Prop. 2013/14:228
Förstärkta kapitaltäckningsregler
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 8 maj 2014
Fredrik Reinfeldt
Peter Norman (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Propositionen innehåller även förslag till lagändringar som bedömts nödvändiga med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). EU-regelverket innebär ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen.
I propositionen föreslås två nya lagar och ändringar i bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Den föreslagna nya lagen om kapitalbuffertar innehåller bestämmelser som ålägger kreditinstitut och värdepappersbolag att ha olika slag av kapitalbuffertar och som möjliggör ingripande i det fall ett institut inte uppfyller ett kombinerat buffertkrav.
Den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag innehåller bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen och genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet.
Övriga förslag till lagändringar avser i huvudsak nya krav på institutens bolagsstyrning, regler om ersättning, tillsyn, sanktioner och skydd för visselblåsare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 augusti 2014.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
2. lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. lag om kapitalbuffertar,
4. lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar,
5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
6. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,
7. lag om ändring sparbankslagen (1987:619),
8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
9. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
11. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 12. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 13. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
14. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),
15. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
16. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
18. lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
19. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
20. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 21. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, 22. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 23. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 25. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto, 26. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
27. lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (tillsynsförordningen).
Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG3 (kapitaltäckningsdirektivet).
Definitioner
2 § I denna lag betyder
1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan,
4. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.
Europabolag och europakooperativ
3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag4 eller
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 4 EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517).
artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli 2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCEföreningarna)5 tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.
Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.
Fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare
4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap.6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Tillsynsförordningens tillämpning
5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som inte omfattas av förordningens definition av kreditinstitut.
De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag.
De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora exponeringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.
Behörig myndighet
6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.
Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.
I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.
2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav
Särskilt kapitalbaskrav
1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om
1. något av kraven i 6 kap.1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap.3–8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,
5 EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157).
2. det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller
3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.
Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.
2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.
Särskilt likviditetskrav
3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.
3 kap. Krav på gruppnivå
Ansvarigt institut
1 § Ansvaret för att kraven i 2 § uppfylls har det institut
1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller
2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.
Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de gruppbaserade kraven uppfylls.
Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.
Soliditet och riskhantering
2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.
Krav på undergruppnivå
3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om
1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och
2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.
Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.
Krav på moder- och dotterföretag
4 § Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.
Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES.
Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.
Ledningen för ett finansiellt holdingföretag
5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.
4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå
Tillsynsansvarig myndighet
1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om
1. moderföretaget är ett institut,
2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,
3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag inom EES,
4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller
5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES
där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen.
Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det enligt 3 §.
I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.
3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.
Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav
4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.
5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda
myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 § med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.
Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.
6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES.
Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.
7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå.
Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.
Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG 6, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.
6 EUT L 331, 15.12.2010, s. 12 (Celex 32010R1093).
8 § Ett sådant beslut som avses i 6 § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
9 § Beslut som fattats enligt 6 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.
10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat.
Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket.
5 kap. Tillsyn över interna metoder
Löpande granskning av interna metoder
1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsynsförordningen.
Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas
förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.
2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska
Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.
3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska Finansinspektionen kräva att institutet
1. visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller
2. presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och ange en tid inom vilken planen ska genomföras.
4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller om institutet inte på ett tillfredsställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller återkallas.
5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen.
Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder
6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.
De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod upprätthålls.
6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen
Företag som ska lämna upplysningar
1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen:
1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kapitaltäckningsdirektivet,
2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,
3. holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till holdingföretag med blandad verksamhet,
4. blandade finansiella holdingföretag, och
5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner.
Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det.
2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.
Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter
3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i EU:
1. andra behöriga myndigheter,
2. Europeiska bankmyndigheten,
3. Europeiska systemrisknämnden,
4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och
5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.
4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.
5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.
7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt tillsynsförordningen ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.
Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt tillsynsförordningen.
Undersökning
8 § Finansinspektionen får, när inspektionen anser att det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos
1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna,
2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och
3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.
Informationsskyldighet för institut som är undantaget från gruppbaserad tillsyn
9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen anser att den behöver för sin tillsyn över institutet.
Tystnadsplikt
10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.
Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare
11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.
Meddelandeförbud
12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.
Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig
hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.
7 kap. Moderföretag utanför EES
1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.
2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag.
Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.
3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.
Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.
Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.
8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse
Förelägganden och viten
1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.
Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.
2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.
3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.
Förseningsavgift
4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.
7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år efter det att beslutet fick laga kraft.
Ansvarsbestämmelse
9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.
1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt
Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.
Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.
10 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om
1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,
2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,
3. stora exponeringar,
4. exponeringar i fastigheter,
5. säkerställda obligationer,
6. likviditetskrav,
7. interna modeller för marknadsrisker,
8. schablonmetoden för marknadsrisker,
9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, och 14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,
2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,
3. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §,
4. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och
5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena.
11 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
2.2. Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 § Genom denna lag upphävs
a) lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
b) lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och
c) lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.
3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.
4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.
5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive
13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU) nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
6 § Tillstånd för ett institut enligt 5 kap. 3 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013.
7 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 5 och 6 §§ i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig av en annan beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 312 i förordning (EU) nr 575/2013.
8 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 8 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 314.1 i förordning (EU) nr 575/2013.
9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 14 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
10 § Beslut om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 15 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
2.3. Förslag till lag om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIFförvaltare framgår av 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
2 § I denna lag betyder
1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122(tillsynsförordningen),
2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd3,
5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen,
6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag,
7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG4,
8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen,
9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,
11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,
12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,
13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20125,
14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen,
15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, och
16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:
a) utbetalning i form av en kontant utdelning,
b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.
3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs.
2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar
Kombinerat buffertkrav
1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.
2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och
1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §,
5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.
3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert
1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapitalkonserveringsbuffert.
2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.
4 kap. Systemriskbuffert
Allmänt om systemriskbuffert
1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.
2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på enligt 3–7 §§.
Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES
3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
Systemriskbuffert på exponeringar utanför Sverige men inom EES
4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar utanför Sverige men inom EES.
5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar utanför Sverige men inom EES.
6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i 4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
Erkännande av andra länders systemriskbuffertar
7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.
5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag
Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut
1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §.
Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES.
2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut
3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.
4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
Konkurrerande buffertkrav
6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla.
7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå.
Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla på respektive nivå.
Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut.
6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert
Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten
1 § Ett institut ska ha en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för de länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.
2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas även på gruppnivå.
Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert
3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8.
Kontracykliska buffertvärden
4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.
5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kreditexponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institut-
specifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.
6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten.
Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av myndigheten.
Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.
Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp
7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande beräkna institutets högsta förfogandebelopp.
7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden
Fastställande av kontracykliska buffertvärden
1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.
Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.
Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.
2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.
Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder
4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.
Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.
5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet
1. inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde, eller
2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.
Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla
6 § Ett beslut om att fastställa eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla.
Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.
Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.
7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.
Offentliggörande av beslut
8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls
Högsta förfogandebelopp och kapitalkonserveringsplan
1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen
1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och
2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.
Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.
2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.
Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.
3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet,
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott. Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte
1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller
2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.
5 § Ett institut som avser att vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.
6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet.
Detsamma gäller om
1. ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och
2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk.
1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.
10 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,
2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,
3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,
4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,
5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,
6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,
7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,
8. kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,
9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område,
10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras,
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 9 kap. 1 §.
11 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
2.4. Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2 § Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2016.
3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2015.
Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (kapitaltäckningsdirektivet) besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014 uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut behöver
1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,
2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,
3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut.
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
5 § Finansinspektionen får fram till och med den 31 december 2018 erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Vid beslut om att erkänna andra medlemsstaters kontracykliska kapitalbuffertvärden ska Finansinspektionen fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i artikel 160.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
2.5. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)1ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §2
När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om
1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,
2. ändamålen med behandlingen,
3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom eller henne,
4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller henne, och
5. vem som har begärt upplysningen. Om kreditupplysningen lämnas ut till ett svenskt kreditinstitut eller värdepappersbolag, eller till ett motsvarande utländskt företag, för att användas endast som underlag för beräkning av kapitalkrav för kreditrisker med en sådan metod som avses i 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, får meddelandet sändas senare men utan onödigt dröjsmål och begränsas till information enligt första stycket 1, 2 och 5. Om den som avses med upplysningen begär det, ska även information enligt 3 och 4 sändas till honom eller henne.
Om kreditupplysningen lämnas ut till ett svenskt kreditinstitut eller värdepappersbolag, eller till ett motsvarande utländskt företag, för att användas endast som underlag för beräkning av kapitalkravet för kreditrisker med en sådan metod som avses i artikel 143.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, får meddelandet sändas senare men utan onödigt dröjsmål och begränsas till information enligt första stycket 1, 2 och 5. Om den som avses med upplysningen begär det, ska även information enligt 3 och 4 sändas till honom eller henne.
Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller kommanditbolag.
Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys-
1 Lagen omtryckt 1981:737. 2 Senaste lydelse 2010:1073. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
ningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen på sätt som avses i den paragrafens första stycke 1 och 2.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a §1
Bestämmelser om kapitaltäckning finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2004:000) om kapitalbuffertar framgår att lagarna och bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 ska tillämpas för Svenska skeppshypotekskassan.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2006:1373. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.7. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)1
dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
8 a §
Bestämmelserna om ett bankaktiebolags ledning i 10 kap. 8 a – 8 c §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även på en sparbank och dess ledning, om inte annat följer av denna lag.
9 kap.
1 §2
En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.
En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.
1 Lagen omtryckt 1996:1005. 2 Senaste lydelse 2006:1375. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 4 a §2
Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 10 kap. 9 § andra stycket lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska Riksbanken omgående underrätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 och 126 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4.
Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 6 kap. 3 § andra stycket lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ska Riksbanken omgående underrätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG5.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Lagen omtryckt 1999:19. 2 Senaste lydelse 2011:754. 3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (Celex 32006L0048). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010 L 0078). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 3 kap.1 och 3 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:111 Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses ska anges noggrant.
Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal som företaget medverkar till är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG3.
5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.5 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG4.
Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1 Lagen omtryckt 1992:558. 2 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 3 EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister5.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §6
Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos panthavaren.
Första stycket gäller inte om pantsättaren är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.
5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2.5 i direktiv 2013/36/EU.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
5 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 6 Senaste lydelse 2009:352.
2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §1
I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.
I kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.
5 kap.
7 §2
Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentliggöras enligt 8 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen.
Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123beaktas.
6 kap.
3 §4
I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen om kapitaltäckning och
I kapitaltäckningsanalysen ska uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitalbaskraven i enlighet med vad som följer av förordning (EU) nr 575/2013.
Moderföretag som enligt samma förordning ska uppfylla kraven i förordningen på grundval av en grupps konsoliderade situation,
1 Senaste lydelse 2006:1378. 2 Senaste lydelse 2006:1378. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2006:1378.
stora exponeringar, skall lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.
ska lämna de uppgifter som anges i första stycket beträffande gruppen.
7 kap.
1 §5
Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 eller 6 a §.
För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.
För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska en kapitaltäckningsanalys enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernredovisningen.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
5 Senaste lydelse 2011:764.
2.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker
dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
8 a §
Bestämmelserna om ett bankaktiebolags ledning i 10 kap. 8 a – 8 c §§ lagen ( 2004:297 ) om bank- och finansieringsrörelse ska tillämpas även på en medlemsbank och dess ledning, om inte annat följer av denna lag.
11 kap.
1 §1
En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.
En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.
1 Senaste lydelse 2006:1379. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
3 §3
En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.
En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem ska ersätta skada som han eller hon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan genom att medverka till överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
3 Senaste lydelse 2006:1379.
2.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §1
Garantimyndigheten skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.
Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.
Garantimyndigheten ska årligen bestämma hur stort belopp varje institut ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet.
Avgiften ska motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften ska bestämmas med hänsyn till institutets kapitalrelation enligt artikel 92 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.
Dröjsmålsränta ska tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2007:1433. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.13. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043),
2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,
d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värdepappersmarknaden,
e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och
f) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
4. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 9 kap. 1 § lagen ( 2006:1371 ) om kapitaltäckning och stora exponeringar eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 13 kap. 1 § 33 samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp ska tillämpas och
5. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
4. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.
1 Senaste lydelse 2013:570.
4 §2
Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta ska upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för företaget samt för den koncern och finansiella företagsgrupp som företaget ingår i. Ett försäkringsföretag ska även redogöra för konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring.
Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta ska upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för företaget samt för den koncern och grupp som företaget ingår i. Ett försäkringsföretag ska även redogöra för konsekvenserna av bytet för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring.
Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten.
Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i den nya valutan.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2 Senaste lydelse 2010:2065.
2.14. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
11 §1
Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet, och
2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden för kreditrisker enligt 4 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
2. utländska stater, centralbanker, utländska kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, och andra emittenter, som får noll procent riskvikt med stöd av schablonmetoden som enligt artikel 107 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 ska tillämpas för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2006:1382. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.15. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §1
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 9 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 10 kap. 18 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 9 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 6 kap. 11 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap.
14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2013:572.
2.16. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs att 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §2
Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123, 2 kap. lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
10 a §4
För ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
För ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappers-
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563. 2 Senaste lydelse 2007:562. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2007:562.
För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel skall då tillämpas även på en finansiell företagsgrupp.
När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företagsgrupp, skall den gruppbaserade redovisningen i 9 kap. 9 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.
bolag med motsvarande verksamhet.
För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel ska då tillämpas även på gruppnivå.
När ett fondbolag är moderföretag och i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 ska redovisa uppgifter på grundval av gruppens konsoliderade situation, ska redovisningen upprättas med tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat följer av förordning (EU) nr 575/2013, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2.17. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse2
dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5 och 7–15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 11 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och 4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap. 1 a–1 c §§, samt närmast före 6 kap. 4 c § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §3
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,
7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att
a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,
b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse av 7 kap. 9 § 2006:543 7 kap. 11 § 2006:1387. 3 Senaste lydelse 2011:768.
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
9. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20124,
10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG 5 ,
11. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,
13. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
14. kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening,
14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
15. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
16. medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
16. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),
17. sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),
17. startkapital: det kapital som definieras i artikel 57 a och b i
18. startkapital: det kapital som för kreditinstitut avses i artikel
4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,6
4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,
18. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och
20. utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och
20. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.
21. utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.
8 §7
Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska bestämmelserna i 6– 9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse ska avse företagen i företagsgruppen gemensamt.
Om ett kreditinstitut står under tillsyn på gruppnivå i enlighet med artiklarna 11–23 i förordning (EU) nr 575/2013, ska bestämmelserna i 6–9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag om ett instituts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse ska avse företagen i företagsgruppen gemensamt.
Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.
10 §8
Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas.
Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas. Detsamma gäller en uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet, om
6 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex32010L0078). 7 Senaste lydelse 2013:455. 8 Senaste lydelse 2009:504.
uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
2 §9
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut, och
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut,
4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
9 Senaste lydelse 2009:361.
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
6 kap.
2 a §
Ett kreditinstitut ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för kreditinstitutets verksamhet.
Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.
Rörlig ersättning
4 c §
Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett kreditinstituts riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.
7 kap.
2 §
Ett kreditinstitut får inneha bara
1. egendom som behövs för att driva sådan verksamhet som avses i 1 §,
2. egendom som förvärvats till skyddande av fordran enligt 3–8 §§, och
3. aktier och andelar med de begränsningar som anges i 9– 11 §§.
3. aktier och andelar med de begränsningar som anges i tillsynsförordningen.
9 kap.
1 §10
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
10 kap.
8 a §
Den som är ledamot i styrelsen för ett bankaktiebolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet.
Om ett bankaktiebolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:
1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelseledamot.
8 b §
Vid tillämpningen av 8 a §
10 Senaste lydelse 2006:1387.
andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där bankaktiebolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och
2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.
Om styrelseledamoten representerar svenska staten gäller inte 8 a § andra stycket.
En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 8 a § andra stycket 1 eller 2.
8 c §
Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.
37 §11
Vad som i 29 kap.1–3 §§aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Vad som i 29 kap.1–3 §§aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
12 kap.
6 a §
Den som är ledamot i styrelsen för en kreditmarknadsförening eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal
11 Senaste lydelse 2006:1387.
uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos föreningens verksamhet.
Om en kreditmarknadsförening är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:
1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelseledamot.
6 b §
Vid tillämpningen av 6 a § andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där kreditmarknadsföreningen har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och
2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.
Om styrelseledamoten representerar svenska staten, gäller inte 6 a § andra stycket.
En styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 6 a § andra stycket 1 eller 2.
6 c §
Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.
20 §12
Vad som i 13 kap.1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Vad som i 13 kap.1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
13 kap.
3 §
Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första stycket av personer som är anställda hos de institut som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
4 §
Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.
Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige.
Innan en undersökning genomförs hos ett utländskt kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 1 §, ska Finansinspektionen sam-
12 Senaste lydelse 2006:1387.
råda med behörig myndighet i det land inom EES som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.
6 a §13
Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten,
Europeiska
systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
6 b §14
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.
6 c §
Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 6 b § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
7 §15
Finansinspektionen skall i samarbete med behörig hemlandsmyndighet utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i en här i landet inrättad filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 §.
Efter anmälan till Finans-Efter anmälan till Finans-
13 Senaste lydelse 2012:193. 14 Senaste lydelse 2012:193. 15 Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.
inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.
inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos en i Sverige inrättad filial till utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 § och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.
11 §16
Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.
Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kapitalbaskravet enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Balansräkningen ska granskas av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är uppfyllt, ska institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.
14 kap.
2 §17
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper
16 Senaste lydelse 2006:1387. 17 Senaste lydelse 2009:361.
och erfarenheter för att leda institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.
6 §18
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapital-
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild till-
18 Senaste lydelse 2009:361.
täckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
syn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
15 kap.
1 §19
Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, skall Finansinspektionen ingripa.
Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.
Ingripande sker genom utfärdande av föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig skall kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
19 Senaste lydelse 2006:1387.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
1 b §
Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska beaktas om institutet
1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
1 c §
I lagen ( 2014:000 ) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om möjlighet att ingripa genom beslut om särskilt kapitalbaskrav och särskilt likviditetskrav.
I lagen ( 2014:000 ) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande mot ett kreditinstitut som inte uppfyller kapitalbaskraven enligt den lagen.
2 §
Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, skall Finansinspektionen återkalla institutets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.
Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, ska Finansinspektionen återkalla institutets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först beslutat att anmärka på personen eller personerna och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör
Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 5.
I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.
3 §20
Finansinspektionen skall återkalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet
Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet
1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,
2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,
3. har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. har överlåtit hela sin rörelse,
5. under en sammanhängande tid
5. under en sammanhängande tid
20 Senaste lydelse 2005:1055.
av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet skall träda i tvångslikvidation.
I fall som avses i första stycket 2 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.
av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser,
6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation, eller
7. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.
I fall som avses i första stycket 2, 5 och 7 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.
5 §
Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, skall inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, ska inspektionen genast vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska genast underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Straffavgift Sanktionsavgift
7 §21
Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 3 § första stycket 7 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.
8 §
Straffavgiften skall fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.
Sanktionsavgiften ska fastställas till högst
1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår,
2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regel-
21 Senaste lydelse 2013:455.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.
9 §
När straffavgiftens storlek fastställs, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§ samt till institutets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.
10 §22
Om ett kreditinstitut underlåter att i tid lämna de upplysningar som föreskrivits med stöd av 16 kap. 1 § första stycket 5, får Finansinspektionen besluta att institutet skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Om ett kreditinstitut underlåter att i tid lämna de upplysningar som föreskrivits med stöd av 16 kap. 1 § första stycket 7, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet av beslut om
straffavgift och förseningsavgift
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift
och
förseningsavgift
11 §
Straffavgiften eller förseningsavgiften skall betalas till
Finansinspektionen inom trettio
Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till
Finansinspektionen inom trettio
22 Senaste lydelse 2005:197.
dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
12 §
Finansinspektionens beslut att påföra straffavgift eller förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.
Finansinspektionens beslut att påföra sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.
13 §
Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
14 §
En straffavgift eller förseningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
En sanktionsavgift eller förseningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
15 §
Finansinspektionen
får
förelägga ett institut eller ett företag, som tillhör någon av följande kategorier att göra rättelse om det inte driver sin rörelse enligt de bestämmelser som avses i 1 §, nämligen
1. utländska kreditinstitut som driver verksamhet här enligt 4 kap. 1 eller 2 §, och
2. sådana finansiella institut och dotterföretag som driver verksamhet här enligt 4 kap. 3 §.
Om institutet eller företaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får
Om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som avses i 1 § eller om det finns en väsentlig risk för att bestämmelserna inte följs, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
I brådskande fall får
Finansinspektionen förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna skall då underrättas så snart det kan ske.
inspektionen, i avvaktan på åtgärder som vidtas av hemlandets behöriga myndigheter, själv vidta åtgärder mot institutet i syfte att värna den finansiella stabiliteten i Sverige. Åtgärderna ska stå i proportion till syftet och upphöra så snart de inte längre behövs eller hemmedlemsstatens myndigheter vidtar en sådan rekonstruktionsåtgärd som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG23.
16 kap.
1 §24
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster,
2. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5– 7 §§,
3. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,
4. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §,
2. de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kreditinstitut enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 5 och 14 kap. 2 § andra stycket 1,
3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5– 7 §§,
4. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,
5. kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,
6. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §,
23 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut. 24 Senaste lydelse 2011:830.
5. vilka upplysningar som ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 4 § ska lämna till
Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och
6. sådana avgifter för tillsyn som avses i 13 kap. 16 §.
7. vilka upplysningar som ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och
8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 13 kap. 16 §.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 13 kap. 6 c och 7 §§ samt 15 kap. 15 § och i övrigt den 2 augusti 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.
2.18. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska upphöra att gälla vid utgången av juli 2014.
2.19. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
8 §1
Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i 7 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.
Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2006:1388. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.20. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
dels att 7 kap. 7–9 §§ ska upphöra att gälla,
dels att punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 7 kap. 7 § ska utgå,
dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 7 kap. 1 §, 8 kap. 42 §, 23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4, 8–10 och 25– 28 §§ samt rubrikerna närmast före 25 kap. 8 och 25 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b– 8 e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§, samt närmast före 8 kap. 8 e § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §2
I denna lag betyder
1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning
a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,
b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,
c) placera finansiella instrument, eller
d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,
2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,
3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,
4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse 2013:288.
5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,
6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att
a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,
b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller
c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,
7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,
8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,
11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5,
12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,
13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,
14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,
15. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
15. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag6,
3 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287). 6 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
16. koncern: detsamma som i 1 kap.11 och 12 §§aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,
17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,
18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,
21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter:
a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,
b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och
c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
23. startkapital: det kapital som för värdepappersföretag avses i artikel 4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,
24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,
25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,
26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,
28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och
29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv
2001/34/EG7, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU8.
11 §9
Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.
Uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
1 §10
Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag, om
1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning,
3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag,
5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och
5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
6. styrelsen i sin helhet har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att leda bolaget, och
6. bolaget uppfyller de villkor i
7. bolaget uppfyller de villkor i
7 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 8 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 9 Senaste lydelse 2009:522. 10 Senaste lydelse 2009:365.
övrigt som anges i denna lag. övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten kan komma att underlätta rörelsen.
2 §11
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
5 §12
Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter. Bolaget ska ha en verkställande direktör.
Den som är verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får, efter ansökan från värdepappersbolaget, medge undantag från detta förbud.
11 Senaste lydelse 2009:365. 12 Senaste lydelse 2013:233.
Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.
7 §13
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 6 § krävdes när verksamheten påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen ( 2000:35 ) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.
Ett värdepappersbolags alternativ till startkapital enligt 6 § andra eller tredje stycket får inte i värde understiga vad som krävdes när verksamheten påbörjades.
Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
12 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 6 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 6 §, och
2. vilka krav som enligt 1 § första stycket 5 och 6 samt 24 kap. 3 § andra stycket 1 ska ställas på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem och på styrelsen i dess helhet.
7 kap.
1 §
Ett värdepappersbolag får inneha bara
1. egendom som behövs för att
a) driva värdepappersrörelse, och
13 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.
b) tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet,
2. aktier, andelar och andra finansiella instrument med de begränsningar som anges i 2–9 §§, och
2. aktier, andelar och andra finansiella instrument med de begränsningar som anges i 2–6 §§ samt i förordning (EU) nr 575/2013, och
3. egendom till skyddande av fordran enligt 10–12 §§.
8 kap.
4 a §
Ett värdepappersbolag ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten.
Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.
8 b §
Den som är ledamot i styrelsen för ett värdepappersbolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet.
Om ett värdepappersbolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:
1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelseledamot.
8 c §
Vid tillämpningen av 8 b §
andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där värdepappersbolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och
2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas.
Om styrelseledamoten representerar svenska staten, gäller inte 8 b § andra stycket.
En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 8 b § andra stycket 1 eller 2.
8 d §
Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.
Rörlig ersättning
8 e §
Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett värdepappersbolags riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.
42 §14
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,
14 Senaste lydelse 2011:1050.
2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,
3. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §,
4. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §,
5. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,
6. dokumentation enligt 12 §,
7. övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §,
8. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta och vilka krav som institutet ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 14 §,
9. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta när det delar in sina kunder i kategorier enligt 15 §,
10. hantering
av
intressekonflikter enligt 21 §,
11. vilken information ett värdepappersinstitut ska lämna till
sina kunder enligt 22 §, 12. på vilket sätt information enligt 22 b § ska lämnas till kunderna,
13. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid inhämtande av uppgifter från sina kunder enligt 23 och 24 §§,
14. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid en prövning enligt 23 och 24 §§,
15. vilka finansiella instrument som ska anses vara okomplicerade enligt 25 § första stycket 1 e,
16. dokumentation
och
rapportering till kund enligt 26 och 27 §§,
17. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla kraven på att uppnå bästa möjliga resultat
3. värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,
4. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §,
5. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §,
6. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,
7. dokumentation enligt 12 §,
8. övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §,
9. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta och vilka krav som institutet ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 14 §,
10. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta när det delar in sina kunder i kategorier enligt 15 §,
11. hantering
av
intressekonflikter enligt 21 §,
12. vilken information ett värdepappersinstitut ska lämna till
sina kunder enligt 22 §, 13. på vilket sätt information enligt 22 b § ska lämnas till kunderna,
14. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid inhämtande av uppgifter från sina kunder enligt 23 och 24 §§,
15. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid en prövning enligt 23 och 24 §§,
16. vilka finansiella instrument som ska anses vara okomplicerade enligt 25 § första stycket 1 e,
17. dokumentation
och
rapportering till kund enligt 26 och 27 §§,
18. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla kraven på att uppnå bästa möjliga resultat
enligt 28 §,
18. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,
19. hantering av kunders order enligt 33 §,
20. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,
21. hantering av medel enligt 35 §,
22. mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,
23. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och
24. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket.
enligt 28 §,
19. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,
20. hantering av kunders order enligt 33 §,
21. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,
22. hantering av medel enligt 35 §,
23. mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,
24. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och
25. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket.
23 kap.
2 §
Värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige skall lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Företagen skall, utöver vad som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.
Värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Företagen ska, utöver vad som anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.
Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första och andra styckena av personer som är anställda hos de företag som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
24 kap.
3 §15
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 §
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive
15 Senaste lydelse 2009:365.
lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §16
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
16 Senaste lydelse 2009:365.
25 kap.
1 §
Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, skall Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen skall då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, skall företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.
Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket om det är sannolikt att ett värdepappersbolag inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om företaget gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
1 b §
Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om företaget tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har förflutit mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska beaktas om företaget
1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.
1 c §
I lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns bestämmelser om möjlighet att ingripa genom ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav och särskilda likviditetskrav.
I lagen ( 2014:000 ) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande mot ett värdepappersbolag som inte uppfyller kapitalbaskraven enligt den lagen.
4 §
Om någon som ingår i ett värdepappersbolags, en börs eller en svensk clearingorganisations styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, skall Finansinspektionen återkalla
Om någon som ingår i ett värdepappersbolags, en börs eller en svensk clearingorganisations styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, ska Finansinspektionen återkalla
företagets tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen inte uppfyller kraven, och han eller hon finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör efter det att en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått ut.
företagets tillstånd. Detta får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen eller personerna inte uppfyller kraven och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.
Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § 6.
I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.
Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör skall tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.
Det som sägs i första och tredje styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.
Straffavgift Sanktionsavgift
8 §
Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten.
9 §
Straffavgiften skall uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.
Sanktionsavgiften ska fastställas till högst
1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår,
2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regel-
Avgiften får inte överstiga tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår.
Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
överträdelsen, om beloppet går att fastställa. Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
10 §
När straffavgiftens storlek beslutas, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§, samt till företagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som företaget erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.
Verkställighet av beslut om särskild avgift, straffavgift och förseningsavgift
Verkställighet av beslut om
sanktionsavgift, särskild avgift,
straffavgift och förseningsavgift
25 §
En särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
26 §
Finansinspektionens beslut om särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.
Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.
27 §
Om den särskilda avgiften, straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den
Om sanktionsavgiften, den särskilda avgiften, straffavgiften eller förseningsavgiften inte
tid som anges i 25 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
betalas inom den tid som anges i 25 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
28 §
En särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift, eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
1. Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som inträffat före ikraftträdandet.
2.21. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §
Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om
1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,
2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse, eller
3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av kapitalbaskravet, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av kapitalbaskravet, beräknad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.
Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.
7 kap.
3 §2
Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och avsättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovisningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 2 Senaste lydelse 2009:1418.
För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt förordning (EU) nr 575/2013.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2.22. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
dels att 30 kap. 30 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 30 kap. 4 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 kap.
4 b §
Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Lydelse enligt prop. 2013/14:161 Föreslagen lydelse
30 §
Den tystnadsplikt som följer av
2 § första stycket första meningen,
4 § första stycket 2, 4 a § första stycket 2, 12 § första stycket och andra stycket 2, 13 §, 15 § första stycket 2, 23 § första stycket 2 och 27 § första stycket 2 och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som gjorts med stöd av
9 § andra meningen, 14 § andra meningen, 26 § andra meningen eller 29 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap. 1 §
Den tystnadsplikt som följer av
2 § första stycket första meningen,
4 § första stycket 2, 4 a § första stycket 2, 4 b §, 12 § första stycket och andra stycket 2, 13 §, 15 § första stycket 2, 23 § första stycket 2 och 27 § första stycket 2 och den tystnadsplikt som följer av ett förbehåll som gjorts med stöd av
9 § andra meningen, 14 § andra meningen, 26 § andra meningen eller 29 § andra meningen inskränker rätten enligt 1 kap. 1 §
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
2.23. Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §1
Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp.
Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.
Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.
Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.
Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.
För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2013:582. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.24. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §1
Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.
Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 6 den lagen tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:
Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska
Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:
1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.
2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.
3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 Senaste lydelse 2013:584. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2.25. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringssparkonto ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Med investeringsföretag avses
1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU2, eller
4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 6
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4.
4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 8 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG5.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 2 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 3 EUT L 177, 30.6.2006, s. 21 (Celex 32006L0048). 4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2.26. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
10 §
Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om förvaringsinstitutet
1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)1, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU2: de myndigheter som anges i 1 kap. 3 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
1. är ett kreditinstitut med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG3: den myndighet som anges i 1 kap. 6 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller en annan myndighet i ett annat land inom
EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,
2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU5: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
1 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 2 EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089). 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 4 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 5 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).
3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,
4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller
5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.
11 §
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen6,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20107,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,
b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,
8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
6 EGT L 80, 23.3.2002, s. 29 (Celex 32002L0014). 7 EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20128,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn9,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
8 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 9 EUT L 83, 22.3.2013, s. 1 (Celex 32013R0231).
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller
17 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,
23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiseringstransaktioner10 och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,
25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och
27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.
7 kap.
6 §
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt förordning (EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen
10 EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024).
För en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
(2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
För en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
6 a §
De bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag tillämpas också för en AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om kapitalkrav för AIF-förvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.
9 kap.
4 §
Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad alternativ investeringsfond ska vara
1. ett kreditinstitut som
a) har stadgeenligt säte inom EES, och
b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG,
b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,
2. ett värdepappersföretag som
a) har stadgeenligt säte inom EES,
b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och
b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, och
kreditinstitut (omarbetning)11, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU12, och
c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv 2006/49/EG, eller
c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som anges i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU, eller
3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.
Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i den alternativa investeringsfondens hemland.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
11 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049). 12 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).
2.27. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:161 Föreslagen lydelse
3 §
I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av
1. 6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
2. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
3. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
4. 7 kap. 4 § första stycket lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
5. 5 kap.10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
6.10 kap. 15 § första stycket och 16 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
8.8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
9. 14 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och
6. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
7. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
8. 14 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
9. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
10. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. 6 kap. 1 § lagen ( 2014:000 ) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och
12. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.
Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet), se bilaga 1. Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2. Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (i det följande benämnt tillsynsförordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen3, finns som bilagorna 3 och 4.
Under förhandlingarna av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2010/11:FPM148).
Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler.
Utredningen har avgett betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 5 och 6.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294).
I bilaga 10 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt.
Utredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och frågan om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden behöver beredas ytterligare och tas därför inte upp inom ramen för denna proposition.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 april 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter utom såvitt avser ordningen för prövning av sanktionsavgifter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i författningskommentaren och avsnitt 8.6 och 11.5. Efter Lagrådets granskning har följdändringar gjorts i 15 kap. 11–14 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om bank- och
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R [01]), EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 (Celex 32013R0575R [02]).
finansieringsrörelse och i 25 kap. 25–28 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden. Ändringarna har gjorts på tillrådan av Lagrådet. Följdändringar har också gjorts i 7 kap. 2 § och 15 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, i 7 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden samt i 3 § lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Dessa följdändringar är författningstekniska och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.
Hänvisningar till S3
4. Bakgrund
Hänvisningar till S4
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 6.1
4.1. Förstärkta regler i den globala finanskrisens spår
Den globala finanskrisen under 2008 visade på brister i de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella stabiliteten. Förutom att bankerna hade för lite kapital av tillräckligt god kvalitet hade många av dem otillräckliga likviditetsbuffertar. Dessutom var löptiderna i bankernas skulder oftast avsevärt kortare än i deras tillgångar. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. Framväxten av stora gränsöverskridande bankkoncerner innebar också att krisen fick stora spridningseffekter globalt. Regelverket visade sig därför både vara otillräckligt och ha en konjunkturstärkande, s.k. procyklisk, effekt på finansmarknaden. En viktig lärdom från finanskrisen var därför att det saknades ett övergripande perspektiv på risker i hela det finansiella systemet, s.k. systemrisker.
Sedan krisens inledning har det pågått ett arbete med att se över gällande internationella standarder i syfte att förstärka banksektorns förmåga att stå emot ekonomiska och finansiella kriser och därmed undvika spridningseffekter från den finansiella sektorn till samhällsekonomin. Översynen av olika regelverk har inte bara fokuserat på att skärpa tidigare krav på enskilda banker (mikrotillsyn) utan även på att införa kompletterande krav och instrument där fokus ligger på stabiliteten i det finansiella systemet som helhet (makrotillsyn). Det internationella reformarbetet har därför till stor del handlat om att skapa ett gemensamt internationellt ramverk för att förebygga och hantera framtida gränsöverskridande kriser.
Under 2008 påbörjades ett arbete på global nivå med att se över det internationella regelverket avseende kapitaltäckning för banker (den s.k. Basel 2-överenskommelsen). I G20-deklarationen från Pittsburgh i september 2009 gjordes en överenskommelse på global nivå om åtgärder för att bl.a. förbättra kapitaliseringen av banksystemen. Under december 2010 kom sedan Baselkommittén med ett nytt förslag till ramverk för banker, den s.k. Basel 3-överenskommelsen. Det övergripande syftet med Basel 3-överenskommelsen är att ytterligare stärka bankernas
förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya finansiella kriser Det nya regelverket innebär både en höjning av kapitalbasen och skärpta krav på vilken sorts kapital som får räknas in i institutens kapitalbas.
På EU-nivå underströk Europeiska unionens råd i juni 2009 vikten av att etablera ett gemensamt europeiskt regelverk av harmoniserade regler som är direkt tillämpliga på alla finansinstitut som är aktiva på den inre marknaden.
4.2. Genomförande av internationella standarder på EU-nivå – nytt direktiv och förordning
Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet. Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4, förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut5, förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv, upphör att gälla vid ikraftträdandet av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
De nya rättsakterna syftar bl.a. till att genomföra den s.k. Basel 3- överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller kapitaltäckning. Rättsakterna bygger vidare på de tre pelare som introducerades i Basel 2överenskommelsen från 2004. Den första pelaren omfattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Den andra pelaren handlar om tillsynsmyndigheternas översyn och utvärdering och redogör för kraven på bankernas riskhantering och interna kapitalutvärdering samt fastställer tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Den tredje pelaren beskriver kraven på att bankerna ska offentliggöra information. Bestämmelser som rör första och tredje pelaren återfinns framför allt i tillsynsförordningen medan pelare 2-åtgärder återfinns i kapitaltäckningsdirektivet.
De nya rättsakterna innehåller regler som till stora delar återfinns i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv. I förordningen återspeglas Basel 3-överenskommelsen med dess nya krav i fråga om kapital, likviditet och bruttosoliditet. Direktivet i sin tur innehåller bl.a. nya bestämmelser om kapitalbuffertar, bolagsstyrning, tillsynens utövande och sanktioner (en mer ingående genomgång av vad det nya
4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 5 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049).
kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen innehåller återfinns i avsnitt 5).
EU-regleringen omfattar alla banker, kreditmarknadsföretag och även värdepappersföretag inom EU:s medlemsstater till skillnad mot Baselöverenskommelserna som i första hand är avsedda att omfatta internationellt verksamma banker.
I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i juni 2009 om att en enhetlig reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag är av stor betydelse för den inre marknaden, har ett annat huvudsyfte med de nya rättsakterna varit att uppnå en ökad harmonisering av regelverket. Detta syfte uppnås genom att en stor del av regelverket utgörs av en EUförordning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Behovet av att omarbeta delar av gällande direktiv till en förordning ska även ses mot bakgrund av att EU:s medlemsstater genomfört 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv på ett sådant sätt att det uppstått så stora skillnader i tillsynen av instituten i de olika länderna att det anses störa konkurrensförutsättningarna inom EU.
Förordningen innehåller därför harmoniserade tillsynskrav för institut i syfte att skapa en gemensam regelbok. Avsikten med den gemensamma regelboken är att säkerställa ett robust och enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och förhindra regelarbitrage. I detta sammanhang spelar den nya tillsynstrukturen inom EU en central roll.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 5.2.3
4.3. Den nya tillsynsstrukturen inom EU
Inom EU har det till följd av finanskrisen också skapats en ny struktur för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet med det arbetet har bl.a. varit att bättre kunna hantera den omfattande gränsöverskridande verksamheten inom den europeiska banksektorn, förstärka samarbetet och samverkan mellan nationella tillsynsmyndigheter och centralbanker och kunna vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU.
Den nya europeiska tillsynsstrukturen består av två pelare. Den första pelaren syftar till att förbättra övervakningen av systemriskerna inom EU, s.k. makrotillsyn. En ny systemrisknämnd har inrättats – den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) – med ansvar att övervaka det finansiella systemet som helhet för att undvika och förebygga systemrisker. Den andra pelaren syftar till att förbättra tillsynen över enskilda institut, s.k. mikrotillsyn. Tre nya europeiska tillsynsmyndigheter har inrättats – Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa tre nya tillsynsmyndigheter har getts i uppgift att säkerställa att en samlad uppsättning harmoniserade regler och enhetliga tillsynsrutiner tillämpas av de nationella tillsynsmyndigheterna.
ESRB och de tre nya europeiska tillsynsmyndigheterna utgör tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS).
Den europeiska bankmyndigheten får en viktig roll i harmoniseringen av regelverket. Eba ska systematiskt involveras när unionens lagstiftning ska antas genom utarbetande av förslag till bindande tekniska standarder som sedan ska antas av kommissionen innan de träder i kraft. Eba ska också utfärda riktlinjer och rekommendationer inom specifika områden. Dessutom har Eba fått flera befogenheter där myndigheten kan fatta bindande beslut för medlemsstaterna såsom t.ex. bindande medling.
4.4. Svensk reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag
I svensk rätt regleras grundläggande villkor för att starta och driva bank- eller finansieringsrörelse framför allt i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse, medan villkoren för att starta och driva värdepappersrörelse framgår av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Av regelverket följer bl.a. att kreditinstitut och värdepappersbolag måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad med, vilket innefattar bl.a. dess kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker.
Regler om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anges bl.a. vilka kapitalkrav som ska täckas av kapitalbasen, hur kapitalkravet för kredit- och marknadsrisk samt operativ risk ska beräknas, villkor för stora exponeringar, bestämmelser om offentliggörande av information m.m. Lagen utgör en ramlagstiftning som innehåller omfattande bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som kompletterar lagen.
Regelverket baseras till stora delar på 2006 års kreditinstitutsdirektiv och 2006 års kapitalkravsdirektiv.
5. Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet
Hänvisningar till S5
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 4.2
5.1. Inledning
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, innehåller specificerade krav för kreditinstitutens och värdepappersföretagens kapitaltäckning, stora exponeringar, offentliggörande av information, bruttosoliditet och likviditet. Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet, innehåller bl.a. regler om villkoren för att få utöva verksamhet i ett kreditinstitut, regler om etableringsfrihet inom EU och om förhållandet till tredje land, samt regler om tillsyn, sanktioner och bolagsstyrning. Därutöver innehåller direktivet nya bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar (kapitalkonserveringsbuffert, kontracyklisk kapitalbuffert, kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert) som ger medlemsstaterna möjlighet att ålägga instituten att ha ett högre kapitalkrav än vad som följer direkt av tillsynsförordningen. Ändringarna ska fasas in gradvis fram till 2019, även om de flesta av ändringarna träder i kraft 2014. Tillsynsförordningen gäller, med vissa undantag, fr.o.m. den 1 januari 2014. Medlemsstaterna skulle senast den 31 december 2013 ha antagit och offentliggjort de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de nationella bestämmelserna skulle även börja tillämpas fr.o.m. samma datum.
5.2. Den nya förordningen
Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Innehållet i förordningen är till största delen detsamma som i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv Genom att kraven nu regleras i en förordning i stället för ett direktiv harmoniseras regelverket ytterligare.
Förordningen innehåller även ett antal nya bestämmelser som är baserade på Baselkommitténs överenskommelse från 2010. Det gäller t.ex. striktare regler för beräkning av kapitalbasen, mer omfattande kapitalkrav, krav på ett icke riskvägt bruttosoliditetsmått och nya regler för likviditetsrisker.
5.2.1. Definition av kapitalbas och kapitalbaskrav
I enlighet med Basel 3-överenskommelsen ställer tillsynsförordningen hårdare krav på både kvaliteten på det kapital som får räknas in i kapitalbasen och mängden kapital som instituten måste hålla i reserv (kapitalbaskravet).
Definition av kapital
Ett instituts kapitalbas delas in i två delar: primärt kapital och supplementärt kapital. Primärt kapital utgörs av eget kapital reducerat för föreslagen utdelning, uppskjutna skattefordringar och immateriella tillgångar som t.ex. goodwill. I primärkapitalet tillåts också vissa typer av förlagslån ingå, s.k. primärkapitaltillskott eller hybridkapital. Primärkapital ska till största delen bestå av kärnprimärkapital, dvs. primärkapital med avdrag för kapitaltillskott och reserver. Det är med andra ord sådant kapital som har bäst förmåga att täcka förluster. Supplementärt
kapital utgör en mindre del av kapitalbasen och tillåts vara av sämre kvalitet. Tillsynsförordningen definierar de kapitalinstrument som utgör kärnprimärkapital utifrån 14 kriterier (artikel 28). Eba ska övervaka kvaliteten på de kapitalinstrument som instituten ger ut.
Kapitalbaskrav
Kapitalbaskraven i tillsynsförordningen utgör minimikrav på hur mycket kapital av olika slag som ett institut måste hålla vid varje tidpunkt, för att täcka olika risker som verksamheten är förenad med. Det är i huvudsak risker för förlust i samband med utlåning (kreditrisker), värdeminskning i finansiella instrument till följd av förändringar i marknadspriser (marknadsrisker) och operativa risker som avses. Kapitalbaskraven för instituten är uttryckta som procentandelar av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. De riskviktade tillgångarna anger hur mycket av det bokförda värdet på institutens olika tillgångar som ska täckas med kapital. Varje tillgång ges därför en riskvikt. Tillgångar med låg risk, som kassa och statsobligationer med hög kreditkvalitet, ges låga riskvikter. Tillgångar med hög risk, som utlåning till företag med låg kreditvärdighet och blancoutlåning till hushåll, ges däremot höga riskvikter. Storleken på det kapital av olika slag som instituten måste ha bestäms sedan genom att multiplicera institutets riskviktade tillgångar med de kapitaltäckningsrelationer som anges i tillsynsförordningen.
Kapitalrelationerna
Av tillsynsförordningen framgår att ett institut vid varje tidpunkt ska ha kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp – kärnprimärkapitalrelationen (artikel 92.1 a). Därtill ställs det krav på att institutets primära kapital ska utgöra minst sex procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet – primärkapitalrelationen (artikel 92.1 b). Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutets kapitalbas som andel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst åtta procent (artikel 92.1 c). Det innebär att den totala kapitalrelationen kan täckas med högst två procent supplementärkapital. Kapitalbaskraven innebär en skärpning jämfört med tidigare krav, eftersom en betydligt större andel av kapitalbaskraven i framtiden måste täckas med kapital av högre kvalitet såsom kärnprimärkapital.
5.2.2. Likviditetsregleringen
Den globala finanskrisen visade att instituten hade otillräckliga likviditetsbuffertar och en dålig matchning i löptider mellan tillgångar och skulder. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. I tillsynsförordningen införs därför nya likviditetsregler för instituten. De bygger på Basel 3-överenskommelsens två globala, harmoniserade standarder för likviditetshantering. Syftet är att förbättra bankernas förmåga att hantera likviditetsproblem på både kort och lång sikt. Regleringen i tillsynsförordningen avviker i vissa avseenden från Basel 3-överenskommelsen för att ta hänsyn till EU-specifika omständigheter.
Likviditetskrav för att täcka det kortsiktiga likviditetsbehovet
Det kortfristiga likviditetsmåttet, ”liquidity coverage ratio” (LCR), är tänkt att säkerställa att instituten har tillräckligt med likviditet för att klara sina likviditetsbehov under 30 dagar, i en ansträngd marknadssituation då det kan vara svårt att få tag på extern finansiering. Kravet innebär att instituten ska ha en likviditetsbuffert som är minst lika stor som nettoutflödet av tillgångar under 30 dagar i ett stressat scenario. Likvida tillgångar utgörs i detta sammanhang huvudsakligen av statspapper och till viss del av säkerställda obligationer. I normala tider ska instituten uppfylla ett LCR-krav på 100 procent. Om en kris inträffar ska instituten däremot kunna utnyttja sina likviditetsbuffertar och tillfälligt hamna under miniminivån på 100 procent.
Inom EU ska LCR-kravet införas gradvis mellan 2015–2018. Det innebär att instituten redan från det att tillsynsförordningen trätt i kraft ska rapportera till de nationella tillsynsmyndigheterna de uppgifter som krävs för att avgöra om de har en lämplig likviditetstäckning. För att åstadkomma en enhetlig rapportering och därmed underlätta myndigheternas utvärdering av institutens LCR-nivåer, ska Eba, ta fram rapporteringsmallar. Eba ska också föreslå detaljerade regler för hur likviditetstäckningskravet kan utformas. Med utgångspunkt i Eba:s förslag kommer Europeiska kommissionen (kommissionen) därefter att utfärda slutgiltiga regler för likviditetstäckningskravet. Kommissionen har möjlighet att skjuta upp tidpunkten för full tillämpning av LCRkravet till 2019 med hänsyn tagen till den ekonomiska situationen, samt till europeiska särdrag och utvecklingen av det internationella regelverket.
Stabil finansiering
Utöver den kortsiktiga likviditetsregleringen ska instituten även se till att ha en långsiktigt stabil finansieringsstruktur. Detta krav kommer att baseras på Basel 3-överenskommelsens andra likviditetsmått ”Net Stable Funding Ratio” (NSFR). Baselkommittén har föreslagit att måttet ska genomföras 2018. På samma sätt som för LCR kommer en utvärderingsperiod att gälla från det att tillsynsförordningen trätt i kraft tills dess att slutgiltiga reglerna för NSFR har fastställts och införts i EU. Det innebär att det ställs ett allmänt krav på stabil finansiering redan vid förordningens ikraftträdandedatum 1 januari 2014, vilket även omfattar en rapporteringsskyldighet för instituten till tillsynsmyndigheten. För att underlätta rapporteringen och säkerställa att den sker på ett enhetligt sätt, ska Eba även i detta fall ta fram rapporteringsmallar. På basis av denna rapportering ska Eba därefter utvärdera hur ett stabilt finansieringskrav bör se ut. Kommissionen ska på grundval av Eba:s rapport, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag senast den 31 december 2016.
5.2.3. Bruttosoliditet
Med tillsynsförordningen införs också ett icke-riskvägt mått på bruttosoliditeten, som ett komplement till de övriga kapitaltäcknings- och likviditetskraven (se även artiklarna 87 och 98 i kapitaltäckningsdirektivet). Bruttosoliditetsmåttet uttrycks som kvoten mellan institutets
egna kapital och dess totala tillgångar, inklusive åtaganden som ligger utanför balansräkningen. Genom att måttet inte tar hänsyn vare sig till vem eller vad man lånar ut, kommer det i praktiken att fungera som en säkerhetsspärr. Detta sätter ett tak för hur mycket ett institut får belåna eget kapital, även i de fall där verksamheten anses vara relativt riskfri. Dessutom bidrar bruttosoliditetsmåttet till att instituten inte underskattar sina risker till följd av felaktiga riskvikter. Det ställs detaljerade krav på hur bruttosoliditetsgraden ska räknas ut (artikel 429 i tillsynsförordningen). Förordningen ställer också upp krav på att instituten rapporterar information om bruttosoliditeten och dess komponenter till den behöriga myndigheten, som i sin tur ska informera Eba. Eba ska senast den 1 februari 2015 ta fram utkast till tekniska standarder som ska ligga till grund för en enhetlig inrapporteringsmall och tekniska itlösningar (artikel 430.2 i tillsynsförordningen). Eba har lämnat förslag på inrapporteringsmall med ikraftträdande den 1 januari 2014.
Eftersom bruttosoliditetsmåttet är ett nytt instrument för EU:s medlemsstater införs kraven gradvis, vilket också är i linje med Basel 3överenskommelsen. Det innebär att bruttosoliditetsmåttet till en början kommer att införas som en s.k. pelare 2-åtgärd (se avsnitt 4.2). Från och med den 1 januari 2014 ska instituten rapportera in data utifrån tydligt definierade kriterier. Från och med den 1 januari 2015 kommer det även att ställas krav på instituten att offentliggör sina bruttosoliditetsmått. I slutet av 2016 ska kommissionen i en rapport utvärdera bruttosoliditetsmåttet och, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag om bindande nivåer för bruttosoliditetsgraden.
Hänvisningar till S5-2-3
5.2.4. Högre kapitalkrav för att bättre avspegla risken hos motparter
För att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som sker utanför en reglerad marknad, s.k. OTC-derivat, införs genom tillsynsförordningen höjda kapitalbaskrav för dessa instrument. Därtill introduceras kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. Storleken på kravet varierar beroende på vilken typ av exponering det avser. Kapitalbaskraven för exponeringar mot centrala motparter kommer t.ex. att vara lägre än kapitalbaskraven för exponeringar mot bilateralt clearade transaktioner så länge som den centrala motparten uppfyller särskilda krav. Dessa krav är fastställda i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.
Det nya ramverket avser att stärka institutens incitament att använda centrala motparter vid handeln med derivat och därigenom förhindra att betalnings- eller leveransproblem hos en marknadsdeltagare sprider sig och påverkar andra aktörer. Centrala motparter fungerar som en mellanhand mellan två individuella motparter i en transaktion, och kan därmed hantera risken att en motpart inte kan betala för en affär eller leva upp till sitt avtal.
5.3. Det nya direktivet
Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredjeland. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG6. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller därutöver bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappersföretag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen.
5.3.1. Nya kapitalbuffertar
Direktivet både fordrar och tillåter att medlemsstaterna ställer krav på att instituten ska ha kapitalbuffertar av olika slag utöver tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kapitalbuffertarna avser att hantera systemrisker av både cyklisk och strukturell karaktär. Det innebär att de tar fasta på både systemrisker som kan variera med makroförhållanden såsom kreditcykeln och risker som beror på det finansiella systemets struktur. Kapitalbuffertarna ska bestå av kärnprimärkapital och tanken är att de ska kunna användas som tillfälliga stötdämpare för att täcka förluster vid dåliga tider och därmed förhindra att instituten bryter mot kapitalbaskraven i tillsynsförordningen.
För kapitalbuffertarna gäller olika regler om när, hur och av vem de ska tillämpas. Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent påslag som ska gälla för alla kreditinstitut och värdepappersföretag. Direktivet ger därmed inte medlemsstaten någon flexibilitet i tillämpningen av denna buffert annat än att behörig myndighet kan ges rätt att undanta små och medelstora värdepappersföretag. Den kontracykliska kapitalbufferten däremot ska tillämpas för att bemöta en cyklisk systemrisk förknippad med i huvudsak alltför kraftig kredittillväxt i det finansiella systemet och kommer därmed att variera över tiden. Det innebär att direktivet tillåter medlemsstaten att anpassa storleken på den kontracykliska kapitalbufferten efter nationella omständigheter.
För att hantera risker som är av mer strukturell art och begränsa de samhällsekonomiska kostnader som problem i enskilda institut kan orsaka införs även ett särskilt buffertkrav för institut som bedöms vara systemviktiga. Direktivet skiljer här på globala systemviktiga institut (”global systemically important institutions”, G-SIIs) och övriga systemviktiga institut (”other systemically important institutions”, O-SIIs). Bufferten för globalt systemviktiga institut är ett obligatoriskt krav
6 EUT L 145, 30.04.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).
som beräknas efter en fastställd metod. Bufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig och ger större utrymme för den ansvariga myndigheten att beakta nationella särdrag vid beslut om att tillämpa den.
Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att ställa krav på en systemriskbuffert för att förebygga och motverka långsiktiga ickecykliska systemrisker. Systemriskbufferten ger medlemsstaten utrymme att bemöta strukturella systemrisker på nationell nivå.
5.3.2. Bolagsstyrning och riskhantering
Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även ett antal nya bestämmelser om bolagsstyrning och riskhantering. De nya bestämmelserna innebär att styrelsens riskövervakning ska effektiviseras, att en oberoende riskkontrollfunktion ska etableras och att tillsynsmyndigheterna ska ha en effektiv övervakning av riskhanteringen. Direktivet innehåller också specifika begränsningar på antalet styrelseuppdrag som en enskild ledamot får inneha samtidigt. Det införs även ett antal ersättningsregler för ledande befattningshavare. Avsikten med de nya bestämmelserna är att undvika överdrivet risktagande som kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i instituten och därigenom undvika överdriven riskuppbyggnad i hela det finansiella systemet.
5.3.3. Skydd för visselblåsare
Direktivet inför ett nytt krav på att behöriga myndigheter och institut inrättar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av tillsynsförordningen och de nationella bestämmelser som följer av direktivet. Syftet är att förbättra behöriga myndigheters och institutens möjligheter att tidigt upptäcka eventuella överträdelser av regelverket.
5.3.4. Bestämmelser om sanktioner
Genom direktivet införs en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, även regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden och sanktionsbeslut.
5.4. Makrotillsynsåtgärder
På den inre marknaden för finansiella tjänster kan makrotillsynsriskerna vara av varierande grad och omfång beroende på bl.a. banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln (skäl 14 i tillsynsförordningen). Såväl förordningen som kapitaltäckningsdirektivet ger därför medlemsstaterna visst utrymme att
vidta nationella åtgärder för att hantera makrotillsyns- eller systemrisker som är specifika för den enskilda medlemsstaten. Samtidigt införs det mekanismer för att säkerställa att nationella åtgärder inte skadar den inre marknadens funktionssätt och att de genomförs på ett transparent och enhetlig sätt av medlemsstaterna (skäl 15 i tillsynsförordningen).
Kommissionen ska göra en översyn av makrotillsynsreglerna under andra halvåret 2014 för att bl.a. bedöma om de verktyg som införts är verksamma, effektiva och genomblickbara och om det finnas anledning att föreslå ytterligare verktyg (skäl 22 i tillsynsförordningen).
5.4.1. Striktare åtgärder på nationell nivå – artikel 458 i tillsynsförordningen
Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter använda sig av ett antal specifika åtgärder för att mildra en ökad intensitet i systemrisker eller makrotillsynsrisker på nationell nivå (artikel 458 i tillsynsförordningen). Åtgärderna är tidsbegränsade till två år men med möjlighet till förlängning. För att kunna tillämpa dessa åtgärder måste Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Eba och ESRB först informeras. Medlemsstaten måste även kunna motivera varför andra verktyg som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet (artiklarna 124 och 164 i förordningen och artiklarna 101, 103–105, 134 och 136 i direktivet) inte anses kunna hantera systemrisken på ett lämpligt sätt.
Behörig myndighet måste tydligt motivera varför systemrisken kan utgöra ett hot mot den nationella finansiella stabiliteten och varför andra åtgärder i förordningen eller direktivet inte är tillräckliga för att hantera den risken. ESRB och Eba har rätt att yttra sig över åtgärderna och det finns möjlighet för rådet, på förslag av kommissionen, att förhindra de nationella åtgärderna om det finns starka bevis för att de inte går att motivera utifrån de villkor som anges i artikel 458.2 i tillsynsförordningen.
Medlemsstaterna har utrymme att på nationell nivå höja riskvikterna för bostäder och kommersiella fastigheter samt för exponeringar inom den finansiella sektorn med upp till 25 procent samt skärpa gränsen för stora exponeringar med upp till 15 procent under en tvåårsperiod eller till dess att systemrisken har upphört (artikel 458.10). För att utnyttja denna möjlighet krävs att Europaparlamentet, rådet kommissionen, ESRB och Eba underrättas.
5.4.2. Nationella makrotillsynsåtgärder i direktivet
Översikt över buffertkrav
Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om kapitalbuffertar ger medlemsstaterna viss flexibilitet att på nationell nivå motverka cykliska och strukturella systemrisker. Dessa bestämmelser beskrivs mer utförligt i avsnitt 7.
Pelare 2-krav
Direktivets bestämmelser ger de nationella tillsynsmyndigheterna ökade möjligheter att inom ramen för pelare 2 besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas än tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Direktivet ger även möjlighet för tillsynsmyndigheten att göra en översyn och utvärdering för institut som har liknande riskprofil eller har exponeringar mot likartade geografiska områden.
Makrotillsynsåtgärder på EU-nivå
Tillsynsförordningen tillåter även kommissionen att genom delegerade akter införa striktare tillsynskrav under ett år för att hantera ökade mikrotillsyns- eller makrotillsynsrisker som uppstår på grund av marknadens utveckling inom eller utanför EU och som kan få påföljder för alla medlemsstater (artikel 459). De striktare kraven ska införas om riskerna inte kan tas om hand via andra instrument i förordningen eller direktivet. Striktare krav, bör särskilt övervägas efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB eller Eba med avseende på:
- förordningens kapitalbaskrav,
- krav för stora exponeringar, och
- krav på offentliggörande
När kommissionen antar en delegerad akt, ska kommissionen samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet kan inom tre månader invända mot den delegerade akten (artikel 462 i tillsynsförordningen). Om ingen av dem har gjort några invändningar eller om båda har meddelat kommissionen att de har beslutat att inte invända, kan den delegerade akten träda i kraft. Om en invändning görs, inleds en särskild process för att lösa situationen.
Kommissionen ska, med hjälp av ESRB, åtminstone årligen överlämna en rapport till parlamentet och rådet om sådan marknadsutveckling som potentiellt kan kräva åtgärder enligt artikel 459 i tillsynsförordningen.
Hänvisningar till S5-4-2
6. Genomförande av det nya regelverket i svensk rätt
6.1. Inledning
Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet ersätter, som tidigare angetts, 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitalkravsdirektiv (se avsnitt 4). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot måste nationell rätt anpassas för att säkerställa att den inte innehåller bestämmelser som innebär en dubbelreglering eller hamnar i konflikt med förordningen. Skulle en konflikt ändå inträffa, har unionsrätten företräde. De lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som innehåller regler som återfinns i tillsynsförordningen blir obsoleta och måste därmed upphävas.
I den utsträckning kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser inte omfattas av gällande rätt måste dessa bestämmelser genomföras genom nya lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter eller genom justeringar i befintligt regelverk. Tillsynsförordningen förutsätter vidare att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder, som t.ex. att utse behörig myndighet, och i vissa fall behöver förordningens bestämmelser kompletteras genom nationella föreskrifter.
Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att införa motsvarande krav som de i tillsynsförordningen på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (jfr skäl 24 i tillsynsförordningen). Sverige kan därför införa nationella regler som ålägger även företag som inte omfattas av tillsynsförordningen att tillämpa samtliga eller vissa bestämmelser i förordningen.
Hänvisningar till S6-1
6.2. En ny lag om kapitalbuffertar
Regeringens förslag: En ny lag om kapitalbuffertar införs.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna om kapitalbuffertar som följer av kapitaltäckningsdirektivet bör huvudsakligen tas in i en ny lag om kapitalbuffertar och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Bestämmelserna avseende kapitalbuffertar behandlas närmare i avsnitt 7.
Hänvisningar till S6-2
6.3. En ny lag om tillsyn
Regeringens förslag: En ny lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ska samtidigt upphöra att gälla.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen, antogs av riksdagen i samband med införlivandet av 2006 års direktiv (kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven). Samtidigt med denna lag infördes lagen (2006:1372) om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad införandelagen. Kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser om kapitaltäckning för kreditinstitut och värdepappersbolag. Till följd av att en stor del av reglerna om kapitaltäckning numera återfinns i tillsynsförordningen bedöms det lämpligt att
upphäva den nuvarande kapitaltäckningslagen. De bestämmelser i lagen som ska finnas kvar i svensk rätt, och tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersbolag, bör i stället överföras till en ny lag. I nuvarande kapitaltäckningsregelverk är föreskriftsrätten i relativt stor omfattning delegerad till Finansinspektionen. Det huvudsakliga skälet för detta var att bestämmelserna i direktiven ansågs mycket detaljerade, tekniskt komplicerade och bedömningen gjordes att regelverket sannolikt kommer att behöva ändras ofta för att hållas aktuellt och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna (prop. 2006/07:05 s. 100). Det nya regelverket innehåller alltjämt bestämmelser som på grund av dess detaljerade karaktär liksom tidigare bör införlivas genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter. Utgångspunkten är därför att införliva direktivet samt de kompletteringar som behövs i svensk rätt med anledning av tillsynsförordningen genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter, dvs. samma lösning som valts i gällande rätt.
Att samla sådana för kreditinstitut och värdepappersbolag gemensamma bestämmelser i en särskild lag innebär ett val av samma lagstiftningsteknik som användes vid genomförandet av 2006 års kapitaltäckningsregler. I de fall som sektorslagstiftningen redan innehåller regler på området framstår det emellertid som mer lämpligt att arbeta in bestämmelserna i dessa lagar.
Den nya lagen kommer huvudsakligen att innehålla bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut och värdepappersbolag i fråga om krav på kapitalbas och likviditet. Den nya lagen bör därför benämnas lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Finansinspektionen önskar att det i lag tydliggörs vilka institut som åsyftas med lagens bestämmelser. Regeringen har i förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag preciserat vad begreppet institut betyder i den lagen.
Lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag föreslås upphöra att gälla (se avsnitt 9.13).
Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen
Bestämmelserna i 2–8 kap. kapitaltäckningslagen baseras i princip uteslutande på sådana artiklar i 2006 års direktiv som ersätts av tillsynsförordningens bestämmelser om kapitalbas, stora exponeringar, rapportering och offentliggörande av information. Bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas skyldighet att i vissa fall besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas baserar sig däremot på artiklar som överförs till kapitaltäckningsdirektivet och som således ska kvarstå i nationell rätt. Vidare innebär regleringen om stora exponeringar att det alltjämt kommer tillkomma medlemsstaterna att göra vissa nationella val.
Bestämmelserna i 9 kap. kapitaltäckningslagen om vilka krav som ska uppfyllas på institutsnivå respektive gruppnivå har motsvarigheter i tillsynsförordningen. Majoriteten av bestämmelserna i 10 och 11 kap. kapitaltäckningslagen om tillsyn och om vad som ska gälla för moderföretag utanför EES har motsvarigheter i kapitaltäckningsdirektivet och en mindre del i tillsynsförordningen Bestämmelserna om
sanktioner i 12 kap. kapitaltäckningslagen baseras bl.a. på artiklar i 2006 års direktiv som överförts till kapitaltäckningsdirektivet.
Undantag från reglerna rörande gruppbaserad tillsyn för blandade finansiella holdingföretag
Av artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG (konglomeratdirektivet) följer att med ett blandat finansiellt holdingföretag avses ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag varav minst ett är en reglerad enhet med huvudkontor inom gemenskapen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat. Ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas således av reglerna rörande konglomerat men som nämnts tidigare (avsnitt 6.6) omfattas det även av vissa regler i kapitaltäckningsdirektivet (se artikel 2.4).
Genom direktiv 2011/89/EU utvidgades 2006 års kreditinstitutsdirektiv så att blandade finansiella holdingföretag jämställdes med finansiella holdingföretag respektive försäkringsholdingföretag vid grupptillsynen. Grupper med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen kom att omfattas av tillsynsregler i direktivet i den omfattning som följde av direktivets artiklar 1.2 och 71.2. Genom direktiv 2011/89/EG infördes även en undantagsregel (artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) med innebörden att ett blandat finansiellt holdingföretag när detta är föremål för motsvarande bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan undantas från en tillämpning av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen genomfördes i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen (se prop. 2012/13:160). Artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv motsvaras av artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet.
Regleringen i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
6.4. Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen
Regeringens förslag: Vissa bestämmelser i tillsynsförordningen ska kompletteras genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndiganden i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana bemyndiganden ska även kunna ge stöd för föreskrifter som behövs för att omhänderta riktlinjer som meddelas av Eba.
Finansinspektionen utses i lag att vara behörig myndighet enligt tillsynsförordningen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Finansinspektionen anser vidare att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter
kan behöva införas på grund av innehållet i en tekniska standarder som kommissionen har antagit. Svenska Bankföreningen påpekar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda. Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut. Bankföreningen anger som exempel på en sådan bestämmelse möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen. Bankföreningen anser vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. Bankföreningen anser dessutom att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Bankföreningen anför vidare, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen och att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen.
Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen förutsätter, trots att den är omedelbart tillämplig i EU:s medlemsstater, att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder. Det måste bl.a. finnas en behörig myndighet som utsetts att utöva tillsyn över instituten. Enligt tillsynsförordningen ska denna myndighet ges de befogenheter som följer av direktivet och se till att institutet följer bestämmelserna i förordningen (jämför artiklarna 2 och 4.2 i tillsynsförordningen).
I Sverige har Finansinspektionen ansvar för tillsynen över institut enligt tillsynsförordningen, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen. Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt, eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen.
Finansinspektionen kommer således även fortsättningsvis ansvara för tillsynen över instituten och fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt tillsynsförordningen. Det innebär att Finansinspektionen har rätt att meddela beslut enligt förordningen. Finansinspektionen har dessa befogenheter direkt med stöd av tillsynsförordningen och några nationella lagstiftningsåtgärder fordras inte för att Finansinspektionen ska kunna meddela de enskilda beslut som tillsynsförordningen ger möjlighet till.
Svenska Bankföreningen menar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda.
Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut och anger möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen som exempel på en sådan bestämmelse.
I den utsträckning tillsynsförordningen ger utrymme för att hantera frågor genom generella föreskrifter i stället för att det ska krävas enskilda beslut ‒ och prövning ‒ av den behöriga myndigheten så ser regeringen allmänt sett inget hinder mot att utnyttja en sådan möjlighet. Regeringen anser dock inte att artikel 26 i tillsynsförordningen ger utrymme för ett bemyndigande till reglering genom föreskrifter. Av artikeln framgår att den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd och vilka förutsättningar som gäller för att tillståndet ska kunna beviljas.
Bankföreningen anför vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. De kompletterande bestämmelserna till tillsynsförordningen, vilka inte tar formen av enskilda beslut, bör på samma grund som tidigare genomföras i form av föreskrifter (se avsnitt 6.3). Bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bör införas i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Finansinspektionen anför att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Svenska Bankföreningen anför att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren.
Enligt regeringens mening är de
bemyndigandena att meddela föreskrifter som finns i utredningens lagförslag väl avgränsade. Tillsynsförordningen är mycket omfattande och många frågor förekommer och behandlas i olika avsnitt i förordningen. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är därför i vissa fall uttömmande, medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering.
Finansinspektionen anser att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter kan behöva införas på grund av innehållet i en teknisk standard som kommissionen har antagit. Enligt regeringens mening skulle ett sådant bemyndigande vara alltför generellt. En prövning av möjligheten och behovet av ett bemyndigande måste göras med beaktande av den antagna aktens innehåll.
Svenska Bankföreningen anför, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen, att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen. I regeringens förslag till lag om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag regleras bl.a. att vissa medgivanden enligt kapitaltäckningslagen ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt angivna artiklar i tillsynsförordningen. Enligt
regeringens mening föreligger inte något behov av ytterligare komplettering av nämnda bestämmelser.
Riktlinjer från Eba
Eba har rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer. Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande i traditionell mening, men nationella tillsynsmyndigheter och de institut som omfattas ska ”med alla tillgängliga medel söka följa dessa”
(
artikel 16.3 i Europaparlamentets
och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet). Myndigheter, och i vissa fall institut, kommer att vara skyldiga att bekräfta efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer eller rekommendationer inte efterlevs.
I tillsynsförordningen ges mandat till Eba att ge ut riktlinjer i en mängd avseenden.
Flertalet av de regler i tillsynsförordningen som ger mandat till förtydligande genom riktlinjer är detaljerade och tekniskt komplicerade. Tidigare har riktlinjerna huvudsakligen införts i form av myndighetsföreskrifter bl.a. för att den formen till skillnad från lagformen i möjligaste mån har tillgodosett behovet av att snabbt kunna uppdatera det omfattande kapitaltäckningsregelverket i enlighet med utvecklingen på marknaden. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligt att kommande riktlinjer, i de fall Finansinspektionen bedömer det vara motiverat, omhändertas i svensk rätt i form av myndighetsföreskrifter. I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför ingå bemyndiganden som möjliggör meddelandet av sådana föreskrifter.
Hänvisningar till S6-4
6.5. Val av myndighet enligt artikel 458 i tillsynsförordningen
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utses som ansvarig myndighet för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att det i lag anges att beslut om makrotillsynsåtgärder ska fattas efter samråd med Riksbanken.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om
Finansinspektionen ändå ges detta ansvar, så ska beslut fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 458 i tillsynsförordningen ska en ansvarig myndighet utses för makrotillsynsåtgärderna som syftar till att motverka systemrisker på nationell nivå.
Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen att ansvara för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas
redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är ansvarig för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.
Det finns redan i dag ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det är därför naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta aktörer, för att kunna fatta väl underbyggda beslut. Regeringen ser därför inte något behov av att i lag fastställa vilka samarbetsformer som ska föregå beslut i denna fråga.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
6.6. Tillämpningsområdet enligt tillsynsförordningen
Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, ska vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Kreditinstitut och värdepappersföretag
Tillsynsförordningen ska tillämpas på alla institut som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet (artikel 1 i tillsynsförordningen). Enligt artiklarna 1 och 2 i kapitaltäckningsdirektivet ska direktivet tillämpas på kreditinstitut och värdepappersföretag. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersföretag framgår av artikel 3.1.1 och 3.1.2 i direktivet, varvid anges att de definitioner som anges i tillsynsförordningen ska gälla. I artikel 4.1 tillsynsförordningen definieras ”kreditinstitut” som ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Definitionen är densamma som används i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Tillämpningsområdet i denna del har således inte förändrats. Det kan dock noteras att det i svensk rätt har införts en definition av kreditinstitut som är vidare än den som följer av 2006 års direktiv (se prop. 2006/07:5 s. 110).
Med ”värdepappersföretag” avses enligt artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med vissa specificerade undantag.
I svensk rätt definieras svenska aktiebolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som värdepappersbolag (1 kap. 5 § 26 lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Kapitaltäckningslagen äger
tillämpning på samtliga värdepappersbolag och gör inte undantag för sådana företag som omnämns i artikel 4.1.2 c i tillsynsförordningen.
Om svensk rätt anpassas så att endast de värdepappersbolag som omfattas av definitionen av värdepappersföretag i tillsynsförordningen, är skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen kommer vissa bolag till skillnad mot vad som gäller i dag, inte behöva följa reglerna om kapitaltäckning m.m. På motsvarande sätt gäller att om tillsynsförordningens tillämpning på kreditinstitut begränsas till sådana kreditinstitut som omfattas av definitionen i tillsynsförordningen, skulle det kunna finnas banker eller kreditmarknadsföretag som enligt gällande rätt är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, men som inte skulle komma att omfattas av det nya kapitaltäckningsregelverket. Tillsynsförordningen tillåter dock medlemsstaterna att utvidga tillämpningsområdet för förordningen. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ändra gällande rätt i fråga om vilka svenska kreditinstitut och värdepappersbolag som ska vara skyldiga att tillämpa reglerna om kapitaltäckning m.m. De kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, bör därför vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.
Vad gäller tillämpningen av reglerna om kapitalbuffertar på kreditinstitut och värdepappersbolag och möjligheten till undantag från dessa regler hänvisas till avsnitt 7.
Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på olika typer av värdepappersbolag. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.
Finansiella holdingbolag m.fl.
Finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag och holdingbolag med blandad verksamhet omfattas inte av definitionen av ”institut” i tillsynsförordningen och därmed inte heller av de tillsynskrav som följer av den. Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska dock direktivets artikel 34 som rör allmänna principer om finansiella institut och artiklarna 111–127 som behandlar tillsyn på gruppnivå tillämpas på dessa bolagsformer om huvudkontoret är beläget i unionen.
6.7. Det nya regelverkets tillämpning på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder
Regeringens förslag: Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som i dag är skyldiga att tillämpa bestämmelserna om kapitalkrav i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska även i fortsättningen vara skyldiga att tillämpa motsvarande kapitaltäckningsregler som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att de undantag från kapitalkraven som följer av tillsynsförordningen bör beaktas i svensk
rätt, vilket innebär att vissa fondbolag inte ska tillämpa tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen om kapitalbuffertar. Svensk rätt bör, bl.a. av konkurrensskäl, inte gå längre än vad EU-regleringen föreskriver utan att vägande skäl för detta framkommer. För de fondbolag som omfattas av tillsynsförordningen bör det klargöras vilka bestämmelser i förordningen och föreslagna lagar som är tillämpliga. Fondbolagens förening konstaterar vidare att det inte är motiverat att låta fondbolag omfattas av krav vad gäller kapitalbuffertar vilka är motiverade av systemriskskäl. Huvudregeln borde vara att fondbolag inte omfattas och kompletteras med att Finansinspektionen ges möjlighet att inkludera fondbolag om så bedöms motiverat. Fondbolagens förening anför vidare att det bör klargöras att fondbolag inte träffas av bestämmelserna om likviditetskrav samt att det bör klargöras att fondbolag inte ska tillämpa reglerna om riskhantering och kapitalutvärdering. Slutligen påpekar Fondbolagens förening att det resonemang som förts rörande fondbolagen även gör sig gällande för AIF-förvaltare. Det bör även klargöras att eftersom en AIFförvaltare, till skillnad mot ett värdepappersbolag, får förvalta andra tillgångar än finansiella instrument, kan verksamheten inte anses omfattas av kapitalkraven.
Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag utgörs av ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet. Med fondverksamhet avses att förvalta värdepappersfonder, försälja och inlösa andelar i fonden och därmed sammanhängande administrativa åtgärder.
Regler för fondbolagen återfinns i första hand i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Enligt denna lag är fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning skyldiga att uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och prop. 2002/03:150 s. 174). Övriga fondbolag ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § andra stycket och prop. 2005/06:45 s. 122).
På motsvarande sätt innehåller 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder bestämmelser som ålägger AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet tillämpas på en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se 7 kap. 6 § andra stycket samma lag). Övriga AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen). Med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs bör regleringen i 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen, med vissa justeringar, överföras till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Mot bakgrund av gällande rätt och att tillsynsförordningen inte hindrar medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (skäl 24 i
tillsynsförordningen) anser regeringen att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer bör tillämpa de regler om kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett starkt motiv till att följa principen om att vissa fondbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa samma regler som värdepappersbolag är enligt regeringens mening att undvika regelarbitrage. Den nämnda principen bör även tillämpas i fråga om bestämmelserna om likviditetskrav. Nuvarande hänvisningar i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till kapitaltäckningslagen, bör därför ändras till den reglering som ersätter de nuvarande kapitaltäckningsregler som berör fondbolag och AIFförvaltare.
Kapitaltäckningsdirektivet introducerar nya regler rörande bl.a. kapitalbuffertar och beslut om likviditetskrav som blir gällande för värdepappersbolag. Mot bakgrund av nämnda princip bör dessa regler även tillämpas på fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer. Regeringen anser dock att dessa bolag i stor utsträckning bör kunna omfattas av möjligheten till undantag från skyldigheten att ha en kapitalkonserveringsbuffert respektive från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert (bestämmelserna om kapitalbuffertar och möjligheten till undantag från dessa behandlas närmare i avsnitt 7).
Fondbolagens förening har efterfrågat ett klargörande att fondbolag och AIF-förvaltare inte ska tillämpa reglerna rörande riskhantering och kapitalutvärdering. Regeringen konstaterar i likhet med föreningen att fondbolag och AIF-förvaltare inte har att tillämpa de regler rörande riskhantering och kapitalutvärdering som gäller för ett värdepappersbolag.
Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på fondbolag och AIFförvaltare. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.
6.8. Svenska skeppshypotekskassan
Regeringens förslag: Tillsynsförordningen ska, med undantag för reglerna om stora exponeringar, även äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska skeppshypotekskassan vill särskilt påtala vikten av att undantaget för kassan från bestämmelserna om stora exponeringar består då det är en förutsättning för verksamheten och möjligheten att fullgöra kassans uppdrag.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv anges att bestämmelserna i direktivet inte äger tillämpning på
Svenska skeppshypotekskassan. Möjligheten att undanta Svenska
skeppshypotekskassan har inte införts i svensk rätt, utan kapitaltäckningslagen äger tillämpning även på Svenska skeppshypotekskassan.
Undantaget för Svenska skeppshypotekskassan har överförts till kapitaltäckningsdirektivet artikel 2.5 22, vilket innebär att tillsynsförordningen inte är direkt tillämplig på Svenska skeppshypotekskassan. Det krävs därför en särskild nationell reglering för detta institut. Enligt regeringens mening bör Svenska skeppshypotekskassan alltjämt stå under någon form av reglering i fråga om kapitalkrav m.m. Det bör därför i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införas en bestämmelse som anger att tillsynsförordningen ska äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan, med undantag för bestämmelserna om stora exponeringar.
6.9. Tillsynsförordningens inverkan på nationell lagstiftning
6.9.1. Följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen och dess reglering om finansiella företagsgrupper upphävs
Regeringens förslag: Följdändringar görs i flera lagar inom det finansiella området i och med att lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas, eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Frågan uppstår om detta är ett nytt begrepp som föreslås införas, vilket Finansinspektionen bedömer inte är avsikten.
Finansinspektionen önskar att det tydliggörs i lagen om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag vilka institut som åsyftas. I nuvarande kapitaltäckningslag anges det särskilt om en bestämmelse avser utländska institut. För tydlighetens skull önskar Finansinspektionen att det i lagförslaget anges att det är de svenska instituten som avses om inget annat anges.
Skälen för regeringens förslag: En följd av att kapitaltäckningslagen upphävs är att det uppstår behov av följdändringar i lagar som innehåller hänvisningar till denna lag. I de flesta fall är det fråga om ändringar som består i att hänvisningar till lagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om kapitalbuffertar eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, som enligt regeringens förslag ska ersätta kapitaltäckningslagen.
Begreppet finansiella företagsgrupper
Enligt kapitaltäckningslagen är en finansiell företagsgrupp skyldig att följa vissa särskilda bestämmelser om kapitalkrav, kapitalutvärdering,
stora exponeringar, kvalificerade innehav samt soliditet och riskhantering (9 kap. kapitaltäckningslagen). En finansiell företagsgrupp anses föreligga i de fall som artiklarna 133 och 134 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv föreskriver att behöriga myndigheter vid tillsynens utövande ska kräva en konsolidering av vissa institut. Artiklarna har, tillsammans med de artiklar som anger vilka krav som instituten ska uppfylla på gruppnivå, genomförts i 9 kap. i kapitaltäckningslagen.
De artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som angav hur och vilka krav som instituten ska uppfylla på individuell respektive gruppnivå har överförts till tillsynsförordningen (artiklarna 6–23). Även kapitaltäckningsdirektivet innehåller dock krav som instituten måste uppfylla på grupp- respektive individuell nivå (artiklarna 108 och 109). Bestämmelserna avser krav som ställs på institutens interna processer för att utvärdera sitt kapital och som även fanns med i 2006 års kreditinstitutsdirektiv men även befintliga och nya krav på institutens styrformer m.m. Ett upphävande av kapitaltäckningslagen medför att artiklarna 108 och 109 bör genomföras i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande reglering i kapitaltäckningslagen bör således i justerad form överföras till den nya lagen. Finansinspektionen anför att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas.
Regleringen i 9 kap. kapitaltäckningslagen och dess begrepp ”finansiella företagsgrupper” har lagts till grund för bestämmelser som införts i andra lagar, se 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 1 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 2 kap. 10 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. I och med att kapitaltäckningslagen upphävs uppstår det ett behov att omarbeta dessa bestämmelser så att de anpassas till bestämmelserna om grupptillsyn i tillsynsförordningen.
6.9.2. Ändringar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Regeringens förslag: Kravet i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag om att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt kapitaltäckningslagen ska offentliggöras tillhandahålls upphävs. Lagen kompletteras med en bestämmelse som innebär att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen. I lagen görs också vissa följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs.
Regeringens bedömning: Kravet i samma lag om att institut som omfattas av lagen ska bifoga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen bör behållas.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad
ÅRKL, är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med kreditinstitut avses enligt ÅRKL bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som enligt lagen om värdepappersmarknaden fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Enligt ÅRKL ska institut och finansiella holdingbolag som omfattas av kapitaltäckningslagen, foga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen (2 kap. 1 § och 7 kap. 1 §). Kravet på en kapitaltäckningsanalys utgör en del av årsredovisningen eller koncernredovisningen och fyller ett annat syfte än de uppgifter om kapitaltäckningen som instituten till följd av regelverket om kapitaltäckning är skyldiga att lämna till Finansinspektionen (prop. 1994/95:50 s. 276). I 5 kap. 7 § ÅRKL anges att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt 8 kap. kapitaltäckningslagen ska offentliggöra tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen.
Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att årsredovisningen ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Även om tillsynsförordningen harmoniserar de krav som ställs på instituten i fråga om offentliggörande av information finns det inget hinder mot att institut och finansiella holdingbolag åläggs att offentliggöra information som inte uttryckligen nämns i förordningen, såvida ett sådant offentliggörande behövs för att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler (se skäl 49 i tillsynsförordningen). Av artikel 434.2 i tillsynsförordningen framgår dessutom att om instituten för att uppfylla redovisningskrav eller andra krav offentliggör information, som är likvärdig med den som ska offentliggöras enligt tillsynsförordningen, har instituten uppfyllt kraven på offentliggörande enligt tillsynsförordningen. Vidare anges att om sådan information inte finns i årsredovisningen, åläggs instituten att entydigt ange var man kan finna den.
Mot denna bakgrund bör det inte finnas något hinder mot att i svensk rätt behålla kravet på att en årsredovisning ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § ÅRKL utgör däremot en dubbelreglering i förhållande till artikel 434.2 i tillsynsförordningen och bör därför upphävas. Vidare bör 6 kap. 3 § ÅRKL justeras eftersom den i fråga om vilka uppgifter som en kapitaltäckningsanalys ska innehålla hänvisar till kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör i stället hänvisa till tillsynsförordningen. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersbolag i ÅRKL skiljer sig från definitionerna i tillsynsförordningen. För att säkerställa att samtliga institut som omfattas av ÅRKL ställs under liknande krav bör i lagen införas en anvisning om att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen.
Slutligen bör, för att undvika att tillämpningsområdet för ÅRKL ändras i förhållande till vad som gäller i dag, hänvisningarna i 2 kap. 1 § och 7 kap. 1 § andra stycket ÅRKL till kapitaltäckningslagen ändras så att de
i stället avser lagrum i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Hänvisningar till S6-9-2
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.8.2
6.9.3. Ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse
Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden om kvalificerade innehav, samt bestämmelserna om krav på startkapital för pågående verksamhet i lagen om bank- och finansieringsrörelse, införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till samma lag ska upphävas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen gör bedömningen att det i tillsynsförordningen görs en ändring i sak när det gäller vilka företag som omfattas av definitionen ”finansiellt institut”. Den nya definitionen inkluderar kapitalförvaltningsbolag. Definitionen av ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar bl.a. AIF-förvaltare. Utredningen nämner emellertid inte att definitionen av ”finansiellt institut” har utvidgats till att även omfatta
AIF-förvaltare. Detta kan ha betydelse för vilka företag som omfattas av konsolidering enligt artikel 18 i tillsynsförordningen. Sveriges advokatsamfund menar att den omständigheten att nödvändigt startkapital uttrycks i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.
Skälen för regeringens förslag
Definitioner i lagen om bank- och finansieringsrörelse
Enligt kapitaltäckningsdirektivet gäller för tillämpningen av direktivet definitionerna såsom de anges i tillsynsförordningen (se artikel 3 i direktivet).
I de fall definitionerna i tillsynsförordningen tar sikte på tillämpningen av regler som följer av tillsynsförordningen, utgör EU-förordningens rättsliga status hinder mot att i nationell rätt införa bestämmelser om vad som ska gälla i fråga om definitionerna. Att samma definitioner ska gälla för direktivets tillämpning hindrar emellertid inte att definitionerna blir föremål för ett nationellt genomförande. Att direktivet i denna del hänvisar till förordningen förändrar inte direktivets rättsliga status.
Definitionerna av ”finansiellt institut” och ”filial” i kapitaltäckningsdirektivet har ändrats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa begrepp har genomförts i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF. Finansinspektionen anför att begreppet ”finansiellt institut” har utvidgats till att omfatta AIFförvaltare. Definitionen av ”finansiellt institut” har justerats genom vad som närmast framstår som ett förtydligande att definitionen ska inkludera
finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag, betalningsinstitut i den mening som avses i direktiv 2007/61/EG samt kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet (se artikel 4.3 i tillsynsförordningen). Begreppet ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar som Finansinspektionen anfört bl.a. AIF-förvaltare. En jämförelse med den definition av finansiellt institut som införts i 1 kap. 5 § 7 LBF utvisar att den svenska definitionen redan omfattar finansiella holdingbolag. Definitionen inkluderar dessutom företag som ägnar sig åt att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Även fondbolag som utan särskilt tillstånd driver värdepappersrörelse samt AIF-förvaltare utgör finansiella institut. Försäkringsholdingbolag omfattas däremot inte av definitionen, eftersom sådana företag inte huvudsakligen ägnar sig åt sådan finansiell verksamhet som avses i den svenska definitionen. Det nu sagda innebär att kapitaltäckningsdirektivets nya definition av vad som utgör ett finansiellt institut ryms inom gällande rätt.
Definitionen av ”filialer” har, i förhållande till definitionen i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, i kapitaltäckningsdirektivet ändrats från att endast omfatta filialer till kreditinstitut till att även omfatta filialer till värdepappersföretag (se artikel 3.16 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med artikel 4.17 i tillsynsförordningen). LBF innehåller inte bestämmelser om filialer till värdepappersföretag. Reglering för sådana filialer återfinns i stället i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.
Övriga begrepp som definieras i både kapitaltäckningsdirektivet och LBF utgörs av definitionen av kreditinstitut, behörig myndighet, hemmedlemsstat, kvalificerat innehav och nära förbindelser. Innebörden av dessa definitioner har inte ändrats jämfört med 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
Regleringen om kvalificerade innehav
I 7 kap. 9–11 §§ LBF finns bestämmelser om ett kreditinstituts kvalificerade innehav av aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och försäkringsföretag inklusive återförsäkringsföretag. Regleringen har utgjort förebild för motsvarande reglering för värdepappersbolagen i 7 kap. 7–9 §§ LVM. Bestämmelserna baseras på artiklarna 120–122 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har i omarbetat skick överförts till tillsynsförordningen. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna i 7 kap. 9–11 § LBF och 7 kap. 7–9 §§ LVM upphävas.
Krav på ett instituts kapitalbas
Sveriges advokatsamfund anser att angivandet av nödvändigt startkapital i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.
Definitionen av startkapital framgår av artikel 4.51 i tillsynsförordningen som hänvisar till artikel 12 och avdelning IV i kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening kan det i svensk rätt inte införas en definition
av startkapital som avviker från den definition som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
Av 9 kap. 3 § LBF framgår att ett kreditinstituts kapitalbas inte får understiga det startkapital som krävdes när rörelsen påbörjades. I 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns särskilda regler om vad som vid tillämpningen av 9 kap. 3 § LBF ska gälla för sådana kreditmarknadsföretag som beviljats tillstånd trots att företagets kapitalbas vid tidpunkten för tillståndsbeslutet inte uppfyllde kravet på startkapital. Motsvarande bestämmelser om ett värdepappersbolags kapitalbas återfinns i 3 kap. 7 § andra stycket LVM och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag.
Bestämmelserna om startkapital för pågående verksamhet baserar sig på artikel 10 i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv som överförts till artikel 93 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen äger tillämpning på både kreditinstitut och värdepappersföretag. Mot denna bakgrund anser regeringen att den ovan nämnda nationella regleringen av startkapital för sådana institut bör upphävas.
Hänvisningar till S6-9-3
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6
7.1. Inledning
Kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen inför ett antal olika verktyg för att förebygga och motverka såväl strukturella som cykliska systemrisker. Kapitalkonserveringsbufferten, systemriskbufferten och kapitalbuffertar för systemviktiga institut är verktyg som i huvudsak tar sikte på finanssektorns strukturförhållanden och de systemriskaspekter dessa för med sig. Den kontracykliska kapitalbufferten är däremot ett tidsvarierande verktyg som ska skydda hela banksystemet mot perioder av överdriven kredittillväxt.
Kapitalbuffertarna kan ses som stötdämpare vars huvudsakliga syfte är att undvika att instituten bryter mot förordningens och direktivets kapitalbaskrav. För att säkerställa att buffertarna fyller sitt syfte i perioder av stressade marknadsförhållanden ska de bestå av s.k. kärnprimärkapital. Till denna kategori räknas aktiekapital och innehållna vinstmedel, dvs. det kapital som anses ha högsta kvalitet och som bäst kan täcka förluster.
En behörig myndighet ska utses på nationell nivå att ansvara för den kontracykliska kapitalbufferten, buffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten. Små och medelstora värdepappersföretag kan undantas från kraven på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i berörd medlemsstat.
Det kan redan inledningsvis konstateras att kapitalbuffertarna utgör ett centralt element i den s.k. makrotillsynen, som är ett förhållandevis nytt område där de praktiska erfarenheterna ännu så länge är begränsande. Regeringen avser därför att göra en samlad utvärdering av
kapitalbuffertarna som makrotillsynsverktyg efter en period om tre till fyra års tillämpning av dessa verktyg.
7.1.1. Cykliska och strukturella systemrisker
Kapitalbuffertarna syftar till att hantera både cyklisk och strukturell systemrisk. De cykliska systemriskerna handlar om hur riskerna byggs upp över tiden, antingen genom samspelet mellan olika finansiella aktörer eller genom återkopplingar mellan det finansiella systemet och realekonomin. De strukturella systemriskerna handlar om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet. Strukturella systemrisker kan bl.a. handla om systemviktiga institut och spridningsrisker.
7.1.2. Olika kapitalbuffertar för olika risker
Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent buffertkrav, medan den kontracykliska kapitalbufferten är ett tidsvarierande krav som tvingar bankerna att stärka sin kapitalställning i tider då systemriskerna ökar. Buffertkraven för systemviktiga institut – kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut (G-SII) och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) – införs för att begränsa den högre risk som systemviktiga institut utgör för det finansiella systemet. Av direktivet framgår att ett systemviktigt institut ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisker (artiklarna 3.30 och 131.1). Däremot behöver inte det omvända nödvändigtvis gälla, dvs. att dessa institut alltid är systemviktiga. Direktivet inför även en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en systemriskbuffert på hela den finansiella sektorn eller delar av den för att hantera strukturella systemrisker i en viss medlemsstat.
7.1.3. Åtgärder om buffertkraven inte är uppfyllda
Tillämpliga kapitalbuffertar ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje institut. Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det vidta åtgärder för att inom en viss tid stärka kapitalbasen så att den kommer i nivå med buffertkravet. För att stärka kapitalbasen införs det därför restriktioner på institutets rätt att vidta vinstutdelningar, och vissa andra utbetalningar såsom bonusutbetalningar (skäl 89 i kapitaltäckningsdirektivet).
7.2. Genomförande av direktivets bestämmelser
7.2.1. Kapitalkonserveringsbufferten
Regeringens förslag: Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert ska anges i lag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att instituten, utöver det kärnprimärkapital som ska finnas för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen, har en kapitalkonserveringsbuffert motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp (artikel 129). Beräkningsgrunden för buffertkravet är densamma som för förordningens kapitalbaskrav. Buffertkravet ska vara uppfyllts på både gruppnivå och individuell nivå. Instituten får inte använda sådant kapital som används för att uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert för att uppfylla tillkommande kapitalbaskrav (artikel 129.5).
Kapitalkonserveringsbufferten syftar till att kreditinstitut och berörda värdepappersbolag ska ha tillräckligt med kapital av högsta kvalitet (kärnprimärkapital) för att hantera förluster under en längre tidsperiod, utan att bryta mot tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert gäller därför utöver det kärnprimärkapital som instituten måste hålla för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen.
Medlemsstaterna är skyldiga att införa direktivets bestämmelser om kapitalkonserveringsbufferten på samtliga institut. Det finns dock en möjlighet till undantag för små och medelstora värdepappersföretag. Direktivet ger inte något utrymme för medlemsstaterna att besluta om en viss nivå på bufferten. Regeringen anser därför att kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert om 2,5 procent bör anges direkt i lag.
7.2.2. Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIFförvaltare
Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att ha en kapitalkonserveringsbuffert.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert.
Regeringens bedömning: Skyldigheten, enligt kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna får undanta små och medelstora värdepappersföretag från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten. Ett sådant beslut om undantag måste både innehålla en förklaring till varför undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas (artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet).
Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av direktivet. Det är emellertid svårt att i dagsläget förutse hur de nya bestämmelserna om att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert kommer att påverka små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare. Regeringen föreslår därför att det införs en regel i lag, som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. Klassificering av små och stora värdepappersbolag ska ske utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (artikel 129.4).
Enligt gällande rätt ska fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och följa de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. På motsvarande sätt ska AIF-förvaltare följa bestämmelserna om kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se avsnitt 6.7). I enlighet med den hittills upprätthållna principen att företag som ägnar sig åt diskretionär portföljförvaltning bör likabehandlas i kapitaltäckningssammanhang, så bör undantaget från kapitalkonserveringsbufferten även gälla för fondbolag och AIF-förvaltare som ägnar sig åt sådan verksamhet
Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om sådana undantag. Eftersom kapitalkonserveringsbufferten har ett nära och naturligt samband med övriga kapitalkrav för värdepappersbolag, vars efterlevnad Finansinspektionen utövar tillsyn över, är det lämpligt att inspektionen får ansvara för den aktuella undantagsmöjligheten. Detta kan ske genom att Finansinspektionen tilldelas föreskriftsrätten.
Skyldigheten, enligt artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Hänvisningar till S7-2-2
7.2.3. Den kontracykliska kapitalbufferten
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara den myndighet som beräknar ett riktvärde för den kontracykliska bufferten, fastställer det kontracykliska buffertvärdet och godkänner andra länders kontracykliska kapitalbuffertvärden.
Storleken på det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska anges som en viss procentandel av ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp och anges i intervaller om 0,25 procentenheter.
Det kontracykliska buffertvärdet ska beräknas kvartalsvis och ligga mellan 0 och 2,5 procent. Finansinspektionen kan även besluta att institut ska tillämpa ett högre kontracykliskt buffertvärde än 2,5 procent.
Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden och informera ESRB.
Utredningens förslag överensstämmer till viss del med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att Riksbanken ska vara behörig myndighet för den kontracykliska kapitalbufferten och att Riksbankens beslut om buffertvärden ska fattas efter samråd med Finansinspektionen.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar inte synpunkter på utredningens förslag om att utse Riksbanken till ansvarig myndighet för den kontracykliska kapitalbuffertern. Remissinstanserna lämnar i stället synpunkter på den sjupartiuppgörelse som regeringen presenterade den 26 augusti 2013, i vilken det föreslås att Finansinspektionen ska ansvara för samtliga kapitalbuffertar. Majoriteten av remissinstanserna invänder inte mot regeringens förslag. Riksbanken och
Svenskt Näringsliv anser att beslut om den kontracykliska bufferten ska ske efter samråd mellan Finansinspektionen och Riksbanken. Riksgäldskontoret anser att beslut ska tas efter samråd inom det finansiella stabilitetsrådet. Vad gäller fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet anser Riksbanken att den kvantitativa beslutsprocessen bör kompletteras med kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Svenska Bankföreningen anser att den kontracykliska bufferten i normalfallet ska vara satt till noll.
Skälen för regeringens förslag
Val av myndighet
Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller offentligt organ som ska ansvara för att fastställa ett kontracykliskt kapitalbuffertvärde för den medlemsstaten (artikel 136 i kapitaltäckningsdirektivet).
I promemorian ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013 föreslogs att Finansinspektionen ska ges det huvudsakliga ansvaret för stabilitetsverktygen, inklusive ansvar för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet. Förslaget att utse Finansinspektionen till ansvarig myndighet motiveras bl.a. med att myndigheten redan i dag förfogar över instrument kopplade till olika kapital- och likviditetskrav och att ett delat ansvar mellan olika myndigheter kan leda till vissa gränsdragningsproblem och ett mindre
effektivt beslutsfattande. Dessutom har Finansinspektionen redan vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att minska systemrisker och öka den finansiella stabiliteten, vilket innebär att myndigheten har erfarenhet av och kunskap om hanteringen av såväl mikro- som makrorelaterade risker. Mot bakgrund av detta anser regeringen att Finansinspektionen bör utses som myndighet ansvarig för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet.
Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter för att kunna fatta väl underbyggda beslut om det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga
Fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet
Av kapitaltäckningsdirektivet framgår att ansvarig myndighet ska beräkna ett buffertriktvärde som framför allt återspeglar kreditcykeln och de risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten samt den nationella ekonomins särdrag (artikel 136.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Buffertriktvärdet ska beräknas kvartalsvis och utgör i sin tur ett referensvärde för det kontracykliska kapitalbuffertvärdet (artikel 136.3).
Såsom Riksbanken påpekar bör beslut om det kontracykliska buffertvärdet grundas på både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Därmed minskar man risken för missvisande resultat samtidigt som man undviker ett mekaniskt fastställande av det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen instämmer i denna bedömning
Direktivets bestämmelser gör ingen skillnad mellan indikatorer som kan vara lämpliga att utgå från vid en höjning eller en sänkning av den kontracykliska kapitalbufferten. Samtidigt kan man konstatera att medan systemrisker vanligtvis byggs upp gradvis under goda tider kan konsekvenserna ha en mer omedelbar effekt. Finansinspektionen bör därför ges mandat att beakta olika indikatorer beroende på om det kontracykliska buffertvärdet ska höjas eller sänkas.
Det kontracykliska buffertvärdet ska för institut med exponeringar i den egna medlemsstaten variera mellan 0 och 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och justeras i steg av 0,25 procentenheter (artikel 136.4). Det finns dock inget som hindrar att det sätts ett högre buffertvärde än 2,5 procent om det går att motivera utifrån de faktorer som anges i artikel 136.3.
De nationellt fastställda buffertvärdena bör gälla för alla europeiska institut som har exponering mot landet. Denna princip om ömsesidigt erkännande av de nationella buffertvärdena (reciprocitetsprincipen) syftar till att undvika s.k. regelarbitrage, dvs. att institut flyttar delar av sin verksamhet till marknader med lägre buffertar för att undvika strängare kapitalkrav. Denna ömsesidiga tillämpning är bindande för alla buffertvärden upp till 2,5 procent. För buffertvärden över 2,5 procent gäller däremot inte reciprocitetsprincipen. Finansinspektionen bör dock,
enligt regeringens mening, ha möjlighet att kunna godkänna andra länders buffertvärden som ligger över 2,5 procent (artikel 137).
Buffertvärden för länder utanför EES
Finansinspektionen bör i vissa fall ha rätt att besluta om det buffertvärde som ska användas för exponeringar mot länder utanför EES. Det gäller om behörig myndighet i ett sådant land inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde för landet eller om Finansinspektionen anser att storleken på bufferten är otillräcklig (artikel 139).
Om den behöriga myndigheten i ett icke EES-land har fastställt ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent, finns det inget hinder mot att fastställa ett värde som understiger den nivån. Det får dock inte vara lägre än 2,5 procent.
Kommunikation
Den nationella myndigheten ska för varje kvartal på sin webbplats publicera sitt beslut om den kontracykliska kapitalbufferten, motivet till det och under vilken tidsperiod som beslutet gäller (artikel 136.7 i kapitaltäckningsdirektivet). För godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 procent gäller specifika informationskrav (artikel 137.2 i kapitaltäckningsdirektivet).
I syfte att åstadkomma en mer koordinerad kommunikation ska de nationellt ansvariga myndigheterna i möjligaste mån samordna sin information om den kontracykliska kapitalbufferten. Därtill ska den nationella myndigheten även informera ESRB om sitt beslut.
De omfattande krav som kringgärdar fastställandet av den kontracykliska bufferten ska ses mot bakgrund av att denna buffert är ett nytt instrument där det ges utrymme för nationella hänsyn och val av indikatorer. Det är därför av särskild vikt att Finansinspektionen uppfyller direktivets krav på kommunikation för att främja transparansen och öka förståelsen för de kontracykliska buffertvärdena. Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra beslut om buffertvärden och att informera ESRB bör framgå av lag.
Hänvisningar till S7-2-3
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3
7.2.4. Institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert
Regeringens förslag: Instituten ska uppfylla ett institutspecifikt kontracykliskt buffertkrav. Det institutspecifika kontracykliska buffertkravet ska uppfyllas med kärnprimärkapital.
Det institutspecifika buffertvärdet ska beräknas på både individuell nivå och gruppnivå utifrån institutens konsoliderade situation enligt bestämmelserna i tillsynsförordningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att det ska vara tydligt att
Finansinspektionen, inom ramen för sin pelare 2-bedömning, bör kunna förbjuda institut att göra värdeöverföringar när den kontracykliska bufferten sänks. Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt.
Svenska Bankföreningen menar att det saknas skäl för att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område.
Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om upprätthållandet av en kontracyklisk kapitalbuffert, på både individuell nivå och gruppnivå (artikel 130). Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Bufferten får dock inte utgöras av kärnprimärkapital som samtidigt krävs för att upprätthålla tillsynsförordningens kapitalbaskrav, kravet på en kapitalkonserveringsbuffert och eventuella tillsynskrav enligt artikel 104 (artikel 130.5 i kapitaltäckningsdirektivet). Om ett institut inte fullt ut uppfyller det kontracykliska kapitalbuffertkravet, ska det åläggas restriktioner (artikel 130.6). Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur de institutsspecifika kontracykliska buffertvärdena ska beräknas (artikel 140). Riksbanken anser att Finansinspektionen bör ha möjlighet att förbjuda värdeöverföringar i det fall den kontracykliska bufferten sänks.
Enligt regeringens mening följer detta krav av ingripandeåtgärden i artikel 104.1 i). Denna artikel genomförs i 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.
Direktivets bestämmelser innebär att det institutsspecifika kapitalbuffertvärdet kommer att variera beroende på vilka kontracykliska buffertvärden som ska tillämpas och vilka marknader svenska institut har exponeringar mot. På så sätt kan den kontracykliska bufferten variera både mellan enskilda institut och mellan länderna inom EES. Direktivets bestämmelser om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som ska inkluderas vid beräkningen av det institutspecifika buffertvärdet är detaljerade och av teknisk natur. De lämpar sig därför mindre väl för att ta in i lag utan de bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.
Svenska Bankförening anser att det finns skäl att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område.
Enligt artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet ska instituten ange en berörd kreditexponerings geografiska hemvist i enlighet med de tekniska standarder för tillsyn som Eba har föreslagit och som EU-kommissionen har delegerats befogenheter att anta. Regeringen anser därför att detta krav bör genomföras genom bestämmelser på lägre nivå än lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.
Hänvisningar till S7-2-4
7.2.5. Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIFförvaltare
Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att hålla en kontracyklisk kapitalbuffert.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert.
Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Små och medelstora värdepappersbolag ska kunna undantas från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Ett beslut om undantag måste innehålla en förklaring till varför det inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i den medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas. Kommissionen, ESRB,
Eba och behöriga myndigheter i medlemsstater som berörs av undantaget ska underrättas om beslutet. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om undantag från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk buffert (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Om värdepappersföretag ska klassificeras som små och medelstora ska avgöras utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG (artikel 130.4).
Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet. Samtidigt kan konstateras att värdepappersbolagen i dag spelar en liten roll för kreditgivningen i Sverige. Med tanke på syftet med den kontracykliska kapitalbufferten bör möjligheten enligt direktivet att undanta små och medelstora värdepappersbolag från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert kunna utnyttjas. I enlighet med den hittills upprätthållna principen att i kapitaltäckningssammanhang likabehandla värdepappersbolag och fondbolag med motsvarande verksamhet, bör undantagsmöjligheten även omfatta fondbolag. Av samma skäl bör även AIF-förvaltare kunna undantas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
bör bemyndigas att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk buffert.
Skyldigheten enligt artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
7.2.6. Tidigare införande av den kontracykliska bufferten och kapitalkonserveringsbufferten
Regeringens förslag: Kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska bufferten ska börja tillämpas samtidigt som den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser däremot inte att det är möjligt att införa direktivets bestämmelser om kapitalbevarande åtgärder i förtid.
Remissinstanserna: Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten har EU:s medlemsstater möjlighet att tillämpa dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari 2014 (artikel 160.6). Om en medlemsstat väljer att tillämpa en kortare övergångsperiod, är bufferten bara bindande för institut som är under myndighetens ansvar (artikel 160.7). Däremot får en kortare övergångsperiod erkännas av andra medlemsstater (artikel 160.6). Av direktivet framgår att institut som bryter mot bufferkraven under övergångsperioden ska upprätta en kapitalkonserveringsplan och införa utdelningsrestriktioner (artikel 160.5).
Mot bakgrund av den svenska banksektorns storlek i förhållande till BNP, de fyra storbankernas dominerande ställning och starka kopplingar till de internationella kapitalmarknaderna är det angeläget att säkerställa att de svenska instituten är väl kapitaliserade. Med mer och bättre kapital i de svenska bankerna ökar motståndskraften i det finansiella systemet mot nya kriser samtidigt som bankerna får bättre kapacitet att hantera en finansiell kris om en sådan ändå skulle uppstå. Riksbankens stresstest av bankernas kapitalrelationer visar dessutom att de fyra storbankerna har goda förutsättningar att uppfylla de nya buffertkraven (Riksbanken, Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Enligt regeringens mening bör Sverige därför utnyttja möjligheten att enligt artikel 160.6 fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten än vad som följer av de övergångsbestämmelser som anges i artikel 160.1–160.4. Dessa buffertar bör enligt regeringens mening kunna tillämpas redan då den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft. I praktiken innebär detta att instituten endast behöver uppfylla kapitalkonserveringsbufferten vid direktivets ikraftträdande, eftersom den kontracykliska kapitalbufferten i normala fall inte behöver uppfyllas förrän 12 månader efter att ett beslut har
kommunicerats av ansvarig myndighet. Finansinspektionen bör även ha möjlighet att erkänna andra länders kortare övergångsperiod (artikel 160.6).
För att buffertkraven inte ska förlora sitt syfte anser regeringen, i likhet med både Finansinspektionen och Riksbanken, att de kapitalbevarande åtgärderna som följer av direktivet (restriktioner på värdeöverföringar, artikel 141, och krav på upprättande av en kapitalkonserveringsplan, artikel 142) ska börja gälla vid samma tidpunkt som buffertkraven träder i kraft.
7.2.7. Myndighet som ska ansvara för beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara ansvarig myndighet för tillämpningen av kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att beslut rörande tillämpningen av bufferten för systemviktiga institut och systemriskbufferten ska tas efter samråd med Riksbanken.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen hänvisar i sina remissvar till Finansdepartementets promemoria ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013, där Finansinspektionen föreslås utses till ansvarig myndighet för samtliga kapitalbuffertar. Riksbanken framhåller att beslut angående makrotillsynsverktyg bör fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken. Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om Finansinspektionen ändå ges detta ansvar så ska beslut fattas efter samråd med Riksbanken.
Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska en eller flera myndigheter utses som ansvariga för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga (artikel 131). Den eller de myndigheter som utses som ansvariga ska fastställa storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut är obligatorisk, medan kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig (artikel 131.4 och 131.5).
Vidare finns en möjlighet för medlemsstaterna att införa en systemriskbuffert (artikel 133.1). I varje medlemsstat som inför en systemriskbuffert ska det utses en myndighet som är ansvarig för att fastställa systemriskbufferten och för att ange vilka grupper av institut som den ska tillämpas på.
Den myndighet som ska ansvara för kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och för systemriskbufferten bör ha betydande
kunskap om både enskilda institut och de strukturförhållanden som råder inom det nationella finansiella systemet. Mot bakgrund av buffertarnas karaktär av att motverka strukturella systemrisker tillsammans med argument såsom analyskapacitet och resurseffektivitet bör enligt regeringens mening Finansinspektionen utses som ansvarig myndighet. Regeringen anser att Finansinspektionen bör vara ansvarig för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå bedöms som systemviktiga. Finansinspektionen bör också vara ansvarig myndighet för fastställandet av storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Regeringen bedömer att Finansinspektionen med sin specifika kompetens om enskilda institut och de strukturförhållanden som råder i det svenska finansiella systemet är bäst lämpad att fastställa storleken på systemriskbufferten och för att ange vilka institut som bufferten ska tillämpas på.
Riksbanken och Svenskt Näringsliv anser att Finansinspektionens beslut bör fattas efter samråd med Riksbanken. Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter, för att kunna fatta väl underbyggda beslut gällande kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbuffertarna. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga.
7.2.8. Kapitalbuffertar för systemviktiga institut
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska utgöra globalt systemviktiga institut och vilka institut som ska utgöra övriga systemviktiga institut. Finansinspektionen får besluta att institut som är identifierade som övriga systemviktiga institut ska upprätthålla en extra kapitalbuffert på individuell nivå, undergruppnivå eller gruppnivå. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska uppgå till minst 1 och högst 3,5 procent, och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut får högst fastställas till 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur systemviktiga institut ska identifieras och placeras i tillämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav samt vilka principer som bör ligga till grund för denna bedömning.
Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och att offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras
och graderas samt hur globalt systemviktiga institut ska placeras i olika riskkategorier ska genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen anser att kravet på årlig översyn av systemviktiga institut enligt artikel 131.12 i kapitaltäckningsdirektivet ska framgå av lag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Metod för identifiering och gruppering av globalt systemviktiga institut
Behörig nationell myndighet ska identifiera vilka institut som på gruppnivå är globalt systemviktiga, G-SIIs (artikel 131.1 i kapitaltäckningsdirektivet). Metoden för att bedöma systemviktighet ska baseras på de kategorier som anges i artikel 131.2. Denna metod ska resultera i identifiering och indelning av de globalt systemviktiga instituten i fem olika underkategorier definierade enligt artikel 131.9. Varje globalt systemviktigt institut ska på gruppnivå tilldelas ett buffertkrav enligt den riskkategori det har placerats i (artikel 131.4). Grupperingen ska ske utifrån graden av institutets systemviktighet. Buffertkravet för ett globalt systemviktigt institut kan variera mellan 1 och 3,5 procent och ska utgöras av kärnprimärkapital.
Eba ska senast den 30 juni 2014 utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera metoden för att identifiera ett globalt systemviktigt institut och specificera metoden för fastställande av olika riskkategorier och placeringen av globalt systemviktiga institut i olika riskkategorier (artikel 131.18). Den behöriga nationella myndigheten, för svensk del Finansinspektionen, har dock möjlighet att vid utövandet av sund tillsynsbedömning lyfta de globalt systemviktiga instituten till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav än vad Eba:s tekniska standarder anger (artikel 131.10 a). Detta innebär även att Finansinspektionen kan utse ett institut till globalt systemviktigt i enlighet med artikel 131.10 b och 131.1. Om Finansinspektionen utnyttjar denna möjlighet, ska inspektionen informera Eba om sitt beslut samt motiveringen till detta (artikel 131.11).
Enligt regeringens mening bör närmare anvisningar för beslut om när ett globalt systemviktigt institut ska flyttas till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav eller utses till globalt systemviktigt genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag, bl.a. med tanke på att sådana föreskrifter är av utpräglat teknisk natur och behöver anpassas till tekniska standarder som ska tas fram av Eba. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela de aktuella föreskrifterna.
Identifiering av och kapitalkrav för övriga systemviktiga institut
Den behöriga nationella myndigheten ska vidare identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga, O-SIIs (artikel 131.1). Myndigheten får ålägga varje övrigt systemviktigt institut, på individuell, grupp- eller undergruppsnivå ett buffertkrav på upp till 2 procent av det totala riskvägda
exponeringsbeloppet, vilket ska utgöras av kärnprimärkapital (artikel 131.5).
Myndigheten ska basera beslut om buffertkrav för O-SIIs på en bedömning av institutets systemviktighet utifrån åtminstone ett av de kriterier som återges i artikel 131.3. Dessa kriterier är: institutets storlek, betydelse för unionens eller medlemsstatens ekonomi, gränsöverskridande verksamhet eller dess sammanlänkning med det finansiella systemet. Eba ska i samråd med ESRB senast den 1 januari 2015 offentligöra riktlinjer för hur kriterierna för övriga systemviktiga institut ska tillämpas (artikel 131.3). När myndigheten ställer krav på ett övrigt systemviktigt institut att hålla en buffert, ska den också beakta de villkor som finns i artikel 131.6. Av dessa framgår att bufferten för andra systemviktiga institut inte får medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion.
Förslag till kriterier för identifiering och fastställande av kapitalbuffertkrav för övriga systemviktiga institut ska publiceras av Eba i form av riktlinjer. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det är mest ändamålsenligt att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av deras tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske genomförs genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Samspelet mellan G-SII och O-SII bufferten
Direktivet innehåller särskilda begränsningar för hur stor kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag (artikel 131.8). Dessa begränsningar gäller när en O-SII är dotterföretag till antingen en G-SII eller en O-SII som är ett moderinstitut inom EU och på gruppnivå omfattas av en O-SII buffert.
Bestämmelserna om denna begränsning får inte påverka tillämpningen av kravet på att hålla en systemriskbuffert och kapitalkravet på en O-SII buffert på individuell, grupp- eller undergruppsnivå (artikel 133 respektive 131.5).
Direktivets bestämmelser om särskilda begränsningar för hur stor kapitalbuffertern för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag bör framgå av lag.
Skyldighet att underrätta om beslut och översyn av beslut
De behöriga nationella myndigheterna ska rapportera och offentliggöra information om de globalt systemviktiga instituten och de övriga systemviktiga instituten (artikel 131.12). Artikeln innehåller även bestämmelser om att listan över de systemviktiga instituten årligen ska uppdateras samt att de globalt systemviktiga institutens placering i respektive riskkategori ska ses över. Bufferten för övriga systemviktiga institut ska ses över åtminstone en gång per år (artikel 131.6). Särskilda informationskrav gäller för den utsedda myndigheten då kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut fastställs eller ändras.
Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter samt offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Svenska Bankföreningen anser att kravet på att en gång om året se över vilka institut som ska klassas som systemviktiga ska framgå av lag.
Enligt regeringens mening bör detta krav emellertid genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Hänvisningar till S7-2-8
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3
7.2.9. Systemriskbufferten
Regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om systemriskbuffert ska införas i svensk rätt. Finansinspektionen ska i lag ges rätt att med de begränsningar som anges i direktivet besluta om en systemriskbuffert och vilka institut och geografiska exponeringar som ska omfattas samt vilka nivåer på systemriskbufferten som ska gälla.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som avses i artikel 133.14 i direktivet till Eba för tvistlösning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten och om fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas.
Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och bestämmelser rörande erkännande av andra medlemsstaters systemriskbuffertar bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att Finansinspektionen ska bemyndigas att utfärda föreskrifter om geografisk tillhörighet hos exponeringar för systemriskbufferten eller om hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Utredningen föreslår att enbart regeringen får meddela föreskrifter om närmare anvisningar av vilka principer som ska beaktas vid bedömning om systemriskbuffert.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det ska tydliggöras att krav på systemriskbuffert ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp, dvs. baserat på samtliga risker i pelare 1. Finansinspektionen anser vidare att den som utsedd myndighet ska bemyndigas att meddela föreskrifter om att specificera geografisk tillhörighet hos exponeringar (med beaktande av regler avseende den kontracykliska kapitalbufferten) och hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Vidare anser Finansinspektionen att den gränsöverskridande tillämpningen av systemriskbufferten ska tydliggöras.
Finansinspektionens uppfattning är att krav på systemriskbuffert på 3 procent kan ställas på det totala riskvägda exponeringsbeloppet och fr.o.m. 1 januari 2015 ska krav på ytterligare 2 procent i systemriskbuffert kunna ställas på det riskvägda exponeringsbeloppet inom landet
(Sverige) och i tredje land. Finansinspektionen anser också att om övriga åtgärder enligt direktivet och förordningen (exklusive makrotillsynsåtgärderna enligt artikel 458 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken, ska det utgöra tillräckliga skäl för att kunna påföra en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser slutligen att det ska förtydligas om krav på kapitalbuffertar är ett normgivningsbeslut eller ett förvaltningsbeslut. Finansinspektionen anser att båda dessa möjligheter ska finnas tillgängliga. Riksbanken anser att det i lagen om kapitalbuffertar ska framgå att Finansinspektionen har möjlighet att fatta beslut om olika systemriskbuffertkrav för olika delar av den finansiella sektorn, eftersom olika institut kan utsätta systemet för olika risk eller vara utsatta för olika systemrisker. Vidare bör det förtydligas vilka utländska systemriskbuffertvärden som får erkännas av nationella myndigheter och tillämpas av nationellt auktoriserade institut. Riksbanken anser även att beräkningsmetoden för systemriskbufferten bör tydliggöras samt att det även bör tydliggöras hur en exponerings geografiska hemvist ska fastställas. Svenska Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att det beaktas hur de olika verktygen samverkar. Bankföreningen anser vidare att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbufferten ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, samt att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbuffereten ska ske åtminstone vartannat år. Kommuninvest i
Sverige AB anser att systemriskbufferten inte ska införas i Sverige. Om systemriskbufferten ändå införs, behöver närmare anvisningar anges i förarbetena om de principer som ska gälla vid bestämmandet av om systemrisk eller makrotillsynsrisk föreligger.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Införande av en systemriskbuffert
Enligt kapitaltäckningsdirektivet får varje medlemsstat införa en systemriskbuffert för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor. Syftet är att förhindra och minska långsiktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte täcks av tillsynsförordningen och som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1). Begreppet makrotillsynsrisker definieras inte i direktivet. Regeringen anser, i enlighet med ordalydelsen i artikel 133.1, att systemrisker och makrotillsynsrisker i direktivets mening utgör samma typer av risker.
Det är frivilligt för medlemsstaterna att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffert. Regeringen konstaterar att Sverige har en mycket stor banksektor i förhållande till den svenska ekonomins storlek och att finansiell instabilitet därför kan få stora konsekvenser för den svenska ekonomin. Det finns därför ett behov av att på bästa sätt kunna hantera de strukturella systemrisker på nationell nivå som riskerar att uppstå i banksektorn. Införande av en systemriskbuffert kan vara ett sätt att förhindra sådana risker. Regeringen anser därför att det finns tungt
vägande skäl för att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffertar i svensk rätt.
Strukturella systemrisker handlar framför allt om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet vid varje tidpunkt påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet.
Exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på
Systemriskbufferten kan tillämpas på individuell nivå samt på grupp- och undergruppsnivå. Det är upp till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat att bestämma på vilka nivåer systemriskbufferten ska tillämpas (artikel 133.3). Systemriskbufferten ska bestå av kärnprimärkapital som inte samtidigt får användas för att uppfylla de krav på kärnprimärkapital som ställs i artikel 92 i förordningen, och artiklarna 129, 130 och eventuella krav enligt artiklarna 102 och 104 i direktivet (artikel 133.4). Systemriskbufferten ska uppgå till minst 1 procent baserad på de exponeringar som omfattas av en systemriskbuffert (artikel 133.3).
Finansinspektionen tolkar avsikten med artikel 133 i direktivet som att systemriskbufferten ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och därmed omfatta samtliga risker i pelare 1 och inte endast vissa klasser eller typer av exponeringar, t.ex. kreditexponeringar mot hushåll eller kommersiella fastigheter. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning att systemriskbufferten bör omfatta samtliga risker inom pelare 1. Enligt artikel 133.9 kan dock olika systemriskbuffertkrav införas för olika delar av en finansiell sektor, dvs. olika systemrisk buffertkrav kan införas för olika slag av institut eller grupper av institut (se nedan för vidare resonemang).
Riksbanken och Finansinspektionen anser att den geografiska hemvisten av institutens exponeringar måste specificeras närmare för tillämpning av systemriskbufferten.
Eba ska meddela tekniska standarder avseende kreditexponeringars geografiska hemvist för den kontracykliska kapitalbufferten (artikel 140.7 i direktivet). Systemriskbufferten ska dock omfatta samtliga riskvägda exponeringar, dvs. inte endast kreditriskexponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om fastställandet av den geografiska hemvisten av exponeringar.
Regeringen anser att det är viktigt att det råder klarhet om hur systemriskbufferten ska tillämpas för olika geografiska exponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas meddela föreskrifter om sammanvägning av de olika geografiska systemriskbuffertkraven.
Kalibrering av systemriskbufferten
Systemriskbufferten kan tillämpas på alla institut eller grupper av institut som står under behörig myndighets tillsyn och ska anges i kategorier om 0,5 procentenheter (artikel 133.9). Olika krav kan införas för olika delar av den finansiella sektorn. Enligt regeringens mening innebär detta att
olika systemriskbuffertkrav kan tillämpas på olika slag av institut eller grupper av institut i ökande steg om 0,5 procentenheter fr.o.m. 1 procent i enlighet med artikel 133.9. Även artikel 133.10 a innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten.
Nivån på systemriskbufferten ska följa av graden av makrotillsynsrisk, dvs. störningar i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin. Riksbanken anser att detta innebär att man vid fastställandet av systemriskbufferten ska beakta både strukturella systemrisker som ett institut är utsatt för och strukturella systermrisker som ett institut utsätter det finansiella systemet och realekonomin för. Regeringen anser att artikel 133, i enlighet med Riksbankens påpekande, ger utrymme att beakta både de risker som ett institut är utsatt för och de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för vid fastställande av en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser att ett tillräckligt skäl för att påföra ett institut en systemriskbuffert ska vara om övriga åtgärder enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen (exklusive artiklarna 458 och 459 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken. Regeringen anser, i enlighet med Finansinspektionens påpekande, att systemriskbufferten bör kunna tillämpas om övriga åtgärder endast delvis omhändertar systemrisken. Svenska
Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att beakta hur de olika åtgärderna samverkar.
Regeringen anser att samverkan av olika åtgärder bör beaktas vid tillämpning av systemriskbufferten. Dock, om en eller flera åtgärder redan tillämpas (t.ex. kontracyklisk kapitalbuffert och buffert för systemviktigt institut) och dessa åtgärder endast delvis omhändertar den aktuella systemrisken, så bör även systemriskbufferten kunna tillämpas i enlighet med det ovan angivna.
Regeringen anser att direktivets bestämmelser om de principer som i enlighet med artikel 133.9 och 133.10 a ska beaktas vid fastställandet av en systemriskbuffert bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa principer.
Av direktivets bestämmelser följer inget tak för hur hög systemriskbuffertvärdet kan vara. Direktivet sätter emellertid gränser för den nationella beslutanderätten (se nedan).
Översyn av systemriskbufferten
Artikel 133.10 a i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten och i artikel 133.10 b anges att kravet på att hålla en systemriskbuffert ska ses över åtminstone vartannat år. Svenska Bankföreningen anser att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, och att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbufferten ska ske åtminstone vartannat år.
Direktivet innehåller ingen regel som säger att ett beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla tidigast 12 månader
efter att beslut om detta har fattats. Enligt regeringens mening saknas skäl att i svensk lag införa en sådan bestämmelse.
Kravet enligt direktivet om att det ska göras en översyn åtminstone vartannat år av beslut om systemriskbuffert, bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Regeringen anser att det är ändamålsenligt att regeln om översyn av beslut regleras på motsvarande nivå som underrättelseskyldigheten till utländska myndigheter.
Beslut om systemriskbuffert
Den behöriga myndigheten har möjlighet att besluta om att tillämpa en systemriskbuffert på upp till 3 procent för samtliga av ett instituts exponeringar. Det förutsätter emellertid att myndigheten i fråga lämnar underrättelser i enlighet med artikel 133.11 i direktivet. Om behörig myndighet beslutar att fastställa en systemriskbuffert upp till 3 procent på grundval av exponeringar i andra medlemsstater, gäller dessutom att samma systemriskbuffert måste fastställas för alla exponeringar inom EES (artikel 133.18).
Direktivet anger vilka underrättelser som ska lämnas och vad den behöriga myndigheten i övrigt har att följa innan den fastställer eller ändrar ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent (artikel 133.12). ESRB ska och Eba får avge ett yttrande till kommissionen om huruvida denna systemriskbuffert bedöms vara lämplig. Kommissionen ska med beaktande av lämnade yttranden, besluta om huruvida en genomförandeakt som ger den nationella myndigheten befogenhet att vidta den föreslagna åtgärden ska antas. Kommissionen kan därmed förhindra Finansinspektionen från att fastställa ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent. Särskilda regler gäller dock fr.o.m. den 1 januari 2015 avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (se nedan). Varje behörig myndighet ska offentliggöra kravet på att hålla en systemriskbuffert på lämplig webbplats (artikel 133.16). Vilken information som ska finnas med vid offentliggörandet ska innehålla regleras i direktivet (artikel 133.16).
Regeringen anser att direktivets bestämmelser om förfarandet avseende underrättelser till och samordning med övriga berörda nationella myndigheter, Eba, ESRB och kommissionen, samt kravet på offentliggörande av beslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utökade möjligheter efter den 1 januari 2015
Nationella myndigheter har fr.o.m. den 1 januari 2015 möjlighet att själva fastställa eller ändra ett beslut om ett systemriskbuffertvärde på upp till 5 procent, avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (artikel 133.13). Inför ett sådant beslut ska kommissionen underrättas i enlighet med ett förfarande som anges direktivet (artikel 133.11). Om systemriskbuffertvärdet fastställts till mellan 3 och 5 procent, måste dock myndigheten avvakta kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga kan vidtas (artikel 133.14).
Nationella myndigheter får fr.o.m. den 1 januari 2015 fastställa systemriskbufferten till mer än 5 procent på nationella exponeringar och exponeringar utanför EES endast om den nationella myndigheten
fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 och åtgärden godkänts av den Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15.
Om systemriskbuffertvärdet i enlighet med artikel 133.13 bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten följa den process som beskrivs i artikel 133.14. Om de nationella myndigheterna i de relevanta medlemsstaterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Regeringen anser att möjligheten för Finansinspektionen att hänskjuta en uppkommen oenighet, i nyss angivna situationer, till Eba för tvistlösning bör genomföras genom bestämmelser i lag.
Erkännande av andra länders systemriskbuffertvärden
Enligt kapitaltäckningsdirektivet får medlemsstaterna välja att erkänna ett i en annan medlemsstat beslutat systemriskbuffertvärde (artikel 134). Detta innebär, enligt artikel 134.1, att den erkännande medlemsstaten kan ställa krav på institut under dess tillsyn att tillämpa det utländska systemriskbuffertvärdet på de exponeringar som instituten har mot den medlemsstaten. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för dess institut, ska den medlemsstaten underrätta de övriga myndigheterna i enlighet med artikel 134.2 i direktivet. Enligt artikel 134.3 ska medlemsstaten vid ett sådant beslut beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt bufferten. Den medlemsstat som fastställt buffertvärdet kan uppmana ESRB att utfärda en rekommendation till en eller flera medlemsstater att erkänna systemriskbuffertvärdet.
Regeringen anser att direktivets bestämmelser om underrättelseskyldighet vid beslut om erkännande av andra staters systemriskbuffertvärden och skyldighet att inför ett sådant beslut beakta den information som lämnats av den andra medlemsstaten bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Det krav som ett erkännande medför för institut med exponeringar i ett annat land, bör däremot framgå av lag.
7.2.10. Konkurrerande buffertkrav
Regeringens förslag: Det ska i lag anges hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om vilka kapitalkrav som ska gälla om ett institut är ålagt att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten (artikel 131.14 och artikel 133.4–133.7). Om ett institut på gruppnivå är ålagt krav på en kapitalbuffert för globalt systemviktiga
institut och en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut eller en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas på gruppnivå. Om ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är ålagt att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas.
Om systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar, ska dock kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut, dvs. systemriskbufferten adderas till buffertkravet för globalt systemviktiga institut eller buffertkravet för övriga systemviktiga institut (artiklarna 131.15 och 133.5).
De nya bestämmelserna om buffertkrav för systemviktiga institut och systemriskbufferten tillämpas olika på individuell nivå samt grupp- och undergruppsnivå. Buffertkraven för systemviktiga institut och systemriskbufferten kan komma att konkurrera ut varandra, beroende på vilken nivå de tillämpas och vilka exponeringar de avser (artiklarna 133.4, 131.14 och 131.15). Dessa bestämmelser är så pass centrala och viktiga för beräkningen av det kombinerade buffertkravet att det av lag bör framgå hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.
Hänvisningar till S7-2-10
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3
7.2.11. Kombinerat buffertkrav
Regeringens förslag: Utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av tillsynsförordningen och ett eventuellt särskilt beslut om kapitalbaskrav, ska ett institut vara skyldigt att uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av de kapitalkrav som följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och, i de fall som systemriskbufferten är tillämplig på utländska exponeringar, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för systemviktiga institut, dvs. den högsta av de två kapitalbuffertarna för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen till regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om ett kombinerat buffertkrav. Detta buffertkrav räknas fram genom att buffertkravet för den permanenta kapitalkonserveringsbufferten utökas, i tillämpliga fall, med 1) en institutsspecifik kontracyklisk kapitalbuffert, 2) en buffert för globala systemviktiga institut (G-SII), 3) en buffert för övriga systemviktiga institut (O-SII) och 4) en systemriskbuffert (artikel 128.6). Buffertarna ska bestå av kärnprimärkapital utöver sådant kärnprimärkapital som ett institut ska ha för att uppfylla kapitalbaskravet
enligt artikel 92 i tillsynsförordningen och ett eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 i kapitaltäckningsdirektivet.
Vid sammanräkningen av det kombinerade buffertkravet gäller, beroende på om artikel 131.14 eller 131.15 är tillämplig, olika regler för i vilken utsträckning kapitalkraven till följd av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut ska vara additiva i förhållande till varandra. Bestämmelserna får dock inte innebära att institut som är del av en G-SII- eller O-SII-grupp, åläggs ett gemensamt buffertkrav på individuell nivå som är lägre än kraven i artikel 131.16 respektive artiklarna 131.17 och 133.6. Avsikten med dessa artiklar är att se till att det finns tillräckligt med kapital även i dotterföretagen för att uppfylla det kombinerade buffertkravet.
För att genomföra direktivets artiklar om det kombinerade buffertkravet i svensk rätt bör det enligt regeringens mening av lag framgå att instituten utöver det krav på kärnprimärkapital som följer direkt av tillsynsförordningen, och ett eventuellt beslut om att institutet ska hålla ett särskilt kapitalbaskrav, ska uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Regeringen anser vidare att det av lag bör framgå hur det kombinerade buffertkravet ska beräknas. Den högsta av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut (dvs. kapitalbufferten för G-SII eller O-SII) bör då benämnas ”tillämplig” kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.
Hänvisningar till S7-2-11
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.3
7.2.12. Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt
Regeringens förslag: Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska beräkna sitt högsta förfogandebelopp och rapportera detta till Finansinspektionen. Sådana institut ska inom fem arbetsdagar ge in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet avser att inom viss tid uppnå det kombinerade buffertkravet. Finansinspektionen får tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med beaktande av det enskilda företagets storlek och komplexitet.
Finansinspektionen ska ta ställning till om planen kan godkännas. Om planen inte godkänns, ska Finansinspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att öka sin kapitalbas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
– hur förfogandebeloppet ska beräknas och rapporteras samt om innehållet i åtgärdsplanen, och
– om institutens underrättelse- och informationsskyldighet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att det bör framgå exakt vad som får ingå i beräkningen av det högsta förfogandebeloppet.
Skälen för regeringens förslag
Förbud mot värdeöverföringar
Medlemsstaterna ska förbjuda institut att göra värdeöverföringar som minskar deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt (artikel 141.1). Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, får det inte göra några värdeöverföringar (vad som avses med värdeöverföringar redovisas nedan). Även vissa andra utbetalningar eller åtaganden är förbjudna. Under vissa villkor kan institutet dock göra värdeöverföringar eller sådana utbetalningar eller åtaganden som annars är förbjudna.
Genomgående gäller att de restriktioner som införs endast ska tillämpas på betalningar som leder till en minskning av kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning. Restriktionen ska inte tillämpas om en uppskjuten betalning eller en utebliven betalning innebär fallissemang eller utgör en förutsättning för att inleda ett insolvensförfarande avseende institutet (artikel 141.7).
Ett genomförande av artikel 141.1 i svensk rätt bör ske genom att det i lag införs begränsningar i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet.
Högsta förfogandebelopp
Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska åläggas att beräkna sitt högsta förfogandebelopp och anmäla detta till den behöriga myndigheten (artikel 141.2). Direktivet innehåller detaljerade krav på hur det högsta förfogandebeloppet ska räknas fram (artikel 141.4–141.6). Enkelt beskrivet kan förfogandebeloppet sägas utgöra den nettovinst som har genererats sedan senaste beslut om vinstutdelning, eller efter beslut om någon av de åtgärder som nämns i artikel 141.2 a–c. Dessa åtgärder kan t.ex. omfatta utdelningar kopplade till kärnprimärkapital eller skyldigheter att betala ut rörlig ersättning. Det högsta förfogandebeloppet ska beräknas utifrån kapitalkraven enligt tillsynsförordningen samt beslut om särskilt kapitalbaskrav.
Krav på institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet att anmäla sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen bör framgå av lag. Hur förfogandebeloppet ska räknas fram är så pass detaljerat och tekniskt att föreskrifter om detta lämpar sig mindre att ta in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i saken.
Restriktioner
Direktivet innehåller restriktioner för institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet fram till dess att de har beräknat sitt högsta förfogandebelopp (artikel 141.2). Vidare finns restriktioner för institut som har räknat fram det högsta förfogandebeloppet (artikel 141.3). Av den artikeln följer att medlemsstaterna ska förbjuda ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet att göra värdeöverföringar m.m. som överstiger det framräknade högsta förfogandebeloppet. Vidare ställs
krav på institutet att vidta åtgärder för att kunna beräkna förfogandebeloppet på ett riktigt sätt och vid förfrågan kunna uppvisa beräkningarnas riktighet för tillsynsmyndigheten (artikel 141.9). I artikel 141.10 redogörs för vad en värdeöverföring kopplad till kärnprimärkapital omfattar.
Regeringen anser att det i lag bör införas restriktioner i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller om värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Regeringen anser vidare att kraven i artikel 141.9 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.
Krav på att informera behörig myndighet vid värdeöverföringar m.m.
Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet men ändå har för avsikt att genomföra en värdeöverföring eller vidta en annan åtgärd enligt 141.2 a–c ska underrätta behörig myndighet om detta (artikel 141.8). Artikel 141.8 a–d anger vilken information som ska följa med en sådan underrättelse.
Ett genomförande av artikel 141.8 i svensk rätt bör enligt regeringens mening ske genom att det i lag införs krav på att institut ska underrätta Finansinspektionen innan en åtgärd som innebär värdeöverföringar eller andra åtgärder enligt ovan vidtas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om denna underrättelse- och informationsskyldighet.
Kapitalkonserveringsplan
Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det inom fem arbetsdagar ta fram en kapitalkonserveringsplan till behörig myndighet (artikel 142.1). Myndigheten kan dock tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med hänsyn tagen till det enskilda institutets storlek och komplexitet. Planen ska innehålla förslag på hur de aktuella restriktionerna ska tillämpas och andra åtgärder som institutet ska vidta för att fullt ut uppfylla det kombinerade buffertkravet (artikel 142.2). Artikel 142.3 ålägger behörig myndighet att utvärdera planen och anger förutsättningar för behörig myndighet att godkänna planen. Om myndigheten inte godkänner planen ska den i enlighet med artikel 142.4 förelägga institutet att inom specificerade perioder öka sin kapitalbas till angivna nivåer eller införa strängare restriktioner för värdeöverföringar m.m. än vad som krävs enligt artikel 141 genom att utöva de befogenheter som följer av artikel 102 (tidiga ingripandeåtgärder).
Medlemsstaternas skyldighet att tillse att institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet beräknar och inom fem arbetsdagar rapporterar sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen, samt upprättar en kapitalkonserveringsplan, är sådana centrala krav som enligt regeringens mening bör framgå av lag.
Bestämmelser som rör Finansinspektionens nya arbetsuppgift att i enlighet med artikel 142.3 utvärdera kapitalkonserveringsplanen och ta ställning till om den uppfyller kraven för att kunna godkännas, bör
genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Mot bakgrund av den ingripande karaktären på de åtgärder som Finansinspektionen enligt artikel 142.4 ska ha rätt att vidta för det fall att inspektionen inte godkänner kapitalkonserveringsplanen bör framgå av lag. Reglerna i artikel 142.2 om vad åtgärdsplanen ska innehålla bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta.
7.2.13. Administrativa sanktioner vid underlåtenhet att uppfylla buffertkravet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och trots detta vidtar överföringar eller andra åtgärder i strid med utdelningsrestriktioner. Finansinspektionen ska också ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert om en tillämpning av utdelningsrestriktionerna inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag beaktar dock inte hur ingripandemöjlighet mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert förhåller sig till det kombinerade buffertkravet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen invänder mot möjligheten för Finansinspektionen att ingripa om systemriskbufferten inte upprätthålls fullt ut. Bankföreningen menar att det grundläggande syftet med samtliga kapitalbuffertar är detsamma, nämligen att stärka det finansiella systemets motståndskraft mot systemrisker och utgöra en stötdämpare som syftar till att instituten inte ska bryta mot de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
Bankföreningen anser därför att det inte finns någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet och att införande av specifika ingripandeåtgärder avseende systemriskbufferten medför en högre miniminivå på kapitalkravet än vad som följer av förordningen och direktivet.
Skälen för regeringens förslag
Ingripandemöjlighet då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls
Direktivet uppställer som huvudregel inget krav på att ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet påförs administrativa sanktioner, men om institutet väljer att vidta överföringar eller annan åtgärd i strid med artikel 141 utgör detta en sådan överträdelse som enligt artikel 67.1 ska leda till administrativa sanktioner (se artikel 67.1 n). Ett institut som i strid med artikel 141 vidtar en värdeöverföring kan därför ytterst få sitt tillstånd indraget. Vidare ska tillsynsmyndigheten kräva av ett institut som inte inom utsatt tid presenterar en kapitalkonserveringsplan som kan
godkännas av tillsynsmyndigheten, att det vidtar åtgärder för att uppnå det kombinerade buffertkravet.
Finansinspektionens möjlighet till ingripande om ett institut vidtar åtgärder i strid med artikel 141, enligt artikel 67 n, bör regleras i lag.
Ingripandemöjlighet då krav på systemriskbuffert inte uppfylls
I artikel 133.17 anges emellertid ett undantag från det ovan sagda om ett kombinerat buffertkrav. Om ett institut inte uppfyller ett krav på att ha en systemriskbuffert, ska behörig myndighet kunna ingripa med administrativa sanktioner redan om en tillämpning av restriktionerna om förfogandebelopp m.m. inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital mot bakgrund av den relevanta systemrisken.
I likhet med Svenska Bankföreningen finner regeringen att direktivet inte föreskriver någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet. Den ingripandemöjlighet som återfinns i artikel 133.17 gäller dock inte det kombinerade buffertkravet utan systemriskbufferten specifikt. För det kombinerade buffertkravet gäller de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6. Ingripande enligt artikel 133.17 får dock göras om institutet, utöver de krav som föreskrivs i artikel 92 i förordningen och artikel 104 i direktivet om särskilt kapitalbaskrav, inte fullt ut uppfyller kravet på systemriskbuffert. Detta innebär att ett separat krav på att upprätthålla systemriskbuffert ska gälla parallellt med det kombinerade buffertkravet (där systemriskbufferten också ingår). Bryter ett institut endast mot det kombinerade buffertkravet så ska de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6 tillämpas. Bryter ett institut även emot systemriskbuffertkravet så ska Finansinspektionen ha möjlighet att ingripa enligt direktivets artikel 133.17. Detta innebär dock inte ett förhöjt minimikapitalkrav, men däremot att systemriskbufferten har en särställning bland kapitalbuffertarna. Den särskilda regleringen för ingripande för det fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet inverkar inte på institutens skyldighet att följa ett eventuellt beslut om ett särskilt kapitalbaskrav.
8. Bolagsstyrning och riskhantering
Hänvisningar till S8
- Ds 2015:2: Avsnitt 9.8
8.1. Utökade bestämmelser
Den finansiella krisen ledde bl.a. till att regelverket för bolagsstyrning i framför allt finansiella institut ifrågasattes. Det visade sig också att instituten hade tagit på sig risk som de inte fullt ut förstod och att de förlitade sig i alltför hög grad på riskbedömningar av externa kreditvärderingsinstitut. Lärdomarna från finanskrisen ledde till ett globalt arbete med att se över befintliga regler och praxis för bolagsstyrning i finansiella institut, i synnerhet bankernas, för att stävja överdrivet risktagande och kortsiktigt tänkande.
Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna kring riskhantering, styrformer, organisation och ersättning utvecklas för kreditinstitut och värdepappersföretag.
Allmänt gäller att proportionalitetsprincipen ska beaktas när de nya kraven tillämpas. Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas på instituten med hänsyn tagen till verksamhetens art, omfattning och komplexitet.
De nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet som rör bolagsstyrning handlar bl.a. om:
1. Tydliga principer för ledningsorganet vad gäller dess sammansättning, funktion och roll i riskhantering samt krav på att tillräckligt med tid avsätts för arbete i ledningsorganet med begränsningar för antalet uppdrag en ledamot kan ha samtidigt.
2. Krav på inrättandet av en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion.
3. Krav på separation av rollen som styrelseordförande och verkställande direktör.
4. Specifika begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen.
8.2. Nya krav på styrelsen och verkställande direktör
Regeringens förslag: Regleringen i lag av den prövning som ska göras av ledningen i institut utökas och kompletteras. Prövningen ska omfatta en bedömning av styrelsens samlade kompetens och antalet uppdrag som ledningspersoner har begränsas. En bedömning ska göras av om den som ingår i ledningen för ett institut kan avsätta tillräcklig tid för uppdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett institut ska vidta för att uppfylla kraven på mångfaldspolicy för tillsättandet av styrelse och vilka krav på avsättande av resurser för utbildning av ledamöter i styrelsen som kan ställas på institutet samt vilka kompetens- och lämplighetskrav som ska ställas på den som ska ingå i ett instituts ledning samt på styrelsen i sin helhet.
Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets materiella krav på ledningen avseende t.ex. anseende och kunskaper samt prövningen av dessa i samband med tillståndsgivningen kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Motsvarande bedömning görs avseende behöriga myndigheters skyldighet enligt artikel 91 i direktivet att informera Eba och inhämta uppgifter från den information som instituten offentliggör.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska dock direktivets krav på styrelsen och dess ledamöter samt verkställande direktör huvudsakligen genomföras genom myndighetsföreskrifter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att gällande rätt bör harmoniseras med direktivets krav på styrelseledamöters anseende, kompetens och erfarenhet. Det gäller även direktivets bestämmelser om att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina uppdrag.
Vad gäller direktivets bestämmelser om antalet styrelseuppdrag en ledamot eller VD som mest får ha bör även det regleras i lag, enligt Finansinspektionen. Finansinspektionen vill även att lagstiftaren förtydligar hur begrepp så som ”betydande företag och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte”, ska användas i rättstillämpningen alternativt delegerar till Finansinspektionen att meddela föreskrifter. En annan oklarhet som enligt Finansinspektionen behöver förtydligas är om direktivets krav på styrelseledamöter enligt artikel 91 även ska gälla för den verkställande direktören i ett institut. Av artikel 91.3 framgår att den kvantitativa begränsningen av antalet styrelseuppdrag i samma artikel ska gälla fr.o.m. den 1 juli 2014. Eftersom direktivet inte kommer att vara genomfört i svensk rätt förrän tidigast den 1 juli 2014 är det av största vikt att det klargörs hur denna tidsfrist ska tillämpas i praktiken. Likaså behöver det klargöras i förarbetena vilka utgångspunkter som Finansinspektionen har att utgå från i väntan på Eba:s riktlinjer. Svenska Bankföreningen framför att det inte kan vara meningen att alla uppdrag ska bedömas på ett och samma sätt och att det därför är viktigt att i förarbetena tydliggöra hur begreppen ”avhängigt omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten” ska tolkas. Bankföreningen framför även att det bör klargöras hur direktivets krav på att ledamöter endast ska få inneha vissa uppdrag ska tolkas eller vad som avses som ”ett enda uppdrag i ledningsorgan”. I direktivet anges vidare att uppdrag inte ska räknas med om organisationen inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte. Bankförening anser att det är oklart vad som avses med kommersiellt syfte. För att bestämmelsen inte ska ges för långtgående effekter är det viktigt att området begränsas till viss typ av kommersiell verksamhet eller till kommersiell verksamhet av viss dignitet, förslagsvis till uppdrag som styrelseledamot i publika bolag. Vidare anser man att direktivets bestämmelser om antalet uppdrag som kan innehas och möjligheten att ge tillstånd till ytterligare ett uppdrag bör framgå av lag. FAR pekar på att Finansinspektionens föreskrifter kommer att få stor praktisk påverkan för företagen och deras ledningsorgan. Eftersom det handlar om frågor som det vanligen ankommer på ägarna att besluta om, är det angeläget att regeringen klargör inriktningen för dessa föreskrifter med beaktande av den viktiga ägarrollen. Svenskt Näringsliv anser att de aktuella kraven bör införas genom lagstiftning, eftersom kraven innebär inskränkningar i aktieägarnas rätt att själva välja styrelseledamöter. Vidare anser man att det inte är lämpligt att i tvingande regler fastställa antalet uppdrag en styrelseledamot får ha, eller vilka kombinationer av uppdrag som är tillåtna. Direktivets kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag påverkar även icke-finansiella företag och deras aktieägare. Utgångspunkten bör därför vara att regler på bolagsstyrningsområdet endast ska införas om de medför en samhällsekonomisk nytta. Kollegiet för svensk bolagsstyrning anser att regler som flyttar över en av ägarnas
primära uppgifter till Finansinspektionen, inte bör införas i svensk rätt. Kollegiet anser att det inte är möjligt att fastställa en generellt lämplig begränsning av det antal uppdrag en styrelseledamot får inneha. Om antalet möjliga uppdrag begränsas, kommer det att medföra problem främst för mindre och medelstora noterade bolag när styrelseuppdrag i dessa bolag väljs bort av ledamöter som inte längre kan sitta i många bolag. En antalsbegränsning äventyrar den svenska ägarstyrningsmodellens uppdelning av ansvar och arbete mellan ägare, styrelse och ledning. Om antalet uppdrag begränsas, kommer detta ofrånkomligt att leda till krav på ökad ersättning från ett stort antal professionella styrelseledamöter, vilket i sin tur påverkar den förväntade insatsen från ledamöterna. Det bör noga övervägas om begränsningen av antalet uppdrag skulle kunna genomföras genom en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen i sin lämplighetsprövning av en enskild styrelseledamot ska väga in om denne kan antas ha möjlighet att avsätta tillräckligt med tid för uppdraget, i stället för att införa någon antals- och dispensregel. Vad gäller krav på mångfaldspolicy finns det redan i dag regler som ställer tillräckliga krav på att beakta mångfaldsaspekten vid tillsättning av styrelseledamöter, liksom krav på information om styrelsens sammansättning. När det gäller frågan om mångfald och grupptänkande är det därför Kollegiets uppfattning att något krav på bolagen att fastställa och offentligt redovisa en mångfaldspolicy inte ska införas. Fjärde AP-fonden är negativ till kravet på att instituten ska införa en fast mångfaldspolicy och menar att det är ägarnas ansvar och skyldighet att välja den styrelse som bäst tillvaratar bolagets och ägarnas intresse. De anför att en konsekvens av en sådan reglering kan bli att antalet ledamöter i styrelserna ökar, vilket inte är en önskvärd utveckling och som går tvärtemot den modernisering av styrelsearbete som skett under senare år. En fast mångfaldspolicy riskerar också att cementera en viss styrelsekonstellation. Finansförbundet och TCO understryker vikten av att bestämmelserna i artikel 91 inte leder till att rätten för en arbetstagarorganisations att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser försvåras eller omöjliggörs. Fjärde AP-fonden, Industrivärden,
Investor och LE Lundbergföretagen AB anser att kapitaltäckningsdirektivet inte har tagit tillräcklig hänsyn till att ägarstyrningsmodellerna i Europa skiljer sig åt i flera viktiga avseenden. Det är därför viktigt att direktivet inte implementeras på ett sådant sätt att den skadar den svenska ägarstyrningsmodellen eller medför att svenska institut behandlas olika i förhållande till t.ex. tyska banker med kvalificerade ägarintressen. Industrivärden och Investor framför ett antal frågor som bör belysas särskilt. Dessa är att uppdrag som är mindre resurskrävande inte bör beaktas vid en bedömning enligt begränsningsreglerna. Det är heller inte rimligt att alla styrelseuppdrag för bolag med huvudsakligen kommersiellt syfte räknas in. Vidare ska begreppet koncern inte likställas med den aktiebolagsrättsliga koncerndefinitionen, utan avse en företagsgrupp med en gemensam huvudägare. Koncernundantaget bör omfatta uppdrag inom ramen för ett investmentbolag, så att dessa räknas som ett uppdrag eftersom det finns en ägargemenskap, oavsett om portföljbolagen redovisningstekniskt konsolideras eller inte. Vidare anför man att det i myndighetsföreskrifter bör införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Kommuninvest i Sverige
AB och Sveriges Kommuner och Landsting anser att bestämmelserna om att uppdrag i företag som ingår i samma koncern ska tolkas extensivt.
Vad som ska ses som ett uppdrag bör gälla för kommunsektorn på så sätt att uppdrag i kommunala företag och i kommunsektorn som helhet, ska räknas såsom ett uppdrag. Svenska Bankföreningen, Industrivärden och
Investor m.fl. påpekar att ett försenat införlivande av direktivet medför vissa komplikationer för instituten och att det därför är viktigt att övergångsbestämmelser införs. Det gäller framför allt de begränsningar som direktivets ställer om antalet uppdrag i ledningsorgan som en styrelseledamot kan inneha samtidigt. De institut som håller sin årsstämma under våren 2014 kommer att bli tvungna att tillämpa regler, som ännu inte trätt i kraft vid tidpunkten för årsstämman, för att inte hamna i en situation där de kan drabbas av sanktioner eftersom de inte uppfyller bestämmelserna vid lagens ikraftträdande. Övergångsbestämmelser bör möjliggöra en gradvis anpassning så att bolagens valberedningar ges möjlighet att bedriva ett organiserat och väl underbyggt valberedningsarbete. Vad gäller de skyldigheterna att avsätta tillräckligt med resurser att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorgan anser Svenska Bankföreningen att det måste klargöras hur denna skyldighet förhåller sig till de arbetstagarrepresentanter som ingår i institutens styrelser. Kravet på utbildning och introduktion kan rimligen inte innebära att instituten åläggs en skyldighet att utbilda samtliga ledamöter i styrelsen så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Kollegiet för svensk bolagsstyrning menar att det bör ligga på styrelsens, styrelseordförandens och den enskilde ledamotens ansvar att tillse att var och en av ledamöterna erhåller tillräcklig introduktion och utbildning för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Beslutanderätten över utbildningsresurser för nu angivet ändamål bör ligga på styrelsen. Finansförbundet och TCO framhåller vikten av att kravet i artikel 91.9 på att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet naturligtvis också ska omfatta arbetstagarledamöter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Generell fråga om genomförandet
Artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser med krav på ledningens sammansättning, kompetens och utförande av sina uppgifter. Ett antal remissinstanser framför synpunkter som innebär att dessa bestämmelser eller delar av dem inte bör införas i svensk rätt. Enligt regeringens mening är ett sådant alternativ inte aktuellt då det finns en skyldighet att genomföra EU-direktiv i nationell rätt.
Ledningsorgan
Begreppet ledningsorgan som är centralt i artikel 91 återfinns på flera ställen i kapitaltäckningsdirektivet. I artikel 3.1.7 anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt den nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens
beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av direktivets begrepp ”verkställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 3.1.9 de fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av institutet.
Enligt 8 kap.27 och 29 §§aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således enligt regeringens bedömning primärt styrelsen. Emellertid är direktivet utformat för att tillämpas inom EU med mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verkställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida inte det särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF).
Ledningsprövningen i gällande rätt utvidgas
I LBF anges vad ett företag måste uppfylla för att få tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse. Den som ska ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen i ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift (3 kap. 2 § 4 LBF). Motsvarande krav finns i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM) när det gäller den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör för ett värdepappersbolag (3 kap. 1 § första stycket 5). Om det senare visar sig att någon som ingår i styrelsen inte uppfyller lämplighetskravet, ska Finansinspektionen med stöd av 15 kap. 2 § LBF respektive 25 kap. 4 § LVM ingripa mot den ledamot som inte uppfyller ställda krav.
I LBF och LVM finns regler som innebär att inför ett beslut om att bevilja tillstånd till ett innehav som medför att en förvärvares sammanlagda innehav i företaget utgör ett s.k. kvalificerat innehav ska det ske en s.k. ägarprövning (4 kap. 2 § respektive 24 kap. 3 §). Ägarprövningen har samma innebörd som den bedömning som sker vid tillståndsprövningen (se prop. 2002/03:139 s. 389). Även vid ägarprövningen är ett av de kriterier som ska beaktas, om den som har det kvalificerade innehavet även kommer att ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem, att personen i fråga har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (14 kap. 2 § första stycket 1 LBF).
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att gällande rätt får anses omfatta direktivets krav om att ledningsorganet ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att
utöva sitt uppdrag och effektivt kunna övervaka ledningens beslutsfattande (artikel 91.1 och 91.8). Svensk rätt innehåller emellertid inte något uttryckligt krav på styrelsens sammantagna kompetens (artikel 91.1 och 91.7). Att styrelsen i sin helhet har tillräckligt breda kunskaper, färdigheter och erfarenheter bör beaktas vid prövningen av de enskilda ledamöterna i styrelsen. Denna prövning får anses så nära sammanlänkad med den gällande lämplighetsprövningen att det i lag bör tas in ett krav på att Finansinspektionen ska ges möjlighet att ta hänsyn även till styrelsens samlade kompetens vid lämplighetsprövning av personer i styrelsen. Detsamma ska gälla den prövning som ska göras i samband med prövning av den som avser att förvärva ett kvalificerat innehav i ett institut och samtidigt ska ingå i dess styrelse eller vara verkställande direktör (artikel 23.1 b). Samtidigt bör i lag införas en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa om styrelsen i sin helhet inte uppfyller det samlade kompetenskravet.
Dagens ledningsprövning som således riktar in sig på ledningens kompetens och lämplighet har tillämpats i flertalet år och har dessutom sin motsvarighet i andra delar av finansmarknadslagstiftningen. Den omständigheten att ledningsprövningen är en förutsättning för att beviljas tillstånd indikerar att den innefattar absoluta krav på att personerna som kommer att leda ett institut måste vara lämpliga. Detta bekräftas i sin tur av regelverket om ingripanden där ett ingripande till följd av att ett instituts ledning inte uppfyller kraven ska föranleda Finansinspektionen att återkalla institutets tillstånd. Före en dylik återkallelse måste dock inspektionen ha anmärkt på personen och personen måste alltjämt finnas kvar i ledningen trots att en av inspektionen bestämd tidsfrist om maximalt tre månader förlöpt. Finansinspektionen ges i samma bestämmelse också befogenheten att ersätta personen med en annan (15 kap. 2 § LBF).
Den fråga som därför infinner sig är hur det nya regelverk som införs genom artikel 91 förhåller sig till den ledningsprövning som sedan tidigare finns etablerad i svensk rätt. Regeringen anser att såväl direktivets utformning (jfr hänvisningen i artikel 91.1) som innehållet i de enskilda bestämmelserna, talar för att den del av ledningsprövningen som avser ledningspersonernas kompetens och lämplighet och som till större delen inryms i gällande rätt, är av sådan betydelse och vikt, att den alltjämt ska vara ovillkorligt uppfylld före det att ett institut beviljas tillstånd (jfr 3 kap. 2 § första stycket 4 LBF samt artikel 23.1).
Ledningsprövningen, såvitt avser om en ledningsperson avsätter tillräckligt med tid eller om personen innehar ett rimligt antal uppdrag, bör även den vara föremål för bedömning före det att ett institut beviljas tillstånd. Regeringen anser dock att frågorna avseende tillräcklig tid samt bedömning relaterade till rimligt antal uppdrag är av sådan art att de bör hanteras inom ramen för 3 kap. 2 § första stycket 2 LBF. Finansinspektionen ska således bedöma om det är sannolikt att institutet kommer att kunna uppfylla kraven i samband med tillståndsgivningen. Denna bedömning är enligt regeringens mening också i samklang med direktivets utformning (i artiklarna 23.1 b och 13.1 hänvisas till artikel 91.1). Det nu sagda innebär också att ett ingripande till följd av att kraven på begränsning av antalet uppdrag och om att styrelseledamot och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid inte är uppfyllda,
inte ska ske med stöd av 15 kap. 2 §. I stället kommer de olika former av ingripanden som följer av 15 kap. 1 § LBF att aktualiseras, varvid överträdelsens art får avgöra vilken form av ingripanden, som är lämpligt att använda (se avsnitt 11).
I dag saknas bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem. Regeringen anser därför att LBF och LVM bör kompletteras med ett sådant bemyndigande. Detta bemyndigande ska även omfatta frågan om prövningen av styrelsens samlade kompetens och lämplighet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicyn samt om krav på att ett institut ska avsätta tillräckligt med resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot eller verkställande direktör. I övriga delar bör den nya ledningsprövningen framgå av lag som dock kommer att kompletteras med riktlinjer från Eba.
Tillräcklig tid för uppdragets utförande
Det ställs krav på att samtliga personer i ledningsorganet ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra uppdraget i institutet (artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Regeringen anser att regelns utformning och nära sammankoppling till reglerna om skäligt antal uppdrag tar sikte på såväl styrelseledamöter som verkställande direktör. Regelverket är nytt och träffar i likhet med stora delar av artikel 91 förhållanden som tangerar den enskildes avtals- och anställningsfrihet. Härutöver är det, som vissa remissinstanser påtalat, enligt svensk bolagsstyrningstradition en styrelses ordförande som har att bedöma om en styrelseledamot avsätter tillräckligt med tid. Även om den bedömning som Finansinspektionen har att göra vid ledningsprövningen rimligen utgår ifrån det av direktivet angivna perspektivet talar det nu sagda sammantaget för att bedömningen bör göras med viss försiktighet. Det bör således med beaktande av kommande riktlinjer finnas utrymme för en flexibel bedömning i det enskilda fallet. Med beaktande av regelns art instämmer regeringen i vad Finansinspektionen och Svenskt Näringsliv framfört om att kravet på att en ledningsperson ska avsätta tillräckligt med tid för uppdraget bör framgå av lag.
Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer om vad som utgör tillräcklig tid i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet (artikel 91.12). Med hänsyn till detta är det enligt regeringen, även med beaktande av vad Finansinspektionen anfört, inte lämpligt eller nödvändigt att föregå dessa riktlinjer genom att i lag precisera hur dessa tidsbedömningar ska göras.
Begränsningar av antal uppdrag för ledningspersoner
Utöver att ta sikte på hur mycket tid som varje ledningsperson förfogar över för att fullgöra sitt uppdrag anger direktivet vissa uttryckliga krav på hur många uppdrag en person i ledningen av ett institut bör ha (artikel 91.3). Dels ges en allmän regel som träffar samtliga institut, dels
återfinns en numerisk begränsningsregel som reglerar det högsta antalet uppdrag som en ledningsperson i vissa s.k. betydande institut får ha (se nedan). Reglerna om antalet uppdrag präglas av en hög detaljeringsgrad.
Regelverkets utformning och direktivets ordalydelse medför enligt regeringens bedömning att reglerna tar sikte på såväl styrelse som verkställande direktör t.ex. anges verkställande funktioner specifikt i uppräkningen. Finansinspektionen, Industrivärden, Investor, Kollegiet för bolagsstyrning, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv har synpunkter på om och hur uppdragsbegränsningarna ska genomföras i svensk rätt bl.a. med hänsyn till reglernas ingripande karaktär. I detta sammanhang kan erinras om att bankväsendet i svensk finansrättslig tradition ansetts vara av sådan betydelse för samhället i dess helhet att allmänna principer om näringsfrihet bitvis fått ge vika för allmänna samhällsintressen (prop. 1995/96:173 s. 63 f.). Å andra sidan anser regeringen att ett regelverk som inskränker individers avtals- och anställningsfrihet och som även inskränker den frihet som traditionellt tillerkänns bolagsstämman i den mån det är möjligt bör anpassas efter den svenska bolagsstyrningsmodellen. En avvägning mellan direktivets krav, svensk rätt och bolagsstyrningstradition samt allmänna samhällsintressen måste således göras vid genomförandet av regelverket.
Allmän skälighetsbedömning avseende antal uppdrag
Första meningen i artikel 91.3 innehåller en allmän regel avseende hur många uppdrag som en ledamot i ledningsorganet bör ha. Det anges att det antal uppdrag som en ledamot får ha samtidigt ska vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Detta talar för att en allmän skälighetsbedömning ska göras i varje enskilt fall.
Bestämmelsen måste dock läsas utifrån sin kontext vilket enligt regeringens mening innebär att den inte är avsedd att tillämpas på institut som är betydande och för vilka, enligt andra meningen i samma artikel det gäller siffermässiga begränsningar av antalet uppdrag. Den får således anses träffa enbart sådana institut som inte är att betrakta som betydande. Med beaktande av regelverkets ändamål är det därför rimligt att anta att en begränsning som går längre än den som gäller för betydande institut inte är avsedd. I enlighet med det nu sagda bör denna allmänna regel inte heller vara relevant för ledningsorganen i ett institut som kvalificerats som betydande.
När det gäller hur en bedömning av lämpligt antal uppdrag ska göras anser regeringen att det är rimligt att ta intryck av de undantagsregler som i direktivet finns för betydande institut. Den omständigheten att en ledningsperson har flera uppdrag inom samma koncern bör t.ex. inte föranleda begränsningar, medan en ledningsperson med uppdrag i många olika verksamheter med huvudsakligen kommersiella syften i högre utsträckning kan bli aktuell för överväganden.
Viss ledning bör också kunna hämtas från frågan om vad som utgör tillräcklig tid för att fullgöra ledningsuppdrag. Således kan de riktlinjer som Eba ska utfärda komma att påverka bedömningen (artikel 91.12).
Uppdrag i ett betydande institut
Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut som är betydande får ha en av följande kombinationer av uppdrag samtidigt; ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot eller fyra uppdrag som styrelseledamot (artikel 91.3). Uppdrag i ledningsorganet som representant för svenska staten undantas helt från tillämpningen. Artikeln innehåller också bestämmelser som innebär att flera uppdrag i vissa fall kan räknas som ett enda uppdrag eller undantas helt från beräkningen av antalet uppdrag.
Med betydande institut avses enligt direktivet ett institut som är betydande med beaktande av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Dessa rekvisit är av allt att döma kumulativa. Vid bedömningen av om ett institut är att anse som betydande bör därför utgångspunkten vara att det är betydande utifrån samtliga nämnda aspekter.
En första förutsättning för att ett institut ska anses som betydande är att det är signifikant såvitt avser dess storlek. Vid bedömning av storleken bör faktorer såsom balansomslutning, utlåning och andra mer kvantitativt mätbara faktorer vägas in. Finansinspektionen har i sina föreskrifter (FFFS 2011:1) om ersättningssystem i kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning definierat ett betydande företag såsom ett företag som har s.k. riskvägda tillgångar som uppgår till eller överstiger 500 miljarder kronor på balansdagen för föregående års räkenskapsår. Detta skulle kunna tjäna som ett riktmärke för när ett institut storleksmässigt kan betraktas som betydande.
Vidare ska institutets interna organisation beaktas. Vid denna bedömning verkar det vara rimligt att beakta t.ex. antalet anställda och institutets organisatoriska komplexitet i generella termer.
När det sedan gäller det breda kravet på verksamhetens art, omfattning och komplexitet anser regeringen att detta bör läsas i ljuset av det syfte som företagsstyrningsreglerna har. Syftet förefaller vara att träffa de institut som är att betrakta som så centrala att deras ledningsorgan måste hålla högsta klass för att tillgodose allmänna samhällsintressen och förhindra enskilda instituts fallissemang (se skäl 53 och 58). Det ligger därför i sakens natur att regelverket avser träffa endast ett fåtal institut som på grund av det sagda särskilt måste regleras. Tydliga indikationer på att arten och komplexiteten är betydande kan utöver de ovan nämnda vara; att institutet har verksamhet i flera länder, att institutet ingår i en koncern och att institutet genom sin position på marknaden tillhör de framträdande.
