållande till

upplysningskraven i avdelning II.

2. Instituten får också utelämna en eller flera av de uppgifter

som ingår i de upplysningar som förtecknas i avdelningarna II

och III, om dessa uppgifter omfattar information som betraktas

som företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig­

het med andra och tredje stycket, med undantag för de upp­

lysningar som föreskrivs i artiklarna 437 och 450.

Upplysningar ska betraktas som ett instituts egendom, om of­

fentliggörande av dem för allmänheten skulle undergräva insti­

tutets konkurrensställning. Det kan gälla upplysningar om pro­

dukter eller system, som, om de spreds till konkurrenterna,

skulle göra att institutets investeringar i dem blir mindre vär­

defulla.

Upplysningar ska betraktas som konfidentiella, om det finns

förpliktelser gentemot kunder eller andra motpartsförbindelser,

som gör att institutet måste behandla upplysningarna konfiden­

tiellt.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer

för hur instituten ska bedöma företagshemligheter och kon­

fidentialitet i förhållande till upplysningskraven i avdelningarna

II och III.

3. I de undantagsfall som avses i punkt 2 ska instituten i

fråga i sin information ange att specifik information inte offent­

liggörs och skälet till detta samt offentliggöra mer allmänna

upplysningar om det som informationskravet gäller, förutom i

de fall denna specifika information ska betraktas som företags­

intern eller konfidentiell information.

4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka räckvidden för

ansvaret för underlåtenhet att lämna väsentliga upplysningar.

Artikel 433

Upplysningsfrekvens

Instituten ska offentliggöra de upplysningar som krävs enligt

denna del minst varje år.

Årliga upplysningar ska offentliggöras i samband med årsredo­

visningen.

Instituten ska bedöma om det finns anledning att offentliggöra

vissa eller alla upplysningar oftare än en gång per år mot bak­

grund av verksamhetens särdrag, till exempel verksamhetens

omfattning, verksamhetens slag, närvaro i olika länder, engage­

mang i olika ekonomiska sektorer och deltagande på interna­

tionella finansiella marknader och i betalnings-, avvecklings- och

clearingsystem. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas,

om det är nödvändigt att oftare lämna sådana upplysningar som

anges i artikel 437 och artikel 438 c–f och sådana som gäller

riskexponeringar och andra poster som är föremål för snabba

förändringar.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)

nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer

för institutens bedömning av upplysningsfrekvensen vad gäller

avdelningarna II och III.

Artikel 434

Upplysningsmetoder

1. Instituten får själva fastställa informationsmedium, publi­

ceringsplats och kontrollmetoder som är lämpliga för att effek­

tivt uppfylla upplysningskraven i denna del. Alla upplysningar

ska så långt möjligt lämnas via samma medium eller på samma

plats. Om en liknande uppgift lämnas i två eller flera medier,

ska en hänvisning till den likvärdiga uppgiften i de andra me­

dierna införas i vart och ett av medierna.

2. Likvärdig information som instituten offentliggör för att

uppfylla redovisningskrav, krav för börsnotering eller andra krav

får anses även uppfylla kravet i denna del. Om information inte

återfinns i årsredovisningen, ska instituten i årsredovisningen

entydigt ange var man kan finna den.

AVDELNING II

TEKNISKA KRITERIER FÖR TRANSPARENS OCH

UPPLYSNINGSPLIKT

Artikel 435

Mål och riktlinjer för riskhantering

1. Instituten ska offentliggöra sina mål och riktlinjer för risk­

hanteringen och för varje separat riskkategori, inbegripet de

risker som avses i denna avdelning. I dessa upplysningar ska

följande ingå:

a) Strategier och processer för att hantera riskerna.

b) Den berörda riskhanteringsfunktionens struktur och organi­

sation, inbegripet upplysningar om dess behörighet och stad­

ga, eller andra relevanta förhållanden.

c) Riskrapporteringens och mätsystemens omfattning och ka­

raktär.

d) Riktlinjerna för risksäkring och riskreducering och strategi­

erna och processerna för övervakning av de risksäkrande och

riskreducerande åtgärdernas fortlöpande effektivitet.

e) En deklaration, som har godkänts av ledningsorganet, om att

institutets arrangemang för riskhantering är tillfredsställande,

där det försäkras att de riskhanteringssystem som införts är

ändamålsenliga i förhållande till institutets profil och strategi.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/255

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

357

f) En kortfattad riskförklaring, som har godkänts av lednings­

organet, där det ges en kort beskrivning av institutets över­

gripande riskprofil i samband med affärsstrategin. Denna

förklaring ska innehålla nyckeltal och siffror som ger externa

intressenter en uttömmande överblick över institutets risk­

hantering, inbegripet hur riskprofilen samverkar med den

risktolerans som ledningsorganet har fastställt.

2.

Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om företags­

styrningen, inbegripet regelbundna uppdateringar minst en gång

per år:

a) Antal styrelseuppdrag som medlemmarna i ledningsorganet

har.

b) Rekryteringspolicy för val av medlemmarna i ledningsorga­

net samt deras faktiska kunskaper, färdigheter och sakkun­

skap.

c) Policyn för mångfald i fråga om val av medlemmarna i led­

ningsorganet, mål och eventuella relevanta riktmärken i po­

licyn samt i vilken utsträckning dessa mål och riktmärken

har uppnåtts.

d) Huruvida institutet har inrättat en separat riskkommitté och

hur många gånger denna kommitté har sammanträtt.

e) Beskrivning av informationsflödet i fråga om risk till led­

ningsorganet.

Artikel 436

Tillämpningsområde

Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om tillämpnings­

området för kraven i denna förordning i enlighet med direktiv

2013/36/EU:

a) Namnet på det institut på vilka kraven i denna förordning

ska tillämpas.

b) Uppgifter om skillnaderna i konsolideringsgrund i redovis­

nings- och tillsynssyfte, tillsammans med en kort beskrivning

av de enheter som ingår, med en förklaring om huruvida de

är

i) fullständigt konsoliderade,

ii) proportionellt konsoliderade,

iii) avdragna från kapitalbasen,

iv) varken konsoliderade eller avdragna från kapitalbasen.

c) Alla aktuella eller förutsedda väsentliga praktiska eller rätts­

liga hinder för snabb överföring av medel ur kapitalbasen

eller återbetalning av skulder mellan moderföretag och dot­

terföretag.

d) Det totala belopp med vilket den faktiska kapitalbasen un­

derstiger det föreskrivna beloppet i alla de dotterföretag som

inte innefattas i konsolideringen och namnet eller namnen

på dessa dotterföretag.

e) I tillämpliga fall de omständigheter som innebär att bestäm­

melserna i artiklarna 7 och 9 ska tillämpas.

Artikel 437

Kapitalbas

1. Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om sin ka­

pitalbas:

a) En fullständig avstämning av poster i kärnprimärkapital, öv­

rigt primärkapital, supplementärkapital samt filter och avdrag

som tillämpats i enlighet med artiklarna 32–35, 36, 56, 66

och 79 på institutets kapitalbas och balansräkning i institu­

tets reviderade årsredovisning.

b) En beskrivning av de viktigaste delarna i instrument för

kärnprimärkapital och primärkapitaltillskott samt i supple­

mentärkapital som emitterats av institutet.

c) De fullständiga villkoren för samtliga instrument för kärnpri­

märkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapital.

d) Separata upplysningar om egenskaperna och beloppen för

följande:

i) Varje filter för tillsyn som har tillämpats i enlighet med

artiklarna 32–35.

ii) Varje avdrag som har gjorts i enlighet med artiklarna 36,

56 och 66.

iii) Poster som inte har dragits av i enlighet med artiklarna

47, 48, 56, 66 och 79.

e) En beskrivning av samtliga begränsningar som har tillämpats

på beräkningen av kapitalbasen i enlighet med denna för­

ordning och de instrument, filter för tillsyn och avdrag som

dessa begränsningar ska tillämpas på.

f) Om ett institut offentliggör kapitalrealtaioner som har beräk­

nats med element i kapitalbasen vilka har fastställts på andra

grunder än dem som anges i denna förordning, ska institutet

lämna en uttömmande förklaring av på vilka grunder dessa

kapitalrelationer har beräknats.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa enhetliga mallar för de upp­

lysningar som anges i punkt 1 a, b, d och e.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

SV

L 176/256

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

358

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 438

Kapitalkrav

Ett institut ska lämna följande information om huruvida det

uppfyller kraven i artikel 92 i denna förordning och artikel 73

i direktiv 2013/36/EU:

a) En sammanfattning av institutets metod för bedömning av

om det interna kapitalet är tillräckligt för att ligga till grund

för aktuell och framtida verksamhet.

b) På den relevanta behöriga myndighetens begäran resultatet

av institutets interna bedömning av kapitaltäckningen, in­

begripet sammansättningen av de extra kapitalbaskraven

grundad på det översynsförfarande som avses i artikel 104.1

i direktiv 2013/36/EU andra pelarens tillägg.

c) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

del tre avdelning II kapitel 2, 8 % av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras

i artikel 112.

d) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

del tre avdelning II kapitel 3, 8 % av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras

i artikel 147. För hushållsexponeringsklassen gäller detta

krav separat för de exponeringskategorier som de olika kor­

relationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot. När det gäller

aktieexponeringsklass gäller detta krav för

i) alla de metoder som anges i artikel 155,

ii) exponeringar som omsätts på en börs, privata aktieexpo­

neringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga

exponeringar,

iii) exponeringar för vilka av tillsynsmyndigheten medgivna

övergångsregler gäller för kapitalbaskravet,

iv) exponeringar för vilka äldre regler för kapitalbaskravet

får fortsätta att tillämpas.

e) Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med artikel 92.3 b och c.

f) Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med del tre avdelning III

kapitel 2, 3 och 4 och offentliggjorda separat.

De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

artikel 153.5 eller 155.2 ska redovisa de exponeringar som

hänförts till tabellkategorierna i tabell 1 i artikel 153.5 eller

som åsatts de riskvikter som nämns i artikel 155.2.

Artikel 439

Exponering för motpartskreditrisk

Ett institut ska lämna följande information om sina expone­

ringar för motpartskreditrisk i enlighet med del tre avdelning

II kapitel 6:

a) Upplysningar om den metod som används för att fastställa

internt kapital och kreditlimiter för motpartskreditexpone­

ringar.

b) Upplysningar om strategier för tagande av säkerheter och

upprättande av kreditreserver.

c) Upplysningar om strategier för exponeringar med korrela­

tionsrisk.

d) Upplysningar om effekterna på beloppet av de säkerheter

institutet skulle behöva ställa om dess kreditbetyg försämra­

des.

e) Verkligt positivt bruttovärde av kontrakt, nettningsvinster,

aktuell kvittad kreditexponering, säkerheter som innehas

och nettokreditexponering för derivat. Nettokreditexponering

för derivat är kreditexponeringen mot derivattransaktioner

efter det att hänsyn tagits till såväl vinsterna från rättsligt

bindande nettningsöverenskommelser som säkerhetsordning­

ar.

f) Mått på exponeringsvärde enligt de för detta fall tillämpliga

metoder som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt

3–6.

g) Det teoretiska värdet av kreditderivatsäkringar och fördel­

ningen av aktuell kreditexponering efter typ av kreditexpo­

nering.

h) De teoretiska beloppen för kreditderivattransaktioner, upp­

delade mellan sådana som används i kreditinstitutets egen

kreditportfölj respektive i dess förmedlingsverksamheter, in­

begripet fördelningen mellan de slag av kreditderivatproduk­

ter som används, och ytterligare uppdelade på kreditrisk­

skydd som köpts och sålts inom varje produktgrupp.

i) Skattningen av alfa, om institutet har fått tillstånd av de

behöriga myndigheterna att skatta alfa.

Artikel 440

Kapitalbuffertar

1. Ett institut ska lämna följande uppgifter om sin efterlev­

nad av kravet på en sådan konjunkturutjämnande kapitalbuffert

som avses i avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU:

a) Den geografiska fördelningen av de kreditexponeringar som

är relevanta för beräkningen av institutets konjunkturutjäm­

nande kapitalbuffert.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/257

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

359

b) Värdet av sin institutsspecifika konjunkturutjämnande ka­

pitalbuffert.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att närmare fastställa de upplysningskrav som anges i

punkt 1.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 441

Indikatorer på global systemviktighet

1. Institut som har identifierats som globalt systemviktiga i

enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU ska på årlig

basis redovisa värdet av de indikatorer som använts för att

bestämma institutens ställning i enlighet med den identifierings­

metod som anges i den artikeln.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande för att fastställa enhetliga format och datum för

den redovisning som avses i punkt 1. Vid utarbetandet av så­

dana tekniska standarder ska EBA ta hänsyn till internationella

standarder.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 442

Kreditriskjusteringar

Instituten ska lämna följande information om institutets expo­

neringar för kreditrisk och utspädningsrisk:

a) Definitioner för redovisningsändamål av begreppen förfallen

och osäker.

b) En beskrivning av de metoder som antagits för att fastställa

specifika och allmänna kreditriskjusteringar.

c) Det totala beloppet av alla exponeringar, efter tillåten redo­

visningsmässig kvittning men utan hänsyn till effekterna av

de kreditriskreducerande åtgärderna, och det genomsnittliga

exponeringsbeloppet under perioden, fördelat på olika typer

av exponeringsklasser.

d) Exponeringarnas geografiska spridning, fördelad på viktiga

områden och väsentliga exponeringsklasser och om lämpligt

på mer detaljerad nivå.

e) Exponeringarnas spridning per bransch eller motpartsslag,

fördelad på exponeringsklasser, inklusive specificering av ex­

poneringar mot små och medelstora företag, och om lämp­

ligt på mer detaljerad nivå.

f) En uppdelning av alla exponeringars återstående löptid, för­

delad på exponeringsklasser och om lämpligt på mer detal­

jerad nivå.

g) Följande belopp, fördelade på viktiga branscher och mot­

partsslag:

i) Osäkra exponeringar och förfallna exponeringar var för

sig.

ii) Specifika och allmänna kreditriskjusteringar.

iii) Kostnader för specifika och allmänna kreditriskjusteringar

under rapportperioden.

h) Summan av osäkra respektive förfallna exponeringar, för­

delade på viktiga geografiska områden och, om möjligt sum­

man av specifika och allmänna kreditriskjusteringar för varje

geografiskt område.

i) En avstämning av förändringar i de specifika och allmänna

kreditriskjusteringarna för osäkra fordringar var för sig. In­

formationen ska innefatta följande:

i) En beskrivning av de specifika och allmänna kreditrisk­

justeringarnas typ.

ii) Ingående balanser.

iii) De belopp som bokats mot kreditriskjusteringarna under

rapporteringsperioden.

iv) De belopp som avsatts eller återförts för skattade för­

modade förluster avseende exponeringar under rappor­

teringsperioden, alla övriga regleringar, inklusive sådana

som beror på växelkursskillnader, företagssammanslag­

ningar, förvärv och försäljning av dotterföretag och över­

föringar mellan kreditriskjusteringar.

v) Utgående balanser.

Specifika kreditriskjusteringar och återvinningar som registrerats

direkt i resultaträkningen ska offentliggöras separat.

Artikel 443

Icke intecknade tillgångar

EBA ska senast den 30 juni 2014 utfärda riktlinjer som speci­

ficerar redovisningen av icke intecknade tillgångar, med hänsyn

tagen till Europeiska systemrisknämndens rekommendation

ESRB/2012/2 av den 20 december 2012 om kreditinstitutens

finansiering ( 1 ) och särskilt rekommendation D – insyn i mark­

naden avseende inteckning av tillgångar. Dessa riktlinjer ska

antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

SV

L 176/258

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT C 119, 25.4.2013, s. 1.

360

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som

specificerar redovisningen av balansräkningsvärdet för varje ex­

poneringsklass och uppdelat i tillgångskvalitet och den totala

summan av det icke intecknade balansräkningsvärdet, med be­

aktande av rekommendation ESRB/2012/2 och förutsatt att

EBA i sin rapport anser att sådan ytterligare redovisning ger

tillförlitlig och meningsfull information.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 444

Användning av externa ratinginstitut

För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

del tre avdelning II kapitel 2 ska följande information lämnas

för alla de exponeringsklasser som anges i artikel 112:

a) Namnen på de utsedda externa ratinginstituten och export­

kreditorganen och skälen för eventuella ändringar.

b) De exponeringsklasser för vilka varje externt ratinginstitut

och exportkreditorgan används.

c) En beskrivning av den process som används för att överföra

emittentbetyg och kreditbetyg för emissioner till poster som

inte är inkluderade i handelslagret.

d) Sambandet mellan kreditbetyg från utsedda ratinginstitut el­

ler exportkreditorgan och den kreditkvalitetsskala som anges

i del tre avdelning II kapitel 2, med beaktande av att denna

information inte behöver offentliggöras, om institutet följer

den inplacering som offentliggjorts av EBA.

e) Exponeringsvärden och exponeringsvärden efter kreditrisk­

reducerande åtgärder för varje kreditkvalitetssteg som be­

skrivs i del tre avdelning II kapitel 2 samt de exponerings­

värden som dragits av från kapitalbasen.

Artikel 445

Exponering för marknadsrisk

De institut som beräknar kapitalbaskrav enligt artikel 92.3 b

och c ska lämna separata upplysningar om dessa krav för varje

risk som avses i dessa bestämmelser. Dessutom ska separat

upplysning ges om kapitalbaskravet för värdepapperiseringsposi­

tionernas specifika ränterisk.

Artikel 446

Operativ risk

Instituten ska offentliggöra vilka bedömningsmetoder för ka­

pitalbaskraven för operativ risk som de får tillämpa, tillsammans

med en beskrivning av den metod som anges i artikel 312.2,

om institutet använder denna, samt en diskussion om relevanta

interna och externa faktorer som beaktas i institutets mätmetod.

Om metoden bara används delvis, ska de olika använda meto­

dernas räckvidd och omfattning anges.

Artikel 447

Exponeringar i aktier som inte ingår i handelslagret

Instituten ska offentliggöra följande information om expone­

ringar i aktier som inte ingår i handelslagret:

a) Exponeringarnas fördelning efter avsikten med innehavet, till

exempel vinstsyfte eller strategiska skäl, och en översikt av

den redovisningsteknik och de värderingsmetoder som till­

lämpas, inbegripet huvudantaganden och praxis som påver­

kar värdering och alla betydande förändringar av denna

praxis.

b) Balansräkningsvärdet, det verkliga värdet och för dem som

omsätts på en börs en jämförelse med marknadspriset, om

det skiljer sig avsevärt från det verkliga värdet.

c) Slag, karaktär och belopp vad gäller börsnoterade expone­

ringar, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade

portföljer och övriga exponeringar.

d) Kumulativa faktiska vinster eller förluster till följd av försälj­

ningar och avvecklingar under perioden.

e) De totala orealiserade vinsterna eller förlusterna, de totala

dolda omvärderingsvinsterna eller omvärderingsförlusterna

och de av dessa belopp som inbegripits i den primära eller

supplementära kapitalbasen.

Artikel 448

Exponering för ränterisk för positioner som inte ingår i

handelslagret

Instituten ska offentliggöra följande information om sina expo­

neringar för ränterisker avseende positioner som inte ingår i

handelslagret:

a) Ränteriskens och huvudantagandenas karaktär (däribland an­

taganden avseende förtida återbetalningar av lån och utveck­

lingen av insättningar utan avtalad löptid) och hur ofta rän­

terisken mäts.

b) Förändring av resultat, av ekonomiskt värde eller av varje

annan relevant variabel som ledningen använder för ränte­

chocker (uppåt eller nedåt) i enlighet med sin metod för att

mäta ränterisken, fördelat efter valuta.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/259

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

361

Artikel 449

Exponering för värdepapperiseringspositioner

Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet

med del tre avdelning II kapitel 5 eller kapitalbaskrav enligt

artikel 337 eller 338 ska lämna följande upplysningar, i till­

lämpliga fall med uppdelning på handelslager och övrig verk­

samhet:

a) En beskrivning av institutets syften med värdepapperise­

ringsverksamheten.

b) Arten av andra risker förenade med de värdepapperiserade

tillgångarna, däribland likviditetsrisk.

c) Arten av de risker i samband med de underliggande vär­

depapperiseringspositionernas rangordning och de underlig­

gande tillgångarna för dessa värdepapperiseringspositioner

som kreditinstitutet har tagit på sig och behållit genom

återvärdepapperiseringsverksamhet.

d) Institutets olika roller i värdepapperiseringsprocessen.

e) Uppgift om i vilken utsträckning institutet är engagerat i var

och en av de roller som avses i led d.

f) En beskrivning av vilka processer som upprättats för att

övervaka förändringar av värdepapperiseringspositionernas

kredit- och marknadsrisk, inbegripet uppgift om hur de

underliggande tillgångarnas rörelser påverkar värdepapperi­

seringspositionerna och en beskrivning av hur dessa proces­

ser skiljer sig åt vid återvärdepapperiseringsexponeringar.

g) En beskrivning av institutets policy för användning av risk­

säkring och obetalt skydd för att reducera risker som är

förenade med behållna värdepapperiserings- och återvär­

depapperiseringsexponeringar, inbegripet redovisning av vik­

tiga risksäkringsmotparter per relevant slag av riskexpone­

ring.

h) De metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

som institutet tillämpar i sin värdepapperiseringsverksamhet,

inbegripet de slag av värdepapperiseringsexponeringar på

vilka varje metod tillämpas.

i) De slag av specialföretag för värdepapperisering som insti­

tutet i egenskap av medverkande institut anlitar för vär­

depapperisering av tredje parters exponeringar, med uppgift

om huruvida och i så fall i vilken form och utsträckning

institutet är exponerat mot dessa specialföretag, separat för

exponeringar inom och utanför balansräkningen, samt en

förteckning över de enheter som institutet leder eller ger råd

till och som investerar antingen i de värdepapperiserings­

positioner som institutet har skapat eller i de specialföretag

för värdepapperisering som institutet stöder.

j) En sammanfattning av institutets principer för redovisning

av värdepapperiseringsverksamhet, vilken ska innefatta föl­

jande:

i) Huruvida transaktionerna behandlas som försäljning el­

ler finansiering.

ii) Redovisning av försäljningsvinster.

iii) Metoder, centrala antaganden och indata samt föränd­

ringarna i förhållande till den föregående perioden för

värdering av värdepapperiseringspositioner.

iv) Behandlingen av syntetisk värdepapperisering, om detta

inte täcks av några andra redovisningsriktlinjer.

v) Hur tillgångar redovisas i avvaktan på värdepapperise­

ring och huruvida de redovisas i institutets handelslager

eller inom ramen för dess övriga verksamhet.

vi) Policy för redovisande av skulder i balansräkningen av­

seende arrangemang som kan leda till krav på institutet

att lämna ekonomiskt stöd till värdepapperiserade till­

gångar.

k) Namnen på de externa ratinginstitut som används vid vär­

depapperiseringar och de olika slag av exponeringar som de

olika instituten används till.

l) I tillämpliga fall en beskrivning av internmetoden enligt del

tre avdelning II kapitel 5 avsnitt 3, inklusive den interna

bedömningsprocessens struktur och förhållandet mellan in­

terna bedömningar och externa värderingar, användning av

internmetoden för annat än beräkning av kapitalkrav, kon­

trollmekanismer för den interna bedömningsprocessen, med

en redogörelse för oberoende, ansvarsfördelning och över­

syn av den interna bedömningsprocessen, slag av expone­

ringar som internmetoden tillämpas på och stressfaktorer

som används för att fastställa nivåer för kreditförstärkning

per exponeringsslag.

m) Förklaring av väsentliga förändringar av någon av de kvan­

titativa uppgifterna i leden n–q i förhållande till närmast

föregående rapportperiod.

n) Redovisat separat för handelslager respektive övrig verksam­

het, följande upplysningar uppdelade på olika exponerings­

slag:

i) Totalbelopp för de utestående exponeringar som vär­

depapperiserats av institutet, uppdelat på traditionella

och syntetiska värdepapperiseringar, och värdepapperise­

ringar vid vilka institutet endast är medverkande institut.

ii) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner i

balansräkningen som behållits eller förvärvats samt vär­

depapperiseringsexponeringar utanför balansräkningen.

iii) Aggregerat belopp för tillgångar för vilka värdepapperi­

sering förbereds.

SV

L 176/260

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

362

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

iv) För värdepapperiserade faciliteter med bestämmelser om

förtida amortering: aggregerade utnyttjade exponeringar

som tillförts originatorn respektive investerarna, aggre­

gerade kapitalkrav som ålagts institutet mot originatorns

andel och de aggregerade kapitalkrav som institutet

ålagts gentemot investerarnas andelar av utnyttjade sal­

don och outnyttjade dragningsmöjligheter.

v) Belopp för värdepapperiseringspositioner som dras ifrån

kapitalbasen eller tilldelas riskvikten 1 250 %.

vi) Sammanfattning av den innevarande periodens vär­

depapperiseringsverksamhet, inbegripet belopp för de

värdepapperiserade exponeringarna och redovisad vinst

eller förlust av försäljning.

o) Följande upplysningar redovisade separat för handelslager

respektive övrig verksamhet:

i) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner som

behållits eller förvärvats och därmed sammanhängande

kapitalkrav, med uppdelning på värdepapperiserings- och

återvärdepapperiseringsexponeringar och ytterligare in­

delning på ett rimligt antal riskvikts- eller kapitalkravs­

intervall för varje utnyttjad metod för fastställande av

kapitalkrav.

ii) Aggregerat belopp för återvärdepapperiseringar som be­

hållits eller förvärvats, indelade efter exponering före och

efter risksäkring/försäkring och exponering mot finansi­

ella garantigivare, med uppdelning efter garantigivarnas

kreditvärdighetskategorier eller namn.

p) För exponeringar som värdepapperiserats av institutet utan­

för handelslagret: belopp för värdepapperiserade nedskrivna/

förfallna tillgångar och institutets bokförda förluster under

löpande period, båda uppdelade på exponeringsslag.

q) För handelslagret: totala utestående exponeringar som vär­

depapperiserats av institutet och omfattas av ett kapitalkrav

för marknadsrisk med uppdelning på traditionella respektive

syntetiska värdepapperiseringar och på exponeringsslag.

r) I tillämpliga fall huruvida institutet har lämnat stöd enligt

artikel 248.1 och inverkan på kapitalbasen.

Artikel 450

Ersättningspolitik

1. Instituten ska åtminstone offentliggöra följande upplys­

ningar om institutets ersättningspolitik och -praxis för medarbe­

tarkategorier vilkas verksamhet i tjänsten väsentligt kan påverka

institutets riskprofil:

a) Uppgifter om beslutsprocessen för ersättningspolicyn samt

antal möten i det organ som är huvudansvarig för övervak­

ning av ersättningen under räkenskapsåret, i tillämpliga fall

inbegripet uppgifter om ersättningskommitténs sammansätt­

ning och befogenheter, den externa konsult som anlitats för

utarbetandet av ersättningspolicyn samt relevanta intressen­

ters roll.

b) Uppgifter om sambandet mellan lön och resultat.

c) De viktigaste särdragen i utformningen av ersättningssyste­

met, inklusive uppgifter om kriterierna för resultatmätning

och riskjustering, uppskovspolicy och kriterier för erhållande

av rättigheter.

d) förhållandet mellan fast och rörlig ersättning angivet i enlig­

het med artikel 94.1 g i direktiv 2013/36/EU.

e) Uppgifter om de resultatkriterier som ligger till grund för

rättigheter till aktier, optioner eller rörliga ersättningsdelar.

f) De huvudsakliga parametrarna och motiveringen för samtliga

förekommande system med rörliga komponenter och andra,

icke-kontanta förmåner.

g) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelat

per affärsenhet.

h) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelade

på den verkställande ledningen och den personal som vä­

sentligt kan påverka institutets riskprofil, med angivande av

följande:

i) Ersättningens belopp för räkenskapsåret, uppdelat på fast

och rörlig ersättning, och antalet mottagare.

ii) Den rörliga ersättningens belopp och form, uppdelat på

kontanter, aktier och aktieanknutna instrument och öv­

rigt.

iii) Belopp för utestående uppskjuten ersättning, uppdelat på

intjänade och icke intjänade delar.

iv) Belopp för uppskjuten ersättning som beviljats under

räkenskapsåret, utbetalade och minskade genom resultat­

justeringar.

v) Betalningar i samband med nyanställningar och avgångs­

vederlag som erlagts under räkenskapsåret och antalet

mottagare av sådana betalningar.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/261

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

363

vi) Belopp för avgångsvederlag som beviljats under räken­

skapsåret och det högsta vederlaget till en enskild person.

i) Antalet enskilda personer som får en ersättning på 1 miljon

EUR eller mer per räkenskapsår, för ersättning mellan 1

miljon EUR och 5 miljoner EUR fördelat på lönesteg om

500 000 EUR, och för ersättning på minst 5 miljoner EUR

fördelat på lönesteg om 1 miljon EUR.

j) På begäran av medlemsstaten eller den behöriga myndighe­

ten, den totala ersättningen för varje medlem av lednings­

organet eller den verkställande ledningen.

2. För institut som är betydande i fråga om sin storlek och

interna organisation och sin verksamhets art, omfattning och

komplexitetsgrad ska de kvantitativa uppgifter som avses i

denna artikel också redovisas för allmänheten när det gäller

medlemmar av institutets ledningsorgan.

Institut ska uppfylla kraven i denna artikel på ett sätt som är

lämpligt med hänsyn till deras storlek och interna organisation

och deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad,

utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

Artikel 451

Bruttosoliditet

1. Instituten ska lämna följande information om sin brutto­

soliditetsgrad beräknad i enlighet med artikel 429 och sin han­

tering av risken för alltför låg bruttosoliditet.

a) Bruttosoliditetsgraden och information om hur institutet till­

lämpar artikel 499.2 och 499.3.

b) En uppdelning av det sammanlagda exponeringsmåttet samt

en avstämning av det sammanlagda exponeringsmåttet mot

den relevanta information som lämnas i offentliggjorda års­

redovisningar.

c) I tillämpliga fall summan av förvaltningsposter som har ta­

gits bort från balansräkningen i enlighet med artikel 429.11.

d) En beskrivning av vilka åtgärder som vidtas för att hantera

risken för alltför låg bruttosoliditet.

e) En beskrivning av de faktorer som har påverkat bruttosoli­

diteten under den period som den offentliggjorda bruttoso­

liditeten avser.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande i syfte att fastställa den enhetliga mallen för de

upplysningar som avses i punkt 1, tillsammans med instruktio­

ner om hur mallen ska användas.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­

nomförande till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVDELNING III

KRAV SOM ÄR VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV SÄRSKILDA

INSTRUMENT ELLER METODER

Artikel 452

Användning av metoden för intern riskklassificering för

kreditrisk

Institut som beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen med

metoden för intern riskklassificering ska offentliggöra följande

information:

a) De behöriga myndigheternas godkännande av metod eller

övergångsordning.

b) En förklaring och översikt av

i) de interna riskklassificeringssystemens struktur och för­

hållandet mellan intern och extern rating,

ii) användningen av interna skattningar för andra ändamål

än beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt del

tre avdelning II kapitel 3,

iii) metoden för att hantera och godkänna kreditriskreduce­

rande åtgärder, och

iv) kontrollmekanismerna för riskklassificeringssystemen, in­

klusive en beskrivning av oberoende, ansvarsfördelning

och översyn av riskklassificeringssystemen.

c) En beskrivning av den interna riskklassificeringsmetoden ska

lämnas separat för följande exponeringsklasser:

i) Nationella regeringar och centralbanker.

ii) Institut.

iii) Företag, däribland små och medelstora företag, special­

utlåning och förvärvade företagsfordringar.

SV

L 176/262

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

364

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

iv) Hushåll, för var och en av de exponeringskategorier som

de olika korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar

mot.

v) Aktier.

d) Exponeringsvärden för var och en av de exponeringsklasser

som anges i artikel 147. Exponeringar mot nationella rege­

ringar och centralbanker, institut och företag där instituten

använder egna skattningar av LGD-värden eller konverte­

ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

ska redovisas separat från exponeringar där instituten inte

använder sådana skattningar.

e) För exponeringsklasserna nationella regeringar och central­

banker, institut, företag och aktier, över ett tillräckligt antal

riskklasser (däribland fallissemang) för att medge en lämplig

differentiering av kreditrisk, ska institutet lämna upplys­

ningar om följande:

i) De totala exponeringarna för exponeringsklasserna natio­

nella regeringar och centralbanker, institut och företag,

inbegripet summan av utestående lån och exponerings­

värden för outnyttjade kreditmöjligheter samt för aktier

inbegripet det utestående beloppet.

ii) Exponeringsvägd genomsnittlig riskvikt.

iii) För institut som använder egna skattningar av konverte­

ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponerings­

belopp: summan av outnyttjade kreditmöjligheter och

exponeringsvägda genomsnittliga exponeringsvärden för

alla exponeringsklasser.

f) För hushållsexponeringsklassen och för de kategorier som

anges under c iv: antingen de upplysningar som anges under

e (i tillämpliga fall i grupperad form) eller en analys av

exponeringar (utestående lån och exponeringsvärden för out­

nyttjade kreditmöjligheter) i förhållande till ett tillräckligt

antal EL-klasser för att medge en lämplig differentiering av

kreditrisk (i tillämpliga fall i grupperad form).

g) De faktiska specifika kreditriskjusteringarna under den när­

mast föregående perioden för varje exponeringsklass (för

hushållsexponeringar för alla kategorier som anges under c

iv) och hur de avviker från tidigare erfarenheter.

h) En beskrivning av de faktorer som påverkade förlusterna

under den närmast föregående perioden (till exempel om

institutet har haft en högre andel fallissemang än tidigare

eller högre LGD-värden och konverteringsfaktorer) än ge­

nomsnittliga.

i) Institutets skattningar jämfört med faktiska resultat under en

längre period. Detta ska minst omfatta information om

skattningar av förluster jämfört med faktiska förluster inom

varje exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla de

kategorier som anges under led c iv) under en tillräckligt

lång period för att det ska gå att göra en lämplig bedömning

av de interna klassificeringsförfarandenas resultat för varje

exponeringsklass (för hushåll för alla de kategorier som

anges under c iv). Instituten ska där det är lämpligt göra

ytterligare nedbrytningar för att tillhandahålla en analys av

resultat för PD och, för de institut som använder egna skatt­

ningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer, av

LGD och konverteringsfaktorer jämfört med de skattningar

som tillhandahållits i de upplysningar om bedömning av

kvantitativ risk som avses i denna artikel.

j) Följande uppgifter för samtliga exponeringsklasser som anges

i artikel 147 och för varje exponeringskategori som de olika

korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot:

i) För institut som använder egna LGD-skattningar för be­

räkning av riskvägda exponeringsbelopp, det exponerings­

vägda genomsnittliga LGD- och PD-värdet i procent för

varje relevant geografisk lokalisering för kreditexponering­

arna.

ii) För institut som inte använder egna LGD-skattningar, det

exponeringsviktade genomsnittliga PD-värdet i procent

för varje relevant geografisk lokalisering för kreditexpo­

neringarna.

Vid tillämpning av led c ska beskrivningen innehålla de expo­

neringsslag som ingår i exponeringsklassen, definitioner, meto­

der och data för skattning och validering av PD och i tillämpliga

fall LGD och konverteringsfaktorer, däribland de antaganden

som användes vid härledningen av dessa variabler, och beskriv­

ning av betydande avvikelser från definitionen av fallissemang

enligt artikel 178, inklusive de breda segment som påverkas av

sådana avvikelser.

Vid tillämpning av led j avses med relevant geografisk lokalise­

ring för kreditexponeringar exponeringar i de medlemsstater i

vilka institutet är godkänt och medlemsstater eller tredjeländer i

vilka institutet bedriver verksamhet genom en filial eller ett

dotterföretag.

Artikel 453

Användning av kreditriskreducerande metoder

De institut som tillämpar kreditriskreducerande metoder ska

lämna följande information:

a) Riktlinjerna och metoderna för nettning inom och utanför

balansräkningen samt uppgift om i vilken utsträckning sådan

nettning utnyttjas.

b) Riktlinjerna och metoderna för värdering och hantering av

säkerheter.

c) En beskrivning av de viktigaste typerna av säkerhet som

institutet accepterar.

d) De viktigaste kategorierna av garantigivare och kreditderivat­

motparter och deras kreditvärdighet.

e) Information om koncentrationer med avseende på mark­

nads- eller kreditrisk inom de kreditreducerande åtgärder

som vidtagits.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/263

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

365

f) De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering,

men som inte tillhandahåller egna skattningar av LGD-vär­

den eller konverteringsfaktorer med hänsyn till exponerings­

klass ska, separat för varje exponeringsklass, ange det totala

exponeringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och

utanför balansräkningen) som täcks – efter tillämpning av

volatilitetsjusteringar – av godtagbara finansiella och andra

säkerheter.

g) Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering

ska separat för varje exponeringsklass ange det totala expo­

neringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och utanför

balansräkningen) som täcks av garantier eller kreditderivat.

För aktieexponeringsklassen gäller detta krav för alla de me­

toder som anges i artikel 155.

Artikel 454

Användning av internmätningsmetoder för operativ risk

Institut som använder de internmätningsmetoder som anges i

artiklarna 321–324 för beräkning av kapitalbaskraven för ope­

rativ risk ska lämna en beskrivning av användningen av för­

säkring och andra former av risköverföring för att reducera

sådana risker.

Artikel 455

Användning av interna modeller för marknadsrisk

Institut som beräknar sina kapitalkrav i enlighet med artikel 363

ska offentliggöra följande information:

a) För varje underportfölj

i) särdrag hos de använda modellerna,

ii) i tillämpliga fall, för de interna modellerna för tillkom­

mande fallissemangs- och migrationsrisk samt korrela­

tionshandel, de metoder som tillämpats och de risker

som mätts med användning av intern modell, inklusive

en beskrivning av den metod institutet använder för att

fastställa likviditetshorisonter, de metoder som tillämpas

för att nå fram till en kapitalbedömning som är förenlig

med den sundhetsstandard som krävs och de metoder

som använts vid valideringen av modellen,

iii) en beskrivning av det stresstest som tillämpas på under­

portföljen,

iv) en beskrivning av de metoder som används för att göra

back-testing och validera om de interna modellerna och

modellförfarandena är noggranna och konsekventa.

b) Den behöriga myndighetens godkännandespann.

c) En beskrivning av i vilken utsträckning och med vilka me­

toder kraven i artiklarna 104 och 105 uppfylls.

d) Högsta, lägsta och genomsnittliga värden för följande:

i) De dagliga Value-at-Risk-värdena för rapportperioden

och för periodens sista dag.

ii) Stressjusterade Value-at-Risk-värden för rapportperioden

och för periodens sista dag.

iii) Riskvärdena för tillkommande fallissemangs- och migra­

tionsrisker och för den specifika risken för korrelations­

handelsportföljen under rapportperioden och för perio­

dens sista dag.

e) Elementen i kapitalbaskravet i enlighet med artikel 364.

f) Det vägda genomsnittet av likviditetshorisonterna för varje

underportfölj som omfattas av de interna modellerna för

tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker och för

korrelationshandel.

g) En jämförelse av slutvärdena för Value-at-Risk per dag med

den dagliga förändringen av portföljens värde vid utgången

av följande affärsdag tillsammans med en analys av eventu­

ella betydande överskridanden under rapportperioden.

DEL NIO

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 456

Delegerade akter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­

ter i enlighet med artikel 462 med avseende på följande aspek­

ter:

a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153,

192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att säkerställa en

enhetlig tillämpning av denna förordning.

b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153,

192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att beakta utveck­

lingen på finansmarknaderna vid tillämpningen av denna

förordning.

c) Ändringar av förteckningen över exponeringsklasser i artik­

larna 112 och 147 för att beakta utvecklingen på finans­

marknaderna.

d) Det belopp som anges i artikel 123 c, artikel 147.5 a, ar­

tikel 153.4 och artikel 162.4 för att ta hänsyn till inflations­

effekter.

SV

L 176/264

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

366

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

e) Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför

balansräkningen i bilagorna I och II för att beakta utveck­

lingen på finansmarknaderna.

f) Anpassning av de kategorier av värdepappersföretag som

anges i artikel 95.1 och 96.1 för att beakta utvecklingen

på finansmarknaderna.

g) Förtydligande av kraven i artikel 97 för att säkerställa en

enhetlig tillämpning av denna förordning.

h) En ändring av kapitalbaskraven enligt artiklarna 301–311 i

denna förordning och artikel 50a–50d i förordning (EU)

648/2012 för att ta hänsyn till en utveckling eller ändring

av internationella standarder för exponeringar mot en central

motpart.

i) Förtydligande av villkoren i de undantag som anges i arti­

kel 400.

j) Den förändring av kapitalmåttet och det sammanlagda ex­

poneringsmåttet i bruttosoliditetsgraden som avses i arti­

kel 429.2, för att korrigera eventuella brister som har upp­

täckts på grundval av den rapportering som avses i arti­

kel 430.1, innan bruttosoliditetsgraden måste offentliggöras

av instituten i enlighet med artikel 451.1 a.

2. EBA ska övervaka kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste­

ringsrisk och senast den 1 januari 2015 överlämna en rapport

till kommissionen. I rapporten ska särskilt följande bedömas:

a) Behandlingen av kreditvärdighetsjusteringsrisk som ett sepa­

rat krav i motsats till en integrerad del av ramen för mark­

nadsrisker.

b) Tillämpningsområdet för kravet för kreditvärdighetsjuste­

ringsrisk inklusive undantaget i artikel 482.

c) Godtagbara risksäkringar.

d) Beräkningen av kapitalkrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk.

På grundval av den rapporten och om det visar sig att sådana

åtgärder krävs ska kommissionen också ges befogenhet att anta

en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att ändra artik­

larna 381, 382.1-382.3 och 383-386 avseende dessa frågor.

Artikel 457

Tekniska justeringar och rättelser

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 462 för att göra tekniska justeringar och

rättelser av icke väsentliga delar av följande bestämmelser för att

ta hänsyn till utveckling avseende nya finansiella produkter eller

verksamheter, göra justeringar för att ta hänsyn till utvecklingen

efter antagandet av denna förordning av andra lagstiftningsakter

i unionen om finansiella tjänster och redovisning, inbegripet

redovisningsstandarder baserade på förordning (EG)

nr 1606/2002:

a) De kapitalbaskrav för kreditrisk som fastställs i artiklarna

111–134 och i artiklarna 143-191.

b) Effekterna av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna

193–241.

c) De kapitalbaskrav för värdepapperisering som fastställs i ar­

tiklarna 243–266.

d) De kapitalbaskrav för motpartskreditrisk som fastställs i ar­

tiklarna 272–311.

e) De kapitalbaskrav för operativ risk som fastställs i artiklarna

315–324.

f) De kapitalbaskrav för marknadsrisk som fastställs i artiklarna

325–377.

g) De kapitalbaskrav för avvecklingsrisk som fastställs i artik­

larna 378 och 379.

h) De kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk som fast­

ställs i artiklarna 383, 384 och 386.

i) Del två och artikel 99 endast till följd av utveckling av

redovisningsstandarder eller redovisningskrav, där unions­

lagstiftningen beaktas.

Artikel 458

Makrotillsynsrisker eller systemrisker identifierade på

medlemsstatsnivå

1. Medlemsstaterna ska utse den myndighet som ska ansvara

för tillämpningen av denna artikel. Denna myndighet ska vara

den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

2. Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1

identifierar förändringar i intensiteten i makrotillsynsrisker eller

systemrisker i det finansiella systemet som kan medföra allvar­

liga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och rea­

lekonomin i en särskild medlemsstat och som enligt den myn­

digheten bör hanteras genom strängare nationella åtgärder, ska

den underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, ESRB

och EBA om detta och överlämna relevanta kvantitativa eller

kvalitativa belägg om följande:

a) Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsrisker eller sy­

stemrisker.

b) Orsakerna till att dessa förändringar skulle kunna utgöra ett

hot mot den finansiella stabiliteten på nationell nivå.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/265

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

367

c) En motivering till varför artiklarna 124 och 164 i denna

förordning och artiklarna 101, 103, 104, 105, 133 och

136 i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för att hantera

de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemriskerna

med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet.

d) Förslag till nationella åtgärder för nationellt auktoriserade

institut, eller en undergrupp av dessa institut, vilka syftar

till att mildra förändringarna i riskintensiteten och avser

i) nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,

ii) kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392

och artiklarna 395–403,

iii) kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455,

eller

iv) nivån på den kapitalkonserveringsbuffert som anges i

artikel 129 i direktiv 2013/36/EU,

v) likviditetskrav som anges i del sex,

vi) riskvikter mot tillgångsbubblor i bostadsfastighetssektorn

och sektorn för kommersiella fastigheter, eller

vii) exponeringar inom den finansiella sektorn.

e) En förklaring till varför den myndighet som utsetts i enlighet

med punkt 1 anser att förslagen till åtgärder är lämpliga,

effektiva och proportionella för att hantera situationen.

f) En bedömning av de föreslagna åtgärdernas sannolika posi­

tiva eller negativa inverkan på den inre marknaden på grund­

val av den information som den berörda medlemsstaten har

tillgång till.

3. När de myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1

tillåts att tillämpa nationella åtgärder i enlighet med denna ar­

tikel ska de tillhandahålla de berörda behöriga myndigheterna

eller utsedda myndigheterna i andra medlemsstater all relevant

information.

4. Befogenheten att anta en genomförandeakt för att avvisa

de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 2 d delege­

ras till rådet, som ska anta den med kvalificerad majoritet på

grundval av ett förslag från kommissionen.

Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som

avses i punkt 2 ska ESRB och EBA överlämna sina yttranden

om de frågor som nämns i den punkten till rådet, kommissio­

nen och den berörda medlemsstaten.

Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc­

ket får kommissionen, om det föreligger robusta, starka och

detaljerade bevis för att åtgärden kommer att ha en negativ

inverkan på den inre marknaden som uppväger de effekter för

den finansiella stabiliteten som blir resultatet av en minskad

makrotillsynsrisk eller systemrisk, inom en månad föreslå rådet

en genomförandeakt som avvisar de föreslagna nationella åtgär­

derna.

Om kommissionen inte lägger fram ett förslag inom perioden

på en månad, får den berörda medlemsstaten omedelbart anta

de föreslagna nationella åtgärderna för en period på upp till två

år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att

existera, om detta sker tidigare.

Rådet ska fatta beslut om kommissionens förslag inom en må­

nad efter det att förslaget mottagits och motivera varför de

föreslagna nationella åtgärderna har avvisats eller inte.

Rådet ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgärderna, om

det anser att ett eller flera av följande villkor inte uppfylls:

a) Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsriskerna eller sy­

stemriskerna är av sådan karaktär att de utgör en risk för

den finansiella stabiliteten på nationell nivå.

b) Artiklarna 124 och 164 i denna förordning och artiklarna

101, 103, 104, 105, 133 och 136 i direktiv 2013/36/EU

inte är lämpliga för att hantera de identifierade makrotill­

synsriskerna eller systemriskerna med beaktande av dessa

åtgärders relativa effektivitet.

c) De föreslagna nationella åtgärderna är ett lämpligare sätt att

hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemris­

kerna och inte medför oproportionerligt negativa effekter på

hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlems­

stater eller i unionen som helhet, som på så sätt skulle

utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt

att fungera.

d) Frågan berör endast en medlemsstat.

e) Riskerna inte redan har hanterats genom andra åtgärder i

denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

Rådet ska i sin bedömning beakta ESRB:s och EBA:s yttranden

och grunda sig på de belägg som lagts fram i enlighet med

punkt 1 av den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1.

Om rådet inte antar någon genomförandeakt för att avvisa de

föreslagna nationella åtgärderna inom en månad efter att ha

mottagit kommissionens förslag, får medlemsstaten anta åtgär­

derna och tillämpa dem för en period på upp till två år eller tills

makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om

detta sker tidigare.

SV

L 176/266

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

368

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. Andra medlemsstater kan erkänna de åtgärder som fast­

ställts i enlighet med denna artikel och tillämpa dem på natio­

nellt auktoriserade filialer som är belägna i den medlemsstat

som har fått tillstånd att tillämpa åtgärderna.

6.

Om medlemsstaterna erkänner de åtgärder som fastställts i

enlighet med denna artikel ska de underrätta rådet, kommissio­

nen, EBA, ESRB och den medlemsstat som har fått tillstånd att

tillämpa åtgärden.

7. När medlemsstaten beslutar om huruvida den ska erkänna

de åtgärder som fastställts i enlighet med denna artikel, ska den

beakta de kriterier som anges i punkt 4.

8. Den medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa åtgär­

derna kan begära att ESRB utfärdar en rekommendation enligt

artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 till en eller flera

medlemsstater som inte erkänner åtgärderna.

9. Innan det tillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 4

löper ut ska medlemsstaten, i samråd med ESRB och EBA, se

över situationen och får i enlighet därmed, enligt det förfarande

som avses i punkt 4, anta ett nytt beslut om förlängning av

tillämpningsperioden för de nationella åtgärderna med ytterli­

gare ett år varje gång. Efter den första förlängningen ska kom­

missionen i samråd med ESRB och EBA minst varje år se över

situationen.

10. Utan hinder av förfarandet enligt punkterna 3–9 ska

medlemsstaterna tillåtas att öka riskvikterna så att de överstiger

dem som fastställs i denna förordning med upp till 25 %, för de

exponeringar som anges i punkt 2 d vi och vii i denna artikel,

och skärpa den gräns för stora exponeringar som fastställs i

artikel 395 med upp till 15 % för en period på upp till två år

eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att exi­

stera, om detta sker tidigare, förutsatt att villkoren i och kraven

på underrättelse enligt punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda.

Artikel 459

Tillsynskrav

Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 462 för att införa strängare tillsynskrav

under en ettårsperiod för exponeringar, om detta krävs för att

hantera förändringar i intensiteten i mikrotillsyns- eller makro­

tillsynsrisker som uppstår till följd av marknadens utveckling i

unionen eller utanför unionen med inverkan på samtliga med­

lemsstater och om instrumenten i denna förordning och i di­

rektiv 2013/36/EU inte är tillräckliga för att hantera dessa ris­

ker, särskilt efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB

eller EBA om

a) nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,

b) kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392 och

artiklarna 395–403,

c) kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455.

Kommissionen ska med biträde av ESRB minst en gång per år

översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om så­

dan marknadsutveckling som eventuellt kan kräva att denna

artikel tillämpas.

Artikel 460

Likviditet

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad

akt i enlighet med artikel 462 för att i detalj specificera det

allmänna krav som anges i artikel 412.1. Den delegerade akt

som antas i enlighet med den här punkten ska grundas på de

poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning II

och bilaga III, och ska specificera under vilka omständigheter

behöriga myndigheter ska ålägga kreditinstituten specifika in-

och utflödesnivåer för att fånga upp de specifika risker de är

exponerade för och ska respektera de trösklar som anges i

punkt 2.

2. Kravet på likviditetstäckning i artikel 412 ska införas en­

ligt följande infasning:

a) 60 % av likviditetstäckningskravet år 2015.

b) 70 % från och med den 1 januari 2016.

c) 80 % från och med den 1 januari 2017.

d) 100 % från och med den 1 januari 2018.

I detta syfte ska kommissionen beakta de rapporter som avses i

artikel 509.1, 509.2 och 509.3 och de internationella standar­

der som utvecklats av internationella forum samt unionens

särdrag.

Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 1

senast den 30 juni 2014. Den ska träda i kraft senast den

31 december 2014, men inte tillämpas före den 1 januari 2015.

Artikel 461

Översyn av infasningen av kravet på likviditetsteckning

1. EBA ska efter att ha samrått med ESRB senast den 30 juni

2016 rapportera till kommissionen om huruvida infasningen av

kravet på likviditetstäckning enligt artikel 460.2 bör ändras. En

sådan analys ska vederbörligen beakta utvecklingen på mark­

naden och inom internationell lagstiftning samt unionens särd­

rag.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/267

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

369

EBA ska i sin rapport i synnerhet bedöma en uppskjutning av

införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden

till den 1 januari 2019. Rapporten ska beakta de årliga rap­

porter som avses i artikel 509.1, relevanta marknadsdata och

rekommendationer från alla behöriga myndigheter.

2. Om utvecklingen på marknaderna och annan utveckling

så kräver ska kommissionen ges befogenhet att anta en delege­

rad akt i enlighet med artikel 462 om ändring av den infasning

som beskrivs i artikel 460 och uppskjutande fram till 2019 av

införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden

för kravet på likviditetstäckning enligt artikel 412.1, samt till­

lämpande under 2018 av en 90-procentig bindande minimi­

standard för kravet på likviditetstäckning.

Vid bedömningen av nödvändigheten av ett uppskjutande ska

kommissionen beakta den rapport och bedömning som avses i

punkt 1.

En delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel ska inte

tillämpas före den 1 januari 2018 och ska träda i kraft senast

den 30 juni 2017.

Artikel 462

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­

nen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.

2. Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i

artiklarna 456–460 ska ges kommissionen på tills vidare från

och med den 31 December 2014.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna

456–460 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller

rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den

befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får

verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens

officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det

påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt

i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den

samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 456–460 ska

träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har

gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av

på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamen­

tet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före

utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om

att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas

med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 463

Invändningar mot tekniska tillsynsstandarder

Om kommissionen i enlighet med denna förordning antar en

teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till

teknisk standard för tillsyn som har överlämnats av EBA får

Europaparlamentet och rådet invända mot denna tekniska stan­

dard för tillsyn under en period på en månad från och med

delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets begäran

ska perioden förlängas med en månad. Genom undantag från

andra stycket i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 1093/2010 får

den period under vilken Europaparlamentet eller rådet får in­

vända mot denna tekniska standard för tillsyn fötrlängas ytter­

ligare med en månad, när det är lämpligt.

Artikel 464

Europeiska bankkommittén

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska bankkommit­

tén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG (

1 ).

Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses

i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

DEL TIO

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER, RAPPORTER, ÖVER­

SYNER OCH ÄNDRINGAR

AVDELNING I

ALLMÄNNA PRINCIPER

KAPITEL 1

Kapitalbaskrav, orealiserade vinster och förluster som tas upp

till verkligt värde och avdrag

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v

Artikel 465

Kapitalbaskrav

1. Genom undantag från artikel 92.1 a och b ska följande

kapitalbaskrav tillämpas under perioden från och med den 1 ja­

nuari 2014 till och med den 31 december 2014:

a) En kärnprimärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett

intervall på 4–4,5 %.

b) En primärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett

intervall på 5,5–6 %.

SV

L 176/268

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EUT L 3, 7.1.2007, s. 36.

370

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. De behöriga myndigheterna ska fastställa nivåerna för de

kärnprimärkapitalrelationer och primärkapitalrelationerinom in­

tervallen i punkt 1 vilka instituten ska uppfylla eller överträffa.

Artikel 466

Första tillämpning av internationell redovisningsstandard

(IFRS)

Genom undantag från artikel 24.2 ska behöriga myndigheter

bevilja sådana institut som för första gången ska utföra den

värdering av tillgångar och poster utanför balansräkningen

och fastställande av kapitalbas i överensstämmelse med interna­

tionell redovisningsstandard i enlighet med förordning (EG)

nr 1606/2002 en tid på 24 månader för genomförande av de

nödvändiga interna processerna och tekniska kraven.

A v s n i t t 2

O r e a l i s e r a d e v i n s t e r o c h f ö r l u s t e r s o m t a s

u p p t i l l v e r k l i g t v ä r d e

Artikel 467

Orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde

1. Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe­

rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017 i sin beräkning av poster i kärnprimärka­

pital endast ta med den tillämpliga procentandel av orealiserade

förluster som hänför sig till tillgångar eller skulder och som tas

upp till verkligt värde och redovisas i balansräkningen, utom

dem som avses i artikel 33 och alla andra orealiserade förluster

som redovisas som en del av resultaträkningen.

2. Den tillämpliga procentandel som ska tillämpas med av­

seende på punkt 1 ska ligga inom följande intervall:

a) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014

till och med den 31 december 2014.

b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i

fall då sådan behandling tillämpades före den 1 januari 2014

tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade

vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar

klassificerade i kategorin tillgångar

"som kan säljas" i den av EU

godkända IAS 39.

Den behandling som anges i andra stycket ska tillämpas till dess

att kommissionen har antagit en förordning på grundval av

förordning (EG) nr 1606/2002 om godkännande av av den

internationella redovisningsstandard (IFRS), som ersätter IAS 39.

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i

punkt 2 a–d,

Artikel 468

Orealiserade vinster som tas upp till verkligt värde

1. Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe­

rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017 från poster i sitt kärnprimärkapital utesluta

den tillämpliga procentandel av orealiserade vinster som hänför

sig till tillgångar eller skulder och som tas upp till verkligt värde

och redovisas i balansräkningen, utom dem som avses i arti­

kel 33 och alla andra orealiserade vinster som redovisas som en

del av resultaträkningen, med undantag av sådana som hänför

sig till förvaltningsfastigheter. Det återstående restvärdet ska inte

dras av från posterna i kärnprimärkapitalet.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga procen­

tandelen vara 100 % under perioden från och med den 1 januari

2014 till och med den 31 december 2014 och efter den dagen

ligga inom följande intervall:

a) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

c) 20–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn­

dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin

beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med 100 % av de

orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får den

behöriga myndigheten tillåta att instituten i denna beräkning

tar med 100 % av de orealiserade vinster som tas upp till verk­

ligt värde,

Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn­

dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin

beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med en procentan­

del av orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får

den behöriga myndigheten inte fastställa en tillämplig procen­

tandel av orealiserade vinster enligt punkt 2 i den här artikeln

som överskrider den tillämpliga procentandelen av orealiserade

förluster i enlighet med artikel 467.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/269

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

371

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

den tillämpliga procentandelen för orealiserade vinster inom de

intervall som anges i punkt 2 a–c vilka inte dras av från

kärnprimärkapitalet.