Slutligen bör begreppets relation till det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag angivna begreppet systemviktigt institut beröras. Även om begreppet betydande institut inte är ekvivalent med det som avses med systemviktigt institut är det med hänsyn till begreppens räckvidd och syfte enligt regeringens mening inte otänkbart att samma institut kan komma att träffas. Däremot borde de i sammanhanget högt ställda kraven på ledningsorganet medföra en restriktivitet i jämförelse med begreppet ”systemviktigt institut”. Sammantaget torde därför antalet betydande institut komma att vara färre i antal än de som kommer att träffas av begreppet systemviktigt institut.
Det kan i detta sammanhang noteras att den av Finansinspektionen ovan nämnda definitionen av betydande företag i praktiken kommit att träffa de fyra svenska storbankerna. Bedömningen av om ett institut är betydande ska göras i varje enskilt fall i samband med prövningen av om en ledningsperson uppfyller kraven. Något behov av att i föreskrifter på lägre nivå än lag komplettera med kriterier för att fastställa vilka institut som är att anse som betydande bedöms inte finnas.
Beräkning av antalet uppdrag
I vissa fall kan flera uppdrag räknas som ett enda uppdrag (artikel 91.4.) eller helt undantas från beräkningen av antalet uppdrag (artikel 91.5). Bestämmelserna möjliggör ett utökat antal uppdrag utöver de som anges i 91.3. De uppdrag som avses är uppdrag inom samma koncern, uppdrag i institut i vilket kreditinstutet har kvalificerat ägande och uppdrag i verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte.
Uppdrag i samma koncern
Direktivet möjliggör att flera uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden, Investor, Kommuninvest i Sverige
AB och Sveriges kommuner och landsting uttalar sig för en extensiv tolkning av begreppet koncern i artikel 91.4 a, och menar bl.a. att koncern inte ska begränsas till det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern.
En definition av begreppet koncern återfinns bl.a. i aktiebolagslagen (1 kap. 11 §). Aktiebolagslagens definition bygger på det s.k. sjunde bolagsdirektivet (83/349/EEG om sammanställd redovisning). Sjunde bolagsdirektivet har ersatts av direktiv 2013/34/EU (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19 [Celex 32013L0034]) som antogs den 26 juni 2013. I detta bolagsdirektiv definieras koncern som ett moderföretag och alla dess dotterföretag. Mot bakgrund av att begreppet koncern är väl definierat i såväl EU-lagstiftning som i svensk lagstiftning, anser regeringen att det är lämpligt att motsvarande tolkning görs såvitt avser koncernundantaget. Att avsikten inte är att koncernbegreppet ska tolkas mer extensivt bekräftas av det, i artikel 91.4 b ii, specificerade undantaget för uppdrag i företag i vilket institutet har ett kvalificerat innehav.
Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att kapitaltäckningsdirektivet inte ger utrymme för en sådan extensiv tolkning av begreppet koncern som efterfrågas. Regeringen anser att det är det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern som bör ligga till grund för bedömningen av om uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett uppdrag.
Kvalificerat innehav
I artikel 91.4 a anges att uppdrag i ledningsorgan där institutet har ett kvalificerat ägande ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden och
Investor anser att bestämmelsen bör tolkas på så sätt att motsvarande bör gälla när ett icke-finansiellt företag har ett kvalificerat ägande i institutet.
Den aktuella artikeln kan inte förstås på annat sätt än att det är institutet som specifikt pekas ut som kvalificerad ägare i andra företag (även ickefinansiella) och inte det motsatta. Regeringen anser därmed att
kapitaltäckningsdirektivet inte heller i detta avseende ger utrymme för en vidare tolkning (jfr 4.1.36 i tillsynsförordningen).
Undantag för verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte
Av artikel 91.5 framgår att uppdrag i organisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte inte ska beaktas vid tillämpningen av uppdragsbegränsningen i artikel 91.3. Begreppet kommersiellt syfte förekommer i svensk rätt i skattelagstiftningen (1 kap. 11 § socialavgiftslagen [2000:980]). I samband med att begreppet infördes ansåg vissa remissinstanser att begreppet borde ersättas med det etablerade begreppet ”näringsverksamhet”. Regeringen uttalade då stöd för att redan etablerade termer används men tillade följande:
Av 13 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen följer att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Avgränsning till sådan verksamhet som bedrivs med ett förvärvssyfte betyder att verksamheten ska ge ett ekonomiskt utbyte, dvs. att det ska finnas ett vinstsyfte. Juridiska personers verksamhet kan dock trots avsaknaden av ett vinstsyfte i vissa fall anses utgöra näringsverksamhet, förutsatt att den inte har alltför begränsad omfattning (jfr RÅ 1998 ref. 10). Begreppet näringsverksamhet har i praxis således getts en något vidare innebörd än vad som är avsikten med det föreslagna kravet på kommersiellt syfte (prop. 2013/14:1 s. 242).
Det förefaller rimligt att anta att ett begrepp vars tolkning avgör huruvida en inkomst är skattepliktig eller som i nämnda exempel avdragsgill föranleder en hög grad av precison. I nu aktuell bedömning i frågan om ett uppdrag i en verksamhet faller inom undantaget i artikel 91.5 i direktivet eller inte bör avvägningen medge mer av en helhetsbedömning och på så vis ge utrymme för viss flexibilitet. Ytterligare stöd för detta står att finna i att det i bestämmelsen anges att verksamhet som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte undantas. Ordalydelsen medger enligt regeringens mening utrymme för att undanta verksamhet som har ett inte obetydligt inslag av kommersiellt syfte. Med beaktande av denna inneboende vaghet och av bestämmelsens sammantagna utformning måste enligt regeringens mening en skälighetsbedömning göras i det enskilda fallet. Enbart den omständigheten att en verksamhet t.ex. är organiserad i aktiebolagsform eller skatterättsligt betecknas såsom näringsverksamhet bör således inte regelmässigt innebära att ett uppdrag i en sådan verksamhets ledningsorgan faller utanför undantaget.
Industrivärden och Investor framför synpunkter på undantagets räckvidd. Utöver det ovan sagda, som enligt regeringens mening, medger en flexibel tillämpning i det enskilda fallet kan som exempel på uppdrag som bör kunna omfattas av undantaget nämnas uppdrag i politiska, religiösa, etniska och kulturella organisationer samt uppdrag i fackföreningar, intresseorganisationer, högskolor, universitet, verksamhet för kunskapsutbyte och samverkan och föräldraföreningar.
Ytterligare exempel på uppdrag som bör kunna inrymmas i undantaget är uppdrag i välgörenhets- och hjälporganisationer organisationer för forskning och utveckling, stiftelser med ideell verksamhet, idrottsföreningar och andra ideella föreningar, bostadsrättsföreningar och dagis-
kooperativ. Enligt regeringens bedömning bör även uppdrag i verksamhet vars huvudsakliga syfte är att förvalta tillgångar eller utföra tjänster åt nämnda slag av organisationer etc. falla under denna kategori. Detsamma bör gälla uppdrag i stiftelser som är knutna till ett instituts verksamhet för att förvalta pensionsmedel avsedda för anställda i institutet. Även bolag som ägs av fysiska personer och vars huvudsakliga syfte är att inneha och förvalta egna eller familjens tillgångar, såsom aktier eller andra värdepapper, fastigheter eller jord- och skogsbruk, eller att administrera personens uppdrag bör kunna komma i fråga för undantaget. Uppdrag i verksamhet som ägs av staten, landsting eller kommun och som har ett omfattande samhällsuppdrag bör även anses tillhöra uppdrag i verksamheter som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte.
Medgivande till ytterligare uppdrag
Enligt artikel 91.6 i kapitaltäckningsdirektivet får behörig myndighet medge en ledamot i ett ledningsorgan i ett institut som är betydande att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag. Av samma skäl som anförts tidigare beträffande kraven på antalet uppdrag i ledningsorgan anser regeringen att även denna möjlighet bör framgå av lag.
Den behöriga myndighetens skyldighet att i enlighet med artikel 91.6 informera Eba om tillstånd till en ledamot i ett ledningsorgan att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag bör omhändertas i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Industrivärden och Investor anser att det ska införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Vid bedömningen av om ett ytterligare uppdrag kan tillåtas krävs emellertid en bedömning i det enskilda fallet att kravet i fråga om tillräckligt med tid för uppdraget i det betydande institutet är uppfyllt. Enligt regeringens bedömning kan det inte förutsättas att en ledamot som representerar ett investmentbolag uppfyller detta krav. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är möjligt att tillmötesgå önskemålet om en generell dispens i lag.
Övergångsbestämmelser
Enligt artikel 91.3 ska de kvantitativa begränsningarna av antalet styrelseuppdrag gälla fr.o.m. 1 juli 2014. Flera remissinstanser framför önskemål om övergångsbestämmelser som gör det möjligt för berörda ledamöter att inneha sina uppdrag mandattiden ut.
Enligt regeringens mening tillåter inte direktivet en sådan tolkning. Regeringen anser inte heller att det är fråga om retroaktiv lagstiftning som skulle kunna utgöra grund för att införa övergångsbestämmelser.
Introduktion och utbildning av ledamöter
Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även krav på att instituten ska avsätta nödvändiga personella och finansiella resurser för introduktion och utbildning av ledamöterna i styrelsen (artikel 91.9). Enligt direktivet ska Eba senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet ”tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att utbilda ledningens ledamöter”. Regeringen anser att det grundläggande
kravet på instituten att avsätta resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om kraven på institutet att avsätta tillräckliga resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter. Svenska Bankföreningen, Kollegiet för svensk bolagsstyrning och Finansförbundet har synpunkter när det gäller skyldigheten för bolagen att avsätta tillräckliga resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet. Regeringen anser, i likhet med Finansförbundet, att kravet att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i styrelsen även bör avse arbetstagarledamöter. Kravet bör dock inte uppfattas som att det, såsom Svenska Bankföreningen anmärker, finns en skyldighet att utbilda arbetstagarledamöterna så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Mot bakgrund av att Eba ska utfärda riktlinjer inom området anser regeringen att det inte är lämpligt att i förarbetena närmare klargöra hur kravet bör tillämpas i praktiken. Regeringen anser dock, i likhet med Kollegiet för svensk bolagsstyrning, att det är rimligt att anta att det övergripande ansvaret för den praktiska tillämpningen av nämnda krav ska åligga styrelsen.
Mångfaldspolicy
Medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna ska även kräva av instituten eller nomineringskommittén att ta fram ett brett antal kriterier för erfarenhet och kompetens vid rekrytering av ledamöter i ledningsorgan. För att nå detta syfte ska instituten ta fram en policy för att främja mångfald i ledningsorganet (artikel 91.10). Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet.
Regeringen anser att direktivets utformning och den svenska bolagsstyrningsmodellen medför att det med ledningsorgan i detta sammanhang avses endast ett instituts styrelse och således inte den verkställande direktören. Fjärde AP-fonden, Svenska Bankföreningen och Kollegiet för svensk bolagsstyrning anser att kravet på instituten att införa en mångfaldspolicy inte bör genomföras i svensk lagstiftning. Mot bakgrund av att direktivet inte möjliggör för medlemsstaterna att avstå från att införa de aktuella kraven är Sverige skyldigt att genomföra dessa. Enligt regeringens mening gäller detta trots att bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté inte är tillämpliga i Sverige. Skyldigheten att ta fram en mångfaldspolicy eller bestämma vilket organ som ska vara ansvarigt för att ta fram en sådan, bör i detta fall ligga på institutet.
Det är lämpligt att kravet på mångfaldspolicy genomförs på myndighetsnivå genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicy.
Bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté behandlas i avsnitt 8.4.
Insamling av information
Enligt artikel 91.11 i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet samla in den information som instituten ska offentliggöra i enlighet med artikel 435.2 c i tillsynsförordningen. Tillsynsmyndigheterna ska även skicka uppgifterna till Eba för en jämförelse på EU-nivå. Kravet i artikel 91.11 om att behörig myndighet ska samla in uppgifter från den information som instituten offentliggör bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Arbetstagarrepresentanter
Bestämmelserna i artikel 91 ska enligt artikel 91.13 inte påverka tillämpningen av bestämmelser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt nationell rätt. Finansförbundet och TCO framför att det är viktigt att de förfaranderegler i svensk rätt om hur arbetstagarledamöter utses och avsätts inte påverkas; införandet av bestämmelserna i artikel 91 får inte innebära att man ställer krav på styrelseledamot som på något sätt försvårar eller omöjliggör arbetstagarorganisations rätt att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser. Regeringen anser att de krav som ställs i artikel 91 bör kunna gälla även för arbetstagarledamöter. Detta får dock inte innebära att det ställs krav som inverkar på arbetstagarorganisationernas rätt att utse arbetstagarrepresentanter i styrelsen enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Ledningsorgan i finansiella holdingbolag
Enligt artikel 121 ska ledamöterna i ledningsorganet för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag uppfylla kraven i enlighet med artikel 91.1 i fråga om tillräckligt gott anseende och tillräckliga kunskaper m.m. Dessa krav bör, enligt regeringens mening, i likhet med motsvarande krav på personlig lämplighet i ett instituts ledning framgå av lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om de krav som bör ställas på ledamöterna i ledningsorganet för de i frågavarande företagen.
8.3. Utökat rapporteringskrav
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den rapporteringsskyldighet för globalt systemviktiga institut som anges i artikel 89.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Regeringens bedömning: Skyldigheten för institut enligt artiklarna 89 och 90 i kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra information bör genomföras inom ramen för befintligt föreskriftsbemyndigande.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet ställer ökade krav på transparens vad gäller institutens verksamhet och i synnerhet vad gäller att offentliggöra uppgifter om vinster, skattebetalningar och erhållna subventioner (artiklarna 89 och 90). Avsikten med detta krav är att förbättra förtroendet för den finansiella sektorn och kan ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället (skäl 52 i direktivet).
Medlemsstaterna ska fr.o.m. den 1 januari 2015 se till att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje land där det är etablerat, offentliggör ett antal uppgifter såsom namn, verksamhetens art och geografiskt område, omsättning, antal anställda, resultat före skatt, skatt på resultat samt statliga subventioner som mottagits (artikel 89). Uppgifterna ska anges på gruppnivå för räkenskapsåret.
EU-institut som på internationell nivå har identifierats som globalt systemviktiga ska senast den 1 juli 2014 konfidentiellt rapportera till kommissionen uppgifter om resultat före skatt, skatt på resultat och statliga subventioner som mottagits (artikel 89.3). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om det nya rapporteringskravet för globalt systemviktiga institut som följer av artikel 89.3 i direktivet.
Direktivet ställer också nya krav på instituten att i sin årsredovisning (enligt direktivet ”årsrapport”) som en av nyckelindikatorerna offentliggöra institutets avkastning på tillgångar beräknat som nettovinsten dividerat med den totala balansomslutningen (artikel 90).
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har enligt 1 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag rätt att meddela närmare föreskrifter om kreditinstituts och värdepappersbolags löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och den koncernredovisning som finansiella holdingföretag ska upprätta enligt samma lag. De nya kraven på offentliggörande som följer av artikel 89 och 90 bör genomföras inom ramen för detta föreskriftsbemyndigande.
8.4. Krav på institut att inrätta en nomineringskommitté
Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att vissa institut ska inrätta en nomineringskommitté är inte tillämpligt för svensk del.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Svenska Bankföreningen anser att det är nödvändigt att det på ett tydligt sätt klargörs hur svenska institut ska förhålla sig till riktlinjer från t.ex. Eba som grundar sig på bestämmelser som inte införlivas med svensk rätt. Bankföreningen menar att sådana riktlinjer måste införas genom lagändring.
Skälen för regeringens bedömning: Varje medlemsstat ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, etablerar en nomineringskommitté bestående av styrelseledamöter som inte har en verkställande funktion i institutet (artikel 88.2). I de fall styrelsen enligt nationell rätt inte har något inflytande över urvals- och utnämningsprocessen ska emellertid reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte tillämpas. Eftersom styrelsen i ett svenskt aktiebolag inte har till uppgift att lämna förslag till ny styrelse eller välja styrelse, oavsett om det rör sig om stämmovalda ledamöter eller arbetstagarledamöter utsedda i enlighet med lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, är artikel 88.2 inte tillämplig för svensk del.
Enligt regeringens mening kommer eventuella riktlinjer som grundar sig på artikel 88.2 inte att vara tillämpliga i Sverige. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller inte heller något uppdrag till Eba att utfärda några sådana riktlinjer. Någon lagändring, som Svenska Bankföreningen efterfrågar, krävs därför inte enligt regeringens mening. Det kan emellertid noteras att Eba ska utfärda riktlinjer om begreppet ”diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet” (artikel 91.10 c) och att kreditinstitut och värdepappersföretag ska införa en policy som främjar mångfalden. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan policy krävas av institut oaktat att reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte är tillämpliga (se avsnitt 8.2).
Hänvisningar till S8-4
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 8.2
8.5. Riskhantering
Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att instituten ska etablera en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion samt kravet på att instituten även ska beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet bör genomföras inom ramen för befintliga bemyndiganden att meddela föreskrifter. Detsamma gäller direktivets krav på att instituten ska upprätta återhämtningsplaner.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att kravet på att upprätta återhämtningsplaner bör framgå av lag och att man kan avvakta med föreskrifter till dess att krishanteringsdirektivet ska genomföras. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att det finns anledning att tydliggöra hur proportionalitetsprinciperna ska tillämpas. I och med att direktivet öppnar för möjligheten att använda proportionalitetsprincipen bör detta genomsyra den svenska rättstillämpningen. Varje institut bör ges möjlighet att lämna argument för viss tillämpning.
Bankföreningen anser vidare att kravet på att inrätta en riskkommitté ska genomföras i lag på motsvarande sätt som skett i aktiebolagslagen avseende revisonsutskott. Ett institut måste få möjlighet att besluta att styrelsen inte ska ha någon riskkommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de arbetsuppgifter som ankommer på kommittén och
uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som ställs upp. Större institut bör kunna kombinera risk- och revisionskommittéerna.
Kommuninvest i Sverige AB anför att den situation som kan uppkomma för kreditinstitut med en affärsmodell med mycket låg riskprofil, är att kapitalbasen behöver höjas. Detta kan ske genom att höja räntemarginalerna, vilket i sig kan bli problematiskt om prissättningen redan från början är marknadsanpassad. Ett alternativ kan då vara att ändra affärsmodellen genom att bli mer riskbenägen och den vägen öka räntenettot. Detta förfaringssätt skulle strida mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått.
Skälen för regeringens bedömning: Av kapitaltäckningsdirektivet följer ett antal krav beträffande riskhantering (artiklarna 73, 74 och 76).
Instituten ska ha sunda, effektiva och heltäckande metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla kapitalbehovet (artikel 73). Det ska finnas robusta system för styrning och kontroll gällande de risker som institutens verksamhet är förknippade med (artikel 74). Ledningsorganet åläggs i direktivet att godkänna och regelbundet utvärdera riskhanteringen i institutet. En för ledningsorganet rådgivande riskkommitté ska etableras för institut som är betydande i termer av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Direktivet ställer också nya krav på instituten att inrätta en riskkontrollfunktion som är oberoende av de operativa funktionerna och som har tillräcklig makt, betydelse, resurser och tillgång till ledningsorganet (artikel 76). I artikel 86 finns krav på att tillsynsmyndigheten ska se till att instituten har robusta strategier, riktlinjer för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker. I artikel 87 finns krav på att motsvarande system finns på plats för att identifiera, hantera och övervaka risker för en alltför låg bruttosoliditet. Tillsynsmyndigheten ska vidta åtgärder om utvecklingen av verksamheten i institutet kan leda till instabilitet inom det enskilda institutet eller systemet i stort. Eba ska informeras om sådana åtgärder (artikel 86.3).
Enligt 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande.
Genom bemyndiganden i 16 kap. 1 § 3 LBF och 8 kap. 42 § 2 LVM, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett kreditinstitut respektive ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner. De nya kraven på att instituten ska etablera en riskkommitté (som i svenskt språkbruk benämns riskutskott, eftersom det är ett utskott inom styrelsen), etablera en oberoende riskkontrollfunktion, beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet i sin riskhantering och
kraven på institutens likviditetsriskprofiler bör genomföras genom föreskrifter inom ramen för detta bemyndigande. Kraven ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av institutens verksamheter och komplexitetsgrad (se 6 kap. 4 a § LBF och 8 kap. 6 § LVM).
Regeringen anser, som tidigare framgått, att det bör ankomma på Finansinspektionen att i det enskilda fallet ta ställning till vilka institut som är att anse som betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet (se avsnitt 8.2).
Kommuninvest i Sverige AB menar att det, i fråga om institutens skyldighet att beakta risken för alltför låg bruttosoliditet, finns risk för att institut ändrar sin riskmodell på ett sådant sätt att det strider mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått. Oaktat att det skulle kunna finnas en sådan risk är medlemsstaterna skyldiga att införa de bestämmelser som framgår av direktivet.
Artikel 74.4 i kapitaltäckningsdirektivet om att behöriga myndigheter ska se till att det upprättas planer för återhämtning och återställande ett instituts finansiella ställning upphävs i artikel 112 b i (KOM (2012) 280/3) Europarlamentets och rådets förslag till direktiv om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 82/891/EG, 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EG samt förordning (EU) nr 1093/2010), det s.k. krishanteringsdirektivet, som förväntas antas i april 2014. Med hänsyn till detta genomförs inte regelverket om återhämtningsplaner inom ramen för detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen har dock i avvaktan på kommande lagändringar med anledning av det direktivet, inom ramen för befintliga bemyndiganden om institutens riskhanteringssystem, möjlighet att meddela närmare föreskrifter om kravet på att upprätta planer för återhämtning. Den framtida hanteringen av denna fråga får i enlighet med ovanstående omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet.
Underrättelseskyldigheten till Eba som följer av artikel 86.3 i kapitaltäckningsdirektivet bör omhändertas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Hänvisningar till S8-5
8.6. Regler om ersättningar
Regeringens förslag: Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett kreditinstituts eller värdepappersbolags riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.
Regeringens bedömning: Befintliga bemyndiganden i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden är tillräckliga för att möjliggöra för Finansinspektionen att meddela föreskrifter rörande ersättningssystemet och ersättningar till anställda samt om skyldighet för institutet att offentliggöra uppgifter om styrformer och ersättningar.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag innebär dock att den rörliga ersättningen i vissa fall kan uppgå till 200 procent av den fasta ersättningen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen menar att det är lämpligare att föra in direktivets bestämmelser om majoritetskrav vid bolagsstämma i de särskilda associationsrättsliga bestämmelserna. Bestämmelsen om majoritetskrav bör förtydligas.
Finansinspektionen anser att det bör övervägas om möjligheten att tillämpa diskonteringsräntan i stället bör framgå av lag, eftersom den faktiska rörliga ersättningen vid tillämpning av föreskrifterna kan tillåtas vara högre än vad bolagsstämman maximalt kan besluta om enligt lag. Finansinspektionen anser att bestämmelserna i artikel 93 inte bör genomföras genom Finansinspektionens föreskrifter utan det bör övervägas om bestämmelserna bör genomföras genom ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut alternativt i de i den lagen kopplade förordningarna i de delar dessa reglerar villkoren för stöd.
Fjärde AP-fonden anger att ersättning till ledande befattningshavare primärt är bolagsstyrelsens ansvar. Den totala ersättningen ska var marknads- och konkurrensmässig för att möjliggöra att bolaget i var tid kan attrahera och behålla de ledande befattningshavare som styrelsen bedömer är nödvändigt för det enskilda bolagets bästa. Svenska Bankföreningen anser att syftet med regleringen är att institutet i enlighet med proportionalitetsprincipen ska uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner och att detta måste utgöra grunden även vid tillämpningen av bestämmelserna om system för rörlig ersättning. Det finns skäl att ge instituten flexibilitet att använda antingen aktier eller andra instrument inom ramen för ersättningssystemet, så att användning av t.ex. aktier alltid kan vara tillräckligt för att uppfylla kraven i artikel 94.1 l. Då svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar anser Bankföreningen att det bör tydliggöras att detta inte ska betraktas som en skyldighet för instituten. Direktivet uppställer även ett krav på en tydlig åtskillnad mellan kriterierna för fastställande av fast grundlön och rörlig ersättning. Både fast grundlön och rörlig ersättning ska kopplas till ansvar eller krav enligt den anställdes arbetsbeskrivning som utgör en del av anställningsavtalet. Arbetsbeskrivningen utgör inte en del av anställningsavtalet enligt svenska förhållanden. Kopplingen bör i stället, avseende fast lön, göras till relevant yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar. Rörlig ersättning bör kopplas till prestation. Det saknas en analys av majoritetskravet enligt direktivet och kraven enligt svensk associationsrätt. Det finns, enligt Bankföreningens mening, skäl att överväga en anpassning av majoritetskravets utformning till de krav som redan finns enligt aktiebolagslagen. Det krav som ligger närmast till hands är då kvalificerad majoritet där det krävs minst två tredjedelar av såväl avgivna röster som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman.
Det framstår som främmande att föra in ett nytt majoritetskrav för enbart ersättningar. Det bör vidare införas en övergångsbestämmelse för de kommande ersättningsreglerna med hänsyn till att stämman fattar beslut med framåtriktad verkan. Beslut som redan är tagna vid ikraftträdandet
bör därför få vara gällande till nästa ordinarie årsstämma, dvs. till stämman 2015. Sveriges advokatsamfund menar att utredningen förefaller ha utgått ifrån ett system med författningsbeskrivningar som saknar samband med hur positioner inom näringslivet faktiskt bemannas och belönas. Inledningsvis kan noteras att regleringen av ersättningssystemen omfattar den verkställande ledningen, risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning medför att de kommer i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil. Den av utredningen tänkta modell är grovt missvisande vad gäller både verkställande ledning och andra personer på instituten vars arbetsinsatser kan påverka institutens riskprofiler. Det är därför svårt – för att inte säga principiellt omöjligt – att i näringslivet hitta befattningar för de risktagare som avses med ”arbetsbeskrivningar” som medger att en ”fast grundlön” kan räknas fram.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bestämmelser om ersättningsregler följer av artiklarna 92–95 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelserna är i stora delar desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv. Dock innehåller direktivet bl.a. nya krav på kvantitativa begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen och krav på att tydliggöra skillnaden mellan lönesättningskriterier för fast respektive rörlig ersättning.
I prop. 2010/11:110 genom vilken regelverket om rörliga ersättningar genomfördes i svensk rätt konstaterades att reglerna om rörlig ersättning införts som ett komplement till övriga bestämmelser i kapitaltäckningsregelverket för att främja finansiell stabilitet. Reglerna har till syfte att förbättra institutens hantering av risker som kan uppstå till följd av utformningen av ersättningssystemen. De innebär en uttrycklig skyldighet för instituten att upprätthålla en ersättningspolitik och en ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering.
Vidare angavs att bestämmelserna var av sådan art att det löpande kan behöva anpassas till nya eller ändrade europeiska riktlinjer. Samtidigt kan de behöva anpassas till förhållandena på den svenska marknaden. Regeringen ansåg därför att reglerna lämpar sig mindre väl för en reglering i lagform. Finansinspektionen fick i stället inom ramen för bemyndiganden att meddela föreskrifter avseende vilka åtgärder som instituten behöver vidta för att uppfylla kraven på riskhantering (prop. 2010/11:110 s. 103 f.).
Dessa skäl äger enligt regeringens mening i huvudsak alltjämt giltighet och stora delar av de justeringar som gjorts i direktivet avseende rörlig ersättning bör därför väsentligen genomföras genom föreskrifter Med stöd av befintliga bemyndiganden, som i lagförslaget återfinns i 16 kap. 1 § 4 LBF och 8 kap. 42 § 2 LVM kan föreskrifter meddelas om ersättningssystem och ersättningar till anställda i institut och företag inom samma grupp som institutet. Kapitaltäckningsdirektivets krav på att medlemsstaterna fastställer en kvot för förhållandet mellan den rörliga ersättningen och den fasta bör emellertid på grund av regelns art framgå av lag (se nedan).
Ersättningspolicy
Artikel 92 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att tillsynsmyndigheten ska säkerställa att institutens totala ersättningspolicy för löner och pensionsförmåner är förenlig med direktivets ersättningsprinciper. I enlighet med ovan förda resonemang bör de nya ersättningsprinciperna i artikel 92.2 g inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Såsom bl.a. Svenska Bankföreningen påpekat kan ersättningspolicyns detaljerade regler om fastställande av grundlön respektive rörlig ersättning framstå som främmande för svenska traditioner. Även om regelverket som ovan anförts huvudsakligen kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag finner regeringen skäl att erinra om att den nu aktuella bestämmelsen i direktivet inleds med att de nationella systemen för lönebildning ska beaktas. Det synes därför rimligt att även när det gäller begrepp som anställningsavtal och arbetsbeskrivningar göra en tolkning som bäst stämmer överens med förhållandena i Sverige.
Regeringen vill vidare erinra om att det får anses följa av direktivet att reglerna om ersättning inte bör påverka bl.a. den rättighet som tillerkänts parterna på arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivaval i enlighet med nationella lagar och traditioner (skäl 69 i direktivet). Mot bakgrund av detta gör regeringen bedömningen att arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivaval om bl.a. lön inte påverkas.
Institut som åtnjuter statligt stöd
Direktivets bestämmelser om institut som åtnjuter statligt stöd är desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv.
Lagen om statligt stöd till kreditinstitut innehåller inga bestämmelser i fråga om rörlig ersättning eller annan ersättning. Bestämmelser om villkor som gäller fast lön och andra ersättningar samt rörlig ersättning finns emellertid reglerade i förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. och i förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut. Bestämmelserna i de båda förordningarna är likalydande och är, åtminstone delvis, striktare än de principer som fastslås i artikel 93. Mot bakgrund av detta anser regeringen, i likhet med Finansinspektionen, att det inte bör ankomma på inspektionen utan på regeringen att meddela föreskrifter såvitt avser rörlig ersättning i institut som åtnjuter statligt stöd genom justeringar i nämnda förordningar.
En kvot mellan fast och rörlig ersättning m.m.
I artikel 94.1 i kapitaltäckningsdirektivet återfinns ett antal specifika krav och principer som avser ersättningens rörliga delar. En begränsning av kvoten mellan fast och rörlig ersättning innebär en skärpning i förhållande till tidigare regelverk som i mer vaga ordalag innehöll krav på en lämplig balans mellan rörlig och fast ersättning (artikel 94.1 g). Den rörliga delen får nu maximalt uppgå till samma storlek som den fasta delen (dvs. 100 procent eller en kvot om 1:1). Direktivet medger att det fastställs en lägre maximal procent för den rörliga ersättningen än 100 procent. Enligt direktivet finns en möjlighet att överskrida den maximala ersättningen på 100 procent genom att aktieägarna, institutets
ägare eller medlemmar, i enlighet med vissa i direktivet specificerade principer bl.a. krav på kvalificerad majoritet, beslutar om en högre maximal kvot (rörlig del kan dock maximalt utgöra 200 procent av den fasta delen).
Artikel 94 innehåller också krav på att garanterad rörlig ersättning inte ska utgöra en del av framtida ersättningssystem (artikel 94.1 d) och krav på att ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande uppskov, resultat och återkrav (artikel 94.1 i).
Direktivet uppmuntrar vidare till att en del av den rörliga ersättningen betalas ut i aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt ett som det i skälen uttrycks ”långsiktigt uppskovsförfarande” om åtminstone fem år (skäl 65 i kapitaltäckningsdirektivet). Artikel 94.1 g iii tillåter därför medlemsstaterna att tillämpa en teoretisk diskonteringsfaktor när de beräknar dessa instruments värde vid fastställande av den maximala kvoten.
Regeringen anser att bestämmelserna i artikel 94.1 d, g och i, som präglas av hög detaljeringsgrad i linje med tidigare överväganden främst bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag (se ovan).
Direktivets uttryckliga krav på en fastställd kvot mellan fast och rörlig ersättning får anses vara av sådan art att det kräver reglering i lag. Redan direktivets grundregel om att den rörliga ersättningen kan få uppgå till som mest 100 procent av den fasta ersättningen innebär, även med beaktande av att minst hälften av den rörliga ersättningen måste bestå av icke-kontanta instrument och att den rörliga ersättningen till viss del ska skjutas upp i tiden, att betydande belopp kan komma att utgå i kontanter och utbetalas kort efter intjänandet. Därmed kan det finnas incitament för den anställde till ett kortsiktigt och potentiellt osunt risktagande. Detta accentueras givetvis om nivån på den rörliga ersättningen kan höjas ända upp till 200 procent av den fasta ersättningen, efter ett stämmobeslut. Utredningen har inte fört någon diskussion kring frågan om nivån på rörlig ersättning i förhållande till fast sådan. Någon analys av vilken nivå som kan vara lämplig för svensk del finns således inte. Remissinstanserna har heller inte haft anledning att närmare beröra detta, eftersom utredningens förslag innebär att föreskrifter om nivån inte skulle regleras i lag utan i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen finner det angeläget att göra en analys av om direktivets option om att fastställa en högre eller lägre procentsats för den rörliga ersättningen än 100 procent av den fasta ersättningen bör utnyttjas, och i så fall på vilken nivå en begränsning bör ligga. Det finns i det sammanhanget anledning att bl.a. närmare undersöka hur optionen utnyttjats i andra länder inom EES. Regeringen avser att inom kort återkomma med ett förslag i frågan som kan remitteras. I avvaktan på ett sådant ställningstagande anser regeringen att det i lag bör tas in en bestämmelse som anger att den rörliga ersättningen till anställda vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta.
Svenska Bankföreningen anser att svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar. Såvitt avser frågan om möjligheter till återkrav anser regeringen följande. Regeringen noterar att
kraven på att institut ska ha s.k. malus och återkravförfaranden kom till uttryck redan genom införandet av de ändringar som gjordes i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa delar motsvaras nu av artikel 94.1 n andra stycket i kapitaltäckningsdirektivet. Tredje stycket som är nytt specificerar vilka kriterier som särskilt ska beaktas vid malus och återkravförfaranden (artikel 94.1 n tredje stycket). Enligt regeringens mening är emellertid förutsättningen alltjämt att dessa regler ska tillämpas i enlighet med svensk avtals- och arbetsrätt såsom framgår av andra stycket i den nämnda artikeln.
Vad gäller Finansinspektionens förslag avseende beräkning av ersättning med hjälp av diskonto anser regeringen att det inte föreligger något hinder att införa bestämmelser om detta på lägre nivå än lag.
Regeringen anser vidare i enlighet med vad som ovan anförts att reglerna om ersättning inte bör påverka arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivavtal om bl.a. lön inte påverkas (skäl 69 i direktivet).
Ersättningskommitté
Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även bestämmelser med krav på att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet ska inrätta en ersättningskommitté (artikel 95).
Svenska Bankföreningen anser att kravet på att inrätta en ersättningskommitté bör genomföras i lagstiftningen på motsvarande sätt som revisionsutskott i aktiebolagslagen och att instituten måste få möjligheten att besluta att styrelsen inte ska ha någon ersättningskommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de uppgifter som ankommer på kommittén och uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som uppställs i lag.
Regeringen anser att direktivet inte öppnar upp för att frångå de specifika kraven på att institut som är betydande ska inrätta en ersättningskommitté (se avsnitt 8.6). I likhet med vad som ovan anförts om regler för ersättning ska regler om ersättningskommitté inte ges i lagform utan genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed bemyndigas att meddela föreskrifter även om ersättningskommittéer.
Krav på offentliggörande
Direktivet innehåller även krav på att instituten på sin webbplats offentliggör hur de uppfyller reglerna i artiklarna 88–95 om bolagsstyrning och ersättning (artikel 96).
Kravet på institut att i enlighet med artikel 96 på sin webbplats ange hur de uppfyller de krav som följer av artiklarna 88–95 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om offentliggörandet.
Övergångsbestämmelser
Svenska Bankföreningen har önskemål om att övergångsbestämmelser ska införas. I artikel 162.3 finns bestämmelser om införlivande av artikel 94.1 g. I artikeln anges att de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska instituten vara skyldiga att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för tillhandahållna tjänster eller resultat fr.o.m. 2014 och framåt. Detta gäller oavsett om ersättningen grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.
Enligt regeringens mening öppnar direktivet inte upp för att införa övergångsbestämmelser på det sätt som Bankföreningen efterfrågar.
Lagrådet ifrågasätter inte bedömningen att det saknas utrymme för övergångsbestämmelser som tar hänsyn till gällande avtal m.m. och noterar att avsaknaden av sådana kan skapa bl.a. betydande civilrättsliga komplikationer.
Reglerna om ersättning är delvis skärpta men även tidigare EUregelverk har varit tämligen långtgående med krav på att instituten ska ha en ersättningspolicy som främjar en sund och effektiv riskhantering samt krav på en lämplig balans mellan fast och rörlig ersättning. Reglernas syfte är i likhet med gällande bestämmelser att förhindra osunda ersättningar och att förhindra risktaganden som i förlängningen kan vara skadliga för hela finansmarknaden. Även om, såsom Lagrådet har påpekat, vissa civilrättsliga komplikationer kan tänkas uppstå som följd av att direktivet inte möjliggör några övergångsbestämmelser kan det konstateras att det nya regelverkets innehåll och omfattning varit kända under en period och att det därför funnits visst utrymme för instituten att vidta eventuella anpassningar och på så sätt lindra verkningarna. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att hantera eventuella tvister som kan uppstå med anledning av genomförandet av direktivet.
8.7. Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven
Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att som behörig myndighet vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder ska regleras i lag.
Regeringens bedömning: Kravet på instituten att rapportera sina interna metoder i enlighet med artikel 78 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder ska framgå av föreskrifter på förordningsnivå.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. Detta är en
förutsättning för att inspektionen ska ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Minska beroendet av externa kreditvärderingsinstitut
Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser som syftar till att utveckla institutens interna kreditbedömningsförmåga. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut att utveckla sin interna kreditbedömningsförmåga och att öka användningen av interna modeller för att beräkna kapitalbaskraven för kreditrisker (artikel 77.1). Instituten ska vidare uppmuntras att utveckla sin interna kapacitet att beräkna kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker (artikel 77.3). De behöriga myndigheterna ska även övervaka att instituten inte enbart eller mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg (artikel 77.2).
Regler för när ett institut får använda en internmetod vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp finns i tillsynsförordningen (artiklarna 142–150). Direktivets nya bestämmelser kompletterar förordningens regler genom att uppmuntra användandet av interna metoder och förbättra bedömningen och jämförelsen av institutens interna metoder. Regeringen anser att kravet i artikel 77.1 på att behöriga myndigheter ska uppmuntra instituten att använda interna metoder vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och övervaka att instituten inte mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg i sin kreditbedömning får anses rymmas inom Finansinspektionens uppdrag att utöva tillsyn över instituten och kräver ingen ytterligare lagstiftningsåtgärd.
Rapportering, översyn och kvalitetsbedömning av interna metoder
Tillsynsmyndigheten ska enligt artikel 78.1 i kapitaltäckningsdirektivet se till att institut som får använda interna metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag för operativa risker, ska rapportera resultaten av beräkningen av sina interna metoder för exponeringar eller positioner som ingår i Eba:s referensportfölj. Instituten ska åtminstone årligen rapportera till behörig myndighet resultaten av beräkningarna tillsammans med en redogörelse för de metoder som de bygger på. Enligt artikel 78.2 ska de behöriga myndigheterna se till att instituten rapporterar in resultaten av beräkningarna till den behöriga myndigheten och Eba. Enligt artikel 78.3 ska de behöriga myndigheterna på basis av den information som instituten lämnat övervaka de relevanta beräkningarna och ska åtminstone årligen bedöma kvalitén på de interna metoderna med särskild fokus på de parametrar som räknas upp i artikeln. Eba ska ta fram en rapport för att stödja de behöriga myndigheterna i sin utvärdering av de interna metodernas kvalitet.
Regeringen anser att de nya utökade kraven på de behöriga myndigheterna att utvärdera kvalitén på institutens interna metoder utgör en del av den sedvanliga tillsynen. Regeringen anser vidare att de nya rapporteringskrav som ställs på instituten enligt artikel 78 bör
genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i LBF och LVM (se 13 kap. 3 § och 16 kap. 1 § 5 LBF samt 23 kap. 2 och 15 §§ LVM).
Korrigerande åtgärder vid översyn av interna metoder
Om enskilda institut avviker påtagligt från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna, ska den behöriga myndigheten undersöka orsakerna till detta. Den behöriga myndigheten kan, om det tydligt kan påvisas att institutets metoder leder till en underskattning av risker som inte kan förklaras av skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker, enligt artikel 78.4 vidta korrigerande åtgärder. De behöriga myndigheterna ska vid behov vidta korrigerande åtgärder om institutets interna metoder avviker påtagligt från sin jämförelsegrupp eller då det råder stora skillnader mellan resultaten från de interna metoderna. När den behöriga myndigheten tar beslut om korrigerande åtgärder ska den se till att åtgärderna inte strider mot syftet med de interna metoderna för att undvika att åtgärderna (i) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, (ii) skapar felaktiga incitament, eller (iii) ger upphov till likformigt beteende.
Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag, i stället för genom föreskrifter på regeringsnivå som utredningen föreslår. Finansinspektionen anser att detta ska regleras i lag eftersom myndigheten genom artikel 78.4 ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning och anser att möjligheten för inspektionen att fatta beslut om korrigerande åtgärder bör framgå av lag.
8.8. Tillämpning av kraven på gruppnivå
Regeringens förslag: Befintliga bestämmelser om att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll samt kraven på att sunda strategier och processer för kapitalutvärderingen ska tillämpas på gruppnivå förs in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelserna kompletteras med den nya skyldigheten för instituten att införa motsvarande styrformer, processer och rutiner för dotterföretag i tredjeland.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår till skillnad från regeringen att reglerna avseende ansvarigt institut ska omfatta även de delar som avser krav på styrformer processer och rutiner enligt artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet samt att de nya reglerna i nämnd artikel ska genomföras genom myndighetsföreskrifter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att ansvarigt institut ska vara ett institut som auktoriserats i
Sverige. Vidare bör det förtydligas att tillsynen på undergruppsnivå ska
avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredje land. Inspektionen anmärker att skillnaderna mellan kraven i artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet måste återspeglas tydligare i lagtexten samt att kraven i artikel 109.2 och 109.3 ska anges i lag. Finansinspektionen menar vidare att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” Svensk
Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II.
Skälen för regeringens förslag
Såväl det gällande regelverket som kapitaltäckningsdirektivet innebär att kraven på riskhantering ska uppfyllas individuellt och på grupp- eller undergruppsbasis. Detta följer i dag av kapitaltäckningslagen (se 9 kap. 5 och 6 §§ och prop. 2006/07:5 s. 316 f.). Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya regler såvitt avser styrformer, processer och rutiner på undergruppsnivå. Regleringen avseende grupper återfinns till största del i tillsynsförordningen. De nu gällande bestämmelserna bör därför, enligt regeringens mening, anpassas till den nya regleringen och överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Krav på intern process för bedömning av kapitalbehov
Artikel 108.2 och 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet anger i likhet med artiklarna 71 och 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv att kravet på interna processer för institutens kapitalutvärdering ska tillämpas på gruppnivå. I likhet med tidigare regler förutsätts enligt artikeln att det pekas ut ett institut som ska ansvara för att kraven uppfylls (ansvarigt institut). För att tillsynen ska kunna utövas på undergruppsnivå ska en behörig myndighet även fortsättningsvis med frångående av huvudregeln om ansvarigt institut kunna ställa motsvarande krav på det företag som närmast äger företaget eller företagen i tredjeland (jfr prop. 2006/07:5 s. 316). Till följd av det nya regelverkets struktur och utmönstrandet av begreppet finansiell företagsgrupp behöver dock de aktuella lagrummen justeras samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Krav på institutens styrformer processer och rutiner
Artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras till stor del av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv och innebär att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsbasis. Till skillnad från kraven i ovan nämnda artikel 108 förutsätts inte att ett visst institut i gruppen är formellt ansvarigt för att gruppen uppfyller kraven (jfr 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen). I stället anges att tillsynsmyndigheten ska kräva att moder- och dotterföretag uppfyller kraven på grupp- eller undergruppsnivå. Bestämmelsen har jämfört med dess motsvarighet i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med nya krav på behöriga myndigheter att särskilt se till att moderföretag och dotterföretag som omfattas av direktivet inför sådana styrformer, processer och rutiner även i de
dotterföretag som inte omfattas av direktivet. Enligt artikel 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet, som är ny, framgår att skyldigheterna rörande dotterföretag som i sig inte omfattas av direktivet, inte ska gälla om EUmoderinstitutet eller institut som kontrolleras av ett EU-moderföretag som är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan påvisa för de behöriga myndigheterna att tillämpningen av kraven strider mot lagen i det tredjeland där dotterbolaget är etablerat. Finansinspektionen menar att kraven i artikel 109.2 andra och tredje ledet bör anges i lag samt att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” och att tillsynen på undergruppsnivå ska avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredjeland.
Regeringen instämmer i inspektionens bedömning att regelverket om undergruppstillsyn i tredjeland, dvs. utanför EES, i likhet med motsvarande regler för bedömning av kapitalbehov bör införas i lag. Artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet ställer förvisso likartade krav på instituten när det gäller undergruppsnivåerna men samtidigt träffar de båda bestämmelserna olika delar av verksamheten. Kraven i artikel 108 rör processer som bolagen måste ha för att uppskatta sitt kapitalbehov något som i högre grad kan komma att påverka det institut som står under tillsyn, medan kraven i artikel 109 rör rutiner och styrformer. De senare kan därtill antas vara svårare att genomföra i ett dotterföretag som institutet inte har full kontroll över. I artikel 109 anges dock att institutet enkom är skyldigt att säkerställa att dotterföretag inför de nämnda rutinerna m.m. Detta skiljer sig från kraven vid kapitalbehovsbedömningen då det i artikel 108 uttryckligen anges att institutet ska ombesörja att även företag som institutet har ägarintresse i måste uppfylla kraven (artikel 108.4). De nytillkomna kraven i artikel 109 bör därför tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det anges i artikel 109.2 att det berörda dotterföretaget som inte omfattas av direktivet ska ha enhetliga och väl integrerade styrformer processer och rutiner. Motsvarande artikel avseende interna processer för bedömning av kapitalbehov (artikel 108.4) avser inte alla typer av företag i tredje land utan anger explicit att det är institut och kapitalförvaltningsbolag som träffas. I tillsynsförordningens artikel 14 finns en likartad regel som avser krav på att företagen ska genomföra arrangemang processer och rutiner avseende s.k. värdepapperisering. Regeringen anser att de tre nu berörda regelverken med krav på olika rutiner och processer med avseende på dotterföretag i tredjeland är sådana till sin art och utformning att de rimligen är inriktade på dotterföretag med likartad verksamhet utanför EES. Regeringen anser sammanfattningsvis att det är rimligt att anta att ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” endast avser dotterföretag som har likartad verksamhet dvs. är institut eller kapitalförvaltningsbolag men som på grund av sin lokalisering till tredje land inte omfattas av direktivet.
Svensk Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II.
Regeringen anser att det vid tillsynen av olika institut och företag alltid måste göras en adekvat avvägning mellan olika regelverk. Allmänna principer såsom proportionalitet kan då tas i beaktande.
8.9. Krav på att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen
Regeringens förslag: Den som är verkställande direktör i ett värdepappersbolag får inte samtidigt vara ordförande i styrelsen.
Finansinspektionen får, efter ansökan från bolaget medge undantag från detta.
Regeringens bedömning: Motsvarande krav för kreditinstitut framgår redan av gällande rätt.
Utredningens förslag: Utredningen omnämner kravet i kapitaltäckningsdirektivet om att ordförande i styrelsen för ett institut inte samtidigt får vara verkställande direktören i institut, såvida inte detta godkänts av behörig myndighet, men lämnar inget förslag i frågan.
Remissinstanserna: Med undantag av Finansinspektionen, tar remissinstanserna inte upp frågan. Finansinspektionen anför att bestämmelser motsvarande artikel 88.1 e i direktivet finns för kreditinstitut men saknas för värdepappersbolag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet får ordföranden i ett ledningsorgan med tillsynsfunktionen inte samtidigt vara verkställande direktör i institutet.
Den behöriga myndigheten har emellertid möjlighet att tillåta det i enskilda fall. Bestämmelser som förbjuder verkställande direktören att samtidigt vara styrelseordförande i ett kreditinstitut, finns i 10 kap. 6 § och 12 kap. 4 § LBF samt i 3 kap. 10 § andra stycket sparbankslagen (1987:619) och 6 kap. 10 § andra stycket lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Bestämmelserna är strängare än vad direktivet kräver, eftersom dispensmöjligheten saknas.
Motsvarande bestämmelser saknas i LVM. De bestämmelser som finns i gällande svensk rätt är således inte, när det gäller värdepappersbolag, tillräckliga för att genomföra artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet. En bestämmelse om att en verkställande direktör i ett värdepappersbolag inte samtidigt får vara ordförande i styrelsen för bolaget bör därför tas in i LVM. Samtidigt bör det, i enlighet med vad direktivet tillåter, införas en möjlighet för Finansinspektionen att medge undantag från kravet efter ansökan från värdepappersbolaget. Att en dispensmöjlighet införs får anses rimligt med tanke på att kravet är nytt för värdepappersbolag, såvida det inte är fråga om ett publikt bolag (se 8 kap. 49 § aktiebolagslagen [2005:551]).
Hänvisningar till S8-9
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6
9. Tillsyn
9.1. Finansinspektionens tillsyn
Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om de behöriga myndigheternas tillsynsmetoder utvecklas ytterligare i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. De behöriga myndigheterna ska bl.a.
utföra stresstester och för vissa institut anta s.k. tillsynsprogram. Vidare ställs tydligare krav på behöriga myndigheters befogenheter och reglerna om tillsynsansvaret för filialer som kreditinstitut etablerat i andra medlemsstater ändras.
Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen ansvarar för tillsynen, regelgivningen och tillståndsprövningen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Finansinspektionen ska enligt förordningen arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och verka för ett gott konsumentskydd inom det finansiella systemet, samt överväga om de åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inspektionens uppgifter preciseras ytterligare i de regleringsbrev som regeringen årligen utfärdar för myndigheten med villkor för anvisade medel i syfte att styra och sätta upp mål för myndighetens verksamhet.
Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över kreditinstitut regleras framför allt i 13 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF). Motsvarande bestämmelser för värdepappersinstitut finns i 23 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM). I dessa lagar föreskrivs att Finansinspektionens tillsyn ska syfta till att institutens rörelse bedrivs i enlighet med bl.a. de författningar som reglerar verksamheten. Skyldigheten att utöva tillsyn omfattar institut och utländska institut som inrättat filial i landet. Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar innehåller ytterligare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över instituten. I enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överförs bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut, värdepappersbolag m.fl. till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Ett viktigt verktyg för en aktiv och effektiv tillsyn är inspektionens möjlighet att begära in rapporter och information som rör institutens verksamhet. LBF, LVM och kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser som ålägger svenska institut och utländska institut med filial här i landet att lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen begär.
Inspektionen har därutöver rätt att genomföra platsundersökningar hos både svenska institut och utländska institut som har tillstånd att driva verksamhet från filial i landet. Rätten att genomföra platsundersökningar finns enligt 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag; då i syfte att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller den samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna. Rätten att utföra undersökningar innebär att inspektionen genom en undersökning på plats kan inspektera alla aspekter av företagets verksamhet som inspektionen har tillsyn över.
Om ett institut inte lämnar de uppgifter som begärs av inspektionen, har inspektionen möjlighet att vidta sanktioner gentemot institutet eller holdingföretaget i fråga.
Hänvisningar till S9-1
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
9.2. Behöriga myndigheter
Regeringens bedömning: Det följer redan av gällande rätt att
Finansinspektionen ska ha de medel och resurser som krävs för att bedriva den tillsyn som krävs enligt tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
Frågan om kravet på tillsynsmyndighetens oberoende i förhållande till en s.k. resolutionssmyndighet bör omhändertas vid genomförandet av det kommande direktivet om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersinstitut.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Sveriges advokatsamfund hänvisar till sitt remissvar på Finanskriskommitténs betänkande (SOU 2013:6) och anger att Finansinspektionens ställning bör regleras i lag i stället för förordning, vilket skulle ge makrotillsynen ett större oberoende i förhållande till regeringen.
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 4.4 i kapitaltäckningsdirektivet följer att de behöriga myndigheterna ska ha den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter samt det oberoende som krävs för att utföra de av direktivet och förordningen föreskrivna tillsyns-, gransknings- och sanktionsfunktionerna. I artikel 4.7 anges att uppgiften att utöva tillsyn och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna ska hållas åtskild och oberoende av krishanteringsåtgärder (”functions relating to resolution”) samt att medlemsstaterna ska informera
Europeiska kommissionen om
uppdelningen av de olika funktionerna. Artikel 4.8 innebär att om den myndighet som tillerkänts rätten att utöva krishanteringsåtgärder inte är samma myndighet som den behöriga myndigheten, ska de förstnämnda myndigheterna ha ett nära samarbete och samråda med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planerna för rekonstruktion och avveckling.
Artikel 4.4 har ingen direkt motsvarighet i något av 2006 års direktiv. Kravet på att behörig myndighet ska ha de medel och resurser som krävs, riktar sig ytterst mot riksdagen, som enligt 9 kap. 1 § regeringsformen beslutar om statens budget och storleken på de anslag som respektive förvaltningsmyndighet ska erhålla (den s.k. finansmakten). Någon särskild genomförandeåtgärd i lag för att uppfylla direktivets krav i denna del krävs inte. Vad gäller frågan om tillräckliga resurser kan emellertid följande noteras. För att stärka förutsättningarna för Finansinspektionen att bidra till ett väl fungerande finansiellt system föreslog regeringen i samband med budgetpropositionen för 2012 att ökade resurser motsvarande 103 miljoner kronor skulle tillföras myndigheten under perioden 2012–2014. Bakgrunden var att kraven ökat på Finansinspektionen i fråga om bl.a. tillsyn, regelgivning och internationellt utvecklingsarbete. Regeringens bedömning i fråga om Finansinspektionens resursbehov kvarstår och satsningen utvidgades ytterligare fr.o.m. 2014 t.o.m. 2016 för att främja utvecklingen av den finansiella
tillsynen. I budgetpropositionen för 2014 föreslogs därför en ytterligare satsning som sammantaget uppgår till 100 miljoner kronor (prop. 2013/14:1).
Enligt regeringens mening är kravet på Finansinspektionens oberoende vid utövandet av sina tillsynsuppgifter tillräckligt uppfyllt genom bestämmelsen om förvaltningsmyndighets självständighet i 12 kap. 2 § regeringsformen. Där anges att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.
Det är ännu inte fastställt vilken myndighet i Sverige som ska omhänderta sådana krishanteringsåtgärder som omnämns i artikel 4.7 och 4.8 (s.k. resolutionsmyndighet). Skyldigheten i dessa artiklar bör lämpligen omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet (KOM [2012] 280/3), som förväntas bli antaget under våren 2014.
9.3. Tillsynsmyndigheternas befogenhet i fråga om rätten att utföra kontroller och kräva information
Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att genomföra undersökningar hos företag utvidgas till att omfatta även holdingföretag med blandad verksamhet och sådana företag som får i uppdrag av ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra visst arbete eller vissa operativa funktioner.
Finansinspektionen får vidare rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag som ingår i en grupp, i de fall som det ankommer på inspektionen att utöva tillsyn över att gruppen uppfyller kraven på gruppnivå. Finansinspektionen får rätt att inhämta upplysningar från personer anställda i institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag.
Regeringens bedömning: Det krävs inga lagändringar för att utöka
Finansinspektionens rätt att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock till skillnad från regeringen en uttrycklig befogenhet för Finansinspektionen att inhämta information från anställda.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Artikel 4.3 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om att behöriga myndigheter dels ska få tillgång till den information som krävs
för att kunna genomföra tillsyn, dels ha rätt att undersöka eventuella regelöverträdelser. Vidare finns det krav på att de behöriga myndigheterna ska ha informationsinsamlings- och undersökningsbefogenheter (artikel 65.3).
Dessa befogenheter innebär att de behöriga myndigheterna kan ålägga ett antal uppräknade juridiska och fysiska personer att lämna uppgifter till myndigheten. I artikeln nämns institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet, fysiska personer vid dessa samt tredje parter som utför operativa uppgifter eller annan operativ verksamhet på uppdrag av dessa.
Upplysningar från juridiska och fysiska personer
Finansinspektionen har i dag en omfattande rätt att begära information av och genomföra platsundersökningar hos institut och holdingföretag (se 13 kap. 3 och 5 §§ LBF, 23 kap. 3 § LVM och 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen). Denna rätt innebär inte någon möjlighet för Finansinspektionen att begära upplysningar direkt av fysiska personer. Då direktivet explicit anger att upplysningar kan begäras in från fysiska personer anställda vid berörda företag bör en sådan befogenhet för Finansinspektionen införas i LBF respektive LVM. Finansinspektionen har inom ramen för gällande finansmarknadsreglering liknande befogenheter i t.ex. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 6 kap. 1 a § den lagen har Finansinspektionen rätt att kalla fysiska personer till förhör för att lämna upplysningar. Liknande bestämmelser finns i lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Det bör dock noteras att det av den aktuella direktivbestämmelsens ordalydelse inte följer att möjligheten för tillsynsmyndigheten att inhämta upplysningar från fysiska personer ska förenas med sanktioner riktad mot den anställde. Med hänsyn till att Finansinspektionen kan förelägga instituten och företagen att inkomma med upplysningar saknas det enligt regeringens mening skäl att förena denna befogenhet såvitt avser anställda hos den juridiska personen med sanktionsåtgärder.
Finansinspektionens nuvarande rätt att inhämta upplysningar får i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 65.3 även anses omfatta en rätt att ta del av och få ut dokument (jfr prop. 2004/05:142 s. 116). Finansinspektionen har redan enligt gällande rätt möjlighet att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen. Motsvarande bestämmelser bör föras över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Platsundersökningar
När det gäller platsundersökningar föreskriver artikel 65.3 att sådana ska kunna genomföras hos fler företag än vad som för närvarande finns reglerat i svensk lag. Bestämmelsen i 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen medför ingen rätt för Finansinspektionen att genomföra inspektioner hos
holdingföretag med blandad verksamhet (härmed avses enligt artikel 4.22 i tillsynsförordningen moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag). För att genomföra artikel 65.3 bör inspektionens rätt att begära in upplysningar och genomföra undersökningar utvidgas till att omfatta även företag som erhållit uppdrag från finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag, om inspektionen behöver det för sin tillsyn.
Artikel 65.3 c bör vidare genomföras genom att det i lag tydligt framgår att Finansinspektionen ges rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag i en företagsgrupp när inspektionen ansvarar för tillsynen av att instituten utifrån sin konsoliderade situation uppfyller kraven på gruppnivå. Det kan i det sammanhanget bli aktuellt att genomföra undersökningar hos företag i andra länder. Det ankommer då på inspektionen att genomföra undersökningen i enlighet med de bestämmelser som gäller i det aktuella landet.
9.4. Skyldighet att lämna upplysningar om innehavare av aktier eller andelar
Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagändring för att genomföra skyldigheten enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet för kreditinstitut att i samband med ansökan om tillstånd lämna upplysningar om institutets 20 största innehavare av aktier eller andelar i institutet när det inte finns någon som har ett kvalificerat innehav i institutet.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter inte bevilja auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut, om institutet inte inkommit med information om de innehavare av aktier eller andelar som kommer att få ett direkt eller indirekt kvalificerat innehav i institutet. Bestämmelsen motsvaras av artikel 12 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, men har i kapitaltäckningsdirektivet utökats med ett tillägg om vad som ska gälla för det fall att det inte finns några kvalificerade innehav. I sådana fall måste institutet, för att kunna beviljas auktorisation, lämna uppgift om vilka de 20 största aktieägarna eller medlemmarna är.
Förutsättningarna för att svenska företag ska beviljas tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse regleras i LBF. I 3 kap. 2 § samma lag anges att ett svensk företag ska beviljas tillstånd endast om den som har eller kan förväntas få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i institutet. Finansinspektionen har med stöd av 5 kap. 2 § 11 förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse möjlighet att meddela
föreskrifter om vilka uppgifter som ett företag ska inkomma med i samband med en ansökan enligt LBF. Det tillägg som skett i artikel 14 jämfört med dess lydelse i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, bör inom ramen för detta bemyndigande genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Det krävs således inte någon lagändring för att genomföra det nämnda tillägget i artikel 14 i direktivet.
9.5. Tillsyn över filialer
Regeringens förslag: Om ett utländskt kreditinstitut från ett land inom EES som inrättat filial i Sverige inte följer de bestämmelser som gäller för verksamheten, ska Finansinspektionen underrätta behöriga myndigheter i hemlandet. I brådskande fall och i avvaktan på åtgärder som fattas av behörig myndighet i hemlandet, får inspektionen vidta åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten här i landet. Sådana åtgärder ska upphöra så snart som de inte längre behövs eller hemlandets myndigheter vidtar en s.k. rekonstruktionsåtgärd.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2 och 43.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artikel 41.1 i kapitaltäckningsdirektivet utbyta information med andra behöriga myndigheter ryms inom gällande rätt.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innebär att när kravet på likviditetstäckning införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen ändras nuvarande reglering om tillsyn över filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom EES. Då upphör den uttalade skyldigheten för värdlandets behöriga myndigheter att utöva tillsyn över likviditeten i filialer tillhörande utländska kreditinstitut (se artiklarna 153 och 156 samt skälen 15 och 25 i kapitaltäckningsdirektivet). Ansvaret för likviditetstillsynen ska därefter i stället ligga på hemlandets behöriga myndigheter. De nya reglerna bör ses i ljuset av att de myndigheter som har auktoriserat kreditinstitutet i fråga, har bättre möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt vidta ingripanden mot institutet. Reglerna innebär att värdlandets behöriga myndigheter i framtiden ska få ingripa gentemot sådana kreditinstitut endast om det är fråga om s.k. säkerhetsåtgärder (artikel 43).
I enlighet med artikel 43 i direktivet får värdlandets behöriga myndigheter i krissituationer, i avvaktan på åtgärder från hemlandets behöriga myndigheter eller rekonstruktionsåtgärder som vidtas med stöd av artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder ska vara proportionerliga i förhållande till deras syfte att skydda
mot en finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota de kollektiva intressena för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Säkerhetsåtgärderna ska upphöra om hemlandets administrativa eller rättsliga myndigheter vidtar rekonstruktionsåtgärder i den mening som avses i direktiv 2001/24/EG (artikel 43.3). Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter avsluta säkerhetsåtgärderna när de inte längre behövs, såvida de inte har upphört i enlighet med artikel 43.3. Hemlandets behöriga myndigheter har, om det finns invändningar mot åtgärderna som vidtagits av värdlandsmyndigheterna, möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning (artikel 43.5).
Värdlandets tillsynsmyndigheter ska därutöver under vissa förutsättningar fortfarande ha rätt att utföra kontroller av den verksamhet i landet som utövas av filialer till utländska institut samt ha rätt att få information om den verksamhet som bedrivs (se skälen 26–28). I artikel 41 finns bestämmelser om att värdlandsmyndigheterna ska underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om de finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom myndighetens territorium inte uppfyller, eller om det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte kommer att uppfylla, kravet enligt tillsynsförordningen eller de nationella bestämmelser som genomfört kapitaltäckningsdirektivet. Behöriga myndigheter i hemlandet ska då utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att kreditinstitutet rättar till missförhållandet och anmäla de åtgärder som vidtagits till värdlandets behöriga myndigheter. Artikeln (41.2) ger också värdlandets behöriga myndigheter möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Av artikel 45 följer att myndigheter i hemlandet omgående ska informera behöriga myndigheter i värdlandet om en auktorisation återkallas.
De ändringar som i artiklarna 41 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet vidtagits i förhållande till dess motsvarigheter i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, äger tillämpning från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. För tiden fram till dess att övergångsperioden löpt ut ska nuvarande regler som grundas på principen att värdlandet utövar tillsyn över likviditeten i filialen alltjämt tillämpas (se artiklarna 150–159 i direktivet).
Finansinspektionens rätt att ingripa mot ett utländskt institut inom EES som har inrättat filial här i landet regleras i 15 kap. 15 och 16 §§ LBF. Om ett sådant utländskt institut inte följer de bestämmelser som gäller för institutet i fråga, får Finansinspektionen förelägga institutet att vidta rättelse. Om institutet underlåter att följa föreläggandet, ska behöriga myndigheter i hemlandet underrättas. I en sådan situation ankommer det på hemlandsmyndigheten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att institutet ska vidta rättelse. Om missförhållandena ändå inte åtgärdas, får Finansinspektionen gå vidare i sina försök att stoppa överträdelserna. Inspektionen kan då med stöd av 15 kap. 15 § tredje stycket LBF förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner i landet. Ett sådant förbud ska som huvudregel föregås av en underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet, men i brådskande fall har Finansinspektionen rätt att ingripa utan föregående underrättelse till
hemlandsmyndigheten med hemlandet. I 15 kap. 16 § LBF finns bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett utländskt kreditinstitut inom EES fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet. I 15 kap. 17 § samma lag regleras vad som gäller för utländska kreditinstitut som hör hemma utanför EES och som getts tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sverige. Av bestämmelsen framgår att Finansinspektionen har de befogenheter att ingripa som tillkommer inspektionen enligt 15 kap. 1 § och 3 § första stycket 6 LBF (jfr artikel 31 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv).
Om Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättas om att ett svenskt kreditinstitut överträtt de föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, får Finansinspektionen ingripa med de åtgärder som anges i 15 kap. 1–4 §§ LBF, under förutsättning att det föreligger någon omständighet som avses där (15 kap. 5 § LBF). Vidare anges att det ankommer på inspektionen att underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.
Regleringen i 15 kap. LBF bör mot bakgrund av de nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet ändras så att Finansinspektionen, gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filialer i landet och inte följer gällande regler, inte längre ska ingripa mot institutet genom ett föreläggande. Finansinspektionen ska i stället informera behöriga myndigheter i hemlandet om eventuella missförhållanden, varefter det ankommer på hemlandets myndigheter att vidta åtgärder för att förmå institutet i fråga att vidta rättelse.
I brådskande fall ska dock behörig myndighet i värdlandet ha rätt att vidta s.k. säkerhetsåtgärder. Vilka åtgärder som värdlandsmyndigheten i en sådan situation ska få rätt att vidta framgår inte av direktivet. Regeringen finner i likhet med utredningen att detta ska uppfattas som att behöriga myndigheter med rätt att ingripa, ska ges samma befogenheter att ingripa som de har gentemot nationellt auktoriserade institut.
Finansinspektionen har enligt 15 kap. 15 § tredje stycket LBF rätt att i brådskande fall förbjuda ett kreditinstitut att påbörja fler transaktioner i landet. Bestämmelsen infördes i LBF med anledning av artikel 21.7 i det numera upphävda andra banksamordningsdirektivet (77/780/EEG). Denna artikel hade stora likheter med artikel 43.1 i kapitaltäckningsdirektivet såtillvida att den också tillät värdlandets behöriga myndigheter att i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som ansågs nödvändiga för att skydda insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att behålla en reglering som innebär att Finansinspektionens befogenheter i förhållande till filialer som tillhör utländska kreditinstitut, i brådskande fall begränsas till ett förbud att påbörja fler transaktioner i landet. Dylika säkerhetsåtgärder kommer, till skillnad mot vad som gäller i dag, nämligen utgöra Finansinspektionens enda möjlighet att självständigt ingripa mot sådana filialer. Regleringen bör därför ändras så att den inte uppställer några särskilda begränsningar i fråga om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som kan användas i en sådan situation. Däremot bör sådana säkerhetsåtgärder få vidtas endast om det är nödvändigt för att värna den finansiella stabiliteten i landet, och åtgärderna står i proportion till detta syfte. Det bör även framgå av lag under vilka förutsättningar som åtgärderna ska upphöra.
Kravet i artikel 43.2 om att säkerhetsåtgärder inte får leda till att borgenärer i värdlandet ges företräde framför borgenärer i andra länder, är tillgodosett genom grundlagens krav på att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beaktar allas likhet inför lagen samt iakttar saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 § regeringsformen).
Den enligt artiklarna 41 och 45 i kapitaltäckningsdirektivet för Finansinspektionen något förändrade skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om vidtagna åtgärder och skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens samarbetsskyldighet enligt 13 kap. 6 a § och 15 kap. 5 § LBF samt 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen i 15 kap. 5 § LBF bör dock justeras genom ett tillägg om att de åtgärder som vidtas och den efterföljande underrättelse om vidtagna åtgärder ska ske genast. Eftersom kapitaltäckningslagen föreslås upphävas bör den nämnda bestämmelsen i den lagen tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Bestämmelser i 2006 års kreditinstitutsdirektiv om möjlighet att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning genomfördes i LBF och kapitaltäckningslagen genom två nya bestämmelser (13 kap. 6 b § LBF och 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen). Dessa lagrum anger i vilka fall som Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES, till Eba för tvistlösning. Artiklarna 41.2 och 43.5 bör genomföras genom att nu nämnda lagrum utökas till att omfatta även dessa artiklar. När det gäller bestämmelsen i kapitaltäckningslagen så ska den av nyss angivna skäl föras över till lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det är ännu oklart vid vilken tidpunkt som de ändringar som vidtagits i artiklarna 41, 43 och 49 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas. Ändringarna i denna del bör därför träda kraft vid det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13).
9.6. Rätt att begära rapporter från och genomföra inspektioner av filialer till utländska institut
Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att inspektera och begära information av filialer till utländska kreditinstitut ska omfatta samtliga utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet anges att behöriga myndigheter i värdlandet ska ha rätt att inspektera och begära information om verksamhet som institut bedriver i landet genom filialer. Sådana tillsynsåtgärder ska kunna tillgripas när värdlandets behöriga myndigheter anser att det behövs med hänsyn till det finansiella systemets stabilitet i värdlandet. Värdlandets myndigheter åläggs enligt samma artikel att inför inspektionen konsultera hemlandets behöriga myndigheter och efter att inspektionen utförts informera
myndigheterna i hemlandet om vad som framkommit vid undersökningen. Informationen ska enligt artikel 52.4 inhämtas och inspektioner utövas i enlighet med det lands lagar och bestämmelser där inspektionen utförs eller informationen inhämtas.
I artikel 40 i direktivet finns en ytterligare bestämmelse om rätt för den behöriga myndigheten att begära information från filialer inom dess territorium. Artikeln innebär att värdlandets behöriga myndigheter har rätt att begära att alla kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdlandet. Bestämmelsen har i förhållande till dess motsvarighet i det äldre direktivet justerats i fråga om för vilka ändamål värdlandets behöriga myndigheter får kräva sådana rapporter (artikel 29 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv). Enligt artikel 40 ska sådana rapporter få krävas för informations- eller statistikändamål, för att kunna ta ställning till om en filial i enlighet med artikel 51.1 är att betrakta som betydande, eller för tillsynsändamål i enlighet med direktivets artiklar 40–46. Av artiklarna 151 och 152 följer att de ändringar som skett i artikel 40 jämfört med dess motsvarighet i 2006 års direktiv, ska börja tillämpas från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.
I svensk rätt finns en vidsträckt rätt för Finansinspektionen att begära information från och inspektera kreditinstitut och utländska kreditinstitut som har inrättat filial i landet (13 kap. 3 och 4 §§ LBF). Bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. LBF ger intryck av att denna befogenhet såvitt avser utländska kreditinstitut endast gäller i förhållande till utländska kreditinstitut som inte hör hemma inom EES. I bestämmelserna föreskrivs en rätt för inspektionen att inhämta upplysningar respektive genomföra undersökningar hos kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § LBF, närmare bestämt endast andra utländska kreditinstitut än sådana som hör hemma inom EES. Å andra sidan ska bestämmelserna i LBF i tillämpliga delar även gälla för utländska företags verksamhet i Sverige, oberoende av om företaget hör hemma inom eller utanför EES (se 1 kap. 2 § LBF), vilket kan uppfattas som att tillsynsbestämmelserna i 13 kap. LBF ska tillämpas på filialer oberoende av om det utländska kreditinstitut hör hemma inom eller utanför EES.
Den EU-rättsliga regleringen gör i denna del inte någon åtskillnad för om det är fråga om filialer till utländska kreditinstitut inom eller utanför EES, utan relevanta artiklar i både 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitaltäckningsdirektivet avser ”alla” utländska kreditinstitut.
Bestämmelserna om tillsyn i 23 kap. LVM ger redan i dag Finansinspektionen rätt att vidta inspektioner och begära information från utländska företag som har tillstånd att driva verksamhet från filial i Sverige och gör således inte någon skillnad på om det utländska företaget är verksamt inom eller utanför EES.
Enligt regeringens mening bör 13 kap. 3 § LBF ändras så att det inte råder någon tvekan om att rätten att begära information och genomföra inspektioner gäller i förhållande till alla utländska kreditinstitut som inrättat filial här i landet.
Vad därefter gäller frågan om för vilka syften information får begäras kan följande konstateras. Om Finansinspektionen i enlighet med direktivet ska kunna bedöma den verksamhet som i Sverige utövas av filialer tillhörande utländska institut, behöver inspektionen information om den verksamhet som dessa filialer utövar här. De justeringar som skett i artikel 40 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, och den nya rätten till informationsinhämtande i artikel 52.3, är inte av den art att de medför ett behov att ändra Finansinspektionens rätt att i enlighet med 13 kap. 3 § LBF kräva att utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet lämnar upplysningar om den verksamhet som bedrivs.
Det senare ledet i artikel 52.3, om skyldigheten att inför en inspektion konsultera behöriga myndigheter i hemlandet och informera om resultatet av gjorda undersökningar behandlas i avsnitt 10.4.
Hänvisningar till S9-6
- Ds 2015:2: Avsnitt 9.8
9.7. Tillsynens utövande
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring för att genomföra bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet om nya krav på behöriga myndigheter såvitt avser metoder för tillsynens utövande m.m.
Behöriga myndigheters skyldigheter att i enlighet med artikel 97.5 i direktivet utbyta information med Eba ryms inom gällande rätt.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att det är lämpligt att möjligheten för inspektionen att gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande på ett tydligt sätt bör framgå av lag. Detta ska ses mot bakgrund av att inspektionen alltjämt ska fatta separata beslut för varje institut. Det bör därför framgå i lag att inspektionen har de rättsliga befogenheter som behövs för att lägga krav på institut på ett likartat eller identiskt sätt. Riksbanken anser att principen om likartad tillämpning av tillsynsåtgärder i artikel 103 i direktivet tydligare bör komma till uttryck i svensk rätt, inte minst eftersom den är kopplad till ingripanden mot instituten. Bestämmelserna i exempelvis 2 kap. 2 och 3 §§ i utredningens förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag förutsätter nämligen, i linje med gällande rätt, att det görs en individuell bedömning av institutets riskhantering eller av nödvändigheten att för just det institutet påföra ett särskilt kapitalbaskrav. Bestämmelserna i artikel 103 syftar till att klargöra att det inte är nödvändigt att, inför ett eventuellt kapitalpåslag, i detalj analysera institutens interna modeller eller hur deras riskhanteringssystem är uppbyggda om institut med liknande riskprofil är utsatta för eller utgör liknande risker för det finansiella systemet. Denna tolkning bör komma till uttryck i motiven.
Skälen för regeringens bedömning: Den granskning och de åtgärder som behöriga myndigheter ska utöva respektive vidta enligt artiklarna 97–99 i kapitaltäckningsdirektivet utgör i varierande utsträckning
anvisningar om hur behöriga myndigheter ska utöva tillsyn över instituten. Artikel 97 innebär bl.a. en uttrycklig skyldighet för behöriga myndigheter att vid utvärderingen av instituten även beakta de risker som ett institut utgör för det finansiella systemet, dvs. utsätter det finansiella systemet för. Om ett institut kan orsaka systemrisk i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010, ankommer det på behöriga myndigheter att omgående underrätta Eba om detta. När behöriga myndigheter därefter bedömer om institutets eller institutens styrformer, kapitalbas och likviditet m.m. är tillräckliga, ska bedömningen baseras på institutets risker (”coverage of their risks”), vilket i enlighet med artikel 97.1 b, även ska omfatta systemrisker. Bestämmelsen i artikel 100, som också är ny, anger att behöriga myndigheter som stöd för den utvärdering och översyn som ska göras enligt artikel 97, när så är lämpligt men minst årligen ska genomföra stresstester på de institut som står under deras tillsyn.
Vid genomförandet av 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt gjordes bedömningen att de detaljerade reglerna om hur ofta tillsynen ska ske och vad den ska omfatta inte bör framgå av lag utan regleras genom föreskrifter på lägre nivå (se prop. 2006/07:5 s. 343). Närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn har därför genomförts i bl.a. förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar (29 och 30 §§). De justeringar av behöriga myndigheters tillsynsmetoder som tillkommit genom kapitaltäckningsdirektivet bör i linje med tidigare överväganden genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Riksbanken och Finansinspektionen efterfrågar en klargörande reglering avseende den möjlighet till likartade eller identiska ingripandebeslut som anges i artikel 103. Regeringen instämmer i detta avseende i utredningens bedömning att såsom svensk rätt i dag är utformad så föreligger inga hinder för inspektionen att fatta sådana beslut. Artikeln framstår i stället närmast som ett förtydligande om att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att göra sådana likartade bedömningar. Det krävs alltjämt att det ska finnas grund för ingripande på grund av riskprofilen hos det enskilda institutet. Behov av särskilda genomförandeåtgärder för att säkerställa en rätt för Finansinspektionen att i enlighet med artikel 103 gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande föreligger därför inte. Frågor kring hur likartade risker ska bedömas kommer också att bli föremål för riktlinjer från Eba (artikel 103.2).
Den för Finansinspektionen utökade skyldigheten att i enlighet med artiklarna 97.5 och 103.2 underrätta Eba om en utvärdering visar att ett institut kan orsaka systemrisk, respektive om inspektionens tillämpning av artikel 103, ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse respektive i nu gällande 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Den senare förordningen kommer att upphävas men bestämmelsen bör ersättas med en motsvarande bestämmelse i ny förordning.
9.8. Tillsynen över interna metoder
Regeringens förslag: Bestämmelserna om Finansinspektionens tillsyn av institutens interna metoder och möjligheter för inspektionen att ingripa vid brister i metoderna tas in i lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att tillsynsåtgärder rörande efterlevnaden av de interna metoderna regleras på lägre nivå än lag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. På så sätt ges
Finansinspektionen också möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Av artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet följer att om en intern marknadsriskmodell leder till upprepande överträdelser av artikel 366 i tillsynsförordningen tyder det på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt. Behörig myndighet ska då återkalla tillståndet att använda sig av en viss metod eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att metoden snarast förbättras. I artikel 101.4 förskrivs att om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behörig myndighet kräva att institutet visar att de brister metoden innebär endast är av ringa betydelse eller att institutet presenterar en åtgärdsplan för att inom en viss tid åter uppfylla kraven. Om den av institutet angivna tiden inom vilken kraven ska vara uppfyllda inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättring av planen. Ytterst ska tillståndet att använda den interna metoden kunna återkallas. De åtgärder som ska vidtas när modellerna inte uppfyller kraven framgår i dag av 4 kap. 10 och 11 §§ samt 5 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser föreslås inte införas i den av utredningen föreslagna tillsynslagen. Finansinspektionen anser dock att det av den bör framgå att tillståndet kan återkallas då huvudregeln i svensk rätt är att gynnande förvaltningsbeslut inte kan återkallas. I praxis har undantag från huvudregeln utvecklats och ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. En sådan möjlighet som artikel 101.3 och 101.4 föreskriver bör på samma sätt som den möjlighet som följer av 78.4 framgå av lag.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 101.1–101.4 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på behöriga myndigheters löpande tillsyn av institut som fått tillstånd att använda sig av interna metoder för att beräkna kapitalbaskraven. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum, minst vart tredje år, granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med del tre i tillsynsförordningen (artikel 101.1). De behöriga myndigheterna ska särskilt uppmärksamma förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.
Om det framkommer att instituts interna metoder innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ankommer det på
behöriga myndigheter att säkerställa att metoderna åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.
Om användandet av en intern metoden i form av en s.k. intern marknadsriskmodell leder till upprepade överskridanden av bestämmelserna i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilket tyder på att modellen inte är eller inte längre är exakt, ska behöriga myndigheter återkalla tillståndet att använda sig av den interna modellen, eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras (se artikel 101.3).
Om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod, som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behöriga myndigheter kräva att institutet antingen visar att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (när så är tillämpligt enligt tillsynsförordningen) eller presenterar en åtgärdsplan för att i tid återställa att kraven följs och ange en tidsfrist för när planen ska genomföras (artikel 101.4). Om behöriga myndigheter bedömer att det är osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas, eller att tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla gällande regler eller inte på ett tillfredsställande vis lyckas visa att konstaterade följder av de konstaterade bristerna är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden återkallas, eller begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist.
Eba ska i syfte att främja en enhetlig sundhet i de interna metoderna analysera de metoder som används av instituten och i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utveckla riktlinjer med riktmärken på grundval av utförd analys (artikel 101.5 kapitaltäckningsdirektivet). Behöriga myndigheter åläggs att vid sin tillsyn av institutens interna metoder beakta Eba:s analys.
Bestämmelserna i artikel 101 är nya men har vissa likheter med artiklarna 84 och 85 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I de äldre bestämmelserna uppgavs vilka krav som skulle ställas på ett institut som ville tillämpa den s.k. internmetoden. Bland annat uppställdes ett krav på ett uttryckligt tillstånd och det specificerades vilka åtgärder som de behöriga myndigheterna skulle vidta för det fall att institut som fått ett sådant tillstånd inte längre uppfyllde de uppställda kraven. I artikel 85.5 angavs också att ett institut inte utan myndighetens godkännande kunde återgå till att tillämpa en metod som inte krävde tillstånd. De nämnda artiklarna har genomförts i lag och återfinns i dag i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen (se även 5 kap. 4 § samma lag). Finansinspektionen påpekar att en återkallelse av en tidigare godkänd metod (och modell) har karaktären av ett ingripande och därför bör framgå av lag. Tillstånd att få använda en intern metod ges enligt tillsynsförordningen (artiklarna 92–386). Regelverket är omfattande, har stor betydelse för instituten och en återkallelse eller inskränkning i rätten att få använda en intern metod får såsom inspektionen påpekat anses som återkallelse av ett gynnande beslut. Härtill kommer att motsvarande regelverk i dag framgår av lag. Regeringen anser med hänsyn till det nu sagda att bestämmelserna som rör interna metoder och modeller bör införas i lagen
om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (jfr prop. 2006/07:5 s. 224).
Hänvisningar till S9-8
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
9.9. Institutens administrativa förfaranden för intern kontroll
Regeringens bedömning: Reglerna om intern kontroll och dokumentation m.m. i artikel 4.5 andra meningen och artikel 4.6 i kapitaltäckningsdirektivet bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4.5 andra meningen i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns interna kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att kontrollera att reglerna följs. Av artikel 4.6 framgår att medlemsstaterna ska se till att instituten dokumenterar alla sina transaktioner, system och rutiner som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera att de krav som ställs på instituten uppfylls.
I 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ställs krav på instituten att ha en tillfredsställande intern kontroll samt att de ska kunna identifiera, mäta, styra och internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av 16 kap. 1 § LBF respektive 8 kap. 42 § LVM meddela ytterligare föreskrifter om vilka åtgärder som instituten ska vidta för att uppfylla lagens krav på riskhantering.
De nya krav som artiklarna 4.5 andra meningen och 4.6 i kapitaltäckningsdirektivet ställer på medlemsstaterna bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Hänvisningar till S9-9
- Ds 2015:2: Avsnitt 9.7.6, 9.7.7, (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
9.10. Särskilda krav på offentliggörande
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall som institut ska offentliggöra information i enlighet med artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen.
Moderföretag ska offentliggöra information som rör gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den information som moderföretagen ska offentliggöra.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 106 i kapitaltäckningsdirektivet finns bestämmelser om särskilda krav på offentliggörande.
Behöriga myndigheter ska ha befogenhet att kräva att instituten mer än en gång per år offentliggör den information som avses i artiklarna 431– 455 i tillsynsförordningen samt sätter tidsfrister för offentliggörandet. Därtill ska instituten kunna avkrävas att använda specifika medier och platser för offentliggörandet av annan information än årsredovisningen (artikel 106.1). Behöriga myndigheter ska också kunna kräva att ett moderföretag årligen offentliggör, i fullständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig information, en beskrivning av moderföretagets rättsliga struktur, samt lednings- och organisationsstruktur för den grupp av institut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 (artikel 106.2).
Innehållet i artikel 106 bör ses mot bakgrund av att tillsynsförordningen och dess reglering om institutens skyldighet att offentliggöra information innebär att instituten är ålagda att publicera viss information årsvis, men i övrigt har frihet att bedöma hur ofta och var de ska publicera informationen (se artiklarna 431–434 i tillsynsförordningen). Denna institutens valfrihet inskränks genom att de behöriga myndigheterna genom artikel 106.1 ges möjlighet att kräva offentliggörande mer ofta än en gång per år, sätta tidsfrister för offentliggörandet samt ställa krav på specifika medier och platser där informationen ska offentliggöras. Bestämmelsen motsvaras av artikel 149 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (se bemyndiganden i 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och 32 § 39 förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar). Artikel 106.1 bör i likhet med den äldre bestämmelsen genomföras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter bör därför tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Vad därefter gäller artikel 106.2 kan konstateras att Finansinspektionen enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen har rätt att kräva att institut och moderföretag lämnar den information om sin verksamhet som inspektionen begär för sin tillsyn. I enlighet med förslagen i avsnitt 6 bör 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Regleringen bör dessutom kompletteras med en skyldighet för moderföretagen att offentliggöra information i enlighet med vad som följer av direktivet. Den närmare innebörden av vilken information som ska offentliggöras bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta.
Artikel 106 torde dessutom förutsätta att behöriga myndigheter ska ha befogenhet att vidta sanktioner om ett institut eller ett moderbolag inte offentliggör sådan information som den enligt gällande rätt ska offentliggöra. En sådan befogenhet följer enligt regeringens mening redan av LBF och LVM, där Finansinspektionen ges möjlighet att ingripa mot institut som inte följer gällande regler om offentliggörande av information m.m.
Förslag till genomförandeåtgärder för att säkerställa möjligheten att vidta sanktioner gentemot moderföretag i de fall dessa utgörs av finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag behandlas i avsnitt 11.6.
Hänvisningar till S9-10
9.11. Utökad underrättelseskyldighet till Eba
Regeringens bedömning: Den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att underrätta Eba som följer av artiklarna 69 och 107.1 i kapitaltäckningsdirektivet bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning:
Artikel 69 i kapital-
täckningsdirektivet, som är ny, ålägger behöriga myndigheter att informera Eba om samtliga beslut om administrativa sanktioner som omfattas av artiklarna 65–67, inklusive uppgift om besluten överklagats och utfallet av ärendets prövning i högre instans. I artikel 107.1 i direktivet föreskrivs en ny skyldighet för behöriga myndigheter att underrätta Eba om hur de utövar sina skyldigheter att i enlighet med artikel 97 utvärdera institutens verksamhet och om de metoder som ligger till grund för beslut som fattas enligt artiklarna 98, 100–102, 104 och 105 i direktivet.
Den för Finansinspektionen gentemot Eba utökade underrättelseskyldigheten som följer av artiklarna 69 och 107.1 bör regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen (jfr 1 kap. 9 § förordningen om bank- och finansieringsrörelse och 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar).
9.12. Central databas om beslutade sanktioner
Regeringens bedömning: Skyldigheten att använda sig av Eba:s databas bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska Eba upprätthålla en central databas med den information om beslutade sanktioner som rapporterats från medlemsstaterna. Endast behöriga myndigheter ska ha tillgång till den information som framgår av databasen. Behöriga myndigheter åläggs att vid sin ledningsprövning använda sig av databasen (artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 i direktivet). Enligt artikel 69.3 åläggs behöriga myndigheter att i enlighet med nationell rätt verifiera om en person i relevanta avseenden förekommer i belastningsregistret. Information för detta syfte ska utbytas i enlighet med rådets rambeslut 2009/316/RIF och 2009/315/RIF såsom det har genomförts i nationell rätt. Enligt artikel 69.4 ska Eba tillhandahålla en hemsida med länkar till de platser där behöriga myndigheter publicerar sina administrativa sanktioner. Rådets rambeslut 2009/315/RIF har i svensk rätt genomförts på det sätt som framgår av prop. 2011/12:163 Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater. Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2013, innebär att Rikspolisstyrelsen har utsetts som centralmyndighet för samarbetet enligt rambeslutet. Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska den behöriga myndigheten, för svensk del
Finansinspektionen, i enlighet med nationell rätt verifiera förekomsten i belastningsregisterutdraget. Skyldigheten i denna del för Finansinspektionen bör genomföras genom föreskrifter meddelade av regeringen.
9.13. Avgifter till Finansinspektionen
Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar. De företag som står under tillsyn av
Finansinspektionen ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens övervakning enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövningar av ansökningar och anmälningar. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos
Finansinspektionen får inspektionen behålla. De företag som står under tillsyn betalar vidare avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen dock inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Den verksamhet som
Finansinspektionen bedriver till följd av tillsynsförordningen och de lagar som genomför kapitaltäckningsdirektivet består dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att regelverkets bestämmelser följs.
För att Finansinspektionens övervakning enligt den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet inte ska bli en statsfinansiell belastning bör de institut som står under Finansinspektionens tillsyn även fortsättningsvis betala årliga avgifter för att bekosta övervakningen. Bestämmelser om årliga avgifter finns redan i dag i 1 § andra stycket lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och i 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen. Dessa bestämmelser bör föras över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag bör därmed upphävas.
Finansinspektionen bör också ges rätt att ta ut avgifter för prövning av de ansökningar och anmälningar som krävs med anledning av den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet. I lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut såväl avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar som årliga avgifter. I lagen om kapitalbuffertar bör det tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt den lagen.
Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om båda slagen av avgifter.
10. Samarbete och informationsutbyte
10.1. Ny europeisk tillsynsstruktur
Efter finanskrisen 2008 inrättades genom särskilda EU-förordningar (EU nr 1093–1095/2010 [ESA-förordningarna]) ett nytt europeiskt system för tillsynen av den finansiella sektorn (ESFS). I den nya strukturen ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd (ESRB). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska bl.a. samarbeta nära med de nationella tillsynsmyndigheterna i syfte att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Genom Europaparlamentets och rådets antagande av det s.k. Omnibus I-direktivet infördes ändringar i sektorsdirektiven som förutom att precisera de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, syftade till att säkerställa ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om samarbete och utbyte av information med de europeiska myndigheterna och övriga behöriga myndigheter utvecklas ytterligare.
10.2. Utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna och tystnadsplikt
Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om bank- och finansieringsrörelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Eba och andra behöriga myndigheter utvidgas till att också avse samarbete och informationsutbyte med Esma och ESRB.
Den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen om Finansinspektionens samarbete och informationsutbyte med utländska myndigheter ska utökas till att också omfatta Esma samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Regeringens bedömning: Övriga bestämmelser i artikel 6 i kapitaltäckningsdirektivet som mer specifikt anger hur behörig myndighet ska samarbeta och bedriva tillsynen samt skyldigheten att delta i tillsynskollegier bör genomföras på lägre nivå än lag.
Det saknas behov av att ändra gällande sekretessbestämmelser.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det av lag uttryckligen bör framgå att Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet ställs vissa grundläggande krav för vad som ska gälla för behöriga myndigheters samarbete inom det europeiska samarbetet för finansiell tillsyn (artikel 6). Bestämmelsen motsvaras av artikel 42 b i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Den har dock ändrats med anledning av tillsynsförordningen samt förordning (EU) nr 1092/2010 och har även utökats i fråga om på vilket sätt samarbetet ska ske.
Tystnadsplikten ska inte hindra behöriga myndigheter från att utbyta information eller förmedla uppgifter till Eba, Esma och ESRB (artikel 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet).
Enligt artikel 53.3, som också är ny, ska bestämmelserna om sekretess i artikel 53.1 inte heller hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att publicera resultatet av eller hindra behöriga myndigheter från att överlämna information till Eba inför Eba:s publicering av stresstester.
Bestämmelser om skyldighet att samarbeta och utbyta information med andra europeiska myndigheter har i svensk rätt genomförts i 13 kap. 6 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, och 10 kap. 9 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen. För att fullgöra skyldigheten att säkerställa ett samarbete även med ESRB och föreskrivet informationsutbyte med Esma bör den reglering som nu finns i 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen ändras så att även Esma ingår bland de myndigheter som behöriga myndigheter ska utbyta information med, samt i enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Vidare bör 13 kap. 6 a § LBF utökas till att omfatta Esma och ESRB, samt hänvisningarna till EU:s rättsakter uppdateras så att de står i överenstämmelse med vad som följer av artikel 53. De led i artikel 6 som mer specifikt anger på vilket sätt Finansinspektionen ska samarbeta och utöva sina tillsynsuppgifter, samt inspektionens skyldighet att delta i tillsynskollegier, bör genomföras på lägre nivå än lag.
De ändringar i sektorsdirektiven som vidtogs med anledning av omnibus I-direktivet och som innebar att de europeiska myndigheterna ska ingå bland de myndigheter som Finansinspektionen ska utbyta information med, ansågs inte medföra något behov av att ändra gällande sekretessbestämmelser. Denna slutsats baserades på att direktiven såvitt avser skyldigheten att lämna ut uppgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna hänvisar till ESA-förordningarna, vilka är att likställa med lag (se prop. 2011/12:70 s. 74 ff.). Det som tillkommit i artikel 53 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, medför ingen annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av omnibus Idirektivet. Det finns därför inget behov av att göra några ändringar i sekretesslagstiftningen med anledning av det föreskrivna uppgiftsbytet med de europeiska tillsynsmyndigheterna.
Den tystnadsplikt som följer av kapitaltäckningsdirektivet ska enligt artikel 53.3 inte förhindra en publicering av resultatet av stresstester.
Finansinspektionen menar att det av lag uttryckligen bör framgå att
Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Varken kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen uppställer några krav på att behöriga myndigheter i varje situation ska publicera resultaten av stresstester. I svensk rätt finns inte heller något generellt hinder mot att publicera resultatet av stresstester. Regeringen anser därför att det inte föreligger ett behov av lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 53.3. Det bör i stället alltjämt ankomma på Finansinspektionen att i varje enskilt fall ta ställning till om de svenska sekretessbestämmelserna kan utgöra hinder mot att publicera resultatet av genomförda stresstester.
Hänvisningar till S10-2
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.5
10.3. Utökat samarbete och informationsutbyte mellan hem- och värdmedlemsstater
Regeringens förslag: Den skyldighet för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba som följer av artiklarna 50 och 51 i kapitaltäckningsdirektivet ska omfattas av en mer generellt utformad bestämmelse om samarbete och informationsutbyte knuten till
Sveriges medlemskap i EU som tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning även i sådana situationer som avses i artiklarna 50.4 och 51.2.
Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artiklarna 50 och 51 samarbeta och utbyta information
med utländska behöriga myndigheter och Eba omfattas även delvis av bestämmelser i gällande rätt.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om tillsynssamarbete mellan medlemsstater när institut bedriver gränsöverskridande verksamhet (artiklarna 50 och 51). Bestämmelserna ställer krav på berörda myndigheter att samarbeta och utbyta information med varandra. Informationsskyldigheten har utökats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv och omfattar nu information om samtliga institut (inte endast kreditinstitut) och information om faktorer som kan påverka den systemrisk som institutet utgör.
Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter i hemlandet på begäran ska underrätta och förklara för värdlandets behöriga myndigheter hur man har beaktat den information och de resultat som lämnats av värdlandet (artikel 50.4). Om värdlandets behöriga myndigheter vidhåller att behöriga myndigheter i hemlandet inte har vidtagit tillräckliga åtgärder får de, efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och Eba, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser. Ärendet kan slutligen hänskjutas till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Behöriga myndigheter i hemlandet åläggs genom direktivet en utökad informations- och samrådsplikt i förhållande till de behöriga myndigheterna i värdlandet (artikel 51.2).
Om behöriga myndigheter i hemlandet inte har samrått med värdlandets behöriga myndigheter eller om värdlandets behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att operativa åtgärder inte är tillräckliga, kan värdlandets behöriga myndigheter hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 1093/2010.
Den enligt artiklarna 50.4 och 51.2 utökade skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med 13 kap. 6 a § LBF samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU (jfr prop. 2010/11:110 s. 83). I 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen finns en liknande bestämmelse, fast där hänvisas till 2006 års direktiv i stället för till medlemskapet i EU. Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen bör med justeringar så att den följer mönstret i bestämmelsen i LBF föras övertill den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
De nya möjligheterna enligt artiklarna 50.4 och 51.2 att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande regleringen på området utökas till att omfatta även dessa artiklar. De nya bestämmelserna bör, i enlighet med direktivets övergångsbestämmelser (artikel 151), tillämpas när kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i
enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Bestämmelserna bör därför börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13). För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 i kapitaltäckningsdirektivet tillämpas. I dessa bestämmelser, som baserar sig på artiklarna 29, 30, 33, 40–42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, inryms dock inte möjligheten att i enlighet med artikel 42 i 2006 års direktiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling.
10.4. Samrådsskyldighet vid tillsyn av filialer till utländska institut
Regeringens förslag: Det ska i lag anges att Finansinspektionen inför en undersökning hos ett utländskt kreditinstitut hemmahörande inom
EES som inrättat filial i Sverige är skyldig att samråda med behörig myndighet i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.
Regeringens bedömning: Skyldigheten för behörig myndighet att i enlighet med artikel 52 i kapitaltäckningsdirektivet vid utarbetandet av tillsynsprogram för institut beakta den information som lämnas av behöriga myndigheter i värdlandet bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skyldigheten för behörig myndighet i värdlandet att i enlighet med artikel 52.3 i direktivet samråda med och utbyta information med behöriga myndigheter i hemlandet ryms inom gällande rätt.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter i värdlandet åläggs att inför en inspektion av filialer i landet, som inrättats av institut som auktoriserats av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, samråda med hemlandets behöriga myndigheter. Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter efter utförd inspektion informera myndigheten i hemlandet om det vid inspektionen framkommit sådant som är av betydelse för riskbedömningen av institutet eller den finansiella stabiliteten i värdlandet.
Finansinspektionens rätt att inspektera filialer belägna i Sverige är inte villkorad av att inspektionen dessförinnan samråder med tillsynsmyndigheterna i det land som har auktoriserat det institut till vilket filialen tillhör (se 13 kap. 4 § LBF respektive 23 kap. 4 § LVM). Även om Finansinspektionen enligt gällande rätt är skyldig att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra medlemsstater i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU, blir regleringen av rätten att vidta inspektioner tydligare om den nya samrådsskyldigheten om inspektion av filialer till kreditinstitut hemmahörande inom EES framgår av lag. En sådan skyldighet bör därför
införas i svensk rätt. Behöriga myndigheters skyldighet att därefter utbyta information med motsvarande myndigheter i andra länder ryms inom gällande rätt (10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § LBF). Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen, som dock refererar till 2006 års direktiv, bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Den nya skyldigheten för Finansinspektionen att vid utarbetandet av tillsynsprogrammen beakta information som erhållits från värdlandets behöriga myndigheter, bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
10.5. Beslut på gruppnivå och företagens uppgiftsskyldighet
Regeringens förslag: I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs bestämmelser som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form det ska fattas beslut på gruppnivå med anledning av likviditetstillsynen, inklusive huruvida institutets organisation och riskhanteringen är tillfredsställande m.m.
Bestämmelser om beslut på gruppnivå om kapitalbasen och om utbyte av information mellan företag inom en grupp tas in i samma lag.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Av utredningens förslag rörande beslut på gruppnivå om kapitalkrav och särskilt likviditetskrav framgår inte att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna. I utredningens förslag omfattas vidare inte dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn av regleringen i 5 kap. 6 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav är bindande för det berörda institutet och Finansinspektionen behöver ändras så att det framgår att ett gemensamt beslut bara binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Finansinspektionen anser även att bestämmelsen som gäller beslut avseende likviditetstillsyn bör formuleras om då bestämmelsens utformning kan misstolkas som att det är fråga om att fatta ett för institutet bindande beslut. Finansinspektionen framhåller vidare att det av utkastet till Eba:s tekniska standard framgår att de behöriga myndigheterna ska bedöma bl.a. de enskilda institutens kapitalbas och kapitalsammansättning samt att denna bedömning ska framgå av det gemensamma beslutet.
Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör omformuleras så att den närmare motsvarar direktivtexten och att det av lagtexten bör framgå att det beslut som fattas i fråga om nivån på gruppens kapitalbas även innefattar nivån på kapitalbasen på var och en av enheterna inom gruppen. Finansinspektionen menar att 5 kap. 6 § i utredningens förslag till lag om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut inte
överensstämmer med 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen då bestämmelsen enligt den föreslagna lydelsen inte omfattar sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen bör justeras så att även dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn omfattas. Finansinspektionen anser vidare att det bör förtydligas att när det i lagtexten anges ”uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen” även utbyte av information avseende pelare 2 omfattas.
Skälen för regeringens förslag: Genom kapitaltäckningsdirektivet införs en skyldighet för behöriga myndigheter att i fråga om institut som ingår i företagsgrupper som står under tillsyn i flera medlemsstater, komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas med anledning av utfallet av likviditetstillsynen (artikel 113.1 b). Ett sådant beslut ska fattas inom en månad efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport om gruppens likviditetsprofil (artikel 113.2 b).
I artikel 129.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv fanns en skyldighet för behöriga myndigheter att nå ett gemensamt beslut för att avgöra om nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Bestämmelsen har överförts till artikel 113.1 i kapitalkravsdirektivet och är i svensk rätt genomförd i 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen (se prop. 2010/11:110). Enligt regeringens mening bör denna reglering i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Den nya regleringen om behöriga myndigheters skyldighet att på gruppnivå nå ett gemensamt beslut med anledning av resultatet från likviditetstillsynen är, så när som tidsfristen, densamma som gäller för motsvarande beslut om kapitalbasen. Finansinspektionens nya skyldighet att komma överens med övriga behöriga myndigheter om åtgärder med anledning av likviditetstillsynen bör, i likhet med reglerna om gemensamma beslut om kapitalbasen, genomföras i lag. Finansinspektionen anför att det tydligt bör framgå att det endast är Finansinspektionen som blir bunden av det gemensamma beslutet. Regeringen delar Finansinspektionens bedömning. Lagtexten bör därför utformas i enlighet med Finansinspektionens synpunkt.
Enligt artikel 124.1 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artiklarna 110–127. Artikel 124.1 motsvaras av artikel 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilken i svensk rätt är genomförd i 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör, med vederbörlig justering, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna lydelsen behöver justeras så att även dotterföretag som inte omfattas att gruppbaserad tillsyn och utbyte av information avseende pelare 2 omfattas av bestämmelsen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att regleringen även bör omfatta sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen bör därför utformas i enlighet med detta. Föreslagen lydelse bedöms omfatta information som är av betydelse för tillsyn i
enlighet med artiklarna 110–127 i direktivet. Regeringen delar vidare Finansinspektionens uppfattning att den föreslagna regleringen i 4 kap. 4 § andra stycket 2 i utredningens förslag till tillsynslag i förtydligande syfte bör justeras så att den närmare motsvarar direktivtexten.
10.6. Underrättelse om vilka nationella myndigheter som ska ha rätt att utbyta information
Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta Eba om vilka nationella myndigheter som har rätt att utbyta information bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller en nyhet i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Ändringen består i att det numera är behöriga myndigheter och inte såsom tidigare medlemsstaterna som ska underrätta Eba om vilka myndigheter som i enlighet med artikel 57 (tidigare artikel 48 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) har rätt att utbyta information med varandra.
Av 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse följer en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta bl.a. Eba i den utsträckning som följer av 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Även den nya skyldigheten i artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras i förordningsform.
10.7. Oenighet om tillsynskollegiernas uppgifter
Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till
Eba för tvistlösning utökas till att omfatta situationer då det uppstått oenighet om tillsynskollegiers funktion.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras av artikel 133a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
Artikeln innebär att den samordnande tillsynsmyndigheten bl.a. åläggs att inrätta tillsynskollegier för att underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som ankommer på de behöriga myndigheterna att utföra. I artikel 116.9 har det tillkommit en ytterligare möjlighet för berörda behöriga myndigheter att vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion hänskjuta frågan till Eba för bistånd enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
De nya möjligheterna att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande lagregleringen på området utökas till att även omfatta en sådan situation som avses i artikel 116.9.
Hänvisningar till S10-7
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.5
10.8. Sekretess och uppgiftslämnande till vissa nationella organ
Regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet om utlämnande av uppgifter som rör tillsyn över institut till vissa slag av nationella organ föranleder inte några särskilda genomförandeåtgärder.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet anger under vilka förutsättningar som en medlemsstat får lämna ut information som avser tillsyn över institut till parlamentariska undersökningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet.
Den sekretess som föreskrivs i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller även för uppgiftslämnande mellan myndigheter (se 8 kap. 1 §). Samtidigt kan det föreligga fall då det är nödvändigt att en uppgift som är sekretessbelagd hos en myndighet överlämnas till en eller flera andra myndigheter. I 10 kap. OSL har det införts s.k. sekretessbrytande bestämmelser som under vissa förutsättningar möjliggör överlämnande av uppgifter som är sekretessbelagda hos en myndighet till en annan myndighet. Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet utgör inte i sig skäl för att utöka Finansinspektionens nuvarande möjligheter enligt OSL att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter. Några särskilda genomförandeåtgärder i denna del föreslås därför inte.
11. Ingripandeåtgärder och sanktioner
Hänvisningar till S11
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 8.2
11.1. Inledning
Genom kapitaltäckningsdirektivet införs nya bestämmelser om sanktioner. De äldre direktiven från år 2006 innehöll utöver skyldigheten att i vissa situationer återkalla ett instituts tillstånd inga specifika regler om administrativa sanktioner. Det nya direktivet ställer däremot krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att vid överträdelser av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet vidta olika former av administrativa sanktioner. Dessa ska vara effektiva, proportionella och
avskräckande. Direktivet är uppbyggt på så sätt att överträdelser som ska åtföljas av en sanktion, har delats upp mellan två artiklar. I var och en av dessa artiklar återfinns en katalog av sanktioner som ska kunna utdömas för sådana överträdelser som omnämns i artikeln. Överträdelser som består i åsidosättande av reglerna för auktorisation och kraven på kvalificerade förvärv behandlas i artikel 66. I artikel 67 behandlas bl.a. överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information.
Sanktioner ska kunna drabba institutet som begått en överträdelse. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner. Direktivet innehåller också bestämmelser om offentliggörande av sanktioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter, utan otillbörligt dröjsmål efter det att den juridiska personen i fråga underrättats om dessa sanktioner, på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överklagas och som har ålagts till följd av en överträdelse av bestämmelserna i tillsynsförordningen eller av de nationella bestämmelserna som har antagits för att genomföra direktivet. Offentliggörandet ska innehålla information om överträdelsens typ och karaktär samt om identiteten på den juridiska personen som sanktionen gäller.
Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om sanktioner utgör en minimireglering. Det är alltså tillåtet att i nationell rätt införa strängare regler än vad som följer av direktivet (se skäl 43). Direktivet innebär även justerade regler i fråga om tillsynsmyndigheternas möjlighet att i samband med dess tillsyn av instituten kräva att instituten på ett tidigt stadium vidtar åtgärder för att komma till rätta med en situation som utvecklas i negativ riktning. Avsikten är att sådana åtgärder ska kunna tillgripas innan situationen i instituten blir alltför allvarlig. Bestämmelserna om s.k. tidigt ingripande utgör i likhet med sanktionsåtgärderna en form av ingripande i institutens verksamhet. I svensk rätt regleras sådana ingripanden till stora delar tillsammans med Finansinspektionens möjlighet att besluta om sanktioner.
11.2. Regleringen i svensk rätt
Bestämmelser om ingripanden och sanktioner gentemot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF, respektive 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna bygger på samma systematik. Avgörande för om Finansinspektionen ska ingripa är om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga, får Finansinspektionen avstå från att ingripa.
När en överträdelse har skett har inspektionen möjlighet att välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet (prop. 2002/03:139 s. 382). Valet av sanktion ska i första hand bero på hur allvarlig en överträdelse är. Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen emellertid välja den mindre ingripande åtgärden varning.
Vid överträdelser som inte är så allvarliga att tillståndet ska återkallas kan Finansinspektionen ingripa genom föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med förbud att verkställa beslut. Därutöver har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning.
En anmärkning eller varning får förenas med en straffavgift (i fortsättningen kallad sanktionsavgift). Avsikten med sanktionsavgiften är att den ska tillföra en ekonomiskt omedelbart kännbar sanktion och ge Finansinspektionen möjlighet att gradera en överträdelse (a. prop. s. 387
)
. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte kan uppfylla kapital- och likviditetskraven. Denna begränsningsregel har införts för att förhindra att avgiftsuttaget får till följd att institutets tillstånd måste återkallas (se a. prop. s. 552). Sanktionsavgifterna förutsätter till skillnad mot straffrättsliga sanktioner inte något uppsåt eller oaktsamhet från den som ställs till ansvar för överträdelsen i fråga (NJA 2004 s. 840). Finansinspektionen kan också besluta att institutet ska betala en förseningsavgift, se bl.a. 15 kap. 10 § LBF. Sanktioner och förelägganden kan även riktas mot finansiella holdingföretag eller holdingföretag med blandad verksamhet (se 12 kap. 2 och 4 §§ lagen [2006:1371] om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelserna om ingripanden i LBF och LVM gäller även om ett institut överträder bestämmelserna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se 7 kap. 1 §). Utöver de sanktioner som nämnts ovan innehåller kapitaltäckningslagen särskilda bestämmelser om ingripande som kompletterar det som följer av LBF och LVM. Enligt 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen ska Finansinspektionen i vissa fall ålägga ett institut att hålla ett särskilt kapitalbaskrav.
Hänvisningar till S11-2
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
11.3. Utökade ingripandebefogenheter för Finansinspektionen
Regeringens förslag: Uppräkningen i lag av Finansinspektionens ingripandemöjligheter utvidgas.
Finansinspektionen ges rätt att utfärda förelägganden om åtgärder redan i de fall då det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot de regler som gäller för verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser dock att det inte finns behov av
lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anför att det är tveksamt om det är nödvändigt att införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen för genomförande av artikel 102.1 b, eftersom LBF redan ställer krav på att institutet ska ha kontroll över risker som det är eller kan komma att bli exponerat för och Finansinspektionen torde kunna ingripa med ett föreläggande i de fall ett institut inte i tillräcklig mån tagit höjd för framtida risker. Bankföreningen anser vidare att begreppet ”sannolikt” måste förtydligas med någon form av gradering av sannolikheten för att en händelse ska inträffa. Förvaltningsrätten i
Stockholm anser att sannolikhetsbedömningen bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 64 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter tilldelas alla tillsynsbefogenheter som krävs för att fullgöra sina uppgifter. Artikeln är en generell reglering med hänvisning till de bestämmelser i direktivet som mer specifikt anger vilka åtgärder som ska kunna vidtas gentemot institut som åsidosätter regelverket. Artikel 64 kräver enligt regeringens mening ingen särskild genomförandeåtgärd. Däremot föreligger behov av att se till att Finansinspektionen har de befogenheter som anges i artiklarna 18, 102, 104 och 105, till vilka artikel 64 hänvisar. Nedan behandlas artiklarna 18, 102 och 104.1. Artikel 104.2 och artikel 105 behandlas i avsnitt 11.3.1 respektive 11.3.2.
Enligt artikel 18 ska den behöriga myndigheten ha rätt att återkalla ett instituts auktorisation. Artikel 18 motsvaras av artikel 17.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som tidigare genomförts i svensk rätt och den artikeln föranleder därför inga ytterligare genomförandeåtgärder.
Vidare ska den behöriga myndigheten enligt artikel 102.1 ha befogenhet att kräva att institut som inte uppfyller kraven i direktivet och tillsynsförordningen, på ett tidigt stadium, vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen. Detta är en nyhet i förhållande till 2006 års direktiv, och innebär att den behöriga myndigheten nu ska kunna kräva sådana åtgärder om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen.
I artikel 104 anges specifikt vilka befogenheter som behöriga myndigheter som ett minimum ska ha för att fullgöra de förpliktelser som följer av direktivet och förordningen. Uppräkningen är inte uttömmande. De nya befogenheterna innebär att Finansinspektionen ska kunna ålägga ett institut att lägga fram en plan för hur institutet på nytt ska uppnå kraven enligt direktivet och förordningen och för dess genomförande fastställa en tidsfrist. Inspektionen ska också kunna kräva förbättringar av planens omfattning och den tid innan vilken den avser genomföras (artikel 104.1 c). Vidare ges Finansinspektionen rätten att begränsa eller förbjuda utdelningar och räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av övriga primärkapitalinstrument, såvida förbudet inte innebär ett fallissemang från institutets sida (artikel 104.1 i). Genom tilläggen ges inspektionen också befogenhet att kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rapporter om kapital- och likviditetspositioner
(artikel 104.1 j) samt införa särskilda likviditetskrav, inklusive begränsningar i fråga om löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder (artikel 104.1 k) och slutligen
kräva ytterligare redovisning (artikel
104.1 l).
Artiklarna 102 och 104.1 motsvaras i huvudsak av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Artikel 136.1 har i svensk rätt genomförts i 12 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen, 15 kap. 1 § LBF samt 25 kap. 1 § LMV. Dessa lagrum ger Finansinspektionen rätt att genom föreläggande ingripa mot institut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagar och andra författningar som reglerar företagets verksamhet m.m. Som en konsekvens av att kapitaltäckningslagen föreslås upphävas överförs reglerna i 12 kap. 1–3 §§ till 8 kap. 1–3 §§ den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Vid genomförandet av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt ansåg regeringen att det i artikeln uppställda kravet på att tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet att kräva att ett institut vidtar de i artikeln angivna åtgärderna avser att myndigheterna ska kunna förelägga instituten att vidta dem (prop. 2006/07:5 s. 359 f.). Vidare konstaterades att den möjlighet Finansinspektionen har att förelägga ett institut som bryter mot en författning att vidta åtgärder inom viss tid, ger inspektionen utrymme att ålägga institutet att vidta de åtgärder som räknas upp i artikel 136.1 b–d i direktivet (dvs. att förstärka styrformer och strategier, tillämpa en särskild reserveringspolitik m.m.). I lagtexten förtydligades några av de ingripanden Finansinspektionen kan vidta mot ett institut. Bakgrunden var att Lagrådet anfört att även om det inte är nödvändigt att göra en uttömmande uppräkning av exakt vilka åtgärder inspektionen kan vidta mot ett institut, är det angeläget att, inte minst för dem som berörs av åtgärderna på olika sätt, att det av lagtexten framgår vilka åtgärder inspektionen får vidta (a. prop. s. 360).
Regeringen anser att de åtgärder i artikel 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet som tillkommit i förhållande till artikel 136.1 i 2006 års direktiv (artikel 104.1 c och i–l) på samma sätt som tidigare ryms inom Finansinspektionens befogenhet att förelägga instituten att vidta olika former av åtgärder. De nytillkomna åtgärderna innebär dock både nya och omfattande befogenheter för Finansinspektionen att ingripa mot ett institut. Enligt regeringens mening är befogenheten att begränsa respektive helt förbjuda ett institut att vidta utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott (artikel 104.1 i) av en sådan ingripande karaktär att det motiverar ett särskilt omnämnande i lagtexten. Mot denna bakgrund anser regeringen att bestämmelserna i 15 kap. 1 § LBF och i 25 kap. 1 § LVM bör förtydligas på så sätt att det klargörs att inspektionen kan begränsa eller helt förbjuda ett institut att genomföra utdelningar eller räntebetalningar. Detta nya ingripande kan dock bara tillgripas under förutsättning att förbudet inte medför ett fallissemang från institutets sida. Med fallissemang avses en situationen då institutet inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter.
Artikel 102.1 i kapitaltäckningsdirektivet kräver att tillsynsmyndigheterna ska kunna ingripa om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt direktivet eller förordningen. Artikeln innebär att Finansinspektionen får en ny och
uttalad befogenhet att ingripa redan innan institutet faktiskt åsidosatt en skyldighet enligt regelverket, men då det är sannolikt att så kommer ske inom tolv månader. LBF och LVM bör därför ändras så att Finansinspektionen ges möjlighet att gentemot ett institut ingripa med ett föreläggande om att vidta åtgärder vid ett tidigare skede än vad som följer enligt gällande rätt. Eftersom artikeln förutsätter att tillsynsmyndigheten har bevis för ett tidigt ingripande, anser regeringen att Finansinspektionen bör ingripa först om det finns objektiva omständigheter som tyder på att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Mot denna bakgrund bör det i lag framgå att ett ingripande förutsätter att det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Ett exempel på när en dylik sannolikhetssituation skulle kunna inträffa är om ett instituts kapitaliseringsgrad är starkt beroende av med utvecklingen på marknaden eller hos ett visst slag av motparter som institutet har stor exponering mot
.
Ytterligare precisering
av vilka omständigheter som bör beaktas vid en sannolikhetsbedömning bör enligt regeringens mening inte göras i förreskriftsform utan får utvecklas i rättspraxis.
11.3.1. Justerade regler för att förelägga institut ett särskilt kapitalbaskrav
Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att fatta beslut om att institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utökas så att möjligheten kan tillgripas redan om det står klart att inspektionen har skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot de regler som gäller för verksamheten.
För att ålägga ett högre kapitalbaskrav till följd av vissa angivna brister ska det inte längre krävas att andra åtgärder bedöms som otillräckliga för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid.
Finansinspektionen ska kunna ålägga institut ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka risker som institutet kan bli utsatt för samt de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisker). Skyldighet att ingripa ska inte föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om åtgärder vidtagits som bedöms tillräckliga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att principen för användandet av det särskilda kapitalkravet bör vara tydlig. Bedömning
om särskilt kapitalbaskrav ska därför bara omfatta sådana risker eller riskelement som inte omfattas eller täcks fullt ut av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Riksbanken anser att direktivet föreskriver att både de risker som institut är exponerade för samt de risker som institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Finansinspektionen ska kunna få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav.
Finansinspektionen anser att det särskilda kapitalbaskravet enbart ska omfatta de risker som inte täcks av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Det ska därför framgå av lag att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav inte omfattar de grundläggande kapitalkrav som ställs enligt tillsynsförordningen, utan är ett krav utöver det grundläggande kapitalkravet. De risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska omfatta både mängden och slaget av kapital. Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital. Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av när det kan anses nödvändigt att höja ett kapitalbaskrav för att täcka de risker som ett institut kan bli exponerat för samt de omständigheter som ska beaktas när det ska bedömas som sannolikt att ett institut inom 12 månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut ska meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Förvaltningsrätten anser även att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Sparbankernas Riksförbund efterfrågar ett klargörande om hur det särskilda kapitalbaskravet förhåller sig till kapitalbuffertarna.
Skälen för regeringens förslag
Genomförande av särskilt kapitalbaskrav
Artikel 104.2 och 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet motsvarar artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I likhet med vad som följde av kreditinstitutsdirektivet ska behörig myndighet kunna ingripa med ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, i vart fall vid de situationer som anges i artikel 104.2. Bestämmelsen utgör dock inget hinder mot att sanktionen tillgrips även i andra fall. Artikel 136.2 i kreditinstitutsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen.
Bestämmelsen om särskilt kapitalbaskrav ger Finansinspektionen rätt att besluta att ett institut ska ha ett kapitalbaskrav utöver den miniminivå som annars gäller. Beslut om ett särskilt kapitalbaskrav kan fattas om institutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ LBF om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning eller mot-
svarande bestämmelser i LVM (8 kap. 2–8 §§ LVM). En förutsättning för att inspektionen ska kunna fatta ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav på grund av sådana brister är att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att avhjälpa bristerna inom rimlig tid. Med annan åtgärd avses sådana åtgärder som inspektionen enligt 15 kap. LBF och motsvarande bestämmelser i 25 kap. LVM får vidta mot ett institut som inte följer de bestämmelser som gäller för dess verksamhet. Finansinspektionen har dessutom rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om inspektionen i samband med en översyn och utvärdering anser att det behövs för att täcka de risker som institutet är exponerat för (2 kap. 2 § 3 kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen infördes i svensk rätt sedan artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med ett nytt stycke som föreskrev att behörig myndighet med hänsyn till resultatet av tillsynsåtgärder ska bedöma om ett institut ska påföras ett högre kapitalbaskrav än miniminivån för att täcka de risker som institutet är eller kan bli exponerat för (prop. 2010/11:135 s. 272).
Möjligheten att besluta om särskilt kapitalbaskrav får inte i något fall tillgripas om bristen i institutet är så allvarlig att verksamhetstillståndet ska återkallas (2 kap. 2 § andra stycket kapitaltäckningslagen).
Svensk rätt erbjuder således på grundval av 2006 års direktiv en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om det finns brister i institutens soliditet eller likviditet, riskhanteringssystem, om institutet inte är genomlysbart eller institutet saknar tillräckliga riktlinjer och instruktioner för verksamheten, eller om det vid en kapitalutvärdering framkommer behov av att öka kapitalbaskravet för att täcka de risker som institutet är exponerat för. Ett särskilt kapitalbaskrav, även kallat pelare 2-krav, gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och utöver de nya kapitalbuffertkraven enligt kapitaltäckningsdirektivet.
Artikel 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet anger, i likhet med artikel 136.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilka omständigheter som behörig myndighet ska beakta vid bedömningen av lämplig nivå på det särskilda kapitalbaskravet. Regler om Finansinspektionens tillsyn i detta avseende återfinns i dag i förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Regeringen anser att den ändring som skett i artikel 104.3 d bör införas på förordningsnivå på motsvarande sätt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut
Bestämmelsen i artikel 104 har ändrats på så sätt att det, för att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav inte längre uppställs något krav på att det bedöms som troligt att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Gällande rätt bör därför justeras i enlighet härmed. Därtill kommer att beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas på den grunden att det inte är troligt att användandet av endast andra åtgärder ger tillräcklig förbättring av styrformer, processer, rutiner och strategier inom rimlig tid (se artikel 104.2 c). Det senare ryms inom skyldigheten att besluta om ett högre kapitalbaskrav till följd av att kraven som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 1 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag inte är uppfyllda.
Beaktande av systemrisk vid fastställande av särskilt kapitalbaskrav
Finansinspektionen och Riksbanken anser att även den risk som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid fastställandet av ett särskilt kapitalbaskrav.
De justeringar som gjorts i artikel 104.2 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med motsvarande uppräkning i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ryms i huvudsak inom Finansinspektionens nuvarande befogenhet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav. Uppräkningen i artikel 104.2 över vilka omständigheter som ska beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav är inte uttömmande, men omfattar uttryckligen bl.a. de risker eller riskelement som inte täcks av tillsynsförordningen eller direktivets kapitalbuffertar (artikel 104.2 b). Systemrisk innebär en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och den reala ekonomin (artikel 3.1.10 i kapitaltäckningsdirektivet). Enligt artikel 133.1 ska systemrisk täckas av systemriskbufferten och enligt artikel 131.2 och 131.3 ska institutens storlek och sammanlänkning med det finansiella systemet beaktas vid beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut. Enligt regeringens mening bör detta även innebära att systemrisk bör kunna beaktas vid ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.2, om de tillämpliga kapitalbuffertarna inte täcker alla element av den aktuella systemrisken. Om systemrisker (även benämnda makrotillsynsrisker) byggs upp, kan det innebära att ett instituts förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras enligt 6 kap. 1 § LBF (se även prop. 2002/03:139 s. 273 ff.) samt 8 kap. 2 § LVM.
Artikel 104.3 innebär att den behöriga myndigheten vid fastställande av lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av resultatet av sin översyn och utvärdering av institutet, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån behövs för att täcka risker som ett kreditinstitut är eller kan komma att bli utsatt för. I bestämmelsen anges vilka omständigheter som ska beaktas vid denna bedömning. I förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv har möjligheten för behöriga myndigheter att även beakta systemrisk tillkommit (artikel 104.3 d). Enligt artikel 97.1 b och 97.3 i kapitaltäckningsdirektivet ska Finansinspektionen i sin översyn och utvärdering av den kapitalbas ett institut förfogar över beakta systemrisker. Instituten ska täcka både de risker som de är utsatta för och de risker som de utsätter det finansiella systemet för (eng. ”coverage of their risks”) (se även avsnitt 9.7). Beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.3 ska baseras på denna översyn och utvärdering. Regeringen anser att Finansinspektionen vid beslut om särskilt kapitalbaskrav efter en översyn och utvärdering enligt artikel 104.3 bör kunna beakta den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för. Systemrisk kan i det fallet likställas med den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för.
Tidpunkt för ingripande med särskilt kapitalbaskrav och sannolikhetsbedömning
Enligt artikel 102.1 b i kapitaltäckningsdirektivet gäller att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas redan när det visas föreligga en risk för att bestämmelserna i tillsynsförordningen eller de bestämmelser som i nationell rätt antagits för att genomföra direktivet inte följs. Finansinspektionen bör ges möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav redan om myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att det inom tolv månader kommer inträffa en överträdelse.
Artikel 104.2 e i direktivet föreskriver en möjlighet att tillgripa tillsynsbefogenheten om det är sannolikt att riskerna undervärderas trots att institutet uppfyller tillämpliga krav i kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Bestämmelsen förutsätter vare sig att det har skett en överträdelse eller att det gjorts en bedömning av att det finns en risk för att det kommer uppstå en överträdelse. Ett tänkbart exempel på när den skulle kunna tillämpas är om institutet använder sig av föreskrivna riskvikter i schablonmetoden för kreditrisk, men riskerna underskattas till följd av det föreligger en allt för stor exponering mot stater som har låg riskvikt men på grund av statsfinansiell kris riskerar att ställa in betalningarna. Enligt regeringens bedömning ryms denna bestämmelse inom nuvarande reglering där möjlighet finns att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav i samband med en översyn och utvärdering. Den nuvarande bestämmelsen bör i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Artikel 104.2 kräver för dess tillämpning inte att det har skett en faktisk överträdelse av rörelsereglerna. Det stycke i artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektivet, som ligger till grund för den svenska regleringen, förutsätter inte heller att det har skett en faktisk överträdelse, utan föreskriver att bestämmelsen ska tillämpas för att fånga in risker som institutet ”är eller kan bli utsatt för”. För att tydliggöra att regleringen också ska täcka risker som ett institut kan bli utsatt för anser regeringen att lagtexten bör justeras på motsvarande sätt.
Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka de risker ett institut kan bli exponerat för, samt när det bedöms sannolikt att ett institut inom 12 månader inte kommer uppfylla sina skyldigheter, ska meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt regeringens mening föreligger inte skäl att meddela föreskrifter i dessa fall. De omständigheter som ska beaktas bör i stället utkristalliseras i rättstillämpningen.
Avstå från att ingripa
I linje med vad som följer enligt sektorslagstiftningen (se 15 kap. 1 § tredje stycket LBF) anser regeringen att skyldighet att ingripa med ett särskilt kapitalbaskrav inte bör föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, eller om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet vidtagit åtgärder mot institutet som bedöms som tillräckliga.
Förvaltningsrätten i Stockholm anser att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Finans-
inspektionens möjlighet att avstå från att ingripa omfattar för närvarande även ingripandebestämmelsen i 2 kap 2 § första stycket 1 kapitaltäckningslagen, som nu överförs till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Överförandet av möjligheten att avstå från att ingripa till den nya lagen innebär därför endast en fortsättning av vad som redan gäller i dag.
Sammansättning av det särskilda kapitalbaskravet
Den möjlighet som Finansinspektionen har enligt gällande rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav innefattar inte någon möjlighet att samtidigt påverka kapitalbasens sammansättning. Detta är en följd av att kapitaltäckningslagen ställer krav på att minst hälften av kapitalbasen alltid ska utgöras av primärt kapital (3 kap. 1 § kapitaltäckningslagen). Detta gäller även för det fall Finansinspektionen med stöd av 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen fattar ett särskilt beslut om kapitalbaskravet. Finansinspektionens nuvarande möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav begränsas således till att fastslå nivån på kapitalbasen.
I det nya regelverket fastslår tillsynsförordningen kraven på kapitalbasens sammansättning för de kapitalkrav som regleras i förordningen. Kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen delas upp i tre huvudsakliga kategorier av kapital: kärnprimärkapital, primärkapital och totalt kapital. Bestämmelserna om kapitalbuffertar ålägger institut att därutöver i varierande utsträckning upprätthålla ytterligare kapital som ska bestå av kärnprimärkapital. Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet anger vilket slag av kapital som krävs för att uppfylla det ”överskjutande” kapitalbaskravet som blir följden om tillsynsmyndigheten fattar ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav.
Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital.
Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Riksbanken och Finansinspektionen anser dock att Finansinspektionen ska få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett ingripande i form av ett särskilt kapitalbaskrav ska bl.a. ske om instituten inte uppfyller kraven i artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv), dvs. om instituten inte upprätthåller ett internt kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade för. I skäl 43 i direktivet anges likaså att medlemsstaterna ska säkerställa att kreditinstitut och värdepappersföretag har ett internt kapital som i fråga om kvantitet, kvalité och fördelning är tillräckligt för att möta institutens risker. Regeringen anser att ett beslut om att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver vad som annars gäller bör innefatta tydliga krav på både belopp och slag av kapital, eftersom det i annat fall blir svårt att bedöma hur mycket kapital som krävs för att möta de risker som föranleder beslutet om ett särskilt kapitalbaskrav. Vidare får kapitalbuffertarna enligt artikel 128.6 enbart bestå av kärnprimärkapital. Beslut om särskilt kapitalbaskrav som ska täcka överskjutande risk från kapitalbuffertarna bör därför täckas av motsvarande kapital, dvs. kärnprimärkapital. Enligt regeringens mening
finns dock inte skäl att i lag fastslå vilken typ av kapital som ska krävas för att uppfylla ett beslut om särskilt kapitalbaskrav. Regleringen blir i stället mer dynamisk och ändamålsenlig om Finansinspektionen i varje beslut om särskilt kapitalbaskrav ges rätt att fastställa vilken typ av kapital som krävs för att möta sådana identifierade risker i institutets verksamhet som anses motivera ett särskilt kapitalbaskrav. En sådan rätt bör följa av Finansinspektionens rätt att fatta beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Finansinspektionen anser att det bör förtydligas i lagtexten att det särskilda kapitalbaskravet inte är ett beslut om totalt kapitalbaskrav utan att beslutet endast omfattar ett särskilt kapitalbaskrav som gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet. Regeringen anser att lagtextens lydelse bör förtydligas i enlighet med Finansinspektionens förslag.
Särskilt kapitalbaskrav och transparens
Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att
Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav.
Av artiklarna 431.3 och 438 b i tillsynsförordningen följer att instituten kan tvingas offentliggöra sin interna bedömning av kapitaltäckningen inklusive Finansinspektionens utvärdering och översyn enligt kapitaltäckningsdirektivet, om Finansinspektionen begär detta. Vid sidan av dessa regler kan beslut om särskilt kapitalbaskrav offentliggöras efter en sedvanlig sekretessprövning hos Finansinspektionen. Den möjligheten följer redan av gällande rätt. Det är viktigt att den s.k. pelare 2-processen är tydlig och transparent. Behovet av tydlighet och transparens förstärks ytterligare om pelare 2-processen i ökad utsträckning används för att motverka systemrisker, dvs. de risker som instituten utsätter det finansiella systemet för. Enligt regeringens mening finns dock inte skäl att införa en särskild lagregel om att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska offentliggöras, eftersom det redan följer av tillsynsförordningen samt bestämmelser om offentlighet och sekretess att ett sådant beslut kan offentliggöras.
Hänvisningar till S11-3-1
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
11.3.2. Möjlighet att införa särskilda likviditetskrav
Regeringens förslag: Finansinspektionen får besluta om ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som institut är eller kan bli exponerat för och för de risker som instituten kan utsätta det finansiella systemet för.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om ett särskilt likviditetskrav.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att förslaget är otydligt och saknar förutsägbarhet vad avser de likviditetskrav som kan komma ifråga. Det förs heller inget resonemang kring hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna om likviditet i 6 kap. 1 § LBF och om ingripandeåtgärder i 15 kap. samma lag. Finansinspektionen och
Riksbanken tolkar direktivet som att tillsynsmyndigheter även ska beakta den risk som banken utsätter det finansiella systemet för. Det skulle innebära att Finansinspektionen kan basera ett särskilt likviditetskrav även på den risk som institutet utgör för det finansiella systemet.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet föreskrivs att behöriga myndigheter på grundval av sin tillsyn och utvärdering av instituten ska analysera om det, med hänsyn till de risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, är nödvändigt att införa ett särskilt likviditetskrav. Vid ett sådant beslut ska myndigheten framför allt beakta institutets affärsmodell och styrformer, systemrelaterade likviditetsrisker samt utfallet av den översyn och värdering som följer av artikel 97 i direktivet.
För att genomföra artikel 105 bör det i svensk rätt införas en ny bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att besluta om ett särskilt likviditetskrav, om en utvärdering av institutet visar att det behövs för att täcka de likviditetsrisker som institutet är exponerat för.
Enligt artikel 97.3 ska myndigheten fastställa om instituten har tillräckligt med likviditet för att säkerställa en sund hantering eller täckning av deras risker. För att ett institut ur ett samhällsekonomiskt perspektiv ska ha tillräckligt med likviditet behöver det ha likviditet som täcker både de risker som institutet är utsatt för (risken för fallissemang) och den risk det utgör för det finansiella systemet och den reala ekonomin (effekten av fallissemang). Enligt regeringens mening syftar artikel 97 i direktivet till att hantera båda dessa aspekter på risk. Det innebär därför att Finansinspektionen i sin likviditetsbedömning även bör ta hänsyn till den risk som institutet utgör för det finansiella systemet.
Artikeln ställer vidare krav på att behöriga myndigheter ska överväga och besluta om administrativa ingripanden eller åtgärder för det fall att ett institut inte uppfyller de likviditetskrav som beslutats på nationell eller EU-nivå. Bestämmelsen kan jämföras med artikel 67, som fastslår att behöriga myndigheter ska ha rätt att ingripa med sanktioner mot ett institut om det inte uppfyller likviditetskraven i artikel 412 i tillsynsförordningen (se artikel 67.1 j och 67.2).
Det krävs inga särskilda lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna överväga och besluta om administrativa åtgärder i enlighet med artikel 105. Tillsynsförordningen ger Finansinspektionen rätt att ingripa med administrativa sanktioner för samtliga överträdelser av tillsynsförordningen. Finansinspektionen har vidare rätt att ingripa mot institut som inte uppfyller tillämpliga nationella likviditetskrav. Det finns inte heller behov av att införa en särskild reglering om att nivån på avgifterna ska återspegla skillnaden mellan gällande likviditetskrav och institutets likviditetskrav, eftersom det får anses följa av Finansinspektionens skyldighet att säkerställa att beslutade sanktioner ska vara proportionella i förhållande till den överträdelse som föranleder ett ingripande (jfr avsnitt 11.5.1).
Regleringen bör införas i samma lag som bestämmelserna om ett särskilt kapitalbaskrav (dvs. i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). De mer specifika bestämmelserna i denna lag utgör ett komplement till LBF, som reglerar de grundläggande kraven för bankers och kreditmarknadsföretags verksamhet. Vidare anser regeringen att, i likhet med vad som gäller vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, de omständigheter som ska beaktas inför ett sådant beslut bör framgå av föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
Fondbolag och AIF-förvaltare omfattas av vissa bestämmelser i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Med tanke på att kapital och likvida medel hålls helt åtskilda från de fonder som dessa företag förvaltar bedöms likviditetsriskerna i företagen att vara högst begränsade. Bestämmelserna om ett särskilt likviditetskrav torde därför i praktiken komma att få en mycket begränsad tillämpning för dem.
Artikel 113 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att samordnande tillsynsmyndighet och övriga behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett moderbolag eller vissa holdingföretag, ska fatta ett gemensamt beslut om institutsspecifika likviditetskrav och övriga åtgärder för att hantera väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Genomförandet av denna bestämmelse i direktivet behandlas i avsnitt 10.5.
Hänvisningar till S11-3-2
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.1
11.4. Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser
Regeringens förslag: Lagen om bank- och finansieringsrörelse ska kompletteras med en bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att återkalla ett kreditinstituts tillstånd, om institutet har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.
Regeringens bedömning: Den nuvarande strukturen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden i fråga om angivandet av överträdelser och sanktioner kan behållas.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänna överväganden
Kapitaltäckningsdirektivet ställer krav på att medlemsstaterna säkerställer att behöriga myndigheter får tillgång till en rad åtgärder att använda sig av om ett institut inte följer regelverket. Behöriga
myndigheter ska ha möjlighet att, vid de överträdelser som anges, kunna vidta i vart fall de åtgärder som specificeras i direktivet. Medlemsstaterna ska även säkerställa att sanktionerna är effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 65.1).
Regeringen bedömer att det saknas behov av att, i likhet med direktivets struktur, i lag räkna upp vilka överträdelser som ska leda till en viss katalog av sanktioner. Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra bestämmelserna i svensk rätt bedöms i stället vara att Finansinspektionen ges tillgång till samtliga sanktioner, och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artiklarna 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Ett sådant genomförande är mer i linje med den nuvarande strukturen i LBF och LVM samt uppfattningen att Finansinspektionens ingripandemöjligheter gentemot finansiella företag som utgångspunkt bör utformas enhetligt, såvida inte särskilda skäl talar mot det. Finansinspektionen bör därför, liksom i dag, som utgångspunkt i både LBF och LVM ges tillgång till samtliga sanktioner i direktivet, och möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken av dessa sanktioner som ska gälla vid en överträdelse av reglerna som gäller för det finansiella institutet i fråga.
Det finns inte heller behov av att i gällande rätt föra in en uttrycklig bestämmelse om att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom det är något som följer redan av befintligt regelverk och tidigare förarbetsuttalanden (se bl.a. prop. 2002/03:139 s. 382).
Flera av de handlingsregler som tas upp i artikel 67.1 baseras på tillsynsförordningen. Övriga handlingsregler i artikel 67.1 och artikel 66.1 har redan genomförts i svensk rätt, med undantag för artikel 67.1 a (auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt) och artikel 141 om utdelningsrestriktioner. Sedan den 1 januari 2014, när tillsynsförordningen trädde i kraft, innehåller svensk rätt samtliga handlingsregler som upptas i förordningen och Finansinspektionen har möjlighet att ingripa vid en överträdelse av dessa regler. För att detta fullt ut även ska gälla i fråga om de handlingsregler som baseras på direktivet krävs dock att Finansinspektionen ges rätt att ingripa även för det fall att ett institut beviljats tillstånd på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.
Direktivet uppställer inga krav på att ett instituts tillstånd ska återkallas så snart en överträdelse som upptas i artikel 67.1 inträffar, men en sådan möjlighet ska finnas bland de sanktioner som står till tillsynsmyndighetens förfogande.
Om tillstånd beviljats på falska uppgifter
Sanktioner i artikel 67.2 ska kunna tillgripas bl.a. om ett institut har beviljats auktorisation på grundval av felaktiga eller falska uppgifter eller dylikt.
Av 25 kap. 5 § LVM följer att om ett företag har fått tillstånd genom falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, ska tillståndet återkallas. Om det är tillräckligt, kan i stället varning meddelas. En sådan varning får enligt 8 § förenas med straffavgift. LBF innehåller däremot
inte någon uttrycklig reglering om återkallelse av tillståndet på grund av att det beviljats till följd av falska uppgifter.
Enligt regeringens mening bör LBF kompletteras med ett lagrum som anger att Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd som beslutats på grund av falska uppgifter. Finansinspektionen bör i likhet med vad som följer av LVM, ha möjlighet att i de fall då det är tillräckligt i stället besluta om varning och sanktionsavgift.
11.5. Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att besluta om sanktionsavgift för institut upp till tio procent av ett instituts totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret eller, i de fall beloppen kan beräknas, ha möjlighet att besluta om sanktionsavgifter motsvarande två gånger summan av den vinst institutet tjänat eller upp till två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen.
Begreppet straffavgift ska i lagtexten ersättas med sanktionsavgift.
Regeringens bedömning: Övriga sanktioner som enligt direktivet ska kunna vidtas gentemot juridiska personer ryms inom gällande rätt.
Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut och beslut som fattas till följd av att ett institut inte uppfyller kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Förvaltningsrätten i
Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Finansinspektionen påpekar att det finns skäl att diskutera begränsningen om att en sanktionsavgift inte får vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen ställer sig mycket tveksamma till utredningens resonemang kring förseningsavgift, med hänsyn till principen om dubbel lagföring.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Offentliga underrättelser
I artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet uppställs krav på offentliggörande av Finansinspektionens beslut med anledning av att ett institut inte uppfyller gällande regler eller beslut om sanktioner. Den fråga som uppkommer är om ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i 30 kap.4 och 5 §§offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Dessa bestämmelser innebär
sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillståndsgivnings- och tillsynsverksamhet.
Sekretessen enligt 30 kap. 5 § OSL gäller i särskilt angivna ärenden för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, men gäller inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut. Enligt regeringens mening kan bestämmelsen därför inte utgöra ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med artikel 68.
Sekretessen enligt 30 kap. 4 § OSL gäller däremot för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Det föreligger alltså en presumtion för att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. Direktivet förutsätter offentliggörande men tillåter emellertid att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut (artikel 68.2).
Regeringen gör således bedömningen att bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet.
Vad gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt 27 § förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar är ålagd att på sin webbplats tillhandahålla information som den enligt 2006 års kreditinstitutsdirektiv är skyldig att offentliggöra. Enligt regeringens mening bör ett genomförande av artiklarna 68 och 143.1 d i kapitaltäckningsdirektivet på motsvarande sätt ske genom föreskrifter på förordningsnivå.
Krav på att agerandet upphör
Enligt artiklarna 66.2 b och 67.2 b i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet kunna kräva att en fysisk person eller ett institut upphör med och inte upprepar det agerande som är föremål för sanktionen.
Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att vid äventyr av vite förelägga ett institut att inom viss tid exempelvis upphöra med ett agerande. Om tillståndet återkallas, kan Finansinspektionen kombinera återkallelsebeslutet med förbud om att fortsätta rörelsen (se 15 kap. 4 § andra stycket LBF respektive 25 kap. 6 § andra stycket LVM). Om en fysisk person utan tillstånd driver rörelse som är tillståndspliktig enligt LBF eller LVM, ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten (se 15 kap. 18 § LBF respektive 25 kap. 17 § LVM). Finansinspektionens nuvarande möjlighet att kräva att ett visst agerande upphör täcker de situationer som anges i artiklarna 66 och 67 och uppfyller direktivets krav. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns därmed inte.
Återkallelse av tillstånd
Artikel 67.2 c i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd i enlighet med artikel 18, vid sådana överträdelser som är upptagna i artikel 67.1. Artikel 18 motsvaras av artikel 17 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och reglerar i vilka fall det är tillåtet att återkalla en auktorisation. Artikel 18 har genom direktivet ändrats jämfört med tidigare artikel 17 på så sätt att det numera anges att även sådana överträdelser som upptas i artikel 67.1 får leda till en återkallelse av tillståndet.
Finansinspektionen har enligt 15 kap. 1 § LBF respektive 25 kap. 1 § LVM möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd om det genom en allvarlig överträdelse har åsidosatt sina skyldigheter enligt lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet m.m. Tillståndet ska därutöver återkallas i vissa särskilt angivna situationer som regleras i 15 kap. 3 § LBF och 25 kap. 5 § LVM. Dessa återkallelsegrunder är bl.a. sådana som hör samman med att ett institut inte kommit igång med att driva sådan rörelse som tillståndet avser. I 15 kap. 2 § LBF respektive 25 kap. 4 § LVM finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att återkalla ett instituts tillstånd om den som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör inte uppfyller vissa krav.
Det i svensk rätt uppställda kravet på att ett beslut om återkallelse förutsätter att det begåtts en allvarlig överträdelse, kan därför inte anses stå i strid med direktivets bestämmelser, utan återspeglar snarare direktivets krav på att sanktioner ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns enligt regeringens mening således inte.
Frågan om återkallelse med anledning av att tillstånd beviljats på felaktiga uppgifter behandlas i avsnitt 11.4.
Sanktionsavgifter
Sanktionsavgifterna ska kunna uppnå en nivå som är stor nog att balansera eventuella fördelar som en överträdelse genererat och vara stor nog att avskräcka även större institut från att begå överträdelser (skäl 36).
Sanktionsavgifter för juridiska personer ska enligt direktivet kunna uppgå till tio procent av företagets totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, eller, i de fall beloppen går att fastställa, upp till två gånger den vinst som erhållits eller upp till två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen (artikel 66.2 c och e respektive artikel 67.2 e och g i kapitaltäckningsdirektivet).
Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Lagrådet anför att det inte framgår hur beräkningsmetoderna i 15 kap. 8 § LBF förhåller sig till varandra samt att det är oklart om maximibeloppet ska vara det högsta eller det lägsta av de belopp som någon av metoderna leder till.
Av den föreslagna författningstexten framgår att det finns tre alternativa beräkningssätt för inspektionen att fastställa sanktionsavgiftens storlek. Det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Finansinspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak uppställer. Sanktionerna ska också vara proportionella i
förhållande till överträdelsen i fråga. Enligt regeringens mening uppfyller bestämmelsen kravet på förutsägbarhet.
Finansinspektionens nuvarande möjlighet att gentemot juridiska personer förena ett beslut om varning eller anmärkning med sanktionsavgifter regleras i 15 kap. 7–9 §§ LBF och 25 kap. 8–10 §§ LVM.
I de relevanta lagrummen används till skillnad mot artiklarna i direktivet begreppet straffavgift. Eftersom avgiften inte utgör någon straffrättslig sanktion, framstår det enligt regeringens mening som lämpligt att i lagtexten ersätta begreppet ”straffavgift” med ”sanktionsavgift”.
I fråga om tillåtna nivåer på avgiften i svensk lagstiftning kan följande konstateras. Sanktionsavgiften har satts till en lägsta nivå om 5 000 kronor och får enligt LBF uppgå till högst femtio miljoner kronor. I syfte att ge mindre institut ett skydd mot oproportionellt sett mycket höga avgifter, har i lagen införts en ytterligare gräns som innebär att avgiften får uppgå till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning föregående räkenskapsår. Avgiften får inte heller vara så stor att institutet inte uppfyller lagarnas krav på soliditet och likviditet.
De sanktionsavgifter som ska kunna utgå enligt kapitaltäckningsdirektivet kan komma att överstiga den i svensk rätt införda beloppsbegränsningen om femtio miljoner kronor (se 15 kap. 8 § första stycket LBF och 25 kap. 9 § första stycket LVM). Detta ”tak” bör därför tas bort. Nuvarande reglering i 15 kap. 8 § andra stycket LBF och 25 kap. 9 § andra stycket LVM om att avgiften inte får överstiga tio procent av institutets omsättning föregående räkenskapsår bör också justeras. Den får inte längre vara absolut, utan måste öppna upp för att sanktionsavgifter även ska kunna uppgå till två gånger summan av den vinst eller de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen. Enligt regeringens mening bör därför LBF och LVM ändras i enlighet med det nu sagda.
Finansinspektionen påpekar att det finns skäl att diskutera den begränsning i svensk lagstiftning som innebär att en straffavgift inte får vara så stor att företaget därefter inte uppfyller lagens krav på soliditet och likviditet.
Den ifrågavarande begränsningen om att avgiften inte får vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet, skulle kunna förhindra att de i direktivet angivna beloppen döms ut (se 15 kap. 8 § tredje stycket LBF och 25 kap. 9 § tredje stycket LVM). Att besluta om så höga sanktionsavgifter för ett enskilt institut kan emellertid inte anses uppfylla direktivets krav på proportionalitet. Det bör därför enligt regeringens bedömning inte föreligga något hinder mot att begränsningen kvarstår. Ett genomförande av direktivet kräver inte heller att det nuvarande golvet om 5 000 kronor tas bort.
Lagrådet påpekar att den föreslagna nya bestämmelsen kan medföra att sanktionsavgiften kan komma att uppgå till mycket stora belopp. Det kan då ifrågasättas om det inte av rättssäkerhetsskäl borde vara en uppgift för domstol att pröva sanktionsavgiften. Lagrådet förordar att en ordning av samma slag som den som gäller i fråga om konkurrensskadeavgift införs för prövning av den nu aktuella sanktionsavgiften.
Regeringen finner inte skäl, mot bakgrund av tidigare ställningstaganden, att frångå den nu gällande sanktionsordningen (se prop.
2002/03:139 s. 387). Avgiftens storlek förändrar inte denna bedömning. Finansinspektionens beslut avseende ovan nämnda sanktionsavgifter kan också överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Behov av att ändra förseningsavgiften?
I svensk rätt har Finansinspektionen getts möjlighet att reagera på försenad rapportering genom att besluta att institut ska betala en förseningsavgift om högst 100 000 kronor. Dessa avgifter utgör en sanktion för överträdelser som är upptagna i direktivet. Frågan uppstår därför om även förseningsavgifterna behöver ändras.
Avsikten med förseningsavgifter är att skapa ett administrativt lätthanterligt system för de fall då ett institut underlåter att rapportera i tid och samtidigt tillhandahålla en adekvat reaktion på försenad rapportering. Om förseningsavgift utdöms, behöver andra åtgärder som varning eller anmärkning tillgripas först om ett institut motsätter sig rapportering eller om det är fråga om upprepade fall av försening eller bristande ansvarstagande i ledningen (se prop. 2002/03:139 s. 388). Förseningsavgiften innebär däremot inte att instituten är fredade från att vid försenad rapportering påföras mer ingripande sanktioner. Direktivet bör därför inte uppfattas som ett krav på att maximinivån på förseningsavgiften höjs i nivå med de belopp som ska gälla för sanktionsavgifterna.
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen uttrycker tveksamheter till resonemanget kring förseningsavgift med hänsyn till principen om dubbel lagföring. Frågan om dubbel lagföring aktualiseras enligt regeringens mening inte i detta sammanhang.
11.5.1. Omständigheter som ska vara styrande inför beslut om sanktioner
Regeringens förslag: Det ska i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden tydliggöras vilka faktorer som ska ligga till grund för valet av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek. Lagarna ska innehålla en exemplifierande uppräkning av de omständigheter som ska tillmätas betydelse.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv efterfrågar tydliggörande av vilka omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna när de fastställer typen av administrativa sanktioner och nivån på sanktionsavgifter beakta alla relevanta omständigheter. LBF och LVM innehåller få anvisningar om vilka omständigheter som ska beaktas inför valet av sanktion. Finansinspektionen har i stället inom vissa i förarbeten beskrivna ramar fått utrymme att bedöma vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet. Av förarbetena till LBF framgår att Finansinspektionen
vid valet av åtgärd bör arbeta utifrån kriterierna väsentlighet och risk och att överträdelser av en regel som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet i princip bör föranleda ett strängare ingripande än ett brott mot en bestämmelse av mindre betydelse för stabiliteten (prop. 2002/03:139 s. 382). I förarbetena till LVM framhålls att Finansinspektionen vid valet av åtgärd ska beakta hur allvarlig överträdelsen är med utgångspunkt i vilka konsekvenser den haft eller kunnat få för värdepappersmarknadens funktion i stort och för enskilda investerare (prop. 2006/07:115 s. 498).
I fråga om sanktionsavgiften följer däremot direkt av lag att inspektionen vid bestämmandet av dess storlek ska ta särskild hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått (15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM). I förarbetena anges att även förhållanden hos det företag som har gjort överträdelsen kan beaktas, vilket motiveras med att det som upplevs som en avskräckande avgift för ett mindre företag med måttlig omsättning kan framstå som närmast obetydlig för ett företag med stora ekonomiska resurser (prop. 2006/07:115 s. 508). Andra omständigheter att ta hänsyn till då storleken på sanktionsavgiften bestäms är ett instituts samarbetsvillighet under utredningen samt förekomsten av företagsbot (prop. 2002/03:139 s. 551 respektive s. 553).
Gällande rätt återspeglar flera av de principer som anges i direktivet. För att främja förutsebarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna är det enligt regeringens mening rimligt att som utgångspunkt låta samtliga de i direktivet omnämnda omständigheterna framgå av lag. En sådan lagreglering bör vara till fördel för både tillämpande myndighet och instituten. För att inte hindra utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock lagtexten utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas.
Om en sådan reglering ska bli ett bra hjälpmedel vid beslut om sanktioner, bör den bygga på någon slags systematik. Det bör stå klart vad som ska vara utgångspunkten vid val av sanktion och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Därutöver bör anges vilka omständigheter som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken sanktion som slutligen ska påföras.
Utifrån de faktorer som är omnämnda i direktivet framstår det som lämpligt att dela in omständigheterna i sådana som är hänförliga till själva överträdelsen, samt sådana som är att hänföra till institutets finansiella situation eller inträffat före eller efter överträdelsen. Med faktorer som är hänförliga till själva överträdelsen bör avses objektiva faktorer som överträdelsens allvar och varaktighet, och överträdelsens potentiella risk för stabiliteten i det ekonomiska systemet, men även om det finns tredje parter som har orsakats skada av överträdelsen. Vid bedömningen av själva överträdelsen bör hänsyn även tas till sådant som i direktivet omnämns ”grad av ansvar”. Om dessa faktorer bildar utgångspunkt för valet av sanktion och för fastställandet av avgiftens storlek, kan därefter i andra hand, det slutliga utfallet få påverkas av faktorer som inte är att hänföra till själva överträdelsen. Till sådana omständigheter bör hänföras institutets ekonomiska situation, inklusive omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen, tidigare överträdelser, och institutets agerande efter att överträdelsen avslöjats.
Med en sådan systematik skapas enligt regeringens mening en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndighet eller domstol.
Svenskt Näringsliv efterfrågar ett tydliggörande av vilka omständligheter som ska beaktas vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek.
Regeringen anser emellertid att de omständigheter som föreslås anges i bestämmelserna är tillräckligt tydliga. Eftersom det rör sig om en exemplifiering får frågan om vilka övriga omständigheter som kan beaktas överlämnas till rättstillämpningen.
11.5.2. Omständigheter hänförliga till själva överträdelsen
Regeringens förslag: Överträdelsens allvarlighet och varaktighet ska vara utgångspunkten för valet av sanktion samt för att fastställa sanktionsavgiftens storlek. Vid bedömningen ska särskilt beaktas överträdelsens art, överträdelsens konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och skador som uppstått för tredje parter. Som en förmildrande omständighet kan beaktas om överträdelsen på grund av särskilda omständigheter kan anses som ursäktlig.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Behörig myndighet ska enligt artikel 70 a i kapitaltäckningsdirektivet vid val av sanktion ta hänsyn till överträdelsens allvarlighet och varaktighet. I enlighet med vad som följer av uttalanden i förarbetena till LBF och LVM bör vid denna bedömning tillmätas vikt vid om det är fråga om överträdelser av regler som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet (prop. 2002/03:139 s. 382). Sådana överträdelser bör även i framtiden leda till de mest ingripande sanktionsåtgärderna. En sådan tillämpning bör ta i beaktande vilka konkreta eller potentiella effekter en överträdelse har på det finansiella systemet (jfr artikel 70 h). Till mindre allvarliga överträdelser räknas bl.a. överträdelser som är mer av ordningskaraktär, såsom försenad rapportering.
I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte bli att institut regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars hade varit fallet endast till följd av att den upptäckts tidigt och därmed upphört.
Vid bedömningen av gärningen bör även beaktas den i artikel 70 e omnämnda omständigheten att tredje parter orsakats skada av överträdelsen. Det som härmed avses kan bl.a. vara institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller för att skydda insättare. Det kan emellertid inte hållas för uteslutet att även andra parter orsakas skada.
Slutligen bör vid bedömningen hänsyn tas till graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen (artikel 70 b). Direktivet anger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed. Enligt regeringens mening medför bestämmelsen en möjlighet för Finansinspektionen att i lindrande riktning beakta om en överträdelse beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars.
11.5.3. Omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen
Regeringens förslag: Vid valet av sanktion och bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ska, förutom omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen, i försvårande riktning beaktas om institutet tidigare har överträtt regelverket, varvid särskild vikt ska fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som förflutit mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska beaktas om institutet genom ett aktivt samarbete i väsentlig mån har underlättat Finansinspektionens utredning av överträdelsen, och när anmälan görs eller uppgifter lämnas, upphör eller snarast upphör med överträdelsen.
I fråga om sanktionsavgiftens storlek ska särskild hänsyn tillmätas institutets finansiella ställning samt den vinst som uppstått eller de kostnader som har besparats med anledning av överträdelsen, i de fall sådana belopp kan fastställas.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: För att kunna besluta om sanktionsavgifter som är tillräckligt avskräckande är det rimligt att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till instituts finansiella ställning. Hänsyn bör tas till omfattningen av erhållna fördelar eller undvikande av förluster för den juridiska personen (se artikel 70 c och 70 d). En sanktionsavgift bör t.ex. kunna höjas till ett högre belopp än annars, i syfte att säkerställa att den överstiger den vinst som överträdelsen inneburit, på samma sätt som ett utdömt skadestånd ska kunna leda till att avgiften justeras i motsatt riktning. Det framstår däremot som alltför långtgående att låta finansiell ställning och erhållna vinster påverka valet av sanktion. Regeringens bedömning är att sådana aspekter får tillräckligt stor genomslagskraft om de tillmäts betydelse vid bestämmandet av avgiftens storlek.
Med finansiell ställning avses enligt direktivet exempelvis institutets årsomsättning. Därutöver bör även andra faktorer kunna tillmätas betydelse, som ett utdömt skadestånd, eller ålagd företagsbot etc.
Att bedöma omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen kan vara svårt. Direktivet anger dock att denna skyldighet ska finnas endast i den mån beloppen kan fastställas.
I fråga om tidigare överträdelser (artikel 70 g) bör som särskilt försvårande beaktas om ett institut fortsätter med eller upprepar en
identisk eller liknande överträdelse som den tidigare gjort sig skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att, i mindre grad, beakta tidigare överträdelser. Enligt regeringens bedömning bör även den tid som förflutit mellan olika överträdelser tillmätas betydelse.
Artikel 70 f föreskriver en skyldighet att beakta hur det ansvariga finansiella institutet samarbetar med behörig myndighet. Som ovan framgått har Finansinspektionen redan i dag möjlighet och stöd i förarbetena för att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till hur väl ett institut samarbetar med inspektionen under utredningen. Det saknas dock en tydlig reglering för hur det ska gå till eller närmare angivet vilken form av samarbete som avses.
I 3 kap.12–15 §§konkurrenslagen (2008:579) finns däremot ett i lag reglerat system som innebär att en konkurrensskadeavgift får efterges helt eller fastställas till ett lägre belopp än vad som annars bort ske om ett företag samarbetar fullt ut med utredande myndighet och lämnar all information om överträdelsen som institutet har tillgång till. Även om artikel 70 i direktivet till skillnad mot regleringen i konkurrenslagen inte innebär att behöriga myndigheter ges rätt att sätta ned avgiften helt, kan lagstiftningen i fråga om nedsättning av konkurrensskadeavgiften utgöra förebild för en motsvarande reglering inom finansmarknadsområdet.
Enligt 3 kap. 13 § konkurrenslagen kan nedsättning av konkurrensskadeavgiften erhållas om ett företag som begått överträdelsen till Konkurrensverket lämnar uppgifter som i väsentlig mån underlättar utredningen av överträdelsen. Det krävs att företaget lämnar Konkurrensverket all den information och bevisning om överträdelsen som det har eller får tillgång till, aktivt samarbetar med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen, inte förstör bevis eller på något annat sätt försvårar framtida eller pågående utredning av överträdelsen, och slutligen när anmälan görs eller uppgifter lämnas ha upphört eller snarast upphöra med överträdelsen (3 kap. 14 §).
Enligt regeringens mening bör, i likhet med vad som följer av denna reglering, det för att ett institut ska erhålla sanktionslindring inom finansmarknadsområdet, vara fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Att ett företag och dess företrädare endast inställer sig till förhör och svarar på frågor bör inte innebära att de i väsentlig mån underlättat utredningen, utan det bör för regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram (jfr prop. 2001/02:167 s. 99). En regel av detta slag bör vidare kräva att det är företaget som genom ställföreträdare eller ombud anmäler överträdelsen. Det är alltså inte fråga om den situation då en enskild befattningshavare vid ett företag eller någon annan anmäler överträdelsen (jfr artikel 70.2 b). Vidare bör i likhet med vad som gäller för nedsättning av konkurrensskadeavgiften krävas att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. En sådan rättelse bör, för att den ska tillmätas betydelse, ske kort efter det att institutet blivit uppmärksammat på överträdelsen. Bestämmelsen bör ta sikte på samtliga överträdelser i LBF och LVM som kan föranleda administrativa sanktioner.
Enligt regeringens mening bör en bestämmelse om att beakta ett instituts samarbetsvillighet endast tillämpas i lindrande riktning. Den bör
alltså inte åberopas i syfte att skärpa sanktionen gentemot finansiella institut som inte medverkar i Finansinspektionens utredning.
11.6. Sanktioner mot holdingföretag
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om rapporteringskrav och krav på ledningen i ett holdingföretag ska i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet som bryter mot lagen, i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att om de skyldigheter som avses i artikel 65.1 är tillämpliga på institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska medlemsstaterna, vid överträdelser av tillsynsförordningen eller av nationella bestämmelser som genomför direktivet, se till att sanktioner även kan omfatta medlemmar i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell lagstiftning är ansvarig för överträdelsen, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.
Finansiella holdingföretag står inte under tillsyn på individuell nivå. Det uppställs dock krav på att ledningen i sådana företag ska vara lämplig och holdingföretag kan även vara ålagda vissa rapporteringskrav och vara rapporteringsansvarig för en företagsgrupp.
Artikel 126 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 142 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, innebär att medlemsstaterna ska se till att sanktioner kan utdömas gentemot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av sådana bestämmelser som antagits för att genomföra direktivets bestämmelser i kapitel 3 om gruppbaserad tillsyn (artiklarna 111–127). Regleringen har i allt väsentligt genomförts i 12 kap. 2 och 3 §§ kapitaltäckningslagen. Finansinspektionen kan med stöd av dessa lagrum förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse om det utvisar sig att holdingföretaget inte uppfyller de krav som följer av lag. Ingripande kan också ske gentemot ledningen om den inte uppfyller kraven på lämplighet i enlighet med 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. I sammanhanget bör nämnas att LBF innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot finansiella holdingföretag som ingår i samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut (se 1 kap. 8 § LBF). Någon motsvarande möjlighet finns däremot inte enligt LVM.
För att säkerställa att sanktioner mot holdingföretag och dess ledning kan vidtas i enlighet med vad som följer av artiklarna 65.2 och 126, bör den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen med krav på ledningen i holdingföretag (9 kap. 13 §), samt de bestämmelser i lagen som anger rapporteringskrav för holdingföretag, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vid ett åsidosättande av dessa regler bör Finansinspektionen enligt samma lag även ha möjlighet att ingripa mot ansvarigt holdingföretag och ansvarig ledning. Ingripande och sanktioner bör då få vidtas i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen.
Lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat innehåller särskilda regler för institut som ingår i finansiella konglomerat. Om ett institut (kreditinstitut eller värdepappersbolag) som ingår i ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som följer enligt den lagen, har Finansinspektionen rätt att gentemot institutet använda sig av de sanktioner som finns i sektorslagstiftningen (se 7 kap. 1 § samma lag). Finansiella holdingbolag och blandade finansiella holdingbolag kan ingå i ett finansiellt konglomerat. Ändringarna i sektorslagstiftningen påverkar dock inte möjligheten att vidta sanktioner mot holdingbolag.
Hänvisningar till S11-6
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 9.10
12. System och skydd för visselblåsare
12.1. Inledning
När missförhållanden uppstår inom en organisation finns det vanligtvis ett intresse från ledningens sida att komma till rätta med problemen. Missförhållandena kan dock vara dolda på grund av att enskilda personer inom organisationen döljer förhållandena. Det kan också förekomma situationer då ledningen är medveten om att det förekommer oegentligheter men av olika skäl underlåter att agera, eller till och med aktivt mörklägger förhållandena. Personer som ”blåser i visselpipan”, s.k. visselblåsare (engelskans ”whistleblowers”) kan därför ha en viktig roll för att avslöja olika former av oegentligheter i både offentlig och privat sektor.
Syftet med särskilda rapporteringssystem, s.k. ”visselblåsarsystem” är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser. Ett bra skydd för visselblåsare innefattar således inte endast särskilda rapporteringssystem utan även ett skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhållanden inte drabbas av repressalier från arbetsgivarens sida.
Vissa länder har infört särskild lagstiftning om skydd och system för personer som blåser i visselpipan. Sverige har ännu inte infört någon särskild skyddslagstiftning för anställda som slår larm. Det finns dock ett antal bestämmelser inom olika områden som ger skydd för anställda som rapporterar om missförhållanden och oegentligheter, bl.a. genom arbetsrätten och kravet på saklig grund för uppsägning i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Även rättsgrundsatsen om god sed på arbetsmarknaden som upprätthålls genom Arbetsdomstolens praxis på området,
bl.a. om att omplacering under vissa förhållanden kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning (s.k. ”bastubadarprincipen”), ger visst skydd. Anställda i offentlig sektor har dessutom ett särskilt skydd om de använder sig av den grundlagsskyddade meddelarfriheten (se 3 kap. tryckfrihetsförordningen). Även enskildas rätt till yttrandefrihet enligt Europakonventionen kan under vissa förutsättningar ge skydd mot repressalier för anställda som slagit larm om missförhållanden.
Det har dock från flera håll lyfts fram behov av att ytterligare stärka skyddet för visselblåsare i Sverige. Regeringen gav i början av 2013 en särskild utredare i uppdrag att generellt utreda frågan om skyddet för arbetstagare som slår larm om olika former av missförhållanden (dir. 2013:16). Utredarens förslag ska så långt som möjligt vara generellt utformade och kunna tillämpas på hela arbetsmarknaden och uppdraget är, till skillnad mot tidigare utredningar, inte begränsat till frågan om ett utvidgat meddelarskydd. Uppdraget ska redovisas senast den 22 maj 2014.
Svensk rätt innehåller inte heller något uttryckligt krav på svenska företag att inrätta särskilda rapporteringskanaler för visselblåsare. Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 1993:17) om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet följer dock att en arbetsgivare ska ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om och åtgärda otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet. I arbetsmiljölagstiftningen finns dessutom en särskild ordning med skyddsombud som företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor.
Internationella handelskammaren (ICC) har utarbetat riktlinjer om skydd för visselblåsare (ICC Guidelines on whistleblowing) som uppmuntrar företag att inom sina egna organisationer inrätta interna visselblåsarsystem genom vilka deras anställda konfidentiellt kan anmäla misstänkta eller konstaterade oegentligheter på arbetsplatsen. Riktlinjerna utgör vägledning för företag som väljer att inrätta dylika system. Vissa företag i Sverige har också valt att införa särskilda kommunikationskanaler för anställda som vill slå larm om missförhållanden inom företaget.
12.1.1. Krav på speciella procedurer för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter
Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att behöriga myndigheter ska inrätta effektiva procedurer för att motta och följa upp anmälningar om oegentligheter bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer
för att uppmuntra anmälningar av potentiella eller faktiska överträdelser för att omhänderta anmälningar om överträdelser av de nationella bestämmelserna om införlivande av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen (artikel 71.1). I mekanismerna ska bl.a. ingå särskilda förfaranden för hur anmälningar tas emot och följs upp (71.2 a).
Finansinspektionen ansvarar för tillsynen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Uppgiften att utöva tillsyn över företagen utförs på flera olika vis, där en av inspektionens metoder består i att ta emot och följa upp tips från anmälare. På Finansinspektionens hemsida framgår att myndigheten gärna tar emot tips och anmälningar från privatpersoner, och enskilda informeras om hur den som vill lämna tips om oegentligheter ska gå till väga. En sådan anmälan kan därefter, om det bedöms föreligga skäl för det, läggas till grund för en inspektion eller andra former av undersökningar av företaget i fråga.
Regeringen delar utredningens bedömning att Finansinspektionen i praktiken uppfyller de krav på effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering och att motta rapporter beträffande överträdelser som följer av direktivets artikel 71.1 och 71.2 a. Direktivet förutsätter dock ett genomförande av bestämmelserna i svensk rätt. Med hänsyn till bestämmelsernas art anser regeringen att artikel 71.1 och 71.2 a bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Ett förfarande som anges i enlighet med artikel 71.2 a bör även innefatta en garanti för anklagade personers rätt till försvar och en rätt att ta del av de handlingar som läggs till grund för ett beslut mot personen i fråga. Ett sådant skydd uppnås genom Finansinspektionens skyldighet att handlägga ärenden i enlighet med förvaltningslagen (1986:223).
12.1.2. Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier
Regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet på att anställda som anmäler överträdelser av institutet inte ska drabbas av repressalier, diskriminering eller liknande från arbetsgivarens sida omfattas av gällande rätt.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den. Finansförbundet anser att gällande rätt inte tillgodoser det repressalieskydd som ska gälla enligt artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet. Finansförbundet menar att det inte framgår av direktivet att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten, snarare tvärtom, vilket innebär att de olika rapporteringsvägarna ska ses som alternativa. Enligt nuvarande praxis kan en förfrågan direkt till myndighet betraktas som illojal mot arbetsgivare och följaktligen vara uppsägnings- eller till och med avskedsgrundande. Finansförbundet vill även påtala att utredningens bedömning att regeringen vid Sveriges tillträde till Europarådets civilrättsliga konvention om korruption gjort bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i konventionens artikel 9 inte kan tas för
intäkt i nu aktuella ärende, eftersom dessa ärenden skiljer sig åt i så stor utsträckning. Finansförbundet ifrågasätter vidare om 2 § lagen (1990:409) om företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som kapitaltäckningsdirektivet avser.
Skälen för regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i direktivet anger att anställda som anmäler överträdelser av institut inte ska drabbas av repressalier, diskriminering eller liknande från arbetsgivaren. Mot bakgrund av det bakomliggande syftet med artikel 71 gör regeringen bedömningen att med begreppet diskriminering avses missgynnande till följd av en anmälan, och att det inte handlar om diskriminering i den mer gängse betydelsen enligt 4 § diskrimineringslagen (2008:657).
Artikel 71.2 b har stora likheter med artikel 9 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption. Finansförbundet menar att man inte kan ta bedömningen ifråga om ratifikationen av Sveriges tillträde till den konventionen till intäkt för att bedömningen också fungerar för nu aktuellt genomförande. Artikel 9 i konventionen anger att en arbetstagare som har skälig anledning att misstänka korruption och som i god tro anmäler sina misstankar till ansvariga personer eller myndigheter, ska ha lämpligt skydd mot varje oberättigad påföljd till följd av anmälan. Den närmare innebörden av lämpligt skydd anges inte, utan varje part får i stället utifrån sin rättstradition bedöma hur en anställd ska skyddas från t.ex. en uppsägning eller omplacering I konventionens förklarande rapport anges att det främsta skälet till att anställda inte anmäler misstankar i många fall är rädsla för repressalier. Skyddet ska därför medföra att anställda uppmuntras att göra anmälningar, något som även fastslås i kapitaltäckningsdirektivet.
Vid Sveriges tillträde till konventionen gjorde regeringen bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i artikel 9 (se prop. 2003/04:70 s. 47 och 48). Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd (1982:80), som fastslår att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avsked endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som hänvisades till innebär att även omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt möjligheten att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot goda seder på arbetsmarknaden. Regeringen nämnde också innehållet i 2 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, samt meddelarskyddet för offentliganställda.
Regeringen finner inte skäl att frångå den bedömning som utredningen har gjort och anser mot bakgrund av de slutsatser som drogs vid Sveriges tillträde till konventionen att det inte heller i detta sammanhang bör krävas särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt för artikel 71.2 b.
Finansförbundet påpekar även att det av direktivet inte framgår att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten och att en hänvändelse direkt till myndighet utan att först ha sökt åstadkomma rättelse internt enligt nuvarande praxis skulle kunna betraktas som illojalt och vara grund för uppsägning- eller till och med avskedsgrundande.
Regeringen konstaterar i detta hänseende att artikel 71 fastslår vissa huvuddrag för det skydd som ska införas för att uppmuntra rapportering av överträdelser. Som Finansförbundet påpekar regleras inte i direktivet uttryckligen att företräde ska ges för intern rapportering. Det kan konstateras att direktivet är tyst på den punkten och att direktivet helt enkelt inte reglerar frågan om en anmälan kan göras direkt till en behörig myndighet eller först måste göras till arbetsgivaren. Detta innebär, enligt regeringens uppfattning, att den frågan måste avgöras med tillämpning av gällande regler och rättsprinciper på området för svenska förhållanden, t.ex. grundläggande avtalsrättsliga principer och innehållet i den arbetsrättsliga lojalitetsplikten och gränserna för arbetstagares kritikrätt enligt vad som följer av Arbetsdomstolens praxis (bl.a. AD 1982 nr 9 och 110, 1986 nr 95, 1988 nr 67, 1994 nr 79 samt 1997 nr 57).
Finansförbundet ifrågasätter även om 2 § lagen om skydd för företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som direktivet avser.
Enligt 2 § lagen om skydd för företagshemligheter anses det inte som ett obehörigt angrepp att någon, för offentliggörande eller inför en myndighet eller annat behörigt organ, avslöjar något som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse. Lämnandet av en uppgift om en företagshemlighet till tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna om visselblåsning utgör enligt regeringens mening inte något obehörigt angrepp på företagshemligheten (jfr 2 § första stycket lagen om skydd för företagshemligheter och bet. 1989/90: LU37 s. 35), oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett ”allvarligt missförhållande” eller inte. Enligt regeringens mening kan lagen om skydd för företagshemligheter därmed inte åberopas. Desamma gäller för uppgifter som lämnas till en tillsynsmyndighet på myndighetens begäran.
Under avsnitt 12.1.5 föreslås skydd för anmälarens identitet.
Hänvisningar till S12-1-2
12.1.3. Skydd för behandlingen av personuppgifter
Regeringens bedömning: Ett genomförande av bestämmelserna om skydd för personuppgifter i artikel 71.2 c i kapitaltäckningsdirektivet är tillgodosett genom gällande reglering i personuppgiftslagen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Datainspektionen anför att om det, för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet, är nödvändigt att företag inom den finansiella sektorn behandlar uppgifter om lagöverträdelser i större omfattning än vad som är tillåtet enligt
Datainspektionens föreskrifter bör detta komma till uttryck genom särskilda bestämmelser i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Skälen för regeringens bedömning: Det är av stor vikt att system för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Artikel 71.2 c i
direktivet ålägger i enlighet härmed medlemsstaterna att säkerställa ett skydd för att personuppgifter behandlas i enlighet med vad som följer av direktiv 95/46/EU (dataskyddsdirektivet), både för de personer som rapporterar om överträdelser och sådana fysiska personer som är ansvariga för en överträdelse.
Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204). Lagen har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom en automatiserad behandling av personuppgifter (se 1 och 4 §§) och innehåller bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas. Med behandling av personuppgifter avses enligt 3 § varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtade, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring. Lagen är tillämplig för samtliga som är personuppgiftsansvariga, vilket innebär att den är tillämplig både på enskild och offentlig verksamhet (se 3 och 4 §§). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet behandlar personuppgifter i strid med vad som följer av bestämmelserna i lagen kan enligt 49 § dömas till böter eller fängelse. Datainspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över den personuppgiftsbehandling som sker och har för denna uppgift tilldelats de befogenheter som följer av 43–47 §§personuppgiftslagen.
Vad avser Datainspektionens synpunkt framgår det av kapitaltäckningsdirektivet att all behandling av personuppgifter ska vara förenlig med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Detta förutsätter för svenska förhållanden att all behandling av personuppgifter inom ramen för ett särskilt rapporteringssystem för personer som slår larm, står i överenstämmelse med de krav som följer av personuppgiftslagen. Mot bakgrund av ovanstående finner regeringen att det inte krävs någon ändring i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet.
Regeringen noterar att en arbetsgrupp inom EU, arbetsgruppen för skydd av enskilda personer i samband med behandlingen av personuppgifter (”artikel 29-gruppen”), har lämnat riktlinjer om hur interna system för uppgiftslämnande bör inrättas för att stå i överrensstämmelse med dataskyddsdirektivet.
Avslutningsvis bör nämnas att Europeiska kommissionen presenterat ett förslag om att dataskyddsdirektivet ska ersättas av en ny allmän dataskyddsförordning, KOM (2012) 11 final 2012/0011 (COD).
12.1.4. Krav på instituten att inrätta särskilda system för anmälningar
Regeringens förslag: Institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta anmälningar om eventuella missförhållanden inom instituten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen har inget att invända mot att det införs en skyldighet för instituten att inrätta. visselblåsarsystem. Bankföreningen ifrågasätter dock om ett krav på system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller kraven i
Datainspektionens föreskrifter (DIFS 2010:1) om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m.. För att instituten ska kunna uppfylla kraven i såväl personuppgiftslagen (1998:204) som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste förhållandet mellan dessa regelverk klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska inrättas tydligt framgår. Det är inte tillräckligt att som vägledning ange att det kan finnas fördelar med att inrätta ett system som inte innebär någon form av automatiserad personuppgiftsbehandling samtidigt som detta system ska vara anpassat till institutets storlek. Bankföreningen anser även att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till såväl arbetsrättslig- och skatterättslig reglering som till kraven enligt personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. Sparbankernas Riksförbund anser att innebörden av begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras och påpekar i likhet med Svenska Bankföreningen att förhållandet mellan ett antal berörda regelverk behöver redas ut. Även Svenska Fondhandlareföreningen anser att begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska kräva att instituten har lämpliga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om överträdelser internt genom en särskild, oberoende och självständig kanal. Artikeln ställer inte några särskilda krav i fråga om vilken typ av ”procedur” som instituten ska tillhandahålla för anställda som vill rapportera om överträdelser mer än att dessa ska vara ändamålsenliga.
Det som avses kan t.ex. vara visselblåsarsystem. Sådana system kan bestå i en särskild e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om brottsmisstankar om enskilda personer samlas in och behandlas (se Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing”). Det föreligger emellertid inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad rapporteringskanal (jämför ICC ”Guidelines on Whistleblowing” som uttryckligen nämner att sådana system även kan innefatta muntliga kanaler). Artikel 71.3 nämner även uttryckligen att kravet får tillhandahållas genom sådana förfaranden som föreskrivs av arbetsmarknadens parter.
Om användningen av ett visselblåsarsystem innebär en sådan strukturerad behandling av personuppgifter som avses i personuppgiftslagen, måste systemet utformas i överensstämmelse med dataskyddsdirektivet och de bestämmelser som i nationell rätt genomförts med anledning av detta direktiv, för svensk del personuppgiftslagen. Om en anmälan däremot endast behandlas manuellt på exempelvis ett papper utan att uppgifterna i fråga struktureras i ett register, och inte heller är
avsedd att behandlas automatiserat i t.ex. en dator, är personuppgiftslagen inte tillämplig (jfr prop. 1997/98:44 s. 40).
Särskild uppmärksamhet bör riktas åt det faktum att uppgifter som lämnas av personer som slår larm om oegentligheter typiskt sett innefattar uppgifter om olika former av lagöverträdelser. Enligt 21 § personuppgiftslagen, som har sin grund i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet, är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. En uppgift om att någon har eller kan ha begått något visst brott utgör en uppgift om lagöverträdelse, oavsett om det finns någon dom eller motsvarande beslut i saken. Bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen är dock inte undantagslös, och med stöd av 9 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) har Datainspektionen meddelat föreskrifter om undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen. I förekommande fall är punkten f i dessa föreskrifter av intresse. Bestämmelsen anger att även andra än myndigheter med vissa begränsningar får behandla uppgifter om olika former av lagöverträdelser i särskilt inrättade rapporteringskanaler men endast under följande förutsättningar:
1. uppgifterna avser personer i nyckelpositioner eller ledande ställning inom det egna bolaget eller koncernen och,
2. det är sakligt motiverat att behandla uppgifterna i särskilt inrättade rapporteringskanaler för att utreda om personen ifråga varit delaktig i allvarliga oegentligheter som rör bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor, brottslighet inom bank- och finansväsen eller andra allvarliga oegentligheter som rör organisationens vitala intressen eller enskildas liv och hälsa.
Enligt Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing” innebär begreppet sakligt motiverat att systemet bara får användas när det är sakligt motiverat att inte använda bolagets interna informations- och rapporeringskanaler, t.ex. om den anmälde ingår i ledningen och de misstänkta oegentligheterna av det skälet annars riskerar att inte tas om hand på vederbörligt sätt. Det innebär också att systemet ska utgöra ett komplement till normal internförvaltning och måste vara frivilligt att använda.
Om inget av undantagen från kravet i 21 § personuppgiftslagen är tillämpligt, kan Datainspektionen pröva om det föreligger tillräckliga skäl för att i ett enskilt fall besluta om undantag från förbudet i den paragrafen.
Personuppgiftslagen innehåller i det sammanhanget vissa grundläggande krav som alltid måste uppfyllas vid behandlingen av personuppgifter (se 9 §). Datainspektionen har i ovan nämnda vägledning uttalat att för användningen av visselblåsarsystem måste följande krav vara uppfyllda:
- Behandlingen får inte vara i strid med svensk arbetsrättslig lagstiftning eller gällande kollektivavtal.
- Behandlingen måste vara i enlighet med god sed på svensk arbetsmarknad.
- Systemet måste inrättas på ett sådant sätt att det inte finns risk för att fler personuppgifter än vad som är nödvändigt eller relevant med hänsyn
till ändamålet behandlas, eller att känsliga personuppgifter behandlas i strid med personuppgiftslagen.
- Uppgifter som samlas in och bevaras måste vara riktiga, adekvata och relevanta. Det innebär att bolaget skyndsamt kan behöva göra en första granskning och bedömning av de inkomna uppgifterna.
- Uppgifter får inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. En anmälan som befinns vara ogrundad bör tas bort omedelbart. Om en anmälan leder till utredning bör uppgifterna tas bort när utredningen är avslutad eller, om utredningen leder till åtgärder mot den registrerade, när uppgifterna inte längre behövs för detta ändamål.
Ovanstående krav kan jämföras med Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över kommissionens förslag till direktivet (2012/C 175/01). I yttrandet anges att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka personer som kan pekas ut, vilka överträdelser som kan rapporteras och att det ska införas begränsningar om hur länge uppgifterna bevaras. I det yttrande som avgetts av den s.k. artikel 29gruppen anges att de personuppgifter som behandlas av ett system ska raderas snabbt och normalt inom två månader efter det att de påståenden som framförs i anmälan har undersökts. Om uppgiften bedöms vara grundlös, ska den raderas omedelbart.
I fråga om enskildas rätt att få information om registrerade uppgifter bör noteras att om uppgifter om en person samlas in från någon annan källa än den registrerade, ska den registrerade få information från den personuppgiftsansvarige i enlighet med bestämmelserna i 24 och 25 §§personuppgiftslagen. Av 26 § samma lag följer även en rätt för den som begär det att få information om det finns uppgifter registrerade om honom eller henne inklusive information om varifrån uppgifterna har hämtats. Enligt 27 § gäller bestämmelserna i 24–26 §§ emellertid inte om det i en lag eller någon annan författning eller i ett beslut som har meddelats med stöd av en författning är särskilt föreskrivet att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade (se prop. 1997/98:44 s. 80) Informationsskyldigheten kan i vissa fall innebära att en registrerad har rätt att ta del av uppgifter om sig själv i handlingar som inte är allmänna och således inte omfattas av offentlighetsprincipen (se a. prop. s. 84). Regler om sekretess och tystnadsplikt går således före informationsskyldigheten. Rätten att underlåta att ge ut information till den registrerade med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller även för en personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet.
Det finns således både praxis och vägledning i fråga om vilka krav som gäller för att det ska vara tillåtet för företag att behandla personuppgifter inom ramen för ett rapporteringssystem. Som framgått innebär regleringen begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas inom ramen för system för visselblåsare. Frågan bör därför ställas om regleringen är förenlig med vad som följer av artikel 71.1 i direktivet. Denna bestämmelse ställer nämligen krav på medlemsstaterna att införa system för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av de regler som följer av tillsynsförordningen och nationella bestämmelser som antagits för att genomföra direktivet, utan
att begränsa rapporteringen till att avse en begränsad personkrets eller för att utreda om det är fråga om sådana allvarliga oegentligheter som omnämns i Datainspektionens föreskrifter. Artikel 71 skulle således kunna uppfattas som att den ställer krav på att avse fler överträdelser än vad som är tillåtet enligt Datainspektionens föreskrifter.
Svenska Bankföreningen ifrågasätter om ett system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller Datainspektionens föreskrifter om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m.
Datainspektionens föreskrifter har utformats mot bakgrund av det skydd för personuppgifter som följer av dataskyddsdirektivet och i enlighet med vad som rekommenderats av artikel 29-gruppen. Behandlingen av personuppgifter inom ramen för de system som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet ska också utformas i enlighet med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Enligt regeringens mening bör därför Datainspektionens föreskrifter vara förenliga med de krav som följer av artikel 71. Av Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över artikel 71 ställs också krav på att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka anmälningar som omhändertas inom ramen för dylika system. Artikel 71 utgör dessutom endast en rambestämmelse. Det är tveksamt om den ska anses innefatta krav på inrättande av system som utan urskillning omhändertar samtliga potentiella överträdelser av regelverket.
Artikel 71 kan å andra sidan inte ses som ett hinder för att ta emot anmälningar som innehåller andra typer av överträdelser än sådana som avses i Datainspektionens föreskrifter. Ett mottagande och omhändertagande av anmälningar som inte omfattas av Datainspektionens föreskrifter, får emellertid inte omhändertas på ett sätt som innebär behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige måste därför skyndsamt göra en första granskning av inkomna uppgifter med syfte att omedelbart ta bort sådana anmälningarna som inte får behandlas inom ramen för det särskilda rapporteringssystemet. Givetvis är det på förhand svårt att avgöra om uppgifter som framkommer inom ramen för ett rapporteringssystem i slutändan verkligen kommer leda till en utredning om allvarliga oegentligheter eller brott. Det viktiga är dock att den personuppgiftsansvarige inte får ha för avsikt att utreda annat än sådana överträdelser som upptas i Datainspektionens föreskrifter, dvs. allvarliga oegentligheter m.m.
Val av rapporteringssystem och metoder för att omhänderta inkomna anmälningar inverkar således på vilken typ av anmälningar som får omhändertas inom ramen för ett särskilt inrättat system.
När det gäller själva utformningen av system för visselblåsare kan viss ledning sökas i ICC:s riktlinjer (ICC Guidelines on whistleblowing). Riktlinjerna förordar att det ska vara upp till varje enskilt företag att besluta vilken typ av kommunikationskanal (muntlig, skriftlig, telefonbaserad eller datorbaserad) som den vill använda sig av. Vidare bör systemen anpassas efter företagets storlek och resurser och ha som målsättning att kunna ta emot och besvara alla rimliga förfrågningar om råd och vägledning rörande affärsetiska frågor och andra etiska
bekymmer som lyfts fram av både anställda och externa aktörer, och i ett så tidigt skede som möjligt ta emot och hantera rapporter från anställda och externa aktörer om någon som helst faktiskt eller misstänkt förekomst av ett brott av tillämpliga lagar etc. som allvarligt kan skada företaget eller koncernen. Riktlinjerna innehåller också anvisningar om vem som bör ansvara för förvaltningen av systemen, varvid förordas att ansvaret bör åläggas personal med odiskutabelt anseende och betydande arbetslivserfarenhet, där en del av arrangemanget får bestå av externa företag som specialiserat sig på mottagande av anmälningar från visselblåsare. Riktlinjerna ställer krav på företagen att behandla uppgifter om identiteten på den som slår larm och den som anmälaren avser konfidentiellt. Rapporter ska under strikta sekretessgarantier följas upp av lämpliga personer eller enheter inom företaget, och resultatet av undersökningen bör så snart det är lämpligt kommuniceras med den som gjort anmälan. Även den eller de personer vars beteende det rapporterats om ska informeras om huvuddragen i det pågående förfarandet och beredas tillfälle att försvara sig. En rapport ska dock lämnas utan avseende om den inte lämnats i god tro.
ICC:s riktlinjer och Datainspektionens föreskrifter skiljer sig åt på vissa punkter. ICC:s riktlinjer förordar att företagen själva ska besluta om rapporteringen inom systemet ska vara obligatorisk eller inte, medan Datainspektionen kräver att användningen av systemen måste vara frivillig. Riktlinjerna förordar inte heller en användning som begränsar sig till en viss typ av missförhållanden och viss typ av brottslighet, även om ICC:s riktlinjer upptar oegentligheter som ”allvarligt” kan skada företaget eller koncernen.
Sparbankernas Riksförbund och Svenska Fondhandlareföreningen efterfrågar ett förtydligande av begreppet finansiella regelverk i utredningens förslag. Regeringen instämmer i remissinstansernas bedömning att begreppet finansiella regelverk är otydligt och därför bör undvikas. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Regeringen väljer därför att beskriva det regelområde som överträdelserna kan vara hänförliga till på ett bredare sätt så att det omfattar överträdelser av bestämmelser som gäller för institutets verksamhet. Besvärliga gränsdragningsproblem kan därigenom undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.
Enligt regeringens mening bör artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet genomföras genom att det i institutens rörelselagstiftning införs ett krav på instituten att tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten som begåtts av institutet.
Svenska Bankföreningen anför att förhållandet mellan kraven i såväl personuppgiftslagen som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska
inrättas tydligt framgår. Såsom framgår ovan ställer direktivet inte upp några krav i fråga om vilken typ av rapporteringssystem som instituten ska inrätta. Systemen ska dock vara särskilda, fristående och autonoma. Enligt regeringens mening är det därför upp till varje institut att själva avgöra vilken typ av rapporteringskanal som de vill inrätta och som är ändamålsenliga för just deras verksamhet. Instituten har dock att förhålla sig till bestämmelserna i personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. I enlighet med de riktlinjer som utarbetats av ICC bör även det system som väljs vara anpassat efter företagets storlek och resurser. För institut med omfattande verksamhet ska således ställas större krav, jämfört med institut med mindre omfattande verksamhet (jfr 6 kap. 4 a § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 6 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).
Oavsett vilket rapporteringsförfarande som används ska undersökningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera systemet och följa upp gjorda anmälningar. Om det ”system” som används innebär en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen, måste systemen uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av den lagen och Datainspektionens föreskrifter på området. Anställda bör, för att minska risken för ett felaktigt användande av valda system, erhålla information om för vilka syften som inrättade system är avsedda att användas för. Tillsynen över att instituten efterlever dessa krav ankommer dock inte på Finansinspektionen utan på Datainspektionen.
Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till både arbetsrättslig- och skatterättslig reglering. Inom ramen för detta lagstiftningsärende görs inga bedömningar vad gäller skatterättslig reglering. I fråga om arbetsrättsliga överväganden hänvisas till avsnitt 12.1.2.
Hänvisningar till S12-1-4
- Prop. 2013/14:228: Avsnitt 15.6
12.1.5. Skydd för anmälarens identitet
Regeringens förslag: En bestämmelse ska tas in i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Tystnadsplikten som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska ha företräde framför meddelarfriheten.
Sekretessen ska gälla i högst femtio år. Nuvarande bestämmelser om sekretess i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden ska utvidgas till att omfatta uppgifter i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Fondhandlareföreningen tillstyrker att ett relevant skydd införs för anmälare.
Fondhandlareföreningen ställer sig dock frågande till bedömningen om absolut sekretess och undantag från meddelarfriheten. Detta synes bygga på en tolkning av kravet på att medlemsstaterna ska ”säkerställa” att uppgifterna inte röjs. Fondhandlareföreningen anser vidare att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och exempelvis reglerna om tystnadsplikt i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas närmare.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet och överträdelser av tillsynsförordningen som avses (artikel 71.1). Ett sådant skydd behöver inte erbjudas om det med stöd av nationell rätt krävs att identitetsuppgifterna röjs för att kunna utreda överträdelsen vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process. Enligt artikel 71.3 ska de interna rapporteringssystemen ha samma identitetsskydd som gäller om anmälan ges in till en myndighet.
Ett skydd för anmälarens identitet kan uppnås på två sätt: antingen genom att föreskriva att den som anmäler ska uppge sitt namn men därefter erbjuda ett skydd för att anmälarens identitet inte röjs (sekretesskydd), eller genom att ställa krav på anonyma anmälningar. Den s.k. ”artikel 29-gruppen” har i sin rapport belyst bl.a. frågan om anonyma rapportörer i förhållande till direktivets krav om en korrekt behandling av personuppgifter. Arbetsgruppen anser att visselblåsarsystem som huvudregel ska behandla endast rapporter där anmälarnas namn framgår. Skyddet för enskilda bör i stället tillgodoses genom garantier om att identiteten kommer behandlas konfidentiellt och inte lämnas ut till tredje part. Gruppen framhåller att det i och för sig inte bör föreligga något förbud mot anonyma rapporter, men system bör inte marknadsföras såsom att detta är tillåtet samt att den som vill lämna sin anmälan anonymt bör göras medveten om att dess identitet kan komma att röjas i ett senare skede av förfarandet. Artikel 29-gruppens slutsatser talar för att skydd för identitetsuppgifter bör genomföras genom bestämmelser om sekretess.
Regeringen ser inte skäl att göra någon annan bedömning än vad som framkommit i ”artikel 29-gruppens” rapport och anser att artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras genom att det införs nya bestämmelser om sekretess i befintlig lagstiftning.
Skydd för identiteten hos Finansinspektionen
En anmälan som en enskild lämnar in till Finansinspektionen blir en allmän handling hos myndigheten. Uppgifterna i en sådan handling kan beläggas med sekretess i den omfattning som anges i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Nuvarande bestämmelser om sekretess för uppgifter som i inspektionens tillsynsverksamhet erbjuder
inte något skydd för en anmälares identitet utom i de fall som den som gör anmälan trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med institutet i fråga (se 30 kap. 4 § 2 OSL) eller om uppgifterna lämnas i samband med en viss typ av ärende för vilket det finns särskilda bestämmelser om sekretess (se 30 kap. 5 och 6 §§ OSL).
Frågan om sekretess ska gälla eller inte och sekretessens räckvidd och styrka är alltid en avvägning mellan olika intressen och lagstiftning bör inte införas som onödigt avlägsnar sig från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Som en genomgående princip i svensk rätt gäller därför att sekretess bör gälla endast i den omfattning som är nödvändigt för att skydda det intresse som ligger till grund för bestämmelsen.
I förevarande fall ställer direktivet tydliga krav om att en anmälares identitet ska vara föremål för sekretess. Sekretessens räckvidd är begränsad till den myndighet som tar emot anmälan (Finansinspektionen). Enligt regeringens mening bör därför sekretess införas till skydd för sådana uppgifter som framkommer i en anmälan till Finansinspektionen om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Sekretessen bör alltså kunna omfatta även andra uppgifter än anmälarens namn, under förutsättning att uppgifterna kan avslöja vem anmälaren är.
När det övervägs att införa en ny sekretessbestämmelse i OSL ska det alltid göras en avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset (prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f.). När skälen för att införa en sekretessbestämmelse anses väga tyngre än insynsintresset kommer avvägningen mellan skyddsintresset och allmänhetens intresse av insyn normalt till uttryck genom att sekretessbestämmelsen förses med ett skaderekvisit. Vid raka skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offentliga och att sekretess bara gäller om det kan antas att viss skada uppstår om uppgifterna lämnas ut. Vid det omvända skaderekvisitet är utgångspunkten den omvända, dvs. att uppgifterna omfattas av sekretess, men får lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppstår. Sekretessen enligt en viss bestämmelse kan även vara absolut, vilket innebär att de uppgifter som är föremål för sekretess ska hemlighållas utan någon skadeprövning om uppgifterna begärs ut. Genom att använda sig av olika skaderekvisit säkerställs att uppgifter inte beläggs med mer sekretess än vad som är oundgängligt nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen.
Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter om direktivet ska tolkas på så sätt att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna inte röjs.
Artikel 71. 2 d föreskriver tydliga regler som “under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om överträdelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden”. Enligt Europeiska Datatillsynsmannen bör sekretess för uppgiftslämnaren garanteras i alla faser av förfarandet så länge som detta inte strider mot nationella regler för rättsliga förfaranden. ”Artikel 29gruppen” har anfört att den som anklagas i en rapport på inga villkor ska kunna få information om anmälarens identitet, såvida det inte är fråga om att anmälaren uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter. Avsikten bör därför
vara att för uppgifterna i fråga ska sekretess gälla utan hänsyn till om en enskild faktiskt kan anses lida skada eller men om uppgiften lämnas ut.
Syftet med att införa ett visselblåsarsystem är att eventuella oegentligheter som påvisas inom instituten ska komma fram. För att uppnå ett effektivt och ändamålsenligt system är det därför angeläget att säkerställa att anmälarens identitet inte röjs. Enligt regeringens mening är det därför inte tillräckligt att tillförsäkra uppgifterna sekretess beroende på utfallet av en s.k. skadeprövning, där hänsyn tas till om ett utlämnande av uppgifterna kommer leda till att någon enskild lider skada eller men. För att kunna garantera anmälarens konfidentialitet bör därför absolut sekretess införas. Det innebär att uppgifterna i fråga inte får lämnas ut ens för det fall att det står klart att anmälaren inte kommer lida men om uppgifterna röjs. Om anmälan utreds vidare och leder till ett ärende hos Finansinspektionen eller en annan myndighet eller domstol, kan dock sekretesskyddet ge vika till följd av den rätt till insyn i ett mål eller ärende som tillkommer en part enligt processrättsliga regler. Enligt 10 kap. 3 § OSL kan en enskild, som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, förvägras att ta del av en handling eller annat material i målet eller ärendet endast om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Det blir i sådana fall fråga om att röja en anmälares identitet för att i enlighet med nationella bestämmelser kunna utreda en överträdelse vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process, vilket medför att bestämmelsen är förenlig med artikel 71.
Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
Sekretess innebär både ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligt eller genom utlämnande av allmän handling eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretess innebär således både handlingssekretess och tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen har som regel företräde framför tystnadsplikten. Det kan således vara tillåtet att muntligen lämna en uppgift till media eller själv publicera uppgiften trots att uppgiften är belagd med sekretess, trots att det alltjämt föreligger förbud mot att lämna ut den handling där den sekretessbelagda uppgiften framgår. Bestämmelser om tystnadsplikt kan dock genom föreskrifter i OSL ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Meddelarfriheten har sin grund i att de vanliga sekretessbestämmelserna ger uttryck för ganska allmänna avvägningar mellan insyns- och sekretessintressena på de berörda områdena (prop. 1979/80:2 Del A s. 104). Det finns således större anledning att överväga undantag från meddelarfriheten i fråga om sekretessregler utan skaderekvisit och sådana som gäller med ett omvänt skaderekvisit än i andra fall (a. prop. s. 111).
Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat att som grundprincip bör stor återhållsamhet iakttas vid prövning av om undantag från meddelarfriheten ska göras i ett särskilt fall (se konstitutionsutskottets yttrande 2012/13:KU3y s. 5). Syftet med visselblåsarsystem är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om
allvarliga händelser begångna inom institutet. För att uppnå detta syfte är det nödvändigt att garantera konfidentialiteten för anmälaren. Enligt regeringens mening krävs det därför att tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten.
Svenska Fondhandlareföreningen anser att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och reglerna om tystnadsplikt i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas. Enligt 7 § i den lagen kan den som uppsåtligen röjer information som han eller hon inser eller borde inse är insiderinformation dömas för obehörigt röjande av insiderinformation utom i de fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åliggande. Enligt regeringens mening bör lämnandet av uppgifter som kan antas vara insiderinformation inom ramen för system för visselblåsning inte utgöra ett obehörigt röjande av insiderinformation.
Sekretesstid och sekretessbestämmelsens placering
De flesta bestämmelser om sekretess brukar begränsas i tiden. I arbetsrelaterade förhållanden brukar sekretessen gälla i högst femtio år (se t.ex. 28 kap. 11, 13 och 14 §§ OSL). Den nya bestämmelsen om sekretess bör gälla lika länge, dvs. högst femtio år.
Grunden för det utvidgade sekretesskyddet är att erbjuda ett skydd för enskilda så att de uppmuntras att lämna tips om överträdelser av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser (se skäl 61 i kapitaltäckningsdirektivet).
Bestämmelsen bör hänföras till 30 kap. OSL om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m.
Skydd för enskildas personuppgifter hos instituten
Regleringen i OSL om begränsningar av enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar är inte direkt tillämpliga inom den privata sektorn. Sektorslagstiftningen innehåller i stället särskilda regler om sekretess och tystnadsplikt, som riktar sig mot instituten. I 1 kap.10 och 11 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF finns bestämmelser om den s.k. ”banksekretessen”. Banksekretessen gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitut och innebär att sådana uppgifter inte får bli föremål för ett obehörigt röjande. Som obehörigt röjande avses inte att uppgifterna lämnas med stöd av lag eller om ett uppgiftslämnande krävs för att institutet ska kunna fullgöra kundens uppdrag eller om kunden lämnat samtycke till att institutet lämnar ut uppgifter om honom eller henne. Intern information inom banken som påkallas av bankens lojala intressen anses inte heller vara obehörigt röjande (se prop. 2002/03:139 s. 478 f). Sådan information får då lämnas endast till den eller de avdelningar eller till den personkrets där de behövs för verksamheten. Uppgifter om bankkunder får inte bli föremål för någon allmän information inom banken (se prop. 2002/03:139 s. 479).
Skyddet ger även vika om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare (se 1 kap.
11 § LBF). Överträdelse av bestämmelser om tystnadsplikt är som huvudregel straffbara enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I 1 kap. 10 § tredje stycket LBF anges dock att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte ska följa för den som bryter mot banksekretessen. För anställda hos värdepappersbolagen finns en liknande reglering om tystnadsplikt i 1 kap.11 och 12 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna är utformade med bestämmelsen om banksekretess som förebild.
För att säkerställa ett skydd för en anmälares identitet i enlighet med vad som avses i direktivet bör enligt regeringens mening bestämmelserna om sekretess för kreditinstitut och värdepappersbolag utvidgas till att omfatta uppgifter om enskildas personliga förhållanden som lämnas inom ramen för institutens särskilda rapporteringssystem och som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse om sekretess, bör sekretesskyddet endast omfatta skydd för obehörigt röjande. Enligt regeringens mening bör ledning för hur det s.k. obehörighetsrekvisitet ska tillämpas kunna sökas utifrån det nuvarande obehörighetsrekvisitet.
I linje med vad som gäller för nuvarande bestämmelse om banksekretess, bör sekretesskyddet inte straffbeläggas.
En utvidgning av banksekretessen medför att institut inte heller med stöd av personuppgiftslagen behöver avslöja anmälarens identitet för den som anmälan avser (jfr ovan).
13. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om kapitalbuffertar, lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar samt de följdändringar som syftar till att i svensk rätt genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen ska träda i kraft den 2 augusti 2014.
Kapitalbufferten för systemviktiga institut ska börja tillämpas den 1 januari 2016.
Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska införas gradvis under en övergångsperiod.
Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och
offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.
Det har inte varit möjligt att genomföra direktivet inom föreskriven tidsfrist. Det är därför angeläget att det genomförs så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 2 augusti 2014.
Enligt artikel 162.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska reglerna om kapitalbuffertar börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2016.
Artikel 160.6 ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten. Enligt regeringens mening bör denna möjlighet utnyttjas (se övervägandena i avsnitt 7). Detta innebär att reglerna avseende dessa buffertar kommer att börja tillämpas den 2 augusti 2014.
Enligt artikel 162.5 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut börja tillämpas först den 1 januari 2016.
Enligt artikel 162.5 ska bufferten för globalt systemviktiga institut införas under en övergångsperiod. Det innebär att 25 procent av G-SII påslaget ska tillämpas under 2016, 50 procent under 2017, 75 procent under 2018, för att fullt ut gälla fr.o.m. 2019.
Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet bör tillämpas från och med det datum som regeringen bestämmer. Se överväganden i avsnitt 9.5 och 10.3.
14. Förslagets konsekvenser
14.1. Allmänt
De nya EU-rättsakterna, tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet, medför att kreditinstitut och värdepappersföretag måste hålla större kapitalreserver av bättre kvalitet jämfört med tidigare kapitaltäckningsregler. Därutöver ställs det både nya och striktare krav på institutens bolagsstyrning och riskhantering. Av de nya reglerna följer också att administrativa sanktioner kan dömas ut mot såväl institut som fysiska personer.
Målet med de nya rättsakterna är att bygga upp en bättre beredskap hos finansiella institut att hantera olika finansiella störningar och minska sannolikheten för framtida finansiella kriser.
Reglerna i tillsynsförordningen blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna fr.o.m. den 1 januari 2014. För medlemsstaterna gäller att de ska ha antagit och offentliggjort de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet, vid det datum som EUförordningen ska börja tillämpas. Det finns därför ett behov av att komplettera EU-förordningen med nationell lagstiftning.
I fråga om kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december ha genomfört direktivet i nationell rätt och bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014.
Regelrådet har avstyrkt genomförandet av de föreslagna åtgärderna eftersom de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna.
Regeringen konstaterar att en medlemsstat är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i nationell rätt. Om medlemsstaterna inte vidtar åtgärder på nationell nivå kan kommissionen inleda ett förfarande om fördragsbrott, vilket i sin tur kan medföra att böter utdöms.
De nya kapitaltäckningsreglerna ska införas gradvis under 2014 till 2019. Avsikten med en gradvis tillämpning är att ge instituten tid att anpassa sig till de nya högre kapitalkraven och samtidigt upprätthålla kreditgivningen till den reala ekonomin. Direktivet öppnar dock upp för viss nationell flexibilitet i detta avseende. Medlemsstaterna kan t.ex. välja att införa buffertkraven tidigare än vad direktivet föreskriver. Vissa instrument, som systemriskbufferten och bufferten för övriga systemviktiga institut, är dessutom frivilliga att införa. Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att undanta vissa institut från buffertkraven, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten.
Med hänsyn till den svenska banksektorns omfattande storlek i förhållande till BNP, dess beroende av utländsk marknadsfinansiering och den dominerande ställningen som fyra banker innehar, är det regeringens uppfattning att Sverige bör utnyttja möjligheten att tillämpa kapitalkraven i förtid. Det är även i linje med den överenskommelse som Finansdepartementet, Riksbanken och Finansinspektionen slöt 2011 (novemberöverenskommelsen) då det beslutades att svenska banker ska ha ett kärnprimärkapital motsvarande 10 procent 2012 och 12 procent 2015. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är motiverat att utreda alternativa möjligheter, såsom Regelrådet efterlyser i sitt yttrande.
I tabell 1 nedan följer en översikt av hur många institut som står under Finansinspektionens tillsyn och som kommer att påverkas av kapitaltäckningsdirektivet. Därtill påverkas även ca 60 finansiella företagsgrupper.
Banker
89
Kreditmarknadsföretag 45 Värdepappersbolag 125 Fondbolag 74 (32 med diskretionär förvaltning) AIF-förvaltare 1 Betalinstitut 25 Institut för e-pengar 3
14.2. Samhällsekonomiska konsekvenser
Finansiella kriser är dyra
Den globala finanskrisen orsakade omfattande förluster för samhällsekonomin med stora ekonomiska förluster och ökad press på de offentliga finanserna som följd. Enligt IMF:s beräkningar uppgick kostnaderna av krisen för de europeiska bankerna under åren 2007–2010 till nästan 1 000 miljarder euro eller åtta procent av EU:s BNP. Eurostat har också beräknat att den ekonomiska nedgång som följde av finanskrisen medförde ett produktionsbortfall i EU på sex procent under 2009. Utöver det produktionsbortfall som inträffar i samband med finansiella kriser kan dessa även leda till långsiktiga effekter genom att BNP för en överskådlig framtid ligger på en lägre nivå än om krisen inte hade inträffat.
Finanskrisen medförde också omfattande statsfinansiella kostnader. Mellan oktober 2008 och oktober 2010 vidtogs stödåtgärder motsvarande 4 600 miljarder euro eller 39 procent av EU:s BNP och av dessa realiserades mer än 2 000 miljarder euro under 2008 och 2009 enligt EUkommissionen. De offentliga finanserna har också pressats av minskade skatteintäkter till följd av den ekonomiska nedgången.
Buffertar ska innehålla mer kapital av bättre kvalitet
De positiva samhällsekonomiska effekterna av att bankerna håller mer kapital av högre kvalitet uppstår på grund av flera olika faktorer. För det första bidrar ökade kapitalkrav till att minska sannolikheten för att samhället ska drabbas av bankkriser. Det beror på att kapitalet utgör en buffert som gör det möjligt att fortsätta verksamheten även vid stora förluster under ett enskilt år. Skulle bankerna ändå få så stora problem att verksamheten måste upphöra, fungerar kapitalet som en buffert som kan täcka förlusterna och förhindra att andra intressenter drabbas. Det bidrar i sin tur till att en mer ordnad hantering av situationen och sannolikt ett minskat behov av eventuella statliga stödåtgärder.
För det andra bidrar högre kapitalkrav till att riskerna i banksektorn minskar, vilket i sin tur bör leda till att aktieägarnas avkastningskrav minskar. Det handlar alltså om att bankernas beteende påverkas och att risktagandet minskar, vilket i sin tur minskar sannolikheten för en bankkris.
För det tredje bidrar högre kapitalnivåer till att minska risken för allvarliga störningar i kreditutbudet då konjunkturen viker, och därmed också till att mildra konjunktursvängningar. En stabil kreditförsörjning är särskilt viktig för små och medelstora företag (SMF) som tenderar att vara de som först drabbas av ett åtstramat kreditutbud. Det har dock diskuterats risker med skärpta kapitaltäckningsregler med avseende på dess påverkan på utlåning till, och finansieringsvillkor för, SMF.7Regeringen anser att detta är ett viktigt område att bevaka och har därför i budgetpropositionen för 2014 gett Finansinspektionen i uppdrag att
7 OECD (2013) Financing SMEs and Entrepreneurs 2013: An OECD Scoreboard.
följa hur dessa regler eventuellt påverkar finansieringssituationen för SMF.
De negativa samhällsekonomiska effekterna av högre kapitalnivåer uppstår genom att bankernas totala kapitalkostnad ökar, eftersom eget kapital är en dyrare finansieringskälla än lånat kapital. Om bankerna väljer att kompensera sig för den ökade kostnaden genom att höja sina utlåningsräntor, och om utlåningsvolymerna därmed blir lägre, blir konsekvensen att BNP-nivån blir lägre.
Det bör poängteras att finansiella kriser i ett land i allmänhet uppkommer med långa mellanrum (även om kostnaden blir stor när de inträffar), vilket innebär att ekonomin måste kunna hantera de sammanlagda kortfristiga kostnaderna av höjda kapitalkrav. Därför är det viktigt att kvantifiera dessa kortsiktiga effekter i termer av lägre BNP och de negativa effekter som det medför för de offentliga finanserna.
Effekter på BNP av höjda kapitalnivåer
Resultaten av flertalet studier indikerar att en ökning av kapitalnivån med en procentenhet leder till att BNP-nivån minskar med 0,1–0,3 procent. Effekten tycks delvis bero på var i konjunkturen/kreditcykeln ekonomin befinner sig och hur förhållandena på de finansiella marknaderna ser ut när kapitalnivåerna höjs. Finansdepartementets effektberäkningar tyder på att BNP-nivån minskar med runt 0,3 procent när kapitalnivån ökar med en procentenhet.
En minskning av BNP minskar den offentliga sektorns inkomster och transfereringar. En BNP-försvagning med 0,1-0,3 procent skulle således innebära att de offentliga finanserna försvagas med i storleksordningen 0,9-2,7 miljarder kronor. Dessa offentligfinansiella konsekvenser förutsätter dock att den offentliga sektorn inte anpassar sin konsumtion och investeringar till den lägre BNP-nivån.
Påverkan på de offentliga finanserna beror till stor del också på bankernas möjligheter att övervältra de utökade kapitalbaskostnaderna på sina utlåningsräntor på kort respektive lång sikt. Utan ett antagande om övervältring och andra beteendeförändringar uppstår inga bruttokostnader för de offentliga finanserna. Nettoeffekten av åtgärden blir 0,5-1,4 miljarder kronor det första året, eftersom det antas full övervältring av kostnaden på de rörliga lånen. Den varaktiga effekten av åtgärder, när hänsyn även tagits till övervältring över längre period, blir ca 1-3 miljarder kronor. Nettoeffekten visar hur det finansiella sparandet påverkas ett visst år, medan den varaktiga effekten är den bestående effekten utan koppling till de offentliga finanserna ett visst år. Osäkerheten i denna typ av beräkningar är dock stor.
Lämpliga kapitalnivåer för samhällsekonomin
Ett antal utredningar har uppskattat storleken på långsiktigt lämpliga kapitalnivåer i ett banksystem genom att jämföra storleken på de positiva och negativa samhällsekonomiska effekterna vid olika kapitalnivåer på det egna kapitalet. I det fall där de positiva effekterna är större än de negativa effekterna följer en långsiktigt högre nivå på BNP. Sammanfattningsvis indikerar dessa utredningar att nivåer på det egna kapitalet på 10–20 procent av de riskvägda tillgångarna leder till de
långsiktigt mest fördelaktiga samhällsekonomiska utfallen.8 Riksbanken har med samma angreppssätt uppskattat lämpliga nivåer för det svenska banksystemet och konstaterar att dessa torde ligga inom intervallet 10 till 17 procent.9
Tabell 2 nedan sammanfattar resultaten av några studier som uppskattar den lämpliga kapitalnivå då BNP-nivån på lång sikt blir som högst.
Procent
Uppskattad kapitalnivå
Bank of England (2010)1
10–15
EEAG (2011)2
≥ 13
BCBS (2010)3
13–15
Miles et al. (2011)
16–20
Riksbank (2011)
10–17
1 Bank of England (2010),”The long term economic impact of higher capital levels”, i Bank of England (2010) Financial Stability Report, nr 27, juni. 2 EEAG (2011),”The EEAG Report on the European Economy, i Taxation and Regulation of the Financial Sector, CESifo, Munich 2011, 147-169. 3 Basel Committee on Banking Supervision (BCBS) (2010a) “An assessment of the long term economic impact of the new regulatory framework”, augusti. 4 Riksbanken (2011), ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys”
Enligt det nya kapitaltäckningsdirektivet ska instituten vid varje tidpunkt hålla kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. Detta är mer än dubbelt så mycket jämfört med kraven i tidigare regelverk. Därtill ställs det krav på att institutets primärkapital ska utgöra minst 6 procent av de totala riskvägda exponeringsbeloppen. Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutens kapitalbas som andel av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst 8 procent. I figur 1 åskådliggörs de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.
8 Bank of England (2010), Macroeconomic Assessment Group (2010), Institute of International Finance (2011), LEI-rapporten (2010), Miles et al. (2011). 9 Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys, Sveriges riksbank, december 2011.
Kapitalkrav för den svenska banksektorn
De svenska storbankerna är stora i förhållande till den svenska ekonomin. Därmed är riskerna för samhället större i Sverige än i länder med en mindre banksektor. Ett skäl till att vissa svenska banker är stora i förhållande till ekonomin är att de har en betydande utlandsverksamhet. Det gör det svårare för den svenska staten att hantera en bank i kris, eftersom krishanteringen då involverar fler myndigheter och olika legala ramverk. De svenska storbankerna finansierar sig dessutom i större omfattning i utländsk valuta än jämförbara utländska banker. Det innebär att de svenska bankerna är sårbara för störningar på de internationella finansiella marknaderna. En annan risk för svensk del är att banksystemet är koncentrerat. Ett fåtal stora banker, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, dominerar den svenska marknaden och dessa banker lånar löpande ut stora summor till varandra. Därmed kan problem i en enskild bank snabbt spridas till de andra bankerna.
I november 2011 kommunicerade Finansdepartementet tillsammans med Riksbanken och Finansinspektionen att ambitionen är att ålägga de finansiella institut som är systemviktiga ett kapitalpåslag för systemrisk (novemberöverenskommelsen). Påslaget ska vara 3 procent från 2013 och 5 procent från 2015 och gäller utöver det särskilda kapitalbaskravet och den kontracykliska kapitalbufferten. Kravet ska åtminstone omfatta de fyra svenska storbankerna, dvs. Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank och ska ställas på gruppnivå.
Under de perioder en kontracyklisk kapitalbuffert på 2,5 procent aktiveras kommer kravet på kärnprimärkapitalrelationen maximalt uppgå till 14,5 procent för de systemviktiga instituten och 9,5 procent för de
Figur 1: Kapitalkrav
1,0-3,0%
Kapitalbuffert för systemviktiga
institut
Kärnprimärkapitalrelation
Systemriskbuffert
Kapitalkonserveringsbuffert
4,5% 2,5%
1,0-3,5% (G-SII) 0,0-2,0% (O-SII)
0,0-2,5%
Primärkapitaltillskott
Primärkapitalrelation,
6%
1,5%
Supplementärkapital
2,0%
kapitalbasrelation, 8%
Ska utgöras av kärnprimärkapital-
Särskilt kapitalbaskrav Kontracyklisk kapitalbuffert
institut som inte är systemviktiga. Det totala kapitalkravet kommer i detta fall, bortsett från det särskilda kapitalbaskravet, att maximalt uppgå till 18 procent för de systemviktiga instituten och 13 procent för de institut som inte är systemviktiga.
Ett fallissemang i någon av de systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en hög kortsiktig samhällsekonomisk kostnad men också en stor permanent effekt på ekonomin. I Riksbankens studie ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys” argumenteras för att kapitalkraven för de svenska storbankerna bör ligga mellan 10-17 procent av de riskvägda tillgångarna. I dessa beräkningar har det dock inte tagits hänsyn till de kostnader som olika statliga ingripandeåtgärder medför och inte heller till att en krissituation vanligtvis uppstår långt innan en bank är insolvent. Beräkningarna tar inte heller hänsyn till banksektorns växande storlek och komplexitet. Enligt regeringens mening är det därför rimligt att bankernas kapitaltäckning bör ligga i den övre delen av det angivna intervallet.
Ett fallissemang i någon av de icke systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en låg kortsiktig samhällsekonomisk kostnad och har sannolikt en liten permanent effekt på ekonomin. Kravet på dessa banker om 9,5 procent med den kontracykliska kapitalbufferten aktiverad bedöms därför vara väl avvägd ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
14.3. Konsekvenser för enskilda institut av att hålla mer kapital
Enligt viss ekonomisk teori ska finansieringsstrukturen i en bank, under vissa förutsättningar, inte spela någon roll för dess lönsamhet. Även om eget kapital oftast är en dyrare form av finansering än att låna upp motsvarande belopp på marknaden, kompenseras det av att banken är mer motståndskraftig mot störningar på de finansiella marknaderna ju högre andel eget kapital den har. När risken för att banken ska fallera minskar kommer, allt annat lika, ägarnas avkastningskrav minska. Av samma anledning finns det skäl att tro att bankernas upplåningskostnader kan minska något då kapitalnivån ökar, och att refinansieringsrisken minskar.
I verkligheten spelar även andra faktorer in som ökar den totala finansieringskostnaden av att hålla mer eget kapital. Att finansiera sig genom lån har t.ex. skattemässiga fördelar, då ränteutgifter är avdragsgilla utgifter i verksamheten medan utdelningar måste göras av beskattade vinstemedel. Det gör lån billigare i förhållande till eget kapital. Därtill har banker ett antal explicita och implicita statsgarantier som medför lägre kostnad för lånefinansiering. Det faktum att staten indirekt skyddar krisande banker via bl.a. insättningsgarantin bidrar till att privatpersoner inte anpassar sina avkastningskrav fullt ut till de risker som bankerna tar. För aktieägare ser det däremot annorlunda ut. De kan inte förvänta sig samma stöd, utan förlorar ofta en stor del av sin investering om banken får problem. På det hela taget kommer ökade kapitalkrav sannolikt leda till ökade finansieringskostnader för de enskilda instituten.
Vilken effekt det får på bankernas lönsamhet beror på vilka möjligheter bankerna har att skjuta över kostnaderna på kunderna eller på aktieägarna.
Om bankerna väljer att skjuta över kostnaderna på sina kunder kan de göra det genom att exempelvis öka utlåningsräntan och genom att ta ut högre avgifter för sina tjänster. Villkoren i låneavtalen kommer sålunda att ha stor betydelse för i vilken utsträckning kostnaderna kan övervältras på kunderna. Bankerna skulle på kort sikt kunna öka utlåningsmarginalerna på nya lån och lån som ska omförhandlas (när räntebindningstiden gått ut). Räntan på andra lån kan endast ändras gradvis på grund av avtalsvillkoren.
Resultaten i olika studier antyder att utlåningsräntorna kan höjas mellan 0,1–0,18 procentenheter som en konsekvens av att bankerna höjer sin kärnprimärkapitalrelation med en procentenhet. Med detta antagande som utgångspunkt kan man konstatera att effekten på bankernas lönsamhet uppskattas bli ca 0,17–0,3 procentenheter för varje procentenhet som de ökar sina kapitalrelationer. Det bör dock noteras att beräkningar utgår från att aktieägarnas avkastningskrav är oförändrat. Om den förväntade avkastningen på bankerna däremot minskar, behöver bankerna inte lägga över hela den ökade kapitalkostnaden på sina kunder via utlåningsräntor.
I tabell 3 nedan visas bankernas kärnprimärkapitalrelation beräknat både med och utan övergångsregler samt utifrån bankernas tolkning av bestämmelserna i Basel 3-överenskommelsen.
Tabell 3: Bankernas kärnprimärkapitalrelation enligt olika definitioner i deras delårsrapporter fjärde kvartalet 2013
Med övergångsregler
Utan övergångsregler (Basel 2)
Basel 3
Nordea
11,0
14,9
13,9
SHB
19,2
18,9
SEB
11,1
17,8
15,1
Swedbank 10,8
18,7
18,3
LF Bank
7,8
14,9
14,4
SBAB
6,9
23,3
Källa: Bankernas resultatrapporter
Riksbankens stresstester och konstaterandet att mindre institut redan håller en stor andel kärnprimärkapital talar för att eventuella problem med att införa buffertkraven i förtid bör bli begränsade. Dessutom ges instituten längre tid att förbereda sig när det gäller den kontracykliska kapitalbufferten då den ansvariga myndighetens beslut om att aktivera eller höja bufferten i normalfallet först kan tillämpas efter 12 månader. Det bör särskilt betonas att även om bankerna har ökat sitt kärnprimärkapital har det i första hand skett genom att de har minskat sina riskvägda tillgångar. Det framgår när man jämför skillnaden mellan bankernas riskjusterade och icke-riskjusterade kapitalrelationer (Riksbankens rapport Finansiell stabilitet 2/2013, diagram 4.16, s. 47).
Medan svenska banker har mycket kapital i förhållande till de riskvägda tillgångarna, är andelen kapital i förhållande till totala tillgångar mindre. För att öka den icke-riskjusterade kapitalrelationen kan det därför bli nödvändigt för bankerna att öka sina kärnprimärkapitalnivåer i ännu högre utsträckning. Det är också möjligt att Finansinspektionens samlade kapitalbedömning av bankerna (pelare 2-påslag) medför ytterligare kapitaltryck för vissa banker. Det kan inte heller uteslutas att krav från marknaden medför att bankerna själva väljer att ha en nivå på det egna kapitalet som överstiger kapitalkravet som regleringen kräver.
Ökade administrativa kostnader
För det stora flertalet av instituten kommer det nya regelverket sannolikt medföra en viss ökning av de administrativa kostnaderna. Förutom att existerande it- och rapporteringssystem måste anpassas har även rapporteringskraven blivit fler och mer omfattande. Att sätta en exakt siffra på dessa kostnader, som Regelrådet efterfrågar i sitt yttrande, är däremot svårt, eftersom de sannolikt kommer att variera beroende på institutens storlek, nuvarande tekniska system och affärsmodeller. Mindre institut har t.ex. inte samma möjlighet som de stora bankerna att utnyttja skalfördelar, vilket kan medföra att kostnaderna därför upplevs som mer betungande. Med beaktande av proportionalitetsprincipen bör det övriga regelverket inte innebära att det ställs orimliga krav på små och medelstora företag. Det är också rimligt att anta att många institut redan har stora delar av erforderligt rapporteringssystem på plats, som en följd av de anpassningar som krävdes enligt 2006 års direktiv (CRD III).
Stabil banksektor ger ökad internationell konkurrenskraft
Förslaget att tillämpa kapitalkonserveringsbufferten och delar av den kontracykliska kapitalbufferten i förtid, samt att införa den frivilliga O-SII bufferten och systemriskbufferten betyder att det kommer att ställas hårdare kapitalkrav på svenska institut jämfört med institut i andra medlemsstater. Regeringen gör dock bedömningen att de svenska instituten sammantaget kan dra fördel av en stabilare finanssektor. En bättre motståndskraft gynnar såväl instituten själva som andra aktörer på finansmarknaden. Riksbankens stresstester visar dessutom att de svenska storbankerna är välkapitaliserade och har goda förutsättningar att uppfylla de nya kapitalkraven (Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Motsvarande utredningar finns inte för små- och medelstora kreditinstitut och värdepappersföretag. Det kan dock konstateras att mindre institut i dag oftast täcker kapitalbaskraven med kärnprimärkapital.
Bättre kapitaltäckning leder till utjämnad konkurrens inom landet
En ytterligare konsekvens av de nya och högre kapitaltäckningskraven är att konkurrensen på den svenska bankmarknaden i någon mån kan komma att utjämnas. Genom kravet på högre kapitaltäckning minskar risken för att staten ska behöva bidra med finansiella resurser för att rädda institut. Värdet av den implicita statsgarantin som finns för de svenska storbankerna kommer sålunda att minska, vilket främst gynnar de mindre instituten i Sverige. Andra aktörer på finansmarknaden
kommer generellt att gynnas av en jämnare konkurrenssituation, på samma sätt som konsumenter i allmänhet tjänar på en bättre konkurrens mellan företag.
Nya krav på bolagsstyrning och riskhantering medför initiala kostnader
Tillämpningen av de nya bestämmelserna för bolagsstyrning och riskhantering kommer att innebära utökade krav på institutens styrelser och riskhantering. Dock ska proportionalitetsprincipen beaktas för dessa bestämmelser, vilket innebär att åtgärderna ska tillämpas på ett sådant sätt att hänsyn tas till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Oaktat detta, kan åtminstone de initiala kostnaderna kopplade till valberedningens arbete och anpassningar av befintliga rutiner för tillsättningar av styrelser förväntas bli ansenliga. Den nya reglering som införs kommer, beroende på hur den befintliga situationen ser ut i olika styrelser, kunna föranleda förhållandevis omfattande ändringar och anpassningar. I takt med att styrelsens sammansättning anpassas kan dessa kostnader dock förväntas sjunka och på längre sikt normaliseras. Någon kvantifiering av hur kostnadsbilden kan förväntas komma att se ut låter sig inte enkelt göras. Det kan vidare finnas i nuläget okända faktorer eller omständigheter som ytterligare kan öka eller motsatt sänka kostnaderna. Tillgången till kompetenta och erfarna kandidater till ledningsorgan kan förväntas utgöra en initialt försvårande omständighet som kan förväntas bli kostnadsdrivande. En positiv effekt, när anpassningen väl skett, kan förväntas bli att rekryteringsarbetet på sikt underlättas i takt med att fler personer i en bredare krets får erfarenhet av arbete i styrelser och därmed är tillgängliga för nya uppdrag. Ett av de underliggande syftena med regleringen – att arbetet i styrelsen genom en mer diversifierad sammansättning ska bli mera effektivt ur ett riskhanteringsperspektiv – ska också lyftas fram som en positiv konsekvens. Personer som sitter i styrelserna för finansiella institut ska ha de rätta förutsättningarna för att kunna sätta sig in i och verkligen förstå verksamheten och de risker som är förknippade med den för att kritiskt kunna granska och ifrågasätta beslut. Det är gynnsamt för det enskilda institutet och i förlängningen också det finansiella systemet.
De potentiellt negativa effekter som kan spilla över på icke-finansiella företag i form av ökade kostnader vid tillsättning av styrelser och försämrad konkurrenskraft är svåra att kunna göra någon kvalificerad bedömning av. Det är dock tänkbart att det åtminstone initialt kan bli tal om kostnader kopplade till mer eller mindre omfattande anpassningar.
Även inrättandet av ett system för visselblåsare kan innebära vissa administrativa kostnader för instituten. System för rapportering av missförhållanden kommer att behöva införas och andra anpassningar kan sannolikt också bli aktuella i anledning av det nya regelverket, vilket initialt kan innebära ökade kostnader för instituten.
De förändrade sanktionsreglerna bedöms inte öka den administrativa bördan för instituten.
14.4. Konsekvenser för myndigheter och domstolar
Genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet medför ett visst ökat ansvar för Finansinspektionen och merarbete för Finansinspektionen när det gäller utökade krav på tillsynens innehåll och utövande samt på samarbetet och informationsutbytet med övriga myndigheter. Vidare medför nya krav för bolagsstyrning, beslut om sanktioner, utökade krav på riskhantering samt efterlevnaden av kraven i tillsynsförordningen och de regler som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt merarbete för inspektionen. Eba:s arbete med att ta fram tekniska standarder och riktlinjer innebär även merarbete för Finansinspektionen genom deltagandet i detta arbete. Det nya regelverkets ökade krav på rapporteringen från nationella tillsynsmyndigheter till de europeiska myndigheterna Eba, Esma och Eiopa samt ESRB innebär också ett ökat resursbehov för Finansinspektion då de blir utrapporterande myndighet av data. Finansinspektionen har i enlighet med förslag i budgetpropositionerna för 2012 och 2014 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken, utvidga tillsynen och öka det internationella arbetet. Regeringen bedömer att merkostnaderna för Finansinspektionen med anledning av tillämpningen av de nya uppgifterna ska kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.
Enligt regeringens mening ställer det nya EU-regelverket krav på att Finansinspektionen har en stor och varaktig analyskapacitet för att löpande kunna göra bedömningar av ett stort antal makroekonomiska indikatorer. Denna kompetens finns i dag i viss utsträckning hos Finansinspektionen men ytterligare kapacitet kommer sannolikt att krävas. Kostnaderna för detta bedöms kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar.
Finansinspektionens olika beslut kan överklagas vilket kan innebära en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast röra sig om ett mindre antal. De budgetära konsekvenserna för domstolarna bedöms därför kunna hanteras inom de befintliga budgetramarna.
15. Författningskommentar
15.1. Förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad tillsynsförordningen). Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs även delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (förkortat kapitaltäckningsdirektivet).
Paragrafen anger att lagen genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet. I avsnitt 6 redogörs för hur direktivet genomförs i svensk rätt. En komplettering av lagen med föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap.
2 §
Paragrafens första stycke innehåller några definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen. Begreppet institut har en vidare innebörd än vad som följer av tillsynsförordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen ska tillämpas (se t.ex. lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).
Av andra stycket följer att övriga termer och uttryck i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen.
3 §
Paragrafen överförs med vissa språkliga och redaktionella förändringar samt nya laghänvisningar från 1 kap. 2 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 388.
Lagrådet ifrågasätter om paragrafen inte borde placeras i 6 kap. eftersom den inte berör något annat kapitel i lagen. Bestämmelsens placering följer den i kapitaltäckningslagen och i lagen om värdepappersmarknaden. Paragrafens placering följer således den systematik som tidigare använts och enligt regeringens bedömning bör paragrafens placering därför inte ändras.
4 §
Paragrafen motsvaras av 1 kap. 1 § andra–fjärde styckena kapitaltäckningslagen, se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f. Ett tillägg har dock skett i form av en hänvisning till 7 kap. 6 a § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
5 §
Av paragrafen framgår vilka kreditinstitut och aktiebolag med tillstånd att driva värdepappersrörelse som ska tillämpa tillsynsförordningen samt i vilken omfattning och på vilket sätt sådana företag ska tillämpa förordningen. Bestämmelsen medför att tillsynsförordningen äger tillämpning på fler institut än de som direkt omfattas av förordningen. Avsikten är att säkerställa att samma institut som omfattas av kapitaltäckningslagens bestämmelser, även ska tillämpa tillsynsförordningen. I likhet med vad som gäller enligt den lagen ska reglerna
om stora exponeringar inte tillämpas på Svenska skeppshypotekskassan (jfr 7 kap. 1 § kapitaltäckningslagen).
Övervägandena finns i avsnitt 6.6–6.8.
6 §
Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet samt kompletterar tillsynsförordningen.
Paragrafens första stycke pekar ut Finansinspektionen som behörig myndighet att utöva tillsyn över att tillsynsförordningen och denna lag följs.
Enligt andra stycket är Finansinspektionen ansvarig myndighet för att enligt artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Makrotillsynsåtgärderna ska tillämpas för att motverka systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna ska ses som ett komplement till övriga åtgärder i förordningen och direktivet och endast tillämpas om övriga åtgärder inte är tillräckliga för att hantera systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna i artikel 458 omfattar verktyg såsom kapital- och likviditetskrav, krav för stora exponeringar, genomlysningskrav, och riskvikter. Avsikten med artikel 458 är att kunna skärpa dessa verktyg under en begränsad tidsperiod för att motverka systemrisker som potentiellt kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin.
Genom tredje stycket klarläggs att inspektionen vid utövande av sin uppgift, om inte annat framgår av denna lag, ska ha de tillsynsbefogenheter som följer av de lagar som reglerar institutens verksamhet. Härmed avses i första hand lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden.
Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 102 och 104 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen överförs i justerad form från 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen och anger förutsättningarna för att ålägga institut ett högre kapitalbaskrav än vad som följer av tillsynsförordningen (se framför allt prop. 2006/07:5 s. 356 ff. samt prop. 2010/11:135 s. 271 ff.). Bestämmelserna ändras på så sätt att det för ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav med stöd av första stycket 1 inte längre krävs att det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid.
Vidare ändras innehållet i första stycket 2 så att det uttryckligen framgår att risker som ett institut kan bli exponerat för kan åberopas som skäl för beslut om ett särskilt kapitalbaskrav. Ett förtydligande görs så att även de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Systemrisk ska även kunna beaktas vid ingripande enligt första stycket 1, exempelvis i de fall relevant systemrisk inte täcks fullt ut av kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller i kapitaltäckningsdirektivets buffertavsnitt (artikel 104.2 b) genom t.ex. kapitalbufferten för
systemviktiga institut eller systemriskbufferten. I de fall sådana systemrisker byggs upp, så kan det innebära att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras (6 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).
Första stycket 3 innebär att det för ett beslut om ett högre kapitalbaskrav inte krävs att det skett en faktisk överträdelse, utan det är tillräckligt att myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot de författningar som reglerar dess verksamhet. I artikel 102 i kapitaltäckningsdirektivet, som ligger till grund för förslaget, anges att möjligheten att ingripa ska tillgripas om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot kraven enligt direktivet eller tillsynsförordningen. I den engelska versionen av direktivet används begreppet ”have evidence that the institution is likely to breach the requirements of…”. Det vore främmande att i svensk lag införa ett rekvisit som innebär att bestämmelsen ska tillämpas om det finns ”bevis för” en viss omständighet och lagförslaget anger i stället att ”inspektionen har skäl att anta att det är sannolikt” att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler.
Andra stycket utökas jämfört med 2 kap. 2 § i kapitaltäckningslagen med en möjlighet att underlåta att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om överträdelsen är ringa etc. Jämför 15 kap. 1 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.1.
2 §
Paragrafen genomför artiklarna 64, 102, 104 och 141.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen innebär en erinran om att om ett institut inte uppfyller kapitalkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas. Om institutet inte heller uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen eller ett beslut enligt 1 §, ska de vanliga bestämmelserna om ingripande i sektorslagstiftningen tillämpas.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12, 7.2.13 och 11.3.1.
3 §
Paragrafen genomför artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet.
Enligt 10 kap. 2 § 5 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt förevarande paragraf av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
Övervägandena finns i avsnitt 11.3.2.
3 kap. Krav på gruppnivå
1 §
Paragrafen genomför artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar vilka institut som ansvarar för att uppfylla gruppbaserade krav. Innehållet i bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen, som genomfördes med anledning av artikel 71.1 och 71.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har överförts till artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 309 f. och 414.
Paragrafen innebär jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ingen skillnad såvitt avser vilka företag som ska ansvara för att uppfylla de gruppbaserade kraven. Som en följd av att tillsynskraven till stor del regleras av tillsynsförordningen samt av de ändringar i förhållande till gällande rätt som 2–4 §§ innehåller har dock bestämmelsen getts ett snävare tillämpningsområde jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen begränsar sig till att peka ut ansvaret för att på gruppnivå uppfylla de krav som följer av 2 §.
Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
2 §
Paragrafen genomför artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen har överförts från 9 kap. 5 § första stycket 5 kapitaltäckningslagen. Paragrafen innebär att institut åläggs att på gruppbasis uppfylla de krav som i nationell rätt genomförts med anledning av artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, numera artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet. Innebörden av artikel 123 i 2006 års direktiv behandlas i prop. 2006/07:5 s. 137. Bestämmelsens lydelse är ändrad jämfört med lydelsen i kapitaltäckningslagen. Ändringar är föranledda av att regleringen om i vilken utsträckning och på vilket sätt kraven ska uppfyllas på gruppnivå inte längre framgår av kapitaltäckningslagen utan av tillsynsförordningen. Se även artikel 108.3 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med dess motsvarighet i artikel 71 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8
3 §
Paragrafen genomför artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen, som genomförts i svensk rätt med anledning av artikel 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Motsvarande regel finns numera i artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Lydelsen är ändrad bl.a. till följd av att begreppet finansiell företagsgrupp utgått. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 415.
Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
4 §
Paragrafen genomför artikel 109.2 andra meningen och 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Första stycket motsvarar 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen är ändrad genom att i stället för att utpeka ett ansvar för en ”finansiell företagsgrupp” fastslå att kraven om riskhantering och genomlysning ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsnivå. Någon skillnad i sak är inte avsedd jämfört med motsvarande reglering (jfr 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen samt prop. 2006/07:5 s. 316 och 415). Se även artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Med moder- och dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag avses ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är moder- eller dotterföretag och ingår i en grupp.
Andra stycket, som saknar motsvarighet i gällande rätt, genomför andra meningen i artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen anger att det är ett instituts skyldighet att tillse att kraven i första stycket uppfylls på undergruppsnivå även då institutet har ett dotterbolag utanför
EES.
Tredje stycket genomför artikel 109.3 och anger att skyldigheterna i andra stycket inte ska gälla om institutet kan visa att det skulle strida mot lag i tredjeland att tillämpa de i andra stycket angivna skyldigheterna.
Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
5 §
Paragrafen genomför artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Den är dock utvidgad till att omfatta även blandade finansiella holdingföretag.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå
1 §
Paragrafen genomför artikel 111.1–111.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 320.
Första stycket 1 har en ändrad lydelse jämfört med samma punkt i kapitaltäckningslagen på grund
av att begreppet ”finansiell
företagsgrupp” ersatts av bestämmelserna i tillsynsförordningen. Denna justering innebär ingen skillnad i fråga om i vilka fall som det ankommer på Finansinspektionen att utöva tillsyn över de gruppbaserade kraven. (Jfr artiklarna 125 och 126 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv).
2 §
Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
Lagrådet har framfört att det är oklart hur denna paragraf och 3 § förhåller sig till varandra och att detta bör klargöras.
De aktuella paragraferna motsvarar 10 kap. 3 och 4 §§ kapitaltäckningslagen. När dessa paragrafer infördes i kapitaltäckningslagen anförde regeringen att de tar sikte på olika situationer. Paragraferna handlar om de internationella överenskommelser som Finansinspektionen kan ingå avseende tillsynsansvaret över en grupp. Den förevarande paragrafen avser det fallet då Finansinspektionen enligt huvudregeln ska vara den behöriga myndigheten. Paragrafen ger i dessa situationer Finansinspektionen befogenhet att under vissa förutsättningar avhända sig det tillsynsansvar som följer av lagen (2 §) och överlåta på annan myndighet att utföra dessa uppgifter.
I 3 § regleras däremot det fall då det som huvudregel är en annan behörig myndighet än Finansinspektionen som ska ansvara för tillsynen över gruppen. Även i ett sådant fall kan det emellertid finnas anledning att låta en annan behörig myndighet utöva tillsynen än den som enligt huvudreglerna i direktivet (artikel 111.3 och 111.4) ska göra det. Finansinspektionen kan i den situationen behöva komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilken myndighet som ska utses i stället. Finansinspektionen kan även i dessa fall komma att utses till ansvarig för tillsynen.
Den förevarande paragrafen innebär sammanfattningsvis, till skillnad från 3 §, ett faktiskt avhändande av myndighetsutövning som ankommer på en myndighet enligt svensk lag. Med hänsyn härtill finns det enligt regeringens mening alltjämt skäl att behålla dessa paragrafer åtskilda (jfr prop. 2006/07:5 s. 322 f.).
3 §
Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv är ersatta med hänvisningar till motsvarande artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Ett tillägg görs om att även Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska underrättas om ingångna överenskommelser.
De synpunkter Lagrådet har framfört beträffande förhållandet mellan denna paragraf och 2 § behandlas i kommentaren till 2 §.
4–9 §§
Paragraferna genomför artikel 113.1–113.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelserna motsvarar 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen. Regleringen i 5 § utökas till att omfatta även en skyldighet för Finansinspektionen att tillsammans med övriga behöriga myndigheter nå en överenskommelse med anledning av väsentliga resultat som framkommit vid likviditetstillsynen, vilket medför följdändringar i övriga bestämmelser. Regleringen i 8 § justeras så att det framgår att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. I övrigt görs redaktionella ändringar i bestämmelserna.
Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
10 §
Paragrafen genomför artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2012/13:160 s. 56.
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) om beslut som Finansinspektionen fattar enligt paragrafens första stycke, vilket är en nyhet.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
5 kap. Tillsyn över interna metoder
1 §
Paragrafen genomför artikel 101.1 första och andra meningarna i kapitaltäckningsdirektivet.
Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har ett tillsynsansvar över de tillståndspliktiga interna metoder som används av ett institut för att beräkna det kapitalbaskrav som finns i del tre i tillsynsförordningen. Tillsynen ska ske regelbundet men minst var tredje år.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
2 §
Paragrafen genomför artikel 101.1 tredje meningen i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen anger i vilka fall Finansinspektionen ska vidta tillsynsåtgärder i sin granskning av ett instituts godkända metod enligt del tre i tillsynsförordningen. Om betydande brister i risktäckningen uppdagas i ett instituts interna metoder, måste inspektionen se till att institutet åtgärdar dessa brister eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av bristerna. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller vidta andra lämpliga effektiva åtgärder.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
3 §
Paragrafen genomför artikel 101.4 första meningen i kapitaltäckningsdirektivet.
Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande bestämmelsen innebär att Finansinspektionen ska kräva vissa prestationer av ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § men som inte längre uppfyller kraven härför. I det fall det enligt del tre i tillsynsförordningen är tillämpligt, ska institutet visa att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (jfr t.ex. artikel 164 i tillsynsförordningen). Alternativt ska institutet kunna presentera en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen, som ska godkännas av Finansinspektionen, ska innefatta en preciserad tid inom vilken planen ska vara genomförd.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
4 §
Paragrafen genomför artikel 101.4 andra och tredje meningarna i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar de åtgärder Finansinspektionen ska vidta om det bedöms osannolikt att den i 3 § angivna åtgärdsplanen kan leda till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande. I sådana fall ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om detta inte är tillräckligt, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist, eller så ska tillståndet för att få använda metoden återkallas.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
5 §
Paragrafen genomför artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar tillsynen av interna marknadsriskmodeller. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden vilka tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt så ska Finansinspektionen återkalla tillståndet. Det som åsyftas är upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilka tyder på att modellen inte uppfyller kraven på exakthet. Det kan vara fråga om en brist som funnits från början likaväl som en brist som uppstår under användandet av modellen. Finansinspektionen ska i dessa fall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen. Om detta inte bedöms möjligt ska tillståndet att använda modellen återkallas.
Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
6 §
Paragrafen genomför artikel 78.4 och 78.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjlighet att vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder i samband med översyn av interna metoder.
Enligt artikel 78.1 ska Finansinspektionen se till att institut som tillåts använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna metoder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljerna. Rapporteringskraven ska genomföras genom myndighetsföreskrifter.
Om vissa institut avviker mycket från majoriteten av de rapporterande instituten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora variationer i resultaten, ska Finansinspektionen undersöka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.
De korrigerande åtgärderna syftar till att upprätthålla målen i en intern metod. De ska således inte leda till en standardisering eller prioriterade
metoder, skapa felaktiga incitament, eller ge upphov till likformigt beteende.
Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 4.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen med några justeringar och tillägg. Begreppet ”företag som ingår i en finansiell företagsgrupp” ersätts med ”företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation” (första stycket 1). Ändringen är en följd av att regleringen inte längre ska baseras på begreppet ”finansiella företagsgrupper”.
Innehållet i första stycket 5 är nytt. Punkten innebär att Finansinspektionen även ska kunna begära in uppgifter från företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.
Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
2 §
Paragrafen genomför artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen ställer krav på moderföretag att offentliggöra information om företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Detaljer om vilken information som ska offentliggöras avses preciseras i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 2 § första stycket 3.
Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
3 §
Paragrafen genomför artiklarna 6, 41.1, 50.1, 50.2, 50.3, 52.3 och 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen.
Första stycket innehåller ett tillägg om att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta uppgifter även med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). I stället för att som nu hänvisa till 2006 års direktiv när det gäller omfattningen av samarbetet och informationsutbytet så hänvisas till vad som följer av Sveriges medlemskap i EU.
Vissa redaktionella ändringar görs. I övrigt är bestämmelsen oförändrad jämfört med dess lydelse i kapitaltäckningslagen.
4 §
Paragrafen genomför artiklarna 43.5, 50, 51, 112, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen. Vissa justeringar görs i förhållande till bestämmelsen i kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersätts med hänvisningar till relevanta artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Vidare utökas möjligheterna för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten (Eba) för tvislösning. De frågor som avses
med utökningen finns i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.
5 §
Paragrafen genomför artikel 151 i kapitaltäckningsdirektivet
Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta frågan till bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50 och 51 i direktivet börja gälla först fr.o.m. det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av bestämmelsen. I lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag anges att denna paragraf ska träda i kraft vid den tidpunkt som regeringen bestämmer.
6 §
Paragrafen genomför artiklarna 118 och 119 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen har, med redaktionella ändringar, överförts från 10 kap. 10 § kapitaltäckningslagen, som infördes i svensk rätt med anledning av artiklarna 127.3 och 141 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
7 §
Paragrafen genomför artikel 124 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen, men genomgår ändringar till följd av att delar av kapitaltäckningslagens bestämmelser numera återfinns i tillsynsförordningen. Reglerna motsvarar dem som finns i artiklarna 65.3 och 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
8 §
Paragrafen genomför artiklarna 65.3 och 122.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen Tillämpningsområdet utökas dock och vissa redaktionella ändringar finns.
Ändringen i punkten 1 innebär att bestämmelsen utökas till att även omfatta holdingföretag med blandad verksamhet.
Genom punkten 2 får Finansinspektionen rätt att genomföra undersökningar hos ett företag till vilka institut eller holdingföretag gett i uppdrag att utöva visst arbete eller vissa funktioner. Bestämmelsen är ny.
I punkten 3 anges att om Finansinspektionen har ansvar för att utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, har inspektionen rätt att genomföra undersökningar i alla företag som ingår i gruppen. En sådan rätt följer för närvarande av 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen.
Rätten för Finansinspektionen att göra undersökningar hos företag föreligger endast om det behövs för tillsynen av företaget.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Övervägandena finns i avsnitt 9.1 och 9.3.
9 §
Paragrafen genomför artikel 119.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 14 § andra stycket kapitaltäckningslagen som infördes med anledning av artikel 127.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv (prop. 2006/07:5 s. 324). Ändringarna görs med anledning av att bestämmelser i kapitaltäckningslagen om gruppbaserad tillsyn ingår i tillsynsförordningen. Innebörden av bestämmelsen är densamma som tidigare.
Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt.
10 §
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 17 § kapitaltäckningslagen med redaktionella ändringar. Överträdelse av tystnadsplikten enligt denna paragraf är straffbar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
11 §
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 18 § kapitaltäckningslagen.
12 §
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 19 § kapitaltäckningslagen.
7 kap. Moderföretag utanför EES 1–3 §§
Paragraferna genomför artikel 127.1 och 127.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelserna motsvarar 11 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen med justeringar på grund av att 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersatts av kapitaltäckningsdirektivet och att reglering som för närvarande finns i kapitaltäckningslagen ingår i tillsynsförordningen.
8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse 1–3 §§
Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 422 och 423. Anpassningar görs med anledning av att bestämmelser i kapitaltäckningslagen numera ingår i tillsynsförordningen. Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om bl.a. kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Vissa språkliga ändringar görs dessutom. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak.
Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
4–9 §§
Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 4–9 §§ kapitaltäckningslagen.
1 §
Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen och 1 § lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av tillsynsförordningen och denna lag. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter. Paragrafen innehåller också en bestämmelse om årliga avgifter för att bekosta Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna (se prop. 2013/14:161).
Av 10 kap. 3 § följer att regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt denna paragraf.
Övervägandena finns i avsnitt 9.13.
10 kap. Bemyndiganden
1 §
Den behöriga myndigheten får enligt artikel 99.3 i tillsynsförordningen kräva att kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder för att rapportera kapitalbasen på gruppnivå också ska rapportera den finansiella informationen som avses i artikel 99.2. Vidare är det enligt artikel 438 b i tillsynsförordningen möjligt för behörig myndighet att kräva att instituten offentliggör resultatet av institutets interna kapitalutvärdering. Bemyndigandet i punkten 1 gör det möjligt att föreskriva om sådana krav på offentliggörande och tillsynsrapportering.
Finansinspektionen anser att det bör klargöras att artikel 450.1 j i tillsynsförordningen omfattas av det föreslagna bemyndigandet om tillsynsrapportering och offentliggörande. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är i vissa fall uttömmande medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering. En prövning måste därför ske av aktuell bestämmelse i tillsynsförordningen i förhållande till ramen för bemyndigandena i denna lag. Enligt regeringens mening föreligger inte något behov av komplettering i detta avseende.
I artikel 89 i tillsynsförordningen anges hur institut ska hantera kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn. Den behöriga myndigheten ska enligt artikel 89.3 i samma förordning välja om institutens kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn ska begränsas i enlighet med artikel 89.1 och 89.2 i förordningen eller om innehavet får överstiga dessa gränser, men fastställas en riskvikt om 1 250 procent. Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska med stöd av artikel 89.4 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut ska fastställa bl.a. verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet och verksamheter som rör tjänster knutna till bankverksamhet.
Bemyndigandet i punkten 2 möjliggör att meddela närmare föreskrifter om beräkning av kapitalbaskravet samt kapitalbasen. Enligt artikel 95.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten fastställa kapitalbaskraven för vissa värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster. Bemyndigandet möjliggör att meddela föreskrifter om förutsättningarna för fastställandet av kapitalbaskraven i detta avseende. Bemyndigandet gör det även möjligt att stegvis införa kapitalkraven i artikel 92 i tillsynsförordningen, till dess att förordningens bestämmelser ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017 enligt artikel 465.2. Behörig myndighet ges möjlighet, enligt artikel 467.2 i tillsynsförordningen, att under vissa förutsättningar tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar med en viss kvalificering. Vidare är det enligt artiklarna 467.3, 468.3 och 480.3 i förordningen möjligt att bestämma i vilken takt vissa poster ska inkluderas vid beräkningen av kapitalbasen till dess att bestämmelserna i förordningen ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017. Genom bemyndigandet skapas förutsättning för att föreskriva om hur orealiserade vinster och förluster värderade till verkligt värde ska inkluderas i kärnprimärkapitalet samt hur kapitalbasinstrument utgivna av ett dotterföretag som inkluderas i institutets kapitalbas på gruppnivå som minoritetsintresse ska hanteras i gruppens konsoliderade kapitalbas. Artikel 471 i tillsynsförordningen reglerar möjligheten för den behöriga myndigheten att under vissa förutsättningar medge institut undantag från att dra av andelar i försäkringsbolag från kärnprimärkapitalposter. Enligt artikel 473 i förordningen får behörig myndighet med anledning av införandet av ändringar av redovisningsstandarden IAS 19 bevilja institut undantag från att göra vissa tillägg till sitt kärnprimärkapital. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter avseende dessa undantag. Bemyndigandet gör det även möjligt att enligt artikel 478.3 i samma förordning bestämma i vilken takt avdrag från kapitalbasen ska göras under en övergångsperiod till dess att förordningens bestämmelser i artikel 36 ska vara helt genomförda, senast den 31 december 2017. Tillsynsförordningen möjliggör för den behöriga myndigheten att bestämma i vilken takt poster som uppfyller dagens krav, men inte de nya kraven i förordningen, ska hanteras under en övergångsperiod (artiklarna 479.4, 481.5 och 486.6 i förordningen). Genom bemyndigandet är det möjligt att föreskriva om hur minoritetsintressen som uppfyller dagens regler enligt 9 kap. 11 § kapitaltäckningslagen får räknas in i kärnprimärkapitalet i institutets kapitalbas på gruppnivå till dess att de ska vara helt utfasade senast den 31 december 2017. Vidare möjliggör bemyndigandet föreskrifter avseende hur eget kapital eller motsvarande, enligt 3 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, primärkapitaltillskott enligt 3 kap. 2 och 4 §§ kapitaltäckningslagen och supplementärt kapital enligt 3 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ska fasas ut senast den 31 december 2021.
Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 är det möjligt att meddela föreskrifter som anger gränsen för när en stor exponering föreligger även när den till beloppet understiger 150 miljoner euro (artikel 395.1 i tillsynsförordningen). Enligt förordningen är det vidare möjligt för behörig myndighet att helt eller delvis undanta vissa exponeringar från
bestämmelserna om stora exponeringar (se artikel 400.2). Genom bemyndigandet är det möjligt att meddela föreskrifter avseende båda dessa undantag.
Enligt artikel 4.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt innehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom. Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera förutsättningarna för sådant tillstånd. Med stöd av bemyndigandet är det även möjligt att enligt artikel 124.2 i förordningen meddela föreskrifter om högre riskvikter och striktare villkor för exponeringar med säkerhet i fastighet än vad som framgår av artiklarna 125.2 och 126.2. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter om högre minimivärden för det genomsnittliga exponeringsvägda LGDvärdet för exponeringar som är säkrade genom fastigheter enligt artikel 164.5 i samma förordning.
Enligt artikel 129.1 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten efter konsultation med Eba tillåta fyllnadssäkerheter i form av instituts exponeringar med kreditkvalitetssteg 2. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 496 i samma förordning helt eller delvis, under vissa förutsättningar, bevilja undantag från tioprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperisering som är likvärdig med dessa. Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för fyllnadssäkerheter enligt artikel 129.1 samt förutsättningarna för att meddela undantag enligt artikel 496.
Den behöriga myndigheten får enligt artikel 6.4 undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av bestämmelserna om likviditet med beaktande av arten och omfattningen av deras verksamhet och komplexitetsgrad. Vidare får behörig myndighet enligt artikel 8.2 i tillsynsförordningen helt eller delvis, under vissa förutsättningar, avstå från att tillämpa bestämmelserna om likviditet på ett institut och på alla eller några av dess dotterföretag. Genom bemyndigandet i punkten 6 kan föreskrifter meddelas om sådana undantag. I artiklarna 412.5 och 413.3 i förordningen får medlemsstaterna behålla eller införa nationella bestämmelser i fråga om likviditetskrav fram till dess att bindande minimistandarder för likviditetstäckningskrav respektive stabil nettofinansiering har fastställts och införts fullt ut inom unionen. Bemyndigandet möjliggör att sådana nationella krav meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 415.3 i förordningen ska Eba utarbeta förslag till tekniska standarder i syfte att specificera bl.a. den angivna rapporteringsskyldigheten. Innan sådana bindande likviditetskrav införts fullt ut får behörig myndighet fortsätta att samla in information i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga nationella likviditetsstandarder. Bemyndigandet gör det möjligt att i föreskriftsform reglera den behöriga myndighetens informationsinsamling. Enligt artikel 416 i förordningen ska vissa institut rapportera viss information om sina likvida tillgångar. I väntan på enhetlig definition av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillhandahålla generell vägledning. Bemyndigandet möjliggör att sådan vägledning meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 420.2 i förordningen får de behöriga myndigheterna tillämpa en utflödessats
(mätt på likviditetsutflöde) för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen om fem procent. Genom bemyndigandet möjliggörs att detta regleras genom föreskrifter. Med stöd av bemyndigandet är det även möjligt att i form av föreskrifter införa de riktlinjer som Eba enligt artikel 421.3 i samma förordning ska ge ut angående likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten. Den behöriga myndigheten får enligt artikel 422.4 i förordningen i avsaknad av en enhetlig definition av begreppet etablerad operativ relation tillhandahålla en generell vägledning som instituten ska följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren inom ramen för en etablerad operativ relation. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 422.9 i förordningen medge undantag från villkoret om att institutet och insättaren ska vara etablerade i samma medlemsstat enligt artikel 422.8 d. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter om tolkningen av begreppet samt villkoren för undantaget.
Enligt artikel 365.2 i tillsynsförordningen ska Eba ge ut riktlinjer om hur ”value-at-risk” och stressat ”value-at-risk” ska beräknas. Bemyndigandet i punkten 7 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Enligt artikel 337.2 i förordningen ska Eba ge ut riktlinjer under vilka förutsättningar ett institut får använda skattningar för fallissemang och förlust givet fallissemang som baseras på en intern modell för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Enligt artikel 372 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om de krav som anges i artiklarna 373–376 angående den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Förordningen anger de krav som institut ska uppfylla för att vid beräkningen av kapitalkrav för en korrelationshandelsportfölj använda en intern modell (se artikel 338). Eba ska enligt artikel 377.5 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut som fått tillstånd att använda en sådan intern modell ska genomföra stresstester. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.
Eba ska enligt artikel 327.2 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer för när nettoberäkning av positionsrisker inte är tillåten. Bemyndigandet i punkten 8 gör det möjligt att införa riktlinjerna i föreskriftsform. I artikel 340 anges att institut ska göra korrigeringar i beräkningen av kapitalkravet för generell risk. Eba ska enligt artikel 340.3 i förordningen ge ut riktlinjer för hur korrigeringarna ska tillämpas. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.
Eba ska enligt artikel 128.3 i tillsynsförordningen i form av riktlinjer specificera vilka exponeringar som är förknippade med särskilt hög risk. Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.
Den behöriga myndigheten får enligt artikel 178.1 b i tillsynsförordningen ersätta gränsen på 90 dagar med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klassen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. Bemyndigandet i punkten 10 gör det möjligt att ange en gräns om 180 dagar i föreskriftsform samt att i föreskrifter föra in de riktlinjer som Eba enligt artikel 178.7 i förordningen ska ge ut om tillämpningen av artikel 178 i samma
förordning. Vidare möjliggör bemyndigandet att fram till den 31 december 2017, i enlighet med artikel 495.1 i förordningen, meddela föreskrifter om undantag för vissa kategorier av aktieexponeringar som institut och EU-dotterföretag till institut i medlemsstaten hade den 31 december 2007.
Artikel 284 i tillsynsförordningen anger hur institut med tillstånd att använda interna modeller ska beräkna exponeringsvärdet för vissa transaktioner. Enligt artikel 284.4 i samma förordning får den behöriga myndigheten ställa krav på vissa av beräkningskomponenterna. Vidare ska Eba enligt artikel 292.10 i förordningen ge ut riktlinjer på hur artikel 292 i samma förordning ska tillämpas. Bemyndigandet i punkten 11 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera kraven på vissa av beräkningskomponenterna och att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter.
Eba ska enligt artiklarna 243.6 och 244.6 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer avseende villkoren för överföring av väsentlig kreditrisk vid traditionell och syntetisk värdepapperisering. Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter. Enligt artikel 248.2 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om implicit stöd. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av myndighetsföreskrifter. Eba ska enligt artikel 262.3 i förordningen ge ut riktlinjer om förutsättningarna för medgivande av förenklade ingångsvärden. Bemyndigandet gör det möjligt att införa även sådana riktlinjer i form av myndighetsföreskrifter.
Den behöriga myndigheten får enligt artiklarna 6.5 och 16 i tillsynsförordningen medge undantag för värdepappersföretag från kraven avseende bruttosoliditet i artiklarna 429–430 i samma förordning. Vidare får enligt artikel 499.3 i förordningen den behöriga myndigheten fr.o.m. den 1 januari 2014 t.o.m. 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att instituten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att beräkna en bruttosoliditetsgrad som ett aritmetiskt medelvärde av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal enligt artikel 429 i samma förordning. Bemyndigandet i punkten 13 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för undantaget i artiklarna 6.5 och 16 samt för tillstånd enligt artikel 499.3 i förordningen.
Den behöriga myndigheten ska avgöra hur och om konsolidering av de gruppbaserade kraven ska ske i de situationer som anges i artikel 18.3– 18.6 i tillsynsförordningen. Bemyndigandet i punkten 14 gör det möjligt att meddela föreskrifter härom.
2 §
Med stöd av bemyndigandet i punkten 1 blir det möjligt att meddela föreskrifter om de krav som enligt 3 kap. 5 § ställs på den som ska ingå i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bemyndigandet i punkten 2 motsvarar 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och genomför artikel 106.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bemyndigandet gör det möjligt att t.ex. kräva offentliggörande av information oftare än en gång per år.
Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt att precisera vilken information som instituten och moderföretagen ska offentliggöra. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter.
Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 104.3.
Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas dels vid prövningen enligt 2 kap. 3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå på det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 105. Bemyndigandet har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
3 §
Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 2 § 2 kapitaltäckningslagen och 1 § tredje stycket lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, med enbart redaktionella ändringar.
11 kap. Överklaganden
1 §
Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, med enbart språkliga justeringar.
Hänvisningar till S15-1
15.2. Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
1 §
Enligt paragrafen träder den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag i kraft den 2 augusti 2014. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § ska dock träda i kraft först den dag som regeringen bestämmer, eftersom kapitaltäckningsdirektivet anger att de bestämmelser som avses i paragrafen ska börja gälla först fr.o.m. den dag då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.
2 §
Av paragrafen framgår vilka lagar som upphävs när den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag träder i kraft.
3 §
Av paragrafen framgår att ett institut som före tillsynsförordningens ikraftträdande har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda internmetoden i stället för schablonmetoden för att beräkna sina riskvägda exponeringsbelopp inte behöver söka nytt tillstånd enligt artikel 143.1 i tillsynsförordningen.
4 §
Ett institut som av Finansinspektionen fått tillstånd att stegvis gå över från schablonmetoden till internmetoden eller från den grundläggande till den mer avancerade internmetoden som gäller vid ikraftträdandet av denna lag behöver för en sådan övergång inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 150 i tillsynsförordningen. Författningskommentaren har med anledning av Lagrådets synpunkter justerats så att den är förenlig med lagtexten.
5 §
Enligt 4 kap. 12 § kapitaltäckningslagen kan ett kreditvärderingsföretag ansöka hos Finansinspektionen om att det ska godkännas. När ett kreditvärderingsföretag har godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Paragrafen innehåller vidare närmare bestämmelser om bl.a. vilka kreditvärderingar som ett godkännande får avse och kraven för att ett kreditvärderingsföretag ska få godkännas. Av 4 kap. 13 § kapitaltäckningslagen framgår att Finansinspektionen ska genom ett beslut dela in de godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i kvalitetssteg. När kapitaltäckningslagen nu upphävs kommer regleringen av kreditvärderingsföretag och indelningen av kreditvärderingar i kvalitetssteg att ersättas av bestämmelser i tillsynsförordningen (artiklarna 135 och 136) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1006/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut.
Av övergångsbestämmelsen i paragrafen följer att Finansinspektionens godkännande av kreditvärderingsföretag och inspektionens beslut om indelningen av ett sådant företags kreditvärderingar i kvalitetssteg fortsätter att gälla, såvida inte godkännandet återkallas, till dess att tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kvalitetssteg har antagits av kommissionen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 136.1. Lagrådet har anmärkt att det är av betydande intresse för kreditvärderingsföretagen att något slags besked lämnas i fråga om möjligheterna till fortsatta godkännanden efter den aktuella tidpunkten. I och med att kapitaltäckningslagens bestämmelser om godkännande av kreditvärderingsföretag och beslut om indelning av sådana företags kreditvärderingar av kvalitetssteg upphör att gälla kommer fortsättningsvis ovan nämnda bestämmelser i EU-förordningar att helt reglera dessa frågor.
6 §
Ett institut som före det att denna lag träder i kraft har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda egna riskberäkningsmodeller behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 363 i tillsynsförordningen.
7 §
Paragrafen innebär att institut som enligt 6 kap. 5 § i den upphävda kapitaltäckningslagen getts tillstånd av Finansinspektionen att i stället för att använda rörelseintäkterna eller motsvarande beräkningsunderlag använda sig av en annan beräkningsgrund, eller enligt 6 kap. 6 § samma lag fått tillstånd att använda en internmätningsmetod för att mäta de operativa riskerna i verksamheten, inte behöver ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 312 i tillsynsförordningen.
8 §
Ett institut som före det att denna lag träder i kraft fått tillstånd av Finansinspektionen att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker, behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 314.1 i tillsynsförordningen. Författningskommentaren har med anledning av Lagrådets synpunkter justerats så att den är förenlig med lagtexten.
9 §
Paragrafen innebär att om Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 14 § i den upphävda kapitaltäckningslagen undantagit företag från den gruppbaserade tillsynen, ska beslutet fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i tillsynsförordningen.
10 §
Paragrafen innebär att om Finansinsektionen med stöd av 9 kap. 15 § i den upphävda kapitaltäckningslagen beslutat om undantag avseende blandade finansiella holdingföretag, ska beslutet fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
15.3. Förslaget till lag om kapitalbuffertar
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Paragrafens första stycke anger att lagen innehåller bestämmelser om kapitalbuffertar och restriktioner för det fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Lagen om kapitalbuffertar omfattar kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten, kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.
Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs delar av kapitaltäckningsdirektivet. En komplettering av lagen genom föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap.
I andra stycket erinras om de bestämmelser som finns i 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Fondbolag och AIF-förvaltare ska i enlighet med vad som anges i nämnda lagrum tillämpa bestämmelserna på det sätt som anges i dessa lagrum (se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f.).
2 §
Paragrafen genomför artikel 3.1 i kapitaltäckningsdirektivet och innehåller ett antal definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen.
Flertalet av de definitioner som används i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen. Begreppet institut har en vidare definition än vad som följer av förordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen gäller.
Övervägandena finns i avsnitt 6.
3 §
Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger att Finansinspektionen är den myndighet som ska utöva tillsyn över att instituten uppfyller kraven enligt lagen.
2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 128.6, 129.5, 129.6, 130.5, 130.6, 131.13 och 133.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen ålägger institut att utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet. Det kärnprimärkapital som används för att uppfylla kapitalkraven till följd av kapitalbuffertarna får inte vara del av sådant kärnprimärkapital som används för att upprätthålla kapitalbaskavet enligt artikel 92 i tillsynsförordningen eller för att uppfylla vad som följer av ett eventuellt beslut om förhöjt kapitalbaskrav.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.
2 §
Paragrafen genomför artiklarna som nämns i författningskommentaren till 1 § samt artiklarna 131.8, 131.14–131.17 och 133.5–133.7 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger hur det kombinerade buffertkravet ska räknas fram. Om de kapitalkrav som följer av systemriskbufferten är tillämplig endast på exponeringar i Sverige, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av de kapitalkrav som följer av samtliga tillämpliga buffertar. Om systemriskbufferten är tillämplig på exponeringar i andra länder räknas det kombinerade buffertkravet fram genom att addera kapitalkraven till följd av samtliga tillämpliga buffertar förutom den lägsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för systemviktiga institut.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.
3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert
1 §
Paragrafen genomför artikel 129.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Av paragrafen framgår att institut på individuell nivå och gruppnivå ska upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert. Bufferten är ett permanent påslag och ska uppfyllas av alla institut.
2 §
Paragrafen genomför artikel 129.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger hur mycket och vilket slag av kapital som krävs för att instituten ska uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. I 1 kap. 2 § anges vad som avses med kärnprimärkapital respektive totalt riskvägt exponeringsbelopp.
3 §
Paragrafen genomför artikel 129.2 och 129.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger att små och medelstora värdepappersbolag får undantas från skyldigheten att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1. Ett sådant undantag kan även omfatta fondbolag och AIFförvaltare (jfr 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder).
Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter eller avser beslut i enskilda fall.
Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt. Bestämmelsen avser inte att det ska fattas beslut om undantag efter prövning i enskilda fall. I stället ska förutsättningarna för undantag för de aktuella företagen framgå av generellt tillämpliga föreskrifter. Av dessa ska kunna utläsas om ett företag är undantaget från kravet på kapitalkonserveringsbuffert.
Övervägandena finns i avsnitt 7.
4 kap. Systemriskbuffert
1 §
Paragrafen genomför artikel 133.1–133.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen får, om det behövs för att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i landet, besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som beräknas som en andel av sitt totala riskvägda exponeringsbelopp. Finansinspektionen ska i ett sådant beslut bestämma vilka institut eller grupper av institut som ska ha en systemriskbuffert och då med de begränsningar som följer av 2–8 §§ besluta om buffertens storlek och vilka exponeringar som bufferten ska avse. Finansinspektionen ska besluta om systemriskbufferten ska upprätthållas på institutnivå, undergruppsnivå eller gruppnivå eller på flera av dessa nivåer.
Paragrafen ger utrymme för Finansinspektionen att vid beslut om att införa bufferten ta hänsyn till strukturella systemrisker i Sverige. Systemriskbufferten kan tillämpas på den finansiella sektorn som sådan, dvs. alla institut, eller på en eller flera grupper av institut som uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet. Det innebär att systemriskbufferten kan tillämpas på institut som har liknande exponeringar, antingen mot en ekonomisk sektor i det egna landet eller mot en geografisk sektor med finansiell oro, och som därmed utsätter sig för liknande typer av risker. Syftet med bufferten är att förhindra och motverka långsiktiga strukturella systemrisker.
Enligt bemyndigande i 10 kap. 1 § 2 får föreskrifter meddelas om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
2 §
Paragrafen genomför artikel 133.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen fastslår att en systemriskbuffert ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av de exponeringar som den i enlighet med 3–7 §§ ska tillämpas på. Olika systemriskbuffertkrav får införas för olika delar av sektorn (artikel 133.9), dvs. för olika institut eller grupper av institut. Kalibreringen av systemriskbufferten ska följa av institutets grad av makrotillsynsrisk, vilket innebär en sådan risk för störningar för det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1).
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
3 §
Paragrafen genomför artikel 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet.
Av paragrafen framgår förutsättningarna för att fastställa en systemriskbuffert på ett instituts totala riskvägda exponeringar i Sverige eller i länder utanför EES. Finansinspektionen får en månad efter att underrättelsekravet fullgjorts besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av berörda exponeringar (jfr 5 § lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar).
Om bufferten sätts mellan 3 och 5 procent gäller enligt artikel 133.14 i kapitaltäckningsdirektivet särskilda begränsningar som innebär att
behöriga myndigheter före beslut om en sådan buffert måste avvakta kommissionens yttrande och, för det fall att yttrandet inte följs, förklara varför så inte sker. Samma artikel innebär dessutom att om systemriskbufferten bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten underrätta myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad från underrättelsen ska kommissionen och ESRB lämna en rekommendation avseende beslutet om buffertnivån. Om de nationella myndigheterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 (se 6 kap. 4 § i den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). Ett beslut att fastställa bufferten ska i sådana fall vila till dess Eba har fattat ett beslut. Systemriskbufferten kan bestämmas till mer än 5 procent under förutsättning att en sådan åtgärd i enlighet med artikel 133.15 i direktivet godkänns av kommissionen.
I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 5 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES. Förutsättningarna för att ålägga institut att ha en systemriskbuffert för exponeringar inom EES regleras i 4–6 §§.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
4 §
Paragrafen genomför artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjlighet att besluta om en systemriskbuffert på exponeringar inom EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar kan kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet. Beslut enligt denna paragraf om systemriskbuffertkrav mot exponeringar inom EES på upp till 3 procent kan gälla parallellt med beslut enligt 3 § om systemriskbuffertkrav mot exponeringar i Sverige och i länder utanför EES på 5 procent. Detta innebär att ett institut kan behöva ha en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda exponeringsbelopp på 3 procent och utöver en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda belopp i Sverige och utanför EES på ytterligare 2 procent, dvs. totalt 5 procent på de två sistnämnda geografiska exponeringarna.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
5 §
Paragrafen genomför artikel 133.18 i kapitaltäckningsdirektivet.
Om Finansinspektionen väljer att besluta om en systemriskbuffert på upp till 3 procent på exponeringar i andra medlemsstater, måste samma buffertkrav gälla för institutets samtliga exponeringar inom EES.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
6 §
Paragrafen genomför artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet.
Enligt paragrafen får en systemriskbuffert som tillämpas på exponeringar inom EES uppgå till mer än 3 procent endast om kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet antagit en genomförandeakt som ger Finansinspektionen rätt att genomföra en sådan åtgärd.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
7 §
Paragrafen genomför artikel 134.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen innebär att institut i Sverige kan åläggas att för sina exponeringar inom EES tillämpa den systemriskbuffert som beslutats av ansvariga myndigheter i det eller dessa länder. Bestämmelsen kan tillämpas under förutsättning att Finansinspektionen har erkänt den systemriskbuffert som fastställts av ansvarig myndighet i det landet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag
1 och 2 §§
Paragraferna genomför artikel 131.1 och 131.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragraferna innebär att Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut. Finansinspektionen ska inom de intervall som anges i 2 § ange hur stor bufferten ska vara på gruppnivå. Kraven gäller utöver de krav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa regler finns närmare återgivna i 6–8 §§ och i 2 kap. denna lag.
Eba ska enligt direktivets artikel 131.18 meddela tekniska standarder med kriterier för hur globalt systemviktiga institut ska utses och kategoriseras. Finansinspektionen har dock enligt direktivets artikel 131.10 möjlighet att lyfta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en högre kategori. Detta innebär att Finansinspektionen har möjlighet att utse ett institut till globalt systemviktigt eller höja kapitalkravet för ett befintligt globalt systemviktigt institut inom det givna intervallet, dvs. buffertkrav för globalt systemviktiga institut på 1–3,5 procent.
I 10 kap. 1 § 4 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.
3 och 4 §§
Paragraferna genomför artikel 131.1 och 131.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragraferna gör det möjligt för Finansinspektionen att kräva att institut ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten är till skillnad mot kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut inte obligatorisk, utan Finansinspektionen får välja om den ska tillämpas.
I 10 kap. 1 § 5 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 3 och 4 §§.
Kapitalkraven enligt 3 och 4 §§ gäller utöver de kapitalkrav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt enligt 6–8 §§ samt 2 kap. lagen om kapitalbuffertar. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. I 6– 8 §§ regleras vad som gäller för det fall att ett institut är skyldigt att ha både kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.
5 §
Paragrafen genomför artikel 131.8 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen anges en begränsning av hur stort kapitalkrav sådana dotterföretag som omfattas av bestämmelsen får påföras till följd av kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Kravet på denna buffert får på individuell nivå eller undergruppsnivå inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, och det buffertvärde som på gruppnivå gäller för gruppen enligt bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.
6–8 §§
Paragraferna genomför artiklarna 131.8, 131.14–131.17, 133.4, 133.6 och 133.7 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragraferna anger i vilken utsträckning som institut är skyldiga att upprätthålla fler än en av systemriskbufferten och någon av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut.
Regleringen i 6 § innebär att institut på gruppnivå inte behöver upprätthålla mer än en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om ett institut vid tillämpning av 1-4 §§ på gruppnivå skulle vara skyldigt att ha flera buffertar, behöver institutet på gruppnivå endast uppfylla den kapitalbuffert för systemviktiga institut som medför högst kapitalkrav.
Eftersom kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut endast är tillämplig på gruppnivå äger 6 § endast tillämpning på gruppnivå.
I 7 och 8 §§ anges vad som gäller om ett institut på en och samma nivå utöver en kapitalbuffert för systemviktiga institut med tillämpning av i lagrummen angivna paragrafer skulle vara skyldigt att även ha en
systemriskbuffert. Då behöver institutet endast ha den högsta av systemriskbufferten och kapitalbufferten för systemviktiga institut. Det nu sagda gäller emellertid inte om de krav som följer med anledning av systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar. Då ska kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Jämför bestämmelsen om det kombinerade buffertkravet i 2 kap. 1 §.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.
6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 130.1, 130.5 och 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger att den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska bestå av kärnprimärkapital. Vidare anges hur storleken på kapitalbufferten ska räknas fram. Institutens totala riskvägda exponeringsbelopp (se definition i 1 kap. 2 § 14), som ska beräknas i enlighet med vad som anges i tillsynsförordningen, ska multipliceras med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden där institutet har sina berörda kreditexponeringar.
I 10 kap. 1 § 6 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka kreditexponeringar som ska beaktas. De buffertvärden som ska ligga till grund för beräkningen är de värden som beslutats för de jurisdiktioner där institutet har berörda kreditexponeringar. I 7 kap. 1 och 2 §§ framgår hur dessa värden fastställs och i vilken utsträckning dessa ska läggas till grund för att beräkna den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten.
Enligt ett bemyndigande i 10 kap. 1 § 9 får föreskrifter meddelas om skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område.
2 §
Paragrafen genomför artikel 130.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen innebär att instituten ska uppfylla kapitalkraven till följd av den kontracykliska bufferten även på gruppnivå. Bestämmelser om på vilket sätt de gruppbaserade kraven ska uppfyllas framgår av tillsynsförordningen.
3 §
Paragrafen genomför artikel 130.2 och 130.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger att små och medelstora värdepappersbolag får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8. Ett sådant undantag kan även komma att omfatta fondbolag och AIF-förvaltare. Det framgår av 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt av 1 kap. 1 § andra stycket denna lag.
Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter eller avser beslut i enskilda fall.
Bestämmelsen avser inte att det ska fattas beslut om undantag efter prövning i enskilda fall. I stället ska förutsättningarna för undantag för de aktuella företagen framgå av generellt tillämpliga föreskrifter. Av dessa ska kunna utläsas om ett företag är undantaget från kravet på kapitalkonserveringsbuffert.
Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets synpunkt.
4 §
Paragrafen genomför artikel 140.1–140.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen innebär att instituten vid beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska tillämpa de buffertvärden som fastställts av Finansinspektionen. Finansinspektionen ska enligt 7 kap. fastställa det kontracykliska buffertvärdet för Sverige, men kan även fastställa buffertvärden att tillämpas för svenska institut med kreditexponeringar i andra länder.
5 §
Paragrafen genomför artikel 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen tillämpas om Finansinspektionen inte fastställt något buffertvärde för ett annat land inom vilket nationellt auktoriserade institut har exponeringar i.
Paragrafen ger uttryck för att det upp till 2,5 procent råder reciprocitet för de buffertvärden som fastställts av behöriga myndigheter i utlandet. Om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, ska instituten tillämpa ett buffertvärde om 2,5 procent.
6 §
Paragrafen genomför artikel 140.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen anges från och med vilka datum som instituten ska börja tillämpa sådana kontracykliska buffertvärden som fastställts av utländska behöriga myndigheter.
Första stycket innebär att om buffertvärdet fastställts av en myndighet inom EES ska buffertvärdena börja tillämpas från och med det datum som myndigheten beslutat.
Andra stycket gäller för det fall att storleken på den institutspecifika kontracykliska bufferten ska beräknas utifrån ett buffertvärde som fastställts av en myndighet utanför EES. Med anmält datum avses den dag då beslutet offentliggörs av den behöriga tredjelandsmyndigheten enligt där gällande nationella regler. Bestämmelsen gäller oberoende av om behörig myndighet i tredje land fastställt andra datum för när buffertvärdena ska börja gälla.
I 7 kap. finns bestämmelser som anger från och med vilka datum Finansinspektionens beslut om buffertvärden ska börja gälla.
7 §
Paragrafen genomför artikel 141.9 i kapitaltäckningsdirektivet.
Bestämmelsen innebär en skyldighet för instituten att ha metoder för att i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. på ett korrekt sätt räkna fram institutets högsta förfogandebelopp. Högsta förfogandebeloppet kan också uttryckas som ett instituts högsta utdelningsbara belopp. Det högsta förfogandebeloppet utgörs av ett instituts nettovinst såsom den beräknas i artikel 141.5. Instituten ska på begäran av Finansinspektionen kunna styrka beräkningarnas riktighet.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
7 kap. Beslut om det kontracykliska buffertvärdet
1 §
Paragrafen genomför artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Första stycket ålägger Finansinspektionen att en gång per kvartal fastställa dels ett kontracykliskt buffertriktvärde, dels ett kontracykliskt buffertvärde. De omständigheter som ska ligga till grund för dessa beslut framgår av 2 §.
Av andra stycket framgår att buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.
Av tredje stycket framgår att det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.
2 §
Paragrafen genomför artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
När buffertriktvärdet och buffertvärdet fastställs ska de faktorer som anges i artikel 136.2 respektive artikel 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet beaktas. Detta innebär att buffertvärdet bl.a. ska baseras på det buffertriktvärde som fastställts av myndigheten. Buffertriktvärdet ska baseras på kredittillväxten inom landet, och då särskilt kreditgivningen i förhållande till BNP, samt Europeiska systemrisknämndens (ESRB:s) riktlinjer på området. Buffertvärdet ska därutöver beakta ESRB:s riktlinjer, som utfärdats enligt artikel 135.1, och rekommendationer som ESRB har utfärdat för fastställandet av den kontracykliska kapitalbufferten samt andra indikatorer som Finansinspektionen anser vara relevanta för att hantera cyklisk systemrisk.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.
3 §
Paragrafen genomför artikel 136.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger i vilka mått kontracykliska buffertvärden ska uttryckas.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.
4 och 5 §§
Paragraferna genomför artiklarna 137.1, 139.1, 139.2, 139.3 och 140.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragraferna anger förutsättningarna för att besluta om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder än Sverige.
Bestämmelsen i 4 § äger tillämpning på länder både inom och utanför EES. Bestämmelsen i första stycket medger att Finansinspektionen får fastställa ett eget kontracykliskt buffertvärde som institut med kreditexponeringar i andra länder ska tillämpa vid beräkningen av storleken på sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Denna möjlighet får dock endast användas om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. I annat fall gäller reciprocitet, dvs. det buffertvärde som fastställts av den utländska myndigheten ska gälla även för svenska institut.
Av andra stycket framgår att om Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av första stycket, att fastställa ett eget buffertvärde för landet i fråga, får det nya värdet inte fastställas till ett högre belopp än det som fastställts av den utländska myndigheten. Det innebär att ett buffertvärde som fastställs med stöd av 4 § måste minst uppgå till 2,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, och som högst uppgå till det värde som fastställts av den utländska myndigheten.
Bestämmelsen i 5 § gäller endast för länder utanför EES. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts exponeringar i det landet om det saknas ett fastställt och offentliggjort beslut om vilket buffertvärde som ska gälla för landet. Om denna möjlighet används gäller inga särskilda begränsningar för hur högt eller lågt buffertvärde som får fastställas för landet i fråga. Om det fastställda buffertvärdet anses vara otillräckligt för att skydda institutet mot risker som följer av en alltför stor kredittillväxt i det landet, kan Finansinspektionen, med stöd av punkten 2, fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts kreditexponeringar mot landet i fråga. Bestämmelsen innebär således, till skillnad mot 4 §, att Finansinspektionen har möjlighet att besluta om ett högre buffertvärde än det som fastställts av en utländsk myndighet. Eftersom punkten 2 får tillämpas endast om det buffertvärde som fastställts av en utländsk myndighet anses otillräckligt, bör det inte komma i fråga att använda denna bestämmelse för att sänka det buffertvärde som beslutats av en utländsk myndighet.
Bestämmelser om i vilken omfattning instituten vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beakta buffertvärden som fastställts av utländska myndigheter framgår av 6 kap.
6 §
Paragrafen genomför artiklarna 136.5 och 139.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen innehåller anvisningar om från vilken tidpunkt beslut om att sänka och höja ett buffertvärde ska börja tillämpas. Bestämmelsen är tillämplig både när ansvarig myndighet ändrar sina egna beslut, och i de
fall som myndigheten, med stöd av 4 eller 5 §, beslutar om ett annat buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.
7 §
Paragrafen genomför artikel 136.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
Av paragrafen framgår att om buffertvärdet sänks, ska beslutet innehålla information om hur lång tid som det lägre värdet förväntas bestå. Sådana uttalanden är dock inte bindande.
8 §
Paragrafen genomför artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.
8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 141.2 och 142.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger vilka åtgärder institut ska vidta om institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet. Den närmare regleringen om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och vad kapitalkonserveringsplanen ska innehålla framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 10 kap. 1 § 10 och 11. Vad som avses med högsta förfogandebelopp framgår av författningskommentaren till 6 kap. 7 §.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
2 §
Paragrafen genomför artikel 142.4 i kapitaltäckningsdirektivet.
Om Finansinspektionen bedömer att den kapitalkonserveringsplan som institutet gett in inte innehåller tillräckliga åtgärder för att återställa institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att stärka kapitalbasen till specificerade nivåer inom angiven tid. Finansinspektionen kan då förelägga om åtgärder i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen. Ingripande kan också ske genom att institutet åläggs striktare utdelningsrestriktioner än vad som annars gäller enligt denna lag. Paragrafen anger således hur Finansinspektionen ska agera för att institutet åter ska uppfylla det kombinerade buffertkravet.
Ett ingripande med stöd av denna paragraf med krav på att stärka kapitalbasen kan till skillnad mot ett ingripande enligt sektorslagstiftningen inte förenas med någon rätt att besluta om administrativa sanktioner som varning, anmärkning eller sanktionsavgift.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
3 §
Paragrafen genomför artikel 141.1, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafens första och andra stycken innebär att institut inte får vidta sådana åtgärder som anges i första stycket punkterna 1–3 om institutet inte både före och efter åtgärden ägt rum uppfyller det kombinerade buffertkravet. I 1 kap. 2 § 8 och 16 anges genom en hänvisning till tillsynsförordningen vad som avses med kärnprimärkapitalet och utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet. Med rörlig ersättning avses rörlig ersättning till anställda i institutet.
Tredje stycket fastslår att förbudet inte gäller för åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
4 §
Paragrafen genomför artikel 141.2, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen utgör ett undantag från 3 §. Bestämmelsen i punkten 1 innebär en begränsad rätt för institut att vidta sådana åtgärder som omfattas av 3 § trots att institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. En förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att institutet beräknat sitt högsta förfogandebelopp och att de åtgärder som avses ryms inom detta. Storleken på förfogandebeloppet avgör således i vilken utsträckning institutet kan vidta åtgärderna. Samtliga vidtagna åtgärder måste sammantaget rymmas inom högsta förfogandebeloppet. Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och inte beräknat sitt högsta förfogandebelopp, får endast vidta sådana åtgärder som inte medför en minskning av kärnprimärkapitalet eller institutets vinst.
Av punkten 2 framgår att bestämmelsen om värdeöverföringsrestriktioner m.m. inte gäller om dess tillämpning medför en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
5 §
Paragrafen genomför artikel 141.8 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen ålägger institut som avser vidta utdelningar, förbinda sig eller betala ut ersättningar m.m. att underrätta Finansinspektionen. Underrättelseskyldigheten ska fullgöras före det att åtgärden äger rum. I 10 kap. 1 § 12 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om denna underrättelseskyldighet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.
6 §
Paragrafen genomför artiklarna 67.1 och 133.17 i kapitaltäckningsdirektivet.
Första stycket anger vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kraven som följer av lagens 8 kap. Om en sådan situation är för handen, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet. Härmed avses i första hand lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett ingripande med stöd av dessa lagar ska däremot inte ske endast på den grunden att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Andra stycket ger Finansinspektionen möjlighet att gentemot ett institut som inte uppfyller kapitalkravet till följd av en beslutad systemriskbuffert, ingripa med stöd av de lagar som reglerar institutens verksamhet. Ett villkor för ett ingripande med stöd av dessa lagar är dock att ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk. Bestämmelsen förutsätter således en bedömning av om ett ingripande med stöd av bestämmelserna i 8 kap., kan anses tillräckligt.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.13.
1 §
Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.
Övervägandena finns i avsnitt 9.13.
10 kap. Bemyndiganden
1 §
Med stöd av bemyndigandet i punkterna 1 och 8 blir det möjligt att ange kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som Finansinspektionen enligt 3 kap. 3 § respektive 6 kap. 3 § får undanta från kravet på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert.
Bemyndigandet i punkten 2 gör det möjligt att genomföra delar av artikel 133.9 och 133.10 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten för institut.
Bemyndigandet i punkten 3 gör det möjligt att genomföra delar av artiklarna 133 och 134 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om fastställandet av hemvist för geografiska exponeringar avseende systemriskbufferten och sammanvägning av de geografiska systemriskbuffertkraven. Vid fastställandet av geografiska exponeringar ska tekniska standarder om geografisk tillhörighet av kreditexponeringar avseende den kontracykliska kapitalbufferten beaktas (se artikel 140.7 i kapitaltäckningsdirektivet).
Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att genomföra artikel 131.10 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om bedömningsgrunder när Finansinspektionen ska utse ett institut till globalt systemviktigt eller ska flytta ett globalt systemviktigt institut till en högre underkategori för att ålägga det en högre kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut efter att Eba:s tekniska standarder har tillämpats.
Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att genomföra artikel 131.3 och 131.5 i myndighetsföreskrifter och föreskriva om närmare anvisningar för hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och graderas inom lämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav.
Bemyndigandet i punkten 6 gör det möjligt att genomföra artikel 140.4 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter och föreskriva vilka kreditexponeringar som enligt 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten.
Med stöd av bemyndigandet i punkten 7 kan artikel 140.1 andra stycket genomföras i myndighetsföreskrifter. Bestämmelsen innehåller anvisningar om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 § ska beräknas.
Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att ålägga instituten att ange kreditexponeringars geografiska område i enlighet med de tekniska standarder som antas i enlighet med artikel 140.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet i myndighetsföreskrifter.
Med stöd av bemyndigandet i punkten 10 är det möjligt att i myndighetsföreskrifter genomföra artikel 141.4 med dess regler om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och rapporteras.
Bemyndigandet i punkten 11 möjliggör ett genomförande av artikel 142.2. Avsikten är att föreskrifter meddelade med stöd av detta bemyndigande anger vilka krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla.
Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att genomföra artikel 141.8. Sådana föreskrifter kommer ange den närmare omfattningen av institutens underrättelseskyldighet i enlighet med 8 kap. 5 § för det fall att ett institut avser att vidta åtgärder med stöd av 8 kap. 4 §.
2 §
Bemyndigandet i paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter om de avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag som Finansinspektionen ska göra.
11 kap. Överklaganden
1 §
Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 428. Se även artikel 72 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 55 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Där anges att beslut som fattas med stöd av lagar och andra författningar som utfärdats i enlighet med direktivet ska kunna prövas av domstol.
Hänvisningar till S15-3
15.4. Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar
1 §
Enligt paragrafen träder den nya lagen om kapitalbuffertar och denna lag i kraft den 2 augusti 2014.
2 §
Paragrafen innebär att bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2016. (jfr artikel 162.5 i kapitaltäckningsdirektivet).
3 §
Paragrafen genomför artikel 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet och innehåller ikraftträdandebestämmelser för krav på systemriskbuffert i Sverige eller i ett land utanför EES.
Första stycket innebär att bestämmelserna i 4 kap. 3 § om systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES i lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2015.
Av andra stycket framgår förutsättningarna för att, fram t.o.m. den 31 december 2014, kräva att institut upprätthåller en systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar har rätt att kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent på det totala riskvägda exponeringsbeloppet. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet.
I tredje stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att fram t.o.m. den 31 december 2014 besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.
4 §
Paragrafen innebär att under åren 2016–2018 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för globalt systemviktiga institut i lagen om kapitalbuffertar inte tillämpas fullt ut. Bestämmelsen innebär att kraven med anledning av dessa buffertar införs gradvis i olika steg och att institut som ålagts att upprätthålla en sådan kapitalbuffert under dessa år endast behöver uppfylla som mest 75 procent av det kapitalkrav som institutet ska ha enligt lagen om kapitalbuffertar.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.6
5 §
Paragrafen innebär att Finansinspektionen fram t.o.m. den 31 december 2018 får erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Paragrafen innebär vidare att
Finansinspektionen åläggs en underrättelseskyldighet till kommissionen, ESRB, Eba och det relevanta tillsynskollegiet för det fall att Finansinspektionen väljer att erkänna en kontracyklisk kapitalbuffert som fastställts i en annan medlemsstat.
Hänvisningar till S15-4
15.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
1 kap.
5 §
Paragrafen genomför artikel 3.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den tidigare hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersatts med en hänvisning till tillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen utökas vidare med en definition av kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen genomgår även redaktionella förändringar.
8 §
Paragrafen ändras med anledning av att den tidigare regleringen om finansiella företagsgrupper i 9 kap. kapitaltäckningslagen ersätts av regleringen i tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Paragrafen ändras även språkligt. Jämför avsnitt 6.
10 §
Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar omfattningen av banksekretessen. Tidigare fastslogs i bestämmelsen sekretess för uppgifter om ”enskildas förhållanden till kreditinstitut”.
Ändringarna i första stycket innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att
besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.
Sekretessen ska i likhet med tidigare gälla endast obehöriga röjanden. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 och 479).
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.
3 kap.
2 §
Paragrafen genomför artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet.
I första stycket 5 anges att det vid prövningen av den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, ska beaktas om styrelsens samlade kompetens är tillräcklig för att leda företaget. Avsikten är att säkerställa att styrelsen som helhet återspeglar en tillfredsställande blandning av erfarenheter.
Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Den innebär ingen ändring i sak.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
6 kap.
2 a §
Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
I första stycket anges att institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten inom instituten.
Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).
Övervägandena finns i avsnitt12.1.4.
4 c §
Paragrafen genomför artikel 94.1 g i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger att den rörliga ersättningen till anställda vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att de kan ha en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta ersättningen. Exempel på anställda som har en sådan inverkan är risktagare, verkställande ledningen, anställda med en ersättning på nivå med dessa samt personal som utövar kontrollfunktioner, jfr artikel 92.2. Eba ska utarbeta förslag till tekniska standarder när det gäller kvalitativa och lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutets riskprofil i enlighet med artikel 92.2 (se artikel 94.2).
Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
7 kap.
2 §
Paragrafen ändras med anledning av att 7 kap. 9–11 §§ upphävs.
9 kap.
1 §
Paragrafen ändras med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag regleras i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar.
10 kap.
8 a §
Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen är ny. I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett bankaktiebolag får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.
Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör vid ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiveringen.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
8 b §
Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 8 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke.
I paragrafens andra stycke anges vidare att 8 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten.
I tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
8 c §
Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba
ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
37 §
Paragrafen ändras genom att den tidigare hänvisningen till kapitaltäckningslagen utgår och ersätts med hänvisningar till tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Jämför 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) och 11 kap.1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.
12 kap.
6 a §
Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i en kreditmarknadsförening får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.
Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiven.
Motsvarande reglering för bankaktiebolag finns i 10 kap. 8 a §. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
6 b §
Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet.
I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 6 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke.
I paragrafens andra stycke anges att 6 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten.
I tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
6 c §
Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
20 §
Ändringen är en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med hänvisningen till den nya reglering som ersätter den lagen.
13 kap.
3 §
Paragrafen genomför artiklarna 4.3, 40, 52.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att t.ex. ta in rapporter eller begära att kreditinstituten informerar inspektionen om andra omständigheter rörande verksamheten (se prop. 2002/03:139 s. 544).
Första stycket ändras genom att ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 4 §” ersätts med ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial i Sverige”. Avsikten är att tydliggöra att rätten att begära in information i förhållande till utländska kreditinstitut som inrättat filial här i landet ska gälla oberoende av om det är fråga om ett utländskt kreditinstitut inom eller utanför EES.
Andra stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första stycket av fysiska personer som är anställda vid något av de institut eller företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
4 §
I fråga om ändringen i första stycket, se författningskommentaren till 3 §.
Andra stycket är nytt och innebär en skyldighet för Finansinspektionen att före en inspektion av filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom
ESS, konsultera behöriga myndigheter i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
6 a §
I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att omfatta också Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.
Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
6 b §
I paragrafen anges ett antal situationer då Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning.
Ändringen innebär att denna möjlighet utökas till att omfatta den situation som anges i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
6 c §
Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta ett förfarande för bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i direktivet börja gälla först från och med det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.
Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av paragrafen. Av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att bestämmelsen träder i kraft först vid den tidpunkt som regeringen bestämmer. För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 tillämpas. Det kan då konstateras att den nuvarande möjligheten att enligt artikel 42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling endast har en motsvarighet i artikel 50, som ska börja tillämpas först efter att den nya likviditetsregleringen antagits.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9, 10.3 och 10.7.
7 §
Det nuvarande första stycket upphävs. Detta föranleds av att värdlandsmyndigheterna inte längre ska ha ansvar för att utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i filialer som tillhör utländska kreditinstitut inom EES. Ansvaret ska i stället tillkomma behörig myndighet i hemlandet.
Paragrafens andra stycke genomgår vissa följdändringar med anledning av att det första stycket utgår. Några ändringar i sak har däremot inte vidtagits.
Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
11 §
Ändringen är en följdändring med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs. Ändringen innebär att nuvarande hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelsen ändras även språkligt.
14 kap.
2 §
Paragrafen innehåller regler för tillståndsprövningen enligt 1 § i samband med förvärv eller ökning av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut.
I andra stycket görs en ändring som i likhet med lämplighetsprövningen i 3 kap. 2 § 4 utvidgar gällande prövning till att avse styrelsen i sin helhet. Vidare justeras bestämmelsen genom att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag. Det senare utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär i denna del ingen ändring i sak.
6 §
Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.
15 kap.
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 64, 67.1, 67.2 c, 102.1 b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot kreditinstitut.
Paragrafens första stycke har ändrats språkligt.
Andra stycket genomgår språkliga ändringar bland annat för att tydliggöra att bestämmelsen endast talar om vad som gäller för ett ingripande som sker med stöd av lagen. Jämför bestämmelsen i 1 c §, som är ny. Någon ändring i sak i denna del är inte avsedd. Härutöver förändras stycket genom att Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande tydliggjorts genom att uppräkningen av exempel utökas.
Innehållet i paragrafens tredje stycke är nytt och innebär att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med första stycket redan om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler. Enligt den nuvarande lydelsen av stycket får Finansinspektionen avstå från ingripande bl.a. om överträdelsen var ringa eller ursäktlig. Detta följer numera av 15 kap. 1 a § andra stycket.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
1 a §
Paragrafen genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen är ny och reglerar vilka hänsyn som ska tas vid valet av sanktion. Vid bedömningen ska liksom i dag överträdelsens allvarlighet och varaktighet utgöra utgångspunkten för valet av sanktion.
I första stycket andra meningen tillkommer en skyldighet att även ta särskild hänsyn till överträdelsens art och dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Med skador avses bl.a. skador som drabbat institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller skydda insättare. Som en förmildrande omständighet ska
beaktas om överträdelsen är ursäktlig. Det innebär att Finansinspektionen eller domstolen ska ha möjlighet att beakta om en överträdelse är föranledd av ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars. Bestämmelsen utgör inte hinder för att ta hänsyn till andra omständigheter än de som anges särskilt.
Innehållet i andra stycket överensstämmer med nuvarande 1 § tredje stycket.
Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1.
1 b §
Paragrafen genomför artikel 70 f och 70 g i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen ska inverka på valet av sanktion.
Av första stycket framgår att i försvårande riktning ska beaktas om kreditinstitutet tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse, varvid det är särskilt försvårande om överträdelserna är identiska eller likartade. Särskild vikt bör fästas vid den tid som förflutit mellan överträdelserna, varvid det får anses mer försvårande om det föreligger en kort tidsperiod mellan överträdelserna i fråga.
I andra stycket fastslås att i förmildrande riktning ska beaktas om ett institut genom ett aktivt samarbete underlättar Finansinspektionens utredning och om institutet snabbt upphör med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. För att bestämmelsen ska kunna medföra sanktionslindring krävs att det är fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Det bör för regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över, och att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. Bestämmelsen bör inte tolkas motsatsvis.
Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.
1 c §
Paragrafen är ny.
Första stycket utgör en erinran om att det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda möjligheter att ingripa mot institut (se 2 kap. 2 §).
Andra stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.
2 §
Paragrafen genomgår följdändringar med anledning av förslaget att även ställa krav på att styrelsen i sin helhet uppfyller vissa krav. Avsikten är att möjliggöra ett ingripande mot ett institut vars styrelseledamöter sammantaget inte längre uppfyller kravet på styrelsens kollektiva kompetens. Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
3 §
Paragrafen anger i vilka fall som Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd.
Första stycket 7 är ny. Punkten innebär en uttrycklig rätt för
Finansinspektionen att återkalla ett tillstånd som ett kreditinstitut fått genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt har fått tillståndet. I övrigt genomgår bestämmelsen ändringar av språklig och redaktionell karaktär.
Övervägandena finns i avsnitt 11.4.
5 §
Paragrafen behandlar ingripande mot en svensk bank eller ett svensk kreditmarknadsföretag för överträdelser av bestämmelser i ett annat land inom eller utanför EES. Den ändring som skett innebär att sådana åtgärder som inspektionen enligt förevarande paragraf ska vidta och den underrättelse som avses ska vidtas utan dröjsmål. Bestämmelsen ändras även språkligt.
Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
7 §
Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett kreditinstitut. Bestämmelsen behandlas i prop. 2002/03:139 s. 551.
Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.
8 §
Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger storleken på den sanktionsavgift som Finansinspektionen enligt 7 § får besluta om gentemot kreditinstitut.
Ändringarna i första stycket innebär att den tidigare begränsningen om att avgiften högst får uppgå till femtio miljoner kronor utgått. I stället anges att sanktionsavgiften för institut ska fastställas till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, eller två gånger summan av den vinst som överträdelsen medfört eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen, i de fall beloppen kan fastställas.
Andra stycket ändras genom ett tillägg om vad som gäller i fråga om den nedre beloppsgränsen för sanktionsavgiftens storlek. Detta följde tidigare av första stycket och innebär således inte någon ändring i sak.
Paragrafen ändras även språkligt, bl.a. genom att ordet straffavgift ersätts med sanktionsavgift.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
9 §
Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen reglerar vilka hänsyn som ska tas vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. För bestämmelsens närmare innehåll i fråga om dess hänvisning till 1 a och 1 b §§ hänvisas till författningskommentarerna till dessa lagrum. I övrigt innebär bestämmelsen att storleken på en sanktionsavgift ska regleras i höjande riktning för att exempelvis ta hänsyn till om en överträdelse inneburit en vinst eller minskade kostnader för institutet, men den kan också medföra att avgiften sänks till följd av exempelvis ett utdömt skadestånd. Sådana omständigheter ska däremot inte påverka valet av sanktion, utan endast beaktas vid fastställandet av avgiftens storlek. Med finansiell ställning avses exempelvis institutets årsomsättning, men även andra faktorer som exempelvis ett utdömt skadestånd eller ålagd företagsbot bör kunna beaktas.
Frågan om förhållandet mellan sanktionsavgiften och företagsbot har tidigare behandlats i prop. 2002/03:139 s. 551.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.
10 §
Paragrafen justeras genom att hänvisningen till 16 kap. 1 § 5 ändras till 16 kap. 1 § 7.
11–14 §§
Paragraferna ändras genom att begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.
15 §
Paragrafen genomför artiklarna 41.1 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen anger hur Finansinspektionen ska agera om ett EES-företag som avses i 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin rörelse enligt kraven i 1 §. De ändringar som görs i förhållande till nuvarande bestämmelse är en följd av kapitaltäckningsdirektivets ändrade regler om ingripande gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filial i landet.
I första stycket anges att om ett sådant institut inte följer gällande regler, eller om det föreligger en väsentlig risk för att bestämmelserna inte följs, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
I andra stycket följer ett undantag från det som sägs i första stycket. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen i brådskande fall själv får vidta åtgärder gentemot institutet i fråga. Bestämmelsen i sin tidigare lydelse innebar att Finansinspektionen för det fall att institutet inte vidtog rättelse kunde förbjuda ett institut att påbörja nya transaktioner här i landet. I bestämmelsens nya lydelse finns ingen särskild begränsning om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som inspektionen får använda sig av, men de åtgärder som vidtas måste syfta till att värna den finansiella stabiliteten i landet och vara proportionerliga i förhållande till åtgärdens syfte. Åtgärderna får vidare vidtas endast i avvaktan på att hemlandets behöriga myndigheter vidtar åtgärder, och ska upphöra så
snart de inte behövs, eller om hemlandets behöriga myndigheter vidtar en rekonstruktionsåtgärd i enlighet med direktiv 2001/24/EG.
Finansinspektionens rätt att ingripa gentemot utländska kreditinstitut utanför EES behandlas i avsnitt 9.5.
16 kap.
1 §
Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 2 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett företag, eller vara ersättare för någon av dem.
Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 5 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som ställs på instituten att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Hänvisningar till S15-5
15.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
1 kap.
5 §
Paragrafen genomför artikel 3.1 47 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den nuvarande hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i samma förordning.
11 §
Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen regleras omfattningen av tystnadsplikten i värdepappersbolag.
Andra stycket är nytt och innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen.
Den valda
lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.
Sekretessen ska i likhet med vad som gäller enligt första stycket gälla endast obehöriga röjande. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 f. och prop. 2006/07:115 s. 556). Jämför motsvarande ändring i 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen har justerats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.
3 kap.
1 §
Se författningskommentaren till 3 kap. 2 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse.
2 §
I andra stycket görs en ändring som innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.
5 §
I paragrafen införs ett nytt andra stycke som genomför artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet.
Ändringen innebär att bolagets verkställande direktör inte får vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får efter ansökan från bolaget medge undantag från detta krav.
Övervägandena finns i avsnitt 8.9.
7 §
Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag finns i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar.
Andra och tredje styckena utgår. Detta är en följd av att dessa frågor regleras av artikel 93 i tillsynsförordningen. Jämför avsnitt 6.9.3.
12 §
I paragrafen införs ett nytt bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem eller på styrelsen i sin helhet. I paragrafen görs även redaktionella ändringar.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
7 kap.
1 §
Paragrafen ändras med anledning av att 7 kap. 7–9 §§ upphävs.
8 kap.
4 a §
Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen är ny. I första stycket anges att värdepappersbolag ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten inom värdepappersbolaget.
Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).
Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
8 b–8 d §§
Se författningskommentarerna till 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse.
8 e §
Paragrafen genomför artikel 94.1 g i kapitaltäckningsdirektivet.
Se författningskommentaren till 6 kap. 4 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
42 §
Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som ställs på bolagen att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter.
Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
23 kap.
2 §
Paragrafen genomför artiklarna 4.3, 40, 52.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära information av företagen.
Tredje stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första och andra styckena av fysiska personer som är anställda vid något av de företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
24 kap.
3 §
Paragrafen anger förutsättningarna för den prövning som ska ske inför att Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett kvalificerat förvärv i enlighet med 1 §.
Ändringen i tredje stycket innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta innebär ingen ändring i sak.
7 §
Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.
25 kap.
1 §
Paragrafen genomför artiklarna 64, 67.1, 67.2 c, 102.1 b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet.
I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot svenska värdepappersinstitut, börser och svenska clearingorganisationer.
Ändringen i första stycket är av språklig karaktär.
Andra stycket genomgår i likhet med första stycket språkliga förändringar. Härutöver tydliggörs Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande genom att uppräkningen av exempel på när detta får ske utökas.
Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen fastslår att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med första stycket redan om det är sannolikt att värdepappersbolaget inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
1 a och 1 b §§
Paragraferna genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e, 70 f, 70 g och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet.
Se författningskommentarerna till 15 kap. 1 a och 1 b §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1 och 11.5.3.
1 c §
Paragrafen är ny.
Första stycket utgör en erinran om att det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda ingripandemöjligheter (se 2 kap. 2 §).
Tredje stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett värdepappersbolag inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.
4 §
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Se författningskommentaren till 15 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.
8 §
Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett svensk värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation.
Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.
9 §
Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet.
Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
10 §
Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet.
Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 9 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.
25–28 §
Paragraferna kompletteras till att även avse sanktionsavgifter.
Hänvisningar till S15-6
15.7. Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
30 kap.
4 b §
Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet.
Paragrafen, som är ny, innebär att sekretess ska gälla i Finansinspektionens tillsynsverksamhet för sådan uppgift, i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren.
Bestämmelsen klargör att inte endast anmälarens identitet utan även innehållet i anmälan eller utsagan kan omfattas av sekretess, om uppgiften på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Bestämmelsen medger också att förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls helt hemlig, om endast förekomsten av en anmälan skulle kunna avslöja vem som gjort den. Sekretessen är absolut. Uppgifter som avses i bestämmelsen kan dock omfattas av den rätt till insyn i mål eller ärende som tillkommer part enligt processrättsliga regler.
Av andra stycket framgår att sekretessen gäller i högst femtio år. Angående beräkningen av sekretesstiden, se 7 kap. 5 §.
Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.
30 §
I paragrafen anges de sekretessbestämmelser i 30 kap. som inskränker rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Ändringen i första stycket innebär att en hänvisning till den nya sekretessbestämmelsen i 4 b § införs.
Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.
Hänvisningar till S15-7
15.8. Övriga författningsförslag
Tillsynsförordningen medför behov av följdändringar i ett stort antal lagar i fråga om hänvisningar till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen). I de flesta fall är det fråga om okomplicerade hänvisningar där befintlig hänvisning till kapitaltäckningslagen ska ersättas med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana hänvisningar behöver inte kommenteras något närmare. I nedan angivna fall uppkommer emellertid behov av att kommentera gjorda lagändringar i särskild ordning.
15.8.1. Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
3 kap.
8 a §
Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse även gäller för sparbanker i tillämpliga delar. Se författningskommentarerna till dessa lagrum.
9 kap.
1 §
Paragrafen ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.
15.8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
5 kap.
7 §
Ändringen är en följd av att motsvarande informationskrav som framgår av paragrafen i dess nuvarande lydelse återfinns i artikel 434.2 i tillsynsförordningen. Genom ändringarna säkerställs att samtliga företag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag alltjämt kommer omfattas av informationskravet, trots att det regleras i tillsynsförordningen.
Övervägandena finns i avsnitt 6.9.2.
6 kap.
3 §
Ändringen i första stycket är en följd av att nuvarande reglering i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) om kapitalbasen och kapitaltäckningen för angivna risker ersätts av tillsynsförordningen.
Ändringarna i andra stycket är en följd av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av tillsynsförordningen.
Paragrafen ändras även språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.1 och 6.9.2.
Hänvisningar till S15-8-2
15.8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker
6 kap.
8 a §
Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse även gäller för medlemsbanker i tillämpliga delar. Se författningskommentarerna till dessa lagrum.
11 kap.
1 och 3 §§
Paragraferna ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.
15.8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
2 kap.
10 §
Paragrafen ändras genom att den i stället för att hänvisa till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen), hänvisar till motsvarande bestämmelser i tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Ändringen innebär att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning ska tillämpa de bestämmelser i tillsynsförordningen och i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet, samt, i den utsträckning de inte undantagits härifrån, lagen om kapitalbuffertar.
Nuvarande lydelse av 10 § behandlas i prop. 2002/03:150 s. 174 och 303.
Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
10 a §
För en kommentar om den ändring som görs i första stycket hänvisas till författningskommentaren till 10 §.
I andra stycket anges vad som gäller för fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning. Ändring innebär att nuvarande hänvisning till 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till de bestämmelser som ersätter eller kompletterar den reglering som lagrummet i sin nuvarande lydelse hänvisar till.
Ändringarna i tredje stycket utgör följdändringar med anledning av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av regler i tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt föreskrifter meddelade med stöd av den lagen.
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. Dessutom har hänvisningar till tillsynsförordningen samt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag lagts till.
Nuvarande lydelse av 10 a § behandlas i prop. 2005/06:45 s. 119–122 och 248.
Övervägandena finns i avsnitt 6.7 och 6.9.1.
Hänvisningar till S15-8-4
15.8.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
7 kap.
6 a §
Paragrafen överförs från 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen och behandlas i prop. 2012/13:160. I paragrafen görs följdändringar med anledning av att delar av kapitaltäckningslagen numera finns i tillsynsförordningen. Paragrafen ändras vidare genom att hänvisning sker till de bestämmelser som gäller för värdepappersbolag. Ändringen motiveras av att begreppet institut i tillsynsförordningen inte omfattar samtliga värdepappersbolag.
Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
Hänvisningar till S15-8-5
15.8.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna
3 §
Ändringarna som görs i paragrafen är en följd av att kapitaltäckningslagen upphävs.
2
Bilaga 1
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU
av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 53.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av
den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk
samhet i kreditinstitut (
2
) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (
3
)
har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm
melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är
tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre
tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm
melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya
lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut
och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 (
4
). För att bli mer till
gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven
2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen
av det här direktivet och av den förordningen.
(2)
Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser
om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva
lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och
friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till
synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems
staten samt bestämmelserna om startkapital och om till
synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta
direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna
nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk
samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de
ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven
2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns
krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa
krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast
ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana
krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas
funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av
kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör
läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och
bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts
liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och
tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.
(3)
De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU)
nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang
som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval
av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut
och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang
bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö
riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange
mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets
arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat
ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska
banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli
nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto
ber 2010.
SV
L 176/338
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.
( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( 4 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
Prop. 2013/14:228
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
3
(4)
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument ( 1 ), får värdepappersföretag som är
auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed
lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter
etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra
medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm
melser om samordning av de regler som styr auktorisa
tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di
rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före
tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram
för övervakning av de risker som företagen löper, vilket
bör fastställas i det här direktivet.
(5)
Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet
för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl
etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så
dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.
(6)
En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags
tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete
och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftnings-
och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga
myndigheter.
(7)
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1093/2010 ( 2 ) inrättades den europeiska tillsynsmyn
digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad
EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion
enligt den förordningen och de förfaranden som ska
följas när uppgifter tilldelas EBA.
(8)
Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för
ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör
Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att
tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till
förfogande.
(9)
Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam
tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om
tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och
effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella
tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit
institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti
tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe
roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen
sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen
mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in
förande av gemensamma mekanismer för ingripanden
vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont
roller för att minska sannolikheten för att sådana meka
nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl
jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom
missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag
om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med
lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka
nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en
prioritering och det kan antas under Europaparlamentets
innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre
ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare
genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions
mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen
samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be
slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt
och i alla berörda parters intresse.
(10)
Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till
synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig
med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn
som inrättades 2010 och dess underliggande mål att
utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto
derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra
sina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse
med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen,
kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur
rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga
regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har
fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder
samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att
säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent
tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB
bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet
att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för
draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för
draget) i överensstämmelse med akter som antagits av
kommissionen på grundval av utkast framtagna av
EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
(11)
EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag
för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en
samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA
kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om
detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av
de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta
direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det
antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin
dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig
tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta
egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande
filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut
enligt detta direktiv. För att främja samordningen och
göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ
den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig
het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av
processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör
bidra till att hitta en lösning för oenigheten.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/339
( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
4
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(12)
I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon
kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att
samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på
samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till
objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och
till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift
ning.
(13)
För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs
det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna,
förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva
affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper
av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise
ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns
beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion
med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna
bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng
ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut.
Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hem-
och värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre
grad av öppenhet och informationsutbyte.
(14)
Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som
möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av
att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom
insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv
ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper,
samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges
möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka
detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte
påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne
håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa
tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att
genomföra vissa typer av transaktioner.
(15)
Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är
nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er
kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har
monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns
i hela unionen, och tillämpning av principen att hem
medlemsstaten utövar tillsyn.
(16)
Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill
syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga
myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter
kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra
fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt
utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut
har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att
undgå de strängare standarder som gäller i en annan
medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller
har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet.
Om detta inte klart framgår, men den största delen av
samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali
serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe
ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör
ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras
med dessa behöriga myndigheters godkännande.
(17)
De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt
hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno
likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av
att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller
juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto
riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att
dessa nära förbindelser uppfyller kraven.
(18)
Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut
förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till
syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap
persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall
bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna
avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva
gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär
depappersföretaget.
(19)
Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör
ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller
samtliga verksamheter som anges i förteckningen över
verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande,
genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande
av tjänster.
(20)
Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän
nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be
drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre
ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av
den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och
uppfyller vissa bestämda villkor.
(21)
En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe
ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att
specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra
författningar följs av enheter som inte är auktoriserade
som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse
ende på verksamheter som inte anges i förteckningen
över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan
de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan
omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över
ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att
skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de
ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under
kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och
andra författningar.
(22)
Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast
ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det
inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål
för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt
som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte
står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det
allmänna bästa i värdmedlemsstaten.
SV
L 176/340
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
5
(23)
De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med
huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga
medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler
inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till
kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör
kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till
lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer
samma behandling inom hela unionens område. Filialer
till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör
inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att
etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater
där de är etablerade.
(24)
Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att
den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort
geografiskt område som möjligt.
(25)
Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund
het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem
medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper
bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig
heterna i hem- och värdmedlemsstaterna.
(26)
Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be
fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och
inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut
på deras territorium, och att kräva information från en
filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål,
informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed
lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans
systemets stabilitet.
(27)
Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in
formation om verksamhet som bedrivs på deras territo
rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens
behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas
behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä
kerhetsåtgärder.
(28)
En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast
rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet
samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle
rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö
riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en
skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte
behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor
mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd
medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua
tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed
lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera
att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat
kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga
lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt
ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern
kontroll.
(29)
Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de
behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ
som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi
nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor
mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare
hållas mycket begränsat.
(30)
Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan
del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet
och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka
förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana
fall.
(31)
När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut
med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande,
bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på
strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.
(32)
Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga
myndigheterna och centralbanker och andra organ med
liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter
och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för
att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling
av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris
situationer andra offentliga myndigheter och nationella
förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning
om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe
ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn
digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem.
(33)
För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras
kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap
portera till de behöriga myndigheterna om de vid full
görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden
som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella
ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani
sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till
att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor
upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt
uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett
institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt
underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål
landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker
vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt
företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag
hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör
fullgöra sina uppgifter där.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/341
6
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(34)
Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr
575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom
instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar
är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk
tureras under ordnade former, att de negativa följderna
för den reella ekonomin begränsas och att man undviker
att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och
fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har
skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU)
nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini
tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i
syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte
bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av
sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk
tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En
del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl
dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer
för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är
därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta
med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg
fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter
hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt
att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning,
rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra
till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av
effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon
struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU)
nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti
tut bör prioriteras.
(35)
För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv
och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av
de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk
samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings
organ, samt för att säkerställa liknande behandling i
hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö
reskriva administrativa sanktioner och andra administra
tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc
kande. De administrativa sanktioner och andra administ
rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp
fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna,
kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö
rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och
nivåer på administrativa sanktionsavgifter.
(36)
Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be
fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter
som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar
som kan förväntas, och vara avskräckande även för större
institut och deras chefer.
(37)
För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa
sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med
lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa
sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån
på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas
att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe
terna beaktar alla relevanta omständigheter.
(38)
För att se till att de administrativa sanktionerna har en
avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras,
utom under vissa väldefinierade omständigheter.
(39)
För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen
och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek
tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för
behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt
att ha en central databas för uppgifter om administrativa
sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta
avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga
myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter
om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med
rambeslut 2009/315/RIF ( 1 ) och beslut 2009/316/RIF ( 2 ),
såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra
relevanta bestämmelser i nationell rätt.
(40)
För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka
eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om
genomförande av detta direktiv och förordning (EU)
nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att
utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp
muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ
delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för
svar för var och en som har blivit anklagad för en lag
överträdelse.
(41)
Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio
ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa
största möjliga handlingsutrymme till följd av en över
trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över
trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad
ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder
enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna
föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i
detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa
sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs
i detta direktiv.
(42)
Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm
melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas
lagstiftning.
(43)
Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär
depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det
gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till
de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ
aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och
värdepappersföretag har strategier och processer för att
utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för
att hålla det på en tillräckligt hög nivå.
SV
L 176/342
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga
nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi
stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23).
( 2 ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av
det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri
minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut
2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
7
(44)
De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att
instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas
med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli
exponerade för.
(45)
För att säkerställa att institut som är verksamma i flera
medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till
följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda
medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande
auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam
arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent
ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete.
(46)
För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin
inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of
fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs
i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor
mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt
att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö
riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom
plettera de krav avseende institutens offentliggörande av
teknisk information som anges i förordning (EU)
nr 575/2013.
(47)
Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda
insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta
bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase
rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till
lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo
derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre
tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe
terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge
nomföra sådan tillsyn.
(48)
I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö
retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö
riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan
siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap
persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna
bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en
grupp få in den information som behövs för att genom
föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe
ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer
när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver
olika typer av finansiell verksamhet.
(49)
Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre
ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före
tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank
rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer
inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha
de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och
ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en
hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i
första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör
småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam
het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa
banker.
(50)
Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de
behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig
heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina
beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet
inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla
andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om
inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna
princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela
unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin
dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst
resultat.
(51)
Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn
och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris
kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker
sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare
och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och
dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra
mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska
systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel
lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom
ytterligare rapportering från institut kan en del av detta
åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs
också.
(52)
Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om
gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller
stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed
borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek
torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där
för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar
gentemot berörda parter och samhället.
(53)
Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit
till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank
sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang
och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De
mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning
och det faktum att en stor del av ramarna för företags
styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på
frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ
jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags
styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett
system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel
ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon
faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket
har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate
gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak
ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en
otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef
fektivitet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/343
8
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(54)
För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna
av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund
riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och
standarder för att säkerställa effektiv övervakning från
ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla
nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra
det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka
att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa
principer och standarder bör gälla med beaktande av
arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets
verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin
ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som
krävs i detta direktiv.
(55)
Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I
de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led
ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att
omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå
gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler
som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken
nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med
lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all
männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na
tionell bolagsrätt.
(56)
Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner
och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med
lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I
medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk
struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och
tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy
stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty
relse som inte har några verkställande funktioner, och
den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led
ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen
av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom
ledningsorganet separata uppgifter.
(57)
Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts
ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt
sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar
till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det
gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att
den finansiella informationen är korrekt och att finansi
ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och
berättigade, granskar utformningen och genomförandet
av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn
punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor
mer.
(58)
För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på
ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av
sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter
och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste
riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten
och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp
drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i
ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att
utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att
begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda
mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam
tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or
ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt
syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör
enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp
ningen av en sådan gräns.
(59)
När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä
garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida
kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer
och färdigheter för att garantera att institutet leds på
ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör,
när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas
och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings
förfaranden.
(60)
Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut
beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår
bland annat på grund av bristande mångfald i lednings
organens sammansättning. För att främja oberoende åsik
ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings
organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller
ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och
yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags
synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är
särskilt viktig för att säkra en representation som mot
svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under
tröskeln för representation av det underrepresenterade
könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom
sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna
också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän
nedom om institutens interna verksamhet, och arbets
tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt
att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större
mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt
och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot
ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett
av kriterierna för ledningsorganens sammansättning.
Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re
kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne
bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från
förslagslistor som innehåller båda könen.
(61)
För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och
stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef
fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra
rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller
faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in
förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.
Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina
egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.
SV
L 176/344
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
9
(62)
En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk
tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante
ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar
i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets
(FSB) principer för god praxis och genomförandestandar
der när det gäller ersättning för att komma till rätta med
de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er
sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll
av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har
som syfte att genomföra internationella principer och
standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig
skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att
inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er
sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante
ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä
sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers
företagens riskprofil.
(63)
För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt
ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om
företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er
sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets
och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och
långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den
resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul
tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida
risker som är förknippade med det resultatet.
(64)
När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör
en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar
utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions
avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte
är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt
ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner
som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an
dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i
vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk
samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt
ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om
fattas.
(65)
För att undvika överdrivet risktagande bör under alla
omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och
rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det
är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare,
ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems
staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller
förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den
totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av
aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt
ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt
ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna
tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de
beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den
maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara
tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna
besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats
för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta
direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en
hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt
ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp
lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som
ska användas.
(66)
För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn
är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet
anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm
melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla
skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor
tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna
organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning
och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt
att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever
alla dessa principer.
(67)
För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i
unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven
i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att
principer och regler för ersättning efterlevs av instituten
på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter
företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta
blerats i tredjeländer.
(68)
Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy
och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök
ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers
företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och
vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför
är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna
har befogenheter att ålägga berörda institut att genom
föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera
problem med ersättningspolicyn som har kommit fram
vid tillsynen.
(69)
Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full
ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som
är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all
männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt,
unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter
och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda
institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets
marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv
avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/345
10
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(70)
Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en
dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på
externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör
institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller
internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på
externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken
inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för
mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar
eller i fall där användningen av interna metoder skulle
leda till oskälig belastning.
(71)
Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis
den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg
byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna
från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på
övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp
muntras att använda interna snarare än externa kreditbe
tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.
(72)
Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla
automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av
lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna
sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces
ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda
externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro
cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen
bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa
externa kreditbetyg.
(73)
Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex
ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen
av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA,
medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att
göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till
att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex
terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden
för andra företag.
(74)
Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas
av institut som använder metoder som bygger på interna
modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna
och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk
vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för
liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I
detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn
digheterna överlämna resultaten av interna modeller till
lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort
antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör
de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för
att se till att likheter och skillnader i resultat för samma
exponering kan motiveras med tanke på de risker som
uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och
EBA se till att valet mellan en metod som bygger på
interna modeller och en schablonmetod inte leder till
en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital
baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje
enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta
denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de
behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom
de metoder som bygger på interna modeller för operativ
risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra
tillsynsmetoderna.
(75)
Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations
hip based lending) bör uppmuntras, där information som
fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an
vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”-
granskning och riskbedömning än vad som skulle nås
på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit
scoring”.
(76)
När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret
ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade
kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det
är därför nödvändigt att genomföra samordningen av
tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan
införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör
de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta
tens ytterligare samarbeta på området likviditet.
(77)
När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i
ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut
inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna
göra undantag från kravet på likviditetstäckning och
bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå.
(78)
Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka
åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om
rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 1 ). Till
synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan
borgenärer från olika medlemsstater.
(79)
Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär
kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och
som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit
tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att
mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi
nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel
kommittén nya globala regleringsstandarder för bank
kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne
bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf
fertar och kontracykliska kapitalbuffertar.
SV
L 176/346
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
11
(80)
Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas
krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers
företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital
konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert,
för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt
ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna
absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont
racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam
manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser
med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och
värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad
med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se
dan utnyttjas under kritiska perioder.
(81)
För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf
fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn
utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit
instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti
tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de
kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de
har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där
för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal
fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone
ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta
ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre
ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten,
liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning
av risker som hotar finanssystemets stabilitet.
(82)
För att främja samstämmighet på internationell nivå vid
fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har
Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på
förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör
fungera som den gemensamma utgångspunkten för de
berörda nationella myndigheterna när de beslutar om
buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto
matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande
för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett
meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker
som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten
och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono
mins särdrag.
(83)
Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det
kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag
åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk
samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär
depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt
ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt
ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har
väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste
vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella
ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin
kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa
beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen
sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de
perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls,
varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera
bra på lång sikt.
(84)
Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent
rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.
Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek
torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon
centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa
exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe
terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör
vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar
lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar
när det gäller koncentrationsriskerna.
(85)
Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver
en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka
pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och
minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker
eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning
(EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av
det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa
konsekvenser för det finansiella systemet och den reella
ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens
värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper
av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i
sin affärsverksamhet.
(86)
För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är
det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB)
utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko
nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av
deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB
från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill
syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om
inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ).
(87)
Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf
fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat
och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade
institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt
buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert
värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk
nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning
(EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd
till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system
riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta.
En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar
tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen
dation eller förklara varför det inte görs).
(88)
Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden
bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det
avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn
digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa
myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär
den, inklusive relevanta variabler.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/347
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
12
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(89)
När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt
uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara
skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan
återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka
pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella
restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut
delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning
ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag
har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin
kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de
behöriga myndigheterna komma överens om en kapital
konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik
tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet
eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full
efterlevnad av buffertkraven.
(90)
Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för
globala systemviktiga institut för att kompensera för
den högre risk som denna typ av institut utgör för det
finansiella systemet och den effekt som deras fallis
semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet
ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy
stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa
tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på
nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med
bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten
för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en
lighet med detta direktiv.
(91)
Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera
konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in
sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA
är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska
per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt
och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för
slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande
som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för
kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag
till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef
fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden.
(92)
Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet
med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar
tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta
EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk
samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre
ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig
heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att
tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens
och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över
vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis
sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till
lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i
proportion till dessa instituts och deras verksamheters
art, omfattning och komplexitet.
(93)
Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora
antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en
ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek
nisk standard för tillsyn som är densamma som det för
slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt
fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller
rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall
förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom
missionen sträva efter att anta tekniska standarder för
tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan
utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt
ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar
derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa
parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering
och sammansättning.
(94)
Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i
enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be
fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av
EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd
och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor
mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam
arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas
offentliggörande av information.
(95)
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet
av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande
befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande
av allmänna regler och principer för medlemsstaternas
kontroll av kommissionens utövande av sina genom
förandebefogenheter ( 1 ).
(96)
I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör
befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i
EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende
på klargörandet av de definitioner och den terminologi
som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen
över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän
nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande
filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att
kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för
beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen
bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se
till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu
ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt
som möjligt och på lämpligt sätt.
(97)
Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och
2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di
rektivet och förordning (EU) nr 575/2013.
SV
L 176/348
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
13
(98)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av
den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti
tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi
nansiellt konglomerat ( 1 ), Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om
betaltjänster på den inre marknaden ( 2 ), Europaparlamen
tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009
om samordning av lagar och andra författningar som
avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag) (
3
), Europaparlamentets och rå
dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009
om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut
för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk
samhet ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter
nativa investeringsfonder ( 5 ) hänför sig till bestämmel
serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende
kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och
förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna
i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och
2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna
rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord
ning (EU) nr 575/2013.
(99)
För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder
så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo
merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm
ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv
2002/87/EG ändras i enlighet med detta.
(100)
För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med
allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska
ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö
riga myndigheterna offentliggör information om hur
detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me
ningsfulla jämförelser.
(101)
När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma
en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett
regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri
terier för kravet på likviditetstäckning.
(102)
För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över
gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på
stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn
digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en
ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift
ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga
behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra
administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars
nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan
ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra
ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga
myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder
börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana
administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär
der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter
om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har
genomförts på unionsnivå.
(103)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter ( 6 ) och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem
ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu
tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp
gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 7 )
bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif
ter inom ramen för det här direktivet.
(104)
Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet
av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk
samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till
räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens
omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions
nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia
ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio
nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän
digt för att uppnå dessa mål.
(105)
I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge
mensamma politiska förklaring om förklarande doku
ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna
åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför
livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som
förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk
tiv och motsvarande delar i nationella instrument för
införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags
tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti
verat.
(106)
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med
artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett
ett yttrande ( 8 ).
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/349
( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
( 2 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
( 3 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
( 4 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.
( 5 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
( 8 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.
14
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
(107)
Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och
direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs regler för följande:
a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär
depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut).
b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe
ternas tillsyn av instituten.
c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt
som överensstämmer med bestämmelserna i förordning
(EU) nr 575/2013.
d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ
det reglering och tillsyn av institut.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.
2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag.
3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1
led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.
4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan
siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och
holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i
unionen.
5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:
1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i
den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG.
2) Centralbanker.
3) Postgiroinstitut.
4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon
tering- en Waarborginstituut.
5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden
A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.
6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som
med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända
för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte
huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som
i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad
sföretag.
7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som
är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.
8) I Irland, credit unions och friendly societies.
9) I Grekland,
(Tamio Pa
rakatathikon kai Danion).
10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial.
11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations.
12) I Italien, Cassa depositi e prestiti.
13) I Lettland, kr jaizdevu sabiedr bas, företag som är erkända
enligt kr jaizdevu sabiedr bu likums som kooperativa före
tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem
mar.
14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrin kredito unija.
15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkör en M köd
Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt
kör en M köd Részvénytársaság.
16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont
wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat
schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont
wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings
maatschappij NV.
17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga
byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.
SV
L 176/350
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
15
18) I Polen, Spó dzielcze Kasy Oszcz dno ciowo – Kredytowe
och Bank Gospodarstwa Krajowego.
19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari
1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak
tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio
Geral.
20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d.
Ljubljana.
21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in
dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp.
22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.
23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe
alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort
gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor
poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and
administrations, credit unions och municipal banks.
6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i
denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp
ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.
Artikel 3
Definitioner
1. I detta direktiv gäller följande definitioner:
1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1
led 1 i förordning (EU) nr 575/2013,
2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio
nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013,
3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i
förordning (EU) nr 575/2013,
4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1
led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,
5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i
artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,
6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini
tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013,
7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den
nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast
ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och
som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande
och de personer som i praktiken leder institutets verksam
het.
8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess
roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan
de.