4. Genom undantag från artikel 33 c ska instituten under

perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den

31 december 2017 i sin kapitalbas inkludera den tillämpliga

procentandelen enligt artikel 478 av det verkliga värdet av

vinster och förluster från derivatskulder som härrör från deras

egen kreditrisk.

A v s n i t t 3

A v d r a g

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n k ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 469

Avdrag från kärnprimärkapitalposter

1. Genom undantag från artikel 36.1 ska följande tillämpas

under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med

den 31 december 2017:

a) Instituten ska från poster i kärnprimärkapitalet göra avdrag

för den tillämpliga procentandel som anges i artikel 478 för

de belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 a–h,

exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av

framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skill­

nader.

b) Instituten ska tillämpa de relevanta bestämmelserna i arti­

kel 472 på restvärdena för de poster som ska dras av i

enlighet med artikel 36.1 a–h, exklusive uppskjutna skatte­

tillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och upp­

står till följd av tillfälliga skillnader.

c) Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 från poster i

kärnprimärkapitalet dra av den tillämpliga procentandel som

anges i artikel 478 från det sammanlagda belopp som ska

dras av enligt artikel 36.1 c och i.

d) Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 i tillämpliga

fall tillämpa de krav som fastställs i artikel 472.5 eller

472.11 på det totala restvärdet för de poster som ska dras

av enligt artikel 36.1 c och i.

2. Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet

enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.5 genom att

dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det

belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:

a) Beloppet för de uppskjutna skattetillgångar som är beroende

av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga

skillnader enligt artikel 470.2 a.

b) Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.

3. Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet

enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.11 genom att

dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det

belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:

a) Beloppet för direkta och indirekta innehav i kärnprimärka­

pitalinstrument enligt artikel 470.2 b.

b) Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.

Artikel 470

Undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1. Vid tillämpningen av denna artikel ska relevanta poster i

kärnprimärkapitalet omfatta institutets poster i kärnprimärka­

pitalet, beräknade efter tillämpning av bestämmelserna i artik­

larna 32–35 och efter de avdrag som anges i artikel 36.1 a–h

och artikel 36.1 k ii–v och l, exklusive uppskjutna skattetill­

gångar som är beroende av framtida lönsamhet och som upp­

står till följd av tillfälliga skillnader.

2. Genom undantag från artikel 48.1 ska instituten under

perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017 inte dra av de poster som förtecknas i leden

a och b i denna punkt vilka sammantaget motsvarat högst 15 %

av de berörda posterna i institutets kärnprimärkapital:

a) Uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida

lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader, vilka

sammantaget motsvarar högst 10 % av de berörda posterna i

kärnprimärkapitalet.

b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom

finanssektorn, institutets direkta, indirekta och syntetiska in­

nehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten, samman­

taget motsvarande högst 10 % av de berörda posterna i

kärnprimärkapitalet.

3. Genom undantag från artikel 48.4 ska de poster som

undantas från avdrag i enlighet med punkt 2 i den här artikeln

åsättas en riskvikt på 250 %. De poster som avses i 2 b i den

här artikeln ska om tillämpligt omfattas av kraven i del tre

avdelning IV.

SV

L 176/270

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

372

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 471

Undantag från avdrag av andelar i försäkringsbolag från

kärnprimärkapitalposter

1. Genom undantag från artikel 49.1 får de behöriga myn­

digheterna under perioden från och med den 1 januari 2014 till

och med den 31 december 2022 tillåta institut att inte dra av

andelar i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäk­

ringsholdingbolag, om följande villkor är uppfyllda:

a) Villkoren i artikel 49.1 a, c och e.

b) De behöriga myndigheterna är nöjda med nivån på den risk­

kontroll och de förfaranden för finansiell analys som speci­

fikt används av institutet för att övervaka investeringen i

företaget eller holdingbolaget.

c) Institutets andelar i försäkringsföretaget, återförsäkringsföre­

taget eller försäkringsholdingbolaget överstiger inte 15 % av

kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av försäkrings­

enheten den 31 december 2012 eller under perioden från

och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december

2022.

d) Det andelsbelopp som inte dras av överstiger inte det belopp

som innehades i kärnprimärkapitalinstrument i försäkrings­

företaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholding­

bolaget den 31 december 2012.

2. De andelsbelopp som inte dras av i enlighet med punkt 1

ska betecknas som exponeringar och åsättas en riskvikt på

370 %.

Artikel 472

Poster som inte dras av från kärnprimärkapital

1. Genom undantag från artikel 33 c och 36.1 a–i ska in­

stituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till

och med den 31 december 2017 i förekommande fall tillämpa

denna artikel på restvärdena för de poster som avses i arti­

kel 468.4 andra stycket och i artikel 469.1 b och d.

2. Restvärdet av det verkliga värdet av vinster och förluster

från derivatskulder som härrör från ett instituts egen kreditrisk

ska inte dras av.

3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för förluster

för innevarande räkenskapsår enligt artikel 36.1 a:

a) Väsentliga förluster ska dras från poster i primärkapitalet.

b) Förluster som inte är väsentliga ska inte dras av.

4. Instituten ska dra av restvärdet för immateriella tillgångar

enligt artikel 36.1 b från poster i primärkapitalet.

5. Restvärdet för de uppskjutna skattetillgångar som avses i

artikel 36.1 c ska inte dras av och ska åsättas en riskvikt på 0 %.

6. Restvärdet för de poster som avses i artikel 36.1 d ska till

hälften dras av från poster i primärkapitalet och till hälften från

poster i supplementärkapitalet.

7. Restvärdet för tillgångarna i en sådan förmånsbestämd

pensionsfond som avses i artikel 36.1 e ska inte dras av från

något element av kapitalbasen och ska ingå bland posterna i

kärnprimärkapitalet i den omfattning som beloppet skulle ha

erkänts som ursprunglig kapitalbas i enlighet med de nationella

införlivandeåtgärderna för artikel 57 a-ca i direktiv 2006/48/EG.

8. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för innehav

av egna kärnprimärkapitalinstrument enligt artikel 36.1 f:

a) Beloppet för de direkta innehaven ska dras av från poster i

primärkapitalet.

b) Beloppet för de indirekta och syntetiska innehaven, inbegri­

pet egna kärnprimärkapitalinstrument som ett institut skulle

kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller

villkorad avtalsenlig förpliktelse, ska inte dras av och ska

omfattas av en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av de krav som fast­

ställs i del tre avdelning IV.

9. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet av innehav i

kärnprimärkapitalinstrument i en enhet inom den finansiella

sektorn där institutet har ömsesidigt korsägande med den enhet

som avses i artikel 36.1 g:

a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i denna

enhet inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess

innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas

i enlighet med artikel 36.1 h.

b) Om ett institut har en väsentlig investering i denna enhet

inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess innehav

av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas i enlig­

het med artikel 36.1 i.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/271

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

373

10. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos­

ter som avses i artikel 36.1 h:

a) De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska

till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften

från poster i supplementärkapitalet.

b) De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska

inte dras av och ska omfattas av en riskvikt i enlighet med

del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av

kraven i del tre avdelning IV.

11. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos­

ter som avses i artikel 36.1 i:

a) De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska

till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften

från poster i supplementärkapitalet.

b) De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska

inte dras av och ska omfattas av riskvikter i enlighet med del

tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av

kraven i del tre avdelning IV.

Artikel 473

Införande av ändringar av IAS 19

1. Genom undantag från artikel 481 under perioden från

och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december

2018 får de behöriga myndigheterna tillåta institut som utarbe­

tar sin redovisning i överensstämmelse med de internationella

redovisningsstandarder som har antagits i enlighet med det för­

farande som fastställs i artikel 6.2 i förordning (EG)

nr 1606/2002 att till sitt kärnprimärkapital lägga det tillämpliga

beloppet i enlighet med punkt 2 eller i tilllämpliga fall punkt 3 i

denna artikel multiplicerat med faktorn i enlighet med punkt 4.

2. Det tillämpliga beloppet ska beräknas genom att den

summa som härleds i enlighet med led a dras av från den

summa som härleds i enlighet med led b.

a) Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till­

gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen­

sionsplaner i enlighet med förordning (EG) nr 1126/2008 ( 1 ),

ändrad genomförordning (EG) nr 1205/2011 ( 2 ). Instituten

ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av värdet på

de förpliktelser i samma fonder eller planer som har fast­

ställts enligt samma redovisningsregler.

b) Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till­

gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen­

sionsplaner i enlighe med förordning (EG) nr 1126/2008.

Instituten ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av

värdet på de förpliktelser i samma fonder eller planer som

har fastställts enligt samma redovisningsregler.

3. Det belopp som har fastställts i enlighet med punkt 2 ska

begränsas till det belopp som inom ramen för de nationella

införlivandeåtgärderna i direktiv 2006/48/EG inte behöver

dras från kapitalbasen, före den 1 januari 2014 dag då denna

förordning börjar tillämpas, i den mån dessa nationella inför­

livandeåtgärder kommer i fråga för behandlingen i artikel 481i

denna förordning i den berörda medlemsstaten.

4. Följande faktorer ska tillämpas:

a) 1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2014.

b) 0,8 under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 0,6 under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 0,4 under perioden 1 januari–31 december 2017.

e) 0,2 under perioden 1 januari–31 december 2018.

5. Instituten ska redovisa värdet på tillgångar och skulder i

enlighet med punkt 2 i sina offentliggjorda årsredovisningar.

U n d e r a v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 474

Avdrag från övrigt primärkapital

Genom undantag från artikel 56 ska följande tillämpas under

perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017:

a) Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro­

centandelen av de belopp som enligt artikel 56 måste dras

av från övrigt primärkapital.

SV

L 176/272

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november

2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)

nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).

( 2 ) Kommissionens förordning (EU) nr 1205/2011 av den 22 november

2011 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande

av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Euro­

paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller

International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 (EUT L 305,

23.11.2011, s. 16).

374

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Instituten ska tillämpa kraven i artikel 475 på restvärdena

för de poster som måste dras av enligt artikel 56.

Artikel 475

Poster som inte dras av från övrigt primärkapital

1. Genom undantag från artikel 56 ska de krav som fastställs

i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 474

b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med

den 31 december 2017.

2. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 56 a:

a) Direkta innehav av egna primärkapitaltillskott dras av till

bokfört värde från poster i primärkapitalet.

b) Indirekta och syntetiska innehav i egna primärkapitaltillskott,

inbegripet egna primärkapitaltillskott som ett institut skulle

kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller

villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte av och riskviktas i

enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och om­

fattas i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 56 b:

a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet

inom den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt

korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i

enlighet med artikel 56 c.

b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom

den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt korsä­

gande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syntetiska

innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i enlig­

het med artikel 56 d.

4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 56 c och d:

a) Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i

enlighet med artikel 56 c och d ska till hälften dras från

poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple­

mentärkapitalet.

b) Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket

måste dras av i enlighet med artikel 56 c och d ska inte dras

av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i

del tre avdelning IV.

U n d e r a v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i s u p p l e m e n t ä r k a p i t a ­

l e t

Artikel 476

Avdrag från poster i supplementärkapitalet

Genom undantag från artikel 66 ska följande tillämpas under

perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017:

a) Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro­

centandel av de belopp som enligt artikel 66 måste dras av

från poster i supplementärkapitalet.

b) Instituten ska tillämpa kraven i artikel 477 på de restvärden

som måste dras av enligt artikel 66.

Artikel 477

Avdrag från poster i supplementärkapitalet

1. Genom undantag från artikel 66 ska de krav som fastställs

i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 476

b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med

den 31 december 2107.

2. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 66 a:

a) Direkta innehav av egna supplementärkapitalinstrument dras

av till bokfört värde från poster i supplementärkapitalet.

b) Indirekta och syntetiska innehav i egna supplementärkapital­

instrument, inbegripet supplementärkapitalinstrument som

ett institut skulle kunna vara förpliktigat att köpa till följd

av en befintlig eller villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte

av och riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2

eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i del tre

avdelning IV.

3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 66 b:

a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet

inom den finansiella sektorn med vilken institutet har öm­

sesidigt korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta

och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i

enheten behandlas i enlighet med artikel 66 c.

b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom

den finansiella sektorn med vilken institutet har ömsesidigt

korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheten

inom den finansiella sektorn behandlas i enlighet med arti­

kel 66 d.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/273

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

375

4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster

som avses i artikel 66 c och d:

a) Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i

enlighet med artikel 66 c och d ska till hälften dras från

poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple­

mentärkapitalet.

b) Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket

måste dras av i enlighet med artikel 66 c och d ska inte dras

av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall enligt kraven

i del tre avdelning IV.

U n d e r a v s n i t t 4

T i l l ä m p l i g a p r o c e n t a n d e l a r f ö r a v d r a g

Artikel 478

Tillämpliga procentandelar för avdrag från poster i

kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och

supplementärkapital

1. Den tillämpliga procentandelen enligt artikel 468.4, 469.1

a och c, artikel 474 a och artikel 476 a ska ligga inom följande

intervall:

a) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014

till och med den 31 december 2014.

b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga pro­

centandelen enligt artikel 469.1 c för de poster som avses i

artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande

intervall:

a) 0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015

till och med ett år efter den dag då denna förordning börjar

tillämpas.

b) 10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015

till och med den2 januari 2016.

c) 20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016

till och med den 2 januari 2017.

d) 30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017

till och med den 2 januari 2018.

e) 40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018

till och med den 2 januari 2019.

f) 50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019

till och med den 2 januari 2020.

g) 60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020

till och med den 2 januari 2021.

h) 70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021

till och med den 2 januari 2022.

i) 80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022

till och med den 2 januari 2023.

j) 90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023

till och med den 2 januari 2024.

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

en tillämplig procentandel inom de intervall som anges i punk­

terna 1 och 2 för vart och ett av följande avdrag:

a) De enskilda avdrag som krävs enligt artikel 36.1 a–h, utom

uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lön­

samhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader.

b) Det totala belopp uppskjutna skattetillgångar som är bero­

ende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga

skillnader och de poster som avses i artikel 36.1 i vilka

måste dras av enligt artikel 48.

c) Varje avdrag som krävs enligt artikel 56 b–d.

d) Varje avdrag som krävs enligt artikel 66 b–d.

A v s n i t t 4

M i n o r i t e t s i n n e h a v o c h i n s t r u m e n t i p r i ­

m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t o c h s u p p l e m e n t ä r k a ­

p i t a l s o m g i v i t s u t a v d o t t e r f ö r e t a g

Artikel 479

Erkännande i konsoliderat kärnprimärkapital av instrument

och poster som inte kvalificeras som minoritetsinnehav

1. Genom undantag från del två avdelning II ska de behöriga

myndigheterna under perioden från och med den 1 januari

2014 till och med den 31 december 2017 i enlighet med

punkterna 2 och 3 i denna artikel fastställa huruvida poster

som skulle vara kvalificerade som konsoliderad kapitalbas i en­

lighet med nationella införlivandeåtgärder för artikel 65 i direk­

tiv 2006/48/EG och som av något av följande skäl inte är

kvalificerade som konsoliderat kärnprimärkapital ska erkännas

som konsoliderad kapitalbas:

a) Instrumentet är inte kvalificerat som kärnprimärkapitalinstru­

ment och tillhörande balanserade vinster och överkurs vid

aktieemission är följaktligen inte kvalificerade som konsoli­

derade poster i kärnprimärkapitalet.

SV

L 176/274

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

376

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

b) Posterna är inte kvalificerade till följd av artikel 81.2.

c) Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget

inte är ett institut eller en enhet som i enlighet med nationell

lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i

direktiv 2013/36/EU.

d) Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget

inte ingår elt och hållet i den konsolidering som görs i

enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

2. Den tillämpliga procentandelen för de poster som avses i

punkt 1 vilka skulle vara kvalificerade som konsoliderade reser­

ver i enlighet med nationella införlivandeåtgärder enligt arti­

kel 65 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som kon­

soliderat kärnprimärkapital.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent­

andelarna ligga inom följande intervall:

a) 0–80 % under perioden från och med den1 januari 2014

dag då denna förordning börjar tillämpas till och med den

31 december 2014.

b) 0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i

punkt 3.

Artikel 480

Erkännande i konsoliderad kapitalbas av minoritetsinnehav

samt kvalificerande primärkapitaltillskott och supplemen­

tärkapital

1. Genom undantag från artikel 84.1 b, artikel 85.1 b och

artikel 87.1 b ska de procentandelar som avses i dessa artiklar

multipliceras med en tillämplig faktor under perioden från och

med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga faktorn

ligga inom följande intervall:

a) 0,2–1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till

och med den 31 december 2014.

b) 0,4–1 under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 0,6–1 under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 0,8–1 under perioden 1 januari–31 december 2017.

3.

De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

värdet på den tillämpliga faktorn inom de intervall som anges i

punkt 2.

A v s n i t t 5

Y t t e r l i g a r e f i l t e r o c h a v d r a g

Artikel 481

Ytterligare filter och avdrag

1. Genom undantag från artiklarna 32–36, 56 och 66 ska

instituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till

och med den 31 december 2017 göra justeringar för att i fråga

om poster i kärnprimärkapital, primärkapital, supplementärka­

pital eller kapitalbas inkludera eller göra avdrag för de tillämp­

liga procentandelar av filter eller avdrag som enligt nationella

införlivandeåtgärder krävs för artiklarna 57, 61, 63, 63a, 64 och

66 i direktiv 2006/48/EG samt för artiklarna 13 och 16 i

direktiv 2006/49/EG men som inte krävs enligt del två i denna

förordning.

2. Genom undantag från artikel 36.1 i och artikel 49.1 och

49.3 får de behöriga myndigheterna under perioden från och

med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014

kräva eller tillåta att instituten tillämpar de metoder som avses i

artikel 49.1, om de krav som fastställs i artikel 49.1 b och e

inte är uppfyllda, i stället för det avdrag som krävs enligt ar­

tikel 36.1. I sådana fall ska andelen innehav av kapitalbasinstru­

ment i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderföretaget

har ett väsentligt innehav som inte behöver dras av i enlighet

med artikel 49.1 fastställas genom den tillämpliga procentandel

som avses i punkt 4 i den här artikeln. Det belopp som inte

dras av ska omfattas av kraven i artikel 49.4, beroende på vad

som är tillämpligt.

3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska de tillämpliga procent­

andelarna ligga inom följande intervall:

a) 0–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till

och med den 31 december 2014.

b) 0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

4. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent­

andelarna ligga mellan 0 % och 50 % under perioden från och

med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/275

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

377

5. För varje filter eller avdrag som avses i punkterna 1 och 2

ska de behöriga myndigheterna fastställa och offentliggöra de

tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i

punkterna 3 och 4.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera på vilka villkor de behöriga myndigheterna

ska fastställa huruvida justeringar av kapitalbasen eller av ele­

ment i denna, i enlighet med nationella införlivandeåtgärder för

direktiv 2006/48/EG eller direktiv 2006/49/EG som inte ingår i

del två i denna förordning, vid tillämpningen av denna artikel

ska användas som poster i kärnprimärkapital, övrigt primärka­

pital, primärkapital, supplementärkapital eller kapitalbas.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen före den 1 februari 2014 inom en

månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdan­

de.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 482

Tillämpningsområde för derivattransaktioner med

pensionsfonder

I fråga om de transaktioner som avses i artikel 89 i förord­

ningen (EU) nr 648/2012, vilka har ingåtts med ett pensions­

systemarrangemang i enlighet med artikel 2 i den förordningen,

ska instituten inte beräkna kapitalbaskraven för kreditvärdighets­

justeringsrisk i enlighet med artikel 382.4 c i den här förord­

ningen.

KAPITEL 2

Kapitalinstrument för vilka äldre regler får fortsätta att

tillämpas

A v s n i t t 1

I n s t r u m e n t s o m u t g ö r s t a t l i g t s t ö d

Artikel 483

Statliga stödinstrument för vilka äldre regler får tillämpas

1. Genom undantag från artiklarna 26–29, 51, 52, 62 och

63 ska denna artikel tillämpas på kapitalinstrument under pe­

rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2017, om följande villkor är uppfyllda:

a) Instrumenten gavs ut före den 1 januari 2014.

b) Instrumenten gavs ut inom ramen för en rekapitaliserings­

åtgärd enligt regler för statligt stöd. I den mån som en del av

instrumenten tecknas privat, måste de ges ut före den 30 juni

2012 och i samband med de delar som tecknas av medlems­

staten.

c) Kommissionen har ansett att instrumenten är förenliga med

den inre marknaden i enlighet med artikel 107 i EUF-för­

draget.

d) Om instrumenten tecknas av både medlemsstaten och pri­

vata investerare ska när delvis inlösen sker av de instrument

som tecknats av medlemsstaten en motsvarande andel av

den privat tecknade delen av instrumenten omfattas av äldre

regler i enlighet med artikel 484. När alla instrument som

tecknats av staten har lösts in ska de återstående instrument

som tecknats av privata investerare omfattas av äldre regler i

enlighet med artikel 484.

2. De instrument som var kvalificerade i enlighet med de

nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 a i direktiv

2006/48/EG ska vara kvalificerade som kärnprimärkapitalinstru­

ment, även om något av följande föreligger:

a) Villkoren i artikel 28 i denna förordning är inte uppfyllda.

b) Instrumenten gavs ut av ett sådant företag som avses i ar­

tikel 27 i denna förordning och de villkor som anges i

artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förord­

ning är inte uppfyllda.

3. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och

som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­

deåtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG ska vara

kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument, även om kraven

i punkt 2 a eller b i denna artikel inte är uppfyllda, förutsatt att

kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.

De instrument som är kvalificerade som kärnprimärkapital­

instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade

som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument

enligt punkt 5 eller 7.

4. De instrument som var kvalificerade i enlighet med de

nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 ca och arti­

kel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som pri­

märkapitaltillskott, även om villkoren i artikel 52.1 i denna

förordning inte är uppfyllda.

5. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och

som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­

deåtgärderna för artikel 57 ca i direktiv 2006/48/EG ska vara

kvalificerade som primärkapitaltillskott, även om villkoren i ar­

tikel 52.1 i denna förordning inte är uppfyllda, förutsatt att

kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.

SV

L 176/276

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

378

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

De instrument som är kvalificerade som primärkapitaltillskott

enligt första stycket kan inte vara kvalificerade som kärnprimär­

kapitalinstrument eller supplementärkapitalinstrument enligt

punkt 3 eller 7.

6. De poster som var kvalificerade i enlighet med de natio­

nella införlivandeåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och ar­

tikel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som

supplementärkaptalinstrument, även om det inte hänvisas till

dessa poster i artikel 62 i denna förordning eller om villkoren

i artikel 63 i denna förordning inte är uppfyllda.

7. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och

som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­

deåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och artikel 66.1 i direktiv

2006/48/EG ska vara kvalificerade som supplementärkaptal­

instrument, även om det inte hänvisas till dessa poster i arti­

kel 62 i denna förordning eller om villkoren i artikel 63 i denna

förordning inte är uppfyllda, förutsatt att villkoren i punkt 8 i

den här artikeln är uppfyllda.

De instrument som är kvalificerade som supplementärkaptal­

instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade

som kärnprimärkapitalinstrument eller primärkapitaltillskott en­

ligt punkt 3 eller 5.

8. De instrument som avses i punkterna 3, 5 och 7 kan

endast vara kvalificerade som kapitalbasinstrument som avses

i dessa punkter, om villkoret i punkt 1 a är uppfyllt och om

instrumenten ges ut av institut som tillhör jurisdiktionen i en

medlemsstat som omfattas av ett ekonomiskt anpassningspro­

gram och utgivandet av dessa instrument har överenskommits

och är godtagbart inom ramen för programmet.

A v s n i t t 2

I n s t r u m e n t s o m i n t e ä r s t a t l i g t s t ö d

U n d e r a v s n i t t 1

B e r ä t t i g a n d e t i l l o c h g r ä n s e r f ö r f o r t s a t t

t i l l ä m p n i n g a v ä l d r e r e g l e r

Artikel 484

Berättigande till fortsatt tillämpning av äldre regler för

poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt

nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG

1. Denna artikel ska endast tillämpas på instrument och

poster som gavs ut eller var kvalificerade som kapitalbas före

den 31 december 2011 och inte är sådana instrument som

avses i artikel 483.1.

2. Denna artikel ska genom undantag från artiklarna 26–29,

51, 52, 62 och 63 tillämpas under perioden från och med den

1 januari 2014 till och med den 31 december 2021.

3. Med förbehåll för artikel 485 i denna förordning och för

den gräns som anges i artikel 486.2 i denna förordning, ska

kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EG och tillhörande

överkurs vid aktieemission, som var kvalificerat som primär

kapitalbas i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna

för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, vara kvalificerat som

poster i kärnprimärkapitalet, trots att detta kapital inte uppfyller

villkoren i artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna

förordning.

4. Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.3 i

denna förordning, ska instrument och tillhörande överkurs vid

aktieemission, som var kvalificerade som primär kapitalbas i

enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57

ca samt artikel 154.8 och 154.9 i direktiv 2006/48/EG, vara

kvalificerade som poster i övrigt primärkapital, trots att vill­

koren i artikel 52 i denna förordning inte är uppfyllda.

5. Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.4 i

denna förordning, ska poster och tillhörande överkurs vid aktie­

emission, som var kvalificerade i enlighet med de nationella

införlivandeåtgärderna för artikel 57 e, f, g eller h i direktiv

2006/48/EG, vara kvalificerade som poster i supplementärka­

pitalet, trots att dessa poster inte inkluderas i artikel 62 i denna

förordning eller inte uppfyller villkoren i artikel 63 i denna

förordning.

Artikel 485

Berättigande till inkludering i kärnprimärkapitalet av

överkurs vid aktieemission som hör ihop med poster

som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella

införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG

1. Denna artikel ska endast tillämpas på instrument som

gavs ut före den 31 december 2010 och inte är sådana instru­

ment som avses i artikel 483.1.

2. Överkurs vid aktieemission som hör ihop med kapital

enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, som var kvalificerat

som primärkapitalbas i enlighet med de nationella införlivande­

åtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, ska vara

kvalificerad som poster i kärnprimärkapitalet, om de uppfyller

villkoren i artikel 28.1 i och j i denna förordning.

Artikel 486

Begränsning av tillämpningen av äldre regler på poster i

kärnprimärkapital primärkapitaltillskott och

supplementärkapital

1. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2021 ska de instrument och poster som

avses i artikel 484 kvalificeras som kapitalbas enligt de begräns­

ningar som anges i denna artikel.

2. Det belopp för de poster som avses i artikel 484.3 som

ska kvalificeras som poster i kärnprimärkapitalet ska begränsas

till den tillämpliga procentandelen för summan av de belopp

som anges i leden a och b i denna punkt:

a) Det nominella kapitalbelopp som avses i artikel 484.3 vilket

var utestående den 31 december 2012.

b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de poster

som avses i led a.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/277

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

379

3. Det belopp för de poster som avses i artikel 484.4 som

ska kvalificeras som poster i övrigt primärkapital ska begränsas

till den tillämpliga procentandelen, multiplicerad med differen­

sen mellan summan av de belopp som anges i leden a och b i

denna punkt och summan av de belopp som anges i leden c–f i

denna punkt:

a) Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti­

kel 484.4 vilket var utestående den 31 december 2012.

b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led a.

c) Det instrumentbelopp som avses i artikel 484.4 vilket den

31 december 2012 överskred de gränser som fastställs i de

nationella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a och arti­

kel 66.1a i direktiv 2006/48/EG.

d) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led c.

e) Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti­

kel 484.4 vilka var utestående den 31 december 2012 men

inte kvalificeras som primärkapitaltillskott enligt arti­

kel 489.4.

f) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led e.

4. Beloppet för de poster som avses i artikel 484.5 vilka ska

kvalificeras som poster i supplementärkapital ska begränsas till

den tillämpliga procentandelen av differensen mellan summan

av de belopp som anges i leden a–d i denna punkt och summan

av de belopp som anges i leden e–h i denna punkt:

a) Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar­

tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012.

b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led a.

c) Det nominella beloppet för förlagslån som var utestående

den 31 december, nedsatt med det belopp som krävs enligt

nationella införlivandeåtgärder för artikel 64.3 c i direktiv

2006/48/EG.

d) Det nominella beloppet för andra poster som avses i arti­

kel 484.5 än de instrument och förlagslån som avses i leden

a och c i denna punkt vilka var utestående den 31 december

2012.

e) Det nominella beloppet för de instrument och poster som

avses i artikel 484.5 vilka var utestående den 31 december

2012, vilket överskred de gränser som fastställs i de natio­

nella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a i direktiv

2006/48/EG.

f) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led e.

g) Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar­

tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012 men

som inte kvalificeras som poster i supplementärkapitalet en­

ligt artikel 490.4.

h) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­

strument som avses i led g.

5. Vid tillämpningen av denna artikel ska de tillämpliga pro­

centandelar som avses i punkt 2-4 ligga inom följande intervall:

a) 60–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014

till och med den 31 december 2014.

b) 40–70 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c) 20–60 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d) 0–50 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

e) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2018.

f) 0–30 % under perioden 1 januari–31 december 2019.

g) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2020.

h) 0–10 % under perioden 1 januari–31 december 2021.

6. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra

de tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i

punkt 5.

Artikel 487

Poster som är uteslutna från fortsatt tillämpning av äldre

regler i kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital på

andra element av kapitalbasen

1. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från

artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla det kapital och den

tillhörande överkurs vid aktieemission som avses i artikel 484.3,

vilka är uteslutna ur poster i kärnprimärkapitalet för att de

överskrider den tillämpliga procentandel som anges i arti­

kel 486.2, som de poster som avses i artikel 484.4, så länge

inkluderingen av detta kapital med tillhörande överkurs vid

aktieemission inte överskrider den tillämpliga gräns för procen­

tandelen som avses i artikel 486.3.

SV

L 176/278

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

380

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från

artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla följande som de poster

som avses i artikel 484.5, så länge inkluderingen av dem inte

överskrider den tillämpliga gräns för procentandelen som avses i

artikel 486.4:

a) Det kapital med tillhörande överkurs vid aktieemission som

avses i artikel 484.3 vilket är uteslutet ur poster i kärnpri­

märkapitalet för att det överskrider den tillämpliga procen­

tandel som anges i artikel 486.2.

b) De instrument med tillhörande överkurs vid aktieemission

som avses i artikel 484.4 vilka överskrider den tillämpliga

procentandel som anges i artikel 486.3.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

i syfte att specificera villkoren för att behandla de kapitalbas­

instrument som avses i punkterna 1 och 2 som om de omfattas

av artikel 486.4 eller 486.5 under perioden från och med den

1 januari 2014 till och med den 31 december 2021.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 488

Avskrivning av poster som med tillämpning av äldre regler

kvalificeras som poster i supplementärkapitalet

De poster som avses i artikel 484.5 vilka kvalificeras som så­

dana poster i supplementärkapitalet som avses i artikel 484.5

eller artikel 486.4 ska omfattas av de krav som fastställs i

artikel 64.

U n d e r a v s n i t t 2

I n k l u d e r i n g

a v

i n s t r u m e n t

m e d

e n

k ö p o p t i o n o c h i n c i t a m e n t t i l l å t e r l ö s e n i

p o s t e r

i

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

o c h

s u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 489

Hybridinstrument med en köpoption och incitament till

återlösen

1. Genom undantag från artiklarna 51 och 52 ska under

perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2021 de instrument som avses i artikel 484.4

vilka i sina villkor innefattar en köpoption med ett incitament

för återlösen av institutet omfattas av de krav som fastställs i

punkterna 2–7 i den här artikeln.

2. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­

skott, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen före den 1 januari 2013.

b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen.

c) Villkoren i artikel 52 är uppfyllda från och med den 1 januari

2013.

3. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­

skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till

utgången av den effektiva löptiden och ska därefter vara obe­

gränsat kvalificerade som övrigt primärkapital, förutsatt att

a) institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b) institutet inte utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av

instrumentens effektiva löptid,

c) de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls från och med

dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

4. Instrumenten ska inte vara kvalificerade som primärka­

pitaltillskott och ska inte omfattas av artikel 484.4 från och

med den 1 januari 2014, om följande villkor är uppfyllda:

a) Institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för

återlösen mellan den 31 december 2011 och den 1 januari

2013.

b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in­

strumentens effektiva löptid.

c) De villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och

med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

5. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­

skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till

utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara

kvalificerade som primärkapitaltillskott, förutsatt att

a) institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för

återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av in­

strumentens effektiva löptid,

c) de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och

med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/279

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

381

6. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­

skott i enlighet med artikel 484.4, om följande villkor är upp­

fyllda:

a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen fram till och med den 31 december

2011.

b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in­

strumentens effektiva löptid.

c) De villkor som fastställs i artikel 52 var inte uppfyllda från

och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löp­

tid.

Artikel 490

Supplementärkapitalposter med incitament till återlösen

1. Genom undantag från artiklarna 62 och 63 ska under

perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31 december 2021 de poster som avses i artikel 484.5 vilka var

kvalificerade enligt de nationella införlivandeåtgärderna för ar­

tikel 57 f eller h i direktiv 2006/48/EG och i sina villkor

innefattar en köpoption med ett incitament för återlösen av

institutet omfattas av de krav som fastställs i punkterna 2–7 i

denna artikel.

2. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­

instrument på följande villkor:

a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen före den 1 januari 2013.

b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen.

c) De villkor som anges i artikel 63 är uppfyllda från och med

den 1 januari 2013.

3. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­

poster enligt artikel 484.5 fram till utgången av den effektiva

löptiden och ska därefter vara obegränsat kvalificerade som

supplementärkapitalposter, förutsatt att följande villkor är upp­

fyllda:

a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter.

b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av pos­

ternas effektiva löptid.

c) De villkor som fastställs i artikel 63 uppfylls från och med

dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

4. Posterna ska inte vara kvalificerade som supplementärka­

pitalposter från och med den 1 januari 2013 om följande vill­

kor är uppfyllda:

a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen mellan den 31 december 2011 och den

1 januari 2013.

b) Institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­

ternas effektiva löptid.

c) De villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från

och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

5. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­

poster med begränsat erkännande enligt artikel 484.5 fram till

utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara

kvalificerade som supplementärkapitalposter, om

a) institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för

återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­

ternas effektiva löptid,

c) de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från

och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

6. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­

poster enligt artikel 484.5, om

a) institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita­

ment för återlösen fram till och med den 31 december

2011,

b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­

ternas effektiva löptid,

c) de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från

och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

Artikel 491

Effektiv löptid

Vid tillämpningen av artiklarna 489 och 490 ska den effektiva

löptiden fastställas enligt följande:

a) För de poster som avses i punkterna 3 och 5 i de artiklarna,

ska detta vara dagen för den första köpoptionen med inci­

tament för återlösen som förekommer den 1 januari 2013

eller därefter.

b) För de poster som avses i punkt 4 i de artiklarna, ska detta

vara dagen för den första köpoptionen med incitament för

återlösen som förekommer mellan den 31 december 2011

och den 1 januari 2013.

c) För de poster som avses i punkt 6 i de artiklarna, ska detta

vara dagen för den första köpoptionen med incitament för

återlösen som förekommer före den 31 december 2011.

SV

L 176/280

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

382

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

KAPITEL 3

Övergångsbestämmelser för upplysningar om kapitalbas

Artikel 492

Upplysningar om kapitalbas

1. Instituten ska tillämpa denna artikel under perioden från

och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december

2021.

2. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2015 ska instituten lämna upplysningar

om i vilken omfattning nivåerna på kärnprimärkapital och pri­

märkapital överskrider de krav som anges i artikel 465.

3. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2017 ska instituten lämna följande yt­

terligare upplysningar om sin kapitalbas:

a) Egenskaper hos och effekt på kärnprimärkapital, primärka­

pitaltillskott, supplementärkapital och kapitalbas av de en­

skilda filter och avdrag som har tillämpats i enlighet med

artiklarna 467–470, 474, 476 och 479.

b) Beloppen för minoritetsinnehav och instrument i primärka­

pitaltillskott och supplementärkapital, med tillhörande balan­

serade vinster och överkurs vid aktieemission, vilka har givits

ut av dotterföretag som ingår i konsoliderat kärnprimärka­

pital, primärkapitaltillskott, supplementärkapital och kapital­

bas i enlighet med kapitel 1 avsnitt 4.

c) Effekten på kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott, supple­

mentärkapital och kapitalbas av de enskilda filter och avdrag

som har tillämpats i enlighet med artikel 481.

d) Egenskaper hos och belopp för poster som är kvalificerade

som poster i kärnprimärkapital, primärkapital och supple­

mentärkapital genom tillämpning av de undantag som anges

i kapitel 2 avsnitt 2.

4. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2021 ska instituten lämna upplysningar

om beloppet för de instrument som är kvalificerade som in­

strument i kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supple­

mentärkapital genom tillämpning av artikel 484.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för en­

hetliga mallar för upplysningar som lämnats i enlighet med

denna artikel. Mallarna ska inkludera de poster som förtecknas

i artikel 437.1 a, b, d och e, ändrad genom kapitel 1 och 2 i

denna avdelning.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 februari 2014

inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­

darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet

med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 4

Stora exponeringar, kapitalbaskrav, bruttosoliditet och Basel

I-golvet

Artikel 493

Övergångsbestämmelser för stora exponeringar

1. Bestämmelserna om stora exponeringar i artiklarna

387–403 ska inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas hu­

vudverksamhet uteslutande består i att erbjuda investeringstjäns­

ter eller investeringsverksamhet avseende finansiella instrument

enligt punkterna 5–7 samt 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till

direktiv 2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfat­

tades av rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om

investeringstjänster inom värdepappersområdet ( 1 ). Detta undan­

tag får utnyttjas fram till och med den 31 december 2017 eller

den dag då eventuella ändringar enligt punkt 2 i den här ar­

tikeln träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.

2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på

grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga

myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om

följande:

a) En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas

huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve­

steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru­

derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och

10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

b) Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för

att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil­

kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve­

steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan­

siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt

C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför­

sörjning.

Kommissionen får på grundval av denna rapport lägga fram ett

förslag till ändringar av denna förordning.

3. Genom undantag från artikel 400.2 och 400.3 får med­

lemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet

av en rättsakt till följd av översynen i enlighet med artikel 507,

men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta

följande exponeringar från tillämpningen av artikel 395.1:

a) Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3

och 129.6.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­

ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana

krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II

kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­

rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­

heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel­

ning II kapitel 2.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/281

( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

383

c) Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som

ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre­

tagtill moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under

förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp­

baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna

förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande

standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller

dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti­

kel 395.1 i denna förordning eller ej, ska behandlas som

exponeringar gentemot tredje part.

d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­

poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente­

mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti­

tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­

ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel­

ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e) Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på

och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett

är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder

eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags­

ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under

någon form av statlig övervakning och med begränsningar

för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re­

spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som

förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan­

tierna för dessa lån.

f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­

poneringar gentemot kreditinstitut, förutsatt att dessa expo­

neringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar

längre än till påföljande bankdag och inte är angivna i en

viktig handelsvaluta.

g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i

form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa

centralbanker i deras nationella valutor.

h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter

som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av

lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges

och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den

kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett

externt ratinginstitut, motsvarar

"investment grade".

i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk­

ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk

utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän­

nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan­

tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag

eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med

ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.

j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks­

lån som finansieras genom utgivningen av hypoteksobliga­

tioner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen

av hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte

används för att minska risken i beräkningen av det riskvägda

exponeringsbeloppet.

k) Tillgångsposter som utgörs av krav på och andra expone­

ringar mot erkända börser.

Artikel 494

Övergångsbestämmelser för godtagbart kapital

Genom undantag från artikel 4.1 led 71 b får godtagbart kapital

omfatta supplementärkapital upp till följande gränser:

a) 100

% av primärkapitalet under perioden 1 januari

2014–31 december 2014.

b) 75 % av primärkapitalet under perioden 1 januari

2015–31 december 2015.

c) 50 % av primärkapitalet under perioden 1 januari

2016–31 december 2016.

Artikel 495

Behandling av aktieexponeringar enligt metoden för intern

riskklassificering

1. Genom undantag från del tre kapitel 3 får de behöriga

myndigheterna fram till den 31 december 2017 från metoden

för intern riskklassificering undanta vissa kategorier av aktie­

exponeringar som institut och EU-dotterföretag till institut i

medlemsstaten har den 31 december 2007. Den behöriga myn­

digheten ska offentliggöra vilka kategorier av aktieexponeringar

som ska omfattas av denna behandling i enlighet med arti­

kel 143 i direktiv 2013/36/EU.

Undantagna positioner ska mätas som antalet aktier den 31 de­

cember 2007 plus eventuellt ytterligare aktier som förvärvas

som en direkt följd av detta innehav, förutsatt att de inte

ökar den procentuella andelen av ägandet i ett investmentbolag.

Om ett förvärv ökar den proportionella andelen av ägandet i ett

visst investmentbolag, ska den överskjutande delen av innehavet

inte omfattas av undantaget. Undantaget ska inte heller gälla för

innehav som ursprungligen omfattades av undantag, men som

därefter har sålts och sedan återköpts.

Aktieexponeringar som omfattas av denna bestämmelse ska

omfattas av de kapitalkrav som i tillämpliga fall beräknas i

enlighet med schablonmetoden i del tre avdelning II kapitel 2

och de krav som fastställs i del tre avdelning IV.

SV

L 176/282

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

384

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen och

EBA om tillämpningen av denna punkt.

2. Vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet

enligt artikel 114.4 ska till och med den 31 december 2015

samma riskvikt åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters

nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och fi­

nansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle till­

lämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i

den egna nationella valutan.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

som anger villkoren för hur de behöriga myndigheterna ska till­

låta det undantag som avses i punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder

för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna

10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 496

Kapitalbaskrav för säkerställda obligationer

1. Fram till och med den 31 december 2017 får behöriga

myndigheter helt eller delvis bevilja undantag från tiopro­

centsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska

Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperi­

sering som är likvärdiga med franska Fonds Communs de Cré­

ances enligt artikel 129.1 d och e, förutsatt att följande två

villkor är uppfyllda:

a) De värdepapperiserade exponeringarna i bostadsfastigheter

eller kommersiella fastigheter har sitt ursprung hos samma

konsoliderade grupp där emittenten av de säkerställda obli­

gationerna ingår eller hos en enhet som är anknuten till

samma centrala organ som emittenten av de säkerställda

obligationerna, varvid medlemskapet eller anknytningen ska

fastställas vid den tidpunkt då de bättre rangordnade ande­

larna ställs som säkerheter för säkerställda obligationer.

b) En enhet som ingår i samma konsoliderade grupp där emit­

tenten av de säkerställda obligationerna ingår eller en enhet

som är anknuten till samma centrala organ som emittenten

av de säkerställda obligationerna behåller hela den tranch

som är i första-förlustläge vilken hänför sig till dessa bättre

rangordnade andelar.

2. Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens

icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice­

rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan

denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för

kreditkvalitetssteg 1 vid tillämpningen av artikel 129.1 c.

3. Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens

icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice­

rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan

denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för en

riskvikt på 20 % vid tillämpningen av artikel 129.5.

Artikel 497

Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter

1. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den

sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet

av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) 648/2012, eller

tills ett beslut enligt artikel 14 i den förordningen har fattats om

auktorisation av den centrala motparten, beroende på vilken dag

som infaller tidigast, får ett institut betrakta denna centrala

motpart som en kvalificerad central motpart, förutsatt att det

villkor som anges i den första delen av det stycket har uppfyllts.

2. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den

sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet

av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) nr 648/2012,

eller tills ett beslut enligt artikel 25 i den förordningen har

fattats om erkännande av den centrala motpart som är etablerad

i ett tredjeland, beroende på vilken dag som infaller tidigast, får

ett institut betrakta denna centrala motpart som en kvalificerad

central motpart.

3. Kommissionen får anta en genomförandeakt enligt arti­

kel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 om förlängning av över­

gångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 i den här artikeln

med ytterligare sex månader, under exceptionella omständighe­

ter, när en sådan åtgärd är nödvändig och rimlig för att undvika

avbrott på internationella finansiella marknader.

4.

Som längst enligt de tidsfrister som fastställs i punkterna 1

och 2, och förlängda enligt punkt 3, beroende på vad som är

tillämpligt, när en central motpart saknar obeståndsfond och

inte har något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina

clearingmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en

del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing­

medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska ett

institut ersätta den rätta formeln för beräkningen av kapitalbas­

kravet (K i ) i artikel 308.2 med följande formel:

K i

¼ 1

þ

N

N – 2

IM i

IM

K CM

där

IM i = den initialsäkerhet som clearingmedlem i har ställt till den

centrala motparten,

IM = den totala summan av de initialsäkerheter som den cen­

trala motparten har anmält till institutet.

Artikel 498

Undantag för råvaruhandlare

1.

Bestämmelserna om kapitalbaskrav i denna förordning ska

inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas huvudverksamhet

uteslutande består i att erbjuda investeringstjänster eller investe­

ringsverksamhet avseende finansiella instrument enligt punk­

terna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv

2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfattades av

direktiv 93/22/EEG.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/283

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

385

Detta undantag ska tillämpas fram till och med den 31 decem­

ber 2017 eller den dag då eventuella ändringar enligt punkterna

2 och 3 träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.

2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på

grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga

myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om

följande:

a) En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas

huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve­

steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru­

derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och

10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

b) Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för

att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil­

kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve­

steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan­

siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt

C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför­

sörjning (inbegripet el, kol, gas och olja).

3. Kommissionen får på grundval av den rapport som avses i

punkt 2 lägga fram förslag till ändringar av denna förordning.

Artikel 499

Bruttosoliditet

1. Genom undantag från artiklarna 429 och 430 ska insti­

tuten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2021 beräkna och rapportera bruttoso­

liditetsgraden med användning av följande båda tal som kapital­

mått:

a) Primärkapital.

b) Primärkapital, med de undantag som anges i kapitlen 1 och

2 i denna avdelning.

2. Genom undantag från artikel 451.1 får instituten välja om

de ska offentliggöra information om bruttosoliditetsgraden ba­

serad på enbart en eller på båda definitionerna av kapitalmåttet

enligt punkt 1 a och b i den här artikeln. Om instituten ändrar

sitt beslut om vilken bruttosoliditetsgrad som ska offentliggöras,

ska det första offentliggörandet efter en sådan förändring inne­

hålla en avstämning mellan informationen om samtliga brutto­

soliditetsgrader som har offentliggjorts fram till och med änd­

ringen.

3. Genom undantag från artikel 429.2 får behöriga myndig­

heter under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna

bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att insti­

tuten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att be­

räkna en bruttosoliditetsgrad som är ett aritmetiskt medelvärde

av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal.

Artikel 500

Övergångsbestämmelser – Basel I-golv

1.

Till och med 31 december 2017 ska institut som beräknar

riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 3 och institut som använder de internmätningsmetoder

som anges i del tre avdelning III kapitel 4 för beräkning av sina

kapitalbaskrav för operativ risk uppfylla båda följande krav:

a) De ska ha den kapitalbas som krävs enligt artikel 92.

b) De ska ha en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika

med 80 % av det totala minsta kapitalbasbelopp som insti­

tutet skulle ha varit skyldigt att ha enligt artikel 4 i direktiv

93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta

och driva verksamhet i kreditinstitut ( 1 ) hade före den 1 ja­

nuari 2007.

2. Med förbehåll för att de behöriga myndigheterna ger sitt

godkännande, får det belopp som avses i punkt 1 b ersättas

med ett krav på innehav av en kapitalbas som vid varje tillfälle

är minst lika med 80 % av den kapitalbas som institutet skulle

behöva inneha enligt artikel 92, med beräkning av riskvägda

exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelningII kapitel 2

och del tre avdelning III kapitel 2 eller 3, beroende på vad som

är tillämpligt, i stället för i enlighet med del tre avdelning II

kapitel 3 eller del tre avdelning III kapitel 4, beroende på vad

som är tillämpligt.

3. Ett kreditinstitut får endast tillämpa punkt 2 om det bör­

jade använda internmetoden eller internmätningsmetoden vid

beräkningen av sina kapitalkrav den 1 januari 2010 eller där­

efter.

4. Kraven i punkt 1 b ska uppfyllas med delbelopp i kapital­

basen som anpassats för att fullständigt avspegla skillnaderna

mellan beräkningen av kapitalbasen enligt direktiven 93/6/EEG

och 2000/12/EG i deras lydelse före den 1 januari 2007 och

beräkningen av kapitalbasen enligt denna förordning till följd av

att förväntade och oväntade förluster behandlas separat enligt

del tre avdelning II kapitel 3 i denna förordning.

SV

L 176/284

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

( 1 ) EGT L 126, 16.5.2000, s. 1.

386

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

5. De behöriga myndigheterna får efter att ha samrått med

EBA avstå från att tillämpa punkt 1 b på ett institut, förutsatt

att de krav på den metod för intern riskklassificering som anges

i del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 eller de kriterier för att

få använda den internmätningsmetod som anges i del tre av­

delning III kapitel 4 är uppfyllda, beroende på vad som är till­

lämpligt.

6. Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 överlämna

en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är

lämpligt att förlänga tillämpningen av Basel I-golvet efter den

31 december 2017 för att säkerställa att det finns en säkerhets­

mekanism för interna modeller, med beaktande av den interna­

tionella utvecklingen och internationellt överenskomna standar­

der. Den rapporten ska om lämpligt åtföljas av ett lagstiftnings­

förslag.

Artikel 501

Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och

medelstora företag

1. Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och me­

delstora företag ska multipliceras med faktorn 0,7619.

2. Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:

a) Exponeringen ska inkluderas i hushålls- eller företagsklassen

eller säkrade genom säkerhet i fast egendom. Fallerande ex­

poneringar ska vara uteslutna.

b) Små och medelstora företag ska definieras i enlighet med

kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den

6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små

och medelstora företag ( 1 ). Bland de kriterier som förtecknas

i artikel 2 i bilagan till den rekommendationen ska enbart

årsomsättningen beaktas.

c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys­

konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för

den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning

som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt

ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter, ska enligt

institutets kännedom inte överstiga 1,5 miljon EUR. Institu­

tet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

3. Institut ska var tredje månad rapportera till de behöriga

myndigheterna om det totala exponeringsbeloppet mot små och

medelstora företag, beräknat i enlighet med punkt 2.

4. Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera

om hur det kapitalbaskrav som fastställs i denna förordning har

påverkat utlåning till små och medelstora företag och fysiska

personer och överlämna denna rapport till Europaparlamentet

och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftnings­

förslag.

5. EBA ska för det ändamål som avses i punkt 4 rapportera

följande till kommissionen:

a) En analys av utvecklingen av utlåningstrenderna och utlå­

ningsvillkoren för små och medelstora företag under den

period som anges i punkt 4.

b) En analys av den effektiva risken hos unionens små och

medelstora företag under en fullständig konjunkturcykel.

c) Hur kapitalbaskravet i denna förordning för kreditriskexpo­

neringar mot små och medelstora företag överensstämmer

med resultaten av analysen enligt a och b.

AVDELNING II

RAPPORTER OCH GRANSKNINGAR

Artikel 502

Kapitalkravens cyklikalitet

Kommissionen ska, i samarbete med EBA, ESRB och medlems­

staterna och med beaktande av ECB:s yttrande, regelbundet

kontrollera om denna förordning i sin helhet tillsammans

med direktiv 2013/36/EU väsentligt påverkar konjunkturcykeln

och med stöd av denna granskning överväga om eventuella

åtgärder för att komma till rätta med situationen är motiverade.

EBA ska senast den 31 december 2013 rapportera till kommis­

sionen om huruvida de metoder som instituten använder inom

ramen för internmetoden bör konvergera för att skapa mer

jämförbara kapitalkrav och minska de konjunkturförstärkande

effekterna.

Med stöd av denna analys och med beaktande av ECB:s yttrande

ska kommissionen vartannat år upprätta en rapport som ska

överlämnas till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd

av lämpliga förslag. Bidrag från kredittagande och kreditgivande

parter ska beaktas på ett rimligt sätt när rapporten utarbetas.

Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och

rapportera om tillämpningen av artikel 33.1 c och överlämna

denna rapport till Europaparlamentet och rådet, om det är

lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

Med tanke på det eventuella avskaffandet av artikel 33.1 c och

dess eventuella tillämpning på unionsnivå ska man i samband

med översynen särskilt säkerställa att det finns tillräckligt skydd

för att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater.

Artikel 503

Kapitalbaskrav för exponeringar i form av säkerställda

obligationer

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter

samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet

och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, om huruvida de

riskvikter som fastställs i artikel 129 och de kapitalbaskrav för

specifik risk som anges i artikel 336.3 är ändamålsenliga för

samtliga instrument som är kvalificerade för dessa behandlingar

och om huruvida villkoren i artikel 129 är lämpliga.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/285

( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

387

2. Den rapport och de förslag som avses i punkt i ska gälla

följande:

a) I vilken utsträckning de kapitalkrav i det nuvarande regel­

verket som är tillämpliga på säkerställda obligationer tillräck­

ligt väl differentierar mellan variationer i kreditkvaliteten hos

säkerställda obligationer och de säkerheter mot vilka de är

säkrade, inbegripet omfattningen av variationerna mellan

medlemsstaterna.

b) Insynen på marknaden för säkerställda obligationer och i

vilken utsträckning denna underlättar investerares övergri­

pande interna analys av kreditrisken hos säkerställda obliga­

tioner och de säkerheter mot vilka de är säkrade och sepa­

rationen av tillgångarna vid emittentens insolvens; härvid ska

beaktas de riskreducerande effekter som den underliggande

strikta nationella rättsliga ramen i enlighet med artikel 129 i

denna förordning och artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG har

på en säkerställd obligations övergripande kreditkvalitet samt

dess inverkan på den grad av insyn som investerarna behö­

ver.

c) I vilken utsträckning ett kreditinstituts emission av säker­

ställda obligationer inverkar på den kreditrisk som det emit­

terande institutets övriga fordringsägare är exponerade mot.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter

samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet

och rådet om huruvida lån mot säkerhet i luftfartyg (panträtt i

luftfartyg) och bostadslån som är säkrade genom en lånegaranti,

men inte är säkrade genom en registrerad inteckning, under

vissa omständigheter bör betraktas som godtagbara tillgångar i

enlighet med artikel 129.

4. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 se över

om undantaget i artikel 496 är lämpligt och i förekommande

fall om det är lämpligt att utvidga denna behandling till att

omfatta alla andra former av säkerställda obligationer. Kommis­

sionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta

delegerade akter i enlighet med artikel 462 för att göra undan­

taget permanent eller lägga fram lagstiftningsförslag för att ut­

vidga det till att omfatta andra former av säkerställda obligatio­

ner.

Artikel 504

Kapitalinstrument som tecknas av offentliga myndigheter i

nödsituationer

Kommissionen ska senaste den 31 december 2016 efter samråd

med EBA lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet

tillsammans med eventuella lämpliga förslag om huruvida den

behandling som anges i artikel 31 behöver ändras eller avskaf­

fas.

Artikel 505

Översyn av långsiktig finansiering

Senast den 31 december 2013 ska kommissionen lägga fram en

rapport för Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av

lämpliga förslag, om hur lämpliga kraven i denna förordning är

med tanke på behovet av att säkerställa adekvata finansierings­

nivåer för alla former av långsiktig finansiering för ekonomin,

inklusive kritiska infrastrukturprojekt inom unionen på trans­

port-, energi- och kommunikationsområdet.

Artikel 506

Kreditrisk – definitionen av fallissemang

EBA ska senast den 31 december 2017 rapportera till kommis­

sionen om hur en ersättning av 90 överskjutande dagar med

180 överskjutande dagar i enlighet med artikel 178.1 b påver­

kar riskvägda exponeringsbelopp och hur lämpligt det är att

fortsätta att tillämpa denna bestämmelse efter den 31 december

2019.

Kommissionen får på grundval av den rapporten lägga fram ett

lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning.

Artikel 507

Stora exponeringar

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen göra en över­

syn och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 400.1 j

och 400.2, inklusive frågan om huruvida medlemsstaterna bör

ha rätt att bevilja de undantag som anges i artikel 400.2, och

lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, om

det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

När det gäller det eventuella avskaffandet av den nationella

bestämmanderätten enligt artikel 400.2 c och dess eventuella

tillämpning på unionsnivå, ska man i samband med översynen i

synnerhet beakta effektiviteten i gruppens riskhantering, sam­

tidigt som man säkerställer att det finns tillräckliga skydd för

att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater i vilka

någon enhet i en grupp är etablerad.

Artikel 508

Tillämpningsnivå

1. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen göra en

översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av del ett

avdelning II och artikel 113.6 och 113.7 och lägga fram denna

rapport för Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt

tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rappor­

tera om huruvida det likviditetstäckningskrav som anges i del

sex bör tillämpas på värdepappersföretag och efter samråd med

EBA överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet,

om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

SV

L 176/286

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

388

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

3. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, efter

samråd med EBA och ESMA och mot bakgrund av diskussioner

med de behöriga myndigheterna, rapportera till Europaparla­

mentet och rådet om en lämplig ordning för tillsyn av vär­

depappersföretag och företag som avses i artikel 4.1 led 2 b

och c. Om det är lämpligt ska rapporten åtföljas av ett lagstift­

ningsförslag.