9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk
ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga
och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag
liga ledningen av institutet.
10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet
som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det
finansiella systemet och den reella ekonomin.
11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan
åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras
på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag
ning, genomförande eller användning av sådana modeller.
12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13
i förordning (EU) nr 575/2013,
13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt
definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr
575/2013,
14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1
led 15 i förordning (EU) nr 575/2013,
15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1
led 16 i förordning (EU) nr 575/2013,
16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord
ning (EU) nr 575/2013,
17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar
tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013,
18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de
finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr
575/2013,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/351
16
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt
definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr
575/2013,
20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol
dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för
ordning (EU) nr 575/2013,
21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag
med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1
led 22 i förordning (EU) nr 575/2013,
22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i
artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,
23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek
torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning
(EU) nr 575/2013,
24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med
lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning
(EU) nr 575/2013,
25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de
finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr
575/2013,
26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt
moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i
artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,
27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti
kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013,
28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat:
blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat
enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU)
nr 575/2013,
29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan
dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini
tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013,
30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan
siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid
fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris
ker,
31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti
kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013,
32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led
35 i förordning (EU) nr 575/2013,
33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen
i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,
34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i
förordning (EU) nr 575/2013,
35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i
artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013,
36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i
artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013,
37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn
dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning
(EU) nr 575/2013,
38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1
led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,
39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar
tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013,
40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar
tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013,
41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen
i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,
42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1
led 46 i förordning (EU) nr 575/2013,
43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini
tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013,
44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1
led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,
45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio
nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,
SV
L 176/352
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
17
46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini
tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013,
47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led
118 i förordning (EU) nr 575/2013,
48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1
led 52 i förordning (EU) nr 575/2013,
49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio
nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,
50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i
artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013,
51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering
enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU)
nr 575/2013,
52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär
depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i
förordning (EU) nr 575/2013,
53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför
måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning
(EU) nr 575/2013,
54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1
led 86 i förordning (EU) nr 575/2013,
55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i
artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013,
56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti
kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013,
57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg
bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i
förordning (EU) nr 575/2013,
58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti
tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU)
nr 575/2013,
59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas
sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna
modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat
som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som
avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som
avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som
avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och
ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell
rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett
organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller
de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med
nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv.
AVDELNING II
BEHÖRIGA MYNDIGHETER
Artikel 4
Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter
1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska
utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di
rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska
underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur
funktionerna och åliggandena har fördelats.
2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol
dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens
verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di
rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.
3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så
att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor
mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten
och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de
blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt
2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.
4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de
befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de
funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som
fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013.
5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed
lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be
hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i
enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013
efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna
kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför
faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att
kontrollera att reglerna efterlevs.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/353
18
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla
sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces
ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU)
nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna
alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och
förordning (EU) nr 575/2013.
7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt
detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra
funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från
och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta
terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och
ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna.
8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har
rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att
dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder
med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för
rekonstruktion och avveckling.
Artikel 5
Samordning inom medlemsstater
Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med
befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers
företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän
diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa
myndigheter.
Artikel 6
Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell
tillsyn
När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de
beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när
de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt
detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att
a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska
systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för
troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i
arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter
utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet
med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3
i fördraget om Europeiska unionen,
b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom
mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet,
c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de
riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att
svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats
av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1092/2010,
d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med
ESRB,
e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till
delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som
medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en
ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 7
Tillsynens unionsdimension
De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full
görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den
potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets
stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i
krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga
vid den relevanta tidpunkten.
AVDELNING III
KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I
KREDITINSTITUT
KAPITEL 1
Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut
Artikel 8
Auktorisation
1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit
auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det
påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta
terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen
och anmäla dem till EBA.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att
specificera
a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe
terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit
institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10,
b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar
med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och
c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från
att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i
enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
SV
L 176/354
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
19
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för
faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt
2 första stycket led a.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de
cember 2015.
Artikel 9
Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut
att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot
insättningar eller andra återbetalbara medel
1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som
inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all
mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.
2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller
andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten
ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala
myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera
medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av
nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt
ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning
till skydd för insättare och investerare.
Artikel 10
Verksamhetsplan och organisationsstruktur
Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto
risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk
samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations
struktur beskrivs.
Artikel 11
Ekonomiska behov
Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens
ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.
Artikel 12
Startkapital
1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell
rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa
tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet
inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är
mindre än 5 miljoner EUR.
2.
Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster
som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013.
3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte
uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi
sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk
samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe
ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.
4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka
tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som
anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda:
a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR.
b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut
nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.
Artikel 13
Praktisk ledning av affärsverksamheten och
huvudkontorets belägenhet
1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att
inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per
soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti
tutet.
De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings
organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.
2. Medlemsstaterna ska kräva följande:
a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt
den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt
huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä
tet.
b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt
huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti
tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin
verksamhet.
Artikel 14
Aktieägare och medlemmar
1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori
sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit
institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem
mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har
kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller,
om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20
största aktieägarna eller medlemmarna är.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/355
20
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat
innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den
15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå
ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna
till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sam
manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk
tivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som
institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella
instrument eller placering av finansiella instrument på grundval
av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till
direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas
eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för
valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.
2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att
inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till
behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö
mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är
tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har
uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas.
3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och
andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig
heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte
hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.
De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda
verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra
författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska
personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om
svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar
myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.
De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser
dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak
ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.
Artikel 15
Nekande av auktorisation
Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk
samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och
lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att
ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex
månader från mottagandet av all den information som krävs för
beslut.
Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto
risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs.
Artikel 16
Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater
1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den
behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en
annan medlemsstat när kreditinstitutet
a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i
den medlemsstaten,
b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i
den medlemsstaten,
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per
soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori
serat i den medlemsstaten.
2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den
behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga
myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag
eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre
ditinstitutet i fråga:
a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap
persföretag som är auktoriserat i unionen.
b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap
persföretag som är auktoriserat i unionen.
c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per
son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller
ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.
3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna
1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer
aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe
ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen
för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med
alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda
anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga
net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och
att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam
heten.
SV
L 176/356
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
21
Artikel 17
Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra
medlemsstater
En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt
tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är
auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn
av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3,
37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla.
Artikel 18
Återkallelse av auktorisation
De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation
som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet
a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli
gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon
verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda
medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio
nen ska upphöra att gälla i sådana fall,
b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter
eller på något annat sätt i strid med gällande regler,
c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har
beviljats,
d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex
i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti
kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full
göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt,
inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda
medel,
e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att
auktorisationen måste återkallas, eller
f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.
Artikel 19
Namn på kreditinstitut
Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som
gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden
”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela
område använda samma namn som institutet använder i den
medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för
förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande
kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter.
Artikel 20
Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation
1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa
tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA.
2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet
uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut
som har beviljats auktorisation.
3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be
höriga myndigheterna och EBA med all information rörande
den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och
109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska
struktur samt styrningen.
4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska
innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som
anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som
sådana.
5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse
av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel
sen.
Artikel 21
Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda
ett centralt organ
1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från
kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett
kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr
575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.
Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na
tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under
förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot
förordning (EU) nr 575/2013.
2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag
som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3
och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII
kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet
och de underställda instituten.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/357
22
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
KAPITEL 2
Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut
Artikel 22
Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv
1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska
personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne
dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om
att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett
kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt,
ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av
röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller
50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som
dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för
värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit
institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett
kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet
samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4.
Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet
30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet
med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.
2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar
betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna
skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som
avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3
till den tilltänkta förvärvaren.
De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti
kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne
dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga
mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade
handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i
artikel 23.4.
När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag
ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva
ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.
3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio
den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i
bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för
att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig
och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.
Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de
behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då
svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får
inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna
därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för
tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till
att bedömningsperioden suspenderas.
4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension
som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om
den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i
ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte
omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv
2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG.
5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig
det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu
tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un
derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till
beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig
motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran
göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med
lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att
offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren
begär detta.
6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio
den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska
förslaget anses vara godkänt.
7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod
inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och
förlänga denna period när det är lämpligt.
8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som
föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de
behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt
eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital.
9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for
mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga
myndigheterna enligt artikel 24.
EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till
kommissionen senast den 31 december 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/358
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
23
Artikel 23
Bedömningskriterier
1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de
uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe
terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det
kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den
tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet,
bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det
tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande
kriterier:
a) Den tilltänkta förvärvarens anseende.
b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet
med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och
medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att
leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.
c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när
det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be
drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.
d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer
att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord
ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions
rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och
bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av
har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor
mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast
ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig
heterna.
e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta
förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den
26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi
nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering
av terrorism ( 1 ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta
förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.
2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det
tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri
erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till
tänkta förvärvaren är ofullständiga.
3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga
om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga
myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark
nadens ekonomiska behov.
4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de
uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste
lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för
anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro
portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det
tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva
uppgifter som inte är relevanta för bedömningen.
5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig
myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till
tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och
samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett
icke diskriminerande sätt.
Artikel 24
Samarbete mellan behöriga myndigheter
1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam
råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för
värvaren tillhör någon av följande kategorier:
a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,
värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti
kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets
förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems
stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.
b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,
återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta
gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med
lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet
gäller.
c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit
institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap
persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är
auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor
än den som förvärvet gäller.
2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål
förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter
som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga
myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta
uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp
gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat
det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella
synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som
ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/359
( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
24
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Artikel 25
Anmälan vid avyttring
Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person
som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne
hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga
myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda
innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska
även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat
ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen
av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom
mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit
institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra.
Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet
30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt
artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.
Artikel 26
Informationskrav och sanktioner
1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv
eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd
att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär
den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de
behöriga myndigheterna om detta.
Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en
reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de
behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med
lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på
dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som
lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i
enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna
till handel på en reglerad marknad.
2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i
artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull
ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga
myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på
situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank
tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med
lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller
upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande
aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.
Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri
diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor
mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av
artiklarna 65–72.
Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe
terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio
ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för
sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara
ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.
Artikel 27
Kriterier för kvalificerade innehav
Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som
avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till
rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv
2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt
artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.
När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat
innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in
de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av
garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av
finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt
avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt
att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas
för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett
år efter förvärvet.
AVDELNING IV
STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG
Artikel 28
Startkapital i värdepappersföretag
1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en
eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning
(EU) nr 575/2013.
2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti
kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.
Artikel 29
Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag
1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in
strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan
siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper
för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av
följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:
a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser
finansiella instrument.
b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.
c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.
SV
L 176/360
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
25
2.
De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers
företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument
innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor
är uppfyllda:
a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte
lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.
b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak
på 15 % av företagets startkapital.
c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95
och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013.
d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den
tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga.
3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt
1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla
kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att
handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.
4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han
delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara
handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som
anges i punkt 1 eller i punkt 3.
Artikel 30
Startkapital i lokala företag
Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån
de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt
artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG.
Artikel 31
Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla
kunders kontanter eller värdepapper
1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i
förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande
sätt:
a) Startkapital på 50 000 EUR.
b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,
eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar
på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som
uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav
och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades
tåndskrav.
c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en
form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led
a eller b.
Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i
första stycket.
2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i
förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv
2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed
ling ( 1 ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och
ha täckning enligt något av följande:
a) Startkapital på 25 000 EUR.
b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium,
eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades
tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe
ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska
deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga
skadeståndskrav.
c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en
form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a
eller b.
Artikel 32
Övergångsbestämmelser
1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30
får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre
tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före
den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det
startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3
och 30.
Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte
sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den
23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet
för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod
som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må
nad för närmast föregående period.
2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag
som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk
person än den som kontrollerade företaget den 31 december
1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget
eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik
larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första
övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat
av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period
som inte överskrider tio år efter detta övertagande.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/361
( 1 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
26
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller
företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det
företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå
som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå
som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har
uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom
fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens
sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.
4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om
fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i
artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i
den här artikeln.
5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra
sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt
att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte
gälla.
AVDELNING V
BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT
TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER
KAPITEL 1
Allmänna principer
Artikel 33
Kreditinstitut
Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i
bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit
institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga
myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe
terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35,
36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an
tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål
lande av tjänster.
Artikel 34
Finansiella institut
1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för
tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en
filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna
territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1
och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från
en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett
kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut
vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och
som uppfyller samtliga följande villkor:
a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som
kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det
finansiella institutet.
b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom
denna samma medlemsstats territorium.
c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer
av rösträtterna i det finansiella institutet.
d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga
myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan
siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den
berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida
riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.
e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det
gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget
eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning
VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2
i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital
baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av
stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och
begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den
förordningen.
Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att
de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det
finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut
göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39.
2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första
stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska
hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed
lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det
finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems
statens lagstiftning.
3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö
retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första
stycket.
KAPITEL 2
Rätten att etablera kreditinstitut
Artikel 35
Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga
myndigheter
1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan
medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be
höriga myndigheter om detta.
SV
L 176/362
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
27
2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som
önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all
nedan uppräknad information i den anmälan som avses i
punkt 1:
a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras.
b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk
samhet och organisationsstruktur.
c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas.
d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av
filialens verksamhet.
3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte
har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa
struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta
verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av
den information som avses i punkt 2, översända den erhållna
informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter
och underrätta det berörda kreditinstitutet.
Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna
uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu
tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt
artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti
tutet.
Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens
behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna
uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi
ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings
belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i
förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess
moderföretag.
4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att
översända den information som avses i punkt 2 till värdmed
lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas
till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att
fullständig information föreligger.
En vägran att översända information eller underlåtenhet att
lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet
med denna artikel.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och
förfaranden för sådan anmälan.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja
nuari 2014.
Artikel 36
Inledande av verksamhet
1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet
ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må
nader från mottagandet av den information som avses i arti
kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med
kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade
med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas
i värdmedlemsstaten.
2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö
riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna
fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från
myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.
3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som
har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2,
ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe
terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en
månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga
myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera
en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35
och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut
om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln.
4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari
1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i
värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande
som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här
artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993
regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik
larna 33 och 52 samt kapitel 4.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet
med denna artikel.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/363
28
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och
förfaranden för sådan anmälan.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja
nuari 2014.
Artikel 37
Information om avslag
Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om
antal och typ av ärenden där överlämnande av information
har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.
Artikel 38
Aggregering av filialer
Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en
medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med
lemsstat ska anses utgöra en enda filial.
KAPITEL 3
Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster
Artikel 39
Anmälningsförfarande
1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten,
inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva
verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under
rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de
verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att
bedriva.
2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en
månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt
1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe
ter.
3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats
kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari
1993.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet
med denna artikel.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och
förfaranden för sådan anmälan.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja
nuari 2014.
KAPITEL 4
Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter
Artikel 40
Rapporteringskrav
Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla
kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar
periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.
Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål
eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller
för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas
krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de
som avses i artikel 53.1.
Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva
information från de kreditinstitut som avses i första stycket
för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma
huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1.
Artikel 41
Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter
vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i
värdmedlemsstaten
1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund
val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens
behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att
ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster
inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl
jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd
medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga
myndigheter:
a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna
för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU)
nr 575/2013.
SV
L 176/364
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
29
b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte
kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför
livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013.
Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål
vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit
institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller
vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna
inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska
utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens
behöriga myndigheter.
2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att
hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina
skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter
enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till
EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning
(EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den
artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord
ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de
behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom
melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord
ningen.
Artikel 42
Motivering och meddelande
Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44
och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att
tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti
verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet.
Artikel 43
Säkerhetsåtgärder
1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer
förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan
på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re
konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv
2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan
siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för
insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten.
2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio
nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell
instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för
insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana
säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får
inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten
ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater.
3.
Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla
när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe
ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv
2001/24/EG.
4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä
kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre
behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i
enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater
nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under
rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1.
Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i
någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de
åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har
vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i
enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall
där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut
enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får
också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att
nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1
andra stycket i den förordningen.
Artikel 44
Värdmedlemsstaternas befogenheter
Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och
41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta
lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser
utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit
enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse.
Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra
kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan
den inom värdmedlemsstatens territorium.
Artikel 45
Åtgärder efter återkallande av auktorisation
Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn
digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i
värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att
hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom
den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas
intressen.
Artikel 46
Marknadsföring
Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i
en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med
anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed
lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be
stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med
hänsyn till det allmännas intresse.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/365
30
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
AVDELNING VI
FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER
Artikel 47
Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor
för kreditinstitut som har dessa filialer
1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje
land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems
staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer
ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med
huvudkontor inom unionen.
2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA
och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis
sionens beslut 2004/10/EG ( 1 ) anmäla alla auktorisationer för
filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje
land.
3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om
tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit
institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand
ling inom unionens hela område.
Artikel 48
Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om
gruppbaserad tillsyn
1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på
eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand
lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva
gruppbaserad tillsyn över
a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,
och
b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre
tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag
eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom
unionen.
2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt
säkerställa att
a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor
mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut,
finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding
företag som är belägna inom unionen och som har dotter
företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland
eller som innehar ägarintressen i sådana enheter,
b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information
som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud
kontor inom deras territorium och som har dotterföretag
som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana
medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter,
och
c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas
behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig
heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning
(EU) nr 1093/2010.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUF-
fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank
kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand
lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.
4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna
artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
AVDELNING VII
TILLSYN
KAPITEL 1
Principer för tillsyn
A v s n i t t I
H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s
s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r
Artikel 49
Behörighet för de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten
1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk
samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33
och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig
heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som
anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn
digheter.
2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp
baserad tillsyn.
3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge
diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig
på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.
SV
L 176/366
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
31
Artikel 50
Samarbete rörande tillsyn
1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i
nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom
filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver
den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra
med all sådan information rörande institutens ledning och ägan
deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen
av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som
kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse
ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av
stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system
risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo
visning och intern kontroll.
2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel
bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all
information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i
enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av
delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet
som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning
som informationen och resultaten är relevant för skydd av in
sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella
stabilitet.
3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel
bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems
stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före
komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta
uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings
plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman
hanget.
4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran
underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn
digheter hur man har beaktat information och resultat som de
senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig
heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller
att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit
lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter
efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe
ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare
överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare
och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan
siella systemets stabilitet.
Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig
den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla
nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära
bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln
ska EBA fatta beslut inom en månad.
5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa
tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller
utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär
der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i
enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19
i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ
bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över
enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den
förordningen.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera den information som avses i denna artikel.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och
förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta
tillsynen över instituten.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja
nuari 2014.
Artikel 51
Betydande filialer
1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan
göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten
när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe
ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte
är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord
ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.
Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be
traktas som betydande, särskilt med avseende på följande:
a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel
som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.
b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av
institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite
ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i
värdmedlemsstaten.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/367
32
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom
ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.
De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna
och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns
myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma
fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak
tas som betydande.
Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter
mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be
höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare
period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen
är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems
staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter
och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten
eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.
De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i
ett dokument som innehåller en fullständig motivering och
skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak
tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna
i de berörda medlemsstaterna.
Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte
påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe
ter enligt detta direktiv.
2.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med
dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de
behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety
dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i
artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i
värdmedlemsstaten.
Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten
om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan
dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4
och 59.1.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de
behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande
filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av
institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till
lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt
artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och
beslut är relevanta för de filialerna.
När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö
riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti
kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed
lemsstatens valuta.
Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått
med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd
medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd,
vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11,
kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären
det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i
förordning (EU) nr 1093/2010.
3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga
myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande
filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle
gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här
artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion
ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda
behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed
lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta
i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som
bedrivs av kollegiet.
I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta
ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam
het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter,
särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta
bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de
skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg
hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så
dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska
diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid
hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt
gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder
som genomförts.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier
nas funktionssätt.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa
funktionssätt.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/368
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
33
6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som
avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de
cember 2014.
Artikel 52
Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en
annan medlemsstat
1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be
driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska
värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe
ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer,
utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som
avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer.
2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för
inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden
som avses i artikel 118.
3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo
genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek
tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri
torium och att kräva information från en filial om dess verk
samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det
finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de
genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems
statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens
behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner
ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem
medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som
erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av
institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems
staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör
ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast
ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99,
också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i
värdmedlemsstaten.
4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom
föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont
rollen eller inspektionen genomförs.
A v s n i t t I I
U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t
Artikel 53
Tystnadsplikt
1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar
betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re
visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig
heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt.
Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex
perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i
sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre
ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff
rättslig lagstiftning.
Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller
underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som
inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit
institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig
heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla
uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma),
som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 1095/2010 (
1
) i enlighet med detta direktiv, för
ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit
institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna
31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna
31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen
ska omfattas av punkt 1.
3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn
digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge
nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning
(EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres
stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra
dessa resultat för hela unionen.
Artikel 54
Användning av förtrolig information
Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt
artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för
något av följande syften:
a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig
het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta
gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk
samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol
vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re
dovisning och intern kontroll.
b) För att ålägga sanktioner.
c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in
klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/369
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
34
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be
stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit
institut.
Artikel 55
Samarbetsavtal
I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får
medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av
uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn
digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i
artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade
uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på
tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti
kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter
är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns
uppdrag.
Om informationen ursprungligen kommer från en annan med
lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande
från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål
som myndigheterna har medgett.
Artikel 56
Utbyte av information mellan myndigheter
Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av
information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan
behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga
myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn
digheter och
a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den
finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn
över finansiella marknader,
b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den
stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom
makrotillsynsregler,
c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam
het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,
d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i
artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,
e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation
och konkurs och vid liknande förfaranden,
f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska
perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.
Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna
information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem
och system för ersättning till investerare när informationen be
hövs för dessa organs verksamhet.
Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av
krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem
som avses i artikel 53.1.
Artikel 57
Utbyte av information mellan översynsorgan
1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems
staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig
heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över
a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation
och konkurs samt vid liknande förfaranden,
b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i
artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,
c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska
perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut.
2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva
att minst följande villkor uppfylls:
a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som
avses i punkt 1.
b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst
nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i
artikel 53.1.
c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan
medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från
de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall
endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.
3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems
staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det
finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be
höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en
ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av
bolagsrätten.
SV
L 176/370
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
35
I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill
kor uppfylls:
a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda
överträdelser av bolagsrätten.
b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst
nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i
artikel 53.1.
c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan
medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från
de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall
endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.
4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge
nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser
med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är
utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga
förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till
det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till
att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3
andra stycket.
5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam
nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information
enligt denna artikel.
6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or
gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som
lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för
de personer som får tillgång till informationen.
Artikel 58
Överlämnande av information om monetära,
insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och
betalningsrelaterade aspekter
1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder
fören behörig myndighet att överlämna information till följande
myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag:
a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i
egenskap av monetära myndigheter, om informationen är
relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp
drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda
hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal
nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet
av det finansiella systemets stabilitet.
b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i
artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013.
c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an
svarar för övervakningen av betalningssystem.
d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk
rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta
des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1094/2010 ( 1 ) och Esma, när informationen är relevant
för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU)
nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja
hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor
mation i enlighet med första stycket.
2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn
digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn
digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga
myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54.
3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1
och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst
likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.
4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se
till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i
artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central
bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras
lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik
och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn
över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste
men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet,
liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet
av dess lagstadgade uppdrag.
Artikel 59
Överlämnande av information till andra enheter
1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta
terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss
information lämnas ut både till andra organ inom deras natio
nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar
om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre
tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ.
Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt
för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i
konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan
att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska
personer som har tillgång till informationen vara föremål för
krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som
avses i artikel 53.1.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/371
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
36
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna
tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor
mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt
ningarna i alla berörda medlemsstater.
2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information
relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök
ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och
andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det
egna landet, på följande villkor:
a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell
rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter
med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif
ter om en sådan tillsyn.
b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det
mandat som avses i led a.
c) De personer som har tillgång till informationen är enligt
nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt
som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.
d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan
medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi
vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat
den, och endast för de ändamål som myndigheterna har
medgett.
I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri
per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de
enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt
för införlivande av direktiv 95/46/EG.
Artikel 60
Information som erhålls vid kontroller på plats och
inspektioner
Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er
hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan
information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek
tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut
enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn
digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll
på plats eller inspektion genomfördes.
Artikel 61
Utlämnande av information rörande clearing- och
avvecklingstjänster
1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig
heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information
enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller
ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har
tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på
någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är
nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor
rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis
semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang
ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik
värdiga med dem som avses i artikel 53.1.
2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot
tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter
som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga
myndigheter som har lämnat den.
Artikel 62
Behandling av personuppgifter
Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv
ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före
kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001.
A v s n i t t I I I
S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r
f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t
o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g
Artikel 63
Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga
kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning
1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är
auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di
rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision
av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) och som i ett
institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv
78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av
bolag (
2
), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni
1983 om sammanställd redovisning (
3
) eller artikel 73 i direktiv
2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst
är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe
terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per
sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och
som kan
a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ
ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som
särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,
b) påverka institutets löpande drift,
SV
L 176/372
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
( 3 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
37
c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re
servationer framställs.
Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en
person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter
eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet
av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära
förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket
uppdraget utförs.
2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i
god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter
eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse
av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning
och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna
information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings
organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra
detta.
A v s n i t t I V
T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t
u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a
Artikel 64
Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma
sanktioner
1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe
ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att
utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation
i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet
med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna
104 och 105.
2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo
genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet
med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:
a) Direkt.
b) I samarbete med andra myndigheter.
c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.
d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.
Artikel 65
Administrativa sanktioner och andra administrativa
åtgärder
1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo
genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64
och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts
liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och
andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be
stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning
(EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se
till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte
fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser
som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis
sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa
sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara
effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på
institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol
dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella
bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning
(EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på
ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som
enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om
inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.
3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations
insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för
att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta
bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013
ska detta omfatta följande:
a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso
ner att lämna all information som krävs för att de behöriga
myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland
uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an
givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis
tiska ändamål:
i) De institut som är etablerade i den berörda medlems
staten.
ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den
berörda medlemsstaten.
iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade
i den berörda medlemsstaten.
iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta
blerade i den berörda medlemsstaten.
v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv.
vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i
uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk
samhet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/373
38
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av
alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade
eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd
vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra
sina uppgifter, bland annat
i) rätten att begära inlämning av dokument,
ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de
personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av
eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,
iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de
personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare
eller personal, och
iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte
att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred
ning.
c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions
rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka
ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi
och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn,
om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig
het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe
terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell
rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö
kas om ett sådant tillstånd.
Artikel 66
Administrativa sanktioner och andra administrativa
åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav
för förvärv av kvalificerade innehav
1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och
andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an
dra administrativa åtgärder för åtminstone följande:
a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all
mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me
del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid
med artikel 9.
b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa
tion, i strid med artikel 9.
c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett
kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt,
av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder
till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når
eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1
eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att
skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre
ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav
planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga
myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.
d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett
kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att
andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de
tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti
tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga
myndigheterna skriftligen underrättats.
2.
Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner
och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall
som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:
a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person
eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat
finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ
delsens karaktär.
b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller
juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp
repar detta.
c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif
ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt
ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och
liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper
med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en
lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under
det föregående räkenskapsåret.
d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter
på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte
har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta
den 17 juli 2013.
e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be
loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i
fall där denna fördel kan fastställas.
f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är
ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.
I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett
dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin
täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade
räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående
räkenskapsåret
SV
L 176/374
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
39
Artikel 67
Övriga bestämmelser
1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande
omständigheter:
a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga
uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.
b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt
ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in
nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden
som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de
behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1
första stycket.
c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad
enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra
i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter
att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om
namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice
rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med
artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet.
d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven
från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella
bestämmelser som införlivar artikel 74.
e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga
myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor
mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka
pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr
575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.
f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig
eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när
det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU)
nr 575/2013.
g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga
myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor
mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i
förordning (EU) nr 575/2013.
h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga
myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor
mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i
förordning (EU) nr 575/2013.
i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga
myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor
mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i
förordning (EU) nr 575/2013.
j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste
matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i
förordning (EU) nr 575/2013.
k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider
gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013.
l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi
seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i
förordning (EU) nr 575/2013.
m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar
ofullständig eller felaktig information i strid med arti
kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning
(EU) nr 575/2013.
n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument
som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i
detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för
ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till
innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.
o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ
delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet
med direktiv 2005/60/EG.
p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp
fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i
ledningsorganet.
2.
Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner
och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall
som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande:
a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person
eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat
finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ
delsens karaktär.
b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga
fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande
och inte upprepar detta.
c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation
enligt artikel 18.
d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en
ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person
som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/375
40
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif
ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt
ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och
liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper
med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en
lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under
det föregående räkenskapsåret.
f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter
på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte
har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta
den 17 juli 2013.
g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be
loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som
undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas.
I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett
dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk
terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade
räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående
räkenskapsåret.
Artikel 68
Offentliggörande av administrativa sanktioner
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone
offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla
gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella
bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv
eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om
överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller
juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso
nen har underrättats om dessa sanktioner.
Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som
kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt
dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor
mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.
2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna
anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande
omständigheter:
a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en
obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per
sonuppgifter befinns vara oproportionellt.
b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan
siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående
brottsutredning.
c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas,
skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna
oproportionell skada.
Om det är troligt att de omständigheter som avses i första
stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får
offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan
tidsperiod.
3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter
som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras
officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast
ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats
under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse
med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.
4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport
för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av
sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om
det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i
detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för
kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av
offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt.
Artikel 69
Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s
upprätthållande av en central databas
1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av
de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor
mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla
permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och
67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul
tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över
administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe
ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig
heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn
digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm
nats av de behöriga myndigheterna.
2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt
artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s
databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en
statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra
dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran
av de behöriga myndigheterna.
3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell
rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i
den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas
för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och
rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell
rätt.
SV
L 176/376
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
41
4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild
behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio
ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje
medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner.
Artikel 70
Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga
myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma
sanktioner
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när
de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad
ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions
avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl
jande, där så är lämpligt:
a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet.
b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som
gjort sig skyldig till överträdelsen.
c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per
son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike
ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning
eller en fysisk persons årsinkomst.
d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster
som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har
gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm
mas.
e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den
mån de kan fastställas.
f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig
skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga
myndigheten.
g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person
som har gjort sig skyldig till överträdelsen.
h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella
systemet.
Artikel 71
Rapportering av överträdelser
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp
muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser
av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv
och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe
terna.
2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst
följande ingå:
a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över
trädelser och uppföljning av dem.
b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om
överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re
pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande
behandling.
c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor
terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara
ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv
95/46/EG.
d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att
konfidentialiteten för den person som rapporterar om över
trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte
offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs
i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande
rättsliga förfaranden.
3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp
liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om
överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv
ständig kanal.
En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som
föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses
i punkt 2 b, c och d ska gälla.
Artikel 72
Rätt att överklaga
Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas
för att följa lagar och andra författningar som har antagits i
enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013
kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att
överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader
från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller
alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser
om genomförande av detta direktiv.
KAPITEL 2
Granskningsprocesser
A v s n i t t I
I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l
b e h o v
Artikel 73
Internt kapital
Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate
gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla
internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras
uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de
risker som de är eller kan bli exponerade för.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/377
42
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt
så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande
och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda
institutets verksamhet samt dess komplexitet.
A v s n i t t I I
S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i
t u t
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n n a p r i n c i p e r
Artikel 74
Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion
1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår
en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta
och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden
tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är
eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern
kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti
ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för
enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering.
2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1
ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om
fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af
färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier
som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas.
3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och
metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.
4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas
planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan
siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re
konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets
principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och
uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions
myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten,
utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om
de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella
makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis
semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller
dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det
finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de
finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill
koren negativt.
Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter
och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla
dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta
genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det
läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade
former i samband med fallissemang.
I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska
EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av
effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk
tion och avveckling.
EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att
delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för
återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten
eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor
meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor
som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.
Artikel 75
Tillsyn över ersättningspolicy
1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information
som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö
rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU)
nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings
trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska
lämna denna information till EBA.
2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som
är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95.
Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy
enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den
30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek
torn ( 1 ).
Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om
ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda
hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i
den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.
EBA ska använda informationen som den mottagit från behö
riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för
ersättningstrender och praxis på unionsnivå.
3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om
antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt
ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets
uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens
beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner
och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas
till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor
teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta
riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och
säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in.
SV
L 176/378
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
43
U n d e r a v s n i t t 2
T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k
h a n t e r i n g
Artikel 76
Riskhantering
1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner
och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på
sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är
eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av
det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till
konjunkturcykelns olika faser.
2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar
tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska
aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han
teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di
rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen
av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker.
Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet
som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering
samt ändringar av dessa.
3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i
fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,
omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska
bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon
verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit
téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter
samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna
övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.
Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet
när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk
aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak
ning av den verkställande ledningens genomförande av strate
gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret.
Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar
som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell
och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i
enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit
tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan.
De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte
betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk
kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i
direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté
ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som
krävs för både riskkommittén och revisionskommittén.
4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till
synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har
tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation
och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen
och till extern expertis.
Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om
en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet
och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller
den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund
ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan
att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka
huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk,
kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat.
5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i
artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( 1 ), se till att
instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av
de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och
ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig
direkt till ledningsorganet.
Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till
att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap
porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del
tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande
riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på
alla slags risker som gäller för institutet.
Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio
nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns
funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när
så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i
situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan
komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led
ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led
ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla
mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.
Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende
högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen.
Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom
plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person,
kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta
uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/379
( 1 ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om
genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam
heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det
direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).
44
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas
utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta
och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i
dess tillsynsfunktion.
Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen
av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.
Artikel 77
Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven
1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som
är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk
samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern
kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av
den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra
ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta
termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter.
Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3
avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,
omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet,
övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar
sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller
ett finansiellt instruments kreditvärdighet.
3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras
storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och
komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att
bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka
användningen av de interna modeller som används för beräk
ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i
handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning
av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när
deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta
termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld
instrument från olika emittenter.
Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del
tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU)
nr 575/2013.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone
ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt
3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande
motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika
emittenter.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna
10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 78
Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder
för beräkning av kapitalbaskraven
1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till
låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo
neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ
risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me
toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens
portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst
en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re
sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse
ende de metoder som de bygger på.
2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till
handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av
de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall
som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om
de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl
jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten
rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten
av beräkningarna för EBA-portföljerna.
3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor
mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de
olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före
kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk,
för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som
gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö
riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm
ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan
de:
a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas
kraven för samma exponering.
b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader,
och också om det föreligger betydande och systematiska
underskattningar av kapitalbaskraven.
EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig
heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på
grundval av den information som avses i punkt 2.
SV
L 176/380
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
45
4.
Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om
det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora
variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under
söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det
klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under
skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader
i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.
5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om
lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re
spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må
len i en intern metod och därför inte
a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder,
b) skapar felaktiga incitament, eller
c) ger upphov till flockbeteende.
6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser
att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar
som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för
bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller
interna metoder.
7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera
a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt
3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA,
b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en
ligt punkt 3.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att ange
a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till
lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2,
b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i
punkt 1.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter
samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet
och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna
fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska
rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
Artikel 79
Kreditrisk och motpartsrisk
De behöriga myndigheterna ska säkerställa att
a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri
terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och
återfinansiera krediter är klart fastställd,
b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma
kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker
heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris
ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt
inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre
ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering
som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar
sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska
detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan
relevant information för att fastställa tilldelningen av internt
kapital,
c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika
kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti
tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro
blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle
ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,
d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn
till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit
strategi.
Artikel 80
Kvarstående risk
De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit
institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig
vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras
genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/381
46
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Artikel 81
Koncentrationsrisk
De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker
som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu
sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes
anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor,
geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till
lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive
risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom
en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in
klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.
Artikel 82
Värdepapperiseringsrisk
1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp
kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit
instituten är investerare, originator eller medverkande institut,
inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med
komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas
genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa
att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i
riskbedömningen och ledningens beslut.
2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner
för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte
ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär
depapperisering med bestämmelser om förtida amortering.
Artikel 83
Marknadsrisk
1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och
processer införs för identifiering, mätning och hantering av
alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.
2. När en kort position förfaller före en lång position ska de
behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär
der mot risken för likviditetsbrist.
3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande
marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav.
Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk
enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr
575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie
slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner
i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till
räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or
sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte
varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och
instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de
har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är
identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt
ning eller bådadera.
När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord
ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt
internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid
punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag.
Artikel 84
Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret
De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system
för identifiering, värdering och hantering av risker från poten
tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam
het utanför handelslagret.
Artikel 85
Operativ risk
1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till
lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera
exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk
och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in
stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ
risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.
2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered
skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit
instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och
begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.
Artikel 86
Likviditetsrisk
1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta
strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät
ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp
liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten
håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier,
riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs
områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska
omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost
nader, vinster och risker.
2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i
punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets
komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans
som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be
tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti
tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk
toleransen.
3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten,
omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till
att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och
inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust
system.
SV
L 176/382
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
47
De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det
gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo
lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon
centration.
De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den
utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet
inom enskilda institut eller hela systemet.
De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder
som vidtagits i enlighet med tredje stycket.
EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en
lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.
4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar
fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak
ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu
varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till
gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive
ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis
ken.
5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer
mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar
som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska
också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där
tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi
strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras
godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt
kan mobiliseras.
6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också
beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be
gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke-
pantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak
tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system
med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå
ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi
fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor.
Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.
8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak
tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce
ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl
lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I
dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan
för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive
sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an
dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013,
gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller
tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.
9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak
tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat
tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder
och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.
10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju
sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik
viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande
av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8.
11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har
likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och
lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella
likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan
medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa
planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp
dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som
avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk
ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av
interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän
diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla
nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart.
För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av
säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan
siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan
medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit
institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän
digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands
territorium vars valuta institutet har exponering mot.
Artikel 87
Risk för alltför låg bruttosoliditet
1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har
riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak
ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att
bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland
annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med
artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel
lan tillgångar och skulder.
2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han
terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets
tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av
risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av
institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster,
beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska
instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör
risken för alltför låg bruttosoliditet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/383
48
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
U n d e r a v s n i t t 3
S t y r n i n g
Artikel 88
Styrningsformer
1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar,
övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings
former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av
ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom
organisationen och förebyggande av intressekonflikter.
Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:
a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in
stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti
tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.
b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen
för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan
siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen
och relevanta standarder.
c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor
mationsgivning och kommunikation.
d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning
av den verkställande ledningen.
e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende
ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i
samma institut, om inte detta har motiverats av institutet
och godkänts av de behöriga myndigheterna.
Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och
periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings
system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella
brister.
2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i
fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art,
omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté
som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar
någon verkställande funktion vid det berörda institutet.
Nomineringskommittén ska
a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags
stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led
ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap,
mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och
utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos
ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma
den förväntade tidsinsatsen,
Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för
representation av det underrepresenterade könet i lednings
organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med
det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så
att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska
offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning
(EU) nr 575/2013,
b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings
organets storlek, sammansättning och prestation och ge led
ningsorganet rekommendationer till ändringar,
c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper,
färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led
ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap
portera detta till ledningsorganet,
d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut
nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom
mendationer till ledningsorganet.
I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut
sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led
ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller
en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets
övergripande intressen.
Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur
ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning,
och ska få lämplig finansiering för detta ändamål.
När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att
välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara
tillämplig.
Artikel 89
Rapportering per land
1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna
kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje
land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör
följande information på gruppnivå:
a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.
SV
L 176/384
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
49
b) Omsättning.
c) Antal anställda i heltidsekvivalenter.
d) Resultat före skatt.
e) Skatt på resultatet.
f) Statliga subventioner.
2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att
instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den
information som avses i punkt 1 a, b och c.
3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga
institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio
nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f
till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska,
efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad
som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne
gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av
information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe
ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet.
Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen
tet och rådet senast den 31 december 2014.
Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska
kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings
förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt
punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge
uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är
nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.
4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i
enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent
liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall
till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio
nen.
5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav
på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna
artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i
enlighet därmed utgå.
Artikel 90
Offentliggörande av avkastning på tillgångar
Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent
liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten
dividerad med den totala balansräkningen.
Artikel 91
Ledningsorganet
1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt
gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet
för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande
sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt
breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet
uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.
2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig
tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.
3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får
inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det
enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos
institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med
lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut
som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och
verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna
i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014
endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led
ningsorgan samtidigt
a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner
och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio
ner,
b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner.
4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som
ett enda uppdrag i ledningsorgan:
a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk
tioner inom samma koncern,
b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk
tioner i
i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord
ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning
(EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller
ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet
har ett kvalificerat innehav.
5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud
sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp
ningen av punkt 3.
6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings
organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings
organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe
terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/385
50
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter
och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in
klusive de främsta riskerna.
8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet,
integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt
kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be
slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts
fattande.
9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och
finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i
ledningsorganet.
10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska
kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer
beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut
nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför
en policy som främjar mångfald i ledningsorganet.
11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor
mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i
förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra
metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska
lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor
mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för
diversifiering på unionsnivå.
12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande:
a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet
ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande
till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt
ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.
b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter
i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7.
c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en
lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som
avses i punkt 8.
d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser
för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter,
som avses i punkt 9.
e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö
terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10.
EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015.
13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm
melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt
nationell rätt.
Artikel 92
Ersättningspolicy
1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i
denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut
på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så
dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum.
2.
De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de
fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive
löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka
tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per
sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars
totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings
klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes
utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar
följande principer på ett sätt och i den omfattning som är
lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation,
verksamhetens art, omfattning och komplexitet:
a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och
effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande
som går utöver institutets tolererade risknivå.
b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets
affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och
innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.
c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser
regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli
cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.
d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om
året föremål för en central och oberoende intern översyn av
överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt
ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit.
e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för
hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo
genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de
mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re
sultatet i de affärsområden de kontrollerar.
f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för
riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt
av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om
en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i
sin tillsynsfunktion.
SV
L 176/386
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
51
g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för
lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna
för fastställande av
i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant
yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som
anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av
anställningsavtalet, och
ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk
justerad prestation samt prestation utöver det som krävs
för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning
som en del av anställningsavtalet.
Artikel 93
Institut som åtnjuter statligt stöd
För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande
principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2:
a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av
nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet
av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande
inom rimlig tid.
b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar
ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund
riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det
är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le
damöter i institutets ledningsorgan.
c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets
ledningsorgan om det inte är motiverat.
Artikel 94
Ersättningens rörliga delar
1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla
utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:
a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba
seras på en kombination av en resultatbedömning av indi
viden och den berörda affärsenheten och institutets totala
resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi
nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.
b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för
att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik
tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de
resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en
tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon
junkturcykel och affärsrisker.
c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets
förmåga att stärka sin kapitalbas.
d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk
hantering eller principen om prestationslön, och ska inte
utgöra en del av framtida ersättningssystem.
e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast
förekomma i samband med nyanställning och om institutet
har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till
det första anställningsåret.
f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara
lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till
räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska
vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör
liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga
ersättningsdelar betalas ut.
g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och
rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin
ciper ska gälla:
i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta
delen av den totala ersättningen för varje enskild person.
Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent
sats.
ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets
ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal
nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av
ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå
inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala
ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna
får fastställa en lägre maximal procentsats.
Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet
med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med
följande förförande:
— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar
ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation
från institutet, där det motiverar skälen till och om
fattningen av det begärda godkännandet, inklusive
hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp
gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt
hållande av en sund kapitalbas.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/387
52
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar
ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %,
förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva
rande ägarintressen representeras, eller om så inte
är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen
terade ägarintressena.
— Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu
tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer
att begära ett godkännande enligt första stycket i
denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist
för detta.
— Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga
myndigheten om rekommendationen till dess aktieä
gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö
reslagna högre maximala kvoten och skälen för det
ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna
att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med
institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för
ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till
institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.
— Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga
myndigheten om de beslut som fattats av dess ak
tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god
kända, högre maximala kvoter i enlighet med första
stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe
terna ska använda de inhämtade informationen för
att jämföra institutens praxis på detta område. De
behöriga myndigheterna ska lämna denna infor
mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge
mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem
medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un
derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker
ställa enhetligheten hos den information som samlas
in.
— Personal som direkt berörs av de högre maximala
nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt
får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt
– utöva den rösträtt som de eventuellt har som
aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar.
iii) Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i
andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst
25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att
den betalas i instrument som skjuts upp under minst
fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal
procentsats.
EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent
liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot,
med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in
flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs
periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det
särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av
instrument som skjuts upp i minst fem år.
h) Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i
relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte
premiera misslyckanden eller försummelser.
i) Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av
tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med
institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för
kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav.
j) I den metod för resultatbedömning som används för att
beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt
ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla
typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska
tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som
krävs.
k) Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in
stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och
framtida risker.
l) En betydande del, dock under alla omständigheter minst
50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av
följande:
i) Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det
berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är
kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga icke-
kontanta instrument för institut som inte är börsnotera
de.
ii) När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52
eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in
strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka
pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt
fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva
litet på löpande basis och är avsedda att användas till
rörliga ersättningar.
De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en
lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad
så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres
sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får
sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa
instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses
vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del
av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet
med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som
inte skjutits upp.
SV
L 176/388
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
53
m) En betydande del, dock under alla omständigheter minst
40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för
en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är
korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker
och den berörda personalens verksamhet.
Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska
inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad
(pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt
belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs
periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur
cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda
personalens verksamhet.
n) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen,
ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den
finansiella ställningen för institutet som helhet och motive
rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och
den berörda personens resultat.
Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i
nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er
sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi
nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av
både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning
arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom
malus- och återkravsförfaranden.
Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om
fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska
fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och
återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där
personalen
i) deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till
betydande förluster för företaget,
ii) inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och
lämplighet.
o) Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs
strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen.
Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de
diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet
under en period på fem år i form av instrument enligt led l.
För en anställd som går i pension ska de diskretionära
pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av
instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en
period på fem år.
p) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an
vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar
som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka
de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings
system.
q) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller
metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller
förordning (EU) nr 575/2013.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller
villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och
lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier
vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk
profil i enlighet med artikel 92.2.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik
larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 95
Ersättningskommitté
1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är
betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam
hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings
kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som
gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende
bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de
incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik
viditet.
2. De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom
mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning,
inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu
tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings
organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén
ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det
berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste
vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén
innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana
beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de
långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve
sterare och övriga intressenter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/389
54
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Artikel 96
Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning
och ersättningspolicy
Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur
de uppfyller kraven i artiklarna 88–95.
A v s n i t t I I I
Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s
Artikel 97
Översyn och utvärdering
1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de
tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer,
strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att
följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut
värdera
a) risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade
för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be
aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett
kreditinstituts verksamhet,
b) risker som ett institut medför för det finansiella systemet
med beaktande av identifieringen och mätningen av system
risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller,
i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och
c) Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten,
omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk
samhet.
2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska
omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU)
nr 575/2013.
3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i
punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr
former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för
att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för
fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering
och täckning av de risker som de är exponerade för.
4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur
ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö
ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om
fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut,
och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen.
Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för
institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som
avses i artikel 99.2.
5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in
stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord
ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna
utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.
Artikel 98
Tekniska kriterier för översyn och utvärdering
1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker
ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt
artikel 97 omfatta åtminstone följande:
a) Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med
artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som
tillämpar en internmetod.
b) Institutens exponering för och hantering av koncentrations
risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för
ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv.
c) Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de
riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han
tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av
erkända metoder för reducering av kreditrisk.
d) Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas
avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig
med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu
sive den grad av risköverföring som uppnåtts.
e) Institutens exponering för samt mätning och hantering av
likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av
alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder
(framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets
buffertar) och effektiva beredskapsplaner.
f) Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas
inom ramen för riskmätningssystemet.
g) Resultaten från stresstest som genomförts av institut med
användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas
kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning
IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013.
h) Det geografiska området för institutets exponeringar.
i) Institutets affärsmodell.
j) Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i
artikel 97.
SV
L 176/390
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
55
2. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe
terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu
tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av
sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö
riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de
finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss
medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella
effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla
övriga berörda medlemsstater.
3. De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett
institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise
ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än
ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär
der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer
att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och
därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring.
4. Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i
detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de
värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port
följer i handelslagret enligt artikel 105 i förordning (EU)
nr 575/2013 gör det möjligt för institutet att under normala
marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina
positioner utan att drabbas av väsentliga förluster.
5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska
omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med
andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas
åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar
med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av
en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200
räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s
riktlinjer.
6. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska
inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg
bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg
bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en
lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid
fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och
lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att
hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga
myndigheterna beakta institutens affärsmodell.
7. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska
inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före
tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet
har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna
genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone
ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings
organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna
eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion.
Artikel 99
Program för tillsynsgranskning
1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året
anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de
övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär
deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå:
a) Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge
nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.
b) Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp
tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3.
c) En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett
institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i
andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119
och 122.
2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande
institut:
a) Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i
artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från
översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder
på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund
heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be
stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord
ning (EU) nr 575/2013.
b) Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet.
c) Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer
vara i behov av ett sådant program.
3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt
följande åtgärder vidtas:
a) Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats
vid institutet.
b) Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid
institutet.
c) Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet.
d) Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera
tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/391
56
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
e) Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker
som sannolikt uppstår.
4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems
staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems
staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed
lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in
spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras
territorium i enlighet med artikel 52.3.
Artikel 100
Stresstest inom ramen för tillsynen
1. De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock
minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de
utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär
deringsprocess som görs enligt artikel 97.
2. EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för
ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga
myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom
föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.
Artikel 101
Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder
1. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum
och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det
gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga
myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna
kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr
575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in
stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder
på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp
dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig
heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder
för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa
högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller
vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.
2. De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn
och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och
aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto
der.
3. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer
upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i
förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte,
eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig
heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen
eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen
snarast förbättras.
4. Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod
som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så
dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig
het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte
längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de
behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de
behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev
naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för
ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i
god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger
en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig
heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt
att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig.
Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens
stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte
på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den
bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda
modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad
har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en
lämplig tidsfrist.
5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i
unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive
om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt
och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering
ar.
EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning
(EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på
grundval av denna analys.
De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa
riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu
ten för användning av interna metoder.
A v s n i t t I V
T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r
Artikel 102
Tillsynsåtgärder
1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett
tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele
vanta problem i följande fall:
a) Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord
ning (EU) nr 575/2013.
b) De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san
nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller
förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må
naderna.
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe
terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.
SV
L 176/392
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
57
Artikel 103
Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade
riskprofiler
1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast
att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs
modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är
eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande
risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och
utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar
tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att
de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som
krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för
ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller
identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104,
105 och 106.
De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast
ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j.
2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de
tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och
utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör
bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela
unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 104
Tillsynsbefogenheter
1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och
103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga
myndigheterna åtminstone ha befogenhet att
a) kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav
som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning
(EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte
täcks av artikel 1 i den förordningen,
b) kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner
och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73
och 74,
c) kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska
gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta
direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer
en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar
av planens omfattning och tidsfrist,
d) kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar
en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på
särskilt sätt,
e) begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el
ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna
risker för institutets sundhet,
f) kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk
samheter, produkter och system,
g) kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en
procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med
upprätthållandet av en sund kapitalbas,
h) kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital
basen,
i) begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från
ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av
primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis
semang från institutets sida,
j) kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor
ter om kapital- och likviditetspositioner,
k) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för
löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,
l) kräva ytterligare redovisning.
2. De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de
behöriga myndigheterna i åtminstone när
a) ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i
detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr
575/2013,
b) risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi
tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,
c) det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ
rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av
styrformer, processer, rutiner och strategier,
d) den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett
bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek
tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka
pitalbaskrav,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/393
58
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
e) det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots
att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning
(EU) nr 575/2013 är uppfyllda,
f) ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord
ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de
stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över
stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen.
3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på
grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i
enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma
om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för
att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för,
med beaktande av följande:
a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process
för bedömning som avses i artikel 73.
b) Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i
artikel 74.
c) Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i
enlighet med artikel 97 eller 101.
d) Bedömningen av systemrisker.
Artikel 105
Specifika likviditetskrav
I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut
gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts
enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida
det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka
risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak
tande av följande:
a) Institutets särskilda affärsmodell.
b) Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av
snitt II, särskilt artikel 86.
c) Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i
enlighet med artikel 97.
d) Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella
marknaderna i den berörda medlemsstaten.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö
riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av
att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa
åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är
kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets
position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som
fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.
Artikel 106
Särskilda krav på offentliggörande
1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo
genheter att kräva att instituten
a) offentliggör den information som avses i del åtta i förord
ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter
tidsfrister för offentliggörandet,
b) använder specifika medier och platser för offentliggörande av
annan information än årsredovisningen.
2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo
genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full
ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor
mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt lednings-
och organisationsstruktur för den grupp institut som avses i
artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2.
Artikel 107
Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och
tillsynsåtgärderna
1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl
jande:
a) Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97
fungerar.
b) Den metod som används som grund för beslut enligt arti
kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som
avses i led a.
EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i
syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro
cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar
ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro
portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och
rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning
av detta kapitel.
För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes
utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/394
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
59
3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i
enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte
att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in
stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk
samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge
mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och
utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i
artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk
hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende
på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81.
A v s n i t t V
T i l l ä m p n i n g s n i v å
Artikel 108
Intern process för bedömning av kapitalbehov
1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut
som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk
toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje
institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19
i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i
artikel 73 i detta direktiv.
De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i
artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i
enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013.
Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital
baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU)
nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på
individuell nivå.
2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i
en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före
skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för
ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73
i detta direktiv på gruppnivå.
3. De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som
kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat
finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck
ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel
2 avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller
skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den
konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget
eller blandade finansiella holdingföretaget.
Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo
derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i
en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut
som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111.
4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut
tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana
institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt
holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett
finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini
tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i
ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.
Artikel 109
Institutens styrformer, processer och rutiner
1. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp
fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell
nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan
tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och
dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i
avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för
att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av
snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att
alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan
tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö
retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer,
processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av
detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också
vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska
också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av
betydelse för tillsynen.
3. Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot
terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla
om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av
ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat
finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be
höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot
lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat.
Artikel 110
Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder
1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översyns-
och utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel
och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i
enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del
ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/395
60
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp
baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för
ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di
rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell
nivå.
KAPITEL 3
Gruppbaserad tillsyn
A v s n i t t I
P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n
Artikel 111
Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet
1. Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat
eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen
utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö
retaget auktorisation.
2. Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo
derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre
tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag
inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag
inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga
myndigheter som beviljade auktorisationen.
3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera
medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag,
samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems
stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller
samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU,
ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig
heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget
eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades.
Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater
som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller
blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med
lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa
medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den
behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största
totala balansomslutningen.
4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen
har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi
nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa
institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella
holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget
är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den
behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har
den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid
tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som
kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU
eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU.
5. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs
tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle
vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det
gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de
olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet
för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de
behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder
institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom
EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU
eller det institut som har den största totala balansomslutningen,
beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om
beslutet.
6. De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen
och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.
Artikel 112
Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av
tillsynen
1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och
förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns
myndigheten utföra följande uppgifter:
a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant
information på löpande basis och i krissituationer.
b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö
pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning
VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe
ter.
c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam
arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be
hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför
och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in
stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd
ning av befintliga informationskanaler för underlättande av
krishantering.
2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att
utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga
myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns
myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som
avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe
terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet
med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den
förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna
vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt
denna artikel.
SV
L 176/396
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
61
3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten
som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags
åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse
av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och
information till allmänheten.
Artikel 113
Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut
1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga
myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett
moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag
inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en
medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett
gemensamt beslut om följande:
a) Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den
konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med
hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och
den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a
på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.
b) Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent
liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru
vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande
enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för
specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv.
2. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska
a) för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter
det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en
rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti
tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till
övriga relevanta behöriga myndigheter,
b) för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att
det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en
rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro
filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86
och 105.
I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till
relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot
terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.
De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne
håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet
inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig
het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av
någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med
EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda
med EBA på eget initiativ.
3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant
gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska
den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till
lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på
gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till
relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta
gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet
av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet
till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska
den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och
invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i
den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s
beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra
förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU)
nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären
det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio
den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut
eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och
105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be
höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag
till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol
dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding
företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter
och reservationer som har uttryckts av den samordnande till
synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig
heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2
har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för
ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna
skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta
i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett
beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i
punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som
avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en
månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids
perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en
månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har
fattats.
Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full
ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig
heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har
uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam
ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla
berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU.
Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be
akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana
råd.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/397
62
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje
beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett
gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande
och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med
lemsstaterna.
De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut
som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge
mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i
undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till
synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan
siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt
motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe
ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik
larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate
ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till
synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram
ställan.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för
den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med
beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a
och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 114
Informationskrav i krissituationer
1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa
tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010
eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna,
som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten
hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där
enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer
enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns
myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall,
artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt
underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna
58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för
att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska
gälla för alla behöriga myndigheter.
Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som
beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt
underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar
tikel 112.
Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet
som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler.
2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har
behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig
myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig
heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig
heter som medverkar i tillsynen.
Artikel 115
Ordning för samordning och samarbete
1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en
effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och
de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord
ningar för samordning och samarbete.
Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över
låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan
fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet
med andra behöriga myndigheter.
2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre
tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i
enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele
gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som
beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta,
så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över
dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas
underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in
nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö
riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska
bankkommittén.
Artikel 116
Tillsynskollegier
1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn
skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som
avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande
av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här
artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam
arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.
EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls
enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som
avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning
(EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut
sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en
behörig myndighet.
SV
L 176/398
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
63
Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam
ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn
digheter för utförandet av följande uppgifter:
a) Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med
artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010.
b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de
legering av ansvarsområden, där så är lämpligt.
c) Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar
tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i
enlighet med artikel 97.
d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb
leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de
förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114
och 117.3.
e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och
förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en
grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och
det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten.
f) Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra
forum som kan komma att inrättas på detta område.
2. De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna
och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet
enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och
58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga
myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn
skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte
påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe
ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.
3. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på
sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den
samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med
de berörda behöriga myndigheterna.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier
nas funktion.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa
funktionssätt.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 31 december
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
6. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av
dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo
derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en
värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in
rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers
tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns
krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig
heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i
detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i
direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.
7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets
sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får
delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den
samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av
kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden
anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de
aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns
myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor
mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de
åtgärder som genomförts.
8. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän
syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras
eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella
effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i
de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti
kel 51.2.
9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i
kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik
larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande
tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn
skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all
information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå
samstämmighet i tillsynen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/399
64
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol
legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig
heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet
med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den
förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna
vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här
artikeln.
Artikel 117
Samarbetsskyldigheter
1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete
med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys
ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter
när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för
ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe
terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på
eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.
De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till
lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013,
i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.
De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information
som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta
direktiv, förordning (EU) nr 575/2013 och förordning (EU)
nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä
sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den
finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en
annan medlemsstat.
Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU
och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag
inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom
EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems
stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö
retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur
omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn
tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i
respektive medlemsstat.
De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär
skilt omfatta följande:
a) En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings
struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta
alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade
dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen,
moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2
samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen
över de reglerade enheterna i gruppen.
b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut
som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning
ar.
c) Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en
grupp som kan få allvarliga följder för instituten.
d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be
höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk
tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt
artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern
mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt
artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl
jande situationer:
a) En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.
b) En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte
av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till
åtgärder inom rimlig tid.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för
draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt
artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.
EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna
med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med
artikel 19.1 andra stycket i den förordningen.
3. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över
institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska
alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns
myndigheten när de behöver upplysningar som den samord
nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det
gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs
i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.
4. De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut
samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten
är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:
a) Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings
strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de
behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.
SV
L 176/400
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
65
b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be
höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande
av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be
gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för
beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord
ning (EU) nr 575/2013
I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn
digheten alltid rådfrågas.
En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra
behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet
kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö
riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga
myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut.
Artikel 118
Kontroll av information rörande enheter i andra
medlemsstater
Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp
ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett
särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi
ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi
nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med
blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125
eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet
eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära
att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge
nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan
begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen
genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de
myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att
tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn
dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen
får denna myndighet om den så önskar delta i den.
A v s n i t t I I
F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i
n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e
t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t
Artikel 119
Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn
1. Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de
åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan
dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna
om gruppbaserad tillsyn.
2. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från
reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i
artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga
myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget
begära information från moderföretaget som kan underlätta till
synen över det dotterföretaget.
3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga
myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen
att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot
terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be
stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för
farandena för att förmedla och kontrollera information enligt
den artikeln gälla.
Artikel 120
Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag
1. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för
motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv
2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den
samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be
höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en
dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella
holdingföretaget.
2. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för
motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv
2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan
den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med
grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan
dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel
serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi
ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv
2002/87/EG.
3.
Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA
och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2.
4. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom
mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU)
nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut
arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom
tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till
tekniska standarder i samma syfte.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik
larna 10–14 i förordningarna (EU) nr
1093/2010, (EU)
nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
Artikel 121
Ledningens kvalifikationer
Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt
holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led
ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun
skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1
för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det
finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding
företagets särskilda roll.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/401
66
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Artikel 122
Begäran om information och inspektioner
1. I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt
terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn
digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller
flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan
dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta
gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för
tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig
heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder
företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in
stitut.
2. Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig
heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa
inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats
av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö
retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett
av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran
det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad
verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan
medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll
på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i
artikel 118.
Artikel 123
Tillsyn
1. Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord
ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder
företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med
blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som
ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av
transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan
dad verksamhet och dess dotterföretag.
2. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer
adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont
roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran
den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och
kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre
tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö
riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje
annan betydande transaktion med dessa enheter utom den
transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr
575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska
övervakas av de behöriga myndigheterna.
Artikel 124
Utbyte av information
1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några
rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som
omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med
blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag
som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av
betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3.
2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan
medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med
lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att
möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn.
Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder
företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt
artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som
ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor
mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och
att överföra informationen till myndigheterna i fråga.
3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att
utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla
att inhämtande av eller förfogande över information avseende
finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag,
finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att
de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till
syn över dessa enskilda institut eller företag.
På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn
digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122,
varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor
mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har
någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan
dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti
tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3.
Artikel 125
Samarbete
1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi
nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad
verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för
säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe
ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära
samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig
heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över
försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller
investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets
ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor
mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta
tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de
företag som de övervakar.
SV
L 176/402
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
67
2. Den information som erhålls inom ramen för gruppbase
rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan
behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat
tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med
dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut
eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag.
3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad
tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol
dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses
i artikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar
ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med
lemsstater, till EBA och till kommissionen.
Artikel 126
Sanktioner
Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems
staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ
rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ
delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi
ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol
dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för
överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för
införlivandet av det här kapitlet.
Artikel 127
Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är
likvärdig
1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre
tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp
baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe
terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp
baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är
likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i
detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för
ordning (EU) nr 575/2013.
Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som
skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt
3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av
någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller
på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med
de andra berörda behöriga myndigheterna.
2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén
ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de
system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till
synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för
gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller
institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland.
Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan
vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp
baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter.
EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén
med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be
dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras.
Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i
punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta
ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in
nan den fattar beslut.
3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna
tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till
lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga
myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp
fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut.
Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp
baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga
myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker.
De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre
tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel
serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta
gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för
instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.
Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för
gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä
las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och
kommissionen.
KAPITEL 4
Kapitalbuffertar
A v s n i t t I
B u f f e r t a r
Artikel 128
Definitioner
I detta kapitel gäller följande definitioner:
1) kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut
måste upprätthålla i enlighet med artikel 129,
2) institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas
som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/403
68
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
3) buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som
måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4.
4) buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som
kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5.
5) systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller
kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.
6) kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som
krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf
fert utökat, i tillämpliga fall, med följande:
a) En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert.
b) Buffert för globala systemviktiga institut.
c) Buffert för andra systemviktiga institut.
d) En systemriskbuffert.
7) kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste
tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska
kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136
eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje
land, beroende på situationen,
8) nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori
serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn
dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert
värdet,
9) buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet
med de principer som anges i artikel 135.1.
Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte
auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster
som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv
2004/39/EG.
Artikel 129
Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert
1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det
kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital
baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr
575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i
kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk
vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti
kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp
nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning
II i den förordningen.
2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta
små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den
punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta
biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten.
Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full
ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan
taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med
lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora
värdepappersföretag som omfattas av undantaget.
Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska
meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga
myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den
myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel.
Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn
digheten.
4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate
goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio
nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om
definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före
tag ( 1 ).
5. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp
rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln
i syfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104.
6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i
denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner
i enlighet med artikel 141.2 och 141.3.
Artikel 130
Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk
kapitalbuffert
1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en
institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu
tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet
med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi
pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf
fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta
direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på
vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord
ningen.
SV
L 176/404
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
69
2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta
små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den
punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det
finansiella systemet i den medlemsstaten.
Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full
ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan
taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med
lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora
värdepappersföretag som omfattas av undantaget.
Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag
ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö
riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den
myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel.
Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller
den utsedda myndigheten.
4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate
goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen
dation 2003/261/EG.
5. Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär
kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital
som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet
med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp
rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med
artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104
i detta direktiv.
6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i
denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner
enligt artikel 141.2 och 141.3.
Artikel 131
Globala och andra systemviktiga institut
1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för
att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och,
på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende
på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är
auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska
vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta
terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga
instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol
dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga
instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett
moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag
inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag
inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder
institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU,
ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett
institut.
2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut
ska bygga på följande kategorier:
a) Gruppens storlek.
b) Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella
systemet.
c) Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra
struktur som gruppen tillhandahåller.
d) Gruppens komplexitet.
e) Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns
överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan
en medlemsstat och ett tredjeland.
Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier
bara indikatorer.
Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i
punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa
om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in
det i en underkategori enligt punkt 9.
3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med
punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin
stone ett av följande kriterier:
a) Storlek.
b) Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens
ekonomi.
c) Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet.
d) Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med
det finansiella systemet.
EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB,
offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill
koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm
ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de
internationella ramarna för nationella systemviktiga institut
samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/405
70
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
4. Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en
buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den
underkategori där det globala systemviktiga institutet har place
rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.
5.
Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp
nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat
systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga
institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings
beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie
ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska
bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.
6. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver
att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls
ska den iaktta följande:
a) Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra
oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det
finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen
som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre
marknadens funktion.
b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över
bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.
7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs
eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten
underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda
myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be
slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne
hålla detaljerade upplysningar om:
a) De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten
för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek
tiv och proportionell för att kunna minska risken.
b) En bedömning av de positiva eller negativa effekter som
bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på
den inre marknaden, på grundval av information som med
lemsstaterna har tillgång till.
c) Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med
lemsstaten vill kräva.
8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och
punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti
tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt
institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder
institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för
andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på
individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik
tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden:
a) 1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i
enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
b) Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra
systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp
nivå.
9. Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem
underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de
olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto
den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un
derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en
konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under
kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare
primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid
tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den
inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få
på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego
rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av
det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet
med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert
som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om
0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i
enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp
till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate
gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska
omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo
neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr
575/2013.
10. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och
9 får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet
av sund tillsynsbedömning
a) flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en
högre underkategori,
b) placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal
som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i
den underkategorin eller en högre underkategori, och där
med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut.
11. Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar
ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA
om detta och ange en motivering.
12. Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med
dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy
stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de
underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla
cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti
tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig
göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in
stitutet har placerats.
SV
L 176/406
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
71
Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se
över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut
och de globala systemviktiga institutens placering i respektive
underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik
tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra
en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in
stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden
tifierat globalt systemviktigt institut har placerats.
13. De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär
kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna
4 och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med
artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och
130 i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet
med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.
14. Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det
högre av de båda buffertarna gälla:
a) En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert
för andra systemviktiga institut.
b) En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för
andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig
het med artikel 133.
Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om
fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en
systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av
de båda gälla.
15. När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den
medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro
tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar
utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad
som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för
andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut
som gäller i enlighet med denna artikel.
16. När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en
grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga
institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell
nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än
summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska
kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra
systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på
individuell nivå.
17. När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en
grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga
institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell
nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än
summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska
kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system
viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi
viduell nivå.
18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den
metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten
ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding
företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom
EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto
den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo
bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av
deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter
nationellt överenskomna standarder.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 132
Rapportering
1. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på
grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande
förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig
heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till
ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt
åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
2. Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter
samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och
rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy
stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt
åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man
vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle
ringsområdet och vid behov se över processen för placering av
institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom
en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på
genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med
lemsstaterna.
Artikel 133
Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert
1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i
kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller
flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång
siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som
inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär
en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som
kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet
och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/407
72
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den
myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten
och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till
lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut
sedda myndigheten.
3. Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut,
utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet
av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU)
nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri
märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som
omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna
artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i
enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be
rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet
upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som
på gruppnivå.
4. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp
rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla
eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU)
nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even
tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i
detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system
viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system
viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på
gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en
systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel
ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell
nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra
systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system
riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de
båda gälla.
5. När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den
medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro
tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar
utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad
som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra
systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som
gäller i enlighet med artikel 131.
6. När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp
eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt
institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte,
på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav
som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den
kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för
andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl
ler för det på individuell nivå.
7. Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i
en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut
eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi
viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som
är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont
racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra
systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för
det på individuell nivå.
8. En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med
lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone
ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo
neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk
terna 15 och 18.
9. En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller
flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be
rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv,
och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i
steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika
delar av sektorn.
10. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver
att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls
ska den iaktta följande:
a) En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra
oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det
finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen
som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre
marknadens funktion.
b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över
bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.
11. Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs
eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten
underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda
myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det
beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller
exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda
myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa
tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys
ningar om
a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå
ga,
b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar
stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som
motiverar systemriskbuffertvärdet,
c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk
bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell
för att minska risken,
SV
L 176/408
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
73
d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el
ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av
information som medlemsstaterna har tillgång till,
e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i
detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med
undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller
i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara
tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsyns-
eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa
effektivitet,
f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.
12.
Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs
eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten
underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda
myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller
exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda
myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa
tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys
ningar om
a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå
ga,
b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar
stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som
motiverar systemriskbuffertvärdet,
c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk
bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell
för att minska risken,
d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el
ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av
information medlemsstaterna har tillgång till,
e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i
detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med
undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var
för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att
hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken
med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,
f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva.
13.
Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och
med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran
det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde
som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan
gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system
riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för
farandena i punkt 12 följas.
14.
När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och
5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut
sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast
ställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta
kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas.
När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller
den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast
ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte
gör det.
När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö
retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller
den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de
medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad
från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom
mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna
punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl
kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får
den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän
skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti
kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa
bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har
fattat ett beslut.
15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12
ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida
systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge
ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet
med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak
tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt,
och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför
några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det
finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som
helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre
marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller
den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna
åtgärden.
16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra
fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till
kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:
a) Systemriskbuffertvärdet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/409
74
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
b) De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas.
c) En motivering tillsystemriskbufferten.
d) Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda
eller ändrade systemriskbufferten.
e) Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er
känns i systemriskbufferten.
Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även
tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt
led c inte anges i tillkännagivandet.
17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i
denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner
enligt artikel 141.2 och 141.3.
Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en
otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital
mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga
myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti
kel 64.
18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems
staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig
eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på
upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater
ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio
nen.
Artikel 134
Erkännande av ett systemriskbuffertvärde
1. Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert
värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa
det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo
neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet.
2. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för
nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under
rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast
ställer detta systemriskbuffertvärde.
3. Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde
ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av
den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar
tikel 133.11, 133.12 eller 133.13.
4.
Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i
enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en
rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU)
nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna
systemriskbuffertvärdet.
A v s n i t t I I
F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t
r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r
Artikel 135
ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska
buffertvärden
1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti
kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur
myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med
artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä
ribland följande:
a) Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska
bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt
och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund
strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och
främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med
lemsstater.
b) Allmänna riktlinjer för
i) mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel
av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång
siktiga utvecklingstrenden,
ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti
kel 136.2.
c) Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy
stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor
kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta
kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse
från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele
vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck
ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp
lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa
det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar
tikel 136.
d) Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som
visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras
helt.
2. När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med
punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta
terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små
och öppna ekonomier.
3. När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1
ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den
mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar
enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt
överenskommen praxis.
SV
L 176/410
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
75
Artikel 136
Fastställande av kontracykliska buffertvärden
1.
Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett
offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an
svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den
medlemsstaten.
2. Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett
buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig
hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf
fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett
relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en
alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio
nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den
långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av
BNP, med beaktande av bland annat
a) en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom
denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar
när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med
lemsstaten, och
b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b.
3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och
fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems
stat, och ska därvid beakta
a) det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2
och
b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c
och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om
fastställande av ett buffertvärde,
c) övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele
vanta för hanteringen av cykliska systemrisker.
4. Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan
del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i
enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för
institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska
ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro
centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är
motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd
myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är
högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet
som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr
575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv.
5. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf
fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn
dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet,
ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten
måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in
stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte
infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert
värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller
mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet
anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara
motiverad av exceptionella omständigheter.
6. Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk
liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller
inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen
buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte
vara bindande för den utsedda myndigheten.
7. Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis
fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä
lan ska åtminstone innehålla följande information:
a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet.
b) Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess
avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.
c) Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2.
d) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.
e) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med
vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid
beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital
buffert.
f) När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader
från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning
till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor
tare tidsfrist för tillämpningen.
g) Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod
under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam
mans med en motivering avseende denna period.
De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att
tidsmässigt samordna anmälan.
De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl
lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information
som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla
anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin
webbplats.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/411
76
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Artikel 137
Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %
1. När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4,
eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk
liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda
exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i
förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe
terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade
institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka
pitalbuffertar.
2. När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna
artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det
totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet
med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet
med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet
på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande
information:
a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet.
b) De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det.
c) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med
vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn
dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet
vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka
pitalbuffert.
d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader
från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning
till de exceptionella omständigheter som motiverar denna
kortare tidsfrist för tillämpningen.
Artikel 138
ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska
buffertvärden
ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn
digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex
poneringar i det tredjelandet om
a) inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent
liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred
jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en
eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar,
b) ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett
tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda
tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds
ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband
med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd
myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara
otillräckligt för att uppfylla detta syfte.
Artikel 139
Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers
kontracykliska buffertvärden
1. Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat
en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti
kel 138.
2. Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de
utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde
som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk
ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.
3. När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har
fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet,
kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det
tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning
av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om
dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den
berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett
tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med
en alltför stor kredittillväxt i det landet.
När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första
stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde
som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje
landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %,
uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som
beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr
575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan
det.
För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden
för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om
råde.
4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf
fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och
detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär
det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och
med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa
det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont
racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12
månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med
punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det
att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp
ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe
ter.
SV
L 176/412
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
77
5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande
av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet
med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl
jande information:
a) Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket
det gäller.
b) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.
c) Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången
eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med
vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid
beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital
buffert.
d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader
från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt
denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig
heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning
en.
Artikel 140
Beräkning av institutspecifika kontracykliska
kapitalbuffertvärden
1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå
av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden
som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo
neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar
tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3.
Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det
viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp
ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman
lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med
del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013,
som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga,
dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som
rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar.
2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4,
fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 %
av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i
enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska
medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till
lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe
tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk
ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk
ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:
a) Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde
som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings
beloppet.
b) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska
tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala
riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten
i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt
buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.
c) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska
tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av
den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda
myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har
godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.
3. Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd
tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger
2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas
i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska
medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till
lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den
beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid
beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i
fråga:
a) Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 %
av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda
myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte
har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar
tikel 137.1.
b) Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast
ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut
sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise
rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.
4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo
neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning
(EU) nr 575/2013 och som regleras av följande:
a) Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i
den förordningen.
b) Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för
specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för
ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations
risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning
en.
c) När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven
enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/413
78
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
5. Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska
område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an
tagits i enlighet med punkt 7.
6. För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande
gälla:
a) Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till
lämpas från och med den dag som anges i den information
som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om
syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.
b) Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert
värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av
buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe
ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable
rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor
tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert
värdet.
c) Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat
fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i
enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det
kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med
artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den
dag som anges i den information som offentliggörs enligt
artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det
beslutet är att höja buffertvärdet.
d) Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om
syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet.
Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska
buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det
offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet
med gällande nationella regler.
7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit
exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5.
EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till
syn till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
A v s n i t t I I I
K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r
Artikel 141
Utdelningsrestriktioner
1. Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det
kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till
kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras
kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet
inte längre är uppfyllt.
2. Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller
det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings
bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den
behöriga myndigheten.
Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda
varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder
utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp:
a) Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.
b) Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis
kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning
om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in
stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven.
c) Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott.
3. Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över
skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för
bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel
ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom
någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.
4. Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det
högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den
summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som
fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara
beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges
i punkt 2 andra stycket led a, b eller c.
5. Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4
ska bestå av
a) delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en
ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har
genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller
någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a,
b eller c i den här artikeln
plus
SV
L 176/414
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
79
b) årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt
artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har
genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller
någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a,
b eller c i den här artikeln
minus
c) belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning
inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i
denna punkt.
6. Faktorn ska bestämmas enligt följande:
a) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och
som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet
med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt
som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet
som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,
ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs
ta) kvartil, ska faktorn vara 0.
b) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och
som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet
med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt
som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet
som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,
ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska
faktorn vara 0,2.
c) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och
som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet
med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt
som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet
som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,
ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska
faktorn vara 0,4.
d) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och
som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet
med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt
som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet
som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen,
ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs
ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6.
De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade
buffertkravet ska beräknas enligt följande:
Undre gräns i kvartilen ¼
Kombinerat buffertkrav
4
ðQ
n
– 1Þ
Övre gräns i kvartilen ¼
Kombinerat buffertkrav
4
Q
n
där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.
7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en
dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av
kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall
där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning
inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda
det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.
8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra
vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst
eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c
ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl
jande information:
a) Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande:
i) Kärnprimärkapital.
ii) Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.
iii) Supplementärt kapital.
b) Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.
c) Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med
punkt 4.
d) Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt
att fördela mellan följande:
i) Utdelningsbetalningar.
ii) Inlösen.
iii) Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott
iv) Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen
sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny
skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be
talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en
tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade
buffertkrav.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/415
80
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
9. Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för
utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be
räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka
riktigheten för den behöriga myndigheten.
10. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning
kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande:
a) En utbetalning i form av kontant utdelning.
b) En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra
kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning
(EU) nr 575/2013.
c) Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra
kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord
ningen.
d) Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till
kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning
en.
e) En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den
förordningen.
Artikel 142
Kapitalkonserveringsplan
1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav
ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den
för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den
dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte
den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio
dagar.
De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd
med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit
institut och med beaktande av omfattningen av och komplex
iteten i kreditinstitutets verksamhet.
2. Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande:
a) Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans
räkningen.
b) Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation.
c) En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att
uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut.
d) All övrig information som den behöriga myndigheten anser
nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt
punkt 3.
3. Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve
ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att
det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda
till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att
institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom
en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.
4. Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital
konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå
gon av, eller båda, följande åtgärder:
a) Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer
inom specificerade perioder.
b) Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa
strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt
artikel 141.
AVDELNING VIII
OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA
Artikel 143
Allmänna krav på offentliggörande
1.
De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar
om följande:
a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den all
männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om
rådet reglering av institut.
b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom
unionsrätten har utnyttjats.
c) De allmänna kriterier och metoder som de använder för den
översyn och utvärdering som avses i artikel 97.
d) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik
larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis
tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till
lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären
för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a
och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet
med artikel 65.
SV
L 176/416
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
81
2. De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1
ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings
fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig
heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska
offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun
det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma
webbplats.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför
teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio
nen i punkt 1.
EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 144
Särskilda krav på offentliggörande
1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013
ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor
mation:
a) De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att
granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning
(EU) nr 575/2013.
b) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be
skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på
årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter
levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr
575/2013.
2. Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar
den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU)
nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:
a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte
finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska
eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur
kapitalbasen eller återbetalning av skulder.
b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som
anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet
sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.
c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:
i) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den
valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU)
nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som
innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.
ii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den
valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen,
den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp
nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot
terföretag i ett tredjeland.
iii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den
valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen,
den procentandel av den totala kapitalbas som enligt
artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och
som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö
retag i ett tredjeland.
3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet
som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska
offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:
a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte
finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska
eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur
kapitalbasen eller återbetalning av skulder.
b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som
anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet
sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.
c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:
i) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som
anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den
totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred
jeland.
ii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som
anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den
procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar
kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.
iii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som
anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den
procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt
artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den
kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/417
82
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
AVDELNING IX
DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER
Artikel 145
Delegerade akter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i
enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande:
a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att
säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv.
b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att
vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de
finansiella marknaderna.
c) Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio
nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och
därmed sammanhängande frågor.
d) Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta
förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som
offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass
ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/92/EG.
e) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar
tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass
ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de
finansiella marknaderna.
f) Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den
information som förtecknas i artikel 50.
g) Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98
för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna,
särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck
lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn
till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i
tillsynspraxis.
h) Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i
artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport
som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större
negativa effekter.
i) Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den
framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig
tillämpning av detta direktiv.
Artikel 146
Genomförandeakter
Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet
med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:
a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.
b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12
och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko
nomiska och monetära området.
Artikel 147
Europeiska bankkommittén
1. För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen
biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska
vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för
ordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 148
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och
med den 17 juli 2013.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får
när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett
beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen
het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan
dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi
ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i
kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i
kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort
invändningar inom en period av tre månader från den dag då
akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu
ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har
SV
L 176/418
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
83
underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända.
Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla
mentets eller rådets initiativ.
Artikel 149
Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn
Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek
nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till
teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period
under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot
denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro
paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med
en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i
förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken
Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska
standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en
månad.
AVDELNING X
ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG
Artikel 150
Ändringar av direktiv 2002/87/EG
Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska led a utgå.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk
ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv,
jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och
artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta
påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet
ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit
tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med
avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.
ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska
standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader
innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk
tiv 2009/138/EG.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord
ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU)
nr 1095/2010.”
AVDELNING XI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL 1
Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar
etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster
Artikel 151
Tillämpningsområde
1. Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik
larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet
på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege
rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr
575/2013.
2. För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för
tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga
likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att
anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare
lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om
enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen
på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi
tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i
den här artikeln.
Artikel 152
Rapporteringskrav
Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla
kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe
riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till
de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.
När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti
kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut
från andra medlemsstater lämnar samma information som de
för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut.
Artikel 153
Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter
vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i
värdmedlemsstaten
1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att
ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns
ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts
liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta
direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet
vidtar rättelse.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/419
84
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor
derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga
myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig
heter.
3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast
vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta
till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska
underrättas om vilka åtgärder som vidtas.
4. Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av
hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar
sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga,
fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga
bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter
att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter
vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare
överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att
kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri
torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana
handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit
institut inom deras territorier.
Artikel 154
Säkerhetsåtgärder
Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd
medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi
mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för
intressena för insättare, investerare och andra mottagare av
tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas
behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så
dana åtgärder.
Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters
behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems
staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.
Artikel 155
Ansvar
1. Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk
samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska
ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den
mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig
heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv.
2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp
baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.
3. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid
utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den
potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets
stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i
krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga
vid den relevanta tidpunkten.
Artikel 156
Tillsyn av likviditetsrisk
Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed
lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed
lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi
tetsrisker i filialer till kreditinstitut.
Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av
Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full
ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli
tik.
Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling
eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade
i en annan medlemsstat.
Artikel 157
Samarbete rörande tillsyn
När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater
utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska
medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i
nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra
med all den information rörande institutens ledning och ägan
deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm
ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor
mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut,
särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti,
begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra
tion, redovisning och intern kontroll.
Artikel 158
Betydande filialer
1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan
göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten,
när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig
heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut
än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord
ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.
2. Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska
betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:
a) Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som
överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.
SV
L 176/420
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
85
b) Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av
institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite
ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i
värdmedlemsstaten.
c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom
ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella
system.
De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och
den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till
lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram
till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som
betydande.
Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter
mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga
myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period
på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är
betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten
fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och
invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller
de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.
De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i
ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska
skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän
nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater
nas behöriga myndigheter.
Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte
påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe
ter enligt detta direktiv.
3.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med
dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de
behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety
dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i
artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i
värdmedlemsstaten.
4. Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med
veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti
kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de
myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.
5. Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn
digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande
filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle
gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska
betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och
artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på
skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig
heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be
sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam
manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.
6. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar
sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk
samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe
ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets
stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och
de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel.
7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för
väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att
sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som
ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid
hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt
gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder
som genomförts.
Artikel 159
Kontroller på plats
1. Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver
verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed
lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt
att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig
heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll
på plats för att samla in sådan information som avses i arti
kel 50.
2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av
seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av
de övriga förfaranden som anges i artikel 118.
3. Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed
lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns
ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer
etablerade på det egna territoriet.
KAPITEL 2
Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar
Artikel 160
Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar
1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och
130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari
2016 och den 31 december 2018.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/421
86
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller
följande:
a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital
motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone
ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara
högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings
belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller
följande:
a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital
motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone
ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara
högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings
belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller
följande:
a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital
motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone
ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara
högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings
belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning
(EU) nr 575/2013.
5. Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings
restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under
övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in
stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak
tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln.
6. Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod
än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa
kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf
ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en
sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda
parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta
tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden
får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems
stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under
rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle
giet om detta.
7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod
för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden
endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk
lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med
lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig.
KAPITEL 3
Slutbestämmelser
Artikel 161
Översyn och rapport
1. Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av
detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk
tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på
grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.
2. Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med
EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro
paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett
lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta
direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn
av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid
ta särskild hänsyn till
a) deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet
identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali
tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser,
b) den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g
har när det gäller
i) konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste
met, och
ii) den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter
företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som
etablerats inom EES.
Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen
i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som
omfattas av led b ii första stycket.
SV
L 176/422
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
87
3. Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och
Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken
utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa
kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems
staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap
porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller
sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa
rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam
stämmighetsgrad i detta hänseende.
4. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över
och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109
och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och
rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför
slag.
5. Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över
och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive
lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie
ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå
och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för
Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift
ningsförslag.
6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga
ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur
effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di
rektiv är, både under normala förhållanden och under stress
perioder.
7. EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna
en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk
tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med
lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska
identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet
behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten
på sin hemsida.
8. EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen,
undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med
delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank
principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och
förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s
rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför
slag till Europaparlamentet och rådet.
9. EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis
sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med
ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner
och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering.
På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska
kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en
rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av
och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd
åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori
serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings
förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner
och stödåtgärder avseende finansiering.
Artikel 162
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta
och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd
vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna
texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med
den 31 december 2013.
Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna
texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning
som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av
sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo
ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens
stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis
sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter
enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be
gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om
införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och
detta direktiv.
2. Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4
tillämpas från och med den 1 januari 2016.
3. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att
tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till
handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett
om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den
31 december 2013
4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i
punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig
görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i
lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom
detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om
hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär
da.
5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti
kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems
staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari
2016 på följande sätt:
a) 25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som
fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016.
b) 50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som
fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/423
88
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som
fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.
d) 100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som
fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.
6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti
kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.
Artikel 163
Upphävande
Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla
den 1 januari 2014.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013
och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta
direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 164
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 165
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
A. SHATTER
Ordförande
SV
L 176/424
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
89
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE
1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.
2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan
regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).
3. Finansiell leasing.
4. Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG.
5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk
samhet omfattas av punkt 4.
6. Borgensförbindelser och garantier.
7. Handel för egen eller kunders räkning med något av följande:
a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.),
b) utländsk valuta,
c) finansiella terminer och optioner,
d) valuta- och ränteinstrument,
e) överlåtbara värdepapper.
8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.
9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna
till fusioner och företagsförvärv.
10. Penningmarknadsmäkling.
11. Portföljförvaltning och rådgivning.
12. Förvaring och förvaltning av värdepapper.
13. Kreditupplysningstjänster.
14. Bankfackstjänster.
15. Utgivning av elektroniska pengar.
De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i
bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/425
90
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
BILAGA II
JÄMFÖRELSETABELL
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 1
Artikel 1.1
Artikel 2.1
Artikel 2.2
Artikel 2.3
Artikel 2.4
Artikel 1.2
Artikel 2.5
Artikel 2
Artikel 2.6
Artikel 1.3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 3.1, led 53
Artikel 4, led 49
Artikel 4.1
Artikel 4.2
Artikel 4.3
Artikel 4.4
Artikel 4.5
Artikel 35.1
Artikel 4.6
Artikel 4.7
Artikel 4.8
Artikel 5
Artikel 128
Artikel 6
Artikel 42b.1
Artikel 7
Artikel 40.3
Artikel 8.1
Artikel 6.1
Artikel 8.2
Artikel 6.2
Artikel 8.3
Artikel 6.3
Artikel 8.4
Artikel 9
Artikel 5
Artikel 10
Artikel 7
Artikel 11
Artikel 8
Artikel 12.1
Artikel 9.1, första stycket
Artikel 12.2
Artikel 9.1, andra stycket
Artikel 12.3
Artikel 9.1, tredje stycket
Artikel 12.4
Artikel 9.2
Artikel 13.1
Artikel 11.1
Artikel 13.2
Artikel 11.2
Artikel 14.1
Artikel 12.1
SV
L 176/426
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
91
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 14.2
Artikel 12.2
Artikel 14.3
Artikel 12.3
Artikel 15
Artikel 13
Artikel 16.1
Artikel 15.1
Artikel 16.2
Artikel 15.2
Artikel 16.3
Artikel 15.3
Artikel 17
Artikel 16
Artikel 18
Artikel 17.1
Artikel 19
Artikel 18
Artikel 20.1
Artikel 14
Artikel 20.2
Artikel 14
Artikel 20.3
Artikel 20.5
Artikel 17.2
Artikel 21
Artikel 3
Artikel 22.1
Artikel 19.1
Artikel 22.2
Artikel 19.2
Artikel 22.3
Artikel 19.3
Artikel 22.4
Artikel 19.4
Artikel 22.5
Artikel 19.5
Artikel 22.6
Artikel 19.6
Artikel 22.7
Artikel 19.7
Artikel 22.8
Artikel 19.8
Artikel 22.9
Artikel 19.9
Artikel 23.1
Artikel 19a.1
Artikel 23.2
Artikel 19a.2
Artikel 23.3
Artikel 19a.3
Artikel 23.4
Artikel 19a.4
Artikel 23.5
Artikel 19a.5
Artikel 24.1
Artikel 19b.1
Artikel 24.2
Artikel 19b.2
Artikel 25
Artikel 20
Artikel 26.1
Artikel 21.1
Artikel 26.2
Artikel 21.2
Artikel 27
Artikel 21.3
Artikel 28.1
Artikel 4
Artikel 28.2
Artikel 9
Artikel 29.1
Artikel 5.1
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/427
92
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 29.2
Artikel 5.2
Artikel 29.3
Artikel 5.3
Artikel 29.4
Artikel 5.2
Artikel 30
Artikel 6
Artikel 31.1
Artikel 7
Artikel 31.2
Artikel 8
Artikel 32.1
Artikel 10.1
Artikel 32.2
Artikel 10.2
Artikel 32.3
Artikel 10.3
Artikel 32.4
Artikel 10.4
Artikel 32.5
Artikel 10.5
Artikel 33
Artikel 23
Artikel 34.1
Artikel 24.1
Artikel 34.2
Artikel 24.2
Artikel 34.3
Artikel 24.3
Artikel 35.1
Artikel 25.1
Artikel 35.2
Artikel 25.2
Artikel 35.3
Artikel 25.3
Artikel 35.4
Artikel 25.4
Artikel 35.5
Artikel 25.5
Artikel 35.6
Artikel 25.5
Artikel 35.7
Artikel 25.5
Artikel 36.1
Artikel 26.1
Artikel 36.2
Artikel 26.2
Artikel 36.3
Artikel 26.3
Artikel 36.4
Artikel 26.4
Artikel 36.5
Artikel 26.5
Artikel 36.6
Artikel 26.5
Artikel 36.7
Artikel 26.5
Artikel 37
Artikel 36
Artikel 38
Artikel 27
Artikel 39.1
Artikel 28.1
Artikel 39.2
Artikel 28.2
Artikel 39.3
Artikel 28.3
Artikel 39.4
Artikel 28.4
SV
L 176/428
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
93
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 39.5
Artikel 28.4
Artikel 39.6
Artikel 28.4
Artikel 40, första stycket
Artikel 29, första stycket
Artikel 40, andra stycket
Artikel 40, tredje stycket
Artikel 41.1
Artikel 30.1 och 2
Artikel 41.2
Artikel 42
Artikel 32
Artikel 43.1
Artikel 33, första stycket
Artikel 43.2
Artikel 43.3
Artikel 43.4
Artikel 43.5
Artikel 44
Artikels 31 och 34
Artikel 45
Artikel 35
Artikel 46
Artikel 37
Artikel 47.1
Artikel 38.1
Artikel 47.2
Artikel 38.2
Artikel 47.3
Artikel 38.3
Artikel 48.1
Artikel 39.1
Artikel 48.2
Artikel 39.2
Artikel 48.3
Artikel 39.3
Artikel 48.4
Artikel 39.4
Artikel 49.1
Artikel 40.1
Artikel 49.2
Artikel 40.2
Artikel 49.3
Artikel 41, tredje stycket
Artikel 50.1
Artikel 42, första stycket
Artikel 50.2
Artikel 50.3
Artikel 50.4
Artikel 50.5
Artikel 42, andra stycket
Artikel 50.6
Artikel 42, tredje och sjätte styckena
Artikel 50.7
Artikel 42, fjärde och sjunde styckena
Artikel 50.8
Artikel 42, femte stycket
Artikel 51.1
Artikel 42a.1
Artikel 51.2
Artikel 42a.2
Artikel 51.3
Artikel 42a.3
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/429
94
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 51.4
Artikel 42a.3
Artikel 51.5
Artikel 42a.3
Artikel 51.6
Artikel 52.1
Artikel 43.1
Artikel 52.2
Artikel 43.2
Artikel 52.3
Artikel 52.4
Artikel 53.1
Artikel 44.1
Artikel 53.2
Artikel 44.2
Artikel 53.3
Artikel 54
Artikel 45
Artikel 55
Artikel 46
Artikel 56
Artikel 47
Artikel 57.1
Artikel 48.1, första stycket
Artikel 57.2
Artikel 48.1, andra stycket
Artikel 57.3
Artikel 48.2, första och andra styckena
Artikel 57.4
Artikel 48.2, tredje stycket
Artikel 57.5
Artikel 48.2, femte stycket
Artikel 57.6
Artikel 48.2, fjärde stycket
Artikel 58
Artikel 49, första stycket
Artikel 58.2
Artikel 49, andra stycket
Artikel 58.3
Artikel 49, fjärde stycket
Artikel 58.4
Artikel 49, femte stycket
Artikel 59.1
Artikel 50
Artikel 59.2
Artikel 60
Artikel 51
Artikel 61.1
Artikel 52, första stycket
Artikel 61.2
Artikel 52, andra stycket
Artikel 62
Artikel 63.1
Artikel 53.1
Artikel 63.2
Artikel 53.2
Artikel 64
Artikel 65
Artikel 66
Artikel 67
Artikel 68
Artikel 69
SV
L 176/430
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
95
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 70
Artikel 71
Artikel 72
Artikel 55
Artikel 73
Artikel 123
Artikel 74.1
Artikel 22.1
Artikel 74.2
Artikel 22.2
Artikel 74.3
Artikel 22.6
Artikel 74.4
Artikel 75.1
Artikel 22.3
Artikel 75.2
Artikel 22.4
Artikel 75.3
Artikel 22.5
Artikel 76.1
Bilaga V, punkt 2
Artikel 76.2
Artikel 76.3
Artikel 76.4
Artikel 76.5
Artikel 77
Artikel 78
Artikel 79
Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5
Artikel 80
Bilaga V, punkt 6
Artikel 81
Bilaga V, punkt 7
Artikel 82.1
Bilaga V, punkt 8
Artikel 82.2
Bilaga V, punkt 9
Artikel 83.1
Bilaga V, punkt 10
Artikel 83.2
Bilaga IV, punkt 5
Artikel 83.3
Bilaga I, punkterna 38 och 41
Artikel 84
Bilaga V, punkt 11
Artikel 85.1
Bilaga V, punkt 12
Artikel 85.2
Bilaga V, punkt 13
Artikel 86.1
Bilaga V, punkt 14
Artikel 86.2
Bilaga V, punkt 14a
Artikel 86.3
Artikel 86.4
Bilaga V, punkt 15
Artikel 86.5
Bilaga V, punkt 16
Artikel 86.6
Bilaga V, punkt 17
Artikel 86.7
Bilaga V, punkt 18
Artikel 86.8
Bilaga V, punkt 19
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/431
96
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 86.9
Bilaga V, punkt 20
Artikel 86.10
Bilaga V, punkt 21
Artikel 86.11
Bilaga V, punkt 22
Artikel 87
Artikel 88.1
Bilaga V, punkt 1
Artikel 88.2
Artikel 89
Artikel 90
Artikel 91
Artikel 92.1
Bilaga V, punkt 23 andra stycket
Artikel 92.2, inledningen
Bilaga V, punkt 23, inledningen
Artikel 92.2 a
Bilaga V, punkt 23 a
Artikel 92.2 b
Bilaga V, punkt 23 b
Artikel 92.2 c
Bilaga V, punkt 23 c
Artikel 92.2 d
Bilaga V, punkt 23 d
Artikel 92.2 e
Bilaga V, punkt 23 e
Artikel 92.2 f
Bilaga V, punkt 23 f
Artikel 92.2 g
Artikel 93
Bilaga V, punkt 23 k
Artikel 94.1 a
Bilaga V, punkt 23 g
Artikel 94.1 b
Bilaga V, punkt 23 h
Artikel 94.1 c
Bilaga V, punkt 23 i
Artikel 94.1 d
Artikel 94.1 e
Bilaga V, punkt 23 j
Artikel 94.1 f
Bilaga V, punkt 23 l
Artikel 94.1 g
Artikel 94.1 h
Bilaga V, punkt 23 m
Artikel 94.1 i
Artikel 94.1 j
Bilaga V, punkt 23 n
Artikel 94.1 k
Bilaga V, punkt 23 n
Artikel 94.1 l
Bilaga V, punkt 23 o
Artikel 94.1 m
Bilaga V, punkt 23 p
Artikel 94.1 n
Bilaga V, punkt 23 q
Artikel 94.1 o
Bilaga V, punkt 23 r
Artikel 94.1 p
Bilaga V, punkt 23 s
Artikel 94.1 q
Bilaga V, punkt 23 t
SV
L 176/432
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
97
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 94.2
Artikel 150.3 b
Artikel 95
Bilaga V, punkt 24
Artikel 96
Artikel 97.1
Artikel 124.1
Artikel 97.2
Artikel 124.2
Artikel 97.3
Artikel 124.3
Artikel 97.4
Artikel 124.4
Artikel 98.1
Bilaga XI, punkt 1
Artikel 98.2
Bilaga XI, punkt 1a
Artikel 98.3
Bilaga XI, punkt 2
Artikel 98.4
Bilaga XI, punkt 3
Artikel 98.5
Artikel 124.5
Artikel 98.6
Artikel 98.7
Artikel 99
Artikel 100
Artikel 101
Artikel 102.1
Artikel 136.1
Artikel 102.2
Artikel 103
Artikel 104
Artikel 136
Artikel 105
Artikel 106.1
Artikel 149
Artikel 106.2
Artikel 107
Artikel 108.1, första stycket
Artikel 68.2
Artikel 108.1, andra stycket
Artikel 3
Artikel 108.1, tredje stycket
Artikel 108.2
Artikel 71.1
Artikel 108.3
Artikel 71.2
Artikel 108.4
Artikel 73.2
Artikel 109.1
Artikel 68.1
Artikel 109.2
Artikel 73.3
Artikel 109.3
Artikel 110.1
Artikel 124.2
Artikel 110.2
Artikel 23
Artikel 111.1
Artikel 125.1
Artikel 2
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/433
98
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 111.2
Artikel 125.2
Artikel 2
Artikel 111.3
Artikel 126.1
Artikel 111.4
Artikel 126.2
Artikel 111.5
Artikel 126.3
Artikel 111.6
Artikel 126.4
Artikel 112.1
Artikel 129.1, första stycket
Artikel 112.2
Artikel 129.1, andra stycket
Artikel 112.3
Artikel 129.1, tredje stycket
Artikel 113.1 a
Artikel 129.3, första stycket
Artikel 113.1 b
Artikel 113.2 a, första stycket
Artikel 129.3, andra stycket
Artikel 113.2 b, första stycket
Artikel 113.2, andra stycket
Artikel 129.3, andra stycket
Artikel 113.3, tredje stycket
Artikel 129.3, tredje stycket
Artikel 113.3
Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc
kena
Artikel 113.4
Artikel 129.3, åtta och nionde stycke
na
Artikel 113.5
Artikel 129.3, tionde och elfte stycke
na
Artikel 114
Artikel 130
Artikel 115
Artikel 131
Artikel 116.1
Artikel 131a.1, första, andra och tredje
styckena
Artikel 116.2
Artikel 131a.1, fjärde stycket
Artikel 116.3
Artikel 131a.2, första stycket
Artikel 116.4
Artikel 131a.2, andra och tredje styc
kena
Artikel 116.5
Artikel 131a.2, fjärde och femte styc
kena
Artikel 116.6
Artikel 131a.2, sjätte stycket
Artikel 116.7
Artikel 131a.2, sjunde stycket
Artikel 116.8
Artikel 131a.2, åttonde stycket
Artikel 116.9
Artikel 131a.2, nionde stycket
Artikel 117.1
Artikel 132.1, första och sjätte stycke
na
Artikel 117.2
Artikel 132.1, sjunde och åtta styckena
Artikel 117.3
Artikel 132.2
Artikel 117.4
Artikel 132.3
Artikel 118
Artikel 141
SV
L 176/434
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
99
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 119.1
Artikel 127.1
Artikel 119.2
Artikel 127.2
Artikel 119.3
Artikel 127.3
Artikel 120
Artikel 72a
Artikel 121
Artikel 135
Artikel 122
Artikel 137
Artikel 123.1
Artikel 138.1
Artikel 123.2
Artikel 138.2, första stycket
Artikel 124
Artikel 139
Artikel 125
Artikel 140
Artikel 2
Artikel 126
Artikel 142
Artikel 127
Artikel 143
Artikel 128
Artikel 129
Artikel 130
Artikel 131
Artikel 132
Artikel 133
Artikel 134
Artikel 135
Artikel 136
Artikel 137
Artikel 138
Artikel 139
Artikel 140
Artikel 141
Artikel 142
Artikel 143
Artikel 144
Artikel 144.1
Artikel 122a.9
Artikel 144.2
Artikel 69.4
Artikel 144.3
Artikel 70.4
Artikel 145
Artikel 150.1
Artikel 146
Artikel 150.1a
Artikel 147.1
Artikel 151.1
Artikel 147.2
Artikel 151.2
Artikel 148.1
Artikel 151a.3
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/435
100
Prop. 2013/14:228
Bilaga 1
Detta Direktiv
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 148.2
Artikel 151a.1
Artikel 148.3
Artikel 151b
Artikel 148.4
Artikel 151a.2
Artikel 148.5
Artikel 151c
Artikel 149
Artikel 150
Artikel 151
Artikel 152
Artikel 29
Artikel 153
Artikel 30
Artikel 154
Artikel 33
Artikel 155
Artikel 40
Artikel 156
Artikel 41
Artikel 157
Artikel 42
Artikel 158
Artikel 42a
Artikel 159
Artikel 43
Artikel 160
Artikel 161.1
Artikel 156, sjätte stycket
Artikel 161.2
Artikel 156, fjärde stycket
Artikel 161.3
Artikel 161.4
Artikel 161.5
Artikel 161.6
Artikel 161.7
Artikel 161.8
Artikel 161.9
Artikel 162.1
Artikel 162.2
Artikel 162.3
Artikel 162.4
Artikel 157.1, tredje stycket
Artikel 162.5
Artikel 162.6
Artikel 163
Artikel 158
Artikel 164
Artikel 159
Artikel 165
Artikel 160
Bilaga I
Bilaga I
SV
L 176/436
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
Prop. 2013/14:228
Bilaga 2
101
Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv
2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG
(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)
På sidan 423, artikel 162.1 andra stycket, ska det
i stället för: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.”
vara:
”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.”
På sidan 423, artikel 162.3, ska det
i stället för: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som
ingåtts före eller efter den 31 december 2013.”
vara:
”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som
ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.”
På sidan 424, artikel 162.6, ska det
i stället för: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 31 december 2013.”
vara:
”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 1 januari 2014.”
SV
2.8.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 208/73
102
Bilaga 3
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013
av den 26 juni 2013
om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran
de ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1)
I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet
av det finansiella systemet uppmanas till internationellt
enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an
svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets
kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono
miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen
uppmanar man också till införande av ett komplette
rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg
naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att
ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som
svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen
tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal
åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa
åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts
burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj
i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade
GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och
kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of
fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga
åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel
verket.
(2)
Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques
de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière-
gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har
moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller
hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto
nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet
av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan
tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag
på den inre marknaden.
(3)
I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens
rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro
sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare
nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för
att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att
den inre marknadens principer och de överenskomna
grundläggande minimistandarderna respekteras.
(4)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av
den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk
samhet i kreditinstitut ( 3 ), och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/1
( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1.
( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
103
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 1 )
har flera gånger genomgått betydande förändringar.
Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och
2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som
värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till
att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör
de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på
både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen
denna förordning och Europaparlamentets och rådets di
rektiv 2013/36/EU ( 2 ). För att bli mer tillgängliga, bör
bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG
och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv
2013/36/EU och denna förordning.
(5)
Tillsammans bör denna förordning och direktiv
2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten
att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna
för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen
samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas
tillsammans med det direktivet.
(6)
Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för
draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för
draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om
behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse
former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be
stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice
rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe
ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be
höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed
lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start
kapital och tillsyn av institut.
(7)
I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för
institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk
samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet
hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds
nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf
tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt
fungerande inre marknad och bör därför grundas på be
stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i
enlighet med domstolens fasta rättspraxis.
(8)
Även om man genom direktiven 2006/48/EG och
2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med
lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett
stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna
att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa
direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning
som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan
dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed
skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.
(9)
Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika
villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns
en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads
aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För
att undvika snedvridningar av marknaden och regelar
bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge
nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över
gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö
rande för ett smidigt genomförande av denna förordning
och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi
kas.
(10)
Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen
för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel
kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över
medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket
för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda
hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som
Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge
nomförandet av Basel III och om genomförandet och det
nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik
tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida
andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens
med internationella minimistandarder i syfte att fastställa
skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det
råder lika villkor.
(11)
För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av
konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk,
samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande
handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför
nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet
liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.
(12)
Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning
skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli
direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för
utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav
införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv.
Denna förordning skulle medföra att alla institut som
enligt förordningen definieras som sådana följer samma
regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet
för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning
skulle också göra regelverket enklare och minska kost
naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som
bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till
att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund
av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som
kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och
specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio
ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna
kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri
terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter
av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för
exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen
dom.
SV
L 176/2
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.
( 2 ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.
104
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(13)
På de områden som inte omfattas av denna förordning,
till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om
nationella ordningar för säkerställda obligationer som
inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga
tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning
samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi
ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som
inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna
förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med
lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser,
under förutsättning att de är förenliga med denna för
ordning.
(14)
De viktigaste rekommendationerna som förordas i de
Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen
var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk
ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom
bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge
nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och
enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens
funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage.
På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel
lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt
med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan
urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur
och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och
kreditcykeln.
(15)
I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man
inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera
makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör
jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd
ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll
så att de inte skadar den inre marknadens funktion men
så att användningen av dessa verktyg är transparent och
enhetlig.
(16)
Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i
direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller
systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller
utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha
möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na
tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef
fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn
den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no
vember 2010 ( 1 ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu
ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( 2 ) bör ha
möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana
nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör
finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio
nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis
för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en
hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom
denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande
roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och
sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I
det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio
nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar
avseende risker som i sista hand kan påverka den makro
ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och
budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän
digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar
tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen,
avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.
(17)
När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att
avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan
dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru
vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En
omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets
ordning ( 3 ) på begäran av en medlemsstat eller kommis
sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör
rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de
villkor för rådets ingripande som anges i denna förord
ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och
systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem
staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri
pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds
beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig
behandling av kommissionens förslag om att avslå den
föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de
villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i
denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange
sina skäl på ett klart och tydligt sätt.
(18)
Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un
der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under
2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder
så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som
reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss
medlemsstat.
(19)
Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system
risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems
staterna för att möta systemrisker rörande dessa med
lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller
flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp
visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på
exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska
eller geografiska sektorer inom banksektorn.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/3
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
( 3 ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande
av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
105
(20)
Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig
heter konstaterar att det förekommer samma föränd
ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro
tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella
stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med
lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den
bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems
staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till
rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till
rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta
terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive
ring av den gemensamma anmälan.
(21)
Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en
delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav
nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran
de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om
inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har
invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör
ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande.
Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare
tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom
marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio
nen och som påverkar alla medlemsstater.
(22)
Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att
kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk
tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv
2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba
ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen
och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen
för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning
eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna
tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti
tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv
2013/36/EU.
(23)
Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner
het på områden där man inväntar kommissionens anta
gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin
jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under
minera dess tillämpning.
(24)
Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i
förekommande fall införa motsvarande krav på företag
som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.
(25)
De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord
ning kompletteras av individuella arrangemang som fast
ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re
sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti
tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör
bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom
de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka
arrangemang man vill införa.
(26)
Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn
digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet
med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i
direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till
institut specifika riskprofil.
(27)
Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra
kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen
och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags
grupper.
(28)
Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt
denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa
parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck
liga personalresurser och finansiella medel ställs till för
fogande.
(29)
Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk
sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG
och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom
verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som
inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det
krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv
tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna
förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och
underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt
förordning (EU) nr 1093/2010.
(30)
Efter observationsperioden och det fullständiga genom
förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning
bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia
tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling
vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de
behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och
21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil
dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda
likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida
kriterierna för en särskild behandling inom en grupp
för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör
kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av
de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en
ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt
undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe
ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin
rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga
förslag.
SV
L 176/4
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
106
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(31)
I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte
kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om
inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro
tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan
påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel
lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB
till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re
kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner
het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all
relevant information som samlats in av de behöriga myn
digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i
denna förordning.
(32)
Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande
effekter är förordningens övergripande mål att upp
muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar
allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe
kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en
övergripande reform av det sätt på vilket besparingar
används till produktiva investeringar. För att garantera
en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de
behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre
kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin
affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den
globala ekonomin.
(33)
Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som
innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras
kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd
och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm
förbara grupper av institut.
(34)
Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark
naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela
unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.
(35)
Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att
fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags
grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i
enlighet med denna förordning.
(36)
Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på
individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga
myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn
på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver
skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument
för att utöva kontroll över institut.
(37)
För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt
solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut
ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä
kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup
pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar
medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu
ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås
effektivt på annat sätt.
(38)
De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol
dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning
på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara
medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp
nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags
kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och
den del av samma kapital som är hänförbar till moder
företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för
luster, om sådana uppkommer.
(39)
De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid
beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess
tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering
och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över
ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv
86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut
och sammanställd redovisning för banker och andra fi
nansiella institut ( 1 ), som i vissa avseenden anpassar be
stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den
13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( 2 ) eller Eu
ropaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av
internationella redovisningsstandarder ( 3 ), beroende på
vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis
ning enligt nationell lagstiftning.
(40)
För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det
viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster
utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.
(41)
Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn
ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka
pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket).
De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv
2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar
bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de
kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför
livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel
serna i Basel II- och Basel III-regelverken.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/5
( 1 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.
( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
107
(42)
Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som
finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter
nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit
risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande
komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär
dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit
riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas
riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut
bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me
toder. I samband med upprättande av de estimat som
behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för
ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät
ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana
metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka
pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av
enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data
behandling i samband med tillkomst och hantering av
exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses
omfatta utveckling och validering av system för hantering
och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in
stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet
med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me
toder för mätning och hantering av kreditrisker och
också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat
ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd
sakkunskap och betydande resurser samt statistik av
god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där
för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me
toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det
pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets
mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut
arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I-
golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift
ningsförslag.
(43)
Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska
täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som
beror på innehav av ett stort antal exponeringar som
var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.
(44)
Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio
nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när
det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys
selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i
unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng
ligheten till kapital och finansiering för små och medels
tora företag som är etablerade inom unionen för att
dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar
för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan
stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden
alternativa finansieringskällor har gjort små och medels
tora företag som är etablerade inom unionen än mer
känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt
att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me
delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av
bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan
den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels
tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd
faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska
kunna öka utlåningen till små och medelstora företag.
För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt
utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till
lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till
räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som
är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör
regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo
neringar mot små och medelstora företag och den totala
mängden kapitalavdrag.
(45)
I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och
med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga
primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i
ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent
eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid
punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning
som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru
ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter
ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del
av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion
av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att
kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna
skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital
tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu
inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis
sionen se över och rapportera om frågan huruvida en
sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och,
mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga
lagstiftningsförslag.
(46)
Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm
melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt
hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller
verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets
område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci
pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings
förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering
(
"internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll.
Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning
tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och
omfattningen av de risker som är förenade med ett in
stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i
dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak
ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till
syn och tekniska standarder för genomförande är för
enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera
att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt.
EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för
tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt
att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.
(47)
De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp
märksamma fall där de misstänker att information be
traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att
undvika offentliggörande av sådan information. Trots att
ett institut får välja att inte offentliggöra information
eftersom informationen betraktas som företagsintern eller
konfidentiell innebär det faktum att informationen be
traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an
svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att
det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande
inverkan.
SV
L 176/6
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
108
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(48)
Denna förordnings
"utvecklingsbara karaktär" gör det
möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit
risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet
små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme
toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex
poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di
rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.
Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna
inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna
när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar
schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn
enbart av den anledningen.
(49)
Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad
utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl
ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt
erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä
kerheter som normalt används av banker i de olika med
lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt
schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.
(50)
För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig
utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband
med institutens verksamheter och investeringar inom vär
depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel
ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand
ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta
syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av
värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller
program varigenom den kreditrisk som är förenad med
en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i
trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings
skyldighet för en transaktion eller ett program som an
vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar
bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap
perisering, även om transaktionen eller programmet har
betalningsskyldigheter av varierande senioritet.
(51)
Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs
mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn
och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti
mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono
miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke
på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.
(52)
Operativa risker är en betydande kategori av risker som
institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen.
Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som
finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda
alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope
rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va
rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci
tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot
bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av
operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna
fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt,
inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och
godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam
manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten
att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna
för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.
(53)
Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar
bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu
tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone
ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med
inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för
lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts
solvens.
(54)
När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder
med inbördes anknytning och därmed exponeringar som
utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn
till risker som uppkommer genom en gemensam källa till
viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,
dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt
ningar.
(55)
Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex
poneringsbeloppet på det värde som anges för att be
stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler
för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa
riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu
cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut
formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi
fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med
koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl
diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför
omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att
se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk
skyddet vid stora exponeringar.
(56)
Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en
exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som
en förlust på grund av någon annan exponering, bör
sådana exponeringar behandlas och rapporteras på
samma sätt som vilka andra exponeringar som helst.
En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att
mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant
förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas
mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver
föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea
ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att
finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna
fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel
clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an
nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate
rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett
kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte
till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank
konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite
rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal
ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker
heter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/7
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
109
(57)
Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor
mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella
instrument (originatorer eller medverkande institut) och
de företag som investerar i dessa värdepapper eller in
strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta
bör originatorn eller det medverkande institutet behålla
en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna.
Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver
kande instituten att bibehålla en exponering mot risken
för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings
transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av
bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller
premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo
neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono
miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas,
oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an
vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt
i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering
bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en
noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in
formation om värdepapperiseringarna.
(58)
I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet
inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär
depapperisering räcker det att antingen originatorn, det
medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren
omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner
inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande
exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet
endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas
av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas
av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk
samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för
att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe
terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev
nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings
skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid
större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är
relevanta för analysen av de underliggande riskerna.
Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet
av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle
kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru
vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt
sätt av de behöriga myndigheterna.
(59)
Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning
av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo
neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom
bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga.
Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att
bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med
verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt
att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt
samhet redovisas korrekt.
(60)
När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller
mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild
försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut
bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med
principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några
andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora
exponeringar och i fall som inte enbart rör administra
tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö
riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid
sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder
behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om
övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan
siella institut eller anknutna företag, under förutsättning
att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit
institutet på gruppnivå.
(61)
Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk
känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om
de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis
sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens
(ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu
ropaparlamentet och rådet.
(62)
Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare
som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen
tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ), bör
ses över.
(63)
Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet
är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt
mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav
och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är
verksamma på dessa marknader vara proportionerliga
och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise
ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över
syner av denna förordning.
(64)
Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva
tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär
depapperiseringar och exponeringar som inte är vär
depapperiseringar vilka är underliggande instrument för
de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam
band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör
återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone
ringar i samband med program genom vilka man för
värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av
hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise
ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering
och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan
dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen
SV
L 176/8
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
110
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte
betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef
tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp
(dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in
nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot
skulle en kreditförstärkning för hela programmet som
endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren
tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet
utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller
en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en
värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en
återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro
gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda
kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs
tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap
perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det
medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före
tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande
företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande
grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel
lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas
som en återvärdepapperiseringsexponering.
(65)
Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret
bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt
värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för
institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde
bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering
skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som
faktiskt bokförts.
(66)
Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital
krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana
värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord
ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po
sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.
(67)
Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna
kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja
sina handelslager för sådant stöd.
(68)
Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck
ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in
formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt
och fullständig information om de enskilda institutens
riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of
fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen
nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö
rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga
myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk
samma fall där de misstänker att information betraktas
som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte
att undvika offentliggörande av sådan information
(69)
Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi
seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd
som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör
institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av
detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras
av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en
riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som
är förenad med positionen utan att det kreditskyddet
beaktas.
(70)
Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller
nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för
marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt
bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga
om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be
räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som
täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med
tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att
minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti
tut bör också genomföra omvända stresstester för att
utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs
kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö
digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli
gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe
riseringspositioner med metoder som bygger på interna
modeller, bör erkännandet av institutens modeller för
värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i
handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav
gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före
skrivs.
(71)
I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss
korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig
het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med
beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet
åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som
är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats
enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka
pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto
den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo
neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk
men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk)
och stressjusterade VaR-värden.
(72)
Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade
förluster som drabbade institut under den finansiella
och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare
förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas
som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av
en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital
som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster
när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid
kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba
sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital
basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/9
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
111
viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga
för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas
att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste
delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp
fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument
och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig
utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt
vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri
terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka
pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna
till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet.
Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har
differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut
delning som är flera gånger större än den som betalas för
aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de
strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls
oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör
betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be
talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det
berörda institutet.
(73)
Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i
sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är
av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar
finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på
varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin
och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga
behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och
arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta
varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.
(74)
Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för
teckning över de olika former av kapitainstrument som i
varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott.
EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd
instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord
ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna
förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in
strument som av EBA har avförts från förteckningen
åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig
görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär
skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning
(EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten.
Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas
för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall
av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten,
genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet
att göra utredningar om det påstås att nationella myn
digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en
ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter
utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den
behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen
dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for
mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation,
med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta
de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i
unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn
digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA,
som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg,
anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det
bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258
i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har
underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har
befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio
nens domstol.
(75)
Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig
heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands
godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott
och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital
instrument endast tas med bland institutets övriga pri
märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen
tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro
cesser för godkännande.
(76)
För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi
ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys
ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt
om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att
investerare och insättare får tillräcklig information om
institutens solvens.
(77)
De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned
om, minst i form av en sammanfattning, om institutens
repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran
gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga
myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen
bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar
om repor och säkrad finansiering.
(78)
Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital
krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det
finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder
och att de initiala olikheterna kommer att minska under
övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i
kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut
inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg
lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning
började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs
perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så
långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som
statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer
bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante
ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna
förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut
inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna
om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att
dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för
strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet
till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru
mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas
så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka
pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka
pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör
tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument
som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital
instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm
melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i
denna förordning.
SV
L 176/10
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
112
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(79)
Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den
31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva
rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta
effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för
längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an
tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt
att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills
tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med
de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i
denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel
lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och
2019.
(80)
För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär
depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns
specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers
företag i ett finansiellt konglomerat ( 1 ) för att åtgärda
sådant
"dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen".
Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens
komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna
förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella
konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings
grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning
av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd
vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv
2002/87/EG, som förväntas 2015.
(81)
Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime
rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G
20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC-
derivat skulle clearas genom en central motpart. De be
gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea
ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för
att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna
med dessa derivat.
(82)
Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för
banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för
ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel
verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas
kraven för transaktioner för finansiering av instituts
OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för
institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver
ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt
riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn
av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk
exponeringar mot centrala motparter.
(83)
Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av
risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC-
derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela
tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för
motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat
och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi
nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä
sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris
ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker,
högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot
svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.
(84)
Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van
ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings
mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De
innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om
fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta
krav vara positivt för att se till att institut följer upp och
övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som
en del av god riskhantering och för att avspegla att inte
heller handelsexponeringar mot centrala motparter är
riskfria.
(85)
En obeståndsfond hos en central motpart är en meka
nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna
bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an
vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar
sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal
säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna
clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala
motparten kan ta till, innan den använder de övriga
clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris
ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag
till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid
handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör
därför omfattas av högre kapitalbaskrav.
(86)
Det
"hypotetiska kapital" som innehas av en central mot
part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma
kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar
med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens
obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat.
Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en
central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in
neha.
(87)
Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet
införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat
kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana
kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en
integrerad del av kommissionens försök att garantera
effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för
ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå
dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om
OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis
ter ( 2 ).
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/11
( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
113
(88)
Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för
stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av
vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta
terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag
för vissa stora exponeringar från dessa regler under en
tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det
arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av
och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om
ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och
2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre
ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex
poneringar, tillsynsrutiner och krishantering (
1
) och med
hänsyn till den internationella utvecklingen och unions
utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över
huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till
lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om
huruvida de risker som är förbundna med dessa expone
ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt
denna förordning.
(89)
För att säkerställa att undantag för exponeringar av be
höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven
sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna
förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över
gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen,
rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att
utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller
inte.
(90)
Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en
kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande
till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den
finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster
och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka
sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres
sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster
för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning
av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral
var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin
och en djupare och längre kris.
(91)
Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä
kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade
förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa
krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför
stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.
(92)
I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle
tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg
bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings
grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.
(93)
I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för
banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be
räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas
en observationsperiod från och med den 1 januari 2013
till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten,
dess komponenter och dess verkan i förhållande till det
riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval
av resultaten från denna observationsperiod avser Basel
kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste
ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi
teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå
till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig
översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer
ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess
komponenteter tillämpas från och med den 1 januari
2015.
(94)
Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings
instrument för unionen. I enlighet med internationella
överenskommelser ska den först införas som en extra
faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut
av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste
lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre
ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.
(95)
Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika
affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana
modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker
ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el
ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA
bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de
tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,
i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas
sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt
i en lämplig analys där också historiska uppgifter och
stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras
av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att
återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga
ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör
fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter
observationsperioden och kalibreringen av respektive
bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen,
bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över
bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan
dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet
bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som
inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över
bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori
erna av institut.
(96)
Institut bör som en del av den interna bedömningen av
kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för
ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning
bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att
kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör
de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före
tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker
ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.
SV
L 176/12
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.
114
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(97)
Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent
liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik.
Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk
turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande
grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal
jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings
praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de
medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka
institutets riskprofil. Denna information bör göras till
gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör
inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på
offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är
tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med
lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal
jerad information om ersättningar.
(98)
Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex
ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen
av en marknad som redan domineras av tre centrala
företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att
göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till
att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex
terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna
marknaden för andra företag.
(99)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (
1
) och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem
ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti
tutioner och organ behandlar personuppgifter och om
den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska vara fullt
tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra
men för den här förordningen.
(100)
Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar
som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid
kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt
att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar
inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli
föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver
sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av
olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till
gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark
naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör
undvikas. Under en första observationsperiod bör därför
en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an
vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets
täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till
gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä
kerställda obligationer som handlas på transparenta
marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli
bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och
kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva
rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns
ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de
göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida
tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe
terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att
den genomförs.
(101)
Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst
det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid
kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me
del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera
enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens
villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar
diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser
för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono
miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och
investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos
institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning
bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund
val av de gjorda observationerna bör kommissionen med
stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele
gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de
taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning
för unionen. För att säkerställa global harmonisering på
området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak
ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara
jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet
med det slutliga internationella regelverket för mätning
av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som
utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio
nens särdrag och nationella särdrag.
(102)
I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över
och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för
likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden
till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet
från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis
ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor
teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av
likvida tillgångar beakta den definition av likvida till
gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill
syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med
beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag.
Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable
rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger
tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör
EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri
pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör
tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när
det gäller något sådant undantag samt undantag som
redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor
bör kopplas till deras användning av institut etablerade
inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över.
EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig
rapport till Europeiska kommissionen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/13
( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
115
(103)
För att öka effektiviteten och minska de administrativa
bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor
tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan
darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio
nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor
teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i
denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In
stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor
teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven
börjar gälla fullt ut.
(104)
EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om
principerna för användningen av den likvida reserven i en
stressituation.
(105)
Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik
viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de
får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter.
Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga
myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn
digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets
kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp
baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att
hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under
gruppsnivå.
(106)
Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt
likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma
grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik
viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån
liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga
skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand
ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal
stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be
handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en
grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite
rier och parametrar för att fastställa specifika in- och
utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund
val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med
stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av
den delegerade akt som den antar i enlighet med denna
förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet,
ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa
dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den
metod och de objektiva kriterier som de är kopplade
till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen
av dessa kriterier.
(107)
Obligationer som getts ut av National Asset Management
Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir
ländska bankernas återhämtning och denna utgivning
har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna
och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen
som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från
vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa
obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av
kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk
tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga
tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara
säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen
bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning
av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har
givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats
unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de
legerade akt som den antar i enlighet med denna för
ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I
detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän
digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en
lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera
NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex
tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem
ber 2019.
(108)
På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av
Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för
de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över
gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som
en integrerad del av omstruktureringen av det spanska
banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer
ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli
tiken som undertecknades av kommissionen och de
spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över
föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis
sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro
blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning,
och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av
den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos
monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci
fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler
på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga
ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande
av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den
antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa
likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis
sionen beakta den omständigheten attt institut som be
räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning
bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management
Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex
tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram
till december 2023.
(109)
På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att
lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad
akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra
om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska
personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset
Management Company, som tillkommit i samma syfte
och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå
gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i
den utsträckning de garanteras av staten i den berörda
medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone
tära myndigheter.
(110)
Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för
tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare
utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic
kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.
SV
L 176/14
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
116
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(111)
I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie
ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti
tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet.
Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara
ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila
nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in
förs som en minimistandard genom en nationell bestäm
melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi
standard.
(112)
Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut
också anta finansieringsmodeller som är stabila över
längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén
för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå
till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel
kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för
att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort
sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans
marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till
växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser.
Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net
tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en
observationsperiod och omfattas av en översynsklausul.
I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur
kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs
punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning.
På grundval av denna utvärdering bör kommissionen
lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet,
tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett
sådant krav senast 2018.
(113)
Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit
till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank
sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis
semang och systemproblem.
(114)
För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr
ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti
tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning.
Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut
talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange
mang är adekvata och ändamålsenliga.
(115)
För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många
olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa
långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie
ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i
syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som
redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för
unionens ekonomi.
(116)
För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon
tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil
finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i
bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan
generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra
internationella marknader. Dessutom kan specifika finan
sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att
skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in
begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera
likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap
per som handlas på höglikvida marknader eller är upp
skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa
strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta
syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att
de internationella standarderna färdigställts, och på
grundval av den rapportering som krävs i denna förord
ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor
mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan
sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio
nen.
(117)
För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen
och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio
nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen
av kapitalbas enligt denna förordning under en över
gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna
förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna
infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs
tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems
staterna och den definition av kapitalbas som gäller i
medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig
heterna under övergångsperioden, inom angivna övre
och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad
gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt
denna förordning ska införas.
(118)
För att underlätta en smidig övergång från de diverge
rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med
lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs
i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un
der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu
ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste
ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord
ning.
(119)
För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten
att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini
tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som
inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i
denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och
den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten
bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en
begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate
rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en
ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv
2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade
som kärnprimärkapital.
(120)
För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga
upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö
rerna korrekt och heltäckande information om enskilda
instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar
införas stegvis.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/15
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
117
(121)
För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa
renheterna från tillämpningen av denna förordning bör
kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro
paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings
förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av
kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av
säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets
krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit
risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden,
hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital
och på tillämpningsnivån för denna förordning.
(122)
Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut
bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut
nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt
som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp
delning mellan banktjänster till privatpersoner och
mindre företag och investmentbanktjänster inom en
bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för
att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande
regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en
sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas
att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio
nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett
lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.
(123)
Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare
och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att
anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som
har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone
ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam
heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom
sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att
splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på
strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom
mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo
niseras.
(124)
För att specificera de krav som anges i denna förordning
bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290
i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller
att göra tekniska anpassningar av denna förordning för
att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en
hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till
utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino
login och definitionerna till senare relevanta akter, att
anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord
ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings
standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på
ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck
ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden
eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på
finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re
levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta
inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och
klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att
anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av
seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden
och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap
perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet,
bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till
utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av
redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke
på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och
hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor
kopplade till tillämpningsområdet för direktiv
2004/39/EG.
(125)
Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i
EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när
det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av
kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för
ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter,
förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp
ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex
poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av
kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck
lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa
kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i
fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer
i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna,
förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka
pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost
naderna under föregående år i syfte att säkerställa en
enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från
vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts
innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in
föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk
ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät
ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul
der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför
lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på
expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och
utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar
översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och
i god tid.
(126)
I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF-
fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta
praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna
utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade
akter på området finansiella tjänster.
(127)
Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa
harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för
SV
L 176/16
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
118
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
insättare, investerare och konsumenter inom hela EU.
Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det
lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften
att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och
genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden,
för överlämnande till kommissionen. I samband med ut
arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn
bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för
administration och rapportering. Rapporteringsformaten
bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom
plexiteten av institutens verksamhet.
(128)
Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan
darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo
perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande,
vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag
från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino
ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam
het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för
fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk
viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik
viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge
nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-
fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU)
nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis
sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere
dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen
och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan
tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i
proportion till dessa institut och deras verksamheter i
fråga om deras art, omfattning och komplexitet.
(129)
Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i
denna förordning, till exempel delegerade akter avseende
likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande
effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den
reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar
lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om
den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om
de rådande idéerna inom kommissionen redan före of
fentliggörandet av delegerade akter.
(130)
Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska
standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide
ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm
nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk
bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk
vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling
av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument
och valutatransaktioner, användning av interna modeller,
bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge
nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i
EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU)
nr 1093/2010.
(131)
Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan
darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,
om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn
som är identisk med det förslag till teknisk standard för
tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken
Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot
en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med
en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis
sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i
god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda
hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och
komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt
särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord
ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.
(132)
Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA
inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som
avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så
snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik
viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för
ordning.
(133)
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av
denna förordning bör kommissionen tilldelas genom
förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl
lande av allmänna regler och principer för medlemssta
ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge
nomförandebefogenheter ( 1 ).
(134)
I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken
fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems
staternas egendomsordning, ska denna förordning varken
favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord
ningar som omfattas av denna förordning.
(135)
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med
artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett
ett yttrande ( 2 ).
(136)
Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med
detta.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/17
( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
( 2 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
119
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE
DEL ETT
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Tillämpningsområde
I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till
synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska
uppfylla med avseende på följande punkter:
a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och
standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ
risk och avvecklingsrisk.
b) Krav på begränsning av stora exponeringar.
c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i
kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga
och standardiserade delar av likviditetsrisken.
d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto
soliditet.
e) Krav på offentliggörande.
Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö
riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut,
vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.
Artikel 2
Tillsynsbefogenheter
För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga
myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som
fastställs i Direktiv 2013/36/EU.
Artikel 3
Institutens tillämpning av striktare krav
Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka
pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven
i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.
Artikel 4
Definitioner
1. I denna förordning gäller följande definitioner:
(1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från
allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal
bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.
(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led
1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas
av de krav som åläggs genom det direktivet, med un
dantag av
a) kreditinstitut,
b) lokala företag,
c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana
sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i
direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en
eller flera av de investeringstjänster eller den investe
ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5
i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får
inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före
tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld
gentemot dessa.
(3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.
(4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på
marknader för finansiella terminer eller optioner eller
andra derivatinstrument och på kontantmarknader en
bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader,
eller som handlar för andra medlemmars räkning på
de marknaderna och som är garanterade av clearingmed
lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker
ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana
företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark
nader.
(5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen
i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp
tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk
ringsverksamhet (Solvens II) (
1
).
(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi
nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.
SV
L 176/18
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
120
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag
för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en
ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om
samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär
depapper (fondföretag) ( 1 ), inbegripet, om inget annat
föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet
vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller
enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till
syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav
som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond
(AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen
tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011
om förvaltare av alternativa investeringsfonder (
2
), eller
en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti
kel 4.1 aa i det direktivet.
(8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or
gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller
delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter
eller myndigheter som utövar samma ansvar som del
statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom
mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och
stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala
självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga
garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ
reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.
(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i
artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.
(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de
finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.
(11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar
tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.
(12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar
tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.
(13) originator: en enhet som
a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt,
var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till
de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl
denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger
till grund för den exponering som värdepapperiseras,
eller
b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk
ning och därefter värdepapperiserar dem.
(14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det
institut som är originator, som upprättar och förvaltar
ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller
annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo
neringar från tredje part.
(15) moderföretag:
a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna
1 och 2 i direktiv 83/349/EEG.
b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4
avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU
och del fem i den här förordningen är ett moderfö
retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i
direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar
ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat
företag.
(16) dotterföretag:
a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och
2 i direktiv 83/349/EEG.
b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i
direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett
moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly
tande.
Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara
dotterföretag till det moderföretag som är överordnat
dessa företag.
(17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av
ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av
de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in
stitut.
(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam
het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan
dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet
som har samband med ett eller flera instituts huvud
sakliga verksamhet.
(19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en
ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och
en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de
finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri
pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer
med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift
ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle
ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i
unionen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/19
( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
( 2 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
121
(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot
terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller
finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen
ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan
siellt holdingföretag.
(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol
dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv
2002/87/EG.
(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre
tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett
institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och
som har minst ett institut bland sina dotterföretag.
(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred
jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv
2009/138/EG.
(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag
i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv
2009/138/EG.
(25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som
uppfyller samtliga följande villkor:
a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det
omfattas av definitionen av värdepappersföretag.
b) Det har auktoriserats i ett tredjeland.
c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en
ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst
lika stränga som de som fastställts i denna förordning
eller i Direktiv 2013/36/EU.
(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut
men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva
aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de
verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och
15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett
finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding
företag och ett betalningsinstitut i den mening som av
ses i Europaparlamentets och rådets direktiv
2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns
ter på den inre marknaden ( 1 ) samt ett kapitalförvalt
ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag
och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet
enligt definitionen i artikel 212.1
g i direktiv
2009/138/EG.
(27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande:
a) Ett institut.
b) Ett finansiellt institut.
c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade
finansiella situationen för ett institut.
d) Ett försäkringsföretag.
e) Ett försäkringsföretag i tredje land.
f) Ett återförsäkringsföretag.
g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land.
h) Ett försäkringsholdingföretag.
i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet.
j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam
het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv
2009/138/EG.
k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ
det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4
i det direktivet.
l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet
är jämförbar med någon av de enheter som avses i
leden a–k ovan.
(28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med
lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut
som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett
sådant institut eller finansiellt institut, och som inte
självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk
toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag
som är etablerat i samma medlemsstat.
(29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems
stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat
institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol
dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.
(30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi
nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre
tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems
stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med
lemsstat.
SV
L 176/20
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
122
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt
moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är
ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå
gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding
företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är
etablerat i någon medlemsstat.
(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems
stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt
är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i
samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre
tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är
etablerat i samma medlemsstat.
(33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett
blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat
som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som
auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol
dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.
(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i
artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.
(35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i
artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv
78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa
typer av bolag ( 1 ) eller direkt eller indirekt ägande av
20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
(36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett
företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av
kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent
ligt inflytande över ledningen av detta företag.
(37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett
dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv
83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti
tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002,
eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri
disk person och ett företag.
(38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska
eller juridiska personer är förenade på något av följande
sätt:
a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom
kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i
ett företag.
b) Kontroll.
c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom
en varaktig förbindelse till samma tredje part.
(39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av
följande:
a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som,
om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt
därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt
kontroll över den eller de andra.
b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte
står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a
men som bör betraktas som en helhet ur risksyn
punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med
för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro
blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings
problem, drabbas sannolikt även den eller alla de
andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.
Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell
regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning
till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe
ringen bestående av den nationella regeringen och alla
de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in
direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt
ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en
grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida
det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt
ning bestående av den nationella regeringen och andra
fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas
separat för var och en av de personer som direkt kont
rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning
till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska
personer som kontrolleras av denna person enligt led
a eller har anknytning till denna person enligt led b,
inklusive den nationella regeringen. Samma princip till
lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller
myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.
(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett
offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell
lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be
fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av
tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.
(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet
som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo
derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av
finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade
finansiella moderholdingföretag i EU.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/21
( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
123
(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som
innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.
(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut
har beviljats auktorisation.
(44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut
har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.
(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i
Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska
centralbanken (ECB).
(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen
tralbanker.
(47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet
av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna
förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som
om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra
enheter, utgjorde ett enda institut.
(48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa
tionen.
(49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade
situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding
företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex
klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av
den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan
siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre
tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella
holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta
get.
(50) finansiella instrument: endera av följande:
a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång
för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en
finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.
b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till
direktiv 2004/39/EG.
c) Derivatinstrument.
d) Primärt finansiellt instrument.
e) Kontantinstrument.
De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella
instrument endast om deras värde är beroende av priset
på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå
gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett
index.
(51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som
anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti
tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers
företag.
(52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända
målsenliga eller fallerade processer, människor, system
eller yttre händelser, inbegripet legala risker.
(53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins
kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan
form, till gäldenären.
(54) sannolikhet för fallissemang (
"probability of default",
PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under
en ettårsperiod.
(55) förlust vid fallissemang (
"loss given default", LGD): kvo
ten av förlusten på en exponering till följd av en mot
parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden
för fallissemanget.
(56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out
nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att
utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän
delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade
beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast
ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke
aviserade limiten är högre.
(57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in
stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med
en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer
ligt innehar.
(58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering,
där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo
nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av
en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna
kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få
överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be
lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller
ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden
mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en
fordran på institutet.
SV
L 176/22
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
124
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce
ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts
exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be
tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang
eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.
(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu
sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra
icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu
tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och
vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det
nominella värdet.
(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari
genom den kreditrisk som är förenad med en expone
ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher,
och som har båda följande egenskaper:
a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller
programmet är beroende av utvecklingen av expone
ringen eller gruppen av exponeringar.
b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för
delas under den tid transaktionen eller programmet
pågår.
(62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär
depapperisering.
(63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den
risk som är förenad med en underliggande grupp av
exponeringar delas upp i trancher och minst en av de
underliggande exponeringarna är en värdepapperise
ringsposition.
(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter
värdepapperisering.
(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge
nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär
depapperisering förbättras i förhållande till om ingen
förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den
förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher
i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk
skydd.
(66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller
en annan enhet än ett institut, som inrättats för att
genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio
ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs
för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor
mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de
förpliktelser det institut som är originator har, och där
de personer som har vinstintresse i företaget har obe
gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.
(67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk
som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid
en position i segmentet medför större eller mindre risk
för kreditförlust än en position på samma belopp i varje
annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd
som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi
tioner i segmentet eller i andra segment.
(68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt
tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in
begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från
flera oberoende och ansedda mäklare.
(69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm
föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas
utifrån ett eller flera indata från marknaden.
(70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser
eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor
rekthet och oberoende.
(71) godtagbart kapital: summan av
a) primärkapital enligt artikel 25, och
b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika
med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.
(72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande
villkor:
a) Den är en reglerad marknad.
b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt
angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä
kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas
uppfattning ger ett lämpligt skydd.
(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner
som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd
som en del av dennes rörliga ersättning och som inte
omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat
in enligt villkoren i företagets pensionssystem.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/23
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
125
(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast
ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna
till en framtida försäljning av fastigheten genom att be
akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala
och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och
annan lämplig användning av fastigheten.
(75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller
bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen
het i bostadsrättsföreningar i Sverige.
(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det
beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja
fastigheten till en i förhållande till honom oberoende
köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring
där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och
utan tvång.
(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder
som institutet måste följa enligt förordning (EG)
nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.
(78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis
semang som inträffat under en period som inleds ett
år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna
exponeringsklass ett år före denna dag.
(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som
upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller
byggnation på mark i samband med fast egendom, eller
av eller i samband med sådan egendom, med avsikten
att sälja egendomen med vinst.
(80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i
samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp
av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all
mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.
(81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie
ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt
exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el
ler direktfinansiering.
(82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller
dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller
garanterade rättigheter som avser endera av följande:
a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin
har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten
till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger
institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en
skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än
en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig
att återköpa dem.
b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett
fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är
fastställd eller ska fastställas av den som överlåter
instrumentet. Avtalet är en repa för det institut
som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om
vänd repa för det institut som köper dem.
(83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som
omfattas av en repa eller en omvänd repa.
(84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill
gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till
en korg av tillgångar.
(85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en
dera av följande:
a) Egna positioner och positioner som härrör från verk
samhet för kunders räkning och som marknads
garant.
b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.
c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller
förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och
försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.
(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och
råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att
bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas
i avsikt att bedriva handel.
(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt
form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv
2004/39/EG.
(88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an
tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för
ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med
artikel 25 i den förordningen.
(89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot
part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU)
nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i
den förordningen.
SV
L 176/24
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
126
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds
fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond
som betalats in av ett institut.
(91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet
en variationsmarginal som ska betalas till en clearing
medlem men som denne ännu inte mottagit, och en
potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el
ler en kund mot en central motpart i samband med
sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar
tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.
(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i
artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.
(93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till
gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an
svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä
kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta
gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor,
men med uteslutande av skyldigheter som endast kan
genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i
förhållande till institutets kapitalbas.
(94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror
på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet
eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla
nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en
framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda
till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva
rande tillgångarna.
(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe
cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och
har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet
med tillämpliga redovisningsregler.
(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker
komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po
sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio
ner.
(97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att
fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva
tet.
(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti
tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit
värderingsinstitut ( 1 ) eller en centralbank som utfärdar
kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU)
nr 1060/2009.
(99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering
institut som har utsetts av ett institut.
(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse
som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1
som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.
(101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i
direktiv 2009/138/EG.
(102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i
företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG,
om dessa poster klassificeras som primärkapital till
hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med
artikel 94.1 i det direktivet.
(103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital
poster i företag som omfattas av kraven i direktiv
2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till
hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med
artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa
poster begränsas av de delegerade akter som antagits i
enlighet med artikel 99 i det direktivet.
(104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos
ter i företag som omfattas av kraven i direktiv
2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till
hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med
artikel 94.2 i det direktivet.
(105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3):
kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di
rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som
tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med
artikel 94.3 i det direktivet.
(106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som
anges i tillämpliga redovisningsramar.
(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida
lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida
värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be
skattningsbar vinst i framtiden.
(108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i
tillämpliga redovisningsramar.
(109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för
månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende
på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av
summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/25
( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
127
(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon
form.
(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti
kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.
(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den
innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.
(113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re
dovisningsramar.
(114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot
en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot
kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella
sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de
kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan
siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas
en förlust till följd härav som inte på något betydande
sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle
åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument
som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.
(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i
tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.
(116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut
av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas
som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott
eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos
ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka
pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i
den utvidgade kapitalbasen (tier 3).
(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i
tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar
måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan
dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule
rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.
(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka
pital.
(119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av
institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru
ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital
instrument.
(120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett
dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra
fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu
tets konsolidering i stabilitetssyfte.
(121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis
ningsramar.
(122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru
ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av
enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också
äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.
(123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från
föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo
visningsramar.
(124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga
redovisningsramar.
(125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till
lämpliga redovisningsramar.
(126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i
ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till
värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i
den finansiella sektorn.
(127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller
samtliga följande villkor:
a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds
system som det vilket avses i artikel 113.7.
b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet
med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG
och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in
stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig
het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för
ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.
c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen
är etablerade i samma medlemsstat och är underkas
tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga
myndighet.
d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen
har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds
system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer
för deras likviditet och solvens för att vid behov
undvika konkurs.
SV
L 176/26
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
128
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång
till finansiella resurser i form av kapital och likviditet
om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad
gade skyddssystem som avses i led d.
f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet
huruvida de system som avses i leden d och e är
adekvata.
g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna
skyddssystemet är tio år.
h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för
hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds
systemet.
(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående
räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som
får användas för det ändamålet före utdelning till inne
havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust,
vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm
melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och
summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i
enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu
tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska
fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning
och inte på grundval av den sammanställda redovisning
en.
2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller
bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i
sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag
som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie
bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot
svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig
heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in
nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast
egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav
särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags
tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings
ägare ges ett likvärdigt skydd.
3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van
ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande
transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt
jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär
digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen.
Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker
vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället
från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer
från försäljningen av de underliggande varorna.
Artikel 5
Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för
kreditrisker
Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini
tioner:
(1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.
(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon
teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost
nader vid inkassering av instrumentet.
(3) förväntad förlust (
"expected loss", EL): kvoten av det be
lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd
av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning
under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden
för fallissemanget.
AVDELNING II
KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ
KAPITEL 1
Tillämpning av kraven på individuell nivå
Artikel 6
Allmänna principer
1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta
på individuell nivå.
2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med
lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett
moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen
enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i
artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.
3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett
dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen
enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i
del åtta på individuell nivå.
4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats
att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings
verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga
I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi
viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet
med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap
persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex
med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre
tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.
5.
Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1
och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt
undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju
på individuell nivå.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/27
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
129
Artikel 7
Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell
nivå
1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1
på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och
institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda
medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade
tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt
liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka
pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter
företag:
a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga
praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt
ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala
skulder.
b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på
sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att,
med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot
terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en
dast försumbara risker.
c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och
kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.
d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till
aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att
utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre
tagets ledningsorgan.
2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet
som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol
dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är
etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt
ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt
av de standarder som fastställs i artikel 11.1.
3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa
artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet
omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems
staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande
villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är
lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:
a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga
praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel
ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i
en medlemsstat.
b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av
risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar
moderinstitutet i en medlemsstat.
Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under
rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.
Artikel 8
Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på
individuell nivå
1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från
att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess
dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en
enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl
jande villkor:
a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet
uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.
b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet
övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn
över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller
undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer
för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.
c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe
terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över
föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla
enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.
d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller
rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i
led c uppfylls.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till
Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder
som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första
stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i
förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera
dessa hinder.
2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från
att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess
dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är
auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1
är uppfyllda.
SV
L 176/28
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
130
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i
flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det
förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast
på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande
delar:
a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess
behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i
direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den
enskilda likviditetsundergruppen.
b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de
nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets
undergruppen.
c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar
som måste innehas av de institut för vilka undantaget för
del sex ska utnyttjas.
d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.
e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de
behöriga myndigheterna,
f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.
4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna
1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds
system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de
uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut
som har en sådan relation med varandra som avses i arti
kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i
den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta
att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del
sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in
stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.
5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller
punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti
kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild
likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i
direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.
Artikel 9
Individuell konsolideringsmetod
1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna
artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga
myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett
moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar
dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och
vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder
institut.
2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder
institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga
myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran
den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte
finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller
rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra
medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo
derföretaget.
3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som
anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år,
informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta
ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter
och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är
beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna
samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred
jeland.
Artikel 10
Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda
ett centralt organ
1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell
lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de
larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med
lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som
övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat,
om följande villkor är uppfyllda:
a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess
underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller
också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av
det centrala organet.
b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess
underställda institut övervakas som en helhet grundat på den
sammanställda redovisningen från dessa institut.
c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in
struktioner till ledningen för varje underställt institut.
Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell
lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses
i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord
ning och direktiv 2013/36/EU.
2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de
villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala
organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av
de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja
undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på
individuell nivå.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/29
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
131
KAPITEL 2
Konsolidering under tillsyn
A v s n i t t 1
T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å
Artikel 11
Allmänna förfaranden
1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och
på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som
föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu
tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag
till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en
lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll
mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon
solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i
synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna
förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti
ner som garanterar en korrekt konsolidering.
2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding
företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en
medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges
i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna
två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets
eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade
situation.
Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol
dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i
en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in
stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med
artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.
3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av
ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som
kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom
EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu
tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi
ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om
fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som
är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och
den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i
avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom
missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup
pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig
heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav
som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten
och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt
dess komplexitetsgrad.
4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses
i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av
den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det
centrala organet tillsammans med dess underställda institut.
5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det
påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord
ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna,
om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda
omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur
eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver
en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank
grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de
skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta
i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU
på undergruppsnivå.
Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte
påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra
oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det
finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som
helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för
den inre marknadens sätt att fungera.
Artikel 12
Finansiella holdingföretag och blandade finansiella
holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och
ett dottervärdepappersföretag
Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers
företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på
grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade
finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på
kreditinstitutet.
Artikel 13
Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå
1.
Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta
på grundval av sin konsoliderade situation.
Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter
företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska
offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440,
442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.
2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding
företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre
tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det
finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol
dingföretagets konsoliderade situation.
SV
L 176/30
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
132
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag
inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom
EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala
marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna
437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på
undergruppsnivå.
3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på
moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan
siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor
mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är
etablerat i tredjeland.
4.
Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i
den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen
trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas
på det centrala organet och de underställda instituten ska be
handlas som dotterföretag till det centrala organet.
Artikel 14
Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå
1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av
denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller
undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces
ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre
rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för
tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att
dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför
sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att
dessa bestämmelser efterlevs.
2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med
artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller
undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp
fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i
enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i
relation till gruppens samlade riskprofil.
3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter
företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte
gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont
rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett
blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de
behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig
enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta
blerat.
Artikel 15
Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå
för grupper av värdepappersföretag
1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i
varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord
ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på
gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den
alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone
ringsbelopp enligt artikel 95.2.
b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna
i artiklarna 95.1 och 96.1.
c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen
uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar
samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin
delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut,
kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars
skulle ingå i den sammanställda redovisningen.
d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi
nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag
som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket
här anges som summan av de poster som avses i artiklarna
26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av
följande:
i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter
ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna
36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär
depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings
bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i
den sammanställda redovisningen.
ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär
depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings
bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i
den sammanställda redovisningen.
e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut.
Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär
depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont
rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol
dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför
valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/31
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
133
2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget
om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än
det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än
summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av
värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag
och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars
skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum
man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag,
finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före
tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis
ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet
för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital
förvaltningsbolag och anknutna företag.
Artikel 16
Undantag från tillämpningen av kraven avseende
bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av
värdepappersföretag
När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet
moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från
tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt
artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till
lämpa kraven i del sju på gruppnivå.
Artikel 17
Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från
kapitalbaskraven på gruppnivå
1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så
dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö
riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under
gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam
manhänger med sammansättningen av och källorna till deras
kapital och finansiering.
2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen
av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe
ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta
andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet
stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före
tag som inte är belägna i en medlemsstat.
3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen
av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas
kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del
åtta tillämpas på individuell nivå.
A v s n i t t 2
M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n
Artikel 18
Metoder för konsoliderad tillsyn
1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på
grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en
fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut
som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till
samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella
moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte
tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon
soliderade situation.
2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i
varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs
grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot
terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet
som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på
övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.
b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl
lande.
c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast
ställts på ett rättsligt bindande sätt.
3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som
avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga
myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.
4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor
tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas
av institut och finansiella institut som leds av ett företag som
ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte
ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat
till den andel av kapitalet som de innehar.
5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av
kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de
behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen
ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an
vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att
företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.
SV
L 176/32
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
134
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon
solidering ska ske i följande fall:
a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut
övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller
finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse
eller andra kapitalbindningar till dessa institut.
b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har
samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel
ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.
De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att
den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG
ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne
bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.
7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i
de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti
kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka
pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv
2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med
de metoder som anges i denna artikel.
A v s n i t t 3
T i l l ä m p n i n g s o m r å d e
f ö r
k o n s o l i d e r a d
t i l l s y n
Artikel 19
Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för
konsoliderad tillsyn
1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag
vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål
för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den
totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen
för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två
belopp:
a) 10 miljoner EUR.
b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans
räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar
intresse.
2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv
2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i
varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt
institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till
synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett
företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:
a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga
hinder föreligger för överföring av nödvändig information.
b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller
syftet med att övervaka kreditinstitut.
c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp
baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi
ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller
vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit
institut.
3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera
företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de
ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke
oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.
Artikel 20
Gemensamma beslut om tillsynskrav
1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full
ständigt samråd
a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i
artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka
inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre
tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be
gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor
och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/33
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
135
b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild
behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5
och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna
422.10 och 425.6.
Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns
myndigheten.
Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be
skrivning av den metod som används för att fördela operativt
riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska
anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i
riskmätningssystemet.
2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras
makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det
gäller
a) ansökan som avses i punkt 1 a,
b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär
skilda behandling som anges i punkt 1 b.
Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som
innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till
den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.
3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande
tidpunkt:
a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar
den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam
ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe
fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn
digheterna.
b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport
som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten
med en analys av åtagandena inom gruppen.
4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen
samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns
myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1
a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be
gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti
kel 105 i direktiv 2013/36/EU.
Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full
ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga
behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå
nadersperioden beaktas.
Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet
till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre
taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding
företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.
Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju
tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den
samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga
om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut
som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och
fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna
sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me
ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut
inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det
att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut
har fattats.
5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen
samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet
som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell
nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.
Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full
ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga
behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå
nadersperioden beaktas.
Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe
ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella
moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella
moderholdingföretaget inom EU.
Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären
det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den
behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö
retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om
punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut
som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och
fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna
sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me
ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut
inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det
att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut
har fattats.
SV
L 176/34
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
136
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,
dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom
EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom
EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i
artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143,
ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri
erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel
3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag
tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan
teringssystem, processer och metoder.
7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas
som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna.
8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att specificera det gemensamma beslut som
avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd
som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och
363, för att underlätta gemensamma beslut.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 31 december
2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 21
Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för
likviditetskrav
1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett
finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan
siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter
företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt
moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns
myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för
tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller
ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat
finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat
göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut
om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda
och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp
ning av artikel 8.
Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att
den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport
som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval
av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan
fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns
myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de
övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande
tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.
Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar
för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva
att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in
stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.
Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som
innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av
den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för
likviditetsundergruppen.
2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader
ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på
individuell nivå fatta sitt eget beslut.
Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex
månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill
koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom
föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i
förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig
heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet
av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens
kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre
månaders medling ska respektive behörig myndighet som har
ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med
beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems
stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan
nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt
säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå
nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat
tats.
Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som
avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.
3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot
sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med
EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom
föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i
förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig
heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet
av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens
kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre
månaders medling ska respektive behörig myndighet som har
ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.
Artikel 22
Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer
Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i
delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/35
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
137
eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag
eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett
finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett
ägarintresse i ett sådant företag.
Artikel 23
Företag i tredjeländer
Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska
begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut
och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje
länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp
fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.
Artikel 24
Värderingen av tillgångar och poster utanför
balansräkningen
1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk
ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings
ramen.
2.
Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna
kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster
utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i
enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för
ordning (EG) nr 1606/2002.
DEL TVÅ
KAPITALBAS
AVDELNING I
KAPITALBASKATEGORIER
KAPITEL 1
Primärkapital
Artikel 25
Primärkapital
Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka
pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.
KAPITEL 2
Kärnprimärkapital
A v s n i t t 1
K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t
Artikel 26
Kärnprimärkapitalposter
1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av
a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti
kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,
b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led
a,
c) balanserade vinstmedel,
d) ackumulerat annat totalresultat,
e) övriga reserver,
f) reserveringar för allmänna bankrisker.
De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär
kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och
omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart
som dessa uppkommer.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del
års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut
föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med
förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn
digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:
a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero
ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva
riga för institutet i fråga.
b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har
gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från
detta överskott.
Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett
nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet
med principerna i tillämpliga redovisningsramar.
3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna
kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i
artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis
sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten
klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument
endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som
får rådgöra med EBA.
SV
L 176/36
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
138
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd,
som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för
klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka
det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri
erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda,
ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.
EBA ska på grundval av information från varje behörig myn
dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över
samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som
räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första
gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast
den 1 februari 2015.
EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i
artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in
strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i
tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra
kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de
cember 2014 och tillkännagöra detta.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera innebörden av
"förutsebara" vid bedöm
ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits
av.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 27
Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa
sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i
kärnprimärkapitalposter
1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru
ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar
under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell
lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp
ningen av denna del i varje enskilt fall anser är
i) ett ömsesidigt bolag,
ii) en kooperativ sammanslutning,
iii) en sparbank,
iv) ett liknande institut, eller
v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut
som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig
myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna
artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de
utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt
innehas av ett institut som avses i dessa led.
b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är
uppfyllda.
De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar
banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före
den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana
vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att
uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe
terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig
nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam
manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp
ningen av denna del.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 28
Kärnprimärkapitalinstrument
1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka
pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän
nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till
lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.
b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras
inte direkt eller indirekt av institutet.
c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl
ler deras klassificering:
i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv
86/635/EEG.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/37
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
139
ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis
ningsramar.
iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens
i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt
nationell obeståndslagstiftning.
d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i
institutets finansiella rapporter.
e) Instrumenten är eviga.
f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas,
utom i något av följande fall:
i) Institutet går i likvidation.
ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis
kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in
stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet
i enlighet med artikel 77.
g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut
tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe
lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i
fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller
vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom
när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om
institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra
att lösa in dessa.
h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:
i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det
gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning,
inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument,
och de villkor som gäller för instrumenten ger inga
preferensrätter till betalning av utdelning.
ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast
betalas ut från utdelningsbara medel.
iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte
någon cap eller annan restriktion för det maximala
belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru
ment som avses i artikel 27.
iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som
instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom
när det gäller de instrument som avses i artikel 27.
v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte
någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till
innehavarna och institutet har inte heller på andra grun
der någon sådan skyldighet.
vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär
detta inte fallissemang från institutets sida.
vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för
institutet.
i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in
stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio
nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och
varje instrument absorberar förluster i samma omfattning
som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.
j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän
delse av insolvens eller likvidation av institutet.
k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res
terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter
betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till
summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte
omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru
ment som avses i artikel 27.
l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti
som ökar förmånsrätten vilken lämnats av
i) institutet eller dess dotterföretag,
ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,
iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö
retag,
iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot
terföretag,
v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot
terföretag, eller
vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som
avses i leden i–v.
m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals
mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens
eller likvidation.
SV
L 176/38
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
140
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp
fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas
som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt
att de är likställda.
2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en
permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital-
eller supplementärkapitaltillskott.
Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen
av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk
tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital
instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som
ansvarar för institutet.
Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm
melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im
plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas
inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd
av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den
rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.
3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om
instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan
flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till
en illa avvägd broms på egna medel.
4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel
ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende
ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument
med färre eller inga rösträtter.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar
a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital
basinstrument,
b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av
vägd broms på egna medel,
c) innebörden av preferensutdelningar.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 29
Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,
kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara
institut
1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo
perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut
ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill
koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp
ningen av denna artikel, är uppfyllda.
2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen
av kapitalinstrumenten:
a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när
detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.
b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får
vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för
instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.
c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen
av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang
från institutets sida.
3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be
gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap
eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i
institutets bolagsordning.
4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu
tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är
begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be
gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga
kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.
Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett
ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank
eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna
instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller
samtliga följande villkor:
a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt
har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion
till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru
ment som instrumenten utan rösträtt utgör.
b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital
instrument.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/39
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
141
5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på
institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast
eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om
fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital
instrument som utgivits av detta institut.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om
det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in
stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 30
Konsekvenser av att villkoren för
kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda
Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28
eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller
att
a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri
märkapitalinstrument
b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att
räknas som kärnprimärkapitalposter.
Artikel 31
Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i
krissituationer
1.
I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut
som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin
stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande
villkor är uppfyllda:
a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.
b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis
sionen.
c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali
seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt
stöd.
d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten
eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt
organ.
e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.
f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27
ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford
ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla
prioriterade fordringar.
g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till
lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört
offentligt organ.
h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har
offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av
det beslutet.
2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete
med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital
instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri
märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.
A v s n i t t 2
F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r
Artikel 32
Värdepapperiserade tillgångar
1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla
ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings
ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive
följande:
a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett
resultat av institutets vinst vid försäljning.
b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto
vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de
värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning
till positionerna i värdepapperiseringen.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som
anges i punkt 1 a.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/40
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
142
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 33
Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna
skuldförbindelser
1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:
a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från
vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella
instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet
förväntade kassaflöden.
b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas
till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets
egen kreditstatus.
c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från
institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.
2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna
av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu
tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör
från motpartsrisk.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får
institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna
skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i
artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.
b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder
beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig
het.
c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer
som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.
d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa
tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till
marknadsvärde eller nominellt värde.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan
värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad
som avses i punkt 3 c.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 34
Ytterligare värdejusteringar
Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i
artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till
verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli
gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.
Artikel 35
Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt
värde
Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten
inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta
sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul
der som bokförts till verkligt värde.
A v s n i t t 3
A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,
u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v
U n d e r a v s n i t t 1
A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l
Artikel 36
Avdrag från poster i kärnprimärkapital
1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl
jande:
a) Förluster för innevarande räkenskapsår.
b) Immateriella tillgångar.
c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida
lönsamhet.
d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i
enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar
riskvägd
exponering med hjälp av internmetoden.
e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets
balansräkning.
f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri
märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital
instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för
pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/41
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
143
g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka
pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka
institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga
myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu
tets kapitalbas.
h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte
tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den
finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt
innehav i dessa enheter.
i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte
tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den
finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i
dessa enheter.
j) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i
enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt
primärkapital för kapitaltäckningsändamål.
k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra
ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo
neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter
som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:
i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella
sektorn.
ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna
243.1 b, 244.1 b och 258.
iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med
artikel 379.3.
iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast
ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar
tikel 153.8.
v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med
artikel 155.4.
l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan
förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt
sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån
sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken
dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt
1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman
hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66
a, c och d.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella
institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu
ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ), försäkrings-
och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un
dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i
enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från
följande poster i kapitalbasen:
a) Kärnprimärkapitalposter.
b) Övrigt primärkapital.
c) Supplementärkapitalposter.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 37
Avdrag av immateriella tillgångar
Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till
gångar på följande sätt:
a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av
tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om
de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från
balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.
b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som
inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.