Artikel 509

Likviditetskrav

1. EBA ska övervaka och utvärdera de rapporter som lämnas

i enlighet med artikel 403.1, för olika valutor och olika affärs­

modeller. EBA ska efter att ha samrått med ESRB, icke-finansi­

ella slutanvändare, banksektorn, behöriga myndigheter och

ESCB:s centralbanker årligen och första gången senast den

31 december 2013 rapportera till kommissionen om huruvida

en specifikation av det allmänna likviditetstäckningsbehovet i

del sex, baserad på de poster som ska rapporteras i enlighet

med del sex avdelning II och bilaga III, antingen enskilt eller

sammantaget, sannolikt skulle få en väsentligt negativ inverkan

på verksamheten och riskprofilen för institut som är etablerade i

unionen eller finansmarknadernas stabilitet och ett ordnat sätt

att fungera eller ekonomin och en stabil tillgång till bankutlå­

ning, med särskild inriktning på utlåning till små och medels­

tora företag och handelsfinansiering, inbegripet utlåning inom

ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.

Den rapport som avses i första stycket ska vederbörligen beakta

marknaderna och den internationella utvecklingen av lagstift­

ningen samt interaktionen mellan likviditetstäckningskravet

och andra tillsynskrav enligt denna förordning, såsom riskkapi­

talbasgraden enligt artikel 92 och bruttosoliditetsgraden.

Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina

synpunkter på den rapport som avses i första stycket.

2. I den rapport som avses i punkt 1 ska EBA särskilt be­

döma lämpligheten av följande:

a) Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa värdet på

likviditetsinflöden, särskilt för att fastställa ett maximalt lik­

viditetsinflöde och villkoren för dess tillämpning, med be­

aktande av olika affärsmodeller, inbegripet

"pass through"-

finansiering, factoring, leasing, säkerställda obligationer,

panträtter, emittering av säkerställda obligationer, och i vil­

ken utsträckning som detta maximala likviditetsinflöde bör

ändras eller avskaffas för att ta hänsyn till särdragen hos

specialiserad finansiering.

b) Kalibrering av inflöden och utflöden i enlighet med avdel­

ning II del sex, i synnerhet artikel 422.7 och 425.2.

c) Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa möjlighe­

ten att täcka likviditetsbehoven med vissa kategorier av lik­

vida tillgångar, i synnerhet bedöma den lämpliga minimi­

procentandelen för de likvida tillgångar som avses i arti­

kel 416.1 a, b och c i förhållande till de totala likvida till­

gångarna, pröva en tröskel på 60 % och beakta internatio­

nell utveckling av lagstiftningen. Fordringar som förfaller

eller som är uppsägningsbara inom 30 kalenderdagar ska

inte inräknas i denna gräns, såvida inte dessa tillgångar har

anskaffats mot säkerhet som också är kvalificerad enligt

artikel 416.1 a, b och c.

d) Tillhandahållande av specifika lägre likviditetsutflödes- och/

eller högre likviditetsinflödesnivåer för koncerninterna flö­

den; rapporten ska specificera enligt vilka villkor det av

tillsynsskäl skulle vara motiverat med sådana specifika in-

och utflödesnivåer och översiktligt ange en metod som an­

vänder objektiva kriterier och parametrar för att fastställa

specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och mot­

parten i de fall då de inte är etablerade i samma medlems­

stat.

e) Kalibrering av den utnyttjandesgrad (draw-down rate) som

är tillämplig på outnyttjade beviljade kredit- och likviditets­

faciliteter som omfattas av artikel 424.3 och 424.5. EBA ska

framför allt pröva en utnyttjandegrad på 100 %.

f) Definition av inlåning från allmänheten enligt artikel 411.2,

i synnerhet det lämpliga i att införa en tröskel för fysiska

personers insättningar.

g) Behovet av att införa en ny kategori för inlåning från all­

mänheten med ett lägre utflöde, mot bakgrund av de särd­

rag hos sådan inlåning som skulle kunna motivera en lägre

utflödesgrad och med beaktande av den internationella ut­

vecklingen.

h) Undantag från krav på sammansättningen av de likvida till­

gångar som instituten kommer att vara skyldiga att inneha,

när institutens sammanlagda motiverade behov av likvida

tillgångar i en viss valuta överskrider tillgängligheten till

dessa likvida tillgångar samt de villkor som dessa undantag

bör vara föremål för.

i) Definition av finansiella produkter som överensstämmer

med sharialagstiftning som ett alternativ till tillgångar som

kvalificerar som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

för användning av banker som uppfyller kraven i sharialags­

tiftning.

j) Definition av stressituationer, inklusive principer för an­

vändning av reserven av likvida tillgångar, och fastställa de

nödvändiga tillsynsåtgärder enligt vilka instituten skulle

kunna använda sina likvida tillgångar för att möta likvidi­

tetsutflöden samt ange hur bristande efterlevnad ska hante­

ras.

k) Definition av ett etablerad operativ relation när det gäller

icke-finansiella kunder enligt artikel 422.3 c.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/287

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

389

l) Kalibrering av den utflödesgrad som är tillämplig på mot­

svarande bank- eller prime brokerage-tjänster enligt arti­

kel 422.4 första stycket.

m) Mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på av

staten garanterade obligationer vilka som en del av de stat­

liga stödåtgärderna gavs ut till kreditinstitut med unions­

godkännande av statligt stöd, såsom obligationer utgivna

av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland

och av det spanska kapitalförvaltningsbolaget, i syfte att

flytta problemtillgångar från kreditinstitutens balansräkning­

ar, som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkva­

litet åtminstone fram till och med december 2023.

3. EBA ska efter samråd med ESMA och ECB senast den

31 december 2013 rapportera till kommissionen om lämpliga

enhetliga definitioner av hög och extremt hög likviditets- och

kreditkvalitet i överlåtbara tillgångar i enlighet med artikel 416

och lämpliga värderingsavdrag för tillgångar som kan klassifice­

ras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416, med un­

dantag av tillgångar enligt artikel 416.1 a, b och c.

Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina

synpunkter på rapporten.

Den rapport som avses i första stycket ska också beakta

a) andra kategorier tillgångar, i synnerhet värdepapper med

privata hypotekslån som säkerhet (RMBS) av hög likviditets-

och kreditkvalitet,

b) andra kategorier av värdepapper och lån som är godtagbara

för centralbanker, till exempel lokala statsobligationer och

företagscertifikat, och

c) andra tillgångar som inte är godtagbara för centralbanker

men som är omsättningsbara, till exempel aktier som är

noterade på en erkänd börs, guld, aktieinstrument kopplade

till större index, garanterade obligationer, säkerställda obliga­

tioner, företagsobligationer och fonder baserade på dessa till­

gångar.

4. I den rapport som avses i punkt 3 ska det beaktas om och

i så fall i vilken omfattning standbykreditmöjligheter enligt ar­

tikel 416.1 e bör betraktas som likvid tillgång mot bakgrund av

den internationella utvecklingen och med beaktande av europe­

iska särdrag, inklusive unionens monetära politik.

EBA ska i synnerhet undersöka om följande kriterier är ända­

målsenliga och vilka nivåer som är lämpliga för dessa definitio­

ner:

a) Minsta handelsvolym för tillgångarna.

b) Minsta utestående volym för tillgångarna.

c) Krav på transparent prissättning och information efter han­

del.

d) Kreditkvalitetsstegen som avses i del tre avdelning II kapi­

tel 2.

e) Dokumenterad historisk prisstabilitet.

f) Genomsnittlig handelsvolym och genomsnittlig storlek på

affärerna.

g) Största skillnad mellan köp- och säljkurs.

h) Återstående löptid.

i) Minsta omsättningskvot.

5. Senast den 31 januari 2014 ska EBA dessutom rapportera

om

a) enhetliga definitioner av hög och mycket hög likviditet och

kreditkvalitet,

b) de möjliga oavsedda konsekvenserna av definitionen av lik­

vida tillgångar på den monetära politiken och i vilken om­

fattning,

i) en förteckning över likvida tillgångar som är fristående

från förteckningen över av centralbanken godtagbara till­

gångar kan ge institut incitament att ta med tillgångar

som inte omfattas av definitionen av likvida tillgångar

vid refinansieringstransaktioner,

ii) en reglering av likviditeten kan avskräcka institut från att

låna ut eller låna på den osäkrade penningmarknaden

och detta leda till ett ifrågasättande av inriktningen på

Eonia i genomförandet av den monetära politiken,

iii) införandet av likviditetstäckningskravet kan göra det svå­

rare för centralbankerna att säkerställa prisstabilitet ge­

nom att använda befintliga ramar och instrument för den

monetära politiken, och

c) de operativa kraven för innehav av likvida tillgångar i enlig­

het med artikel 417 b–f i enlighet med utvecklingen av

internationell lagstiftning.

Artikel 510

Krav på stabil nettofinansiering

1. EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt

i de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning

III rapportera till kommissionen om huruvida och på vilket sätt

det vore lämpligt att se till att institut använder stabila finan­

sieringskällor, inbegripet en bedömning av inverkan på verk­

samheten inom och riskprofilen för institut som är etablerade

i unionen eller på finansmarknader eller ekonomin och banker­

nas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små och medelstora

företag och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom

ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem och

"pass

through

"-finansieringsmodeller, inklusive kompletterande hypo­

tekslånefinansiering. EBA ska framför allt analysera den inver­

kan som stabila finansieringskällor har på olika bankmodellers

refinansieringsstrukturer i unionen.

SV

L 176/288

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

390

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

2. EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt

i de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning

III och i det enhetliga rapporteringsformat som avses i arti­

kel 415.3 och efter att ha samrått med ESRB också rapportera

till kommissionen om metoder för fastställande av det belopp

för stabil finansiering som instituten har tillgång till och behö­

ver och om lämpliga enhetliga definitioner för beräkning av ett

sådant krav på stabil nettofinansiering, med särskild inriktning

a) de kategorier och viktningar som tillämpas på källorna till

stabil finansiering i artikel 427.1,

b) de kategorier och viktningar som tillämpas vid fastställande

av kravet på stabil finansiering i artikel 428.1,

c) metoder som ska tillhandahålla positiva och negativa incita­

ment för att uppmuntra till stabilare långsiktigare finansie­

ring av instituts tillgångar, affärsverksamhet, investeringar

och finansiering,

d) behovet av att utarbeta olika metoder för olika typer av

institut.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 med

beaktande av de rapporter som avses i punkt 2 och 3 och

med fullt beaktande av banksektorns mångfald i unionen om

lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamen­

tet och rådet om hur det ska säkerställas att instituten använder

stabila finansieringskällor.

Artikel 511

Bruttosoliditet

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 på

grundval av resultatet av den rapport som avses i punkt 3

överlämna en rapport om bruttosoliditetsgradens inverkan och

effektivitet till Europaparlamentet och rådet.

2. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag

om införande av ett lämpligt antal nivåer för den bruttosolidi­

tetsgrad som institut med olika affärsmodeller ska åläggas att

följa, med förslag till en lämplig anpassning av dessa nivåer och

eventuella lämpliga justeringar av kapitalmåttet och det sam­

manlagda exponeringsmåttet enligt artikel 429, om så krävs

tillsammans med därtill hörande flexibilitetsåtgärder, inbegripet

lämpliga ändringar av artikel 458 för att införa bruttosoliditets­

graden inom ramen för de åtgärder som omfattas av den ar­

tikeln.

3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska EBA senast den 31 ok­

tober 2016 överlämna en rapport till kommissionen om minst

följande:

a) Huruvida den ram för bruttosoliditetsgraden som införs ge­

nom denna förordning och artiklarna 87 och 98 i direktiv

2013/36/EU är det lämpliga verktyget för att tillfredsstäl­

lande och i tillräckligt hög grad stävja risken för alltför låg

bruttosoliditet hos instituten.

b) Fastställande av affärsmodeller som återspeglar institutens

totala riskprofiler och införande av differentierade nivåer

för dessa affärsmodellers grad av bruttosoliditet.

c) Huruvida de krav som fastställs i artiklarna 76 och 87 i

direktiv 2013/36/EU i enlighet med artiklarna 73 och 97 i

direktiv 2013/36/EU för att hantera risken för alltför låg

bruttosoliditet är tillräckliga för en sund förvaltning av denna

risk från institutens sida och, om inte, vilka ytterligare för­

bättringar som krävs för att nå dessa mål.

d) Huruvida och i så fall vilka ändringar av den beräknings­

metod som anges i artikel 429 som krävs för att se till att

bruttosoliditetsgraden kan användas som en lämplig indika­

tor på ett instituts risk för alltför låg bruttosoliditet.

e) Huruvida det exponeringsvärde för kontrakten i bilaga II

som fastställs enligt den ursprungliga åtagandemetoden skil­

jer sig väsentligt från det exponeringsvärde som fastställs

genom marknadsvärderingsmetoden vid beräkning av det

sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.

f) Huruvida det vore lämpligare att använda kapitalbas eller

kärnprimärkapital som kapitalmått för bruttosoliditetsgraden

i syfte att spåra risken för alltför låg bruttosoliditet och i så

fall vilken justering av bruttosoliditetsgraden som vore lämp­

lig.

g) Huruvida den konverteringsfaktor som avses i artikel 429.10

a för outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas villkors­

löst när som helst utan föregående avisering är tillräckligt

försiktig med hänsyn till de belägg som har samlats in under

observationsperioden.

h) Huruvida frekvensen och formatet för de upplysningar som

avses i artikel 451 är ändamålsenliga.

i) Vilken nivå som skulle vara lämplig för bruttosoliditetsgra­

den för var och en av de affärsmodeller som fastställs i

enlighet med led b.

j) Huruvida ett omfång för varje nivå av bruttosoliditetsgrad

bör fastställas.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/289

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

391

k) Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för

instituten skulle kräva ändringar av den ram för bruttosoli­

ditetsgraden som införs genom denna förordning och i så

fall vilka.

l) Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för

instituten effektivt skulle begränsa risken för alltför låg brut­

tosoliditet hos dessa institut och i så fall huruvida samma

bruttosoliditetsgrad bör gälla för alla institut eller om den

bör fastställas utifrån riskprofil och affärsmodell samt insti­

tutens storlek och i detta fall vilka ytterligare justeringar eller

övergångsperioder som skulle krävas.

4. Den rapport som avses i punkt 3 ska minst omfatta pe­

rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

30 juni 2016 och minst beakta följande:

a) Hur införandet av bruttosoliditetsgrad, fastställd i enlighet

med artikel 429, som ett krav instituten måste uppfylla

skulle påverka

i) finansmarknader i allmänhet och marknader för repor,

derivat och säkerställda obligationer i synnerhet,

ii) institutens stabilitet,

iii) institutens affärsmodeller och balansräkningsstrukturer,

särskilt vad gäller affärsområden med låg risk, såsom

säljfrämjande kredit från banker för offentlig utveckling,

kommunala lån, finansiering av bostadsfastigheter och

andra områden med låg risk som regleras enligt natio­

nell lagstiftning,

iv) flyttning av exponeringar till enheter som inte omfattas

av tillsyn,

v) finansiella innovationer, särskild utveckling av instru­

ment med inbäddad belåning,

vi) institutens riskbeteende,

vii) clearing-, avvecklings- och förvaringsverksamhet och

driften av en central motpart,

viii) cyklikalitet hos kapitalmåttet och det sammanlagda ex­

poneringsmåttet för bruttosoliditetsgraden,

ix) bankernas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små

och medelstora företag, lokala myndigheter, regionala

myndigheter och enheter inom den offentliga sektorn

och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom

ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.

b) Bruttosoliditetsgradens samverkan med de riskbaserade ka­

pitalbaskrav och likviditetskrav som fastställs i denna förord­

ning.

c) Den inverkan som skillnader mellan de redovisningsstandar­

der som ska tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002,

de redovisningsstandarder som ska tillämpas enligt direktiv

86/635/EEG och andra tillämpliga redovisningsramar och

andra relevanta redovisningsramar har på möjligheten att

jämföra bruttosoliditetsgraden.

Artikel 512

Exponering för överförd kreditrisk

Kommissionen ska senast den 31 december 2014 rapportera till

Europaparlamentet och rådet om tillämpningen och effektivite­

ten av bestämmelserna i del fem mot bakgrund av utvecklingen

på den internationella marknaden.

Artikel 513

Makrotillsynsregler

1. Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen, efter att ha

samrått med ESRB och EBA, se över huruvida makrotillsyns­

reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU är till­

räcklig för att reducera systemrisker i sektorer, regioner och

medlemsstater i Europeiska unionen och bland annat bedöma

a) huruvida de nuvarande verktygen för makrotillsyn i denna

förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effek­

tiva och genomblickbara,

b) huruvida täckningen och de tänkbara graderna av överlapp­

ning mellan de olika verktygen för makrotillsyn mot lik­

nande risker i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU

är adekvata och vid behov föreslå nya makrotillsynsregler.

c) hur internationellt överenskomna standarder för systemvik­

tiga institut samspelar med bestämmelserna i denna förord­

ning och i direktiv 2013/36/EU, och vid behov föreslå nya

regler, med beaktande av dessa internationellt överenskomna

standarder.

2. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 på

grundval av samråd med ESRB och EBA rapportera till Europa­

parlamentet och rådet om den bedömning som avses i punkt 1

och vid behov överlämna ett lagstiftningsförslag till Europapar­

lamentet och rådet.

Artikel 514

Motpartskreditrisk och ursprunglig åtagandemetod

Kommissionen ska senast den 31 december 2016 göra en över­

syn av och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 275

och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet,

vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

SV

L 176/290

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

392

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Artikel 515

Övervakning och utvärdering

1. EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med

Esma lägga fram en rapport om hur denna förordning fungerar

tillsammans med tillhörande skyldigheter enligt förordning (EU)

nr 648/2012, i synnerhet vad gäller institut som driver en cen­

tral motpart, i syfte att undvika dubbla krav för derivattrans­

aktioner och därigenom undvika ökad regleringsrisk och ökade

kostnader för behöriga myndigheters övervakning.

2. EBA ska övervaka och utvärdera tillämpningen av bestäm­

melserna om kapitalbaskraven för exponeringar mot en central

motpart i enlighet med del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 9.

EBA ska senast den 1 januari 2015 rapportera till kommissio­

nen om dessa bestämmelsers inverkan och effektivitet.

3. Kommissionen ska senast 31 december 2016 se över och

lämna en rapport om hur förenlig denna förordning är med

bestämmelserna inom samma område i förordning (EU)

nr 648/2012, kapitalbaskravet i del tre avdelning II kapitel 6

avsnitt 9 och överlämna denna rapport till Europaparlamentet

och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 516

Långsiktig finansiering

Kommissionen ska senast den 31 december 2015 rapportera

om denna förordnings inverkan när det gäller att stimulera

långsiktiga investeringar i tillväxtfrämjande infrastruktur.

Artikel 517

Definition av godtagbart kapital

Kommissionen ska senast 31 december 2014 granska och rap­

portera om huruvida den definition av godtagbart kapital som

tillämpas i del två avdelning III och del fyra är ändamålsenlig

och överlämna sin rapport till Europaparlamentet och rådet, vid

behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 518

Översyn av kapitalinstrument som får skrivas ned eller

konverteras vid den tidpunkt då ett institut inte längre är

livskraftigt

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen se över och

rapportera om hurvida denna förordning bör innehålla ett krav

om nedskrivning av primärkapital- och supplementärkapitaltill­

skott i de fall då det fastslagits att ett institut inte längre är

livskraftigt. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europa­

parlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lags­

tiftningsförslag.

Artikel 519

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner från

kärnprimärkapitalposter

EBA ska senast den 30 juni 2014 utarbeta en rapport om

huruvida den reviderade IAS 19, tillsammans med avdraget av

nettopensionstillgångar enligt artikel 36.1 e och förändringar i

nettopensionsskulderna leder till otillbörlig volatilitet i institu­

tens kapitalbas.

Kommissionen ska med beaktande av EBA:s rapport senast den

31 december 2014 utarbeta en rapport till Europaparlamentet

och rådet i det ärende som avses i första stycket, om lämpligt

tillsammans med ett lagstiftningsförslag om införande av en

justering av förmånsbestämda nettopensionsfondstillgångar eller

nettopensionsskulder för beräkning av kapitalbasen.

AVDELNING III

ÄNDEINGAR

Artikel 520

Ändring av förordning (EU) nr 648/2012

Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:

1. Följande kapitel ska läggas till i avdelning IV:

"KAPITEL 4

Beräkningar och rapportering i enlighet med förordning

(EU) nr 575/2013

Artikel 50a

Beräkning av K

CCP

1. Vid tillämpning av artikel 308 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni

2013 om om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­

persföretag (*) ska en central motpart som har mottagit

den anmälning som avses i artikel 301.2 b i den förord­

ningen beräkna K CCP i enlighet med punkt 2 i den här

artikeln för alla kontrakt och transaktioner som den clearar

för alla sina clearingmedlemmar som omfattas av täckningen

för obeståndsfonden.

2. En central motpart ska beräkna sitt hypotetiska kapital

(K CCP ) på följande sätt:

K

CCP

¼

i

max EBRM

i

IM

i

DF

i

; 0 RW captial ratio

där

EBRM i

= exponeringsvärdet före riskskydd, vilket är

lika med den centrala motpartens expone­

ringsvärde mot clearingmedlem i till följd

av alla kontrakt och transaktioner med denna

clearingmedlem, beräknat utan beaktande av

den säkerhet som ställts av denna clearing­

medlem,

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/291

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

393

IM i

= den initialsäkerhet som clearingmedlem i har

ställt till den centrala motparten,

DF i

= det förfinansierade bidraget från clearingmed­

lem i,

RW

= en riskvikt på 20 %, och

kapitalkvot = 8 %.

3. En central motpart ska för de clearingmedlemmar som

är institut göra den beräkning som krävs enligt punkt 2

minst kvartalsvis eller oftare, om de behöriga myndigheterna

så begär.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för

genomförande som specificerar följande för tillämpning av

punkt 3:

a) Frekvens och tidpunkter för beräkningarna enligt

punkt 2.

b) I vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in­

stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att

beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som

anges i led a.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i

enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010."

Artikel 50b

Allmänna regler för beräkning av K

CCP

Vid beräkningen enligt artikel 50a.2 ska följande gälla:

a) En central motpart ska beräkna värdet för de expone­

ringar den har mot sina clearingmedlemmar på följande

sätt:

i) Exponeringar som följer av de kontrakt och trans­

aktioner som förtecknas i artikel 301.1 a och d I

förordning (EU) nr 575/2013.

ii) Exponeringar som följer av de kontrakt och trans­

aktioner som förtecknas i artikel 301.1 b, c och e i

förordning (EU) nr 575/2013 ska beräknas i enlighet

med den fullständiga metoden för finansiella säkerhe­

ter enligt artikel 223 i den förordningen med scha­

bloniserade volatilitetsjusteringar enligt artikel 223

och 224 i den förordningen. Det undantag som anges

i artikel 285.3 i den förordningen ska inte ska till­

lämpas.

iii) Exponeringar som följer av de transaktioner som inte

förtecknas i artikel 301.1 i förordning (EU) nr

575/2013 och som endast medför avvecklingsrisk

ska beräknas i enlighet med avdelning V del tre i

den förordningen.

b) För institut som omfattas av tillämpningsområdet för för­

ordning (EU) nr 575/2013 ska nettningsmängderna vara

desamma som i avdelning II del tre i den förordningen.

c) Vid beräkningen av de värden som avses i a ska den

centrala motparten från sina exponeringar subtrahera de

säkerheter som ställts av clearingmedlemmarna, efter ned­

skrivning genom schablonmässiga volatilitetsjusteringar i

enlighet med den fullständiga metoden för finansiella sä­

kerheter enligt artikel 224 i förordning (EU) nr

575/2013.

d) En central motpart ska beräkna sin exponering mot sina

clearingmedlemmar vid transaktioner för värdepappers­

finansiering enligt den fullständiga metoden för finansiella

säkerheter med schabloniserade volatilitetsjusteringar en­

ligt artiklarna 223 och 224 i förordning (EU) nr

575/2013.

e) Om en central motpart har exponeringar mot en eller

flera centrala motparter, ska den behandla varje sådan

exponering som om den vore en exponering mot clea­

ringmedlemmar och ta med eventuell marginalsäkerhet

eller förfinansierade bidrag som erhållits från dessa cen­

trala motparter i beräkningen av K CCP .

f) Om en central motpart har ett bindande avtalsmässigt

arrangemang med sina clearingmedlemmar som tillåter

den att använda hela eller en del av den initialsäkerhet

som den har mottagit från clearingmedlemmarna som

om den var ett förfinansierat bidrag, ska den centrala

motparten vid beräkningen enligt punkt 1 betrakta denna

initialsäkerhet som förfinansierade bidrag och inte som

initialsäkerhet.

g) En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär­

deringsmetoden ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i för­

ordning (EU) nr 575/2013 med följande:

PCE

red

¼ 0 15 PCE

gross

þ 0 85 NGR PCE

gross

;

där NGR:s täljare ska beräknas enligt artikel 274.1 i för­

ordning (EU) nr 575/2013 strax innan variationsmargi­

nalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och

nämnaren är bruttoersättningskostnaden.

h) En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär­

deringsmetoden enligt artikel 274 i förordning (EU) nr

36/2013 ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i den för­

ordningen med följande:

PCE

red

¼ 0 15 PCE

gross

þ 0 85 NGR PCE

gross

SV

L 176/292

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

394

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

där NGR:s täljare ska beräknas i enlighet med arti­

kel 274.1 i den förordningen strax innan variationsmar­

ginalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och

nämnaren är bruttoersättningskostnaden.

i) Om en central motpart inte kan beräkna NGR-värdet

enligt artikel 298.1 c ii i förordning (EU) nr 575/2013,

ska den göra följande:

i) Till de av clearingmedlemmarna som är institut och

deras behöriga myndigheter anmäla att den inte kan

beräkna NGR och varför den inte kan utföra beräk­

ningen.

ii) Under en tremånadersperiod får det sätta NGR-värdet

till 0,3 vid den beräkning av PCE red som anges i led g.

j) Om den centrala motparten fortfarande inte kan beräkna

NGR-värdet vid utgången av den period som anges i led i

ii, ska den göra följande:

i) Upphöra att beräkna K CCP .

ii) Till de av clearingmedlemmarna som är institut och

deras behöriga myndigheter anmäla att den har upp­

hört att beräkna K CCP .

k) Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen

för optioner och optioner att ingå swappavtal (

"swap­

tions

") i enlighet med marknadsvärderingsmetoden enligt

artikel 274 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en central

motpart multiplicera kontraktets teoretiska belopp med

det absoluta värdet på optionens delta (ð V pÞ enligt

artikel 280.1 a i den förordningen.

l) Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska

den utföra beräkningen enligt artikel 50a.2 separat för

varje obeståndsfond.

Artikel 50c

Rapportering av information

1. Vid tillämpning av artikel 308 i förordning förordning

(EU) nr 575/2013 ska en central motpart rapportera följande

till de clearingmedlemmar som är institut och de behöriga

myndigheterna:

a) Det hypotetiska kapitalet (K CCP ).

b) Summan av de förfinansierade bidragen (DF CM ).

c) Beloppet av de förfinansierade finansiella medel som den

enligt lag eller enligt avtal med sina clearingmedlemmar

måste använda för att täcka sina förluster till följd av att

en eller flera av clearingmedlemmarna har fallerat, innan

den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till

obeståndsfonden (DF CCP ).

d) Det totala antalet clearingmedlemmar (N).

e) Koncentrationsfaktorn ( ) enligt artikel 50d.

f) Summan av alla avtalsenliga bidrag ðDF

c CM

Þ.

Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska

den rapportera informationen i första stycket separat för

varje obeståndsfond.

2. Den centrala motparten ska till de clearingmedlemmar

som är institut anmäla ovanstående minst kvartalsvis eller

oftare, om dessa clearingmedlemmars behöriga myndigheter

så begär.

3. EBA ska utarbeta förstag till tekniska standarder för

genomförande som specificerar

a) den enhetliga mallen för den rapportering som avses i

punkt 1,

b) frekvens och tidpunkter för den rapportering som avses i

punkt 2,

c) i vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in­

stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att

beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som

anges i led b.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för

genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska

standarder för genomförande som avses i första stycket i

enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 50d

Beräkning av specifika poster som ska rapporteras av

den centrala motparten

Vid tillämpning av artikel 50c ska följande gälla:

a) Om en central motpart har regler enligt vilka den ska

använda en del eller alla av sina finansiella medel paral­

lellt med de förfinansierade bidragen från clearingmed­

lemmarna på ett sätt som gör dessa medel likvärdiga

med förfinansierade bidrag från en clearingmedlem ge­

nom hur de täcker förluster som den centrala motparten

ådrar sig om en av clearingmedlemmarna fallerar eller blir

insolvent, ska den centrala motparten addera det motsva­

rande värdet av dessa medel till DFCM.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/293

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

395

b) Om en central motpart har regler enligt vilka den ska

använda en del eller alla av sina finansiella medel för

att täcka sina förluster till följd av att en eller flera av

dess clearingmedlemmar har fallerats efter att obestånds­

fonden är förbrukad men innan den begär de avtalsenliga

bidragen från sina clearingmedlemmar, ska den centrala

motparten addera det motsvarande värdet av dessa ytter­

ligare finansiella medel

ðDF

a

CCP

Þ till det totala värdet av de

förfinansierade bidragen (DF) enligt följande:

DF

¼ DF

CCP

þ DF

CM

þ DF

a

CCP

.

c) En central motpart ska beräkna koncentrationsfaktorn ( )

i enlighet med följande formel:

β

¼

PCE

red;1

þ PCE

red;2

P

i PCE

red;i

där

PCE red,i

= det reducerade talet för möjliga framtida

kreditexponeringar för en central motparts

samtliga kontrakt och transaktioner med

clearingmedlem i.

PCE red,1 = det reducerade talet för möjliga framtida

kreditexponeringar för en central motparts

samtliga kontrakt och transaktioner med

den clearingmedlem som har det största

PCE red -värdet.

PCE red,2 = det reducerade talet för möjliga framtida

kreditexponeringar för en central motparts

samtliga kontrakt och transaktioner med

den clearingmedlem som har det andra

största PCE red -värdet.";

___________

(*) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

";

2. I artikel 11.15 ska led b utgå.

3. I artikel 89 ska följande text punkt införas:

"5a. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet

av det sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som

avses i slutet av punkt 3 första stycket eller tills ett beslut

enligt artikel 14 har fattats om auktorisation av den centrala

motparten, beroende på vilket datum som inträffar först, ska

den centrala motparten tillämpa den behandling som avses i

tredje stycket i denna punkt.

Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av det

sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som avses i

slutet av punkt 3 andra stycket eller tills ett beslut enligt

artikel 25 har fattats om godkännande av den centrala mot­

parten, beroende på vilken dag som infaller först, ska den

centrala motparten tillämpa den behandling som avses i

tredje stycket i denna punkt.

När en central motpart saknar obeståndsfond och inte har

något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina clea­

ringmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en

del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing­

medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska

de uppgifter som den ska rapportera i enlighet med arti­

kel 50c.1 inbegripa den totala summan av den initialsäkerhet

som den har mottagit från sina clearingmedlemmar.

Tidsfristerna i första och andra styckena i denna punkt får

förlängas med ytterligaer sex månader när kommissionen har

antagit den genomförandeakt som avses I artikel 497.3 I

förordning (EU) nr 575/2013.

"

DEL ELVA

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 521

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Denna förordning ska gälla från och med den 1 januari

2014, med undantag för

a) artiklarna 8.3, 21 och 451.1, som ska gälla från och med

den 1 januari 2015,

b) artikel 413.1, som ska gälla från och med den 1 januari

2016,

c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska

tillsynsmyndigheten måste överlämna förslag till tekniska

standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna

förordning enligt vilka kommissionen tilldelas befogenhet att

anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska gälla

från och med den 31 December 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. SHATTER

Ordförande

SV

L 176/294

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

396

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

BILAGA I

Klassificering av poster utanför balansräkningen

1. Högrisk:

a) Garantier knutna till kreditgivning (t.ex. garantier för betalning av kreditfaciliteter i tid.

b) Kreditderivat.

c) Egna accepter.

d) Endosserade växlar, för vilka inget annat institut bär växelansvar.

e) Transaktioner med regress (t.ex. factoring, fakturabelåningsfaciliteter).

f) Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av kreditsubstitut.

g) Tillgångar som förvärvats genom rena terminskontrakt.

h) Avtalad utlåning på termin (forward deposits).

i) Obetald del av betalning för aktier och andra värdepapper.

j) Sådana avtal om försäljning och återköp som avses i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG.

k) Andra poster av högrisktyp.

2. Medelrisk:

a) Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen, dvs, remburser, öppnade eller bekräftade (se även

"medel-

lågrisk

").

b) Andra poster utanför balansräkningen.

i) Sjöfartsgarantier, tull och skattegarantier.

ii) Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller

accepter) med en ursprunglig löptid på mer än ett år.

iii) Note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting facilities (RUF).

iv) Andra poster av medelrisktyp, så som de meddelats till EBA.

3. Medel-lågrisk:

a) Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen:

i) Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet samt andra självlikviderande transaktioner.

ii) Garanti- och ansvarsförbindelser (inbegripet anbuds- och fullgörandegarantier och associerade betalnings- och

retentionsgarantier) samt garantiförbindelser som inte har karaktär av kreditsubstitut.

iii) Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär av kreditsubstitut.

b) Andra poster utanför balansräkningen:

i) Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda

garantier eller accepter, med en ursprunglig löptid på högst ett år, vilka inte kan återtas villkorslöst vid något

tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om

låntagarens kreditvärdighet försämras.

ii) Andra poster av medel- eller lågrisktyp så som de meddelats till EBA.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/295

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

397

4. Lågrisk:

a) Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda

garantier eller accepter, vilka kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva

bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får

betraktas som villkorslöst återtagbara, om avtalsvillkoren medger att instituten återtar dem i hela den utsträckning

som tillåts enligt konsumentskyddslagstiftningen och därmed sammanhängande lagstiftning.

b) Outnyttjade kreditmöjligheter för anbuds- och fullgörandegarantier, vilka kan återtas när som helst utan föregående

avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet

försämras.

c) Andra poster av lågrisktyp, så som de meddelats till EBA.

SV

L 176/296

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

398

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

BILAGA II

Typer av derivat

1. Räntebaserade kontrakt:

a) Ränteswappar i en valuta.

b) Basisswappar.

c) Ränteterminskontrakt (Forward Rate Agreements).

d) Räntefutureskontrakt.

e) Köpta ränteoptioner.

f) Andra kontrakt av liknande art.

2. Kontrakt som rör valuta eller guld:

a) Räntevalutaswappar i mer än en valuta.

b) Valutaterminskontrakt (Forward foreign-exchange contracts).

c) Valutafutureskontrakt.

d) Köpta valutaoptioner.

e) Andra kontrakt av liknande slag.

f) Kontrakt avseende guld av liknande slag som i leden a–e.

3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och 2 a–d i denna bilaga avseende andra referensposter eller -index. Detta

ska som ett minimum avse alla instrument som specificeras i punkterna 4–7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I i direktiv

2004/39/EG vilka inte ingår i punkterna 1 eller 2 i denna bilaga.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/297

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

399

BILAGA III

Poster som omfattas av kompletterande rapportering av likvida tillgångar

1. Kontanter.

2. Centralbanksexponeringar, i den omfattning dessa exponeringar kan utnyttjas under perioder av stress.

3. Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker,

icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt

lokala myndigheter, Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), Internationella valutafonden (IMF), Europe­

iska unionen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen eller multilaterala ut­

vecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:

a) De åsätts 0 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.

b) De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

4. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkt 3, vilka representerar fordringar på eller fordringar som

garanteras av stater eller centralbanker och är utställda i den inhemska valutan av staten eller centralbanken i den

valuta och i det land där likviditetsrisken tas eller utställda i utländska valutor, om innehavet av denna skuld

motsvarar likviditetsbehoven i bankens verksamhet i detta tredjeland.

5. Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker,

icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt

lokala myndigheter eller multilaterala utvecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:

a) De åsätts 20 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.

b) De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

6. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3, 4 och 5, vilka kvalificeras för 20 % riskvikt eller

bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och uppfyller

något av följande villkor:

a) De representerar inte någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av

institutets anknutna enheter.

b) De är obligationer som är berättigade till den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5.

c) De är andra obligationer än de obligationer som avses under b i denna punkt, enligt artikel 52.4 i direktiv

2009/65/EG.

7. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–6, vilka kvalificeras för 50 % riskvikt eller bättre

enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och inte representerar

någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av institutets anknutna enheter.

8. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–7, vilka säkras med tillgångar som kvalificeras för

35 % riskvikt eller bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kredit­

kvalitet och är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet i enlighet med artikel 125.

9. Kreditlöftesfaciliteter som beviljas av centralbanker inom räckvidden för den monetära politiken i den mån som dessa

faciliteter inte är säkerställda genom likvida tillgångar, exklusive likviditetsstöd i krislägen.

10. Rättsliga eller lagstadgade minimiinsättningar hos det centrala kreditinstitutet och annan lagstadgad eller på avtals­

mässig grund tillgänglig likvid finansiering från det centrala kreditinstitutet eller de centrala kreditinstituten som är

medlemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7 eller omfattas av det undantag som fastställs i artikel 10, i den

mån som denna finansiering inte är säkerställd genom likvida tillgångar, om kreditinstitutet ingår i ett nätverk i

enlighet med rättsliga eller lagstadgade bestämmelser.

SV

L 176/298

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

400

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

11. Börshandlade, centralt clearade aktier som ingår i ett större aktieindex, uttryckta i medlemsstatens inhemska valuta

och inte emitterade av ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

12. Guld noterat på en erkänd börs, förvarat på tilldelad plats.

Alla poster med undantag av de som avses i punkterna 1, 2 och 9 måste uppfylla följande villkor:

a) De handlas i enkla repor eller på kontantmarknader som utmärks av låga koncentrationsnivåer.

b) De har en dokumenterad historia som tillförlitlig källa till likviditet genom repor eller försäljning även under

stressade marknadsvillkor.

c) De är inte belånade.

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/299

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

401

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4.1 led 1

Artikel 4.1

Artikel 4.1 led 2

Artikel 3.1 b

Artikel 4.1 led 3

Artikel 3.1 c

Artikel 4.1 led 4

Artikel 3.1 p

Artikel 4.1 leden 5–7

Artikel 4.1 led 8

Artikel 4.18

Artikel 4.1 leden 9–12

Artikel 4.1 led 13

Artikel 4.41

Artikel 4.1 led 14

Artikel 4.42

Artikel 4.1 led 15

Artikel 4.12

Artikel 4.1 led 16

Artikel 4.13

Artikel 4.1 led 17

Artikel 4.3

Artikel 4.1 led 18

Artikel 4.21

Artikel 4.1 led 19

Artikel 4.1 led 20

Artikel 4.19

Artikel 4.1 led 21

Artikel 4.1 led 22

Artikel 4.20

Artikel 4.1 led 23

Artikel 4.1 led 24

Artikel 4.1 led 25

Artikel 3.1 c

Artikel 4.1 led 26

Artikel 4.5

Artikel 4.1 led 27

Artikel 4.1 led 28

Artikel 4.14

Artikel 4.1 led 29

Artikel 4.16

Artikel 4.1 led 30

Artikel 4.15

Artikel 4.1 led 31

Artikel 4.17

Artikel 4.1 leden 32–34

Artikel 4.1 led 35

Artikel 4.10

Artikel 4.1 led 36

SV

L 176/300

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

402

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 4.1 led 37

Artikel 4.9

Artikel 4.1 led 38

Artikel 4.46

Artikel 4.1 led 39

Artikel 4.45

Artikel 4.1 led 40

Artikel 4.4

Artikel 4.1 led 41

Artikel 4.48

Artikel 4.1 led 42

Artikel 4.2

Artikel 4.1 led 43

Artikel 4.7

Artikel 4.1 led 44

Artikel 4.8

Artikel 4.1 led 45

Artikel 4.1 led 46

Artikel 4.23

Artikel 4.1 leden 47–49

Artikel 4.1 led 50

Artikel 3.1 e

Artikel 4.1 led 51

Artikel 4.1 led 52

Artikel 4.22

Artikel 4.1 led 53

Artikel 4.24

Artikel 4.1 led 54

Artikel 4.25

Artikel 4.1 led 55

Artikel 4.27

Artikel 4.1 led 56

Artikel 4.28

Artikel 4.1 led 57

Artikel 4.30

Artikel 4.1 led 58

Artikel 4.31

Artikel 4.1 led 59

Artikel 4.32

Artikel 4.1 led 60

Artikel 4.35

Artikel 4.1 led 61

Artikel 4.36

Artikel 4.1 led 62

Artikel 4.40

Artikel 4.1 led 63

Artikel 4.40a

Artikel 4.1 led 64

Artikel 4.40b

Artikel 4.1 led 65

Artikel 4.43

Artikel 4.1 led 66

Artikel 4.44

Artikel 4.1 led 67

Artikel 4.39

Artikel 4.1 leden 68–71

Artikel 4.1 led 72

Artikel 4.47

Artikel 4.1 led 73

Artikel 4.49

Artikel 4.1 leden 74–81

Artikel 4.1 led 82

Artikel 3.1 m

Artikel 4.1 led 83

Artikel 4.33

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/301

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

403

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 4.1 leden 84–91

Artikel 4.1 led 92

Artikel 3.1 i

Artikel 4.1 leden 93–117

Artikel 4.1 led 118

Artikel 3.1 r

Artikel 4.1 leden 119–128

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 6.1

Artikel 68.1

Artikel 6.2

Artikel 68.2

Artikel 6.3

Artikel 68.3

Artikel 6.4

Artikel 6.5

Artikel 7.1

Artikel 69.1

Artikel 7.2

Artikel 69.2

Artikel 7.3

Artikel 69.3

Artikel 8.1

Artikel 8.2

Artikel 8.3

Artikel 9.1

Artikel 70.1

Artikel 9.2

Artikel 70.2

Artikel 9.3

Artikel 70.3

Artikel 10.1

Artikel 3.1

Artikel 10.2

Artikel 11.1

Artikel 71.1

Artikel 11.2

Artikel 71.2

Artikel 11.3

Artikel 11.4

Artikel 3.2

Artikel 11.5

Artikel 12

Artikel 13.1

Artikel 72.1

Artikel 13.2

Artikel 72.2

Artikel 13.3

Artikel 72.3

Artikel 13.4

Artikel 14.1

Artikel 73.3

Artikel 14.2

SV

L 176/302

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

404

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 14.3

Artikel 15

Artikel 22

Artikel 16

Artikel 17.1

Artikel 23

Artikel 17.2

Artikel 17.3

Artikel 18.1 -

Artikel 133.1 första stycket

Artikel 18.2

Artikel 133.1 andra stycket

Artikel 18.3

Artikel 133.1 tredje stycket

Artikel 18.4

Artikel 133.2

Artikel 18.5

Artikel 133.3

Artikel 18.6

Artikel 134.1

Artikel 18.7

Artikel 18.8

Artikel 134.2

Artikel 19.1

Artikel 73.1 b

Artikel 19.2

Artikel 73.1

Artikel 19.3

Artikel 73.1 andra stycket

Artikel 20.1

Artikel 105.3 Artikel 129.2 och

bilaga X, del 3, leden 30 och 31

Artikel 20.2

Artikel 129.2 tredje stycket

Artikel 20.3

Artikel 129.2 fjärde stycket

Artikel 20.4

Artikel 129.2 femte stycket

Artikel 20.5

Artikel 20.6

Artikel 84.2

Artikel 20.7

Artikel 129.2 sjätte stycket

Artikel 20.8

Artikel 129.2 sjunde och åttonde

styckena

Artikel 21.1

Artikel 21.2

Artikel 21.3

Artikel 21.4

Artikel 22

Artikel 73.2

Artikel 23

Artikel 3.1 andra stycket

Artikel 24

Artikel 74.1

Artikel 25

Artikel 26.1

Artikel 57.a

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/303

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

405

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 26.1 a

Artikel 57.a

Artikel 26.1 b

Artikel 57.a

Artikel 26.1 c

Artikel 57.b

Artikel 26.1 d

Artikel 26.1 e

Artikel 57.b

Artikel 26.1 f

Artikel 57.c

Artikel 26.1 först stycket

Artikel 61 andra stycket

Artikel 26.2 a

Artikel 57 andra, tredje och fjärde

styckena

Artikel 26.2 b

Artikel 57 andra, tredje och fjärde

Artikel 26.3

Artikel 26.4

Artikel 27

Artikel 28.1 a

Artikel 28.1 b

Artikel 57 a

Artikel 28.1 c

Artikel 57 a

Artikel 28.1 d

Artikel 28.1 e

Artikel 28.1 f

Artikel 28.1 g

Artikel 28.1 h

Artikel 28.1 i

Artikel 57 a

Artikel 28.1 j

Artikel 57 a

Artikel 28.1 k

Artikel 28.1 l

Artikel 28.1 m

Artikel 28.2

Artikel 28.3

Artikel 28.4

Artikel 28.5

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32.1 a

Artikel 32.1 b

Artikel 57 fjärde stycket

Artikel 32.2

SV

L 176/304

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

406

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 33.1 a

Artikel 64.4

Artikel 33.1 b

Artikel 64.4

Artikel 33.1 c

Artikel 33.2

Artikel 33.3 a

Artikel 33.3 b

Artikel 33.3 c

Artikel 33.3 d

Artikel 33.4

Artikel 34

Artikel 64.5

Artikel 35

Artikel 36.1 a

Artikel 57 k

Artikel 36.1 b

Artikel 57 j

Artikel 36.1 c

Artikel 36.1 d

Artikel 57 q

Artikel 36.1 e

Artikel 36.1 f

Artikel 57 i

Artikel 36.1 g

Artikel 36.1 h

Artikel 57 n

Artikel 36.1 i

Artikel 57 m

Artikel 36.1 j

Artikel 66.2

Artikel 36.1 k i

Artikel 36.1 k ii

Artikel 57 r

Artikel 36.1 k iii

Artikel 36.1 k iv

Artikel 36.1 k v

Artikel 36.1 l

Artikel 61 andra stycket

Artikel 36.2

Artikel 36.3

Artikel 37

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 40

Artikel 41

Artikel 42

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/305

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

407

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 43

Artikel 44

Artikel 45

Artikel 46

Artikel 47

Artikel 48

Artikel 49.1

Artikel 59

Artikel 49.2

Artikel 60

Artikel 49.3

Artikel 49.4

Artikel 49.5

Artikel 49.6

Artikel 50

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

Artikel 51

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

Artikel 52

Artikel 63a

Artikel 53

Artikel 54

Artikel 55

Artikel 56

Artikel 57

Artikel 58

Artikel 59

Artikel 60

Artikel 61

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

Artikel 62.a

Artikel 64.3

Artikel 62.b

Artikel 62.c

Artikel 62.d

Artikel 63.3

Artikel 63

Artikel 63.1, Artikel 63.2, Artikel 64.3

Artikel 64

Artikel 64.3 c

Artikel 65

Artikel 66

Artikel 57, Artikel 66.2

Artikel 67

Artikel 57, Artikel 66.2

Artikel 68

SV

L 176/306

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

408

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 69

Artikel 57, Artikel 66.2

Artikel 70

Artikel 57, Artikel 66.2

Artikel 71

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

Artikel 72

Artikel 57, Artikel 66

Artikel 73

Artikel 74

Artikel 75

Artikel 76

Artikel 77

Artikel 63a.2

Artikel 78.1

Artikel 63a.2

Artikel 78.2

Artikel 78.3

Artikel 78.4

Artikel 63a.2 fjärde stycket

Artikel 78.5

Artikel 79

Artikel 58

Artikel 80

Artikel 81

Artikel 65

Artikel 82

Artikel 65

Artikel 83

Artikel 84

Artikel 65

Artikel 85

Artikel 65

Artikel 86

Artikel 65

Artikel 87

Artikel 65

Artikel 88

Artikel 65

Artikel 89

Artikel 120

Artikel 90

Artikel 122

Artikel 91

Artikel 121

Artikel 92

Artikel 66, Artikel 75

Artikel 93.1-4

Artikel 10.1-4

Artikel 93.5

Artikel 94

Artikel 18.2-4

Artikel 95

Artikel 96

Artikel 97

Artikel 98

Artikel 24

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/307

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

409

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 99.1

Artikel 74.2

Artikel 99.2

Artikel 100

Artikel 101.1

Artikel 101.2

Artikel 101.3

Artikel 102.1

Artikel 11.1

Artikel 102.2

Artikel 11.3

Artikel 102.3

Artikel 11.4

Artikel 102.4

Bilaga VII, del C, punkt 1

Artikel 103

Bilaga VII, del A, punkt 1

Artikel 104.1

Bilaga VII, del D, punkt 1

Artikel 104.2

Bilaga VII, del D, punkt 2

Artikel 105.1

Artikel 33.1

Artikel 105.2-10

Bilaga VII, del B, punkterna 1-9

Artikel 105.11-13

Bilaga VII, del B, punkterna 11-13

Artikel 106

Bilaga VII, del C, punkterna 1-3

Artikel 107

Artikel 76, Artikel 78.4 och bilaga III,

del 2, punkt 6

Artikel 108.1

Artikel 91

Artikel 108.2

Artikel 109

Artikel 94

Artikel 110

Artikel 111

Artikel 78.1-3

Artikel 112

Artikel 79.1

Artikel 113.1

Artikel 80.1

Artikel 113.2

Artikel 80.2

Artikel 113.3

Artikel 80.4

Artikel 113.4

Artikel 80.5

Artikel 113.5

Artikel 80.6

Artikel 113.6

Artikel 80.7

Artikel 113.7

Artikel 80.8

Artikel 114

Bilaga VI, del I, punkterna 1-5

Artikel 115.1 4

Bilaga VI, del I, punkterna 8-11

Artikel 115.5

SV

L 176/308

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

410

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 116.1

Bilaga VI, del I, punkt 14

Artikel 116.2

Bilaga VI, del I, punkt 14

Artikel 116.3

Artikel 116.4

Bilaga VI, del I, punkt 15

Artikel 116.5

Bilaga VI, del I, punkt 17

Artikel 116.6

Bilaga VI, del I, punkt 17

Artikel 117.1

Bilaga VI, del I, punkterna 18 och 19

Artikel 117.2

Bilaga VI, del I, punkt 20

Artikel 117.3

Bilaga VI, del I, punkt 21

Artikel 118

Bilaga VI, del I, punkt 22

Artikel 119.1

Artikel 119.2

Bilaga VI, del I, punkterna 37 och 38

Artikel 119.3

Bilaga VI, del I, punkt 40

Artikel 119.4

Artikel 119.5

Artikel 120.1

Bilaga VI, del I, punkt 29

Artikel 120.2

Bilaga VI, del I, punkt 31

Artikel 120.3

Bilaga VI, del I, punkterna 33-36

Artikel 121.1

Bilaga VI, del I, punkt 26

Artikel 121.2

Bilaga VI, del I, punkt 25

Artikel 121.3

Bilaga VI, del I, punkt 27

Artikel 122

Bilaga VI, del I, punkterna 41 och 42

Artikel 123

Artikel 79.2, 79.3 och Bilaga VI, del I,

punkt 43

Artikel 124.1

Bilaga VI, del I, punkt 44

Artikel 124.2

Artikel 124.3

Artikel 125.1 3

Bilaga VI, del I, punkterna 45-49

Artikel 125.4

Artikel 126.1 och 2

Bilaga VI, del I, punkterna 51-55

Artikel 126.3 och 4

Bilaga VI, del I, punkterna 58 och 59

Artikel 127.1 och 2

Bilaga VI, del I, punkterna 61 och 62

Artikel 127.3 och 4

Bilaga VI, del I, punkterna 64 och 65

Artikel 128.1

Bilaga VI, del I, punkterna 66 och 76

Artikel 128.2

Bilaga VI, del I, punkt 66

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/309

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

411

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 128.3

Artikel 129.1

Bilaga VI, del I, punkt 68, punkterna 1

och 2

Artikel 129.2

Bilaga VI, del I, punkt 69

Artikel 129.3

Bilaga VI, del I, punkt 71

Artikel 129.4

Bilaga VI, del I, punkt 70

Artikel 129.5

Artikel 130

Bilaga VI, del I, punkt 72

Artikel 131

Bilaga VI, del I, punkt 73

Artikel 132.1

Bilaga VI, del I, punkt 74

Artikel 132.2

Bilaga VI, del I, punkt 75

Artikel 132.3

Bilaga VI, del I, punkterna 77 och 78

Artikel 132.4

Bilaga VI, del I, punkt 79

Artikel 132.5

Bilaga VI, del I, punkterna 80 och 81

Artikel 133.1

Bilaga VI, del I, punkt 86

Artikel 133.2

Artikel 133.3

Artikel 134.1-3

Bilaga VI, del I, punkterna 82-84

Artikel 134.4-7

Bilaga VI, del I, punkterna 87-90

Artikel 135

Artikel 81.1, 2 och 4

Artikel 136.1

Artikel 82.1

Artikel 136.2

Bilaga VI, del 2, punkterna 12-16

Artikel 136.3

Artikel 150.3

Artikel 137.1

Bilaga VI, del I, punkt 6

Artikel 137.2

Bilaga VI, del I, punkt 7

Artikel 137.3

Artikel 138

Bilaga VI, del III, punkterna 1-7

Artikel 139

Bilaga VI, del III, punkterna 8-17

Artikel 140.1

Artikel 140.2

Artikel 141

Artikel 142.1

Artikel 142.2

Artikel 143.1

Artikel 84.1 och Bilaga VII, del 4,

punkt 1

SV

L 176/310

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

412

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 143.1

Artikel 84.2

Artikel 143.1

Artikel 84.3

Artikel 143.1

Artikel 84.4

Artikel 143.1

Artikel 144

Artikel 145

Artikel 146

Artikel 147.1

Artikel 86.9

Artikel 147.2-9

Artikel 86.1-8

Artikel 148.1

Artikel 85.1

Artikel 148.2

Artikel 85.2

Artikel 148.3

Artikel 148.4

Artikel 85.3

Artikel 148.5

Artikel 148.1

Artikel 149

Artikel 85.4 och 5

Artikel 150.1

Artikel 89.1

Artikel 150.2

Artikel 89.2

Artikel 150.3

Artikel 150.4

Artikel 151

Artikel 87.1-10

Artikel 152.1 och 2

Artikel 87.11

Artikel 152.3 och 4

Artikel 87.12

Artikel 152.5

Artikel 153.1

Bilaga VII, del I, punkt 3

Artikel 153.2

Artikel 153.3-8

Bilaga VII, del I, punkterna 4-9

Artikel 153.9

Artikel 154

Bilaga VII, del I, punkterna 10-16

Artikel 155.1

Bilaga VII, del I, punkterna 17 och 18

Artikel 155.2

Bilaga VII, del I, punkterna 19-21

Artikel 155.3

Bilaga VII, del I, punkterna 22-24

Artikel 155.4

Bilaga VII, del I, punkterna 25-26

Artikel 156

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/311

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

413

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 156

Bilaga VII, del I, punkt 27

Artikel 157.1

Bilaga VII, del I, punkt 28

Artikel 157.2-5

Artikel 158.1

Artikel 88.2

Artikel 158.2

Artikel 88.3

Artikel 158.3

Artikel 88.4

Artikel 158.4

Artikel 88.6

Artikel 158.5

Bilaga VII, del I, punkt 30

Artikel 158.6

Bilaga VII, del I, punkt 31

Artikel 158.7

Bilaga VII, del I, punkt 32

Artikel 158.8

Bilaga VII, del I, punkt 33

Artikel 158.9

Bilaga VII, del I, punkt 34

Artikel 158.10

Bilaga VII, del I, punkt 35

Artikel 158.11

Artikel 159

Bilaga VII, del I, punkt 36

Artikel 160.1

Bilaga VII, del II, punkt 2

Artikel 160.2

Bilaga VII, del II, punkt 3

Artikel 160.3

Bilaga VII, del II, punkt 4

Artikel 160.4

Bilaga VII, del II, punkt 5

Artikel 160.5

Bilaga VII, del II, punkt 6

Artikel 160.6

Bilaga VII, del II, punkt 7

Artikel 160.7

Bilaga VII, del II, punkt 7

Artikel 161.1

Bilaga VII, del II, punkt 8

Artikel 161.2

Bilaga VII, del II, punkt 9

Artikel 161.3

Bilaga VII, del II, punkt 10

Artikel 161.4

Bilaga VII, del II, punkt 11

Artikel 162.1

Bilaga VII, del II, punkt 12

Artikel 162.2

Bilaga VII, del II, punkt 13

Artikel 162.3

Bilaga VII, del II, punkt 14

Artikel 162.4

Bilaga VII, del II, punkt 15

Artikel 162.5

Bilaga VII, del II, punkt 16

Artikel 163.1

Bilaga VII, del II, punkt 17

Artikel 163.2

Bilaga VII, del II, punkt 18

Artikel 163.3

Bilaga VII, del II, punkt 19

Artikel 163.4

Bilaga VII, del II, punkt 20

Artikel 164.1

Bilaga VII, del II, punkt 21

SV

L 176/312

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

414

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 164.2

Bilaga VII, del II, punkt 22

Artikel 164.3

Bilaga VII, del II, punkt 23

Artikel 164.4

Artikel 165.1

Bilaga VII, del II, punkt 24

Artikel 165.2

Bilaga VII, del II, punkterna 25 och 26

Artikel 165.3

Bilaga VII, del II, punkt 27

Artikel 166.1

Bilaga VII, del III, punkt 1

Artikel 166.2

Bilaga VII, del III, punkt 2

Artikel 166.3

Bilaga VII, del III, punkt 3

Artikel 166.4

Bilaga VII, del III, punkt 4

Artikel 166.5

Bilaga VII, del III, punkt 5

Artikel 166.6

Bilaga VII, del III, punkt 6

Artikel 166.7

Bilaga VII, del III, punkt 7

Artikel 166.8

Bilaga VII, del III, punkt 9

Artikel 166.9

Bilaga VII, del III, punkt 10

Artikel 166.10

Bilaga VII, del III, punkt 11

Artikel 167.1

Bilaga VII, del III, punkt 12

Artikel 167.2

Artikel 168

Bilaga VII, del III, punkt 13

Artikel 169.1

Bilaga VII, del IV, punkt 2

Artikel 169.2

Bilaga VII, del IV, punkt 3

Artikel 169.3

Bilaga VII, del IV, punkt 4

Artikel 170.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 5-11

Artikel 170.2

Bilaga VII, del IV, punkt 12

Artikel 170.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 13-15

Artikel 170.4

Bilaga VII, del IV, punkt 16

Artikel 171.1

Bilaga VII, del IV, punkt 17

Artikel 171.2

Bilaga VII, del IV, punkt 18

Artikel 172.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 19-23

Artikel 172.2

Bilaga VII, del IV, punkt 24

Artikel 172.3

Bilaga VII, del IV, punkt 25

Artikel 173.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 26-28

Artikel 173.2

Bilaga VII, del IV, punkt 29

Artikel 173.3

Artikel 174

Bilaga VII, del IV, punkt 30

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/313

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

415

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 175.1

Bilaga VII, del IV, punkt 31

Artikel 175.2

Bilaga VII, del IV, punkt 32

Artikel 175.3

Bilaga VII, del IV, punkt 33

Artikel 175.4

Bilaga VII, del IV, punkt 34

Artikel 175.5

Bilaga VII, del IV, punkt 35

Artikel 176.1

Bilaga VII, del IV, punkt 36

Artikel 176.2

Bilaga VII, del IV, punkt 37 första

stycket

Artikel 176.3

Bilaga VII, del IV, punkt 37 andra

stycket

Artikel 176.4

Bilaga VII, del IV, punkt 38

Artikel 176.5

Bilaga VII, del IV, punkt 39

Artikel 177.1

Bilaga VII, del IV, punkt 40

Artikel 177.2

Bilaga VII, del IV, punkt 41

Artikel 177.3

Bilaga VII, del IV, punkt 42

Artikel 178.1

Bilaga VII, del IV, punkt 44

Artikel 178.2

Bilaga VII, del IV, punkt 44

Artikel 178.3

Bilaga VII, del IV, punkt 45

Artikel 178.4

Bilaga VII, del IV, punkt 46

Artikel 178.5

Bilaga VII, del IV, punkt 47

Artikel 178.6

Artikel 178.7

Artikel 179.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 43 och

49-56

Artikel 179.2

Bilaga VII, del IV, punkt 57

Artikel 180.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 59-66

Artikel 180.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 67-72

Artikel 180.3

Artikel 181.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 73-81

Artikel 181.2

Bilaga VII, del IV, punkt 82

Artikel 181.3

Artikel 182.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 87-92

Artikel 182.2

Bilaga VII, del IV, punkt 93

Artikel 182.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 94 och 95

Artikel 182.4

Artikel 183.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 98-100

SV

L 176/314

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

416

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 183.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 101 och