SV
L 176/42
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
144
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 38
Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av
framtida lönsamhet
1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte
fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som
måste dras av i enlighet med denna artikel.
2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero
ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras
med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder,
utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.
3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero
ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in
stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt
ning att följande villkor är uppfyllda:
a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning
att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.
b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes
kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte
myndighet och avseende samma skattesubjekt.
4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an
vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna
skatteskulder som minskar den summa av immateriella till
gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras
av.
5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt
punkt 4 ska fördelas på
a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida
lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som
inte dras av i enlighet med artikel 48.1,
b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av
framtida lönsamhet.
Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna
proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford
ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i
leden a och b.
Artikel 39
För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till
tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är
beroende av framtida lönsamhet
1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska
inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre
avdelning II:
a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.
b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil
ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett
delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.
2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av
framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte
fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en
skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu
tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab
bas av likvidering eller insolvens.
b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna
kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för
institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende
ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags
tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för
gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel
ning II.
c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna
enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med
en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den
medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.
Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna
skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.
Artikel 40
Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade
förlustbelopp
Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska
inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar
som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan
ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning
arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som
avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.
Artikel 41
Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner
1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns
bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med
a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som
skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller
togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings
ramar,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/43
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
145
b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions
planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under
förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har
gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att
minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt
i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende
på vad som är tillämpligt.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet
ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för
månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt
1 b.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 42
Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument
Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav
i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet
för långa positioner, med följande undantag:
a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri
märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa
positioner, under förutsättning att båda av följande villkor
är uppfyllda:
i) De långa och korta positionerna har samma underlig
gande exponering och de korta positionerna inte innebär
någon motpartsrisk.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för
direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap
per, genom att beräkna den underliggande exponeringen
mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.
c) Instituten får
"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna
kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in
dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka
pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig
gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne
bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är
uppfyllda:
i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un
derliggande index.
ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
Artikel 43
Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn
När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt
innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl
jande villkor är uppfyllt:
a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru
ment som har givits ut av enheten.
b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger
kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.
c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av
enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer
av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman
ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell
rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.
Artikel 44
Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos
enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett
korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa
upp kapitalbasen
Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i
enlighet med följande:
a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital
instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas
på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.
b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne
hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.
SV
L 176/44
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
146
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 45
Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i
enheter i den finansiella sektorn
Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och
i, i enlighet med följande bestämmelser:
a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka
pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk
nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med
samma underliggande exponering, under förutsättning att
båda av följande villkor är uppfyllda:
i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio
nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett
år.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,
indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom
att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital
instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.
Artikel 46
Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det
fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i
den finansiella sektorn
1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna
den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i
led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk
ningen i led b i denna punkt:
a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär
kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter
i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent
ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti
tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av
följande på kärnprimärkapitalposterna:
i) Artiklarna 32–35.
ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l,
exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna
skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet
och som uppstår ur temporära skillnader.
iii) Artiklarna 44 och 45.
b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in
nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den
finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt
innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in
direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i
dessa enheter i den finansiella sektorn.
2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio
ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt
1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.
3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska
fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas.
Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital
instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att
multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med
den andel som anges i led b i denna punkt:
a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in
direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru
ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet
inte har något väsentligt innehav, representerat av varje
kärnprimärkapitalinstrument som innehas.
4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och
som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital
poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska
inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del
tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning
IV, beroende på vad som är tillämpligt.
5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas
instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a
med summan i led b:
a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt
punkt 4.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/45
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
147
b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som
anges i led ii.
i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.
ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en
heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har
något väsentligt innehav.
Artikel 47
Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett
institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den
finansiella sektorn
Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska
dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions
garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och
beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45
samt underavsnitt 2.
U n d e r a v s n i t t 2
U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g
f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r
Artikel 48
Tröskelvärden för undantag från avdrag från
kärnprimärkapitalposter
1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte
behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden
a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det
tröskelbelopp som avses i punkt 2:
a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida
lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och
tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär
kapitalposter, beräknade med tillämpning av
i) artiklarna 32–35,
ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna
skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet
och som uppstår till följd av temporära skillnader.
b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den
finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn
tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe
ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka
pitalposter, beräknas med tillämpning av
i) artiklarna 32–35,
ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna
skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet
och som uppstår till följd av temporära skillnader.
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara
den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med
det procenttal som avses i led b i denna punkt.
a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de
justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till
lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för
undantag som anges i den här artikeln.
b) 17,65 %.
3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen
uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som
inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna
punkt med summan i led b i denna punkt:
a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av
framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill
nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets
kärnprimärkapitalposter.
b) Summan av följande:
i) Det belopp som avses i a.
ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av
kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella
sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket
uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital
poster.
Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster
som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel
som avses i första stycket.
4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med
punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.
SV
L 176/46
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
148
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 49
Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller
institutionella skyddssystem tillämpas
1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att
instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv
2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi
viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga
myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka
pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken
moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det
blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har
ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e
i denna punkt är uppfyllda:
a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag,
återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.
b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk
ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt
direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella
moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol
dingföretag eller institut som har innehavet.
c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för
väg.
d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till
stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande
period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt
ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter
som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är
tillräcklig.
e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:
i) Moderinstitutet.
ii) Det finansiella moderholdingföretaget.
iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget.
iv) Institutet.
v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i
leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I
avdelning II kapitel 2.
Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.
2.
Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå
och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad
tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av
kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella
sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga
myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe
ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och
avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.
Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket
får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller
delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i
unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark
nadens sätt att fungera.
3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital
basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten
att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:
a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill
koren i leden i–v är uppfyllda.
i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds
system som avses i artikel 113.7.
ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i
enlighet med artikel 113.7.
iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.
iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet
upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti
kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning
inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk
ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som
tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel
serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an
passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för
ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman
ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En
extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege
rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig
användning av sådana delar som är godtagbara för be
räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska
pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu
tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen.
Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade
aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga
myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i
artikel 99.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/47
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
149
v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem
uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre
gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter
levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom
ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte
att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar
av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en
heter som inte är medlemmar av den institutionella
skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av
sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital
basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas
mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste
met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning
en.
b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller
ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i
led a i–v är uppfyllda.
4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk
terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas
en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3,
beroende på vad som är tillämpligt.
5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till
direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella
konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be
räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.
6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och
marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den
24 november 2010 ( 1 ) Esma genom den gemensamma kom
mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte
att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder
som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de
alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.
EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska
standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari
2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning
(EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.
A v s n i t t 4
K ä r n p r i m ä r k a p i t a l
Artikel 50
Kärnprimärkapital
Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital
poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna
32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i
artiklarna 48, 49 och 79.
KAPITEL 3
Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål
A v s n i t t 1
Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h
p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t
Artikel 51
Övrigt primärkapital
Övrigt primärkapital ska utgöras av
a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,
b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.
Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som
kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.
Artikel 52
Primärkapitaltillskott
1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill
skott, om följande villkor är uppfyllda:
a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda.
b) Instrumenten har inte förvärvats av
i) institutet eller dess dotterföretag, eller
ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av
ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller
mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.
c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi
nansierats av institutet.
d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru
ment i händelse av institutets insolvens.
SV
L 176/48
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
150
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon
garanti som ökar förmånsrätten för
i) institutet eller dess dotterföretag,
ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö
retag,
iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet
eller dess dotterföretag,
v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot
terföretag,
vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter
som avses i led i-v.
f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals
mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens
eller likvidation.
g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller
instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa
in dem.
h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller
en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut
om köp.
i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill
koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter
utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp
fyllda.
j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut
tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller
skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte
på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:
i) Efter det att institutet går i likvidation.
ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis
kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott
beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den
behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.
k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått,
att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran
om inlösen eller återköp av instrumenten.
l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:
i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.
ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär
digheten hos institutet eller dess moderföretag.
iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu
tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be
talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid
och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan
begränsning använda sådana inställda betalningsmedel
för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.
iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in
stitutets sida.
v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för
institutet.
m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul
der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande
utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags
tiftning.
n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in
strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs
ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om
en utlösande händelse skulle inträffa.
o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget
som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.
p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda
följande villkor vara uppfyllda:
i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet
med del ett avdelning II kapitel 2.
ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut
utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i
denna punkt.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/49
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
151
Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara
uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el
ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning
att dessa likställs.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar
a) form och art för incitament till inlösen,
b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts
kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital
belopp,
c) förfaranden och tidpunkter för att
i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat,
ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter
en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,
d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in
stitutets rekapitalisering,
e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka
pitalbasinstrument.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 53
Restriktioner avseende inställda utdelningar på
primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna
hindra institutets rekapitalisering
Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be
stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte
innehålla följande:
a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en
utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet
och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka
pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.
b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital
instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital
instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa
primärkapitaltillskott.
c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning
med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för
övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.
Artikel 54
Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott
1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel
ser gälla för primärkapitaltillskott:
a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio
nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera
av följande:
i) 5,125 %;
ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet
och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.
b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet
ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses
i led a.
c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att
dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en
utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges
antingen
i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp
som får konverteras, eller
ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon
verteras till kärnprimärkapitalinstrument.
d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att
instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande
händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande
belopp:
i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid
insolvens eller likvidation av institutet.
ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller
återköp av instrumentet.
iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.
SV
L 176/50
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
152
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill
skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster
som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.
3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som
övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för
de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka
pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller
konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.
4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som
måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse
skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:
a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets
kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.
b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.
5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra
följande:
a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.
b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.
c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in
strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till
kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna
artikel.
6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver
terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse
skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid
punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill
skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse
inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då
sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska
vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs
för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka
pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in
träffar.
7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver
terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle
inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga
hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller
bestämmelser i avtal.
Artikel 55
Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott
inte längre är uppfyllda
Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1
inte längre är uppfyllda, gäller att
a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett
primärkapitaltillskott,
b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart
ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.
A v s n i t t 2
A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l
Artikel 56
Avdrag från övrigt primärkapital
Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:
a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri
märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som
institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av
befintliga kontraktsförpliktelser.
b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital
tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu
tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig
heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets
kapitalbas.
c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne
hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek
torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte
har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri
märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om
institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan
taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem
eller färre arbetsdagar.
e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen
tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger
institutets supplementärkapital.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/51
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
153
f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan
förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt
sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck
ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil
ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för
luster.
Artikel 57
Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott
Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav
av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för
långa positioner, med följande undantag:
a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka
pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner,
under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:
i) De långa och korta positionerna har samma underlig
gande exponering och de korta positionerna inte innebär
någon motpartsrisk.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han
delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.
b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di
rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper,
genom att beräkna den underliggande exponeringen mot
egna primärkapitaltillskott i dessa index.
c) Instituten får
"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna
primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär
depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott
som härrör från korta positioner i underliggande index, in
begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts
risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll
da:
i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig
gande index.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
Artikel 58
Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den
finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande
som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen
Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c
och d, i enlighet med följande:
a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval
av bruttovärdet av långa positioner.
b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska
dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.
Artikel 59
Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den
finansiella sektorn
Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i
enlighet med följande:
a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital
tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på
grundval av nettovärdet för långa positioner med samma
underliggande exponering, under förutsättning att båda föl
jande villkor är uppfyllda:
i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för
de långa positionerna eller har en återstående löptid på
minst ett år.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta,
indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom
att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital
instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.
Artikel 60
Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut
inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella
sektorn
1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den
summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a
i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i
led b i denna punkt:
a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär
kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i
den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri
märkapitalposter beräknat genom tillämpning av
i) artiklarna 32–35,
SV
L 176/52
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
154
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna
skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet
och som uppstår till följd av temporära skillnader,
iii) artiklarna 44 och 45.
b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne
hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella
sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat
med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär
kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa
enheter i den finansiella sektorn.
2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio
ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt
1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.
3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas
mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som
ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska
beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt
med andelen i led b i denna punkt:
a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.
b) Den summ som anges i led i delad med den summ som
anges i led ii:
i) Det totala summan primärkapitaltillskott.
ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den
finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent
ligt innehav.
4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som
uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter
efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii,
får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med
del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av
delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.
5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas
instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a
med summan i led b:
a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt
punkt 4.
b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som
anges i led ii.
i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.
ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en
heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har
något väsentligt innehav.
A v s n i t t 3
Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r
K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l
Artikel 61
Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål
Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål
ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster
som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.
KAPITEL 4
Supplementärkapital
A v s n i t t 1
S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h
- I n s t r u m e n t
Artikel 62
Supplementärkapitalposter
Supplementärkapitalposter ska utgöras av
a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att
villkoren i artikel 63 är uppfyllda,
b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led
a,
c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte
effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo
nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel
2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i
enlighet med avdelning II kapitel 2,
d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul
tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till
0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en
lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be
räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av
delning II kapitel 3.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/53
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
155
Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka
pitalposter eller övrigt primärkapital.
Artikel 63
Supplementärkapitalinstrument
Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som
supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:
a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har
upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt
betalda.
b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen
har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av
i) institutet eller dess dotterföretag, eller
ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett
innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer
av rösterna eller kapitalet i företaget.
c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda
lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt
eller indirekt finansierats av institutet.
d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm
melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter
ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som
reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till
lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade
fordringsägare.
e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad
som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en
garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av
i) institutet eller dess dotterföretag,
ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag,
iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö
retag,
iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot
terföretag,
v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot
terföretag,
vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter
som avses i led i-v.
f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad
som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang
som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring
arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.
g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad
som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.
h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter
ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget
incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital
beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de
löper ut.
i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på
vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner
eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad
som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero
ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska
utnyttjas.
j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad
som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller
återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda,
och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum,
beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i
artikel 78.4 är uppfyllda.
k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter
ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte
uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef
terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle
eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för
väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom
vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger
inte på annat sätt någon sådan indikation.
l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter
ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte
innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till
lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal
ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol
vens eller likvidation.
m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är
tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be
roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på
kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.
n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om
de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut,
beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande
villkor vara uppfyllda:
i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har
upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en
enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel
ning II kapitel 2.
SV
L 176/54
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
156
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan
begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna
punkt.
Artikel 64
Avskrivning av supplementärkapitalinstrument
I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som
supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru
mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i
led a multipliceras med summan i led b enligt följande:
a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp
den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal
senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio
den.
b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de
efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.
Artikel 65
Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital
instrument inte längre är uppfyllda
Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument
inte längre är uppfyllda gäller att
a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett
supplementärkapitalinstrument,
b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp
höra att räknas som supplementärkapitalposter.
A v s n i t t 2
A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r
Artikel 66
Avdrag från supplementärkapitalposter
Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:
a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna
supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen
tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att
köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.
b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka
pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka
institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga
myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu
tets kapitalbas.
c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för
direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka
pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti
tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.
d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup
plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek
torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter,
undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i
färre än fem arbetsdagar.
Artikel 67
Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument
Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav
grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande
undantag:
a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net
tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda
av följande villkor är uppfyllda:
i) De långa och korta positionerna har samma underlig
gande exponering och de korta positionerna innebär
inte någon motpartsrisk.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i
handelslagret eller utanför handelslagret.
b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di
rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper
genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna
supplementärkapitalinstrument i dessa index.
c) Instituten får
"netta" bruttovärdet av långa positioner i egna
supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av
indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär
kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under
liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna
innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av
följande villkor är uppfyllda:
i) De långa och korta positionerna har samma underlig
gande index.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i
handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/55
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
157
Artikel 68
Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i
enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har
ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa
upp kapitalbasen
Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c
och d, i enlighet med följande bestämmelser:
a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på
grundval av bruttovärdet av långa positioner.
b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i
den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne
hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.
Artikel 69
Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i
enheter i den finansiella sektorn
Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och
d, i enlighet med följande:
a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka
pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk
nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med
samma underliggande exponering, under förutsättning att
båda följande villkor är uppfyllda:
i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för
de långa positionerna eller har en återstående löptid på
minst ett år.
ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an
tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.
b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di
rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper,
genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot
kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa
index.
Artikel 70
Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut
inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet
1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den
summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a
i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i
led b i denna punkt:
a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär
kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i
den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri
märkapitalposter beräknat genom tillämpning av
i) artiklarna 32–35,
ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa
som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är
beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till
följd av temporära skillnader,
iii) artiklarna 44 och 45,
b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne
hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den
finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets
alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär
kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka
pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.
2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio
ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt
1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.
3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas
mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu
ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital
instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led
a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:
a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt
punkt 1.
b) Den summa som anges i led i delad med den summa som
anges i led ii.
i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.
ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska
innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i
den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något
väsentligt innehav.
4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och
som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital
poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska
inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del
tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning
IV, beroende på vad som är tillämpligt.
SV
L 176/56
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
158
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas
instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a
med summan i led b:
a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt
punkt 4.
b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som
anges i led ii.
i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.
ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och
syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en
heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har
något väsentligt innehav.
A v s n i t t 3
S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l
Artikel 71
Supplementärkapital
Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup
plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66
och efter tillämpning av artikel 79.
KAPITEL 5
Kapitalbas
Artikel 72
Kapitalbas
Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital
och supplementärkapital.
KAPITEL 6
Allmänna krav
Artikel 73
Utdelning på kapitalbasinstrument
1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att
besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett
kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär
kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka
pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av
de behöriga myndigheterna.
2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som
avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor
är uppfyllda:
a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru
mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt
som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen
kan ske.
b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på
verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1
eller av den form i vilken utdelningen kan ske.
c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins
kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller
genom den form i vilken utdelningen kan ske.
3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än
det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att
betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form
än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas
som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller
supplementärkapitalinstrument.
4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av
baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill
skott och supplementärkapitalinstrument.
5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens
enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill
kor är uppfyllda:
a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex
inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten
för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol
dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag
eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.
b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en
annan bedömning än den som anges i led a.
6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark
nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.
7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna
betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/57
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
159
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 74
Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade
enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som
lagstadgat kapital
Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller
syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits
ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas
som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa
riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.
Artikel 75
Avdrags- och löptidskrav för korta positioner
Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a
och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande
villkor är uppfyllda:
a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida
datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen
sälja den långa position som säkras.
b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont
raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum
köpa den långa position som avses i led a av institutet.
Artikel 76
Indexinnehav av kapitalinstrument
1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a
och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i
ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av
samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt
ning att följande villkor är uppfyllda:
a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen
i ett index som används för att säkra den långa positionen
finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.
b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på
institutets balansräkning.
c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en
effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.
d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de
kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om
året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.
2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd,
får ett institut använda en konservativ skattning av institutets
underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu
derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin
exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller
båda:
a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och
supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.
b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup
plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek
torn och är inkluderade i index.
3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd
som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara
operativt betungande för institutet att övervaka den underlig
gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b
i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar
a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna
den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till
räckligt försiktig,
b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av
punkt 3.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 77
Villkor för reducering av kapitalbasen
Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga
myndigheten för att
a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument
som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags
tiftningen tillåtet sätt, och/eller
SV
L 176/58
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
160
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär
kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende
på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens
utgång.
Artikel 78
Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera
kapitalbasen
1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett
institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka
pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital
instrument om något av följande villkor är uppfyllt:
a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med
kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill
kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare
än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.
b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds
ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella
åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1
i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som
definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en
marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän
dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.
2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer
hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in
komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa
ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än
de instrument de skulle ersätta.
3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a
och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att
vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses
i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från
de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för
utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på
lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.
4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in
primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi
gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i
punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:
a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av
instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det
egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget
kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp
fyllda:
i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring
är tillräckligt säker.
ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be
höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen
av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid
punkten för utgivningen.
b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga
behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett
tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att
denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid
punkten för utgivningen.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar
a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa
citet,
b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i
punkt 3,
c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd
från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär
derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas
vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i
kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be
handla en sådan ansökan.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 79
Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen
1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller
har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som
kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple
mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och
den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till
att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten,
får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från
bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa
instrument.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1
och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be
dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi
ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/59
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
161
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 80
Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet
1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som
har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med
dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru
menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga
fall, artikel 29.
De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran
av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru
ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna
övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av
instituten i unionen.
2. Ett meddelande ska omfatta följande:
a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och
omfattning.
b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är
nödvändiga från kommissionens sida.
c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av
institutens solvens.
3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om
alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA
anser krävs på grund av något av följande:
a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax
is.
b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings
standarder.
c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av
institutens solvens.
4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se
nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea
liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan
justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom
mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella
redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns
standarder för banker.
AVDELNING II
MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT
OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV
DOTTERFÖRETAG
Artikel 81
Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat
kärnprimärkapital
1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär
kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru
ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter
företag om följande villkor är uppfyllda:
a) Dotterföretaget är endera av följande:
i) Ett institut.
ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om
fattas av kraven i denna förordning och i direktiv
2013/36/EU.
b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett
avdelning II kapitel 2.
c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me
ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i
gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per
soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som
är tillämpligt.
2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras
genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo
derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli
derat kärnprimärkapital.
Artikel 82
Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings
ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice
rande kapitalbas
Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål,
primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas
ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller
supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till
lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs
fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp
fyllda:
a) Dotterföretaget är endera av följande:
i) Ett institut.
ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om
fattas av kraven i denna förordning och i direktiv
2013/36/EU.
b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett
avdelning II kapitel 2.
SV
L 176/60
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
162
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen
enligt del ett avdelning II kapitel 2.
Artikel 83
Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings
ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö
retag
1.
Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup
plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate
rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt
primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller
supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende
på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:
a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för
behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.
b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast
som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings
ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.
c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast
som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti
kel 63 är uppfyllda.
d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka
pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö
retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av
delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som
fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till
lämpligt.
Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i
ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta
get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i
konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala
och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe
ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till
driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe
tydliga i punkt 1 andra stycket.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 84
Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri
märkapitalet
1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi
noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka
pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra
resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet
i led b:
a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl
jande:
i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som
behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1
a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär
skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv
2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie
ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti
kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,
i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka
pital.
ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör
detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att
uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav
som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital
baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU,
det kombinerade buffertkravet som definieras i arti
kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500
och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den
mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.
b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro
centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö
retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel
och andra reserver.
2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på
delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.
Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett
dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant
beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det
konsoliderade kärnprimärkapitalet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/61
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
163
3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns
krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets
intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be
traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende
på vad som är tillämpligt.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs
enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa
denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp
fyller samtliga följande villkor:
a) Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier
eller andelar.
b) Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.
c) Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett
minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom
en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.
d) Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här
rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på
undergruppsnivå.
Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren
i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna
förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol
dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi
ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första
stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det
stycket.
6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i
ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för
ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar
tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken
finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller
rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings
kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,
ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i
den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets
intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga
rantier.
Artikel 85
Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det
konsoliderade primärkapitalet
1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva
lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital
basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av
att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:
a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:
i) Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be
hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1
b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär
skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv
2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie
ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti
kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer,
i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.
ii) Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta
dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den
summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i
artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som
avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine
rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv
2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala
tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska
uppfyllas av primärkapital.
b) Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en
procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före
taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel
och andra reserver.
2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del
gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.
Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett
dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant
beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte
ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.
SV
L 176/62
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
164
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns
krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär
kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller
inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå,
beroende på vad som är tillämpligt.
Artikel 86
Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade
övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6
ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice
rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri
märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det
kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det
konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för
det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.
Artikel 87
Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad
kapitalbas
1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva
lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba
sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra
resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i
led b:
a) Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:
i) Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs
för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de
krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda
kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv
2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie
ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti
kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.
ii) Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag
som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa
som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna
458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i
artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf
fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv
2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala
tillsynsregler i tredjeländer.
b) Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan
del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som
ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och
supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba
lanserade vinstmedel och andra reserver.
2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del
gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.
Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett
dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant
beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte
ingå i den konsoliderade kapitalbasen.
3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns
krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas
instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte
betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero
ende på vad som är tillämpligt.
Artikel 88
Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det
konsoliderade supplementärkapitalet
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6
ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice
rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka
pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas
som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice
rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli
derade primärkapitalet.
AVDELNING III
KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA
SEKTORN
Artikel 89
Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav
utanför den finansiella sektorn
1.
Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av
institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av
de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i
punkt 3:
a) En enhet i den finansiella sektorn.
b) Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och
som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten
bedömer
i) vara en verksamhet som har direkt samband med bank
verksamhet,
ii) tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/63
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
165
iii) vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon
der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.
2. Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har
i andra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som
överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av
de bestämmelser som fastställs i punkt 3.
3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a
eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1
och 2:
a) Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska
instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av
följande:
i) Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt
1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.
ii) Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i
punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara
kapital.
b) De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha
sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och
2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart
kapital som fastställts i dessa punkter.
De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a
eller b.
4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer
där följande begrepp specificeras:
a) Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.
b) Verksamheter knutna till bankverksamhet.
c) Liknande verksamheter.
Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning
(EU) nr 1093/2010.
Artikel 90
Alternativ till 1 250 % riskvikt
Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor
som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti
tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i
enlighet med artikel 36.1 k.
Artikel 91
Undantag
1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och
b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för
godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av
följande villkor är uppfyllt:
a) Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats
enligt artikel 79.
b) Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas
i fem eller färre arbetsdagar.
c) Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.
2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings
tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte
ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.
DEL TRE
KAPITALKRAV
AVDELNING I
ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING
KAPITEL 1
Krav på kapitalbasens storlek
A v s n i t t 1
K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t
Artikel 92
Kapitalbaskrav
1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu
ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:
a) En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.
b) En primärkapitalrelation på 6 %.
c) En total kapitalrelation på 8 %.
2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande
sätt:
a) Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital
uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo
neringsbeloppet.
b) Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt
som en procentandel av det totala riskvägda exponerings
beloppet.
SV
L 176/64
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
166
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt
som en procentandel av det totala riskvägda exponerings
beloppet.
3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum
man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm
melserna i punkt 4:
a) Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd
ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379,
när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget
beloppen för riskviktad exponering från institutets handels
lager.
b) Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i
denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt,
för ett instituts handelslager, för
i) positionsrisker,
ii) stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik
larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida
dessa gränsvärden.
c) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller
V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är
tillämpligt, för
i) valutarisker,
ii) avvecklingsrisker,
iii) råvarurisker.
d) Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för
risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri
vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex
poneringsbeloppen för kreditrisker.
e) Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för
operativa risker.
f) De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med
avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från
institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av
transaktioner och avtal:
i) kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.
ii) Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio
ner baserade på värdepapper eller råvaror.
iii) Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.
iv) Transaktioner med långfristig avveckling.
4. Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to
tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:
a) Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu
dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs
verksamhet.
b) Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e
med 12,5.
Artikel 93
Krav på startkapital för en pågående verksamhet
1. Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det
startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.
2. Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari
1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital
som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I
detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga
den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.
3. Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om
fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars
1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti
tut (
1
) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas
totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort
sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers
företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå
som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG.
Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån
på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som
föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad
för närmast föregående period.
4. Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i
punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person
än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in
stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för
startkapital.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/65
( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
167
5. Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som
avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter
fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione
rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start
kapital inte har uppnåtts.
6. Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att
säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls
ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.
Artikel 94
Undantag för mindre verksamhet i handelslagret
1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett
kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten
när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att
storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan
för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:
a) Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala
tillgångarna och 15 miljoner EUR.
b) Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna
och 20 miljoner EUR.
2. När verksamhetens storlek inom och utom balansräk
ningen beräknas ska institut tillämpa följande:
a) Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt
värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no
minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru
ment.
b) Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med
det absoluta värdet av korta posisioner.
3. Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det
omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö
riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in
stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet
inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor
teringsdatum.
A v s n i t t 2
K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g
m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n
d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r
Artikel 95
Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad
auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster
1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag
som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers
tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3
och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning
av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.
2. De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna
artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och
som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve
steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i
bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt
exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:
a) Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f
efter tillämpning av artikel 92.4.
b) 12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.
De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda
håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam
het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till
direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och
92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som
avses i första stycket.
De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de
företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller
de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet
som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv
2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande
för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som
den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG
och 2006/48/EG.
3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av
alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i
avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv
2013/36/EU.
Artikel 96
Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett
startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i
direktiv 2013/36/EU
1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av
värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar
tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av
totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den
här artikeln:
a) Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i
syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få
tillträde till system för clearing och avveckling eller en er
känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun
dorder.
SV
L 176/66
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
168
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor,
nämligen sådana
i) som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,
ii) som enbart handlar för egen räkning,
iii) som inte har några externa kunder,
iv) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och
avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras
av samma clearinginstitut.
2. För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det
totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av
a) artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,
b) det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.
3. Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla
övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av
delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv
2013/36/EU.
Artikel 97
Kapitalbas baserad på fasta omkostnader
1. I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers
företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som
tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe
ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i
bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital
som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna
under det föregående året.
2. Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det
föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be
dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera
kravet i punkt 1.
3. Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe
ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska
värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en
fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla
nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam
hetsplanen justeras.
4. EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska
standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera
a) beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande
minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det
föregående året,
b) villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet
att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel
av de fasta omkostnaderna från det föregående året,
c) beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär
depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 98
Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå
1.
Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår
i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,
ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa
artikel 92 på gruppnivå enligt följande:
a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet
med artikel 95.2.
b) Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade
situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi
nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol
dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.
2.
Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår
i en grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut,
ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär
depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre
tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92
på gruppnivå enligt följande:
a) Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet
med artikel 96.2.
b) Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade
situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi
nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol
dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i
överensstämmelse med del ett kapitel 2.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/67
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
169
KAPITEL 2
Beräknings- och rapporteringskrav
Artikel 99
Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information
1. Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter
till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i
artikel 92.
2. De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)
nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti
kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re
dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings
standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i
den förordningen ska också rapportera finansiell information.
3. De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut
som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet
med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital
basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen
också ska rapportera den finansiella information som avses i
punkt 2 i den här artikeln.
4. Den finansiella information som avses i punkt 2 och i
punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs
för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för
institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten
innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet
med förordning (EU) nr 1093/2010.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och
datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar
som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som
avses i punkterna 1-4.
Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt
ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig
het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor
mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en
övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och
av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller
den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk
terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som
bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna
samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering
av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under
förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.
EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom
förande för att specificera de format som instituten ska använda,
och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven
på rapportering i enlighet med första stycket.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015
inom.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. Om den behöriga myndigheten anser att information som
inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som
avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4,
ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor
mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden
för genomförande i punkt 5.
Artikel 100
Ytterligare rapporteringskrav
Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån,
åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och
alla former av inteckning av tillgångar.
EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för
genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.
Artikel 101
Specifika rapporteringsskyldigheter
1.
Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till
de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad
mot vilken de är exponerade:
a) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit
säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det
intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 %
av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med
artikel 124.2.
SV
L 176/68
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
170
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har
godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del
av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom
bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.
c) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka
ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter
begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad
genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.
d) Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit
säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre
av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet
eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig
het med artikel 124.2.
e) Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har
godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till
den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad
genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.
f) Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka
ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella
fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt
ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med
artikel 124.1.
2. De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den
behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems
stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de
uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga
myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor
teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot
vilken det relevanta institutet är exponerat.
3. De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå
offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans
med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig
het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan
medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn
dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om
bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden
i den medlemsstaten.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att specificera följande:
a) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap
portering samt it-lösningar enligt punkt 1,
b) enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap
portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som
avses i punkt 2.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 3
Handelslager
Artikel 102
Krav som gäller handelslagret
1. Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk
ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.
2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de
strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att
hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.
3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och
kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna
104 och 105.
4. Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av
kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas
i syfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är
uppfyllda.
Artikel 103
Förvaltning av handelslagret
När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio
ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:
a) Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för
positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av
personer i ledande befattning och som anger förväntad in
nehavsperiod.
b) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för
den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom
ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta
följande:
i) Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/69
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
171
ii) Fastställande av positionslimiter och övervakning av de
ras lämplighet.
iii) Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom
överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.
iv) Positionsrapportering till personer i ledande befattning
ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings
process.
v) Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads
informationskällor och en bedömning görs av möjlighe
ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent
risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm
ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces
sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio
ner som det handlas med på marknaden.
vi) Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings
området.
c) Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för
övervakning av positionerna gentemot institutets handels
strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner
för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har
överskridits.
Artikel 104
Införande i handelslagret
1. Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer
för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för
beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102
och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be
aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk
hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över
hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet
genomföra internrevision i detta avseende.
2. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer
för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa
riktlinjer och processer ska minst innefatta
a) vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och
utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,
b) i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag
ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,
c) för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning
institutet kan
i) identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,
ii) säkra positionens alla väsentliga risker med instrument
för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och
iii) erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan
dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,
d) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra
värderingar för positionen som kan valideras externt på ett
konsekvent sätt,
e) i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts
krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en
avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,
f) i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt
hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam
het,
g) i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi
tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret
och kriterierna för sådana överföringar.
Artikel 105
Krav på försiktig värdering
1. Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar
der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten
ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i
handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till
positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och
kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels
lagret.
2. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och
kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga
värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst
omfatta följande delar:
a) Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen,
inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som
ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn
av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser
verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om
vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt
ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska
ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste
ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda
tillfällen.
b) Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för
värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af
färsavdelningen.
SV
L 176/70
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
172
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet.
3. Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret
minst en gång dagligen.
4. Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina
positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han
delslagret.
5. Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer
försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte
kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un
dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn
digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för
att de kan slutavräkna till mittkurs.
6. När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge
nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och
portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio
nerna i handelslagret.
7. Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:
a) Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han
delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt
värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av
den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe
tens risk/resultatrapportering.
b) Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från
samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm
ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär
skilda position som värderas och av modellens parametrar.
c) I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas
som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi
ella instrument eller råvaror.
d) Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på
lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats
av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står
oberoende från utvecklingsprocessen.
e) Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En
säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna
mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.
f) De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller
nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings
resultaten.
g) Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att
kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be
dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga,
analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och
jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell
resultat.
I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe
roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende
tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de
gjorda antagandena och dataprogrammeringen.
8. Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver
den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri
fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av
en person eller enhet som är fristående från personer eller
enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per
månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk
samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller
om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för
siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.
9. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att
bedöma behovet av prisjusteringar.
10. Instituten ska göra en formell bedömning av följande
prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost
nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä
kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie
ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där
detta är relevant - modellrisk.
11. Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att
beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik
vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark
nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex.
koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur
sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu
ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver
eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den
finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar
positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu
ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering
är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in
nefattar
a) hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna
inom positionen,
b) köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga
spread,
c) tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an
tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge
nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut
satta för stress,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/71
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
173
d) marknadskoncentrationer,
e) hur lång tid man har innehaft positionen,
f) i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,
g) effekten av andra modellrisker.
12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller
modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska
göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att
göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet
undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska
också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser
ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.
13. När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap
periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in
stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att
avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning
av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk
som är förenad med användning av icke-observerbara (och
eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.
14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105
ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 106
Interna säkringar
1. En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:
a) Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska
kapitalbaskraven.
b) Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda
interna processer för godkännande och revision.
c) Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.
d) Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk
ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till
låtna limiterna.
e) Den ska noga övervakas.
Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.
2. Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp
ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels
lagret.
3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett
institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el
ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok
förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone
ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen
inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda
exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar
tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot
svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre
ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen
av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa
kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av
kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje
man och godkänns som säkring av en exponering utanför han
delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.
AVDELNING II
KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER
KAPITEL 1
Allmänna principer
Artikel 107
Kreditriskmetoder
1. Instituten ska antingen använda den schablonmetod som
föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger
sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad
på intern riskklassificering (
"internmetoden") som föreskrivs i
kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt
artikel 92.3 a och f.
2. För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon
den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand
ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda
exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra
typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten
behandla exponeringarna på följande sätt:
a) För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central
motpart, som exponeringar mot ett institut.
b) För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad
central motpart som exponeringar mot ett företag.
SV
L 176/72
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
174
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar
mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot
kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani
sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar
mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och
regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav
som tillämpas i unionen.
4. Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom
genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som
avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland
tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de
system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får
instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo
neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar
mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig
heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda
tredjelandet är lämpligt för denna metod.
Artikel 108
Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt
schablonmetoden och internmetoden
1. När det gäller en exponering för vilken ett institut till
lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden
enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av
LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt
artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet
med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid
tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade
förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och
artikel 62 c.
2. När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar
internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD-
värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får
institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.
Artikel 109
Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt
schablonmetoden och internmetoden
1.
Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2
för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone
ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör
enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings
belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik
larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon
metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en
ligt artikel 259.3.
2. Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3
för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone
ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör
enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings
belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266.
Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används
för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger
bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod
som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade
exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering.
Artikel 110
Behandling av kreditriskjusteringar
1. Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all
männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.
2. Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all
männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62
d samt artikel 36.1 d.
Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all
männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve
ringar för allmänna risker i bankrörelse.
3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha
blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller
individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska
fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen
som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all
männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be
handling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:
a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar
internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna
kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i
punkt 2.
b) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar
schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all
männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges
i punkt 1.
c) Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt
efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be
handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/73
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
175
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit
riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för
följande:
a) Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar
tikel 111;
b) Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik
larna 166–168.
c) Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.
d) Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone
ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i
artiklarna 246 och 266.
e) Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 2
Schablonmetoden
A v s n i t t 1
A l l m ä n n a p r i n c i p e r
Artikel 111
Exponeringsvärde
1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo
visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar,
ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110
samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till
tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans
räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl
jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av
specifika kreditriskjusteringar:
a) 100 % om det är en högriskpost.
b) 50 % om det är en medelriskpost.
c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.
d) 0 % om det är en lågriskpost.
De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket,
andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.
Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella
säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för
värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller
lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå
varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering
för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna
223–225.
2. Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår
i förteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6,
varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver
enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i
enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap
pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån
kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.
3. Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk
skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd
ras i enlighet med kapitel 4.
Artikel 112
Exponeringsklasser
Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone
ringsklasser:
a) Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.
b) Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
och myndigheter.
c) Exponeringar mot offentliga organ.
d) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.
e) Exponeringar mot internationella organisationer.
f) Exponeringar mot institut.
g) Exponeringar mot företag.
h) Exponeringar mot hushåll.
i) Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.
j) Fallerande exponeringar.
SV
L 176/74
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
176
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
k) Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.
l) Exponeringar i form av säkerställda obligationer.
m) Poster som avser positioner i värdepapperisering.
n) Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt
kreditbetyg.
o) Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för
kollektiva investeringar (fond).
p) Aktieexponeringar.
q) Övriga poster.
Artikel 113
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
1.
För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter
tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av
från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2.
Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass
som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges
i avsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas
genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre
ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export
kreditorgan i enlighet med avsnitt 3.
2.
Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul
tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts
enligt, avsnitt 2.
3. Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den
tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med
kapitel 4.
4. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe
riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.
5. Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i
avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.
6. Med undantag för exponeringar som ger upphov till
kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings
ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för
handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta
att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets
exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot
terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam
band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö
riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor
är uppfyllda:
a) Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut,
ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål
ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till
synskrav.
b) Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som
institutet.
c) Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont
roll gäller för motparten som för institutet.
d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.
e) Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska
eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna
överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till
institutet.
Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte
tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.
7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till
kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings
ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för
handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte
tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med
vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti
tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt
säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und
vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän
nande om följande villkor är uppfyllda:
a) De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.
b) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet
från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt
dess åtagande.
c) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och
enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering
av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen
för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella
skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till
inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone
ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/75
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
177
d) I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk
bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda
medlemmarna.
e) Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp
rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar
en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges
rapport och en riskrapport för det institutionella skydds
systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag
gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre
dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti
tutionella skyddssystemet som helhet.
f) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga
att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna
det institutionella skyddssystemet.
g) Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för
beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning)
liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med
lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine
ras.
h) Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem
skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen
affärsprofil.
i) De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel
lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i
leden c och d är tillräckliga.
Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till
lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.
A v s n i t t 2
R i s k v i k t e r
Artikel 114
Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker
1. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker
ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till
lämpas.
2. Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker
för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär
deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot
svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu
tet i enlighet med artikel 136.
Tabell 1
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
0 % 20 % 50 % 100 % 100 %
150 %
3.
Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.
4. Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar
och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na
tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska
åsättas riskvikten 0 %.
5. Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt
åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re
geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en
medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana
exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella
valutan.
6. För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande:
a) År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen
vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i
enlighet med artikel 114.2.
b) År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen
vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i
enlighet med artikel 114.2.
c) Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone
ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa
exponeringar i enlighet med artikel 114.2.
7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till
lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de
system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre
än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den
egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta
och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana
exponeringar samma riskvikt.
Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge
nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses
i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till
lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de
system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får
instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den
metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den
nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de
relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har
bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.
SV
L 176/76
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
178
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 115
Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
och myndigheter
1. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut
om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege
ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet
med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone
ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till
lämpas.
2. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone
ringar mot den nationella regering inom vars territorium de
är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan
dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv
styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt,
och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som
minskar risken för fallissemang.
EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla
delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio
nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som
exponeringar mot de nationella regeringarna.
3. Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har
inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och
som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo
neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn
digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid
tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha
blonmetoden inte uteslutas.
4. Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin
nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem
som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be
handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse
organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar
mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger
någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av
de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe
ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda
institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,
får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så
dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.
Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge
nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses
i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till
lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de
system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får
instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den
metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele
vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har
bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.
5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan
eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna
2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella
valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.
Artikel 116
Exponeringar mot offentliga organ
1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns
en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska
åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som
exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion
som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:
Tabell 2
Kreditkvalitetssteg
för nationell
regering
1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %
För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater
utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten
vara 100 %.
2. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en
kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be
handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling
för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och
120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.
3. Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig
löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.
4. Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot
offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar
mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel
seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna,
om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris
diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex
poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den
nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel
seorganet eller myndigheten.
5. Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris
diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst
motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo
neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får
instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma
riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/77
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
179
Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge
nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses
i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till
lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de
system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får
instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den
metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele
vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har
bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.
Artikel 117
Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker
1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som
inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in
stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som
anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.
Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets
handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för
ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings
banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.
2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker
ska åsättas riskvikten 0 %.
a) Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling
(Världsbanken).
b) Internationella finansieringsbolaget (IFC).
c) Interamerikanska utvecklingsbanken.
d) Asiatiska utvecklingsbanken.
e) Afrikanska utvecklingsbanken.
f) Europarådets utvecklingsbank.
g) Nordiska investeringsbanken.
h) Karibiska utvecklingsbanken.
i) Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
j) Europeiska investeringsbanken.
k) Europeiska investeringsfonden.
l) Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.
m) Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.
n) Muslimska utvecklingsbanken.
3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden
som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.
Artikel 118
Exponeringar mot internationella organisationer
Exponeringar mot följande internationella organisationer ska
åsättas riskvikten 0 %:
a) Unionen.
b) Internationella valutafonden.
c) Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).
d) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.
e) Europeiska stabilitetsmekanismen.
f) Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två
eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering
och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab
bas eller hotas av allvarliga finansiella problem.
Artikel 119
Exponeringar mot institut
1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär
dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk
vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för
vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit
värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti
kel 121.
2. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på
högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga
rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg
mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti
kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege
ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.
3. Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre
månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio
nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.
SV
L 176/78
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
180
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som
institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central
bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder
börande medlemsstats centralbank förutsatt att
a) reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens
förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003
om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) ( 1 ) eller i
enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden
är likvärdiga med den förordningen,
b) vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna
förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet
och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta
ganden.
5. Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats
och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till
synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som
tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in
stitut.
Artikel 120
Exponeringar mot kreditvärderade institut
1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på
mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från
ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig
het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det
externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.
Tabell 3
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 50 % 50 % 100 % 100 % 150 %
2.
Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på
upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från
ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig
het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det
externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.
Tabell 4
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 20 % 20 %
50 %
50 % 150 %
3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär
deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand
ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara
som följer:
a) Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone
ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris
tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla
exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter
stående löptid.
b) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen
leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk
vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga
exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär
deringen endast användas för den specifika exponeringen.
Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för
månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i
punkt 2.
c) Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen
leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för
månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i
punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för
kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford
ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt
som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga
värderingen.
Artikel 121
Exponeringar mot institut utan kreditvärdering
1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre
ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en
riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar
mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör
åsätts i enlighet med tabell 5:
Tabell 5
Kreditkvalitetssteg
för nationell
regering
1 2 3 4 5 6
Riskvikt för expo
nering
20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %
2. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är
etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit
värderad ska riskvikten vara 100 %.
3. För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en
ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten
vara 20 %.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/79
( 1 ) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
181
4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan
sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket
led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara
50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan
sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre
månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.
Artikel 122
Exponeringar mot företag
1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett
utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet
med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa
kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.
Tabell 6
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %
2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns
tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex
poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik
tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.
Artikel 123
Hushållsexponeringar
Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk
vikten 75 %.
a) Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso
ner eller ett litet eller medelstort företag.
b) Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar
med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med
sådan utlåning minskas väsentligt.
c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys
konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för
den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning
som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt
ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän
förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får
inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR.
Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.
Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.
Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första
stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.
Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras
till klassen hushållsexponeringar.
Artikel 124
Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom
1. En exponering eller någon del av en exponering som är
fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk
vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är
uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till
en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över
skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är
tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker
het.
Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av
fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av
marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta
kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an
dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.
2. På grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti
kel 101 och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be
höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år,
göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar
som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti
kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge
nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras
territorium är korrekt baserade på
a) erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är
säkrade genom fast egendom,
b) den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.
De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre
riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna
125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella
stabiliteten.
För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas
tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med
en procentsats från 35 % till och med 150 %.
För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe
ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en
procentsats från 50 % till och med 150 %.
SV
L 176/80
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
182
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund
val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad
marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet.
När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik
larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i
förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo
neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas
tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller
flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa
fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som
motsvarar de faktiska riskerna.
De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste
ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom
mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i
överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska
offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn
digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna
125, 126 och 199.
3. När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt
eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6
månader för att tillämpa de nya riskvikterna.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera
a) de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses
i punkt 1,
b) de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn
digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i
synnerhet begreppet
"bedömningar av den finansiella stabili
teten
".
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och
kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en
annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom
panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som
är belägna i den medlemsstaten.
Artikel 125
Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i
bostadsfastighet
1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en
lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk
rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande
sätt:
a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt
ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska
bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren
när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik
ten 35 %.
b) Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med
fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är
uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk
vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut
säkrad genom ägande av fastigheten.
2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en
exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt
1 endast om följande villkor är uppfyllda:
a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av
låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast
ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro
ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och
låntagarens utförande av sina förpliktelser.
b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den
underliggande fastighetens eller det underliggande projektets
resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter
betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre
diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal
ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet
som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu
ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin
utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig
inkomst vid beviljande av lån.
c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är
uppfyllda.
d) Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som
åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens
marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten
i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be
dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före
skrifter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/81
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
183
3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone
ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe
ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den
behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för
att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo
stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer
som inte överstiger följande gränsvärden:
a) Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas
tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant
lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över
stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom
bostadsfastigheter under ett givet år.
b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom
bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå
nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett
givet år.
4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst
år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt
2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda
ett påföljande år.
Artikel 126
Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i
kommersiella fastigheter
1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en
lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk
rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som
följer:
a) Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt
ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra
kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.
b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing
av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där
institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får
ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är
fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.
2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en
exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt
1 endast om följande villkor är uppfyllda:
a) Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av
låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast
ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro
ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och
låntagarens utförande av sina förpliktelser.
b) Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den
underliggande fastighetens eller det underliggande projektets
resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter
betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre
diten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden
som härrör från den underliggande fastighet som ställts som
säkerhet.
c) Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är
uppfyllda.
d) Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt
åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas
tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om
inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater
som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne
värdet genom lagar eller andra föreskrifter.
3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone
ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella
fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium,
om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat
visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för
kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för
lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:
a) Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi
ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av
pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2
överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts
genom kommersiella fastigheter.
b) De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom
kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående
lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.
4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst
år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt
2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda
ett påföljande år.
SV
L 176/82
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
184
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 127
Fallerande exponeringar
1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal
lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar,
den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig
het med artikel 178, ska åsättas riskvikten
a) 150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av
den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa
specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,
b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger
20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet
om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades.
2. För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna
posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är
godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.
3. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit
riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom
panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät
tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178
har inträffat.
4. Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit
riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom
panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126
ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med
artikel 178 har inträffat.
Artikel 128
Poster förknippade med särskilt hög risk
1.
Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med
särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an
delar i fonder, när så är lämpligt.
2. Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande
exponeringar:
a) Investeringar i riskkapitalföretag.
b) Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1
a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat
inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som
krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.
c) Investeringar i riskkapital.
d) Spekulativ finansiering av fast egendom.
3. Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas
upp i punkt 2 är förknippade med särskilt höga risker ska
instituten ta hänsyn till följande egenskaper:
a) Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang
från gäldenärens sida.
b) Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex
poneringen omfattas av led a.
EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo
neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under
vilka omständigheter.
Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning
(EU) nr 1093/2010.
Artikel 129
Exponeringar i form av säkerställda obligationer
1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt
punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer
som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda
obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade
genom någon av följande tillgångar:
a) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar,
ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el
ler lokala myndigheter i unionen.
b) Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i
tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut
vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller
kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt
exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i
tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller
myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone
ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban
ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller
116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1
enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som
minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet
med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av
det nominella beloppet för de emitterande institutens utes
tående säkerställda obligationer.
c) Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit
kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen
av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop
pet för det emitterande institutets utestående säkerställda
obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid
av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1,
men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva
litetssteg 2 i detta kapitel.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/83
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
185
d) Lån mot säkerhet i
i) bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av
panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med
bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe
terna, eller
ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds
Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär
depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med
lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostad
sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an
vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för
att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti
kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna
för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i
de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt
minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till
sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp
till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande
larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 %
av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna
uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka
pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det
nominella beloppet av de utestående värdepappren.
e) Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan
dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp
fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka
pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla
kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio
nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande
bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot
motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte
finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas,
och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014
ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana
panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade
lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens
bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive
ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen
ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av
behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i
fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas
för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till
handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig
garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag
för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses
över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit
institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra
en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.
f) Lån mot säkerhet i
i) kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be
loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi
gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de
intecknade fastigheterna, eller
ii) bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds
Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär
depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med
lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom
mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an
delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga
tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs
i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de
underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt
under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar
som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan
trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu
ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi
nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella
beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck
nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre
ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an
delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av
de utestående värdepappren.
Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara
om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt
70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som
säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no
minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen
med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp
fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4.
Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an
dra fordringar på den ställda säkerheten.
g) Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst
skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget
och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.
Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska
exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt
ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik
vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av
intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk
ningen av de gränser som avses i dessa led.
De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis
avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva
litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det
nominella beloppet av det emitterande institutets utestående
täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be
tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med
lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som
avses i det ledet tillämpas.
2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta
säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande
skydda obligationsinnehavare mot förluster.
SV
L 176/84
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
186
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för
säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti
kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.
4. Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär
dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk
vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen
från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti
kel 136.
Tabell 6a
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
10 % 20 % 20 %
50 %
50 %
100 %
5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon
kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas
en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter
ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut
dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:
a) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska
den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.
b) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska
den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.
c) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska
den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.
d) Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska
den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.
6. Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem
ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den
förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till
lämpas på dessa tills de löper ut.
7. Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali
ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som
investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be
höriga myndigheterna att
a) det får portföljinformation om åtminstone
i) värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa
och utestående säkerställda obligationer,
ii) den geografiska fördelningen och typen av säkerställda
tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,
iii) de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer
nas löptidsstruktur, och
iv) procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar
efter förfallodagen,
b) emittenten åtminstone varje halvår gör den information som
avses i led a tillgänglig för institutet.
Artikel 130
Poster som utgör positioner i värdepapperisering
Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise
ring ska fastställas enligt kapitel 5.
Artikel 131
Exponeringar mot institut och företag med kortfristig
kreditvärdering
Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en
kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut
ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar
kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i
enlighet med artikel 136.
Tabell 7
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 50 % 100 % 150 % 150 % 150 %
Artikel 132
Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder
1. Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för
kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk
vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto
den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller
använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill
koren i punkt 3 är uppfyllda.
2. Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för
vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär
deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8
som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär
deringsinstitutet i enlighet med artikel 136.
Tabell 8
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt
20 % 50 % 100 % 100 % 150 % 150 %
3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet
med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:
a) Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en
medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om
följande villkor är uppfyllda:
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/85
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
187
i) Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn
som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.
ii) Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck
ligt säkerställt.
b) Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar
i) de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve
stera i
ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i
fråga och metoderna för att beräkna dem.
c) Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år
för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in
komster och verksamhet under rapporteringsperioden.
Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran
deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti
kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar
tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system
som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten,
till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som
anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av
andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta
behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt
att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.
4. Om institutet känner till fondens underliggande expone
ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för
att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form
av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som
anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon
den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan
fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en
genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.
5. Om institutet inte känner till fondens underliggande ex
poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess
exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet
med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet
att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta
kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets
regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där
efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande
exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe
ringsgränsen är nådd.
Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning
och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto
derna i punkterna 4 och 5:
a) Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings
institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper
och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller
finansiella institut.
b) Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas
av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller
kriterierna i punkt 3 a.
En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i
första stycket är korrekt.
Artikel 133
Aktieexponeringar
1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone
ringar:
a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd
residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.
b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner
skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska
substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.
2.
Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte
måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i
enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet
med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet
med artikel 128.
3. Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk
nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som
aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts
riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om
högriskposter i enlighet med artikel 128.
Artikel 134
Övriga poster
1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i
artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.
SV
L 176/86
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
188
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett
institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv
86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.
3. Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas
riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät
tas 0 % riskvikt.
4. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad
plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet
har förpliktelser i motsvarande form.
5. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena
terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång
arna i fråga och inte de som gäller för motparten.
6. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone
ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering
arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av
sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel
5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett
externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon
kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk
vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1-
exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med
det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet
för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo
neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på
basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov
till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för
någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.
7. Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet
av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av
ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas,
eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner
som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part
än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda
fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill
koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp
lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier
enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i
beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4.
Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass
i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av
uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk
nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största
av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.
A v s n i t t 3
G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k
v ä r d e r i n g
U n d e r a v s n i t t 1
G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a
k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t
Artikel 135
Användning av kreditvärderingar från externa
kreditvärderingsinstitut
1. En extern kreditvärdering får endast användas för att fast
ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den
har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av
ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning
(EG) nr 1060/2009.
2. EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit
värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för
ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.
U n d e r a v s n i t t 2
I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s
k r e d i t v ä r d e r i n g a r
Artikel 136
Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär
deringar
1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom
mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande
som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av
kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett
externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller
"mapp
ning
"). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.
EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska
standarder för genomförande till kommissionen senast den
1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade
förslag till tekniska standarder för genomförande.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)
nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.
2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa
och Esma uppfylla följande krav:
a) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge
nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta
kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis
semang när det gäller alla poster som getts samma kredit
värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit
värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera
ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och
Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp
skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster
som fått samma kreditvärdering.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/87
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
189
b) För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge
nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta
kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex
terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala
som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär
derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition
av fallissemang.
c) EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för
varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings
institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som
bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit
värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som
anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.
d) Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär
deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt
högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera
kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva
litetsskalan som innebär högre risk.
e) När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten
för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär
deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det
aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte
längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet,
får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu
tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets
skalan.
3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa
faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b
och referensvärdet i punkt 2 c.
EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska
standarder för genomförande till kommissionen senast den
1 juli 2014.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU)
nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.
U n d e r a v s n i t t 3
A n v ä n d n i n g
a v
k r e d i t v ä r d e r i n g a r
f r å n
e x p o r t k r e d i t o r g a n
Artikel 137
Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan
1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit
värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in
stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:
a) Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export
kreditorgan som godkänt OECD:s
"överenskommelse om
riktlinjer för statsstödda exportkrediter
".
b) Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an
vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen
är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför
säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter
kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska
motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att
det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka
pitalkraven.
2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export
kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska
åsättas en riskvikt enligt tabell 9.
Tabell 9
Mini
mi-
premie
för ex
port-
försäk
ring
0 1 2 3 4 5 6 7
Risk
vikt
0 % 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %
A v s n i t t 4
A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r f r å n
e x t e r n t
k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t
f ö r
f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r
Artikel 138
Allmänna krav
Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut
för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och
poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut
nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska
motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det
underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra
ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska
använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut
har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit
värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget
initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett
externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva
litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta
externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA
ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det
externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär
dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på
den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit
värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär
deringar ska instituten uppfylla följande krav:
a) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från
ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av
poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för
alla exponeringar som tillhör denna kategori.
b) Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från
ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö
pande och konsekvent.
SV
L 176/88
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
190
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa
kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till
institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.
d) Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett
utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den
kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för
den posten.
e) Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda
externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter
för en post ska den högre riskvikten tillämpas.
f) Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från
utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de
två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två
lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät
tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk
vikten åsättas.
Artikel 139
Kreditvärderingar av emittenter och emissioner
1. Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions
program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo
neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att
fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.
2. Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering
för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt
emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som
utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän
kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ
das i endera av följande fall:
a) Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an
nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla
avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda
emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic
ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.
b) Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda
exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter
ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda
facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten,
i tillämpliga fall.
I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär
derad.
3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar
tikel 129.
4. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får
inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom
samma företagsgrupp.
Artikel 140
Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar
1.
Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort
fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör
exponeringar mot institut och företag.
2. En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den
post som den avser och ska inte användas för att härleda risk
vikt för andra poster, utom i följande fall:
a) Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk
vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering
och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om
de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk
vikt.
b) Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt
ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas
en riskvikt som är lägre än 100 %.
Artikel 141
Poster i nationell och utländsk valuta
En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde
närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt
för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i
utländsk valuta.
Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande
i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars
status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får
kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an
vändas för att fastställa riskvikten.
KAPITEL 3
Internmetoden
A v s n i t t 1
T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t
a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n
Artikel 142
Definitioner
1. I detta kapitel gäller följande definitioner:
1. riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller
samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för
värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan
tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ
av exponering.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/89
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
191
2. typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas
på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter
och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av
enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone
ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.
3. affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter,
affärsområden eller geografiska lokaliseringar.
4. stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan
siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som
uppfyller följande villkor:
a) dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller
på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70
miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis
ningen eller sammanställda redovisningen ska användas
för att bestämma storleken på tillgångarna, och
b) den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns
reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland
som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin
stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.
5. oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en
reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin
huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam
heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i
bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
6. motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem,
i skalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten
hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier
och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang)
härleds.
7. produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem
för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund
val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken
egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här
leds.
8. serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av
förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone
ringarna.
2. Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får
kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk
ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om
huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem
som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan
ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta
att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt
om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari
2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna
metod.
Artikel 143
Tillstånd att använda internmetoden
1. Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska
den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk
vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som
bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).
2. Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive
egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer,
ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings
system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me
toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer
som används.
3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga
myndigheterna för
a) väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk
klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone
ringar som institutet har fått tillstånd att använda,
b) väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller
en intern modell för aktieexponeringar som institutet har
fått tillstånd att använda.
Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om
fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice
ringssystem har utvecklats för.
4. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla
förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller
för aktieexponeringar.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos
användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för
andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk
klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste
men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt
internmetoden.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/90
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
192
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 144
Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om
användande av internmetoden
1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143
bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och
egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en
dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven
i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och
att institutets system för hantering och klassificering av kredit
riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och
särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till
fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:
a) Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en
ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens
egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor
rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.
b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe
ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning
av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system
och processer spelar en central roll för institutets riskhante
ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god
kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags
styrning.
c) Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an
svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till
fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig
påverkan.
d) Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som
ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante
ring av kreditrisker.
e) Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och
motiven för deras utformning samt validerar dessa system.
f) Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och
varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig
tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings
systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar.
Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice
ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone
ringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi
ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo
neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas
sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering
till följd av utvärderingen.
g) Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital
baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan
överlämna den rapport som krävs i artikel 99.
h) Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo
nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings
system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem;
institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo
nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie
exponeringar till denna interna modell.
Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av
LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti
tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som
används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje
part.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn
digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut
uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 145
Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden
1. Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden
ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice
ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin
interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan
det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.
2. Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt
ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för
den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det
har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden
och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm
mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa
parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det
kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD-
värden och konverteringsfaktorer.
3. Om institutet utökar användningen av internmetoden efter
det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti
tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom
mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk
klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be
tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/91
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
193
befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga
för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom
mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat
för de tillkommande exponeringarna.
Artikel 146
Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte
längre är uppfyllda
Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska
det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av
följande:
a) Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till
fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna
uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid
som det kommer överens om med den behöriga myndighe
ten.
b) På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga
myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är
oväsentlig.
Artikel 147
Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser
1. De metoder som institutet använder vid fördelningen av
exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp
liga för ändamålet och tillämpas konsekvent.
2. Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex
poneringsklasser:
a) Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.
b) Exponeringar mot institut.
c) Exponeringar mot företag.
d) Exponeringar mot hushåll.
e) Aktieexponeringar.
f) Poster som representerar positioner i värdepapperisering.
g) Övriga motpartslösa tillgångar.
3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings
klass som anges i punkt 2 a:
a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan
och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas
som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna
115 och 116.
b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar
tikel 117.2.
c) Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 %
riskvikt enligt artikel 118.
4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings
klass som anges i punkt 2 b:
a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan
och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar
mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och
115.4.
b) Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas
som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med
artikel 116.4.
c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte
får 0 % riskvikt enligt artikel 117.
d) Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som
exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.
5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone
ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande
kriterier:
a) De ska gälla en av följande:
i) Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.
ii) Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet
under förutsättning att det totala beloppet för skulden till
institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive
eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den
grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl
denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad
sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1
miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär
der för att förvissa sig om.
b) Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon
sekvent och likartat sätt.
c) De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant
som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.
d) De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone
ringar som förvaltas på likartat sätt.
Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu
värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för
hushållsexponeringar.
SV
L 176/92
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
194
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings
klass som anges i punkt 2 e:
a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd
residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.
b) Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner
skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska
substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.
7. Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone
ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till
klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.
8. Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c
ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar
med följande egenskaper:
a) Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att
finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en
ekonomiskt jämförbar exponering.
b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av
kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov
till.
c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av
lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger
upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett
kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.
9. Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex
poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan
ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.
10. Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt
ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te
fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt
punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras,
utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras
till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän
föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.
Artikel 148
Villkor för tillämpning av internmetoden per
exponeringsklass och inom olika affärsenheter
1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag
ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte
har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per
manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.
Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner
detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt
artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i
samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar
av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk
vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege
ringar och centralbanker.
När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i
artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av
exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti
kel 154.
2. De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod
under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot
terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar.
Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an
ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in
stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet
samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och
deras art.
3. Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor
som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska
utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds
genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk
ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs
enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid
användningen av egna skattningar av LGD och konverterings
faktorer.
4. Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter
den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de
behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina
kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran
deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo
neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn
digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom
förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att
slutföras.
5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon
exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie
exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då
institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar
enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts
lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/93
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
195
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och
när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings
klass enligt punkt 3 är lämpligt.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 149
Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade
metoder
1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo
neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den
metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning
av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är
uppfyllda:
a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd
ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu
tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på
arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo
neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en
väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga
till effektiv riskhantering.
b) Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga
myndigheterna.
2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an
vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får
inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings
faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är
uppfyllda:
a) Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd
ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8
på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar
till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän
digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets
sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte
kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets
solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.
b) Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga
myndigheten.
3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de
villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för
införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och
det tillstånd för permanent partiell användning som avses i
artikel 150.
Artikel 150
Villkor för permanent partiell användning
1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får
institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk
ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe
lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme
toden på följande exponeringar:
a) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an
talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt
betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas
sificeringssystem för dessa motparter.
b) Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an
talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt
betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas
sificeringssystem för dessa motparter.
c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone
ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin
storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.
d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar,
centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan,
myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ,
förutsatt att
i) det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone
ringar mot den nationella regeringen och centralbanken
och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av
riktade offentliga åtgärder, och att
ii) exponeringarna mot den nationella regeringen och cen
tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4
eller 114.5.
e) Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo
derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder
företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan
siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan
siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som
tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds
ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning
som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.
SV
L 176/94
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
196
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
f) Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som
anges i artikel 113.7.
g) Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta
ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent
ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.
h) Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift
ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings
livet som i betydande grad subventionerar institutets investe
ring och som är förenade med någon form av offentlig till
syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var
vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas
på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.
i) De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller
villkoren i den artikeln.
j) De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i
artikel 215.2.
De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon
metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första
stycket som har godkänts för denna behandling i andra med
lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel
bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som
avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto
den.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone
ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande
om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag
av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen
för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under
det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om
dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda
innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av
punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta
i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda
tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.
Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning
(EU) nr 1093/2012.
A v s n i t t 2
B e r ä k n i n g
a v
r i s k v ä g d a
e x p o n e r i n g s
b e l o p p
U n d e r a v s n i t t 1
B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s
Artikel 151
Behandling per exponeringsklass
1. De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som
ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2
a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i
enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras
av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen
tärkapital.
2. De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av
seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti
kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade
fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd
ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti
kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna.
Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med
säkerhet.
3.
Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk
och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som
gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno
likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex
poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp
separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.
4. Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone
ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings
klassen
"aktieexponeringar" enligt artikel 147.2 e i enlighet
med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast
ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod
kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig
heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt
artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges
i avsnitt 6 underavsnitt 4.
5.
Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk
i samband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt
artikel 153.5.
6. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som
avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD-
skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/95
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
197
7. För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som
avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt
ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med
artikel 143 och avsnitt 6.
8. För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som
avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden
som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som
anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda
sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer
för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.
9. De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som
tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta
att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och
konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.
10. De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise
rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo
neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet
med kapitel 5.
Artikel 152
Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i
fonder
1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder
uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet
har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig
gande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av
dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlig
het med de metoder som anges i detta kapitel.
När en underliggande exponering i sig utgör en annan expone
ring i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första
institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens
underliggande exponeringar.
2. Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de
metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av
fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda expone
ringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i
enlighet med följande metoder:
a) För exponeringar som tillhör klassen
"aktieexponeringar" en
ligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade
riskviktmetoden enligt artikel 155.2.
b) För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska
instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om
följande villkor är uppfyllda:
i) För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för
exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det
kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en
viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två
men får inte vara högre än 1 250 %.
ii) För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras
med 1,1 och vara minst 5 %.
Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan
exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra
aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i
fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa expone
ringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna
exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i
artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behö
riga myndigheterna ger sitt godkännande.
3. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond
inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 eller om
institutet inte har kännedom om fondens samtliga underlig
gande exponeringar eller om de underliggande exponeringar
som i sig utgör en exponering i form av andelar eller aktier i
en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underlig
gande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp
och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenk
lade riskviktmetoden i artikel 155.2.
Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i risk
kapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga ak
tier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i
övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska
hänföras till klassen övriga aktier.
4. Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får
instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part
för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga risk
vägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande ex
poneringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a
och b för följande:
a) Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt
att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar
alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella
institut.
b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för
utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri
erna i artikel 132.3 a.
En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.
SV
L 176/96
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
198
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa vill
koren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i ar
tikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
U n d e r a v s n i t t 2
B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r
k r e d i t r i s k
Artikel 153
Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot
företag, institut, nationella regeringar och centralbanker
1. Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de
riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag,
institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt
följande formler:
Riskvägt exponeringsvärde
¼ RW exponeringsvärde
där riskvikten (RW) fastställs som
i) För PD = 0, ska RW vara: 0
ii) För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang:
— där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1
ska RW vara: 0
— där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden
ska RW vara RW
¼ max 0,12 5
ðLGD – EL
BE
Þ ;
Bästa skattning av förväntad förlust (
"best estimate of ex
pected loss
", nedan kallad EL BE ) ska vara institutets bästa
skattning av den förväntade förlusten för den fallerade ex
poneringen i enlighet med led h i artikel 181.1.
iii) För 0 < PD < 1:
RW
¼
LGD N
1
1 – R
GðPDÞ
þ
R
1 – R
Gð0 999Þ
– LGD PD
1 þ ðM – 2,5Þ b
1 – 1,5 b
12,5 1,06
där
N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.
sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett
är mindre än eller lika med x),
G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva
riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),
R
= korrelationskoefficienten, som fastställs som
R
¼ 0 12
1 – e
– 50 PD
1 – e
– 50
þ 0 24
1 –
1 – e
– 50 PD
1 – e
– 50
b
= löptidsfaktorn, som fastställs som
b
¼
ð0 11852 – 0 05478 lnðPDÞÞ2 .
2. För alla exponeringar mot stora finanssektorsenheter ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multi
pliceras med 1,25. För alla exponeringar mot icke reglerade finansiella enheter ska korrelationskoefficien
terna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.
3. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna
202 och 217 får anpassas enligt följande formel.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/97
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
199
Riskvägt exponeringsbelopp
¼ RW exponeringsvärde
ð0 15 þ 160 PD
pp
Þ
där
PD pp = PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.
RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gälde
närens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet.
Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.
4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som
företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led
iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total
omsättning per år i miljoner EUR S = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5
miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade
fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.
R
¼ 0 12
1 – e
– 50 PD
1 – e
– 50
þ 0 24
1 –
1 – e
– 50 PD
1 – e
– 50
– 0 04
1 –
min max 5,S ,50 – 5
45
Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens
totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett
lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett
lämpligare mått än total omsättning per år.
5. För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet
inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte upp
fyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa expo
neringar riskvikt enligt tabell 1:
Tabell 1
Resterande löptid
Kategori
1
Kategori
2
Kategori
3
Kategori
4
Kategori
5
Mindre än 2,5 år
50 %
70 % 115 % 250 %
0 %
Lika med eller mer än
2,5 år
70 %
90 % 115 % 250 %
0 %
När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning
riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, poli
tiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas
särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, dä
ribland eventuella inkomster från offentliga och privata partner
skap och förekomsten av säkerheter.
6. För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla
kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar
som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle
vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder
för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt
6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar
enligt avsnitt 6 användas.
7. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana
åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller
partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende
på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som
förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär
depapperisering.
8. Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone
ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering
arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av
sluta kontraktet, ska den riskvikt användas som föreskrivs i
kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering
från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om någon sådan kredit
värdering inte föreligger, ska riskvikten för exponeringarna i
korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av
det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det
riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella
beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat
med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summe
ringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de expo
neringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponerings
belopp än det som gäller för någon av de exponeringar som
räknats in i summeringen. En riskvikt på 1 250 % ska gälla för
positioner i en korg, om ett institut inte kan fastställa riskvikten
enligt internmetoden.
9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i
punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör
specialutlåning riskvikt.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
SV
L 176/98
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
200
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 154
Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar
1. De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexpone
ringar ska beräknas enligt följande formler:
Riskvägt exponeringsbelopp
¼ RW exponeringsvärde
där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt:
i) för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara
RW
¼ max 0,12 5
ðLGD – EL
BE
Þ ;
där EL BE ska vara institutets bästa skattning av den förvän
tade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med
artikel 181.1 h.
ii) om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än
de värden som anges i led i
RW
¼
LGD N
1
1 – R
GðPDÞ
þ
R
1 – R
Gð0 999Þ
– LGD PD
12,5 1,06
där
N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.
sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett
är mindre än eller lika med x).
G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva
riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).
R
= korrelationskoefficienten som fastställs som
R
¼ 0 03
1 – e
– 35 PD
1 – e
– 35
þ 0 16
1 –
1 – e
– 35 PD
1 – e
– 35
2. De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering
mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som upp
fyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i
enlighet med artikel 153.3.
3. För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av
fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det
värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.
4. För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet
med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation
(R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelations
formeln i punkt 1.
Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushålls
exponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor:
a) Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.
b) Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så
länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av insti
tutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar
som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts
fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala
tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Out
nyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst
återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera
dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsuments
kydd och anknutna områden medger.
c) Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får
uppgå till maximalt 100 000 EUR.
d) Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer
där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genom
snittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.
e) Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexpone
ring ska överensstämma med underportföljens underliggande
riskegenskaper.
Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska
vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till
ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från
säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/99
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
201
De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i
förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån
både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushålls
exponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara
beredda att utbyta information över gränserna om särdragen
hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.
5. För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de för
värvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och
samtliga följande villkor:
a) Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera obe
roende säljande tredje parter och dess exponering mot ford
ringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som
direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet.
b) De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent mark
nadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Före
tagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot
motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra
kan därför inte komma ifråga.
c) Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning
från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på av
kastningen.
d) Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.
6. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana
åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller
partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende
på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som
förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär
depapperisering.
7. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar,
där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar
mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushålls
exponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushålls
riskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa ex
poneringar gälla.
Artikel 155
Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar
1. Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp
för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i
enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 %
enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punk
terna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika
metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder
olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar
olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmeto
den vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i
förhållande till den metod som används för intern riskhantering
av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av till
synsarbitrage.
Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag
i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.
2. Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda
exponeringen behandlas enligt formeln
Riskvägt exponeringsbelopp
¼ RW exponeringsvärde:
där
Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i
tillräckligt diversifierade portföljer
Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.
Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.
Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför
handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda
värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har ut
pekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de
tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta
positioner ska behandlas som om de vore långa positioner var
vid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde.
I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska me
toden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5.
Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits
för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.
3. Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponerings
beloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institu
tet inte har tillräckligt med information för att kunna använda
definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas
upp med faktorn 1,5.
För varje enskild exponering får summan av den förväntade
förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda expone
ringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat
med 12,5.
Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits
för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.
Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfär
daren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexpone
ringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde
på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara
fem år.
SV
L 176/100
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
202
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
4. Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda
exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institu
tets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt
konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skill
naden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant
riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad
med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda
exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda
summan av följande:
a) De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-
metoden.
b) De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade
med 12,5.
De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval
av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande
LGD-värden som anges i artikel 165.2.
Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för
en aktieposition.
Artikel 156
Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa
tillgångar
De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa till
gångar ska beräknas enligt följande formel:
Riskvägt exponeringsbelopp
¼ 100 % exponeringsbelopp,
med undantag av följande:
a) Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld
som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas
riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktel
ser i motsvarande form.
b) Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet
ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt föl
jande:
1
t
100 % Exponeringsvärde
där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela
år som återstår av hyrestiden.
U n d e r a v s n i t t 3
B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r
f ö r v ä r v a d e f o r d r i n g a r s u t s p ä d n i n g s r i s k
Artikel 157
Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars
utspädningsrisk
1. Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk
enligt formeln i artikel 153.1.
2. Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlig
het med avsnitt 4.
3. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med
avsnitt 5.
4. I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.
5. De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från
att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för ut
spädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av
förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan
styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för
det institutet är försumbar för denna typ av exponering.
A v s n i t t 3
F ö r v ä n t a d e f ö r l u s t e r
Artikel 158
Behandling per exponeringsslag
1. Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på
samma ingångsvärden för PD och LGD och samma expone
ringsvärden för varje exponering som de som används för be
räkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151.
2. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade expone
ringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.
3. Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom expone
ringsklassen
"övriga motpartslösa tillgångar" enligt arti
kel 147.2 g ska vara noll.
4.
Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier
eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet
med de metoder som anges i den här artikeln.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/101
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
203
5. Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för expone
ringar mot företag, institut, nationella regeringar och central
banker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande
formler:
Förväntade förluster
ðELÞ ¼ PD LGD
Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponerings
värde.
För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder
egna skattningar av LGD, ska EL vara EL BE , institutets bästa
skattning av den förväntade förlusten av den fallerade expone
ringen i enlighet med artikel 181.1 h.
För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3
ska EL vara 0 %.
6. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där
instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5,
ska fastställas enligt tabell 2.
Tabell 2
Resterande löptid
Kategori
1
Kategori
2
Kategori
3
Kategori
4
Kategori
5
Mindre än 2,5 år
0 %
0,4 %
2,8 %
8 %
50 %
Minst 2,5 år
0,4 %
0,8 %
2,8 %
8 %
50 %
7. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där
det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenk
lade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:
Förväntat förlustbelopp
¼ EL exponeringsvärde
Följande EL-värden ska användas:
Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexpone
ringar i tillräckligt diversifierade portföljer.
Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade
aktier.
Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar.
8. Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbelop
pet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet
beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande
formler:
Förväntade förluster
ðELÞ
¼ PD LGD
Förväntat förlustbelopp
¼ EL exponeringsvärde
9.
Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexpo
neringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt
metoden med interna modeller.
10. Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars
utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:
Förväntade förluster
ðELÞ
¼ PD LGD
Förväntat förlustbelopp
¼ EL exponeringsvärde
Artikel 159
Behandling av förväntade förlustbelopp
Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats
i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna
och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejuste
ringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag
från kapitalbasen som avser dessa exponeringar. Underkurs
belopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i sam
band med fallissemang i enlighet med artikel166.1 ska behand
las på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika
kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte
användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband
med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för vär
depapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kre
ditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med
i denna beräkning.
A v s n i t t 4
P D , L G D o c h l ö p t i d
U n d e r a v s n i t t 1
E x p o n e r i n g a r m o t f ö r e t a g , i n s t i t u t , n a t i o n e l l a
r e g e r i n g a r o c h C e n t r a l b a n k e r
Artikel 160
Sannolikhet för fallissemang (PD)
1. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett in
stitut ska vara minst 0,03 %.
2. För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om insti
tutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skatt
ningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande
metoder:
a) PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsford
ringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med
LGD för dessa fordringar.
b) PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsford
ringar ska motsvara institutets skattning av EL.
SV
L 176/102
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
204
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd
att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i
enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL-
skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och
LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av
den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD-
skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i.
3.
PD för fallerade motparter ska vara 100 %.
4. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD
enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas,
utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1
g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande vill
kor är uppfyllda:
a) Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvär
deringsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna mot
svarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de
regler för riskvägning av exponeringar mot företag som
anges i kapitel 2.
b) Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt
externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar risk
vägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt
internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde
som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvär
deringsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat
att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de
regler för riskvägning av exponeringar mot företag som
anges i kapitel 2.
5. Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn
till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i en
lighet med artikel 161.3.
6. För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska
PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för
utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndig
hetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företags
exponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta
ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade fö
retagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som be
döms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får insti
tutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt re
sulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i
PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk god
tas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i
artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna,
under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.
7. Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenhe
ter som uppfyller villkoren i punkt 4.
Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att
använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvär
vade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta
obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet
med artikel 161.3.
Artikel 161
Förlust vid fallissemang (LGD)
1. Institut ska använda följande LGD-värden:
a) Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %;
b) Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %;
c) Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd
vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4.
d) Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen
i artikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.
e) Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar
i de fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för
vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt
6: 45 %;
f) Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de
fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka
institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6:
100 %;
g) Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %.
2. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till
stånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexpone
ringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned
sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och
LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den
behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och
risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade
företagsfordringar.
3. Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till
stånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot
företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlig
het med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom
anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i
avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har
gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller
LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den ju
sterade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en
jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/103
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
205
4. När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska
LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren
av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäk
rad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad
facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga
uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som
kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gälde
nären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är
beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller
gäldenären.
Artikel 162
Löptid
1. Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGD-
värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag,
institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en
löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller
värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla
andra exponeringar.
Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det
tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska till
lämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar.
2. Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd
att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för
exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar
och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M
för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i
denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här arti
keln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall
som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska använ
das.
a) För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema
ska M beräknas enligt följande formel:
M
¼ max
1,min
t
t CF
t
t
CF
t
,5
där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetal
ningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av
gäldenären under perioden t.
b) För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska
värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga
återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det
teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för
att väga löptiden.
c) För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument
som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullstän
diga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullstän
diga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett
ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktio
nens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock
ska vara minst 10 dagar.
d) För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av
ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till trans
aktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M
dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för
varje transaktion ska användas för att väga löptiden.
e) Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd
att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsford
ringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som
tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda
genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar.
Samma värde på M ska även användas för outnyttjade be
lopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att
faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som
utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar
det köpande institutet från en betydande försämring av de
framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens
löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade be
lopp beräknas som summan av den mest långfristiga poten
tiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löp
tiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.
f) För andra instrument än dem som nämns i denna punkt
eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska
M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som
gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförplik
telserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år.
g) Institut som använder den metod baserad på interna model
ler som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av
exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de till
lämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kont
raktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M
enligt följande formel:
M
¼ min
k
Effective EE
t
k
t
k
df
t
k
s
t
k
þ
k
EE
t
k
t
k
df
t
k
ð1 – s
t
k
Þ
k
Effective EE
t
k
t
k
df
t
k
s
t
k
,5
SV
L 176/104
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
206
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
där
S
t
k
= en dummyvariabel vars värde under den
framtida perioden t k är lika med 0 om
t k > 1år och lika med 1 om t k 1,
EE
t
k
= förväntad exponering under den framtida pe
rioden t k ,
EffectiveEE
t
k
= effektiv förväntad exponering under den
framtida perioden t k ,
df
t
k
= den riskfria diskonteringsfaktorn för den
framtida tidsperioden t k , och
t
k
¼ t
k
– t
k–1
;
h) Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en
ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myn
digheterna godkänner detta, som M använda den effektiva
kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.
Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a till
lämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en
ursprunglig löptid som understiger ett år.
i) Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av
den metod baserad på interna modeller som redovisas i
avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en
intern modell för den specifika risk som finns i innehav av
omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV
kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i
artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de
behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration
innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk
i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383.
j) Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kredit
riskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år.
3. Om dokumentationen ställer krav på omprövning av mar
ginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehål
ler bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning
av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att för
nya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för
a) derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga
eller nära fullständiga säkerheter,
b) marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära full
ständiga säkerheter, och
c) transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån.
För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av
institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst
en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande:
a) Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i
utländsk valuta.
b) Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig han
del, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och
med upp till ett års återstående löptid i enlighet med arti
kel 4.1 led 80.
c) Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning
av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod
eller två bankdagar.
d) Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk
överföring och betalningar via elektroniska betalningstrans
aktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar
på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider
ett litet antal överenskomna bankdagar.
4. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte
inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och
konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än
500 000 000 EUR kan institut välja att konsekvent fastställa
M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2.
Instituten får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala
tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första
hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter.
5. Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4.
U n d e r a v s n i t t 2
H u s h å l l s e x p o n e r i n g a r
Artikel 163
Sannolikhet för fallissemang (PD)
1.
En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %.
2. PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en
exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang
föreligger ska vara 100 %.
3. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar,
ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för
utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skatt
ningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD-
och LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna
bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/105
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
207
4. Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av
PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de
som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas
vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna,
om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda.
Artikel 164
Förlust vid fallissemang (LGD)
1. Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden
med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning
att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med
artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett
LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned
sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade ford
ringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får insti
tutet använda sin egen LGD-skattning.
2. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för
en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom ju
stering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att
kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga
myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera
PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att
den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt
för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle
vara.
3. Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en
jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditrisk
skyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen
en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäk
rad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om till
gängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp
som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och
gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är
beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller
gäldenären.
4. Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla
hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan
statliga garantier får inte understiga 10 %.
Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hus
hållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan
statliga garantier får inte understiga 15 %.
5. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med
artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på
fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de
behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per
år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt
4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i
bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom
deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga
fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten
fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga expone
ringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom
fastigheter belägna inom deras territorium.
De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla änd
ringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det
första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska
beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning
(EU) nr 1093/2010.
7. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD-
minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en
annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade ge
nom fastigheter belägna i denna medlemsstat.
U n d e r a v s n i t t 3
A k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t P D / L G D - M e t o d e n
Artikel 165
Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden
1. PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företags
exponeringar.
Följande minimivärden för PD ska tillämpas:
a) 0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om place
ringen är en del av en långfristig kundrelation.
b) 0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkast
ningen på placeringen är baserad på regelbundna och åter
kommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvins
ter.
c) 0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet
övriga korta positioner enligt artikel 155.2.
d) 1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga
korta positioner enligt artikel 155.2.
SV
L 176/106
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
208
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifie
rade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga så
dana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %.
3. Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.
A v s n i t t 5
E x p o n e r i n g s b e l o p p
Artikel 166
Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar
och centralbanker samt hushållsexponeringar
1. Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för expo
neringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan
hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.
Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som
skiljer sig från skuldbeloppet.
För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp
och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjuste
ringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av till
gången som underkurs om skuldbeloppet är större och som
överkurs om det är mindre.
2. Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om
repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbelop
pet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.
3. För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i ba
lansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda
de metoder som anges i kapitel 4.
4. Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvär
det av minimileasingbetalningarna. Med
"minimileasingbetal
ningar
" avses de betalningar under leasingtiden som leasingtaga
ren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga
köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om
en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala rest
värdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet upp
fyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av
kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av
garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som
ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.
5. När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet
fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta
hänsyn till någon kreditriskjustering.
6. Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda expone
ringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde
som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav
för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.
7. Om en exponering har formen av värdepapper eller råva
ror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen
för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med
långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet
motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24.
Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges
i artikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den
volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller
råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, vär
depappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveck
ling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen
kapitel 6 eller artikel 220.2.
8. Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som
det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med
en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konver
teringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar
mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker:
a) För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga
av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt
kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras
ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna
tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt
övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna
kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upp
täcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnytt
jade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga,
om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den ut
sträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och an
knutna områden medger.
b) För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet
ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det
öppnande och bekräftande institutet.
c) För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade ford
ringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när
som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en kon
verteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en
konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka
gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsyste
men ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en för
sämring av gäldenärens kreditkvalitet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/107
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
209
d) För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revol
ving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor
på 75 % tillämpas.
e) Institut som uppfyller kraven för användning av egna skatt
ningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda
sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika pro
dukttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behö
riga myndigheterna tillåter det.
9. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat
åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de
enskilda åtagandena användas.
10. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de
som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika
med följande procentandelar av postens värde:
a) 100 % om det är en högriskpost.
b) 50 % om det är en medelriskpost.
c) 20 % om det är en medel-/lågriskpost.
d) 0 % om det är en lågriskpost.
Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräk
ningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I.
Artikel 167
Aktieexponeringar
1. Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det
redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar.
2.
Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balans
räkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det
nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna
exponering.
Artikel 168
Övriga motpartslösa tillgångar
Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara
det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering.
A v s n i t t 6
K r a v p å i n t e r n m e t o d e n
U n d e r a v s n i t t 1
R i s k k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m
Artikel 169
Allmänna principer
1. Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem,
ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en
viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt
att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.
2. Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt
ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med
hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättning
arna.
3. Om ett institut använder direkta skattningar av riskpara
metrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa be
traktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kon
tinuerlig riskklasskala.
Artikel 170
Riskklassificeringssystems struktur
1.
Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot
företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska
uppfylla följande krav:
a) Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och
transaktionens särskilda riskegenskaper.
b) Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäl
denärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av
risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gälde
närer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och
en klass för fallerande gäldenärer.
c) Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna
i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass
innebär och de kriterier som används för att särskilja den
nivån för fallissemangsrisken.
d) Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknads
segment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang
ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för
att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom
en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild
klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg
för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och
att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger
inom detta spann.
SV
L 176/108
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
210
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av
egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska
ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering
av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade
transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska inne
fatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till
klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som an
vänds för att fastställa klassernas olika risknivåer.
f) Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska
motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klas
sen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i
fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom
detta spann.
2. Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att
fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är
undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer
som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för
gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa
institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för
ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gälde
närer.
3. Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexpo
neringar ska uppfylla följande krav:
a) Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och
transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärs-
och transaktionsspecifika egenskaper.
b) Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att
antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en
ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens
egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäl
denärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att
alltför stora koncentrationer undviks.
c) Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa
en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena
exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskatt
ning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För
förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens
kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av
dennes kundkrets.
4. Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför
exponeringar till riskklasser:
a) Motparternas riskegenskaper.
b) Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av
produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt
beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.
c) Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behö
riga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdri
vare för exponeringen.
Artikel 171
Åsättande av riskklasser
1. Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och
kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett
riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav:
a) Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara till
räckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassifice
ringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller expone
ringar som representerar liknande risk samma riskklass. Kon
sekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar
och geografiska lokaliseringar.
b) Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra
det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar
har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen
av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till
en riskklass.
c) Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna
utlåningsnormer och dess policy för behandling av problem
tyngda gäldenärer och exponeringar.
2. Ett institut ska beakta all relevant information när de
hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informatio
nen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att för
utse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information
ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av
riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om
ett institut använder en extern rating som primär faktor för att
fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att
det också beaktar övrig relevant information.
Artikel 172
Klassificering av exponeringar
1. När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella
regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall
ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klas
sificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:
a) Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för
processen för godkännande av krediter.
b) Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den be
höriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna
skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlig
het med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en
produktriskklass inom ramen för processen för godkännande
av krediter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/109
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
211
c) Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fast
ställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska
hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt arti
kel 170.2.
d) Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är expo
nerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig
policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av
kunder med inbördes anknytning.
e) Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till
samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de
särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av
flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hän
förs till flera klasser ska dock följande beaktas:
i) Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen
avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.
ii) Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom
anpassning av tilldelningen av riskklass.
iii) Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller an
nan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kun
derna.
2. För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras
till en riskklass inom ramen för processen för godkännande
av krediter.
3.
Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbe
tare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i
klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansva
rar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumen
tera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem.
Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar
som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikel
ser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för
person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har
ändrats av en viss individ.
Artikel 173
Integritet i riskklassificeringen
1. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege
ringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall
ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska risk
klassificeringen uppfylla följande integritetskrav:
a) Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska
utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har
någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.
b) Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång
per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av över
synen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högrisk
gäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. In
stituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig infor
mation om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.
c) Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och upp
datera relevant information om riskprofiler för gäldenärer
som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktio
ner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer.
2. När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst
en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar
och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte
motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen,
eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det
gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är till
lämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över
tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar
inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i
rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av över
synen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassifi
ceringen.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera in
tegriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmäs
sighet och oberoende.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 174
Användning av modeller
Om ett institut använder statistiska modeller och andra meka
niska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och
riskklasser ska följande villkor uppfyllas:
a) Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får
inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna
ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för progno
serna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.
SV
L 176/110
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
212
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som
matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgif
ternas riktighet, fullständighet och lämplighet.
c) De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska
vara representativa för populationen av institutets faktiska
gäldenärer eller exponeringar.
d) Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även
övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se
över modellspecifikationen och testa hur väl modellens re
sultat överensstämmer med de faktiska utfallen.
e) Institutet ska komplettera den statistiska modellen med be
dömningar och övervakning från egna medarbetare för att se
över modellbaserade riskklassificeringar och för att säker
ställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynspro
cesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger
samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska
beakta all relevant information som inte beaktas i modellen.
Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och
modellresultat ska kombineras.
Artikel 175
Dokumentation av riskklassificeringssystem
1.
Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens ut
formning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka
riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i
detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering,
riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som risk
klassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av över
syner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av risk
klassificeringsprocessen.
2. Institutet ska dokumentera motiven till och den analys
som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier.
Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av
riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjlig
göra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsproces
sen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste
översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassifice
ringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också
dokumenteras.
3. Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av
fallissemang och förlust som används internt och säkerställa
att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.
4. Om institutet använder statistiska modeller vid riskklas
sificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder.
Detta material ska
a) tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden
samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av
estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar
och de datakällor som har använts för estimat av modellen,
b) fastställa en strikt statistisk process för validering av model
len, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och
den period som har använts vid kalibreringen,
c) ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar
ändamålsenligt.
5. Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndig
heten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har
köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används
inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren
vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till
information om metoden i riskklassificeringssystemet eller mo
dellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetan
det av denna metod eller modell, på grundval av att sådan
information utgör företagshemligheter.
Artikel 176
Bevarande av data
1. Instituten ska samla in och lagra data om sina interna
riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.
2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege
ringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett in
stitut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska insti
tuten samla in och lagra data om följande:
a) Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga
riskklassificeringshistorik.
b) Datum när riskklassificeringen gjordes.
c) Viktiga data och metoder som har använts för att härleda
riskklassificeringen.
d) Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen.
e) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.
f) Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.
g) Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fal
lissemang inom olika riskklasser och data om migration
mellan riskklasser.
3. Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden
och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om
jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges
i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de
värden som anges i artikel 166.8.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/111
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
213
4. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och
konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande:
a) Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av
exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverte
ringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala.
b) De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten
utfördes.
c) Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas
riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverte
ringsfaktorer.
d) Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna
och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfak
torer.
e) Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverte
ringsfaktorer för varje fallerad exponering.
f) Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsyn
stagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut
som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreduce
rande effekter vid beräkning av LGD-värden.
g) Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering.
5. För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra
data om följande:
a) Data som användes under processen för att hänföra expone
ringar till riskklasser.
b) Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konver
teringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.
c) Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.
d) I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser
som exponeringen var hänförd till under året före fallis
semanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och
konverteringsfaktorer.
e) Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hus
hållsexponeringar.
Artikel 177
Stresstester för bedömning av kapitalkrav
1. Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för be
dömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att
identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av
ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga
effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen
av institutets förmåga att hantera sådana förändringar.
2. Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för
att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det to
tala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test
som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyn
digheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av
allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom
ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan risk
klasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest
ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala
exponering.
3. Institut som tillämpar den behandling som anges i arti
kel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka
effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna
av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre upp
fyller godtagbarhetskriterierna.
U n d e r a v s n i t t 2
R i s k k v a n t i f i e r i n g
Artikel 178
En gäldenärs fallissemang
1. Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses
föreligga när någon eller båda av följande situationer har upp
stått:
a) Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer
att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet,
moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att
institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.
b) Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot
institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är
förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga
myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för
exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller
små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klas
sen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga
organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av arti
kel 127.
Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition
av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med
avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till
en låntagares samtliga förpliktelser.
2. Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:
a) För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när
gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har avise
rats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet
eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande
beloppet är väsentligt.
SV
L 176/112
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
214
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Vid tillämpning av led a avses med en
"aviserad limit" en
kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gälde
nären om.
c) För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den
dag då minimibeloppet ska betalas.
d) Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i
förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behö
riga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå
som den behöriga myndigheten anser rimlig.
e) Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet
överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på
ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och
beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, för
nyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer
ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med
institutets interna riskhantering och beslutsprocess.
3. Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer
uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:
a) Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditför
pliktelsen.
b) Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en
betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konsta
teras efter att institutet godkände exponeringen.
c) Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kredit
relaterad ekonomisk förlust.
d) Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kre
ditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att
leda till en minskning av skulden genom en betydande efter
gift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och
amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäl
ler aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden,
innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva
aktiekapitalet.
e) Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären el
ler en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförplik
telse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess
dotterföretag.
f) Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i kon
kurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betal
ning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget
eller något av dess dotterföretag.
4. Institut som använder externa data som inte överensstäm
mer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämp
liga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet
med definitionen av fallissemang.
5. Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte
längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet
omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte
hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle
uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska
fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna ar
tikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i för
ordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 179
Övergripande krav för estimering
1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam
man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:
a) Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, kon
verteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data,
upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från his
toriska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart
baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rim
liga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de
förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskpara
meter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt
ska det vara vid sin estimering.
b) Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin
förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD,
konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, för
delad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgö
rande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska
återspegla lång erfarenhet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/113
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
215
c) Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indriv
ningsmetoder under de observationsperioder som avses i
artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och
182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effek
terna av tekniska framsteg, nya data och övrig information
efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina
estimat när ny information framkommer, dock minst en
gång om året.
d) Den population av exponeringar som var representerad i det
data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning
som tillämpades när data togs fram och andra relevanta
kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets
exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar
och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna
ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhål
landena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som
har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfatt
ning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida
estimat.
e) För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant
information som finns tillgänglig för det köpande institutet
om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data
om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det
köpande institutet eller av externa källor. Det köpande insti
tutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit
hänsyn till.
f) Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal
som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då me
toderna och informationen anses vara mindre tillfredsstäl
lande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmar
ginalen ska vara större.
Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter
och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.
Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att
det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari
2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grund
läggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i
artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna
tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga
datakraven.
2. Om ett institut använder sammanställda data från flera
institut ska följande krav uppfyllas:
a) De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassifice
ringssystem och kriterier.
b) Data är representativ för den portfölj för vilken de samman
ställda uppgifterna används.
c) Sammanställd data används konsekvent över tiden av insti
tutet för sina estimat.
d) Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificerings
systemens integritet.
e) Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om risk
klassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt över
vaka och granska riskklassificeringsprocessen.
Artikel 180
Särskilda krav för PD-estimering
1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam
man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda
krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut,
nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexpone
ringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt arti
kel 155.3:
a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång
fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.
PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för
gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar
ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna
utifrån perioder av ökad volatilitet.
b) När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten
estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medel
värden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.
c) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och
LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av
EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för
estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav
för estimat av PD och LGD som anges i denna del och
resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som
anges i artikel 181.1 a.
d) Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som
kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att
subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att
kombinera resultat från olika metoder och att göra anpass
ningar på grund av metodernas och informationens begräns
ningar.
e) Om ett institut använder data om interna erfarenheter av
fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten av
spegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader
mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och
det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivnings
principerna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska
institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering
av PD.
SV
L 176/114
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
216
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
f) Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklas
ser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinsti
tut eller av liknande organisationer och sedan överför den
fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisa
tionens klasser till institutets klasser, ska översättningen
grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificerings
kriterier och de kriterier som används av den externa orga
nisationen och på en jämförelse av interna och externa kre
ditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska
fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller un
derliggande data ska undvikas. De av den externa organisa
tionens kriterier som ligger till grund för den data som
används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på
risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egen
skaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jäm
förelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i en
lighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera
grunden för översättningen.
g) Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga
fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla me
delvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när
det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets till
lämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i
detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.
h) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam
manställda datakällor eller en kombination av dessa för
sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperio
dens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om
den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre pe
riod för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna
längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/
LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från
behöriga myndigheter får de institut som inte har fått till
stånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att
använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer
använda relevanta data för en period på två år, när de till
lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas
med ett år tills det finns relevant data för en period på fem
år.
2. För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:
a) Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång
fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.
b) PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala för
luster och rimliga estimat av LGD-värden
c) När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska
instituten beakta interna data som primär informationskälla
för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda
externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska
modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt
samband både
i) mellan institutets process för att hänföra exponeringar till
riskklasser och den process som används av den externa
datakällan, och
ii) mellan institutets interna riskprofil och det externa datats
sammansättning.
d) Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och
LGD- estimat för hushåll från ett estimat av totala förluster
och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för
estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav
för estimering av PD och LGD som anges i denna del och
resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som
anges i artikel 181.1 a.
e) Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam
manställda datakällor eller en kombination av dessa för
sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande
observationsperiodens längd vara minst fem år för åtmin
stone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden
omfattar en längre period för någon källa och dessa data
är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut
behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare
data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får
tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda
relevant data för en period på två år, när de tillämpar in
ternmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år
tills det finns relevant data för en period på fem år.
f) Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas för
väntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongs
effekter).
För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern
och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta
datakällor för jämförelser.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange följande:
a) De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de
tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.
b) De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma
ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med arti
kel 143.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/115
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
217
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 181
Särskilda krav för egna LGD-estimat
1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam
man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda
krav för egna LGD- estimat:
a) Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval
av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass ge
nom att använda alla observerade fallissemang inom datakäl
lorna (fallissemangsviktat medelvärde).
b) Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en
ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det lång
fristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem för
väntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant
nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina
estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa ka
pitaleffekter av en ekonomisk nedgång.
c) Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband
mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med
säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det
föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden
behandlas konservativt.
d) Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och
säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedöm
ning av LGD.
e) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet,
ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estime
rade marknadsvärde. LGD- estimaten ska beakta effekten av
att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säker
heten och realisera den.
f) Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhe
ter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av
säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som all
mänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3.
g) Om ett institut godtar en säkerhet i samband med faststäl
landet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet
med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säker
heten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten.
h) När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska in
stitutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad
förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella eko
nomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt
estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av
eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinnings
perioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och expone
ringens slutliga realisering.
i) Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets
resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av
exponeringar och förluster.
j) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar
och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem
års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som
genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts,
från minst en informationskälla. Om den tillgängliga obser
vationsperioden omfattar en längre period för någon källa
och dessa data är relevanta ska denna längre period använ
das.
2. För hushållsexponeringar kan instituten göra följande:
a) Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga
estimat av PD-värden.
b) Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen
i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.
c) Använda extern och intern referensdata för att estimera
LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.
För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem
års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk
information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. För
utsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna,
får de använda relevanta data för en period på två år, när de
tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas
med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange följande:
a) Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk
nedgång i enlighet med punkt 1.
b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett
institut i enlighet med punkt 3 att använda relevanta data för
en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
SV
L 176/116
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
218
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 182
Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer
1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam
man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda
krav för egna estimat av konverteringsfaktorer:
a) Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per expone
ringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska kon
verteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att an
vända det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observe
rade fallissemang i datakällorna.
b) Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som
är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer
konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett risk
klassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konver
teringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska
instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per risk
klass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk ned
gång.
c) Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten
både före och efter det att den händelse som utlöste fallis
semanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytter
ligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverte
ringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal,
om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas
mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfak
torns storlek.
d) Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de
särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med av
seende på kontoövervakning och betalningshantering. Insti
tuten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att
förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under
omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till ex
empel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt beting
ade fallissemang.
e) Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för
att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående expone
ringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utes
tående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dag
ligen kunna övervaka utestående belopp.
f) Om instituten använder olika estimat av konverteringsfakto
rer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för
interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.
2. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege
ringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer
baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år
för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju
år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgäng
liga observationsperioden omfattar en längre period för någon
källa och dessa data är relevanta ska denna längre period an
vändas.
3. För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare ut
nyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverterings
faktorer eller i sina LGD- estimat.
För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer
baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1
a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data,
om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. För
utsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får
de använda relevant data för en period på två år, när de till
lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med
ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange följande:
a) Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekono
misk nedgång i enlighet med punkt 1.
b) De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett
institut att använda relevanta data för en period på två år,
när institutet initialt tillämpar internmetoden.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 183
Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt
för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar
och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för
hushållsexponeringar
1. Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garanti
givare och garantier:
a) Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags gar
antigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda ex
poneringsbelopp.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/117
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
219
b) Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för
motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173.
c) Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från
garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är full
ständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom
dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till
garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar
över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd
dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande
villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myn
digheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på
lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditre
ducerande effekter.
2. Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för
justering av riskklasser eller LGD- estimat och, när det gäller
hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, krite
rier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för
att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda expo
neringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna
171, 172 och 173.
Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse.
De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina
förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren
förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att upp
fylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att
återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk
gentemot motparten.
3. Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för
kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överens
stämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditde
rivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används
för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven
i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar
och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid
processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.
Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruk
tur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och
tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken ut
sträckning andra former av kvarstående risk återstår.
4. De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för
garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar
och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i arti
kel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablon
metoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med
artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla.
5. När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de
krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hän
förande av exponeringar till riskklasser och för estimering av
PD-värden.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får till
låta att villkorade garantier godtas.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 184
Krav för förvärvade fordringar
1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam
man med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska institu
ten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.
2. Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under
alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar
alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om
gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett service
företag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vi
darebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten
ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av ford
ringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden
eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra bety
dande förseningar när det gäller långivarens förmåga att av
veckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över
inbetalningarna.
3. Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas
kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning.
Följande ska gälla:
a) Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de
förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets
finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och pro
cesser som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att
ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av
intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.
b) Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer
för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet.
Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande
översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om
SV
L 176/118
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
220
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller opera
tiva brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpo
licy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande.
Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras.
c) Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas
egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens
förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra
fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.
d) Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad
övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper
och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade ford
ringar.
e) Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller till
räckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas ål
dersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstäm
melse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetal
ningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en
effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försälj
ningsvillkor och utspädning.
4. Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt
skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning
och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna
ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha
klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem
för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och ef
fektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och
hantera problem i samband med förvärvade fordringar.
5. Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer
för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I
de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i
programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland ut
betalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumenta
tion, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalning
ar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och
betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets fi
nansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller
kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas,
och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas
mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.
6. Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma
om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska
inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institu
tets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvars
fördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och
serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det
andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget
och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler
samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild in
riktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande
automatiska system.
U n d e r a v s n i t t 3
V a l i d e r i n g a v i n t e r n a e s t i m e r i n g a r
Artikel 185
Validering av interna estimat
Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med föl
jande krav:
a) Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att
riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av
alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbör
des. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt
för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedöm
ning av hur de interna systemen för riskklassificering och
riskestimering fungerar.
b) Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallis
semang med estimerade PD-värden för varje klass och sär
skilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska an
delarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räck
vidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och
konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av
dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som
omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet
ska dokumentera de metoder och data som används vid
dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdate
ras minst en gång per år.
c) Instituten ska även använda andra kvantitativa validerings
instrument och jämförelser med relevanta externa datakällor.
Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen,
uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observa
tionsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras
riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång
period som möjligt.
d) De metoder och data som används för kvantitativ validering
ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder
och data för estimering och validering (både datakällor och
berörda perioder) ska dokumenteras.
e) Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när
de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfakto
rerna och de totala förlusterna – om EL används - avviker
från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens
validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta kon
junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad
gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter
att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten ju
stera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter
av fallissemang och förluster.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/119
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
221
U n d e r a v s n i t t 4
K r a v f ö r a k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t m e t o d e n m e d
i n t e r n a m o d e l l e r
Artikel 186
Kapitalbaskrav och riskkvantifiering
Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande
krav:
a) Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot så
dana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som
är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets
specifika innehav. De data som används för att visa avkast
ningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod
för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att
avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil.
Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försik
tiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte
enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden.
Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av
eventuella förluster under en relevant långfristig konjunktur
cykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga
data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för
att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value
at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella
kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller
omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande
kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt
styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade
överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas för
siktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begrän
sade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämp
liga försiktighetsmarginaler.
b) De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla
betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet
både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och
dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på
lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både
storleken på och förändringen av sammansättningen av po
tentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till
ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den popula
tion riskexponeringar som förekommer i de data som an
vänts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara
jämförbar med institutets aktieexponeringar.
c) Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och
komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut
har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt ic
ke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas
med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med
dessa instrument.
d) Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmak
ter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjlig
göra intuitiv förståelse och vara principiellt sund.
e) Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas
lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och spe
cifik risk.
f) Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkast
ning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och
metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet
sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra,
ska användas.
g) Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha
inrättats.
Artikel 187
Process för och kontroller av riskhanteringen
För utvecklingen och användningen av interna modeller för
kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och
kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens
integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta
följande:
a) Fullständig integrering av den interna modellen i institutets
övergripande informationssystem för riskhantering och i
hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna
modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för
riskhantering, särskilt om de används för att mäta och be
döma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade
resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvär
dera övergripande kapitalkrav och processen för investerings
förvaltning.
b) Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktio
ner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn
av alla element i den interna modellprocessen, däribland
godkännande av modellöversyner, prövning av indata till
modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt
verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en
bedömning av om indata till modellen och modellresultaten
är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på
att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända
svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen.
Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende en
het eller av en oberoende extern tredje part.
c) Lämpliga system och processer för övervakning av investe
ringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.
d) De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av
modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som
ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.
SV
L 176/120
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
222
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska
ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modell
funktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och till
räcklig behörighet.
Artikel 188
Validering och dokumentation
Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de
interna modellerna och modellprocessen är precisa och kon
sekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellpro
cessen och valideringen ska dokumenteras.
Validering och dokumentation av institutens interna modeller
och modellprocesser ska ske på följande villkor:
a) Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för
att bedöma de interna modellernas och processernas resultat
på ett konsekvent och meningsfullt sätt.
b) De metoder och data som används för kvantitativ validering
ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder
och data för estimering och validering, både i fråga om
datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.
c) Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning
(som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade
vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa
jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång pe
riod som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de
metoder och data som används vid dessa jämförelser. Ana
lyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per
år.
d) Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstru
ment och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska
baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras
regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. In
stitutens interna bedömningar av modellresultaten ska base
ras på en så lång period som möjligt.
e) Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall
där en jämförelse av den faktiska avkastningen med model
lernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet
eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta kon
junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad
gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller
som görs till följd av översyner ska dokumenteras och över
ensstämma med institutets standarder för modellöversyn.
f) Den interna modellen och det interna modellprocessen ska
dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för
modellprocessen, godkännandet av modellen och modell
översynen.
U n d e r a v s n i t t 5
I n t e r n s t y r n i n g o c h K o n t r o l l
Artikel 189
Företagsstyrning
1. Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimerings
processerna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en
kommitté som har utsetts av denna och den verkställande led
ningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets
riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de för
valtningsrapporter som hänger samman med dessa.
2. Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav:
a) Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som
har utsetts av denna om betydande förändringar av eller
undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande
effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar.
b) Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens ut
formning och sätt att fungera.
c) Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen
fungerar korrekt.
Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verk
ställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och
områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om in
satser för att förbättra tidigare identifierade svagheter.
3.
En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskpro
fil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa
parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på
klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta
parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallis
semang och, i den utsträckning egna estimat används, av fak
tiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar
och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum
beror på hur viktig informationen är och vilken slags infor
mation det gäller samt mottagarens nivå.
Artikel 190
Kreditriskkontroll
1. Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de perso
nal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar
exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkstäl
lande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssyste
mets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resul
tat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om
riskklassificeringssystemets resultat.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/121
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
223
2. Kreditriskkontrollenhetens eller kreditriskkontrollenheter
nas ansvarsområden ska innefatta följande:
a) Testning och övervakning av riskklasser.
b) Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om
institutets riskklassificeringssystem.
c) Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna
av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar
och geografiska områden.
d) Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklas
sificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar.
e) Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om
de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Änd
ringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskrite
rier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumen
teras och bevaras.
f) Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande
och validering av de modeller som används i riskklassifice
ringsprocessen.
g) Kontroll och övervakning av de modeller som används i
riskklassificeringsprocessen.
h) Löpande översyn och ändringar av de modeller som används
i riskklassificeringsprocessen.
3. Institut som använder sammanställda data i enlighet med
artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad:
a) Utarbetande av information som är relevant för testning och
övervakning av riskklasser.
b) Utarbetande av sammanfattande rapporter om institutets
riskklassificeringssystem.
c) Utarbetande av information som är relevant för översyn av
riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande
uppfyller kraven för att förutsäga risk.
d) Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen,
riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificerings
parametrar.
e) Utarbetande av information som är relevant för löpande
översyn och ändringar av modeller som används i riskklas
sificeringsprocessen.
4. Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga
myndigheterna har tillgång till all relevant information från den
tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven
efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersök
ningar på plats i samma utsträckning som inom institutet.
Artikel 191
Internrevision
Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och obero
ende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn
av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner,
inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av
PD-, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid över
synen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara upp
fyllda.
KAPITEL 4
Kreditriskreducering
A v s n i t t 1
D e f i n i t i o n e r o c h A l l m ä n n a k r a v
Artikel 192
Definitioner
I detta kapitel gäller följande definitioner:
1. utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.
2. utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov
till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet
ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång
om dagen.
3. kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som
ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid
institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en
gång om dagen.
4. underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en
annan fond har investerat.
Artikel 193
Principer för erkännande av effekten av metoder för
kreditriskreducering
1. Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditrisk
reducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller
förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för
vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande
åtgärder.
2. Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda
exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3,
beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn
till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.
SV
L 176/122
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
224
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får insti
tuten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponering
belopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmeto
den i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.
4. Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råva
ror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en
repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.
5. Om ett institut som beräknar riskvägda exponerings
belopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kredit
riskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra
följande två saker:
a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu
cerande instrument.
b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje
del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i
kapitel 2 och i detta kapitel.
6. Om ett institut som beräknar de riskvägda exponerings
beloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering
med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd
och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande
två saker:
a) Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu
cerande instrument.
b) Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje
del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i
kapitel 2 och i detta kapitel.
Artikel 194
Principer för godtagbarheten hos metoder för
kreditriskreducering
1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska,
tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och
de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett
system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efter
levnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.
Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myn
digheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartis
ka, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som
används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd
uppfyller villkoret i första stycket.
2. Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder
för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt
och för att hantera risker i samband med systemet.
3. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid
beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast
om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller
följande två krav:
a) De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i
artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt.
b) De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt
stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga
om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den
metod som används för att beräkna riskvägda exponerings
belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd
det
4. Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid
beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast
om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insol
vens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den
som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som
anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål
likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för
säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar
som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet
ska inte vara för hög.
5. När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av
kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av
kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara
utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på
vilket som är tillämpligt.
6. När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöver
enskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor
uppfylls:
a) Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöver
enskommelser i artiklarna 203 och 204.1.
b) Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta juris
diktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om
det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den me
tod som används för att beräkna riskvägda exponerings
belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd
det.
c) Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/123
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
225
7. Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende
på vad som är tillämpligt.
8. Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna
att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kont
rollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande
av kreditriskreducerande åtgärder.
9. Trots den omständigheten att kreditriskreducering har be
aktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i
tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta
att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underlig
gande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna
att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers-
eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock en
dast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponering
ens nettobelopp.
10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida till
gångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila
vid tillämpning av punkt 3.
Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa för
slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
A v s n i t t 2
G o d t a g b a r a f o r m e r a v K r e d i t r i s k r e d u c e
r i n g
U n d e r a v s n i t t 1
F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d
Artikel 195
Nettning inom balansräkningen
Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av öm
sesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som
en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtag
barheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan
institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda
exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbe
lopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot
och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkning
en.
Artikel 196
Ramavtal om nettning som täcker repor eller
värdepappers- eller råvarulån eller andra
kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella
säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala
avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och
råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av arti
kel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror
som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner
uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i
artiklarna 197 och 198.
Artikel 197
Godtagbara säkerheter enligt alla metoder
1. Institut får använda följande poster som godtagbara säker
heter vid alla metoder:
a) Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller
kontantliknande instrument som innehas av detta.
b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella
regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett
kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i
enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som
enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller
högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot
nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2.
c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om
dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats
en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar
kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskväg
ning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.
d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enhe
ter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har
tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning
motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna
för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2.
e) Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinsti
tut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt
EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre
enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar
enligt kapitel 2.
f) Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt
index.
SV
L 176/124
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
226
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
g) Guld.
h) Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperi
seringspositioner, vilka har en extern kreditvärdering från ett
kreditvärderingsinstitut som enligt EBA:s bedömning mot
svarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för
riskvägning av värdepapperiseringsexponeringar enligt meto
den i kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitt 3.
2. Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepap
per som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker
innefatta följande:
a) Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga
eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när expone
ringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den na
tionella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade en
ligt artikel 115.2.
b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga
organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella re
geringar i enlighet med artikel 116.4.
c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala
utvecklingsbanker som åsätts 0
% riskvikt enligt arti
kel 117.2.
d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio
nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti
kel 118.
3. Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepap
per som har givits ut av institut innefatta följande:
a) Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av del
statliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de
räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a.
b) Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga
organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med arti
kel 116.1 och 116.2.
c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala
utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt arti
kel 117.2.
4. Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har
givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering
från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om
dessa räntebärande papper uppfyller följande krav:
a) De är noterade på en erkänd börs.
b) De är betecknade som prioriterade fordringar.
c) Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmåns
rätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från
ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts mot
svara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för risk
vägning av institutsexponeringar eller kortfristiga expone
ringar enligt kapitel 2.
d) Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att
kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c.
e) Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa
syften.
5. Institut får använda andelar eller aktier i företag för kol
lektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla
följande villkor uppfylls:
a) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.
b) Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för
godkännande enligt punkterna 1 och 2.
c) Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3.
Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska
villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underlig
gande fond.
Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna
placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta
företag från att vara godtagbara som säkerhet.
6. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond
(nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess un
derliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är
godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller
aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar
värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt
att fonden eller något av dess underliggande fonder har inve
sterat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning
enligt respektive regler.
Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får
instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden
som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den
metod som anges i första stycket.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/125
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
227
När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på
grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,
ska instituten göra följande två saker:
a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.
b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av
detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång
arna.
7. Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den
minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två
kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet
har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut,
ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärdering
arna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig
åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två.
8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att ange följande:
a) De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln,
artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.
b) De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln
samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2
k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i
enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 31 december
2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 198
Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga
metoden för finansiella säkerheter
1. Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett
institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella
säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster
som godtagbara säkerheter:
a) Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett
centralt index, men som handlas på en erkänd börs.
b) Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor
uppfylls:
i) Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnote
ring.
ii) Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är
godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och
197.4 och i sådana poster som avses i led a.
Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska
villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande
fond.
Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna
placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta
företag från att vara godtagbara som säkerhet.
2. Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart
investerar i instrument som är godtagbara för godkännande
enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt
1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som
säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara
tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något
av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara
tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler.
När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på
grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande,
ska instituten göra följande två saker:
a) Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.
b) När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av
detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång
arna.
Artikel 199
Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden
1. Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får
institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förvän
tade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande
slag av säkerhet:
a) Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3
och 4.
b) Fordringar i enlighet med punkt 5.
c) Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.
d) Leasing i enlighet med punkt 7.
SV
L 176/126
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
228
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda
eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investerings
bolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fas
tigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får
användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte an
nat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande
båda villkor är uppfyllda:
a) Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenä
rens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur
väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekono
miska faktorer påverkar både egendomens värde och lånta
garens utförande av sina förpliktelser.
b) Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den un
derliggande egendomens eller det underliggande projektets
resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att åter
betala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten
påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som
genereras av den underliggande egendom som ställts som
säkerhet.
3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone
ringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är
belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga
myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den
relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad
inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger
någon av följande gränser:
a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter
upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevär
det överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet
i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte
annat föreskrivs enligt artikel 124.2.
b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostad
sfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot
säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.
Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt
under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling
som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts
under ett senare år.
4. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersi
ella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territori
um, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har
belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och
sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer
som inte överstiger någon av följande gränser:
a) Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella
fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av
pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen
mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett
visst år.
b) De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kom
mersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående
lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under
ett visst år.
Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt
under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling
som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts
under ett senare år.
5. Instituten får använda fordringar som är anknutna till en
kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med
en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter.
Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med
värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat el
ler belopp som närstående parter är skyldiga.
6. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som
godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag
än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning
att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner
med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida mark
nader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av
säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av
huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter
som tyder på betydande förändringar på marknaden.
b) Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga mark
nadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som
väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informations
källor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på
transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får
betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om
dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att
regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga ad
ministrativa eller finansiella kostnader.
c) Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de
kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den
realiserade avkastningen från säkerheten.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/127
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
229
d) Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från sä
kerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än
10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om
det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska
institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsstäl
lande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit
tillräckligt försiktig.
Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första
stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210.
7. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2
och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till
följd av sådana transaktioner där ett institut hyr ut egendom till
en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet
har ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda
fastigheten.
8. EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av
fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de
villkor som avses i punkt 6 a och b.
Artikel 200
Övrigt förbetalt kreditriskskydd
Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd
som godtagbar säkerhet:
a) Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande
instrument som innehas av ett institut som är tredje part
på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta
till förmån för det utlånande institutet.
b) Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institu
tet.
c) Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och
kommer att återköpas av detta institut på begäran.
U n d e r a v s n i t t 2
O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d
Artikel 201
Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla
metoder
1. Institut får använda följande parter som godtagbara till
handahållare av obetalt kreditriskskydd:
a) Nationella regeringar och centralbanker.
b) Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.
c) Multilaterala utvecklingsbanker.
d) Internationella organisationer, om exponeringar mot dem
ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117.
e) Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i
enlighet med artikel 116.
f) Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det
finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut
i enlighet med artikel 119.5.
g) Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag
och närstående företag till institutet, som uppfyller något av
följande villkor:
i) Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, till
delad av ett kreditvärderingsinstitut.
ii) I fråga om institut som beräknar riskvägda exponerings
belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden
har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kredit
utvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är
internt klassificerade av institutet.
h) Centrala motparter.
2. Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och
förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigiva
ren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditrisk
skydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med
bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.
De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera
förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara
tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller
de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara
tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en
beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna för
teckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med
artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.
Artikel 202
Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt
internmetoden som är berättigade till behandling enligt
artikel 153.3
Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkrings
företag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare
av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling
enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor:
a) De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt
kreditriskskydd.
b) De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmel
serna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då
kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvär
deringsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA
SV
L 176/128
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
230
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med
bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot före
tag i kapitel 2.
c) De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls
eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som
motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller
för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestäm
melserna om riskvägning av exponeringar mot företag i ka
pitel 2.
d) De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PD-
värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitets
steg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om risk
vägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.
Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som
tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon ut
trycklig motgaranti från den nationella regeringen.
Artikel 203
Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd
Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kredit
riskskydd.
U n d e r a v s n i t t 3
T y p e r a v d e r i v a t
Artikel 204
Godtagbara slag av kreditderivat
1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda föl
jande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av
sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt:
a) Kreditswappar.
b) Totalavkastningsswappar.
c) Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har
betalats med kontanter.
Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkast
ningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen
som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande vär
deminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom
reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till
reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart
kreditriskskydd.
2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller
flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas
som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har
överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller
tredje parter.
Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första
stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet
tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då
dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.
A v s n i t t 3
K r a v
U n d e r a v s n i t t 1
F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d
Artikel 205
Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte
är ramavtal om nettning i den mening som avses i
artikel 206
Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal
om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska beteck
nas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande
villkor är uppfyllda:
a) Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla rele
vanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli in
solvent eller gå i konkurs.
b) Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och
skulder som omfattas av dessa avtal.
c) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av
riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.
d) Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de
relevanta exponeringarna på nettobasis.
Artikel 206
Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepap
pers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade
transaktioner
Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller
råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering,
om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller
samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samt
liga följande villkor är uppfyllda:
a) De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta juris
diktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller
gå i konkurs.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/129
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
231
b) De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta
och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i
händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten
skulle gå i konkurs eller bli insolvent.
c) De säkerställer nettning av vinster och förluster från trans
aktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena
parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.
Artikel 207
Krav för finansiella säkerheter
1. Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld
erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fast
ställs i punkterna 2–4 är uppfyllda.
2. Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan
gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhe
tens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära
en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäl
denärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära
en betydande minskning av säkerhetens värde.
Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten
koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäl
denärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer
som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som
godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, för
utsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.
3. Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad
gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning
som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.
Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för
att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla rele
vanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utred
ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.
4. Instituten ska uppfylla följande operativa krav:
a) De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga
och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig
tidpunkt.
b) De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att
kontrollera risker som uppstår till följd av användning av
säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel
eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslu
tande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av
användning av säkerheter och förenligheten med institutets
övergripande riskprofil.
c) De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad
praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accep
teras.
d) De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvär
dera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning
att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.
e) Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta
rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer
säkerheten från sina egna tillgångar.
f) De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginal
avtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappers
finansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående margi
nalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden
för inkommande marginalsäkerhetskrav.
g) De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kont
roll, övervakning och rapportering av följande:
i) Vilka risker marginalavtal medför för instituten.
ii) Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av
tillgångar.
iii) Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella
likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerhe
ter erhållna från motparter.
iv) Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har
ställts till motparter.
5. Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda,
ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som
exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska
betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade me
toden för finansiella säkerheter.
Artikel 208
Krav för säkerheter i form av fastigheter
1. Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om
samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.
SV
L 176/130
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
232
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig
förutsebarhet:
a) En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla
jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavta
let ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska regi
streras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.
b) Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.
c) Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga
förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera
skyddets värde inom en rimlig tidsram.
3. När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighe
tens värdering ska följande krav vara uppfyllda:
a) Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång
per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år
för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna
oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.
b) Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fas
tighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de
allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses
över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikatio
ner, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering
och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsproces
sen. För lån som överstiger 3 000 000 EUR eller 5 % av
institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av
en sådan värderingsman minst vart tredje år.
Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera
fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver om
värderas.
4. Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags
bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och
vilken utlåningspolicy de har i detta avseende.
5. Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den
fastighet som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäk
ring.
Artikel 209
Krav för fordringar
1. Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om
samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.
2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig
förutsebarhet:
a) Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till
ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och
säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten,
inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerhe
ten.
b) Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla
alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att
tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens
fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med för
behåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av
de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som
föreskrivs i lagstiftning.
c) Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar
för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i
alla relevanta jurisdiktioner.
d) Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och
ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten
vid läglig tidpunkt.
e) Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av
alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallis
semang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tid
punkt.
f) Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter
eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta
fordringarna till andra parter utan samtycke från fordring
arnas gäldenärer.
3. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhante
ring:
a) Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kredit
risken i samband med fordringar. En sådan process ska in
nefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch
samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare
gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för
att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över lån
tagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är
sunda och trovärdiga.
b) Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas
värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indriv
ningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp
som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella
koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, ut
över dem som kontrolleras genom institutets allmänna me
toder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervak
ningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom
ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevill
kor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/131
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
233
c) De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diver
sifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntaga
ren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska
instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av
marginaler för säkerhetsgruppen som helhet.
d) Instituten får inte använda fordringar från företag närstående
låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som god
tagbart kreditriskskydd.
e) Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av
fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga
instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar
sig på låntagaren när det gäller indrivningar.
Artikel 210
Krav för övriga fysiska säkerheter
Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas
som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten
tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verk
ställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möj
ligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en
rimlig tidsram.
b) Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med
bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med
förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtag
bara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför
alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från
säkerheten.
c) Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång
per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om
marknadsvillkoren förändras avsevärt.
d) Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säker
heten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad vär
dering ska gå till och hur ofta den ska genomföras.
e) Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska fin
nas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag
av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och pro
cesser de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags
säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet.
f) Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta
upp
i) lämpliga krav på säkerheten i förhållande till expone
ringsbeloppet,
ii) förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,
iii) förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller
marknadsvärde,
iv) hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en
fackmässig bedömning eller värdering,
v) volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det
gäller värdet på säkerheten.
g) Vid den inledande och den förnyade värderingen ska insti
tuten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säker
heten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter
som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras.
h) Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna sä
kerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer
som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion.
i) Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeför
säkring och instituten ska ha processer för att övervaka det
ta.
Artikel 211
Krav för att behandla exponeringar genom leasing som
utlåning mot pantsäkerhet
Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtrans
aktioner som utlåning mot säkerhet i form av den uthyrda
egendomen, när följande villkor är uppfyllda:
a) Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i
artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt,
för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar
säkerhet.
b) Uthyraren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende
på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och plane
rade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av sä
kerhetens värde.
c) Uthyraren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid
utöva sina rättigheter som ägare.
d) Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och
säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konsta
terats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den
kreditriskreducering som tillskrivs de uthyrda tillgångarna
överdrivs.
SV
L 176/132
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
234
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 212
Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd
1. Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är
tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av
detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara
berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:
a) Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt
till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och
pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara
verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig
och oåterkallelig.
b) Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredje
partsinstitutet.
c) Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet en
bart göra betalningar till det utlånande institutet och får
endast göra betalningar till andra parter om det utlånande
institutet på förhand gett sitt samtycke.
2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande insti
tutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller över
låten på det långivande institutet.
b) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha under
rättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett
resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet
utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke.
c) Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen
och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera.
d) Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella
uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstaga
rens sida.
e) Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid.
Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhål
landet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska
institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar
som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.
f) Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verk
ställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt
då kreditavtalet ingås.
g) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge
dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera.
h) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begä
ran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.
i) Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institu
tet på förhand ger sitt samtycke.
j) Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas
av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig
myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regel
givning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom
unionen.
U n d e r a v s n i t t 2
O b e t a l t
K r e d i t r i s k s k y d d
o c h
K r e d i t l ä n k a d e
O b l i g a t i o n e r
Artikel 213
Gemensamma krav för garantier och kreditderivat
1. Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor
vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti
eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kre
ditriskskydd:
a) Kreditriskskyddet ska vara direkt.
b) Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt de
finierad och obestridlig.
c) Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul
vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll,
och som
i) skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att
ensidigt upphäva detta,
ii) skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den
skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,
iii) skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldighe
ten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige
gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om lea
singkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av
garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4,
iv) skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet
att minska kreditriskskyddets löptid.
d) Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara
verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den
tidpunkt då kreditavtalet ingås.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/133
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
235
2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har
inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till
följd av institutets användning av garantier och kreditderivat.
Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess
strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar
med dess hantering av den övergripande riskprofilen.
3. Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad
gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa
att det obetalda kreditriskskyddet är verkställbart enligt den lags
tiftning som är tillämplig på dess intresse i kreditriskskyddet.
Ett institut ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för
att bekräfta att det obetalda kreditskyddet är verkställbart i alla
relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska det göra förnyade utred
ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.
Artikel 214
Motgarantier från stater och andra offentliga organ
1. Instituten får behandla de exponeringar som avses i punkt
2 som om de vore skyddade genom en garanti som tillhanda
hållits av de enheter som anges i nämnda punkt, förutsatt att
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.
b) Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de
krav på garantier som anges i artiklarna 213 och 215.1,
förutom att motgarantin inte behöver vara direkt.
c) Skyddet är stabilt och det finns inga tidigare belägg för att
motgarantins täckning skulle vara mindre än den täckning
som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.
2. Den behandling som fastställs i punkt 1 ska tillämpas för
exponeringar som skyddas genom en garanti som i sin tur
skyddas genom en motgaranti från någon av följande enheter:
a) Nationell regering eller centralbank.
b) Delstatligt självstyrande organ eller lokal myndighet.
c) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas som ford
ringar på den nationella regeringen i enlighet med arti
kel 116.4.
d) Multilateral utvecklingsbank eller internationell organisation
som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 117.2
respektive 118.
e) Offentliga organ för vilka fordringar behandlas i enlighet
med artikel 116.1 och 116.2.
3. Instituten ska också tillämpa den behandling som anges i
punkt 1 för en exponering som inte är skyddad genom en
motgaranti från någon av enheterna i punkt 2, om denna ex
ponerings motgaranti i sin tur är direkt skyddad genom en
garanti från en av de nämnda enheterna och de villkor som
nämns i punkt 1 är uppfyllda.
Artikel 215
Ytterligare krav på garantier
1. Garantier ska betecknas som godtagbart obetalt kreditrisk
skydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande
villkor är uppfyllda:
a) Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att ga
rantin utlöses, har det utlånande institutet rätt att vid läglig
tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den
fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet, varvid gar
antigivarens betalning inte ska vara underordnad det faktum
att det utlånande institutet först måste kräva gäldenären.
När det gäller ett obetalt kreditriskskydd som innefattar hy
potekslån, behöver kraven i artikel 213.1 c iii och i första
stycket i denna punkt uppfyllas först inom 24 månader.
b) Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som gar
antigivaren har åtagit sig.
c) Det ena av följande villkor ska vara uppfyllt:
i) Garantin täcker alla slags betalningar som gäldenären för
väntas göra avseende den berörda fordran.
ii) Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin,
har det utlånande institutet anpassat garantins värde för
att avspegla den begränsade täckningen.
2. När det gäller garantier som tillhandahålls i samband med
ömsesidiga garantisystem eller tillhandahålls av eller skyddas av
en motgaranti från sådana enheter som förtecknas i arti
kel 214.2, ska kraven i punkt 1 a i denna artikel anses vara
uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt:
a) Det utlånande institutet har rätt att från garantigivaren vid
läglig tidpunkt erhålla en preliminär betalning, som uppfyller
de båda följande villkoren:
i) Den utgör ett solitt estimat av den ekonomiska förlust
som sannolikt åsamkas det utlånande institutet, däribland
förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra
slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.
SV
L 176/134
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
236
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
ii) Den står i proportion till garantins täckning.
b) Det utlånande institutet ska kunna visa de behöriga myndig
heterna att en sådan behandling rättfärdigas av garantins
effekter, som även ska täcka förluster till följd av uteblivna
räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren
är skyldig att göra.
Artikel 216
Ytterligare krav på kreditderivat
1. Kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kredit
riskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga föl
jande villkor är uppfyllda:
a) De kredithändelser som anges i kreditderivatavtalet ska inne
fatta följande:
i) Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren
för den underliggande förpliktelse som gäller vid tid
punkten för den uteblivna betalningen, med ett betal
ningsanstånd som är lika med eller kortare än betalnings
anståndet för den underliggande förpliktelsen.
ii) Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala
sina skulder eller dennes underlåtenhet eller skriftliga
medgivande om sin allmänna oförmåga att betala sina
skulder när de förfaller samt liknande händelser.
iii) Omstrukturering av den underliggande förpliktelsen, som
innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amorte
ring, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust.
b) Om kontantavräkning medges i kreditderivaten
i) ska instituten ha en stabil värderingsprocess för att es
timera förlust på ett tillförlitligt sätt,
ii) ska det finnas en klart specificerad period för att erhålla
värderingar av den underliggande förpliktelsen efter en
kredithändelse.
c) Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra den
underliggande förpliktelsen till utfärdaren av kreditriskskyd
det krävs för avveckling, ska villkoren för den underliggande
förpliktelsen innebära att det eventuella samtycke som krävs
för en sådan överföring inte får undanhållas utan skälig
anledning.
d) Vilka parter som är ansvariga för att fastställa om en kredit
händelse har ägt rum ska vara klart fastställt.
e) Fastställandet av kredithändelsen är inte bara kreditrisk
skyddsutfärdarens ansvar.
f) Köparen av skyddet ska ha rätt eller möjlighet att underrätta
utfärdaren av kreditriskskyddet om att en kredithändelse har
ägt rum.
Om kredithändelserna inte innefattar omstrukturering av den
underliggande förpliktelsen enligt led a iii får kreditriskskyddet
ändå betecknas som godtagbart, med förbehåll för att värdet
minskas i enlighet med artikel 233.2.
2. Obalans mellan den underliggande förpliktelsen och kre
ditderivatets referensförpliktelse eller mellan den underliggande
förpliktelsen och den förpliktelse som används för att fastställa
om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåten om följande
båda villkor är uppfyllda:
a) Referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse
som används för att fastställa huruvida en kredithändelse
har ägt rum likställs med eller efterställs den underliggande
förpliktelsen.
b) Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen el
ler i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att
fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma
gäldenär och det finns rättsligt verkställbara korsvisa klausu
ler om fallissemang eller påskyndad betalning.
Artikel 217
Kvalifikationskrav för behandling enligt artikel 153.3
1. För att vara berättigat till behandling enligt artikel 153.3
ska kreditriskskydd genom en garanti eller ett kreditderivat upp
fylla följande villkor:
a) Den underliggande förpliktelsen ska vara något av följande:
i) En exponering mot sådana företag som avses i arti
kel 147, dock inte försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag.
ii) En exponering mot en regional regering, en lokal myn
dighet eller ett offentligt organ vilken inte behandlas som
en exponering mot en nationell regering eller en central
bank i enlighet med artikel 147.
iii) En exponering mot ett litet eller medelstort företag vil
ken klassificeras som hushållsexponering i enlighet med
artikel 147.5.
b) De underliggande gäldenärerna får inte ingå i samma före
tagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/135
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
237
c) Exponeringen är säkrad genom något av följande instrument:
i) Obetalda kreditderivat eller garantier som refererar till ett
namn.
ii) Kreditderivat på första förfall.
iii) Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget.
d) Kreditriskskyddet ska uppfylla de tillämpliga kraven i artik
larna 213, 215 och 216.
e) I den riskvikt som gäller för exponeringen före tillämpningen
av behandlingen enligt artikel 153.3 har man ännu inte tagit
hänsyn till någon del av kreditriskskyddet.
f) Institutet har rätt och kan förvänta sig att få betalning från
utfärdaren av kreditriskskyddet utan att vara tvunget att vidta
rättsliga åtgärder för att erhålla betalning från motparten.
Institutet ska i största möjliga utsträckning vidta åtgärder
för att förvissa sig om att utfärdaren av kreditriskskyddet
är villig att betala skyndsamt, om en kredithändelse inträffar.
g) Det förvärvade kreditriskskyddet ska täcka alla kreditförluster
som uppstår för den säkrade delen av en exponering till följd
av att någon av de i avtalet angivna kredithändelserna in
träffar.
h) Om betalningsstrukturen medger fysisk avveckling ska det
finnas rättslig förutsebarhet avseende möjligheten att leverera
ett lån, en obligation eller en ansvarsförbindelse.
i) Om ett institut avser att leverera en annan skuldförbindelse
än den underliggande exponeringen, ska det säkerställa att
den levererbara förbindelsen är tillräckligt likvid, så att insti
tutet kan förvärva den för leverans i enlighet med avtalet.
j) Bestämmelserna och villkoren för kreditriskskyddet ska
skriftligen bekräftas rättsligt av såväl utfärdaren av kreditrisk
skyddet som institutet.
k) Instituten har processer för att kunna upptäcka en för hög
korrelationsgrad mellan kreditvärdigheten hos en utfärdaren
av kreditriskskydd och gäldenären till den underliggande ex
poneringen till följd av att deras resultat är beroende av
gemensamma faktorer utöver systemrisken.
l) När det gäller skydd mot utspädningsrisk, får den som säljer
förvärvade fordringar inte vara medlem i samma företags
grupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.
2. Vid tillämpning av punkt 1 c ii ska instituten tillämpa den
behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen
som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet.
3. Vid tillämpning av punkt 1 c iii får det erhållna skyddet
endast beaktas inom denna ram, om ett godtagbart skydd mot
(n-1):te fallissemang också har erhållits eller om (n-1) av till
gångarna i korgen redan har fallerat. Om så är fallet, ska in
stituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på
den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponerings
beloppet.
A v s n i t t 4
B e r ä k n i n g a v K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g e n s e f
f e k t e r
U n d e r a v s n i t t 1
F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d
Artikel 218
Kreditlänkade obligationer
Investeringar i kreditlänkade obligationer som givits ut av det
utlånande institutet får behandlas som kontant säkerhet vid
beräkning av effekten av det förbetalda kreditriskskyddet i en
lighet med detta underavsnitt, under förutsättning att den kre
ditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen
betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd. För faststäl
lande av huruvida den kreditswapp som är inbäddad i den
kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt
kreditriskskydd får institutet anse att villkoret i artikel 194.6 c
är uppfyllt.
Artikel 219
Nettning inom balansräkningen
Ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för
nettning inom balansräkningen ska av detta institut behandlas
som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av förbetalt
kreditriskskydd för den ut- och inlåning hos det utlånande in
stitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen och
som är noterad i samma valuta.
Artikel 220
Användning av metoden för schabloniserade volatilitets
justeringar eller metoden för egna estimat av volatilitets
justeringar vid ramavtal om nettning
1. När instituten beräknar det fullständigt justerade expone
ringsbeloppet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett
godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor eller vär
depappers- eller råvarulån eller övriga kapitalmarknadsrelaterade
transaktioner, ska de beräkna de volatilitetsjusteringar som be
hövs antingen genom metoden för schabloniserade volatilitets
justeringar eller genom metoden för egna estimat av volatilitets
justeringar (nedan kallad metoden för egna estimat) i enlighet
med artiklarna 223–226 avseende den fullständiga metoden för
finansiella säkerheter.
Vid tillämpning av metoden för egna estimat ska samma villkor
och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella
säkerheter.
SV
L 176/136
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
238
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Vid beräkning av E* ska instituten
a) beräkna nettopositionen för varje grupp av värdepapper eller
varje slag av råvara genom att dra av beloppet i led ii från
beloppet i led i, nämligen
i) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror
av samma slag, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits
enligt ramavtalet om nettning,
ii) det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror
av samma slag, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt
ramavtalet om nettning,
b) beräkna nettopositionen i varje annan valuta än avvecklings
valutan för ramavtalet om nettning genom att dra av belop
pet i led ii från beloppet i led i, nämligen
i) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i
valutan, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt
ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i
samma valuta som lånats ut eller överförts enligt avtalet,
ii) det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den
aktuella valutan, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt
ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i
samma valuta som lånats eller tagits emot enligt det av
talet,
c) tillämpa den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss
grupp av värdepapper eller för en kontantposition på det
absoluta värdet av den positiva eller negativa nettopositionen
i värdepapperen i denna grupp,
d) tillämpa valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering på den po
sitiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än
avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.
3. Instituten ska beräkna E* enligt följande formel:
E
¼ max
0,
i
E
i
–
i
C
i
þ
j
E
sec
j
H
sec
j
þ
k
E
fx
k
H
fx
k
där
E i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering i en
ligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditrisk
skydd, om institutet beräknar riskvägda exponerings
belopp enligt schablonmetoden eller beräknar de risk
vägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlust
beloppen enligt internmetoden,
C i = värdet av de värdepapper i varje grupp eller de råvaror
av samma slag som lånats, köpts eller tagits emot eller
de kontanter som lånats eller tagits emot avseende varje
exponering i,
E
sec
j
= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss grupp av
värdepapper j,
E
fx
k
= nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss valuta k,
annan än avtalets avvecklingsvaluta, vilken beräknats
enligt punkt 2 b,
H
sec
j
= den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp
av värdepapper j,
H
fx
k
= volatilitetsjustering
för
valutakursen
avseende
valutan k.
4. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för
väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru
lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram
avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas
enligt punkt 3, som exponeringsvärde för den exponering mot
motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av
ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt
schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.
5. Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 avses med grupp av
värdepapper sådana värdepapper som har givits ut av samma
enhet, har samma utgivningsdatum, löptid, villkor och bestäm
melser och samma avvecklingsperioder som de som anges i
artiklarna 224 och 225, beroende på vad som är tillämpligt.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/137
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
239
Artikel 221
Användning av metoden med interna modeller för
ramavtal om nettning
1. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten,
som ett alternativ till metoden för schabloniserad volatilitets
justering eller metoden för egna estimat för beräkning av full
ständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart
ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller
råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner
än derivattransaktioner, använda en metod baserad på interna
modeller, som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepap
perspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning och de
berörda instrumentens likviditet.
2. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten
också använda interna modeller för marginallånetransaktioner,
om dessa transaktioner omfattas av ett bilateralt ramavtal om
nettning som uppfyller kraven i kapitel 6 avsnitt 7.
3. Ett institut får välja att använda en metod som är baserad
på interna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan
schablonmetoden och internmetoden för beräkningen av risk
vägda exponeringsbelopp. Om ett institut väljer att använda en
metod som är baserad på interna modeller, måste denna dock
användas för alla motparter och värdepapper, med undantag av
mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för
schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna es
timat i enlighet med artikel 220.
Institut som har fått tillstånd att använda en intern riskhante
ringsmodell i enlighet med avdelning IV kapitel 5 får använda
metoden med interna modeller. Om ett institut inte har fått ett
sådant tillstånd, kan det ändå ansöka hos de behöriga myndig
heterna om tillstånd att använda en metod med interna model
ler vid tillämpning av denna artikel.
4. De behöriga myndigheterna ska endast ge ett institut till
stånd att använda en metod med interna modeller, om myn
digheten är övertygad om att institutets system för hantering av
risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om
nettning är principiellt sunt och genomförs med integritet och
att följande kvalitativa normer är uppfyllda:
a) Den interna riskberäkningsmodell som används för beräk
ning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet ska vara
väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och
utgöra grunden för rapportering om institutets riskexpone
ring till institutets högsta ledning.
b) Institutet ska ha en riskkontrollenhet som uppfyller samtliga
följande krav:
i) Den ska vara oberoende av de enheter som bedriver
handel och rapportera direkt till institutets högsta led
ning.
ii) Den ska vara ansvarig för att utforma och genomföra
institutets riskhanteringssystem.
iii) Den ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om
resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga
åtgärder som ska vidtas avseende positionslimiter.
c) De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten
ska ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogen
heter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de po
sitioner som tas som i institutets totala riskexponering.
d) Institutet ska i riskkontrollenheten ha tillräckligt många an
ställda med erfarenhet av användning av avancerade model
ler.
e) Institutet ska ha fastställt processer för övervakning och sä
kerställande av efterlevnaden av skriftligt fastlagda interna
riktlinjer för och kontroller av riskberäkningssystemets sätt
att fungera i sin helhet.
f) Institutets modeller ska genom kontrolltester av resultaten ha
visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkningen,
med användning av data omfattande minst ett år.
g) Institutet ska återkommande genomföra rigorösa stresstester
och resultaten därav ska ses över av högsta ledningen och
återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.
h) Institutet ska, som ett led i sin regelbundna internrevisions
process, genomföra en oberoende översyn av riskberäknings
systemet. Denna översyn ska inbegripa både de enheter som
bedriver handel och den oberoende riskkontrollenhetens
verksamhet.
i) Institutet ska minst en gång om året se över sitt riskhante
ringssystem.
j) Den interna modellen ska uppfylla kraven i artikel 292.8 och
292.9 samt i artikel 294.
5. Ett instituts interna riskberäkningsmodell ska beakta ett
tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga upp alla väsentliga
prisrisker.
SV
L 176/138
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
240
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Ett institut får använda empiriska korrelationer inom riskkate
gorier och mellan olika riskkategorier, om institutets system för
att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.
6. Institut som använder metoden med interna modeller ska
beräkna E* enligt följande formel:
E
¼ max
0,
i
E
i
–
i
C
i
þ potentiell värdeförändring
där
E i = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering enligt
det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd,
om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden eller om institutet beräknar de riskvägda
exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen
enligt internmetoden, och
C i = värdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller
värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje
sådan exponering.
När instituten beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp
av interna modeller ska de använda modellens resultat från
föregående bankdag.
7. Beräkningen av potentiell värdeförändring enligt punkt 6
ska uppfylla följande krav:
a) Den ska utföras minst en gång per dag.
b) Den ska grunda sig på ett 99-procentigt ensidigt konfidens
intervall.
c) Den ska grunda sig på en avvecklingsperiod motsvarande
fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än vär
depappersrepor eller värdepapperslån, där en avvecklings
period motsvarande tio dagar ska tillämpas.
d) Den ska grunda sig på en faktisk historisk observations
period på minst ett år, utom då en kortare observations
period är motiverad på grund av en betydande ökning av
prisvolatiliteten.
e) Dataunderlaget för beräkningen ska uppdateras var tredje
månad.
Om ett institut har en repa, ett värdepappers- eller råvarulån, en
marginallånetransaktion eller liknande transaktion eller nett
ningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3
och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den mar
ginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punk
ter i kombination med artikel 285.5.
8. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för
väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru
lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram
avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas
enligt punkt 6, som exponeringsvärde för den exponering mot
motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av
ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt
schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.
9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera
a) vad som utgör en mindre väsentlig portfölj enligt punkt 3,
b) vilka kriterier som ska avgöra huruvida en intern modell är
sund ur begreppsmässig synvinkel och genomförs enligt
punkterna 4 och 5 och ramavtal om nettning.,
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar
der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik
larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 222
Förenklad metod för finansiella säkerheter
1. Instituten får endast använda den förenklade metoden för
finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponerings
belopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda
både den förenklade och den fullständiga metoden för finansi
ella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1
och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i
syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av
tillsynsarbitrage.
2. Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter
ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde
som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med
artikel 207.4 d.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/139
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
241
3. För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts ge
nom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten
ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det
utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstru
mentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför
balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara
100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som
anges i artikel 111.1.
Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst
20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten
av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de
skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet
enligt kapitel 2.
4. Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av
exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och vär
depapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om mot
parten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska
instituten ange 10 % riskvikt.
5.
Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange
0 % riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt ka
pitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en
daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av
kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte före
kommer någon valutaobalans.
Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange
10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner
där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits
ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 %
riskvikt enligt kapitel 2.
6. För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna
4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och
säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande vill
kor är uppfyllt:
a) Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantlik
nande instrument.
b) Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits
ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berät
tigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknads
värde har diskonterats med 20 %.
7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande
värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller central
banker innefatta följande:
a) Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller
lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar
mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella
regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt arti
kel 115.
b) Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala ut
vecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i
kraft av artikel 117.2.
c) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio
nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti
kel 118.
d) Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ
och som behandlas som exponeringar mot nationella rege
ringar i enlighet med artikel 116.4.
Artikel 223
Fullständig metod för finansiella säkerheter
1. När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämp
ning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, ska
instituten för att beakta prisvolatiliteten tillämpa volatilitetsjuste
ringar på säkerhetens marknadsvärde i enlighet med artiklarna
224–227.
Om säkerheten är noterad i en annan valuta än den valuta i
vilken den underliggande exponeringen är noterad, ska institu
ten lägga till en justering för valutavolatiliteten till den volatili
tetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt artiklarna
224–227.
När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts
genom nettningsavtal som erkänts av de behöriga myndighe
terna enligt kapitel 6, ska instituten tillämpa en volatilitetsjuste
ring som avspeglar valutavolatiliteten, om den valuta som sä
kerheten är noterad i är en annan än avvecklingsvalutan. Insti
tuten ska endast tillämpa en volatilitetsjustering, även i de fall
där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom
nettningsavtalet.
2. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på
säkerheten (C VA ) enligt följande:
C
VA
¼ C
1 – H
C
– H
fx
där
C = säkerhetens värde,
H C = den lämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräk
nad enligt artiklarna 224 och 227, och
SV
L 176/140
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
242
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
H fx = den lämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, be
räknad enligt artiklarna 224 och 227.
Vid beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten
ska instituten använda formeln i denna punkt för alla trans
aktioner utom de transaktioner som omfattas av erkända ram
avtal om nettning, på vilka bestämmelserna i artiklarna 220 och
221 är tillämpliga.
3. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på
exponeringen (E VA ) enligt följande:
E
VA
¼ E
1
þ H
E
där
E = exponeringsbeloppet fastställt enligt kapitel 2 eller 3, be
roende på vad som är tillämpligt, om exponeringen inte
är täckt av någon säkerhet,
H E = den lämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen, be
räknad enligt artiklarna 224 och 227.
Vid transaktioner med OTC-derivat ska instituten beräkna E VA
enligt följande:
E VA
¼ E.
4. Vid beräkning av E i punkt 3 ska följande gälla:
a) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden ska exponeringsbeloppet för en post utan
för balansräkningen som tas upp i bilaga I vara lika med
100 % av värdet på denna post i stället för det exponerings
värde som anges i artikel 111.1.
b) Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
internmetoden ska beräkna exponeringsbeloppet för de pos
ter som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverterings
faktorn 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller
procentandelar som anges i nämnda punkter.
5. Vid beräkningen av exponeringens fullständigt justerade
värde (E*) ska instituten ta hänsyn till både volatilitet och sä
kerhetens riskreducerande effekter enligt följande:
E
¼ max 0; E
VA
– C
VAM
där
E VA = det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen enligt
beräkningen i punkt 3, och
C VAM = C VA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell
löptidsobalans enligt bestämmelserna i avsnitt 5.
6. Instituten får beräkna volatilitetsjusteringar genom att an
vända antingen den metod för schabloniserade volatilitetsjuste
ringar som beskrivs i artikel 224 eller den metod för egna
estimat som beskrivs i artikel 225.
Ett institut får välja mellan metoden för schabloniserade volati
litetsjusteringar och metoden för egna estimat, oberoende av om
institutet har valt schablonmetoden eller internmetoden för be
räkningen av riskvägda exponeringsbelopp.
Om institutet väljer metoden för egna estimat, ska det emeller
tid tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undan
tag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden
för schabloniserade volatilitetsjusteringar.
7. Om säkerheten består av ett antal godtagbara poster ska
instituten beräkna volatilitetsjusteringar (H) enligt följande:
H
¼
i
a i H
i
där
a i = värdet av en godtagbar post i förhållande till säkerhetens
totala värde, och
H i = den volatilitetsjustering som är tillämplig för den godtag
bara posten i.
Artikel 224
Schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt den
fullständiga metoden för finansiella säkerheter
1. I tabellerna 1–4 i denna punkt anges de volatilitetsjuste
ringar som instituten ska tillämpa enligt metoden för schablo
niserade volatilitetsjusteringar, under förutsättning att omvär
dering sker dagligen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/141
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
243
VOLATILITETSJUSTERINGAR
Tabell 1
Kreditkvalitets
steg till vilken
kreditvärde
ringen av ränte
bärande vär
depapper är
knuten
Återstående
löptid
Volatilitetsjusteringar för räntebärande
värdepapper som givits ut av enheter som
avses i artikel 197.1 b
Volatilitetsjusteringar för räntebärande
värdepapper som givits ut av enheter som
avses i artikel 197.1 c och d
Volatilitetsjusteringar för
värdepapperiseringspositioner som uppfyller
kriterierna i artikel 197.1 h
20 dagars
avvecklings
period (i %)
10 dagars
avvecklings
period (i %)
5 dagars
avvecklings
period (i %)
20 dagars
avvecklings
period (i %)
10 dagars
avvecklings
period (i %)
5 dagars
avvecklings
period (i %)
20 dagars
avvecklings
period (i %)
10 dagars
avvecklings
period (i %)
5 dagars
avvecklings
period (i %)
1
1 år 0,707 0,5 0,354 1,414 1 0,707 2,829 2 1,414
> 1 5 år 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828 11,314 8 5,657
> 5 år 5,657 4 2,828 11,314 8 5,657 22,628 16 11,313
2-3
1 år 1,414 1 0,707 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828
> 1 5 år 4,243 3 2,121 8,485 6 4,243 16,971 12 8,485
> 5 år 8,485 6 4,243 16,971 12 8,485 33,942 24 16,970
4
1 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A
> 1 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A
> 5 år 21,213 15 10,607 N/A N/A N/A N/A N/A N/A
Tabell 2
Kreditkvalitetssteg
till vilken kredit
utvärderingen av
kortfristiga ränte
bärande värdepap
per är knuten
Volatilitetsjusteringar för räntebärande
värdepapper som givits ut av enheter som avses i
artikel 197.1 b med kortfristiga kreditvärderingar
Volatilitetsjusteringar för räntebärande
värdepapper som givits ut av enheter som avses i
artikel 197.1 c och d med kortfristiga
kreditvärderingar
Volatilitetsjusteringar för
värdepapperiseringspositioner som uppfyller
kriterierna i artikel 197.1 h
20 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
10 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
5 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
20 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
10 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
5 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
20 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
10 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
5 dagars
avvecklingspe
riod (i %)
1 0,707 0,5 0,354 1,414 1 0,707 2,829 2 1,414
2-3 1,414 1 0,707 2,828 2 1,414 5,657 4 2,828
Tabell 3
Övriga slag av säkerheter och exponeringar
20 dagars
avvecklings-period
(i %)
10 dagars
avvecklings-period
(i %)
5 dagars
avvecklings-period
(i %)
Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt
index
21,213 15 10,607
Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på
en erkänd börs
35,355 25 17,678
Kontanter 0 0 0
Guld 21,213 15 10,607
SV
L 176/142
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
244
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Tabell 4
Volatilitetsjusteringar för valutaobalans
20 dagars
avvecklingsperiod (i %)
10 dagars
avvecklingsperiod (i %)
5 dagars
avvecklingsperiod (i %)
11,314 8 5,657
2.
Beräkningen av volatilitetsjusteringar i enlighet med punkt
1 ska uppfylla följande villkor:
a) För utlåning mot säkerhet ska avvecklingsperioden vara 20
bankdagar.
b) För repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner
avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter av
seende äganderätt till råvaror, och värdepapperslån ska av
vecklingsperioden vara 5 bankdagar.
c) För övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska av
vecklingsperioden vara 10 bankdagar.
Om ett institut har en transaktion eller nettningsmängd som
uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kor
taste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som
skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter.
3. I tabellerna 1–4 i punkt 1 och i punkterna 4–6 ska det
kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebä
rande värdepapperet är knutet vara det kreditkvalitetssteg på
kreditkvalitetsskalan som EBA har fastställt för kreditvär
deringen enligt kapitel 2.
Vid fastställandet av det kreditkvalitetssteg till vilket en kredit
värdering för det räntebärande papperet är knutet enligt första
stycket ska även artikel 197.7 tillämpas.
4. När det gäller ej godtagbara värdepapper eller råvaror som
lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån
eller råvarulån, ska volatilitetsjusteringen vara densamma som
för aktier som inte ingår i ett centralt index och är noterade på
en erkänd börs.
5. När det gäller godtagbara andelar i fonder, ska volatilitets
justeringen vara den vägda genomsnittliga volatilitetsjustering
som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklings
period enligt punkt 2 för de tillgångar i vilka fonden har in
vesterat.
Om de tillgångar i vilka fonden har investerat inte är kända för
institutet, ska volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitets
justering som skulle gälla för alla de tillgångar i vilka fonden har
rätt att investera.
6. När det gäller räntebärande värdepapper utan kreditvär
dering som givits ut av institut och som uppfyller kriterierna
för godtagbarhet enligt artikel 197.4, ska volatilitetsjustering
arna vara desamma som för värdepapper som givits ut av in
stitut eller företag med en extern kreditutvärdering som fast
ställts motsvara kreditkvalitetssteg 2 eller 3.
Artikel 225
Egna estimat av volatilitetsjusteringar enligt den
fullständiga metoden för finansiella säkerheter
1. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut som upp
fyller kraven i punkterna 2 och 3 att använda egna volatilitets
estimat för att beräkna de volatilitetsjusteringar som ska till
lämpas på säkerheter och exponeringar. Ett institut som fått
tillstånd att använda egna volatilitetsestimat ska inte återgå till
en annan metod, såvida inte institutet kan styrka att det finns
goda skäl och de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd.
När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär
deringsinstitut har fått en kreditutvärdering motsvarande
"in
vestment grade
" eller bättre, får instituten göra en volatilitets
estimat för varje värdepapperskategori.
När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär
deringsinstitut har fått en kreditutvärdering som är lägre än
"investment grade" och övriga godtagbara säkerheter, ska insti
tuten beräkna volatilitetsjusteringarna för varje enskild post.
Institut som använder metoden för egna estimat ska estimera
säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta
eventuella korrelationer mellan den osäkrade exponeringen, sä
kerheten eller valutakurserna.
När det gäller att fastställa relevanta kategorier, ska instituten
beakta kategorin av värdepappersutgivare, extern kreditklassifi
cering av värdepappren samt deras återstående löptid och mo
difierade duration. Volatilitetsestimaten ska vara representativa
för de värdepapper som institutet har tagit upp i en kategori.
2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar ska uppfylla följande
kriterier:
a) Instituten ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensi
digt konfidensintervall.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/143
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
245
b) Instituten ska grunda beräkningen på följande avvecklings
perioder:
i) 20 bankdagar för utlåning mot säkerhet.
ii) 5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som
sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller
garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror
och värdepapperslån.
iii) 10 bankdagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.
c) Instituten får använda volatilitetsjusteringar som beräknats
med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller
minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i
led b för transaktionen i fråga genom att använda följande
formel för kvadratroten ur tidsperioden:
H
M
¼ H
N
T
M
T
N
där
T M = den relevanta avvecklingsperioden,
H M = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden
T M , och
H N = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden
T N .
d) Instituten ska beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet
har dålig likviditet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt
om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska
även ta reda på om det finns historiska data som kan leda
till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall
ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.
e) Den historiska observationsperiod som instituten använder
för beräkning av volatilitetsjusteringar ska vara minst ett år.
När det gäller institut som använder ett viktningssystem eller
andra metoder för den historiska observationsperioden ska
den faktiska observationsperioden vara minst ett år. De be
höriga myndigheterna får även kräva att ett institut beräknar
sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod,
om de behöriga myndigheterna bedömer att detta är moti
verat av en betydande ökning i prisvolatiliteten.
f) Instituten ska minst en gång var tredje månad uppdatera
dataunderlagen och beräkna volatilitetsjusteringarna. De ska
även göra en ny bedömning av dataunderlagen varje gång
marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.
3.
Estimeringen av volatilitetsjusteringarna ska uppfylla samt
liga följande kvalitativa kriterier:
a) Ett institut ska använda volatilitetsestimaten i den dagliga
riskhanteringsprocessen, även avseende institutets interna ex
poneringslimiter.
b) Om den avvecklingsperiod som institutet använder i sin
dagliga riskhantering är längre än den period som anges i
detta avsnitt för transaktionstypen i fråga, ska institutet öka
volatilitetsjusteringarna i enlighet med den formel för kva
dratroten ur tidsperioden som anges i punkt 2 c.
c) Institutet ska ha inrättat processer för att övervaka och säker
ställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontrol
ler för hur systemet för estimering av volatilitetsjusteringar
fungerar och för integrering av dessa estimeringar i riskhan
teringsprocessen.
d) En oberoende översyn av institutets system för estimering av
volatilitetsjusteringar ska ske regelbundet inom ramen för
institutets interna revisionsprocess. En översyn av det över
gripande systemet för estimering av volatilitetsjusteringar och
för integrering av dessa i institutets riskhanteringsprocess ska
ske minst en gång per år. Denna översyn ska omfatta minst
följande:
i) Integrering av estimerade volatilitetsjusteringar i den dag
liga riskhanteringen.
ii) Validering av betydande förändringar i processen för es
timering av volatilitetsjusteringar.
iii) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när
det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet
för estimering av volatilitetsjusteringar, däribland datakäl
lornas oberoende.
iv) Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om vo
latilitet.
SV
L 176/144
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
246
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 226
Ökning av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga
metoden för finansiella säkerheter
I artikel 224 anges de volatilitetsjusteringar som ett institut ska
tillämpa när dagliga omvärderingar görs. Likaledes ska ett insti
tut som i enlighet med artikel 225 använder sina egna estimat
av volatilitetsjusteringar först och främst beräkna dessa på
grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker
lika ofta som varje dag ska institutet tillämpa större volatilitets
justeringar. Instituten ska beräkna dessa genom att öka de dag
liga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna med hjälp av
följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:
H
¼ H
M
N
R
þ
T
M
– 1
T
M
där
H = den tillämpliga volatilitetsjusteringen,
H M = volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvär
dering,
N R = det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna,
och
T M = avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga.
Artikel 227
Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering enligt
den fullständiga metoden för finansiella säkerheter
1. I fråga om repor och värdepapperslån där ett institut till
lämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar en
ligt artikel 224 eller metoden för egna estimat enligt artikel 225
och där villkoren i punkt 2 a–h är uppfyllda får institutet till
lämpa en volatilitetsjustering på 0 %, i stället för de volatilitets
justeringar som beräknats enligt artiklarna 224–226. Institut
som använder den metod med interna modeller som anges i
artikel 221 får inte tillämpa den behandling som fastställs i
denna artikel.
2. Institut får tillämpa 0 % volatilitetsjustering om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Både exponeringen och säkerheten ska vara kontanter eller
räntebärande värdepapper som givits ut av nationella
regeringar eller centralbanker enligt artikel 197.1 b och som
är berättigade till 0 % riskvikt enligt kapitel 2.
b) Både exponeringen och säkerheten ska vara noterade i
samma valuta.
c) Transaktionens löptid är högst en dag eller både expone
ringen och säkerheten är föremål för daglig marknadsvär
dering eller omprövning av marginalsäkerhet.
d) Tiden mellan det senaste fastställandet av marknadsvärdet
före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerhe
ten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än
fyra bankdagar.
e) Transaktionen ska avvecklas inom ett beprövat avvecklings
system för detta slag av transaktioner.
f) Den dokumentation som avser avtalet eller transaktionen ska
vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de
berörda värdepapperen.
g) Transaktionen ska regleras genom dokumentation där det
anges att transaktionen omedelbart kan sägas upp om mot
parten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla
kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller
fallerar på annat sätt.
h) De behöriga myndigheterna ska betrakta motparten som en
central marknadsaktör.
3. De centrala marknadsaktörer som avses i punkt 2 h ska
innefatta följande enheter:
a) De enheter som nämns i artikel 197.1 b mot vilka expone
ringar åsätts riskvikt 0 % enligt kapitel 2.
b) Institut.
c) Övriga finansiella företag i den mening som avses i artikel 13
led 25 b och d i direktiv 2009/138/EG mot vilka expone
ringar åsätts riskvikt 20 % enligt schablonmetoden eller som,
när det gäller institut som beräknar riskvägda exponerings
belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden,
inte har tilldelats någon kreditvärdering av ett erkänt kredit
värderingsinstitut och är internt klassificerade av institutet.
d) Reglerade fonder som är underkastade särskilda kapitalkrav
eller begränsningar avseende bruttosoliditeten.
e) Reglerade pensionsfonder.
f) Erkända clearingorganisationer.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/145
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
247
Artikel 228
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt den fullständiga metoden för finansiella
säkerheter
1. Enligt schablonmetoden ska instituten använda E* beräk
nat enligt artikel 223.5 som exponeringsvärde vid tillämpningen
av artikel 113. I fråga om sådana poster utanför balansräk
ningen som tas upp i bilaga I ska instituten tillämpa procent
andelarna i artikel 111.1 på värdet E* för att komma fram till
exponeringsbeloppet.
2. Enligt internmetoden ska instituten använda faktisk LGD
(LGD*) beräknat enligt denna punkt som LGD vid tillämpning
av kapitel 3. Instituten ska beräkna LGD* enligt följande:
LGD
¼ LGD
E
E
där
LGD = den LGD som skulle gälla för exponeringen enligt ka
pitel 3 om exponeringen inte var täckt av någon säker
het,
E
= det exponeringsvärde som i enlighet med artikel 223.3;
E* = fullständigt justerat exponeringsvärde i enlighet med
artikel 223.5.
Artikel 229
Värderingsprinciper för övriga godtagbara säkerheter enligt
internmetoden
1. Säkerheter i form av fastigheter ska värderas av en obero
ende värderingsman till ett värde som överensstämmer med
eller är lägre än marknadsvärdet. Ett institut ska kräva att den
oberoende värderingsmannen dokumenterar marknadsvärdet på
ett klart och tydligt sätt.