102

Artikel 183.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 103 och

104

Artikel 183.4

Bilaga VII, del IV, punkt 96

Artikel 183.5

Bilaga VII, del IV, punkt 97

Artikel 183.6

Artikel 184.1

Artikel 184.2

Bilaga VII, del IV, punkt 105

Artikel 184.3

Bilaga VII, del IV, punkt 106

Artikel 184.4

Bilaga VII, del IV, punkt 107

Artikel 184.5

Bilaga VII, del IV, punkt 108

Artikel 184.6

Bilaga VII, del IV, punkt 109

Artikel 185

Bilaga VII, del IV, punkterna 110-114

Artikel 186

Bilaga VII, del IV, punkt 115

Artikel 187

Bilaga VII, del IV, punkt 116

Artikel 188

Bilaga VII, del IV, punkterna 117-123

Artikel 189.1

Bilaga VII, del IV, punkt 124

Artikel 189.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 125 och

126

Artikel 189.3

Bilaga VII, del IV, punkt 127

Artikel 190.1

Bilaga VII, del IV, punkt 128

Artikel 190.2

Bilaga VII, del IV, punkt 129

Artikel 190.3-4

Bilaga VII, del IV, punkt 130

Artikel 191

Bilaga VII, del IV, punkt 131

Artikel 192

Artikel 90 och bilaga VIII, del 1,

punkt 2

Artikel 193.1

Artikel 93.2

Artikel 193.2

Artikel 93.3

Artikel 193.3

Artikel 93.1 och bilaga VIII, del 3,

punkt 1

Artikel 193.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 2

Artikel 193.5

Bilaga VIII, del 5, punkt 1

Artikel 193.6

Bilaga VIII, del 5, punkt 2

Artikel 194.1

Artikel 92.1

Artikel 194.2

Artikel 92.2

Artikel 194.3

Artikel 92.3

Artikel 194.4

Artikel 92.4

Artikel 194.5

Artikel 92.5

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/315

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

417

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 194.6

Artikel 92.5

Artikel 194.7

Artikel 92.6

Artikel 194.8

Bilaga VIII, del 2, punkt 1

Artikel 194.9

Bilaga VIII, del 2, punkt 2

Artikel 194.10

Artikel 195

Bilaga VIII, del 1, punkterna 3 och 4

Artikel 196

Bilaga VIII, del 1, punkt 5

Artikel 197.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

Artikel 197.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

Artikel 197.3

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

Artikel 197.4

Bilaga VIII, del 1, punkt 8

Artikel 197.5

Bilaga VIII, del 1, punkt 9

Artikel 197.6

Bilaga VIII, del 1, punkt 9

Artikel 197.7

Bilaga VIII, del 1, punkt 10

Artikel 197.8

Artikel 198.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 11

Artikel 198.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 11

Artikel 199.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 12

Artikel 199.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 13

Artikel 199.3

Bilaga VIII, del 1, punkt 16

Artikel 199.4

Bilaga VIII, del 1, punkterna 17 och 18

Artikel 199.5

Bilaga VIII, del 1, punkt 20

Artikel 199.6

Bilaga VIII, del 1, punkt 21

Artikel 199.7

Bilaga VIII, del 1, punkt 22

Artikel 199.8

Artikel 200

Bilaga VIII, del 1, punkterna 23-25

Artikel 201.1

Bilaga VIII, del 1, punkterna 26 och 28

Artikel 201.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 27

Artikel 202

Bilaga VIII, del 1, punkt 29

Artikel 203

Artikel 204.1

Bilaga VIII, del 1, punkterna 30 och 31

Artikel 204.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 32

Artikel 205

Bilaga VIII, del 2, punkt 3

Artikel 206

Bilaga VIII, del 2, punkterna 4-5

Artikel 207.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 6

SV

L 176/316

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

418

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 207.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 a

Artikel 207.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 b

Artikel 207.4

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 c

Artikel 207.5

Bilaga VIII, del 2, punkt 7

Artikel 208.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 8

Artikel 208.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 a

Artikel 208.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 b

Artikel 208.4

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 c

Artikel 208.5

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 d

Artikel 209.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 9

Artikel 209.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 9 a

Artikel 209.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 9 b

Artikel 210

Bilaga VIII, del 2, punkt 10

Artikel 211

Bilaga VIII, del 2, punkt 11

Artikel 212.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 12

Artikel 212.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 13

Artikel 213.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 14

Artikel 213.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 15

Artikel 213.3

Artikel 214.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 16 a-c

Artikel 214.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 16

Artikel 214.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 17

Artikel 215.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 18

Artikel 215.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 19

Artikel 216.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 20

Artikel 216.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 21

Artikel 217.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 22

Artikel 217.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c

Artikel 217.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c

Artikel 218

Bilaga VIII, del 3, punkt 3

Artikel 219

Bilaga VIII, del 3, punkt 4

Artikel 220.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 5

Artikel 220.2

Bilaga VIII, del 3, punkterna 6, 8 och

10

Artikel 220.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 11

Artikel 220.4

Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/317

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

419

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 220.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 9

Artikel 221.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 12

Artikel 221.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 12

Artikel 221.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 13-15

Artikel 221.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 16

Artikel 221.5

Bilaga VIII, del 3, punkterna 18 och 19

Artikel 221.6

Bilaga VIII, del 3, punkterna 20 och 21

Artikel 221.7

Bilaga VIII, del 3, punkt 17

Artikel 221.8

Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23

Artikel 221.9

Artikel 222.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 24

Artikel 222.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 25

Artikel 222.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 26

Artikel 222.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 27

Artikel 222.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 28

Artikel 222.6

Bilaga VIII, del 3, punkt 29

Artikel 222.7

Bilaga VIII, del 3, punkterna 28 och 29

Artikel 223.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 30-32

Artikel 223.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

Artikel 223.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

Artikel 223.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

Artikel 223.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

Artikel 223.6

Bilaga VIII, del 3, punkterna 34 och 35

Artikel 223.7

Bilaga VIII, del 3, punkt 35

Artikel 224.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 36

Artikel 224.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 37

Artikel 224.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 38

Artikel 224.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 39

Artikel 224.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 40

Artikel 224.6

Bilaga VIII, del 3, punkt 41

Artikel 225.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 42-46

Artikel 225.2

Bilaga VIII, del 3, punkterna 47-52

Artikel 225.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 53-56

Artikel 226

Bilaga VIII, del 3, punkt 57

Artikel 227.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 58

SV

L 176/318

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

420

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 227.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 58 a-h

Artikel 227.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 58.h

Artikel 228.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 60

Artikel 228.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 61

Artikel 229.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 62-65

Artikel 229.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 66

Artikel 229.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 63 och 67

Artikel 230.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 68-71

Artikel 230.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 72

Artikel 230.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 73 och 74

Artikel 231.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 76

Artikel 231.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 77

Artikel 231.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 78

Artikel 231.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 79

Artikel 231.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 80

Artikel 231.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 80a

Artikel 231.4

Bilaga VIII, del 3, punkterna 81-82

Artikel 232.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 83

Artikel 232.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 83

Artikel 232.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 84

Artikel 232.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 85

Artikel 234

Bilaga VIII, del 3, punkt 86

Artikel 235.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 87

Artikel 235.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 88

Artikel 235.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 89

Artikel 236.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 90

Artikel 236.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 91

Artikel 236.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 92

Artikel 237.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 1

Artikel 237.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 2

Artikel 238.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 3

Artikel 238.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 4

Artikel 238.3

Bilaga VIII, del 4, punkt 5

Artikel 239.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 6

Artikel 239.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 7

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/319

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

421

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 239.3

Bilaga VIII, del 4, punkt 8

Artikel 240

Bilaga VIII, del 6, punkt 1

Artikel 241

Bilaga VIII, del 6, punkt 2

Artikel 242.1-9

Bilaga IX, del I, punkt 1

Artikel 242.10

Artikel 4 led 37

Artikel 242.11

Artikel 4 led 38

Artikel 242.12

Artikel 242.13

Artikel 242.14

Artikel 242.15

Artikel 243.1

Bilaga IX, del II, punkt 1

Artikel 243.2

Bilaga IX, del II, punkt 1a

Artikel 243.3

Bilaga IX, del II, punkt 1b

Artikel 243.4

Bilaga IX, del II, punkt 1c

Artikel 243.5

Bilaga IX, del II, punkt 1d

Artikel 243.6

Artikel 244.1

Bilaga IX, del II, punkt 2

Artikel 244.2

Bilaga IX, del II, punkt 2a

Artikel 244.3

Bilaga IX, del II, punkt 2b

Artikel 244.4

Bilaga IX, del II, punkt 2c

Artikel 244.5

Bilaga IX, del II, punkt 2d

Artikel 244.6

Artikel 245.1

Artikel 95.1

Artikel 245.2

Artikel 95.2

Artikel 245.3

Artikel 96.2

Artikel 245.4

Artikel 96.4

Artikel 245.5

Artikel 245.6

Artikel 246.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 2 och 3

Artikel 246.2

Bilaga IX, del IV, punkt 5

Artikel 246.3

Bilaga IX, del IV, punkt 5

Artikel 247.1

Artikel 96.3, bilaga IX, del IV, punkt 60

Artikel 247.2

Bilaga IX, del IV, punkt 61

Artikel 247.3

Artikel 247.4

SV

L 176/320

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

422

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 248.1

Artikel 101.1

Artikel 248.2

Artikel 248.3

Artikel 101.2

Artikel 249

Bilaga IX, del II, punkterna 3 och 4

Artikel 250

Bilaga IX, del II, punkterna 5-7

Artikel 251

Bilaga IX, del IV, punkterna 6-7

Artikel 252

Bilaga IX, del IV, punkt 8

Artikel 253.1

Bilaga IX, del IV, punkt 9

Artikel 253.2

Bilaga IX, del IV, punkt 10

Artikel 254

Bilaga IX, del IV, punkterna 11-12

Artikel 255.1

Bilaga IX, del IV, punkt 13

Artikel 255.2

Bilaga IX, del IV, punkt 15

Artikel 256.1

Artikel 100.1

Artikel 256.2

Bilaga IX, del IV, punkterna 17-20

Artikel 256.3

Bilaga IX, del IV, punkt 21

Artikel 256.4

Bilaga IX, del IV, punkterna 22-23

Artikel 256.5

Bilaga IX, del IV, punkterna 24-25

Artikel 256.6

Bilaga IX, del IV, punkterna 26-29

Artikel 256.7

Bilaga IX, del IV, punkt 30

Artikel 256.8

Bilaga IX, del IV, punkt 32

Artikel 256.9

Bilaga IX, del IV, punkt 33

Artikel 257

Bilaga IX, del IV, punkt 34

Artikel 258

Bilaga IX, del IV, punkterna 35-36

Artikel 259.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 38-41

Artikel 259.2

Bilaga IX, del IV, punkt 42

Artikel 259.3

Bilaga IX, del IV, punkt 43

Artikel 259.4

Bilaga IX, del IV, punkt 44

Artikel 259.5

Artikel 260

Bilaga IX, del IV, punkt 45

Artikel 261.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 46-47, 49

Artikel 261.2

Bilaga IX, del IV, punkt 51

Artikel 262.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 52, 53

Artikel 262.2

Bilaga IX, del IV, punkt 53

Artikel 262.3

Artikel 262.4

Bilaga IX, del IV, punkt 54

Artikel 263.1

Bilaga IX, del IV, punkt 57

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/321

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

423

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 263.2

Bilaga IX, del IV, punkt 58

Artikel 263.3

Bilaga IX, del IV, punkt 59

Artikel 264.1

Bilaga IX, del IV, punkt 62

Artikel 264.2

Bilaga IX, del IV, punkterna 63-65

Artikel 264.3

Bilaga IX, del IV, punkterna 66 och 67

Artikel 264.4

Artikel 265.1

Bilaga IX, del IV, punkt 68

Artikel 265.2

Bilaga IX, del IV, punkt 70

Artikel 265.3

Bilaga IX, del IV, punkt 71

Artikel 266.1

Bilaga IX, del IV, punkt 72

Artikel 266.2

Bilaga IX, del IV, punkt 73

Artikel 266.3

Bilaga IX, del IV, punkterna 74-75

Artikel 266.4

Bilaga IX, del IV, punkt 76

Artikel 267.1

Artikel 97.1

Artikel 267.3

Artikel 97.3

Artikel 268

Bilaga IX, del III, punkt 1

Artikel 269

Bilaga IX, del III, punkterna 2-7

Artikel 270

Artikel 98.1 och bilaga IX, del III,

punkterna 8 och 9

Artikel 271.1

Bilaga III, del II, punkt 1

Bilaga VII, del III, punkt 5

Artikel 271.2

Bilaga VII, del III, punkt 7

Artikel 272.1

Bilaga III, del I, punkt 1

Artikel 272.2

Bilaga III, del I, punkt 3

Artikel 272.3

Bilaga III, del I, punkt 4

Artikel 272.4

Bilaga III, del I, punkt 5

Artikel 272.5

Bilaga III, del I, punkt 6

Artikel 272.6

Bilaga III, del I, punkt 7

Artikel 272.7

Bilaga III, del I, punkt 8

Artikel 272.8

Bilaga III, del I, punkt 9

Artikel 272.9

Bilaga III, del I, punkt 10

Artikel 272.10

Bilaga III, del I, punkt 11

Artikel 272.11

Bilaga III, del I, punkt 12

Artikel 272.12

Bilaga III, del I, punkt 13

Artikel 272.13

Bilaga III, del I, punkt 14

Artikel 272.14

Bilaga III, del I, punkt 15

SV

L 176/322

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

424

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 272.15

Bilaga III, del I, punkt 16

Artikel 272.16

Bilaga III, del I, punkt 17

Artikel 272.17

Bilaga III, del I, punkt 18

Artikel 272.18

Bilaga III, del I, punkt 19

Artikel 272.19

Bilaga III, del I, punkt 20

Artikel 272.20

Bilaga III, del I, punkt 21

Artikel 272.21

Bilaga III, del I, punkt 22

Artikel 272.22

Bilaga III, del I, punkt 23

Artikel 272.23

Bilaga III, del I, punkt 26

Artikel 272.24

Bilaga III, del VII, led a

Artikel 272.25

Bilaga III, del VII, led a

Artikel 272.26

Bilaga III, del V, punkt 2

Artikel 273.1

Bilaga III, del II, punkt 1

Artikel 273.2

Bilaga III, del II, punkt 2

Artikel 273.3

Bilaga III, del II, punkt 3 första och

andra styckena

Artikel 273.4

Bilaga III, del II, punkt 3 tredje stycket

Artikel 273.5

Bilaga III, del II, punkt 4

Artikel 273.6

Bilaga III, del II, punkt 5

Artikel 273.7

Bilaga III, del II, punkt 7

Artikel 273.8

Bilaga III, del II, punkt 8

Artikel 274.1

Bilaga III, del III

Artikel 274.2

Bilaga III, del III

Artikel 274.3

Bilaga III, del III

Artikel 274.4

Bilaga III, del III

Artikel 275.1

Bilaga III, del IV

Artikel 275.2

Bilaga III, del IV

Artikel 276.1

Bilaga III, del V, punkt 1

Artikel 276.2

Bilaga III, del V, punkt 1

Artikel 276.3

Bilaga III, del V, punkterna 1-2

Artikel 277.1

Bilaga III, del V, punkterna 3-4

Artikel 277.2

Bilaga III, del V, punkt 5

Artikel 277.3

Bilaga III, del V, punkt 6

Artikel 277.4

Bilaga III, del V, punkt 7

Artikel 278.1

Artikel 278.2

Bilaga III, del V, punkt 8

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/323

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

425

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 278.3

Bilaga III, del V, punkt 9

Artikel 279

Bilaga III, del V, punkt 10

Artikel 280.1

Bilaga III, del V, punkt 11

Artikel 280.2

Bilaga III, del V, punkt 12

Artikel 281.1

Artikel 281.2

Bilaga III, del V, punkt 13

Artikel 281.3

Bilaga III, del V, punkt 14

Artikel 282.1

Artikel 282.2

Bilaga III, del V, punkt 15

Artikel 282.3

Bilaga III, del V, punkt 16

Artikel 282.4

Bilaga III, del V, punkt 17

Artikel 282.5

Bilaga III, del V, punkt 18

Artikel 282.6

Bilaga III, del V, punkt 19

Artikel 282.7

Bilaga III, del V, punkt 20

Artikel 282.8

Bilaga III, del V, punkt 21

Artikel 283.1

Bilaga III, del VI, punkt 1

Artikel 283.2

Bilaga III, del VI, punkt 2

Artikel 283.3

Bilaga III, del VI, punkt 2

Artikel 283.4

Bilaga III, del VI, punkt 3

Artikel 283.5

Bilaga III, del VI, punkt 4

Artikel 283.6

Bilaga III, del VI, punkt 4

Artikel 284.1

Bilaga III, del VI, punkt 5

Artikel 284.2

Bilaga III, del VI, punkt 6

Artikel 284.3

Artikel 284.4

Bilaga III, del VI, punkt 7

Artikel 284.5

Bilaga III, del VI, punkt 8

Artikel 284.6

Bilaga III, del VI, punkt 9

Artikel 284.7

Bilaga III, del VI, punkt 10

Artikel 284.8

Bilaga III, del VI, punkt 11

Artikel 284.9

Bilaga III, del VI, punkt 12

Artikel 284.10

Bilaga III, del VI, punkt 13

Artikel 284.11

Bilaga III, del VI, punkt 9

Artikel 284.12

Artikel 284.13

Bilaga III, del VI, punkt 14

Artikel 285.1

Bilaga III, del VI, punkt 15

Artikel 285.2-8

SV

L 176/324

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

426

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 286.1

Bilaga III, del VI, punkterna 18 och 25

Artikel 286.2

Bilaga III, del VI, punkt 19

Artikel 286.3

Artikel 286.4

Bilaga III, del VI, punkt 20

Artikel 286.5

Bilaga III, del VI, punkt 21

Artikel 286.6

Bilaga III, del VI, punkt 22

Artikel 286.7

Bilaga III, del VI, punkt 23

Artikel 286.8

Bilaga III, del VI, punkt 24

Artikel 287.1

Bilaga III, del VI, punkt 17

Artikel 287.2

Bilaga III, del VI, punkt 17

Artikel 287.3

Artikel 287.4

Artikel 288

Bilaga III, del VI, punkt 26

Artikel 289.1

Bilaga III, del VI, punkt 27

Artikel 289.2

Bilaga III, del VI, punkt 28

Artikel 289.3

Bilaga III, del VI, punkt 29

Artikel 289.4

Bilaga III, del VI, punkt 29

Artikel 289.5

Bilaga III, del VI, punkt 30

Artikel 289.6

Bilaga III, del VI, punkt 31

Artikel 290.1

Bilaga III, del VI, punkt 32

Artikel 290.2

Bilaga III, del VI, punkt 32

Artikel 290.3-10

Artikel 291.1

Bilaga I, del I, punkterna 27-28

Artikel 291.2

Bilaga III, del VI, punkt 34

Artikel 291.3

Artikel 291.4

Bilaga III, del VI, punkt 35

Artikel 291.5

Artikel 291.6

Artikel 292.1

Bilaga III, del VI, punkt 36

Artikel 292.2

Bilaga III, del VI, punkt 37

Artikel 292.3

Artikel 292.4

Artikel 292.5

Artikel 292.6

Bilaga III, del VI, punkt 38

Artikel 292.7

Bilaga III, del VI, punkt 39

Artikel 292.8

Bilaga III, del VI, punkt 40

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/325

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

427

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 292.9

Bilaga III, del VI, punkt 41

Artikel 292.10

Artikel 293.1

Bilaga III, del VI, punkt 42

Artikel 293.2-6

Artikel 294.1

Bilaga III, del VI, punkt 42

Artikel 294.2

Artikel 294.3

Bilaga III, del VI, punkt 42

Artikel 295

Bilaga III, del VII, led a

Artikel 296.1

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 296.2

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 296.3

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 297.1

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 297.2

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 297.3

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 297.4

Bilaga III, del VII, led b

Artikel 298.1

Bilaga III, del VII, led c

Artikel 298.2

Bilaga III, del VII, led c

Artikel 298.3

Bilaga III, del VII, led c

Artikel 298.4

Bilaga III, del VII, led c

Artikel 299.1

Bilaga II, punkt 7

Artikel 299.2

Bilaga II, punkterna 7-11

Artikel 300

Artikel 301

Bilaga III, del 2, punkt 6

Artikel 302

Artikel 303

Artikel 304

Artikel 305

Artikel 306

Artikel 307

Artikel 308

Artikel 309

Artikel 310

Artikel 311

Artikel 312.1

Artikel 104.3 och 6 och bilaga X, del

2, punkterna 2, 5 och 8

Artikel 312.2

Artikel 105.1 och 105.2 och bilaga X,

del 3, punkt 1

SV

L 176/326

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

428

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 312.3

Artikel 312.4

Artikel 105.1

Artikel 313.1

Artikel 102.2

Artikel 313.2

Artikel 102.3

Artikel 313.3

Artikel 314.1

Artikel 102.4

Artikel 314.2

Bilaga X, del 4, punkt 1

Artikel 314.3

Bilaga X, del 4, punkt 2

Artikel 314.4

Bilaga X, del 4, punkterna 3 och 4

Artikel 314.5

Artikel 315.1

Artikel 103 och bilaga X, del 1,

punkterna 1-3

Artikel 315.2

Artikel 315.3

Artikel 315.4

Bilaga X, del 1, punkt 4

Artikel 316.1

Bilaga X, del 1, punkterna 5-8

Artikel 316.2

Bilaga X, del 1, punkt 9

Artikel 316.3

Artikel 317.1

Artikel 104.1

Artikel 317.2

Artikel 104.2 och 4 och bilaga X, del

2, punkt 1

Artikel 317.3

Bilaga X, del 2, punkt 1

Artikel 317.4

Bilaga X, del 2, punkt 2

Artikel 318.1

Bilaga X, del 2, punkt 4

Artikel 318.2

Bilaga X, del 2, punkt 4

Artikel 318.3

Artikel 319.1

Bilaga X, del 2, punkterna 6-7

Artikel 319.2

Bilaga X, del 2, punkterna 10 och 11

Artikel 320

Bilaga X, del 2, punkterna 9 och 12

Artikel 321

Bilaga X, del 3, punkterna 2-7

Artikel 322.1

Artikel 322.2

Bilaga X, del 3, punkterna 8-12

Artikel 322.3

Bilaga X, del 3, punkterna 13-18

Artikel 322.4

Bilaga X, del 3, punkt 19

Artikel 322.5

Bilaga X, del 3, punkt 20

Artikel 322.6

Bilaga X, del 3, punkterna 21-24

Artikel 323.1

Bilaga X, del 3, punkt 25

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/327

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

429

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 323.2

Bilaga X, del 3, punkt 26

Artikel 323.3

Bilaga X, del 3, punkt 27

Artikel 323.4

Bilaga X, del 3, punkt 28

Artikel 323.5

Bilaga X, del 3, punkt 29

Artikel 324

Bilaga X, del 5

Artikel 325.1

Artikel 26

Artikel 325.2

Artikel 26

Artikel 325.3

Artikel 326

Artikel 327.1

Bilaga I, punkt 1

Artikel 327.2

Bilaga I, punkt 2

Artikel 327.3

Bilaga I, punkt 3

Artikel 328.1

Bilaga I, punkt 4

Artikel 328.2

Artikel 329.1

Bilaga I, punkt 5

Artikel 329.2

Artikel 330

Bilaga I, punkt 7

Artikel 331.1

Bilaga I, punkt 9

Artikel 331.2

Bilaga I, punkt 10

Artikel 332.1

Bilaga I, punkt 8

Artikel 332.2

Bilaga I, punkt 8

Artikel 333

Bilaga I, punkt 11

Artikel 334

Bilaga I, punkt 13

Artikel 335

Bilaga I, punkt 14

Artikel 336.1

Bilaga I, punkt 14

Artikel 336.2

Bilaga I, punkt 14

Artikel 336.3

Bilaga I, punkt 14

Artikel 336.4

Artikel 19.1

Artikel 337.1

Bilaga I, punkt 16a

Artikel 337.2

Bilaga I, punkt 16a

Artikel 337.3

Bilaga I, punkt 16a

Artikel 337.4

Bilaga I, punkt 16a

Artikel 337.4

Bilaga I, punkt 16a

Artikel 338.1

Bilaga I, punkt 14a

Artikel 338.2

Bilaga I, punkt 14b

Artikel 338.3

Bilaga I, punkt 14c

SV

L 176/328

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

430

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 338.4

Bilaga I, punkt 14a

Artikel 339.1

Bilaga I, punkt 17

Artikel 339.2

Bilaga I, punkt 18

Artikel 339.3

Bilaga I, punkt 19

Artikel 339.4

Bilaga I, punkt 20

Artikel 339.5

Bilaga I, punkt 21

Artikel 339.6

Bilaga I, punkt 22

Artikel 339.7

Bilaga I, punkt 23

Artikel 339.8

Bilaga I, punkt 24

Artikel 339.9

Bilaga I, punkt 25

Artikel 340.1

Bilaga I, punkt 26

Artikel 340.2

Bilaga I, punkt 27

Artikel 340.3

Bilaga I, punkt 28

Artikel 340.4

Bilaga I, punkt 29

Artikel 340.5

Bilaga I, punkt 30

Artikel 340.6

Bilaga I, punkt 31

Artikel 340.7

Bilaga I, punkt 32

Artikel 341.1

Bilaga I, punkt 33

Artikel 341.2

Bilaga I, punkt 33

Artikel 341.3

Artikel 342

Bilaga I, punkt 34

Artikel 343

Bilaga I, punkt 36

Artikel 344.1

Artikel 344.2

Bilaga I, punkt 37

Artikel 344.3

Bilaga I, punkt 38

Artikel 345.1

Bilaga I, punkt 41

Artikel 345.2

Bilaga I, punkt 41

Artikel 346.1

Bilaga I, punkt 42

Artikel 346.2

Artikel 346.3

Bilaga I, punkt 43

Artikel 346.4

Bilaga I, punkt 44

Artikel 346.5

Bilaga I, punkt 45

Artikel 346.6

Bilaga I, punkt 46

Artikel 347

Bilaga I, punkt 8

Artikel 348.1

Bilaga I, punkterna 48-49

Artikel 348.2

Bilaga I, punkt 50

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/329

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

431

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 349

Bilaga I, punkt 51

Artikel 350.1

Bilaga I, punkt 53

Artikel 350.2

Bilaga I, punkt 54

Artikel 350.3

Bilaga I, punkt 55

Artikel 350.4

Bilaga I, punkt 56

Artikel 351

Bilaga III, punkt 1

Artikel 352.1

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 352.2

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 352.3

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 352.4

Bilaga III, punkt 2.2

Artikel 352.5

Artikel 353.1

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 353.2

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 353.3

Bilaga III, punkt 2.1

Artikel 354.1

Bilaga III, punkt 3.1

Artikel 354.2

Bilaga III, punkt 3.2

Artikel 354.3

Bilaga III, punkt 3.2

Artikel 354.4

Artikel 355

Artikel 356

Artikel 357.1

Bilaga IV, punkt 1

Artikel 357.2

Bilaga IV, punkt 2

Artikel 357.3

Bilaga IV, punkt 3

Artikel 357.4

Bilaga IV, punkt 4

Artikel 357.5

Bilaga IV, punkt 6

Artikel 358.1

Bilaga IV, punkt 8

Artikel 358.2

Bilaga IV, punkt 9

Artikel 358.3

Bilaga IV, punkt 10

Artikel 358.4

Bilaga IV, punkt 12

Artikel 359.1

Bilaga IV, punkt 13

Artikel 359.2

Bilaga IV, punkt 14

Artikel 359.3

Bilaga IV, punkt 15

Artikel 359.4

Bilaga IV, punkt 16

Artikel 359.5

Bilaga IV, punkt 17

Artikel 359.6

Bilaga IV, punkt 18

Artikel 360.1

Bilaga IV, punkt 19

SV

L 176/330

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

432

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 360.2

Bilaga IV, punkt 20

Artikel 361

Bilaga IV, punkt 21

Artikel 362

Artikel 363.1

Bilaga V, punkt 1

Artikel 363.2

Artikel 363.3

Artikel 364.1

Bilaga V, punkt 10b

Artikel 364.2

Artikel 364.3

Artikel 365.1

Bilaga V, punkt 10

Artikel 365.2

Bilaga V, punkt 10a

Artikel 366.1

Bilaga V, punkt 7

Artikel 366.2

Bilaga V, punkt 8

Artikel 366.3

Bilaga V, punkt 9

Artikel 366.4

Bilaga V, punkt 10

Artikel 366.5

Bilaga V, punkt 8

Artikel 367.1

Bilaga V, punkt 11

Artikel 367.2

Bilaga V, punkt 12

Artikel 367.3

Bilaga V, punkt 12

Artikel 368.1

Bilaga V, punkt 2

Artikel 368.2

Bilaga V, punkt 2

Artikel 368.3

Bilaga V, punkt 5

Artikel 368.4

Artikel 369.1

Bilaga V, punkt 3

Artikel 369.2

Artikel 370.1

Bilaga V, punkt 5

Artikel 371.1

Bilaga V, punkt 5

Artikel 371.2

Artikel 372

Bilaga V, punkt 5a

Artikel 373

Bilaga V, punkt 5b

Artikel 374.1

Bilaga V, punkt 5c

Artikel 374.2

Bilaga V, punkt 5d

Artikel 374.3

Bilaga V, punkt 5d

Artikel 374.4

Bilaga V, punkt 5d

Artikel 374.5

Bilaga V, punkt 5d

Artikel 374.6

Bilaga V, punkt 5d

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/331

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

433

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 374.7

Artikel 375.1

Bilaga V, punkt 5a

Artikel 375.2

Bilaga V, punkt 5e

Artikel 376.1

Bilaga V, punkt 5f

Artikel 376.2

Bilaga V, punkt 5g

Artikel 376.3

Bilaga V, punkt 5h

Artikel 376.4

Bilaga V, punkt 5h

Artikel 376.5

Bilaga V, punkt 5i

Artikel 376.6

Bilaga V, punkt 5

Artikel 377

Bilaga V, punkt 5l

Artikel 378

Bilaga II, punkt 1

Artikel 379.1

Bilaga II, punkt 2

Artikel 379.2

Bilaga II, punkt 3

Artikel 379.3

Bilaga II, punkt 2

Artikel 380

Bilaga II, punkt 4

Artikel 381

Artikel 382

Artikel 383

Artikel 384

Artikel 385

Artikel 386

Artikel 387

Artikel 28.1

Artikel 388

Artikel 389

Artikel 106.1 första stycket

Artikel 390.1

Artikel 106.1 andra stycket

Artikel 390.2

Artikel 390.3

Artikel 29.1

Artikel 390.4

Artikel 30.1

Artikel 390.5

Artikel 29.2

Artikel 390.6

Artikel 106.2 första stycket

Artikel 390.7

Artikel 106.3

Artikel 390.8

Artikel 106.2 andra och tredje styckena

Artikel 391

Artikel 107

Artikel 392

Artikel 108

Artikel 393

Artikel 109

Artikel 394.1

Artikel 110.1

SV

L 176/332

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

434

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 394.2

Artikel 110.1

Artikel 394.3 och 4

Artikel 110.2

Artikel 394.4

Artikel 110.2

Artikel 395.1

Artikel 111.1

Artikel 395.2

Artikel 395.3

Artikel 111.4 första stycket

Artikel 395.4

Artikel 30.4

Artikel 395.5

Artikel 31

Artikel 395.6

Artikel 395.7

Artikel 395.8

Artikel 396.1

Artikel 111.4 första och andra styckena

Artikel 396.2

Artikel 397.1

Bilaga VI, punkt 1

Artikel 397.2

Bilaga VI, punkt 2

Artikel 397.3

Bilaga VI, punkt 3

Artikel 398

Artikel 32.1

Artikel 399.1

Artikel 112.1

Artikel 399.2

Artikel 112.2

Artikel 399.3

Artikel 112.3

Artikel 399.4

Artikel 110.3

Artikel 400.1

Artikel 113.3

Artikel 400.2

Artikel 113.4

Artikel 400.3

Artikel 401.1

Artikel 114.1

Artikel 401.2

Artikel 114.2

Artikel 401.3

Artikel 114.3

Artikel 402.1

Artikel 115.1

Artikel 402.2

Artikel 115.2

Artikel 402.3

Artikel 403.1

Artikel 117.1

Artikel 403.2

Artikel 117.2

Artikel 404

Artikel 122a.8

Artikel 405.1

Artikel 122a.1

Artikel 405.2

Artikel 122a.2

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/333

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

435

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 405.3

Artikel 122a.3 första stycket

Artikel 405.4

Artikel 122a.3 första stycket

Artikel 406.1

Artikel 122a.4 och Artikel 122a.5 an­

dra stycket

Artikel 406.2

Artikel 122a.5 första stycket och Arti­

kel 122a.6 första stycket

Artikel 407

Artikel 122a.5 första stycket

Artikel 408

Artikel 122a.6 första och andra styc­

kena

Artikel 409

Artikel 122a.7

Artikel 410

Artikel 122a.10

Artikel 411

Artikel 412

Artikel 413

Artikel 414

Artikel 415

Artikel 416

Artikel 417

Artikel 418

Artikel 419

Artikel 420

Artikel 421

Artikel 422

Artikel 423

Artikel 424

Artikel 425

Artikel 426

Artikel 427

Artikel 428

Artikel 429

Artikel 430

Artikel 431.1

Artikel 145.1

Artikel 431.2

Artikel 145.2

Artikel 431.3

Artikel 145.3

Artikel 431.4

Artikel 145.4

Artikel 432.1

Bilaga XII, del I, punkt 1 och Arti­

kel 146.1

SV

L 176/334

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

436

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 432.2

Artikel 146.2 och bilaga XII, del I,

punkterna 2 och 3

Artikel 432.3

Artikel 146.3

Artikel 433

Artikel 147 och Bilaga XII, del I,

punkt 4

Artikel 434.1

Artikel 148

Artikel 434.2

Artikel 435.1

Bilaga XII, del II, punkt 1

Artikel 435.2

Artikel 436

Bilaga XII, del II, punkt 2

Artikel 437

Artikel 438

Bilaga XII, del II, punkterna 4, 8

Artikel 439

Bilaga XII, del II, punkt 5

Artikel 440

Artikel 441

Artikel 442

Bilaga XII, del II, punkt 6

Artikel 443

Artikel 444

Bilaga XII, del II, punkt 7

Artikel 445

Bilaga XII, del II, punkt 9

Artikel 446

Bilaga XII, del II, punkt 11

Artikel 447

Bilaga XII, del II, punkt 12

Artikel 448

Bilaga XII, del II, punkt 13

Artikel 449

Bilaga XII, del II, punkt 14

Artikel 450

Bilaga XII, del II, punkt 15

Artikel 451

Artikel 452

Bilaga XII, del III, punkt 1

Artikel 453

Bilaga XII, del III, punkt 2

Artikel 454

Bilaga XII, del III, punkt 3

Artikel 455

Artikel 456, första stycket

Artikel 150.1

Artikel 41

Artikel 456, andra stycket

Artikel 457

Artikel 458

Artikel 459

Artikel 460

Artikel 461

SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/335

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

437

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 462.1

Artikel 151a

Artikel 462.2

Artikel 151a

Artikel 462.3

Artikel 151a

Artikel 462.4

Artikel 462.5

Artikel 463

Artikel 464

Artikel 465

Artikel 466

Artikel 467

Artikel 468

Artikel 469

Artikel 470

Artikel 471

Artikel 472

Artikel 473

Artikel 474

Artikel 475

Artikel 476

Artikel 477

Artikel 478

Artikel 479

Artikel 480

Artikel 481

Artikel 482

Artikel 483

Artikel 484

Artikel 485

Artikel 486

Artikel 487

Artikel 488

Artikel 489

Artikel 490

Artikel 491

Artikel 492

SV

L 176/336

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

438

Prop. 2013/14:228

Bilaga 3

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

Artikel 493.1

Artikel 493.2

Artikel 494

Artikel 495

Artikel 496

Artikel 497

Artikel 498

Artikel 499

Artikel 500

Artikel 501

Artikel 502

Artikel 503

Artikel 504

Artikel 505

Artikel 506

Artikel 507

Artikel 508

Artikel 509

Artikel 510

Artikel 511

Artikel 512

Artikel 513

Artikel 514

Artikel 515

Artikel 516

Artikel 517

Artikel 518

Artikel 519

Artikel 520

Artikel 521

Bilaga I

Bilaga II

Bilaga II

Bilaga IV

Bilaga III SV

27.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/337

Prop. 2013/14:228

Bilaga 4

439

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

1. På sidan 2, skäl 4, tredje meningen, ska det

i stället för: ”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (

2

).”

vara:

”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 ( 2 ).”

2. På sidan 36, artikel 26.3 första stycket andra meningen, ska det

i stället för: ”I fråga om emissioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten […]”,

vara:

”I fråga om emissioner som görs efter den 28 juni 2013 får instituten […]”.

3. På sidan 37, artikel 26.3 tredje stycket andra meningen, ska det

i stället för: ”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 1 februari

2015.”

vara:

”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 28 juli 2013.”

4. På sidan 37, artikel 26.3 fjärde stycket, ska det

i stället för: ”[…] stöd som ges ut efter den 31 december 2014 och […]”,

vara:

”[…] stöd som ges ut efter den 28 juni 2013 och […]”.

5. På sidan 37, artikel 26.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

6. På sidan 37, artikel 27.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

7. På sidan 39, artikel 28.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

8. På sidan 40, artikel 29.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

9. På sidan 40, artikel 32.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

SV

L 208/68

Europeiska unionens officiella tidning

2.8.2013

440

Prop. 2013/14:228

Bilaga 4

10. På sidan 42, artikel 36.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

11. På sidan 42, artikel 36.3 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

12. På sidan 44, artikel 41.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

13. På sidan 48, artikel 49.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast den 1 februari 2015.”

vara:

”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast den 28 juli 2013.”

14. På sidan 50, artikel 52.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

15. På sidan 57, artikel 73.7 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

16. På sidan 58, artikel 76.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

17. På sidan 59, artikel 78.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

18. På sidan 60, artikel 79.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

19. På sidan 61, artikel 83.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

SV

2.8.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 208/69

Prop. 2013/14:228

Bilaga 4

441

20. På sidan 62, artikel 84.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

21. På sidan 62, artikel 84.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 31 december

2014 dagen för denna förordnings ikraftträdande blir ett blandat […]”,

vara:

”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013

blir ett blandat […]”.

22. På sidan 68, artikel 99.5 tredje stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 28 juli 2013.”

23. På sidan 68, artikel 99.6 tredje stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 1 februari 2015 inom.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 28 juli 2013.”

24. På sidan 69, artikel 101.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 28 juli 2013.”

25. På sidan 72, artikel 105.14 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

26. På sidan 74, artikel 110.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

27. På sidan 232, artikel 395.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den

30 juni 2015 och därefter […]”,

vara:

”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 28 juni 2013 och den 30 juni

2015 och därefter […]”.

28. På sidan 241, artikel 415.3 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse­

ende de element som anges i led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari 2014.”

vara:

”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse­

ende de element som anges i led a senast den 28 juli 2013, och led b senast den 1 januari 2014.”

29. På sidan 254, artikel 430.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den

28 juli 2013.”

SV

L 208/70

Europeiska unionens officiella tidning

2.8.2013

442

Prop. 2013/14:228

Bilaga 4

30. På sidan 256, artikel 437.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 1 februari 2015.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

den 28 juli 2013.”

31. På sidan 268, artikel 462.2, ska det

i stället för: ”2. Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges kommis­

sionen på tills vidare från och med den 31 December 2014.”

vara:

”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges tills vidare från

och med den 28 juni 2013.”

32. På sidan 274, artikel 478.2, ska det

i stället för: ”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de

poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande intervall:

a) 0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med ett år efter den dag då

denna förordning börjar tillämpas.

b) 10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med den2 januari 2016.

c) 20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016 till och med den 2 januari 2017.

d) 30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017 till och med den 2 januari 2018.

e) 40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018 till och med den 2 januari 2019.

f) 50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019 till och med den 2 januari 2020.

g) 60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020 till och med den 2 januari 2021.

h) 70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021 till och med den 2 januari 2022.

i) 80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022 till och med den 2 januari 2023.

j) 90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023 till och med den 2 januari 2024.”

vara:

”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de

poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den 1 januari 2014 ligga inom följande intervall:

a) 0–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b) 10–100 % under perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015.

c) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2016.

d) 30–100 % under perioden från och med den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2017.

e) 40–100 % under perioden från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2018.

f) 50–100 % under perioden från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2019.

g) 60–100 % under perioden från och med den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020.

h) 70–100 % under perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021.

i) 80–100 % under perioden från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2022.

j) 90–100 % under perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2023.”

SV

2.8.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 208/71

Prop. 2013/14:228

Bilaga 4

443

33. På sidan 276, artikel 481.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den

1 februari 2014 inom en månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den 28 juli

2013.”

34. På sidan 279, artikel 487.3 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

1 februari 2014.”

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den

28 juli 2013.”

35. På sidan 281, artikel 492.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast

den 1 februari 2014 inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.”

vara:

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast

den 28 juli 2013.”

36. På sidan 281, artikel 493.3, inledningen, ska det

i stället för: ”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av

översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta […]”,

vara:

”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av

översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 31 december 2028, helt eller delvis undanta

[…]”.

37. På sidan 285, artikel 501.4, ska det

i stället för: ”4. Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera om […]”,

vara:

”4. Kommissionen ska senast den 28 juni 2016 rapportera om […]”.

38. På sidan 291, artikel 515.1, ska det

i stället för: ”1. EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med Esma […]”,

vara:

”1. EBA ska senast den 28 juni 2014 tillsammans med Esma […]”.

39. På sidan 294, artikel 521.2 c, ska det

i stället för: ”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna

förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt

vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska

gälla från och med den 31 December 2014.”

vara:

”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna

förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt

vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska

gälla från och med den 28 juni 2013.”

SV

L 208/72

Europeiska unionens officiella tidning

2.8.2013

2013/14:228

Bilaga 5

444

Sammanfattning av betänkandet (SOU 2013:65)

Bakgrund

Den globala finanskrisen som blev akut hösten 2008 visade på brister i

de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella

stabiliteten. Det visade sig bl.a. att många finansiella institut hade för låg

bruttosoliditet, för lite och alltför dålig kvalitet på det kapital som skulle

täcka risker samt otillräckliga likviditetsbuffertar. Krisen utlöste en

världsomspännande aktivitet för att se över och förstärka de inter­

nationella standarderna och reglerna för bankverksamhet. I slutet av 2010

presenterade den s.k. Baselkommittén ett regelverk benämnt Basel 3­

överenskommelsen. Under 2011 presenterade sedan EU­kommissionen

förslag på hur den överenskommelsen borde införas i Europa samt

diverse andra förändringar av det europeiska regelverket för banker och

andra finansiella institut. Förslagen hade formen av ett direktiv och en

förordning (ofta benämnda CRD 4 respektive CRR). Efter förhandlingar

i rådet och Europaparlamentet kunde direktivet och förordningen

slutligen antas i juni 2013. I detta betänkande föreslås de lagändringar

som behövs för att anpassa gällande svensk rätt till de sålunda antagna

rättsakterna Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om

tillsynskrav för kreditinstitut och värde­pappersföretag

1

(direktivet) och

Europaparlamentets och rådets förordning nr 575/2013 (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

2

(CRR).

Krav på kapitalbuffertar m.m.

De lagändringar som föreslås med anledning av direktivet innebär att det

i gällande rätt införs en ny lag, lagen om kapitalbuffertar. Denna lag

innehåller bestämmelser som ålägger kreditinstitut och värdepappers­

bolag att upprätthålla kapitalbuffertar som ska stärka det finansiella

systemets motståndskraft mot finansiella kriser och dämpa

procyklikaliteten i det finansiella systemet. Kapitalbuffertarna, som ska

bestå av kärnprimärkapital, ska gälla utöver förordningens kapitalbaskrav

och beslut om särskilt kapitalbaskrav. Utredaren har gjort bedömningen

att Sverige bör utnyttja möjligheten att i lag genomföra samtliga

kapitalbuffertar i direktivet för att säkerställa att de svenska instituten är

väl kapitaliserade för att minska risken mot nya finanskriser och därmed

minska potentiella kostnader för skattebetalarna. Av samma anledning

föreslås att bestämmelserna för kapitalkonserveringsbufferten och

relevanta bestämmelser för den kontracykliska kapitalbufferten ska börja

gälla redan från den dag direktivet börjar tillämpas.

1

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet

att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2013/14:228

Bilaga 5

445

Storleken på kapitalkraven kommer att variera beroende på

förekomsten av cykliska och strukturella systemrisker i det finansiella

systemet. Det innebär att vissa kapitalkrav kommer variera över tiden

medan andra kapitalkrav kommer att variera till följd av de strukturella

förhållanden som råder inom det finansiella systemet. Kapitalkraven kan

också variera mellan instituten beroende på var de har sina exponeringar.

Kapitalkravet till följd av kapitalkonserveringsbufferten är till skillnad

mot övriga buffertar ett permanent påslag om 2,5 procent av ett instituts

totalt riskvägda exponeringsbelopp som ska gälla för alla kreditinstitut

och i vart fall större värdepappersbolag. Den kontracykliska

kapitalbufferten tillämpas för att bemöta en uppbyggnad av cyklisk

systemrisk förknippad med en alltför hög kredittillväxt i landet och

kommer därmed variera över tid. Den kontracykliska kapitalbufferten ska

också gälla för alla kreditinstitut och i vart fall större värdepappersbolag.

Den nya lagen innehåller även kapitalbuffertar för systemviktiga

institut, som ska tillämpas på institut som klassificeras som system­

viktiga. Storleken på detta kapitalkrav skiljer sig åt beroende på om det

är fråga om ett globalt systemviktigt institut eller ett övrigt systemviktigt

institut (dvs. ett institut som är systemviktigt, men inte på global nivå).

För globalt systemviktiga institut ska bufferten uppgå till mellan 1 och

3,5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp. Övriga

systemviktiga institut får åläggas ett kapitalkrav på upp till två procent.

Slutligen föreslås i den nya lagen en möjlighet att tillämpa en

systemriskbuffert för att motverka en strukturell systemrisk som kan

medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet

och den reala ekonomin. Storleken på systemriskbufferten kommer att

variera beroende på bland annat vilka exponeringar som den ska

tillämpas på.

Kapitalbuffertarna ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav.

Om ett institut är föremål för en systemriskbuffert som tillämpas på

exponeringar i ett annat land, och en kapitalbuffert för systemviktiga

institut, ska vid beräkningen av det kombinerade buffertkravet endast den

högsta av dessa buffertar räknas med.

Lagen innehåller särskilda bestämmelser om ingripande för det fall att

ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Möjligheten att

ingripa vid en bristande uppfyllelse av det kom­binerade buffertkravet är

mer begränsat jämfört med vad som gäller om ett institut inte uppfyller

kapitalbaskravet enligt CRR.

Val av myndighet för att besluta om kapitalbuffertar

Utredaren lämnar även förslag på vilken behörig myndighet som ska ges

uppdraget att på nationell nivå fastställa den kontracykliska kapital­

bufferten. Utredaren, som har haft att utgå från Finanskriskommitténs

förslag

3

angående en struktur för makrotillsyn i Sverige, anser att det är

ett uppdrag som bör tillfalla Riksbanken. Riksbanken ska dock ta sitt

beslut efter samråd med Finansinspektionen. Däremot bör Finans­

inspektionen, i enlighet med de förutsättningar som anges i direktivet och

3

Att förebygga och hantera finansiella kriser, SOU 2013:6.

2013/14:228

Bilaga 5

446

efter samråd med Riksbanken, besluta om systemriskbufferten, hantera

bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut och

ansvara för makrotillsynsåtgärder som kan vidtas med stöd av artikel 458

CRR.

Nya krav på institutens bolagsstyrning

Föreslagna anpassningar av gällande rätt innebär att det bör utfärdas nya

myndighetsföreskrifter som syftar till att förbättra institutens

riskövervakning. Förslagen innebär bland annat begränsningar av antalet

styrelseuppdrag som en styrelseledamot kan inneha samtidigt och krav på

att

instituten

inrättar

en

riskkommitté

och

oberoende

riskkontrollfunktion.

Regler om ersättning

De förslag som lämnas innebär krav på kvalificerat majoritetsbeslut av

bolagsstämman för att till den verkställande ledningen m.fl. besluta om

en rörlig ersättning som uppgår till ett större belopp än den fasta

ersättningen. Den rörliga ersättningen får dock inte uppgå till mer än

dubbelt den fasta ersättningen.

Tillsyn

Förslagen innebär nya krav på Finansinspektionens tillsyn som bland

annat innebär att Finansinspektionen åläggs att utöver de risker som

instituten är exponerade för, utvärdera vilka risker som ett institut utgör

för det finansiella systemet. Vidare införs justerade regler om

tillsynsansvaret för filialer som kreditinstitut etablerat i andra

medlemsstater.

Sanktioner m.m.

Finansinspektionen föreslås få rätt att genom föreläggande eller beslut

om särskilt kapitalbaskrav ingripa mot institut som inte följer gällande

regler redan om det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer

bryta mot gällande regler.

Finansinspektionen ges vidare möjlighet att besluta om högre

straffavgifter jämfört med tidigare. Enligt gällande rätt får en sådan

avgift som högst uppgå till femtio miljoner kronor, men enligt för­slaget

ska Finansinspektionen ges möjlighet att besluta om sanktioner som

uppgår till tio procent av ett instituts årsomsättning. Finansinspektionen

ska även ha rätt att fastställa avgiften till två gånger summan av den vinst

som överträdelsen i fråga medfört eller två gånger summan av de

kostnader som undvikits.

Förslagen innebär vidare att det införs en möjlighet att ålägga

institutets styrelseledamöter och dess verkställande direktör en

sanktionsavgift för den överträdelse som institutet har begått, om han

eller hon bär ansvaret för överträdelsen i fråga. Storleken på en avgift

2013/14:228

Bilaga 5

447

som riktas mot en fysisk person får som mest uppgå till fem miljoner

euro, eller två gånger summan av den vinst överträdelsen medfört, eller

två gånger summan av de kostnader som personen i fråga undvikit till

följd av överträdelsen.

Skydd för visselblåsare

Både instituten och Finansinspektionen ska enligt förslagen åläggas att

införa ändamålsenliga system för att omhänderta anmälningar om

misstänkta regelöverträdelser av det finansiella institutet (så kallade

whistleblowingsystem). Personer som väljer att anmäla misstänkta

missförhållanden ska både hos institutet i fråga och hos

Finansinspektionen erhålla ett absolut sekretesskydd för uppgifter som

kan komma att avslöja dess identitet.

Lagändringar med anledning av den nya EU­förordningen

CRR

CRR innehåller en rad bestämmelser som tidigare återfanns i olika EU­

direktiv vilka genomförts i svensk rätt. Att bestämmelserna nu finns i en

EU­förordning som är direkt tillämpbar i EU:s medlems­stater innebär

för svensk del bl.a. att lagen (2006:1371) om kapital­täckning och stora

exponeringar måste upphävas, samt att ett stort antal följdändringar

måste göras i andra lagar. De delar av kapital­täckningslagen som ändå

ska finnas kvar överförs till en ny lag, lagen om tillsyn över kredit­ och

värdepappersinstitut.

Särskilt förfarande för handläggningen av

sanktionsärenden

Utredaren har även analyserat och övervägt om det finns behov av att

införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden. I

denna del föreslår utredaren att Finansinspektionen bör behålla rätten att

vidta sanktioner mot finansiella företag och dess ledning.

2013/14:228

Bilaga 6

448

Utredningens lagförslag

Lag om tillsyn över kredit­ och värdepappersinstitut

Härigenom föreskrivs

4

följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i

förordningen. Med kreditinstitutsdirektivet avses Europaparlamentet och

rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva

verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

Med EES avses i denna lag Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Tillämpningsområde

2 § För kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse och Svenska skeppshypotekskassan tillämpas denna

lag och de bestämmelser i förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag som gäller för ett kreditinstitut.

För svenska aktiebolag som har fått tillstånd att driva

värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

tillämpas denna lag och de bestämmelser i förordningen (EU) som gäller

för ett värdepappersinstitut.

För Svenska skeppshypotekskassan tillämpas inte bestämmelserna om

stora exponeringar i förordningen (EU).

Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder

framgår att vissa bestämmelser i denna lag även gäller för fondbolag.

Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa

bestämmelser i denna lag även gäller för betalningsinstitut.

Av 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även

för AIF­förvaltare.

3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant

förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG)

nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller

artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli

2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna

4

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag och kreditinstitutsdirektivet, och Europaparlamentets

och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av

direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

2013/14:228

Bilaga 6

449

(SCEföreningarna) tillämpas det som i 5 kap. 9 och 11 §§ sägs om

styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt

21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ

framgår att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas

också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings­

eller förvaltningsorgan.

Behörig myndighet

4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen (EU)

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och utövar

tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig myndighet att i enlighet med artikel

458 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värde­

pappersföretag besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Sådana

åtgärder får beslutas först efter samråd med Riksbanken.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa gentemot institut, gäller

bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte

annat följer av denna lag.

2 kap. Kapitalbaskrav och likviditetskrav

1 § Ett institut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som uppfyller

1. kraven enligt förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut

och värdepappersföretag eller

2. framgår av ett beslut enligt 2 kap. 2 § denna lag.

Utöver vad som framgår av första stycket ska ett institut ha en

kapitalbas som uppfyller kraven i lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag eller det kapital­

baskrav som följer av ett beslut enligt första stycket 2, men inte

kapitalkraven enligt lagen om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om

ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.

Beslut om särskilt kapitalbaskrav

2 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt

kapitalbaskrav som är högre än det kapitalbaskrav som krävs enligt

förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers­

företag och lagen om kapitalbuffertar, om

1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och

5 §§ lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–

8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

2. det i samband med en utvärdering av institutet bedöms nödvändigt

för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för.

Första stycket gäller även om det är sannolikt att ett institut inom tolv

månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt första

stycket.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är

ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om andra åtgärder

vidtagits mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

2013/14:228

Bilaga 6

450

Första och andra stycket ska inte tillämpas, om överträdelsen är så

allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

Beslut om särskilt likviditetskrav

3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt

likviditetskrav om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som ett

institut är eller kan bli exponerat för.

3 kap. Krav på gruppnivå

1 § Ansvaret för att de gruppbaserade kraven i 2 och 3 §§ uppfylls ska

åligga det institut

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett svenskt

finansiellt holdingföretag eller svenskt blandat finansiellt holdingföretag,

eller

2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag eller

svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt

holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt

finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt

holdingföretag.

Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holding­företag

som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och

ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de

gruppbaserade kraven är uppfyllda.

Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut

eller till två eller flera värdepappersbolag, ska det kreditinstitut

respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen

ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Metoder för riskhantering

2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven i 6 kap. 1 § och

2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse

eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden om soliditet och riskhantering uppfylls på

gruppnivå i enlighet med vad som följer av artikel 18 förordningen (EU)

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

3 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska uppfylla kraven i 6 kap. 2 §

första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och

genomlysning på grupp­ eller undergruppsnivå.

4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ ska även tillämpas på

1. institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför

EES som är dotterföretag till det ansvariga institutet eller som institutet

har ägarintresse i, eller

2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de

utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land

2013/14:228

Bilaga 6

451

utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som

holdingföretaget har ägarintresse i.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland

har tillstånd att förvalta investeringsfonder.

Ledningen i ett finansiellt holdingföretag

5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller

blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet

för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en

sådan uppgift.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade

kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett av Finansinspektionen auktoriserat institut,

2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är moderföretag till ett institut i Sverige men inte till

något motsvarande utländskt företag inom EES,

3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut i

Sverige och motsvarande utländska företag inom EES,

4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera

blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom

EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut i Sverige

och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut i Sverige är

det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut som inte är

auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och

ett institut i Sverige har den största balansomslutningen.

Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen

tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens

om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.

I 6 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars

moderföretag är ett institut, finansiellt holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES.

2 § När Finansinspektionen enligt 1 § första stycket 3–5 ska utöva

tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga

myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än

inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en

sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar

för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa

betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella

moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holding­

företaget eller det institut som har den största balansomslutningen,

beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan

Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår

2013/14:228

Bilaga 6

452

överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska

bankmyndigheten ska underrättas om sådana överenskommelser.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller

och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att

tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i

kreditinstitutsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får

Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga

myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet

ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella

moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största

balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att

yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga

myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska

underrättas om sådana överenskommelser.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

4 § När Finansinspektionen enligt 1 § ansvarar för tillsynen på

gruppnivå, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en

riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter.

Från det att Finansinspektionen lämnat en sådan rapport som avses i

första stycket, ska inspektionen

1. inom en månad försöka komma överens med övriga berörda

myndigheter om vilket beslut som enligt 2 kap. 3 § bör fattas med

anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överens­

kommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till

institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda

likviditetskrav för specifika institut,

2. inom fyra månader försöka komma överens med övriga behöriga

myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån

på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överenskommelsen ska grundas på

en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil och den

nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på var

och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå.

Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med

överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt

och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet

inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på

begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med

Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med

Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

5 § Om en överenskommelse enligt 4 § inte har träffats inom fyra

månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga

myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett

beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett

moderinstitut inom EES, till ett finansiellt moderholdingföretag inom

2013/14:228

Bilaga 6

453

EES, eller till ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska

inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 4 § tredje stycket på

individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen

beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet

som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom

fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport

enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i

enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen

skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som

Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i

samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från

Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska

bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett

gemensamt beslut har fattats.

6 § Ett sådant beslut som avses i 4 § som fattas av en utländsk behörig

myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter

eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens

inom fyra månader gäller i Sverige. Beslutet är bindande för det berörda

institutet och för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för

inspektionens tillsyn.

7 § Beslut som fattats enligt 4 eller 5 §§ ska omprövas årligen. Ett beslut

får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som

ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES

eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos

Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

5 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar

om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som

inspektionen begär för tillsynen:

1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation

enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på

kreditinstitutsdirektivet,

2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holding­företag

eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,

3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett

holdingföretag med blandad verksamhet,

4. blandade finansiella holdingföretag, och

5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt

holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat

finansiellt holdingföretag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får

inspektionen förelägga företaget att göra det.

2013/14:228

Bilaga 6

454

2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företags­

gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta

information

med

andra

behöriga

myndigheter,

Europeiska

bankmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska

värdepappers­ och marknadsmyndigheten samt med myndigheter inom

EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer

av kreditinstitutsdirektivet.

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten

på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon

stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet

samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter

inom

EES,

Europeiska

bankmyndigheten

och

Europeiska

systemrisknämnden

i

den

utsträckning

som

följer

av

kreditinstitutsdirektivet.

4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en

annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten

för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i

kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen får även hänskjuta ett förfarande i enlighet med

vad som sägs i första stycket i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50 och

51 kreditinstitutsdirektivet.

5 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en utländsk behörig

myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera

information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna

utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll

som görs av inspektionen.

6 § Företag som enligt förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag står under tillsyn utifrån sin

konsoliderade situation ska lämna de uppgifter som krävs för

tillsynsredovisningen till det företag som enligt samma förordning (EU)

ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett

utländskt sådant inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag.

Undersökning

7 § Finansinspektionen får, om det behövs för tillsynen, göra

undersökningar hos

1. företag som enligt 6 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella

holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade

finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade

redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att

lämna,

2013/14:228

Bilaga 6

455

2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag

som omfattas av första stycket att utföra visst arbete eller vissa

funktioner och

3. företag som ingår i en företagsgrupp som Finansinspektionen enligt

4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.

Informationsskyldighet för institut som är undantagen gruppbaserad

tillsyn

8 § Om ett dotterföretag som är ett institut, med stöd av artikel 19

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag, är undantaget från tillämpningsområdet för

konsoliderad tillsyn, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de

upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

Tystnadsplikt

9 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holding­företag

med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad

verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett

företag som enligt 6 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad

han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det

uppgiftslämnande företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

10 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holding­

företag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om

enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt

bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av

undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål

på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs

av åklagare.

Meddelandeförbud

11 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt

10 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och

anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att

uppgifter har lämnats enligt 10 § eller att det pågår en förundersökning

eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om

brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell

överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara

tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid

än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende

om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om

den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp

samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med

förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att

förordnandet ska upphöra.

2013/14:228

Bilaga 6

456

6 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i

kreditinstitutsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut

eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt

holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§

för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat

tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som

utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den

gruppbaserade tillsyn som anges i del ett, avdelning två, kapitel två i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av

ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska

företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES

utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen

är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter

inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat

Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa

bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i del ett avdelning 2 kapitel 2 i

förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag, och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft

sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får

Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsyns­

metoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för

tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att

inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holding­

företag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i

denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holding­

företag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna,

Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana

andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

7 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och viten

1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i förordningen

(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, denna

lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, ska

Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom viss tid

begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta

någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.

Om ett institut bryter mot förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag, denna lag eller föreskrifter

2013/14:228

Bilaga 6

457

meddelade med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om

ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett

blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad

verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget

inte uppfyller de krav som ställs på det enligt förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, denna lag eller

föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska

också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får

inspektionen förelägga vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt

holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med

huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter

meddelade med stöd av förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag, får Finansinspektionen besluta att

företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio

dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges

i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas

utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den

tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §,

ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen

(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte

har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter

mot ett meddelandeförbud enligt 5 kap. 11 §.

8 kap. Avgifter

1 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag ska bekosta

Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och

anmälningar enligt denna lag.

2013/14:228

Bilaga 6

458

Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild

fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna

lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

9 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela förskrifter om

1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i

ledningen i ett finansiellt holdingföretag,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall instituten

ska offentliggöra informationen i enlighet med del 8 i förordningen (EU)

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

3. kompletteringar av bestämmelserna om offentliggörande av

information och tillsynsrapportering i förordningen (EU) om tillsynskrav

för kreditinstitut och värdepappersföretag,

4. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 5 kap.

2 §,

5. kompletteringar av bestämmelserna om beräkningen av kapital­

baskravet samt kapitalbasen i förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag,

6. kompletteringar av bestämmelserna om stora exponeringar i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

7. kompletteringar av bestämmelserna om exponeringar med säkerhet i

fastigheter i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

8. kompletteringar av bestämmelserna om säkerställda obligationer i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

9. kompletteringar av bestämmelserna om likviditetskrav i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

10. kompletteringar av bestämmelserna om interna modeller för

marknadsrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

11. kompletteringar av bestämmelserna om schablonmetoden för

marknadsrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

12. kompletteringar av bestämmelserna om schablonmetoden för

kreditrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

13. kompletteringar av bestämmelserna om IRK­metoden för

kreditrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

14. kompletteringar av bestämmelserna om motpartsrisker i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

15. kompletteringar av bestämmelserna om värdepapperisering i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

2013/14:228

Bilaga 6

459

16. kompletteringar av bestämmelserna om bruttosoliditet i

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag, och

17. kompletteringar av bestämmelserna om konsolidering av de

gruppbaserade kraven i förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för tillsyn som

avses i 8 kap. 1 § (första och andra styckena).

10 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med

stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som

avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den XX 2014.

2013/14:228

Bilaga 6

460

Förslag till

lag om införande av lagen om tillsyn över kredit­ och

värdepappersinstitut

1 § Lagen om tillsyn över kredit­ och värdepappersinstitut ska träda i

kraft den […], förutom bestämmelserna i 5 kap. 4 § andra stycket som i

stället träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 § Genom lagen om tillsyn över kredit­ och värdepappersinstitut

upphävs lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

och lagen (2006:1372) om införande av kapitaltäckningslagen.

3 § Medgivande för institut enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i

stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp

som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta gälla som tillstånd enligt

artikel 143.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

4 § Medgivande för institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda

schablonmetoden för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet som

gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel

150 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag.

5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller beslut om ett

kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive

13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som

gäller vid ikraftträdandet ska så länge godkännandet inte återkallats

fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet

med artikel 136.1 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut

och

värdepappersföretag

antagit

tekniska

standarder

om

kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.

6 § Ett medgivande för institut enligt 5 kap. 3 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

att

använda

egna

riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker

som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt

artikel 363 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag.

7 § Medgivanden enligt 6 kap. 5 och 6 §§ lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig av en annan

beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet

för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla

som tillstånd enligt artikel 312 förordningen (EU) om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappersföretag.

2013/14:228

Bilaga 6

461

8 § Medgivande enligt 6 kap. 8 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar att kombinera olika metoder för att beräkna

kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet ska

fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 314.1 förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt

9 kap. 14 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta gälla som ett undantag enligt

artikel 19.2 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag.

Denna lag träder i kraft den XX 2014.

2013/14:228

Bilaga 6

462

Förslag till

lag om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs

1

följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om kapitalbuffertar och

bestämmelser om restriktioner för det fall att ett institut inte uppfyller det

kombinerade buffertkravet.

Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder

framgår att bestämmelserna i denna lag även gäller för fondbolag.

Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa

bestämmelser i denna lag även gäller för betalningsinstitut.

Av 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även

för AIF­förvaltare.

2 § I denna lag betyder

1. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets

och rådets förordning nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om

makrotillsyn av det finansiella systemet på EU­nivå och om inrättande av

en europeisk systemrisknämnd,

2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

3. på grupp och/eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet

med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i del ett, avdelning två

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag ska uppfylla ställda krav,

4. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och svenskt

aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden,

5. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i förordningen

(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

6. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande

funktion kan leda till systemrisk,

7. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få

allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och

samhällsekonomin,

8. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92

förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värde­

pappersföretag,

9. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning,

b) en fondemession eller en partiell fondemission eller en överföring

eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde­

pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

2013/14:228

Bilaga 6

463

kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra

kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till

kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i förordningen (EU) om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b­e

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag.

8. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68

förordningen

(EU)

om

tillsynskrav

för

kreditinstitut

och

värdepappersföretag,

9. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i

artikel 4.70 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

10. blandade finansiella moderholdingföretag inom EESE: företag som

avses i artikel 4.72 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut

och värdepappersföretag,

11. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.64 för­ordningen

(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

12. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag,

om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG och

13. förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

3 § Finansinspektionen är behörig myndighet att utöva tillsyn över att

institut uppfyller kraven i denna lag.

2 kap. Institutspecifika kapitalbaskrav till följd av kapitalbuffertar

Kombinerat buffertkrav

1 § Institut ska utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel

92 i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag eller ett särskilt beslut om kapitalbaskrav enligt

2 kap. 2 § lagen om tillsyn över kredit­ och värdepappersinstitut, ha ett

kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat

enligt 2 §.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på

kärnprimärkapital

som

enligt

denna

lag

följer

av

kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska

kapitalbufferten och

2013/14:228

Bilaga 6

464

1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett

annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig

kapitalbuffert för systemviktiga institut,

2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i

landet, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för

systemviktiga institut.

Med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut avses den

buffert som ska tillämpas enligt 5 kap. 6 §.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapital­

konserveringsbuffert.

2 § Kapitalkonserveringsbufferten

enligt

1 §

ska

bestå

av

kärnprimärkapital motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda

exponeringsbelopp.

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter meddelade med

stöd av 10 kap. 1 § första punkten undanta små och medelstora

värdepappersbolag från kravet att upprätthålla en kapitalkonserverings­

buffert.

4 kap. Systemriskbuffert

1 § Finansinspektionen får i syfte att motverka en strukturell systemrisk

som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella

systemet och den reala ekonomin i landet efter samråd med Riksbanken

besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell

nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och

uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp

baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på

enligt 3–8 §§.

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

3 § Finansinspektionen får en månad efter att ha fullgjort

notifieringskravet i artikel 133.11 kreditinstitutsdirektivet besluta att

institut ska ha en systemriskbuffert som högst uppgår till tre procent av

institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets

exponeringar i landet eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fram till den 1 januari 2015 uppgå till mer än

tre procent av det exponeringsbelopp som avses i första stycket endast

om Finansinspektionen fullgjort notifieringskravet i artikel 133.12

kreditinstitutsdirektivet och åtgärden godkänns av Europeiska

kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

4 § Från och med den 1 januari 2015 får Finansinspektionen en månad

efter

att

ha

fullgjort

notifieringskravet

i

artikel

133.11

kreditinstitutsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av

2013/14:228

Bilaga 6

465

artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en

systemriskbuffert som högst uppgår till fem procent av institutets

riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet

eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fastställas till mer än fem procent av det

belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort

notifieringskravet i artikel 133.12 kreditinstitutsdirektivet och åtgärden

godkänns av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i

samma direktiv.

Systemriskbuffert på exponeringar inom EES

5 § Finansinspektionen får en månad efter att ha fullgjort

notifieringskravet i artikel 133.11 kreditinstitutsdirektivet besluta att

institut ska ha en systemriskbuffert som högst uppgår till tre procent av

institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets

exponeringar inom EES.

6 § Om Finansinspektionen fastställer en systemriskbuffert i enlighet

med 5 § ska samma buffertnivå gälla för alla exponeringar inom EES.

7 § Institut får åläggas att ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än

tre procent av det exponeringsbelopp som avses i 5 § om

Finansinspektionen fullgjort notifieringskravet i artikel 133.12

kreditinstitutsdirektivet och en sådan åtgärd godkänns av Europeiska

kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertar

8 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som

fastställts i ett annat medlemsland inom EES, kan Finansinspektionen

besluta att institut med exponeringar i det landet, för dessa exponeringar

ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella

holdingföretag

Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut

1 § Finansinspektionen ska efter samråd med Riksbanken besluta vilka

institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt

systemviktiga institut enligt 2 §.

Första stycket äger inte tillämpning på institut som är dotterföretag till

antingen ett moderinstitut, finansiellt moderholdingföretag eller blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EES.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå

till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda

exponeringsbelopp.

Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut

3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, efter

samråd med Riksbanken besluta att institut på individuell nivå,

2013/14:228

Bilaga 6

466

undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga

systemviktiga institut enligt 4 §.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av

kärnprimärkapital och får högst fastställas till 2 procent av institutets

totala riskvägda exponeringsbelopp.

5 § Om ett institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga

systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett moderföretag inom EES

som på gruppnivå ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt

systemviktiga institut, eller är ett dotterföretag till ett moderinstitut inom

EES som ålagts att upprätthålla kapitalbufferten för övriga systemviktiga

institut gäller följande. Institutet får inte åläggas att på individuell nivå

eller gruppnivå upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga

institut som uppgår till mer än det högsta av 1 procent av institutets totalt

riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för

gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga

institut.

Konkurrerande buffertkrav

6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ medför att ett institut skulle kunna

åläggas att på gruppnivå upprätthålla fler än en kapitalbuffert för

systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa

kapitalbuffertar tillämpas.

Den kapitalbuffert som institutet åläggs att upprätthålla enligt första

stycket utgör tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ medför att ett institut skulle

kunna åläggas att på gruppnivå upprätthålla både en kapitalbuffert för

systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på

institutets exponeringar i ett annat land, ska på gruppnivå endast den

högsta av dessa buffertar tillämpas.

Om kravet på en systemriskbuffert endast tillämpas på exponeringar i

Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver

det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga

institut.

8 § Om en tillämpning av 3­5 §§ medför att ett institut på individuell

nivå eller undergruppsnivå skulle kunna åläggas att upprätthålla en

kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av

4 kap. medför att institutet även skulle kunna åläggas att upprätthålla en

systemriskbuffert som äger tillämpning på institutets exponeringar i ett

annat land, ska på respektive nivå endast den högsta av dessa

kapitalbuffertar tillämpas.

Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i

Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det

kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga

institut.

2013/14:228

Bilaga 6

467

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten

1 § För att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert krävs ett kapital

bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala

riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av

de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för

länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.

Med berörda kreditexponeringar avses sådana kreditexponeringar som

omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av 10 kap. 1 § 3.

2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas på individuell nivå

och på gruppnivå.

Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter meddelade med

stöd av 10 kap. 1 § 2 undanta små och medelstora värdepappersbolag

från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert.

Kontracykliska buffertvärden

4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas

utifrån de kontracykliska buffertvärden som Riksbanken fastställer enligt

7 kap.

5 § Om Riksbanken inte har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde för

kreditexponeringar i ett annat land, ska vid beräkningen av den

institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten tillämpas det kontra­

cykliska buffertvärde som ansvarig myndighet i det landet har beslutat,

dock högst upp till 2,5 procent.

6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska

beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en

utländsk ansvarig myndighet inom EES, ska buffertvärdena tillämpas

från de datum som har fastställts av den utländska myndigheten.

Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas

utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en ansvarig

myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet tillämpas

tolv månader från den dag då det nya värdet offentliggjordes av

myndigheten.

Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska börja tillämpas

omedelbart.

Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp

7 § Instituten ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med

8 kap. fortlöpande beräkna storleken på institutets förfogandebelopp.

2013/14:228

Bilaga 6

468

7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1 § Riksbanken

ska

för

varje

kvartal

efter

samråd

med

Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett

kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett

referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för att i enlighet

med 6 kap. beräkna storleken på den institutspecifika kontracykliska

kapitalbufferten.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas

på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artiklarna 136.2 och 136.3

i kreditinstitutsdirektivet.

3 § Storleken på det kontracykliska buffertvärdet ska anges som en

procentandel av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervaller

om 0,25 procent.

Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder

4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt

buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt

exponeringsbelopp, får Riksbanken besluta att svenska institut för

berörda kreditexponeringar i det landet, ska tillämpa ett buffertvärde som

överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.

Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda

exponeringar åläggs att tillämpa ett högre buffertvärde än det som

fastställts av den utländska myndigheten.

5 § Riksbanken får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska

institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid

beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om

ansvarig myndighet i det landet

1. har underlåtit att fastställa och offentliggöra ett kontracykliskt

buffertvärde för sitt land, eller

2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för

att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med

en alltför stor kredittillväxt i det landet.

Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla

6 § Beslut att aktivera eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska

innehålla uppgift om tidpunkten då buffertvärdena börjar gälla.

Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv

månader efter beslutets offentliggörande. Om det finns särskilda skäl får

beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.

Beslut om att sänka buffertvärdet ska börja gälla omedelbart.

2013/14:228

Bilaga 6

469

7 § Om Riksbanken sänker buffertvärdet ska beslutet innehålla

information om myndighetens uppfattning av hur länge det lägre

buffertvärdet förväntas bestå.

Offentliggörande av beslut

8 § Riksbanken ska informera ESRB och offentliggöra beslut om

kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.8, 137.2 och

139.5 i kreditinstitutsdirektivet.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade

buffertkravet inte uppfylls

1 § Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt

2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 6

rapportera högsta förfogandebelopp och

2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre

uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som utvisar hur

institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets

verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att

kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio

arbetsdagar.

2 § Om de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte

bedöms återställa institutets kärnprimärkapital ska Finansinspektionen

ingripa.

Ingripande enligt första stycket ska ske genom utfärdande av före­

läggande om att stärka kapitalbasen. Ingripande kan även ske genom

beslut om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.

3 § Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte

1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning, diskretionära

pensionsförmåner, eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten

att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det

kombinerade buffertkravet,

3. göra

utdelningar

eller

räntebetalningar

kopplade

till

primärkapitaltillskott.

Förbudet i första stycket gäller även om institutet efter att en sådan

åtgärd ägt rum, inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller

kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte för institut som i enlighet med 1 § har

beräknat högsta förfogandebelopp och om åtgärderna ryms inom detta

belopp.

2013/14:228

Bilaga 6

470

5 § Institut som avser vidta åtgärder med stöd av 4 § ska underrätta

Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.

6 § Förbudet i 3 § gäller inte om en tillämpning av bestämmelsen leder

till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet

i konkurs.

7 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel får

Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar

som reglerar institutets verksamhet.

8 § Det som sägs i 7 § gäller även om

1. ett institut inte uppfyller en av Finansinspektionen i enlighet med 4

kap. beslutad systemriskbuffert, och

2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfreds­

ställande hantering av relevant systemrisk.

9 kap. Avgifter

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och

anmälningar enligt denna lag.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilka värdepappersbolag som enligt 3 kap. 3 § ska undantas från

kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,

2. vilka värdepappersbolag som enligt 6 kap. 3 § ska undantas från

kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,

3. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas

vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,

4. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska

buffertvärdena enligt 5 kap. 1 §,

5. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars

geografiska område,

6. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och

rapporteras,

7. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska

uppfylla, och

8. institutens underrättelse­ och informationsskyldighet enligt 8 kap.

5 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för tillsyn som

avses i 9 kap. 1 §.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med

stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som

avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2013/14:228

Bilaga 6

471

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den XX 2014.

2013/14:228

Bilaga 6

472

Lag om införande av lagen om kapitalbuffertar

1 § Lagen om kapitalbuffertar träder i kraft den […].

2 § Till och med år 2015 tillämpas inte bestämmelserna om kapital­

buffertar för systemviktiga institut i lagen om kapitalbuffertar.

3 § Mellan år 2016 och 2018 ska följande gälla för institut som ålagts att

upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut.

Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt

systemviktiga institut behöver

1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut,

2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut,

3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut.

4 § Bestämmelserna i kapitel 8 i lagen om kapitalbuffertar ska börja

tillämpas från och med den 1 januari 2016.

5 § Fram till den 1 januari 2019 ankommer det på Riksbanken att vid

beslut om att erkänna andra medlemsstaters kontracykliska

kapitalbuffertvärden fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i

artikel 160.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av

den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och

om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av

direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG.

Denna lag träder i kraft den XX 2014.

2013/14:228

Bilaga 6

473

Förslag till

lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs

1

att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

2

När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som

avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt

meddelande om

1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,

2. ändamålen med behandlingen,

3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om

honom eller henne,

4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller

henne, och

5. vem som har begärt upplysningen.

Om kreditupplysningen lämnas

ut till ett svenskt kreditinstitut eller

värdepappersbolag, eller till ett

motsvarande utländskt företag, för

att användas endast som underlag

för beräkning av kapitalkrav för

kreditrisker med en sådan metod

som avses i 4 kap. 7 § lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar, får

meddelandet sändas senare men

utan

onödigt

dröjsmål

och

begränsas till information enligt

första stycket 1, 2 och 5. Om den

som avses med upplysningen

begär det, ska även information

enligt 3 och 4 sändas till honom

eller henne.

Om kreditupplysningen lämnas

ut till ett svenskt kreditinstitut eller

värdepappersbolag, eller till ett

motsvarande utländskt företag, för

att användas endast som underlag

för beräkning av kapitalkravet för

kreditrisker med en sådan metod

som avses i artikel 143.1 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012, får

meddelandet sändas senare men

utan

onödigt

dröjsmål

och

begränsas till information enligt

första stycket 1, 2 och 5. Om den

som avses med upplysningen

begär det, ska även information

enligt 3 och 4 sändas till honom

eller henne.

Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas

om ett handelsbolag eller kommanditbolag.

Första­tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas

genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2010:1073.

2013/14:228

Bilaga 6

474

tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när

upplysningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 §

yttrandefrihetsgrundlagen.

Denna lag träder i kraft den […..].

2013/14:228

Bilaga 6

475

Förslag till

lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska

skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs

1

att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska

skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 a §

2

Bestämmelser

om

kapital­

täckning finns i lagen (2006:1371)

om kapitaltäckning och stora

exponeringar.

För Svenska skeppshypoteks­

kassan tillämpas bestämmelserna i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012, och

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1373.

2013/14:228

Bilaga 6

476

Förslag till

lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs

1

att 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

1 §

2

En

stiftare,

huvudman,

styrelseledamot eller delegat, som

när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av

oaktsamhet skadar en sparbank,

skall ersätta skadan. Detsamma

gäller när skadan tillfogas någon

annan genom överträdelse av

denna lag, lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar, tillämplig lag om

årsredovisning, lagen (2004:297)

om bank­ och finansieringsrörelse

eller bankens reglemente.

En

stiftare,

huvudman,

styrelseledamot eller delegat, som

när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av

oaktsamhet skadar en sparbank,

ska ersätta skadan. Detsamma

gäller när skadan tillfogas någon

annan genom överträdelse av

denna lag, Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012, lagen (2014:000) om

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersinstitut,

lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar,

tillämplig lag om årsredovisning,

lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse eller bankens

reglemente.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1375.

2013/14:228

Bilaga 6

477

Förslag till

lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank

Härigenom föreskrivs

1

att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

4 a §

2

Om Riksbanken får kännedom

om en sådan kritisk situation som

avses i 10 kap. 9 § andra stycket

lagen

(2006:1371)

om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar, ska Riksbanken

omgående

underrätta

berörda

myndigheter inom EES med

ansvar för gruppbaserad tillsyn

enligt artikel 125 och 126 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och

driva

verksamhet

i

kreditinstitut

(omarbetning),

senast

ändrat

genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU.

Om Riksbanken får kännedom

om en sådan kritisk situation som

avses

i

5 kap.

3 §

lagen

(2014:000)

om

tillsyn

över

kreditinstitut

och

värde­

pappersinstitut ska Riksbanken

omgående

underrätta

berörda

myndigheter inom EES med

ansvar för gruppbaserad tillsyn

enligt

artikel

111

i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2011:754.

2013/14:228

Bilaga 6

478

Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med

finansiella instrument

Härigenom föreskrivs

1

att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

2

Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå

avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt

att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet

slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i

någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma

gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter.

Det förfogande som avses ska anges noggrant.

Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal

som företaget medverkar till är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller

ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar

verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller

annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som

är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är

behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive

Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell

betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska

investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och

driva

verksamhet

i

kreditinstitut

(omarbetning),

senast

ändrat

genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2007/44/EG.

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2.5 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Senaste lydelse 2009:352.

2013/14:228

Bilaga 6

479

3 §

3

Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella

instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta

panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För

återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som

anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske

för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos

panthavaren.

Första stycket gäller inte om pantsättaren är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller

ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar

verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller

annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som

är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är

behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive

Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell

betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska

investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG.

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2.5 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värde­pappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

Denna lag träder i kraft den […..]

3

Senaste lydelse lag (2009:352).

2013/14:228

Bilaga 6

480

Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs

1

att 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om

medlemsbanker ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §

2

En styrelseledamot eller delegat,

som när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av

oaktsamhet skadar en medlems­

bank, skall ersätta skadan. Det­

samma gäller när skadan tillfogas

en medlem eller någon annan

genom överträdelse av denna lag,

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

tillämplig lag om årsredovisning,

lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse eller bankens

stadgar.

En styrelseledamot eller delegat,

som när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av

oaktsamhet skadar en medlems­

bank, ska ersätta skadan. Det­

samma gäller när skadan tillfogas

en medlem eller någon annan

genom överträdelse av denna lag,

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012,

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut,

lagen (2014:000) om kapital­

buffertar, tillämplig lag om års­

redovisning, lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse

eller bankens stadgar.

3 §

3

En medlem i en medlemsbank

eller en röstberättigad som inte är

medlem skall ersätta skada som

han eller hon uppsåtligen eller av

grov

oaktsamhet

tillfogar

medlemsbanken, en medlem eller

någon annan genom att medverka

till överträdelse av denna lag,

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

tillämplig lag om årsredovisning,

En medlem i en medlemsbank

eller en röstberättigad som inte är

medlem ska ersätta skada som han

eller hon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet tillfogar medlems­

banken, en medlem eller någon

annan genom att medverka till

överträdelse av denna lag, Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1379.

3

Senaste lydelse 2006:1379.

2013/14:228

Bilaga 6

481

lagen (2004:297) om bank­ och

finansierings­rörelse

eller

stadgarna.

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012],

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut,

lagen

(2014:000)om

kapital­

buffertar, tillämplig lag om

årsredovisning, lagen (2004:297)

om bank­ och finansieringsrörelse

eller stadgarna.

Denna lag träder i kraft den…..

2013/14:228

Bilaga 6

482

Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs

1

att 13 § lagen (1995:1571) om insättnings­

garanti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

2

Garantimyndigheten

skall

årligen bestämma hur stort belopp

varje institut skall betala i avgift.

Avgiften skall betalas inom en

månad från dagen för beslutet.

Avgiften

skall

motsvara

summan av institutets insättningar

till den del de omfattas av

garantin, multiplicerat med lägst

60 procent och högst 140 procent

av det tal som tillämpas enligt 12 §

andra stycket. Avgiften skall

bestämmas med hänsyn till

institutets

kapitaltäckningsgrad,

beräknad enligt 2 kap. 1 § första

stycket 1 lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar.

Dröjsmålsränta skall tas ut på

avgifter som inte betalas i rätt tid,

om det inte finns särskilda skäl

mot det. Dröjsmålsränta skall

beräknas för år enligt en räntefot

som motsvarar den av Riksbanken

fastställda, vid varje tid gällande

referensräntan

enligt

9 §

räntelagen (1975:635) med ett

tillägg av åtta procentenheter.

Garantimyndigheten ska årligen

bestämma hur stort belopp varje

institut ska betala i avgift.

Avgiften ska betalas inom en

månad från dagen för beslutet.

Avgiften ska motsvara summan

av institutets insättningar till den

del de omfattas av garantin,

multiplicerat med lägst 60 procent

och högst 140 procent av det tal

som tillämpas enligt 12 § andra

stycket. Avgiften ska bestämmas

med

hänsyn

till

institutets

kapitalrelation enligt artikel 92 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

Dröjsmålsränta ska tas ut på

avgifter som inte betalas i rätt tid,

om det inte finns särskilda skäl

mot det. Dröjsmålsränta ska

beräknas för år enligt en räntefot

som motsvarar den av Riksbanken

fastställda, vid varje tid gällande

referensräntan

enligt

9 §

räntelagen (1975:635) med ett

tillägg av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2007:1433.

2013/14:228

Bilaga 6

483

Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i

kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs

1

att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap.

1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

2

I kreditinstitut och värde­

pappersbolag som omfattas av

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

skall en kapitaltäckningsanalys

ingå i årsredovisningen.

I kreditinstitut och värde­

pappersbolag som omfattas av

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

ska en kapitaltäckningsanalys ingå

i årsredovisningen.

5 kap.

7 §

3

Utöver vad som följer av 1 §

skall uppgift lämnas om var sådan

information som skall offentlig­

göras

enligt

8 kap.

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar tillhanda­

hålls, om den inte finns i

årsredovisningen.

Vid tillämpningen av denna lag

ska artikel 434.2 i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

beaktas.

6 kap.

3 §

4

I kapitaltäckningsanalysen skall

uppgifter lämnas om kapitalbasen

och

kapitaltäckningen

för

kreditrisker, marknadsrisker och

operativa risker enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

I kapitaltäckningsanalysen ska

uppgifter lämnas om kapitalbasen

och kapitalbas­kraven i enlighet

med

vad

som

följer

av

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1378.

3

Senaste lydelse 2006:1378.

4

Senaste lydelse 2006:1378.

2013/14:228

Bilaga 6

484

Företag som är moderföretag i

en sådan finansiell företagsgrupp

som avses i 9 kap. 1 och 2 §§

lagen om kapitaltäckning och

stora exponeringar, skall lämna de

uppgifter som anges i första

stycket beträffande gruppen.

Moderföretag som enligt samma

förordning ska uppfylla kraven i

förordningen på grundval en

företagsgrupps

konsoliderade

situation, ska lämna de uppgifter

som anges i första stycket

beträffande gruppen.

7 kap.

1 §

5

Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana

finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för

varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte

annat följer av 5 eller 6 a §.

För finansiella holding­företag

som

omfattas

av

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar ska en

kapitaltäckningsanalys

enligt

6 kap. 3 § ingå i koncern­

redovisningen.

För finansiella holding­företag

som omfattas av lagen (2014:000)

om tillsyn över kredit­ och värde­

pappersinstitut ska en kapital­

täckningsanalys enligt 6 kap. 3 §

ingå i koncernredovisningen.

Denna lag träder i kraft den…..

5

Senaste lydelse 2011:764.

2013/14:228

Bilaga 6

485

Förslag till

lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av

redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs

1

att 2 § lagen (2000:35) om byte av

redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

2

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag:

försäkringsaktiebolag,

ömsesidigt

försäkringsbolag

och

försäkringsförening

som

omfattas

av

försäkringsrörelselagen (2010:2043),

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt

kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank­

och finansieringsrörelse,

3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden,

b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om

värdepappersfonder,

c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om

värdepappersmarknaden,

e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)

om kontoföring av finansiella instrument och

f) AIF­förvaltare som har fått tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen

(2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. finansiell

företagsgrupp:

grupp av företag som avses i

9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar eller annan grupp av

företag på vilka, enligt föreskrift

meddelad med stöd av 13 kap. 1 §

33 samma lag, bestämmelserna

om finansiell företagsgrupp ska

tillämpas och

5. koncern: detsamma som i

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags­

lagen (2005:551), varvid vad som

sägs om moderbolag tillämpas

även på andra juridiska personer

än aktiebolag.

4. koncern: detsamma som i

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags­

lagen (2005:551), varvid vad som

sägs om moderbolag tillämpas

även på andra juridiska personer

än aktiebolag.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Lydelse enligt regeringens proposition 2012/13:155.

2013/14:228

Bilaga 6

486

Denna lag träder i kraft den…..

2013/14:228

Bilaga 6

487

Förslag till

lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder

Härigenom föreskrivs

1

att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

2

Av var och en av Första­Fjärde AP­fondernas tillgångar, värderade till

marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra

finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av

emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte

1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, och

2. utländska

stater,

central­

banker, utländska kommuner eller

därmed jämförliga samfälligheter,

och andra emittenter, som får noll

procent riskvikt med stöd av

schablonmetoden för kreditrisker

enligt

4 kap.

5 §

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

2. utländska

stater,

central­

banker, utländska kommuner eller

därmed jämförliga samfälligheter,

och andra emittenter, som får noll

procent riskvikt med stöd av

schablonmetoden

som

enligt

artikel 107 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012, ska tillämpas för att

beräkna

kapitalkravet

för

kreditrisker.

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera

fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt

därför att

1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller

flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes

anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i

betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1382.

2013/14:228

Bilaga 6

488

Förslag till

lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell

rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs

1

att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §

2

Bestämmelser om uppgifts­

skyldighet finns i 9 kap. 12 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen

(1998:1479) om kontoföring av

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

lagen (2004:46) om värdepappers­

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat,

10 kap.

18 §

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar, 1 kap.

12 §

lagen

(2007:528)

om

värdepappersmarknaden,

3 kap.

14 §

lagen

(2010:751)

om

betaltjänster och 3 kap. 14 § lagen

(2011:755)

om

elektroniska

pengar och 8 kap. 25 § lagen

(2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

Bestämmelser om uppgifts­

skyldighet finns i 9 kap. 12 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen

(1998:1479) om kontoföring av

finansiella instrument, 2 kap. 20 §

lagen (2004:46) om värdepappers­

fonder,

1 kap.

11 §

lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat,

5 kap.

10 §

lagen

(2014:000) om tillsyn över kredit­

och värdepappersinstitut, 1 kap.

12 §

lagen

(2007:528)

om

värdepappersmarknaden,

3 kap.

14 §

lagen

(2010:751)

om

betaltjänster och 3 kap. 14 § lagen

(2011:755)

om

elektroniska

pengar och 8 kap. 25 § lagen

(2013:000) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om

meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett

sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Lydelse enligt regeringens proposition 2012/13:155.

2013/14:228

Bilaga 6

489

Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs

1

att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om

värdepappersfonder

2

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §

3

Ett

fondbolag

som

utför

diskretionär portföljförvaltning av­

seende finansiella instrument skall

för denna förvaltning och de

tjänster enligt 7 kap. 1 § första

stycket som bolaget utför ha det

eventuella ytterligare kapital för

kreditrisker, marknadsrisker och

operativa risker som enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar krävs av

ett

värdepappersbolag

med

motsvarande verksamhet.

Ett

fondbolag

som

utför

diskretionär portföljförvaltning av­

seende finansiella instrument ska

för denna förvaltning och de

tjänster enligt 7 kap. 1 § första

stycket som bolaget utför ha det

eventuella ytterligare kapital för

kreditrisker, marknadsrisker och

operativa

risker

som

enligt

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012, och

2 kap. lagen (2014:000) om tillsyn

över kredit­ och värdepappers­

institut och lagen (2014:000) om

kapitalbuffertar krävs av ett

värdepappersbolag

med

mot­

svarande verksamhet.

10 a §

4

För ett fondbolag som utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar

som gäller för ett värdepappers­

bolag med motsvarande verk­

För ett fondbolag som utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013,

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:000.

3

Senaste lydelse 2007:562.

4

Senaste lydelse 2007:562.

2013/14:228

Bilaga 6

490

samhet.

För fondbolag som inte utför

diskretionär portföljförvaltning av­

seende

finansiella

instrument

tillämpas de bestämmelser om

finansiella företagsgrupper i 9 och

10 kap. lagen om kapitaltäckning

och stora exponeringar som gäller

för ett värdepappersbolag. Det

som föreskrivs om kapitalkrav för

fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta

kapitel skall då tillämpas även på

en finansiell företagsgrupp.

När ett fondbolag är moder­

företag i en finansiell företags­

grupp, skall den gruppbaserade

redovisningen i 9 kap. 9 § lagen

om kapitaltäckning och stora

exponeringar

upprättas

med

tillämpning av de regler som gäller

för upprättandet av koncernbalans­

räkning

och

koncernresultat­

räkning enligt 7 kap. årsredovis­

ningslagen (1995:1554). Detta

gäller dock inte om något annat

följer av lagen om kapitaltäckning

och stora exponeringar eller

föreskrifter meddelade med stöd

av den lagen.

och lagen (2014:000) om kapital­

buffertar, som gäller för ett värde­

pappersbolag med motsvarande

verksamhet.

För fondbolag som inte utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

tillämpas de bestämmelser om

tillsyn på gruppnivå i del ett,

avdelning 2, kapitel 2 i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013, och lagen

(2014:000) om tillsyn över kredit­

och värdepappersinstitut som

gäller för ett värdepappersbolag.

Det som föreskrivs om kapitalkrav

för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i

detta kapitel ska då tillämpas även

gruppnivå.

När ett fondbolag är moder­

företag och i enlighet med för­

ordning (EU) nr 575/2013 ska

redovisa uppgifter på grundval

företagsgruppens

konsoliderade

situation, ska redovisningen upp­

rättas med tillämpning av de regler

som gäller för upprättandet av

koncernbalansräkning och kon­

cernresultaträkning enligt 7 kap.

årsredovisningslagen (1995:1554).

Detta gäller dock inte om något

annat

följer

av

föreskrifter

meddelade med stöd av samma

förordning.

Denna lag träder i kraft den…..

2013/14:228

Bilaga 6

491

Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse.

2

dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 1 och 3 §§ ska upphävas

dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §,

13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5

7–9 och 15 §§, 16 kap. 1 §, samt rubriken närmast före 15 kap. 7 § ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska föras in sex nya bestämmelser, 6 kap. 2 a och

4 c § samt 15 kap. 1 a, 1 b, 1 c och 8 a §§, och en ny rubrik närmast före

6 kap. 4 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

3

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars

huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom,

tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har

samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera

kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva

bankrörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att

utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även

ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som

en enda filial,

7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut,

värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars

huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Senaste lydelse av 7 kap. 9 § 2006:543 7 kap. 11 § 2006:1387 9 kap. 1 § 2006:1387.

3

Senaste lydelse 2011:768.

2013/14:228

Bilaga 6

492

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som

avses i denna lag,

9. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar,

9. kapitalbas: detsamma som

avses i artikel 72 i Europa­

parlamentets

och

rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012,

10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11. kreditinstitutsdirektivet:

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den 26

juni 2013 om behörighet att utöva

verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värde­

pappersföretag, om ändring av

direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG,

11. kreditmarknadsbolag:

ett

aktiebolag som har fått tillstånd att

driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsbolag:

ett

aktiebolag som har fått tillstånd att

driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsförening: en

ekonomisk förening som har fått

tillstånd att driva finansierings­

rörelse,

13. kreditmarknadsförening: en

ekonomisk förening som har fått

tillstånd att driva finansierings­

rörelse,

13. kreditmarknadsföretag:

kreditmarknadsbolag

och

kreditmarknadsförening,

14. kreditmarknadsföretag:

kreditmarknadsbolag

och

kreditmarknadsförening,

14. kvalificerat

innehav:

ett

direkt eller indirekt ägande i ett

företag, om innehavet beräknat på

det sätt som anges i 5 a § represen­

terar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster

eller

annars

möjliggör

ett

väsentligt inflytande över led­

ningen av företaget,

15. kvalificerat

innehav:

ett

direkt eller indirekt ägande i ett

företag, om innehavet beräknat på

det sätt som anges i 5 a § represen­

terar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster

eller

annars

möjliggör

ett

väsentligt inflytande över led­

ningen av företaget,

15. medlemsbank: en ekonomisk

förening som avses i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker,

16. medlemsbank: en ekonomisk

förening som avses i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker,

16. sparbank: ett företag som

avses i sparbankslagen (1987:619),

17. sparbank: ett företag som

avses i sparbankslagen (1987:619),

17. startkapital: det kapital som

definieras i artikel 57 a och b i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den 14

juni 2006 om rätten att starta och

driva verksamhet i kreditinstitut

18. startkapital: det kapital som

för kreditinstitut avses i artikel

4.51 i Europaparlamentets och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

2013/14:228

Bilaga 6

493

(omarbetning),

senast

ändrat

genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2010/78/EU,

värdepappersföretag,

18. utländskt bankföretag: ett

utländskt företag som i hem­landet

har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt bankföretag: ett

utländskt företag som i hem­landet

har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt kreditföretag: ett

utländskt företag som i hem­landet

har

tillstånd

att

driva

finansieringsrörelse, och

20. utländskt kreditföretag: ett

utländskt företag som i hem­landet

har

tillstånd

att

driva

finansieringsrörelse, och

20. utländskt kreditinstitut: ett

utländskt bankföretag och ett

utländskt kreditföretag.

21. utländskt kreditinstitut: ett

utländskt bankföretag och ett

utländskt kreditföretag.

8 §

4

Om ett kreditinstitut ingår i en

finansiell företagsgrupp enligt

9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar, skall bestämmelserna i

6–9, 13 och 15 kap. denna lag

samt bestämmelserna i lagen om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar om ett instituts

rörelse och om tillsyn över ett

institut, gälla i tillämpliga delar för

övriga företag i företagsgruppen.

Begränsningarna i fråga om ett

instituts

rörelse

skall

avse

företagen

i

företagsgruppen

gemensamt.

Om ett kreditinstitut står under

tillsyn på gruppnivå i enlighet med

artiklarna 10–23 i Europa­

parlamentets

och

rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag,

ska

bestäm­

melserna i 6–9, 13 och 15 kap.

denna lag samt bestämmelserna i

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

om ett instituts rörelse och om

tillsyn över ett institut, gälla i

tillämpliga delar för övriga företag

i företagsgruppen.

Begränsningarna i fråga om ett

instituts rörelse ska avse företagen

i företagsgruppen gemensamt.

Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från

bestämmelserna i första stycket.

10 §

5

Enskildas

förhållanden

till

kreditinstitut får inte obehörigen

röjas.

Enskildas

förhållanden

till

kreditinstitut och uppgift i en

anmälan eller utsaga om miss­

tänkta överträdelser av det

finansiella regelverket som kan

avslöja anmälarens identitet får

inte obehörigen röjas.

4

Senaste lydelse 2013:455.

5

Senaste lydelse 2009:504.

2013/14:228

Bilaga 6

494

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400).

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter

mot förbudet i första stycket.

I 5 a § kreditupplysnings lagen (1973:1173) finns bestämmelser som

innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte

hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

2 §

6

Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller

finansieringsrörelse, om

1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med

denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda

bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den

planerade verksamheten,

2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas

enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar

företagets verksamhet,

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över

ledningen av ett kreditinstitut, och

4. den som ska ingå i styrelsen

för företaget eller vara verk­

ställande direktör i det, eller vara

ersättare för någon av dem, har

tillräcklig insikt och erfarenhet för

att delta i ledningen av ett

kreditinstitut och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift.

4. den som ska ingå i styrelsen

för företaget eller vara verk­

ställande direktör i det, eller vara

ersättare för någon av dem, har

tillräcklig insikt och erfarenhet för

att delta i ledningen av ett

kreditinstitut och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift. Vid

bedömningen ska även beaktas om

styrelsen som helhet har tillräcklig

kunskap och erfarenhet för att

leda institutet.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är

lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också

beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verk­samhet

drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra

författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i företaget är

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i företaget är

6

Senaste lydelse 2009:361.

2013/14:228

Bilaga 6

495

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag, ska det vid bedömningen

av innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar respektive 5 kap. 16 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag, ska det vid bedömningen

av innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära för­bindelser

med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av företaget.

6 kap.

2 a §

Ett kreditinstitut ska tillhanda­

hålla ändamålsenliga rappor­

teringssystem för anställda som

vill

göra

anmälningar

om

misstänkta överträdelser av det

finansiella regelverket som begåtts

av institutet.

Personuppgiftslagen (1998:204)

gäller

vid

behandling

av

personuppgifter inom ramen för

sådana rapporteringssystem som

avses i första stycket.

Majoritetskrav vid beslut om

ersättning

4 c §

Bolagsstämman får besluta att

anställdas eller ledningens rörliga

ersättning får överskrida den fasta

ersättningen. Den rörliga ersätt­

ningen får dock inte bestämmas

till ett belopp som är mer än

dubbelt så stort som den fasta

ersättningen.

Ett beslut om den rörliga

ersättning är giltigt, om beslutet

har biträtts av aktieägare som

tillsammans företräder minst två

tredjedelar av aktieägarna och

minst hälften av aktieägarna

närvarat vid bolagsstämman, eller

om beslutet biträtts av aktieägare

2013/14:228

Bilaga 6

496

med minst tre fjärdedelar av de

aktier som är företrädda vid

bolagsstämman.

En aktieägare får inte själv eller

genom ombud rösta om ett beslut

enligt första stycket om denne

direkt berörs av beslutet.

10 kap.

37 §

7

Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie­

bolagslagen (2005:551) föreskrivs

om ansvar vid överträdelse av där

angivna bestämmelser gäller för

bankaktiebolag även vid över­

trädelse av denna lag och lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

Vad som i 29 kap. 1–3 §§

aktiebolagslagen (2005:551) före­

skrivs om ansvar vid överträdelse

av där angivna bestämmelser

gäller för bankaktiebolag även vid

överträdelse av denna lag, Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag,

lagen

(2014:000)om

tillsyn över kredit­ och värde­

pappersinstitut

och

lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

12 kap.

20 §

8

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen

(1987:667)

om

ekonomiska

föreningar föreskrivs om ansvar

vid överträdelse av den lagen, av

tillämplig lag om årsredovisning

och av stadgarna gäller beträffande

kreditmarknads­föreningar

även

vid överträdelse av denna lag och

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar.

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen

(1987:667)

om

ekonomiska

föreningar föreskrivs om ansvar

vid överträdelse av den lagen, av

tillämplig lag om årsredovisning

och av stadgarna gäller beträffande

kreditmarknads­föreningar

även

vid överträdelse av denna lag,

Europaparlamentets och rådets

förordning

Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag,

lagen

(2014:000) om tillsyn över kredit­

och

värdepappersinstitut

och

lagen (2014:000) om kapital­

buffertar.

7

Senaste lydelse 2006:1387.

8

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 6

497

13 kap.

3 §

Ett kreditinstitut och sådana

utländska

kreditinstitut

som

inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall

lämna

Finansinspektionen

de

upplysningar om sin verksamhet

och därmed sammanhängande

omständigheter som inspektionen

begär.

Ett kreditinstitut och sådana

utländska

kreditinstitut

som

inrättat filial i landet ska lämna

Finansinspektionen

de

upplysningar om sin verksamhet

och därmed sammanhängande

omständigheter som inspektionen

begär.

4 §

Finansinspektionen

får

när

inspektionen anser det nödvändigt

genomföra en undersökning hos

ett kreditinstitut och sådana

utländska kreditinstitut som har

inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

Finansinspektionen

får

när

inspektionen anser det nödvändigt

genomföra en undersökning hos

ett kreditinstitut och sådana

utländska kreditinstitut som har

inrättat filial i landet.

Innan en undersökning genom­

förs av ett utländskt kreditinstitut

som har inrättat filial enligt 4 kap.

1 §

ska

Finansinspektionen

konsultera behöriga myndigheter i

den

medlemsstat

som

har

auktoriserat det utländska kredit­

institutet.

6 a §

9

Finansinspektionen ska i sin

tillsynsverksamhet samarbeta och

utbyta information med utländska

behöriga

myndigheter

och

Europeiska bankmyndigheten i

den utsträckning som följer av

Sveriges medlemskap i Europeiska

unionen.

Finansinspektionen ska i sin

tillsynsverksamhet samarbeta och

utbyta information med utländska

behöriga myndigheter, Europeiska

bankmyndigheten,

Europeiska

systemrisknämnden

och

Europeiska värdepappers­ och

marknadsmyndigheten i den ut­

sträckning som följer av Sveriges

medlemskap i Europeiska unionen.

6 b §

10

Finansinspektionen får hän­

skjuta

frågor

som

rör

ett

förfarande av en annan behörig

myndighet

inom

EES

till

Europeiska bankmyndigheten för

tvistlösning i de fall som framgår

av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i

Finansinspektionen får hänskjuta

frågor som rör ett förfarande av en

annan behörig myndighet inom

EES

till

Europeiska

bank­

myndigheten för tvistlösning i de

fall som framgår av artiklarna 112,

116 och 133 i kreditinstituts­

9

Senaste lydelse 2012:193.

10

Senaste lydelse 2012:193.

2013/14:228

Bilaga 6

498

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG.

direktivet.

Finansinspektionen får även

hänskjuta ett förfarande i enlighet

med vad som sägs i första stycket i

enlighet med artiklarna 41.2 43.5

50 och 51 i kreditinstituts­

direktivet.

7 §

11

Finansinspektionen

skall

i

samarbete med behörig hem­

landsmyndighet utöva tillsyn över

att likviditeten är tillfredsställande

i en här i landet inrättad filial till

ett utländskt kreditinstitut som

avses i 4 kap. 1 §.

Efter anmälan till Finansinspek­

tionen kan en behörig myndighet i

ett annat land inom

EES

genomföra en undersökning hos

filialen och hos en filial till ett

sådant företag som avses i 4 kap.

3 §.

Efter anmälan till Finans­

inspektionen kan en behörig

myndighet i ett annat land inom

EES genomföra en undersökning

hos en här i landet inrättad filial

till utländskt kreditinstitut som

avses i 4 kap. 1 § och hos en filial

till ett sådant företag som avses i

4 kap. 3 §.

11 §

12

Styrelsen i en sparbank, en

medlemsbank eller i en kredit­

marknadsförening är skyldig att

genast låta upprätta en särskild

balansräkning, om det finns skäl

att anta att institutet inte kan

uppfylla kravet på kapitaltäckning

enligt lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar.

Balansräkningen skall granskas

av institutets revisor. Om gransk­

ningen visar att kravet inte är upp­

fyllt, skall institutets styrelse

genast underrätta Finansinspek­

tionen.

Styrelsen i en sparbank, en med­

lemsbank eller i en kredit­

marknadsförening är skyldig att

genast låta upprätta en särskild

balansräkning, om det finns skäl

att anta att institutet inte kan

uppfylla kapitalbaskravet enligt

2 kap. 1 § lagen (2014:000) om

tillsyn över kredit­ och värde­

pappersinstitut.

Balansräkningen ska granskas

av institutets revisor. Om gransk­

ningen visar att kravet inte är

uppfyllt, ska institutets styrelse

genast underrätta Finansinspek­

tionen.

11

Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

12

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 6

499

14 kap.

2 §

13

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms

lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett

kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt

sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på

verksamheten i kreditinstitutet.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och

kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för

kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan

uppgift,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att mot­verka att

kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag

och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag ska det

vid bedömningen av förvärvarens

anseende särskilt beaktas om dess

ledning uppfyller de krav som

ställs på ledningen i ett sådant

företag enligt 9 kap. 13 § lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar respektive

5 kap. 16 § lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

Om förvärvaren är ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat

finansiellt holdingföretag ska det

vid bedömningen av förvärvarens

anseende särskilt beaktas om dess

ledning uppfyller de krav som

ställs på ledningen i ett sådant

företag enligt 3 kap. 5 § lagen

(2014:000) om tillsyn över kredit­

och värdepappersinstitut respek­

tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531)

om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kredit­institutet

och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av institutet.

6 §

14

Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav

av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda

fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är

kvalificerat

13

Senaste lydelse 2009:361.

14

Senaste lydelse 2009:361.

2013/14:228

Bilaga 6

500

1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att

kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven

i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina

skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska ange­

lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om

innehavaren

är

ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 9 kap. 13 §

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

3. om

innehavaren

är

ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000)om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har

ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen

besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller

andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett

kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda

aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid

med beslutet.

15 kap.

1 §

15

Om

ett

kreditinstitut

har

åsidosatt sina skyldigheter enligt

denna lag, andra författningar som

reglerar institutets verksamhet,

institutets bolagsordning, stadgar

eller reglemente eller interna

instruktioner som har sin grund i

författningar

som

reglerar

institutets

verksamhet,

skall

Finansinspektionen ingripa.

Om ett kreditinstitut har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

institutets verksamhet, institutets

bolagsordning,

stadgar

eller

reglemente

eller

interna

instruktioner som har sin grund i

författningar

som

reglerar

institutets verksamhet, ska Finans­

inspektionen ingripa.

Ingripande

sker

genom

utfärdande av föreläggande att

inom viss tid begränsa rörelsen i

Ingripande enligt denna lag sker

genom utfärdande av föreläggande

att inom viss tid begränsa rörelsen

15

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 6

501

något avseende, minska riskerna i

den eller vidta någon annan åtgärd

för att komma till rätta med

situationen, förbud att verkställa

beslut eller genom anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig skall

kreditinstitutets tillstånd återkallas

eller, om det är tillräckligt, varning

meddelas.

Finansinspektionen får avstå

från

ingripande

om

en

överträdelse

är

ringa

eller

ursäktlig, om institutet gör rättelse

eller om någon annan myndighet

har vidtagit åtgärder mot institutet

och dessa åtgärder bedöms

tillräckliga.

i något avseende, minska riskerna i

den eller vidta någon annan åtgärd

för att komma till rätta med

situationen, förbud att verkställa

beslut eller genom anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig ska

kreditinstitutets tillstånd återkallas

eller, om det är tillräckligt, varning

meddelas.

Finansinspektionen ska även

ingripa genom att utfärda ett

föreläggande i enlighet med andra

stycket om ett kreditinstitut inom

tolv månader sannolikt inte längre

kommer uppfylla sina skyldigheter

enligt denna lag eller andra för­

fattningar som reglerar institutets

verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska hänsyn

tas till hur allvarlig överträdelsen

är och hur länge den pågått. Sär­

skild hänsyn ska tas till över­

trädelsens art, överträdelsens kon­

kreta och potentiella effekter på

det finansiella systemet och

eventuella skador som uppstått.

Som en förmildrande omständlig­

het ska beaktas om överträdelsen

är ursäktlig.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en över­

trädelse är ringa eller ursäktlig,

om institutet gör rättelse eller om

någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot institutet och

dessa åtgärder bedöms till­

räckliga.

1 b §

Utöver det som sägs i 1 a § ska i

försvårande riktning beaktas om

institutet

eller

den

fysiska

personen tidigare har begått en

överträdelse av det finansiella

regelverket. Vid denna bedöm­

ning bör särskild vikt fästas vid

om överträdelserna är likartade

och den tid som har förflutit

mellan de olika överträdelserna.

2013/14:228

Bilaga 6

502

I förmildrande riktning ska

beaktas om institutet eller den

fysiska personen

1. i väsentlig mån genom ett

aktivt samarbete har underlättat

Finansinspektionens utredning och

om

2. institutet snabbt upphört med

överträdelsen sedan den anmälts

till eller påtalats av Finans­

inspektionen.

1 c §

I lagen (2014:000) om tillsyn

över kredit­ och värdepappers­

institut finns särskilda bestäm­

melser om möjlighet att ingripa

genom

beslut

om

särskilt

kapitalbaskrav

och

särskilda

likviditetskrav.

I

lagen

(2014:000)

om

kapitalbuffertar finns särskilda

regler om ingripande för de fall ett

institut

inte

uppfyller

kapitalbaskraven enligt den lagen.

2 §

Om någon som ingår i ett

kreditinstituts styrelse eller är dess

verkställande direktör inte upp­

fyller de krav som anges i 3 kap.

2 § 4, skall Finansinspektionen

återkalla institutets tillstånd. Det

får dock ske bara om inspektionen

först beslutat att anmärka på att

personen ingår i styrelsen eller är

verkställande direktör och om han

eller hon, sedan en av inspek­

tionen bestämd tid om högst tre

månader har gått, fortfarande finns

kvar i styrelsen eller som verk­

ställande direktör.

Om någon som ingår i ett

kreditinstituts styrelse eller är dess

verkställande direktör eller om

styrelsen som helhet inte uppfyller

de krav som anges i 3 kap. 2 § 4,

ska Finansinspektionen återkalla

institutets tillstånd. Det får dock

ske bara om inspektionen först

beslutat att anmärka på personen

eller styrelsen och om erforderliga

åtgärder inte vidtagits sedan en av

inspektionen bestämd tid om högst

tre månader har gått.

3 §

16

Finansinspektionen skall åter­

kalla ett kreditinstituts tillstånd om

institutet

Finansinspektionen ska åter­

kalla ett kreditinstituts tillstånd om

institutet

16

Senaste lydelse 2005:1055.

2013/14:228

Bilaga 6

503

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan

har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan

rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. har överlåtit hela sin rörelse,

5. under en sammanhängande tid

av sex månader inte har drivit

sådan rörelse som tillståndet avser,

eller

6. försatts i konkurs eller om

beslut fattats om att institutet skall

träda i tvångslikvidation.

I fall som avses i första stycket 2

och 5 får i stället varning meddelas

om det är tillräckligt.

5. under en sammanhängande tid

av sex månader inte har drivit

sådan rörelse som tillståndet avser,

6. försatts i konkurs eller om

beslut fattats om att institutet ska

träda i tvångslikvidation, eller

7. har fått tillståndet genom att

lämna falska uppgifter eller på

något annat otillbörligt sätt.

I fall som avses i första stycket

2, 5 och 7 får i stället varning

meddelas om det är tillräckligt.

5 §

Har Finansinspektionen av en

behörig myndighet underrättats

om att ett svenskt kreditinstitut

överträtt föreskrifter som gäller i

det landet för sådana institut, skall

inspektionen vidta de åtgärder som

anges i 1–4 §§ mot institutet, om

det föreligger någon omständighet

som avses där. Inspektionen skall

underrätta

den

behöriga

myndigheten om vilka åtgärder

som vidtas.

Har Finansinspektionen av en

behörig myndighet underrättats

om att ett svenskt kreditinstitut

överträtt föreskrifter som gäller i

det landet för sådana institut, ska

inspektionen utan dröjsmål vidta

de åtgärder som anges i 1–4 §§

mot institutet, om det föreligger

någon omständighet som avses

där.

Inspektionen

ska

utan

dröjsmål underrätta den behöriga

myndigheten om vilka åtgärder

som vidtas.

Straffavgift

Administrativ sanktionsavgift

7 §

17

Om

ett

kreditinstitut

har

meddelats beslut om anmärk­ning

eller varning enligt 1 §, får

Finansinspektionen besluta att

institutet ska betala en straff­

avgift.

Om

ett

kreditinstitut

har

meddelats beslut om anmärk­ning

eller varning enligt 1 §, eller

varning enligt 3 § första stycket 7

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

institutet

ska

betala

en

administrativ sanktionsavgift.

Om det finns särskilda skäl för

det, får inspektionen besluta om

17

Senaste lydelse prop. 2012/13:95.

2013/14:228

Bilaga 6

504

Avgiften tillfaller staten.

sanktionsavgift för någon eller

några som ingår i institutets

styrelse eller är dess verkställande

direktör, om han eller hon är

ansvarig för överträdelsen i fråga.

8 §

Straffavgiften ska fastställas till

lägst femtusen kronor och högst

femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio

procent

av

kreditinstitutets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår.

Sanktionsavgiften

för

kreditinstitut ska fastställas till

högst

1. tio procent av kredit­institutets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår, eller

2. två gånger summan av den

vinst eller två gånger de kostnader

som undvikits till följd av

regelöverträdelsen, i de fall

beloppen kan fastställas.

Sanktionsavgiften

får

inte

bestämmas till ett lägre belopp än

5 000 kronor.

Om överträdelsen har skett

under institutets första verksam­

hetsår eller om uppgifter om

omsättningen annars saknas eller

är bristfälliga, får den uppskattas.

Om överträdelsen har skett

under institutets första verksam­

hetsår eller om uppgifter om

omsättningen annars saknas eller

är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven

enligt 6 kap. 1 §.

8 a §

Sanktionsavgifter för fysiska

personer ska fastställas till högst

a) ett belopp som per den 17 juli

2013 i svenska kronor mot­svarar

fem miljoner euro eller

b) två gånger summan av den

vinst överträdelsen medfört eller

två gånger summan av de kost­

nader som personen i fråga

undvikit till följd av överträdelsen,

i de fall beloppen kan fastställas.

9 §

När

straffavgiftens

storlek

fastställs, skall särskild hänsyn tas

till hur allvarlig den överträdelse

När sanktionsavgiftens storlek

fastställs ska särskild hänsyn tas

till det som sägs i 1 a och 1 b §,

2013/14:228

Bilaga 6

505

är som föranlett anmärkningen

eller varningen och hur länge

överträdelsen har pågått.

samt till institutets eller den

fysiska personens finansiella ställ­

ning och, i de fall det kan fast­

ställas, den vinst eller de kost­

nader som överträdelsen föranlett

för institutet eller den fysiska

personen.

15 §

Finansinspektionen

får

förelägga ett institut eller ett

företag, som tillhör någon av

följande kategorier att göra

rättelse om det inte driver sin

rörelse enligt de bestämmelser

som avses i 1 §, nämligen

1. utländska kreditinstitut som

driver verksamhet här enligt

4 kap. 1 eller 2 §, och

2. sådana finansiella institut och

dotterföretag som driver verksam­

het här enligt 4 kap. 3 §.

Om institutet eller företaget inte

följer föreläggandet, skall inspek­

tionen underrätta den behöriga

myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får

Finansinspektionen

förbjuda

institutet

eller

företaget

att

påbörja nya transaktioner här i

landet. Innan förbud meddelas

skall inspektionen underrätta den

behöriga myndigheten i företagets

hemland. I brådskande fall får

inspektionen meddela förbud utan

föregående

underrättelse

till

hemlandsmyndigheten.

Denna

skall då underrättas så snart det

kan ske.

Om ett utländskt kreditinstitut

som driver verksamhet här enligt 4

kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin

verksamhet i enlighet med de

bestämmelser som avses i 1 §,

eller om det föreligger en

väsentlig risk för att bestäm­

melserna inte efterlevs, ska

inspektionen

underrätta

den

behöriga myndigheten i företagets

hemland.

I brådskande fall får Finans­

inspektionen i avvaktan på åt­

gärder som fattas av hemlandets

behöriga myndigheter, vidta åt­

gärder mot institutet i syfte att

värna den finansiella stabiliteten i

landet. Åtgärderna ska vara pro­

portionerliga i förhållande till

dess syfte och upphöra så snart de

inte längre behövs eller hem­

medlemsstatens

myndigheter

vidtar en sådan rekonstruktions­

åtgärd som avses i artikel 3 i

direktiv 2001/24/EG.

16 kap.

1 §

18

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilken

information

ett

kreditinstitut ska lämna till sina

Regeringen eller den myndig­het

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilken

information

ett

kreditinstitut ska lämna till sina

18

Senaste lydelse 2011.830.

2013/14:228

Bilaga 6

506

kunder eller till dem som institutet

erbjuder sina tjänster,

2. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 3 kap. 5–

7 §§,

3. vilka

åtgärder

som

ett

kreditinstitut ska vidta för att

uppfylla de krav på soliditet och

likviditet, riskhantering, genom­

lysning, system för hantering av

uppgifter om insättare och deras

insättningar, sundhet samt rikt­

linjer och instruktioner som avses i

6 kap. 1–5 §§,

4. vilka

begränsningar

som

gäller när ett bankaktiebolag eller

ett kreditmarknadsbolag tar emot

egna aktier eller aktier i sitt

moderbolag som pant enligt

10 kap. 12 §,

5. vilka upplysningar som ett

kreditinstitut och sådana utländska

kreditinstitut som har inrättat filial

enligt 4 kap. 4 § ska lämna till

Finansinspektionen

för

dess

tillsynsverksamhet, och

6. sådana avgifter för tillsyn som

avses i 13 kap. 16 §.

kunder eller till dem som institutet

erbjuder sina tjänster,

2. vilka krav som enligt 3 kap.

2 § 4 och 14 kap. 2 § 1 ska ställas

på den som ska ingå i styrelsen

eller vara verkställande direktör i

ett företag, eller vara ersättare för

någon av dem,

3. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 3 kap. 5–

7 §§,

4. vilka

åtgärder

som

ett

kreditinstitut ska vidta för att

uppfylla de krav på soliditet och

likviditet, riskhantering, genom­

lysning, system för hantering av

uppgifter om insättare och deras

insättningar, sundhet samt rikt­

linjer och instruktioner som avses i

6 kap. 1–5 §§,

5. vilka

begränsningar

som

gäller när ett bankaktiebolag eller

ett kreditmarknadsbolag tar emot

egna aktier eller aktier i sitt

moderbolag som pant enligt

10 kap. 12 §,

6. vilka upplysningar som ett

kreditinstitut och sådana utländska

kreditinstitut som inrättat filial i

landet

ska

lämna

till

Finansinspektionen

för

dess

tillsynsverksamhet, och

7. sådana avgifter för tillsyn som

avses i 13 kap. 16 §.

1. Denna lag träder i kraft den […..]. Bestämmelserna i 13 kap. 7 §,

15 kap. 15 § och 13 kap. 6 b andra stycket och 7 § träder i kraft den dag

regeringen bestämmer.

2. Lagen ska inte tillämpas på överträdelser som helt inträffat före lagens

ikraftträdande.

2013/14:228

Bilaga 6

507

Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av

lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs

1

att 15 § lagen (2004:298) om införande av

lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse ska upphävas.

Denna lag träder i kraft den […].

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2013/14:228

Bilaga 6

508

Förslag till

lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs

1

att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om sär­skild

tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

2

Om ett blandat finansiellt

holdingföretag finns i toppen av

ett finansiellt konglomerat, vars

största sektor är bank­ och värde­

papperssektorn, gäller bestäm­

melserna om stora exponeringar i

7 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar för samtliga företag som

tillhör den sektorn och för det

blandade

finansiella

holding­

företaget.

Om ett blandat finansiellt

holdingföretag finns i toppen av

ett finansiellt konglomerat, vars

största sektor är bank­ och värde­

papperssektorn, gäller bestäm­

melserna om stora exponeringar i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012, för

samtliga företag som tillhör den

sektorn och för det blandade

finansiella holdingföretaget.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2006:1388.

2013/14:228

Bilaga 6

509

Förslag till

lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers­

marknaden

dels att punkt 7 i ikraftträdande­ och övergångsbestämmelser till lagen

ska upphöra att gälla,

dels att 7 kap. 7–9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 7 och 12 §§, 24 kap. 3 och 7 §§,

25 kap. 1, 4 och 8–10 §§ samt rubriken närmast före 25 kap. 8 § ska ha

följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 a,

25 kap. 1 a, 1 b, 1 c och 9 a §§ samt en ny rubrik närmast före 8 kap.

8 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal

med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde­

pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts

eller företags räkning

a) marknadsföra investerings­ eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende

investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa

instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt

angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har

behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och

företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande

marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars

överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som

har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade

marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en

clearingorganisation,

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Senaste lydelse 2012:197.

2013/14:228

Bilaga 6

510

5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap.

att driva clearingverksamhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras

förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk

eller utländsk valuta,

b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att

förpliktelserna fullgörs, eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas

genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet

om

marknader

för

finansiella

instrument:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004

om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets

direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG,

senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat

finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid

även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i

Sverige ska anses som en enda filial,

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr

1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller

dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktions­

rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella

instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,

12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral

Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut

eller en börs och som sammanför ett flertal köp­ och säljintressen i

finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet

med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan

verksamhet som avses i denna lag,

14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och

verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar,

15. kapitalbas: detsamma som

avses i artikel 72 i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag,

16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen

(2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra

juridiska personer än aktiebolag,

17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank­

eller kreditföretag som driver bank­ eller finansieringsrörelse från filial i

Sverige,

2013/14:228

Bilaga 6

511

18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,

om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar

10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars

möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som

sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp­ och

säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom

systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder

till avslut,

21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22. sidoverksamheter:

a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och

4 §§,

b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,

23. startkapital: detsamma som i

1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse,

23. startkapital: det kapital som

för värdepappersföretag avses i

artikel 4.51 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013,

24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett

organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning

genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en

handelsplattform,

25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i

hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd

enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett

bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank­ och

finansieringsrörelse,

27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut

som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och

utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt

tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet,

och

29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av

insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är

upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv

2001/34/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU.

11 §

3

Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs

eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte

obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under

3

Senaste lydelse 2009:522.

2013/14:228

Bilaga 6

512

uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller

personliga förhållanden.

Uppgift i en anmälan eller

utsaga om misstänkta över­

trädelser

av

det

finansiella

regelverket som kan avslöja

anmälarens identitet får inte

obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400).

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som

innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte

hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

1 §

4

Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag,

om

1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan

författning,

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att

drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som

reglerar bolagets verksamhet,

4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över

ledningen av ett värdepappersbolag,

5. den som ska ingå i styrelsen

för bolaget eller vara verkställande

direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag och även i övrigt är lämplig

för en sådan uppgift, och

5. den som ska ingå i styrelsen

för bolaget eller vara verkställande

direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag och även i övrigt är lämplig

för en sådan uppgift, varvid även

ska beaktas om styrelsen som

helhet har tillräcklig kunskap och

erfarenhet för att leda institutet,

och

6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.

Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska

ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten

kan komma att underlätta rörelsen.

4

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 6

513

2 §

5

Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en inne­havare är

lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också

beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets

verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och

andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i bolaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

ska det vid bedömningen av

innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn

över

finansiella

konglomerat.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i bolaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

ska det vid bedömningen av

innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med

någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

7 §

6

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar.

Ett värdepappersbolags kapital­

bas får inte understiga det belopp

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i Europaparlamentets och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012, lagen (2014:000)om

tillsyn över kredit­ och värde­

pappersinstitut

och

lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

5

Senaste lydelse 2006:1371.

6

Ändringen innebär bland annat att andra och tredje styckena upphävs.

2013/14:228

Bilaga 6

514

som enligt 6 § krävdes när

verksamheten påbörjades. För ett

värdepappersbolag som har bytt

redovisningsvaluta gäller i stället

att kapitalbasen inte får under­

stiga det högsta av de belopp som

avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35)

om byte av redovisningsvaluta i

finansiella företag.

Ett värdepappersbolags alter­

nativ till startkapital enligt 6 §

andra eller tredje stycket får inte i

värde understiga vad som krävdes

när verksamheten påbörjades.

12 §

Regeringen eller den myndig­het

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om vilka

poster som får räknas in i

startkapitalet enligt 6 §.

Regeringen eller den myndig­het

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 6 § och

2. vilka krav som enligt 3 kap.

1 § 5 och 24 kap. 3 § 1 ska ställas

på den som ska ingå i styrelsen

eller vara verkställande direktör i

ett företag, eller vara ersättare för

någon av dem.

8 kap.

4 a §

Ett

värdepappersbolag

ska

tillhandahålla

ändamålsenliga

rapporteringssystem för anställda

som vill göra anmälningar om

misstänkta överträdelser av det

finansiella regelverket som begåtts

av värdepappersbolaget.

Personuppgiftslagen (1998:204)

gäller

vid

behandling

av

personuppgifter inom ramen för

sådana rapporteringssystem som

avses i första stycket.

Majoritetskrav vid beslut om

ersättning

8 a §

Bolagsstämman får besluta att

anställdas eller ledningens rörliga

ersättning får överskrida den fasta

ersättningen.

Den

rörliga

2013/14:228

Bilaga 6

515

ersättningen

får

dock

inte

bestämmas till ett belopp som är

mer än dubbelt så stort som den

fasta ersättningen.

Ett beslut om den rörliga ersätt­

ning är giltigt, om beslutet har

biträtts av aktieägare som till­

sammans företräder minst två

tredje­delar av aktieägarna och

minst hälften av aktieägarna när­

varat vid bolagsstämman, eller om

beslutet biträtts av aktieägare med

minst tre fjärdedelar av de aktier

som är företrädda vid bolags­

stämman.

En aktieägare får inte själv eller

genom ombud rösta om ett beslut

enligt första stycket om denne

direkt berörs av beslutet.

24 kap.

3 §

7

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms

lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett

värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan

antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till

förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget,

börsen eller clearingorganisationen.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och

kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för

värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara

verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av

dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett

värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i

övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att

värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs

på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som

reglerar företagets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om det är fråga om ett värde­

Om det är fråga om ett värde­

7

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 6

516

pappersbolag och förvärvaren är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag ska det vid bedömningen

av förvärvarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn

över

finansiella

konglomerat.

pappersbolag och förvärvaren är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag ska det vid bedömningen

av förvärvarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000 om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat.

Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära

förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om

förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

7 §

8

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av

aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar

än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att

värdepappersbolagets, börsens eller clearing­organisationens verksamhet

drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra

författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldig­heter i

näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort

sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren, när det är fråga

om ett värdepappersbolag, är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 9 kap. 13 §

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

3. om ägaren, när det är fråga

om ett värdepappersbolag, är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

8

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 6

517

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har

ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen

besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller

andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett

kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda

aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid

med beslutet.

25 kap.

1 §

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

företagets verksamhet, företagets

bolagsordning, stadgar eller regle­

mente eller interna instruktioner

som har sin grund i en författning

som reglerar företagets verk­

samhet, skall Finansinspektionen

ingripa.

Finansinspektionen skall

utfärda ett föreläggande att inom

viss tid begränsa rörelsen i något

avseende, minska riskerna i den

eller vidta någon annan åtgärd för

att komma till rätta med situa­

tionen, ett förbud att verkställa

beslut eller en anmärkning. Om

överträdelsen är allvarlig, skall

företagets tillstånd återkallas eller,

om det är tillräckligt, varning

meddelas.

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

företagets verksamhet, företagets

bolagsordning,

stadgar

eller

reglemente eller interna instruk­

tioner som har sin grund i en

författning som reglerar företagets

verksamhet, ska Finansinspek­

tionen ingripa.

Finansinspektionen

ska

utfärda ett föreläggande att inom

viss tid begränsa rörelsen i något

avseende, minska riskerna i den

eller vidta någon annan åtgärd för

att

komma

till

rätta

med

situationen,

ett

förbud

att

verkställa beslut eller en anmärk­

ning. Om överträdelsen är all­

varlig, ska företagets tillstånd åter­

kallas eller, om det är tillräckligt,

varning meddelas.

Finansinspektionen ska även

ingripa genom att utfärda ett före­

läggande i enlighet med andra

stycket om ett värdepappersbolag

inom tolv månader sannolikt inte

längre kommer uppfylla sina

skyldigheter enligt denna lag eller

andra författningar som reglerar

institutets verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska hänsyn

tas till hur allvarlig överträdelsen

är och hur länge den pågått. Sär­

skild hänsyn ska tas till över­

trädelsens art, överträdelsens

konkreta och potentiella effekter

2013/14:228

Bilaga 6

518

på det finansiella systemet och

eventuella skador som uppstått.

Som en förmildrande omständlig­

het ska beaktas om överträdelsen

är ursäktlig.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en över­

trädelse är ringa eller ursäktlig,

om institutet gör rättelse eller om

någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot institutet och

dessa

åtgärder

bedöms

tillräckliga.

1 b §

Utöver det som sägs i 1 a § ska i

försvårande riktning beaktas om

institutet

eller

den

fysiska

personen tidigare har begått en

överträdelse av det finansiella

regelverket. Vid denna bedömning

bör särskild vikt fästas vid om

överträdelserna är likartade och

den tid som har förflutit mellan de

olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska

beaktas om institutet eller den

fysiska personen

1. i väsentlig mån genom ett

aktivt samarbete har underlättat

Finansinspektionens utredning och

om

2. institutet snabbt upphört med

överträdelsen sedan den anmälts

till

eller

påtalats

av

Finansinspektionen.

1 c §

I lagen (2014:000) om tillsyn

över kredit­ och värdepappers­

institut finns särskilda bestäm­

melser om möjlighet att ingripa

genom ett beslut om ett särskilt

kapitalbaskrav

och

särskilda

likviditetskrav.

I lagen (2014:000) om kapital­

buffertar finns särskilda regler om

ingripande för de fall ett värde­

pappersbolag

inte

uppfyller

kapitalbaskraven enligt den lagen.

2013/14:228

Bilaga 6

519

4 §

Om någon som ingår i ett

värdepappersbolags, en börs eller

en svensk clearing­organisations

styrelse eller är verkställande

direktör inte uppfyller de krav som

anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,

12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,

skall Finansinspektionen återkalla

företagets tillstånd. Detta får dock

ske bara om inspektionen först har

beslutat att påtala för företaget att

personen inte uppfyller kraven,

och han eller hon finns kvar i

styrelsen eller som verkställande

direktör efter det att en av

inspektionen bestämd tid om högst

tre månader har gått ut.

Om någon som ingår i ett

värdepappersbolags, en börs eller

en svensk clearingorganisations

styrelse eller är verkställande

direktör, eller styrelsen som helhet

inte uppfyller de krav som anges i

3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap.

2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, ska

Finansinspektionen

återkalla

företagets tillstånd. Detta får dock

ske bara om inspektionen först har

beslutat att påtala för företaget att

personen eller styrelsen inte

uppfyller kraven, och erforderliga

åtgärder inte vidtagits efter det att

en av inspektionen bestämd tid om

högst tre månader har gått ut.

Straffavgift

Administrativ sanktionsavgift

8 §

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har meddelats

beslut om anmärkning eller

varning enligt 1 § eller varning

enligt 5 § första stycket 1 och 5

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

företaget

skall

betala

en

straffavgift.

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har med­

delats beslut om anmärkning eller

varning enligt 1 § eller varning

enligt 5 § första stycket 1 och 5

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

företaget ska betala en admin­

istrativ sanktionsavgift.

Om det finns särskilda skäl för

det,

får

Finansinspektionen

besluta om sanktionsavgift för

någon eller några som ingår i ett

värdepappersbolags styrelse eller

är dess verkställande direktör, om

han eller hon är ansvarig för över­

trädelsen i fråga.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

Straffavgiften skall uppgå till

lägst 5 000 kronor och högst

50 miljoner kronor.

Sanktionsavgiften för företag

ska fastställas till högst

1. tio procent av företagets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår, eller

2. två gånger summan av den

vinst överträdelsen medfört eller

två gånger de kostnader som

2013/14:228

Bilaga 6

520

Avgiften får inte överstiga tio

procent av företagets omsättning

närmast föregående räkenskapsår.

Om överträdelsen har skett

under företagets första verksam­

hetsår eller om uppgifter om

omsättningen annars saknas eller

är bristfälliga, får den uppskattas.

undvikits till följd av över­

trädelsen, i de fall beloppen kan

fastställas.

Sanktionsavgiften

får

inte

bestämmas till ett lägre belopp än

5 000 kronor.

Om överträdelsen har skett

under företagets första verksam­

hetsår eller om uppgifter om

omsättningen annars saknas eller

är bristfälliga, får den uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet

därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen

(2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse.

9 a §

Sanktionsavgifter för fysiska

personer ska fastställas till högst

1. ett belopp som per den 17 juli

2013 i svenska kronor motsvarar

fem miljoner euro eller

2. två gånger summan av den

vinst eller två gånger summan av

de kostnader som undvikits till

följd av regelöverträdelsen, i de

fall beloppen kan fastställas.

10 §

När

straffavgiftens

storlek

fastställs, skall särskild hänsyn tas

till hur allvarlig den överträdelse

är som föranlett anmärkningen

eller varningen och hur länge

överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek

fastställs, ska särskild hänsyn tas

till det som sägs i 1 a och 1 b §,

samt till institutets eller den

fysiska

personens

finansiella

ställning och, i de fall det kan

fastställas, den vinst eller de

kostnader

som

överträdelsen

föranlett för institutet eller den

fysiska personen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. Lagen ska inte tillämpas på

överträdelser som helt inträffat före lagens ikraftträdande.

2013/14:228

Bilaga 6

521

Förslag till

lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till

kreditinstitut

Härigenom föreskrivs

1

att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814)

om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in

aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om

1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor

Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,

2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer

av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,

eller

3. bolagets

kapitalbas

inte

uppgår till en fjärdedel av kapital­

baskravet, beräknad enligt 2 kap.

1 § första stycket 1 lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

3. bolagets

kapitalbas

inte

uppgår till en fjärdedel av kapital­

baskravet,

beräknad

enligt

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in

aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om

1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor

Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,

2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer

av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,

eller

7 kap.

3 §

2

Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och

avsättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av

räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av

andra eller tredje stycket.

För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovis­

ningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till

andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2009:1418.

2013/14:228

Bilaga 6

522

För ett kreditinstitut ska avgifts­

underlaget minskas med efter­

ställda skuldförbindelser som får

ingå i kapitalbasen enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

För ett kreditinstitut ska avgifts­

underlaget minskas med efter­

ställda skuldförbindelser som får

ingå i kapitalbasen enligt Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av förord­

ning (EU) nr 648/2012.

Denna lag träder i kraft den…..

2013/14:228

Bilaga 6

523

Förslag till

lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs

1

att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

2

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som

motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat

enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det

högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen

och dess sammansättning gäller

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

och

föreskrifter

meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

6 samma lag.

Vid beräkningen av kapitalbasen

och dess sammansättning gäller

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat

betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag,

försäkringsföretag eller institut för elektroniska pengar får inte vid

beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen

av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 §

får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i

beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att

kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av

6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella

företag.

Denna lag träder i kraft den […..]

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2

Senaste lydelse 2011:775.

2013/14:228

Bilaga 6

524

Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska

pengar

Härigenom föreskrivs

1

att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska

pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en

kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett

kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida

det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapital­

basen och dess sammansättning

ska 3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar och de föreskrifter som

har meddelats med stöd av 13 kap.

1 § 6 den lagen tillämpas.

Därutöver gäller följande vid

beräkningen:

Vid beräkningen av kapital­

basen och dess sammansättning

ska

Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012 tillämpas. Därutöver

gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett

annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut,

kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag eller försäkringsföretag får

vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i

beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i

enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana

poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra

verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redo­

visningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp

som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i

finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2013/14:228

Bilaga 6

525

Förslag till

lag om ändring i offentlighets­ och sekretesslagen

(2009:400)

Härigenom föreskrivs

1

att det i offentlighets­ och sekretess­lagen

(2009:400) ska införas en ny paragraf, 30 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

4 a §

Sekretess gäller i en statlig

myndighets verksamhet som består

i tillståndsgivning eller tillsyn med

avseende

bank­

och

kreditväsendet,

värdepappers­

marknaden

eller

försäkrings­

väsendet för uppgift i en anmälan

eller utsaga om överträdelser av

det finansiella regelverket som kan

avslöja anmälarens identitet.

För uppgift i en allmän handling

gäller sekretessen i högst femtio

år.

Denna lag träder i kraft den…..

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2013/14:228

Bilaga 6

526

Förslag till

lag om ändring i lagen (2011:1268) om

investeringssparkonto

Härigenom

föreskrivs

72

att

5 §

lagen

(2011:1268)

om

investeringssparkonto ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Med investeringsföretag avses

1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §

första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank­ eller

finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank­ och finansierings­

rörelse,

3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har

tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B

punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU, eller

4. ett utländskt kreditinstitut som

hör hemma i en stat inom EES och

som där fått auktorisa­tion att

starta och driva verk­samhet i

kreditinstitut som avses i artikel 6

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och

driva

verksamhet

i

kreditinstitut, senast ändrat genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU.

4. ett utländskt kreditinstitut som

hör hemma i en stat inom EES och

som där fått auktorisa­tion att

starta och driva verk­samhet i

kreditinstitut som avses i artikel 8 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

Denna lag träder i kraft…

72

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012.

2013/14:228

Bilaga 6

527

Förslag till

lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs

1

att 1 kap. 10 och 11 §§ och 7 kap. 6 § lagen

(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

10 §

Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om

förvaringsinstitutet

1. är ett kreditinstitut med

tillstånd

som

avses

enligt

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och

driva

verksamhet

i

kreditinstitut

(omarbetning),

senast

ändrat

genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv

2011/89/EU:

de

myndigheter som anges i 1 kap.

3 § lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

1. är ett kreditinstitut med

tillstånd

som

avses

enligt

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värde­pappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG: den

myndighet som anges i 1 kap. 4 §

lagen (2014:000) om tillsyn över

kredit­ och värdepappersinstitut,

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004

om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets

direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG7,

senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU8: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de

myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES

där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan

författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det

1

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)

nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2013/14:228

Bilaga 6

528

officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över

denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES­baserad alternativ

investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda

nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt

stadgeenliga säte.

11 §

I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002

om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med

arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av

direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr

1060/2009 och (EU) nr 1095/201010,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom

EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är

registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där

dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har

något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har

starkast anknytning,

b) för en AIF­förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial

finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en

AIF­förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES

än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF­förvaltare ökar

exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av

kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument

eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1

lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen

(2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra

företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom

sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till

deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en

reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina

investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående

företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga

handlingar,

2013/14:228

Bilaga 6

529

11. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar,

11. kapitalbas: detsamma som i

artikel 72 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade

förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om

komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut,

finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF­

förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a §

lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt

inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på

AIF­förvaltarens initiativ eller för AIF­förvaltarens räkning, av andelar

eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som

riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ

investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en

annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ

investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond

till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska

investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina

tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 §

årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ

investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar

eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värde­

pappersfonder,

med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska

tilllämpas på AIF­förvaltare,

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land

inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad

marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värde­pappers­

företag eller annan lagreglerad enhet som står under fort­löpande tillsyn,

vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera

eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och

som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling,

depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och

stödtjänster,

2013/14:228

Bilaga 6

530

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller

17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om

värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt

denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är

att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den

mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning

(EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar

och skulder hos finansiella företag som deltar i värde­

papperiseringstransaktioner12 och annan lämplig verksamhet för att

uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds

vinst som tillfaller AIF­förvaltaren som ersättning för förvaltningen,

exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som

avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25

lagen om värdepappersfonder.

7 kap.

6 §

En AIF­förvaltare med tillstånd

enligt 3 kap. 2 § ska för denna

förvaltning och de tjänster som

bolaget utför ha det eventuella

ytterligare kapital för kreditrisker,

marknadsrisker

och

operativa

risker

som

enligt

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar krävs av

ett

värdepappersbolag

med

motsvarande verksamhet.

För en AIF­förvaltare som utför

diskretionär

förvaltning

av

investeringsportföljer enligt 3 kap.

2 § första stycket tillämpas även

övriga bestämmelser i lagen om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar som gäller för ett värde­

pappersbolag med mot­svarande

En AIF­förvaltare med tillstånd

enligt 3 kap. 2 § ska för denna

förvaltning och de tjänster som

bolaget utför ha det eventuella

ytterligare kapital för kreditrisker,

marknadsrisker

och

operativa

risker

som

enligt

Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värde­pappers­

företag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012, och

2 kap. lagen (2014:000) om tillsyn

över kredit­ och värdepappers­

institut och lagen (2014:000) om

kapitalbuffertar krävs av ett

värdepappersbolag

med

mot­

svarande verksamhet.

För en AIF­förvaltare som utför

diskretionär

förvaltning

av

investeringsportföljer enligt 3 kap.

2 § första stycket tillämpas även

övriga bestämmelser i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013, lagen

(2014:000) om tillsyn över kredit­

2013/14:228

Bilaga 6

531

verksamhet.

och

värdepappersinstitut

och

lagen (2014:000) om kapital­

buffertar som gäller för ett värde­

pappersbolag med motsvarande

verksamhet.

Denna lag träder i kraft…

2013/14:228

Bilaga 7

532

Förteckning över remissinstanserna

Sveriges riksbank, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i

Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen, Export­

kreditnämnden,

Arbetsgivarverket,

Riksgäldskontoret,

Finans­

inspektionen, Första AP­fonden, Andra AP­fonden, Tredje AP­fonden,

Fjärde AP­fonden, Sjätte AP­fonden, Sjunde AP­fonden, Svenska

Skeppshypotek, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,

Konkurrensverket, Regelrådet, Sveriges advokatsamfund, NASDAQ

OMX Stockholmsbörsen AB, Svenska Bankföreningen, Svensk

Försäkring, Sparbankernas Riksförbund, FAR, Nordic Growth Market

NGM AB, AktieTorget AB, Svenskt Näringsliv, Företagarna,

Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Fond­

handlareföreningen, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Lands­

organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation

(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Finans­

förbundet, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation (BAO), Sveriges

Kommuner och Landsting och Kommuninvest i Sverige AB.

Yttrande har även inkommit från L E Lundbergföretagen AB,

AB Industrivärden, Lanebo Fonder AB, Svenska Handelsbanken AB och

Investor AB.

2013/14:228

Bilaga 8

533

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs

1

följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

2

(tillsynsförordningen).

Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av

kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv

2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG

3

(kapitaltäckningsdirektivet).

Definitioner

2 § I denna lag betyder

1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen

(2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse samt Svenska skepps­

hypotekskassan,

4. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att

driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers­

marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett

kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i

tillsynsförordningen.

Europabolag och europakooperativ

3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant

förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG)

nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag

4

eller

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

4

EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517).

2013/14:228

Bilaga 8

534

artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli

2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCE­

föreningarna)

5

tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om

styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.

Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på

ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings­ eller

förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen

(2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen

(2006:595) om europakooperativ.

Fondbolag, betalningsinstitut och AIF­förvaltare

4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag,

betalningsinstitut och AIF­förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§

lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om

betaltjänster och 7 kap. 6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

Tillsynsförordningens tillämpning

5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen

gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt

lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse som inte omfattas av

förordningens definition av kreditinstitut.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller

för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag

som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller

för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora expo­

neringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.

Behörig myndighet

6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen

och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel

458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller

bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte

annat följer av denna lag.

2 kap. Särskilda kapitalbas­ och likviditetskrav

Särskilt kapitalbaskrav

1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt

kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförord­

ningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om

1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och

5 §§ lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–

8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

5

EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157).

2013/14:228

Bilaga 8

535

2. det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms

nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för

och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller

3. det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv

månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt första

stycket 1.

Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapital­

baskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör

rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot insti­

tutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksam­

hetstillståndet i stället ska återkallas.

2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen

och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men

inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska

bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar

tillämpas.

Särskilt likviditetskrav

3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt

likviditetskrav, om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som ett

institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter

det finansiella systemet för.

3 kap. Krav på gruppnivå

Ansvarigt institut

1 § Ansvaret för att de gruppbaserade kraven i 2 § uppfylls har det

institut

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt

holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller

2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt

blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag

som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt

holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.

Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag

som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och

ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de

gruppbaserade kraven uppfylls.

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding­

företag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller

flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värde­

pappersbolag som har den största balansomslutningen för att de

gruppbaserade kraven uppfylls.

Soliditet och riskhantering

2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet

och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen

2013/14:228

Bilaga 8

536

(2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet

med vad som följer av artikel 18 i tillsynsförordningen.

Krav på undergruppnivå

3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det

se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om

1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och

har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och

2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett

förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland

har tillstånd att förvalta fondföretag.

Krav på moder­ och dotterföretag

4 § Ett moder­ eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag

ska på grupp eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första

stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse samt

8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappers­

marknaden om riskhantering och genomlysning.

Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första

stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES.

Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undan­

tag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant in­

förande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.

Ledningen för ett finansiellt holdingföretag

5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet

för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en

sådan uppgift.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

Tillsynsansvarig myndighet

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade

kraven är uppfyllda, om

1. moderföretaget är ett institut,

2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något

motsvarande utländskt företag inom EES,

3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut

och motsvarande utländska företag inom EES,

4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera

blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom

EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och

motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det

dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

2013/14:228

Bilaga 8

537

5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella

holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och mot­

svarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES

där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balans­

omslutningen.

Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen till­

sammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om

det enligt 3 §.

I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföre­

tag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt

företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding­

företag.

2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket

3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga

myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspek­

tionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan

överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för

tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag

det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika

länderna.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder­

holdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget

eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största

balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att

yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga

myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och

Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överens­

kommelse.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller

motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av

deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den

myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet

ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma

överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att

inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för

tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder­

holdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska

företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är

tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de

övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen.

Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska under­

rättas om en sådan överenskommelse.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt

1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering

av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.

2013/14:228

Bilaga 8

538

5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport

enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda

myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 §

med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskom­

melsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till

institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda

likviditetskrav för specifika institut.

Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen

försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om

vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens

kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och

riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 §

på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med

överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt

och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet

inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på

begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med

Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med

Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna

tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga

behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen,

ensam fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett

moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES

eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen

fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller

undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som

framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den

gruppvisa tillsynen.

Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna,

inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport

enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlig­

het med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010

6

, ska inspektionen

skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som

Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i

samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från

Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bank­

myndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett

gemensamt beslut har fattats.

6

Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november

2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om

ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG.

2013/14:228

Bilaga 8

539

8 § Ett sådant beslut som avses i 5 § som fattas av en utländsk behörig

myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter

eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens

inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande

för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens

tillsyn.

9 § Beslut som fattats enligt 5 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut

får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som an­

svarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller

ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt

moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finans­

inspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga

bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat,

särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter

samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av

dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och före­

skrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade

finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm­

melserna för konglomerat.

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga

bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över

försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med

avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd

med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkrings­

företag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det

blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm­

melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och

Europeiska försäkrings­ och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som

inspektionen fattar enligt första stycket.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

Löpande granskning av interna metoder

1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska

hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver till­

stånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att

beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsyns­

förordningen. Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas

förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder

tillämpas på nya produkter.

2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § inne­

bär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska

Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar

nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.

2013/14:228

Bilaga 8

540

3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod

som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden,

ska Finansinspektionen kräva att institutet

1. visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller

2. presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och

ange en tid inom vilken planen ska genomföras.

4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder

till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra

den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar

av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist

åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller inte på ett tillfreds­

ställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsent­

liga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till

områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller

återkallas.

5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade

överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det

tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen

återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta

lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar

modellen.

Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder

6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts

interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder

till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas

skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod

upprätthålls.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar

om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som

inspektionen begär för tillsynen:

1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation

enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på

kapitaltäckningsdirektivet,

2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag

eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,

3. holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till

holdingföretag med blandad verksamhet,

4. blandade finansiella holdingföretag, och

5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt

holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat

finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får

inspektionen förelägga företaget att göra det.

2013/14:228

Bilaga 8

541

2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företags­

gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta

information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av

Sveriges medlemskap i EU:

1. andra behöriga myndigheter,

2. Europeiska bankmyndigheten,

3. Europeiska systemrisknämnden,

4. Europeiska värdepappers­ och marknadsmyndigheten, och

5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag.

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten

på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något

land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet

samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter

inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska system­

risknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en

annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten

för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i

kapitaltäckningsdirektivet.

5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 §

till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med

artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett

annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller

kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten

ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid

en kontroll som görs av inspektionen.

7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin

konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett

finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som

inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de

uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt

tillsynsförordning ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad

information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett

utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt

tillsynsförordningen.

Undersökning

8 § Finansinspektionen får, om det behövs för tillsynen, göra under­

sökningar hos

1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella

holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade

2013/14:228

Bilaga 8

542

finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redo­

visningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att

lämna,

2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag

som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och

3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap.

1 § ska utöva tillsyn över.

Informationsskyldighet för institut som är undantagen gruppbaserad

tillsyn

9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från

tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i

tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna

de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

Tystnadsplikt

10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den

egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt

7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått

veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande

företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt

holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas

förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestäm­

melserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare

eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av

en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt

11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och

anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att

uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning

eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om

brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överens­

kommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat,

med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är

motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig

hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller

mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det,

ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska

upphöra.

2013/14:228

Bilaga 8

543

7 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i

kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut

eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt

holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§

för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat till­

synen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som

utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den

gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen

och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget

eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande

utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats

inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är

likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter

inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat

Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa

bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsyns­

förordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt

huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finans­

inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder

som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig

tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett

finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med

huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på

instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna,

Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana

andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och viten

1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsyns­

förordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av

lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom

en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller

vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.

Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestäm­

melserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett

blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad

verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget

2013/14:228

Bilaga 8

544

inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna

lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant före­

läggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i

denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får

inspektionen förena föreläggandet med vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt

holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med

huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter

meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen

besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst

100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio

dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i

beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas

utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den

tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §,

ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen

(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte

har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter

mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.

9 kap. Avgifter

1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna

lag ska bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och

anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.

Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fack­

kunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag,

ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

2013/14:228

Bilaga 8

545

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­

dela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser

om

1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,

2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,

3. stora exponeringar,

4. exponeringar i fastigheter,

5. säkerställda obligationer,

6. likviditetskrav,

7. interna modeller för marknadsrisker,

8. schablonmetoden för marknadsrisker,

9. schablonmetoden för kreditrisker,

10. IRK­metoden för kreditrisker,

11. motpartsrisker,

12. värdepapperisering,

13. bruttosoliditet, och

14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i

ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt

holdingföretag,

2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut

ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i

tillsynsförordningen,

3. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap.

2 §,

4. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig

nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett

institut, och

5. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig

nivå för ett särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och

utvärdering av ett institut.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 §

första och andra styckena.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med

stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som

avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

2013/14:228

Bilaga 8

546

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen

(2014:000) om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över

kreditinstitut och värdepappersbolag.

2013/14:228

Bilaga 8

547

Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs

1

följande.

1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen

bestämmer.

2 § Genom denna lag upphävs

a) lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

b) lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar, och

c) lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om

tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en

internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda

exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska

fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning

(EU) nr 648/2012

2

.

4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda

lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att

använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp

som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som

tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.

5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett

kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive

13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora

exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge

godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att

Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU)

nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens

kreditkvalitetssteg.

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

548

6 § Tillstånd för ett institut enligt 5 kap. 3 § i den upphävda lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda egna

riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker

som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som

tillstånd enligt artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013.

7 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 5 och 6 §§ i den upphävda lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig

av en annan beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna

kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna

lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 312 i förordning

(EU) nr 575/2013.

8 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 8 § i den upphävda lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att kombinera

olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller

vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt

artikel 314.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt

9 kap. 14 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och

stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska

fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr

575/2013.

10 § Beslut om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från de

gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 15 § i den upphävda lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid

ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 §

lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag.

2013/14:228

Bilaga 8

549

Förslag till lag om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs

1

följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar

och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det

kombinerade buffertkravet.

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIF­

förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om

värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder.

2 § I denna lag betyder

1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som

avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

2

(tillsynsförordningen),

2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsyns­

förordningen,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om

makrotillsyn av det finansiella systemet på EU­nivå och om inrättande av

en europeisk systemrisknämnd

3

,

5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i

artikel 4.31 i tillsynsförordningen,

6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse,

Svenska

skeppshypotekskassan

och

värdepappersbolag,

7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i

kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag,

om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

4

,

8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsyns­

förordningen,

9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i

tillsynsförordningen,

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde­

pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036).

2

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3

EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092).

4

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

550

10. på grupp­ eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet

med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24i

tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få

allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och

samhällsekonomin,

12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande

funktion kan leda till systemrisk,

13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut

och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr

648/2012

5

,

14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92

i tillsynsförordningen,

15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att

driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers­

marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag

enligt lagen om bank­ och finansieringsrörelse, och

16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a) utbetalning i form av en kontant utdelning,

b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller

utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapital­

instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapital­

instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till

kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i

tillsynsförordningen.

3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag

följs.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

Kombinerat buffertkrav

1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel

92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav

enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det

kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på

kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserverings­

bufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och

1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett

annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapital­

buffert för systemviktiga institut,

5

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

551

2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i

Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för

systemviktiga institut.

Med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut avses den

buffert som ska tillämpas enligt 5 kap. 6 §.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapital­

konserveringsbuffert.

2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital mot­

svarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats

med stöd av 10 kap. 1 § 1 undanta små och medelstora värde­

pappersbolag, fondbolag och AIF­förvaltare från kravet att ha en

kapitalkonserveringsbuffert.

4 kap. Systemriskbuffert

Allmänt om systemriskbuffert

1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk

som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella

systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla

eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och

gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och

uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp

baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på

enligt 3–7 §§.

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har

fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i

enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma

direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till

högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på

institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp

som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort

underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åt­

gärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med

artikel 133.15 i samma direktiv.

Systemriskbuffert på exponeringar inom EES

4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har

fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet

besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst

2013/14:228

Bilaga 8

552

3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på

institutets exponeringar inom EES.

5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet

med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar

inom EES.

6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert

som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i

4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i

kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska

kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertar

7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fast­

ställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med

exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en

systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella

holdingföretag

Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut

1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha

en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §.

Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett

moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat

finansiellt moderholdingföretag inom EES.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå

till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda

exponeringsbelopp.

Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut

3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta

att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en

kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärn­

primärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala

riskvägda exponeringsbelopp.

5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga

institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett

moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga system­

viktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga

institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller under­

gruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets

totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för

2013/14:228

Bilaga 8

553

gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga

institut.

Konkurrerande buffertkrav

6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är

skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga

institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar

gälla.

Den kapitalbuffert som institutet ska ha enligt första stycket utgör

tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är

skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga

institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets

exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar

gälla på gruppnivå.

Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i

Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver

det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga

institut.

8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på

individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert

för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle

medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för

institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa

kapitalbuffertar gälla på respektive nivå.

Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i

Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det

kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga

institut.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten

1 § För att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert krävs ett kapital

bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala

riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av

de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för

länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.

Med berörda kreditexponeringar avses sådana kreditexponeringar som

omfattas av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 6.

2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas på individuell nivå

och på gruppnivå.

Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats

med stöd av 10 kap. 1 § 8 undanta små och medelstora värdepappers­

2013/14:228

Bilaga 8

554

bolag, fondbolag och AIF­förvaltare från kravet att uppfylla en kontra­

cyklisk kapitalbuffert.

Kontracykliska buffertvärden

4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas

utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.

5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kredit­

exponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institut­

specifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde

som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.

6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska be­

räknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en

utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och

med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten.

Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas

utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig

myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla

efter tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av

myndigheten.

Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.

Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp

7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med

8 kap. fortlöpande beräkna storleken på institutets förfogandebelopp.

7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt

buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referens­

värde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av

storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i

enlighet med 6 kap.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas

på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i

kapitaltäckningsdirektivet.

3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent.

Storleken på det kontracykliska buffertvärdet ska anges som en

procentandel av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall

på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i

artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finans­

inspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än

2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

2013/14:228

Bilaga 8

555

Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder

4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffert­

värde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponerings­

belopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda

kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som

överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.

Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda

exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av

den utländska myndigheten.

5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som

svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska

tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska

kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet

1. inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde,

eller

2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för

att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med

en alltför stor kredittillväxt i det landet.

Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla

6 § Ett beslut om att aktivera eller höja ett kontracykliskt buffertvärde

ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla.

Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv

månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda

skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.

Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.

7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla

information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.

Offentliggörande av beslut

8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om

kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och

139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade

buffertkravet inte uppfylls

1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt

2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap.

1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre upp­

fylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet

inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verk­

samhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapital­

konserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

2013/14:228

Bilaga 8

556

2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av

kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital,

ska inspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen

eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.

3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte

1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära

pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten

att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det

kombinerade buffertkravet,

3. göra utdelningar eller räntebetalningar kopplade till primärkapital­

tillskott.

Första stycket gäller också om institutet efter att en sådan åtgärd ägt

rum inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller

kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte

1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta

förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller

2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse

som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.

5 § Ett institut som avser vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta

Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.

6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finans­

inspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som

reglerar institutets verksamhet.

Detsamma gäller om

1. ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av

Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och

2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfreds­

ställande hantering av relevant systemrisk.

9 kap. Avgifter

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och

anmälningar enligt denna lag.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF­förvaltare som enligt

3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapital­

konserveringsbuffert,

2013/14:228

Bilaga 8

557

2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av

systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,

3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende

systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska

sammanvägas,

4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt

systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt

systemviktiga institut,

5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning

av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,

6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas

vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,

7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska

buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,

8. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF­förvaltare som enligt

6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk

kapitalbuffert,

9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars

geografiska område,

10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och

rapporteras,

11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska

uppfylla, och

12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i

9 kap. 1 §.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med

stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos

allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som

avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen

(2014:000) om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

2013/14:228

Bilaga 8

558

Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om

kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den

1 augusti 2014.

2 § Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i

5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den

1 januari 2016.

3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om

kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den 1 januari 2015.

Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en

månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel

133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en

systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda

exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller

utanför EES.

Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014

uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra

stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i

artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av

Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma

direktiv.

4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt

systemviktiga institut behöver

1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut,

2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut,

3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som

följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga

institut.

2013/14:228

Bilaga 8

559

5 § Finansinspektionen kan fram till och med den 31 december 2018

erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontra­

cykliska kapitalbufferten. Vid beslut om att erkänna andra medlems­

staters kontracykliska kapitalbuffertvärden ska Finansinspektionen

fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i artikel 160.6 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kredit­

institut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och

om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

1

.

1

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

560

Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)

1

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

2

När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den

som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett

skriftligt meddelande om

1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,

2. ändamålen med behandlingen,

3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om

honom eller henne,

4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller

henne, och

5. vem som har begärt upplysningen.

Om kreditupplysningen lämnas

ut till ett svenskt kreditinstitut eller

värdepappersbolag, eller till ett

motsvarande utländskt företag, för

att användas endast som underlag

för beräkning av kapitalkrav för

kreditrisker med en sådan metod

som avses i 4 kap. 7 § lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar, får med­

delandet sändas senare men utan

onödigt dröjsmål och begränsas till

information enligt första stycket 1,

2 och 5. Om den som avses med

upplysningen begär det, ska även

information enligt 3 och 4 sändas

till honom eller henne.

Om kreditupplysningen lämnas

ut till ett svenskt kreditinstitut eller

värdepappersbolag, eller till ett

motsvarande utländskt företag, för

att användas endast som underlag

för beräkning av kapitalkravet för

kreditrisker med en sådan metod

som avses i artikel 143.1 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

3

, får

meddelandet sändas senare men

utan onödigt dröjsmål och be­

gränsas till information enligt

första stycket 1, 2 och 5. Om den

som avses med upplysningen

begär det, ska även information

enligt 3 och 4 sändas till honom

eller henne.

Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas

om ett handelsbolag eller kommanditbolag.

Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas

genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryck­

frihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys­

1

Lagen omtryckt 1981:737.

2

Senaste lydelse 2010:1073.

3

EUT L 176, 26.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

561

ningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihets­

grundlagen på sätt som avses i den paragrafens första stycke 1 och 2.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

562

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om

Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska

skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 a §

1

Bestämmelser

om

kapital­

täckning finns i lagen (2006:1371)

om kapitaltäckning och stora

exponeringar.

Av lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag och lagen

(2004:000) om kapitalbuffertar

framgår

att

lagarna

och

bestämmelser

i

Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

2

ska

tillämpas för Svenska skepps­

hypotekskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2006:1373.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

563

Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)

1

dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

8 a §

Bestämmelserna om ett bank­

aktiebolags ledning i 10 kap. 8 a–

8 c §§ lagen (2004:297) om bank­

och

finansieringsrörelse

ska

tillämpas även på en sparbank och

dess ledning, om inte annat följer

av denna lag.

9 kap.

1 §

2

En stiftare, huvudman, styrelse­

ledamot eller delegat, som när han

eller hon fullgör sitt uppdrag

uppsåtligen eller av oaktsamhet

skadar en sparbank, skall ersätta

skadan. Detsamma gäller när

skadan tillfogas någon annan

genom överträdelse av denna lag,

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora expo­neringar,

tillämplig lag om årsredovisning,

lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse eller bankens

reglemente.

En stiftare, huvudman, styrelse­

ledamot eller delegat, som när han

eller hon fullgör sitt uppdrag upp­

såtligen eller av oaktsamhet skadar

en sparbank, ska ersätta skadan.

Detsamma gäller när skadan till­

fogas någon annan genom över­

trädelse av denna lag, Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av förord­

ning (EU) nr 648/2012

3

, lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag, lagen (2014:000)

om kapitalbuffertar, tillämplig lag

om

årsredovisning,

lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse eller bankens

reglemente.

1

Lagen omtryckt 1996:1005.

2

Senaste lydelse 2006:1375.

3

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

564

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

565

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges

riksbank

1

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

4 a §

2

Om Riksbanken får kännedom

om en sådan kritisk situation som

avses i 10 kap. 9 § andra stycket

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

ska Riksbanken omgående under­

rätta berörda myndigheter inom

EES med ansvar för gruppbaserad

tillsyn enligt artikel 125 och 126 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och driva verksamhet i kredit­

institut

(omarbetning),

senast

ändrat genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2010/78/EU.

Om Riksbanken får kännedom

om en sådan kritisk situation som

avses i 6 kap. 3 § andra stycket

lagen (2014:000) om särskild till­

syn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag, ska Riksbanken

omgående

underrätta

berörda

myndigheter inom EES med

ansvar för gruppbaserad tillsyn

enligt artikel 111 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värde­

pappersföretag, om ändring av

direktiv 2002/87/EG och om upp­

hävande av direktiv 2006/48/EG

och 2006/49/EG

3

.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Lagen omtryckt 1999:19.

2

Senaste lydelse 2011:754.

3

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

566

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument

1

ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2013/14:111

Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå

avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt

att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet

slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i

någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma

gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter.

Det förfogande som avses ska anges noggrant.

Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal

som företaget medverkar till är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller

ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar

verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller

annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som

är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är

behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive

Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell

betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska

investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och driva verksamhet i kredit­

institut (omarbetning)

2

, senast

ändrat genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2007/44/EG

3

.

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2.5 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

4

.

Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central

motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1

Lagen omtryckt 1992:558.

2

EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

3

EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044).

4

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

567

648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC­derivat, centrala motparter och

transaktionsregister

5

.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

6

Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella

instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta

panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För

återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som

anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske

för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos

panthavaren.

Första stycket gäller inte om pantsättaren är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller

ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar

verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller

annat behörigt organ,

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som

är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är

behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive

Europeiska centralbanken,

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell

betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska

investeringsbanken, eller

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG.

5. ett sådant kreditinstitut som

anges i förteckningen i artikel 2.5 i

direktiv 2013/36/EU.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

5

EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).

6

Senaste lydelse 2009:352.

2013/14:228

Bilaga 8

568

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om

årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap.

1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värde­

pappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

1

I kreditinstitut och värde­

pappersbolag som omfattas av

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar,

skall en kapitaltäckningsanalys

ingå i årsredovisningen.

I kreditinstitut och värde­

pappersbolag som omfattas av

lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag

ska

en

kapitaltäckningsanalys

ingå

i

årsredovisningen.

5 kap.

7 §

2

Utöver vad som följer av 1 §

skall uppgift lämnas om var sådan

information som skall offentlig­

göras

enligt

8 kap.

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar tillhanda­

hålls, om den inte finns i

årsredovisningen.

Vid tillämpningen av denna lag

ska artikel 434.2 i Europa­

parlamentets

och

rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

3

beaktas.

6 kap.

3 §

4

I kapitaltäckningsanalysen skall

uppgifter lämnas om kapitalbasen

och kapitaltäckningen för kredit­

risker,

marknadsrisker

och

operativa risker enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

Företag som är moderföretag i

en sådan finansiell företagsgrupp

som avses i 9 kap. 1 och 2 §§

lagen om kapitaltäckning och

stora exponeringar, skall lämna de

I kapitaltäckningsanalysen ska

uppgifter lämnas om kapitalbasen

och kapitalbaskraven i enlighet

med vad som följer av förordning

(EU) nr 575/2013.

Moderföretag som enligt samma

förordning ska uppfylla kraven i

förordningen på grundval av en

grupps konsoliderade situation,

ska lämna de uppgifter som anges

1

Senaste lydelse 2006:1378.

2

Senaste lydelse 2006:1378.

3

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

4

Senaste lydelse 2006:1378.

2013/14:228

Bilaga 8

569

uppgifter som anges i första

stycket beträffande gruppen.

i

första

stycket

beträffande

gruppen.