I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedöm
ning av fastighetsbelåningsvärdet i lagar och andra föreskrifter
får fastigheten i stället värderas av en oberoende värderingsman
till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än fas
tighetsbelåningsvärdet. Instituten ska kräva att den oberoende
värderingsmannen inte tar med spekulativa faktorer i bedöm
ningen av fastighetsbelåningsvärdet och dokumenterar detta
värde på ett klart och tydligt sätt.
Säkerhetens värde ska vara marknadsvärdet eller fastighetsbelå
ningsvärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten
av den övervakning som krävs enligt artikel 208.3 och för att
beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt.
2. Fordringar ska värderas till de belopp som de uppgår till.
3. Instituten ska värdera de fysiska säkerheter som inte är
fastigheter till respektive marknadsvärde. I denna artikel avses
med marknadsvärde det estimerade värde till vilket egendomen
skulle kunna säljas av en villig säljare till en i förhållande till
honom eller henne oberoende och villig köpare på värderings
dagen.
Artikel 230
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp för övriga godtagbara säkerheter enligt
internmetoden
1. Instituten ska använda LGD* beräknat i enlighet med
denna punkt och punkt 2 som LGD vid tillämpning av
kapitel 3.
Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponerings
beloppet (E) ger ett lägre värde än den minimisäkerhetsnivå som
krävs för exponeringen (C*) enligt tabell 5, ska LGD* vara det
LGD-värde som fastställs i kapitel 3 för exponeringar utan sä
kerhet mot motparten. Därvid ska instituten beräkna expone
ringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10
med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället
för de konverteringsfaktorer eller producentandelar som anges i
dessa punkter.
Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponerings
beloppet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** enligt
tabell 5, ska LGD* vara det värde som anges i tabell 5.
Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås
avseende exponeringen som helhet, ska instituten betrakta ex
poneringen som två exponeringar, dvs. en som motsvarar den
del som uppfyller den nivå på ställd säkerhet C** som krävs och
en som motsvarar den återstående delen.
2. I tabell 5 i denna punkt anges de tillämpliga LGD*-vär
dena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av expone
ringarna där säkerhet ställs:
Tabell 5
Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet
ställs
LGD* vid
ickeefter
ställda
expone
ringar
LGD* vid
efter
ställda
expone
ringar
Miniminivå
på ställd
säkerhet som
krävs för
exponeringen
(C*)
Miniminivå
på ställd
säkerhet
som krävs
för expone
ringen (C**)
Fordringar
35 %
65 %
0 %
125 %
Bostadsfastigheter/kom
mersiella fastigheter
35 %
65 %
30 %
140 %
Övriga säkerheter
40 %
70 %
30 %
140 %
SV
L 176/146
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
248
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Som ett alternativ till behandlingen i punkterna 1 och 2
och om inte annat följer av artikel 124.2, får instituten inom
ramen för begränsningarna i artikel 125.2 d respektive 126.2 d
ange 50 % riskvikt för den del av exponeringen där säkerhet är
ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fas
tighet, vilken är belägen inom en medlemsstats territorium där
samtliga villkor i artikel 199.4 är uppfyllda.
Artikel 231
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper
1. Ett institut ska beräkna det LGD*-värde som ska användas
som LGD vid tillämpning av kapitel 3 i enlighet med punkterna
2 och 3 om båda följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet använder internmetoden för att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp.
b) En exponering har säkrats genom både finansiella och andra
godtagbara säkerheter.
2. Instituten ska vara skyldiga att dela upp exponeringens
volatilitetsjusterade värde, dvs. exponeringens värde efter den
volatilitetsjustering som anges i artikel 223.5, i olika delar, så
att de erhåller en del som täcks av godtagbara finansiella säker
heter, en del som täcks av fordringar, en del som täcks av
kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter, en del som
täcks av övriga godtagbara säkerheter och en del som inte täcks
av någon säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.
3. Instituten ska beräkna LGD* separat för varje exponerings
del som fastställs enligt punkt 2 i enlighet med de relevanta
bestämmelserna i detta kapitel.
Artikel 232
Övrigt förbetalt kreditriskskydd
1. Om villkoren i artikel 212.1 är uppfyllda, får insättningar
hos institut som är tredje part behandlas som en garanti av det
institut som är tredje part.
2. Om villkoren i artikel 212.2 är uppfyllda, ska instituten
tillämpa följande behandling för den exponeringsdel för vilken
säkerhet har ställts i gällande återköpsvärde för livförsäkringar
som pantsatts hos det utlånande institutet:
a) Om institutet tillämpar schablonmetoden för exponeringen,
ska riskvägningen ske med de riskvikter som anges i
punkt 3.
b) Om institutet tillämpar internmetoden för exponeringen
men inte använder egna estimat av LGD, ska exponeringen
åsättas ett LGD på 40 %.
I händelse av valutaobalans ska instituten minska det gällande
återköpsvärdet i enlighet med artikel 233.3 och värdet av kre
ditriskskyddet ska vara lika med livförsäkringens gällande åter
köpsvärde.
3. Vid tillämpning av punkt 2 a ska instituten ange följande
riskvikter utifrån den riskvikt som tilldelats en icke-efterställd
exponering utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller
livförsäkringen:
a) Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda exponeringen utan
säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen
har tilldelats riskvikten 20 %.
b) Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda exponeringen utan
säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen
har tilldelats riskvikten 50 %.
c) Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda exponeringen utan
säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen
har tilldelats riskvikten 100 %.
d) Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda exponeringen
utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäk
ringen har tilldelats riskvikten 150 %.
4. Instituten får behandla instrument som återköps på begä
ran och som är godtagbara enligt artikel 200 c som en garanti
av det utgivande institutet. Det godtagbara kreditriskskyddet ska
ha följande värde:
a) Om instrumentet ska återköpas till sitt nominella värde, ska
detta belopp gälla som värde på skyddet.
b) Om instrumentet ska återköpas till marknadspris, ska värdet
av skyddet vara lika med instrumentets, värderat på samma
sätt som de räntebärande värdepapper som uppfyller vill
koren i artikel 197.4.
U n d e r a v s n i t t 2
O b e t a l t k r e d i t r i s k s k y d d
Artikel 233
Värdering
1. Vid beräkning av effekterna av obetalt kreditriskskydd i
enlighet med detta underavsnitt ska värdet på obetalt kreditrisk
skydd (G) vara det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet
har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang
eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithän
delser.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/147
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
249
2. Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet
inte innefattar en omstrukturering av det underliggande instru
mentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av
amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust,
ska
a) instituten minska det värde på kreditriskskyddet som beräk
nats enligt punkt 1 med 40 %, om det belopp som utfärda
ren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala inte över
skrider exponeringsbeloppet,
b) värdet på kreditriskskyddet uppgå till högst 60 % av expo
neringsbeloppet, om det belopp som utfärdaren av kredit
riskskyddet har åtagit sig att betala överskrider exponerings
beloppet.
3. Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta
än den valuta som exponeringen är noterad i, ska instituten
minska värdet på kreditriskskyddet genom att tillämpa en vola
tilitetsjustering enligt följande:
G
¼ G
ð1 – H
fx
Þ
där
G* = kreditriskskyddsbeloppet efter justering för valutakurs
risk,
G = kreditriskskyddets nominella belopp, och
H fx = volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kredit
riskskyddet och det underliggande instrumentet, fastställd
i enlighet med punkt 4.
Om ingen valutaobalans föreligger är H fx lika med noll.
4. Instituten ska vid volatilitetsjusteringarna för all valutao
balans utgå ifrån en avvecklingsperiod på 10 dagar, förutsatt att
omvärdering sker dagligen, och får beräkna dem på grundval av
metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden
för egna estimat enligt vad som anges i artikel 224 respektive
artikel 225. Instituten ska öka volatilitetsjusteringarna i enlighet
med artikel 226.
Artikel 234
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp vid partiellt skydd och uppdelning på
trancher
Om ett institut överför en del av lånerisken i en eller flera
trancher, ska bestämmelserna i kapitel 5 gälla. Instituten får
betrakta tröskelvärden under vilka inga betalningar ska göras i
händelse av förlust som jämställda med innehållna förstaförlust
positioner och som upphov till risköverföring i trancher.
Artikel 235
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden
1. Vid tillämpning av artikel 113.3 ska instituten beräkna
riskvägda exponeringsbelopp enligt följande formel:
max 0,E – G
A
r
þ G
A
g
där
E = exponeringsbeloppet i enlighet med artikel 111, varvid
exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen
som ingår i förteckningen i bilaga I ska vara 100 % av
dess värde i stället för det exponeringsvärde som anges i
artikel 111.1,
G A = det kreditriskskyddsbelopp som beräknats enligt arti
kel 233.3 (G*), justerat ytterligare för eventuell löptids
obalans enligt vad som anges i avsnitt 5,
r = riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad
som anges i kapitel 2, och
g = riskvikten för exponeringar mot utfärdaren av kreditrisk
skydd enligt vad som anges i kapitel 2.
2. Om det skyddade beloppet (G A ) är lägre än exponerings
beloppet (E), får instituten tillämpa den formel som anges i
punkt 1, under förutsättning att de skyddade och oskyddade
exponeringsdelarna har samma förmånsrätt.
3. Instituten får utvidga behandling enligt artikel 114.4 och
114.7 till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar
som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker, om
garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och expone
ringen är förfinansierad i den valutan.
Artikel 236
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade
förlustbelopp enligt internmetoden
1.
När det gäller den täckta delen av exponeringsbeloppet (E),
baserat på kreditriskskyddets justerade värde (G A ), får PD enligt
kapitel 3 avsnitt 4 anges till kreditriskskyddsutfärdarens PD eller
till ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigiva
rens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om
efterställda exponeringar och icke-efterställt ofinansierat skydd
får instituten använda det LGD-värde som de enligt kapitel 3
avsnitt 4 ska tillämpa på icke-efterställda fordringar.
SV
L 176/148
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
250
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet
ställts ska PD anges till låntagarens värde och LGD till den
underliggande exponeringens värde.
3. I denna artikel avses med G A det värde på G* som beräk
nats enligt artikel 233.3, justerat ytterligare för eventuell löp
tidsobalans enligt avsnitt 5. E är det exponeringsbelopp som
avses i kapitel 3 avsnitt 5. Därvid ska instituten beräkna expo
neringsbeloppet för de poster som tas upp i arti
kel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentande
len 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procent
andelar som anges i dessa punkter.
A v s n i t t 5
L ö p t i d s o b a l a n s e r
Artikel 237
Löptidsobalans
1. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår en
löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kor
tare än den skyddade exponeringens löptid. Om skyddet har
mindre än tre månaders resterande löptid och skyddets löptid
är kortare än den underliggande exponeringens löptid, får detta
skydd inte betraktas som godtagbart kreditriskskydd.
2. Om det föreligger en löptidsobalans, ska kreditriskskyddet
inte betecknas som godtagbart, om något av följande villkor är
uppfyllt:
a) Skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år.
b) Exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de be
höriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden
(M) enligt artikel 162.3 till en dag i stället för ett år.
Artikel 238
Kreditriskskyddets löptid
1. Det underliggande instrumentets effektiva löptid ska vara
den längsta möjliga resterande tiden innan gäldenären enligt
plan ska uppfylla sina förpliktelser, dock högst fem år. Med
förbehåll för punkt 2 ska kreditriskskyddets löptid vara tiden
fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas
upp.
2. Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga
upp skyddet, ska skyddets löptid sträcka sig fram till det tidi
gaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av
skyddet har möjlighet att säga upp skyddet och de ursprungliga
avtalsvillkoren innehåller ett positivt incitament för institutet att
säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut, ska institutet
skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum när
denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall bör en sådan möj
lighet inte anses påverka skyddets löptid.
3. Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan
ett betalningsanstånd löper ut, vilket krävs för att det underlig
gande instrumentet ska fallera till följd av en utebliven betal
ning, ska institutet minska skyddets löptid med betalnings
anståndets längd.
Artikel 239
Värdering av skydd
1. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk
skydd enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter
ska säkerheten inte betecknas som godtagbart förbetalt kredit
riskskydd, om det föreligger en obalans mellan exponeringens
löptid och skyddets löptid.
2. Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk
skydd enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter
ska instituten uttrycka kreditriskskyddets och exponeringens
löptid i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:
C
VAM
¼ C
VA
t – t
T – t
där
C VA = det lägsta värdet av det volatilitetsjusterade värdet på
säkerheten enligt artikel 223.2 och exponeringsbelop
pet,
t
= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk
skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet
på T,
T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone
ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år,
och
t* = 0,25.
Instituten ska använda C VAM som C VA ytterligare justerat för
löptidsobalans enligt formeln för beräkning av exponeringens
fullständigt justerade värde (E*) enligt artikel 223.5.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/149
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
251
3. Vid transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd
ska instituten avspegla kreditriskskyddets och exponeringens
löptid i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel:
G
A
¼ G
t – t
T – t
där
G A = G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans,
G* = värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell va
lutaobalans,
t = det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk
skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på
T,
T = det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone
ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år,
och
t* = 0,25.
Instituten ska använda G A som värdet på skyddet enligt artik
larna 233–236.
A v s n i t t 6
K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g f ö r E x p o n e r i n g s k o r
g a r
Artikel 240
Kreditderivat på första förfall
Om ett institut erhåller kreditriskskydd för ett antal expone
ringar på villkor att det första förfallet bland exponeringarna
ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta
kontraktet, får institutet ändra beräkningen av det riskvägda
exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade
förlustbeloppet för den exponering som utan kreditriskskydd
skulle resultera i det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet i en
lighet med detta kapitel.
a) För institut som använder schablonmetoden ska det risk
vägda exponeringsbeloppet vara det som räknas fram enligt
schablonmetoden.
b) För institut som använder internmetoden ska det riskvägda
exponeringsbeloppet vara summan av det riskvägda expone
ringsbelopp som räknas fram enligt internmetoden och 12,5
gånger det förväntade förlustbeloppet.
Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas
om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets
värde.
Artikel 241
Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget
Om det n:te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betal
ning, får det institut som köper skyddet bara beakta skyddet vid
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och i förekommande
fall förväntade förlustbelopp, om skydd också har erhållits för
förfall 1 till n-1 eller när n-1 förfall redan har inträffat. I sådana
fall får institutet ändra beräkningen av det riskvägda expone
ringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlust
belopp för den exponering som utan kreditriskskydd skulle
resultera i det n:te lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt
detta kapitel. Instituten ska beräkna det n:te lägsta beloppet i
enlighet med vad som anges i artikel 240 a och b.
Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas
om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets
värde.
Samtliga exponeringar i korgen ska uppfylla de krav som fast
ställs i artiklarna 204.2 och 216.1 d.
KAPITEL 5
Värdepapperisering
A v s n i t t 1
D e f i n i t i o n e r
Artikel 242
Definitioner
I detta kapitel gäller följande definitioner:
1. överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av rän
tor och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepap
periserade exponeringarna minskat med finansieringsutgif
ter och omkostnader. städoption:
2. städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa eller
upphäva positioner i värdepapperisering innan alla under
liggande exponeringar har återbetalats, om de utestående
exponeringarnas belopp sjunker under en fastställd nivå.
3. likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av
ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa
att betalningsströmmar når investerarna i rätt tid.
4. K IRB : 8 % av de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha
beräknats enligt kapitel 3 med avseende på värdepapperi
serade exponeringar, om de inte hade värdepapperiserats,
plus förväntade förluster som hänger samman med dessa
exponeringar och som beräknats enligt det kapitlet.
SV
L 176/150
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
252
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. externkreditvärderingsmetod: metod för beräkning av risk
vägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise
ring enligt artikel 261.
6. formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering en
ligt artikel 262.
7. position utan kreditvärdering: en position i värdepapperi
sering som inte har någon kvalificerad kreditvärdering av
ett kreditvärderingsinstitut som avses i avsnitt 4.
8. position med kreditvärdering: en position i värdepapperi
sering som har en kvalificerad kreditvärdering av ett kredit
värderingsinstitut som avses i avsnitt 4.
9. program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP): ett vär
depapperiseringsprogram genom vilket de utgivna vär
depappren främst förekommer i form av företagscertifikat
med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre.
10. traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vil
ken de exponeringar som värdepapperiseras överförs eko
nomiskt. Detta ska ske genom att ägandet av de värdepap
periserade tillgångarna överförs från det institut som är
originator till ett specialföretag för värdepapperisering eller
genom sekundärt deltagande av ett specialföretag för vär
depapperisering. De utgivna värdepappren medför inte nå
gon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.
11. syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken
risköverföringen uppnås genom kreditderivat eller garantier
och de exponeringar som värdepapperiseras förblir expo
neringar för det institut som är originator.
12. rullande exponering: en exponering vid vilken kunders
utestående skulder tillåts variera allt efter deras beslut att
låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns.
13. rullande värdepapperisering: en värdepapperisering där
själva värdepapperiseringsstrukturen rullar genom. att ex
poneringar läggs till eller avlägsnas från gruppen av expo
neringar, oberoende av huruvida exponeringarna rullar eller
ej.
14. bestämmelse om förtida amortering: en avtalsklausul i en
värdepapperisering av rullande exponeringar eller en rul
lande värdepapperisering enligt vilken det krävs att investe
rarnas positioner ska lösas in före de utgivna värdepappe
rens ursprungliga förfallodag, om vissa särskilt angivna
händelser inträffar.
15. tranch i första-förlustläge: den lägst rangordnade tranchen i
en värdepapperisering som är den första tranch som bär
förluster som uppstår på de värdepapperiserade expone
ringarna och därigenom ger skydd åt tranchen i andra-
förlustläge och de eventuella trancher som är högre rang
ordnade.
A v s n i t t 2
B e a k t a n d e a v b e t y d a n d e R i s k ö v e r f ö r i n g
Artikel 243
Traditionell värdepapperisering
1. Det institut som är originator vid en traditionell värdepap
perisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från be
räkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade för
lustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt:
a) En betydande kreditrisk förenad med de värdepapperiserade
exponeringarna anses som överförd till tredje parter.
b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 %
på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller
drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri
märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.
2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd i följande
fall:
a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande
positioner (
"mezzanine-trancher") det institut som är origi
nator som innehas i värdepapperiseringen i fråga överstiger
inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga
förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap
perisering.
b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise
ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsbelop
pet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av
från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med
betydande marginal överstiger ett skäligt estimat av den för
väntade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna
och det institut som är originator innehar högst 20 % av
exponeringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner
som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges risk
vikten 1 250 %.
Om den minskning av de riskvägda beloppen som det institut
som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperise
ringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande över
föring av kreditrisk till tredje parter, kan de behöriga myndig
heterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk
inte ska anses som överförd till tredje parter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/151
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
253
3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings
positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas
lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än
den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga
och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen,
vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett
av följande alternativ:
a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un
deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.
b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un
deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.
4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga
myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator
att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet
för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av
kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise
ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre
ditrisk till tredje parter.
Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga
följande villkor:
a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för
att bedöma risköverföringen.
b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över
föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för
institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo
kering.
5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska samtliga
följande villkor vara uppfyllda:
a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap
periseringens dokumentation.
b) Det institut som är originator och dess fordringsägare ska
inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponering
arna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta ska
styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk råd
givare.
c) De utgivna värdepapperen medför inte någon betalningsför
pliktelse för det institut som är originator.
d) Det institut som är originator behåller inte faktisk eller in
direkt kontroll över de överförda exponeringarna. En origi
nator ska anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda
exponeringarna, om denne har rätt att återköpa de tidigare
överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem
vinsterna eller är skyldig att åter påta sig den överförda
risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter
eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna,
ska detta i sig inte utgöra en indirekt kontroll över expone
ringarna.
e) Värdepapperiseringens dokumentation ska uppfylla samtliga
följande villkor:
i) Förutom vid bestämmelser om förtida amortering får den
inte innehålla klausuler som kräver att positioner i vär
depapperiseringen ska förbättras av det institut som är
originator, inklusive men inte begränsat till förändring av
de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av
investerarnas avkastning till följd av en försämring av
de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet.
ii) Den får inte innehålla klausuler som ökar avkastningen
till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till
följd av en försämring av den underliggande expone
ringsgruppens kreditkvalitet.
iii) Det ska i tillämpliga fall tydligt framgå att eventuella köp
eller återköp av positioner i värdepapperisering som ori
ginatorn eller det medverkande institutet gör utanför av
talsförpliktelserna utgör ett undantag och endast får ske
på villkor som innebär att parterna är oberoende av
varandra.
f) Om det föreligger en städoption ska även följande villkor
vara uppfyllda:
i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio
nen ska utnyttjas.
ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av
det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo
neringarna inte återbetalts.
iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för
delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller
andra positioner som innehas av investerare och inte
vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit
förstärkning.
6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de
särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk
ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en
motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om
institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill
naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se
över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och
senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande
om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.
SV
L 176/152
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
254
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 244
Syntetisk värdepapperisering
1. Ett institut som är originator till en syntetisk värdepappe
risering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämp
liga fall förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade ex
poneringarna i enlighet med artikel 249, om något av följande
villkor är uppfyllt:
a) En betydande kreditrisk anses som överförd till tredje parter
genom förfinansierat eller obetalt kreditriskskydd.
b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 %
på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller
drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri
märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.
2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd, om något
av följande villkor är uppfyllt:
a) De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande
positioner (
"mezzanin-trancher") som det institut som är
originator innehar i värdepapperiseringen i fråga överstiger
inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga
förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap
perisering.
b) Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise
ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsvärdet
för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från
kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med bety
dande marginal överstiger ett skälligt estimat av den förvän
tade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och
det institut som är originator innehar högst 20 % av expo
neringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som
skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten
1 250 %.
c) Om den minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen
som det institut som är originator skulle kunna uppnå ge
nom värdepapperiseringen i fråga inte är motiverad genom
en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, kan
den behöriga myndigheten i varje enskilt fall besluta att en
betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje
parter.
3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings
positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas
lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än
den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga
och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen,
vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett
av följande alternativ:
a) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un
deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.
b) Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un
deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.
4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga
myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator
att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet
för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av
kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise
ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre
ditrisk till tredje parter.
Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga
följande villkor:
a) Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för
att bedöma risköverföringen.
b) Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över
föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för
institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo
kering.
5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska över
föringen uppfylla samtliga följande villkor:
a) Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap
periseringens dokumentation.
b) Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs är
förenligt med artikel 247.2.
c) De instrument som används för att överföra kreditrisk får
inte innehålla bestämmelser eller villkor som
i) fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditrisk
skydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse
uppstår,
ii) gör det möjligt att upphäva skyddet på grund av att de
underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försäm
rats,
iii) i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering,
kräver att positioner i värdepapperiseringen ska förbättras
av det institut som är originator, eller
iv) ökar institutens kostnad för kreditriskskydd eller avkast
ningen till innehavarna av positioner i värdepapperise
ringen till följd av en försämring av den underliggande
exponeringsgruppens kreditkvalitet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/153
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
255
d) Ett utlåtande har inhämtats från en kvalificerad juridisk råd
givare som bekräftar att kreditriskskyddet kan hävdas inom
alla relevanta territorier.
e) I värdepapperiseringens dokumentation ska det i tillämpliga
fall klart framgå att eventuella köp eller återköp av positioner
i värdepapperisering som originatorn eller det medverkande
institutet gör utanför avtalsförpliktelserna endast får ske på
villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.
f) Om det föreligger en städoption ska följande villkor vara
uppfyllda:
i) Det institut som är originator avgör fritt om städoptio
nen ska utnyttjas.
ii) Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av
det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo
neringarna inte återbetalts.
iii) Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för
delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller
andra positioner som innehas av investerare och inte
vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit
förstärkning.
6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de
särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk
ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en
motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om
institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill
naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet
med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se
över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och
senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande
om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.
A v s n i t t 3
B e r ä k n i n g
a v
R i s k v ä g d a
e x p o n e r i n g s
b e l o p p
U n d e r a v s n i t t 1
P r i n c i p e r
Artikel 245
Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
1. Om ett institut som är originator har överfört en bety
dande kreditrisk i samband med värdepapperiserade expone
ringar i enlighet med avsnitt 2, får detta institut
a) vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av risk
vägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade
förlustbelopp undanta de exponeringar som det har vär
depapperiserat, och
b) vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda expone
ringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp för
de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artik
larna 249 och 250.
2. Om det institut som är originator har beslutat att tillämpa
punkt 1, ska det beräkna de riskvägda exponeringsbelopp som
föreskrivs i detta kapitel för de eventuella positioner som det
innehar i värdepapperiseringen.
Om det institut som är originator inte har överfört någon be
tydande kreditrisk eller har beslutat att inte tillämpa punkt 1,
behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de
eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga,
men det ska fortsätta att ta med de värdepapperiserade expone
ringarna i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen,
som om de inte hade varit värdepapperiserade.
3. Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperi
sering, ska exponeringen för varje tranch betraktas som en
separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller
kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering ska anses
inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner
i värdepapperisering ska även avses exponeringar som uppkom
mer genom ränte- eller valutaderivatinstrument.
4. Om ingen värdepapperiseringsposition har dragits av från
kärnprimärkapitalet enligt artikel 36.1 k, ska det riskvägda ex
poneringsbeloppet räknas in i institutets totala riskvägda expo
neringsbelopp vid tillämpningen av artikel 92.3.
5. En värdepapperiseringspositions riskvägda exponerings
belopp ska beräknas genom att den relevanta totala riskvikten
tillämpas på positionens exponeringsvärde, beräknat enligt arti
kel 246.
6. Den totala riskvikten ska beräknas som summan av den
riskvikt som anges i detta kapitel och eventuell ytterligare risk
vikt i enlighet med artikel 407.
Artikel 246
Exponeringsvärde
1. Exponeringsbeloppet ska beräknas enligt följande:
a) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk
ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok
förda värde efter specifika kreditriskjusteringar som har be
handlats i enlighet med artikel 110.
SV
L 176/154
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
256
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk
ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok
förda värde före eventuella kreditriskjusteringar som har be
handlats i enlighet med artikel 110.
c) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe
riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi
nella värde minus eventuell specifik kreditriskjustering av
värdepapperiseringspositionen i fråga multiplicerat med en
konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel.
Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges.
d) Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe
riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi
nella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt
vad som föreskrivs i detta kapitel. Konverteringsfaktorn ska
vara 100 %, om inte annat anges.
e) Exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i samband med ett
derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas
enligt kapitel 6.
2. Om ett institut har två eller fler överlappande positioner i
en värdepapperisering, ska det, i den utsträckning som dessa
överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponerings
belopp ta med endast den position eller den del av en position
som ger det högsta riskvägda exponeringsbeloppet. Institutet får
även tillgodoräkna sig en sådan överlappning mellan kapitalbas
kraven för specifika risker för positioner i handelslagret och
kapitalbaskraven för värdepapperiseringspositioner utanför han
delslagret, under förutsättning att institutet kan beräkna och
jämföra kapitalbaskraven för de relevanta positionerna. I denna
punkt ska med överlappning avses att positionerna helt eller
delvis innebär en exponering för samma risk, så att det inom
ramen för överlappningen endast är fråga om en enda expone
ring.
3. När artikel 268 c tillämpas på positioner i program för
tillgångsbaserade företagscertifikat, får institutet tillämpa den
riskvikt som tilldelats en likviditetsfacilitet för att beräkna det
riskvägda exponeringsbeloppet för företagscertifikatet, under
förutsättning att 100 % av det företagscertifikat som givits ut
av programmet täcks av denna likviditetsfacilitet eller andra lik
viditetsfaciliteter, varav samtliga likställs med företagscertifikatet,
så att de bildar överlappande positioner.
Institutet ska underrätta de behöriga myndigheterna om att det
använder sig av detta förfarande.
Artikel 247
Beaktande av kreditriskreducering för positioner i
värdepapperisering
1. Ett institut får beakta förfinansierat eller obetalt kreditrisk
skydd som erhållits för en värdepapperiseringsposition i enlighet
med kapitel 4 och de krav som fastställs i detta kapitel och i
kapitel 4.
Godtagbart betalt kreditriskskydd är begränsat till sådana finan
siella säkerheter som är godtagbara för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt kapitel 2 enligt vad som anges i ka
pitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska få beaktas måste
motsvarande krav enligt kapitel 4 vara uppfyllda.
2. Godtagbart obetalt kreditriskskydd och godtagbar utfär
dare av obetalt kreditriskskydd är begränsade till vad som är
godtagbart enligt kapitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska
få beaktas måste motsvarande krav enligt kapitel 4 vara upp
fyllda.
3. Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhan
dahållare av obetalt kreditriskskydd som tas upp i artikel 201.1
a–h, utom kvalificerade centrala motparter, ha tilldelats en kre
ditutvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut som har
bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 3 enligt artikel 136
och ha tilldelats minst kreditkvalitetssteg 2 vid den tidpunkt då
kreditriskskyddet först beaktades. Institut som har tillstånd att
tillämpa internmetoden för en direkt exponering mot utfärdaren
av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med
första meningen, förutsatt att PD för utfärdaren av kreditrisk
skyddet är lika med det PD som motsvarar de kreditkvalitetssteg
som anges i artikel 136.
4. Genom undantag från punkt 2 är specialföretag för vär
depapperisering godtagbara utfärdaren av kreditriskskydd, om
de äger tillgångar som utgör en godtagbar finansiell säkerhet
för vilka det inte finns några rättigheter eller villkorade rättig
heter som föregår eller likställs med de villkorade rättigheterna
för det institut som erhåller obetalt kreditriskskydd och alla krav
för beaktande av finansiell säkerhet i kapitel 4 är uppfyllda. I
sådana fall ska GA (skyddsbeloppet justerat med hänsyn till
eventuell valutaobalans och löptidsobalans i enlighet med kapi
tel 4) begränsas till det volatilitetsjusterade marknadsvärdet på
nämnda tillgångar och g (riskvikten för exponeringar mot ut
färdaren av kreditriskskyddet i enlighet med schablonmetoden)
ska fastställas till den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle
tillämpas på dessa tillgångar som finansiella säkerheter enligt
schablonmetoden.
Artikel 248
Implicit stöd
1. Ett medverkande institut eller ett institut som är originator
och som på en värdepapperisering har tillämpat artikel 245.1
och 245.2 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp
eller sålt instrument från sitt handelslager med följden att det
inte längre behöver ha en kapitalbas för den risk som är förenad
med dessa instrument, får inte för att minska möjliga eller fak
tiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen
utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. En transaktion ska inte
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/155
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
257
anses ge stöd, om den görs på villkor som innebär att parterna
är oberoende av varandra samt om transaktionen beaktas i
bedömningen av betydande kreditrisköverföring. Varje sådan
transaktion ska oavsett om den ger stöd eller inte anmälas till
de behöriga myndigheterna och vara föremål för institutets
översyn av och godkännandeprocess för krediter. I bedöm
ningen av huruvida transaktionen är konstruerad för att ge
stöd eller inte ska institutet i tillräcklig mån överväga åtmin
stone
a) återköpspriset,
b) institutets kapital- och likviditetssituation före och efter åter
köpet,
c) de värdepapperiserade exponeringarnas utveckling,
d) värdepapperiseringspositionernas utveckling, och
e) stödets inverkan på originatorns förväntade förluster i för
hållande till investerare.
2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för villkoren för att parter ska
anses vara oberoende av varandra och för när en transaktion
inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd.
3. Om ett institut som är originator eller ett medverkande
institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepap
perisering, får detta institut inte ha en lägre kapitalbas än att
den skulle motsvara de värdepapperiserade exponeringarna om
ingen värdepapperisering hade skett.
U n d e r a v s n i t t 2
O r i g i n a t o r e r s b e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e
r i n g s b e l o p p v i d s y n t e t i s k a v ä r d e p a p p e r i s e
r i n g a r
Artikel 249
Allmän behandling
Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepappe
riserade exponeringar när villkoren i artikel 244 är uppfyllda
ska det institut som är originator vid en syntetisk värdepappe
risering, med förbehåll för artikel 250, använda de tillämpliga
beräkningsmetoder som anges i detta avsnitt och inte de meto
der som anges i kapitel 2. För institut som beräknar riskvägda
exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt kapitel 3
ska det förväntade förlustbeloppet vid sådana exponeringar vara
noll.
De krav som anges i första stycket ska gälla för hela den ex
poneringsgrupp som är föremål för värdepapperiseringen. Med
förbehåll för artikel 250, ska det institut som är originator
beräkna riskvägda exponeringsbelopp för alla värdepapperise
ringstrancher i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt,
även för de trancher för vilka institutet beaktar kreditriskredu
cering i enlighet med artikel 247, varvid den riskvikt som ska
tillämpas på denna position får ändras i enlighet med kapitel 4,
om kraven i detta kapitel beaktas.
Artikel 250
Behandling av löptidsobalanser vid syntetiska värdepappe
riseringar
Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 249
ska vid risköverföring eventuell löptidsobalans mellan det kre
ditriskskydd som utgör en tranch och genom vilket risköver
föringen uppnås och de värdepapperiserade exponeringarna be
aktas enligt följande:
a) De värdepapperiserade exponeringarnas löptid ska antas vara
lika med löptiden för den av exponeringarna som har längst
löptid, dock som längst fem år. Kreditriskskyddets löptid ska
fastställas enligt kapitel 4.
b) Ett institut som är originator ska bortse från eventuell löp
tidsobalans vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp
för trancher som inom ramen för detta avsnitt tilldelats en
riskvikt på 1 250 %. För alla övriga trancher ska den behand
ling av löptidsobalans som anges i kapitel 4 tillämpas i
enlighet med följande formel:
RW
¼ RW
SP
t – t
T – t
þ RW
Ass
T – t
T – t
där
RW* = riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a,
RW Ass = de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha
gällt för exponeringarna, om de inte hade vär
depapperiserats, proportionellt beräknade,
RW SP = riskvägda exponeringsbelopp beräknade enligt ar
tikel 249, om det inte förelåg någon löptidsoba
lans,
T
= löptiden för de underliggande exponeringarna ut
tryckt i år,
t
= löptiden för kreditriskskyddet uttryckt i år, och
t*
= 0,25.
SV
L 176/156
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
258
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
U n d e r a v s n i t t 3
B e r ä k n i n g
a v
r i s k v ä g d a
e x p o n e r i n g s b e l o p p
e n l i g t s c h a b l o n m e t o d e n
Artikel 251
Riskvikter
Om inte annat följer av artikel 252 ska ett institut beräkna
riskvägt exponeringsbelopp för en värdepapperiserings- eller
återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att
tillämpa den riskvikt som är relevant för exponeringsbeloppet.
Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 1 och
som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med
avsnitt 4.
Tabell 1
Kreditkvalitetssteg 1 2 3
4 (endast
för ej
kortfris
tiga
kredit-
värdering
ar)
Alla öv
riga kre
dit-kva
litetssteg
Positioner i vär
depapperisering
20 %
50 % 100 %
350 %
1 250 %
Positioner i åter
värdepapperisering
40 % 100 % 225 %
650 %
1 250 %
Om inte annat följer av artiklarna 252–255, ska riskvikten
1 250 % tillämpas vid beräkningen av det riskvägda expone
ringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition utan kreditvär
dering.
Artikel 252
Originatorer och medverkande institut
För originatorer eller medverkande institut får de riskvägda ex
poneringsbelopp som beräknats för deras positioner i en vär
depapperisering begränsas till de riskvägda exponeringsbelopp
som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade exponering
arna om de inte hade värdepapperiserats, varvid en riskvikt på
150 % ska antas vara tillämpad på
a) alla aktuella fallerande poster, och
b) alla poster som enligt artikel 128 betraktas som förknippade
med särskilt hög risk bland de värdepapperiserade expone
ringarna.
Artikel 253
Behandling av positioner utan kreditvärdering
1. Vid beräkning av riskvägt exponeringsbelopp för en vär
depapperiseringsposition utan kreditvärdering får ett institut
tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha till
lämpats på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel
2 av ett institut som innehade exponeringarna, multiplicerat
med den koncentrationsfaktor som anges i punkt 2. Därvid
ska institutet alltid känna till hur gruppen av värdepapperiserade
exponeringar är sammansatt.
2. Koncentrationsfaktorn ska vara lika med summan av alla
tranchernas nominella belopp, dividerad med summan av de
nominella beloppen på de trancher som är efterställda eller lik
ställs med den tranch i vilken positionen innehas, inklusive den
berörda tranchen. Resulterande riskvikt får inte överstiga
1 250 % eller vara lägre än någon riskvikt som är tillämplig
på en tranch med en bättre rangordning och med kreditvär
dering. Om institutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle
tillämpas på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapi
tel 2, ska det tillämpa riskvikten 1 250 % på positionen.
Artikel 254
Behandling av värdepapperiseringspositioner i trancher i
andra-förlustläge eller bättre i ett program för
tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)
Med förbehåll för möjligheten att i enlighet med artikel 255
tillämpa en fördelaktigare behandling av likviditetsfaciliteter
utan kreditvärdering får ett institut på värdepapperiseringsposi
tioner som uppfyller följande villkor tillämpa den riskvikt som
är högst av 100 % eller den högsta av de riskvikter som ett
institut som innehar exponeringen skulle tillämpa på någon av
de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.
a) Värdepapperiseringspositionen ska vara i en tranch som eko
nomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre priorite
rad i värdepapperiseringen och första-förlusttranchen ska ge
påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge.
b) Värdepapperiseringspositionens kvalitet ska minst motsvara
kreditkvalitetssteg 3 enligt schablonmetoden.
c) Värdepapperiseringspositionen ska innehas av ett institut
som inte innehar någon position i den tranch som är i
första-förlustläge.
Artikel 255
Behandling av likviditetsfaciliteter utan kreditvärdering
1. Instituten får för att fastställa exponeringsbeloppet till
lämpa konverteringsfaktorn 50 % på det nominella beloppet
på en likviditetsfacilitet utan kreditvärdering, om följande villkor
är uppfyllda:
a) De omständigheter under vilka likviditetsfaciliteten får tas i
anspråk ska anges och begränsas klart och tydligt i dess
dokumentation.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/157
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
259
b) Faciliteten får inte utnyttjas för att tillhandahålla kreditstöd
genom att täcka förluster som redan uppstått vid tiden för
utnyttjandet, särskilt inte för att tillhandahålla likvida medel
för exponeringar som fallerat vid tiden för utnyttjandet eller
för att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än det
verkliga värdet.
c) Faciliteten får inte användas för att tillhandahålla ständig eller
regelbunden finansiering av värdepapperiseringen.
d) Återbetalning av utnyttjad facilitet ska inte vara efterställd
investerares fordringar, annat än när det gäller fordringar
som uppstår avseende ränte- eller valutaderivat eller avgifter
eller liknande kostnader, och inte heller undantas eller upp
skjutas.
e) Faciliteten får inte utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärk
ningar som den omfattas av är uttömda.
f) Faciliteten ska omfattas av en bestämmelse som leder till att
det belopp som kan tas i anspråk automatiskt minskas med
de fallerade exponeringarna, om det föreligger fallissemang
enligt kapitel 3, eller, om gruppen av värdepapperiserade
exponeringar består av instrument med kreditvärdering,
som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genom
snittliga kvalitet hamnar under
"investment grade".
Riskvikten ska vara den högsta riskvikt som ett institut som
innehaft exponeringarna skulle ha tillämpat på någon av de
värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.
2. För att fastställa exponeringsbeloppet på kontantförskotte
ringsfacilitet får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det
nominella beloppet för en likviditetsfacilitet med villkorslös
uppsägning, förutsatt att villkoren i punkt 1 är uppfyllda och
att återbetalning av utnyttjanden av faciliteten inte är efterställda
några andra fordringar på kassaflödena från de värdepapperise
rade exponeringarna.
Artikel 256
Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av
rullande exponeringar med bestämmelser om förtida
amortering
1. När en värdepapperisering av rullande exponeringar om
fattas av en
bestämmelse om förtida amortering, ska det institut som är
originator i enlighet med denna artikel beräkna ett ytterligare
riskvägt exponeringsbelopp som gäller risken för att de kredit
risker som institutet är exponerat för kan öka till följd av att
bestämmelsen om förtida amortering tillämpas.
2. Institutet ska beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp för
summan av originatorns och investerarnas respektive andel av
exponeringsbeloppet.
För värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade ex
poneringarna innehåller rullande och icke-rullande exponeringar
ska ett institut som är originator tillämpa behandlingen enligt
punkterna 3–6 på den del av den underliggande gruppen som
innehåller rullande exponeringar.
Originatorns andel av exponeringsbeloppet ska vara expone
ringsbeloppet för det teoretiska värdet på den andel av hela
gruppen av utnyttjade belopp som har överförts till en vär
depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade
gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapitalåter
betalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är
tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i vär
depapperiseringen. Originatorns andel ska inte vara efterställd
investerarnas andel. Exponeringsbeloppet för investerarnas andel
ska vara exponeringsbeloppet för det teoretiska värdet på den
återstående andelen av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp.
Det riskvägda exponeringsbelopp som avser exponeringsbelop
pet för originatorns andel ska beräknas som en proportionell
exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om
dessa inte hade värdepapperiserats.
3. Institut som är originatorer vid följande typer av vär
depapperiseringar är undantagna från kravet i punkt 1 på att
beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp:
a) Värdepapperiseringar av rullande exponeringar där investe
rarna förblir helt exponerade för låntagarnas alla framtida
utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas risk inte
faller tillbaka på det institut som är originator ens efter det
att en förtida amortering har utlösts.
b) Värdepapperiseringar där bestämmelser om förtida amorte
ring endast utlöses av händelser som inte är relaterade till de
värdepapperiserade tillgångarnas eller originatorns resultat,
exempelvis betydande förändringar av skattelagar och andra
författningar.
4. För ett institut som är originator och är skyldigt att be
räkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med
punkt 1 får summan av de riskvägda exponeringsbeloppen med
avseende på dess positioner i investerarnas andel och de risk
vägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 1 inte
vara större än det största av
a) de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats med avse
ende på dess positioner i investerarnas andel, och
b) de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats
med avseende på de värdepapperiserade exponeringarna av
ett institut som innehade exponeringarna, om de inte hade
värdepapperiserats till ett belopp motsvarande investerarnas
andel.
SV
L 176/158
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
260
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
I förekommande fall ska det avdrag för nettovinst enligt arti
kel 32.1 som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida
inkomster, inte omfattas av det maximala belopp som anges i
föregående stycke.
5. Det riskvägda exponeringsbelopp som ska beräknas enligt
punkt 1 ska fastställas genom att exponeringsbeloppet på inve
sterarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga
konverteringsfaktorn enligt punkterna 6–9 och den vägda ge
nomsnittliga riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade
exponeringarna, om de inte hade varit värdepapperiserade.
En ordning med förtida amortering ska anses vara kontrollerad,
om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det institut som är originator ska ha en lämplig plan för att
säkerställa en tillräcklig egen kapitalbas och likviditet i hän
delse av en förtida amortering.
b) Under transaktionens löptid ska originatorns andel och in
vesterarnas andel av räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter,
förluster och återvinningar fördelas proportionellt på grund
val av saldot för utestående fordringar vid en eller flera
referenspunkter under varje månad.
c) Amorteringsperioden ska bedömas som tillräcklig för att
90 % av den totala utestående skulden (originatorns och
investerarnas andelar) i början av den förtida amorterings
perioden ska kunna betalas tillbaka eller redovisas som obe
tald.
d) Återbetalningstakten ska inte vara snabbare än vad den
skulle ha varit vid rak amortering under den period som
anges i led c.
6. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär
depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill
korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor
teringen utlöses av att överskottsmarginalens nivå hamnar un
der ett angivet gränsvärde, ska instituten jämföra överskottsmar
ginalens tremånadersgenomsnitt med den nivå där överskottet
enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas.
Om värdepapperiseringen inte kräver att överskottsmarginalen
ska innehållas, ska punkten där överskottsutbetalningen upphör
anses vara 4,5 procentenheter högre än nivån på överskotts
marginalen när en förtida amortering utlöses.
Konverteringsfaktorn ska fastställas utifrån nivån på den faktiska
genomsnittliga överskottsmarginalen under tre månader enligt
tabell 2.
Tabell 2
Värdepapperise
ringar som omfattas
av en bestämmelse
om kontrollerad
förtida amortering
Värdepapperise
ringar som
omfattas av en be
stämmelse om
icke-kontrollerad
förtida amortering
Tremånaders genomsnittlig över
skotts-marginal
Konverteringsfaktor Konverteringsfaktor
Över nivå A
0 %
0 %
Nivå A
1 %
5 %
Nivå B
2 %
15 %
Nivå C
10 %
50 %
Nivå D
20 %
100 %
Nivå E
40 %
100 %
Nivåerna i tabell 2 är indelade enligt följande:
a) Med nivå A avses en nivå på överskottsmarginalen som
understiger 133,33 % av den nivå där överskott ska börja
innehållas, men som inte understiger 100 % av den nivån.
b) Med nivå B avses en nivå på överskottsmarginalen som un
derstiger 100 % av den nivå där överskott ska börja innehål
las, men som inte understiger 75 % av den nivån.
c) Med nivå C avses en nivå på överskottsmarginalen som
understiger 75 % av den nivå där överskott ska börja inne
hållas, men som inte understiger 50 % av den nivån.
d) Med nivå D avses en nivå på överskottsmarginalen som
understiger 50 % av den nivå där överskott ska börja inne
hållas, men som inte understiger 25 % av den nivån.
e) Med nivå E avses en nivå på överskottsmarginalen som un
derstiger 25 % av den nivå där överskott ska börja innehål
las.
7. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär
depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill
korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor
teringen utlöses av ett kvantitativt värde som gäller något annat
än den genomsnittliga överskottsmarginalen under en tremå
nadersperiod, får instituten med de behöriga myndigheternas
tillstånd tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den
som föreskrivs i punkt 6 för att fastställa den där angivna
konverteringsfaktorn. Den behöriga myndigheten ska bevilja till
stånd, om följande villkor är uppfyllda:
a) Denna behandling är lämpligare, då institutet kan fastställa
ett kvantitativt mått, som, i förhållande till det kvantitativa
värde som utlöser förtida amortering, är likvärdigt med den
nivå där överskott ska börja innehållas.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/159
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
261
b) Denna behandling leder till att den kreditrisk som institutet
är exponerat för kan öka genom att bestämmelsen om för
tida amortering tillämpas, vilket är beräknat med samma
försiktighet som vid beräkningen enligt punkt 6.
8. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en
bestämmelse om kontrollerad förtida amortering av rullande
exponeringar ska en konverteringsfaktor på 90 % tillämpas.
9. För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en
bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering av rul
lande exponeringar ska en konverteringsfaktor på 100 % till
lämpas.
Artikel 257
Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering
enligt schablonmetoden
Om kreditriskskydd erhålls för en position i värdepapperisering,
får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp ändras i enlig
het med kapitel 4.
Artikel 258
Reducering av riskvägda exponeringsbelopp
Om en värdepapperiseringsposition har tilldelats riskvikten
1 250 %, får institut i enlighet med artikel 36.1 k, som ett
alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från
kärnprimärkapitalet. I detta syfte får beräkningen av expone
ringsbeloppet motsvara godtagbart förbetalt kreditriskskydd på
ett sätt som är förenligt med artikel 257.
Om ett institut som är originator utnyttjar detta alternativ, får
det subtrahera 12,5 gånger det belopp som har dragits av enligt
artikel 36.1 k från det belopp som i artikel 252 anges som det
aktuella riskvägda exponeringsbelopp som skulle beräknas för
de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit
värdepapperiserade.
U n d e r a v s n i t t 4
B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p e n
l i g t i n t e r n m e t o d e n
Artikel 259
Rangordning av metoder
1. Instituten ska använda metoderna enligt följande rangord
ning:
a) När det gäller en position med kreditvärdering eller en po
sition för vilken en härledd kreditvärdering får användas, ska
det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt externk
reditvärderingsmetoden enligt artikel 261.
b) När det gäller en position utan kreditvärdering får institut
använda den formelbaserade metoden enligt artikel 262, om
det kan göra estimat av PD och anger tillämpliga expone
ringsvärden och LGD i den formelbaserade metoden i enlig
het med de krav på estimat av dessa parametrar som anges
för internmetoden i avsnitt 3. Ett institut som inte är origi
nator får endast använda den formelbaserade metoden med
de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, vilket
endast ska beviljas när institutet uppfyller villkoret i första
meningen i denna punkt.
c) Ett institut får, som ett alternativ till led b och bara för
positioner utan kreditvärdering i ABCP-program använda in
ternmetoden i enlighet med punkt 4, om de behöriga myn
digheterna har godkänt detta.
d) I alla övriga fall ska positioner i värdepapperisering utan
kreditvärdering tilldelas riskvikten 1 250 %.
e) Trots vad som föreskrivs i led d, och med de behöriga
myndigheternas förhandsgodkännande, får ett institut be
räkna riskvikten för en position utan kreditvärdering i ett
ABCP-program i enlighet med artikel 253 eller 254, om
positionen utan kreditvärdering inte är ett företagscertifikat
och faller under tillämpningsområdet för en internmetod för
vilken ett godkännande har begärts. De sammanlagda expo
neringsvärden som omfattas av undantaget får inte vara vä
sentliga och ska i alla fall vara mindre än 10 % av de sam
manlagda exponeringsvärden som institutet behandlar enligt
internmetoden. Institutet ska sluta använda denna metod när
godkännandet av tillämplig internmetod har vägrats.
2. Vid användning av härledd kreditvärdering ska ett institut
ge en position utan kreditvärdering en härledd kreditvärdering
som motsvarar kreditvärderingen av den bäst prioriterade refe
renspositionen med kreditvärdering som i alla avseenden är
efterställd den berörda värdepapperiseringspositionen utan kre
ditvärdering och uppfyller samtliga följande villkor:
a) Referenspositionen ska i alla avseenden vara efterställd vär
depapperiseringspositionen utan kreditvärdering.
b) Referenspositionens löptid ska vara minst lika lång som löp
tiden för den berörda positionen utan kreditvärdering.
c) En härledd kreditvärdering ska fortlöpande uppdateras för att
avspegla alla förändringar av kreditvärderingen av referens
positionerna.
SV
L 176/160
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
262
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. De behöriga myndigheterna ska ge instituten tillstånd att
använda internmetoden i enlighet med punkt 4, om följande
villkor är uppfyllda:
a) Positioner i de certifikat som givits ut inom ABCP-program
met ska vara positioner med kreditvärdering.
b) Den interna bedömningen av positionens kreditkvalitet ska
avspegla ett eller flera kreditvärderingsinstituts offentligt till
gängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepap
per som baseras på exponeringar av det slag som värdepap
periserats.
c) Bland de kreditvärderingsinstitut vilkas metoder ska avspeg
las enligt led b ska de kreditvärderingsinstitut ingå som har
tillhandahållit en extern kreditvärdering för de certifikat som
givits ut inom ABCP-programmet. Kvantitativa element – till
exempel stressfaktorer – som används för att bedöma om
positionen motsvarar en viss kreditkvalitet ska åtminstone
vara lika försiktiga som de metoder som används i det
berörda kreditvärderingsinstitutets aktuella värderingsmeto
dik.
d) Vid utvecklingen av sin internmetod ska institutet beakta
relevanta offentliggjorda kreditvärderingsmetoder som an
vänds av de kreditvärderingsinstitut som klassificerar certifi
kat emitterade inom ABCP-programmet. Detta ska doku
menteras av institutet och uppdateras regelbundet, i enlighet
med vad som anges i led g.
e) Institutets internmetod ska innefatta kreditvärderingsklasser.
Dessa kreditvärderingsklasser ska motsvara kreditvärderings
institutens kreditvärderingsklasser. Detta ska klart och tyd
ligt dokumenteras.
f) Internmetoden ska användas i institutets interna riskhante
ringsprocess, däribland vid beslutsfattande, i information till
ledningen och vid interna processer för kapitalallokering.
g) Interna eller externa revisorer, ett kreditvärderingsinstitut
eller institutets interna kreditöversyns- eller riskhanterings
avdelning ska göra regelbundna översyner av den interna
värderingsprocessen och kvaliteten på de interna bedöm
ningarna av kreditkvaliteten på institutets exponeringar
mot ABCP-program. Om institutets avdelningar för intern
revision, kreditöversyn eller riskhantering utför översynen,
ska dessa vara oberoende från affärsområdet ABCP-program
och kunderna.
h) Institutet ska följa upp de interna klassificeringarna över
tiden för att utvärdera den interna värderingsmetodens re
sultat och vid behov göra anpassningar av metoden, när
exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från den in
terna klassificeringen.
i) ABCP-programmet ska i form av riktlinjer för krediter och
investeringar även innehålla kravnivåer för att påta sig kre
ditrisk. Vid beslut om att köpa en tillgång ska ABCP-pro
gramförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps,
arten och värdet av de exponeringar som härrör från till
handahållande av likviditetsfaciliteter och kreditförstärkning
ar, förlustfördelning och rättsligt och ekonomiskt avskil
jande av de överförda tillgångarna från den säljande enhe
ten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil ska utfö
ras och denna ska innefatta analys av tidigare och förväntat
ekonomiskt resultat, nuvarande marknadsställning, förvän
tad framtida konkurrenskraft, bruttosoliditet, betalningsflö
den, räntetäckning och skuldkreditvärdering. Dessutom ska
en översyn av säljarens kravnivåer, betalningsförmåga och
indrivningsprocesser utföras.
j) I ABCP-programmet ska minimikriterier för tillgångarnas
godtagbarhet fastställas, som särskilt
i) utesluter förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan
längre tid eller har fallerat,
ii) begränsar alltför stor inriktning på en enskild gäldenär
eller ett geografiskt område, och
iii) begränsar löptiden hos de tillgångar som ska förvärvas.
k) ABCP-programmet ska för indrivning ha riktlinjer och pro
cesser som tar hänsyn till serviceföretagets operativa kapa
citet och kreditkvalitet. Programmet ska minska den risk
som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika
metoder, till exempel genom utlösningsmekanismer base
rade på aktuell kreditkvalitet som skulle utesluta samman
blandning av medel.
l) I det sammanlagda förlustestimatet av en tillgångsgrupp
som ABCP-programmet avser att köpa ska alla potentiella
riskkällor beaktas, till exempel kredit- och utspädningsrisk.
Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen
bara är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek,
ska en särskild reserv inrättas för utspädningsrisk, såvida
utspädningsrisk är väsentlig för den berörda exponerings
gruppen. Dessutom ska programmet vid bedömning av
förstärkningens nivå granska flera års tidigare information,
däribland om förluster, misskötsel, utspädningar och ford
ringarnas omsättningstakt.
m) ABCP-programmets köp av exponeringar ska ha strukturella
inslag, såsom utlösningsmekanismer för avveckling, för att
minska den underliggande portföljens potentiella kreditför
sämring.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/161
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
263
4. Enligt internmetoden ska institutet hänföra positionen
utan kreditvärdering till en av de kreditvärderingsklasser som
beskrivs i punkt 3 e. Positionen ska ges en bedömd kreditvär
dering som överensstämmer med kreditvärderingarna för kredit
värderingsklassen enligt punkt 3 e. Om den bedömda kredit
värderingen i början av värdepapperiseringen är i nivå med
"investment grade" eller bättre, ska den för beräkningen av risk
vägda exponeringsbelopp betraktas som likvärdig med en god
tagbar kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut.
5. Institut som har fått tillstånd att använda internmetoden
får inte återgå till att använda andra metoder, såvida inte samt
liga följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet har visat den behöriga myndigheten att institutet
har goda skäl att göra detta.
b) Institutet har fått den behöriga myndighetens tillstånd i för
väg.
Artikel 260
Maximala riskvägda exponeringsbelopp
Ett institut som är originator, ett medverkande institut eller ett
annat institut som kan beräkna K IRB får begränsa de riskvägda
exponeringsbelopp som beräknats för positioner i en värdepap
perisering till det belopp som enligt artikel 92.3 skulle medföra
ett kapitalbaskrav motsvarande 8 % av de riskvägda expone
ringsbeloppen, om de värdepapperiserade tillgångarna inte
hade värdepapperiserats och fanns i institutets balansräkning,
plus dessa exponeringars förväntade förlustbelopp.
Artikel 261
Externkreditvärderingsmetod
1. Enligt externkreditvärderingsmetoden ska ett institut be
räkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperise
rings- eller återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering
genom att tillämpa den riskvikt som är relevant för expone
ringsbeloppet och multiplicera resultatet med 1,06.
Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 4 och
som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med
avsnitt 4.
Tabell 4
Kreditkvalitetssteg
Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär
depapperisering
Ej kortfris
tiga kredit
värderingar
Kortfristiga
kreditvärde
ringar
A B C D E
1 1
7 %
12 %
20 %
20 %
30 %
2
8 %
15 %
25 %
25 %
40 %
Kreditkvalitetssteg
Positioner i värdepapperisering Positioner i omvär
depapperisering
Ej kortfris
tiga kredit
värderingar
Kortfristiga
kreditvärde
ringar
A B C D E
3
10 %
18 %
35 %
35 %
50 %
4 2
12 %
20 %
40 %
65 %
5
20 %
35 %
60 %
100 %
6
35 %
50 %
100 %
150 %
7 3
60 %
75 %
150 %
225 %
8
100 %
200 %
350 %
9
250 %
300 %
500 %
10
425 %
500 %
650 %
11
650 %
750 %
850 %
Alla övriga samt ej kre
ditvärderade
1 250 %
Riskvikterna i kolumn C i tabell 4 ska tillämpas om värdepap
periseringspositionen inte är en återvärdepapperiseringsposition
och det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är
lägre än sex.
För övriga värdepapperiseringspositioner som inte är återvär
depapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn B tilläm
pas, utom i de fall då positionen ingår i värdepapperiseringens
bäst rangordnade tranch, då riskvikterna i kolumn A ska till
lämpas.
För omvärdepapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn
E tillämpas, utom i de fall då återvärdepapperiseringspositionen
ingår i återvärdepapperiseringens bäst rangordnade tranch och
ingen av de underliggande exponeringarna i sig är återvärdepap
periseringspositioner, då riskvikterna i kolumn D ska tillämpas.
När det fastställs om en tranch är den bäst rangordnade, är det
inte nödvändigt att beakta belopp som ska betalas enligt ränte-
eller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betal
ningar.
När det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar beräk
nas, ska flera exponeringar mot en gäldenär behandlas som en
exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt
följande:
N
¼
i
EAD
i
2
i
EAD
2
i
där EAD i motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla
exponeringar mot den i:te gäldenären. Om den andel i portföl
jen som är förenad med den största exponeringen C 1 är känd,
får institutet beräkna N som 1/C 1 .
SV
L 176/162
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
264
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.1 och
264.4, förutsatt att villkoren i artikel 247 är uppfyllda.
Artikel 262
Formelbaserad metod
1. Enligt den formelbaserade metoden ska riskvikten för en värdepapperiserad position beräknas enligt
följande men får inte understiga 20 % för återvärdepapperiserade positioner respektive 7 % för alla övriga
värdepapperiseringspositioner:
12 5
S
L þ T – S
L
T
där
S[x] =
x,
om x K IRBR
K IRBR
þ K
x – K
K
IRBR
þ
1 – exp
ðK
IRBR
– xÞ
K
IRBR
d K IRBR
,
om x > K IRBR
där
h
¼
1 –
K IRBR
ELGD
N
c
¼
K
IRBR
1 – h
v
¼
ðELGD – K
IRBR
Þ K
IRBR
þ 0,25
ð1 – ELGDÞ K IRBR
N
f ¼
v
þ K 2
IRBR
1 – h
– c 2
þ
ð1 – K IRBR
Þ K
IRBR
–
ð1 – hÞ
g
¼
ð1 – cÞ c
f
– 1
a
¼ g c
b
¼ g
ð1 – cÞ
d
¼ 1 –
ð1 – hÞ
ð1 – Beta
K
IRBR
; a; b Þ
K
x
¼
ð1 – hÞ
1 – Beta
x; a; b
x
þ Beta
x; a
þ 1; b c
= 1 000;
= 20;
Beta [x; a, b] = den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b värderade vid x.
T = tjockleken på den tranch där positionen innehas mätt som kvoten mellan a) tranchens nominella
belopp och b) summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp. För derivat
instrument som förtecknas i bilaga II ska summan av den aktuella ersättningskostnaden och den
potentiella framtida kreditexponeringen beräknad enligt kapitel 6 användas, i stället för det nominella
beloppet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/163
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
265
K IRBR = kvoten mellan a) K IRB och b) summan av de värdepap
periserade exponeringarnas exponeringsvärden, uttryckt
i decimalform.
L = kreditförstärkningsnivån beräknad som kvoten mellan det
nominella beloppet för alla trancher som är efterställda den
tranch i vilken positionen innehas och summan av de vär
depapperiserade exponeringarnas nominella belopp. Kapita
liserad framtida inkomst ska inte inkluderas vid beräkning
av L. Fordringar på motparter avseende sådana derivat
instrument som förtecknas i bilaga II och som utgör tran
cher som är efterställda den aktuella tranchen får vid be
räkning av förstärkningsnivån anges till sin aktuella ersätt
ningskostnad, utan potentiella framtida kreditexponeringar.
N = det effektiva antalet exponeringar beräknat enligt arti
kel 261. Vid återvärdepapperiseringar ska institutet beakta
antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella
gruppen och inte antalet underliggande exponeringar i
de ursprungliga grupper från vilka de underliggande vär
depapperiseringsexponeringarna härrör.
ELGD = exponeringsvägd genomsnittlig förlust vid fallissemang
beräknad enligt följande:
ELGD
¼
i
LGD
i
EAD
i
i
EAD
i
där
LGD i = genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar
mot den i:te gäldenären, där LGD fastställs enligt ka
pitel 3. Om det är fråga om en värdepapperisering av
exponeringar som i sig är positioner i tidigare vär
depapperiseringar, ska ett LGD-värde på 100 % till
lämpas på de värdepapperiserade positionerna. Om
risk för fallissemang och utspädningsrisk för förvär
vade fordringar aggregeras inom ramen för en vär
depapperisering, ska LGD i grundas på ett vägt genom
snitt av LGD för kreditrisk och LGD-värdet 75 % för
utspädningsrisk. Som vikter ska användas de kapital
baskrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle
gälla om respektive risktyp behandlades var för sig.
2. Om det nominella beloppet för den största värdepapperi
serade exponeringen C 1 inte är mer än 3 % av summan av de
värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp, får insti
tutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD
till 50 % vid värdepapperiseringar som inte är återvärdepappe
riseringar och N till något av följande värden:
N
¼
C 1 C
m
þ
C
m
– C 1
m – 1
max
1 – m C 1 ,0
–1
N
¼
1
C 1
där
C m = förhållandet mellan summan av de nominella beloppen
på de största
"m-exponeringarna" och summan av de
värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp.
Nivån på
"m" får fastställas av institutet.
När det gäller värdepapperiseringar där i praktiken alla vär
depapperiserade exponeringar avser hushållsexponeringar, får
instituten med den behöriga myndighetens tillstånd använda
den formelbaserade metoden med förenklingarna h=0 och
v=0, såvida det effektiva antalet exponeringar inte är litet och
exponeringarna inte är i hög grad koncentrerade.
3. De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera
EBA om institutens tillämpning av punkt 2. EBA ska övervaka
skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i
enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
4.
Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får
beaktas i enlighet med artikel 264.2–264.4, förutsatt att vill
koren i artikel 247 är uppfyllda.
Artikel 263
Likviditetsfaciliteter
1. För att fastställa exponeringsvärdet på positioner i vär
depapperisering utan kreditvärdering i form av kontantförskot
teringsarrangemang får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas
på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med villkors
lös uppsägning som uppfyller villkoren i artikel 255.2.
2. Om det inte är möjligt för institutet att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna
som om de inte hade värdepapperiserats, får ett institut undan
tagsvis med de behöriga myndigheternas tillstånd tillfälligtvis
tillämpa den metod som anges i punkt 3 för att beräkna risk
vägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition
utan kreditvärdering i form av en likviditetsfacilitet som upp
fyller villkoren i artikel 255.1. Instituten ska till de behöriga
myndigheterna anmäla att de tillämpar den första meningen
samt ange sina skäl till detta och hur länge tillämpningen be
räknas pågå.
En beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ska normalt sett
betraktas som icke möjlig, om varken en härledd kreditvär
dering, internmetoden eller den formelbaserade metoden står
till institutets förfogande.
SV
L 176/164
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
266
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Den högsta riskvikt som skulle ha tillämpats enligt kapitel
2 på någon av de värdepapperiserade exponeringarna om de
inte hade värdepapperiserats får tillämpas på en värdepapperi
seringsposition som utgörs av en likviditetsfacilitet som upp
fyller villkoren i artikel 255.1. Vid beräkningen av positionens
exponeringsvärde ska konverteringsfaktorn 100 % tillämpas.
Artikel 264
Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering
enligt internmetoden
1. Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med externk
reditvärderingsmetoden får exponeringsvärdet eller riskvikten
för en position i värdepapperisering för vilken kreditriskskydd
har erhållits ändras i enlighet med kapitel 4, när de tillämpas för
beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2.
2. När det gäller fullständigt kreditriskskydd, om riskvägda
exponeringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden,
ska följande krav vara uppfyllda:
a) Institutet ska fastställa positionens
"effektiva riskvikt". Det
ska göra detta genom att dividera positionens riskvägda ex
poneringsbelopp med positionens exponeringsvärde och
multiplicera resultatet med 100.
b) När det gäller förbetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna
värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp
genom att multiplicera den effektiva riskvikten med positio
nens förfinansierade skyddsanpassade exponeringsbelopp
(E*), beräknat enligt kapitel 4 för beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp enligt kapitel 2, med värdepapperiserings
positionens belopp angett till E.
c) När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna
värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp
genom att multiplicera skyddsbeloppet, justerat med hänsyn
till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser (G A ) i
enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, med riskvikten
för utfärdaren av kreditriskskyddet. Denna summa ska sedan
adderas till det belopp som erhållits genom multiplikation av
värdepapperiseringspositionens belopp minus G A med den
effektiva riskvikten.
3. När det gäller partiellt kreditriskskydd, om riskvägda ex
poneringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden,
ska följande krav vara uppfyllda:
a) Om kreditriskreduceringen täcker första-förlust eller förluster
på proportionell grund i värdepapperiseringspositionen, får
institutet tillämpa punkt 2.
b) I övriga fall ska institutet behandla värdepapperiseringsposi
tionen som två eller flera positioner och den andel som
saknar skydd ska anses vara den position som har lägst
kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
för denna position ska bestämmelserna i artikel 262 gälla
med följande ändringar: T ska ändras till e* när det gäller
förbetalt kreditriskskydd och till T-g när det gäller obetalt
kreditriskskydd, där e* anger kvoten mellan E* och det totala
teoretiska beloppet för den underliggande gruppen, där E* är
värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp
beräknat i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, så
som de tillämpas för beräkning av riskvägda exponerings
belopp enligt kapitel 2, med värdepapperiseringspositionens
belopp angivet till E. g är kvoten mellan kreditriskskyddets
nominella belopp, justerat för eventuell valutaobalans och
löptidsobalans i enlighet med kapitel 4, och summan av
de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller
obetalt kreditriskskydd ska riskvikten för utfärdaren av kre
ditriskskyddet tillämpas på den andel av positionen som inte
faller inom ramen för det justerade värdet på T.
4. Om de behöriga myndigheterna för obetalt kreditrisk
skydd har beviljat ett institut tillstånd att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp för motsvarande direkta exponeringar mot
utfärdaren av kreditriskskyddet i enlighet med kapitel 3, ska
riskvikten g för exponeringarna mot utfärdaren av kreditrisk
skyddet i enlighet med artikel 235 fastställas i enlighet med
kapitel 3.
Artikel 265
Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av
rullande exponeringar med bestämmelser om förtida
amortering
1. Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett institut
som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperi
sering ska det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp i enlighet
med den metod som anges i artikel 256, när det säljer rullande
exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som inne
håller bestämmelser om förtida amortering.
2. Genom undantag från artikel 256 ska exponeringsvärdet
på originatorns andel vara summan av följande poster:
a) Exponeringsvärdet för den teoretiska andel av hela gruppen
av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en vär
depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade
gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapita
låterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte
är tillgänglig för utbetalningar till innehavare av positioner i
värdepapperiseringen, och
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/165
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
267
b) exponeringsvärdet för den andel av hela gruppen av outnytt
jade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbelop
pen har överförts till en värdepapperisering, vars andel av
samtliga dessa outnyttjade belopp är densamma som den
andel som det i led a beskrivna exponeringsvärdet utgör av
hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts
till värdepapperisering.
Originatorns andel får inte vara efterställd investerarnas andel.
Exponeringsvärdet för investerarnas andel ska vara exponerings
värdet för den teoretiska andel av gruppen av utnyttjade belopp
som inte faller inom ramen för led a plus exponeringsvärdet för
den andel av gruppen av outnyttjade kreditlimiter, där de mot
svarande utnyttjade kreditbeloppen överförts till värdepapperise
ringen, som inte faller inom ramen för led b.
3. Det riskvägda exponeringsbeloppet avseende exponerings
värdet för originatorns andel i enlighet med punkt 2 a ska
beräknas som en proportionell exponering mot de värdepappe
riserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade
värdepapperiserats, och som en proportionell exponering mot
de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de utnytt
jade beloppen har överförts till värdepapperiseringen.
Artikel 266
Reducering av riskvägda exponeringsbelopp
1. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär
depapperisering med riskvikten 1 250 % får reduceras med 12,5
gånger beloppet av alla specifika kreditriskjusteringar som har
behandlats i enlighet med artikel 110 som institutet gjort för de
värdepapperiserade exponeringarna. I den mån specifika kredit
riskjusteringar beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den
beräkning som fastställs i artikel 159.
2. Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär
depapperisering får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla
specifika kreditriskjusteringar som behandlas i enlighet med ar
tikel 110 som institutet gjort för positionen.
3. I enlighet med artikel 36.1 k får institut, när det gäller en
värdepapperiseringsposition med riskvikten 1 250 %, som ett
alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp dra av positionens exponeringsvärde från
kapitalbasen enligt följande:
a) Positionens exponeringsvärde får härledas från det riskvägda
exponeringsbeloppet med hänsyn till eventuella minskningar
enligt punkterna 1 och 2.
b) Beräkningen av exponeringsvärdet får avspegla godtagbart
förfinansierat skydd på ett sätt som överensstämmer med
den metod som föreskrivs i artiklarna 247 och 264.
c) Om den formelbaserade metoden används för att beräkna
riskvägda exponeringsbelopp och L < K IRBR samt [L+T] >
K IRBR , får positionen behandlas som två positioner, där L
är lika med K IRBR för den av positionerna som har bättre
förmånsrätt.
4. Om ett institut utnyttjar alternativet i punkt 3, får 12,5
gånger det belopp som dragits av enligt den punkten subtrahe
ras från det belopp som avses i artikel 260, till vilket det risk
vägda exponeringsbeloppet avseende dess positioner i en vär
depapperisering får begränsas.
A v s n i t t 4
E x t e r n a K r e d i t v ä r d e r i n g a r
Artikel 267
Användning av kreditvärderingar från kreditvärderings
institut
Instituten får endast använda kreditvärderingar för att fastställa
en värdepapperiseringspositions riskvikt om kreditvärderingen
är utförd eller stöds av ett kreditvärderingsinstitut enligt förord
ning (EU) nr 1060/2009.
Artikel 268
Krav på kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingar
Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få an
vända en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut för att
beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med avsnitt 3:
a) Det ska inte föreligga någon obalans mellan de betalnings
slag som avspeglas i kreditvärderingen och de betalningsslag
som institutet har rätt till inom ramen för det kontrakt som
ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen.
b) Kreditvärderingsinstitutet ska offentliggöra förlust- och kas
saflödesanalys samt kreditvärderingens känslighet för föränd
ringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvär
deringen, inbegripet de underliggande tillgångarnas resultat
utveckling, samt kreditvärderingar, processer, metoder, anta
ganden och de faktorer som ligger till grund för bedöm
ningen i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Upp
gifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal
enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvär
deringarna ska ingå i kreditvärderingsinstitutets övergångs
matris.
c) Kreditbedömningen ska inte, vare sig helt eller delvis, baseras
på ofinansierat stöd från institutet självt. I sådana fall ska
institutet betrakta den aktuella positionen som utan kredit
värdering och därmed beräkna riskvägda exponeringsbelopp
för denna position i enlighet med avsnitt 3.
Kreditvärderingsinstitutet ska vara skyldigt att offentliggöra
förklaringar till hur tillgångsgruppernas resultatutveckling på
verkar denna kreditvärdering.
SV
L 176/166
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
268
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 269
Användning av kreditvärderingar
1. Ett institut får utse ett eller flera kreditvärderingsinstitut,
vilkas kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av insti
tutets riskvägda exponeringsbelopp enligt detta kapitel (ett
"ut
sett kreditvärderingsinstitut
").
2. Ett institut ska genomgående och inte selektivt använda
kreditvärderingar för institutets positioner i värdepapperisering i
enlighet med följande principer:
a) Ett institut får inte använda ett kreditvärderingsinstituts kre
ditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett
annat kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar för sina po
sitioner i andra trancher inom ramen för samma värdepap
perisering, oavsett om de har bedömts av det första kredit
värderingsinstitutet eller inte.
b) Om en position har två kreditvärderingar av utsedda kredit
värderingsinstitut, ska institutet använda den minst fördel
aktiga kreditvärderingen.
c) Om en position har mer än två kreditvärderingar av utsedda
kreditvärderingsinstitut, ska de två mest fördelaktiga använ
das. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt,
ska den minst fördelaktiga användas.
d) Ett institut får inte aktivt begära ett återkallande av mindre
fördelaktiga kreditvärderingar.
3. Om kreditriskskydd som är godtagbart enligt kapitel 4
tillhandahålls direkt till specialföretaget för värdepapperisering
och skyddet avspeglas i ett utsett kreditvärderingsföretags kredit
värdering av en position, får riskvikten som hör ihop med
denna kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart
enligt kapitel 4, får kreditvärderingen inte beaktas. I de fall då
kreditriskskyddet inte tillhandahålls specialföretaget utan direkt
till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte
beaktas.
Artikel 270
Inplacering
EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder
för att för alla kreditvärderingsinstitut besluta vilka av de kredit
kvalitetssteg som anges i detta kapitel som ett kreditvärderings
instituts olika kreditvärderingar ska motsvara. Dessa beslut ska
vara objektiva och konsekventa och följa följande principer:
a) EBA ska göra åtskillnad mellan de relativa risknivåer som
uttrycks genom varje betyg.
b) EBA ska beakta kvantitativa faktorer, såsom andelen fallis
semang och/eller andelen förluster, samt hur varje kreditvär
deringsinstituts kreditvärderingar har utvecklats över tid för
olika tillgångsklasser.
c) EBA ska beakta kvalitativa faktorer, såsom de olika typer av
transaktioner som bedömts av kreditvärderingsinstitutet, dess
metoder och kreditvärderingens innebörd, i synnerhet om
den grundar sig på förväntad förlust eller första-förlust i
euro och på om räntan har betalts i tid eller slutlig räntebe
talning.
d) EBA ska försöka se till att positioner i värdepapperisering
som åsatts samma riskvikt på grundval av ett kreditvär
deringsinstituts kreditvärdering också har motsvarande kre
ditrisknivåer. EBA ska överväga att vid behov ändra sitt be
slut om vilket kreditkvalitetssteg som en viss kreditutvär
dering ska motsvara.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge
nomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 6
Motpartsrisk
A v s n i t t 1
D e f i n i t i o n e r
Artikel 271
Fastställande av exponeringsvärdet
1. Ett institut ska fastställa exponeringsvärdet för de derivat
instrument som tas upp i bilaga II i enlighet med detta kapitel.
2. Ett institut får fastställa exponeringsvärdet för repor, vär
depappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklings
cykel och marginallånetransaktioner i enlighet med detta kapitel,
i stället för att tillämpa kapitel 4.
Artikel 272
Definitioner
I detta kapitel och avdelning VI i denna del gäller följande
definitioner:
Allmänna termer
1. motpartsrisk (CCR): risken för att motparten i en trans
aktion fallerar före slutavvecklingen av transaktionens kas
saflöden.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/167
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
269
Transaktionsslag
2. transaktioner med lång avvecklingscykel: transaktioner i
vilka en motpart åtar sig att leverera ett värdepapper, en
råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i
kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller
omvänt, med den avtalade avvecklings- eller leveransfrist
som är kortast av följande: en frist som är längre än mark
nadsnormen för denna typ av transaktion eller fem bank
dagar efter den dag då transaktionen avtalades.
3. marginalutlåning: transaktioner där ett institut lämnar kre
dit i samband med köp, försäljning och innehav av eller
handel med värdepapper. Marginalutlåning innefattar inte
andra lån där värdepapper har ställts som säkerhet.
Nettningsmängder, säkringsmängder och anknytande termer
4. nettningsmängd: en grupp transaktioner mellan ett institut
och en enda motpart som omfattas av ett bilateralt nett
ningsavtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt av
snitt 7 och kapitel 4.
Transaktioner som inte omfattas av ett bilateralt nettnings
avtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt avsnitt 7
ska behandlas som egna nettningsmängder vid tillämpning
av detta kapitel.
Enligt den metod med interna modeller som beskrivs i
avsnitt 6 får alla nettningsmängder som bestämts med en
enda motpart behandlas som en enda nettningsmängd, om
negativa simulerade marknadsvärden för den enskilda nett
ningsmängden fastställs till 0 i estimeringen av den för
väntade exponeringen (nedan kallad EE).
5. riskposition: ett risktal som enligt en i förväg fastställd
algoritm tilldelas en transaktion vid tillämpningen av den
schablonmetod som beskrivs i avsnitt 5.
6. säkringsmängd: en grupp riskpositioner som härrör från
transaktionerna inom en enda nettningsmängd, där man
endast använder saldot för dessa riskpositioner för att fast
ställa exponeringsvärdet vid tillämpningen av den scha
blonmetod som beskrivs i avsnitt 5.
7. marginalavtal: avtal eller avtalsbestämmelser som innebär
att en motpart måste ställa säkerhet till en andra motpart
när denna andra motparts exponering gentemot den första
motparten överstiger en viss angiven nivå.
8. marginaltröskel: det största belopp i en exponering som får
förbli utestående innan någon part har rätt att begära sä
kerhet.
9. marginalriskperiod: perioden från den senaste utväxlingen
av säkerheter för en nettningsmängd av transaktioner med
en fallerande motpart fram till dess att transaktionerna har
slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säk
rats på nytt.
10. effektiv löptid enligt metoden med interna modeller för en
nettningsmängd med längre löptid än ett år: kvoten mellan
förväntad exponering summerad under hela löptiden för
transaktionerna i en nettningsmängd, diskonterad med
den riskfria räntan, och av nettningsmängdens förväntade
exponering summerad under ett år, diskonterad med den
riskfria räntan.
Denna effektiva löptid får justeras för att beakta omsätt
ningsrisken genom att den förväntade exponeringen ersätts
med den effektiva förväntade exponeringen för de fall där
prognoshorisonten är mindre än ett år.
11. produktövergripande nettning: inräkning av transaktioner
ur olika produktkategorier inom samma nettningsmängd
enligt de bestämmelser om produktövergripande nettning
som anges i detta kapitel.
12. aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 5
nettomarknadsvärdet av transaktionsportföljen inom en
nettningsmängd, där både positiva och negativa marknads
värden beaktas vid beräkningen av CMV.
Fördelningar
13. marknadsvärdesfördelning: den prognostiserade sannolik
hetsfördelningen av nettomarknadsvärdena för transaktio
nerna inom en nettningsmängd vid en framtida tidpunkt
(prognoshorisonten) beräknad utifrån dessa transaktioners
uppnådda marknadsvärde vid prognostillfället.
14. exponeringsfördelning: den prognostiserade sannolikhets
fördelning av marknadsvärdena som uppkommer om pro
gnostiserade negativa nettomarknadsvärden sätts till noll.
15. riskneutral fördelning: fördelning av marknadsvärden eller
exponeringar vid en framtida tidpunkt, där fördelningen
beräknats med marknadsimplicita värden, exempelvis im
plicit volatilitet.
SV
L 176/168
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
270
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
16. löpande fördelning: fördelning av marknadsvärden eller ex
poneringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med
historiska eller uppnådda värden, exempelvis volatilitet be
räknad utifrån tidigare pris eller kursförändringar.
Exponeringsmått och justeringar
17. aktuell exponering: det värde som är högst av noll och det
marknadsvärde av en transaktion eller en transaktionsport
följ inom en nettningsmängd med en motpart som skulle
gå förlorat, om motparten fallerar, under antagandet att
värdet av transaktionerna inte till någon del skulle kunna
återvinnas vid insolvens eller likvidation.
18. toppexponering: en hög percentil av exponeringsfördel
ningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut
för den mest långfristiga transaktionen i en nettnings
mängd.
19. förväntad exponering (nedan kallad EE): den genomsnittliga
exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt, innan
löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i
en nettningsmängd.
20. effektiv förväntad exponering vid ett visst datum (nedan
kallad effektiv EE): den maximala förväntade exponering
som föreligger vid detta eller något tidigare datum. Alter
nativt kan begreppet definieras för ett visst datum som det
värde som är högst av följande två: den förväntade expo
neringen detta datum och den effektiva förväntade expo
neringen vid ett föregående datum.
21. förväntad positiv exponering (nedan kallad EPE): det vägda
medelvärdet av förväntade exponeringar under en period,
där vikterna motsvarar den andel av hela tidsperioden som
en enskild förväntad exponering svarar för.
Vid beräkningen av kapitalbaskrav ska instituten beräkna
medelvärdet för det första året eller, om alla avtal inom
nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år, för
tiden fram till dess att avtalet med den längsta löptiden
bland avtalen i nettningsmängden har löpt ut.
22. effektiv förväntad positiv exponering (nedan kallad effektiv
EPE): det vägda medelvärdet av den effektiva förväntade
exponeringen under det första året för en nettningsmängd
eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom
mindre än ett år under löptiden för avtalet med den längsta
löptiden bland avtalen i nettningsmängden, där vikterna
motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild
förväntad exponering svarar för.
Risker relaterade till motpartsrisken
23. omsättningsrisk: beloppet med vilket den förväntade posi
tiva exponeringen (EPE) undervärderas när nya transaktio
ner med en motpart förväntas genomföras kontinuerligt.
Den ytterligare exponeringen till följd av dessa nya trans
aktioner ingår inte i beräkningen av EPE.
24. motpart: med avseende på avsnitt 7 en juridisk eller fysisk
person som ingår ett nettningsavtal och har avtalsenlig rätt
att göra detta.
25. avtal om produktövergripande nettning: en bilateral avtals
överenskommelse mellan ett institut och en motpart med
vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse (grundad på
nettning av täckta transaktioner) som täcker alla i avtalet
ingående bilaterala ramavtal och transaktioner inom olika
produktkategorier.
Med
"olika produktkategorier" avses i denna definition
a) repor samt värdepappers- och råvarulån,
b) marginallånetransaktioner, och
c) de kontrakt som förtecknas i bilaga II.
26. betalningsben: den överenskomna betalningen i en trans
aktion med OTC-derivat med linjär riskprofil, där ett finan
siellt instrument ska utbytas mot betalning.
Vid transaktioner där betalning ska utbytas mot betalning,
ska dessa två betalningsben bestå av de överenskomna
bruttobetalningarna, inbegripet transaktionens teoretiska
belopp.
A v s n i t t 2
M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s
v ä r d e
Artikel 273
Metoder för beräkning av exponeringsvärde
1. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för de kontrakt
som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som
anges i avsnitten 3–6 i enlighet med denna artikel.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/169
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
271
Ett institut som inte får använda behandlingen i artikel 94 får
inte använda den metod som anges i avsnitt 4. Institutet får inte
använda den metod som anges i avsnitt 4 för att fastställa
exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i
bilaga II. Institut får inom en koncern alltid använda en kom
bination av de metoder som redovisas i avsnitten 3-6. Ett en
skilt institut får inte kombinera de metoder som anges i avsnit
ten 3-6 på permanent basis, men ska tillåtas att kombinera de
metoder som anges i avsnitten 3 och 5 när en av metoderna
används för de fall som anges i artikel 282.6
2. Om de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd i
enlighet med artikel 283.1 och 283.2, får ett institut tillämpa
den metod med interna modeller som redovisas i avsnitt 6 för
att fastställa exponeringsvärdet för
a) kontrakt som förtecknas i bilaga II,
b) repor,
c) värdepappers- och råvarulån,
d) marginallånetransaktioner, och
e) transaktioner med lång avvecklingscykel.
3. När ett institut köper kreditriskskydd genom ett kreditde
rivat för en exponering som inte hänförs till handelslagret eller
för en motpartsriskexponering, får det beräkna sitt kapitalbas
krav för den säkrade tillgången i enlighet med antingen
a) artiklarna 233–236, eller
b) artikel 153.3, alternativt artikel 183, om tillstånd har bevil
jats i enlighet med artikel 143.
Exponeringsvärdet för dessa kreditderivats motpartsrisk ska sät
tas till noll, såvida inte institutet tillämpar den metod som anges
i artikel 299.2 h ii.
4. Utan hinder av punkt 3 får ett institut emellertid välja att
vid beräkning av kapitalbaskraven för motpartsrisk konsekvent
inkludera alla kreditderivat som inte ingår i handelslagret och
som förvärvats som ett skydd mot en exponering som inte
ingår i handelslagret eller mot en motpartsrisk, om kreditrisk
skyddet godtas enligt denna förordning.
5. Om ett institut behandlar kreditswappar sålda av ett annat
institut som kreditriskskydd tillhandahållet av detta institut och
dessa är föremål för kapitalbaskrav för kreditrisk till hela det
teoretiska beloppet för de underliggande tillgångarna, ska deras
exponeringsvärde vara noll med avseende på motpartsrisken för
de exponeringar som inte ingår i handelslagret.
6. Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 ska
exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan
av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettnings
mängd avseende den motparten.
För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettnings
mängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräk
nat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av
noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för
alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av
säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende
denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd
nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan
beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av
företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från ka
pitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.
7. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar
som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska
institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6,
oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC-
derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallå
netransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för trans
aktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder
den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt
den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oav
sett värdet av sådana positioner.
8. När det gäller metoderna i avsnitten 3 och 4, ska institutet
tillämpa en enhetlig metod för att fastställa det teoretiska be
loppet för olika produkttyper och säkerställa att det teoretiska
belopp som ska beaktas är ett lämpligt mått på den risk som
kontraktet medför. Om det i kontraktet föreskrivs en multipli
cering av kassaflöden, ska institutet justera det teoretiska belop
pet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktets risk
struktur.
När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 ska
instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik
korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.2, 291.4, 291.5 och
291.6beroende på vad som är lämpligt.
SV
L 176/170
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
272
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
A v s n i t t 3
M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s
v ä r d e
Artikel 274
Marknadsvärderingsmetoden
1. För att fastställa den aktuella ersättningskostnaden för alla
kontrakt med positivt värde ska instituten åsätta kontrakten de
aktuella marknadsvärdena.
2. För att fastställa den möjliga framtida kreditexponeringen
ska instituten antingen multiplicera de teoretiska beloppen eller
de underliggande värdena med procentsatserna i tabell 1 i en
lighet med följande principer:
a) Kontrakt som inte ingår i någon av de fem kategorier som
anges i tabell 1 ska behandlas som kontrakt avseende andra
råvaror än ädelmetaller.
b) För kontrakt där kapitalbeloppet utväxlas vid flera tillfällen,
ska procentsatserna multipliceras med det antal betalningar
som återstår i enlighet med kontraktet.
c) För kontrakt som är så utformade att den utestående expo
neringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och
där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är
noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska den åter
stående löptiden vara lika med tiden fram till nästa juste
ringsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa
villkor och har en återstående löptid på mer än ett år, ska
procenttalen överstiga 0,5 %.
Tabell 1
Återstående
löptid
Ränte-
kontrakt
Kontrakt
som gäller
valuta-kurser
och guld
Kontrakt
baserade
på aktier
Kontrakt
baserade
på ädel-
metaller
utom guld
Kontrakt
baserade
på råvaror
utom ädel-
metaller
Ett år eller
mindre
0 %
1 %
6 %
7 %
10 %
Över ett år och
högst fem år
0,5 %
5 %
8 %
7 %
12 %
Över fem år
1,5 %
7,5 %
10 %
8 %
15 %
3. För de kontrakt som är baserade på andra råvaror än guld
och som avses i punkt 3 i bilaga II får ett institut tillämpa
procentsatserna i tabell 2 i stället för procentsatserna i tabell
1, förutsatt att detta institut för sådana kontrakt följer den
utökade löptidsmetoden enligt artikel 361.
Tabell 2
Återstående löptid
Ädelmetaller
(utom guld) Basmetaller
Jordbruks-
produkter
Övrigt, in
begripet
energi-pro
dukter
Ett år eller mindre
2 %
2,5 %
3 %
4 %
Över ett år och högst
fem år
5 %
4 %
5 %
6 %
Över fem år
7,5 %
8 %
9 %
10 %
4. Exponeringsvärdet är summan av den aktuella ersättnings
kostnaden och den möjliga framtida kreditexponeringen.
A v s n i t t 4
U r s p r u n g l i g å t a g a n d e m e t o d
Artikel 275
Ursprunglig åtagandemetod
1. Exponeringsvärdet är det teoretiska beloppet för varje in
strument multiplicerat med de procentsatser som anges i ta
bell 3.
Tabell 3
Ursprunglig löptid Räntekontrakt
Kontrakt avse
ende valutakurser
och guld
Ett år eller mindre
0,5 %
2 %
Över ett år och högst två år
1 %
5 %
Tillägg för varje ytterligare år
1 %
3 %
2. Vid beräkningen av exponeringsvärdet för räntekontrakt
får ett institut välja att använda antingen ursprunglig eller åter
stående löptid.
A v s n i t t 5
S c h a b l o n m e t o d e n
Artikel 276
Schablonmetoden
1. Instituten får endast använda schablonmetoden för att
beräkna exponeringsvärdet för OTC-derivat och transaktioner
med lång avvecklingscykel.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/171
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
273
2. Vid tillämpning av schablonmetoden ska instituten beräkna exponeringsvärdet separat för varje nett
ningsmängd, med avdrag för säkerhet, enligt följande:
Exponeingsvärde ¼ β max
CMV – CMC;
j
i
RPT
ij
–
l
RPC
lj
CCRM
j
där
CMV = det aktuella marknadsvärdet för transaktionsportföljen
inom nettningsmängden med en motpart utan avdrag
för säkerhet, där:
CMV ¼
i
CMV
i
där
CMV i = det aktuella marknadsvärdet för transaktionen
i,
CMC = det aktuella marknadsvärdet på den säkerhet som hän
för sig till nettningsmängden,
CMC
¼
l
CMC
l
där
CMC l = det aktuella marknadsvärdet på säkerhet l,
i
= ett index för att identifiera transaktionen,
l
= ett index för att identifiera säkerhet,
j
= ett index för att identifiera typen av säkringsmängd.
Dessa säkringsmängder motsvarar här riskfaktorer, där riskposi
tioner med motsatta tecken kan avräknas mot varandra för att
ge en nettoriskposition som måttet för exponeringen sedan
baseras på.
RPT ij
= riskposition till följd av transaktion i avseende säk
ringsmängd j.
RPC lj
= riskposition till följd av säkerhet l avseende säkrings
mängd j.
CCRM j = multiplikator för motpartsrisk (CCR) enligt tabell 5
avseende säkringsmängd j.
= 1,4.
3. Vid beräkning enligt punkt 2 gäller följande:
a) Godtagbar säkerhet från en motpart ska ha positivt tecken
och säkerhet som lämnats till en motpart ska ha negativt
tecken.
b) Endast säkerhet som är godtagbar enligt artiklarna 197, 198
och 299.2 d får användas i schablonmetoden.
c) Ett institut får bortse från ränterisken från betalningsben
med en återstående löptid på mindre än ett år.
d) Ett institut får behandla transaktioner som består av två
betalningsben noterade i samma valuta såsom en enda sam
lingstransaktion. Behandlingen av betalningsbenen gäller
samlingstransaktionen.
Artikel 277
Transaktioner med linjär riskprofil
1. Instituten ska tilldela transaktioner med linjär riskprofil
riskpositioner i enlighet med följande bestämmelser:
a) Transaktioner med linjär riskprofil där de underliggande fi
nansiella instrumenten är aktier (även aktieindex), guld, an
dra ädelmetaller eller andra råvaror ska tilldelas en riskposi
tion för respektive aktie (eller aktieindex) eller råvara och en
ränteriskposition för betalningsbenet.
b) Transaktioner med linjär riskprofil som har ett skuldinstru
ment som underliggande instrument ska tilldelas en ränte
riskposition för skuldinstrumentet och en annan ränterisk
position för betalningsbenet.
c) Transaktioner med linjär riskprofil enligt vilka betalning ska
ske mot betalning, inbegripet valutaterminer, ska tilldelas en
ränteriskposition för vardera betalningsbenet.
Om ett betalningsben eller det underliggande skuldinstrumentet
är uttryckt i utländsk valuta och avser en transaktion som tas
upp i leden a, b eller c, ska betalningsbenet eller det underlig
gande instrumentet även tilldelas en riskposition i denna valuta.
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska en riskpositions storlek till
följd av en transaktion med linjär riskprofil vara det effektiva
teoretiska värdet (marknadspris multiplicerat med kvantitet) av
det underliggande finansiella instrumentet eller råvarorna, om
räknat till institutets nationella valuta genom multiplicering med
relevant valutakurs, utom för skuldinstrument.
SV
L 176/172
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
274
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. För skuldinstrument och betalningsben ska riskpositionens
storlek vara lika med det effektiva teoretiska värdet av de utes
tående bruttobetalningarna (inbegripet det teoretiska beloppet),
omräknat till hemmedlemsstatens valuta och multiplicerat med
skuldinstrumentets respektive betalningsbenets modifierade du
ration, enligt vad som är tillämpligt.
4. En riskpositions storlek till följd av en kreditswapp ska
vara lika med skuldinstrumentets teoretiska värde multiplicerat
med den återstående löptiden för kreditswappen.
Artikel 278
Transaktioner med icke-linjär riskprofil
1. Instituten ska fastställa riskpositionernas storlek för trans
aktioner med icke-linjär riskprofil i enlighet med följande styc
ken.
2. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med
icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå
swappavtal (
"swaptions"), där det underliggande instrumentet
inte är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara
lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av
transaktionens underliggande finansiella instrument i enlighet
med artikel 280.1.
3. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med
icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå
swappavtal (
"swaptions"), där det underliggande instrumentet är
ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara lika med
deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av det finan
siella instrumentet eller betalningsbenet multiplicerat med den
modifierade durationen för skuldinstrumentet respektive betal
ningsbenet, enligt vad som är tillämpligt.
Artikel 279
Behandling av säkerheter
Vid fastställandet av riskpositioner ska instituten behandla sä
kerheter enligt följande:
a) Säkerheter som erhållits från en motpart ska behandlas som
en fordran på denne enligt ett derivatkontrakt (lång position)
som förfaller samma dag som fastställandet.
b) Säkerheter som institutet har ställt till motparten ska be
handlas som en skuld till denne (kort position) som förfaller
samma dag som fastställandet.
Artikel 280
Beräkning av riskpositioner
1. Ett institut ska beräkna en riskpositions storlek och tecken
enligt följande:
a) För alla andra instrument än skuldinstrument
i) som det effektiva teoretiska värdet om det gäller en trans
aktion med linjär riskprofil,
ii) som deltaekvivalent teoretiskt värdep
ref
V
p
, om det
gäller en transaktion med icke-linjär riskprofil,
där
P ref = priset på det underliggande instrumentet, uttryckt
i referensvalutan,
V
= det finansiella instrumentets värde (för en option:
optionspriset), och
p
= priset på det underliggande instrumentet uttryckt
i samma valuta som V.
b) För skuldinstrument och betalningsben för alla transaktioner:
i) som det effektiva teoretiska värdet multiplicerat med den
modifierade durationen om det gäller en transaktion med
linjär riskprofil,
ii) som deltaekvivalent teoretiskt värde multiplicerat med
den modifierade durationen,
V
r
, om det gäller en trans
aktion med icke-linjär riskprofil,
där
V = det finansiella instrumentets värde (för en option:
optionspriset), och
r = räntenivån.
Om V är uttryckt i en annan valuta än referensvalutan, ska
derivatet omräknas till referensvalutan genom multiplikation
med den relevanta växelkursen.
2. Instituten ska gruppera riskpositionerna i säkringsmäng
der. Det absoluta beloppet för summan av de uppkomna risk
positionerna ska beräknas för varje säkringsmängd. Nettorisk
positionen ska vara resultatet av denna beräkning och ska med
avseende på artikel 276.2 beräknas enligt följande:
i
RPT
ij
–
l
RPC
lj
Artikel 281
Ränteriskpositioner
1. Vid beräkningen av ränteriskpositionen ska instituten till
lämpa följande bestämmelser:
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/173
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
275
2. När det gäller ränteriskpositioner till följd av
a) penningdepositioner som erhållits som säkerhet från motpar
ten,
b) betalningsben, och
c) underliggande skuldinstrument,
för vilka i varje enskilt fall ett kapitalkrav på högst 1,60 % ska
tillämpas i enlighet med tabell 1 i artikel 336, varvid instituten
ska hänföra dessa positioner till en av de sex säkringsmängderna
per valuta som anges i tabell 4.
Tabell 4
Statliga referensrän
tor
Icke-statliga
referensräntor
Löptid
< 1 år
> 1 5 år
> 5 år
< 1 år
> 1 5 år
> 5 år
3. För ränteriskpositioner till följd av underliggande skuld
instrument eller betalningsben med en räntesats som är kopplad
till en referensränta som uttrycker en allmän marknadsränte
nivå, ska den återstående löptiden vara lika med den tid som
återstår fram till nästa justering av räntesatsen. I alla övriga fall
ska den vara lika med den återstående löptiden för det under
liggande skuldinstrumentet eller, i fråga om ett betalningsben,
den återstående tiden för transaktionen.
Artikel 282
Säkringsmängder
1. Instituten ska fastställa säkringsmängder i enlighet med
punkterna 2–5.
2. Det ska finnas en säkringsmängd för varje utgivare av
något av referensskuldinstrument som är underliggande instru
ment för en kreditswapp.
Kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget i en korg
ska behandlas på följande sätt:
a) Storleken på en riskposition i ett referensskuldinstrument i
en korg som är underliggande instrument för en kreditswapp
som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara referenss
kuldinstrumentets effektiva teoretiska värde, multiplicerat
med den modifierade durationen för det derivat som förfaller
på det n:te fallissemanget med avseende på en förändring av
referensskuldinstrumentets kreditspread.
b) Det ska finnas en säkringsmängd för varje referensskuld
instrument i en korg som är underliggande instrument för
en viss kreditswapp som förfaller på det n:te fallissemanget.
Riskpositioner från olika kreditswappar som förfaller på det
n:te fallissemanget får inte tas med i samma säkringsmängd.
c) Den multiplikator för motpartsrisk som är tillämplig på varje
säkringsmängd som skapas för ett av referensskuldinstru
menten till ett derivat som förfaller på det n:te fallissemanget
ska vara följande:
i) 0,3 % för referensskuldinstrument som har en kreditvär
dering från ett erkänt kreditvärderingsinstitut motsva
rande kreditkvalitetssteg 1–3.
ii) 0,6 % för övriga skuldinstrument.
3. För ränteriskpositioner till följd av
a) penningdepositioner som ställts som säkerhet till en motpart
när motparten inte har några utestående skuldförbindelser
med låg specifik risk, och
b) underliggande skuldinstrument, för vilka enligt tabell 1 i
artikel 336 ett kapitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas,
ska det finnas en säkringsmängd för varje utgivare.
När ett betalningsben efterliknar ett sådant skuldinstrument, ska
det också finnas en säkringsmängd för varje utgivare av refe
rensskuldinstrumentet.
Ett institut får till samma säkringsmängd hänföra riskpositioner
som uppkommer till följd av skuldinstrument från en viss ut
givare eller referensskuldinstrument från samma utgivare som
efterliknas av betalningsben eller som är underliggande instru
ment för en kreditswapp.
4. Andra underliggande finansiella instrument än skuldinstru
ment ska endast hänföras till samma säkringsmängder, om de är
identiska eller likartade instrument. I alla övriga fall ska de
hänföras till separata säkringsmängder.
Vid tillämpningen av denna punkt ska instituten enligt följande
principer fastställa om de underliggande instrumenten är lik
artade:
a) När det gäller aktier är det underliggande instrumentet likar
tat, om det har samma utgivare. Ett aktieindex ska betraktas
som en separat utgivare.
b) När det gäller ädelmetaller är det underliggande instrumentet
likartat, om det avser samma metall. Ett ädelmetallindex ska
betraktas som en separat ädelmetall.
SV
L 176/174
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
276
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) När det gäller elkraft är det underliggande instrumentet li
kartat, om leveransrätterna och leveransskyldigheterna hän
för sig till samma högbelastnings- eller lågbelastningsintervall
under ett dygn.
d) När det gäller råvaror är det underliggande instrumentet
likartat, om det avser samma råvara. Ett råvaruindex ska
betraktas som en separat råvara.
5. Multiplikatorer för motpartsrisk (CCRM) för de olika ka
tegorierna av säkringsmängder anges i följande tabell:
Tabell 5
Kategorier av säkringsmängder CCRM
1. Räntor:
0,2 %
2.
Räntor för riskpositioner till följd av ett referensskuld
instrument som är underliggande instrument för en
kreditswapp och för vilket ett kapitalkrav på högst
1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i avdelning IV i
kapitel 2.
0,3 %
3.
Räntor för riskpositioner till följd av ett skuldinstru
ment eller referensskuldinstrument, för vilket ett ka
pitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i
kapitel 2 b avdelning IV.
0,6 %
4. Växelkurser
2,5 %
5. El
4 %
6. Guld
5 %
7. Aktier
7 %
8.
Ädelmetaller (utom guld)
8,5 %
9.
Andra råvaror (utom ädelmetaller och el)
10 %
10.
Underliggande instrument till OTC-derivat som inte
tillhör någon av ovanstående kategorier
10 %
De underliggande instrument för OTC-derivat som avses i tabell
5 punkt 10 ska hänföras till separata enskilda säkringsmängder
för varje kategori av underliggande finansiellt instrument.
6. Det kan finnas transaktioner med icke–linjär riskprofil
eller betalningsben och transaktioner med skuldinstrument
som underliggande instrument, för vilka institutet inte kan fast
ställa deltavärde respektive modifierad duration, enligt vad som
är tillämpligt, med en instrumentmodell som de behöriga myn
digheterna har godkänt för bestämningen av kapitalbaskrav för
marknadsrisk. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna an
tingen fastställa riskpositionernas storlek och tillämpliga CCRM j
med försiktighet eller kräva att institutet använder metoden i
avsnitt 3. Nettning får inte beaktas (dvs. exponeringsvärdet ska
bestämmas som om det fanns en nettningsmängd med bara en
enskild transaktion).
7. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att
en transaktion, innan den tas med i en säkringsmängd, omfattas
av ett nettningsavtal med rättslig verkan som uppfyller de till
lämpliga kraven enligt avsnitt 7.
8. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina
motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att
säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, upp
fyller tillämpliga normer för rättslig förutsebarhet enligt kapitel
4.
A v s n i t t 6
M e t o d e n m e d i n t e r n a m o d e l l e r
Artikel 283
Tillstånd att använda metoden med interna modeller
1. Om de behöriga myndigheterna finner att ett institut upp
fyller kravet i punkt 2, ska de ge institutet tillstånd att använda
metoden med interna modeller vid beräkningen av exponerings
värdet för
a) transaktionerna i artikel 273.2 a,
b) transaktionerna i artikel 273.2 b, c och d, och
c) transaktionerna i artikel 273.2 a–d.
Om ett institut fått tillstånd att använda denna modell vid be
räkning av exponeringsvärdet för någon av de transaktioner
som anges i leden a–c i första stycket, får det även använda
den på transaktionerna i artikel 273.2 e.
Utan hinder av artikel 273.1 tredje stycket får ett institut välja
att inte tillämpa denna metod på exponeringar som inte är av
väsentlig betydelse med avseende på storlek eller risk. I så fall
ska institutet på dessa exponeringar tillämpa någon av de me
toder som anges i avsnitten 3–5, om de relevanta kraven för
varje modell är uppfyllda.
2. För att de behöriga myndigheterna ska ge ett institut till
stånd att använda metoden med interna modeller vid de beräk
ningar som avses i punkt 1 ska institutet ha styrkt att det
uppfyller kraven i detta avsnitt och de behöriga myndigheterna
ska ha kontrollerat att institutets system för hantering av mot
partsrisken är sunda och används korrekt.
3. De behöriga myndigheterna får ge institut tillstånd att
under en begränsad period genomföra metoden med interna
modeller stegvis för olika transaktionstyper. Under denna period
av stegvis genomförande får instituten använda de metoder som
anges i avsnitt 3 eller 5 för de transaktionstyper som de inte
behandlar enligt metoden med interna modeller.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/175
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
277
4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3
eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med
lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt
punkt 1 att använda metoden med interna modeller.
Inom en koncern får en kombination av dessa metoder använ
das på permanent basis. Inom ett institut får en kombination av
dessa metoder endast användas, om en av metoderna används
för de fall som anges i artikel 282.6.
5. Ett institut som fått tillstånd i enlighet med punkt 1 att
använda metoden med interna modeller får inte återgå till att
använda metoderna i avsnitt 3 eller 5, såvida det inte fått till
stånd till detta av den behöriga myndigheten. De behöriga myn
digheterna ska ge sitt tillstånd om institutet kan styrka att det
finns goda skäl till detta.
6. Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta avsnitt,
ska det anmäla detta till den behöriga myndigheten och an
tingen
a) redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det i
god tid åter ska kunna uppfylla kraven, eller
b) styrka för den behöriga myndigheten att effekterna av den
bristande efterlevnaden är oväsentliga.
Artikel 284
Exponeringsvärde
1. Om ett institut fått tillstånd i enlighet med artikel 283.1
att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av
exponeringsvärde för vissa av eller alla de transaktioner som
anges i den punkten, ska dessa transaktioners exponeringsvärde
mätas på nettningsmängdsnivå.
I detta syfte ska institutet använda en modell genom vilken
a) prognosfördelningen anges för de förändringar av nettnings
mängdens marknadsvärde som kan tillskrivas förändringar
av relevanta marknadsvariabler, som räntor och växelkurser,
b) nettningsmängdens exponeringsvärde vid varje framtida tid
punkt beräknas utifrån marknadsvariablernas förändringar.
2.
För att modellen ska fånga upp effekterna av marginalavtal
ska modellen för säkerhetens värde uppfylla de kvantitativa och
kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna
modeller i enlighet med detta avsnitt och institutet får endast
ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt artiklarna 197,
198 och 299.2 c och d i sina prognosfördelningar för föränd
ringar av nettningsmängdens marknadsvärde.
3.
Kapitalbaskravet för motpartsrisken avseende de motparts
exponeringar för vilka institutet tillämpar metoden med interna
modeller ska vara det högsta av följande:
a) Kapitalbaskravet för de exponeringar som beräknas utifrån
effektiv EPE med aktuella marknadsdata.
b) Kapitalbaskravet för dessa exponeringar, beräknat utifrån ef
fektiv EPE med en enda enhetlig kalibrering av stresstesterna
för alla motpartsexponeringar som metoden med interna
modeller tillämpas på.
4. Med undantag för motparter för vilka man konstaterat en
specifik korrelationsrisk enligt artikel 291.4 och 291.5 ska in
stituten beräkna exponeringsvärdet som produkten av alfa ( )
multiplicerat med effektiv EPE enligt följande:
Exponeingsvärde
¼ effektiv EPE
där
= 1,4, såvida inte de behöriga myndigheterna kräver ett
högre värde på eller tillåter instituten att använda
egna estimat i enlighet med punkt 9.
Effektiv EPE ska beräknas genom att förväntad exponering (EEt)
estimeras som den genomsnittliga exponeringen vid en framtida
tidpunkt t, där beräkningen av genomsnittet ska grunda sig på
relevanta marknadsriskfaktorers möjliga framtida värden.
I modellen ska EE estimeras vid en följd av framtida tidpunkter:
t 1 , t 2 , t 3 osv.
5. Effektiv EE ska beräknas rekursivt som
effektiv EE
tk
¼ max effektiv EE
tk–1
;
EE
tk
där
den aktuella tidpunkten betecknas med t 0 , och
effektiv EEt 0 är lika med den aktuella exponeringen.
6. Effektiv EPE är lika med genomsnittlig effektiv EE under
den framtida exponeringens första år. Om alla avtal inom nett
ningsmängden löper ut inom mindre än ett år, ska EPE vara lika
med medelvärdet av EE fram till dess att alla avtal inom nett
ningsmängden har löpt ut. Effektiv EPE ska beräknas som det
vägda medelvärdet av effektiv EE:
effektiv EPE
¼
min 1 ar; löptid
k¼1
effektiv EE
tk
t
k
där vikterna t
k
¼ t
k
– t
k–1
tillämpas, om den framtida expone
ringen beräknas vid tidpunkter som är ojämnt fördelade över
tiden.
SV
L 176/176
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
278
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
7. Instituten ska beräkna måtten för EE eller toppexponering
utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till
möjligheten att denna kan vara annat än normalfördelad.
8. Ett institut får för varje motpart använda ett mått på den
fördelning som beräknas enligt modellen vilket är försiktigare
än produkten av och effektiv EPE beräknat enligt ekvationen i
punkt 4.
9. Utan hinder av punkt 4 får de behöriga myndigheterna
tillåta att instituten använder egna estimat av , där
a) ska vara lika med kvoten av det interna kapitalet vid en
fullständig simulering av motpartsexponeringen för samtliga
motparter (täljare) och det interna kapitalet baserat på EPE
(nämnare), och
b) EPE i nämnaren ska uppfattas som ett fast utestående be
lopp.
Vid estimering i enlighet med denna punkt får inte understiga
1,2.
10. Vid estimering av enligt punkt 9 ska ett institut säker
ställa att täljare och nämnare beräknas på ett sätt som över
ensstämmer med modellmetodiken, parameterspecifikationerna
och portföljsammansättningen. Den metod som används för att
estimera ska bygga på institutets egen behandling av internt
kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende
validering. Institutet ska dessutom se över sina estimat av
minst varje kvartal och oftare om portföljens sammansättning
varierar över tiden. Institutet ska också bedöma modellrisken.
11. Ett institut ska visa de behöriga myndigheterna att dess
egna estimat av leder till att täljarvärdet för de olika motpar
terna beaktar väsentliga källor till beroende mellan fördelningar
av marknadsvärden på transaktioner eller transaktionsportföljer
för de olika motparterna. I de egna estimaten av ska instituten
ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom port
följerna.
12. Vid övervakningen av hur estimat enligt punkt 9 har
använts, ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den be
tydande variation i estimaten av som följer av risken för
felangivelser i de modeller som används för täljaren, särskilt
där det förekommer konvexitet.
13. Där så är befogat ska volatiliteten och korrelationen för
de marknadsriskfaktorer som används i modellerna för mark
nads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfak
torn för att återspegla eventuella ökningar av volatiliteten eller
korrelationen under en ekonomisk nedgång.
Artikel 285
Exponeringsvärde för nettningsmängder som omfattas av
ett marginalavtal
1. Om nettningsmängden omfattas av ett marginalavtal och
marknadsvärderas dagligen, får ett institut använda ett av de
följande EPE-måtten:
a) Effektiv EPE utan beaktande av eventuella säkerheter som
innehas eller ställs genom marginalavtal samt eventuella sä
kerheter som har ställts till motparten oavsett daglig vär
dering och marginalavtal eller aktuell exponering.
b) Ett tillägg för att ta hänsyn till exponeringens potentiella
ökning under den avtalade marginalriskperioden samt det
värde som är störst av
i) den aktuella exponeringen, inklusive alla säkerheter som
vid denna tidpunkt innehas eller har ställts, utom begärda
säkerheter och säkerheter som är föremål för tvist,
ii) den största nettoexponeringen, inberäknat säkerheter en
ligt marginalavtalet, som inte skulle utlösa en begäran av
säkerhet. Detta belopp ska avspegla alla tillämpliga trös
kelvärden, minsta transfereringsbelopp, oberoende belopp
och initialsäkerheter enligt marginalavtalet.
c) Om modellen beaktar effekterna av marginalavtal i estime
ringen av EE, får institutet använda modellens EE-mått direkt
i ekvationen i artikel 284.5, förutsatt att de behöriga myn
digheterna ger sitt tillstånd till detta. De behöriga myndighe
terna ska endast bevilja detta tillstånd, om de är förvissade
om att effekterna av marginalavtal i estimeringen av EE be
aktas korrekt i modellen.
Med avseende på led b ska instituten beräkna tillägget som den
förväntade positiva ökningen av transaktionernas marknads
värde under marginalriskperioden. Förändringar av säkerhetens
värde ska avspeglas genom de schabloniserade volatilitetsjuste
ringarna i enlighet med kapitel 4 avsnitt 3 eller genom de egna
estimaten av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga meto
den för finansiella säkerheter, men inga betalningar för säker
heten får förekomma under marginalriskperioden. Marginalrisk
perioden styrs av de minimiperioder som anges i
punkterna 2–5.
2. För transaktioner med daglig omprövning av marginalsä
kerhet och daglig marknadsvärdering ska marginalriskperioden i
modellen för beräkning av exponeringsvärde med marginalavtal
vara minst
a) fem bankdagar för nettningsmängder som endast består av
repor, värdepappers- eller råvarulån samt marginallånetrans
aktioner, och
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/177
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
279
b) tio bankdagar för alla övriga nettningsmängder.
3. För punkt 2 a och b gäller följande undantag:
a) För alla nettningsmängder där antalet transaktioner översti
ger 5 000 vid något tillfälle under ett kvartal ska marginal
riskperioden för det påföljande kvartalet vara minst 20 bank
dagar. Detta undantag ska inte gälla institutens handelsrela
terade exponeringar.
b) För nettningsmängder som innehåller en eller flera trans
aktioner i samband med antingen en illikvid säkerhet eller
ett OTC-derivat som är svårt att ersätta, ska marginalrisk
perioden vara minst 20 bankdagar.
Ett institut ska avgöra om säkerheten är illikvid eller om OTC-
derivaten är svåra att ersätta vid påfrestningar på marknaderna,
som utmärks av att det saknas varaktigt aktiva marknader där
en motpart inom högst två dagar skulle erhålla ett flertal pris
noteringar som inte skulle förändra marknaden eller utgöra ett
pris som avspeglar en underkurs på marknaden (för säkerheter)
eller en överkurs (för OTC-derivat).
Ett institut ska överväga om de transaktioner eller värdepapper
som det innehar som säkerhet är koncentrerade till en viss
motpart och om institutet skulle kunna ersätta dessa transaktio
ner eller värdepapper, om denna motpart plötsligt skulle utträda
från marknaden.
4. Om ett institut under de senaste två kvartalen har varit
inblandat i fler än två tvister om marginalsäkerhetskrav avse
ende en viss nettningsmängd, vilka har varat längre än den till
lämpliga marginalriskperioden enligt punkterna 2 och 3, ska
institutet under de påföljande två kvartalen för denna nettnings
mängd tillämpa en minst dubbelt så lång marginalriskperiod
som den som anges i punkterna 2 och 3.
5. Om omprövning av marginalsäkerhet sker med N dagars
mellanrum, ska marginalriskperioden vara minst lika lång som
den period som anges i punkterna 2 och 3, F, plus N dagar
minus en dag. Det innebär följande:
Marginalriskperioden ¼ F þ N – 1
6. Om den interna modellen beaktar marginalsäkerhetens
effekt på förändringar av nettningsmängdens marknadsvärde,
ska institutet modellera säkerheter, utom kontanta medel i
samma valuta som själva exponeringen, tillsammans med expo
neringen i sina beräkningar av exponeringsvärdet för OTC-deri
vat och transaktioner för värdepappersfinansiering.
7. Om ett institut inte kan modellera säkerheter tillsammans
med exponeringen, får det i beräkningarna av exponeringsvärdet
för OTC-derivat och transaktioner för värdepappersfinansiering
inte ta hänsyn till effekten av säkerheter, förutom kontanta
medel i samma valuta som själva exponeringen, såvida det
inte använder antingen volatilitetsjusteringar som uppfyller vill
koren för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter
med egna estimat av volatilitetsjusteringarna eller de schabloni
serade volatilitetsjusteringarna i enlighet med kapitel 4.
8. Ett institut som använder metoden med interna modeller
ska i sina modeller bortse från att exponeringsvärdets effekt
minskar på grund av en klausul i ett avtal om säkerhet, enligt
vilken säkerheten ska ställas om motpartens kreditkvalitet för
sämras.
Artikel 286
Hantering av motpartskreditrisk – styrdokument, processer
och system
1. Varje institut ska fastställa och upprätthålla ramar för
hantering av motpartstrisk. Dessa ramar ska omfatta
a) styrdokument, processer och system för att säkerställa iden
tifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rap
portering av motpartsrisker, och
b) processer för att säkerställa att dessa styrdokument, processer
och system efterlevs.
Dessa styrdokument, processer och system ska vara principiellt
sunda, tillämpas med integritet och dokumenteras. Dokumenta
tionen ska innehålla en förklaring av de empiriska metoder som
används för att mäta motpartsrisken.
2. De ramar för hantering av motpartsrisk som krävs enligt
punkt 1 ska beakta marknadsrisker, likviditetsrisker och rättsliga
och operativa risker som är knutna till motpartsrisker. I synner
het ska ramarna säkerställa att institutet följer följande principer:
a) Det får inte inleda affärsverksamhet med en motpart utan att
bedöma dennes kreditvärdighet.
b) Det ska vederbörligen beakta kreditrisker vid och före av
veckling.
c) Dessa risker ska hanteras så övergripande som möjligt på
motpartsnivå, med aggregering av motpartsexponeringar
och andra kreditexponeringar, och på företagsomfattande
nivå.
3. Ett institut som använder metoden med egna modeller ska
på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa
att det inom ramen för hantering av motpartsrisk beaktar lik
viditetsrisker för samtliga följande krav:
a) Eventuella inkommande marginalsäkerhetskrav vid mark
nadsstörningar och förändringar av variationsmarginal eller
andra slags marginalsäkerheter, som initialsäkerhet eller obe
roende säkerhet.
SV
L 176/178
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
280
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Eventuella inkommande krav på återlämnande av överskju
tande säkerhet som ställts av motparter.
c) Krav som följer av en eventuell nedgradering av den externa
värderingen av institutets egna kreditkvalitet.
Ett institut ska säkerställa att återanvändningen av säkerheter är
utformad på ett sätt och med ett perspektiv som är förenligt
med institutets likviditetsbehov och inte äventyrar dess förmåga
att ställa eller återlämna säkerheter i tid.
4. Ett instituts ledningsorgan och verkställande ledning ska
medverka aktivt i och se till att tillräckliga resurser avsätts till
hanteringen av motpartsrisker. Ledningen ska vara medveten
om den använda modellens begränsningar och underliggande
antaganden och genom en formell process ta reda på vilken
inverkan dessa begränsningar och antaganden kan ha på resul
tatens tillförlitlighet. Ledningen ska också vara medveten om
osäkerheten på marknaden, om operativa frågor och om hur
modellen tar hänsyn till sådana faktorer.
5. De dagliga rapporterna om institutets exponeringar för
motpartsrisker i enlighet med artikel 287.2 b ska bedömas på
tillräckligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna ge
nomdriva såväl minskningar av positioner som har tagits av
enskilda kredithandläggare eller handlare som minskningar av
institutets samlade exponering för motpartsrisker.
6. De ramar för hantering av motpartsrisker som institutet
upprättat enligt punkt 1 ska tillämpas i förening med interna
kredit- och handelslimiter. Dessa limiter ska vara konsekvent
relaterade till institutets riskmätningsmodell på ett sätt som
kredithandläggare, handlare och verkställande ledning har god
kännedom om. Ett institut ska ha en formell process för rap
portering till lämplig ledningsnivå av eventuella fall där risk
gränserna överskridits.
7.
Mätning av hur krediter utnyttjas på daglig basis och intra
dagsbasis ska ingå i ett instituts mätningar av motpartsrisk.
Institutet ska mäta den aktuella exponeringen både brutto och
netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Det ska på portfölj-
och motpartsnivå beräkna och övervaka maximal exponering
eller potentiell framtida exponering inom det konfidensintervall
som institutet har valt. Institutet ska beakta stora eller koncent
rerade positioner med avseende på grupper av motparter med
inbördes anknytning, branscher och marknader.
8. Ett institut ska inrätta och upprätthålla rutiner och ett
strikt program för stresstest. Den verkställande ledningen ska
regelbundet och minst kvartalsvis se över resultaten av stresstes
terna och hänsyn ska tas till dessa resultat i de styrdokument
och de gränsvärden för motpartsrisk som fastställts av lednings
organet eller den verkställande ledningen. Om stresstesterna
visar på särskild sårbarhet för en viss kombination av omstän
digheter, ska institutet snabbt vidta åtgärder för att dessa risker
ska hanteras.
Artikel 287
Organisationsstruktur för hanteringen av motpartsrisker
1. Ett institut som använder metoden med interna modeller
ska inrätta och upprätthålla
a) en riskkontrollenhet som uppfyller villkoren i punkt 2, och
b) en enhet för förvaltning av säkerheter som uppfyller vill
koren i punkt 3.
2. Riskkontrollenheten ska ansvara för utformning och ge
nomförande av hanteringen av motpartsrisker, inbegripet inle
dande och fortlöpande validering av den egna modellen, och ska
ha följande uppgifter och uppfylla följande krav:
a) Den ska ansvara för utformning och genomförande av in
stitutets system för hantering av motpartsrisker.
b) Den ska utarbeta dagliga rapporter och analysera resultaten
från institutets riskmätningsmodell. Analysen ska bland an
nat omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för
motpartsriskens exponeringsvärden och handelslimiterna.
c) Den ska kontrollera indatas integritet samt utarbeta och
analysera rapporter om resultaten från institutets riskmät
ningsmodell, som bland annat ska omfatta en utvärdering
av förhållandet mellan måtten för riskexponeringen och kre
dit- och handelslimiterna.
d) Den ska vara oberoende i förhållande till de affärsdrivande
kredit- och handelsenheterna och fri från otillbörlig påver
kan.
e) Den ska ha tillräckliga personalresurser.
f) Den ska rapportera direkt till institutets verkställande led
ning.
g) Dess arbete ska vara nära integrerat med institutets dagliga
kreditriskhantering.
h) Dess resultat ska utnyttjas som en integrerad del av plane
ring, övervakning och kontroll av institutets kreditriskprofil
och samlade riskprofil.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/179
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
281
3. Enheten för förvaltning av säkerheter ska ha följande upp
gifter och funktioner:
a) Beräkna och begära marginalsäkerhet, hantera tvister om
marginalsäkerhetskrav och rapportera nivåer på oberoende
belopp, initialsäkerheter och variationsmarginaler korrekt
och dagligen.
b) Kontrollera att de data som används för att begära margi
nalsäkerhet är tillförlitliga samt se till att de är konsekventa
och regelbundet görs förenliga med alla relevanta datakällor
inom institutet.
c) Bevaka omfattningen av återanvändning av säkerheter och
eventuella ändringar av institutets rättigheter till eller i sam
band med de säkerheter som det ställer.
d) Rapportera till lämplig ledningsnivå om vilka slags tillgångar
som återanvänds som säkerhet och vilka villkor som gäller
för återanvändningen, bland annat instrument, kreditkvalitet
och löptid.
e) Bevaka i vilken mån de tillgångar som institutet godtar som
säkerhet är koncentrerade till vissa typer av tillgångar.
f) Regelbundet och minst kvartalsvis till den verkställande led
ningen lämna information om förvaltningen av säkerheter,
bland annat information om vilka slags säkerheter som er
hållits och ställts, storlek och åldrande samt orsak till tvister
om marginalsäkerhetskrav. Den interna rapporteringen ska
även avspegla tendenser när det gäller dessa siffror.
4. Den verkställande ledningen ska avsätta tillräckliga resur
ser till den enhet för förvaltning av säkerheter som krävs enligt
punkt 1 b för att säkerställa att dess system fungerar tillräckligt
väl, mätt i punktlighet och korrekthet med avseende på margi
nalsäkerhetskrav från institutets sida respektive institutets punkt
lighet när det gäller svar på marginalsäkerhetskrav från motpar
ternas sida. Den verkställande ledningen ska se till att enheten
har tillräckliga personalresurser för att i tid behandla krav och
tvister även under allvarliga marknadskriser och göra det möjligt
för institutet att begränsa antalet stora tvister till följd av han
delsvolymerna.
Artikel 288
Översyn av systemet för hantering av motpartsrisker
Varje institut ska regelbundet genomföra en oberoende översyn
av sitt system för hantering av motpartsrisker inom ramen för
sin egen internrevision. Denna översyn ska inbegripa verksam
heten vid både den kontrollenhet och den enhet för förvaltning
av säkerheter som föreskrivs enligt artikel 287 och ska särskilt
omfatta minst följande:
a) Kontroll av att dokumentationen av system och processer
för hantering av motpartsrisker är tillfredsställande enligt
artikel 286.
b) Organisation av den kontrollenhet för motpartsrisker som
krävs enligt artikel 287.1 a.
c) Organisation av den enhet för förvaltning av säkerheter som
krävs enligt artikel 287.1 b.
d) Integrering av åtgärderna för att mäta motpartsrisker i den
dagliga riskhanteringen.
e) Processsen för att godkänna prissättningsmodeller för risk
och värderingssystem som används av personalen inom af
färs- och administrationsavdelningar.
f) Validering av alla betydelsefulla ändringar av processen för
mätning av motpartsrisker.
g) Omfattningen av de motpartsrisker som beaktas av riskmät
ningsmodellen.
h) Tillförlitligheten hos ledningens informationssystem.
i) Hur riktiga och fullständiga data om motpartsrisker är.
j) Att juridiska termer i avtal om säkerheter och nettning
korrekt avspeglas vid mätning av exponeringsvärde.
k) Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet hos
datakällor som används för egna modeller, inbegripet dessa
datakällors oberoende.
l) Hur riktiga och lämpliga antagandena om volatilitet och
korrelationer är.
m) Beräkningarnas tillförlitlighet vid värdering och riskomvand
ling.
n) Kontroll av modellens tillförlitlighet genom täta utfallstest i
enlighet med artikel 293.1 b–e.
o) Kontroll av att kontrollenheten för motpartsrisker och en
heten för förvaltning av säkerheter följer relevanta rättsliga
bestämmelser.
Artikel 289
Användningstest
1. Instituten ska se till att den exponeringsfördelning som
genereras av den interna modell som används för att beräkna
effektiv EPE är väl integrerad i institutets dagliga hantering av
motpartsrisker samt att modellens resultat beaktas vid kredit
godkännande, hantering av motpartsrisker, intern kapitalalloke
ring och företagsstyrning.
SV
L 176/180
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
282
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har
använt en modell som i stort uppfyller de krav som anges i
detta avsnitt för att beräkna de exponeringsfördelningar som
ligger till grund för beräkningen av EPE under minst ett år
innan institutet fick tillstånd av de behöriga myndigheterna i
enlighet med artikel 283 att använda metoden med interna
modeller.
3. Den modell som används för att generera fördelningen av
exponeringarna ska ingå i de ramar för hantering av motparts
risker som krävs enligt artikel 286. Ramarna ska även omfatta
mätning av hur beviljade krediter har utnyttjats, aggregering av
motpartsexponeringar med andra kreditexponeringar och allo
kering av internt kapital.
4. Utöver EPE ska ett institut mäta och hantera aktuella ex
poneringar. Om lämpligt ska institutet mäta den aktuella expo
neringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säker
heter. Ett institut uppfyller användningskravet om det använder
andra mått för motpartsrisk, exempelvis toppexponering, som
bygger på den exponeringsfördelning som genererats genom
samma modell som för beräkningen av EPE.
5. Ett institut ska ha systemkapacitet att skatta EE dagligen,
såvida det inte kan förvissa de behöriga myndigheterna om att
dess exponeringar för motpartsrisker är sådana att det är till
räckligt med mindre frekventa beräkningar. Institutet ska också
beräkna EE vid framtida tidpunkter enligt en tidsprofil för pro
gnoshorisonter som i tillräcklig utsträckning återspeglar tids
strukturen för framtida betalningsflöden och avtalens löptid
samt på ett sätt som motsvarar exponeringarnas grad av väsent
lighet och sammansättning.
6. Exponeringen ska mätas, övervakas och kontrolleras under
hela löptiden för alla avtal inom en nettningsmängd och inte
bara i ettårsperspektivet. Institutet ska ha metoder för att iden
tifiera och kontrollera motpartsrisker i fall då exponeringen ökar
bortom ettårsgränsen. Den prognostiserade exponerings
ökningen ska även vara ett av ingångsvärdena i institutets in
terna modell för internt kapital.
Artikel 290
Stresstest
1. Ett institut ska ha ett omfattande stresstestprogram för
motpartsrisker, även för bedömning av kapitalbaskraven i sam
band med motpartsrisker, och detta program ska uppfylla kra
ven i punkterna 2–10.
2. Det ska upptäcka eventuella händelser eller framtida för
ändringar av de ekonomiska förhållandena, vilka skulle kunna få
ogynnsamma effekter på institutets kreditexponeringar samt be
döma institutets förmåga att stå emot sådana förändringar.
3. Programmets stressmått ska jämföras med riskgränser och
institutet ska betrakta dem som en del av den process som
beskrivs i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.
4. Programmet ska göra en omfattande kartläggning av han
deln och på motpartsnivå aggregera exponeringar för alla for
mer av motpartsrisk i tillräckligt god tid för att regelbundna
stresstester ska kunna genomföras.
5. Minst en gång i månaden ska det genomföras stresstest av
exponeringar med avseende på viktiga marknadsriskfaktorer,
såsom räntesatser, valutakurser, aktienoteringar, kreditspreadar
och råvarupriser för alla institutets motparter, i syfte att identi
fiera och göra det möjligt för institutet att vid behov minska en
alltför hög koncentration av risker i vissa riktningar. Stresstesten
av exponeringar – inbegripet risker kopplade till en respektive
flera faktorer samt väsentliga oriktade risker – och stresstest av
exponering tillsammans med kreditvärdighet ska genomföras
avseende motpartsrisken på följande nivåer: för varje enskild
motpart, för varje motpartsgrupp och sammantaget för alla
institutets motparter.
6. Minst kvartalsvis ska stresstestscenarion omfattande flera
faktorer tillämpas och väsentliga oriktade risker utvärderas, dä
ribland räntekurvsrisk och basrisk. Stresstester med flera fakto
rer ska minst omfatta följande scenarion, där
a) allvarliga ekonomiska händelser eller marknadshändelser har
inträffat,
b) likviditeten har minskat väsentligt på marknaden som helhet,
och
c) ett stort finansinstitut avvecklar positioner.
7. Stresstestets syfte ska vara anpassat efter hur allvarliga
störningar som de underliggande riskfaktorerna kan framkalla.
Vid stresstest av solvens ska de underliggande riskfaktorerna ge
tillräckligt allvarliga störningar för att orsaka historiskt extrema
omständigheter på marknaderna och extrema men rimliga på
frestningar på marknaderna. Stresstesten ska utvärdera hur så
dana störningar inverkar på kapitalbas, kapitalbaskrav och re
sultat. Vid daglig övervakning av portföljer, säkring och hante
ring av koncentrationer ska testprogrammet även beakta mindre
allvarliga och mer sannolika scenarier.
8. Programmet ska om lämpligt innefatta omvända stresstes
ter för att identifiera extrema men rimliga scenarier som skulle
kunna ge påtagligt ogynnsamma resultat. Omvända stresstester
ska beakta effekterna av en portföljs väsentliga icke-linjära egen
skaper.
9. Resultaten av programmets stresstest ska regelbundet och
minst kvartalsvis rapporteras till den verkställande ledningen.
Rapporterna och analysen av resultaten ska omfatta de största
effekterna på respektive motpartsnivå i portföljen, väsentliga
koncentrationer inom olika segment i portföljen (inom samma
bransch eller region) samt relevanta portfölj- och motpartsspe
cifika tendenser.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/181
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
283
10. Den verkställande ledningen ska ha en ledande roll i
arbetet på att integrera stresstesten i institutets ramar för risk
hantering och dess riskkultur samt se till att resultaten är me
ningsfulla och används vid hanteringen av motpartsrisker. Stres
stestresultaten för väsentliga exponeringar ska utvärderas utifrån
riktlinjer som anger institutets riskbenägenhet och ska förmedlas
till den verkställande ledningen för diskussion och åtgärder, när
orimliga eller koncentrerade risker upptäcks.
Artikel 291
Korrelationsrisk
1. Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:
a) Allmän korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det
finns en positiv korrelation mellan sannolikheten för att
motparter fallerar och allmänna marknadsriskfaktorer.
b) Specifik korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det på
grund av transaktionernas art finns en positiv korrelation
mellan den framtida exponeringen mot en viss motpart
och sannolikheten för att denna motpart fallerar (PD). Ett
institut ska anses vara exponerat för specifik korrelationsrisk
om den framtida exponeringen mot en viss motpart förvän
tas vara hög när sannolikheten för att motparten fallerar
också är hög.
2. Ett institut ska vederbörligen beakta exponeringar som ger
upphov till en väsentlig grad av specifik och allmän korrela
tionsrisk.
3. För att upptäcka eventuell allmän korrelationsrisk ska ett
institut utforma stresstester och scenarioanalyser för att stres
stesta riskfaktorer som inverkar negativt på motpartens kredit
värdighet. Sådana tester ska omfatta risken för allvarliga stör
ningar vid ändrade förhållanden mellan riskfaktorerna. Ett insti
tut ska övervaka den allmänna korrelationsrisken per produkt,
region, bransch eller i förhållande till andra kategorier som är
relevanta för verksamheten.
4. Ett institut ska ha metoder för att för varje rättslig enhet
identifiera, övervaka och kontrollera fall av specifik korrelations
risk, från och med inledandet av en transaktion och under hela
dess fortsatta löptid.
5. Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för motpartsk
reditrisker med avseende på transaktioner där man konstaterat
specifik korrelationsrisk och där det finns ett rättsligt samband
mellan motparten och utgivaren av OTC-derivatets underlig
gande tillgång eller den underliggande tillgång avseende de
transaktioner som avses i artikel 273.2 b, c och d i enlighet
med följande principer:
a) De instrument där det föreligger specifik korrelationsrisk ska
inte ingå i samma nettningsmängd som övriga transaktioner
med motparten och varje sådant instrument ska behandlas
som en enskild nettningsmängd.
b) Inom varje sådan enskild nettningsmängd ska exponerings
värdet för kreditswappar som refererar till ett enda namn
vara lika med hela den förväntade värdeminskningen för
det underliggande instrumentets resterande verkliga värde
vid antagandet att den underliggande utgivaren har trätt i
likvidation.
c) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 3
ska ange LGD-värdet 100 % för sådana swappar.
d) Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 2
ska tillämpa samma riskvikt som för en transaktion utan
säkerhet.
e) För alla övriga transaktioner som refererar till ett enda namn
i en sådan enskild nettningsmängd ska beräkningen av ex
poneringsvärdet överensstämma med antagandet att de un
derliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt sam
band mellan utgivaren och motparten plötsligt fallerar. För
alla övriga transaktioner som refererar till en korg av namn
eller ett index ska plötsligt fallissemang för de respektive
underliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt
samband mellan utgivaren och motparten tillämpas, om de
är väsentliga.
f) I den mån institutet använder befintliga beräkningar av
marknadsrisken för kapitalbaskraven för tillkommande fallis
semangs- och migrationsrisker i enlighet med avdelning IV
kapitel 5 avsnitt 4 vilka redan innehåller ett antagande om
LGD, ska LGD-värdet 100 % anges i den formel som an
vänds.
6. Instituten ska förse den verkställande ledningen och lämp
lig kommitté i ledningsorganet med regelbundna rapporter om
både specifik och allmän korrelationsrisk samt de åtgärder som
vidtas för att hantera dessa risker.
Artikel 292
Modellprocessens integritet
1. Ett institut ska säkerställa modellprocessens integritet i
enlighet med artikel 284 genom att anta åtminstone följande
åtgärder:
a) Den interna modellen ska beakta villkor och specifikationer
för transaktionerna utan dröjsmål, fullständigt och med för
siktighet.
b) Villkoren ska åtminstone omfatta teoretiska kontraktsbelopp,
löptid, referenstillgångar samt arrangemang för marginalsä
kerheter och nettning.
c) Villkoren och specifikationerna ska registreras i en databas
som är föremål för återkommande formell revision.
SV
L 176/182
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
284
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
d) Det ska finnas en process för att godta nettningsarrange
mang enligt vilket det ska krävas en jurists bekräftelse av
att nettning enligt dessa arrangemang kan hävdas rättsligt.
e) Den bekräftelse som krävs enligt led d ska föras in i den
databas som anges i led c av en oberoende enhet.
f) Överföringen av data om transaktionsvillkor och specifika
tioner till EPE-modellen ska vara föremål för internrevision.
g) Det ska finnas processer för formell avstämning mellan mo
dellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kont
rolleras att transaktionsvillkor och specifikationer beaktas vid
EPE-beräkningen på ett korrekt eller åtminstone försiktigt
sätt.
2. Aktuella exponeringar ska beräknas utifrån aktuella mark
nadsdata. Ett institut får kalibrera sin EPE-modell med hjälp av
antingen historiska marknadsdata eller marknadsimplicita data
för att fastställa parametrar för underliggande stokastiska pro
cesser, som förskjutning, volatilitet och korrelation. Om ett
institut använder historiska data, ska dessa data avse minst tre
år. Dessa data ska uppdateras minst kvartalsvis och oftare om
det behövs för att återspegla förhållandena på marknaden.
För beräkning av effektiv EPE genom kalibrering av stresstester
ska ett institut kalibrera effektiv EPE utifrån antingen treårsdata
som innefattar en period med påfrestningar på motparternas
kreditspreadar eller marknadsimplicita data från en sådan kritisk
period.
Institutet ska uppfylla kraven i punkterna 3, 4 och 5 i detta
syfte.
3. Ett institut ska minst kvartalsvis förvissa den behöriga
myndigheten om att den kritiska period som används i beräk
ningen enligt denna punkt sammanfaller med en period då
antalet kreditswappar eller andra kreditspreadar (såsom lån eller
företagsobligationer) ökade för ett representativt urval av de av
dess motparter som handlat med kreditspreadar. Om institutet
inte har tillräckliga data om en motparts kreditspreadar, ska det
åsätta denna motpart specifika data för kreditspreadar baserade
på region, intern kreditvärdering och affärsslag.
4. EPE-modellen för alla motparter ska bygga på data, an
tingen historiska eller implicita, som innefattar data från den
kritiska kreditperioden och ska använda sådana data på ett sätt
som är förenligt med den metod som används för att kalibrera
EPE-modellen mot aktuella data.
5. För att utvärdera hur kalibreringen av stresstest inverkar
på effektiv EPE ska ett institut skapa flera referensportföljer, som
är sårbara för de huvudsakliga riskfaktorer som institutet är
exponerat för. Exponeringen mot dessa referensportföljer ska
beräknas med a) en metod med stresstest som bygger på aktu
ella marknadsvärden och modellparametrar som kalibrerats mot
kritiska marknadsförhållanden, och b) den exponering som ge
nererats under den kritiska perioden, men genom den metod
som beskrivs i detta avsnitt (marknadsvärdet i slutet av den
kritiska perioden, volatilitet och korrelationer från den treåriga
kritiska perioden).
De behöriga myndigheterna ska kräva att institutet justerar ka
libreringen av stresstest, om referensportföljernas exponeringar
avviker väsentligt från varandra.
6. Ett institut ska validera modellen enligt en process som
klart beskrivs i institutets styrdokument och förfaranden. Vali
deringsprocessen ska
a) innehålla information om vilket slag av test som krävs för att
säkerställa modellens integritet och för att identifiera under
vilka förhållanden de antaganden som modellen bygger på är
olämpliga och därför kan leda till en underskattning av EPE,
och
b) omfatta en översyn av modellens fullständighet.
7. Ett institut ska övervaka relevanta risker och ha inrättat
processer för att justera sina skattningar av effektiv EPE, när
dessa risker får väsentlig betydelse. För att efterleva denna punkt
ska institutet göra följande:
a) Identifiera och hantera sina exponeringar för specifika kor
relationsrisker i enlighet med artikel 291.1 b och expone
ringar för allmänna korrelationsrisker i enlighet med arti
kel 291.1 a.
b) När det gäller exponeringar vilkas riskprofil ökar efter ett år,
ska institutet regelbundet jämföra skattningen av ett relevant
exponeringsmått för ett år med samma exponeringsmått för
hela den tid exponeringen varar.
c) När det gäller exponeringar med mindre än ett års återstå
ende löptid, ska institutet regelbundet jämföra ersättnings
kostnaden (aktuell exponering) med den realiserade expone
ringsprofilen och lagra data som möjliggör sådana jämförel
ser.
8. Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att
en transaktion, innan den tas med i en nettningsmängd, omfat
tas av ett nettningsavtal, som kan hävdas rättsligt och uppfyller
kraven enligt avsnitt 7.
9. Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina
motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att
säkerheterna uppfyller tillämpliga normer för rättslig förutsebar
het enligt kapitel 4, innan deras effekter beaktas i beräkning
arna.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/183
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
285
10. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område
och utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna artikel i enlig
het med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 293
Krav på riskhanteringssystemet
1. Varje institut ska uppfylla följande krav:
a) Det ska uppfylla de kvalitativa kraven i del III avdelning IV
kapitel 5.
b) Det ska genomföra ett regelbundet utfallstestprogram, som
jämför de riskmått som genereras av modellen med realise
rade riskmått och hypotetiska förändringar utifrån statiska
positioner med realiserade mått.
c) Det ska göra en inledande validering och en fortlöpande
periodisk översyn av sin exponeringsmodell för motpartsris
ker och de riskmått som genereras av denna. Valideringen
och översynen ska vara oberoende av modellens utveckling.
d) Ledningsorganet och den verkställande ledningen ska med
verka i riskkontrollprocessen och se till att tillräckliga resur
ser ägnas åt kontroll av kreditrisker och motpartsrisker. I
detta syfte ska de dagliga rapporter som utarbetas av den
oberoende riskkontrollenheten, inrättad i enlighet med arti
kel 287.1 a, ses över på tillräckligt hög ledningsnivå med
befogenheter att kunna driva igenom såväl minskningar av
positioner som anskaffats av enskilda handlare som minsk
ningar av institutets samlade riskexponering.
e) Den interna modellen för mätning av riskexponering ska
integreras i institutets dagliga riskhantering.
f) Riskmätningssystemet ska tillämpas i förening med interna
handels- och exponeringslimiter. I detta syfte ska expone
ringslimiterna vara konsekvent relaterade till institutets risk
mätningsmodell på ett sätt som handlare, kredithandläggare
och verkställande ledning har god kännedom om.
g) Ett institut ska säkerställa att dess riskhanteringssystem är väl
dokumenterat. I synnerhet ska det ha en rad interna riktlin
jer, kontroller och processer för riskmätningssystemets drift
samt arrangemang som säkerställer att dessa riktlinjer efter
levs.
h) En oberoende översyn av riskhanteringssystemet ska genom
föras regelbundet inom ramen för institutets egna internre
vision. Denna översyn ska omfatta både de affärsdrivande
handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens
verksamhet. Den övergripande riskhanteringen ska ses över
regelbundet (minst en gång per år), och denna översyn ska
som ett minimum specifikt omfatta samtliga punkter i arti
kel 288.
i) Den fortlöpande valideringen av modeller för motpartsrisk,
bland annat utfallstester, ska ses över regelbundet på tillräck
ligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna besluta
vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera eventuella svag
heter i modellen.
2.
De behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till i vilken mån
ett institut uppfyller kraven i punkt 1 när de anger värdet för
alfa i enlighet med artikel 284.4. Endast de institut som helt
uppfyller nämnda krav ska få tillämpa den minsta multiplika
tionsfaktorn.
3. Ett institut ska dokumentera processen för inledande och
fortlöpande validering av sin exponeringsmodell för motparts
risk och beräkningen av riskmått som genereras av modellerna
så utförligt att en tredje part skulle kunna upprepa analysen
respektive återskapa riskmåtten. I denna dokumentation ska
det anges hur ofta analys av utfallstest och eventuell annan
fortlöpande validering ska ske, hur valideringen utförs med av
seende på dataflöden och portföljer samt vilka analyser som
görs.
4. Ett institut ska ange kriterier för hur det utvärderar sina
exponeringsmodeller för motpartsrisk och de modeller som le
vererar data till exponeringsberäkningen samt ha skriftliga
riktlinjer med en beskrivning av den process som används för
att upptäcka och komma till rätta med oacceptabla tillväga
gångssätt.
5. Ett institut ska fastställa hur de representativa motparts
portföljer är sammansatta som används vid valideringen av en
exponeringsmodell för motpartsrisk och dess riskmått.
6. Vid den validering av exponeringsmodeller för motparts
risk och dess riskmått som ger prognosfördelningar ska mer än
en uppgift för prognosfördelningen beaktas.
Artikel 294
Valideringskrav
1. Ett institut ska inom ramen för den inledande och fortlö
pande valideringen av sin exponeringsmodell för motpartsrisker
och sina riskmått säkerställa att följande krav är uppfyllda:
a) Institutet ska genomföra utfallstest med användning av his
toriska data om förändringar av marknadsriskfaktorerna,
innan de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd i enlighet
med artikel 283.1. Utfallstesten ska beakta ett antal be
stämda prognosperioder under minst ett år med en rad
olika starttidpunkter och avseende ett stort antal marknads
villkor.
SV
L 176/184
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
286
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Institut som använder den metod som anges i artikel 285.1
b ska regelbundet validera sin modell för att testa om de
realiserade aktuella exponeringarna överensstämmer med
prognoserna för samtliga marginalriskperioder under ett
år. Om vissa av transaktionerna i nettningsmängden har
kortare löptid än ett år och nettningsmängden har högre
känslighet för riskfaktorerna utan dessa transaktioner, ska
detta beaktas i valideringen.
c) Det ska genomföra utfallstest av hur exponeringsmodellen
för motpartsrisker fungerar, av de relevanta riskmåtten i
modellen samt av de prognostiserade marknadsriskfaktorer
na. För transaktioner där säkerhet ställts ska prognosperio
derna även avspegla sådana typiska marginalriskperioder
som tillämpas vid handel där säkerhet ställts eller där mar
ginalavtal ingår.
d) Om modellvalideringen tyder på att effektiv EPE är under
skattad, ska institutet vidta de åtgärder som krävs för att
hantera bristerna i modellen.
e) Det ska i den inledande och fortlöpande modellvalideringen
ingå att testa de värderingsmodeller som används för att
beräkna motpartsexponering vid ett givet scenario för fram
tida störningar som påverkar marknadsriskfaktorerna. Vär
deringsmodellerna för optioner ska ta hänsyn till options
värdenas icke-linjära karaktär med avseende på marknads
riskfaktorerna.
f) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska fånga den
transaktionsspecifika information som behövs för att expo
neringarna ska kunna aggregeras på nettningsmängdsnivå.
Instituten ska kontrollera att transaktionerna hänförs till den
korrekta nettningsmängden inom modellen.
g) Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska omfatta trans
aktionsspecifik information för att effekterna av marginal
avtal ska kunna beaktas. Den ska beakta både det aktuella
marginalsäkerhetsbeloppet och den marginalsäkerhet som
skulle överföras mellan motparter i framtiden. Modellen
ska beakta om marginalavtalen är ensidiga eller ömsesidiga,
hur ofta marginalsäkerheter begärs, marginalriskperioden,
miniminivån för den exponering utan marginalsäkerhet
som institutet är villigt att acceptera och minsta transfere
ringsbelopp. I modellen ska antingen förändringarna av den
ställda säkerhetens marknadsvärde skattas eller de regler till
lämpas som anges i kapitel 4.
h) Statiska historiska utfallstester av representativa motparts
portföljer ska ingå i modellvalideringen. Institutet ska regel
bundet genomföra sådana utfallstester på ett antal represen
tativa motpartsportföljer som är faktiska eller hypotetiska.
Dessa representativa portföljer ska väljas utifrån känslighe
ten för de väsentliga riskfaktorer och kombinerade riskfak
torer som institutet är exponerat för.
i) Institutet ska genomföra utfallstest som är utformade för att
testa huvudantagandena i exponeringsmodellen för mot
partsrisker och de relevanta riskmåtten, inbegripet förhållan
det i modellerna mellan löptider med samma riskfaktorer
och mellan riskfaktorer.
j) Lämpliga rutiner ska gälla för utfallstester av hur expone
ringsmodeller för motpartsrisker och tillhörande riskmått
fungerar. Programmet för utfallstester ska vara utformat så
att det upptäcker eventuella brister i riskmåtten i en EPE-
modell.
k) Ett institut ska validera sina exponeringsmodeller för mot
partsrisker och alla riskmått med tidsperspektiv som mot
svarar löptiden för de transaktioner för vilka exponeringar
beräknas med hjälp av metoden med interna modeller i
enlighet med artikel 283.
l) Ett institut ska inom ramen för den fortlöpande modellvali
deringen regelbundet testa de värderingsmodeller som an
vänds för beräkning av motpartsexponering mot lämpliga
oberoende referensvärden.
m) I den fortlöpande valideringen av ett instituts exponerings
modell för motpartsrisker och de relevanta riskmåtten ska
det ingå en bedömning av om den senaste tidens resultat
varit tillfredsställande.
n) Institutet ska i sin inledande och fortlöpande validering be
döma hur ofta parametrarna i en exponeringsmodell för
motpartsrisker bör uppdateras.
o) I den inledande och fortlöpande valideringen av expone
ringsmodeller för motpartsrisker ska det ingå en bedömning
av om exponeringsberäkningarna av motpartsnivån och
nettningsmängdens exponering är ändamålsenliga eller inte.
2. Vid beräkningen av föreskrivet exponeringsvärde för varje
motpart får ett mått som är försiktigare än det metriska använ
das i stället för alfa multiplicerat med effektiv EPE, förutsatt att
de behöriga myndigheterna gett sitt förhandstillstånd. Graden av
relativ försiktighet bedöms efter de behöriga myndigheternas
förhandstillstånd och vid den regelbundna granskningen av
EPE-modellerna. Ett institut ska regelbundet validera försiktighe
ten. Den fortlöpande utvärderingen av hur modellerna fungerar
ska omfatta alla motparter på vilka modellerna tillämpas.
3. Om utfallstesterna visar att en modell inte är tillräckligt
tillförlitlig, ska de behöriga myndigheterna återkalla godkännan
det av modellen eller ålägga institutet att vidta lämpliga åtgärder
för att säkerställa att modellen snarast förbättras.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/185
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
287
A v s n i t t 7
A v t a l s n e t t n i n g
Artikel 295
Erkännande av avtalsnettning som riskreducerande
Under förutsättning att de behöriga myndigheterna har godkänt
nettningsavtalet i enlighet med artikel 296 och att institutet
uppfyller kraven i artikel 297 får ett institut behandla följande
slags nettningsavtal som riskreducerande i enlighet med arti
kel 298:
a) Bilaterala avtal om novation mellan ett institut och dess
motpart enligt vilka avtal om ömsesidiga fordringar och för
pliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation
fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas,
så att det skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som
ersätter tidigare avtal och alla förpliktelser mellan parterna
enligt dessa avtal.
b) Andra bilaterala nettningsavtal mellan ett institut och dess
motpart.
c) Avtal om produktövergripande nettning för institut som har
erhållit tillstånd att använda metoden i avsnitt 6 för trans
aktioner som omfattas av denna metod. De behöriga myn
digheterna ska lämna EBA en förteckning över de avtal om
produktövergripande nettning som har godkänts.
Nettning mellan transaktioner som ingåtts av olika juridiska
personer i en grupp får inte godkännas vid beräkning av ka
pitalbaskraven.
Artikel 296
Godkännande av nettningsavtal
1. De behöriga myndigheterna får endast godkänna ett avtal
om nettning om villkoren i punkt 2 och i tillämpliga fall även
punkt 3 är uppfyllda.
2. Följande villkor ska vara uppfyllda för alla avtal om nett
ning som ett institut använder för att fastställa exponeringsvär
det i denna del:
a) Institutet ska med sin motpart ha ingått en överenskom
melse om avtalsnettning som ger upphov till en enda juri
disk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så
att institutet, om en motpart fallerar, endast har rätt att
fordra eller är förpliktad att betala nettosumman av de
positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående en
skilda transaktionerna.
b) Institutet ska till den behöriga myndigheten ha lämnat skrift
liga och motiverade juridiska utlåtanden, så att institutets
fordringar och förpliktelser vid en talan mot nettningsavtalet
inte skulle överskrida dem som anges i led a. Det juridiska
utlåtandet ska hänvisa till tillämplig lagstiftning i
i) den jurisdiktion där motparten har sitt säte,
ii) den jurisdiktion där en företagsfilial är belägen, om det
gäller en filial i ett annat land än det där företaget har sitt
säte,
iii) den jurisdiktion vars lag reglerar de enskilda transaktio
ner som ingår i nettningsavtalet,
iv) den jurisdiktion vars lag reglerar varje avtal eller över
enskommelse som är nödvändig för att genomföra nett
ningsavtalet.
c) Kreditrisken mot varje motpart ska aggregeras till en enda
rättslig exponering mot samtliga transaktioner med denna
motpart. Detta aggregat ska beaktas vid fastställande av kre
ditlimiter och allokering av internt kapital.
d) Avtalet får inte innehålla någon klausul som vid en motparts
fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast
behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens
konkursbo, även om den fallerande parten är en nettoford
ringsägare (dvs. en walkaway-klausul).
Om någon av de behöriga myndigheterna inte är förvissad om
att nettningsavtalet är lagenligt och verkställbart enligt lagen i
var och en av de jurisdiktioner som anges i led b, ska nettnings
avtalet inte godkännas som en riskreduceringsmetod för någon
av parterna. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna under
rätta varandra om detta.
3. De juridiska utlåtanden som anges i led b får utformas
med hänvisning till olika slags avtalsnettning. För produktöver
gripande nettningsavtal ska dessutom följande villkor vara upp
fyllda:
a) Nettosumman i punkt 2 a ska vara nettosumman av de
positiva och negativa slutavräkningsvärdena för alla ingående
enskilda bilaterala ramavtal och de positiva och negativa
marknadsvärdena för de enskilda transaktionerna (det pro
duktövergripande nettobeloppet).
SV
L 176/186
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
288
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) De juridiska utlåtandena enligt punkt 2 b ska ta upp hela det
produktövergripande nettningsavtalets giltighet och verkställ
barhet samt dess effekter på väsentliga bestämmelser i even
tuellt ingående enskilda bilaterala ramavtal.
Artikel 297
Institutens förpliktelser
1. Ett institut ska inrätta och upprätthålla processer för att
säkerställa att nettningsavtalets rättsliga giltighet och verkställ
barhet ses över med anledning av lagändringar i de berörda
jurisdiktionerna enligt artikel 296.2 b.
2. Institutet ska arkivera all erforderlig dokumentation om
sin avtalsnettning.
3. Institutet ska beakta effekterna av nettning vid sin mät
ning av den samlade kreditriskexponeringen mot varje motpart
och hantera sin motpartsrisk utifrån resultaten av denna mät
ning.
4. Vid avtal om produktövergripande nettning enligt arti
kel 295 ska institutet ha processer enligt artikel 296.2 c för
att kontrollera att alla transaktioner som ska ingå i en nettnings
mängd omfattas av ett juridiskt utlåtande i enlighet med arti
kel 296.2 b.
Institutet ska med beaktande av avtalet om produktövergripande
nettning fortsätta att uppfylla godkännandekraven på bilateral
nettning och kraven i kapitel 4 för godkännande av kreditrisk
skydd i tillämplig form när det gäller alla ingående enskilda
bilaterala ramavtal och transaktioner.
Artikel 298
Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande
1. Nettningsavtal ska behandlas som följer:
a) Nettning vid tillämpning av avsnitten 5 och 6 ska godkännas
enligt bestämmelserna i dessa avsnitt.
b) Vid avtal om novation får de enskilda nettobelopp som fast
ställs genom sådana avtal viktas i stället för bruttobeloppen.
Vid tillämpning av avsnitt 3 får instituten ta hänsyn till
avtalet om novation när de fastställer
i) de aktuella ersättningskostnaderna enligt artikel 274.1,
och
ii) de teoretiska kapitalbeloppen eller underliggande värdena
enligt artikel 274.2.
Vid tillämpning av avsnitt 4 får instituten ta hänsyn till
avtalet om novation, när de beräknar det teoretiska belopp
som anges i artikel 275.1. I sådana fall ska instituten till
lämpa procentsatserna i tabell 3.
c) För andra nettningsöverenskommelser ska instituten tillämpa
avsnitt 3 enligt följande:
i) Den aktuella ersättningskostnad som avses i artikel 274.1
för avtalen i en nettningsöverenskommelse ska beräknas
med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersätt
ningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder
till en nettoskuld för det institut som beräknar nettoer
sättningskostnaden, ska den aktuella ersättningskostnaden
sättas till
"0".
ii) Talet för eventuell framtida kreditexponering enligt arti
kel 274.2 ska för alla avtal i en nettningsöverenskom
melse minskas i enlighet med följande formel:
PCE
red
¼ 0 4 PCE
brutto
þ 0 6 NGR PCE
brutto
där
PCE red = det reducerade talet för eventuell framtida
exponering för kreditrisk för alla kontrakt
med en given motpart som ingår i ett rätts
ligt giltigt bilateralt nettningsavtal,
PCE brutto = summan av talen för eventuell framtida ex
ponering för kreditrisk för alla kontrakt med
en given motpart vilka ingår i ett rättsligt
giltigt bilateralt nettningsavtal och är beräk
nade genom att deras teoretiska kapitalbe
lopp multipliceras med de procenttal som
anges i tabell 1, och
NGR
= netto-bruttokvoten, beräknad som kvoten
mellan nettoersättningskostnaden för alla
kontrakt som ingår i ett rättsligt giltigt bila
teralt nettningsavtal med en given motpart
(täljare) och bruttoersättningskostnaden för
alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig
bilateral nettningsöverenskommelse med den
motparten (nämnare).
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/187
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
289
2.
Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för
kreditrisk i enlighet med formeln i punkt 1 får instituten be
handla kontrakt som helt matchar varandra och ingår i nett
ningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teore
tiskt belopp som är lika med nettointäkterna.
Vid tillämpningen av artikel 275.1 får instituten behandla kont
rakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som
om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är
lika med nettointäkterna, varvid de teoretiska beloppen ska
multipliceras med de procentsatser som anges i tabell 3.
Vid tillämpningen av denna punkt ska med kontrakt som helt
matchar varandra avses valutaterminer eller liknande kontrakt,
där det teoretiska beloppet är lika med kassaflödena, om kas
saflödena förfaller till betalning samma valutadag och helt och
hållet är i samma valuta.
3. För alla andra kontrakt som ingår i ett nettningsavtal får
de tillämpliga procentsatserna minskas enligt tabell 6:
Tabell 6
Ursprunglig löptid Räntekontrakt Valutakurskont
rakt
Ett år eller mindre
0,35 %
1,50 %
Över ett år men högst två år
0,75 %
3,75 %
Tillägg för varje ytterligare år
0,75 %
2,25 %
4. I fråga om räntekontrakt får instituten med de behöriga
myndigheternas samtycke välja antingen ursprunglig eller åter
stående löptid.
A v s n i t t 8
P o s t e r i h a n d e l s l a g r e t
Artikel 299
Poster i handelslagret
1. För tillämpningen av denna artikel ska bilaga II innehålla
en hänvisning till derivatinstrument för överföring av kreditrisk
enligt vad som anges i avsnitt C.8 i bilaga I till direktiv
2004/39/EG.
2. Vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för mot
partsrisken ska instituten tillämpa följande principer på poster i
handelslagret:
a) Vid beräkning av den möjliga framtida exponeringen för
kreditrisk enligt metoden i avsnitt 3 ska för kreditderivat i
form av totalavkastningsswappar och kreditswappar instru
mentets nominella belopp multipliceras med följande pro
centsatser:
i) 5 %, om referensförpliktelsen är sådan att den skulle vara
en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel 2,
om den gav upphov till direkt exponering för institutet.
ii) 10 %, om referensförpliktelsen är sådan att den inte skulle
vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel
2, om den gav upphov till direkt exponering för institu
tet.
Om ett instituts exponering till följd av en kreditswapp är en
lång position i det underliggande instrumentet, får procent
satsen 0 % användas för den möjliga framtida exponeringen
för kreditrisk, såvida inte denna kreditswapp omfattas av en
likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering
till följd av swappen utgör en kort position i det underlig
gande instrumentet, även om detta inte fallerat.
Om kreditderivatet ger skydd vid förfall vid det n:te fallis
semanget bland flera underliggande förpliktelser, ska institu
tet bestämma vilken av de föreskrivna procentsatser som
avses i första stycket som ska tillämpas på den förpliktelse
som har den n:te sämsta kreditkvaliteten och skulle anses
vara kvalificerad enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den
innehades av institutet.
b) Instituten får inte använda den förenklade metoden för fi
nansiella säkerheter enligt artikel 222 för att beakta effek
terna av finansiella säkerheter.
c) När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån som
förtecknats i handelslagret, får instituten beakta alla finansi
ella instrument och råvaror som får ingå i handelslagret som
godtagbar säkerhet.
d) För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats i
handelslagret får instituten beakta råvaror som får ingå i
handelslagret som godtagbar säkerhet.
SV
L 176/188
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
290
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) Vid beräkning av volatilitetsjusteringar i fall när sådana fi
nansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i handels
lagret enligt kapitel 4 lånas ut, säljs eller tillhandahålls re
spektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på
något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion och
ett institut tillämpar schablonmetoden för volatilitetsjuste
ringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet behandla så
dana instrument och råvaror på samma sätt som aktier
utanför huvudindexet på en erkänd börs.
f) Om ett institut tillämpar metoden med egna skattningar av
volatilitetsjusteringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet
för finansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i
handelslagret enligt kapitel 4 beräkna volatilitetsjusteringar
för varje enskild post. Ett institut som har erhållit tillstånd
att använda metoden med egna modeller enligt kapitel 4 får
också tillämpa denna metod på handelslagret.
g) I samband med beaktande av ramavtal om nettning som
täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra ka
pitalmarknadsdrivna transaktioner, får instituten bara beakta
nettning mellan positionerna i eller utanför handelslagret om
de nettade transaktionerna uppfyller följande villkor:
i) Alla transaktioner marknadsvärderas dagligen.
ii) Alla poster som lånas, köps eller tas emot i samband med
transaktionerna får beaktas som godtagbara finansiella
säkerheter enligt kapitel 4, utan tillämpning av leden
c–f i denna punkt.
h) Om ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern
säkring och kreditriskskyddet överensstämmer med arti
kel 204 i denna förordning, ska instituten tillämpa en av
följande metoder:
i) Behandla det som om ingen motpartsrisk uppstod på
grund av positionen i kreditderivatet.
ii) Vid beräkning av kapitalbaskravet för motpartsrisker kon
sekvent ta med alla de kreditderivat i handelslagret som
utgör en del av interna säkringar eller som köpts som
skydd mot exponering för motpartsrisk, om kreditrisk
skyddet betraktas som godtagbart enligt kapitel 4.
A v s n i t t 9
K a p i t a l b a s k r a v f ö r e x p o n e r i n g a r m o t e n
c e n t r a l m o t p a r t
Artikel 300
Definitioner
I detta avsnitt gäller följande definitioner:
1. konkursskydd: en kundtillgång blir genom effektiva arrange
mang inte tillgänglig för fordringsägare hos en central motpart
eller för en clearingmedlem, om denna centrala motpart eller
clearingmedlem skulle drabbas av insolvens, eller tillgången blir
inte tillgänglig för clearingmedlemmen för täckande av förluster
som den har ådragit sig till följd av att en eller flera andra
kunder än de som tillhandahöll denna tillgång har fallerat.
2. motpartsrelaterad transaktion: ett kontrakt eller en transaktion
enligt artikel 301.1 mellan en kund och en clearingmedlem med
direkt anknytning till ett kontrakt eller en transaktion som för
tecknas i den punkten mellan denna clearingmedlem och en
central motpart.
3. clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i arti
kel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012.
4. kund: en kund enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning
(EU) nr 648/2012 eller ett företag som har upprättat indirekta
clearingarrangemang med en clearingmedlem i enlighet med
artikel 4.3 i den förordningen.
Artikel 301
Huvudsakligt tillämpningsområde
1. Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så
länge de är utestående hos en central motpart:
a) Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat.
b) Repor.
c) Värdepappers- och råvarulån.
d) Transaktioner med långfristig avveckling.
e) Marginallånetransaktioner.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/189
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
291
2. Instituten får välja om de vill använda en av följande två
behandlingar i samband med kontrakt och transaktioner som är
utestående hos en kvalificerad central motpart och som anges i
punkt 1:
a) Behandlingen för handelsrelaterade exponeringar och expo
neringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och
som anges i artikel 306, med undantag av den behandling
som anges i punkt 1 b i den artikeln och artikel 307.
b) Den behandling som anges i artikel 310.
3. Instituten ska använda den behandling som anges i arti
kel 306 med undantag av den behandling som anges i punkt 1
a i den artikeln samt i artikel 309, i tillämpliga fall, i samband
med kontrakt och transaktioner som är utestående hos en icke
kvalificerad central motpart och som anges i punkt 1 i den här
artikeln.
Artikel 302
Övervakning av exponeringar mot centrala motparter
1.
Instituten ska övervaka alla sina exponeringar mot centrala
motparter och fastställa processer för regelbunden rapportering
av information om dessa exponeringar till den verkställande
ledningen och till lämplig kommitté eller lämpliga kommittéer
i ledningsorganet.
2. Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och
stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har
för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella
framtida kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bi
drag till obeståndsfonden och, när institutet fungerar som en
clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arran
gemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till
de risker som är förenade med dessa exponeringar.
Artikel 303
Behandling av clearingmedlemmars och kunders
transaktioner
1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem, antingen
för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund
och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för
sina exponeringar mot en central motpart i enlighet med artik
larna 301.2 och 301.3.
2. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna
egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund
och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för
sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet
med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.
3. Om ett institut är kund till en clearingmedlem ska det
beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktio
ner med clearingmedlemmen i enlighet med de tillämpliga av
snitten 1-8 i detta kapitel.
4. Som alternativ till tillvägagångssättet i punkt 3 får ett
institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina mot
partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet
med artikel 305.2, förutsatt att båda följande villkor är upp
fyllda:
a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa
transaktioner kan för både clearingmedlemmen och den cen
trala motparten urskiljas och separeras i enlighet med arti
kel 39 i förordning (EU) nr 648/2010 från de positioner och
tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes
övriga kunder och denna separering leder till att dessa posi
tioner och tillgångar är konkursskyddade, om clearingmed
lemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle
drabbas av fallissemang eller insolvens.
b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga
arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in
stitut eller för den centrala motparten säkerställer, om clea
ringmedlemmen skulle drabbas av fallissemang eller insol
vens, överföringen av institutets positioner i samband med
dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter
till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginal
riskperioden.
5. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem ingår
ett avtal med en kund till en annan clearingmedlem för att
säkerställa överföringen av de tillgångar och positioner som
avses i punkt 4 b, får det institutet ange exponeringsvärdet
noll för den villkorade förpliktelse som skapas till följd av detta
avtalsmässiga arrangemang.
Artikel 304
Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot
kunder
1. Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna
egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund
och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för
sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet
med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel och med avdel
ning VI i del tre.
2.
Om ett institut fungerar som clearingmedlem och ingår ett
avtal med en kund till en annan clearingmedlem, vilket i enlig
het med artikel 48.5 och 48.6 i förordning (EU) nr 648/2012
underlättar överföringen av tillgångar och säkerheter enligt ar
tikel 305.2 b i den här förordningen för denna kund, och detta
avtalsmässiga arrangemang ger upphov till en villkorad förplik
telse för det institutet, får institutet ange exponeringsvärdet noll
för den villkorade förpliktelsen.
SV
L 176/190
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
292
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får tillämpa
en kortare marginalriskperiod vid beräkningen av kapitalbaskra
vet för exponeringar mot en kund i enlighet med metoden med
interna modeller. Den marginalriskperiod som tillämpas av in
stitutet får inte vara kortare än fem dagar.
4. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får multi
plicera sin fallerade exponering med en skalär vid beräkningen
av kapitalbaskravet för exponeringar mot en kund i enlighet
med marknadsvärderingsmetoden, schablonmetoden eller den
ursprungliga åtagandemetoden. Instituten får tillämpa följande
skalärer:
a) 0,71 för en marginalriskperiod på fem dagar.
b) 0,77 för en marginalriskperiod på sex dagar.
c) 0,84 för en marginalriskperiod på sju dagar.
d) 0,89 för en marginalriskperiod på åtta dagar.
e) 0,95 för en marginalriskperiod på nio dagar.
f) 1 för en marginalriskperiod på tio dagar eller mer.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
för att ange den marginalriskperiod som instituten får använda
vid tillämpningen av punkterna 3 och 4.
Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn ska EBA tillämpa följande principer:
a) EBA ska ange marginalriskperioden för varje typ av kontrakt
och transaktioner som anges i artikel 301.1.
b) Den marginalriskperiod som ska fastställas enligt led a ska
återspegla slutavräkningsperioden för de kontrakt och trans
aktioner som avses i det ledet.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 305
Behandling av kundernas exponeringar
1. Om ett institut är kund, ska det beräkna kapitalbaskraven
för sina motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlem
men i enlighet med avsnitten 1-8 i detta kapitel och med av
delning VI i del tre, beroende på vad som är tillämpligt.
2. Utan att det påverkar tillvägagångssättet i punkt 1 får ett
institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina handels
exponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearing
medlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa
transaktioner kan urskiljas och separeras, för både clearing
medlemmen och den centrala motparten, från de positioner
och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som
dennes övriga kunder, och denna åtskillnad och separering
leder till att dessa positioner och tillgångar är konkursskyd
dade, om clearingmedlemmen eller en eller flera av dennes
övriga kunder skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.
b) De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga
arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in
stitut eller för den centrala motparten underlättar över
föringen av kundens positioner i samband med dessa kont
rakt och transaktioner samt respektive säkerheter till en an
nan clearingmedlem inom den tillämpliga marginalriskperio
den, om den ursprungliga clearingmedlemmen skulle drab
bas av fallissemang eller insolvens. Under sådana omständig
heter ska kundens positioner och säkerheten överföras till
marknadsvärde, om inte kunden begär att positionen ska
avräknas till marknadsvärde.
c) Institutet har ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt
utlåtande där det konstateras att relevanta domstolar och
administrativa myndigheter vid en talan skulle finna att kun
den inte skulle bära några förluster på grund av att clearing
medlemmen eller någon av clearingmedlemmens kunder blir
insolvent enligt den lagstiftning som institutet, clearingmed
lemmen och den centrala motparten omfattas av, den lags
tiftning som reglerar de transaktioner och kontrakt som
clearas genom den centrala motparten, den lagstiftning
som är tillämplig på säkerheten och den lagstiftning som
reglerar varje avtal eller överenskommelser som behövs för
att uppfylla villkoren i led b.
d) Den centrala motparten är en kvalificerad central motpart.
3. Utan att det påverkar de villkor som anges i punkt 2 får
kunden, om ett institut som är en kund inte är skyddat mot
förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan
av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle drabbas av
fallissemang, men alla andra villkor enligt punkt 2 är uppfyllda,
beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för mot
partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet
med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt
punkt 1 a i den artikeln ersätts med en 4-procentig riskvikt.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/191
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
293
4. Om ett institut som är en kund har tillgång till en central
motparts tjänster genom indirekta clearingarrangemang i enlig
het med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 648/2012 får det
institutet tillämpa den behandling som anges i punkt 2 eller
3 endast om villkoren i varje punkt uppfylls på alla nivåer i
kedjan av intermediärer.
Artikel 306
Kapitalbaskrav för handelsrelaterade exponeringar
1. Ett institut ska tillämpa följande behandling på sina han
delsrelaterade exponeringar mot centrala motparter:
a) Det ska tillämpa riskvikten 2 % på exponeringsvärden för
alla sina handelsrelaterade exponeringar mot kvalificerade
centrala motparter.
b) Det ska tillämpa den riskvikt som används för schablonme
toden för kreditrisk enligt artikel 107.2 b på alla sina han
delsrelaterade exponeringar mot icke-kvalificerade centrala
motparter.
c) När ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en
kund och en central motpart och villkoren för den motparts
relaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyl
digt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av
förändringar av denna transaktions värde om den centrala
motparten skulle fallera. Exponeringsvärdet för den trans
aktion med den centrala motparten som motsvarar den mot
partsrelaterade transaktionen är lika med noll.
2. Utan hinder av punkt 1 får ett institut ange exponerings
värdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de
tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller
en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala
motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearing
medlemmens övriga kunder skulle drabbas av insolvens.
3. Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina han
delsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet
med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.
4. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
för sina handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter
enligt artikel 92.3 som summan av exponeringsvärdena för sina
handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter, beräk
nad i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln, multi
plicerad med den fastställda riskvikten enligt punkt 1 i den här
artikeln.
Artikel 307
Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till den centrala
motpartfondens obeståndsfond
Ett institut som agerar som clearingmedlem ska tillämpa föl
jande behandling för sina exponeringar som följer av dess bi
drag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.
a) Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bi
drag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond
i enlighet med den behandling som anges i artikel 308.
b) aDet ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade
bidrag till en icke-kvalificerad central motpartsfonds obe
ståndsfond i enlighet med den behandling som anges i ar
tikel 309.
Artikel 308
Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en kvalificerad
central motparts obeståndsfond
1. Exponeringsvärdet för ett instituts förfinansierade bidrag
till en kvalificerad central motparts obeståndsfond (DF i ) ska
vara det belopp som betalats in eller marknadsvärdet av de
tillgångar som levererats av det institutet, minskat med eventu
ella belopp för detta bidrag som den kvalificerade centrala mot
parten redan har använt till att täcka sina förluster till följd av
att en eller flera av dess clearingmedlemmar fallerat.
2. Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (K i ) för att täcka
exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DF i ) enligt
följande:
K
i
¼
1
þ β
N
N – 2
DF
i
DF
CM
K
CM
där
= den koncentrationsfaktor som den centrala motparten
har anmält till institutet,
N
= det antal clearingmedlemmar som den centrala mot
parten har anmält till institutet,
DF CM = summan av förfinansierade bidrag som den centrala
motparten har erhållit från samtliga
clearingmedlemmar (ð
i
DF
i
Þ och anmält till institu
tet, och
K CM = summan av kapitalbaskraven för den centrala motpar
tens samtliga clearingmedlemmar, beräknad med
tillämplig formel i punkt 3 (ð
i
K
i
Þ.
3. Ett institut ska beräkna K CM på följande sätt:
a) Om K CCP DF CCP ska institutet använda följande formel:
K
CM
¼ c 1 DF
CM
;
b) Om DF CCP < K CCP DF* ska institutet använda följande for
mel:
K
CM
¼ c 2
ðK CCP
– DF CCPÞ
þ c 1
ðDF
– K CCP
Þ;
c) Om DF*<K CCP ska institutet använda följande formel:
K
CM
¼ c 2
ðK
CCP
– DF
Þ
þ c
2
DF
CM
där
DF CCP = den centrala motpartens förfinansierade finansiella
medel, vilka den har anmält till institutet,
SV
L 176/192
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
294
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
K CCP
= den centrala motpartens hypotetiska kapital, vilket
den har anmält till institutet,
DF* = DF CCP
þ DF
CM
;
DF
CM
= DF
CM
– 2 DF
i
;
DF
i
; =
det genomsnittliga förfinansierade bidrag,
1
N
DF
CM
, som den centrala motparten har anmält
till institutet
c 1
= en
kapitalfaktor
som
är
lika
med
max
1 6%
DF
K CCP
0 3
;
0 16%
c 2
= en kapitalfaktor som är lika med 100 %, och
= 1.2.
4. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag
enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K i ) fastställt i enlighet
med punkt 2, multiplicerat med 12,5.
5. Om K CCP är lika med noll, ska instituten sätta c 1 till
0,16 % vid beräkningen enligt punkt 3.
Artikel 309
Kapitalbaskravet för förfinansierade bidrag till en icke-
kvalificerad central motparts obeståndsfond och från
ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central
motpart Beräkning av en central motparts hypotetiska
kapital
1. Ett institut ska använda följande formel för att beräkna
kapitalbaskravet (K i ) för exponeringarna till följd av sina för
finansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obe
ståndsfond (DF i ) och från ofinansierade bidrag (UC i ) till en så
dan central motpart:
K
i
¼ c2
ðDF
i
þ UC
i
Þ
där c 2 och definieras i artikel 308.3.
2. Ofinansierade bidrag betyder enligt punkt 1 bidrag som
ett institut som agerar som clearingmedlem enligt avtal har
åtagit sig att tillhandahålla till en central motpart efter att den
centrala motparten har förbrukat sin obeståndsfond för att täcka
de förluster som den ådragit sig till följd av att en eller flera
clearingmedlemmar har fallerat.
3. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag
enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K i ) fastställt i enlighet
med punkt 1, multiplicerat med 12,5.
Artikel 310
Alternativ beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar
mot en kvalificerad central motpart
Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapital
baskravet (K i ) för exponeringar som härrör från dess och dess
kunders handelsexponeringar (TE i ) och förfinansierade bidrag
(DF i ) till en kvalificerad central motparts obeståndsfond:
K
i
¼ 8% min
2% TE
i
þ 1 250% DF
i
; 20% TE
i
Artikel 311
Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter
som inte längre uppfyller vissa villkor
1. Ett institut ska tillämpa den behandling som anges i denna
artikel om ett eller båda av följande villkor har uppfyllts:
a) Institutet har mottagit den anmälan som krävs från en cen
tral motpart enligt artikel 50b j ii i förordning (EU)
nr 648/2012 om att denna centrala motpart har upphört
att beräkna K CCP .
b) Det har kommit till institutets kännedom, till följd av ett
offentligt tillkännagivande eller meddelande från den behö
riga myndigheten för en central motbart som används av
institutet eller från denna centrala motpart själv, att den
centrala motparten inte längre uppfyller villkoren för aukto
risation eller godkännande, beroende på vad som är tillämp
ligt.
2. Om endast villkoret i punkt 1 a har uppfyllts ska institu
tets behöriga myndighet kontrollera skälen till att den centrala
motparten har upphört att beräkna K CCP .
Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i
första stycket är giltiga får den tillåta att institut i dess medlems
stat tillämpar den behandling som anges i artikel 310 på sina
handelsexponeringar och bidrag till obeståndsfonden till den
centrala motparten. Om den beviljar ett sådant tillstånd ska
den offentliggöra skälen till sitt beslut.
Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i
första stycket inte är giltiga ska alla institut i medlemsstaten,
oavsett den behandling som de väljer enligt artikel301.2, till
lämpa den behandling som anges i punkt 3 leden a–d i den här
artikeln.
3. Om villkoret i punkt 1 b har uppfyllts, oavsett om vill
koret i led a i den punkten har uppfyllts eller inte, ska ett
institut inom tre månader av uppkomsten av den omständighet
som avses i led b i den punkten, eller tidigare om det institutets
behöriga myndighet så kräver, göra följande med avseende på
sina exponeringar mot den centrala motparten:
a) Upphöra att tillämpa den behandling det valde i enlighet
med artikel 301.2.
b) Tillämpa den behandling som anges i artikel 306.1 b på sina
handelsrelaterade exponeringar mot den centrala motparten.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/193
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
295
c) Tillämpa den behandling som anges i artikel 309 på sina
förfinansierade bidrag till den centrala motpartens obestånds
fond och till sina ofinansierade bidrag till den centrala mot
parten.
d) Behandla exponeringar utöver de som förtecknas i leden b
och c mot den centrala motparten som exponeringar mot ett
företag i enlighet med den schablonmetod för kreditrisk som
anges i kapitel 2.
AVDELNING III
KAPITALBASKRAV FÖR OPERATIVA RISKER
KAPITEL 1
Allmänna principer för användning av de olika metoderna
Artikel 312
Tillstånd och anmälan
1. För att få använda schablonmetoden ska instituten upp
fylla kriterierna i artikel 320 och dessutom uppfylla de generella
riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74 och 85 i
direktiv 2013/36/EU. Instituten ska underrätta de behöriga
myndigheterna innan de använder schablonmetoden.
De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att använda en
alternativ relevant indikator för affärsområdena
"hushållsbank"
och
"storkundsbank", om de villkor som anges i artiklarna
319.2 och 320 är uppfyllda.
2. De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att an
vända avancerade mätmetoder (internmätningsmetoder) base
rade på sina egna mätningsmetoder för operativa risker, om
alla kvalitativa och kvantitativa standarder som anges i artik
larna 321 respektive 322 uppfylls och om instituten uppfyller
de generella riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74
och 85 i direktiv 2013/36/EU och i avdelning VII kapitel 3
avsnitt II i det direktivet.
Instituten ska också ansöka om tillstånd från sina behöriga
myndigheter om de vill utvidga och ändra sin internmätnings
metod på ett väsentligt sätt. De behöriga myndigheterna ska
endast bevilja tillstånd, om instituten fortsätter att uppfylla de
standarder som anges i första stycket efter dessa väsentliga ut
vidgningar och ändringar.
3. Instituten ska anmäla alla ändringar av modellerna för
internmätningsmetoder till de behöriga myndigheterna.
4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
som specificerar
a) de metoder som de behöriga myndigheterna använder för att
bedöma om institut ska tillåtas att använda internmätnings
metoder,
b) villkoren för bedömning av hur väsentliga utvidgningarna
och ändringarna av internmätningsmetoderna är,
c) formerna för den anmälan som krävs enligt punkt 3.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande
tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 313
Återgång till användning av mindre sofistikerade metoder
1. Institut som använder schablonmetoden får endast återgå
till att använda basmetoden om villkoren i punkt 3 är uppfyllda.
2. Institut som använder internmätningsmetoder får endast
återgå till att använda schablonmetoden eller basmetoden om
villkoren i punkt 3 är uppfyllda.
3. Ett institut får endast återgå till att använda en mindre
sofistikerad metod för operativ risk om båda följande villkor
är uppfyllda:
a) Institutet har på ett tillfredsställande sätt för den behöriga
myndigheten visat att användningen av en mindre sofistike
rad metod inte föreslås i syfte att sänka kapitalbaskravet för
institutets operativa risker, är nödvändig på grund av institu
tets egenskaper och komplexitet och inte skulle få någon
betydande negativ inverkan på institutets solvens eller dess
förmåga att hantera den operativa risken effektivt.
b) Institutet har fått förhandstillstånd från den behöriga myn
digheten.
Artikel 314
Kombinerad användning av olika metoder
1. Institut får använda en kombination av metoder, under
förutsättning att de får tillstånd för detta av de behöriga myn
digheterna. De behöriga myndigheterna ska bevilja ett sådant
tillstånd, om de krav som fastställs i punkterna 2–4 i tillämpliga
fall är uppfyllda.
2. Ett institut får tillämpa en internmätningsmetod tillsam
mans med antingen basmetoden eller schablonmetoden, för
utsatt att båda följande villkor är uppfyllda:
a) Den kombination av metoder som institutet använder fångar
upp institutets samtliga operativa risker och de behöriga
myndigheterna har godkänt den metod som institutet ska
tillämpa för att täcka olika verksamheter, geografiska lokali
seringar, rättsliga strukturer eller andra relevanta indelningar
som fastställts internt.
SV
L 176/194
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
296
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) De kriterier som anges i artikel 320 och i de standarder som
fastställs i artiklarna 321 och 322 ska vara uppfyllda för den
del av verksamheterna som omfattas av schablonmetoden
och internmätningsmetoden.
3.
Behöriga myndigheter ska införa följande tilläggsvillkor för
att ge ett institut tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod
tillsammans med antingen basmetoden eller schablonmetoden:
a) Den dag då en internmätningsmetod börjar tillämpas ska en
betydande del av institutets operativa risker kunna fångas
upp av denna metod.
b) Institutet ska åta sig att gradvis införa internmätningsmeto
den för en väsentlig del av verksamheten enligt en tidsplan
som har överlämnats till och godkänts av de behöriga myn
digheterna.
4. Ett institut får endast begära tillstånd från den behöriga
myndigheten för att tillämpa en kombination av basmetoden
och schablonmetoden under särskilda omständigheter, till ex
empel vid förvärv av ny verksamhet, som kan kräva en över
gångsperiod för införandet av schablonmetoden.
En behörig myndighet ska endast bevilja ett sådant tillstånd, om
institutet har åtagit sig att tillämpa schablonmetoden enligt en
tidsplan som har överlämnats till och godkänts av den behöriga
myndigheten.
5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
som specificerar
a) de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa vid
sin bedömning av den metod som avses i punkt 2 a,
b) de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa när
de beslutar huruvida de ska införa de tilläggsvillkor som
avses i punkt 3.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2016.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande
tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 2
Basmetoden
Artikel 315
Kapitalbaskrav
1.
Enligt basmetoden är kapitalbaskravet för operativ risk lika
med 15 % av det treåriga genomsnittet av den relevanta indika
tor som anges i artikel 316.
Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den rele
vanta indikatorn på grundval av de senaste tre tolvmånadersob
servationer som gjorts vid räkenskapsårets slut. Om inga revide
rade uppgifter finns tillgängliga får instituten använda företagets
egna skattningar.
2. Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får
det använda företagets egna framåtblickande skattningar vid
beräkningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet
börjar använda historiska data så snart de finns tillgängliga.
3. Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att
användningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den
relevanta indikatorn - på grund av en fusion, ett förvärv eller
en försäljning av enheter eller verksamheter - skulle leda till
felskattningar av kapitalbaskrav för operativ risk, får den behö
riga myndigheten tillåta institutet att ändra beräkningen på ett
sätt som skulle ta hänsyn till sådana händelser och ska veder
börligen underrätta EBA om detta. Under sådana omständighe
ter får den behöriga myndigheten på eget initiativ även kräva att
ett institut ändrar beräkningen.
4. Om den relevanta indikatorn är negativ eller noll för en
viss observation, ska instituten inte beakta denna uppgift vid
beräkningen av det treåriga genomsnittet. Instituten ska beräkna
det treåriga genomsnittet som summan av de positiva talen,
dividerad med antalet positiva tal.
Artikel 316
Relevant indikator
1. För institut som tillämpar de redovisningsstandarder som
införs genom direktiv 86/635/EEG, baserade på redovisnings
kategorierna för resultaträkning för institut enligt artikel 27 i
det direktivet, ska den relevanta indikatorn vara summan av de
poster som anges i tabell 1 i denna punkt. Instituten ska in
kludera varje post i summan med sitt positiva eller negativa
tecken.
Tabell 1
1. Ränteintäkter och liknande intäkter
2. Räntekostnader och liknande kostnader
3. Intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig/fast
avkastning
4. Provisionsintäkter
5. Provisionskostnader och avgifter
6. Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner
7. Övriga rörelseintäkter
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/195
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
297
Instituten ska anpassa dessa poster så att de avspeglar följande
villkor:
a) Instituten ska beräkna den relevanta indikatorn före avdrag
av avsättningar och rörelsekostnader. Instituten ska till rörel
sekostnaderna räkna arvoden för utkontrakterade tjänster
som tillhandahållits av tredje part som inte är moder- eller
dotterföretag till institutet eller dotterföretag till ett moder
företag som också är kreditinstitutets moderföretag. Institu
ten får dra av kostnaderna för utkontrakterade tjänster som
tillhandahållits av tredje part från den relevanta indikatorn i
de fall då de betalas till ett företag som är föremål för
bestämmelser i den bemärkelse som avses i denna förord
ning.
b) Instituten får inte använda följande poster vid beräkningen
av den relevanta indikatorn:
i) Realiserad vinst/förlust från försäljning av poster utanför
handelslagret.
ii) Inkomster från extraordinära poster eller poster som inte
avser den normala verksamheten.
iii) Försäkringsintäkter.
c) Om omvärdering av handelsposter ingår i resultaträkningen,
får instituten inkludera omvärderingen. Om ett institut till
lämpar artikel 36.2 i direktiv 86/635/EEG, ska det inkludera
sådan omvärdering som tas upp i resultaträkningen.
2. Om ett institut omfattas av andra redovisningsstandarder
än de som fastställs i direktiv 86/635/EEG, ska det beräkna den
relevanta indikatorn på grundval av de uppgifter som bäst av
speglar den definition som anges i denna artikel.
3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
i syfte att fastställa metoden för att beräkna den relevanta in
dikator som avses i punkt 2.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2017.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande
tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 3
Schablonmetoden
Artikel 317
Kapitalbaskrav
1. Enligt schablonmetoden ska instituten dela in sina verk
samheter i de affärsområden som anges i tabell 2 i punkt 4 och
i enlighet med principerna i artikel 318.
2. Instituten ska beräkna kapitalbaskravet för operativ risk
som det treåriga genomsnittet av summan av de årliga kapital
baskraven för samtliga de affärsområden som avses i tabell 2 i
punkt 4. Det årliga kapitalbaskravet för varje affärsområde är
lika med produkten av den motsvarande betafaktor som anges i
tabellen och den del av den relevanta indikatorn som har för
delats på respektive affärsområde.
3. För ett visst år får instituten utan begränsningar kvitta
negativa kapitalbaskrav till följd av en negativ del av den rele
vanta indikatorn i ett affärsområde mot positiva kapitalbaskrav
inom andra affärsområden. Om det sammanlagda kapitalbas
kravet för samtliga affärsområden för ett visst år är negativt,
ska instituten ange värdet noll som täljare för det året.
4. Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den
summa som avses i punkt 2 på grundval av de senaste tre
tolvmånadersobservationer som gjorts vid räkenskapsårets slut.
Om inga reviderade uppgifter finns tillgängliga får instituten
använda företagets egna skattningar.
Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att använd
ningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den relevanta
indikatorn, på grund av en fusion, ett förvärv eller en försäljning
av enheter eller verksamheter, skulle leda till felskattningar av
kapitalbaskrav för operativ risk, får den behöriga myndigheten
tillåta instituten att ändra beräkningen på ett sätt som skulle ta
hänsyn till sådana händelser och ska vederbörligen underrätta
EBA om detta. Under sådana omständigheter får den behöriga
myndigheten på eget initiativ även kräva att ett institut ändrar
beräkningen.
Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får det
använda företagets egna framåtblickande skattningar vid beräk
ningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet börjar
använda historiska data så snart de finns tillgängliga.
Tabell 2
Affärsområde Verksamhet
Procentan
del
(betafaktor)
Företagsfinansiering Garantiverksamhet för finansiella
instrument eller placering av fi
nansiella instrument på grundval
av ett fast åtagande.
Tjänster i samband med garanti
givning.
Investeringsrådgivning.
Rådgivning till företag i fråga om
kapitalstruktur, industriell strategi
och närliggande frågor samt råd
och tjänster avseende fusioner och
företagsförvärv.
Investerings- och finansanalys samt
andra former av allmänna rekom
mendationer rörande handel med
finansiella instrument.
18 %
SV
L 176/196
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
298
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Affärsområde Verksamhet
Procentan
del
(betafaktor)
Handel och finans
förvaltning
Handel för egen räkning.
Penningmarknadsmäkling.
Mottagande och vidarebefordran av
order beträffande ett eller flera fi
nansiella instrument.
Utförande av order för kunds räk
ning.
Placering av finansiella instrument
utan fast åtagande.
Drift av multilaterala handelsplatt
formar.
18 %
Privatkundsmäkleri
(Verksamhet som
avser fysiska perso
ner eller små och
medelstora företag
som uppfyller krite
rierna i artikel 123
om klassen för hus
hållsexponeringar)
Mottagande och vidarebefordran av
order beträffande ett eller flera fi
nansiella instrument.
Utförande av order för kunds räk
ning.
Placering av finansiella instrument
utan fast åtagande.
12 %
Storkundsbank
Mottagande av insättningar och
andra återbetalningspliktiga medel.
Utlåning.
Finansiell leasing.
Garantiförbindelser och ställande
av säkerhet.
15 %
Privata banktjänster
(Verksamhet som
avser fysiska perso
ner eller små och
medelstora företag
som uppfyller krite
rierna i artikel 123
om klassen för hus
hållsexponeringar)
Mottagande av insättningar och
andra återbetalningspliktiga medel.
Utlåning.
Finansiell leasing.
Garantiförbindelser och ställande
av säkerhet.
12 %
Betalning och av
veckling
Betalningsförmedling.
Utställande och administration av
betalningsmedel.
18 %
Administrationsupp
drag
Förvaring och handhavande av fi
nansiella instrument för kunders
räkning, bland annat värdepap
persförvaring och liknande tjänster,
exempelvis handhavande av kon
tanta medel/finansiella säkerheter.
15 %
Kapitalförvaltning Portföljförvaltning.
Fondförvaltning.
Övrig kapitalförvaltning.
12 %
Artikel 318
Principerna för fördelning i affärsområden
1. Instituten ska utveckla och dokumentera särskilda riktlin
jer och kriterier för fördelning av den relevanta indikatorn på
berörda affärsområden och aktiviteter inom den standardiserade
ram som anges i artikel 317. De ska se över och anpassa dessa
riktlinjer och kriterier i tillämpliga delar till nya eller förändrade
affärsverksamheter och risker.
2. Instituten ska tillämpa följande principer för fördelning i
affärsområden:
a) Instituten ska fördela alla aktiviteter i affärsområden utan
överlappning, så att de täcker hela affärsområdet.
b) Instituten ska allokera alla aktiviteter som inte lätt kan pla
ceras inom affärsområdesramen, men som utgör en stöd
jande verksamhet till en verksamhet inom ramen, som till
hörande det affärsområde som aktiviteten stöder. Om mer än
ett affärsområde stöds av den stödjande verksamheten, ska
instituten använda objektiva fördelningskriterier.
c) Om en aktivitet inte kan placeras in i ett visst affärsområde,
ska instituten använda det affärsområde som har den högsta
procentsatsen. Detsamma gäller också för en stödjande verk
samhet med koppling till verksamheten.
d) Institut har möjlighet att använda interna prissättningsmeto
der för att fördela den relevanta indikatorn på olika affärs
områden. Kostnader som genererats inom ett affärsområde
men som kan tillskrivas ett annat affärsområde får omför
delas till det affärsområde som de tillhör.
e) Fördelningen av aktiviteter i affärsområden för kapitalkrav
för operativ risk ska överensstämma med de kategorier
som instituten använder för kredit- och marknadsrisker.
f) Den verkställande ledningen ska ansvara för riktlinjerna för
fördelning i affärsområden under överinseende av institutets
ledningsorgan.
g) Instituten ska låta fördelningen i affärsområden genomgå
oberoende översyn.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för de
principer för fördelning i affärsområden som anges i denna
artikel.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge
nomförande till kommissionen senast den 31 december 2017.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 319
Alternativ schablonmetod
1. Enligt den alternativa schablonmetoden ska instituten till
lämpa följande för affärsområdena
"hushållsbank" och "stor
kundsbank
":
a) Den relevanta indikatorn ska vara en standardiserad in
täktsindikator som är lika med det nominella beloppet av
lån och förskott, multiplicerat med 0,035.
b) Lån och förskott består av de totala utnyttjade beloppen i
motsvarande kreditportföljer. För affärsområdet
"storkunds
bank
" ska instituten också inbegripa värdepapper utanför
handelslagret i det nominella beloppet av lån och förskott.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/197
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
299
2. För att få använda den alternativa schablonmetoden ska
institutet uppfylla följande villkor:
a) Institutets hushålls- och/eller storkundsbankverksamheter ska
svara för minst 90 % av intäkterna.
b) En väsentlig andel av institutets hushålls- och/eller stor
kundsbankverksamhet ska innefatta lån där sannolikheten
för fallissemang (PD) är hög.
c) Den alternativa schablonmetoden ska vara en lämplig grund
för beräkning av institutets kapitalbaskrav för operativ risk.
Artikel 320
Kriterier för schablonmetoden
De kriterier som avses i artikel 312.1 första stycket är följande:
a) Ett institut ska ha ett väldokumenterat bedömnings- och
hanteringssystem för operativ risk med tydlig ansvarsfördel
ning. Det ska identifiera sina exponeringar mot operativ risk
och spåra relevanta data om operativ risk, däribland data om
betydande förluster. Detta system ska vara föremål för regel
bunden och oberoende översyn, som ska genomföras av en
intern eller extern part med den kunskap som krävs för att
genomföra en sådan översyn.
b) Ett instituts klassificeringssystem för operativ risk ska vara
nära integrerat med institutets riskhanteringsprocesser. Resul
taten ska utnyttjas som en del av processen för övervakning
och kontroll av institutets riskprofil avseende operativ risk.
c) Ett institut ska upprätta ett system för rapportering till den
verkställande ledningen som förser relevanta verksamhets
områden inom instituten med rapporter avseende operativ
risk. Ett institut ska ha rutiner för att kunna vidta lämpliga
åtgärder utifrån uppgifterna i rapporterna.
KAPITEL 4
Internmätningsmetoder
Artikel 321
Kvalitativa standarder
De kvalitativa standarder som avses i artikel 312.2 är följande:
a) Ett instituts interna metod för mätning av operativa risker
ska vara nära integrerad med dess dagliga riskhanteringspro
cesser.
b) Ett institut ska ha en oberoende riskhanteringsfunktion för
operativa risker.
c) Ett institut ska regelbundet rapportera om exponeringar mot
operativa risker och om förluster och ha rutiner för att
kunna vidta lämpliga korrigerande åtgärder.
d) Ett instituts riskhanteringssystem ska vara väl dokumenterat.
Institutet ska ha rutiner för att säkerställa överensstämmelse
med dokumentationen och riktlinjer för hantering av situa
tioner, då riskhanteringen inte överensstämmer med doku
mentationen.
e) Ett instituts processer för hantering av operativa risker och
mätsystem ska vara föremål för regelbunden översyn av in
terna eller externa revisorer.
f) Ett instituts interna valideringsprocesser ska fungera sunt och
tillfredsställande.
g) Dataflödena och processerna förknippade med ett instituts
riskmätningssystem ska vara transparenta och tillgängliga.
Artikel 322
Kvantitativa standarder
1. De kvantitativa standarder som avses i artikel 312.2 om
fattar standarder för processer, intern och extern data, scenario
analys, affärsmiljö samt interna kontrollsystem, enligt vad som
anges i punkterna 2–6.
2. Följande standarder avser processer:
a) Vid beräkning av kapitalbaskrav ska ett institut beakta både
förväntade och ej förväntade förluster, såvida inte förväntad
förlust fångas upp på lämpligt sätt i dess interna affärspraxis.
Måttet på operativ risk ska fånga upp extrema händelser som
kan ge allvarliga följder och uppnå en statistisk säkerhetsnivå
som är jämförbar med ett konfidensintervall på 99,9 % un
der en ettårsperiod.
b) Ett instituts mätningssystem för operativa risker ska innefatta
användning av intern och extern data, scenarioanalys och
faktorer som avspeglar affärsmiljön samt interna kontroll
system enligt vad som anges i punkterna 3–6. Ett institut
ska ha en väldokumenterad metod för att väga in använd
ning av dessa fyra delar i det övergripande riskmätnings
systemet för operativa risker.
c) Ett instituts riskmätningssystem ska fånga upp de avgörande
riskfaktorer som påverkar formen av fördelningskurvans yt
terområden för den estimerade fördelningen av förluster.
d) Ett institut får bara åberopa antaganden om korrelationer
beträffande förluster för operativa risker som är hänförliga
till olika händelsetyper om dess system för mätning av kor
relationer är sunda, genomförda med integritet och beaktar
den osäkerhet som omger alla sådana korrelationsskattning
ar, särskilt under kritiska perioder. Ett institut ska validera
sina korrelationsantaganden genom att använda lämpliga
kvantitativa och kvalitativa metoder.
e) Ett instituts riskmätningssystem ska vara inbördes kon
sekvent och undvika dubbelräkning av kvalitativa estimat
eller riskreducerande åtgärder som godkänts inom andra om
råden i denna förordning.
SV
L 176/198
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
300
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Följande standarder avser interna data:
a) Ett institut ska basera sina internt framtagna riskmått för
operativ risk på en minimihistorisk observationsperiod på
minst fem år. När ett institut för första gången tillämpar
en internmätningsmetod, får en historisk period på tre år
godtas.
b) Ett institut ska kunna hänföra sina data om historiska in
terna förluster på de affärsområden som definieras i arti
kel 317 och på de typer av händelser som definieras i ar
tikel 324 och på begäran lämna dessa data till de behöriga
myndigheterna. Under särskilda omständigheter får ett insti
tut föra förlusthändelser som påverkar hela institutet till ett
ytterligare affärsområde,
"företagsövergripande poster". Ett
institut ska ha dokumenterade och objektiva kriterier för
att hänföra förluster till de specificerade affärsområdena
och händelsetyperna. Ett institut ska registrera de förluster
till följd av operativa risker som avser kreditrisker och som
tidigare har inkluderats i de interna databaserna för kreditrisk
i databaserna för operativ risk och identifiera dessa separat.
Sådana förluster ska inte omfattas av kapitalkrav för opera
tiva risker, så länge som institutet måste fortsätta att be
handla dem som kreditrisker vid beräkningen av kapitalbas
kraven. Ett institut ska innefatta de förluster till följd av
operativa risker som avser marknadsrisker i kapitalbaskravet
för operativ risk.
c) Institutets data om interna förluster ska vara heltäckande, så
att de fångar in alla väsentliga verksamheter och expone
ringar från alla lämpliga undersystem och geografiska loka
liseringar. Ett institut ska kunna motivera att alla utelämnade
verksamheter eller exponeringar, både enskilt och tillsam
mans, inte skulle ha fått någon väsentlig effekt på de över
gripande riskskattningarna. Ett institut ska fastställa lämpliga
minimiförlusttrösklar för insamling av data om interna för
luster.
d) Utöver information om bruttoförlustbelopp ska ett institut
samla information om datum för händelserna, eventuella
återvinningar av bruttoförlustbelopp, samt beskrivande infor
mation om de bakomliggande faktorerna eller orsakerna till
förlusten.
e) Ett institut ska ha särskilda kriterier för att fördela förluster
som uppstått till följd av en förlusthändelse inom en central
funktion eller en verksamhet som omfattar mer än ett affärs
område samt till följd av därtill relaterade förlusthändelser
under en tidsperiod.
f) Ett institut ska ha dokumenterade rutiner för bedömning av
registrerade förlustdatas löpande relevans, däribland situatio
ner då individuella bedömningar, upptäckning av belopp och
andra justeringar får tillämpas, i vilken utsträckning de får
användas och vem som har tillåtelse att fatta sådana beslut.
4. Följande kvalificeringsstandarder avser externa data:
a) Ett instituts mätningssystem för operativ risk ska utnyttja
relevanta externa data, särskilt när det finns anledning att
tro att institutet är utsatt för ovanliga, men potentiellt all
varliga, förluster. Varje institut ska ha en systematisk process
för fastställande av i vilka situationer extern data ska använ
das och för att avgöra vilka metoder som ska användas för
att föra in data i riskmätningssystemet.
b) Ett institut ska regelbundet se över och dokumentera villkor
och rutiner för användning av extern data samt låta dem bli
föremål för återkommande oberoende översyn.
5. Ett institut ska använda scenarioanalyser som bygger på
expertutlåtanden tillsammans med externa data för att utvärdera
exponering mot extrema händelser. Institutet ska kontinuerligt
validera och omvärdera sådana bedömningar genom jämförelse
med faktiska förluster för att säkerställa att de är rimliga.
6. Följande kvalificeringsstandarder avser affärsmiljö och in
terna kontrollfaktorer:
a) Ett instituts interna riskklassificeringsmetod ska fånga upp
den centrala affärsmiljön och interna kontrollfaktorer som
kan förändra institutets riskprofil med avseende på operativ
risk.
b) Ett institut ska motivera valet av varje faktor som betydelse
full riskfaktor baserat på erfarenhet och expertutlåtanden om
de berörda affärsområdena.
c) Ett institut ska inför de behöriga myndigheterna kunna mo
tivera riskskattningarnas känslighet för förändringar av fak
torerna och den relativa vikten för de olika faktorerna. Ut
över att fånga upp förändringar i risk till följd av förbättrad
riskkontroll ska institutets riskmätningsramverk även fånga
upp potentiell ökningar av risk till följd av verksamhetens
ökade komplexitet eller ökad omsättning.
d) Ett institut ska dokumentera sitt riskmätningsramverk och
låta det omfattas av oberoende översyn inom institutet och
av de behöriga myndigheterna. Ett institut ska kontinuerligt
validera och omvärdera processen och resultaten genom
jämförelse med faktiska interna förluster och relevanta ex
terna data.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/199
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
301
Artikel 323
Försäkringseffekter och andra mekanismer för
risköverföring
1. De behöriga myndigheterna ska på de villkor som anges i
punkterna 2–5 ge instituten tillstånd att erkänna försäkrings
effekter och andra mekanismer för risköverföring, om instituten
kan visa att en märkbar riskreducerande effekt uppnås.
2. Försäkringsgivaren ska vara auktoriserad att tillhandahålla
försäkringar eller återförsäkringar och ska ha en minsta skade
regleringsförmåga, vilken ska fastställas av ett externt kreditvär
deringsinstitut, som av EBA getts kreditkvalitetssteg 3 eller
högre i enlighet med reglerna för fastställande av riskvikt för
exponeringar mot de institut som avses i avdelning II kapitel 2.
3. Försäkringsinstitutens och institutens försäkringsramverk
ska uppfylla samtliga följande villkor:
a) Försäkringen har en ursprunglig löptid på minst ett år. För
försäkringar med en resterande löptid på mindre än ett år
ska institutet göra lämpliga nedsättningar som avspeglar för
säkringens minskande återstående löptid upp till en fullstän
dig hundraprocentig nedsättning för försäkringar med en
återstående löptid på 90 dagar eller mindre.
b) Försäkringen har en uppsägningstid på minst 90 dagar för
annullering av kontraktet.
c) Försäkringen innehåller inte några undantag eller begräns
ningar som utlöses av tillsynsmyndighetens åtgärder eller
som, om institutet skulle gå i konkurs, hindrar institutets
konkursförvaltare eller likvidator från att återvinna skador
som åsamkats eller kostnader som institutet får, utom i fråga
om händelser som inträffat efter inledandet av konkursför
valtningen eller likvidationsförfarandet avseende institutet.
Försäkringen får emellertid utesluta böter, viten eller skades
tånd som ålagts av de behöriga myndigheterna.
d) I beräkningen av de riskreducerande åtgärdernas effekt ska
försäkringsskyddet vägas in på ett sätt som är öppet och
som ansluter till den faktiska sannolikhet för förluster och
deras effekter som användes vid den övergripande beräk
ningen av kapitalkravet för operativa risker.
e) Försäkringen ska tillhandahållas av tredje part. Vid försäk
ringar genom captivebolag och närstående företag måste
exponeringen överföras på en oberoende tredje part som
uppfyller kvalifikationskriterierna i punkt 2.
f) Ramverket för erkännande av försäkring ska vara väl moti
verat och dokumenterat.
4. Metoden för att erkänna försäkringar ska genom tillämp
ning av avdrag eller nedsättningar avseende försäkringsbeloppet
omfatta samtliga följande delar:
a) Försäkringens återstående löptid, om den är mindre än ett år.
b) Försäkringens uppsägningstid, om den är kortare än ett år.
c) Osäkerhet i fråga om med betalning samt obalanser i för
säkringsskyddet när det gäller försäkringens täckning.
5. Minskningen av kapitalbaskraven till följd av att ett insti
tut tillgodoräknar försäkring och andra former av risköverföring
får inte överstiga 20 % av kapitalbaskravet för operativ risk utan
de riskreducerande åtgärderna.
Artikel 324
Klassificering av förlusthändelsetyper
De förlusthändelsetyper som avses första stycket i artikel 322.3
b är följande:
Tabell 3
Händelsetyp Definition
Interna bedrägerier Förluster till följd av handlingar som är avsedda
att bedra, tillskansa sig egendom eller kringgå
bestämmelser, lagstiftning eller företagets policy,
med undantag för förluster som orsakats av
diskriminering eller som sammanhänger med
social eller kulturell mångfald, vilka involverar
åtminstone en intern part.
Externa bedrägerier Förluster till följd av tredje mans handlingar i
syfte att undanhålla, tillskansa sig egendom eller
kringgå lagstiftning.
Anställningsförhål
landen och arbets
miljö
Förluster till följd av handlingar som inte är
förenliga med lagar och avtal om anställning,
hälsa och säkerhet, till följd av betalning av
skadestånd för personskada, däribland även för
luster som orsakats av diskriminering eller som
sammanhänger med social eller kulturell mång
fald.
Clients, Products &
Business Practices
Förluster till följd av att en professionell för
pliktelse mot vissa kunder (inbegripet krav på
förtroende och lämplighet) oavsiktligt eller ge
nom försummelse inte uppfyllts eller förluster till
följd av en produkts karaktär eller utformning.
Skador på materi
ella tillgångar
Förluster som uppkommer genom förlust av eller
skada på materiella tillgångar till följd av natur
katastrofer eller andra händelser.
Avbrott i affärs
verksamhet och sy
stemfel
Förluster till följd av avbrott i affärsverksamheten
eller systemfel.
Utförande, leverans
och processtyrning
Förluster till följd av misslyckad transaktions
hantering eller processtyrning i samband med
kontakter med handelspartner och säljare.
AVDELNING IV
KAPITALBASKRAV FÖR MARKNADSRISK
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 325
Beräkning av sammanställda kapitalbaskrav
1. Ett institut får, med förbehåll för punkt 2 och enbart i
syfte att på gruppnivå beräkna nettopositioner och kapitalbas
krav i enlighet med denna avdelning, avräkna positioner i ett
institut eller företag mot positioner i ett annat institut eller
företag.
SV
L 176/200
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
302
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Ett institut får endast tillämpa punkt 1 med tillstånd av de
behöriga myndigheterna och detta tillstånd ska utfärdas om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det finns en tillfredsställande kapitalbasfördelning inom fö
retagsgruppen.
b) De ramar för institutens verksamhet som bestäms av förord
ningar, lagstiftning eller avtal är sådana att ömsesidigt eko
nomiskt stöd inom gruppen garanteras.
3. Om företag är belägna i tredjeländer ska samtliga följande
villkor vara uppfyllda, utöver dem som anges i punkt 2:
a) Företagen har auktoriserats i ett tredjeland och uppfyller
antingen definitionen av kreditinstitut eller är erkända vär
depappersföretag i tredjeland.
b) Företagen uppfyller på individuell nivå kapitalbaskrav som
motsvarar dem som fastställs i denna förordning.
c) Det finns inga föreskrifter i de berörda tredjeländerna som
väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgrup
pen.
KAPITEL 2
Kapitalbaskrav för positionsrisk
A v s n i t t 1
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o c h s p e c i f i k a i n
s t r u m e n t
Artikel 326
Kapitalbaskrav för positionsrisk
Ett instituts kapitalbaskrav för positionsrisk ska vara summan av
kapitalbaskravet för institutets generella och specifika positions
risk i skuldinstrument och aktier. Värdepapperiseringspositioner
i handelslagret ska behandlas som skuldinstrument.
Artikel 327
Nettning
1. Det absoluta värdet på överskottet av ett instituts långa
(korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i
samma aktie, skuldinstrument och konvertibla värdepapper och
identiska finansiella terminer, optioner, köpoptioner och täckta
köpoptioner ska utgöra dess nettopositioner i vart och ett av de
olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen ska posi
tioner i derivatinstrument behandlas i enlighet med vad som
fastställts i artiklarna 328-330. Ett instituts innehav av egna
skuldinstrument ska inte beaktas vid beräkning av specifika ka
pitalkrav för risker i enlighet med artikel 336.
2. Nettning ska inte tillåtas mellan en konvertibel och en
motstående position i det underliggande instrumentet, såvida
inte de behöriga myndigheterna använder en metod som inne
bär att sannolikheten för att en viss konvertibel växlas in beak
tas eller ställer kapitalbaskrav som motsvarar den förlust som
inväxlingen kan medföra. Sådana metoder eller kapitalbaskrav
ska anmälas till EBA. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på
detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i
förordning (EU) nr 1093/2010.
3. Alla nettopositioner, oavsett om de är positiva eller nega
tiva, ska dagligen räknas om till institutets rapportvaluta till
rådande dagskurs innan de sammanräknas.
Artikel 328
Ränteterminer och forwardkontrakt
1. Ränteterminer, framtida räntesäkringsavtal (FRA) och an
dra terminsåtaganden att köpa eller sälja skuldinstrument ska
behandlas som kombinerade långa och korta positioner. Posi
tioner i långa ränteterminer ska således behandlas som en kom
bination av ett lån med förfallodag den dag terminen ska full
göras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som
motsvarar den som gäller för det instrument eller den teoretiska
position som svarar mot ifrågavarande termin. På motsvarande
sätt ska en såld FRA behandlas som en lång position med
förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets
löptid och en kort position med en förfallodag som motsvarar
avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av tillgången ska tas
upp i den första kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 för
att kapitalbaskravet ska kunna beräknas för den specifika risken
för ränteterminer och FRA. Ett terminsåtagande att köpa ett
skuldinstrument ska behandlas som en kombination av ett lån
med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot) position
i skuldinstrumentet som sådant. Lånet ska tas upp i den första
kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 i fråga om specifika
risker och skuldinstrument under den kolumn i tabellen som är
tillämplig.
2.
Vid tillämpning av denna artikel avses med
"lång position"
ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det
ska erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och
"kort position"
ett innehav för vilket institutet har fastställt den räntesats det
ska betala vid någon tidpunkt i framtiden.
Artikel 329
Optioner och warrants
1. Optioner och warrants på räntesatser, skuldinstrument,
aktier, aktieindex, finansiella terminer, swappar och utländska
valutor ska behandlas som om de vore positioner som till vär
det motsvarade värdet av det underliggande instrument till vilket
optionen hänvisar, multiplicerat med optionens delta på det sätt
som anges i detta kapitel. De får nettas mot motstående posi
tioner i samma slag av underliggande värdepapper eller derivat
instrument. Det delta som används ska vara det som gäller för
berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den
berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna
delta med användning av lämplig modell, under förutsättning
att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta.
Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp
skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens
värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det
underliggande instrumentet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/201
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
303
2. Instituten ska i kapitalbaskraven på ett tillfredsställande
sätt avspegla andra risker i samband med optioner, bortsett
från deltarisken.
3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta
risker i kapitalbaskravet, enligt vad som avses i punkt 2, på ett
sätt som står i proportion till omfattningen av och komplex
iteten i institutens verksamheter i optioner och warrants.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2013.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek
niska standarder som avses i första stycket i enlighet med för
farandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
4. Innan de tekniska standarder som avses i punkt 3 träder i
kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de
befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe
terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december
2013.
Artikel 330
Swappar
Swappar ska vid beaktande av ränterisken behandlas på samma
sätt som instrument i balansräkningen. En ränteswapp enligt
vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast
ränta ska således behandlas som likvärdig med en lång position
i ett instrument med rörlig ränta med en löptid som motsvarar
tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort position i ett
instrument med fast räntesats med samma löptid som den som
gäller för swappen.
Artikel 331
Ränterisk för derivatinstrument
1. Institut som marknadsvärderar och beräknar ränterisken
för sådana derivatinstrument som behandlas i artiklarna
328–330 på grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar
får, under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt
tillstånd, använda känslighetsmodeller för att beräkna de posi
tioner som avses i dessa artiklar och får använda dem för
obligationer som amorteras under den återstående löptiden
och inte genom en slutlig återbetalning av huvudfordran. Till
stånd ska beviljas om dessa modeller leder till positioner som
har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det
underliggande kassaflödet. Denna känslighet ska bedömas med
beaktande av oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed
avkastningskurvan med åtminstone en känslighetspunkt för var
och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i artikel 339.
Positionerna ska ingå i beräkningen av kapitalbaskrav för gene
rell risk för skuldinstrument.
2. Institut som inte använder modeller enligt punkt 1 får
såsom fullt avräkningsbara behandla sådana positioner i derivat
instrument som omfattas av artiklarna 328–330 och som åt
minstone uppfyller följande villkor:
a) Positionerna har samma värde och är angivna i samma va
luta.
b) Referensräntan (för positioner med rörlig ränta) respektive
kupongen (för positioner med fast ränta) svarar väl mot
varandra.
c) Nästa tidpunkt för fastställande av ränta eller – vid positioner
med fast räntekupong – återstående löptid överensstämmer
enligt följande:
i) Mindre än en månad framåt: samma dag.
ii) Mellan en månad och ett år framåt: skillnaden är högst
sju dagar.
iii) Mer än ett år framåt: skillnaden är högst 30 dagar.
Artikel 332
Kreditderivat
1. Vid beräkning av kapitalbaskraven för generell och speci
fik risk för den part som tar på sig kreditrisken (skyddssäljaren),
ska, såvida inget annat uttryckligen anges, det teoretiska belop
pet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som anges i
föregående mening får institutet välja att ersätta det teoretiska
värdet med det teoretiska värdet plus nettoförändringen i kre
ditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till handel, var
vid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens perspektiv
anges med ett minustecken. Vid beräkningen av den specifika
risken ska, utom för totalavkastningsswappar, kreditderivatkont
raktets löptid tillämpas i stället för skuldförbindelsens löptid.
Positionerna ska bestämmas enligt följande:
a) En totalavkastningsswapp medför en lång position i den
generella marknadsrisken för referensförpliktelsen och en
kort position i den generella risken för en statsobligation
som har en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan
fastställs och som tilldelas en riskvikt på 0 % i enlighet med
avdelning II kapitel 2. Den medför även en lång position i
den specifika risken för referensförpliktelsen.
b) En kreditswapp medför inte någon position i den generella
risken. Vad gäller specifik risk ska institutet registrera en
syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten,
utom om derivatet har ett kreditbetyg och uppfyller villkoren
för en kvalificerad skuldpost, då en lång position i derivatet
registreras. Om premier eller räntor ska betalas inom ramen
för produkten, ska dessa betalningsflöden betraktas som teo
retiska positioner i statsobligationer.
SV
L 176/202
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
304
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) En kreditlänkad obligation som refererar till ett enda namn
medför en lång position i den generella risken för själva
obligationen, som en ränteprodukt. Vad gäller specifik risk
skapas en syntetisk lång position i en förpliktelse för refe
rensenheten. Ytterligare en lång position skapas i utgivaren
av obligationen. När en kreditlänkad obligation har en extern
kreditvärdering och uppfyller villkoren för en kvalificerad
skuldpost, behöver endast en enda lång position med obli
gationens specifika risk registreras.
d) Utöver en lång position i den specifika risken för utgivaren
av obligationen, medför en kreditlänkad obligation som re
fererar till flera namn och som ger proportionellt skydd en
position i var och en av referensenheterna, där det samlade
teoretiska kontraktsbeloppet fördelas på de olika positio
nerna efter hur stor del av det samlade teoretiska beloppet
som varje exponering mot en referensenhet utgör. Om mer
än en skuldförbindelse från en referensenhet kan väljas be
stäms den specifika risken av den förpliktelse som har högst
riskvikt.
e) Ett kreditderivat på första förfall ger upphov till en position
motsvarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för
varje referensenhet. Om det maximala belopp som kan ut
betalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav
som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får
kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta max
imibelopp.
Ett kreditderivat på n:te förfall ger upphov till en position mot
svarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för varje refe
rensenhet minus n-1 referensenheterna med det minsta kapital
baskravet för specifik risk. Om det maximala belopp som kan
utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav
som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får
kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta belopp.
Om ett kreditderivat på n:te förfall har ett externt kreditbetyg
ska skyddssäljaren beräkna kapitalbaskravet för specifik risk ge
nom att använda derivatets kreditvärdering och tillämpa respek
tive riskvikter för en värdepapperisering i förekommande fall.
2. För den part som överför kreditrisken (skyddsköparen)
fastställs positionerna som de omvända mot vad som gäller
för skyddssäljaren, med undantag för en kreditlänkad obligation
(som inte medför någon kort position i utgivaren). Vid beräk
ning av kapitalbaskraven för skyddssäljaren ska det teoretiska
beloppet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som
anges i föregående mening får institutet välja att ersätta det
teoretiska värdet med det teoretiska värdet plus nettoföränd
ringen i kreditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till
handel, varvid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens
perspektiv anges med ett minustecken. Om det vid en viss
tidpunkt föreligger en köpoption tillsammans med en step-up,
ska den tidpunkten betraktas som skyddets förfallodag.
3. Kreditderivat i enlighet med artikel 338.1 eller 338.3 ska
endast tas med i fastställandet av kapitalbaskravet för specifik
risk i enlighet med artikel 338.4.
Artikel 333
Värdepapper som säljs eller lånas ut på grundval av en repa
Den som överför värdepapper eller garanterade rättigheter av
seende äganderätt till värdepapper i en repa och den som lånar
ut värdepapper i ett värdepapperslån ska ta med dessa värdepap
per vid beräkningen av sitt kapitalbaskrav enligt detta kapitel
under förutsättning att sådana värdepapper är positioner i han
delslagret.
A v s n i t t 2
S k u l d i n s t r u m e n t
Artikel 334
Nettopositioner i skuldinstrument
Nettopositioner ska klassificeras efter vilken valuta de är teck
nade i, och för varje valuta ska kapitalbaskravet beräknas separat
mot generella och specifika risker.
U n d e r a v s n i t t 1
S p e c i f i k r i s k
Artikel 335
Övre gräns för kapitalbaskravet för en nettoposition
Ett institut får sätta en övre gräns för kapitalbaskravet för spe
cifik risk för en nettoposition i ett skuldinstrument till den
största möjliga förlusten vid fallissemang. För en kort position
kan denna gräns beräknas som en värdeändring till följd av att
instrumentet eller, om tillämpligt, fallissemangsrisken hos un
derliggande namn plötsligt bortfaller.
Artikel 336
Kapitalbaskrav för skuldinstrument som inte är
värdepapperiseringar
1. Institutet ska föra sina nettopositioner i handelslagret i
instrument som inte är värdepapperiseringspositioner, beräk
nade i enlighet med artikel 327, till respektive kategori i tabell
1 på grundval av utgivaren eller gäldenären, extern eller intern
kreditvärdering och återstående löptid och därefter multiplicera
beloppen med de vikttal som anges i tabellen. Institutet ska
addera de vägda positioner som uppstår med tillämpning av
denna artikel, oavsett om de är långa eller korta, för att beräkna
kapitalbaskravet för specifik risk.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/203
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
305
Tabell 1
Kategorier
Kapitalbaskrav för specifik risk
Skuldförbindelser som skulle få
riskviktningen 0 % enligt scha
blonmetoden för kreditrisk.
0 %
Skuldförbindelser som skulle få en
riskviktning på 20 eller 50 % en
ligt schablonmetoden för kredit
risk och andra kvalificerade vär
depapper enligt definitionen i
punkt 4.
0,25 % (återstående löptid högst
sex månader)
1,00 % (återstående löptid mer än
sex månader och upp till och med
24 månader)
1,60 % (återstående löptid mer än
24 månader)
Skuldförbindelser som skulle få
riskviktningen 100 % enligt scha
blonmetoden för kreditrisk.
8,00 %
Skuldförbindelser som skulle få
riskviktningen 150 % enligt scha
blonmetoden för kreditrisk.
12,00 %
2. I fråga om institut som tillämpar internmetoden för risk
klassificering på den exponeringsklass som utgivaren av skuld
instrument tillhör, krävs för att en exponering ska vara kvalifi
cerad för ett visst kreditkvalitetssteg enligt den schablonmetod
för kreditrisk som avses i punkt 1 att utgivaren av exponeringen
har åsatts en intern kreditvärdering med ett PD-värde som är
lika med eller lägre än det som gäller för det tillämpliga kredit
kvalitetssteget enligt schablonmetoden.
3. Ett institut får beräkna de specifika kraven för risker för
alla obligationer som är kvalificerade för en riskviktning på
10 % enligt behandlingen i artikel 129.4, 129.5 och 129.6
som hälften av det tillämpliga specifika kapitalbaskravet för
risken för den andra kategorin i tabell 1.
4. Andra kvalificerade värdepapper är följande:
a) Långa och korta positioner i tillgångar för vilka det inte finns
någon tillgänglig kreditvärdering av något utsett kreditvär
deringsinstitut och som uppfyller samtliga följande krav:
i) De betraktas som tillräckligt likvida av det berörda insti
tutet.
ii) Deras placeringskvalitet är enligt institutets egen bedöm
ning minst likvärdig med placeringskvaliteten för de till
gångar som anges i tabell 1 andra raden.
iii) De är noterade på åtminstone en reglerad marknad i
någon medlemsstat eller vid en börs i ett tredjeland
som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den be
rörda medlemsstaten.
b) Långa eller korta positioner i tillgångar som är utgivna av
institut som omfattas av de kapitalbaskrav som anges i
denna förordning och som av det berörda institutet anses
tillräckligt likvida och vilkas investeringskvalitet enligt insti
tutets egen bedömning åtminstone är likvärdig med de till
gångar som anges i tabell 1 andra raden.
c) Värdepapper som är utgivna av institut som bedöms ha
samma eller högre kreditkvalitet än den som motsvarar kre
ditkvalitetssteg 2 enligt schablonmetoden för kreditrisk för
exponeringar mot institut och som omfattas av tillsyn och
reglering som är jämförlig med vad som krävs enligt denna
förordning och direktiv 2013/36/EU.
Institut som använder led a eller b ska ha en dokumenterad
metod för att bedöma om tillgångarna uppfyller kraven i dessa
led och ska anmäla denna metod till de behöriga myndigheter
na.
Artikel 337
Kapitalbaskrav för värdepapperiseringsinstrument
1.
För instrument i handelslagret som är värdepapperiserings
positioner ska institutet väga sina nettopositioner beräknade i
enlighet med artikel 327.1 med följande:
a) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för
samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av scha
blonmetoden: 8 % av riskvikten enligt schablonmetoden i
enlighet med avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.
b) För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för
samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av den
interna metoden för riskklassificering: 8 % av de riskvägda
exponeringsbeloppen enligt den interna metod för riskklas
sificering som anges i avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.
2. Den formelbaserade metod som anges i artikel 362 får
användas, om institutet kan ta fram skattningar av PD och
om tillämpligt av exponeringsvärdet och LGD som indata till
den formelbaserade metoden i enlighet med kraven för skatt
ningar av sådana parametrar enligt den interna metoden för
riskklassificering i enlighet med avdelning II, kapitel 3.
De andra institut än institut som är originatorer vilka kan till
lämpa den formelbaserade metoden för samma värdepapperise
ringsposition i sin verksamhet utanför handelslagret får endast
använda metoden om de behöriga myndigheterna ger sitt till
stånd, vilket ska beviljas om institutet uppfyller villkoret i första
stycket.
SV
L 176/204
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
306
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Skattningar av PD och LGD som indata till den formelbaserade
metoden får alternativt också fastställas utifrån skattningar som
härleds ur en intern modell som används av ett institut som har
fått tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i
skuldinstrument. Det senare alternativet får endast användas
med tillstånd av de behöriga myndigheterna, som ska bevilja
detta, om skattningarna uppfyller de kvantitativa kraven för den
interna kreditvärderingsmetoden i enlighet med avdelning II,
kapitel 3.
EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för användningen av skattningar
av PD och LGD som indata, när dessa skattningar bygger på en
intern modell.
3. För värdepapperiseringspositioner som omfattas av en ex
tra riskvikt i enlighet med artikel 407: 8 % av den totala risk
vikten.
Med undantag av värdepapperiseringspositioner som behandlas i
enlighet med artikel 338.4, ska institutet addera de vägda posi
tioner som uppstår med tillämpning av denna artikel (oavsett
om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalbaskravet för
specifik risk.
4. Genom undantag från punkt 3 andra stycket ska institutet
under en övergångsperiod fram till den 31 december 2014
separat addera sina vägda långa nettopositioner och sina vägda
korta nettopositioner. Det största av dessa belopp ska utgöra
kapitalbaskravet för specifik risk. Institutet ska dock varje kvar
tal rapportera summan av både sina vägda långa nettopositioner
och sina vägda korta nettopositioner, uppdelade på underlig
gande tillgångar, till den behöriga myndigheten i hemmedlems
staten.
5. När ett institut som är originator vid en traditionell vär
depapperisering inte uppfyller villkoren för betydande risköver
föring i artikel 243, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet
enligt denna artikel inkludera de värdepapperiserade expone
ringarna istället för sina positioner i värdepapperisering till följd
av denna värdepapperisering.
När ett institut som är originator vid en syntetisk värdepappe
risering inte uppfyller villkoren för betydande risköverföring i
artikel 244, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet enligt
denna artikel inkludera de värdepapperiserade exponeringarna
från denna värdepapperisering, men inte något kreditriskskydd
som erhållits för den värdepapperiserade portföljen.
Artikel 338
Kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen
1. Korrelationshandelsportföljen ska bestå av värdepapperise
ringspositioner och kreditderivat på n:te förfall som uppfyller
följande kriterier:
a) Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, op
tioner på en tranch i värdepapperiseringen eller några andra
derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger nå
gon proportionell andel i avkastningen från en tranch i vär
depapperiseringen.
b) Alla referensinstrument refererar till antingen
i) endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till
ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar,
eller
ii) allmänt omsatta index som baseras på dessa referensenhe
ter.
En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende
och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i
rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella
konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas
inom en dag och avvecklas till ett sådant pris inom en relativt
kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.
2.
Positioner som refererar till någondera av följande ska inte
ingå i korrelationshandelsportföljen:
a) En underliggande position som kan hänföras till expone
ringsklassen
"hushållsexponeringar" eller till exponeringsklas
sen
"exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter" en
ligt schablonmetoden för ett instituts kreditrisk utanför han
delslagret.
b) En fordran på ett specialföretag, för vilken säkerhet ställts,
direkt eller indirekt, genom en position som i sig inte skulle
vara berättigad att inkluderas i korrelationshandelsportföljen
i enlighet med punkt 1 och den här punkten.
3. Ett institut får i korrelationshandelsportföljen inkludera
positioner som varken är värdepapperiseringspositioner eller
kreditderivat på n:te förfall men som säkrar andra positioner i
denna portfölj, förutsatt att en likvid tvåvägsmarknad enligt
beskrivningen i punkt 1 sista stycket existerar för instrumentet
eller dess underliggande instrument.
4. Ett institut ska fastställa det större av följande belopp som
det specifika riskkapitalbaskravet för korrelationshandelsportföl
jen:
a) De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla
enbart långa nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.
b) De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla
enbart korta nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/205
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
307
U n d e r a v s n i t t 2
G e n e r e l l r i s k
Artikel 339
Löptidsgrundad beräkning av generell risk
1. För att beräkna kapitalbaskrav för generell risk ska alla
positioner viktas med hänsyn till deras löptid på det sätt som
förklaras i punkt 2 för beräkning av den kapitalbas som krävs
för att täcka riskerna. Detta belopp ska minskas med den vik
tade positionen i motstående position om en sådan finns jäm
sides inom samma löptidsband. En nedsättning av kapitalbas
kravet ska också göras om de motstående viktade positionerna
faller inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek ska
bero dels på om de två positionerna hör till samma zon eller
inte och dels på vilka zoner de hör till.
2. Institutet ska hänföra sina nettopositioner till respektive
löptidsband i kolumn två respektive tre i tabell 2 i punkt 4.
Det ska göra detta på grundval av återstående löptid för instru
ment med fast räntesats och på grundval av den tid som återstår
till dess att räntesatsen nästa gång ska fastställas för de instru
ment för vilka räntesatsen kan ändras före den slutliga förfallo
dagen. Det ska även göra åtskillnad mellan skuldinstrument
med en räntekupong på 3 % eller mer och sådana med en
räntekupong på mindre än 3 % och hänföra dem till kolumn
två respektive kolumn tre i tabell 2. Det ska därefter multipli
cera var och en av dem med det vikttal som för löptidsbandet i
fråga anges i kolumn fyra i tabell 2.
3. Institutet ska därefter beräkna summan av de viktade
långa positionerna och summan av de viktade korta positio
nerna i varje löptidsband. Summan av viktade långa positioner
som motsvaras av viktade korta positioner i ett visst löptids
band ska utgöra den avstämda viktade positionen i bandet,
medan återstående långa eller korta positioner ska utgöra den
icke avstämda viktade positionen i samma band. Summan av
avstämda viktade positioner i alla band ska sedan beräknas.
4. Institutet ska beräkna summan av icke avstämda viktade
långa positioner för de band som ingår i var och en av zonerna
i tabell 2 för att erhålla den icke avstämda viktade långa posi
tionen för varje zon. På motsvarande sätt ska den icke avstämda
viktade korta positionen i en viss zon beräknas som summan av
de icke avstämda viktade korta positionerna för varje band i
zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa positionen
för en viss zon som motsvaras av de icke avstämda viktade
korta positionerna i samma zon ska utgöra den avstämda vik
tade positionen i den zonen. Den del av den icke avstämda
viktade långa eller icke avstämda viktade korta positionen för
en zon som inte kan avstämmas på angivet sätt ska utgöra den
icke avstämda viktade positionen i den zonen.
Tabell 2
Zon
Löptidsband
Vikttal (i %)
Antagen
ränteförändring (i %)
Kupong med 3 % ränta eller mer Kupong med mindre än 3 % ränta
Ett 0
1 månad 0
1 månad 0,00 —
> 1 3 månader
> 1 3 månader 0,20 1,00
> 3 6 månader
> 3 6 månader 0,40 1,00
> 6 12 månader
> 6 12 månader 0,70 1,00
Två
> 1 2 år
> 1,0 1,9 år 1,25 0,90
> 2 3 år
> 1,9 2,8 år 1,75 0,80
> 3 4 år
> 2,8 3,6 år 2,25 0,75
Tre
> 4 5 år
> 3,6 4,3 år 2,75 0,75
> 5 7 år
> 4,3 5,7 år 3,25 0,70
> 7 10 år
> 5,7 7,3 år 3,75 0,65
> 10 15 år
> 7,3 9,3 år 4,50 0,60
> 15 20 år
> 9,3 10,6 år 5,25 0,60
20 år
> 10,6 12,0 år 6,00 0,60
> 12,0 20,0 år 8,00 0,60
20 år 12,50 0,60
SV
L 176/206
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
308
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. Beloppet av den icke avstämda viktade långa eller korta
position i zon 1 som motsvaras av den icke avstämda viktade
korta eller långa positionen i zon 2 ska vara den avstämda
viktade positionen mellan zon 1 och zon 2. Motsvarande be
räkning ska därefter göras med avseende på den del av den icke
avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den icke
avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den av
stämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3.
6. Institutet får vända på beräkningsordningen i punkt 5, så
att det beräknar den avstämda viktade positionen mellan zon 2
och zon 3 innan det beräknar motsvarande position mellan zon
1 och zon 2.
7. Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon
1 ska därefter avstämmas mot det som återstår av denna i zon
3, sedan denna avstämts mot zon 2, för att erhålla den av
stämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 3.
8.
Återstående positioner efter de tre avstämningsberäkningar
som anges i punkterna 5, 6 och 7 läggs därefter samman.
9. Institutets kapitalbaskrav ska beräknas som summan av
följande belopp:
a) 10 % av de avstämda viktade positionerna i alla löptidsband.
b) 40 % av den avstämda viktade positionen i zon 1.
c) 30 % av den avstämda viktade positionen i zon 2.
d) 30 % av den avstämda viktade positionen i zon 3.
e) 40 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och
zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.
f) 150 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och
zon 3.
g) 100 % av återstående icke avstämda viktade positioner.
Artikel 340
Durationsbaserad beräkning av generell risk
1. Instituten får använda en metod för att beräkna kapital
baskravet för generell risk för skuldinstrument som avspeglar
duration i stället för den metod som anges i artikel 339, under
förutsättning att institutet gör detta konsekvent.
2. Enligt den durationsbaserade metod som avses i punkt 1
ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument
med fast räntesats och därefter beräkna dess avkastning fram
till förfallodagen, vilket ger den underförstådda diskonterings
räntan för instrumentet i fråga. För instrument med rörlig ränte
sats ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument
och därefter beräkna dess avkastning under antagande att hu
vudfordran förfaller vid den tidpunkt då räntesatsen nästa gång
kan ändras.
3. Institutet ska därefter beräkna den modifierade durationen
för varje skuldinstrument på grundval av följande formel:
Modifieradlöptid
¼
D
1 þ R
där
D = duration beräknad enligt formeln:
D
¼
M
t¼1
t C
t
ð1 þ RÞt
M
t¼1
C
t
ð1
þ RÞt
där
R = avkastning fram till förfallodagen,
C t = kontantbetalning vid tidpunkt t,
M = total löptid.
Korrigeringar ska göras vid beräkningen av den modifierade
durationen för skuldinstrument som omfattas av risk för förtida
betalning. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för tillämpningen av sådana
korrigeringar.
4. Institutet skall därefter föra varje skuldinstrument till re
spektive zon i tabell 3 med ledning av den modifierade löptiden
för varje instrument.
Tabell 3
Zon
Modifierad duration
(i år)
Antagen ränteför
ändring (i %)
Ett
> 0 1,0 1,0
Två
> 1,0 3,6 0,85
Tre
> 3,6 0,7
5. Institutet ska därefter beräkna den durationsviktade posi
tionen för varje instrument genom att multiplicera dess mark
nadspris med dess modifierade duration och med den antagna
förändringen av räntesatsen för instrument med just denna mo
difierade duration (se kolumn tre i tabell 3).
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/207
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
309
6. Institutet ska beräkna sina durationsviktade långa och sina
durationsviktade korta positioner inom varje zon. Summan av
de förra avstämda mot de senare inom varje zon utgör den
avstämda durationsviktade positionen i den zonen.
Institutet ska därefter beräkna den icke avstämda durationsvik
tade positionen för varje zon. Det ska därefter tillämpa det
förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position
i artikel 339.5–339.8.
7. Institutets kapitalbaskrav ska därefter beräknas som sum
man av följande belopp:
a) 2 % av den avstämda durationsviktade positionen i varje zon.
b) 40 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan
zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.
c) 150 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan
zon 1 och zon 3.
d) 100 % av återstående icke avstämda durationsviktade posi
tioner.
A v s n i t t 3
A k t i e r
Artikel 341
Nettopositioner i aktieinstrument
1. Institutet ska separat beräkna summan av alla sina långa
nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt
artikel 327. Summan av de absoluta värdena av dessa två be
lopp ska utgöra institutets totala bruttoposition.
2. Institutet ska separat för varje marknad beräkna skillnaden
mellan summan av de långa och de korta nettopositionerna.
Summan av de absoluta värdena av dessa skillnader ska utgöra
institutets totala nettoposition.
3. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
i syfte att definiera begreppet
"marknad" enligt punkt 2.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek
niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar
tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 342
Specifik risk i aktieinstrument
Institutet ska multiplicera sin totala bruttoposition med 8 % för
att beräkna sitt kapitalbaskrav för täckande av specifik risk.
Artikel 343
Generell risk i aktieinstrument
Kapitalbaskravet för ett institut för täckande av generell risk ska
utgöras av dess totala nettoposition multiplicerad med 8 %.
Artikel 344
Aktieindex
1. EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge
nomförande med en förteckning över de aktieindex för vilka de
behandlingar som anges i andra meningen i punkt 4 är tillgäng
liga.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
2. Innan de tekniska standarder som avses i punkt 1 träder i
kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som
anges i punkterna 3 och 4, om de behöriga myndigheterna har
tillämpat denna behandling före den 1 januari 2014.
3. Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optio
ner och aktieindex benämns här nedan sammanfattningsvis
"ak
tieindexterminer
". Dessa kan fördelas på positioner i var och en
av däri ingående aktier. Dessa positioner får behandlas som
underliggande positioner i aktierna i fråga och får nettas som
sådana mot motstående positioner i de underliggande instru
menten. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna
om sin användning av denna behandling.
4. Om en aktieindextermin inte fördelas på underliggande
positioner, ska den behandlas som om den vore en enskild
aktie. Den specifika risken för en sådan aktie kan dock lämnas
utan avseende, om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och
representerar ett relevant på lämpligt sätt diversifierat index.
A v s n i t t 4
E m i s s i o n s g a r a n t i e r
Artikel 345
Reducering av nettopositioner
1. Vid garantigivning vid emissioner av aktier och skuld
instrument får ett institut använda följande förfarande vid be
räkning av kapitalbaskravet. För det första ska institutet beräkna
sina nettopositioner genom att dra av de emissionsgarantiposi
tioner som tecknats eller i sin tur garanterats av tredjeman på
grund av uttryckligt avtal. Därefter ska institutet minska sina
nettopositioner med reduktionsfaktorerna i tabell 4 och beräkna
sitt kapitalbaskrav med ledning av de reducerade emissionsgar
antipositionerna.
SV
L 176/208
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
310
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Tabell 4
arbetsdag 0:
100 %
arbetsdag 1:
90 %
arbetsdag 2 till 3:
75 %
arbetsdag 4:
50 %
arbetsdag 5:
25 %
efter arbetsdag 5:
0 %.
"Arbetsdag 0" är den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen
bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett över
enskommet pris.
2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om
hur de använder punkt 1.
A v s n i t t 5
K a p i t a l b a s k r a v
f ö r
s p e c i f i k
r i s k
f ö r
p o s i t i o n e r
s o m
ä r
s ä k r a d e
g e n o m
k r e d i t d e r i v a t
Artikel 346
Tillgodoräknande av skydd genom kreditderivat
1.
Skydd genom kreditderivat ska beaktas enligt principerna i
punkterna 2–6.
2. Instituten ska behandla positionen i kreditderivatet som
det ena
"benet" och den skyddade positionen som har samma
nominella eller i tillämpliga fall teoretiska belopp som det andra
"benet".
3. Fullt tillgodoräknande ska ske, när värdena av de två be
nen alltid utvecklas i motsatt riktning och i ungefär samma
omfattning. Detta är fallet i följande två situationer:
a) De två benen består av helt identiska instrument.
b) En lång avistaposition är säkrad genom en totalavkastnings
swapp (eller omvänt) där referensförpliktelsen exakt matchar
den underliggande exponeringen (dvs. avistapositionen).
Själva swappen kan ha en annan löptid än den underlig
gande exponeringen.
I dessa situationer ska kapitalbaskrav för specifik risk inte till
lämpas på någon sida av positionen.
4.
Ett tillgodoräknande om 80 % ska tillämpas när värdena
av de två benen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns
en exakt överensstämmelse mellan referensförpliktelsen, löp
tiden för såväl referensförpliktelsen som kreditderivatet och va
lutan som använts för den underliggande exponeringen. Des
sutom ska kreditderivatkontraktets huvudegenskaper inte med
föra att kreditderivatets prisförändring väsentligt skiljer sig från
avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen med
för en risköverföring tillämpas en avräkning om 80 % av den
specifika risken på den sida av transaktionen som har högst
kapitalbaskrav, medan kapitalkravet för specifik risk på den
andra sidan ska vara noll.
5. Partiellt tillgodoräknande ska, utom vid de situationer som
anges i punkterna 3 och 4, medges i följande situationer:
a) Positionen omfattas av punkt 3 b, men det råder obalans i
tillgångar mellan referensförpliktelsen och den underliggande
exponeringen. Positionerna uppfyller dock följande krav:
i) Referensförpliktelsen rankas jämsides eller efter den un
derliggande förpliktelsen.
ii) Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen
avser samma gäldenär och det finns rättsligt bindande
korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad återbetal
ning.
b) Positionen omfattas av punkt 3 a eller 4, men det råder
obalans i valuta eller löptid mellan kreditriskskyddet och
den underliggande tillgången. En sådan valutaobalans ska
ingå i kapitalbaskravet för valutakursrisken.
c) Positionen omfattas av punkt 4, men det råder obalans i
tillgångar mellan avistapositionen och kreditderivatet. I kre
ditderivatets dokumentation anges dock den underliggande
tillgången bland de leveransbara fordringarna.
För att medge partiellt tillgodoräknande ska kapitalbaskraven för
den specifika risken inte läggas ihop på varje sida av transaktio
nen. I stället ska enbart det högre av de två kapitalbaskraven
användas.
6. I alla situationer som inte omfattas av punkterna 3–5 ska
kapitalbaskravet för den specifika risken beräknas separat för
båda sidor av positionerna.
Artikel 347
Beaktande av skydd genom kreditderivat som förfaller på
det första och n:te fallissemanget
För kreditderivat som förfaller på det första fallissemanget och
kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska följande
tillämpas för beaktande i enlighet med artikel 346:
a) Om ett institut får kreditskydd för ett antal referensenheter
som ligger till grund för ett kreditderivat på villkor att det
första förfallet bland tillgångarna ska utlösa betalning och att
denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, får instituten
avräkna specifik risk för referensenheten med den lägsta
specifika risken bland de underliggande referensenheterna
enligt tabell 1 i artikel 336.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/209
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
311
b) Om ett kreditderivat av typen n:te förfall bland exponering
arna utlöser betalning enligt kreditriskskyddet, får skydds
köparen bara avräkna specifik risk, om det också erhållits
skydd för förfall 1 till n-1 eller om n-1 förfall redan har
inträffat. I sådana fall ska den metod som anges i led a för
kreditderivat enligt principen om första förfall tillämpas, på
lämpligt sätt anpassad för produkter som förfaller på det n:te
fallissemanget.
A v s n i t t 6
K a p i t a l b a s k r a v f ö r f ö r e t a g f ö r k o l l e k t i v a
i n v e s t e r i n g a r ( f o n d )
Artikel 348
Kapitalbaskrav för företag för kollektiva investeringar
(fond)
1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel
ser i detta avsnitt ska positionerna i fonder omfattas av ett
kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och specifik) på
32 %. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 353 i
förening med den ändrade behandlingen av guld enligt arti
kel 352.4 och artikel 367.2 b ska positionerna i fonderna om
fattas av ett kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och speci
fik) och valutakursrisk på högst 40 %.
2. Om inget annat anges i artikel 350, ska nettning inte till
låtas mellan en fonds underliggande investeringar och andra
positioner som innehas av institutet.
Artikel 349
Allmänna kriterier för fonder
En fond ska få tillämpa den metod som anges i artikel 350 om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Fondens prospekt eller motsvarande dokument ska innefatta
i) de kategorier av tillgångar som fonden får investera i,
ii) om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa be
gränsningarna och metoder för att beräkna dem,
iii) om hävstångsmetoder är tillåtna, den maximala hävs
tångsnivån, och
iv) om placering i finansiella OTC-derivat eller transaktioner
av repotyp eller värdepapperslån är tillåtna, en policy för
att begränsa den motpartsrisk som uppstår till följd av
dessa transaktioner.
b) Verksamheten i fonden ska rapporteras i en halvårs- och en
helårsrapport för att göra det möjligt att bedöma tillgångar
och skulder, inkomster och verksamhet under rapportperio
den.
c) Andelarna/aktierna i fonden kan dagligen lösas in i kontanter
från företagets tillgångar, på begäran av innehavaren.
d) Investeringarna i fonden ska vara skilda från de tillgångar
som tillhör det förvaltande företaget.
e) Det investerande institutet ska göra en tillfredsställande risk
bedömning av fonden.
f) Fonder ska förvaltas av personer som står under tillsyn i
enlighet med direktiv 2009/65/EG eller motsvarande lagstift
ning.
Artikel 350
Specifika metoder för fonder
1. Om institutet dagligen får kännedom om fondens under
liggande investeringar, får institutet granska dessa underliggande
investeringar för att beräkna kapitalbaskraven för positionsris
ker, omfattande både specifik och generell risk. Enligt en sådan
metod ska positioner i fonder behandlas som positioner i fon
dens underliggande investeringar. Nettning ska vara tillåten mel
lan positioner i fondens underliggande investeringar och andra
positioner som innehas av institutet, under förutsättning att
institutet innehar tillräckligt många andelar eller aktier, så att
inlösen/tillskapande kan ske i utbyte mot de underliggande in
vesteringarna.
2. Instituten får beräkna kapitalbaskraven för positionsrisken,
omfattande både generell och specifik risk, för positioner i fon
der med hjälp av hypotetiska positioner som motsvarar de po
sitioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning
och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta
korgen av aktier eller skuldförbindelser som avses i led a, under
förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a) Syftet med fondens mandat är att reproducera sammansätt
ningen och resultaten av ett externt genererat index eller en
fast korg av aktier eller skuldförbindelser.
b) Det kan under en period på minst sex månader klart fast
ställas en korrelationskoefficient mellan den dagliga avkast
ningen från fonden och det index eller den korg av aktier
eller skuldförbindelser som det följer på minst 0,9.
SV
L 176/210
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
312
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Om institutet inte dagligen får kännedom om fondens
underliggande investeringar, får institutet beräkna kapitalbaskra
ven för positionsrisker, omfattande både generell och specifik
risk, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:
a) Det antas att fonden först separat investerar i tillgångsklas
serna med de högsta kapitalbaskraven för specifik och gene
rell risk i den utsträckning som maximalt tillåts enligt dess
mandat och därefter fortsätter att i fallande ordning investera
i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den max
imala totala investeringsgränsen är nådd. Positionen i fonden
behandlas som direkt ägande i den hypotetiska positionen.
b) Instituten ska ta hänsyn till den maximala indirekta expone
ring de kan uppnå genom att ta positioner med hävstångs
effekt genom fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav
separat för specifik och generell risk, genom att positionen
i fonden ökas proportionellt upp till den maximala expone
ringen mot de underliggande investeringarna i enlighet med
dess mandat.
c) Om kapitalbaskravet för specifik och generell risk tillsam
mans i enlighet med denna punkt överskrider det som anges
i artikel 348.1 ska kapitalbaskravet begränsas till den nivån.
4. Institut får använda sig av följande tredje parter för att
enligt de metoder som anges i detta kapitel beräkna och rap
portera kapitalbaskravet för positionsrisk för positioner i fonder
som omfattas av punkterna 1–4:
a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden
uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga
värdepapper hos detta förvaringsinstitut.
b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för
utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri
erna i artikel 132.3 a.
En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.
KAPITEL 3
Kapitalbaskrav för valutakursrisk
Artikel 351
Miniminivå och viktning för valutakursrisk
Om summan av den totala nettopositionen i valuta och netto
positionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med
förfarandet i artikel 352, inbegripet eventuella nettopositioner
i valuta och nettopositioner i guld för vilka kapitalbaskrav be
räknas med en intern modell, överstiger 2 % av dess samman
lagda kapitalbas, ska institutet beräkna ett kapitalbaskrav för
valutakursrisk. Kapitalbaskravet för valutakursrisk ska vara sum
man av institutets totala nettoposition i valuta och dess netto
position i guld i rapportvalutan, multiplicerad med 8 %.
Artikel 352
Beräkning av den totala nettopositionen i valuta
1. Institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive
rapportvalutan) och i guld ska beräknas som summan av föl
jande (positiva eller negativa) poster:
a) Nettopositionen avista (dvs. alla tillgångsposter minus alla
skuldposter, inklusive upplupen ränta i ifrågavarande valuta,
eller, vad gäller guld, nettopositionen avista i guld).
b) Nettoterminspositionen, som är alla tillgodohavanden minus
alla belopp som ska betalas på grundval av terminsaffärer
med valuta och guld, inklusive valuta- och guldterminer och
kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberäknas i avis
tapositionen.
c) Oåterkalleliga garantier och jämförbara instrument som med
visshet kommer att behöva infrias och för vilka sannolikt
återbetalning inte kommer att ske.
d) Nettodeltaekvivalent eller deltabaserad ekvivalent för det
samlade innehavet av optioner i utländsk valuta och i guld.
e) Marknadsvärdet på andra optioner.
Det delta som används för led d ska vara det som gäller för
berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den
berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna
delta med användning av lämplig modell, under förutsättning
att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta.
Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp
skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens
värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det
underliggande instrumentet.
Institutet får räkna in nettointäkter och nettoutgifter som ännu
inte har uppstått men som redan är helt säkrade, om det gör
detta konsekvent.
Institutet får fördela nettopositioner för sammansatta valutor på
däri ingående valutor efter gällande kvoter.
2. Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat för att
säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på dess kvo
ter i enlighet med artikel 92.1 får undantas från beräkningen av
öppna nettopositioner i valuta, under förutsättning att de behö
riga myndigheterna ger sitt tillstånd. Sådana positioner ska vara
av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell art,
och varje förändring av villkoren för att utesluta dem ska god
kännas separat av de behöriga myndigheterna. Samma behand
ling får på samma villkor tillämpas på de av ett instituts posi
tioner som är hänförliga till poster som redan har dragits av vid
beräkningen av kapitalbasen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/211
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
313
3. Ett institut får använda nettonuvärdet vid beräkning av
den öppna nettopositionen i varje valuta och i guld, under
förutsättning att institutet använder denna metod konsekvent.
4. Korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom
rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i
guld ska omräknas till rapportvalutan efter avistakursen. De
ska därefter adderas var för sig för att ge summan av korta
nettopositioner respektive summan av långa nettopositioner.
Det högre av dessa två belopp utgör institutets totala nettopo
sition i utländsk valuta.
5. Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra
risker, bortsett från deltarisken, i samband med optioner i ka
pitalbaskraven.
6. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta
risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till
omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i
fråga om optioner och teckningsoptioner.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2013.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek
niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar
tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i
kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de
befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe
terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december
2013.
Artikel 353
Fonders valutakursrisk
1. Vid sådan beräkning som avses i artikel 352 ska i fråga
om fonder de aktuella valutapositionerna i fonden tas med i
beräkningen.
2. Instituten får använda sig av följande tredjeparters rappor
ter om valutapositionerna i fonden:
a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden
uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga
värdepapper hos detta förvaringsinstitut.
b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för
utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri
erna i artikel 132.3 a.
En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.
3. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i
fonden ska man utgå ifrån att fonden har investerat i valuta upp
till den högsta tillåtna gränsen och institutet ska, för positioner i
handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponering
de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt
via fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav för valutakurs
risken. Detta görs genom att positionen i fonden ökas propor
tionellt upp till den maximala exponeringen mot de underlig
gande investeringar som kommer från investeringsmandatet.
Fondens antagna valutaposition ska behandlas som en separat
valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, med
förbehåll för att den samlade långa positionen läggs till den
samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta
positionen läggs till den samlade, korta öppna valutapositionen,
om inriktningen på fondens investeringar är känd. Ingen nett
ning mellan sådana positioner ska vara tillåten före beräkning
en.
Artikel 354
Nära sammanhängande valutor
1. Instituten får tillämpa lägre kapitalbaskrav för täckande av
positioner i relevanta nära sammanhängande valutor. Två valu
tor får endast behandlas som nära sammanhängande, om san
nolikheten för att det uppstår en förlust – beräknad på basis av
dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem åren – på
lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de
närmast följande tio arbetsdagarna, vilken är 4 % eller mindre av
värdet av den avstämda positionen i fråga (värderad i rapport
valutan), är åtminstone 99 %, om en observationsperiod på 3 år
används, och 95 %, om en observationsperiod på fem år an
vänds. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära
sammanhängande valutor ska vara 4 % multiplicerat med värdet
av den avstämda positionen.
2. Vid beräkning av kraven i detta kapitel får instituten
bortse från positioner i valutor som är föremål för juridiskt
bindande mellanstatliga avtal för begränsning av förändringar
i förhållande till andra valutor som omfattas av samma över
enskommelse. Instituten ska beräkna sin avstämda position i
sådana valutor och underkasta dem ett kapitalbaskrav som
inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation
som fastställts i ifrågavarande mellanstatliga avtal avseende de
berörda valutorna.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande med en förteckning över de valutor för vilka den
behandling som anges i punkt 1 är tillgänglig.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
medartikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/212
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
314
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
4. De behöriga myndigheterna får tillåta att kapitalbaskravet
för avstämda positioner i sådana medlemsstaters valutor som
deltar i andra etappen i den ekonomiska och monetära unionen
sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner.
5. Endast de icke avstämda positionerna i sådana valutor
som avses i denna artikel ska införlivas i den totala öppna
nettopositionen i enlighet med artikel 352.4.
6. När dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem
åren - på lika stora och motstående positioner i två valutor
under de kommande 10 arbetsdagarna - visar att dessa båda
valutor har en fullständigt positiv korrelation och att institutet
alltid kan möta en köp- och säljkursskillnad som är lika med
noll för respektive transaktioner kan institutet efter uttryckligt
tillstånd från sin behöriga myndighet tillämpa ett kapitalbaskrav
på 0 % fram till utgången av 2017.
KAPITEL 4
Kapitalbaskrav för råvarurisk
Artikel 355
Val av metod för råvarurisk
Om inte annat följer av artiklarna 356–358 ska instituten be
räkna kapitalbaskraven för valutarisk med någon av de metoder
som anges i artikel 359, 360 eller 361.
Artikel 356
Kompletterande råvaruhandel
1. Institut som bedriver kompletterande handel med jord
bruksråvaror får vid utgången av varje år fastställa sina kapital
baskrav för sitt fysiska råvarulager för följande år under för
utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet har vid varje tidpunkt på året en kapitalbas för
denna risk som inte understiger det genomsnittliga kapital
baskravet för den risken enligt en försiktig uppskattning för
det kommande året.
b) Institutet gör en försiktig uppskattning av den förväntade
volatiliteten för den siffra som beräknats i led a.
c) Institutets genomsnittliga kapitalbaskrav för denna risk över
stiger inte 5 % av dess kapitalbas eller 1 miljon EUR och det
förväntade högsta kapitalbaskravet överstiger inte 6,5 % av
dess kapitalbas, med beaktande av den volatilitet som beräk
nats i enlighet med led b.
d) Institutet övervakar kontinuerligt att de beräkningar som har
gjorts enligt led a och b fortfarande avspeglar verkligheten.
2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om
hur de använder alternativet i punkt 1.
Artikel 357
Positioner i råvaror
1. Varje position i råvaror eller råvaruderivat ska uttryckas i
termer av standardiserade måttenheter. Avistapriset på varje rå
vara ska uttryckas i rapportvalutan.
2. Positioner i guld eller guldderivat ska anses vara föremål
för valutakursrisk och i tillämpliga delar behandlas i enlighet
med kapitel 3 eller 5 vid beräkning av marknadsrisk.
3. För tillämpning av artikel 360.1 ska ett instituts nettopo
sition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts
långa positioner i förhållande till dess korta positioner eller vice
versa i samma råvara och i identiska råvaruterminer, optioner
och warrants. Derivatinstrument ska behandlas som positioner i
den underliggande råvaran i enlighet med artikel 358.
4. Vid beräkning av en position i en råvara ska följande
positioner behandlas som positioner i samma råvara:
a) Positioner i olika underkategorier av råvaror i de fall där
underkategorierna kan levereras i stället för varandra.
b) Positioner i likartade råvaror, om det klart kan fastställas att
korrelationen i prisrörlighet mellan dessa år är minst 0,9
över en period om minst ett år.
Artikel 358
Särskilda instrument
1. Råvaruterminer och andra terminsåtaganden att köpa eller
sälja enskilda råvaror ska inordnas i måttsystemet som teore
tiska belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsättas en
löptid med hänvisning till förfallodagen.
2. Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris
och den andra är det löpande marknadspriset ska behandlas
som en serie positioner lika med värdet på kontraktets teore
tiska belopp, där varje position i tillämpliga fall motsvarar en
betalning på swappen och placeras in i ett löptidsband enligt
artikel 359.1. Positionerna ska vara långa positioner, om insti
tutet betalar ett fast pris och erhåller ett rörligt pris, och korta
positioner, om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett
rörligt pris. Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är i
olika råvaror placeras i relevanta kategorier enligt löptidsmeto
den.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/213
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
315
3. Optioner och warrants på råvaror eller råvaruderivat ska
behandlas som om de vore positioner vilkas värde motsvarar
det underliggande värde som optionen hänför sig till, multipli
cerat med dess delta vid tillämpning av detta kapitel. De senare
nämnda positionerna får nettas mot motstående positioner i
samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det
delta som används ska vara det som gäller för berörd börs.
Vid optioner i OTC-handel eller om delta från den berörda
börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna delta
med användning av lämplig modell, under förutsättning att de
behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Tillstånd
ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande uppskattning
av graden av förändring av optionens eller warrantens värde i
förhållande till små förändringar i marknadspriset på det under
liggande instrumentet.
Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra risker,
bortsett från deltarisken, i samband med optioner i kapitalbas
kraven.
4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta
risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till
omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i
fråga om optioner och teckningsoptioner.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2013.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek
niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar
tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i
kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de
befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe
terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december
2013.
5. Om ett institut är något av följande, ska det ta med de
berörda råvarorna i beräkningen av sitt kapitalbaskrav för råva
rurisk:
a) Den som överför råvaror eller garanterade rättigheter avse
ende äganderätt till råvaror i en repa.
b) Den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån.
Artikel 359
Löptidsmetod
1. Institutet ska använda en särskild löptidsmetod för varje
råvara i överensstämmelse med tabell 1. Alla positioner i en viss
råvara ska föras till respektive löptidsband. Fysiska lager ska
föras till första löptidsbandet från 0 till och med 1 månad.
Tabell 1
Löptidsband
(1)
Spridningsfaktor (i %)
(2)
0 1 månad 1,50
> 1 3 månader 1,50
> 3 6 månader 1,50
> 6 12 månader 1,50
> 1 2 år 1,50
> 2 3 år 1,50
> 3 år 1,50
2. Positioner i samma råvara får avräknas och föras till re
spektive löptidsband på nettobasis för följande:
a) Positioner i kontrakt som förfaller samma dag.
b) Positioner i kontrakt som förfaller inom tio dagar från va
randra, om kontrakten omsätts på marknader som har dag
liga leveranstidpunkter.
3. Institutet ska därefter beräkna summan av de långa posi
tionerna och summan av de korta positionerna i varje löptids
band. Summan av långa positioner som motsvaras av korta
positioner i ett visst löptidsband ska utgöra den avstämda po
sitionen i detta band, medan återstående långa eller korta posi
tioner ska utgöra den icke avstämda positionen i samma band.
4. Den del av den icke avstämda långa positionen i ett visst
löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta positio
nen eller vice versa i ett högre löptidsband ska utgöra den
avstämda positionen mellan två löptidsband. Den del av den
icke avstämda långa eller icke avstämda korta positionen som
inte kan avstämmas på detta sätt ska utgöra den icke avstämda
positionen.
5. Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas på
grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av
följande:
a) Summan av de avstämda långa och korta positionerna, mul
tiplicerad med relevant grundfaktor enligt kolumn 2 i tabell
1 för varje löptidsband och med råvarans avistapris.
b) Den avstämda positionen mellan två löptidsband för varje
löptidsband dit en icke avstämd position överförs, multipli
cerad med 0,6 %, vilket är överföringsfaktorn, och med rå
varans avistapris.
SV
L 176/214
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
316
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) Återstående icke avstämda positioner multiplicerade med
15 %, vilket är restfaktorn, och med råvarans avistapris.
6. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska
beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för
varje råvara i enlighet med punkt 5.
Artikel 360
Förenklad metod
1. Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas
som summan av följande:
a) 15 % av nettopositionen, lång eller kort, multiplicerad med
råvarans avistapris.
b) 3 % av bruttopositionen, lång och kort, multiplicerad med
råvarans avistapris.
2. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska
beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för
varje råvara i enlighet med punkt 1.
Artikel 361
Utökad löptidsmetod
Instituten får använda de minimigrund-, överförings- och rest
faktorer som anges i följande tabell 2 i stället för de faktorer
som anges i artikel 359 under förutsättning att instituten
a) har en betydande handel med råvaror,
b) har en ändamålsenligt diversifierad råvaruportfölj, och
c) ännu inte har möjlighet att använda interna modeller för att
beräkna kapitalbaskrav för råvarurisk.
Tabell 2
Ädelmetaller
(utom guld) Basmetaller
Jordbruks-
produkter
Övrigt, in
begripet
energipro
dukter
Grundfaktor (%) 1,0 1,2 1,5 1,5
Överförings-faktor
(%)
0,3 0,5 0,6 0,6
Restfaktor (%) 8 10 12 15
Instituten ska anmäla sin användning av denna artikel till de
behöriga myndigheterna tillsammans med belägg för sina an
strängningar för att införa en intern modell för att beräkna
kapitalbaskravet för råvarurisk.
KAPITEL 5
Användning av interna modeller för beräkning av
kapitalbaskrav
A v s n i t t 1
T i l l s t å n d o c h k a p i t a l b a s k r a v
Artikel 362
Specifika och generella risker
Positionsrisk avseende ett omsatt skuldinstrument, aktie eller
aktierelaterat instrument eller härav relaterade ränte- eller aktie
derivat får delas upp i två komponenter vid tillämpningen av
detta kapitel. Den första komponenten ska vara den specifika
riskkomponenten och omfatta risken för en prisförändring för
instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den
som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstru
ment, den som givit ut det underliggande instrumentet. Den
generella riskkomponenten ska omfatta risken för en prisför
ändring för instrumentet, som, när det gäller ett omsatt skuld
instrument eller räntederivat, beror på ändrad räntenivå eller,
när det gäller en aktie eller aktierelaterat instrument eller härav
relaterade aktiederivat, beror på en allmän rörelse på aktiemark
naden som inte är kopplad till någon särskild egenskap hos ett
enskilt värdepapper.
Artikel 363
Tillstånd att använda interna modeller
1. Efter att ha kontrollerat att ett institut i tillämpliga fall
uppfyller kraven i avsnitten 2, 3 och 4 ska de behöriga myn
digheterna bevilja institutet tillstånd att beräkna sina egna ka
pitalbaskrav för en eller flera av följande riskkategorier med
hjälp av egna interna modeller i stället för eller i kombination
med de metoder som anges i kapitlen 2–4:
a) Generell risk i aktier eller aktierelaterade instrument.
b) Specifik risk i aktier eller aktierelaterade instrument.
c) Generell risk i skuldinstrument.
d) Specifik risk i skuldinstrument.
e) Valutakursrisk.
f) Råvarurisk.
2. Institutet ska i tillämpliga fall fortsätta att beräkna sina
kapitalbaskrav i enlighet med kapitlen 2, 3 och 4 för de risk
kategorier för vilka det inte har fått tillstånd att använda sina
interna modeller i enlighet med punkt 1. Tillstånd från de be
höriga myndigheterna att använda interna modeller ska krävas
för varje riskkategori och ska endast beviljas, om den interna
modellen täcker en betydande andel av positionerna i en viss
riskkategori.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/215
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
317
3. Väsentliga ändringar i användningen av interna modeller
som institutet har fått tillstånd att använda, utvidgningen av
användningen av interna modeller som institutet har fått till
stånd att använda, särskilt för ytterligare riskkategorier, samt
den första beräkningen av stressjusterade Value-at-Risk-värden
i enlighet med artikel 365.2 ska godkännas separat av den
behöriga myndigheten.
Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om alla
övriga utvidgningar och ändringar avseende användningen av
de interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda.
4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
som specificerar
a) villkoren för att bedöma hur väsentliga utvidgningar och
ändringar i användningen av interna modeller är,
b) bedömningsmetodik enligt vilken de behöriga myndighe
terna tillåter institut att använda interna modeller.
c) de villkor enligt vilka andelen positioner som täcks av den
interna modellen inom en riskkategori ska anses vara
"bety
dande
" i enlighet med punkt 2.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan
darder till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande
tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 364
Kapitalbaskrav när interna modeller används
1. Utöver beräkningen av kapitalbaskrav i enlighet med ka
pitlen 2, 3 och 4 för de riskkategorier för vilka tillstånd att
tillämpa en intern modell inte har beviljats, ska varje institut
som använder en intern modell uppfylla ett kapitalbaskrav som
uttrycks som summan av leden a och b.
a) Det högre av följande värden:
i) Institutets Value-at-Risk-värde för föregående dag, beräk
nat i enlighet med artikel 365.1 (VaR t–1 ).
ii) Ett genomsnitt av de dagliga Value-at-Risk-värdena, be
räknade i enlighet med artikel 365.1, för samtliga före
gående sextio affärsdagar (VaR avg ), multiplicerat med mul
tiplikationsfaktorn (mc) i enlighet med artikel 366.
b) Det högre av följande värden:
i) Institutets senaste tillgängliga stressjusterade Value-at-
Risk-värde, beräknat i enlighet med artikel 365.2
(sVaR t–1 ).
ii) Ett genomsnitt av de stressjusterade Value-at-Risk-vär
dena, beräknade på det sätt och med den frekvens som
anges i artikel 365.2, under de föregående sextio affärs
dagarna (sVaR avg ), multiplicerat med multiplikationsfak
torn (ms) i enlighet med artikel 366.
2. Institut som använder en intern modell för att beräkna
kapitalbaskravet för specifik risk i skuldinstrument ska uppfylla
ett ytterligare kapitalbaskrav som uttrycks som summan av le
den a och b:
a) Det kapitalbaskrav som beräknats i enlighet med artiklarna
337 och 338 för den specifika risken för värdepapperise
ringspositioner och kreditderivat på n:te fallissemanget i han
delslagret med undantag av dem som räknas in i ett kapital
baskrav för den specifika risken för korrelationshandelsport
följen i enlighet med avsnitt 5 och i tillämpliga fall kapital
baskravet för specifik risk i enlighet med kapitel 2 avsnitt 6
för sådana positioner i fonder för vilka varken villkoren i
artikel 350.1 eller 350.2 är uppfyllda.
b) Det som är högst av
i) det senaste riskvärdet för tillkommande fallissemangs-
och migrationsrisker beräknat i enlighet med avsnitt 3,
ii) genomsnittet av detta värde för de föregående tolv vec
korna.
3. Institut som har en korrelationshandelsportfölj som upp
fyller kraven i artikel 338.1–338.3 får uppfylla ett kapitalbas
krav på grundval av artikel 377 i stället för artikel 338.4, vilket
beräknas som det högsta av
a) det senaste riskvärdet för korrelationshandelsportföljen, be
räknat i enlighet med avsnitt 5,
b) genomsnittet av detta värde för de föregående tolv veckorna,
c) 8 % av det kapitalbaskrav som vid tidpunkten för beräk
ningen av det senaste riskvärdet enligt led a skulle beräknas
i enlighet med artikel 338.4 för samtliga positioner som
ingår i den interna modellen för korrelationshandelsportföl
jen.
SV
L 176/216
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
318
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
A v s n i t t 2
A l l m ä n n a k r a v
Artikel 365
Beräkning av VaR och stressjusterad VaR
1. Beräkningen av det Value-at-Risk-värde som avses i arti
kel 364 ska omfattas av följande krav:
a) Daglig beräkning av Value-at-Risk-värdet.
b) Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.
c) En innehavsperiod motsvarande tio dagar.
d) En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år, utom
då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av
en betydande ökning i prisvolatiliteten.
e) Minst månatliga uppdateringar av dataunderlaget.
Institutet får använda Value-at-Risk-värden som beräknats i en
lighet med kortare innehavsperioder än tio dagar, vilka räknas
om till tio dagar med lämplig metod, som ses över regelbundet.
2. Varje institut ska dessutom minst varje vecka beräkna ett
stressvärde för Value-at-Risk för den aktuella portföljen i enlig
het med de krav som anges i första stycket, där indata för
Value-at-Risk-modellen kalibrerats mot historisk data från en
sammanhängande tolvmånadersperiod med betydande finansiell
stress, som är relevant för institutets portfölj. Valet av historisk
data ska ses över minst årligen av institutet, som ska meddela
de behöriga myndigheterna resultatet. EBA ska övervaka skill
naderna i praxis beräkningen av ett stressvärde för Value-at-Risk
och ska utfärda riktlinjer för denna praxis i enlighet med arti
kel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 366
Föreskrivna utfallstest och multiplikationsfaktorer
1. Resultatet av de beräkningar som avses i artikel 365 ska
räknas upp med multiplikationsfaktorerna (m c ) och (m s ).
2. Var och en av multiplikationsfaktorerna (m c ) och (m s ) ska
vara summan av minst 3 och en addend mellan 0 och 1 i
enlighet med tabell 1. Värdet på denna addend är beroende
av det antal överskridanden av Value-at-Risk-värdet enligt arti
kel 365.1 vilka konstaterats genom institutets utfallstester under
de närmast föregående 250 bankdagarna.
Tabell 1
Antal överskridanden Addend
Färre än 5 0,00
5 0,40
6 0,50
7 0,65
8 0,75
9 0,85
10 eller fler 1,00
3. Instituten ska dagligen beräkna överskridanden på grund
val av utfallstester av hypotetiska och faktiska förändringar i
portföljens värde. Ett överskridande är en endagsförändring i
portföljens värde som överskrider motsvarande endagsvärde
för det Value-at-Risk-värde som genererats av institutets modell.
För att bestämma addenden ska antalet överskridanden faststäl
las åtminstone kvartalsvis och uppgå till det större av antalet
överskridanden på grundval av hypotetiska och faktiska föränd
ringar i portföljens värde.
Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar av port
följens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens
värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade
positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag.
Utfallstest med avseende på faktiska förändringar av portföljens
värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid
dagens slut och dess faktiska värde vid slutet av påföljande dag,
exklusive avgifter, provisioner och nettoränteintäkter.
4. De behöriga myndigheterna får i enskilda fall begränsa
addenden till den som följer av överskridanden på grundval
av hypotetiska förändringar, där antalet överskridanden på
grundval av faktiska förändringar inte är ett resultat av brister
i den interna modellen.
5. För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kon
tinuerligt övervaka de multiplikativa faktorernas lämplighet ska
institutet snarast och under alla omständigheter senast inom
fem arbetsdagar underrätta de behöriga myndigheterna om
alla överskridanden som konstateras med institutets program
för utfallstest.
Artikel 367
Krav på riskmätning
1. Varje intern modell som används för att beräkna kapital
krav för positionsrisk, valutakursrisk, råvarurisk och varje intern
modell för korrelationshandel ska uppfylla samtliga följande
krav:
a) Modellen ska på ett precist och korrekt sätt fånga upp alla
väsentliga prisrisker.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/217
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
319
b) Modellen ska fånga upp ett tillräckligt antal riskfaktorer,
beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive mark
nader. Om en riskfaktor ingår i institutets prissättnings
modell men inte i riskmätningsmodellen, ska institutet på
ett tillfredsställande sätt kunna motivera ett sådant uteläm
nande för den behöriga myndigheten. Riskmätningsmodellen
ska fånga icke-linjära effekter från optioner och andra pro
dukter samt korrelationsrisker och basisrisker. Om proxyva
riabler används för riskfaktorer, ska det vara dokumenterat
att de tidigare fungerat väl för den faktiska position som
innehas.
2. Varje intern modell som används för att beräkna kapital
krav för positionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk ska uppfylla
samtliga följande krav:
a) Modellen ska omfatta en uppsättning riskfaktorer som mot
svarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekäns
liga positioner, vare sig i eller utanför balansräkningen. In
stitutet ska basera sina avkastningskurvor på en allmänt ve
dertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering
i de viktigaste valutorna och på de viktigaste marknaderna,
ska avkastningskurvan delas upp i minst sex löptidssegment
för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed
avkastningskurvan. Modellen ska även fånga upp den risk
som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser
mellan olika avkastningskurvor.
b) Modellen ska omfatta riskfaktorer som hänför sig till guld
och de enskilda utländska valutorna som institutets positio
ner är denominerade i. I fråga om fonder ska de aktuella
valutapositionerna för fonden tas med i beräkningen. Insti
tuten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapo
sitionerna för fonden, när rapportens riktighet kan säkerstäl
las på lämpligt sätt. Om ett institut inte känner till fondens
valutapositioner ska denna position lyftas ut och hanteras i
enlighet med artikel 353.3.
c) Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för
var och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga
positioner.
d) Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för
var och en av de råvaror där institutet har väsentliga posi
tioner. Modellen ska dessutom fånga upp risken i ej full
ständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej iden
tiska råvaror och även exponering för förändringar i term
inspriser som uppstår till följd av bristande överensstäm
melse mellan löptider. Den ska också beakta marknadssärd
rag, särskilt leveransdagar och handlares möjligheter att
stänga positioner.
e) Institutets interna modell ska ge en försiktig bedömning av
den risk som uppkommer till följd av mindre likvida posi
tioner och positioner med begränsad pristransparens vid rea
listiska marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla
minimidatakrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga
och endast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller
inte ger uttryck för en positions eller portföljs verkliga vo
latilitet.
3. I de interna modeller som avses i detta kapitel får institut
endast använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och
mellan olika riskkategorier, om institutets metod för att mäta
korrelationer är sund och genomförs med integritet.
Artikel 368
Kvalitativa krav
1. En intern modell som används i enlighet med detta kapitel
ska vara sund och implementeras med integritet och ska i syn
nerhet uppfylla samtliga följande kvalitativa krav:
a) Varje intern modell som används för att beräkna kapitalkrav
för positionsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk ska vara väl
integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och ut
göra grunden för rapportering om riskexponering till den
verkställande ledningen.
b) Institutet ska ha en enhet för riskkontroll som är fristående
från de affärsdrivande handlarenheterna och som rapporterar
direkt till den verkställande ledningen. Enheten ska ha ansvar
för utformningen och tillämpningen av varje intern modell
som används enligt detta kapitel. Enheten ska genomföra
inledande och fortlöpande validering av varje intern modell
som används enligt detta kapitel och ha ansvar för det över
gripande riskhanteringssystemet. Enheten ska utarbeta och
analysera dagliga rapporter om resultaten av den interna
modell som används för att beräkna kapitalkrav för posi
tionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk och om lämpliga åt
gärder som ska vidtas avseende limiter i handeln.
c) Institutets ledningsorgan och verkställande ledning ska ta
aktiv del i riskkontrollprocessen och de dagliga rapporter
som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en
ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna ge
nomdriva minskningar såväl i de positioner som enskilda
handlare tar som i institutets totala riskexponering.
d) Institutet ska ha tillräckligt många anställda med kunskaper i
användningen av avancerade modeller, inbegripet de model
ler som används enligt detta kapitel, inom områdena handel,
riskkontroll, revision och affärsadministration (back-office).
SV
L 176/218
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
320
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) Institutet ska ha fastställt förfaranden för övervakning och
efterlevnad med en rad skriftligt fastlagda interna riktlinjer
för, och kontroller av den övergripande hanteringen av in
stitutets interna modeller, inbegripet sådana som används
enligt detta kapitel.
f) Varje intern modell som används enligt detta kapitel ska ha
en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina risk
beräkningar.
g) Institutet ska frekvent genomföra ett rigoröst program för
stresstest, inklusive omvända stresstester, vilket ska omfatta
alla interna modeller som används enligt detta kapitel, och
resultaten därav ska granskar av den verkställande ledningen
och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.
Denna process ska särskilt ta upp bristande marknadslikvidi
tet under stressade marknadsförhållanden, koncentrationsris
ker, enkelriktade marknader (one way markets), risker för
oförutsedda händelser och plötsliga fallissemang, risker i
samband med positioner som är långt
"out of the money",
icke linearitet hos produkterna, positioner med stora vär
deringsspann och andra risker som inte med säkerhet fångas
upp korrekt av den interna modellen. De chocker som till
lämpas ska anpassas till portföljernas art och till den tid det
skulle kunna ta att säkra eller hantera riskerna under svåra
marknadsförhållanden.
h) Institutet ska, som ett led i sin regelbundna interna revision,
genomföra en oberoende översyn av sina interna modeller,
inbegripet sådana som används enligt detta kapitel.
2. Den översyn som avses i punkt 1 h ska inbegripa både de
affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrol
lenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året ska institu
tet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. Vid denna
översyn ska följande beaktas:
a) Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanterings
systemet och -processen är samt hur riskkontrollenheten är
organiserad.
b) Integreringen av riskmätningen i den dagliga riskhanteringen
och integriteten i informationssystemet för riskhanteringen.
c) Vilken process institutet använder för att godkänna riskvär
deringsmodeller och värderingssystem som används av per
sonalen inom handelsavdelningar och affärsadministrations
avdelningar.
d) Omfattningen av de risker som fångas upp genom riskmät
ningsmodellen och valideringen av betydande förändringar i
riskmätningsprocessen.
e) Graden av riktighet och fullständighet i positionsdata, graden
av riktighet och lämplighet i antaganden om volatilitet och
korrelation samt riktigheten i värdering och beräkningar av
riskkänslighet.
f) Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär
dera konsistens, aktualitet och tillförlitlighet i de datakällor
som används för den interna modellen, inbegripet dessa
datakällors oberoende.
g) Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär
dera de utfallstest som utförs för att bedöma den interna
modellens riktighet.
3. Instituten ska, allteftersom tekniker och bästa praxis ut
vecklas, tillämpa ny teknik och praxis i de interna modeller som
används enligt detta kapitel.
Artikel 369
Intern validering
1. Instituten ska ha infört processer för att säkerställa att alla
interna modeller som de använder i enlighet med detta kapitel
har validerats tillfredsställande av parter med lämpliga kvalifika
tioner och fristående från utvecklingsprocessen för att se till att
modellerna är begreppsmässigt sunda och i tillräcklig utsträck
ning fångar upp alla väsentliga risker. Valideringen ska genom
föras när den interna modellen utvecklas för första gången och
när väsentliga ändringar av den görs. Validering ska även göras
periodiskt, men framför allt när det har inträffat sådana väsent
liga strukturella förändringar på marknaden eller i sammansätt
ningen av institutets portfölj som kan leda till att den interna
modellen inte längre fungerar tillfredsställande. Allteftersom tek
nik och bästa praxis för intern validering utvecklas ska institu
ten tillämpa dessa framsteg. Valideringen av den interna model
len ska inte begränsas till utfallstester utan även omfatta minst
följande:
a) Tester för att styrka att antaganden inom den egna modellen
är lämpliga och inte innebär en underskattning eller över
skattning av riskerna.
b) Utöver de föreskrivna programmen för utfallstest ska insti
tuten genomföra egna valideringstest, inbegripet utfallstest,
av den interna modellen med anknytning till risker och
strukturer i sina portföljer.
c) Hypotetiska portföljer ska användas för att säkerställa att den
interna modellen kan fånga upp vissa särskilda strukturdrag
som kan uppkomma, exempelvis väsentliga basisrisker och
koncentrationsrisker.
2. Institutet ska göra utfallstest med avseende på både fak
tiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/219
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
321
A v s n i t t 3
S ä r s k i l d a k r a v f ö r m o d e l l e r f ö r s p e c i f i k
r i s k
Artikel 370
Krav för modeller för specifik risk
En intern modell för att beräkna kapitalbaskravet för specifik
risk och en intern modell för korrelationshandel ska uppfylla
följande ytterligare krav:
a) Den förklarar den historiska prisvariationen i portföljen.
b) Den fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och
förändring av portföljens sammansättning.
c) Den är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser.
d) Den utvärderas genom utfallstest i syfte att uppskatta om
den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt. Om in
stitutet utför detta utfallstest på grundval av relevanta under
portföljer, ska dessa väljas på ett konsekvent sätt.
e) Den fångar upp namnrelaterade basrisker och ska framför
allt vara känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mel
lan liknande men ej identiska positioner.
f) Den fångar upp risken för oförutsedda händelser.
Artikel 371
Undantag från modeller för specifik risk
1. Ett institut får välja att från sin beräkning av kapitalbas
krav för specifika risker enligt en intern modell undanta posi
tionsrisker för vilka det uppfyller ett kapitalbaskrav för specifika
risker enligt artikel 332.1 e eller artikel 337, med undantag av
de positioner som omfattas av artikel 377.
2. Ett institut får välja att i sin interna modell inte fånga upp
fallissemangs- och migrationsrisker avseende omsatta skuld
instrument om det fångar upp dessa risker genom de krav
som fastställs i avsnitt 4.
A v s n i t t 4
I n t e r n
m o d e l l
f ö r
t i l l k o m m a n d e
f a l l i s s e m a n g s - o c h m i g r a t i o n s r i s k
Artikel 372
Krav för en intern modell för tillkommande fallissemangs-
och migrationsrisk (IRC modell)
Ett institut som använder en intern modell för att beräkna
kapitalbaskrav för specifik risk för omsatta skuldinstrument
ska också ha en intern modell för tillkommande fallissemangs-
och migrationsrisk (IRC) för att fånga upp de fallissemangs- och
migrationsrisker för sina positioner i handelslagret som tillkom
mer utöver de risker som fångas upp av Value-at-Risk-måttet
enligt artikel 365.1. Institutet ska visa att dess interna modell
når upp till följande standarder under antagandet att en kon
stant risknivå föreligger och om lämpligt anpassa den för att
återspegla inverkan av likviditet, koncentration, risksäkring och
optionalitet:
a) Den interna modellen ska tillhandahålla en lämplig riskdiffe
rentiering samt noggranna och konsekventa skattningar av
tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk.
b) Den interna modellens skattningar av potentiella förluster
ska spela en central roll i institutets riskhantering.
c) De marknads- och positionsdata som används för den in
terna modellen ska vara aktuella och föremål för en lämplig
kvalitetsbedömning.
d) Kraven i artiklarna 367.3, 368, 369.1 och 370 b, c, e och f
ska vara uppfyllda.
EBA ska utfärda riktlinjer om kraven i artiklarna 373 - 376.
Artikel 373
Omfattning för den interna IRC modellen
Den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och mig
rationsrisk ska omfatta alla positioner som omfattas av ett ka
pitalbaskrav för specifik ränterisk, inbegripet sådana som om
fattas av ett kapitalkrav för specifik risk på 0 % enligt arti
kel 336, men inte värdepapperiseringspositioner och kreditderi
vat på n:te förfall.
Under förutsättning att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkän
nande får institutet välja att genomgående ta med alla positioner
i börsnoterade aktier och derivatpositioner med börsnoterade
aktier. Godkännandet ska ges om detta införlivande är förenligt
med hur institutet mäter och hanterar risk internt.
Artikel 374
Parametrar för den interna IRC modellen
1. Instituten ska använda den interna modellen för att be
räkna ett värde som mäter förluster till följd av fallissemang och
ändrad intern eller extern kreditvärdering inom ett konfidens
intervall på 99,9 % under en kapitalhorisont på ett år. Instituten
ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.
SV
L 176/220
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
322
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Korrelationsantagandena ska stödjas av en analys av ob
jektiva data inom ett begreppsmässigt sunt ramverk. Den in
terna modellen ska på ett tillfredsställande sätt beakta koncent
rationer av utgivare. Även koncentrationer som i stressituationer
kan uppkomma inom och tvärs över produktkategorier ska
beaktas.
3. Den interna modellen för tillkommande fallissemangs-
och migrationsrisk ska beakta effekter av korrelationer mellan
fallissemangs- och migrationshändelser. Den ska inte avspegla
effekter av diversifiering mellan å ena sidan fallissemangs- och
migrationshändelser och å andra sidan andra riskfaktorer.
4. Den interna modellen ska bygga på ett antagande om
konstant risknivå med en tidshorisont på ett år, vilket innebär
att givna enskilda positioner eller positionsmängder i handels
lagret som har utsatts för fallissemang eller migration under sin
likviditetshorisont återställs vid utgången av sina likviditetshori
sonter, så att de återfår sin ursprungliga risknivå. Instituten får
som alternativ välja att genomgående använda antagandet om
konstanta ettåriga positioner.
5. Likviditetshorisonterna ska fastställas utifrån den tid som
krävs för att sälja positionen eller för att säkra alla väsentliga
relevanta prisrisker under stressade marknadsförhållanden med
särskilt beaktande av positionens storlek. Likviditetshorisonterna
ska ta hänsyn till faktisk praxis och erfarenheter under perioder
av såväl systematisk som idiosynkratisk stress. Likviditetshori
sonten ska mätas utifrån försiktiga antaganden och vara till
räckligt lång för att försäljnings- eller säkringshandlingen i sig
själv inte väsentligt ska påverka det pris som skulle gälla vid ett
genomförande av försäljningen eller säkringen.
6. Vid fastställandet av lämplig likviditetshorisont för en po
sition eller en grupp positioner ska en minimigräns på tre må
nader gälla.
7. Vid fastställandet av den lämpliga likviditetshorisonten för
en position eller en uppsättning positioner ska ett instituts in
terna riktlinjer för prisvärdejusteringar och hantering av inaktu
ella positioner beaktas. När ett institut fastställer likviditetshori
sonter för positionsmängder och inte för enskilda positioner,
ska kriterierna för definition av positionsmängder fastställas på
ett sätt som tar adekvat hänsyn till skillnader i likviditet. Lik
viditetshorisonterna ska vara längre för koncentrerade positioner
med hänsyn till den längre tid som krävs för att likvidera sådana
positioner. Likviditetshorisonten för en warehousing-facilitet för
värdepapperiseringar ska avspegla den tid som krävs för att
bygga upp, sälja och värdepapperisera tillgångarna eller för att
säkra väsentliga riskfaktorer under stressade marknadsförhållan
den.
Artikel 375
Erkännande av risksäkringar för den interna modellen för
tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk
1. Risksäkringar kan införlivas med ett instituts interna mo
dell för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och
migrationsrisker. Positioner kan nettas när köp- och säljpositio
ner avser samma finansiella instrument. Säkrings- eller diversi
fieringseffekter i samband med långa och korta positioner av
seende olika instrument eller olika värdepapper med samma
gäldenär samt långa och korta positioner med olika utgivare
får endast bokföras med explicita modeller av långa och korta
positioner redovisade brutto för de olika instrumenten. Institu
ten ska beakta effekterna av väsentliga risker som kan förverkli
gas under mellantiden mellan löptiden för risksäkringen och
likviditetshorisonten samt potentialen för väsentliga basrisker
inom säkringsstrategierna avseende produktslag, rangordning i
kapitalstrukturen, intern eller extern kreditvärdering, löptid,
emissionstidpunkt och andra skillnader mellan instrumenten.
Instituten ska endast beakta risksäkringar i den utsträckning
som de kan upprätthållas också när gäldenären närmar sig en
kredithändelse eller annan händelse.
2. För positioner som är risksäkrade genom dynamiska stra
tegier får en omviktning av säkringen inom likviditetshorisonten
för den säkrade positionen beaktas, förutsatt att institutet
a) väljer att modellera omviktningen konsekvent för hela den
relevanta mängden av positioner i handelslagret,
b) kan visa att omviktningen leder till bättre riskmätning,
c) kan visa att marknaderna för de instrument som fungerar
som risksäkring är tillräckligt likvida för att möjliggöra en
sådan omviktning även under perioder av stress. Alla kvars
tående risker i samband med dynamiska risksäkringsstrate
gier ska beaktas i kapitalbaskravet.
Artikel 376
Särskilda krav för den interna IRC modellen
1. Den interna modellen för att fånga upp tillkommande
fallissemangs- och migrationsrisker ska vara anpassad till de
icke-linjära effekterna av optioner, strukturerade kreditderivat
och andra positioner med i väsentlig utsträckning icke-linjärt
beteende vid prisändringar. Institutet ska också vederbörligen
beakta omfattningen av de modellrisker som är förenade med
värdering och skattning av prisrisker i samband med sådana
produkter.
2. Den interna modellen ska vara baserad på data som är
objektiv och aktuell.
3. Inom ramen för den oberoende översynen och valide
ringen av sina interna modeller enligt detta kapitel, inbegripet
avseende riskmätningssystemet, ska institutet framför allt utföra
alla följande uppgifter:
a) Validera att dess modelleringsansats för korrelationer och
prisförändringar är lämpliga för deras portföljer, även i fråga
om val och viktning av systematiska riskfaktorer.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/221
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
323
b) Genomföra ett urval stresstester, däribland känslighetsanalys
och scenarieanalyser, för att bedöma den interna modellens
kvalitativa och kvantitativa lämplighet, särskilt i fråga om
behandlingen av koncentrationer. Dessa tester ska inte be
gränsas till en uppsättning historiska händelsekedjor.
c) Genomföra adekvat kvantitativ validering, även med utnytt
jande av relevant intern benchmarking av modelleringen.
4. Den interna modellen ska vara förenlig med institutets
interna riskhanteringsmetoder för identifiering, mätning och
hantering av handelsrisker.
5. Instituten ska dokumentera sina interna modeller, så att de
behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korre
lationsantaganden och andra modelleringsantaganden.
6. Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av
den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner
och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska
marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida
takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en
dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte ger
uttryck för en positions eller portföljs verkliga volatilitet.
A v s n i t t 5
I n t e r n m o d e l l f ö r k o r r e l a t i o n s h a n d e l
Artikel 377
Krav för en intern modell för korrelationshandel
1.
De behöriga myndigheterna ska ge sådana institut som har
tillstånd att använda en intern modell för specifik risk för skuld
instrument och som uppfyller kraven i punkterna 2–6 i den här
artikeln samt i artiklarna 367.1, 367.3, 368, 369.1 och 370 a,
b, c, e, och f tillstånd att använd en intern modell för kapital
baskravet för korrelationshandelsportföljen i stället för kapital
baskravet i enlighet med artikel 338.
2. Instituten ska använda denna interna modell för att be
räkna ett värde som på ett tillfredsställande sätt mäter alla pris
risker inom ett konfidensintervall på 99,9 % med en tidshori
sont på ett år, under antagandet att en konstant risknivå före
ligger och om lämpligt anpassa den för att återspegla inverkan
av likviditet, koncentrationer, risksäkring och optionalitet. Insti
tuten ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.
3. Den modell som avses i punkt 1 ska fånga upp följande
risker på ett tillfredsställande sätt:
a) Den kumulativa risk som uppstår genom flera fallissemang,
inbegripet olika rangordning av fallissemang, för produkter
som delas upp i trancher.
b) Kreditspreadrisken, även gamma- och
"cross-gamma"-effek
ter.
c) Volatiliteten inom implicita korrelationer, även den korsvisa
effekten mellan spreadar och korrelationer.
d) Basisrisk, inbegripet både
i) basisen mellan spreaden för ett index och spreadarna för
de ingående enskilda namnen, och
ii) basisen mellan den implicita korrelationen för ett index
och korrelationen för särskilt anpassade portföljer (s.k.
bespoke portfolios).
e) Volatiliteten för återvinningsgraden, till den del som den
hänför sig till benägenheten för återvinningsgrader att in
verka tranchpriser.
f) I den utsträckning det övergripande riskmåttet (CRM-måttet)
innefattar vinsterna från dynamisk risksäkring, risken för
nedsatt risksäkring och de potentiella kostnaderna för att
vikta om sådana risksäkringar.
g) Alla andra väsentliga prisrisker för positioner i korrelations
handelsportföljen.
4. Ett institut ska använda tillräcklig marknadsdata i den
modell som avses i punkt 1 för att garantera att det till fullo
beaktar de mest framträdande riskerna för dessa exponeringar i
sin interna metod i enlighet med de krav som anges i denna
artikel. Det ska genom utfallstester eller på andra lämpliga sätt
kunna visa de behöriga myndigheterna att dess modell i till
räckligt hög grad kan förklara den historiska prisvariationen hos
dessa produkter.
Institutet ska ha tillfredsställande interna regler och processer
för att separera de positioner vilka det har tillstånd att införliva i
kapitalbaskravet i enlighet med denna artikel från andra posi
tioner för vilka det inte har ett sådant tillstånd.
5. När det gäller portföljen med samtliga de positioner som
ingår i den modell som avses i punkt 1, ska institutet regelbun
det tillämpa en rad särskilda i förväg fastställda stresscenarion.
Genom dessa stresscenarion ska man undersöka effekten av
stress på fallissemangsgrader, återvinningsgrader, kreditspreadar,
basisrisk, korrelationer och andra relevanta riskfaktorer för kor
relationshandelsportföljen. Institutet ska åtminstone varje vecka
tillämpa stresscenarion och åtminstone kvartalsvis rapportera
resultaten till de behöriga myndigheterna, inbegripet jämförelser
med institutets kapitalbaskrav enligt denna artikel. I fall då stres
stester visar på ett väsentligt underskott i kapitalbaskravet för
korrelationshandelsportföljen ska detta rapporteras till de behö
riga myndigheterna inom rimlig tid. EBA ska utarbeta riktlinjer
om tillämpningen av stresscenarier för korrelationshandelsport
följen.
SV
L 176/222
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
324
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
6. Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av
den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner
och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska
marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida
takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en
dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte åters
peglar en positions eller portföljs verkliga volatilitet.
AVDELNING V
KAPITALBASKRAV FÖR AVVECKLINGSRISK
Artikel 378
Avvecklings-/leveransrisk
Vid transaktioner i vilka räntebärande instrument, aktier, ut
ländsk valuta och råvaror, utom transaktioner i repor samt
utlåning och lån av värdepapper eller råvaror, inte är avvecklade
efter den överenskomna leveransdagen ska ett institut beräkna
den prisskillnad det riskerar.
Prisskillnaden beräknas som skillnaden mellan överenskommet
pris för det räntebärande instrumentet, aktien, den utländska
valutan eller råvaran i fråga och dess aktuella marknadsvärde,
om skillnaden skulle kunna medföra en förlust för kreditinsti
tutet.
Institutet ska multiplicera denna prisskillnad med tillämplig fak
tor i den högra kolumnen i tabell 1 nedan för att beräkna
institutets kapitalbaskrav för avvecklingsrisk.
Tabell 1
Antal arbetsdagar efter avtalad avvecklingsdag (%)
5 — 15 8
16 — 30 50
31 — 45 75
46 eller fler 100
Artikel 379
Transaktioner utan samtidig prestation
1. Ett institut ska uppfylla ett kapitalbaskrav i enlighet med
tabell 2 när
a) institutet har erlagt betalning för värdepapper, utländsk va
luta eller råvaror innan det har erhållit dem eller har levererat
värdepapper, utländsk valuta eller råvaror innan det har er
hållit betalning för dem,
b) vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har förflutit
efter det att betalningen eller leveransen ägde rum.
Tabell 2
Kapitalbehandling vid transaktioner utan samtidig prestation
Kolumn 1
Kolumn 2
Kolumn 3
Kolumn 4
Transaktionsslag
Fram till första avtalade be
talnings- /leveransben
Från första avtalade betal
nings-/leveransben fram till
4 dagar efter det andra avta
lade betalnings-/leverans
benet
5 affärsdagar efter avveck
lingsdatum fram till det att
transaktionen upphör
Utan samtidig prestation Inget kapitalkrav
Behandlas som exponering Behandlas som exponerings
risk som har vägts till
1 250 %
2. Institut som använder den metod som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 3 får, när de fastställer
riskvikter för transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, tilldela
motparter, mot vilka de inte har någon ytterligare exponering utanför handelslagret, PD-värden utifrån
motpartens externa kreditvärdering. Institut som använder egna LGD-skattningar får tillämpa LGD-värdet
i artikel 161.1 på riskvikter för sådana exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation som
behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, förutsatt att institutet tillämpar det på alla sådana exponeringar.
Alternativt får institut som använder den metod för intern kreditklassificering som anges i del tre avdelning
II kapitel 3 tillämpa antingen de riskvikter som återfinns i schablonmetoden i enlighet med del tre avdelning
II kapitel 2, förutsatt att de tillämpar dem på alla sådana exponeringar, eller en riskvikt på 100 % på alla
sådana exponeringar.
Om beloppet för den positiva exponering som härrör från transaktioner utan samtidig prestation inte är
väsentligt, får instituten tillämpa riskvikten 100 % på dessa exponeringar, utom när det krävs en riskvikt på
1 250 % i enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/223
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
325
3. Som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %
på exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation i
enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1, får institut dra av
det överförda värdet plus den löpande positiva exponeringen
som dessa exponeringar ger upphov till från poster i kärnpri
märkapitalet i enlighet med artikel 36.1 k.
Artikel 380
Undantag
Om ett avvecklingssystem, ett clearingsystem eller en central
motpart drabbas av en störning som omfattar hela systemet,
får de behöriga myndigheterna åsidosätta de kapitalbaskrav
som beräknats enligt bestämmelserna i artiklarna 378 och
379 fram till dess att situationen har rättats till. En motparts
oförmåga att avveckla en transaktion ska i detta fall inte be
traktas som fallissemang i kreditriskavseende.
AVDELNING VI
KAPITALBASKRAV FÖR KREDITVÄRDIGHETSJUSTERINGS
RISK
Artikel 381
Betydelse av kreditvärdighetsjustering
Vid tillämpningen av denna avdelning och av avdelning II ka
pitel 6 avses med kreditvärdighetsjustering en justering från
marknadens mittvärde på portföljen av transaktioner med en
motpart. Denna justering tar hänsyn till det aktuella marknads
värdet på motpartens kreditrisk för institutet men inte till det
aktuella marknadsvärdet på institutets kreditrisk för motparten.
Artikel 382
Tillämpningsområde
1. Ett institut ska beräkna sitt kapitalbaskrav för kreditvär
dighetsjusteringsrisk i enlighet med denna avdelning för samt
liga OTC-derivatinstrument i samband med all affärsverksamhet
i institutet, utom för kreditderivat som erkänns minska de risk
viktade exponeringsbeloppen för kreditrisk.
2. Ett institut ska ta med transaktioner för värdepappers
finansiering i den beräkning av kapitalbaskrav som krävs enligt
punkt 1 om den behöriga myndigheten fastställer att institutets
exponeringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk från dessa trans
aktioner är väsentliga.
3. Transaktioner med en kvalificerad central motpart och en
kunds transaktioner och en clearingmedlem ska uteslutas ur
kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk, när clearing
medlemmen agerar som mellanhand mellan kunden och en
kvalificerad central motpart och transaktionerna ger upphov
till handelsexponering för clearingmedlemmen, mot den kvalifi
cerade centrala motparten.
4. Följande transaktioner ska uteslutas ur kapitalbaskravet för
kreditvärdighetsjusteringsrisk:
a) Transaktioner med icke-finansiella motparter enligt artikel 2.9
i förordning (EU) nr 648/2012 eller med icke-finansiella
motparter etablerade i ett tredjeland, om dessa transaktioner
inte överskrider tröskelvärdet i artikel 10.3 och 10.4 i den
förordningen.
b) Transaktioner inom grupper i enlighet med artikel 3 i för
ordning (EU) nr 648/2012om inte medlemsstaterna antar
nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning
inom en bankgrupp; om så är fallet får de behöriga myn
digheterna kräva att sådana transaktioner inom grupper mel
lan strukturellt uppdelade institut tas med i kapitalbaskraven.
c) Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti
kel 2.10 i förordning (EU) nr 648/2012 och som omfattas
av övergångsbestämmelserna i artikel 89.1 i den förordning
en, till dess att dessa övergångsbestämmelser upphör att
gälla.
d) Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti
kel 1.4 a och 1.4 b, och artikel 1.5 a, b och c i förordning
(EU) nr 648/2012 och transaktioner med motparter för vilka
artikel 115 i den här förordningen anger en riskvikt på 0 %
för exponeringar mot dessa motparter i fråga.
Undantaget från kreditvärdighetsjusteringskostnader för de
transaktioner som avses i led c i denna punkt vilka ingås under
den övergångsperiod som fastställs i artikel 89.1 i förordning
(EU) nr 648/2012 skall tillämpas under hela transaktionsavtalets
löptid.
5. EBA ska genomföra en översyn senast den 1 januari 2015
och vartannat år därefter mot bakgrund av utvecklingen inom
internationell lagstiftning, inklusive av potentiella metoder för
kalibrering och trösklar för tillämpning av kreditvärdighetsjuste
ringskostnader för icke-finansiella motparter som är etablerade i
tredjeland.
EBA ska i samarbete med Esma utarbeta förslag till tekniska
standarder för tillsyn och där specificera förfarandena för ute
slutning av icke-finansiella motparter som är etablerade i ett
tredjeland från kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusterings
risk.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn inom sex månader från dagen för den översyn som avses
i första stycket.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med
artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.]
SV
L 176/224
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
326
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 383
Avancerad metod
1. Ett institut som har tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i skuldinstrument i enlighet
med artikel 363.1 d ska för alla transaktioner för vilka det har tillstånd att använda metoden med interna
modeller för att fastställa exponeringsvärdet för en motpartsrisk i enlighet med artikel 283 fastställa ka
pitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk genom att modellera effekterna av förändringar i motpar
tens kreditspreadar på kreditvärdighetsjusteringarna för samtliga motparter för dessa transaktioner, med
beaktande av tillåtna risksäkringar för kreditvärdighetsjustering i enlighet med artikel 386.
Ett institut ska använda sin interna modell för att fastställa kapitalbaskrav för den specifika risken i samband
med positioner för omsättningsbar skuld och ska tillämpa ett 99-procentigt konfidensintervall och en
innehavsperiod motsvarande tio dagar. Den interna modellen ska användas på ett sådant sätt att den
simulerar förändringar i motparternas kreditspreadar, men inte modellerar kreditvärdighetsjusteringens käns
lighet för förändringar i andra marknadsfaktorer, däribland förändringar i värdet på referenstillgången,
råvaran, valutan eller räntan i ett derivat.
Kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje motpart ska beräknas enligt följande formel:
CVA
¼ LGD
MKT
T
i¼1
max
0,exp
–
s
i – 1
t i – 1
LGD
MKT
– exp
–
s
i
t i
LGD
MKT
EE
i – 1
D
i – 1
þ EE
i
D
i
2
där
t i
= tidpunkten för omvärdering nr i, med början från t0 = 0,
t T
= den längsta avtalade löptiden i de nettningsmängder som bestämts med motparten,
s i
= motpartens kreditspread vid löptid ti, vilken används för att beräkna motpartens kreditvärdig
hetsjustering; i de fall motpartens kreditswappsspread finns tillgänglig, ska institutet använda
denna spread; i de fall det inte finns någon kreditswappsspread tillgänglig, ska institutet använda
en lämplig skattning av spreaden med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och
region,
LGD MKT = effektiv förlust (LGD) vid motpartens fallissemang, vilket ska baseras på spreaden för ett av
motpartens marknadsinstrument, om ett motpartsinstrument finns tillgängligt; om det inte finns
något motpartsinstrument tillgängligt, ska institutet använda en lämplig skattning av spreaden
med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region.Den första faktorn i summan
motsvarar en approximering av den marknadsimplicita marginella sannolikheten
för ett fallissemang mellan tidpunkterna t i–1 och t i ,
EE i
= den förväntade exponeringen mot motparten vid omvärderingstidpunkten t i där exponeringar i
olika nettningsmängder för denna motpart läggs till och där den längsta löptiden för varje
nettningsmängd anges med den längsta avtalade löptiden i nettningsmängden; ett institut ska
tillämpa den behandling som avses i punkt 3 när det är fråga om handel med marginalsäkerhet,
om institutet använder det EPE-mått som avses i artikel 285.1 a eller b för handel med
marginalsäkerhet,
D i
= den riskfria diskonteringsfaktorn vid tiden ti, där D 0 =1.
2. Vid beräkningen av kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för en motpart ska ett institut
basera alla indata i sin interna modell för specifik risk för skuldinstrument på följande formler (beroende på
vilken som är tillämplig):
a) Om modellen är baserad på fullständig räntejustering, ska formeln i punkt 1 användas direkt.
b) Om modellen är baserad på kreditspreadskänslighet för specifika löptider ska ett institut basera varje
kreditspreadskänslighet (
"Reglering CS01") på följande formel:
Regulatory CS01
i
¼ 0 0001 t
i
exp
–
s
i
t
i
LGD
MKT
EE
i – 1
D
i – 1
– EE
i þ 1
D
i þ 1
2
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/225
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
327
För den sista perioden i=T är motsvarande formel följande:
Reglering CS01
T
¼ 0 0001 t
T
exp
–
s
T
t T
LGD
MKT
EE
T – 1
D
T – 1
þ EE
T
D
T
2
c) Om modellen använder kreditspreadskänslighet för parallella förändringar i kreditspreadar, ska institutet
använda följande formel:
Reglering CS01
¼ 0 0001
T
i¼1
t
i
exp
–
s
i
t
i
LGD
MKT
– t
i – 1
exp
–
s
i – 1
t
i – 1
LGD
MKT
EE
i – 1
D
i – 1
þ EE
i
D
i
2
d) Om modellen använder andra gradens känslighet för förändringar i kreditspreadar (spread gamma), ska
gammavärdena beräknas på grundval av formeln i punkt 1.
3. Ett institut som använder EPE-måttet för de säkrade OTC-
derivat som avses i artikel 285.1 a eller b ska vidta båda föl
jande åtgärder, när det fastställer kapitalbaskrav för kreditvär
dighetsjusteringsrisk i enlighet med punkt 1:
a) Förutsätta en konstant EE-profil.
b) Ange EE till samma värde som den effektiva förväntade
exponeringen, beräknad enligt artikel 285.1 b för en löptid
som är lika med det största av följande båda värden:
i) Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.
ii) Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt
liga transaktioner inom nettningsmängden.
4. Ett institut som har tillstånd av de behöriga myndighe
terna i enlighet med artikel 283 att använda metoden med
interna modeller för att beräkna exponeringsvärden för merpar
ten av sin verksamhet, men som använder den metod som
anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för mindre
portföljer, och som har tillstånd att använda metoden med
interna modeller för marknadsrisk i enlighet med artikel 363.1
d får, förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd,
beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk enligt
punkt 1 för de nettningsmängder som inte ingår i metoden
med interna modeller. De behöriga myndigheterna ska endast
ge ett sådant tillstånd om institutet använder den metod som
anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för ett be
gränsat antal mindre portföljer.
För en beräkning enligt föregående stycke ska institutet, om
metoden med interna modeller inte ger en förväntad expone
ringsprofil, vidta följande båda åtgärder:
a) Förutsätta en konstant EE-profil.
b) Ange EE till samma värde som exponeringsvärdet enligt be
räkningen med de metoder som anges i avdelning II kapitel
6 avsnitt 3, 4 eller 5 eller metoden för interna modeller för
en löptid som är lika med det största av följande båda
värden:
i) Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.
ii) Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt
liga transaktioner inom nettningsmängden.
5. Ett institut ska fastställa kapitalbaskravet för kreditvärdig
hetsjusteringsrisk i enlighet med artiklarna 364.1, 365 och 367
som summan av de icke stressjusterade och de stressjusterade
Value-at-Risk-värdena, vilka ska beräknas enligt följande:
a) För det icke stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska aktuella
parameterkalibreringar för förväntad exponering enligt arti
kel 292.2 första stycket användas.
b) För det stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska framtida EE-
profiler för motparten med användning av en stressjusterad
kalibrering i enlighet med artikel 292.2 andra stycket använ
das. Stressperioden för kreditspreadparametrarna ska vara
den allvarligaste ettåriga period av stress som ingår i den
treåriga stressperiod som används för exponeringsparamet
rarna.
c) Multiplikatorfaktorn tre, som ligger till grund för beräk
ningen av kapitalbaskravet baserat på ett Value-at-Risk-värde
och för ett stressjusterat Value-at-Risk-värde i enlighet med
artikel 364.1, ska användas för dessa beräkningar. EBA ska
för att säkerställa konsekvens övervaka alla former av tillsyn
som används för att tillämpa en multiplikationsfaktor högre
än tre för indata från Value-at-Risk-värden och stressjus
terade Value-at-Risk-värden för kreditvärdighetsjusteringskra
vet. Behöriga myndigheter som tillämpar en multiplikator
högre än tre ska överlämna en skriftlig motivering till EBA.
d) Beräkningen ska utföras minst en gång i månaden och det
EE som används ska beräknas med samma frekvens. Om en
frekvens lägre än en dag används för den beräkning som
avses i artikel 364.1 a ii och 364.1 b ii, ska instituten ta
genomsnittet under tre månader.
6. För exponeringar mot en motpart för vilken institutets
godkända interna modell för den specifika risken för skuld
instrument inte ger någon lämplig skattning av spreaden med
hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region ska
institutet använda den metod som avses i artikel 384 för att
beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk.
SV
L 176/226
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
328
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
7. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder i syfte att närmare specificera följande:
a) Hur en skattning av spreaden ska fastställas genom institutens godkända interna modell för den specifika
risken med skuldinstrument i syfte att identifiera s i och LGD MKT i punkt 1.
b) Antalet och storleken på de portföljer som uppfyller det krav på ett begränsat antal mindre portföljer
som anges i punkt 4.
EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari
2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket
i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 384
Schablonmetoden
1. Ett institut som inte beräknar sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för sina motparter i
enlighet med artikel 383 ska beräkna ett portföljkapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje
motpart enligt följande formel, med hänsyn till risksäkringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk som är
godtagbara enligt artikel 386.
K
¼ 2 33
h
i
0 5 w
i
M
i
EAD
total
i
– M
hedge
i B
i
–
ind
w
ind
M
ind
B
ind
2
þ
i
0 75 w 2
i
M
i
EAD
total
i
– M
hedge
i B
i
2
där
h
= den ettåriga riskhorisonten (i enheter på ett år); h = 1;
w i
= den viktning som ska tillämpas på motparten "i".
Motparten
"i" ska kopplas till en av de sex viktningarna w i på grundval av en extern kredit
värdering av ett av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut enligt tabell 1. För en motpart för
vilken en kreditvärdering av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska
a) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 3 koppla motpartens interna
kreditvärdering till en extern kreditvärdering,
b) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 2 tilldela w i =1,0 % to denna
motpart. Om ett institut emellertid använder artikel 128 för att riskvikta motpartsrisk
exponeringen mot denna motpart, ska den tilldelas w i =3,0 %.
EAD
total
i
= Det sammanlagda värdet för kreditriskexponeringen för motparten
"i" (summerat över dess
nettningsmängder), i tillämpliga fall inbegripet effekten av säkerheter i enlighet med de
metoder som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–6 för beräkning av kapitalbaskrav för
motpartsrisk för motparten i fråga. Ett institut som använder en av de metoder som anges i
avdelning II kapitel 6 avsnitt 3 och 4 får som EAD
i total använda det fullständigt justerade
exponeringsvärdet i enlighet med artikel 223.5.
För ett institut som inte använder den metod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska
exponeringen diskonteras med följande faktor:
1 – e
–0 05 M
i
0 05 M
i
B i
= Det teoretiska värdet på förvärvade risksäkringar av kreditswappar som refererar till ett enda
namn (summerade om det finns mer än en position) och som hänvisar till motparten "i" och
används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.
Detta teoretiska belopp ska diskonteras med följande faktor:
1 – e
–0 05 M
hedge
i
0 05 M
hedge
i
B ind
= Hela det teoretiska beloppet för en eller flera indexerade kreditswappar i förvärvat skydd som
används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/227
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
329
Detta teoretiska belopp ska diskonteras med föl
jande faktor:
1 – e
–0 05 M
ind
0 05 M
ind
w ind
= Den viktning som ska tillämpas på indexerade
risksäkringar.
Institutet ska fastställa W ind genom att beräkna
ett vägt genomsnitt av w i som är tillämpligt på
de enskilda beståndsdelarna i indexet.
M i
= Den effektiva löptiden för transaktionerna med
motparten i.
För ett institut som använder den metod som
anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska M i
beräknats i enlighet med artikel 162.2 g. För
detta ändamål ska M i dock inte begränsas till
fem år utan till den längsta avtalsenliga resterande
löptiden i nettningsmängden.
För ett institut som inte använder den metod som
anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska M i
vara lika med den genomsnittliga teoretiska vik
tade löptiden i enlighet med artikel 162.2 b. För
detta ändamål ska M i dock inte begränsas till fem
år utan till den längsta avtalsenliga resterande
löptiden i nettningsmängden.
M
hedge
i
= Löptiden för risksäkringsinstrumentet med teore
tiskt B i (kvantiteterna M
i hedge B i ska läggas sam
man om dessa är flera positioner).
M ind
= Löptiden för den indexerade risksäkringen.
Om det finns mer än en indexerad risksäkrings
position, ska M ind vara den teoretiska viktade löp
tiden.
2. Om en motpart ingår i ett index på vilket en kreditswapp
som används för att risksäkra motpartsrisk baseras, får institutet
dra av det teoretiska belopp som kan hänföras till motparten i
enlighet med dess referensenhetsviktning från det teoretiska be
loppet för den indexerade kreditswappen och behandla det som
en risksäkring som refererar till ett enda namn (B i ) för den
enskilda motparten, där löptiden baseras på löptiden för index
et.
Tabell 1
Kreditkvalitetssteg
Vikt w i
1
0,7 %
2
0,8 %
3
1,0 %
4
2,0 %
5
3,0 %
6
10,0 %
Artikel 385
Alternativ till användningen av kreditvärdighetsjustering
för beräkning av kapitalbaskrav
Som ett alternativ till artikel 384 får institut som använder
ursprungligt åtagandemetoden i enlighet med artikel 275 med
förbehåll för att den behöriga myndigheten har gett sitt medgi
vande för de instrument som avses i artikel 382 tillämpa en
multiplikationsfaktor på 10 på det resulterande riskvägda expo
neringsbeloppet för motpartsrisk avseende dessa exponeringar, i
stället för att beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste
ringsrisk.
Artikel 386
Godtagbar risksäkring
1. Risksäkringar ska endast vara godtagbara risksäkringar vid
beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk
enligt artiklarna 383 och 384 om de används för att reducera
kreditvärdighetsjusteringsrisken och förvaltas som sådana samt
är något av följande:
a) Kreditswappar som refererar till ett enda namn eller andra
likvärdiga risksäkringsinstrument som refererar direkt till
motparten.
b) Indexerade kreditswappar, förutsatt att basen mellan en en
skild motparts spread och spreaden för risksäkringar genom
indexerade kreditswappar avspeglas, på ett för den behöriga
myndigheten tillfredsställande sätt, i Value-at-Risk-värdet.
Kravet i led b om att basen mellan en enskild motparts spread
och spreadarna för risksäkringarna genom indexerade kredits
wappar ska avspeglas i Value-at-Risk-värdet ska också tillämpas
om en skattning av motpartens spread används.
För samtliga motparter för vilka ett institut tillämpar en skatt
ning ska institutet tillämpa rimliga bastidsserier från en repre
sentativ grupp av liknande namn för vilka en spread finns till
gänglig.
Om basen mellan en enskild motparts spread och spreadarna
för risksäkringar genom indexerade kreditswappar inte avspeglas
till den behöriga myndighetens belåtenhet ska ett institut endast
avspegla 50 % av det teoretiska beloppet i indexerade risksäk
ringar i Value-at-Risk-värdet.
Översäkring av exponeringar med kreditswappar som refererar
till ett enda namn enligt den metod som anges i artikel 383 är
inte tillåten.
2. Ett institut ska inte avspegla andra typer av risksäkringar
för motparter vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvär
dighetsjusteringsrisk. Framför allt är kreditswappar som delas
upp i trancher eller kreditswappar som förfaller på det n:te
fallissemanget och kreditlänkade obligationer inte godtagbara
risksäkringar vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdig
hetsjusteringsrisk.
3. Godtagbara risksäkringar som tas med i beräkningen av
kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk ska inte tas med
i beräkningen av kapitalbaskrav för specifik risk i enlighet med
avdelning IV eller behandlas som annan kreditriskreducering än
för motpartsrisken i samma transaktionsportfölj.
SV
L 176/228
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
330
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
DEL FYRA
STORA EXPONERINGAR
Artikel 387
Syfte
Instituten ska övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i
enlighet med denna del.
Artikel 388
Negativt tillämpningsområde
Denna del ska inte tillämpas på värdepappersföretag som upp
fyller kriterierna i artikel 95.1 eller artikel 96.1.
Denna del ska inte tillämpas på en konsoliderad grupp om den
gruppen endast omfattar värdepappersföretag enligt artikel 95.1
eller 96.1 och närstående företag, förutsatt att denna grupp inte
omfattar kreditinstitut.
Artikel 389
Definition
Med exponeringar avses i denna del varje tillgångspost eller post
utanför balansräkningen som avses i del tre avdelning II kapitel
2 utan tillämpning av riskvikter eller grader av risk.
Artikel 390
Beräkning av exponeringsvärdet
1. Exponeringar som uppkommer till följd av poster som
avses i bilaga II ska beräknas enligt någon av de metoder
som anges i del tre avdelning II kapitel 6.
2. Ett institut som har tillstånd att använda metoden med
interna modeller i enlighet med artikel 283 får använda denna
metod för att beräkna exponeringsvärdet för repor, aktie- eller
råvarulån, marginallån och transaktioner med långfristig avveck
ling.
3. De institut som beräknar kapitalbaskraven för den verk
samhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med del tre
avdelning IV kapitel 2 artikel 299 och del tre avdelning V samt
i tillämpliga fall med del tre avdelning IV kapitel 5 ska beräkna
exponeringar mot enskilda kunder som uppkommer i handels
lagret genom sammanläggning av följande poster:
a) Det positiva överskottet av ett instituts långa positioner över
dess korta positioner i alla de finansiella instrument som har
utgivits av ifrågavarande kund, med nettopositionen i varje
instrument beräknad enligt de metoder som fastställts i del
tre avdelning IV kapitel 2.
b) Nettoexponeringen i fall av emissionsgaranti vid emissioner
av ränte- eller aktieinstrument.
c) Exponeringar till följd av sådana transaktioner, överenskom
melser och avtal som avses i artikel 299 och i artiklarna
378–380 med ifrågavarande kund, med exponeringarna be
räknade på det sätt som fastställs i de artiklarna för beräk
ning av exponeringsbelopp.
Vid tillämpning av led b beräknas nettoexponeringen genom
avdrag av de emissionsgarantipositioner som tecknats eller ga
ranterats av tredje man genom uttryckligt avtal, minskat med de
faktorer som anges i artikel 345.
Såvitt avser led b ska instituten inrätta system för övervakning
och kontroll av sina exponeringar på grund av emissionsgaran
tier för tiden mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och
nästa affärsdag i ljuset av arten av de risker som uppstår på
ifrågavarande marknader.
Vid tillämpningen av led c ska del tre avdelning II kapitel 3
undantas från hänvisningen i artikel 299.
4. De sammanlagda exponeringarna mot enskilda kunder el
ler grupper av kunder med inbördes anknytning ska beräknas
genom sammanläggning av exponeringarna i handelslagret och
exponeringarna utanför handelslagret.
5. Exponeringarna mot grupper av kunder med inbördes
anknytning ska beräknas genom sammanläggning av expone
ringarna mot enskilda kunder inom en grupp.
6. Exponeringar omfattar inte följande poster:
a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i
samband med normal avveckling av en transaktion under
två arbetsdagar efter betalning.
b) Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som
uppkommer i samband med normal avveckling av en trans
aktion under fem arbetsdagar efter den tidpunkt då antingen
betalning har skett eller värdepapperen har levererats, bero
ende på vilket som inträffar först.
c) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver
föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing
och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster
eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för fi
nansiella instrument för kunders räkning: försenat motta
gande av finansiering och andra exponeringar som uppkom
mer genom kundaktiviteter och som inte varar längre tid än
till följande bankdag.
d) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver
föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing
och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster,
intradagexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhan
dahåller dessa tjänster.
e) Exponeringar som har dragits av från kapitalbasen i enlighet
med artiklarna 36, 56 och 66.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/229
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
331
7. För att fastställa den sammanlagda exponeringen mot en
kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med
avseende på kunder mot vilka institutet har exponeringar ge
nom sådana transaktioner som avses i artikel 112 m och 112 o
eller genom andra transaktioner, om det föreligger en expone
ring mot underliggande tillgångar, ska institutet utvärdera dess
underliggande exponeringar med beaktande av den ekonomiska
substansen i transaktionens struktur och riskerna i samband
med själva transaktionens struktur, i syfte att fastställa huruvida
den utgör en ytterligare exponering.
8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som specificerar
a) de villkor och metoder som ska användas för att bestämma
den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp
av kunder med inbördes anknytning med avseende på de
typer av exponeringar som avses i punkt 7,
b) de villkor enligt vilka transaktionens struktur enligt punkt 7
inte utgör en ytterligare exponering.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 391
Definition av institut för stora exponeringar
Vid beräkning av exponeringarnas värde i enlighet med denna
del ska begreppet institut omfatta privata och offentliga företag,
inklusive deras filialer, som, om de vore etablerade i unionen,
skulle motsvara definitionen av begreppet institut och som är
auktoriserade i ett tredjeland och tillämpar tillsyns- och regle
ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unio
nen.
Artikel 392
Definition av stor exponering
Ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av
kunder med inbördes anknytning ska anses som en stor expo
nering när värdet uppgår till minst 10 % av institutets godtag
bara kapital.
Artikel 393
Förmåga att identifiera och hantera stora exponeringar
Institut ska ha sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder
samt lämpliga interna kontrollrutiner för att identifiera, hantera,
övervaka, rapportera och registrera alla stora exponeringar och
senare förändringar av dessa i enlighet med denna förordning.
Artikel 394
Rapporteringskrav
1. Ett institut ska rapportera följande information om alla
stora exponeringar till de behöriga myndigheterna, inklusive
de stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen
av artikel 395.1.
a) Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med
inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor
exponering.
b) Exponeringsbeloppet innan man tar hänsyn till effekten av
kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.
c) Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant
används.
d) Exponeringsbeloppet sedan man tagit hänsyn till effekten av
kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.
Om ett institut omfattas av del tre avdelning II kapitel 3, ska
dess 20 största exponeringar på gruppbasis, med undantag av
dem som undantas från tillämpningen av artikel 395.1, redo
visas för de behöriga myndigheterna.
2. Ett institut ska, utöver den rapportering av information
som avses i punkt 1, till de behöriga myndigheterna rapportera
följande information, med avseende på sina tio största expone
ringar på gruppbasis mot institut samt sina tio största expone
ringar på gruppbasis mot oreglerade finansiella enheter, inklu
sive stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen
av artikel 395.1:
a) Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med
inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor
exponering.
b) Exponeringsvärdet innan man tar hänsyn till effekten av
kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.
c) Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant
används.
d) Exponeringsvärdet efter att man tagit hänsyn till effekten av
kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.
e) Den förväntade avvecklingen av exponeringen, uttryckt som
det belopp som förfaller inom månatliga förfalloperioder
upp till ett år, kvartalsvisa förfalloperioder upp till tre år
och därefter årligen.
3. Rapporteringen ska göras minst två gånger per år.
SV
L 176/230
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
332
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att specificera följande:
a) De enhetliga formaten för rapportering enligt punkt 3, vilka
ska stå i proportion till arten och omfattningen av samt
komplexiteten i institutets verksamhet.
b) Intervall och datum för rapporteringen enligt punkt 3.
c) It-lösningar för rapporteringen enligt punkt 3.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge
nomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 395
Gräns för stora exponeringar
1. Ett institut får inte ådra sig en exponering, efter det att
hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med
artiklarna 399–403, gentemot en kund eller grupp av kunder
med inbördes anknytning, vars värde överstiger 25 % av institu
tets godtagbara kapital. Om kunden är ett institut eller om en
grupp av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller
flera institut, ska detta värde inte överstiga det högsta beloppet
av antingen 25 % av institutets godtagbara kapital eller 150
miljoner EUR, förutsatt att summan av exponeringsvärdena,
efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i
enlighet med artiklarna 399–403, gentemot alla kunder med
inbördes anknytning som inte utgör institut, inte överstiger
25 % av institutets godtagbara kapital.
Om beloppet på 150 miljoner EUR överstiger 25 % av institu
tets godtagbara kapital, ska värdet på exponeringen, efter det att
hänsyn tagits till effekten av kreditriskreduceringen i enlighet
med artiklarna 399–403, inte överstiga ett rimligt gränsvärde
i förhållande till institutets godtagbara kapital. Detta gränsvärde
ska fastställas av instituten och vara förenligt med de riktlinjer
och processer som avses i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU för
att bemöta och kontrollera koncentrationsrisker. Detta grän
svärde får inte överstiga 100 % av institutets godtagbara kapital.
Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 mil
joner EUR och ska informera EBA och kommissionen om detta.
2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010, med beaktande av effekten av kreditriskreduce
ring i enlighet med artikel 399-403 och resultaten av utveck
lingen av skuggbanksverksamhet och stora exponeringar på
unionsnivå och internationell nivå, senast den 31 december
2014 utarbeta riktlinjer för fastställande av lämpliga aggrege
ringsgränser mot sådana exponeringar eller snävare individuella
gränser för exponeringar mot skuggbankenheter som bedriver
oreglerad bankverksamhet.
Vid utarbetandet av dessa riktlinjer ska EBA ta hänsyn till om
införandet av ytterligare gränser skulle få en väsentligt negativ
inverkan på riskprofilen hos institut som är etablerade i unio
nen, tillhandahållandet av krediter till den reella ekonomin eller
stabiliteten på finansmarknaderna och deras sätt att fungera.
Senast den 31 december 2015 ska kommissionen bedöma
lämpligheten och inverkan av införandet av gränser för expo
neringar mot skuggbankenheter som bedriver oreglerad bank
verksamhet, med beaktande av utvecklingen av skuggbanksverk
samhet och stora exponeringar på unionsnivå och internationell
nivå samt kreditriskreducering i enlighet med artikel 399-403.
Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet
och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag
om gränser för exponering mot skuggbankenheter som bedriver
oreglerad bankverksamhet.
3. Om inte annat följer av artikel 396, ska ett institut vid
varje tidpunkt iaktta den i punkt 1 föreskrivna relevanta grän
sen.
4. Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar
mot erkända värdepappersföretag i tredjeland får behandlas på
det sätt som föreskrivs i punkt 1.
5. De gränsvärden som fastställs i denna artikel får överskri
das för exponeringar i institutets handelslager, om följande vill
kor är uppfyllda:
a) Exponeringar utanför handelslagret gentemot den kund eller
grupp av kunder med inbördes anknytning det gäller över
skrider inte den gräns som fastställs i punkt 1, vilken beräk
nas med hänvisning till det godtagbara kapitalet, så att över
skridandet till sin helhet härrör från handelslagret.
b) Institutet uppfyller ett ytterligare kapitalbaskrav för den över
skjutande delen i förhållande till den gräns som fastställs i
punkt 1, vilket beräknas i enlighet med artiklarna 397 och
398.
c) Om tio eller färre dagar har förflutit efter det att överskri
dandet uppkom, ska de exponeringar som härrör från han
delslagret för kunden eller gruppen av kunder med inbördes
anknytning i fråga inte överstiga 500 % av institutets god
tagbara kapital.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/231
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
333
d) Överskridande som har förelegat i mer än tio dagar över
stiger inte sammanlagt 600 % av institutets godtagbara ka
pital.
I varje fall där gränsvärdet har överskridits ska storleken av
överskridandet och namnet på berörd kund och, i tillämpliga
fall, namnet på gruppen av kunder med inbördes anknytning,
utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna.
6. I denna punkt avses med strukturåtgärder åtgärder som
antas av en medlemsstat och genomförs av denna medlemsstats
behöriga myndigheter före ikraftträdandet av en rättsakt som
uttryckligen harmoniserar sådana åtgärder, vari det fastställs
att kreditinstitut som är auktoriserade i medlemsstaten ska
minska sina exponeringar mot olika rättsliga enheter beroende
på deras verksamhet, oberoende av var dessa verksamheter är
belägna, med syftet att skydda insättare och upprätthålla finan
siell stabilitet.
Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln och artikel 400.1
f får de behöriga myndigheterna, när medlemsstaterna antar
nationella lagar vari det fastställs att strukturåtgärder måste vid
tas inom en bankgrupp, kräva att de institut inom bankgruppen
som har insättningar som omfattas av ett insättningsgaranti
system i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt
ningar ( 1 ) eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i tredjeland
ska tillämpa en gräns för stora exponeringar under 25 % men
inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den
30 juni 2015 och därefter 10 % från och med den 1 juli 2015
på delgruppsnivå i enlighet med artikel 11.5 för exponeringar
inom gruppen, om dessa exponeringar består av exponeringar
mot en enhet som inte tillhör samma delgrupp vad gäller struk
turåtgärderna i fråga.
Vid tillämpning av denna punkt ska följande villkor vara upp
fyllda:
a) Alla enheter inom samma delgrupp vad gäller strukturåtgär
der ska betraktas som en kund eller grupp av kunder med
inbördes anknytning.
b) De behöriga myndigheterna ska tillämpa en enhetlig gräns
för de exponeringar som avses i första stycket.
Tillämpningen av denna metod ska inte påverka effektiv tillsyn
på gruppnivå och får inte leda till en oproportionerlig negativ
inverkan på hela eller delar av det finansiella systemet i andra
medlemsstater eller i unionen som helhet eller utgöra eller skapa
ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.
7. Innan de behöriga myndigheterna antar de strukturåtgär
der som avses i punkt 6 rörande stora exponeringar, ska de
minst två månader före offentliggörandet av beslutet att anta
strukturåtgärderna underrätta rådet, kommissionen, de berörda
behöriga myndigheterna och EBA samt lägga fram relevanta
kvantitativa eller kvalitativa uppgifter om
a) räckvidden för de verksamheter som är föremål för struk
turåtgärderna,
b) en förklaring om varför sådana åtgärder anses vara passande,
verksamma och proportionerliga som skydd för insättare,
och
c) en bedömning av åtgärdernas sannolika positiva eller nega
tiva inverkan på den inre marknaden på grundval av infor
mation tillgänglig för medlemsstaten.
8. Befogenheten att anta en genomförandeakt för godkän
nande eller avvisande av de föreslagna nationella åtgärder som
avses i punkt 7 delegeras till kommissionen, som ska agera i
enlighet med det förfarande som avses i artikel 464.2.
Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som
avses i punkt 7 ska EBA avge ett yttrande till rådet, kommis
sionen och den berörda medlemsstaten om de punkter som
nämns i den punkten. De berörda behöriga myndigheterna får
också avge yttranden till rådet, kommissionen och den berörda
medlemsstaten om de punkter som nämns i den punkten.
Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc
ket ska kommissionen, om det föreligger robusta och starka
belägg för att åtgärderna har en negativ inverkan på den inre
marknaden som uppväger fördelarna för den finansiella stabili
teten, inom två månader efter att ha mottagit underrättelsen
avvisa de föreslagna nationella åtgärderna. Annars ska kommis
sionen godkänna de föreslagna nationella åtgärderna under en
inledande period på två år och åtgärderna kan vid behov bli
föremål för ändringar.
Kommissionen ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgär
derna, om den anser att de föreslagna nationella åtgärderna
leder till en oproportionerlig negativ inverkan på hela eller delar
av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen
som helhet och därmed utgör eller skapar ett hinder för den
inre marknadens sätt att fungera eller för den fria rörligheten för
kapital i enlighet med bestämmelserna i EUF-fördraget.