7 kap.

1 §

5

Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana

finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för

varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte

annat följer av 5 eller 6 a §.

För finansiella holdingföretag

som

omfattas

av

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar ska en

kapitaltäckningsanalys

enligt

6 kap. 3 § ingå i koncernredo­

visningen.

För finansiella holdingföretag

som omfattas av lagen (2014:000)

om särskild tillsyn över kredit­

institut och värdepappersbolag

ska en

kapitaltäckningsanalys

enligt 6 kap. 3 § ingå i koncern­

redovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

5

Senaste lydelse 2011:764.

2013/14:228

Bilaga 8

570

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om

medlemsbanker

dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

8 a §

Bestämmelserna

om

ett

bankaktiebolags ledning i 10 kap.

8 a–8 c §§ lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse ska

tillämpas även på en medlemsbank

och dess ledning, om inte annat

följer av denna lag.

11 kap.

1 §

1

En styrelseledamot eller delegat,

som när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av oakt­

samhet skadar en medlemsbank,

skall ersätta skadan. Detsamma

gäller när skadan tillfogas en

medlem eller någon annan genom

överträdelse av denna lag, lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar, tillämplig

lag om årsredovisning, lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse eller bankens

stadgar.

En styrelseledamot eller delegat,

som när han eller hon fullgör sitt

uppdrag uppsåtligen eller av oakt­

samhet skadar en medlemsbank,

ska ersätta skadan. Detsamma

gäller när skadan tillfogas en

medlem eller någon annan genom

överträdelse av denna lag, Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av förord­

ning (EU) nr 648/2012

2

, lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag, lagen (2014:000)

om kapitalbuffertar, tillämplig lag

om

årsredovisning,

lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse eller bankens

stadgar.

1

Senaste lydelse 2006:1379.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

571

3 §

3

En medlem i en medlemsbank

eller en röstberättigad som inte är

medlem skall ersätta skada som

han eller hon uppsåtligen eller av

grov

oaktsamhet

tillfogar

medlemsbanken, en medlem eller

någon annan genom att medverka

till överträdelse av denna lag,

lagen (2006:1371) om kapitaltäck­

ning och stora exponeringar,

tillämplig lag om årsredovisning,

lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse

eller

stadgarna.

En medlem i en medlemsbank

eller en röstberättigad som inte är

medlem ska ersätta skada som han

eller hon uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet tillfogar medlems­

banken, en medlem eller någon

annan genom att medverka till

överträdelse av denna lag, förord­

ning (EU) nr 575/2013, lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag, lagen (2014:000)

om kapitalbuffertar, tillämplig lag

om

årsredovisning,

lagen

(2004:297)

om

bank­

och

finansieringsrörelse eller stad­

garna.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

3

Senaste lydelse 2006:1379.

2013/14:228

Bilaga 8

572

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

1

Garantimyndigheten skall år­

ligen bestämma hur stort belopp

varje institut skall betala i avgift.

Avgiften skall betalas inom en

månad från dagen för beslutet.

Avgiften

skall

motsvara

summan av institutets insättningar

till den del de omfattas av

garantin, multiplicerat med lägst

60 procent och högst 140 procent

av det tal som tillämpas enligt 12 §

andra stycket. Avgiften skall

bestämmas med hänsyn till insti­

tutets

kapitaltäckningsgrad,

beräknad enligt 2 kap. 1 § första

stycket 1 lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar.

Dröjsmålsränta skall tas ut på

avgifter som inte betalas i rätt tid,

om det inte finns särskilda skäl

mot det. Dröjsmålsränta skall be­

räknas för år enligt en räntefot som

motsvarar den av Riksbanken

fastställda, vid varje tid gällande

referensräntan enligt 9 § ränte­

lagen (1975:635) med ett tillägg

av åtta procentenheter.

Garantimyndigheten ska årligen

bestämma hur stort belopp varje

institut ska betala i avgift.

Avgiften ska betalas inom en

månad från dagen för beslutet.

Avgiften ska motsvara summan

av institutets insättningar till den

del de omfattas av garantin,

multiplicerat med lägst 60 procent

och högst 140 procent av det tal

som tillämpas enligt 12 § andra

stycket. Avgiften ska bestämmas

med

hänsyn

till

institutets

kapitalrelation enligt artikel 92 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

2

.

Dröjsmålsränta ska tas ut på

avgifter som inte betalas i rätt tid,

om det inte finns särskilda skäl

mot det. Dröjsmålsränta ska be­

räknas för år enligt en räntefot som

motsvarar den av Riksbanken

fastställda, vid varje tid gällande

referensräntan enligt 9 § ränte­

lagen (1975:635) med ett tillägg

av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2007:1433.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

573

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av

redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av

redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

1

I denna lag avses med

1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings­

bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen

(2010:2043),

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt

kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank­

och finansieringsrörelse,

3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde­

pappersmarknaden,

b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om

värdepappersfonder,

c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värde­

pappersmarknaden,

e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)

om kontoföring av finansiella instrument, och

f) AIF­förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561)

om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. finansiell

företagsgrupp:

grupp av företag som avses i

9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar eller annan grupp av

företag på vilka, enligt föreskrift

meddelad med stöd av 13 kap. 1 §

33 samma lag, bestämmelserna

om finansiell företagsgrupp ska

tillämpas och

5. koncern: detsamma som i

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags­

lagen (2005:551), varvid vad som

sägs om moderbolag tillämpas

även på andra juridiska personer

än aktiebolag.

4. koncern: detsamma som i

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags­

lagen (2005:551), varvid vad som

sägs om moderbolag tillämpas

även på andra juridiska personer

än aktiebolag.

4 §

2

1

Senaste lydelse 2013:570.

2

Senaste lydelse 2010:2065.

2013/14:228

Bilaga 8

574

Ett finansiellt företag som avser

att byta redovisningsvaluta ska

upprätta en särskild redogörelse

över konsekvenserna av bytet för

företaget samt för den koncern och

finansiella företagsgrupp som

företaget ingår i. Ett försäkrings­

företag ska även redogöra för

konsekvenserna av bytet för

försäkringstagare och andra ersätt­

ningsberättigade på grund av en

försäkring.

Ett finansiellt företag som avser

att byta redovisningsvaluta ska

upprätta en särskild redogörelse

över konsekvenserna av bytet för

företaget samt för den koncern och

grupp som företaget ingår i. Ett

försäkringsföretag ska även redo­

göra för konsekvenserna av bytet

för försäkringstagare och andra

ersättningsberättigade på grund av

en försäkring.

Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en

redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att

hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de

bestämmelser som gäller för verksamheten.

Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex

månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i

den nya valutan.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

575

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

allmänna pensionsfonder (AP­fonder)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder (AP­fonder) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

11 §

1

Av var och en av Första­Fjärde AP­fondernas tillgångar, värderade till

marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra

finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av

emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte

1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig

samfällighet, och

2. utländska

stater,

central­

banker, utländska kommuner eller

därmed jämförliga samfälligheter,

och andra emittenter, som får noll

procent riskvikt med stöd av

schablonmetoden för kreditrisker

enligt

4 kap.

5 §

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

2. utländska

stater,

central­

banker, utländska kommuner eller

därmed jämförliga samfälligheter,

och andra emittenter, som får noll

procent riskvikt med stöd av

schablonmetoden

som

enligt

artikel 107 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012

2

ska tillämpas för att

beräkna kapitalkravet för kredit­

risker.

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera

fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt

därför att

1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller

flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes

anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i

betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2006:1382.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

576

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §

1

Bestämmelser om uppgifts­

skyldighet finns i 9 kap. 12 § för­

säkringsrörelselagen (2010:2043),

8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instru­

ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)

om värdepappersfonder, 1 kap.

11 § lagen (2004:297) om bank­

och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat,

10 kap.

18 §

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar, 1 kap.

12 § lagen (2007:528) om värde­

pappersmarknaden, 3 kap. 14 §

lagen (2010:751) om betaltjänster,

3 kap. 14 § lagen (2011:755) om

elektroniska pengar och 8 kap.

25 §

lagen

(2013:561)

om

förvaltare

av

alternativa

investeringsfonder.

Bestämmelser om uppgifts­

skyldighet finns i 9 kap. 12 § för­

säkringsrörelselagen (2010:2043),

8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instru­

ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)

om värdepappersfonder, 1 kap.

11 § lagen (2004:297) om bank­

och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat,

6 kap.

11 §

lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag, 1 kap. 12 § lagen

(2007:528) om

värdepappers­

marknaden, 3 kap. 14 § lagen

(2010:751) om betaltjänster, 3 kap.

14 §

lagen

(2011:755)

om

elektroniska pengar och 8 kap.

25 §

lagen

(2013:561)

om

förvaltare

av

alternativa

investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om

meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett

sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2013:572.

2013/14:228

Bilaga 8

577

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om

värdepappersfonder

1

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §

2

Ett

fondbolag

som

utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

skall för denna förvaltning och de

tjänster enligt 7 kap. 1 § första

stycket som bolaget utför ha det

eventuella ytterligare kapital för

kreditrisker, marknadsrisker och

operativa risker som enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar krävs av

ett

värdepappersbolag

med

motsvarande verksamhet.

Ett

fondbolag

som

utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

ska för denna förvaltning och de

tjänster enligt 7 kap. 1 § första

stycket som bolaget utför ha det

eventuella ytterligare kapital för

kreditrisker, marknadsrisker och

operativa

risker

som

enligt

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

3

,

2 kap. lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar

krävs av ett värdepappersbolag

med motsvarande verksamhet.

10 a §

4

För ett fondbolag som utför

diskretionär portföljförvaltning av­

seende

finansiella

instrument

tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar

som gäller för ett värdepappers­

bolag med motsvarande verk­

samhet.

För ett fondbolag som utför

diskretionär portföljförvaltning av­

seende

finansiella

instrument

tillämpas, utöver det som följer av

10 §, även övriga bestämmelser i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013,

lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag samt lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar

som gäller för ett värdepappers­

1

Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

2

Senaste lydelse 2007:562.

3

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

4

Senaste lydelse 2007:562.

2013/14:228

Bilaga 8

578

För fondbolag som inte utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

tillämpas de bestämmelser om

finansiella företagsgrupper i 9 och

10 kap. lagen om kapitaltäckning

och stora exponeringar som gäller

för ett värdepappersbolag. Det

som föreskrivs om kapitalkrav för

fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta

kapitel skall då tillämpas även på

en finansiell företagsgrupp.

När ett fondbolag är moder­

företag i en finansiell företags­

grupp, skall den gruppbaserade

redovisningen i 9 kap. 9 § lagen

om kapitaltäckning och stora

exponeringar

upprättas

med

tillämpning av de regler som gäller

för upprättandet av koncernbalans­

räkning

och

koncernresultat­

räkning enligt 7 kap. årsredovis­

ningslagen (1995:1554). Detta

gäller dock inte om något annat

följer av lagen om kapitaltäckning

och stora exponeringar eller före­

skrifter meddelade med stöd av

den lagen.

bolag

med

motsvarande

verksamhet.

För fondbolag som inte utför

diskretionär

portföljförvaltning

avseende finansiella instrument

tillämpas de bestämmelser om

tillsyn på gruppnivå i artiklarna

11–24 i Europaparlamentets och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013 och lagen (2014:000)

om särskild tillsyn över kredit­

institut och värdepappersbolag

som gäller för ett värdepappers­

bolag. Det som föreskrivs om

kapitalkrav för fondbolag i 8, 9

och 11 §§ i detta kapitel ska

tillämpas även på gruppnivå.

När ett fondbolag är moder­

företag och i enlighet med för­

ordning (EU) nr 575/2013 ska

redovisa uppgifter på grundval av

gruppens konsoliderade situation,

ska redovisningen upprättas med

tillämpning av de regler som gäller

för upprättandet av koncernbalans­

räkning

och

koncernresultat­

räkning enligt 7 kap. årsredovis­

ningslagen (1995:1554). Detta

gäller dock inte om något annat

följer av föreskrifter meddelade

med stöd av samma förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

579

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank­

och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse

dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §,

12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§,

15 kap. 1–3, 5, 7–9 och 15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubriken närmast före

15 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och

4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap.

1 a–1 c §§ samt närmast före 6 kap. 4 c §, en ny rubrik av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

2

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud­

sakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhanda­

hålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har sam­

band med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut,

värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bank­

rörelse,

4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att

utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även

ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som

en enda filial,

7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut,

värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars

huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som

avses i denna lag,

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Senaste lydelse 2011:768.

2013/14:228

Bilaga 8

580

9. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar,

9. kapitalbas: detsamma som

avses i artikel 72 i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av förord­

ning (EU) nr 648/2012

3

,

10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11. kapitaltäckningsdirektivet:

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att ut­

öva verksamhet i kreditinstitut och

om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

4

,

11. kreditmarknadsbolag:

ett

aktiebolag som har fått tillstånd att

driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsbolag:

ett

aktiebolag som har fått tillstånd att

driva finansieringsrörelse,

12. kreditmarknadsförening: en

ekonomisk förening som har fått

tillstånd att driva finansierings­

rörelse,

13. kreditmarknadsförening: en

ekonomisk förening som har fått

tillstånd att driva finansierings­

rörelse,

13. kreditmarknadsföretag:

kreditmarknadsbolag och kredit­

marknadsförening,

14. kreditmarknadsföretag:

kreditmarknadsbolag och kredit­

marknadsförening,

14. kvalificerat

innehav:

ett

direkt eller indirekt ägande i ett

företag, om innehavet beräknat på

det sätt som anges i 5 a § represen­

terar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster

eller annars möjliggör ett väsent­

ligt inflytande över ledningen av

företaget,

15. kvalificerat

innehav:

ett

direkt eller indirekt ägande i ett

företag, om innehavet beräknat på

det sätt som anges i 5 a § represen­

terar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster

eller annars möjliggör ett väsent­

ligt inflytande över ledningen av

företaget,

15. medlemsbank: en ekonomisk

förening som avses i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker,

16. medlemsbank: en ekonomisk

förening som avses i lagen

(1995:1570) om medlemsbanker,

16. sparbank: ett företag som

avses i sparbankslagen (1987:619),

17. sparbank: ett företag som

avses i sparbankslagen (1987:619),

17. startkapital: det kapital som

definieras i artikel 57 a och b i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

18. startkapital: det kapital som

för kreditinstitut avses i artikel

4.51 i förordning (EU) nr

575/2013,

3

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

4

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

581

14 juni 2006 om rätten att starta

och driva verksamhet i kredit­

institut

(omarbetning),

senast

ändrat genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2010/78/EU,

18. utländskt bankföretag: ett

utländskt företag som i hemlandet

har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt bankföretag: ett

utländskt företag som i hemlandet

har tillstånd att driva bankrörelse,

19. utländskt kreditföretag: ett

utländskt företag som i hem­landet

har tillstånd att driva finansierings­

rörelse, och

20. utländskt kreditföretag: ett

utländskt företag som i hemlandet

har tillstånd att driva finansierings­

rörelse, och

20. utländskt kreditinstitut: ett

utländskt bankföretag och ett ut­

ländskt kreditföretag.

21. utländskt kreditinstitut: ett

utländskt bankföretag och ett ut­

ländskt kreditföretag.

8 §

5

Om ett kreditinstitut ingår i en

finansiell företagsgrupp enligt

9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar, ska bestämmelserna i 6–

9, 13 och 15 kap. denna lag samt

bestämmelserna i lagen om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar om ett instituts rörelse

och om tillsyn över ett institut,

gälla i tillämpliga delar för övriga

företag i företagsgruppen.

Begränsningarna i fråga om ett

instituts rörelse ska avse företagen

i företagsgruppen gemensamt.

Om ett kreditinstitut står under

tillsyn på gruppnivå i enlighet med

artiklarna 11–23 i förordning

(EU) nr 575/2013 ska bestäm­

melserna i 6–9, 13 och 15 kap.

denna lag samt bestämmelserna i

lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag om ett instituts

rörelse och om tillsyn över ett

institut, gälla i tillämpliga delar för

övriga företag i företagsgruppen.

Begränsningarna i fråga om ett

instituts rörelse ska avse företagen

i företagsgruppen gemensamt.

Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från

bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av

Finansinspektionen.

10 §

6

Enskildas

förhållanden

till

kreditinstitut får inte obehörigen

röjas.

Enskildas förhållanden till ett

kreditinstitut och uppgift i en an­

mälan eller utsaga om misstänkta

överträdelser av bestämmelse som

gäller för kreditinstitutets verk­

samhet som kan avslöja an­

mälarens identitet får inte obe­

hörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400).

5

Senaste lydelse 2013:455.

6

Senaste lydelse 2009:504.

2013/14:228

Bilaga 8

582

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter

mot förbudet i första stycket.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som

innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte

hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

2 §

7

Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller

finansieringsrörelse, om

1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med

denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda

bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den

planerade verksamheten,

2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas

enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar

företagets verksamhet,

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över

ledningen av ett kreditinstitut, och

4. den som ska ingå i styrelsen

för företaget eller vara verk­

ställande direktör i det, eller vara

ersättare för någon av dem, har

tillräcklig insikt och erfarenhet för

att delta i ledningen av ett

kreditinstitut och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift.

4. den som ska ingå i styrelsen

för företaget eller vara verk­

ställande direktör i det, eller vara

ersättare för någon av dem, har

tillräcklig insikt och erfarenhet för

att delta i ledningen av ett kredit­

institut och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift, och

styrelsen i sin helhet har

tillräckliga kunskaper och er­

farenheter för att leda företaget.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är

lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också

beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet

drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra

författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i företaget är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag, ska det vid bedömningen

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i företaget är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag, ska det vid bedömningen

7

Senaste lydelse 2009:361.

2013/14:228

Bilaga 8

583

av innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar respektive 5 kap. 16 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

av innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om särskild till­

syn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser

med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av företaget.

6 kap.

2 a §

Ett kreditinstitut ska tillhanda­

hålla ändamålsenliga rappor­

teringssystem för anställda som

vill göra anmälningar om miss­

tänkta överträdelser av bestäm­

melser som gäller för kredit­

institutets verksamhet.

Personuppgiftslagen (1998:204)

gäller vid behandling av person­

uppgifter inom ramen för sådana

rapporteringssystem som avses i

första stycket.

Rörlig ersättning

4 c §

Den rörliga ersättningen till en

anställd i ett kreditinstitut vars

arbetsuppgifter har en väsentlig

inverkan på institutets riskprofil

får inte vara större än den fasta

ersättningen.

9 kap.

1 §

8

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar.

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i Europaparlamentets och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013, lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

8

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 8

584

och värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

10 kap.

8 a §

Den som är ledamot i styrelsen

för ett bankaktiebolag eller är

dess verkställande direktör får

utöver detta uppdrag ha det antal

uppdrag som styrelseledamot eller

verkställande direktör i andra

företag som bedöms lämpligt med

hänsyn till omständigheterna i det

enskilda fallet samt till arten,

omfattningen och komplexiteten

hos bolagets verksamhet.

Om ett bankaktiebolag är

betydande i fråga om storlek,

intern organisation samt verk­

samhetens art, omfattning och

komplexitet, får en styrelseleda­

mot eller verkställande direktör

endast inneha en av följande

kombinationer av uppdrag:

1. ett

uppdrag

som

verk­

ställande direktör och två uppdrag

som styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelse­

ledamot.

8 b §

Vid tillämpningen av 8 a §

andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern

eller i företag där bankaktie­

bolaget har ett kvalificerat inne­

hav räknas som ett enda uppdrag,

och

2. uppdrag i verksamheter och

organisationer som inte huvud­

sakligen har ett kommersiellt syfte

inte beaktas.

8 a § andra stycket gäller inte

om styrelseledamoten represen­

terar svenska staten.

En styrelseledamot eller verk­

ställande direktör i ett bankaktie­

bolag som är betydande får, efter

tillstånd av Finansinspektionen, ha

ytterligare ett uppdrag som

2013/14:228

Bilaga 8

585

styrelseledamot utöver de som

anges i 8 a § andra stycket 1 eller

2.

8 c §

Den som är styrelseledamot

eller verkställande direktör i ett

bankaktiebolag

ska

avsätta

tillräckligt med tid för att kunna

utföra sitt uppdrag.

37 §

9

Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie­

bolagslagen (2005:551) föreskrivs

om ansvar vid överträdelse av där

angivna bestämmelser gäller för

bankaktiebolag även vid över­

trädelse av denna lag och lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie­

bolagslagen (2005:551) föreskrivs

om ansvar vid överträdelse av där

angivna bestämmelser gäller för

bankaktiebolag

även

vid

överträdelse av denna lag, förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag, lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

12 kap.

6 a §

Den som är ledamot i styrelsen

för en kreditmarknadsförening eller

är dess verkställande direktör får

utöver detta uppdrag ha det antal

uppdrag som styrelseledamot eller

verkställande direktör i andra

företag som bedöms lämpligt med

hänsyn till omständigheterna i det

enskilda fallet samt till arten,

omfattningen och komplexiteten hos

föreningens verksamhet.

Om en kreditmarknadsförening är

betydande i fråga om storlek, intern

organisation samt verksamhetens

art, omfattning och komplexitet, får

en styrelseledamot eller verk­

ställande direktör endast inneha en

av följande kombinationer av upp­

drag:

1. ett uppdrag som verkställande

9

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 8

586

direktör och två uppdrag som

styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelse­

ledamot.

6 b §

Vid tillämpningen av 6 a §

andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern

eller i företag där kreditmarknads­

föreningen har ett kvalificerat

innehav räknas som ett enda

uppdrag, och

2. uppdrag i verksamheter och

organisationer som inte huvud­

sakligen har ett kommersiellt syfte

inte beaktas.

6 a § andra stycket gäller inte

om styrelseledamoten represen­

terar svenska staten.

En styrelseledamot eller verk­

ställande direktör i en kredit­

marknadsförening som är be­

tydande får, efter tillstånd av

Finansinspektionen, ha ytterligare

ett uppdrag som styrelseledamot

utöver de som anges i 6 a § andra

stycket 1 eller 2.

6 c §

Den som är styrelseledamot

eller verkställande direktör i en

kreditmarknadsförening ska av­

sätta tillräckligt med tid för att

kunna utföra sitt uppdrag.

20 §

10

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen

(1987:667) om ekonomiska före­

ningar föreskrivs om ansvar vid

överträdelse av den lagen, av

tillämplig lag om årsredovisning

och av stadgarna gäller beträffande

kreditmarknadsföreningar även vid

överträdelse av denna lag och

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar.

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen

(1987:667) om ekonomiska före­

ningar föreskrivs om ansvar vid

överträdelse av den lagen, av

tillämplig lag om årsredovisning

och av stadgarna gäller beträffande

kreditmarknadsföreningar även vid

överträdelse

av

denna

lag,

förordning (EU) nr 575/2013,

lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

10

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 8

587

värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

13 kap.

3 §

Ett kreditinstitut och sådana

utländska

kreditinstitut

som

inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall

lämna

Finansinspektionen

de

upplysningar om sin verksamhet

och därmed sammanhängande

omständigheter som inspektionen

begär.

Ett kreditinstitut och sådana

utländska

kreditinstitut

som

inrättat filial i Sverige ska lämna

Finansinspektionen de upplys­

ningar om sin verksamhet och där­

med

sammanhängande

om­

ständligheter som inspektionen

begär.

Finansinspektionen får även

begära sådana upplysningar som

avses i första stycket av personer

som är anställda hos de institut

som avses i första stycket samt av

personer som är anställda i före­

tag som avses i 6 kap 1 § lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag.

4 §

Finansinspektionen

får

när

inspektionen anser att det är nöd­

vändigt genomföra en under­

sökning hos ett kreditinstitut och

sådana utländska kreditinstitut

som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

Finansinspektionen

får

när

inspektionen anser att det är nöd­

vändigt genomföra en under­

sökning hos ett kreditinstitut och

sådana utländska kreditinstitut

som inrättat filial i Sverige.

Innan en undersökning genom­

förs av ett utländskt kreditinstitut

som har inrättat filial enligt 4 kap.

1 §, ska Finansinspektionen sam­

råda med behörig myndighet i det

land inom EES som har aukto­

riserat det utländska kredit­

institutet.

6 a §

11

Finansinspektionen ska i sin

tillsynsverksamhet samarbeta och

utbyta information med utländska

behöriga

myndigheter

och

Europeiska bankmyndigheten i

den utsträckning som följer av

Sveriges medlemskap i Europeiska

Finansinspektionen ska i sin

tillsynsverksamhet samarbeta och

utbyta information med utländska

behöriga myndigheter, Europeiska

bankmyndigheten,

Europeiska

systemrisknämnden och Euro­

peiska värdepappers­ och mark­

11

Senaste lydelse 2012:193.

2013/14:228

Bilaga 8

588

unionen.

nadsmyndigheten

i

den

ut­

sträckning som följer av Sveriges

medlemskap i Europeiska unionen.

6 b §

12

Finansinspektionen får hän­

skjuta

frågor

som

rör

ett

förfarande av en annan behörig

myndighet

inom

EES

till

Europeiska bankmyndigheten för

tvistlösning i de fall som framgår

av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG.

Finansinspektionen får hänskjuta

frågor som rör ett förfarande av en

annan behörig myndighet inom

EES

till

Europeiska

bank­

myndigheten för tvistlösning i de

fall som framgår av artiklarna

112.2, 116 och 133 i kapital­

täckningsdirektivet.

6 c §

Finansinspektionen får även

hänskjuta sådana frågor som

avses i 6 b § till Europeiska

bankmyndigheten för tvistlösning i

enlighet med artiklarna 41.2, 43.5,

50.4 och 51.2 i kapitaltäcknings­

direktivet.

7 §

13

Finansinspektionen

skall

i

samarbete med behörig hem­

landsmyndighet utöva tillsyn över

att likviditeten är tillfredsställande

i en här i landet inrättad filial till

ett utländskt kreditinstitut som

avses i 4 kap. 1 §.

Efter anmälan till Finans­

inspektionen kan en behörig

myndighet i ett annat land inom

EES genomföra en undersökning

hos filialen och hos en filial till ett

sådant företag som avses i 4 kap.

3 §.

Efter anmälan till Finans­

inspektionen kan en behörig

myndighet i ett annat land inom

EES genomföra en undersökning

hos en i Sverige inrättad filial till

utländskt kreditinstitut som avses i

4 kap. 1 § och hos en filial till ett

sådant företag som avses i 4 kap.

3 §.

11 §

14

Styrelsen i en sparbank, en

medlemsbank eller i en kredit­

marknadsförening är skyldig att

Styrelsen i en sparbank, en med­

lemsbank eller i en kredit­

marknadsförening är skyldig att

12

Senaste lydelse 2012:193.

13

Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

14

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 8

589

genast låta upprätta en särskild

balansräkning, om det finns skäl

att anta att institutet inte kan

uppfylla kravet på kapitaltäckning

enligt lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar.

Balansräkningen skall granskas

av institutets revisor. Om gransk­

ningen visar att kravet inte är upp­

fyllt, skall institutets styrelse

genast

underrätta

Finans­

inspektionen.

genast låta upprätta en särskild

balansräkning, om det finns skäl

att anta att institutet inte kan

uppfylla kapitalbaskravet enligt

2 kap. 2 § lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag.

Balansräkningen ska granskas

av institutets revisor. Om gransk­

ningen visar att kravet inte är

uppfyllt, ska institutets styrelse

genast underrätta Finansinspek­

tionen.

14 kap.

2 §

15

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms

lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett

kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt

sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på

verksamheten i kreditinstitutet.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och

kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av

förvärvet kommer att ingå i

styrelsen för kreditinstitutet eller

vara verkställande direktör i det,

eller vara ersättare för någon av

dem, har tillräcklig insikt och

erfarenhet för att delta i ledningen

av ett kreditinstitut och även i

övrigt är lämplig för en sådan

uppgift,

1. om den som till följd av

förvärvet kommer att ingå i

styrelsen för kreditinstitutet eller

vara verkställande direktör i det,

eller vara ersättare för någon av

dem, har tillräcklig insikt och

erfarenhet för att delta i ledningen

av ett kreditinstitut och även i

övrigt är lämplig för en sådan

uppgift samt om styrelsen i sin

helhet har tillräckliga kunskaper

och erfarenheter för att leda

institutet,

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att

kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag

och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om förvärvaren är ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat

Om förvärvaren är ett finansiellt

holdingföretag eller ett blandat

15

Senaste lydelse 2009:361.

2013/14:228

Bilaga 8

590

finansiellt holdingföretag ska det

vid bedömningen av förvärvarens

anseende särskilt beaktas om dess

ledning uppfyller de krav som

ställs på ledningen i ett sådant

företag enligt 9 kap. 13 § lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar respektive

5 kap. 16 § lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

finansiellt holdingföretag ska det

vid bedömningen av förvärvarens

anseende särskilt beaktas om dess

ledning uppfyller de krav som

ställs på ledningen i ett sådant

företag enligt 3 kap. 5 § lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet

och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av institutet.

6 §

16

Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav

av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda

fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är

kvalificerat

1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att

kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven

i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina

skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska ange­

lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om

innehavaren

är

ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 9 kap. 13 §

lagen (2006:1371) om kapital­

täckning och stora exponeringar

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

3. om

innehavaren

är

ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om särskild till­

syn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har

ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen

16

Senaste lydelse 2009:361.

2013/14:228

Bilaga 8

591

besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller

andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett

kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda

aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid

med beslutet.

15 kap.

1 §

17

Om ett kreditinstitut har åsido­

satt sina skyldigheter enligt denna

lag, andra författningar som

reglerar institutets verksamhet,

institutets bolagsordning, stadgar

eller reglemente eller interna

instruktioner som har sin grund i

författningar

som

reglerar

institutets

verksamhet,

skall

Finansinspektionen ingripa.

Om ett kreditinstitut har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

institutets verksamhet, institutets

bolagsordning,

stadgar

eller

reglemente eller interna instruk­

tioner som har sin grund i för­

fattningar som reglerar institutets

verksamhet, ska Finansinspek­

tionen ingripa.

Ingripande

sker

genom

utfärdande av föreläggande att

inom viss tid begränsa rörelsen i

något avseende, minska riskerna i

den eller vidta någon annan åtgärd

för att komma till rätta med

situationen, förbud att verkställa

beslut eller genom anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig skall

kreditinstitutets tillstånd återkallas

eller, om det är tillräckligt, varning

meddelas.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en över­

trädelse är ringa eller ursäktlig,

om institutet gör rättelse eller om

någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot institutet och

dessa

åtgärder

bedöms

tillräckliga.

Finansinspektionen

ska

utfärda ett föreläggande att inom

viss tid begränsa eller minska

riskerna i rörelsen i något

avseende, begränsa eller helt

underlåta utdelning eller ränte­

betalningar eller vidta någon

annan åtgärd för att komma till

rätta med situationen, förbud att

verkställa beslut eller genom

anmärkning. Om överträdelsen är

allvarlig

ska

kreditinstitutets

tillstånd återkallas eller, om det är

tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska även

ingripa genom att utfärda ett före­

läggande i enlighet med andra

stycket, om det finns skäl att anta

att ett kreditinstitut inom tolv

månader sannolikt inte längre

kommer uppfylla sina skyldigheter

enligt denna lag eller andra för­

fattningar som reglerar institutets

verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska

Finansinspektionen ta hänsyn till

hur allvarlig överträdelsen är och

17

Senaste lydelse 2006:1387.

2013/14:228

Bilaga 8

592

hur länge den pågått. Särskild

hänsyn ska tas till överträdelsens

art, överträdelsens konkreta och

potentiella

effekter

det

finansiella systemet och eventuella

skador som uppstått. Som en för­

mildrande omständighet ska be­

aktas om överträdelsen är ursäkt­

lig.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en över­

trädelse är ringa eller ursäktlig,

om kreditinstitutet gör rättelse

eller om någon annan myndighet

har vidtagit åtgärder mot institutet

och dessa åtgärder bedöms till­

räckliga.

1 b §

Utöver det som anges i 1 a § ska

i försvårande riktning beaktas om

kreditinstitutet tidigare har begått

en

överträdelse.

Vid

denna

bedömning bör särskild vikt fästas

vid

om

överträdelserna

är

likartade och den tid som har gått

mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska

beaktas om institutet

1. i väsentlig mån genom ett

aktivt samarbete har underlättat

Finansinspektionens

utredning,

och

2. snabbt upphört med över­

trädelsen sedan den anmälts till

eller påtalats av Finansinspek­

tionen.

1 c §

I lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kredit­ och värde­

pappersbolag finns bestämmelser

om möjlighet att ingripa genom

beslut om särskilt kapitalbaskrav

och särskilt likviditetskrav.

I lagen (2014:000) om kapital­

buffertar finns bestämmelser om

ingripande, om ett kreditinstitut

inte uppfyller kapitalbaskraven

enligt den lagen.

2013/14:228

Bilaga 8

593

2 §

Om någon som ingår i ett

kreditinstituts styrelse eller är dess

verkställande

direktör

inte

uppfyller de krav som anges i

3 kap. 2 § 4, skall Finansinspek­

tionen återkalla institutets tillstånd.

Det får dock ske bara om

inspektionen först beslutat att

anmärka på att personen ingår i

styrelsen eller är verkställande

direktör och om han eller hon,

sedan en av inspektionen bestämd

tid om högst tre månader har gått,

fortfarande finns kvar i styrelsen

eller som verkställande direktör.

Om någon som ingår i ett

kreditinstituts styrelse eller är dess

verkställande direktör eller om

styrelsen i sin helhet inte uppfyller

de krav som anges i 3 kap. 2 § 4,

ska Finansinspektionen återkalla

institutets tillstånd. Det får dock

ske bara om inspektionen först

beslutat att anmärka på personen

eller personerna och om denne

eller

dessa,

sedan

en

av

inspektionen bestämd tid om högst

tre månader har gått, fortfarande

finns kvar i styrelsen eller som

verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att

en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det.

Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag

gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande

direktör.

3 §

18

Finansinspektionen skall åter­

kalla ett kreditinstituts tillstånd om

institutet

Finansinspektionen ska åter­

kalla ett kreditinstituts tillstånd om

institutet

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan

har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan

rörelse som tillståndet avser,

3. har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. har överlåtit hela sin rörelse,

5. under en sammanhängande tid

av sex månader inte har drivit

sådan rörelse som tillståndet avser,

eller

6. försatts i konkurs eller om

beslut fattats om att institutet skall

träda i tvångslikvidation.

I fall som avses i första stycket 2

och 5 får i stället varning meddelas

om det är tillräckligt.

5. under en sammanhängande tid

av sex månader inte har drivit

sådan rörelse som tillståndet avser,

6. försatts i konkurs eller om

beslut fattats om att institutet ska

träda i tvångslikvidation, eller

7. har fått tillståndet genom att

lämna falska uppgifter eller på

något annat otillbörligt sätt.

I fall som avses i första stycket

2, 5 och 7 får i stället varning

meddelas, om det är tillräckligt.

5 §

Har Finansinspektionen av en

behörig myndighet underrättats

Har Finansinspektionen av en

behörig myndighet underrättats

18

Senaste lydelse 2005:1055.

2013/14:228

Bilaga 8

594

om att ett svenskt kreditinstitut

överträtt föreskrifter som gäller i

det landet för sådana institut, skall

inspektionen vidta de åtgärder som

anges i 1–4 §§ mot institutet, om

det föreligger någon omständighet

som avses där. Inspektionen skall

underrätta

den

behöriga

myndigheten om vilka åtgärder

som vidtas.

om att ett svenskt kreditinstitut

överträtt föreskrifter som gäller i

det landet för sådana institut, ska

inspektionen genast vidta de

åtgärder som anges i 1–4 §§ mot

institutet, om det föreligger någon

omständighet som avses där.

Inspektionen ska genast underrätta

den behöriga myndigheten om

vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift

Sanktionsavgift

7 §

19

Om

ett

kreditinstitut

har

meddelats beslut om anmärkning

eller varning enligt 1 §, får

Finansinspektionen besluta att

institutet ska betala en straff­

avgift.

Avgiften tillfaller staten.

Om

ett

kreditinstitut

har

meddelats beslut om anmärkning

eller varning enligt 1 § eller

varning enligt 3 § första stycket 7

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

institutet

ska

betala

en

sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

8 §

Straffavgiften skall fastställas till

lägst femtusen kronor och högst

femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio

procent

av

kreditinstitutets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår.

Sanktionsavgiften ska fastställas

till högst

1. tio procent av kreditinstitutets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår, eller

2. två gånger summan av den

vinst eller två gånger de kostnader

som undvikits till följd av regel­

överträdelsen, om beloppen går att

fastställa.

Sanktionsavgiften

får

inte

bestämmas till ett lägre belopp än

5 000 kronor.

Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller

om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den

uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven

enligt 6 kap. 1 §.

19

Senaste lydelse 2013:455.

2013/14:228

Bilaga 8

595

9 §

När

straffavgiftens

storlek

fastställs, skall särskild hänsyn tas

till hur allvarlig den överträdelse

är som föranlett anmärkningen

eller varningen och hur länge

överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek

fastställs, ska särskild hänsyn tas

till sådana omständigheter som

anges i 1 a och 1 b §§ samt till

institutets finansiella ställning

och, om det går att fastställa, den

vinst eller de kostnader som

överträdelsen

medfört

för

institutet.

15 §

Finansinspektionen

får

förelägga ett institut eller ett

företag, som tillhör någon av

följande kategorier att göra

rättelse om det inte driver sin

rörelse enligt de bestämmelser

som avses i 1 §, nämligen

1. utländska kreditinstitut som

driver verksamhet här enligt

4 kap. 1 eller 2 §, och

2. sådana finansiella institut och

dotterföretag som driver verk­

samhet här enligt 4 kap. 3 §.

Om institutet eller företaget inte

följer föreläggandet, skall inspek­

tionen underrätta den behöriga

myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får

Finansinspektionen

förbjuda

institutet

eller

företaget

att

påbörja nya transaktioner här i

landet. Innan förbud meddelas

skall inspektionen underrätta den

behöriga myndigheten i företagets

hemland. I brådskande fall får

inspektionen meddela förbud utan

föregående

underrättelse

till

hemlandsmyndigheten.

Denna

skall då underrättas så snart det

kan ske.

Om ett utländskt kreditinstitut

som driver verksamhet i Sverige

enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte

driver sin verksamhet i enlighet

med de bestämmelser som avses i

1 § eller om det finns en väsentlig

risk för att bestämmelserna inte

följs,

ska

Finansinspektionen

underrätta

den

behöriga

myndigheten i institutets hemland.

I

brådskande

fall

får

inspektionen, i avvaktan på åt­

gärder som vidtas av hemlandets

behöriga myndigheter, själv vidta

åtgärder mot institutet i syfte att

värna den finansiella stabiliteten i

Sverige. Åtgärderna ska stå i

proportion till syftet och upphöra

så snart de inte längre behövs

eller hemmedlemsstatens myndig­

heter vidtar en sådan rekon­

struktionsåtgärd som avses i

artikel 3 i direktiv 2001/24/EG

20

.

20

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om

rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut.

2013/14:228

Bilaga 8

596

16 kap.

1 §

21

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller

till dem som institutet erbjuder sina tjänster,

2. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 3 kap. 5–

7 §§,

3. vilka

åtgärder

som

ett

kreditinstitut ska vidta för att

uppfylla de krav på soliditet och

likviditet, riskhantering, genom­

lysning, system för hantering av

uppgifter om insättare och deras

insättningar, sundhet samt rikt­

linjer och instruktioner som avses i

6 kap. 1–5 §§,

4. vilka

begränsningar

som

gäller när ett bankaktiebolag eller

ett kreditmarknadsbolag tar emot

egna aktier eller aktier i sitt

moderbolag som pant enligt

10 kap. 12 §,

5. vilka upplysningar som ett

kreditinstitut och sådana utländska

kreditinstitut som har inrättat filial

enligt 4 kap. 4 § ska lämna till

Finansinspektionen

för

dess

tillsynsverksamhet, och

6. sådana avgifter för tillsyn som

avses i 13 kap. 16 §.

2. de krav som ska gälla för

deltagande i ledningen av ett

kreditinstitut

enligt

3 kap.

2 § första stycket 4 och 14 kap. 2 §

andra stycket 1,

3. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 3 kap. 5–

7 §§,

4. vilka

åtgärder

som

ett

kreditinstitut ska vidta för att

uppfylla de krav på soliditet och

likviditet, riskhantering, genom­

lysning, system för hantering av

uppgifter om insättare och deras

insättningar, sundhet samt rikt­

linjer och instruktioner som avses i

6 kap. 1–5 §§,

5. kreditinstituts

mångfalds­

policy vid tillsättandet av styrelse

samt resurser för introduktion och

utbildning av styrelseledamöter,

6. vilka

begränsningar

som

gäller när ett bankaktiebolag eller

ett kreditmarknadsbolag tar emot

egna aktier eller aktier i sitt

moderbolag som pant enligt

10 kap. 12 §,

7. vilka upplysningar som ett

kreditinstitut och sådana utländska

kreditinstitut som inrättat filial i

Sverige ska lämna till Finans­

inspektionen

för

dess

tillsynsverksamhet, och

8. sådana avgifter för tillsyn som

avses i 13 kap. 16 §.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om

13 kap. 6 c och 7 §§ samt 15 kap. 15 § och i övrigt den 1 augusti 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat

före ikraftträdandet.

21

Senaste lydelse 2011:830.

2013/14:228

Bilaga 8

597

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om

införande av lagen (2004:297) om bank­ och

finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen

(2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse ska upphöra att gälla vid

utgången av juli 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

598

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

8 §

1

Om ett blandat finansiellt

holdingföretag finns i toppen av

ett finansiellt konglomerat, vars

största sektor är bank­ och värde­

papperssektorn, gäller bestäm­

melserna om stora exponeringar i

7 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar för samtliga företag som

tillhör den sektorn och för det

blandade

finansiella

holding­

företaget.

Om ett blandat finansiellt

holdingföretag finns i toppen av

ett finansiellt konglomerat, vars

största sektor är bank­ och värde­

papperssektorn, gäller bestäm­

melserna om stora exponeringar i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

2

för

samtliga företag som tillhör den

sektorn och för det blandade

finansiella holdingföretaget.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2006:1388.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

599

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers­

marknaden

dels att 7 kap. 8 och 9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att punkt 7 i ikraftträdande­ och övergångsbestämmelserna till

lagen ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 8 kap. 42 §,

23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4 och 8–10 §§ samt rubriken

närmast före 25 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b–

8e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§ samt en ny rubrik närmast före 8 kap. 8 e §

av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §

2

I denna lag betyder

1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal

med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde­

pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts

eller företags räkning

a) marknadsföra investerings­ eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende

investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa

instrument eller tjänster,

2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt

angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har

behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och

företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande

marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars

överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som

har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade

marknader,

4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en

clearingorganisation,

5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap.

eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2

Senaste lydelse 2013:288.

2013/14:228

Bilaga 8

600

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras

förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk

eller utländsk valuta,

b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella

instrument, eller

c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas

genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om

marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG

3

, senast

ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU

4

,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat

finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid

även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i

Sverige ska anses som en enda filial,

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr

1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa­

parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller doku­

menteringsskyldigheter

för

värdepappersföretag,

transaktions­

rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella

instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,

12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral

Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut

eller en börs och som sammanför ett flertal köp­ och säljintressen i

finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet

med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan

verksamhet som avses i denna lag,

14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och

verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar,

15. kapitalbas: detsamma som

avses i artikel 72 i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag

5

,

16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen

(2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra

juridiska personer än aktiebolag,

3

EUT L 145 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

4

EUT L 331 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

5

EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

601

17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank­

eller kreditföretag som driver bank­ eller finansieringsrörelse från filial i

Sverige,

18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,

om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar

10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars

möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som

sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp­ och

säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom

systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder

till avslut,

21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22. sidoverksamheter:

a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och

4 §§,

b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,

23. startkapital: detsamma som i

1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse,

23. startkapital: det kapital som

för värdepappersföretag avses i

artikel 4.51 i förordning (EU) nr

575/2013,

24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett

organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning

genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en

handelsplattform,

25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i

hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd

enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett

bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank­ och

finansieringsrörelse,

27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut

som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och

utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt

tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet,

och

29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv

2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av

insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är

upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv

2001/34/EG

6

, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU

7

.

6

EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).

7

EUT L 331, 15.12.2010, s.120 (Celex 32010L0078).

2013/14:228

Bilaga 8

602

11 §

8

Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs

eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte

obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under

uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller

personliga förhållanden.

Uppgift i en anmälan eller

utsaga om misstänkta över­

trädelser av bestämmelser som

gäller för verksamheten som kan

avslöja anmälarens identitet får

inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400).

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som

innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte

hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

1 §

9

Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag,

om

1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan

författning,

3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att

drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som

reglerar bolagets verksamhet,

4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över

ledningen av ett värdepappersbolag,

5. den som ska ingå i styrelsen

för bolaget eller vara verkställande

direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag och även i övrigt är lämplig

för en sådan uppgift, och

5. den som ska ingå i styrelsen

för bolaget eller vara verkställande

direktör i det, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag och även i övrigt är lämplig

för en sådan uppgift, och om

styrelsen i sin helhet har tillräcklig

kunskap och erfarenhet för att

leda bolaget, och

6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.

Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska

ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten

kan komma att underlätta rörelsen.

8

Senaste lydelse 2009:522.

9

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 8

603

2 §

10

Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är

lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också

beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets

verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och

andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i bolaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

ska det vid bedömningen av

innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar respektive 5 kap. 16 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

Om den som kommer att ha ett

kvalificerat innehav i bolaget är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

ska det vid bedömningen av

innehavarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om särskild till­

syn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag respektive 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med

någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

5 §

11

Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter.

Bolaget ska ha en verkställande direktör.

Den som är verkställande

direktör får inte vara ordförande i

styrelsen. Finansinspektionen får,

efter ansökan från värdepappers­

bolaget, medge undantag från

detta krav.

Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som

bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.

10

Senaste lydelse 2009:365.

11

Senaste lydelse 2013:233.

2013/14:228

Bilaga 8

604

7 §

12

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar.

Ett värdepappersbolags kapital­

bas får inte understiga det belopp

som enligt 6 § krävdes när

verksamheten påbörjades. För ett

värdepappersbolag som har bytt

redovisningsvaluta gäller i stället

att kapitalbasen inte får under­

stiga det högsta av de belopp som

avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35)

om byte av redovisningsvaluta i

finansiella företag.

Ett värdepappersbolags alter­

nativ till startkapital enligt 6 §

andra eller tredje stycket får inte i

värde understiga vad som krävdes

när verksamheten påbörjades.

Bestämmelser

om

kapital­

täckning och stora exponeringar

finns i förordning (EU) nr

575/2013, lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar.

12 §

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om vilka

poster som får räknas in i

startkapitalet enligt 6 §.

Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in

i startkapitalet enligt 6 §, och

2. vilka

krav

som

enligt

1 § första stycket 5 och 24 kap.

3 § andra stycket 1 ska ställas på

den som ska ingå i styrelsen eller

vara verkställande direktör i ett

värdepappersbolag, eller vara er­

sättare för någon av dem och på

styrelsen i dess helhet.

8 kap.

4 a §

Ett värdepappersbolag ska till­

handahålla

ändamålsenliga

rapporteringssystem för anställda

som vill göra anmälningar om

misstänkta

överträdelser

av

bestämmelser som gäller för verk­

12

Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.

2013/14:228

Bilaga 8

605

samheten.

Personuppgiftslagen (1998:204)

gäller vid behandling av person­

uppgifter inom ramen för sådana

rapporteringssystem som avses i

första stycket.

8 b §

Den som är ledamot i styrelsen

för ett värdepappersbolag eller är

dess verkställande direktör får ut­

över detta uppdrag ha det antal

uppdrag som styrelseledamot eller

verkställande direktör i andra

företag som bedöms lämpligt med

hänsyn till omständigheterna i det

enskilda fallet samt till arten,

omfattningen och komplexiteten

hos bolagets verksamhet.

Om ett värdepappersbolag är

betydande i fråga om storlek,

intern organisation samt verk­

samhetens art, omfattning och

komplexitet, får en styrelseledamot

eller verkställande direktör endast

inneha en av följande kombi­

nationer av uppdrag:

1. ett uppdrag som verkställande

direktör och två uppdrag som

styrelseledamot, eller

2. fyra uppdrag som styrelse­

ledamot.

8 c §

Vid tillämpningen av 8 b §

andra stycket ska

1. uppdrag inom samma koncern

eller i företag där värdepappers­

bolaget

har

ett

kvalificerat

innehav räknas som ett enda

uppdrag, och

2. uppdrag i verksamheter och

organisationer som inte huvud­

sakligen har ett kommersiellt syfte

inte beaktas.

8 b § andra stycket gäller inte

om styrelseledamoten represen­

terar svenska staten.

En styrelseledamot eller verk­

ställande direktör i ett värde­

pappersbolag som är betydande

2013/14:228

Bilaga 8

606

får, efter tillstånd av Finans­

inspektionen, ha ytterligare ett

uppdrag som styrelseledamot ut­

över de som anges i 8 b § andra

stycket 1 eller 2.

8 d §

Den som är styrelseledamot

eller verkställande direktör i ett

värdepappersbolag ska avsätta

tillräckligt med tid för att kunna

utföra sitt uppdrag.

Rörlig ersättning

8 e §

Den rörliga ersättningen till en

anställd i ett värdepappersbolag

vars arbetsuppgifter har en

väsentlig inverkan på bolagets

riskprofil får inte vara större än

den fasta ersättningen.

42 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna

i 1 §,

2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla

de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt

riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,

3. de riktlinjer, regler och rutiner

ett värdepappersinstitut ska

upprätta och tillämpa enligt 9 §,

4. vilka system, resurser och

rutiner ett värdepappersinstitut ska

ha enligt 10 §,

5. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta för att uppfylla

skyldigheterna i 11 §,

6. dokumentation enligt 12 §,

7. övervakning av handeln och

kursbildningen enligt 13 §,

8. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta och vilka krav som

institutet ska uppfylla vid

uppdragsavtal enligt 14 §,

3. värdepappersbolags

mångfaldspolicy vid tillsättandet

av styrelse samt resurser för

introduktion och utbildning av

styrelseledamöter,

4. de riktlinjer, regler och rutiner

ett värdepappersinstitut ska

upprätta och tillämpa enligt 9 §,

5. vilka system, resurser och

rutiner ett värdepappersinstitut ska

ha enligt 10 §,

6. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta för att uppfylla

skyldigheterna i 11 §,

7. dokumentation enligt 12 §,

8. övervakning av handeln och

kursbildningen enligt 13 §,

9. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta och vilka krav som

institutet ska uppfylla vid

uppdragsavtal enligt 14 §,

2013/14:228

Bilaga 8

607

9. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta när det delar in sina

kunder i kategorier enligt 15 §,

10. hantering av

intressekonflikter enligt 21 §,

11. vilken information ett

värdepappersinstitut ska lämna till

sina kunder enligt 22 §,

12. på vilket sätt information

enligt 22 b § ska lämnas till

kunderna,

13. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta vid inhämtande av

uppgifter från sina kunder enligt

23 och 24 §§,

14. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta vid en prövning enligt

23 och 24 §§,

15. vilka finansiella instrument

som ska anses vara okomplicerade

enligt 25 § första stycket 1 e,

16. dokumentation och

rapportering till kund enligt 26 och

27 §§,

17. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta för att uppfylla kraven

på att uppnå bästa möjliga resultat

enligt 28 §,

18. riktlinjer för utförande av

order enligt 29 §,

19. hantering av kunders order

enligt 33 §,

20. hantering av finansiella

instrument enligt 34 §,

21. hantering av medel enligt

35 §,

22. mottagande av medel på

konto samt bolagets eller

företagets system för hantering av

vissa uppgifter enligt 36 §,

23. vilka begränsningar som ska

gälla vid ställande av säkerhet

enligt 37 § andra stycket, och

24. vilka uppgifter som ska

antecknas i en förteckning enligt

38 § fjärde stycket.

10. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta när det delar in sina

kunder i kategorier enligt 15 §,

11. hantering av

intressekonflikter enligt 21 §,

12. vilken information ett

värdepappersinstitut ska lämna till

sina kunder enligt 22 §,

13. på vilket sätt information

enligt 22 b § ska lämnas till

kunderna,

14. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta vid inhämtande av

uppgifter från sina kunder enligt

23 och 24 §§,

15. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta vid en prövning enligt

23 och 24 §§,

16. vilka finansiella instrument

som ska anses vara okomplicerade

enligt 25 § första stycket 1 e,

17. dokumentation och

rapportering till kund enligt 26 och

27 §§,

18. vad ett värdepappersinstitut

ska iaktta för att uppfylla kraven

på att uppnå bästa möjliga resultat

enligt 28 §,

19. riktlinjer för utförande av

order enligt 29 §,

20. hantering av kunders order

enligt 33 §,

21. hantering av finansiella

instrument enligt 34 §,

22. hantering av medel enligt

35 §,

23. mottagande av medel på

konto samt bolagets eller

företagets system för hantering av

vissa uppgifter enligt 36 §,

24. vilka begränsningar som ska

gälla vid ställande av säkerhet

enligt 37 § andra stycket, och

25. vilka uppgifter som ska

antecknas i en förteckning enligt

38 § fjärde stycket.

23 kap.

2 §

Värdepappersinstitut,

börser,

clearingorganisationer och sådana

Värdepappersinstitut,

börser,

clearingorganisationer och sådana

2013/14:228

Bilaga 8

608

utländska företag som har tillstånd

att driva en reglerad marknad från

filial i Sverige skall lämna Finans­

inspektionen upplysningar om sin

verksamhet och därmed samman­

hängande omständigheter enligt

föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen.

Företagen skall, utöver vad som

anges i första stycket, lämna

Finansinspektionen

de

upp­

lysningar som inspektionen begär.

utländska företag som har tillstånd

att driva en reglerad marknad från

filial i Sverige ska lämna Finans­

inspektionen upplysningar om sin

verksamhet och därmed samman­

hängande omständigheter enligt

föreskrifter som meddelats med

stöd av lagen.

Företagen ska, utöver vad som

anges i första stycket, lämna

Finansinspektionen

de

upp­

lysningar som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även

begära sådana upplysningar som

avses i första och andra styckena

av personer som är anställda hos

de företag som avses i första

stycket samt av personer som är

anställda i företag som avses i

6 kap 1 § lagen (2014:000) om

särskild tillsyn över kreditinstitut

och värdepappersbolag.

24 kap.

3 §

13

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms

lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värde­

pappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att

det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till

förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget,

börsen eller clearingorganisationen.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och

kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av

förvärvet kommer att ingå i

styrelsen för värdepappersbolaget,

börsen eller clearingorganisationen

eller vara verkställande direktör i

detta företag, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag, en börs eller en clearing­

organisation och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift,

1. om den som till följd av

förvärvet kommer att ingå i

styrelsen för värdepappersbolaget,

börsen eller clearingorganisationen

eller vara verkställande direktör i

detta företag, eller vara ersättare

för någon av dem, har tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i

ledningen av ett värdepappers­

bolag, en börs eller en clearing­

organisation och även i övrigt är

lämplig för en sådan uppgift samt

om styrelsen i sin helhet har

tillräckliga

kunskaper

och

erfarenheter för att leda företaget,

13

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 8

609

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att

värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs

på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som

reglerar företagets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om det är fråga om ett värde­

pappersbolag och förvärvaren är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag ska det vid bedömningen

av förvärvarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 9 kap.

13 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar respektive 5 kap. 16 §

lagen (2006:531) om särskild

tillsyn över finansiella konglo­

merat.

Om det är fråga om ett värde­

pappersbolag och förvärvaren är

ett finansiellt holdingföretag eller

ett blandat finansiellt holding­

företag ska det vid bedömningen

av förvärvarens anseende särskilt

beaktas om dess ledning uppfyller

de krav som ställs på ledningen i

ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §

lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag

respektive

5 kap. 16 § lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella

konglomerat.

Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära

förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om

förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

7 §

14

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av

aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar

än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att

värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet

drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra

författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i

näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort

sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om ägaren, när det är fråga

om ett värdepappersbolag, är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 9 kap. 13 §

3. om ägaren, när det är fråga

om ett värdepappersbolag, är ett

finansiellt holdingföretag eller ett

blandat finansiellt holdingföretag

och dess ledning inte uppfyller de

krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt 3 kap. 5 §

14

Senaste lydelse 2009:365.

2013/14:228

Bilaga 8

610

lagen (2006:1371) om kapitaltäck­

ning och stora exponeringar

respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

lagen (2014:000) tillsyn över

kreditinstitut och värdepappers­

bolag respektive 5 kap. 16 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn

över finansiella konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan

öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot

penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott

enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har

ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen

besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller

andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett

kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda

aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid

med beslutet.

25 kap.

1 §

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

företagets verksamhet, företagets

bolagsordning,

stadgar

eller

reglemente eller interna instruk­

tioner som har sin grund i en

författning som reglerar företagets

verksamhet, skall Finansinspek­

tionen ingripa.

Finansinspektionen skall

utfärda ett föreläggande att inom

viss tid begränsa rörelsen i något

avseende, minska riskerna i den

eller vidta någon annan åtgärd för

att komma till rätta med situa­

tionen, ett förbud att verkställa

beslut eller en anmärkning. Om

överträdelsen är allvarlig, skall

företagets tillstånd återkallas eller,

om det är tillräckligt, varning

meddelas.

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har åsidosatt

sina skyldigheter enligt denna lag,

andra författningar som reglerar

företagets verksamhet, företagets

bolagsordning,

stadgar

eller

reglemente eller interna instruk­

tioner som har sin grund i en

författning som reglerar företagets

verksamhet, ska Finansinspek­

tionen ingripa.

Finansinspektionen

ska

utfärda ett föreläggande att inom

viss tid begränsa eller minska

riskerna i rörelsen i något

avseende, begränsa eller helt

underlåta utdelning eller ränte­

betalningar eller vidta någon

annan åtgärd för att komma till

rätta med situationen, ett förbud att

verkställa beslut eller en an­

märkning. Om överträdelsen är

allvarlig, ska företagets tillstånd

återkallas eller, om det är till­

räckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska även

ingripa genom att utfärda ett före­

2013/14:228

Bilaga 8

611

läggande i enlighet med andra

stycket om det finns skäl att anta

att ett värdepappersbolag inom

tolv månader sannolikt inte längre

kommer uppfylla sina skyldigheter

enligt denna lag eller andra

författningar

som

reglerar

bolagets verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska

Finansinspektionen ta hänsyn till

hur allvarlig överträdelsen är och

hur länge den pågått. Särskild

hänsyn ska tas till överträdelsens

art, överträdelsens konkreta och

potentiella

effekter

det

finansiella systemet och eventuella

skador som uppstått. Som en

förmildrande omständighet ska

beaktas om överträdelsen är

ursäktlig.

Finansinspektionen får avstå

från ingripande om en över­

trädelse är ringa eller ursäktlig,

om företaget gör rättelse eller om

någon annan myndighet har

vidtagit åtgärder mot företaget

och dessa åtgärder bedöms till­

räckliga.

1 b §

Utöver det som anges i 1 a § ska

i försvårande riktning beaktas om

företaget tidigare har begått en

överträdelse. Vid denna bedöm­

ning bör särskild vikt fästas vid

om överträdelserna är likartade

och den tid som har förflutit

mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska be­

aktas om företaget

1. i väsentlig mån genom ett

aktivt samarbete har underlättat

Finansinspektionens

utredning,

och

2. snabbt upphört med över­

trädelsen sedan den anmälts till

eller påtalats av Finansinspek­

tionen.

2013/14:228

Bilaga 8

612

1 c §

I lagen (2014:000) om särskild

tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag finns bestäm­

melser om möjlighet att ingripa

genom ett beslut om ett särskilt

kapitalbaskrav

och

särskilda

likviditetskrav.

I lagen (2014:000) om kapital­

buffertar finns bestämmelser om

ingripande, om ett värdepappers­

bolag inte uppfyller kapitalbas­

kraven enligt den lagen.

4 §

Om någon som ingår i ett

värdepappersbolags, en börs eller

en svensk clearingorganisations

styrelse eller är verkställande

direktör inte uppfyller de krav som

anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,

12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,

skall Finansinspektionen återkalla

företagets tillstånd. Detta får dock

ske bara om inspektionen först har

beslutat att påtala för företaget att

personen inte uppfyller kraven,

och han eller hon finns kvar i

styrelsen eller som verkställande

direktör efter det att en av

inspektionen bestämd tid om högst

tre månader har gått ut.

Om någon som ingår i ett

värdepappersbolags, en börs eller

en svensk clearingorganisations

styrelse eller är verkställande

direktör, eller om styrelsen i sin

helhet, inte uppfyller de krav som

anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,

12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,

ska Finansinspektionen återkalla

företagets tillstånd. Detta får dock

ske bara om inspektionen först har

beslutat att påtala för företaget att

personen eller personerna inte

uppfyller kraven och om denne

eller dessa, sedan en av inspek­

tionen bestämd tid om högst tre

månader har gått, fortfarande finns

kvar i styrelsen eller som

verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att

en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det.

Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till

dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande

direktör.

Det som sägs i första och andra

styckena om verkställande direktör

skall tillämpas även på en

ställföreträdare för verkställande

direktör.

Det som sägs i första och andra

styckena om verkställande direktör

ska tillämpas även på en

ställföreträdare för verkställande

direktör.

Straffavgift

Sanktionsavgift

8 §

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har meddelats

Om ett svenskt värdepappers­

institut, en börs eller en svensk

clearingorganisation har meddelats

2013/14:228

Bilaga 8

613

beslut om anmärkning eller

varning enligt 1 § eller varning

enligt 5 § första stycket 1 och 5

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

företaget

skall

betala

en

straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

beslut om anmärkning eller

varning enligt 1 § eller varning

enligt 5 § första stycket 1 och 5

jämfört med andra stycket, får

Finansinspektionen besluta att

företaget ska betala en sanktions­

avgift.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

Straffavgiften skall uppgå till

lägst 5 000 kronor och högst

50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio

procent av företagets omsättning

närmast föregående räkenskapsår.

Sanktionsavgiften ska fastställas

till högst

1. tio procent av företagets

omsättning närmast föregående

räkenskapsår, eller

2. två gånger summan av den

vinst överträdelsen medfört eller

två gånger de kostnader som

undvikits till följd av över­

trädelsen, om beloppen går att

fastställa.

Sanktionsavgiften

får

inte

bestämmas till ett lägre belopp än

5 000 kronor.

Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller

om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den

uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet

därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen

(2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse.

10 §

När

straffavgiftens

storlek

beslutas, skall särskild hänsyn tas

till hur allvarlig den överträdelse

är som föranlett anmärkningen

eller varningen och hur länge

överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek

fastställs, ska särskild hänsyn tas

till sådana omständigheter som

anges i 1 a och 1 b §§, samt till

företagets finansiella ställning

och, om det går att fastställa, den

vinst eller de kostnader som

överträdelsen

medfört

för

företaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat

före ikraftträdandet.

2013/14:228

Bilaga 8

614

Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om

statligt stöd till kreditinstitut

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814)

om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in

aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om

1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor

Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,

2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer

av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,

eller

3. bolagets kapitalbas inte upp­

går till en fjärdedel av kapitalbas­

kravet, beräknad enligt 2 kap. 1 §

första stycket 1 lagen (2006:1371)

om kapitaltäckning och stora

exponeringar.

3. bolagets kapitalbas inte upp­

går till en fjärdedel av kapitalbas­

kravet, beräknad enligt Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013 av den

26 juni 2013 om tillsynskrav för

kreditinstitut och värdepappers­

företag och om ändring av förord­

ning (EU) nr 648/2012

1

.

Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens

tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av

nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.

7 kap.

3 §

2

Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och av­

sättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räken­

skapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra

eller tredje stycket.

För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredo­

visningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder

till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.

1

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2

Senaste lydelse 2009:1418.

2013/14:228

Bilaga 8

615

För ett kreditinstitut ska avgifts­

underlaget minskas med efter­

ställda skuldförbindelser som får

ingå i kapitalbasen enligt lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.

För ett kreditinstitut ska avgifts­

underlaget minskas med efter­

ställda skuldförbindelser som får

ingå i kapitalbasen enligt förord­

ning (EU) nr 575/2013.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

616

Förslag till lag om ändring i offentlighets­ och

sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om offentlighets­ och sekretesslagen

(2009:400)

dels att 30 kap. 30 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en nyparagraf, 30 kap. 4 b § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 kap.

4 b §

Sekretess gäller i en statlig

myndighets verksamhet som består

i tillståndsgivning eller tillsyn med

avseende på bank­ och kredit­

väsendet, värdepappersmarknaden

eller

försäkringsväsendet

för

sådan uppgift, i en anmälan eller

utsaga om överträdelse av bestäm­

melse som gäller för den som

myndighetens verksamhet avser,

som kan avslöja anmälarens

identitet.

För uppgift i en allmän handling

gäller sekretessen i högst femtio

år.

30 §

Den tystnadsplikt som följer av

2 § första stycket första meningen,

4 § första stycket 2, 12 § första

stycket och andra stycket 2, 13 §,

15 § första stycket 2, 23 § första

stycket 2 och 27 § första stycket 2

och den tystnadsplikt som följer av

ett förbehåll som gjorts med stöd

av 9 § andra meningen, 14 § andra

meningen, 26 § andra meningen

eller 29 § andra meningen in­

skränker rätten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen

och

1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihets­

Den tystnadsplikt som följer av

2 § första stycket första meningen,

4 § första stycket 2, 4 b §, 12 §

första stycket och andra stycket 2,

13 §, 15 § första stycket 2, 23 §

första stycket 2 och 27 § första

stycket 2 och den tystnadsplikt

som följer av ett förbehåll som

gjorts med stöd av 9 § andra

meningen, 14 § andra meningen,

26 § andra meningen eller 29 §

andra meningen inskränker rätten

enligt 1 kap. 1 § tryckfrihets­

förordningen och 1 kap. 1 och 2 §§

1

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om

behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG.

2013/14:228

Bilaga 8

617

grundlagen att meddela och

offentliggöra uppgifter.

yttrandefrihetsgrundlagen

att

meddela och offentliggöra upp­

gifter.

Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och

offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska

eller personliga förhållanden än affärs­ och driftförhållanden för den som

trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är

föremål för myndighetens verksamhet.

Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och

offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds

personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 8

618

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om

betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster

ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som

motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat

enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det

högsta av dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen

och dess sammansättning gäller

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar och föreskrifter med­

delade med stöd av 13 kap. 1 § 6

samma lag.

Vid beräkningen av kapitalbasen

och dess sammansättning gäller

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 av

den 26 juni 2013 om tillsynskrav

för kreditinstitut och värde­

pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr 648/2012

2

.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betal­

ningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett

fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF­förvaltare som förvaltar

specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid

beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen

av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 §

får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i

beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att

kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av

6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella

företag.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2013:582.

2

EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

619

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om

elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska

pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §

1

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en

kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett

kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida

det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapital­

basen och dess sammansättning

ska 3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar och de föreskrifter som

har meddelats med stöd av 13 kap.

1 § 6 den lagen tillämpas. Där­

utöver gäller följande vid beräk­

ningen:

Vid beräkningen av kapital­

basen och dess sammansättning

ska

Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EU)

nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012

2

tillämpas. Därutöver

gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett

annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett

kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF­förvaltare

som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning

av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av

något av dessa företags kapitalbas.

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i

enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana

poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra

verksamheten.

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis­

ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som

följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i

finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2013:584.

2

EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

620

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om

investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringsspar­

konto ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Med investeringsföretag avses

1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §

första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank­ eller

finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank­ och finansierings­

rörelse,

3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har

tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B

punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den

21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU, eller

4. ett utländskt kreditinstitut som

hör hemma i en stat inom EES och

som där fått auktorisation att starta

och driva verksamhet i kredit­

institut som avses i artikel 6

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG av den

14 juni 2006 om rätten att starta

och driva verksamhet i krediti­

nstitut, senast ändrat genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU.

4. ett utländskt kreditinstitut som

hör hemma i en stat inom EES och

som där fått auktorisation att starta

och driva verksamhet i kredit­

institut som avses i artikel 8 i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att

utöva verksamhet i kreditinstitut

och om tillsyn av kreditinstitut och

värdepappersföretag, om ändring

av direktiv 2002/87/EG och om

upphävande

av

direktiv

2006/48/EG och 2006/49/EG

168

.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

168

EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

621

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av

alternativa investeringsfonder

dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande

lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

10 §

Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om

förvaringsinstitutet

1. är ett kreditinstitut med till­

stånd som avses enligt Europa­

parlamentets och rådets direktiv

2006/48/EG av den 14 juni 2006

om rätten att starta och driva

verksamhet i kreditinstitut (om­

arbetning), senast ändrat genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2011/89/EU: de myndig­

heter som anges i 1 kap. 3 § lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar,

1. är ett kreditinstitut med

tillstånd som avses enligt Europa­

parlamentets och rådets direktiv

2013/36/EU av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verk­

samhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värde­

pappersföretag, om ändring av

direktiv 2002/87/EG och om upp­

hävande av direktiv 2006/48/EG

och 2006/49/EG

1

: den myndighet

som anges i 1 kap. 6 § lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag eller en annan

myndighet i ett annat land inom

EES som utövar tillsyn över

institut, institut för elektroniska

pengar

eller

motsvarande

utländska företag,

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004

om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets

direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG,

senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de

myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

1

EUT L 176 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2013/14:228

Bilaga 8

622

4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES

där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan

författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det

officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över

denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES­baserad alternativ

investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda

nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt

stadgeenliga säte.

11 §

I denna lag betyder

1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002

om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med

arbetstagare i Europeiska gemenskapen

2

,

2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av

direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr

1060/2009 och (EU) nr 1095/2010

3

,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom

EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5. etablerad:

a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är

registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där

dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har

något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har

starkast anknytning,

b) för en AIF­förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial

finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en

AIF­förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES

än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF­förvaltare ökar

exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av

kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument

eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1

lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen

(2004:46) om värdepappersfonder,

10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra

företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom

2

EUT L 080, 23.3.2002, s.29 (Celex 32002L0014).

3

EUT L 174, 1.7.2011, s1 (Celex 32011L0061).

2013/14:228

Bilaga 8

623

sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till

deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en

reglerad marknad, eller

b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina

investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående

företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga

handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar,

11. kapitalbas: detsamma som i

artikel 72 i Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om

tillsynskrav för kreditinstitut och

värdepappersföretag

och

om

ändring av förordning (EU) nr

648/2012

4

,

12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade

förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om

komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut,

finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,

13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF­

förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a §

lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av

kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt

inflytande över ledningen av förvaltaren,

14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på

AIF­förvaltarens initiativ eller för AIF­förvaltarens räkning, av andelar

eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som

riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ

investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en

annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ

investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond

till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska

investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina

tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 §

årsredovisningslagen (1995:1554),

17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ

investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar

eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värde­

pappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i

stället ska tillämpas på AIF­förvaltare,

4

EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2013/14:228

Bilaga 8

624

19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land

inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad

marknad,

20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappers­

företag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn,

vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera

eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och

som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling,

depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och

stödtjänster,

21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller

17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om

värdepappersmarknaden,

23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt

denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte

är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den

mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning

(EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar

och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiserings­

transaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål

5

,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse,

26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds

vinst som tillfaller AIF­förvaltaren som ersättning för förvaltningen,

exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som

avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25

lagen om värdepappersfonder.

7 kap.

6 §

En AIF­förvaltare med tillstånd

enligt 3 kap. 2 § ska för denna

förvaltning och de tjänster som

bolaget utför ha det eventuella

ytterligare kapital för kreditrisker,

marknadsrisker

och

operativa

risker

som

enligt

lagen

(2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar krävs av

ett värdepappersbolag med mot­

svarande verksamhet.

För en AIF­förvaltare som utför

En AIF­förvaltare med tillstånd

enligt 3 kap. 2 § ska för denna

förvaltning och de tjänster som

bolaget utför ha det eventuella

ytterligare kapital för kreditrisker,

marknadsrisker

och

operativa

risker som enligt förordning

(EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värde­

pappersbolag

och

lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar

krävs av ett värdepappersbolag

med motsvarande verksamhet.

För en AIF­förvaltare som utför

5

EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024).

2013/14:228

Bilaga 8

625

diskretionär

förvaltning

av

investeringsportföljer enligt 3 kap.

2 § första stycket tillämpas även

övriga bestämmelser i lagen om

kapitaltäckning och stora expo­

neringar som gäller för ett värde­

pappersbolag med mot­svarande

verksamhet.

diskretionär

förvaltning

av

investeringsportföljer enligt 3 kap.

2 § första stycket tillämpas även

övriga bestämmelser i Europa­

parlamentets och rådets förord­

ning (EU) nr 575/2013, lagen

(2014:000) om särskild tillsyn

över

kreditinstitut

och

värdepappersbolag och lagen

(2014:000) om kapitalbuffertar

som

gäller

för

ett

värde­

pappersbolag med motsvarande

verksamhet.

6 a §

De bestämmelser om tillsyn på

gruppnivå i artiklarna 11–24 i

Europaparlamentets och rådets

förordning (EU) nr 575/2013 och

lagen (2014:000) om särskild till­

syn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag som gäller för ett

värdepappersbolag

tillämpas

också för en AIF­förvaltare enligt

1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om

kapitalkrav för AIF­förvaltare i

detta kapitel ska tillämpas även på

gruppnivå.

9 kap.

4 §

Ett förvaringsinstitut för en

EES­baserad

alternativ

investeringsfond ska vara

1. ett kreditinstitut som

a) har stadgeenligt säte inom

EES, och

b) har tillstånd som avses i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/48/EG,

2. ett värdepappersföretag som

a) har stadgeenligt säte inom

EES,

b) omfattas av kapitalkraven i

enlighet med artikel 20.1 i Europa­

parlamentets och rådets direktiv

2006/49/EG av den 14 juni 2006

om

kapitalkrav

för

värdepappersföretag

och

kreditinstitut

(omarbetning),

Ett förvaringsinstitut för en

EES­baserad

alternativ

investeringsfond ska vara

1. ett kreditinstitut som

a) har stadgeenligt säte inom

EES, och

b) har tillstånd som avses i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2013/36/EU,

2. ett värdepappersföretag som

a) har stadgeenligt säte inom

EES,

b) omfattas av kapitalkraven i

enlighet med artikel 92 i förord­

ning (EU) nr 575/2013, och

2013/14:228

Bilaga 8

626

senast

ändrat

genom

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU, och

c) har tillstånd som avses i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/39/EG, inbegripet

för att tillhandahålla sidotjänster

avseende förvaring och hand­

havande av finansiella instrument

för kunders räkning som avses i

punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till

direktivet, och som har egna medel

motsvarande det startkapital som

anges i artikel 9 i direktiv

2006/49/EG, eller

c) har tillstånd som avses i

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/39/EG, inbegripet

för att tillhandahålla sidotjänster

avseende förvaring och hand­

havande av finansiella instrument

för kunders räkning som avses i

punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till

direktivet, och som har egna medel

motsvarande det startkapital som

anges i artikel 28.2 i direktiv

2013/36/EU, eller

3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den

21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom

förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet

ska

vara

etablerat

i

den

alternativa

investeringsfondens hemland.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2013/14:228

Bilaga 9

627

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014­04­24

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Peter Kindlund

samt justitierådet Göran Lambertz.

Förstärkta kapitaltäckningsregler

Enligt en lagrådsremiss den 3 april 2014 (Finansdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

2. lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över

kreditinstitut och värdepappersbolag,

3. lag om kapitalbuffertar,

4. lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar,

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks­

kassan,

7. lag om ändring sparbankslagen (1987:619),

8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

9. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella

instrument,

10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit­

institut och värdepappersbolag,

11. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

12. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

13. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i

finansiella företag,

14. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP­

fonder),

15. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i

brottmål,

16. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse,

18. lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297)

om bank­ och finansieringsrörelse,

19. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella

konglomerat,

20. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

21. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut,

22. lag om ändring i offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400),

23. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,

24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

25. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto,

26. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa

investeringsfonder.

2013/14:228

Bilaga 9

628

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Sarah

Svenblad och Galit Saar samt ämnessakkunniga Thérèse Orlando

Rülcker och departementssekreteraren Erik Willers.

Lagrådet har tagit emot två skrivelser från Svenska Bankföreningen.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

I remissen föreslås en lagreglering som syftar till att i svensk rätt införa

de nya kapital­ och likviditetsreglerna i den globala Basel 3­

överenskommelsen. De remitterade lagförslagen grundar sig på de

unionsrättsliga rättsakter som har tillkommit i detta syfte, nämligen i

första hand Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den

26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om

tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv

2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (i remissen benämnt kapitaltäckningsdirektivet) och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26

juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och

om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (i remissen benämnd

tillsynsförordningen).

I sitt yttrande över förslagen till den nuvarande lagregleringen (se prop.

2006/07:5 s. 380) uttalade Lagrådet bl.a. följande.

Lagrådet har när fråga varit om genomförande av tidigare EG­direktiv på

området bl.a. uttalat att dessa var skrivna på ett sådant sätt som gjorde

dem svårtillgängliga för alla som inte var specialister på värdepappers­

och kapitalmarknadsfrågor (se prop. 1994/95:50 s. 524). Nu aktuella

direktiv uppvisar en om möjligt ännu högre grad av komplexitet. Såsom

skett i anledning av tidigare EG­rättslig lagstiftning på det finansiella

området har lagstiftaren sökt lösa de problem som är förknippade med

implementeringen av ett i många stycken svårgripbart och tekniskt

utformat direktiv genom att ange grundläggande principer i en ramlag

medan det överlämnats åt regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att besluta om övriga bestämmelser. Denna lagstiftnings­

teknik har lett fram till mycket vidsträckta bemyndiganden, som får anses

ligga på gränsen till att avse frågor rörande sådana preciseringar eller

kompletteringar som bör behandlas genom utnyttjande av i lag gjorda

bemyndiganden. Genom lagstiftningens anknytning till de bakom­

liggande EG­direktiven får dock närmare anses ha angetts ramarna för de

olika bemyndigandena. Med hänsyn härtill och den mångfald tekniskt

komplicerade och detaljerade regler som direktiven innehåller och som

det varken framstår som lämpligt eller praktiskt genomförbart att införa i

lag får därför i detta sammanhang en sådan lagstiftningsteknik, i likhet

med tidigare lagstiftning på området, godtas. Mot bakgrund härav och då

reglerna om kapitalbasens beståndsdelar och om stora exponeringar

överförs i stort sett oförändrade till den nya lagen om kapitaltäckning och

stora exponeringar, samtidigt som lagförslagen i övrigt i stor utsträckning

synes ha utformats med beaktande av vad Lagrådet påtalat i samband

2013/14:228

Bilaga 9

629

med tillkomsten av nu gällande kapitaltäckningslag och andra lagar på

det finansiella området, föranleder de nu remitterade lagförslagen endast

vissa mindre erinringar från Lagrådets sida.

Dessa uttalanden är i stor utsträckning tillämpliga även på de nu aktuella

lagförslagen. Det finns bara begränsat utrymme för Lagrådet att

ifrågasätta det sakliga innehållet i lagförslagen. Granskningen har i

huvudsak inriktats på formella frågor om sättet att införliva den unions­

rättsliga regleringen med svensk rätt.

Förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag

1 kap. 3 §

Enligt paragrafen ska det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ tillämpas på vissa

befattningshavare i europabolag och europakooperativ. Eftersom

paragrafen inte berör något annat kapitel i lagen, kan det ifrågasättas om

inte paragrafen borde placeras i 6 kap.

1 kap. 6 §

I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen är behörig myndighet

enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och

denna lag följs. Däremot anges inte att Finansinspektionen är behörig

myndighet enligt kapitaltäckningsdirektivet.

Under föredragningen har framhållits att så hittills inte har skett när det

har handlat om att genomföra direktiv på finansmarknadsområdet. I

stället framgår det i lagarna indirekt att Finansinspektionen är den

behöriga myndigheten genom att det föreskrivs att inspektionen utövar

tillsyn över att lagbestämmelserna följs och att inspektionen ges de

befogenheter som krävs enligt direktiven.

Lagrådet godtar denna förklaring.

2 kap. 1 §

Enligt paragrafen ska Finansinspektionen i vissa fall besluta att ett

institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav. Det gäller enligt punkt 1

om institutet ”inte uppfyller något av kraven” i några uppräknade

bestämmelser. Avsikten är att Finansinspektionens skyldighet ska inträda

redan om något av kraven inte är uppfyllt. Detta framgår tydligare om

punkten formuleras exempelvis enligt följande:

1. något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om

bank­ och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–8 §§ lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,

I punkt 2 föreskrivs att Finansinspektionen ska besluta om ett särskilt

kapitalbaskrav om det i samband med en översyn och utvärdering av

2013/14:228

Bilaga 9

630

institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller

kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella

systemet för.

Under lagstiftningsärendets behandling har det framförts skilda

uppfattningar i frågan om särskilda kapitalbaskrav ska kunna påföras för

risker som institutet utsätter det finansiella systemet för och inte bara för

risker som institutet utsätts för.

Utredningen om nya kapitaltäckningsregler fann i sin analys av artikel

104.3 d i kapitaltäckningsdirektivet (SOU 2013:65 s. 347 f.) att bedöm­

ningen av om ett institut ska ha ett särskilt kapitalbaskrav ska ta sin

utgångspunkt endast i sådana risker som institutet är exponerat för. I

lagrådsremissen (s. 223 f.) uttalar regeringen som sin mening – med stöd

av remissvar från Riksbanken och Finansinspektionen – att den risk som

instituten utsätter det finansiella systemet för bör kunna beaktas. Båda

ståndpunkterna har goda skäl för sig och Lagrådet har inte underlag för

att avstyrka remissförslaget som stridande mot unionsrätten. Detta gäller

särskilt som det kan hävdas att direktivbestämmelsen inte hindrar att en

sanktion tillgrips i fall som inte omfattas av bestämmelsen.

Enligt punkt 3 ska Finansinspektionen besluta om ett särskilt

kapitalbaskrav, om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet

inom tolv månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter.

Formuleringen av beviskravet är onödigt invecklad. Lagrådet föreslår att

punkten ges följande lydelse.

3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att

uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.

2 kap. 3 § och 10 kap. 2 §

I 2 kap. 3 § föreskrivs att Finansinspektionen ska besluta att ett institut

ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav ”om det behövs för att täcka de

likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de

risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för”. Genom

bestämmelsen avses artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet bli

genomförd i svensk rätt.

Liksom i fråga om 2 kap. 1 § 2 har det beträffande denna paragraf

ifrågasatts om den kan aktualiseras vid risker som institutet utsätter det

finansiella systemet för. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i

anslutning till den nämna bestämmelsen.

I artikel 105 sägs att de behöriga myndigheterna ska avgöra huruvida det

är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka risker som

ett institut är eller kan bli exponerat för. Och det anges ett antal faktorer

som ska beaktas, bl.a. institutets affärsmodell, resultatet av en översyn

och utvärdering som genomförts och vissa systemrelaterade likviditets­

risker. Frågan uppkommer om ett korrekt genomförande av direktivet i

2013/14:228

Bilaga 9

631

denna del fordrar att den angivna preciseringen, av omständigheter att

beakta, måste återspeglas i den svenska lagen.

Det är inte alltid nödvändigt att uttryckligen återge en föreskrift i ett

direktiv i en nationell lagbestämmelse. Det avgörande är i stället om det

resultat som direktivet syftar till uppnås. Det finns goda skäl att anta att

det skulle vara tillräckligt att i förarbetena hänvisa till de omständigheter

som anges i artikel 105 (jfr EU­domstolens dom den 7 maj 2002 i mål C­

478/99, kommissionen mot Sverige, REG 2002 s. I­4147, p. 23,

angående det svenska genomförandet av direktivet 93/13/EEG om

oskäliga villkor i konsumentavtal, EGT 1993 L 95 s. 29).

Emellertid finns i 10 kap. 2 § 5 i den föreslagna lagen en bestämmelse

om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fast­

ställandet av ”en lämplig nivå” för ett särskilt likviditetskrav. Det

framstår då som lämpligt att i samma bestämmelse inkludera en

möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

att meddela föreskrifter även beträffande de omständigheter som ska

beaktas vid prövningen av om ett institut över huvud taget behöver

uppfylla ett särskilt likviditetskrav. Bestämmelsen kan i så fall ges

följande lydelse.

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap.

3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid

fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i

samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

3 kap. 2 §

I paragrafen bör hänvisas inte bara till artikel 18 i tillsynsförordningen

utan till artiklarna 18–24.

4 kap. 2 och 3 §§

I paragraferna finns bestämmelser om att Finansinspektionen kan ingå

överenskommelser med behöriga myndigheter i andra stater om

tillsynsansvaret över en grupp. Hur paragraferna förhåller sig till

varandra är oklart. Under föredragningen har upplysts att 2 § ska reglera

sådana fall där Finansinspektionen som utgångspunkt är den behöriga

myndigheten och 3 § övriga fall. Detta framgår dock inte av lagtexten,

som snarast ger intrycket att det som föreskrivs i 2 § också omfattas av

3 §.

Förhållandet mellan paragraferna bör klargöras under den fortsatta

beredningen.

6 kap. 8 §

I paragrafen ges Finansinspektionen rätt att göra vissa undersökningar,

”om det behövs för tillsynen”. För att det inte ska råda någon tvekan om

2013/14:228

Bilaga 9

632

att det är Finansinspektionen som avgör om behov föreligger, bör

förutsättningen uttryckas så att undersökning får göras ”när inspektionen

anser att det behövs”, jfr t.ex. 13 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i

lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

6 kap. 9 §

Se vad Lagrådet har anfört angående 6 kap. 8 §.

Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn

över kreditinstitut och värdepappersbolag

4 och 8 §§

I paragraferna finns bestämmelser som innebär att tillstånd som

meddelats enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora

exponeringar ska fortsätta att gälla efter det att den lagen har upphävts.

Bestämmelserna är enligt Lagrådets uppfattning korrekt utformade för att

de avsedda effekterna ska uppnås. I författningskommentaren till 4 §

talas emellertid om ”institut som före ikraftträdandet av

tillsynsförordningen” fått visst tillstånd. Lagtexten innehåller ingen

anknytning till tillsynsförordningens ikraftträdande den 1 januari 2014.

Kommentaren till 8 § innehåller uttrycket ”som gäller när

tillsynsförordningen träder i kraft”. Även här saknas anknytning till

tillsynsförordningen i lagtexten. Författningskommentarerna är i dessa

delar missvisande och ger upphov till osäkerhet om innebörden av

bestämmelserna. De bör därför korrigeras.

5 §

I paragrafen anges att ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag

eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg som

gäller vid ikraftträdandet av lagen ska fortsätta att gälla fram till dess att

EU­kommissionen antagit tekniska standarder på området. I författnings­

kommentaren anges att det av paragrafen följer att ett företag som fått ett

godkännande eller ett beslut inte behöver ansöka om nytt tillstånd fram

till dess att EU­kommissionen antagit tekniska standarder. Att så är fallet

framstår som naturligt. Det finns däremot ingen reglering av eller

förklaring till vad som ska gälla när EU­kommissionens beslut har

fattats. Lagtexten måste förstås så att godkännandet upphör att gälla vid

den tidpunkten. Det är givetvis av betydande intresse för kredit­

värderingsföretagen att något slags besked lämnas i frågan om möjlig­

heterna till fortsatta godkännanden efter den aktuella tidpunkten.

Författningskommentaren bör korrigeras i enlighet med vad Lagrådet har

anfört i anslutning till 4 och 8 §§.

2013/14:228

Bilaga 9

633

Förslaget till lag om kapitalbuffertar

1 kap. 3 §

Se vad Lagrådet har anfört angående 1 kap. 6 § förslaget till lag om

särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

3 kap. 3 §

Enligt paragrafen får Finansinspektionen i enlighet med föreskrifter som

meddelats med stöd av 10 kap. 1 § undanta små och medelstora

värdepappersbolag, fondbolag och AIF­förvaltare från kravet att ha en

kapitalkonserveringsbuffert. Såsom lagtexten har utformats är det oklart

om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter

eller avser beslut i enskilda fall. Detta bör klargöras under den fortsatta

beredningen.

4 kap. 4 och 5 §§

Lagtexten och rubriken före 4 § bör förtydligas så att det framgår att

bestämmelserna gäller för EES utom Sverige.

6 kap. 3 §

Se vad Lagrådet har anfört angående 3 kap. 3 §.

6 kap. 7 §

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.

Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med

föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande

beräkna institutets högsta förfogandebelopp.

8 kap. 3 §

I paragrafen föreskrivs i tre punkter begränsningar i rätten att göra

värdeöverföringar m.m. för institut som inte uppfyller det kombinerade

buffertkravet.

Lagrådet föreslår att tredje punkten ges följande lydelse.

3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott.

Lagrådet föreslår vidare att andra stycket i paragrafen ges följande

lydelse.

Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om

åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade

buffertkravet.

2013/14:228

Bilaga 9

634

Förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersfonder

2 kap. 10 a §

I sista stycket andra meningen finns en hänvisning till föreskrifter som

föreslås ändrad så att den ska avse föreskrifter meddelade med stöd av

”samma förordning”. Hänvisningen ska rätteligen avse föreskrifter

meddelade med stöd av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och

värdepappersbolag.

Förslaget till lag om ändring i lagen om bank­ och finansieringsrörelse

1 kap. 10 §

I paragrafens första stycke föreskrivs nu att enskildas förhållanden till

kreditinstitut inte får obehörigen röjas. Det föreslås ett tillägg om att inte

heller uppgift i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av

bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet som kan avslöja

anmälarens identitet får obehörigen avslöjas.

Lagrådet föreslår att tillägget tas in i en särskild mening. Stycket skulle

då kunna få följande lydelse.

Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas.

Detsamma gäller en uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt

överträdelse av en bestämmelse som gäller för kreditinstitutets

verksamhet, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

3 kap. 2 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att ett företag ska ges tillstånd att

driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om vissa förutsättningar, som

anges i fyra punkter, är uppfyllda. Enligt den fjärde punkten ska den som

ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det,

eller vara ersättare för någon av dem, ha tillräcklig insikt och erfarenhet

för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig

för en sådan uppgift. Nu föreslås ett tillägg av innebörd att styrelsen i sin

helhet ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda

företaget.

Lagrådet föreslår att den nya bestämmelsen tas in i en särskild punkt. Om

förslaget följs, behövs en följdändring i 15 kap. 2 §.

6 kap. 2 a §

I paragrafen finns bestämmelser som är avsedda att genomföra artikel 71

i direktivet, om rapportering av överträdelser. I fråga om den föreskrift

som finns i artikel 71.2 b, om lämpligt skydd för anställda mot

repressalier m.m. när de rapporterar om överträdelser, är slutsatsen i

övervägandena (avsnitt 12.1.2) att svensk rätt uppfyller de krav som

direktivet ställer. Någon bestämmelse föreslås därför inte i den delen.

2013/14:228

Bilaga 9

635

Till grund för ställningstagandet åberopas främst de arbetsrättsliga

bestämmelserna om uppsägning och avsked, 7 och 18 §§ lagen (1982:80)

om anställningsskydd, och den rättspraxis som Arbetsdomstolen har

utvecklat i anslutning till dessa bestämmelser. Det sägs att enligt

rättspraxis omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig

prövning som liknar prövningen vid uppsägning och att detsamma gäller

arbetsledningsbeslut som utövas otillbörligt eller strider mot goda seder

på arbetsmarknaden. Det hänvisas också till 2 § lagen (1990:409) om

skydd för företagshemligheter. Enligt denna paragraf anses det inte som

ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet att någon avslöjar något

som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa,

eller som kan anses utgöra ett annat allvarligt missförhållande i

näringsidkarens rörelse. Vidare hänvisas till meddelarskyddet enligt

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I övervägandena nämns i avsnitt 12.1 den utredning som tillsattes i

februari 2013 om stärkt skydd för arbetstagare som slår larm (Dir.

2013:16). En särskild utredare ser över skyddet för arbetstagare som slår

larm om olika former av missförhållanden, oegentligheter eller brott.

Utredaren ska enligt sina direktiv bl.a. analysera i vilka avseenden

skyddet för arbetstagare behöver förstärkas, och med beaktande av andra

skyddsvärda intressen föreslå åtgärder som stärker skyddet. Uppdraget

ska redovisas senast den 22 maj 2014.

I direktiven till utredningen nämns att riksdagens konstitutionsutskott har

ansett att det finns skäl att se över lagstiftningen i syfte att stärka skyddet

för s.k. visselblåsare (bet. 2010/11:KU23). Vidare nämns särskilt EU­

reglerna på finansmarknadsområdet med krav på lämpligt skydd mot

bl.a. repressalier för arbetstagare som slår larm om misstänkta eller

faktiska överträdelser av regelverken. Det sägs att utredningens förslag

ska utarbetas bl.a. ”med beaktande av de krav som följer av EU­rätten”.

Det framstår som osäkert om regeringens bedömning att svensk rätt

redan i dag uppfyller kapitaltäckningsdirektivets krav på lämpligt skydd

mot repressalier m.m. är riktig. I övervägandena i den delen nämns inte

den nyssnämnda utredningen, och bedömningen synes ha gjorts utan att

direktiven, och möjligheten av kommande förslag, har beaktats.

Med hänsyn till den pågående utredningen får det dock anses befogat att

det inte redan nu föreslås en särskild bestämmelse för bank­ och

finansieringsområdet. När nya regler så småningom ska övervägas med

anledning av eventuella utredningsförslag, har regeringen självfallet att

beakta det krav som ställs i direktivet.

Med anledning av att regeringen i sina överväganden åberopar 2 § lagen

om skydd för företagshemligheter vill Lagrådet påpeka att regeringen i

december 2013 i en lagrådsremiss lade fram förslag om bestämmelser för

att stärka skyddet för företagshemligheter. Det föreslogs bl.a. en utvidgad

kriminalisering som skulle innebära en inte obetydlig försvagning av

skyddet för visselblåsare. Förslagen mötte viss kritik av Lagrådet.

Regeringen har ännu inte lagt fram någon proposition i ärendet.

2013/14:228

Bilaga 9

636

15 kap. 1 §

Enligt en föreslagen ny bestämmelse i paragrafens tredje stycke ska

Finansinspektionen ingripa, ”om det finns skäl att anta att ett

kreditinstitut inom tolv månader sannolikt inte längre kommer uppfylla

sina skyldigheter enligt lagen eller andra författningar som reglerar

institutets verksamhet”.

Lagrådet anser att beviskravet kan uttryckas enklare (jfr 2 kap. 1 § 3

förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde­

pappersbolag) och föreslår att lagtexten formuleras så att Finansinspek­

tionen ska ingripa, ”om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv

månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter ­ ­ ­”.

15 kap. 2 §

I paragrafen regleras följderna av att någon som ingår i ett kreditinstituts

styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som

anges i 3 kap. 2 § 4. Remissens förslag innebär att den föreslagna nya

regleringen om krav på styrelsen som helhet förs in i bestämmelsen. Om

Lagrådets förslag att bestämmelsen om styrelsen som helhet ska tas in i

en särskild punkt i 3 kap. 2 §, behövs en hänvisning till den punkten i

förevarande paragraf. Lagrådet förordar också att vad som ska gälla i

fråga om styrelsen som helhet regleras för sig även i denna paragraf.

15 kap. 7 §

Enligt paragrafen får Finansinspektionen besluta att ett institut som har

meddelats beslut om anmärkning eller varning ska betala en straffavgift,

som enligt remissens förslag ska benämnas sanktionsavgift. Enligt 8 §

ska avgiften fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio

miljoner kronor. I remissen föreslås att denna bestämmelse ska ändras så

att det högsta beloppet kan vara tio procent av kreditinstitutets

omsättning närmast föregående år.

Med den föreslagna nya bestämmelsen kan sanktionsavgiften komma att

uppgå till mycket stora belopp. Det kan då ifrågasättas om det inte av

rättssäkerhetsskäl borde vara en uppgift för domstol att pröva

sanktionsavgiften. Visserligen kan avgiften redan enligt gällande rätt

bestämmas till ett så högt belopp som 50 miljoner kronor (jämför lagen

(2013:561) om alternativa investeringsfonder och den nyligen beslutade

lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, se prop.

2013/14:107). Men den föreslagna bestämmelsen öppnar för mycket

större belopp och rättssäkerhetsskälen accentueras därmed.

I konkurrenslagen finns bestämmelser om konkurrensskadeavgift, som är

en sanktionsavgift av samma slag som den nu aktuella.

Konkurrensskadeavgiftens maximibelopp är tio procent av företagets

omsättning föregående år, 3 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579).

Stockholms tingsrätt beslutar om konkurrensskadeavgift på talan av

Konkurrensverket, 3 kap. 5 §.

2013/14:228

Bilaga 9

637

Tanken att Konkurrensverket skulle få en generell behörighet att fatta

rättsligt bindande beslut om konkurrensskadeavgifter har avvisats, se

prop. 2007/08:135 s. 81 f.

Lagrådet förordar att en ordning av samma slag som den som gäller i

fråga om konkurrensskadeavgift införs för prövning av den nu aktuella

sanktionsavgiften.

15 kap. 8 §

Enligt remissförslaget ska sanktionsavgiften fastställas till (1) högst tio

procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår

eller (2) två gånger summan av den vinst eller två gånger de kostnader

som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att

fastställa.

Det framgår inte hur beräkningsmetoderna enligt de båda punkterna

förhåller sig till varandra. Ska maximibeloppet vara det högsta eller det

lägsta av de belopp som någon av metoderna leder till? Motsvarande

bestämmelser i kapitaltäckningsdirektivet, artikel 67, innehåller samma

oklarhet.

Saken måste klargöras under den fortsatta beredningen.

Lagrådet föreslår vidare att bestämmelsen i andra punkten, som har fått

en olycklig språklig utformning, ges följande lydelse.

2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om

beloppet går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen,

om beloppet går att fastställa.

15 kap. 9 §

Om Lagrådets förslag till utformning av 15 kap. 8 § följs, krävs att även

9 § ändras.

15 kap. 11–14 §§

Under föredragningen har uppmärksammats att det krävs ändringar i

15 kap. 11–14 §§ samt i rubriken före 15 kap. 11 § som en följd av att

uttrycket ”straffavgift” ändras till ”sanktionsavgift”.

Ikraftträdande­ och övergångsbestämmelser

Det föreslås inte någon övergångsbestämmelse av innebörd att vissa

förhållanden som gäller vid ikraftträdandet får bestå under en

övergångstid. Det medför exempelvis att sammansättningen av en nyvald

styrelse måste ändras före ikraftträdandet om styrelsen inte svarar mot de

nya kraven i 10 och 12 kap. Vidare innebär det att ett gällande avtal om

2013/14:228

Bilaga 9

638

ersättning inte får tillämpas om det strider mot kravet i 6 kap. 4 c § att

den rörliga ersättningen inte får vara större än den fasta.

Enligt remissen lämnar kapitaltäckningsdirektivet inte utrymme för några

övergångsbestämmelser. Beträffande rörlig ersättning, exempelvis, har

hänvisats till artikel 162.3, där det framgår att instituten ska åläggas att

tillämpa principerna i direktivet även om ersättningen grundas på avtal

som har ingåtts före ikraftträdandet.

Lagrådet ifrågasätter inte bedömningen att det saknas utrymme för

övergångsbestämmelser som tar hänsyn till gällande avtal m.m. Men det

bör noteras att avsaknaden av sådana bestämmelser kan skapa bl.a.

betydande civilrättsliga komplikationer. Den som har anställts med en

relativt sett låg fast ersättning och förmånliga villkor för den rörliga

ersättningen kan ha anledning att hävda att villkoren gäller mellan

parterna trots de nya lagbestämmelserna och att ersättning för ekonomisk

skada ska utgå för det fall de avtalade ersättningsvillkoren inte tillämpas.

Denna och andra komplikationer som kan uppstå som en följd av att

övergångsbestämmelser saknas berörs inte över huvud taget i remissen.

Det är enligt Lagrådets mening inte tillfredsställande. Effekterna bör

behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden

1 kap. 11 §

Lagrådet föreslår att det nya andra stycket utformas efter mönster av

Lagrådets förslag till utformning av 1 kap. 10 § första stycket lagen om

bank­ och finansieringsrörelse.

3 kap. 1 §

Lagrådet föreslår att det föreslagna tillägget i första stycket 5 tas in i en

särskild punkt så som Lagrådet har föreslagit beträffande 3 kap. 2 §

första stycket lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

Om förslaget följs, behövs en följdändring i 3 kap. 12 §.

7 kap. 7–9 §§

Under föredragningen har uppmärksammats att i 7 kap. inte bara 8 och

9 §§ utan även 7 § ska upphävas, eftersom motsvarande regler finns i

artiklarna 89–91 i tillsynsförordningen.

25 kap. 1 §

Lagrådet föreslår att det nya tredje stycket utformas efter mönster av

Lagrådets förslag till utformning av 15 kap. 1 § tredje stycket lagen om

bank­ och finansieringsrörelse.

2013/14:228

Bilaga 9

639

25 kap. 4 §

Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 2 §

lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

25 kap. 9 §

Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 8 §

lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

25 kap. 10 §

Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 9 §

lagen om bank­ och finansieringsrörelse.

25 kap. 25–28 §§

Under föredragningen har uppmärksammats att det krävs ändringar i

25 kap. 25–28 §§ samt i rubriken före 25 kap. 25 § som en följd av att

uttrycket ”straffavgift” ändras till ”sanktionsavgift”.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2013/36/EU (kapitaltäckningsdirektivet) i svensk rätt

Artikel i kapital­ täckningsdirektivet

Svenska bestämmelser

Artikel 3.1 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank­ och finansieringsrörelse (LBF) och 1 kap. 2 § lagen om särskild tillsyn över kredit­ institut och värdepappersbolag (LST) Artikel 3.1 (10) 1 kap. 2 § 11 lagen om kapitalbuffertar (LKB) Artikel 3.1 (30) 1 kap. 2 § 12 LKB Artikel 3.1 (43–45) 1 kap. 2 § LST, 1 kap. 2 § 10 LKB Artikel 4.1 och 4.2 1 kap. 6 § LST, 1 kap. 3 § LKB Artikel 4.3 1 kap. 8 § och 13 kap. 3, 4 och 5 §§ LBF, 23 kap. 2 § lagen (2007:528) om värde­ pappersmarknaden (LVM), 6 kap. 1 och 8 §§ LST Artikel 4.4 1 kap. 9 § regeringsformen (RF) Artikel 4.5 första meningen 1 kap. 8 §, 13 kap. 3, 4 och 5 §§ LBF, 23 kap. 2 § LVM, 6 kap. 1 och 87 §§ LST Artikel 4.5 andra meningen Föreskrifter Artikel 4.6 Föreskrifter Artikel 4.7 – Artikel 4.8 – Artikel 5 – Artikel 6 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST och förordning Artikel 8.4 – Artikel 13.1 andra stycket 3 kap 2 § LBF, 3 kap. 1 § LVM Artikel 14.1 Föreskrifter Artikel 21 – Artikel 40 13 kap. 3 § LBF, 23 kap. 2 § LVM, 30 kap. 4 § offentlighets­ och sekretesslagen (2009:400, OSL) Artikel 41.1 13 kap. 6 a §, 15 kap. 5 och 15 §§ LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 41.2 13 kap. 6 b och 6 c §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 43.1 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.2 15 kap. 15 § LBF, 1 kap. 9 § RF Artikel 43.3 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.4 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.5 13 kap. 6 b och 6 c §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 49.3 1 kap. 9 § RF Artikel 50.1 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST

2013/14:228 Bilaga 10

Artikel 50.2 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 50.3 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 50.4 13 kap. 6 b § LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 51.2 13 kap. 6 a och 6 b §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 51.4 – Artikel 51.5

Artikel 51.6

Artikel 52.3 13 kap. 3, 4 och 6 a §§ LBF, 23 kap. 2 § LVM, 6 kap. 3 § LST och föreskrifter Artikel 52.4 – Artikel 53.2 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 53.3 – Artikel 56 – Artikel 59.2 – Artikel 62 Personuppgiftslagen (1998:204, PUL) Artikel 64 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 65.1 15 kap. LBF, 25 kap. LVM, 8 kap. LST Artikel 65.2 15 kap. 2 och 7 §§ LBF, 25 kap. 4 och 8 §§ LVM, 8 kap. 2 och 4 §§ LST Artikel 65.3 13 kap. 3 och 6 §§ LBF, 23 kap. 2–4 §§ LVM, 6 kap. 1, 7 och 8 §§ LST Artikel 66.1 15 kap. LBF, 25 kap. LVM Artikel 66.2 a Förordning Artikel 66.2 b 15 kap. 18 § LBF, 25 kap. 17 § LVM Artikel 66.2 c–e 15 kap. 8 § LBF, 25 kap. 9 § LVM Artikel 66.2 f 14 kap. 6 och 10 §§ LBF, 24 kap. 7 och 11 §§ LVM Artikel 67.1 15 kap. 1 och 3 §§ LBF, 25 kap. 1 och 5 §§ LVM, 8 kap. 6 § LKB Artikel 67.2 15 kap. 1 och 3 §§ LBF, 25 kap. 1 och 5 §§ LVM Artikel 67.2 a Förordning Artikel 67.2 b 15 kap. 4 och 18 §§ LBF, 25 kap. 6 och 17 §§ LVM Artikel 67.2 c 15 kap. 1–3 §§ LBF, 25 kap. 1, 4 och 5 §§ LVM Artikel 67.2 d 15 kap. 2 § LBF, 25 kap. 4 § LVM, 1 och 4 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud Artikel 67.2 e–g 15 kap. 8 § LBF, 25 kap. 9 § LVM Artikel 68.1 Förordning Artikel 68.2 30 kap. 4 och 5 §§ OSL Artikel 68.3 Förordning Artikel 68.4 – Artikel 69.1–69.3 Förordning Artikel 69.4 – Artikel 70 15 kap. 1 a och 1 b samt 9 §§ LBF, 25 kap. 1 a och 1 b samt 10 §§ LVM Artikel 71.1 Förordning Artikel 71.2 a Förordning, förvaltningslagen (1986:223)

2013/14:228 Bilaga 10

Artikel 71.2 b 7 och 18 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd och Arbetsdomstolens praxis Artikel 71.2 c PUL Artikel 71.2 d 30 kap. 4 b § OSL Artikel 71.3 6 kap. 2 a § LBF, 8 kap. 4 a § LVM Artikel 72 11 kap. 1 § LST, 11 kap. 1 § LKB, 17 kap. 1 § LBF, 26 kap. 1 § LVM Artikel 74 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 75.1 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 75.2 – Artikel 75.3 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 76.1 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.2 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.3 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.4 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.5 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 77 Föreskrifter Artikel 78 Föreskrifter Artikel 78.4 5 kap. 6 § LST Artikel 78.5 5 kap. 6 § LST Artikel 79 Föreskrifter Artikel 84 Föreskrifter Artikel 85.1 Föreskrifter Artikel 85.2 Föreskrifter Artikel 86.1 Föreskrifter Artikel 86.3 Föreskrifter Artikel 86.4 Föreskrifter Artikel 86.5 Föreskrifter Artikel 86.6 Föreskrifter Artikel 86.7 Föreskrifter Artikel 86.8 Föreskrifter Artikel 86.9 Föreskrifter Artikel 86.10 Föreskrifter Artikel 86.11 Föreskrifter Artikel 87 Föreskrifter Artikel 88.2 – Artikel 89.3 Förordning Artikel 89.4 Föreskrifter Artikel 90 Föreskrifter Artikel 91.1 3 kap. 2 § och 15 kap. LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.2 3 kap. 2 §, 10 kap. 8 c § och 15 kap. LBF, 3 kap. 1 §, 8 kap. 8 d § och 25 kap. LVM Artikel 91.3 10 kap 8 a och 8 b §§, 12 kap. 6 a och 6 b §§ LBF, 8 kap. 8 b och 8 c §§, 8 kap. 42 § LVM Artikel 91.4 10 kap. 8 b §, 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM. Artikel 91.5 10 kap. 8 b §, 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM.

2013/14:228 Bilaga 10

Artikel 91.6 10 kap. 8 b§ 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM och föreskrifter Artikel 91.7 3 kap. 2 § och 15 kap LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.8 3 kap. 2 § och 15 kap LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.9 Föreskrifter Artikel 91.11 Förordning Artikel 91.12 – Artikel 92.2 g Föreskrifter Artikel 94.1 g 6 kap. 4 c § LBF, 8 kap. 8 e § LVM och föreskrifter Artikel 94.1 i Föreskrifter Artikel 95 Föreskrifter Artikel 96 Föreskrifter Artikel 97.1–97.4 Föreskrifter Artikel 97.5 – Artikel 98.1 a och j Föreskrifter Artikel 98.5 Föreskrifter Artikel 98.6 Föreskrifter Artikel 98.7 Föreskrifter Artikel 99 Föreskrifter Artikel 100 Föreskrifter Artikel 101.1–101.4 Föreskrifter Artikel 101.5 – Artikel 102 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 103 – Artikel 104.1–104.2 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 104.3 Föreskrifter Artikel 105 2 kap. 3 § LST Artikel 106.1 10 kap 2 § 2 LST Artikel 106.2 10 kap 2 § 3 LST Artikel 107 Förordning Artikel 107.2 och 107.3 – Artikel 108.1 3 kap 1 § LST Artikel 108.2 3 kap. 1 och 2 §§ LST Artikel 108.3 3 kap. 1 och 2 §§ LST Artikel 108.4 3 kap. 3 § LST Artikel 109.2 3 kap. 4 § LST Artikel 109.3 3 kap 4 § LST Artikel 112.2 6 kap. 4 § LST, 13 kap. 6 b § LBF Artikel 113.1 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.2 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.3 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.4 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 116.9 13 kap. 6 b § LBF Artikel 118 6 kap. 6 § LST Artikel 119.3 6 kap. 6 § LST Artikel 121 3 kap. 5 § LST

2013/14:228 Bilaga 10

Artikel 124 6 kap. 7 § LST Artikel 128 LKB Artikel 129.1 3 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 129.2 3 kap. 3 § och 10 kap. 1 § 1 LKB Artikel 129.3 1 kap. 3 § LKB Artikel 129.4 10 kap. 1 § 1 LKB och föreskrifter Artikel 129.5 2 kap. 1 § LKB Artikel 129.6 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.1 6 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.2 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § 8 LKB Artikel 130.3 6 kap. 3 § LKB Artikel 130.4 10 kap. 1 § 8 LKB Artikel 130.5 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.6 2 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 131.1 5 kap. 1 och 3 §§ LKB Artikel 131.2 Föreskrifter Artikel 131.3 Föreskrifter Artikel 131.4 5 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 131.5 5 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 131.6 Föreskrifter Artikel 131.7 Föreskrifter Artikel 131.8 5 kap. 5 och 6 §§ LKB Artikel 131.9 Föreskrifter Artikel 131.10 Föreskrifter Artikel 131.11 Föreskrifter Artikel 131.12 Föreskrifter Artikel 131.13 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 131.14 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.15 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.16 2 kap. 2 §, 5 kap. 8 § LKB Artikel 131.17 2 kap. 2 §, 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.18 – Artikel 132 – Artikel 133.1 4 kap. 1 § LKB Artikel 133.2 4 kap. 1 § LKB Artikel 133.3 4 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 133.4 2 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.5 2 kap. 2 § LKB Artikel 133.6 2 kap. 2 § och 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.7 2 kap. 2 § och 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.9 4 kap. 2 § LKB och föreskrifter Artikel 133.10 Föreskrifter Artikel 133.11 4 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 133.12–133.14 4 kap. 3 § LKB Artikel 133.15 4 kap. 3 och 6 §§ LKB Artikel 133.16 Förordning Artikel 133.17 8 kap. 6 § LKB Artikel 133.18 4 kap. 6 § LKB Artikel 134.1 4 kap. 7 § LKB Artikel 134.2–134.3 Förordning Artikel 135 –

2013/14:228 Bilaga 10

Artikel 136.1 7 kap. 1 § LKB Artikel 136.2 7 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 136.3 7 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 136.4 7 kap. 3 § LKB Artikel 136.5 7 kap. 6 § LKB Artikel 136.6 7 kap. 7 § LKB Artikel 136.7 7 kap. 8 § LKB Artikel 137.1 7 kap. 4 § LKB Artikel 137.2 7 kap. 8 § LKB Artikel 139.2 7 kap. 5 § LKB Artikel 139.3 7 kap. 5 § LKB Artikel 139.4 7 kap. 6 § LKB Artikel 139.5 7 kap. 8 § LKB Artikel 140.1 6 kap. 1, 4 och 5 §§ LKB Artikel 140.2 6 kap. 4 § och 7 kap. LKB Artikel 140.3 6 kap. 4 § LKB Artikel 140.4 10 kap. 1 § 6 LKB Artikel 140.5 10 kap. 1 § 9 LKB Artikel 140.6 6 kap. 6 § LKB Artikel 140.7 – Artikel 141.1 8 kap. 3 § LKB Artikel 141.2 8 kap. 1 och 4 §§ LKB Artikel 141.3 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 141.4 10 kap. 1 § 10 LKB Artikel 141.5 Föreskrifter Artikel 141.6 10 kap. 1 § 6 LKB Artikel 141.7 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 141.8 8 kap. 5 § och 10 kap. 1 § 12 LKB Artikel 141.9 6 kap. 7 § LKB Artikel 141.10 1 kap. 2 § 16, 8 kap. 3 § LKB Artikel 142.1 8 kap. 1 § LKB Artikel 142.2 10 kap. 1 § 11 LKB Artikel 142.3 Förordning Artikel 142.4 8 kap. 2 § LKB Artikel 143.1 d Förordning Artikel 145–150 – Artikel 160.1 – Artikel 160.5 1 § lagen om införande av LKB Artikel 161.1

Artikel 161.2

Artikel 161.3–161.9

Artikel 162 1 § lagen om införande av LKB Artikel 162.5 4 § lagen om införande av LKB Artikel 162.6 LKB

2013/14:228

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2014

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf, Enström, Arnholm, Svantesson

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition 2013/14:228 Förstärkta kapitaltäckningsregler

2013/14:228

647

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som

inför, ändrar, upp­

häver eller upprepar

ett normgivnings­

bemyndigande

Celexnummer för

bakomliggande EU­

regler

Lag om särskild tillsyn

över kreditinstitut och

värdepappersbolag

10 kap. 1–3 §§

32013R0575

32013L0036

Lag om kapitalbuffertar

10 kap. 1 och 2 §§

32013L0036

Lag (2004:297) om

bank­ och finansierings­

rörelse

16 kap. 1 §

Lag (2007:528) om

värdepappersmarknaden

8 kap. 42 §