Kommission ska i sin bedömning beakta EBA:s yttrande och de
uppgifter som har lagts fram i enlighet med punkt 7.
SV
L 176/232
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.
334
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Innan åtgärderna löper ut får de behöriga myndigheterna föreslå
nya åtgärder för förlängning av tillämpningsperioden med en
ytterligare period på två år varje gång. I så fall ska den under
rätta kommissionen, rådet, de berörda behöriga myndigheterna
och EBA. Godkännande av dessa nya åtgärder ska vara under
kastat den process som anges i denna artikel. Denna artikel ska
inte påverka tillämpningen av artikel 458.
Artikel 396
Överensstämmelse med kraven för stora exponeringar
1. Om en exponering i undantagsfall överstiger den gräns
som anges i artikel 395.1, ska institutet utan dröjsmål anmäla
värdet på exponeringen till de behöriga myndigheterna, som,
när omständigheterna föranleder det, får medge institutet en
viss tidsfrist inom vilken det ska se till att gränsvärdet efterlevs.
Om det belopp på 150 miljoner EUR som avses i artikel 395.1
är tillämpligt, får de behöriga myndigheterna genom beslut i
varje enskilt fall tillåta att gränsen på 100 % i förhållande till
institutets godtagbara kapital överskrids.
2. Om förpliktelserna för institut, individuellt eller på under
gruppsnivå, enligt denna del inte uppfylls med stöd av artikel 7.1
eller om bestämmelserna i artikel 9 tillämpas på moderinstitut i
en medlemsstat, ska åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig
riskfördelning inom gruppen.
Artikel 397
Beräkning av ytterligare kapitalbaskrav för stora
exponeringar i handelslagret
1. Det överskjutande belopp som avses i artikel 395.5 b ska
beräknas genom att välja av de beståndsdelar i den samlade
exponeringen mot kunden eller gruppen av kunder med inbör
des anknytning i fråga som har det högsta kapitalkravet för
specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 och/eller
krav enligt artikel 299 och del tre avdelning V, varvid summan
ska vara lika med det överskjutande belopp som avses i arti
kel 395.5 a.
2.
Om överskottet inte har funnits i mer än tio dagar, ska det
ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som avses i
punkt 1 för däri ingående beståndsdelar.
3. Från och med den tionde dagen efter det att överträdelsen
har uppkommit ska de beståndsdelar som har valts ut i enlighet
med punkt 1 hänföras till respektive rad i kolumn 1 i tabell 1 i
stigande ordning utifrån krav för specifik risk enligt del tre
avdelning IV kapitel 2 och/eller kraven enligt artikel 299 och
del tre avdelning V. Det ytterligare kapitalbaskravet ska mot
svara summan av kravet för specifik risk i del tre avdelning IV
kapitel 2 och/eller kraven i artikel 299 och del tre avdelning V
för dessa beståndsdelar, multiplicerade med respektive faktor i
kolumn 2 i tabell 1.
Tabell 1
Kolumn 1: Överskott utöver gränsvärdena
(grundat på procentandelen av det godtagbara kapitalet)
Kolumn 2: Faktor
Upp till 40 %
200 %
Från 40 % till 60 %
300 %
Från 60 % till 80 %
400 %
Från 80 % till 100 %
500 %
Från 100 % till 250 %
600 %
Över 250 %
900 %
Artikel 398
Förfaranden för att förhindra institut från att undvika
ytterligare kapitalbaskrav
Instituten får inte avsiktligt undvika de ytterligare kapitalbaskrav
som anges i artikel 397, vilka de annars skulle ådra sig för
sådana exponeringar som överskrider den gräns som fastställs
i artikel 395.1 så snart sådana exponeringar har förelegat i mer
än tio dagar, genom att tillfälligt överföra exponeringarna i fråga
till ett annat bolag inom eller utom samma grupp och/eller
genom att företa skentransaktioner för att stänga exponeringen
under tiodagarsperioden och i stället skapa en ny exponering.
Instituten ska ha system som säkerställer att varje överföring
som har den verkan som avses i första stycket omedelbart
anmäls till de behöriga myndigheterna.
Artikel 399
Godtagbara kreditriskreducerande metoder
1. Vid tillämpningen av artiklarna 400–403 ska garanti in
kludera andra kreditderivat som erkänns enligt del tre avdelning
II kapitel 4, med undantag för kreditlänkade obligationer.
2. Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel, ska en
förutsättning för att kreditriskskydd (betalt eller obetalt) ska
kunna erkännas, i de fall då detta är tillåtligt enligt artiklarna
400-403, vara att detta sker i enlighet med de krav för godtag
barhet och andra krav som anges i del tre avdelning II kapitel 4.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/233
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
335
3. Om ett institut stöder sig på artikel 401.2, ska det för att
betalt kreditriskskydd ska erkännas krävas att de relevanta kra
ven i del tre avdelning II kapitel 3 är uppfyllda. För tillämp
ningen av denna del ska ett institut inte ta hänsyn till den
säkerhet som avses i artikel 199.5–199.7, såvida detta inte är
tillåtet enligt artikel 402.
4. Institut ska i möjligaste mån analysera sina exponeringar
mot utgivare av säkerheter, tillhandahållare av obetalt kreditrisk
skydd och underliggande tillgångar enligt artikel 390.7 när det
gäller möjliga koncentrationer och om lämpligt vidta åtgärder
och rapportera viktiga resultat till den behöriga myndigheten.
Artikel 400
Undantag
1. Följande exponeringar ska undantas från tillämpningen av
artikel 395.1:
a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella rege
ringar, centralbanker eller offentliga organ vilka utan stäl
lande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre
avdelning II kapitel 2.
b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på internationella
organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker vilka utan
ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del
tre avdelning II kapitel 2.
c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka nationella
regeringar, centralbanker, internationella organisationer, mul
tilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ har lämnat
uttryckliga garantier, om fordringar utan säkerhet på den
enhet som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt
del tre avdelning II kapitel 2.
d) Andra exponeringar gentemot nationella regeringar, central
banker, internationella organisationer, multilaterala utveck
lingsbanker eller offentliga organ eller exponeringar garante
rade av dessa, om fordringar utan säkerhet på den enhet som
exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle åsättas
riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.
e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege
ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana
krav skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II
kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga
rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig
heter, vilka ska åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning
II kapitel 2.
f) Exponeringar gentemot de motparter som anges i arti
kel 113.6 eller artikel 113.7, om de skulle tilldelas riskvikten
0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2. Exponeringar som
inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de undantas från
artikel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gente
mot tredje part.
g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns
säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det långivande
institutet eller hos ett institut som är moderföretag eller
dotterföretag till det långivande institutet.
h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns
säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det lån
givande institutet eller av ett institut som är moderföretag
eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.
i) Exponeringar på grund av outnyttjade kreditfaciliteter som
klassificeras som lågriskposter utanför balansräkningen i bi
laga I, förutsatt att ett avtal har ingåtts med kunden eller
gruppen av kunder med inbördes anknytning enligt vilket
faciliteten endast kan utnyttjas, om det har fastställts att
det inte kommer att leda till att gränsvärdet enligt arti
kel 395.1 överskrids.
j) Handelsexponeringar mot centrala motparter samt bidrag till
obeståndsfonden för centrala motparter.
k) Exponeringar mot insättningsgarantisystem enligt direktiv
94/19/EG till följd av finansieringen av sådana system, om
de institut som är medlemmar i systemet har en rättslig eller
avtalsmässig skyldighet att finansiera systemet.
Kontanta medel som tas emot för en kreditlänkad obligation
som givits ut av institutet samt insättningar eller mottagna lån
från en motpart till institutet, vilka omfattas av ett avtal om
nettning av poster i balansräkningen vilket godkänts enligt del
tre avdelning II kapitel 4 ska anses hänförliga till led g.
2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis undanta
följande exponeringar:
a) Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3
och 129.6.
b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege
ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana
krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II
kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga
rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig
heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel
ning II kapitel 2.
SV
L 176/234
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
336
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som
ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre
tag till moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under
förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp
baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna
förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande
standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller
dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti
kel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot
tredje part.
d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex
poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente
mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti
tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags
ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel
ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.
e) Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på
och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett
är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder
eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags
ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under
någon form av statlig övervakning och med begränsningar
för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re
spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som
förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan
tierna för dessa lån.
f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex
poneringar gentemot institut, förutsatt att dessa expone
ringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar längre
än till påföljande bankdag och inte är angivna i en viktig
handelsvaluta.
g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i
form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa
centralbanker i deras nationella valutor.
h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter
som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av
lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges
och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den
kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett
externt ratinginstitut, motsvarar
"investment grade".
i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk
ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk
utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän
nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan
tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag
eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med
ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.
j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks
lån som finansieras genom utfärdande av hypoteksobligatio
ner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen av
hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte an
vänds för att minska risken i beräkningen av de riskvägda
exponeringsbeloppen.
k) Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar
mot erkända börser.
3. De behöriga myndigheterna får använda undantaget enligt
punkt 2 endast om följande villkor är uppfyllda:
a) Den specifika karaktären hos exponeringen, motparten eller
förhållandet mellan institutet och motparten eliminerar eller
minskar den risk som är förenad med exponeringen. and
b) Återstående koncentrationsrisker kan hanteras genom andra
lika effektiva metoder såsom de arrangemang, processer och
mekanismer som anges i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.
De behöriga myndigheterna ska informera EBA om huruvida de
avser att använda något av de undantag som föreskrivs i punkt
2 i enlighet med leden a och b i den här punkten och ska
samråda med EBA om detta val.
Artikel 401
Beräkning av effekten av användningen av
kreditriskreducerande metoder
1. För beräkningen av exponeringars värde enligt arti
kel 395.1 får ett institut tillämpa
"fullständigt justerat expone
ringsvärde
", beräknat enligt del tre avdelning II kapitel 4, med
beaktande av kreditriskreducering, volatilitetsjusteringar och
eventuell löptidsobalans (E*).
2. Ett institut som har tillstånd att använda egna estimat av
LGD-värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass
enligt del tre avdelning II kapitel 3 får, under förutsättning att
de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd, tillämpa effekterna
av finansiella säkerheter vid beräkningen av exponeringsvärden
enligt artikel 395.1.
De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som
avses i föregående stycke, om institutet kan göra ett estimat av
effekterna av finansiella säkerheter på deras exponeringar sepa
rat från andra aspekter som är relevanta för LGD-värdet.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/235
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
337
De estimat som institutet tagit fram ska vara tillräckligt lämpliga
för att reducera exponeringsvärdet i syfte att efterleva bestäm
melserna i artikel 395.
Om ett institut har tillstånd att använda egna estimat av effek
terna av finansiella säkerheter, ska det göra detta på ett sätt som
är förenligt med den metod som valts för att beräkna kapital
baskraven i enlighet med denna förordning.
Institut som har tillstånd att använda egna estimat av LGD-
värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt
del tre avdelning II kapitel 3 och som inte beräknar värdet på
sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket i
denna punkt får använda den fullständiga metoden för finansi
ella säkerheter eller den metod som anges i artikel 403.1 b för
beräkningen av exponeringarnas värde.
3. Ett institut som använder den fullständiga metoden för
finansiella säkerheter eller som har tillstånd att använda den
metod som beskrivs i punkt 2 i denna artikel vid beräkning
av exponeringsvärden för det ändamål som avses i artikel 395.1
ska genomföra återkommande stresstester av sina kreditriskkon
centrationer, även i fråga om det realiserbara värdet av eventu
ellt mottagen säkerhet.
De periodiska stresstester som avses i första stycket ska gälla
risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhål
landena på marknaden vilka kan få negativa konsekvenser för
institutets kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering
av säkerheter.
De stresstester som utförs ska vara tillräckliga och lämpliga för
bedömningen av dessa risker.
Om det periodiska stresstestet visar på ett lägre realiserbart
värde av en mottagen säkerhet än vad som skulle få beaktas
vid användning av den fullständiga metoden för finansiella sä
kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2, ska värdet av
den säkerhet som får tas med i beräkningen av exponerings
värden enligt artikel 395.1 minskas i motsvarande grad.
De institut som avses i första stycket ska i sina strategier för att
bemöta koncentrationsrisker inbegripa följande:
a) Strategier och processer för att bemöta risker till följd av
löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kre
ditriskskyddet för dessa.
b) Strategier och processer i fall då ett stresstest indikerar ett
lägre realiserbart värde för säkerheter än som beaktas vid
användning av den fullständiga metoden för finansiella sä
kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2.
c) Strategier och processer för koncentrationsrisker till följd av
tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, sär
skilt vid stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot
en enskild utgivare av värdepapper som tagits emot som
säkerhet).
Artikel 402
Exponeringar till följd av lån säkerställda med panträtt
1. Vid beräkningen av exponeringsbelopp i enlighet med
artikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller
en del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i
enlighet med artikel 125.1 med det intecknade beloppet av
marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten,
men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av
pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite
rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra
föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt
en högre riskvikt än 35 % för exponeringar eller delar av
exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter i en
lighet med artikel 124.2.
b) Exponeringen eller en del av exponeringen är fullständigt
säkrad genom
i) panträtt i bostadsfastigheter, eller
ii) en bostadsfastighet i en transaktion med fastighetsleasing
där leasegivaren bibehåller fullt ägande av bostadsfastig
heten och leasetagaren ännu inte har utövat sin rätt att
köpa.
c) De krav som anges i artiklarna 208 och 229.1 är uppfyllda.
2. Vid beräkningen av exponeringsvärden i enlighet med ar
tikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller en
del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i
enlighet med artikel 126.1 med det intecknade beloppet av
marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten,
men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av
pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite
rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra
föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt
en högre riskvikt än 50 % för exponeringar eller delar av
exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe
ter i enlighet med artikel 124.2.
b) Exponeringen är fullständigt säkrad genom
i) panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fas
tigheter, eller
ii) kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter
och exponeringar som avser transaktioner med fastighets
leasing.
SV
L 176/236
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
338
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
c) De krav som anges i artiklarna 126.2 a, 208 och 229.1 är
uppfyllda.
d) De kommersiella fastigheterna ska vara helt uppförda.
3. Ett institut får behandla en exponering mot en motpart
som härrör från en omvänd repa enligt vilken institutet av
motparten har förvärvat av den säkrade skulden oberoende pan
trätter i tredje parters fasta egendom som ett antal enskilda
exponeringar mot var och en av dessa tredje parter, under för
utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Motparten är ett institut.
b) Exponeringen är fullständigt säkrad genom de panträtter i
dessa tredje parters fasta egendom som institutet har förvär
vat, och institutet kan göra dessa rätter gällande.
c) Institutet har sett till att kraven i artiklarna 208 och 229.1 är
uppfyllda.
d) Institutet blir innehavare av de fordringar som motparten har
gentemot tredje parterna i händelse av motpartens fallis
semang, insolvens eller likvidation.
e) Institutet rapporterar i enlighet med artikel 394 till de be
höriga myndigheterna totalbeloppet för de exponeringar mot
varje annat institut som behandlas i enlighet med denna
punkt.
I detta syfte ska institutet förutsätta att det har en exponering
mot varje tredje part för beloppet på den fordran som motpar
ten har mot den tredje parten i stället för motsvarande belopp
för exponeringen mot motparten. Återstoden av exponeringen
mot motparten, om en sådan återstod finns, ska även fortsätt
ningsvis behandlas som en exponering mot motparten.
Artikel 403
Substitutionsmetod
1. När en exponering gentemot en kund garanterats av en
tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna
av en tredje part, får ett institut
a) behandla den garanterade delen av exponeringen som om
den gällde mot garantigivaren i stället för mot kunden, under
förutsättning att den ej säkrade exponeringen mot garantigi
varen skulle ha tilldelats en motsvarande eller lägre riskvikt
jämfört med riskvikten för den ej säkrade exponeringen mot
kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2,
b) behandla den del av exponeringen som har säkerhet i form
av marknadsvärdet på erkända säkerheter som om den gjorts
mot tredje part i stället för mot kunden, om exponeringen
garanteras genom säkerhet och under förutsättning att den
säkrade delen av exponeringen skulle åsättas en motsvarande
eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den ej säkrade
exponeringen gentemot kunden enligt del tre avdelning II
kapitel 2.
Den metod som anges i första stycket led b får inte användas av
ett institut om det föreligger en obalans mellan löptiden för
exponeringen och löptiden för skyddet.
Vid tillämpning av denna del får ett institut enbart använda
både den fullständiga metoden för finansiella säkerheter och
den metod som anges i första stycket led b, om det har tillstånd
att använda både den fullständiga metoden för finansiella säker
heter och den förenklade metoden för finansiella säkerheter vid
tillämpning av artikel 92.
2. När ett institut tillämpar punkt 1 a
a) ska det belopp av exponeringen som ska betraktas som
säkrad beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen
av valutaobalanser för obetalt kreditskydd i del tre avdelning
II kapitel 4, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den
som gäller för exponeringen,
b) ska en obalans mellan löptiderna för exponeringen respek
tive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling
av löptidsobalanser i del tre avdelning II kapitel 4,
c) kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som
anges i del tre avdelning II kapitel 4.
DEL FEM
EXPONERINGAR MOT ÖVERFÖRD KREDITRISK
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR DENNA DEL
Artikel 404
Tillämpningsområde
Avdelningarna II och III ska tillämpas på nya värdepapperise
ringar utgivna den 1 januari 2011 eller därefter. Efter den
31 december 2014 ska avdelningarna II och III tillämpas på
befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande expone
ringar har tillkommit eller ersatts efter den dagen.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/237
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
339
AVDELNING II
KRAV FÖR INVESTERANDE INSTITUT
Artikel 405
Utgivarens kvarvarande intresse
1. Ett institut som inte agerar som originator, medverkande
institut eller ursprunglig långivare ska endast vara exponerat
mot kreditrisken i en värdepapperiseringsposition i eller utanför
sitt handelslager, om originatorn, det medverkande institutet
eller den ursprungliga långivaren uttryckligen har meddelat in
stitutet att vederbörande fortlöpande kommer att bibehålla ett
väsentligt ekonomiskt intresse netto, vilket under inga omstän
digheter får understiga 5 %.
Endast något av följande kvalificeras som bibehållande av ett
väsentligt ekonomiskt intresse netto på minst 5 %:
a) Bibehållande av minst 5 % av det nominella värdet av varje
tranch som sålts eller överförts till investerarna.
b) Vid värdepapperisering av rullande exponeringar, bibehål
lande av originatorns andel på minst 5 % av det nominella
värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.
c) Bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som motsva
rar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperi
serade exponeringarna, vilka annars skulle ha värdepapperi
serats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet po
tentiella värdepapperiserade exponeringar ursprungligen inte
understiger 100.
d) Bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge och
vid behov andra trancher med samma eller högre riskprofil
än de som överförts eller sålts till investerare, vilka inte har
kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare,
så att bibehållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nomi
nella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.
e) Bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge
och som motsvarar minst 5 % av varje värdepapperiserad
exponering i värdepapperiseringen.
Ekonomiskt intresse netto mäts vid ursprungstidpunkten och
ska upprätthållas fortlöpande. Det ekonomiska intresset netto,
inbegripet bibehållna positioner, intressen eller exponeringar ska
inte omfattas av någon kreditriskreducering eller några korta
positioner eller någon annan risksäkring och får inte säljas.
Det ekonomiska intresset netto ska bestämmas av det teoretiska
värdet för poster utanför balansräkningen.
Bibehållandekraven ska inte tillämpas mer än en gång för en
given värdepapperisering.
2. När ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holdingföre
tag inom EU, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EU
eller ett av dess dotterföretag i egenskap av originator eller
medverkande kreditinstitut värdepapperiserar exponeringar från
flera kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella
institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn, kan kravet i
punkt 1 uppfyllas på grundval av den konsoliderade situationen
för det närstående moderinstitutet inom EU, det finansiella hol
dingföretaget inom EU eller det blandade finansiella holding
företaget inom EU.
Det första stycket ska endast vara tillämpligt om de kreditinsti
tut, värdepappersföretag eller finansiella institut som gav upp
hov till de värdepapperiserade exponeringarna själva har åtagit
sig att följa de krav som anges i artikel 408 och att i god tid till
originatorn eller det medverkande kreditinstitutet och till mo
derinstitutet inom EU, det finansiella holdingföretaget inom EU
eller det blandade finansiella holdingföretaget inom EU över
lämna de uppgifter som behövs för att uppfylla kraven i arti
kel 398.
3. Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade expone
ringarna är exponeringar mot eller helt, ovillkorligt och oåter
kalleligt garanterade av följande enheter:
a) Nationella regeringar eller centralbanker.
b) Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga or
gan i medlemsstaterna.
c) Institut som har tilldelats riskvikten 50 % eller mindre enligt
del tre avdelning II kapitel 2.
d) Multilaterala utvecklingsbanker.
4. Punkt 1 ska inte tillämpas på transaktioner som grundar
sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index, där de
underliggande referensenheterna är identiska med de enheter
som ingår i ett index av enheter med stor omsättning eller är
andra överlåtbara värdepapper än värdepapperiseringspositioner,
Artikel 406
Tillbörlig aktsamhet
1. Institut ska innan de blir exponerade för värdepapperise
ringsrisker och vid behov därefter för de behöriga myndighe
terna för var och en av sina individuella värdepapperiserings
positioner kunna redovisa att de har en heltäckande och grund
lig förståelse för och har tillämpat formella policyriktlinjer och
formella förfaranden som lämpar sig för positioner i och utan
för handelslagret, i proportion till riskprofilen för deras investe
ringar i värdepapperiseringspositioner, för att analysera och re
gistrera följande:
a) Den information som meddelats enligt artikel 405.1 av ori
ginatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare
för att närmare ange det ekonomiska intresse netto i vär
depapperiseringen som de fortlöpande bibehåller.
SV
L 176/238
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
340
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Den enskilda värdepapperiseringspositionens riskegenskaper.
c) Riskegenskaperna hos värdepapperspositionens underlig
gande exponeringar.
d) Originatorernas eller de medverkande kreditinstitutens anse
ende och förluster vid tidigare värdepapperiseringar i vär
depapperiseringspositionens relevanta underliggande expone
ringsklasser.
e) De uttalande384n som gjorts och den information som gi
vits av originatorer eller medverkande institut eller av deras
ombud eller rådgivare om deras noggranna genomgång av
de värdepapperiserade exponeringarna och i tillämpliga fall
av kvaliteten på säkerheterna för de värdepapperiserade ex
poneringarna.
f) I tillämpliga fall, de metoder och begrepp på vilka vär
deringen av säkerheter för de värdepapperiserade expone
ringarna baseras och de policyriktlinjer som originatorn eller
det medverkande kreditinstitutet har antagit för att garantera
värderingsmannens oberoende.
g) Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha
en väsentlig inverkan på resultatet för institutets värdepap
periseringsposition, t.ex. avtalsmässiga prioritetsordningar för
kontantflöden och därmed sammanhängande triggers, kredit
förstärkningar, likviditetsförstärkningar, triggers för mark
nadsvärde och transaktionsspecifik definition av fallissemang.
Institut ska regelbundet utföra egna stresstester som lämpar sig
för deras värdepapperiseringspositioner. I detta syfte kan insti
tuten förlita sig på finansiella modeller som utvecklats av ett
externt ratinginstitut, under förutsättning att instituten på an
modan kan visa att de före investeringen noggrant har validerat
relevanta antaganden i modellerna och modellernas struktur och
att de förstår metoder, antaganden och resultat.
2. Institut som inte agerar som originatorer, medverkande
kreditinstitut eller ursprungliga långivare ska införa formella
förfaranden som lämpar sig för deras handelslager eller utanför
deras handelslager, i proportion till riskprofilen för deras inve
steringar i värdepapperiserade positioner, för att fortlöpande och
i rätt tid övervaka information om utvecklingen av deras vär
depapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Detta
ska i tillämpliga fall innefatta exponeringsslaget, procentandelen
lån som är obetalda 30, 60 respektive 90 dagar efter förfallo
dagen, fallissemangsfrekvens, frekvensen förskottsbetalade lån,
lån som sagts upp, typ av säkerheter och huruvida de är be
bodda, frekvensfördelningen av kreditpoäng eller andra mått för
kreditvärdighet inom underliggande exponeringar, sektoriell och
geografisk spridning och frekvensfördelning av belåningsgrader
med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsanaly
ser. I de fall de underliggande exponeringarna själva utgörs av
värdepapperiseringspositioner ska instituten ha den information
som anges i detta stycke inte endast om de underliggande vär
depapperiseringstrancherna, t.ex. utgivarens namn och kreditvär
dighet, utan även om egenskaper och resultatutveckling för de
grupper av tillgångar som ligger under dessa värdepapperise
ringstrancher.
Institut ska även tillämpa samma analysstandarder på ägarande
lar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som
köpts från tredje part, oavsett om sådana ägarandelar eller emis
sionsgarantier innehas i deras handelslager eller utanför handels
lagret.
Artikel 407
Ytterligare riskviktning
I de fall kraven i artiklarna 405, 406 eller 409 i något väsentligt
hänseende inte är uppfyllda på grund av institutets försumlighet
eller underlåtenhet, ska de behöriga myndigheterna fastställa en
proportionerlig extra riskvikt på minst 250 % av den riskvikt
(maximerad till 1 250 %) som ska tillämpas för de relevanta
värdepapperiseringspositionerna enligt artiklarna 245.6 respek
tive 337.3. Den extra riskvikten ska ökas stegvis med varje
påföljande överträdelse av bestämmelserna om tillbörlig aktsam
het.
De behöriga myndigheterna ska beakta undantagen för vissa
värdepapperiseringar enligt artikel 405.3 genom att minska
den riskvikt som annars skulle fastställas enligt denna artikel
avseende en värdepapperisering för vilken artikel 405.3 är till
lämplig.
AVDELNING III
KRAV FÖR MEDVERKANDE INSTITUT OCH INSTITUT SOM
ÄR ORIGINATORER
Artikel 408
Kriterier för kreditgivning
Medverkande institut och institut som är originatorer ska till
lämpa samma sunda och väldefinierade kriterier för kreditgiv
ning i enlighet med kraven i artikel 79 i direktiv 2013/36/EU
på exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar på
exponeringar som innehas utanför det egna handelslagret. I
detta syfte ska samma processer för att godkänna och i före
kommande fall ändra, förnya och återfinansiera krediter tilläm
pas av det institut som är originator och det medverkande
institutet.
Om kraven i första stycket i denna artikel inte är uppfyllda, ska
artikel 245.1 inte tillämpas av ett institut som är originator och
det ska inte ges tillåtelse att utesluta de värdepapperiserade
exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav enligt
denna förordning.
Artikel 409
Information till investerare
Institut som agerar som originatorer, medverkande institut eller
ursprungliga långivare ska upplysa investerare om nivån på sina
åtaganden enligt artikel 405 att bibehålla ett ekonomiskt in
tresse netto i värdepapperiseringen. Medverkande institut och
institut som är originatorer ska säkerställa att framtida investe
rare har lätt och snabb tillgång till alla i sak relevanta data om
kreditkvaliteten och resultatutvecklingen för de enskilda under
liggande exponeringarna, kassaflödena och säkerheterna för en
värdepapperiseringsexponering samt sådan information som är
nödvändig för att utföra heltäckande och väl underbyggda stres
stester på kassaflödena och värdena på säkerheterna för de un
derliggande exponeringarna. I detta syfte ska
"i sak relevanta
data
" fastställas den dag då värdepapperiseringen sker och i till
lämpliga fall beroende på värdepapperiseringens art därefter.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/239
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
341
Artikel 410
Enhetliga villkor för tillämpning
1. EBA ska årligen rapportera till kommissionen om de åt
gärder som de behöriga myndigheterna har vidtagit för att sä
kerställa att instituten uppfyller kraven i avdelningarna II och III.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att närmare specificera följande:
a) De krav i artiklarna 405 och 406 som gäller institut som blir
exponerade mot värdepapperiseringsrisken.
b) Bibehållandekravet, inklusive kvalifikationskriterierna för att
bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto enligt ar
tikel 405 och bibehållandenivån.
c) Kraven på tillbörlig aktsamhet i artikel 406 för institut som
blir exponerade mot en värdepapperiseringsposition.
d) Kraven i artiklarna 408 och 409 som gäller medverkande
institut och institut som är originatorer.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att underlätta samstämmighet i tillsynspraxis
när det gäller genomförandet av artikel 407, inbegripet för
åtgärder som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad av
kraven på noggranna genomgångar och riskhantering.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig
het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
DEL SEX
LIKVIDITET
AVDELNING I
DEFINITIONER OCH KRAV PÅ LIKVIDITETSTÄCKNING
Artikel 411
Definitioner
I denna del gäller följande definitioner:
1. finansiell kund: en kund som i sin huvudsakliga verksamhet
utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I
till direktiv 2013/36/EU eller är något av följande:
a) Ett kreditinstitut.
b) Ett värdepappersföretag.
c) Ett specialföretag för värdepapperisering.
d) En fond.
e) En fond med fast andelskapital.
f) Ett försäkringsföretag.
g) Ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföre
tag med blandad verksamhet.
2. inlåning från allmänheten: en skuld till en fysisk person eller
till ett litet eller medelstort företag, om den fysiska personen
eller det företaget skulle kunna hänföras till klassen hushålls
exponeringar enligt schablonmetoden eller internmetoden för
kreditrisk eller en skuld till ett företag som är berättigat till
den behandling som anges i artikel 153.4 och där de samman
lagda insättningarna till alla sådana företag på gruppbasis inte
överstiger 1 miljon EUR.
Artikel 412
Likviditetstäckningskrav
1. Instituten ska ha tillräckliga likvida tillgångar till ett sam
manlagt värde som täcker likviditetsutflödena minus likviditets
inflöden i stressituationer, för att se till att instituten har lik
viditetsbuffertar som är tillräckliga för att möta eventuella oba
lanser mellan likviditetsinflöden och -utflöden i svåra stressitua
tioner under en period av trettio dagar. Under stressperioder får
instituten använda sina likvida tillgångar till att täcka sina net
tolikviditetsutflöden.
2. Instituten ska inte räkna dubbla likviditetsinflöden och
likvida tillgångar.
3. Instituten får använda de likvida tillgångar som avses i
punkt 1 för att uppfylla sina skyldigheter i stressituationer i
enlighet med artikel 414.
4. Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas
för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som
anges i artikel 415.
5. Innan bindande minimistandarder för likviditetstäcknings
krav har fastställts och införts fullt ut i unionen i enlighet med
artikel 460, får medlemsstaterna behålla eller införa nationella
bestämmelser i fråga om likviditetskrav. Medlemsstaterna eller
de behöriga myndigheterna får kräva att nationellt auktoriserade
institut, eller en undergrupp av dessa institut, behåller ett högre
likviditetstäckningskrav på upp till 100 % till dess att en bin
dande minimistandard på 100 % införs fullt ut i enlighet med
artikel 460.
SV
L 176/240
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
342
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 413
Stabil finansiering
1. Instituten ska säkerställa att långsiktiga skyldigheter till
godoses på ett tillfredsställande sätt med hjälp av en uppsättning
stabila finansieringsinstrument, både under normala förhållan
den och i stressituationer.
2. Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas
för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som
anges i artikel 415.
3. Innan bindande minimistandarder för kraven på stabil
nettofinansiering har fastställts och införts i unionen i enlighet
med artikel 510 får medlemsstaterna behålla eller införa natio
nella bestämmelser i fråga om krav på stabil finansiering.
Artikel 414
Uppfyllande av likviditetskraven
Om ett institut inte uppfyller, eller förväntar sig att inte upp
fylla, det krav som anges i artikel 412 eller den allmänna skyl
dighet som anges i artikel 413.1, även under stressperioder, ska
det omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och utan
onödigt dröjsmål lägga fram en plan för de behöriga myndig
heterna över hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla
kravet i artikel 412 eller artikel 413.1. Tills dess att institutet
åter uppfyller kravet ska det rapportera de poster som avses i
avdelning II eller avdelning III, beroende på vad som är lämpligt,
dagligen i slutet av varje affärsdag, såvida inte den behöriga
myndigheten tillåter en lägre rapporteringsfrekvens och en
längre svarstid för rapportering. De behöriga myndigheterna
ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i ett in
stituts enskilda situation och med beaktande av omfattningen av
och komplexiteten i institutets verksamhet. De ska övervaka
genomförandet av återställningsplanen och ska vid behov kräva
en snabbare återställning.
AVDELNING II
LIKVIDITETSRAPPORTERING
Artikel 415
Rapporteringsskyldighet och rapporteringsformat
1. Instituten ska i en enda valuta, oberoende av deras faktiska
valuta, till de behöriga myndigheterna rapportera de poster som
avses i avdelningarna II och III och deras komponenter, inbegri
pet sammansättningen av deras likvida tillgångar i enlighet med
artikel 416. Innan likviditetstäckningskravet i del sex har fast
ställts till fullo och införts som en minimistandard i enlighet
med artikel 460, ska instituten rapportera de poster som anges i
avdelning II och bilaga III. Instituten ska rapportera de poster
som anges i avdelning III. Rapporter ska lämnas minst en gång i
månaden för de poster som avses i avdelning II och bilaga III
och minst en gång per kvartal för de poster som avses i av
delning III.
Rapporteringsformaten ska inbegripa all nödvändig information
och ska möjliggöra för EBA att bedöma om utlåning mot sä
kerhet och swappar i fall där de likvida tillgångar som avses i
artikel 416.1 a, b och c har erhållits mot säkerhet som inte är
kvalificerad enligt artikel 416.1 a, b och c och har kvittats på ett
korrekt sätt
2. Ett institut ska rapportera separat till de behöriga myndig
heterna i hemmedlemsstaten de poster som avses i punkt 1 i
nedanstående valuta när det har
a) samlade skulder i en annan valuta än den som anges som
rapporteringsvaluta i punkt 1, uppgående till eller överskri
dande 5 procent av institutets eller likviditetsundergruppens
totala skulder, eller
b) en betydande filial i enlighet med artikel 51 i direktiv
2013/36/EU i en värdmedlemsstat som använder en annan
valuta än den som anges som rapporteringsvaluta i punkt 1 i
den här artikeln.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att specificera följande:
a) Enhetliga format och it-lösningar med tillhörande instruktio
ner för frekvens och referens- och överföringsdatum. Rap
porteringsformat och -frekvenser ska stå i proportion till
arten och omfattningen av samt komplexiteten i institutens
olika verksamheter och ska omfatta den rapportering som
krävs enligt punkterna 1 och 2.
b) Ytterligare likviditetsövervakningsmått som krävs för att de
behöriga myndigheterna ska få en grundlig förståelse över
likviditetsriskprofilen, i proportion till arten och omfatt
ningen av samt komplexiteten i ett instituts verksamhet.
EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska
standarder för genomförande avseende de element som anges i
led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari
2014.
Innan bindande likviditetskrav införts fullt ut får de behöriga
myndigheterna fortsätta att samla information genom övervak
ningsverktyg i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga na
tionella likviditetsstandarder.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/241
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
343
4. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska på
begäran utandröjsmål och på elektronisk väg ge de behöriga
myndigheterna och den nationella centralbanken i värdmed
lemsstaten samt EBA de enskilda rapporterna i enlighet med
denna artikel.
5. De behöriga myndigheter som utövar tillsyn på gruppnivå
i enlighet med artikel 112 i direktiv 2013/36/EU ska på begäran
utan dröjsmål och på elektronisk väg ge följande myndigheter
samtliga rapporter som institutet har lämnat in i enlighet med
det enhetliga format som avses i punkt 3:
a) De behöriga myndigheterna och den nationella centralban
ken i den värdmedlemsstat där det finns betydande filialer i
enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU till moder
institutet eller institut som är kontrollerade av samma finan
siella moderholdingföretag.
b) De behöriga myndigheter som har auktoriserat dotterföretag
till moderinstitutet eller institut som kontrolleras av samma
finansiella moderholdingföretag och centralbanken i samma
medlemsstat.
c) EBA.
d) ECB.
6. De behöriga myndigheter som har auktoriserat ett institut
som är ett dotterföretag till ett moderinstitut eller ett finansiellt
moderholdingföretag ska på begäran utan dröjsmål och på elek
tronisk väg ge de behöriga myndigheter som ska utöva grupp
baserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU,
centralbanken i den medlemsstat där institutet är auktoriserat
samt EBA alla rapporter som det institutet har lämnat i enlighet
med de enhetliga rapporteringsformat som avses i punkt 3.
Artikel 416
Rapportering om likvida tillgångar
1. Instituten ska rapportera följande som likvida tillgångar,
om de inte är uteslutna enligt punkt 2 och endast om de likvida
tillgångarna uppfyller kraven i punkt 3:
a) Kontanta medel och exponeringar mot centralbanker i den
mån som dessa exponeringar kan tas ut när som helst under
stressperioder. Vad gäller insättningar hos centralbanker ska
den behöriga myndigheten och centralbanken sträva efter att
nå en gemensam överenskommelse om i vilken utsträckning
minimireserver kan tas ut under stressperioder.
b) Andra överlåtbara tillgångar av extremt hög likviditets- och
kreditkvalitet.
c) Överlåtbara tillgångar som utgör fordringar eller som garan
teras av
i) den nationella regeringen i en medlemsstat, en region
med befogenhet att uppbära och driva in skatt eller ett
tredjeland i den nationella eller regionala regeringens va
luta, om institutet har en likviditetsrisk i den medlems
staten eller det tredjelandet som det täcker genom att
inneha dessa likvida tillgångar,
ii) centralbanker och offentliga organ som inte tillhör den
nationella regeringen, i centralbankens och de offentliga
organens valuta,
iii) banken för internationell betalningsutjämning, Internatio
nella valutafonden, Europeiska kommissionen och multi
laterala utvecklingsbanker,
iv) Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europe
iska stabilitetsmekanismen.
d) Överlåtbara tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet.
e) Standbykreditmöjligheter i reserv som beviljats av central
banker inom ramen för penningpolitiken i den mån som
dessa faciliteter inte täcks av någon säkerhet genom likvida
tillgångar och förutom likviditetsstöd i krislägen.
f) Om kreditinstitutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i
lag eller bolagsordning, lagstadgade eller obligatoriska mini
miinsättningarna hos det centrala kreditinstitutet och annan
obligatorisk eller genom avtal tillgänglig likvid finansiering
från det centrala kreditinstitutet eller institut som är med
lemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7, eller berät
tigat till det undantag som anges i artikel 10, i den mån som
denna finansiering inte säkerställs av likvida tillgångar.
I väntan på en enhetlig definition i enlighet med artikel 460 av
hög och extremt hög likvids- och kreditkvalitet ska instituten
själva i en bestämd valuta identifiera omsättningsbara tillgångar
som är av hög respektive extremt hög likviditets- och kredit
kvalitet. I väntan på en enhetlig definition får de behöriga myn
digheterna, med beaktande av de kriterier som anges i arti
kel 509.3, 509.4 och 509.5, tillhandahålla generell vägledning,
som instituten ska följa när de identifierar tillgångar av hög och
extremt hög likviditets- och kreditkvalitet. I avsaknad av sådan
vägledning ska instituten använda transparenta och objektiva
kriterier för detta ändamål, däribland vissa eller samtliga av de
kriterier som anges i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.
SV
L 176/242
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
344
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Följande ska inte betraktas som likvida tillgångar:
a) Tillgångar som har emitterats av ett kreditinstitut, såvida de
inte uppfyller något av följande villkor:
i) De är obligationer som är berättigade till den behandling
som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller instrument
med bakomliggande tillgångar om de visar sig vara av
högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med
kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.
ii) De är andra obligationer än de obligationer som avses
under led i i denna punkt i enlighet med artikel 52.4 i
direktiv 2009/65/EG.
iii) Kreditinstitutet har inrättats av den nationella eller regio
nala regeringen i en medlemsstat och denna regering har
skyldighet att skydda institutets finansiella status och sä
kerställa dess fortlevnad under hela dess livstid, eller ge
nom att tillgången garanteras uttryckligen av regeringen
eller minst 90 % av de lån som institutet beviljat är direkt
eller indirekt garanterade av regeringen och tillgången
används huvudsakligen för att finansiera subventionerade
lån som beviljas på icke konkurrensutsatt, icke vinstdri
vande grund i syfte att främja regeringens offentliga poli
tiska mål.
b) Nya tillgångar som tillhandahålls institutet som säkerhet
inom ramen för finansiella transaktioner avseende omvända
repor och transaktioner för värdepappersfinansiering och
som innehas av institutet endast i syfte att reducera kredit
risken och som inte är tillgängliga för användning av insti
tutet enligt lag och avtal.
c) Tillgångar som har emitterats av något av följande:
i) Ett värdepappersföretag.
ii) Ett försäkringsföretag.
iii) Ett finansiellt holdingföretag.
iv) Ett blandat finansiellt holdingföretag.
v) Någon annan enhet som i sin huvudsakliga verksamhet
utför en eller flera av de verksamheter som är förteck
nade i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.
3. I enlighet med punkt 1 ska instituten som likvida till
gångar endast rapportera de tillgångar som uppfyller följande
villkor:
a) De är inte ianspråkstagna eller tillgängliga inom portföljer
med säkerheter som ska användas för att erhålla ytterligare
finansiering inom ramen för beviljade men ännu ej finansie
rade krediter som är tillgängliga för institutet.
b) De är inte emitterade av institutet självt eller dess moder
institut eller dotterföretag eller något annat dotterföretag till
institutets moderinstitut eller finansiella moderholdingföre
tag.
c) Deras pris är föremål för överenskommelse mellan mark
nadsdeltagare och kan lätt observeras på marknaden eller
deras pris kan fastställas med en formel som är lätt att
beräkna på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter och
är inte beroende av antaganden som brukar vara fallet för
strukturerade eller exotiska produkter.
d) De är godtagbara säkerheter för en centralbanks standardise
rade likviditetsåtgärder i en medlemsstat, eller om de likvida
tillgångarna innehas för att möta likviditetsutflöden i valutan
i ett tredjeland, hos centralbanken i det tredjelandet.
e) De är noterade på en erkänd börs eller de är överlåtbara
genom direkt försäljning eller via en bilateral repa på god
kända repomarknader. Dessa kriterier ska bedömas separat
för varje marknad.
De villkor som avses i leden c, d och e i första stycket ska
endast tillämpas på de tillgångar som anges i punkt 1 e.
Det villkor som avses i led d i första stycket ska inte tillämpas i
fråga om likvida tillgångar som innehas för att möta likviditets
utflöden i en valuta där det finns en extremt snäv definition av
belåningsbarhet hos centralbanken. När det gäller likvida till
gångar uttryckta i tredjelandsvalutor, ska detta undantag till
lämpas och endast tillämpas om de behöriga myndigheterna i
tredjelandet tillämpar samma eller ett motsvarande undantag.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1, 3 och 3
ska instituten i avvaktan på specificeringen av ett bindande lik
viditetskrav i enlighet med artikel 460 och i enlighet med punkt
1 andra stycket i den här artikeln rapportera om
a) andra tillgångar som inte är belåningsbara i centralbanken
men överlåtbara, såsom aktier och guld, utifrån transparenta
och objektiva kriterier, inbegripet vissa eller alla kriterier som
är förtecknade i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,
b) andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken och
överlåtbara, såsom instrument med bakomliggande tillgångar
av högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med
kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,
c) andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken men
inte överlåtbara såsom kreditfordringar, fastställda av EBA i
enlighet med kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/243
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
345
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller
de krav som avses i punkt 3 tredje stycket.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Innan de tekniska standarder som avses i tredje stycke träder i
kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som
anges i punkt 3 andra stycket, om de behöriga myndigheterna
har tillämpat den behandlingen före den 1 januari 2014.
6. Aktier eller andelar i fonder får behandlas som likvida
tillgångar upp till ett absolut belopp på 500 miljoner EUR av
varje enskilt instituts portfölj av likvida tillgångar, under för
utsättning att kraven i artikel 132.3 är uppfyllda och att fonden,
utöver derivat för att reducera ränterisk, kreditrisk eller valuta
risk, enbart investerar i likvida tillgångar i enlighet med punkt 1
i den här artikeln.
En fonds användning eller potentiella användning av derivat
instrument för att säkra risker med tillåtna placeringar ska
inte hindra fonden från att godtas. När marknadsvärdet av
dess andelar inte regelbundet beräknas av sådana tredje parter
som anges artikel 418.4 a och b och den behöriga myndigheten
inte är övertygad om att institutet har utvecklat stabila metoder
och processer för sådana värderingar i enlighet med första me
ningen i artikel 418.4, ska andelar i fonden inte behandlas som
likvida tillgångar.
7.
Om en likvid tillgång upphör att vara godtagbar i reserven
av likvida tillgångar får ett institut ändå fortsätta att betrakta
den som en likvid tillgång under en ytterligare period på 30
kalenderdagar. Om en likvid tillgång i en fond upphör att vara
godtagbar för den behandling som anges i punkt 5, kan aktier
eller andelar i fonden ändå betraktas som en likvid tillgång
under en ytterligare period på 30 dagar, förutsatt att dessa till
gångar inte överskrider 10 procent av fondens samlade tillgång
ar.
Artikel 417
Operativa krav för innehav av likvida tillgångar
Institutet ska endast rapportera innehav av likvida tillgångar
som uppfyller följande villkor som likvida tillgångar:
a) De är ändamålsenligt diversifierade. Diversifiering krävs inte
när det gäller tillgångar som motsvarar artikel 416.1 a, b och
c.
b) De kan rättsligt och i praktiken lätt och snabbt när som helst
under de närmaste 30 dagarna likvideras genom direkt för
säljning eller via en bilateral repa på en godkänd repomark
nad för att möta förfallande ingångna förpliktelser. De lik
vida tillgångar som avses i artikel 416.1 c vilka innehas i
tredjeländer där det finns överföringsbegränsningar eller som
är denominerade i icke-konvertibla valutor ska endast vara
tillgängliga i den mån de motsvarar utflöden i det berörda
tredjelandet eller den berörda valutan såvida inte institutet
kan visa de behöriga myndigheterna att de på ett tillbörligt
sätt säkrat valutarisken.
c) De likvida tillgångarna kontrolleras av en funktion för lik
viditetsförvaltning.
d) En andel av de likvida tillgångarna, med undantag för de
tillgångar som anges i leden a, c och e i artikel 416.1, lik
videras regelbundet och minst en gång per år genom direkt
försäljning eller via bilaterala repor på en godkänd repo
marknad i syfte att
i) pröva tillträdet till marknaden för dessa tillgångar,
ii) pröva effektiviteten i institutets processer för likvidering
av tillgångar,
iii) pröva tillgångarnas användbarhet,
iv) minimera risken för negativa signaler under en stress
period.
e) Prisrisker förknippade med tillgångarna får säkras, men de
likvida tillgångarna måste omfattas av ändamålsenliga interna
arrangemang som säkerställer att de vid behov är obehindrat
tillgängliga för finansförvaltningen, och särskilt att de inte
kommer att användas i andra pågående operationer, dä
ribland
i) risksäkring eller andra handelsstrategier,
ii) tillhandahållande av kreditförstärkningar i strukturerade
transaktioner,
iii) som täckning för operativa kostnader.
f) Valören av de likvida tillgångarna stämmer överens med
fördelningen per valuta av likviditetsutflöden efter avdrag
för inflöden.
SV
L 176/244
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
346
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 418
Värdering av likvida tillgångar
1. Värdet på en likvid tillgång som ska rapporteras ska vara
dess marknadsvärde, med hänsyn tagen till lämpliga nedsätt
ningar som åtminstone reflekterar durationen, kredit och lik
viditetsrisken samt typiska nedsättningar för repor under perio
der av allmänna störningar på marknaden. Nedsättningarna ska
vara minst 15 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d.
Om institutet säkrar prisrisken förknippade med tillgången, ska
det ta hänsyn till det kassaflöde som genereras vid en eventuell
stängning av säkringen.
2. Andelar i fonder i enlighet med artikel 416.6 ska nedsät
tas genom en genomlysning av de underliggande tillgångarna
enligt följande:
a) 0 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 a.
b) 5 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 b och c.
c) 20 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d.
3. Den genomlysningsmetod som avses i punkt 2 ska till
lämpas enligt följande:
a) När institutet känner till en fonds underliggande exponering
ar, får det göra en genomlysning av dessa underliggande
exponeringar för att hänföra dem till artikel 416.1 a–d.
b) När institutet inte känner till en fonds underliggande expo
neringar, ska det antas att fonden investerar upp till den
högsta tillåtna gränsen i fallande ordning i de tillgångstyper
som avses i artikel 416.1 a–d tills dess att den maximala
totala investeringsgränsen är nådd.
4. Instituten ska utarbeta robusta metoder och processer för
att beräkna och rapportera marknadsvärde och nedsättningar
för aktier eller andelar i fonder. Endast om de nöjaktigt kan
visa den behöriga myndigheten att den väsentliga innebörden av
exponeringen inte motiverar att egna metoder utarbetas får
institut använda sig av följande tredjeparter för att beräkna
och rapportera nedsättningarna för aktier eller andelar i fond
företag i enlighet med de metoder som anges i punkt 3 a och b:
a) Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden
uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga
värdepapper hos detta förvaringsinstitut.
b) För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för
utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri
erna i artikel 132.3 a.
En extern revisor ska styrka att förvaringsinstitutets eller fon
dens förvaltningsföretags beräkningar är korrekta.
Artikel 419
Valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas
tillgänglighet
1. EBA ska bedöma institutens tillgång av de likvida till
gångar som avses i artikel 416.1 b i de valutor som är relevanta
för institut som är etablerade i unionen.
2. När det motiverade behovet av likvida tillgångar mot bak
grund av kravet i artikel 412 överskrider tillgängligheten till
dessa likvida tillgångar i en valuta ska ett eller flera av följande
undantag tillämpas:
a) Genom undantag från artikel 417 f får den likvida tillgång
ens valuta avvika från fördelningen per valuta av likviditets
utflöden efter avdrag för likviditetsinflöden.
b) För valutor i medlemsstater eller tredjeländer får de likvida
tillgångar som krävs ersättas med kreditfaciliteter från cen
tralbanken i medlemsstaten eller tredjelandet som enligt avtal
oåterkalleligen lämnas för de närmaste 30 dagarna till ett
rimligt pris, oberoende av det belopp som för närvarande
utnyttjas, förutsatt att medlemsstatens eller tredjelandets be
höriga myndigheter gör detsamma och att medlemsstaten
eller tredjelandet har jämförbara rapporteringskrav.
3. De undantag som tillämpas enligt punkt 2 ska stå i om
vänd proportion till tillgängligheten för de berörda tillgångarna.
Institutens motiverade behov ska bedömas med beaktande av
deras möjlighet att genom sund likviditetsförvaltning minska
behovet av dessa likvida tillgångar och andra marknadsdeltaga
res innehav av dessa tillgångar.
4. EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge
nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller
de villkor som anges i denna artikel.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/245
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
347
5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder
i syfte att specificera de undantag som avses i punkt 2, inbegri
pet villkoren för tillämpningen av dessa.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 420
Likviditetsutflöden
1. I avvaktan på specificeringen av ett likviditetskrav i enlig
het med artikel 460 ska de likviditetsutflöden som ska rappor
teras inbegripa följande:
a) Det aktuella utestående beloppet för inlåning från allmänhe
ten i enlighet med artikel 421.
b) De aktuella utestående beloppen för andra skulder som för
faller, kan bli föremål för begäran om återbetalning från de
emitterande instituten eller tillhandahållaren av finansie
ringen eller innebära en underförstådd förväntan från till
handahållaren av finansieringen om att institutet kommer
att betala tillbaka skulden under de närmaste 30 dagarna i
enlighet med artikel 422.
c) De ytterligare likviditetsutflöden som avses i artikel 423.
d) Det största belopp som kan utnyttjas under de närmaste 30
dagarna från outnyttjade beviljade krediter och likviditetsfaci
liteter, i enlighet med artikel 424
e) De ytterligare likviditetsutflöden som identifieras vid bedöm
ningen i enlighet med punkt 2.
2. Instituten ska regelbundet bedöma sannolikheten för och
den potentiella volymen likviditetsutflöden under de närmaste
30 dagarna i fråga om produkter och tjänster som inte faller
under artiklarna 422, 423 och 424 och som de erbjuder eller
finansierar och som potentiella köpare skulle anse vara förknip
pade med dem, inbegripet, men inte begränsat till likviditets
flöden som beror på eventuella avtalsarrangemang som poster
utanför balansräkningen och villkorade finansieringsåtaganden,
inbegripet – men inte begränsat till – beviljade finansierings
faciliteter, outnyttjade lån och förskott till motparter som inte
är hushållskunder, inteckningar som har överenskommits men
ännu inte utnyttjats, kreditkort, övertrasseringar, planerade ka
pitalutflöden kopplade till förnyande eller utökning av nya
kundkrediter eller kundlån, planerade derivatskulder och han
delsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlig
het med artikel 429 och bilaga I. Dessa utflöden ska bedömas
mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkratiskt och marknads
omfattande stresscenario.
Vid denna bedömning ska instituten särskilt ta hänsyn till de
väsentliga skador på deras anseende som kan uppstå, om de
inte tillhandahåller likviditetsstöd för sådana produkter eller
tjänster. Instituten ska till de behöriga myndigheterna minst
en gång per år rapportera sådana produkter och tjänster för
vilka sannolikheten för och den potentiella volymen likviditets
utflöden som avses i första stycket är väsentlig och de behöriga
myndigheterna ska fastställa vilka utflöden som ska tilldelas
dem. De behöriga myndigheterna får tillämpa en utflödessats
på upp till 5 % för handelsfinansrelaterade produkter utanför
balansräkningen, i enlighet med artikel 429 och bilaga I.
De behöriga myndigheterna ska minst en gång per år rapportera
till EBA för vilka typer av produkter och tjänster de har fastställt
utflöden på grundval av institutens rapporter. De ska i denna
rapport också förklara den metod som har tillämpats för att
fastställa utflödena.
Artikel 421
Likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten
1. Instituten ska separat rapportera det belopp för inlåning
från allmänheten som täcks av insättningsgaranti i enlighet med
direktiv 94/19/EG eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tred
jeland och multiplicera med minst 5 %, när insättningen
a) ingår i en etablerad relation som innebär att uttag är mycket
osannolikt,
b) ingår i ett transaktionskonto, inbegripet konton på vilka lön
regelbundet sätts in.
2. Instituten ska multiplicera övrig inlåning från allmänheten,
vilka inte avses i punkt 1, med minst 10 %.
3. EBA ska senast den 1 januari 2014, med beaktande av
lokala insättares beteende i enlighet med rekommendationer
från behöriga myndigheter, offentliggöra riktlinjer för kriterier
i syfte att fastställa villkor för tillämpningen av punkterna 1 och
2 i fråga om identifieringen av inlåning från allmänheten som
omfattas av andra utflöden samt definitionerna av sådana pro
dukter för tillämpningen av denna avdelning. Dessa riktlinjer
ska beakta sannolikheten för att dessa insättningar leder till
likviditetsutflöden under de närmaste 30 dagarna. Dessa utflö
den ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkra
tiskt och marknadsomfattande stresscenario.
4. Instituten ska trots det som anges i punkterna 1 och 2
multiplicera inlåning från allmänheten i tredjeländer med en
större procentandel än vad som anges i dessa punkterna om
denna procentandel anges i jämförbara rapporteringskrav i det
tredjelandet.
SV
L 176/246
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
348
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. Instituten får utesluta vissa tydligt avgränsade kategorier
av inlåning från allmänheten från beräkningen av utflödena,
förutsatt att institutet i varje enskilt fall mycket noggrant till
lämpar följande för hela kategorin av sådana insättningar, utom
under enskilt motiverade svåra omständigheter för insättaren:
a) Insättaren får inte ta ut insättningen inom 30 dagar.
b) För förtida uttag inom 30 dagar ska insättaren betala en
straffavgift som inbegriper förlusten av ränta mellan dagen
för uttaget och den avtalsenliga förfallodagen plus en väsent
lig straffavgift som inte behöver överstiga den ränta som ska
betalas för den tid som har gått mellan dagen för insätt
ningen och dagen för uttaget.
Artikel 422
Likviditetsutflöden från andra skulder
1.
Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av
institutets egna rörelsekostnader med 0 %.
2.
Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av
utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsrelaterade transaktio
ner enligt definitionen i artikel 192.3 med
a) 0 % upp till värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med
artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan
klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,
b) 100 % över värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med
artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan
klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,
c) 100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte kan
klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,
med undantag för transaktioner som täcks av led d och e i
denna punkt.
d) 25 %, om de är säkerställda med tillgångar som inte kan
klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416
och långivaren är staten, ett offentligt organ i den medlems
stat där kreditinstitutet har auktoriserats eller har etablerat en
filial, eller en multilateral utvecklingsbank. Offentliga organ
som erhåller denna behandling begränsas till sådana som har
en riskvikt på 20 % eller lägre enligt del 3 avdelning II
kapitel 2.
e) 0 % om långivaren är en centralbank.
3. Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av
insättningar som måste bibehållas
a) av insättaren för att erhålla clearingtjänster, förvaringstjänster
eller betalningshanteringstjänster eller andra jämförbara
tjänster från institutet,
b) i samband med delning av gemensamma uppgifter inom
ramen för ett institutionellt skyddssystem som uppfyller kra
ven i artikel 113.7 eller som en lagstadgad eller obligatorisk
minimiinsättning av en annan enhet som är medlem i
samma institutionella skyddssystem,
c) av insättaren inom ramen för en annan etablerad operativ
relation än det som avses i led a,
d) av insättaren för att erhålla kontanttransaktions- och clea
ringtjänster och centrala kreditinstituttjänster och om kredit
institutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags
ordning eller motsvarande,
med 5 % i fråga om led a i den mån de omfattas av en insätt
ningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en likvärdig
insättningsgaranti i ett tredjeland och i övriga fall med 25 %.
Inlåning från kreditinstitut som placeras i centrala kreditinstitut
som anses vara likvida tillgångar i enlighet med artikel 416.1 f
ska multipliceras med 100 % utflödesats.
4. De tjänster i samband med clearing, förvaring, betalnings
hantering eller motsvarande tjänster som avses i punkt 3 a och
d gäller endast sådana tjänster i den omfattning de utförs inom
ramen för ett etablerat förhållande som insättaren i väsentlig
grad är beroende av. De ska inte enbart bestå i korresponden
tens bank- eller prime brokerage-tjänster och institutet ska ha
belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska
betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften
skadas.
I väntan på en enhetlig definition av etablerad operativ relation
enligt punkt 3 c ska instituten själva fastställa kriterier för vad
som betecknar en etablerad operativ relation för vilken de har
belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska
betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften
skadas och rapportera sina kriterier till de behöriga myndighe
terna. De behöriga myndigheterna får i avsaknad av en enhetlig
definition tillhandahålla generell vägledning som instituten ska
följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren
inom ramen för en etablerad operativ relation.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/247
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
349
5.
Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av
insättningar från kunder som inte är finansiella kunder med
40 % om de inte omfattas av punkterna 3 och 4 med och
ska multiplicera beloppet för dessa skulder som omfattas av
en insättningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en
likvärdig insättningsgaranti i ett tredje land med 20 %.
6. Instituten ska ta hänsyn till de förväntade likviditetsutflö
den och likviditetsinflöden inom 30-dagarsperioden till följd av
de avtal som förtecknas i bilaga II på nettobasis över motpar
terna och multiplicera dessa med 100 %, om det uppstår ett
nettolikviditetsutflöde. Med nettobasis avses också netto efter
säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras som lik
vida tillgångar enligt artikel 416.
7. Instituten ska rapportera övriga skulder som inte omfattas
av punkterna 1–5 separat.
8. Behöriga myndigheter får tillåta att en lägre utflödespro
centandel tillämpas från fall till fall på de skulder som avses i
punkt 7, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Insättaren är
i) ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat
dotterföretag till samma moderföretag,
ii) knuten till institutet genom ett förhållande i den mening
som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
iii) ett institut som omfattas av samma institutionella
skyddssystem som avses i artikel 113.7,
iv) det centrala institutet eller medlem i ett nätverk i enlighet
med artikel 400.2 d.
b) Det finns skäl att förvänta sig ett lägre utflöde under de
närmaste 30 dagarna även vid ett kombinerat idiosynkratiskt
och marknadsomfattande stresscenario.
c) Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt inflöde
tillämpas av insättaren genom undantag från artikel 425.
d) Institutet och insättaren är etablerade i samma medlemsstat.
9. De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill
koren i punkt 8 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska
ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt
som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant lägre likvidi
tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor
mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1
b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att
villkoren för sådana lägre utflöden är uppfyllda.
10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn i syfte att ytterligare specificera de objektiva kriterier som
avses i punkt 9.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2015.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 423
Ytterligare likviditetsutflöden
1. Andra säkerheter än tillgångar som avses i artikel 416.1 a,
b och c som institutet ställer som säkerhet för de avtal som
förtecknas i bilaga II, samt för kreditderivat, ska omfattas av ett
ytterligare utflöde på 20 %.
2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om
alla avtal som de har ingått vilkas avtalsvillkor inom 30 dagar
till följd av en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet
leder till likviditetsutflöden eller ytterligare behov av att ställa
säkerheter. Om de behöriga myndigheterna anser sådana avtal
väsentliga i förhållande till institutets potentiella likviditetsutflö
den, ska de kräva att institutet lägger till ett ytterligare likvidi
tetsutflöde för dessa avtal, inbegripet ett likviditetsutflöde som
motsvarar de ytterligare behov att ställa säkerheter som följer av
en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet, t.ex. genom
att institutets externa kreditvärdering sänks med tre steg. Insti
tutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga
försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal
som det har ingått och anmäla resultatet av sin översyn till de
behöriga myndigheterna.
3. Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva
rar de behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd
av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets
derivattransaktioner, finansiella transaktioner och andra avtal,
om de är väsentliga.
EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i
syfte att fastställa tillämpningsvillkoren i fråga om begreppet
"väsentlig" och metoder för mätning av detta ytterligare utflöde.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.
SV
L 176/248
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
350
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
4. Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva
rar marknadsvärdet på värdepapper eller andra tillgångar som
blankats och ska levereras inom en 30-dagarsperiod, såvida
institutet inte äger de värdepapper som ska levereras eller har
lånat dem på villkor som innebär att de ska återlämnas först
efter 30-dagarsperioden och värdepapperen inte ingår i institu
tets likvida tillgångar.
5. Institutet ska lägga till ett ytterligare likviditetsutflöde som
motsvarar
a) den överskjutande säkerhet som institutet innehar och som
enligt avtal när som helst kan begäras åter av motparten,
b) säkerheter som ska återlämnas till en motpart;
c) säkerheter som motsvarar tillgångar som kan kvalificeras
som likvida tillgångar enligt artikel 416 och som kan ersättas
med tillgångar som inte motsvarar tillgångar som kan kva
lificeras som likvida tillgångar enligt artikel 416 utan institu
tets medgivande.
6. Inlåning som erhållits som säkerhet ska inte anses vara
skulder vid tillämpningen av artikel 422 utan i tillämpliga fall
omfattas av bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 424
Likviditetsutflöden från kredit- och likviditetsfaciliteter
1. Instituten ska rapportera likviditetsutflöden från beviljade
kreditfaciliteter och beviljade likviditetsfaciliteter, vilka ska fast
ställas som en procentandel av det högsta belopp som kan
utnyttjas inom de närmaste 30 dagarna. Detta högsta belopp
som kan utnyttjas får uppskattas med hänsyn till nettovärdet
enligt artikel 420.2 för handelsfinansieringsposter utanför ba
lansräkningen och med hänsyn till nettovärdet i enlighet med
artikel 418 av den säkerhet som ska ställas om institutet kan
återanvända säkerheten och om säkerheten innehas i form av
likvida tillgångar i enlighet med artikel 416. Den säkerhet som
ska ställas ska inte vara tillgångar utfärdade av facilitetens mot
part eller någon av dess anknutna enheter. Om institutet har
tillgång till den information som krävs, ska det högsta belopp
som kan utnyttjas för kredit- och likviditetsfaciliteter fastställas
som det högsta belopp som skulle kunna tas ut med hänsyn till
motpartens egna förpliktelser eller med hänsyn till den på för
hand fastställda avtalsenliga planen med förfallodag inom de
närmaste 30 dagarna.
2. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade
beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci
liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med 5 %,
om de kan hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt
schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering för
kreditrisk.
3. Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade
beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci
liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med
10 % om de uppfyller följande villkor:
a) De kan inte hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt
schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering
för kreditrisk.
b) De har tillhandahållits kunder som inte är finansiella kunder.
c) De har inte tillhandahållits i syfte att ersätta kundens finan
siering i lägen där denne inte kan tillgodose sina finansie
ringsbehov via de finansiella marknaderna.
4. Det beviljade beloppet för en likviditetsfacilitet som har
tillhandahållits ett specialföretag för värdepapperisering i syfte
att göra det möjligt för ett sådant specialföretag för värdepap
perisering att förvärva andra tillgångar än värdepapper från
kunder som inte är finansiella kunder ska multipliceras med
10 %, i den mån det beviljade beloppet överstiger summan av
nuvarande tillgångar förvärvade från kunder och om det högsta
belopp som kan tas ut är avtalsenligt begränsat till summan av
de nuvarande förvärvade tillgångarna.
5. Instituten ska rapportera det högsta belopp som kan ut
nyttjas från andra outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och out
nyttjade beviljade likviditetsfaciliteter inom de närmaste 30 da
garna. Det gäller särskilt i följande fall:
a) Andra likviditetsfaciliteter som institutet har beviljat special
företag för värdepapperisering än de som avses i punkt.
b) Arrangemang som innebär att institutet är skyldigt att köpa
eller byta tillgångar från ett specialföretag för värdepapperi
sering.
c) Faciliteter som ställts ut till kreditinstitut.
d) Faciliteter som ställts ut till finansiella institut och värdepap
persföretag.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/249
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
351
6. Institut som har inrättats och finansieras av åtminstone en
central eller regional regering i en medlemsstat får genom un
dantag från punkt 5 tillämpa de behandlingar som anges i
punkterna 2 och 3 även på kredit- och likviditetsfaciliteter
som tillhandahålls institut med det enda syftet att direkt eller
indirekt finansiera subventionerade lån som kan hänföras till de
exponeringsklasser som avses i de punkterna. Om sådana sub
ventionerade lån beviljas via ett annat institut som förmedlare
(pass through-lån), får symmetriska in- och utflöden tillämpas
av instituten, genom undantag från artikel 425.2 d. Sådana
subventionerade lån ska endast vara tillgängliga för personer
som inte är finansiella kunder på icke konkurrensutsatt och
icke vinstdrivande grund i syfte att främja offentliga politiska
mål för unionen och/eller den centrala eller regionala regeringen
i medlemsstaten. Det ska endast vara möjligt att utnyttja sådana
faciliteter efter en rimligen förväntad begäran om ett subventio
nerat lån och upp till beloppet för en sådan begäran, kopplat till
en resulterande rapport om användningen av de utbetalade
medlen.
Artikel 425
Likviditetsinflöden
1. Instituten ska rapportera sina likviditetsinflöden. De max
imala likviditetsinflödena ska vara likviditetsinflödena begrän
sade till 75 % av likviditetsutflödena. Instituten får undanta lik
viditetsinflöden från insättningar som görs hos andra institut
och som är kvalificerade för de behandlingar som anges i ar
tikel 113.6 och 113.7 från denna gräns. Instituten får från
denna begränsning undanta likviditetsinflöden från fordringar
på låntagare och investerare i obligationer säkerställda med pan
trätt som finansieras genom sådana obligationer som omfattas
av artikel 129.4, 129.5 eller 129.6 eller obligationer som avses i
artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG. Instituten får undanta inflö
den från subventionerade lån som institutet har förmedlat (pass
through-lån). Med förbehåll för ett förhandsgodkännande från
den behöriga myndighet som är ansvarig för den individuella
övervakningen, får institutet helt eller delvis undanta inflöden
där insättaren är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller
ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten till
institutet genom ett förhållande i den mening som avses i ar
tikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.
2. Likviditetsinflödena ska mätas under de närmaste 30 da
garna. De ska endast omfatta avtalsenliga inflöden från expone
ringar som inte har förfallit för vilka institutet inte har något
skäl att förvänta sig betalningsunderlåtenhet inom 30-dagars
perioden. Likviditetsinflödena ska rapporteras i sin helhet, med
följande likviditetsinflöden rapporterade separat:
a) Fordringar på kunder som inte är finansiella kunder för
betalning av kapitalbelopp ska räknas ned med 50 % av
värdet eller av de avtalsenliga förpliktelserna gentemot dessa
kunder om att förlänga finansieringen, beroende på vilket
värde som är högst. Detta ska inte tillämpas på fordringar
från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna trans
aktioner i enlighet med definitionen i artikel 192.3, där
säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet
med artikel 416 enligt led d i denna punkt.
Med avvikelse från första stycket i denna punkt får de in
stitut som har erhållit en utfästelse enligt artikel 424.6 om
att de ska betala ut ett subventionerat lån till en slutlig
mottagare beakta ett likviditetsinflöde upp till det belopp
som motsvarar det utflöde som de tillämpar på den mot
svarande förpliktelse att bevilja sådana subventionerade lån.
b) Fordringar från handelsfinansieringstransaktioner enligt arti
kel 162.3 andra stycket b med upp till 30 dagars återstående
löptid ska till fullo beaktas som inflöden.
c) Tillgångar med obestämt slutdatum för avtalet ska beaktas
med ett 20-procentigt inflöde, förutsatt att banken enligt
avtalet har rätt att ta ut och begära betalning inom 30 dagar.
d) Fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknads
drivna transaktioner i enlighet med definitionen i arti
kel 192.3, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar
i enlighet med artikel 416.1, ska inte beaktas upp till netto
värdet med hänsyn för nedsättningar av de likvida tillgång
arna och ska beaktas till fullo för den återstående fordran.
e) Fordringar som det institut som är skyldigt dessa belopp
behandlar i enlighet med artikel 422.3 och 422.4 ska multi
pliceras med ett motsvarande symmetriskt inflöde.
f) Fordringar från positioner i större aktieindexinstrument, för
utsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida
tillgångar.
g) Alla outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter och andra
eventuella erhållna förpliktelser ska inte beaktas.
3. Förväntade likviditetsutflöden och likviditetsinflöden inom
30-dagarsperioden till följd av de avtal som förtecknas i bilaga II
ska avspeglas på nettobasis över motparterna och multipliceras
med 100 % av ett nettoinflöde. Med nettobasis avses också
netto efter säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras
som likvida tillgångar enligt artikel 416.
4. De behöriga myndigheterna får genom undantag från
punkt 2 g ge institutet tillstånd att tillämpa ett högre likviditets
inflöde från fall till fall för kredit- och likviditetsfaciliteter, när
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det finns skäl att förvänta sig ett högre likviditetsinflöde,
även när insättaren befinner sig i en kombinerad marknads
stress och idiosynkratisk stress.
SV
L 176/250
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
352
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Motparten är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller
ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten
till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i
artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG eller medlem i samma
institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i
denna förordning eller det centrala institutet eller en medlem
i ett nätverk som omfattas av det undantag som avses i
artikel 10 i denna förordning.
c) Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt likvidi
tetsutflöde tillämpas av motparten med avvikelse från artik
larna 422, 423 och 424.
d) Institutet och motparten ska vara etablerade i samma med
lemsstat.
5. De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill
koret i punkt 4 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska
ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt
som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant högre likvidi
tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor
mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1
b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att
villkoren för sådana högre likviditetsutflöden är uppfyllda.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att ytterligare specificera de ytterligare objektiva kriterier
som avses i punkt 5.
EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen enast den 1 januari 2015.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
7. Instituten ska inte rapportera inflöden från någon av de
likvida tillgångar som rapporteras i enlighet med artikel 416,
med undantag för fordringar på tillgångar som inte avspeglas i
tillgångens marknadsvärde.
8. Institutet ska inte rapportera inflöden från nyingångna
skyldigheter.
9. Instituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas
emot tredjeländer med överföringsbegränsningar eller som är
denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar
utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valu
tan.
Artikel 426
Uppdatering av framtida likviditetskrav
När kommissionen har antagit en delegerad aklt för att specifi
cera likviditetskraven i enlighet med artikel 460, får EBA ut
arbeta ett förslag till tekniska standarder för genomförande för
att specificera villkoren i artikel 421.1, 422, med undantag av
punkterna 8, 9 och 10 i den artikeln, och artikel 424 för att
beakta internationellt överenskomna standarder.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
AVDELNING III
RAPPORTERING OM STABIL FINANSIERING
Artikel 427
Poster som ger stabil finansiering
1. Instituten ska i enlighet med rapporteringskraven i arti
kel 415.1 och de enhetliga rapporteringsformaten som avses i
artikel 415.3 till de behöriga myndigheterna rapportera följande
poster och deras komponenter för att möjliggöra en bedömning
av tillgängligheten till stabil finansiering:
a) Följande kapitalbas, om lämpligt med avräkning av
i) primärkapitalinstrument,
ii) supplementärkapitalinstrument,
iii) andra preferensaktier och kapitalinstrument utöver tillåtet
supplementärkapitalbelopp med en effektiv löptid på ett
år eller mer.
b) Följande skulder, som inte ingår i led a:
i) Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den
behandling som anges i artikel 421.1.
ii) Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den
behandling som anges i artikel 421.2.
iii) Insättningar som är kvalificerade för den behandling
som anges i artikel 422.3 och 422.4.
iv) Av de insättningarsom avses i led iii, de som omfattas
av ett system för insättningsgaranti i enlighet med di
rektiv 94/19/EG eller ett motsvarande system för insätt
ningsgaranti i ett tredjeland och insättningsgarantier i
enlighet med artikel 421.2.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/251
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
353
v) Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas
av artikel 422.3 b.
vi) Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas
av artikel 422.3 d.
vii) Insatta belopp som inte omfattas av led i, ii eller iii, om
de inte har satts in av finansiella kunder.
viii) All finansiering från finansiella kunder.
ix) Separat från belopp som omfattas av led vii respektive
viii, finansiering från utlåning mot säkerhet och kapital
marknadsrelaterade transaktioner enligt definitionen i
artikel 192.3,
— vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kva
lificerade som likvida tillgångar i enlighet med arti
kel 416,
— vilken är säkrad med andra tillgångar.
x) Skulder som uppstår till följd av emitterade värdepapper
som är kvalificerade för den behandling som anges i
artikel 129.4 eller 129.5 eller i enlighet med artikel 52.4
i direktiv 2009/65/EG.
xi) Följande andra skulder som härrör från emitterade vär
depapper som inte omfattas av led a:
— Skulder som härrör från emitterade värdepapper
med en effektiv löptid på ett år eller mer.
— Skulder som härrör från emitterade värdepapper
med en effektiv löptid på mindre än ett år.
xii) Alla övriga skulder.
2. I tillämpliga fall ska alla poster redovisas under följande
fem kategorier efter tidigaste förfallodag och det tidigaste datum
då de enligt avtalet kan bli föremål för begäran om utbetalning:
a) Inom tre månader.
b) Mellan tre och sex månader.
c) Mellan sex och nio månader.
d) Mellan nio och tolv månader.
e) Efter tolv månader.
Artikel 428
Poster som kräver stabil finansiering
1. Följande poster ska, såvida de inte dras från kapitalbasen,
rapporteras separat till de behöriga myndigheterna för att möj
liggöra en bedömning av behovet av stabil finansiering:
a) vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kvalificerade
som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,
b) Följande värdepapper och penningmarknadsinstrument som
inte omfattas av led a:
i) Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 1 enligt
artikel 122.
ii) Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 2 enligt
artikel 122.
iii) Övriga tillgångar.
c) Aktierelaterade värdepapper från icke-finansiella enheter som
är noterade i ett stort index på en erkänd börs.
d) Andra aktierelaterade värdepapper.
e) Guld.
f) Andra ädelmetaller.
g) Icke förlängningsbara lån och fordringar, och separat sådana
icke förlängningsbara lån och fordringar för vilka låntagarna
i) är andra fysiska personer än kommersiella enmansföre
tagare och partnerskap,
ii) är små och medelstora företag som kan hänföras till
klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden el
ler internmetoden för kreditrisk eller till företag som
omfattas av behandlingen i artikel 153.4, där den sam
manlagda insättningen från kunden eller gruppen av
kunder med inbördes anknytning är mindre än 1 miljon
EUR,
iii) är suveräna stater, centralbanker och offentliga organ,
iv) är andra kunder än finansiella kunder, vilka inte anges i
leden i och ii,
v) är finansiella kunder, vilka inte anges i leden i, ii och iii,
varav separat sådana som är kreditinstitut och andra
finansiella kunder.
h) Icke förlängningsbara lån och fordringar enligt led g, varav
separat sådana för vilka låntagarna
i) har säkerhet som ställts genom kommersiella fastigheter,
ii) har säkerhet som ställts genom bostadsfastigheter,
iii) är finansierade på matchande löptider (pass through) via
obligationer som är kvalificerade för den behandling som
anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller via obligationer i
enlighet med artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.
i) Derivatfordringar.
j) Alla övriga tillgångar.
k) Outnyttjade beviljade kreditfaciliteter av medelrisktyp eller av
medel-lågrisktyp enligt bilaga I.
SV
L 176/252
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
354
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. I tillämpliga fall ska samtliga poster redovisas i de fem
kategorier som beskrivs i artikel 427.2.
DEL SJU
BRUTTOSOLIDITET
Artikel 429
Beräkning av bruttosoliditetsgraden
1. Institut ska beräkna sin bruttosoliditetsgrad i enlighet med
den metod som anges i punkterna 2–11.
2. Bruttosoliditetsgraden ska beräknas som ett instituts ka
pitalmått dividerat med institutets totala exponeringsmått och
ska uttryckas i procent.
Instituten ska beräkna bruttosoliditetsgraden som det enkla arit
metiska medelvärdet av de månatliga bruttosoliditetsgraderna
under ett kvartal.
3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska kapitalmåttet vara pri
märkapitalet.
4. Det totala exponeringsmåttet är summan av exponerings
värdena för samtliga tillgångar och poster utanför balansräk
ningen som inte dras av vid beräkningen av det kapitalmått
som avses i punkt 3.
I de fall instituten tar med enheter i den finansiella sektorn i
vilka de har en väsentlig investering i enlighet med artikel 43 i
sin konsolidering i enlighet med den tillämpliga redovisnings
ramen men inte i sin konsolidering under tillsyn i enlighet med
del ett avdelning II kapitel 2, ska de inte fastställa sitt expone
ringsvärde för den väsentliga investeringen i enlighet med punkt
5 a i den här artikeln utan som det belopp som erhålls vid
multiplicering av det belopp som fastställs i led a i detta stycka
med den faktor som fastställs i led b i detta stycke:
a) Summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar för
den enhet i finanssektorn där den väsentliga investeringen
innehas.
b) För alla institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav
av kärnprimärkapitalinstrument i enheten i den finansiella
sektorn, summan av sådana poster som inte dragits av enligt
artiklarna 47 och 48.1 b, delad med totalsumman av sådana
poster.
5. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med
följande principer:
a) Exponeringsvärden för tillgångar, exklusive de kontrakt som
förtecknas i bilaga II och kreditderivat, dvs. exponeringsvär
den i enlighet med första meningen i artikel 111.1.
b) Förvärvade fysiska eller finansiella säkerheter, garantier eller
kreditriskreduceringar ska inte användas för att reducera ex
poneringsvärdet för tillgångar.
c) Lån ska inte nettas mot insättningar.
6. Instituten ska fastställa exponeringsvärden för de poster
som förtecknas i bilaga II och för kreditderivat, inklusive sådana
som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med den
metod som anges i artikel 274.
När instituten fastställer exponeringsvärdet för de kontrakt som
förtecknas i bilaga II och för kreditderivat ska de ta hänsyn till
effekterna av avtal om novation och andra nettningsavtal, utom
avtal om produktövergripande nettning, i enlighet med arti
kel 295.
7. Med avvikelse från punkt 6 får instituten endast använda
den metod som anges i artikel 275 för att fastställa expone
ringsvärdet för kontrakt som förtecknas i bilaga II.1 och II.2,
om de också använder denna metod för att fastställa expone
ringsvärdet för dessa kontrakt i syfte att uppfylla de kapitalbas
krav som anges i artikel 92.
8. Instituten ska, när de fastställer den möjliga framtida kre
ditexponeringen för kreditderivat tillämpa de principer som fast
ställs i artikel 299.2 på alla sina kreditderivat, inte bara på dem
som hänförs till handelslagret.
9. Institut ska fastställa exponeringsvärden för utlåning eller
inlåning av repor, värdepapper eller råvaror, transaktioner med
lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inklusive
sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med
artikel 220.1-220.3 och artikel 222, och ska beakta verkning
arna av ramavtal om nettning, utom avtal om produktövergri
pande nettning, i enlighet med artikel 206.
10. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för poster
utanför balansräkningen i enlighet med artikel 111.1, utom
för de poster som avses i punkterna 6 och 9 i den här artikeln,
med följande ändringar av de konverteringsfaktorer som anges i
den artikeln:
a) De konverteringsfaktorer som ska tillämpas på det nominella
värdet för outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas när
som helst utan föregående avisering, vilka avses i bilaga I.4 a
och b, ska vara 10 %.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/253
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
355
b) Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re
laterade till handelsfinansiering av medel- eller lågrisktyp
enligt bilaga I.3 a och till poster utanför balansräkningen
relaterade till statsstödda exporkrediter enligt bilaga I.3 b
ska vara 20 %.
c) Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re
laterade till handelsfinansiering av medelrisktyp enligt bilaga
I punkt 2 a och b (i) och till poster utanför balansräkningen
relaterade till statsstödda exportkrediter enligt bilaga I punkt
2 b ii ska vara 50 %.
d) Konverteringsfaktorn för alla andra poster utanför balansräk
ningen som förtecknas i bilaga I ska vara 100 %.
11. Om förvaltningstillgångar enligt nationell god redovis
ningssed ska redovisas i balansräkningen i enlighet med arti
kel 10 i direktiv 86/635/EEG, får dessa tillgångar tas bort från
det sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden,
under förutsättning att de uppfyller de kriterier för icke upp
tagande i balansräkningen som fastställs i IAS (Internationel
Accounting Standard) 39 i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002 och i tillämpliga fall de kriterier för icke-konsoli
dering som fastställs i IFRS (International Financial Reporting
Standard) 10 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.
Artikel 430
Rapporteringskrav
1. Instituten ska överlämna all nödvändig information om
bruttosoliditetsgraden och dess komponenter i enlighet med
artikel 429 till de behöriga myndigheterna. De behöriga myn
digheterna ska ta hänsyn till denna information, när de gör den
tillsynsbedömning som avses i artikel 97 i direktiv 2013/36/EU.
Instituten ska också överlämna all nödvändig information för
utarbetande av de rapporter som avses i artikel 511 till de
behöriga myndigheterna.
De behöriga myndigheterna ska på begäran överlämna den in
formation som de har fått från instituten till EBA för att under
lätta den granskning som avses i artikel 511.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa den enhetliga rapporteringsmal
len, instruktioner om hur mallen ska användas, frekvens och
tidpunkter för rapporteringen samt it-lösningar, i enlighet med
de rapporteringskrav som anges i punkt 1.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
DEL ÅTTA
INSTITUTENS UPPLYSNINGSPLIKT
AVDELNING I
ALLMÄNNA PRINCIPER
Artikel 431
Upplysningskravens omfattning
1. Instituten ska offentliggöra den information som fastställs
i avdelning II i enlighet med bestämmelserna i artikel 432.
2. Tillstånd från de behöriga myndigheterna i enlighet med
del tre om att använda de instrument och metoder som avses i
avdelning III ska beviljas under förutsättning att instituten of
fentliggör de uppgifter som anges där.
3. Instituten ska anta en formell policy för uppfyllandet av
upplysningskraven i denna del och ha utarbetade riktlinjer för
bedömningen av huruvida deras information är tillfredsställan
de, även i fråga om kontroll och frekvens. Instituten ska även ha
riktlinjer för bedömningen av om de upplysningar de meddelar
ger marknadsaktörerna en heltäckande bild av deras riskprofiler.
Om upplysningarna inte ger en sådan heltäckande bild, ska
instituten offentliggöra den information som är nödvändig ut
över vad som krävs i enlighet med punkt 1. De ska dock endast
vara skyldiga att offentliggöra väsentliga upplysningar som inte
utgör företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig
het med artikel 432.
4. Institut ska på begäran förklara sina beslut om riskklas
sificering för små och medelstora företag och andra företag som
ansöker om lån och på begäran göra detta i skriftlig form.
Institutens administrativa kostnader för detta ska stå i propor
tion till lånets storlek.
Artikel 432
Icke väsentliga upplysningar, företagshemligheter eller
konfidentiell information
1. Instituten får utelämna en eller flera av de upplysningar
som förtecknas i avdelning II, om den information som till
handahålls genom sådana upplysningar inte anses vara väsentlig,
med undantag för de upplysningar som föreskrivs i artiklarna
435.2 c, 437 och 450.
Upplysningar ska anses väsentliga vid lämnande av upplysning
ar, om ett utelämnande eller en förvrängning av dem skulle
kunna förändra eller påverka en användares bedömning eller
beslut, om denne förlitar sig på informationen för att fatta
ekonomiska beslut.
SV
L 176/254
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
356
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer
för hur instituten ska bedöma väsentlighet i förhållande till
upplysningskraven i avdelning II.
2. Instituten får också utelämna en eller flera av de uppgifter
som ingår i de upplysningar som förtecknas i avdelningarna II
och III, om dessa uppgifter omfattar information som betraktas
som företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig
het med andra och tredje stycket, med undantag för de upp
lysningar som föreskrivs i artiklarna 437 och 450.
Upplysningar ska betraktas som ett instituts egendom, om of
fentliggörande av dem för allmänheten skulle undergräva insti
tutets konkurrensställning. Det kan gälla upplysningar om pro
dukter eller system, som, om de spreds till konkurrenterna,
skulle göra att institutets investeringar i dem blir mindre vär
defulla.
Upplysningar ska betraktas som konfidentiella, om det finns
förpliktelser gentemot kunder eller andra motpartsförbindelser,
som gör att institutet måste behandla upplysningarna konfiden
tiellt.
EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer
för hur instituten ska bedöma företagshemligheter och kon
fidentialitet i förhållande till upplysningskraven i avdelningarna
II och III.
3. I de undantagsfall som avses i punkt 2 ska instituten i
fråga i sin information ange att specifik information inte offent
liggörs och skälet till detta samt offentliggöra mer allmänna
upplysningar om det som informationskravet gäller, förutom i
de fall denna specifika information ska betraktas som företags
intern eller konfidentiell information.
4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka räckvidden för
ansvaret för underlåtenhet att lämna väsentliga upplysningar.
Artikel 433
Upplysningsfrekvens
Instituten ska offentliggöra de upplysningar som krävs enligt
denna del minst varje år.
Årliga upplysningar ska offentliggöras i samband med årsredo
visningen.
Instituten ska bedöma om det finns anledning att offentliggöra
vissa eller alla upplysningar oftare än en gång per år mot bak
grund av verksamhetens särdrag, till exempel verksamhetens
omfattning, verksamhetens slag, närvaro i olika länder, engage
mang i olika ekonomiska sektorer och deltagande på interna
tionella finansiella marknader och i betalnings-, avvecklings- och
clearingsystem. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas,
om det är nödvändigt att oftare lämna sådana upplysningar som
anges i artikel 437 och artikel 438 c–f och sådana som gäller
riskexponeringar och andra poster som är föremål för snabba
förändringar.
EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer
för institutens bedömning av upplysningsfrekvensen vad gäller
avdelningarna II och III.
Artikel 434
Upplysningsmetoder
1. Instituten får själva fastställa informationsmedium, publi
ceringsplats och kontrollmetoder som är lämpliga för att effek
tivt uppfylla upplysningskraven i denna del. Alla upplysningar
ska så långt möjligt lämnas via samma medium eller på samma
plats. Om en liknande uppgift lämnas i två eller flera medier,
ska en hänvisning till den likvärdiga uppgiften i de andra me
dierna införas i vart och ett av medierna.
2. Likvärdig information som instituten offentliggör för att
uppfylla redovisningskrav, krav för börsnotering eller andra krav
får anses även uppfylla kravet i denna del. Om information inte
återfinns i årsredovisningen, ska instituten i årsredovisningen
entydigt ange var man kan finna den.
AVDELNING II
TEKNISKA KRITERIER FÖR TRANSPARENS OCH
UPPLYSNINGSPLIKT
Artikel 435
Mål och riktlinjer för riskhantering
1. Instituten ska offentliggöra sina mål och riktlinjer för risk
hanteringen och för varje separat riskkategori, inbegripet de
risker som avses i denna avdelning. I dessa upplysningar ska
följande ingå:
a) Strategier och processer för att hantera riskerna.
b) Den berörda riskhanteringsfunktionens struktur och organi
sation, inbegripet upplysningar om dess behörighet och stad
ga, eller andra relevanta förhållanden.
c) Riskrapporteringens och mätsystemens omfattning och ka
raktär.
d) Riktlinjerna för risksäkring och riskreducering och strategi
erna och processerna för övervakning av de risksäkrande och
riskreducerande åtgärdernas fortlöpande effektivitet.
e) En deklaration, som har godkänts av ledningsorganet, om att
institutets arrangemang för riskhantering är tillfredsställande,
där det försäkras att de riskhanteringssystem som införts är
ändamålsenliga i förhållande till institutets profil och strategi.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/255
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
357
f) En kortfattad riskförklaring, som har godkänts av lednings
organet, där det ges en kort beskrivning av institutets över
gripande riskprofil i samband med affärsstrategin. Denna
förklaring ska innehålla nyckeltal och siffror som ger externa
intressenter en uttömmande överblick över institutets risk
hantering, inbegripet hur riskprofilen samverkar med den
risktolerans som ledningsorganet har fastställt.
2.
Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om företags
styrningen, inbegripet regelbundna uppdateringar minst en gång
per år:
a) Antal styrelseuppdrag som medlemmarna i ledningsorganet
har.
b) Rekryteringspolicy för val av medlemmarna i ledningsorga
net samt deras faktiska kunskaper, färdigheter och sakkun
skap.
c) Policyn för mångfald i fråga om val av medlemmarna i led
ningsorganet, mål och eventuella relevanta riktmärken i po
licyn samt i vilken utsträckning dessa mål och riktmärken
har uppnåtts.
d) Huruvida institutet har inrättat en separat riskkommitté och
hur många gånger denna kommitté har sammanträtt.
e) Beskrivning av informationsflödet i fråga om risk till led
ningsorganet.
Artikel 436
Tillämpningsområde
Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om tillämpnings
området för kraven i denna förordning i enlighet med direktiv
2013/36/EU:
a) Namnet på det institut på vilka kraven i denna förordning
ska tillämpas.
b) Uppgifter om skillnaderna i konsolideringsgrund i redovis
nings- och tillsynssyfte, tillsammans med en kort beskrivning
av de enheter som ingår, med en förklaring om huruvida de
är
i) fullständigt konsoliderade,
ii) proportionellt konsoliderade,
iii) avdragna från kapitalbasen,
iv) varken konsoliderade eller avdragna från kapitalbasen.
c) Alla aktuella eller förutsedda väsentliga praktiska eller rätts
liga hinder för snabb överföring av medel ur kapitalbasen
eller återbetalning av skulder mellan moderföretag och dot
terföretag.
d) Det totala belopp med vilket den faktiska kapitalbasen un
derstiger det föreskrivna beloppet i alla de dotterföretag som
inte innefattas i konsolideringen och namnet eller namnen
på dessa dotterföretag.
e) I tillämpliga fall de omständigheter som innebär att bestäm
melserna i artiklarna 7 och 9 ska tillämpas.
Artikel 437
Kapitalbas
1. Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om sin ka
pitalbas:
a) En fullständig avstämning av poster i kärnprimärkapital, öv
rigt primärkapital, supplementärkapital samt filter och avdrag
som tillämpats i enlighet med artiklarna 32–35, 36, 56, 66
och 79 på institutets kapitalbas och balansräkning i institu
tets reviderade årsredovisning.
b) En beskrivning av de viktigaste delarna i instrument för
kärnprimärkapital och primärkapitaltillskott samt i supple
mentärkapital som emitterats av institutet.
c) De fullständiga villkoren för samtliga instrument för kärnpri
märkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapital.
d) Separata upplysningar om egenskaperna och beloppen för
följande:
i) Varje filter för tillsyn som har tillämpats i enlighet med
artiklarna 32–35.
ii) Varje avdrag som har gjorts i enlighet med artiklarna 36,
56 och 66.
iii) Poster som inte har dragits av i enlighet med artiklarna
47, 48, 56, 66 och 79.
e) En beskrivning av samtliga begränsningar som har tillämpats
på beräkningen av kapitalbasen i enlighet med denna för
ordning och de instrument, filter för tillsyn och avdrag som
dessa begränsningar ska tillämpas på.
f) Om ett institut offentliggör kapitalrealtaioner som har beräk
nats med element i kapitalbasen vilka har fastställts på andra
grunder än dem som anges i denna förordning, ska institutet
lämna en uttömmande förklaring av på vilka grunder dessa
kapitalrelationer har beräknats.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa enhetliga mallar för de upp
lysningar som anges i punkt 1 a, b, d och e.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.
SV
L 176/256
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
358
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 438
Kapitalkrav
Ett institut ska lämna följande information om huruvida det
uppfyller kraven i artikel 92 i denna förordning och artikel 73
i direktiv 2013/36/EU:
a) En sammanfattning av institutets metod för bedömning av
om det interna kapitalet är tillräckligt för att ligga till grund
för aktuell och framtida verksamhet.
b) På den relevanta behöriga myndighetens begäran resultatet
av institutets interna bedömning av kapitaltäckningen, in
begripet sammansättningen av de extra kapitalbaskraven
grundad på det översynsförfarande som avses i artikel 104.1
i direktiv 2013/36/EU andra pelarens tillägg.
c) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
del tre avdelning II kapitel 2, 8 % av de riskvägda expone
ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras
i artikel 112.
d) För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
del tre avdelning II kapitel 3, 8 % av de riskvägda expone
ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras
i artikel 147. För hushållsexponeringsklassen gäller detta
krav separat för de exponeringskategorier som de olika kor
relationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot. När det gäller
aktieexponeringsklass gäller detta krav för
i) alla de metoder som anges i artikel 155,
ii) exponeringar som omsätts på en börs, privata aktieexpo
neringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga
exponeringar,
iii) exponeringar för vilka av tillsynsmyndigheten medgivna
övergångsregler gäller för kapitalbaskravet,
iv) exponeringar för vilka äldre regler för kapitalbaskravet
får fortsätta att tillämpas.
e) Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med artikel 92.3 b och c.
f) Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med del tre avdelning III
kapitel 2, 3 och 4 och offentliggjorda separat.
De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
artikel 153.5 eller 155.2 ska redovisa de exponeringar som
hänförts till tabellkategorierna i tabell 1 i artikel 153.5 eller
som åsatts de riskvikter som nämns i artikel 155.2.
Artikel 439
Exponering för motpartskreditrisk
Ett institut ska lämna följande information om sina expone
ringar för motpartskreditrisk i enlighet med del tre avdelning
II kapitel 6:
a) Upplysningar om den metod som används för att fastställa
internt kapital och kreditlimiter för motpartskreditexpone
ringar.
b) Upplysningar om strategier för tagande av säkerheter och
upprättande av kreditreserver.
c) Upplysningar om strategier för exponeringar med korrela
tionsrisk.
d) Upplysningar om effekterna på beloppet av de säkerheter
institutet skulle behöva ställa om dess kreditbetyg försämra
des.
e) Verkligt positivt bruttovärde av kontrakt, nettningsvinster,
aktuell kvittad kreditexponering, säkerheter som innehas
och nettokreditexponering för derivat. Nettokreditexponering
för derivat är kreditexponeringen mot derivattransaktioner
efter det att hänsyn tagits till såväl vinsterna från rättsligt
bindande nettningsöverenskommelser som säkerhetsordning
ar.
f) Mått på exponeringsvärde enligt de för detta fall tillämpliga
metoder som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt
3–6.
g) Det teoretiska värdet av kreditderivatsäkringar och fördel
ningen av aktuell kreditexponering efter typ av kreditexpo
nering.
h) De teoretiska beloppen för kreditderivattransaktioner, upp
delade mellan sådana som används i kreditinstitutets egen
kreditportfölj respektive i dess förmedlingsverksamheter, in
begripet fördelningen mellan de slag av kreditderivatproduk
ter som används, och ytterligare uppdelade på kreditrisk
skydd som köpts och sålts inom varje produktgrupp.
i) Skattningen av alfa, om institutet har fått tillstånd av de
behöriga myndigheterna att skatta alfa.
Artikel 440
Kapitalbuffertar
1. Ett institut ska lämna följande uppgifter om sin efterlev
nad av kravet på en sådan konjunkturutjämnande kapitalbuffert
som avses i avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU:
a) Den geografiska fördelningen av de kreditexponeringar som
är relevanta för beräkningen av institutets konjunkturutjäm
nande kapitalbuffert.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/257
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
359
b) Värdet av sin institutsspecifika konjunkturutjämnande ka
pitalbuffert.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att närmare fastställa de upplysningskrav som anges i
punkt 1.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 441
Indikatorer på global systemviktighet
1. Institut som har identifierats som globalt systemviktiga i
enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU ska på årlig
basis redovisa värdet av de indikatorer som använts för att
bestämma institutens ställning i enlighet med den identifierings
metod som anges i den artikeln.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande för att fastställa enhetliga format och datum för
den redovisning som avses i punkt 1. Vid utarbetandet av så
dana tekniska standarder ska EBA ta hänsyn till internationella
standarder.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 442
Kreditriskjusteringar
Instituten ska lämna följande information om institutets expo
neringar för kreditrisk och utspädningsrisk:
a) Definitioner för redovisningsändamål av begreppen förfallen
och osäker.
b) En beskrivning av de metoder som antagits för att fastställa
specifika och allmänna kreditriskjusteringar.
c) Det totala beloppet av alla exponeringar, efter tillåten redo
visningsmässig kvittning men utan hänsyn till effekterna av
de kreditriskreducerande åtgärderna, och det genomsnittliga
exponeringsbeloppet under perioden, fördelat på olika typer
av exponeringsklasser.
d) Exponeringarnas geografiska spridning, fördelad på viktiga
områden och väsentliga exponeringsklasser och om lämpligt
på mer detaljerad nivå.
e) Exponeringarnas spridning per bransch eller motpartsslag,
fördelad på exponeringsklasser, inklusive specificering av ex
poneringar mot små och medelstora företag, och om lämp
ligt på mer detaljerad nivå.
f) En uppdelning av alla exponeringars återstående löptid, för
delad på exponeringsklasser och om lämpligt på mer detal
jerad nivå.
g) Följande belopp, fördelade på viktiga branscher och mot
partsslag:
i) Osäkra exponeringar och förfallna exponeringar var för
sig.
ii) Specifika och allmänna kreditriskjusteringar.
iii) Kostnader för specifika och allmänna kreditriskjusteringar
under rapportperioden.
h) Summan av osäkra respektive förfallna exponeringar, för
delade på viktiga geografiska områden och, om möjligt sum
man av specifika och allmänna kreditriskjusteringar för varje
geografiskt område.
i) En avstämning av förändringar i de specifika och allmänna
kreditriskjusteringarna för osäkra fordringar var för sig. In
formationen ska innefatta följande:
i) En beskrivning av de specifika och allmänna kreditrisk
justeringarnas typ.
ii) Ingående balanser.
iii) De belopp som bokats mot kreditriskjusteringarna under
rapporteringsperioden.
iv) De belopp som avsatts eller återförts för skattade för
modade förluster avseende exponeringar under rappor
teringsperioden, alla övriga regleringar, inklusive sådana
som beror på växelkursskillnader, företagssammanslag
ningar, förvärv och försäljning av dotterföretag och över
föringar mellan kreditriskjusteringar.
v) Utgående balanser.
Specifika kreditriskjusteringar och återvinningar som registrerats
direkt i resultaträkningen ska offentliggöras separat.
Artikel 443
Icke intecknade tillgångar
EBA ska senast den 30 juni 2014 utfärda riktlinjer som speci
ficerar redovisningen av icke intecknade tillgångar, med hänsyn
tagen till Europeiska systemrisknämndens rekommendation
ESRB/2012/2 av den 20 december 2012 om kreditinstitutens
finansiering ( 1 ) och särskilt rekommendation D – insyn i mark
naden avseende inteckning av tillgångar. Dessa riktlinjer ska
antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.
SV
L 176/258
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT C 119, 25.4.2013, s. 1.
360
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som
specificerar redovisningen av balansräkningsvärdet för varje ex
poneringsklass och uppdelat i tillgångskvalitet och den totala
summan av det icke intecknade balansräkningsvärdet, med be
aktande av rekommendation ESRB/2012/2 och förutsatt att
EBA i sin rapport anser att sådan ytterligare redovisning ger
tillförlitlig och meningsfull information.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2016.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 444
Användning av externa ratinginstitut
För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
del tre avdelning II kapitel 2 ska följande information lämnas
för alla de exponeringsklasser som anges i artikel 112:
a) Namnen på de utsedda externa ratinginstituten och export
kreditorganen och skälen för eventuella ändringar.
b) De exponeringsklasser för vilka varje externt ratinginstitut
och exportkreditorgan används.
c) En beskrivning av den process som används för att överföra
emittentbetyg och kreditbetyg för emissioner till poster som
inte är inkluderade i handelslagret.
d) Sambandet mellan kreditbetyg från utsedda ratinginstitut el
ler exportkreditorgan och den kreditkvalitetsskala som anges
i del tre avdelning II kapitel 2, med beaktande av att denna
information inte behöver offentliggöras, om institutet följer
den inplacering som offentliggjorts av EBA.
e) Exponeringsvärden och exponeringsvärden efter kreditrisk
reducerande åtgärder för varje kreditkvalitetssteg som be
skrivs i del tre avdelning II kapitel 2 samt de exponerings
värden som dragits av från kapitalbasen.
Artikel 445
Exponering för marknadsrisk
De institut som beräknar kapitalbaskrav enligt artikel 92.3 b
och c ska lämna separata upplysningar om dessa krav för varje
risk som avses i dessa bestämmelser. Dessutom ska separat
upplysning ges om kapitalbaskravet för värdepapperiseringsposi
tionernas specifika ränterisk.
Artikel 446
Operativ risk
Instituten ska offentliggöra vilka bedömningsmetoder för ka
pitalbaskraven för operativ risk som de får tillämpa, tillsammans
med en beskrivning av den metod som anges i artikel 312.2,
om institutet använder denna, samt en diskussion om relevanta
interna och externa faktorer som beaktas i institutets mätmetod.
Om metoden bara används delvis, ska de olika använda meto
dernas räckvidd och omfattning anges.
Artikel 447
Exponeringar i aktier som inte ingår i handelslagret
Instituten ska offentliggöra följande information om expone
ringar i aktier som inte ingår i handelslagret:
a) Exponeringarnas fördelning efter avsikten med innehavet, till
exempel vinstsyfte eller strategiska skäl, och en översikt av
den redovisningsteknik och de värderingsmetoder som till
lämpas, inbegripet huvudantaganden och praxis som påver
kar värdering och alla betydande förändringar av denna
praxis.
b) Balansräkningsvärdet, det verkliga värdet och för dem som
omsätts på en börs en jämförelse med marknadspriset, om
det skiljer sig avsevärt från det verkliga värdet.
c) Slag, karaktär och belopp vad gäller börsnoterade expone
ringar, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade
portföljer och övriga exponeringar.
d) Kumulativa faktiska vinster eller förluster till följd av försälj
ningar och avvecklingar under perioden.
e) De totala orealiserade vinsterna eller förlusterna, de totala
dolda omvärderingsvinsterna eller omvärderingsförlusterna
och de av dessa belopp som inbegripits i den primära eller
supplementära kapitalbasen.
Artikel 448
Exponering för ränterisk för positioner som inte ingår i
handelslagret
Instituten ska offentliggöra följande information om sina expo
neringar för ränterisker avseende positioner som inte ingår i
handelslagret:
a) Ränteriskens och huvudantagandenas karaktär (däribland an
taganden avseende förtida återbetalningar av lån och utveck
lingen av insättningar utan avtalad löptid) och hur ofta rän
terisken mäts.
b) Förändring av resultat, av ekonomiskt värde eller av varje
annan relevant variabel som ledningen använder för ränte
chocker (uppåt eller nedåt) i enlighet med sin metod för att
mäta ränterisken, fördelat efter valuta.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/259
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
361
Artikel 449
Exponering för värdepapperiseringspositioner
Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet
med del tre avdelning II kapitel 5 eller kapitalbaskrav enligt
artikel 337 eller 338 ska lämna följande upplysningar, i till
lämpliga fall med uppdelning på handelslager och övrig verk
samhet:
a) En beskrivning av institutets syften med värdepapperise
ringsverksamheten.
b) Arten av andra risker förenade med de värdepapperiserade
tillgångarna, däribland likviditetsrisk.
c) Arten av de risker i samband med de underliggande vär
depapperiseringspositionernas rangordning och de underlig
gande tillgångarna för dessa värdepapperiseringspositioner
som kreditinstitutet har tagit på sig och behållit genom
återvärdepapperiseringsverksamhet.
d) Institutets olika roller i värdepapperiseringsprocessen.
e) Uppgift om i vilken utsträckning institutet är engagerat i var
och en av de roller som avses i led d.
f) En beskrivning av vilka processer som upprättats för att
övervaka förändringar av värdepapperiseringspositionernas
kredit- och marknadsrisk, inbegripet uppgift om hur de
underliggande tillgångarnas rörelser påverkar värdepapperi
seringspositionerna och en beskrivning av hur dessa proces
ser skiljer sig åt vid återvärdepapperiseringsexponeringar.
g) En beskrivning av institutets policy för användning av risk
säkring och obetalt skydd för att reducera risker som är
förenade med behållna värdepapperiserings- och återvär
depapperiseringsexponeringar, inbegripet redovisning av vik
tiga risksäkringsmotparter per relevant slag av riskexpone
ring.
h) De metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
som institutet tillämpar i sin värdepapperiseringsverksamhet,
inbegripet de slag av värdepapperiseringsexponeringar på
vilka varje metod tillämpas.
i) De slag av specialföretag för värdepapperisering som insti
tutet i egenskap av medverkande institut anlitar för vär
depapperisering av tredje parters exponeringar, med uppgift
om huruvida och i så fall i vilken form och utsträckning
institutet är exponerat mot dessa specialföretag, separat för
exponeringar inom och utanför balansräkningen, samt en
förteckning över de enheter som institutet leder eller ger råd
till och som investerar antingen i de värdepapperiserings
positioner som institutet har skapat eller i de specialföretag
för värdepapperisering som institutet stöder.
j) En sammanfattning av institutets principer för redovisning
av värdepapperiseringsverksamhet, vilken ska innefatta föl
jande:
i) Huruvida transaktionerna behandlas som försäljning el
ler finansiering.
ii) Redovisning av försäljningsvinster.
iii) Metoder, centrala antaganden och indata samt föränd
ringarna i förhållande till den föregående perioden för
värdering av värdepapperiseringspositioner.
iv) Behandlingen av syntetisk värdepapperisering, om detta
inte täcks av några andra redovisningsriktlinjer.
v) Hur tillgångar redovisas i avvaktan på värdepapperise
ring och huruvida de redovisas i institutets handelslager
eller inom ramen för dess övriga verksamhet.
vi) Policy för redovisande av skulder i balansräkningen av
seende arrangemang som kan leda till krav på institutet
att lämna ekonomiskt stöd till värdepapperiserade till
gångar.
k) Namnen på de externa ratinginstitut som används vid vär
depapperiseringar och de olika slag av exponeringar som de
olika instituten används till.
l) I tillämpliga fall en beskrivning av internmetoden enligt del
tre avdelning II kapitel 5 avsnitt 3, inklusive den interna
bedömningsprocessens struktur och förhållandet mellan in
terna bedömningar och externa värderingar, användning av
internmetoden för annat än beräkning av kapitalkrav, kon
trollmekanismer för den interna bedömningsprocessen, med
en redogörelse för oberoende, ansvarsfördelning och över
syn av den interna bedömningsprocessen, slag av expone
ringar som internmetoden tillämpas på och stressfaktorer
som används för att fastställa nivåer för kreditförstärkning
per exponeringsslag.
m) Förklaring av väsentliga förändringar av någon av de kvan
titativa uppgifterna i leden n–q i förhållande till närmast
föregående rapportperiod.
n) Redovisat separat för handelslager respektive övrig verksam
het, följande upplysningar uppdelade på olika exponerings
slag:
i) Totalbelopp för de utestående exponeringar som vär
depapperiserats av institutet, uppdelat på traditionella
och syntetiska värdepapperiseringar, och värdepapperise
ringar vid vilka institutet endast är medverkande institut.
ii) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner i
balansräkningen som behållits eller förvärvats samt vär
depapperiseringsexponeringar utanför balansräkningen.
iii) Aggregerat belopp för tillgångar för vilka värdepapperi
sering förbereds.
SV
L 176/260
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
362
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
iv) För värdepapperiserade faciliteter med bestämmelser om
förtida amortering: aggregerade utnyttjade exponeringar
som tillförts originatorn respektive investerarna, aggre
gerade kapitalkrav som ålagts institutet mot originatorns
andel och de aggregerade kapitalkrav som institutet
ålagts gentemot investerarnas andelar av utnyttjade sal
don och outnyttjade dragningsmöjligheter.
v) Belopp för värdepapperiseringspositioner som dras ifrån
kapitalbasen eller tilldelas riskvikten 1 250 %.
vi) Sammanfattning av den innevarande periodens vär
depapperiseringsverksamhet, inbegripet belopp för de
värdepapperiserade exponeringarna och redovisad vinst
eller förlust av försäljning.
o) Följande upplysningar redovisade separat för handelslager
respektive övrig verksamhet:
i) Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner som
behållits eller förvärvats och därmed sammanhängande
kapitalkrav, med uppdelning på värdepapperiserings- och
återvärdepapperiseringsexponeringar och ytterligare in
delning på ett rimligt antal riskvikts- eller kapitalkravs
intervall för varje utnyttjad metod för fastställande av
kapitalkrav.
ii) Aggregerat belopp för återvärdepapperiseringar som be
hållits eller förvärvats, indelade efter exponering före och
efter risksäkring/försäkring och exponering mot finansi
ella garantigivare, med uppdelning efter garantigivarnas
kreditvärdighetskategorier eller namn.
p) För exponeringar som värdepapperiserats av institutet utan
för handelslagret: belopp för värdepapperiserade nedskrivna/
förfallna tillgångar och institutets bokförda förluster under
löpande period, båda uppdelade på exponeringsslag.
q) För handelslagret: totala utestående exponeringar som vär
depapperiserats av institutet och omfattas av ett kapitalkrav
för marknadsrisk med uppdelning på traditionella respektive
syntetiska värdepapperiseringar och på exponeringsslag.
r) I tillämpliga fall huruvida institutet har lämnat stöd enligt
artikel 248.1 och inverkan på kapitalbasen.
Artikel 450
Ersättningspolitik
1. Instituten ska åtminstone offentliggöra följande upplys
ningar om institutets ersättningspolitik och -praxis för medarbe
tarkategorier vilkas verksamhet i tjänsten väsentligt kan påverka
institutets riskprofil:
a) Uppgifter om beslutsprocessen för ersättningspolicyn samt
antal möten i det organ som är huvudansvarig för övervak
ning av ersättningen under räkenskapsåret, i tillämpliga fall
inbegripet uppgifter om ersättningskommitténs sammansätt
ning och befogenheter, den externa konsult som anlitats för
utarbetandet av ersättningspolicyn samt relevanta intressen
ters roll.
b) Uppgifter om sambandet mellan lön och resultat.
c) De viktigaste särdragen i utformningen av ersättningssyste
met, inklusive uppgifter om kriterierna för resultatmätning
och riskjustering, uppskovspolicy och kriterier för erhållande
av rättigheter.
d) förhållandet mellan fast och rörlig ersättning angivet i enlig
het med artikel 94.1 g i direktiv 2013/36/EU.
e) Uppgifter om de resultatkriterier som ligger till grund för
rättigheter till aktier, optioner eller rörliga ersättningsdelar.
f) De huvudsakliga parametrarna och motiveringen för samtliga
förekommande system med rörliga komponenter och andra,
icke-kontanta förmåner.
g) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelat
per affärsenhet.
h) Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelade
på den verkställande ledningen och den personal som vä
sentligt kan påverka institutets riskprofil, med angivande av
följande:
i) Ersättningens belopp för räkenskapsåret, uppdelat på fast
och rörlig ersättning, och antalet mottagare.
ii) Den rörliga ersättningens belopp och form, uppdelat på
kontanter, aktier och aktieanknutna instrument och öv
rigt.
iii) Belopp för utestående uppskjuten ersättning, uppdelat på
intjänade och icke intjänade delar.
iv) Belopp för uppskjuten ersättning som beviljats under
räkenskapsåret, utbetalade och minskade genom resultat
justeringar.
v) Betalningar i samband med nyanställningar och avgångs
vederlag som erlagts under räkenskapsåret och antalet
mottagare av sådana betalningar.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/261
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
363
vi) Belopp för avgångsvederlag som beviljats under räken
skapsåret och det högsta vederlaget till en enskild person.
i) Antalet enskilda personer som får en ersättning på 1 miljon
EUR eller mer per räkenskapsår, för ersättning mellan 1
miljon EUR och 5 miljoner EUR fördelat på lönesteg om
500 000 EUR, och för ersättning på minst 5 miljoner EUR
fördelat på lönesteg om 1 miljon EUR.
j) På begäran av medlemsstaten eller den behöriga myndighe
ten, den totala ersättningen för varje medlem av lednings
organet eller den verkställande ledningen.
2. För institut som är betydande i fråga om sin storlek och
interna organisation och sin verksamhets art, omfattning och
komplexitetsgrad ska de kvantitativa uppgifter som avses i
denna artikel också redovisas för allmänheten när det gäller
medlemmar av institutets ledningsorgan.
Institut ska uppfylla kraven i denna artikel på ett sätt som är
lämpligt med hänsyn till deras storlek och interna organisation
och deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad,
utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.
Artikel 451
Bruttosoliditet
1. Instituten ska lämna följande information om sin brutto
soliditetsgrad beräknad i enlighet med artikel 429 och sin han
tering av risken för alltför låg bruttosoliditet.
a) Bruttosoliditetsgraden och information om hur institutet till
lämpar artikel 499.2 och 499.3.
b) En uppdelning av det sammanlagda exponeringsmåttet samt
en avstämning av det sammanlagda exponeringsmåttet mot
den relevanta information som lämnas i offentliggjorda års
redovisningar.
c) I tillämpliga fall summan av förvaltningsposter som har ta
gits bort från balansräkningen i enlighet med artikel 429.11.
d) En beskrivning av vilka åtgärder som vidtas för att hantera
risken för alltför låg bruttosoliditet.
e) En beskrivning av de faktorer som har påverkat bruttosoli
diteten under den period som den offentliggjorda bruttoso
liditeten avser.
2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge
nomförande i syfte att fastställa den enhetliga mallen för de
upplysningar som avses i punkt 1, tillsammans med instruktio
ner om hur mallen ska användas.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge
nomförande till kommissionen senast den 30 juni 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
AVDELNING III
KRAV SOM ÄR VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV SÄRSKILDA
INSTRUMENT ELLER METODER
Artikel 452
Användning av metoden för intern riskklassificering för
kreditrisk
Institut som beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen med
metoden för intern riskklassificering ska offentliggöra följande
information:
a) De behöriga myndigheternas godkännande av metod eller
övergångsordning.
b) En förklaring och översikt av
i) de interna riskklassificeringssystemens struktur och för
hållandet mellan intern och extern rating,
ii) användningen av interna skattningar för andra ändamål
än beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt del
tre avdelning II kapitel 3,
iii) metoden för att hantera och godkänna kreditriskreduce
rande åtgärder, och
iv) kontrollmekanismerna för riskklassificeringssystemen, in
klusive en beskrivning av oberoende, ansvarsfördelning
och översyn av riskklassificeringssystemen.
c) En beskrivning av den interna riskklassificeringsmetoden ska
lämnas separat för följande exponeringsklasser:
i) Nationella regeringar och centralbanker.
ii) Institut.
iii) Företag, däribland små och medelstora företag, special
utlåning och förvärvade företagsfordringar.
SV
L 176/262
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
364
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
iv) Hushåll, för var och en av de exponeringskategorier som
de olika korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar
mot.
v) Aktier.
d) Exponeringsvärden för var och en av de exponeringsklasser
som anges i artikel 147. Exponeringar mot nationella rege
ringar och centralbanker, institut och företag där instituten
använder egna skattningar av LGD-värden eller konverte
ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp
ska redovisas separat från exponeringar där instituten inte
använder sådana skattningar.
e) För exponeringsklasserna nationella regeringar och central
banker, institut, företag och aktier, över ett tillräckligt antal
riskklasser (däribland fallissemang) för att medge en lämplig
differentiering av kreditrisk, ska institutet lämna upplys
ningar om följande:
i) De totala exponeringarna för exponeringsklasserna natio
nella regeringar och centralbanker, institut och företag,
inbegripet summan av utestående lån och exponerings
värden för outnyttjade kreditmöjligheter samt för aktier
inbegripet det utestående beloppet.
ii) Exponeringsvägd genomsnittlig riskvikt.
iii) För institut som använder egna skattningar av konverte
ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponerings
belopp: summan av outnyttjade kreditmöjligheter och
exponeringsvägda genomsnittliga exponeringsvärden för
alla exponeringsklasser.
f) För hushållsexponeringsklassen och för de kategorier som
anges under c iv: antingen de upplysningar som anges under
e (i tillämpliga fall i grupperad form) eller en analys av
exponeringar (utestående lån och exponeringsvärden för out
nyttjade kreditmöjligheter) i förhållande till ett tillräckligt
antal EL-klasser för att medge en lämplig differentiering av
kreditrisk (i tillämpliga fall i grupperad form).
g) De faktiska specifika kreditriskjusteringarna under den när
mast föregående perioden för varje exponeringsklass (för
hushållsexponeringar för alla kategorier som anges under c
iv) och hur de avviker från tidigare erfarenheter.
h) En beskrivning av de faktorer som påverkade förlusterna
under den närmast föregående perioden (till exempel om
institutet har haft en högre andel fallissemang än tidigare
eller högre LGD-värden och konverteringsfaktorer) än ge
nomsnittliga.
i) Institutets skattningar jämfört med faktiska resultat under en
längre period. Detta ska minst omfatta information om
skattningar av förluster jämfört med faktiska förluster inom
varje exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla de
kategorier som anges under led c iv) under en tillräckligt
lång period för att det ska gå att göra en lämplig bedömning
av de interna klassificeringsförfarandenas resultat för varje
exponeringsklass (för hushåll för alla de kategorier som
anges under c iv). Instituten ska där det är lämpligt göra
ytterligare nedbrytningar för att tillhandahålla en analys av
resultat för PD och, för de institut som använder egna skatt
ningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer, av
LGD och konverteringsfaktorer jämfört med de skattningar
som tillhandahållits i de upplysningar om bedömning av
kvantitativ risk som avses i denna artikel.
j) Följande uppgifter för samtliga exponeringsklasser som anges
i artikel 147 och för varje exponeringskategori som de olika
korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot:
i) För institut som använder egna LGD-skattningar för be
räkning av riskvägda exponeringsbelopp, det exponerings
vägda genomsnittliga LGD- och PD-värdet i procent för
varje relevant geografisk lokalisering för kreditexponering
arna.
ii) För institut som inte använder egna LGD-skattningar, det
exponeringsviktade genomsnittliga PD-värdet i procent
för varje relevant geografisk lokalisering för kreditexpo
neringarna.
Vid tillämpning av led c ska beskrivningen innehålla de expo
neringsslag som ingår i exponeringsklassen, definitioner, meto
der och data för skattning och validering av PD och i tillämpliga
fall LGD och konverteringsfaktorer, däribland de antaganden
som användes vid härledningen av dessa variabler, och beskriv
ning av betydande avvikelser från definitionen av fallissemang
enligt artikel 178, inklusive de breda segment som påverkas av
sådana avvikelser.
Vid tillämpning av led j avses med relevant geografisk lokalise
ring för kreditexponeringar exponeringar i de medlemsstater i
vilka institutet är godkänt och medlemsstater eller tredjeländer i
vilka institutet bedriver verksamhet genom en filial eller ett
dotterföretag.
Artikel 453
Användning av kreditriskreducerande metoder
De institut som tillämpar kreditriskreducerande metoder ska
lämna följande information:
a) Riktlinjerna och metoderna för nettning inom och utanför
balansräkningen samt uppgift om i vilken utsträckning sådan
nettning utnyttjas.
b) Riktlinjerna och metoderna för värdering och hantering av
säkerheter.
c) En beskrivning av de viktigaste typerna av säkerhet som
institutet accepterar.
d) De viktigaste kategorierna av garantigivare och kreditderivat
motparter och deras kreditvärdighet.
e) Information om koncentrationer med avseende på mark
nads- eller kreditrisk inom de kreditreducerande åtgärder
som vidtagits.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/263
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
365
f) De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering,
men som inte tillhandahåller egna skattningar av LGD-vär
den eller konverteringsfaktorer med hänsyn till exponerings
klass ska, separat för varje exponeringsklass, ange det totala
exponeringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och
utanför balansräkningen) som täcks – efter tillämpning av
volatilitetsjusteringar – av godtagbara finansiella och andra
säkerheter.
g) Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt
schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering
ska separat för varje exponeringsklass ange det totala expo
neringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och utanför
balansräkningen) som täcks av garantier eller kreditderivat.
För aktieexponeringsklassen gäller detta krav för alla de me
toder som anges i artikel 155.
Artikel 454
Användning av internmätningsmetoder för operativ risk
Institut som använder de internmätningsmetoder som anges i
artiklarna 321–324 för beräkning av kapitalbaskraven för ope
rativ risk ska lämna en beskrivning av användningen av för
säkring och andra former av risköverföring för att reducera
sådana risker.
Artikel 455
Användning av interna modeller för marknadsrisk
Institut som beräknar sina kapitalkrav i enlighet med artikel 363
ska offentliggöra följande information:
a) För varje underportfölj
i) särdrag hos de använda modellerna,
ii) i tillämpliga fall, för de interna modellerna för tillkom
mande fallissemangs- och migrationsrisk samt korrela
tionshandel, de metoder som tillämpats och de risker
som mätts med användning av intern modell, inklusive
en beskrivning av den metod institutet använder för att
fastställa likviditetshorisonter, de metoder som tillämpas
för att nå fram till en kapitalbedömning som är förenlig
med den sundhetsstandard som krävs och de metoder
som använts vid valideringen av modellen,
iii) en beskrivning av det stresstest som tillämpas på under
portföljen,
iv) en beskrivning av de metoder som används för att göra
back-testing och validera om de interna modellerna och
modellförfarandena är noggranna och konsekventa.
b) Den behöriga myndighetens godkännandespann.
c) En beskrivning av i vilken utsträckning och med vilka me
toder kraven i artiklarna 104 och 105 uppfylls.
d) Högsta, lägsta och genomsnittliga värden för följande:
i) De dagliga Value-at-Risk-värdena för rapportperioden
och för periodens sista dag.
ii) Stressjusterade Value-at-Risk-värden för rapportperioden
och för periodens sista dag.
iii) Riskvärdena för tillkommande fallissemangs- och migra
tionsrisker och för den specifika risken för korrelations
handelsportföljen under rapportperioden och för perio
dens sista dag.
e) Elementen i kapitalbaskravet i enlighet med artikel 364.
f) Det vägda genomsnittet av likviditetshorisonterna för varje
underportfölj som omfattas av de interna modellerna för
tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker och för
korrelationshandel.
g) En jämförelse av slutvärdena för Value-at-Risk per dag med
den dagliga förändringen av portföljens värde vid utgången
av följande affärsdag tillsammans med en analys av eventu
ella betydande överskridanden under rapportperioden.
DEL NIO
DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER
Artikel 456
Delegerade akter
1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter i enlighet med artikel 462 med avseende på följande aspek
ter:
a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153,
192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att säkerställa en
enhetlig tillämpning av denna förordning.
b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153,
192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att beakta utveck
lingen på finansmarknaderna vid tillämpningen av denna
förordning.
c) Ändringar av förteckningen över exponeringsklasser i artik
larna 112 och 147 för att beakta utvecklingen på finans
marknaderna.
d) Det belopp som anges i artikel 123 c, artikel 147.5 a, ar
tikel 153.4 och artikel 162.4 för att ta hänsyn till inflations
effekter.
SV
L 176/264
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
366
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
e) Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför
balansräkningen i bilagorna I och II för att beakta utveck
lingen på finansmarknaderna.
f) Anpassning av de kategorier av värdepappersföretag som
anges i artikel 95.1 och 96.1 för att beakta utvecklingen
på finansmarknaderna.
g) Förtydligande av kraven i artikel 97 för att säkerställa en
enhetlig tillämpning av denna förordning.
h) En ändring av kapitalbaskraven enligt artiklarna 301–311 i
denna förordning och artikel 50a–50d i förordning (EU)
648/2012 för att ta hänsyn till en utveckling eller ändring
av internationella standarder för exponeringar mot en central
motpart.
i) Förtydligande av villkoren i de undantag som anges i arti
kel 400.
j) Den förändring av kapitalmåttet och det sammanlagda ex
poneringsmåttet i bruttosoliditetsgraden som avses i arti
kel 429.2, för att korrigera eventuella brister som har upp
täckts på grundval av den rapportering som avses i arti
kel 430.1, innan bruttosoliditetsgraden måste offentliggöras
av instituten i enlighet med artikel 451.1 a.
2. EBA ska övervaka kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste
ringsrisk och senast den 1 januari 2015 överlämna en rapport
till kommissionen. I rapporten ska särskilt följande bedömas:
a) Behandlingen av kreditvärdighetsjusteringsrisk som ett sepa
rat krav i motsats till en integrerad del av ramen för mark
nadsrisker.
b) Tillämpningsområdet för kravet för kreditvärdighetsjuste
ringsrisk inklusive undantaget i artikel 482.
c) Godtagbara risksäkringar.
d) Beräkningen av kapitalkrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk.
På grundval av den rapporten och om det visar sig att sådana
åtgärder krävs ska kommissionen också ges befogenhet att anta
en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att ändra artik
larna 381, 382.1-382.3 och 383-386 avseende dessa frågor.
Artikel 457
Tekniska justeringar och rättelser
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i
enlighet med artikel 462 för att göra tekniska justeringar och
rättelser av icke väsentliga delar av följande bestämmelser för att
ta hänsyn till utveckling avseende nya finansiella produkter eller
verksamheter, göra justeringar för att ta hänsyn till utvecklingen
efter antagandet av denna förordning av andra lagstiftningsakter
i unionen om finansiella tjänster och redovisning, inbegripet
redovisningsstandarder baserade på förordning (EG)
nr 1606/2002:
a) De kapitalbaskrav för kreditrisk som fastställs i artiklarna
111–134 och i artiklarna 143-191.
b) Effekterna av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna
193–241.
c) De kapitalbaskrav för värdepapperisering som fastställs i ar
tiklarna 243–266.
d) De kapitalbaskrav för motpartskreditrisk som fastställs i ar
tiklarna 272–311.
e) De kapitalbaskrav för operativ risk som fastställs i artiklarna
315–324.
f) De kapitalbaskrav för marknadsrisk som fastställs i artiklarna
325–377.
g) De kapitalbaskrav för avvecklingsrisk som fastställs i artik
larna 378 och 379.
h) De kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk som fast
ställs i artiklarna 383, 384 och 386.
i) Del två och artikel 99 endast till följd av utveckling av
redovisningsstandarder eller redovisningskrav, där unions
lagstiftningen beaktas.
Artikel 458
Makrotillsynsrisker eller systemrisker identifierade på
medlemsstatsnivå
1. Medlemsstaterna ska utse den myndighet som ska ansvara
för tillämpningen av denna artikel. Denna myndighet ska vara
den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.
2. Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1
identifierar förändringar i intensiteten i makrotillsynsrisker eller
systemrisker i det finansiella systemet som kan medföra allvar
liga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och rea
lekonomin i en särskild medlemsstat och som enligt den myn
digheten bör hanteras genom strängare nationella åtgärder, ska
den underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, ESRB
och EBA om detta och överlämna relevanta kvantitativa eller
kvalitativa belägg om följande:
a) Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsrisker eller sy
stemrisker.
b) Orsakerna till att dessa förändringar skulle kunna utgöra ett
hot mot den finansiella stabiliteten på nationell nivå.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/265
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
367
c) En motivering till varför artiklarna 124 och 164 i denna
förordning och artiklarna 101, 103, 104, 105, 133 och
136 i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för att hantera
de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemriskerna
med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet.
d) Förslag till nationella åtgärder för nationellt auktoriserade
institut, eller en undergrupp av dessa institut, vilka syftar
till att mildra förändringarna i riskintensiteten och avser
i) nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,
ii) kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392
och artiklarna 395–403,
iii) kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455,
eller
iv) nivån på den kapitalkonserveringsbuffert som anges i
artikel 129 i direktiv 2013/36/EU,
v) likviditetskrav som anges i del sex,
vi) riskvikter mot tillgångsbubblor i bostadsfastighetssektorn
och sektorn för kommersiella fastigheter, eller
vii) exponeringar inom den finansiella sektorn.
e) En förklaring till varför den myndighet som utsetts i enlighet
med punkt 1 anser att förslagen till åtgärder är lämpliga,
effektiva och proportionella för att hantera situationen.
f) En bedömning av de föreslagna åtgärdernas sannolika posi
tiva eller negativa inverkan på den inre marknaden på grund
val av den information som den berörda medlemsstaten har
tillgång till.
3. När de myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1
tillåts att tillämpa nationella åtgärder i enlighet med denna ar
tikel ska de tillhandahålla de berörda behöriga myndigheterna
eller utsedda myndigheterna i andra medlemsstater all relevant
information.
4. Befogenheten att anta en genomförandeakt för att avvisa
de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 2 d delege
ras till rådet, som ska anta den med kvalificerad majoritet på
grundval av ett förslag från kommissionen.
Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som
avses i punkt 2 ska ESRB och EBA överlämna sina yttranden
om de frågor som nämns i den punkten till rådet, kommissio
nen och den berörda medlemsstaten.
Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc
ket får kommissionen, om det föreligger robusta, starka och
detaljerade bevis för att åtgärden kommer att ha en negativ
inverkan på den inre marknaden som uppväger de effekter för
den finansiella stabiliteten som blir resultatet av en minskad
makrotillsynsrisk eller systemrisk, inom en månad föreslå rådet
en genomförandeakt som avvisar de föreslagna nationella åtgär
derna.
Om kommissionen inte lägger fram ett förslag inom perioden
på en månad, får den berörda medlemsstaten omedelbart anta
de föreslagna nationella åtgärderna för en period på upp till två
år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att
existera, om detta sker tidigare.
Rådet ska fatta beslut om kommissionens förslag inom en må
nad efter det att förslaget mottagits och motivera varför de
föreslagna nationella åtgärderna har avvisats eller inte.
Rådet ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgärderna, om
det anser att ett eller flera av följande villkor inte uppfylls:
a) Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsriskerna eller sy
stemriskerna är av sådan karaktär att de utgör en risk för
den finansiella stabiliteten på nationell nivå.
b) Artiklarna 124 och 164 i denna förordning och artiklarna
101, 103, 104, 105, 133 och 136 i direktiv 2013/36/EU
inte är lämpliga för att hantera de identifierade makrotill
synsriskerna eller systemriskerna med beaktande av dessa
åtgärders relativa effektivitet.
c) De föreslagna nationella åtgärderna är ett lämpligare sätt att
hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemris
kerna och inte medför oproportionerligt negativa effekter på
hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlems
stater eller i unionen som helhet, som på så sätt skulle
utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt
att fungera.
d) Frågan berör endast en medlemsstat.
e) Riskerna inte redan har hanterats genom andra åtgärder i
denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.
Rådet ska i sin bedömning beakta ESRB:s och EBA:s yttranden
och grunda sig på de belägg som lagts fram i enlighet med
punkt 1 av den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1.
Om rådet inte antar någon genomförandeakt för att avvisa de
föreslagna nationella åtgärderna inom en månad efter att ha
mottagit kommissionens förslag, får medlemsstaten anta åtgär
derna och tillämpa dem för en period på upp till två år eller tills
makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om
detta sker tidigare.
SV
L 176/266
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
368
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. Andra medlemsstater kan erkänna de åtgärder som fast
ställts i enlighet med denna artikel och tillämpa dem på natio
nellt auktoriserade filialer som är belägna i den medlemsstat
som har fått tillstånd att tillämpa åtgärderna.
6.
Om medlemsstaterna erkänner de åtgärder som fastställts i
enlighet med denna artikel ska de underrätta rådet, kommissio
nen, EBA, ESRB och den medlemsstat som har fått tillstånd att
tillämpa åtgärden.
7. När medlemsstaten beslutar om huruvida den ska erkänna
de åtgärder som fastställts i enlighet med denna artikel, ska den
beakta de kriterier som anges i punkt 4.
8. Den medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa åtgär
derna kan begära att ESRB utfärdar en rekommendation enligt
artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 till en eller flera
medlemsstater som inte erkänner åtgärderna.
9. Innan det tillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 4
löper ut ska medlemsstaten, i samråd med ESRB och EBA, se
över situationen och får i enlighet därmed, enligt det förfarande
som avses i punkt 4, anta ett nytt beslut om förlängning av
tillämpningsperioden för de nationella åtgärderna med ytterli
gare ett år varje gång. Efter den första förlängningen ska kom
missionen i samråd med ESRB och EBA minst varje år se över
situationen.
10. Utan hinder av förfarandet enligt punkterna 3–9 ska
medlemsstaterna tillåtas att öka riskvikterna så att de överstiger
dem som fastställs i denna förordning med upp till 25 %, för de
exponeringar som anges i punkt 2 d vi och vii i denna artikel,
och skärpa den gräns för stora exponeringar som fastställs i
artikel 395 med upp till 15 % för en period på upp till två år
eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att exi
stera, om detta sker tidigare, förutsatt att villkoren i och kraven
på underrättelse enligt punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda.
Artikel 459
Tillsynskrav
Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i
enlighet med artikel 462 för att införa strängare tillsynskrav
under en ettårsperiod för exponeringar, om detta krävs för att
hantera förändringar i intensiteten i mikrotillsyns- eller makro
tillsynsrisker som uppstår till följd av marknadens utveckling i
unionen eller utanför unionen med inverkan på samtliga med
lemsstater och om instrumenten i denna förordning och i di
rektiv 2013/36/EU inte är tillräckliga för att hantera dessa ris
ker, särskilt efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB
eller EBA om
a) nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,
b) kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392 och
artiklarna 395–403,
c) kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455.
Kommissionen ska med biträde av ESRB minst en gång per år
översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om så
dan marknadsutveckling som eventuellt kan kräva att denna
artikel tillämpas.
Artikel 460
Likviditet
1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad
akt i enlighet med artikel 462 för att i detalj specificera det
allmänna krav som anges i artikel 412.1. Den delegerade akt
som antas i enlighet med den här punkten ska grundas på de
poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning II
och bilaga III, och ska specificera under vilka omständigheter
behöriga myndigheter ska ålägga kreditinstituten specifika in-
och utflödesnivåer för att fånga upp de specifika risker de är
exponerade för och ska respektera de trösklar som anges i
punkt 2.
2. Kravet på likviditetstäckning i artikel 412 ska införas en
ligt följande infasning:
a) 60 % av likviditetstäckningskravet år 2015.
b) 70 % från och med den 1 januari 2016.
c) 80 % från och med den 1 januari 2017.
d) 100 % från och med den 1 januari 2018.
I detta syfte ska kommissionen beakta de rapporter som avses i
artikel 509.1, 509.2 och 509.3 och de internationella standar
der som utvecklats av internationella forum samt unionens
särdrag.
Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 1
senast den 30 juni 2014. Den ska träda i kraft senast den
31 december 2014, men inte tillämpas före den 1 januari 2015.
Artikel 461
Översyn av infasningen av kravet på likviditetsteckning
1. EBA ska efter att ha samrått med ESRB senast den 30 juni
2016 rapportera till kommissionen om huruvida infasningen av
kravet på likviditetstäckning enligt artikel 460.2 bör ändras. En
sådan analys ska vederbörligen beakta utvecklingen på mark
naden och inom internationell lagstiftning samt unionens särd
rag.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/267
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
369
EBA ska i sin rapport i synnerhet bedöma en uppskjutning av
införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden
till den 1 januari 2019. Rapporten ska beakta de årliga rap
porter som avses i artikel 509.1, relevanta marknadsdata och
rekommendationer från alla behöriga myndigheter.
2. Om utvecklingen på marknaderna och annan utveckling
så kräver ska kommissionen ges befogenhet att anta en delege
rad akt i enlighet med artikel 462 om ändring av den infasning
som beskrivs i artikel 460 och uppskjutande fram till 2019 av
införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden
för kravet på likviditetstäckning enligt artikel 412.1, samt till
lämpande under 2018 av en 90-procentig bindande minimi
standard för kravet på likviditetstäckning.
Vid bedömningen av nödvändigheten av ett uppskjutande ska
kommissionen beakta den rapport och bedömning som avses i
punkt 1.
En delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel ska inte
tillämpas före den 1 januari 2018 och ska träda i kraft senast
den 30 juni 2017.
Artikel 462
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.
2. Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 456–460 ska ges kommissionen på tills vidare från
och med den 31 December 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna
456–460 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den
befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får
verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens
officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt
i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 456–460 ska
träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har
gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av
på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamen
tet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före
utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om
att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas
med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 463
Invändningar mot tekniska tillsynsstandarder
Om kommissionen i enlighet med denna förordning antar en
teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till
teknisk standard för tillsyn som har överlämnats av EBA får
Europaparlamentet och rådet invända mot denna tekniska stan
dard för tillsyn under en period på en månad från och med
delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets begäran
ska perioden förlängas med en månad. Genom undantag från
andra stycket i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 1093/2010 får
den period under vilken Europaparlamentet eller rådet får in
vända mot denna tekniska standard för tillsyn fötrlängas ytter
ligare med en månad, när det är lämpligt.
Artikel 464
Europeiska bankkommittén
1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska bankkommit
tén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG (
1 ).
Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses
i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
DEL TIO
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER, RAPPORTER, ÖVER
SYNER OCH ÄNDRINGAR
AVDELNING I
ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL 1
Kapitalbaskrav, orealiserade vinster och förluster som tas upp
till verkligt värde och avdrag
A v s n i t t 1
K a p i t a l b a s k r a v
Artikel 465
Kapitalbaskrav
1. Genom undantag från artikel 92.1 a och b ska följande
kapitalbaskrav tillämpas under perioden från och med den 1 ja
nuari 2014 till och med den 31 december 2014:
a) En kärnprimärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett
intervall på 4–4,5 %.
b) En primärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett
intervall på 5,5–6 %.
SV
L 176/268
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EUT L 3, 7.1.2007, s. 36.
370
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. De behöriga myndigheterna ska fastställa nivåerna för de
kärnprimärkapitalrelationer och primärkapitalrelationerinom in
tervallen i punkt 1 vilka instituten ska uppfylla eller överträffa.
Artikel 466
Första tillämpning av internationell redovisningsstandard
(IFRS)
Genom undantag från artikel 24.2 ska behöriga myndigheter
bevilja sådana institut som för första gången ska utföra den
värdering av tillgångar och poster utanför balansräkningen
och fastställande av kapitalbas i överensstämmelse med interna
tionell redovisningsstandard i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002 en tid på 24 månader för genomförande av de
nödvändiga interna processerna och tekniska kraven.
A v s n i t t 2
O r e a l i s e r a d e v i n s t e r o c h f ö r l u s t e r s o m t a s
u p p t i l l v e r k l i g t v ä r d e
Artikel 467
Orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde
1. Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe
rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017 i sin beräkning av poster i kärnprimärka
pital endast ta med den tillämpliga procentandel av orealiserade
förluster som hänför sig till tillgångar eller skulder och som tas
upp till verkligt värde och redovisas i balansräkningen, utom
dem som avses i artikel 33 och alla andra orealiserade förluster
som redovisas som en del av resultaträkningen.
2. Den tillämpliga procentandel som ska tillämpas med av
seende på punkt 1 ska ligga inom följande intervall:
a) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014
till och med den 31 december 2014.
b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i
fall då sådan behandling tillämpades före den 1 januari 2014
tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade
vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar
klassificerade i kategorin tillgångar
"som kan säljas" i den av EU
godkända IAS 39.
Den behandling som anges i andra stycket ska tillämpas till dess
att kommissionen har antagit en förordning på grundval av
förordning (EG) nr 1606/2002 om godkännande av av den
internationella redovisningsstandard (IFRS), som ersätter IAS 39.
3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i
punkt 2 a–d,
Artikel 468
Orealiserade vinster som tas upp till verkligt värde
1. Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe
rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017 från poster i sitt kärnprimärkapital utesluta
den tillämpliga procentandel av orealiserade vinster som hänför
sig till tillgångar eller skulder och som tas upp till verkligt värde
och redovisas i balansräkningen, utom dem som avses i arti
kel 33 och alla andra orealiserade vinster som redovisas som en
del av resultaträkningen, med undantag av sådana som hänför
sig till förvaltningsfastigheter. Det återstående restvärdet ska inte
dras av från posterna i kärnprimärkapitalet.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga procen
tandelen vara 100 % under perioden från och med den 1 januari
2014 till och med den 31 december 2014 och efter den dagen
ligga inom följande intervall:
a) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
c) 20–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn
dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin
beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med 100 % av de
orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får den
behöriga myndigheten tillåta att instituten i denna beräkning
tar med 100 % av de orealiserade vinster som tas upp till verk
ligt värde,
Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn
dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin
beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med en procentan
del av orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får
den behöriga myndigheten inte fastställa en tillämplig procen
tandel av orealiserade vinster enligt punkt 2 i den här artikeln
som överskrider den tillämpliga procentandelen av orealiserade
förluster i enlighet med artikel 467.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/269
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
371
3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
den tillämpliga procentandelen för orealiserade vinster inom de
intervall som anges i punkt 2 a–c vilka inte dras av från
kärnprimärkapitalet.
4. Genom undantag från artikel 33 c ska instituten under
perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den
31 december 2017 i sin kapitalbas inkludera den tillämpliga
procentandelen enligt artikel 478 av det verkliga värdet av
vinster och förluster från derivatskulder som härrör från deras
egen kreditrisk.
A v s n i t t 3
A v d r a g
U n d e r a v s n i t t 1
A v d r a g f r å n k ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r
Artikel 469
Avdrag från kärnprimärkapitalposter
1. Genom undantag från artikel 36.1 ska följande tillämpas
under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med
den 31 december 2017:
a) Instituten ska från poster i kärnprimärkapitalet göra avdrag
för den tillämpliga procentandel som anges i artikel 478 för
de belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 a–h,
exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av
framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skill
nader.
b) Instituten ska tillämpa de relevanta bestämmelserna i arti
kel 472 på restvärdena för de poster som ska dras av i
enlighet med artikel 36.1 a–h, exklusive uppskjutna skatte
tillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och upp
står till följd av tillfälliga skillnader.
c) Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 från poster i
kärnprimärkapitalet dra av den tillämpliga procentandel som
anges i artikel 478 från det sammanlagda belopp som ska
dras av enligt artikel 36.1 c och i.
d) Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 i tillämpliga
fall tillämpa de krav som fastställs i artikel 472.5 eller
472.11 på det totala restvärdet för de poster som ska dras
av enligt artikel 36.1 c och i.
2. Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet
enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.5 genom att
dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det
belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:
a) Beloppet för de uppskjutna skattetillgångar som är beroende
av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga
skillnader enligt artikel 470.2 a.
b) Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.
3. Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet
enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.11 genom att
dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det
belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:
a) Beloppet för direkta och indirekta innehav i kärnprimärka
pitalinstrument enligt artikel 470.2 b.
b) Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.
Artikel 470
Undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter
1. Vid tillämpningen av denna artikel ska relevanta poster i
kärnprimärkapitalet omfatta institutets poster i kärnprimärka
pitalet, beräknade efter tillämpning av bestämmelserna i artik
larna 32–35 och efter de avdrag som anges i artikel 36.1 a–h
och artikel 36.1 k ii–v och l, exklusive uppskjutna skattetill
gångar som är beroende av framtida lönsamhet och som upp
står till följd av tillfälliga skillnader.
2. Genom undantag från artikel 48.1 ska instituten under
perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017 inte dra av de poster som förtecknas i leden
a och b i denna punkt vilka sammantaget motsvarat högst 15 %
av de berörda posterna i institutets kärnprimärkapital:
a) Uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida
lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader, vilka
sammantaget motsvarar högst 10 % av de berörda posterna i
kärnprimärkapitalet.
b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom
finanssektorn, institutets direkta, indirekta och syntetiska in
nehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten, samman
taget motsvarande högst 10 % av de berörda posterna i
kärnprimärkapitalet.
3. Genom undantag från artikel 48.4 ska de poster som
undantas från avdrag i enlighet med punkt 2 i den här artikeln
åsättas en riskvikt på 250 %. De poster som avses i 2 b i den
här artikeln ska om tillämpligt omfattas av kraven i del tre
avdelning IV.
SV
L 176/270
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
372
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 471
Undantag från avdrag av andelar i försäkringsbolag från
kärnprimärkapitalposter
1. Genom undantag från artikel 49.1 får de behöriga myn
digheterna under perioden från och med den 1 januari 2014 till
och med den 31 december 2022 tillåta institut att inte dra av
andelar i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäk
ringsholdingbolag, om följande villkor är uppfyllda:
a) Villkoren i artikel 49.1 a, c och e.
b) De behöriga myndigheterna är nöjda med nivån på den risk
kontroll och de förfaranden för finansiell analys som speci
fikt används av institutet för att övervaka investeringen i
företaget eller holdingbolaget.
c) Institutets andelar i försäkringsföretaget, återförsäkringsföre
taget eller försäkringsholdingbolaget överstiger inte 15 % av
kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av försäkrings
enheten den 31 december 2012 eller under perioden från
och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december
2022.
d) Det andelsbelopp som inte dras av överstiger inte det belopp
som innehades i kärnprimärkapitalinstrument i försäkrings
företaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholding
bolaget den 31 december 2012.
2. De andelsbelopp som inte dras av i enlighet med punkt 1
ska betecknas som exponeringar och åsättas en riskvikt på
370 %.
Artikel 472
Poster som inte dras av från kärnprimärkapital
1. Genom undantag från artikel 33 c och 36.1 a–i ska in
stituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till
och med den 31 december 2017 i förekommande fall tillämpa
denna artikel på restvärdena för de poster som avses i arti
kel 468.4 andra stycket och i artikel 469.1 b och d.
2. Restvärdet av det verkliga värdet av vinster och förluster
från derivatskulder som härrör från ett instituts egen kreditrisk
ska inte dras av.
3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för förluster
för innevarande räkenskapsår enligt artikel 36.1 a:
a) Väsentliga förluster ska dras från poster i primärkapitalet.
b) Förluster som inte är väsentliga ska inte dras av.
4. Instituten ska dra av restvärdet för immateriella tillgångar
enligt artikel 36.1 b från poster i primärkapitalet.
5. Restvärdet för de uppskjutna skattetillgångar som avses i
artikel 36.1 c ska inte dras av och ska åsättas en riskvikt på 0 %.
6. Restvärdet för de poster som avses i artikel 36.1 d ska till
hälften dras av från poster i primärkapitalet och till hälften från
poster i supplementärkapitalet.
7. Restvärdet för tillgångarna i en sådan förmånsbestämd
pensionsfond som avses i artikel 36.1 e ska inte dras av från
något element av kapitalbasen och ska ingå bland posterna i
kärnprimärkapitalet i den omfattning som beloppet skulle ha
erkänts som ursprunglig kapitalbas i enlighet med de nationella
införlivandeåtgärderna för artikel 57 a-ca i direktiv 2006/48/EG.
8. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för innehav
av egna kärnprimärkapitalinstrument enligt artikel 36.1 f:
a) Beloppet för de direkta innehaven ska dras av från poster i
primärkapitalet.
b) Beloppet för de indirekta och syntetiska innehaven, inbegri
pet egna kärnprimärkapitalinstrument som ett institut skulle
kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller
villkorad avtalsenlig förpliktelse, ska inte dras av och ska
omfattas av en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av de krav som fast
ställs i del tre avdelning IV.
9. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet av innehav i
kärnprimärkapitalinstrument i en enhet inom den finansiella
sektorn där institutet har ömsesidigt korsägande med den enhet
som avses i artikel 36.1 g:
a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i denna
enhet inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess
innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas
i enlighet med artikel 36.1 h.
b) Om ett institut har en väsentlig investering i denna enhet
inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess innehav
av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas i enlig
het med artikel 36.1 i.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/271
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
373
10. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos
ter som avses i artikel 36.1 h:
a) De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska
till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften
från poster i supplementärkapitalet.
b) De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska
inte dras av och ska omfattas av en riskvikt i enlighet med
del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av
kraven i del tre avdelning IV.
11. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos
ter som avses i artikel 36.1 i:
a) De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska
till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften
från poster i supplementärkapitalet.
b) De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska
inte dras av och ska omfattas av riskvikter i enlighet med del
tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av
kraven i del tre avdelning IV.
Artikel 473
Införande av ändringar av IAS 19
1. Genom undantag från artikel 481 under perioden från
och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december
2018 får de behöriga myndigheterna tillåta institut som utarbe
tar sin redovisning i överensstämmelse med de internationella
redovisningsstandarder som har antagits i enlighet med det för
farande som fastställs i artikel 6.2 i förordning (EG)
nr 1606/2002 att till sitt kärnprimärkapital lägga det tillämpliga
beloppet i enlighet med punkt 2 eller i tilllämpliga fall punkt 3 i
denna artikel multiplicerat med faktorn i enlighet med punkt 4.
2. Det tillämpliga beloppet ska beräknas genom att den
summa som härleds i enlighet med led a dras av från den
summa som härleds i enlighet med led b.
a) Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till
gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen
sionsplaner i enlighet med förordning (EG) nr 1126/2008 ( 1 ),
ändrad genomförordning (EG) nr 1205/2011 ( 2 ). Instituten
ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av värdet på
de förpliktelser i samma fonder eller planer som har fast
ställts enligt samma redovisningsregler.
b) Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till
gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen
sionsplaner i enlighe med förordning (EG) nr 1126/2008.
Instituten ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av
värdet på de förpliktelser i samma fonder eller planer som
har fastställts enligt samma redovisningsregler.
3. Det belopp som har fastställts i enlighet med punkt 2 ska
begränsas till det belopp som inom ramen för de nationella
införlivandeåtgärderna i direktiv 2006/48/EG inte behöver
dras från kapitalbasen, före den 1 januari 2014 dag då denna
förordning börjar tillämpas, i den mån dessa nationella inför
livandeåtgärder kommer i fråga för behandlingen i artikel 481i
denna förordning i den berörda medlemsstaten.
4. Följande faktorer ska tillämpas:
a) 1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2014.
b) 0,8 under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 0,6 under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 0,4 under perioden 1 januari–31 december 2017.
e) 0,2 under perioden 1 januari–31 december 2018.
5. Instituten ska redovisa värdet på tillgångar och skulder i
enlighet med punkt 2 i sina offentliggjorda årsredovisningar.
U n d e r a v s n i t t 2
A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l
Artikel 474
Avdrag från övrigt primärkapital
Genom undantag från artikel 56 ska följande tillämpas under
perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017:
a) Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro
centandelen av de belopp som enligt artikel 56 måste dras
av från övrigt primärkapital.
SV
L 176/272
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november
2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).
( 2 ) Kommissionens förordning (EU) nr 1205/2011 av den 22 november
2011 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande
av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller
International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 (EUT L 305,
23.11.2011, s. 16).
374
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Instituten ska tillämpa kraven i artikel 475 på restvärdena
för de poster som måste dras av enligt artikel 56.
Artikel 475
Poster som inte dras av från övrigt primärkapital
1. Genom undantag från artikel 56 ska de krav som fastställs
i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 474
b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med
den 31 december 2017.
2. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 56 a:
a) Direkta innehav av egna primärkapitaltillskott dras av till
bokfört värde från poster i primärkapitalet.
b) Indirekta och syntetiska innehav i egna primärkapitaltillskott,
inbegripet egna primärkapitaltillskott som ett institut skulle
kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller
villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte av och riskviktas i
enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och om
fattas i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.
3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 56 b:
a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet
inom den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt
korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn
tetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i
enlighet med artikel 56 c.
b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom
den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt korsä
gande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syntetiska
innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i enlig
het med artikel 56 d.
4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 56 c och d:
a) Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i
enlighet med artikel 56 c och d ska till hälften dras från
poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple
mentärkapitalet.
b) Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket
måste dras av i enlighet med artikel 56 c och d ska inte dras
av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i
del tre avdelning IV.
U n d e r a v s n i t t 3
A v d r a g f r å n p o s t e r i s u p p l e m e n t ä r k a p i t a
l e t
Artikel 476
Avdrag från poster i supplementärkapitalet
Genom undantag från artikel 66 ska följande tillämpas under
perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017:
a) Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro
centandel av de belopp som enligt artikel 66 måste dras av
från poster i supplementärkapitalet.
b) Instituten ska tillämpa kraven i artikel 477 på de restvärden
som måste dras av enligt artikel 66.
Artikel 477
Avdrag från poster i supplementärkapitalet
1. Genom undantag från artikel 66 ska de krav som fastställs
i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 476
b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med
den 31 december 2107.
2. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 66 a:
a) Direkta innehav av egna supplementärkapitalinstrument dras
av till bokfört värde från poster i supplementärkapitalet.
b) Indirekta och syntetiska innehav i egna supplementärkapital
instrument, inbegripet supplementärkapitalinstrument som
ett institut skulle kunna vara förpliktigat att köpa till följd
av en befintlig eller villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte
av och riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2
eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i del tre
avdelning IV.
3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 66 b:
a) Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet
inom den finansiella sektorn med vilken institutet har öm
sesidigt korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta
och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i
enheten behandlas i enlighet med artikel 66 c.
b) Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom
den finansiella sektorn med vilken institutet har ömsesidigt
korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn
tetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheten
inom den finansiella sektorn behandlas i enlighet med arti
kel 66 d.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/273
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
375
4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster
som avses i artikel 66 c och d:
a) Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i
enlighet med artikel 66 c och d ska till hälften dras från
poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple
mentärkapitalet.
b) Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket
måste dras av i enlighet med artikel 66 c och d ska inte dras
av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall enligt kraven
i del tre avdelning IV.
U n d e r a v s n i t t 4
T i l l ä m p l i g a p r o c e n t a n d e l a r f ö r a v d r a g
Artikel 478
Tillämpliga procentandelar för avdrag från poster i
kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och
supplementärkapital
1. Den tillämpliga procentandelen enligt artikel 468.4, 469.1
a och c, artikel 474 a och artikel 476 a ska ligga inom följande
intervall:
a) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014
till och med den 31 december 2014.
b) 40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga pro
centandelen enligt artikel 469.1 c för de poster som avses i
artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande
intervall:
a) 0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015
till och med ett år efter den dag då denna förordning börjar
tillämpas.
b) 10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015
till och med den2 januari 2016.
c) 20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016
till och med den 2 januari 2017.
d) 30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017
till och med den 2 januari 2018.
e) 40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018
till och med den 2 januari 2019.
f) 50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019
till och med den 2 januari 2020.
g) 60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020
till och med den 2 januari 2021.
h) 70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021
till och med den 2 januari 2022.
i) 80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022
till och med den 2 januari 2023.
j) 90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023
till och med den 2 januari 2024.
3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
en tillämplig procentandel inom de intervall som anges i punk
terna 1 och 2 för vart och ett av följande avdrag:
a) De enskilda avdrag som krävs enligt artikel 36.1 a–h, utom
uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lön
samhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader.
b) Det totala belopp uppskjutna skattetillgångar som är bero
ende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga
skillnader och de poster som avses i artikel 36.1 i vilka
måste dras av enligt artikel 48.
c) Varje avdrag som krävs enligt artikel 56 b–d.
d) Varje avdrag som krävs enligt artikel 66 b–d.
A v s n i t t 4
M i n o r i t e t s i n n e h a v o c h i n s t r u m e n t i p r i
m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t o c h s u p p l e m e n t ä r k a
p i t a l s o m g i v i t s u t a v d o t t e r f ö r e t a g
Artikel 479
Erkännande i konsoliderat kärnprimärkapital av instrument
och poster som inte kvalificeras som minoritetsinnehav
1. Genom undantag från del två avdelning II ska de behöriga
myndigheterna under perioden från och med den 1 januari
2014 till och med den 31 december 2017 i enlighet med
punkterna 2 och 3 i denna artikel fastställa huruvida poster
som skulle vara kvalificerade som konsoliderad kapitalbas i en
lighet med nationella införlivandeåtgärder för artikel 65 i direk
tiv 2006/48/EG och som av något av följande skäl inte är
kvalificerade som konsoliderat kärnprimärkapital ska erkännas
som konsoliderad kapitalbas:
a) Instrumentet är inte kvalificerat som kärnprimärkapitalinstru
ment och tillhörande balanserade vinster och överkurs vid
aktieemission är följaktligen inte kvalificerade som konsoli
derade poster i kärnprimärkapitalet.
SV
L 176/274
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
376
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
b) Posterna är inte kvalificerade till följd av artikel 81.2.
c) Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget
inte är ett institut eller en enhet som i enlighet med nationell
lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i
direktiv 2013/36/EU.
d) Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget
inte ingår elt och hållet i den konsolidering som görs i
enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.
2. Den tillämpliga procentandelen för de poster som avses i
punkt 1 vilka skulle vara kvalificerade som konsoliderade reser
ver i enlighet med nationella införlivandeåtgärder enligt arti
kel 65 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som kon
soliderat kärnprimärkapital.
3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent
andelarna ligga inom följande intervall:
a) 0–80 % under perioden från och med den1 januari 2014
dag då denna förordning börjar tillämpas till och med den
31 december 2014.
b) 0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
4. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i
punkt 3.
Artikel 480
Erkännande i konsoliderad kapitalbas av minoritetsinnehav
samt kvalificerande primärkapitaltillskott och supplemen
tärkapital
1. Genom undantag från artikel 84.1 b, artikel 85.1 b och
artikel 87.1 b ska de procentandelar som avses i dessa artiklar
multipliceras med en tillämplig faktor under perioden från och
med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga faktorn
ligga inom följande intervall:
a) 0,2–1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till
och med den 31 december 2014.
b) 0,4–1 under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 0,6–1 under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 0,8–1 under perioden 1 januari–31 december 2017.
3.
De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
värdet på den tillämpliga faktorn inom de intervall som anges i
punkt 2.
A v s n i t t 5
Y t t e r l i g a r e f i l t e r o c h a v d r a g
Artikel 481
Ytterligare filter och avdrag
1. Genom undantag från artiklarna 32–36, 56 och 66 ska
instituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till
och med den 31 december 2017 göra justeringar för att i fråga
om poster i kärnprimärkapital, primärkapital, supplementärka
pital eller kapitalbas inkludera eller göra avdrag för de tillämp
liga procentandelar av filter eller avdrag som enligt nationella
införlivandeåtgärder krävs för artiklarna 57, 61, 63, 63a, 64 och
66 i direktiv 2006/48/EG samt för artiklarna 13 och 16 i
direktiv 2006/49/EG men som inte krävs enligt del två i denna
förordning.
2. Genom undantag från artikel 36.1 i och artikel 49.1 och
49.3 får de behöriga myndigheterna under perioden från och
med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014
kräva eller tillåta att instituten tillämpar de metoder som avses i
artikel 49.1, om de krav som fastställs i artikel 49.1 b och e
inte är uppfyllda, i stället för det avdrag som krävs enligt ar
tikel 36.1. I sådana fall ska andelen innehav av kapitalbasinstru
ment i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderföretaget
har ett väsentligt innehav som inte behöver dras av i enlighet
med artikel 49.1 fastställas genom den tillämpliga procentandel
som avses i punkt 4 i den här artikeln. Det belopp som inte
dras av ska omfattas av kraven i artikel 49.4, beroende på vad
som är tillämpligt.
3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska de tillämpliga procent
andelarna ligga inom följande intervall:
a) 0–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till
och med den 31 december 2014.
b) 0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
4. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent
andelarna ligga mellan 0 % och 50 % under perioden från och
med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/275
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
377
5. För varje filter eller avdrag som avses i punkterna 1 och 2
ska de behöriga myndigheterna fastställa och offentliggöra de
tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i
punkterna 3 och 4.
6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera på vilka villkor de behöriga myndigheterna
ska fastställa huruvida justeringar av kapitalbasen eller av ele
ment i denna, i enlighet med nationella införlivandeåtgärder för
direktiv 2006/48/EG eller direktiv 2006/49/EG som inte ingår i
del två i denna förordning, vid tillämpningen av denna artikel
ska användas som poster i kärnprimärkapital, övrigt primärka
pital, primärkapital, supplementärkapital eller kapitalbas.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn för kommissionen före den 1 februari 2014 inom en
månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdan
de.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 482
Tillämpningsområde för derivattransaktioner med
pensionsfonder
I fråga om de transaktioner som avses i artikel 89 i förord
ningen (EU) nr 648/2012, vilka har ingåtts med ett pensions
systemarrangemang i enlighet med artikel 2 i den förordningen,
ska instituten inte beräkna kapitalbaskraven för kreditvärdighets
justeringsrisk i enlighet med artikel 382.4 c i den här förord
ningen.
KAPITEL 2
Kapitalinstrument för vilka äldre regler får fortsätta att
tillämpas
A v s n i t t 1
I n s t r u m e n t s o m u t g ö r s t a t l i g t s t ö d
Artikel 483
Statliga stödinstrument för vilka äldre regler får tillämpas
1. Genom undantag från artiklarna 26–29, 51, 52, 62 och
63 ska denna artikel tillämpas på kapitalinstrument under pe
rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2017, om följande villkor är uppfyllda:
a) Instrumenten gavs ut före den 1 januari 2014.
b) Instrumenten gavs ut inom ramen för en rekapitaliserings
åtgärd enligt regler för statligt stöd. I den mån som en del av
instrumenten tecknas privat, måste de ges ut före den 30 juni
2012 och i samband med de delar som tecknas av medlems
staten.
c) Kommissionen har ansett att instrumenten är förenliga med
den inre marknaden i enlighet med artikel 107 i EUF-för
draget.
d) Om instrumenten tecknas av både medlemsstaten och pri
vata investerare ska när delvis inlösen sker av de instrument
som tecknats av medlemsstaten en motsvarande andel av
den privat tecknade delen av instrumenten omfattas av äldre
regler i enlighet med artikel 484. När alla instrument som
tecknats av staten har lösts in ska de återstående instrument
som tecknats av privata investerare omfattas av äldre regler i
enlighet med artikel 484.
2. De instrument som var kvalificerade i enlighet med de
nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 a i direktiv
2006/48/EG ska vara kvalificerade som kärnprimärkapitalinstru
ment, även om något av följande föreligger:
a) Villkoren i artikel 28 i denna förordning är inte uppfyllda.
b) Instrumenten gavs ut av ett sådant företag som avses i ar
tikel 27 i denna förordning och de villkor som anges i
artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förord
ning är inte uppfyllda.
3. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och
som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan
deåtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG ska vara
kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument, även om kraven
i punkt 2 a eller b i denna artikel inte är uppfyllda, förutsatt att
kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.
De instrument som är kvalificerade som kärnprimärkapital
instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade
som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument
enligt punkt 5 eller 7.
4. De instrument som var kvalificerade i enlighet med de
nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 ca och arti
kel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som pri
märkapitaltillskott, även om villkoren i artikel 52.1 i denna
förordning inte är uppfyllda.
5. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och
som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan
deåtgärderna för artikel 57 ca i direktiv 2006/48/EG ska vara
kvalificerade som primärkapitaltillskott, även om villkoren i ar
tikel 52.1 i denna förordning inte är uppfyllda, förutsatt att
kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.
SV
L 176/276
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
378
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
De instrument som är kvalificerade som primärkapitaltillskott
enligt första stycket kan inte vara kvalificerade som kärnprimär
kapitalinstrument eller supplementärkapitalinstrument enligt
punkt 3 eller 7.
6. De poster som var kvalificerade i enlighet med de natio
nella införlivandeåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och ar
tikel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som
supplementärkaptalinstrument, även om det inte hänvisas till
dessa poster i artikel 62 i denna förordning eller om villkoren
i artikel 63 i denna förordning inte är uppfyllda.
7. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och
som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan
deåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och artikel 66.1 i direktiv
2006/48/EG ska vara kvalificerade som supplementärkaptal
instrument, även om det inte hänvisas till dessa poster i arti
kel 62 i denna förordning eller om villkoren i artikel 63 i denna
förordning inte är uppfyllda, förutsatt att villkoren i punkt 8 i
den här artikeln är uppfyllda.
De instrument som är kvalificerade som supplementärkaptal
instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade
som kärnprimärkapitalinstrument eller primärkapitaltillskott en
ligt punkt 3 eller 5.
8. De instrument som avses i punkterna 3, 5 och 7 kan
endast vara kvalificerade som kapitalbasinstrument som avses
i dessa punkter, om villkoret i punkt 1 a är uppfyllt och om
instrumenten ges ut av institut som tillhör jurisdiktionen i en
medlemsstat som omfattas av ett ekonomiskt anpassningspro
gram och utgivandet av dessa instrument har överenskommits
och är godtagbart inom ramen för programmet.
A v s n i t t 2
I n s t r u m e n t s o m i n t e ä r s t a t l i g t s t ö d
U n d e r a v s n i t t 1
B e r ä t t i g a n d e t i l l o c h g r ä n s e r f ö r f o r t s a t t
t i l l ä m p n i n g a v ä l d r e r e g l e r
Artikel 484
Berättigande till fortsatt tillämpning av äldre regler för
poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt
nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG
1. Denna artikel ska endast tillämpas på instrument och
poster som gavs ut eller var kvalificerade som kapitalbas före
den 31 december 2011 och inte är sådana instrument som
avses i artikel 483.1.
2. Denna artikel ska genom undantag från artiklarna 26–29,
51, 52, 62 och 63 tillämpas under perioden från och med den
1 januari 2014 till och med den 31 december 2021.
3. Med förbehåll för artikel 485 i denna förordning och för
den gräns som anges i artikel 486.2 i denna förordning, ska
kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EG och tillhörande
överkurs vid aktieemission, som var kvalificerat som primär
kapitalbas i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna
för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, vara kvalificerat som
poster i kärnprimärkapitalet, trots att detta kapital inte uppfyller
villkoren i artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna
förordning.
4. Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.3 i
denna förordning, ska instrument och tillhörande överkurs vid
aktieemission, som var kvalificerade som primär kapitalbas i
enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57
ca samt artikel 154.8 och 154.9 i direktiv 2006/48/EG, vara
kvalificerade som poster i övrigt primärkapital, trots att vill
koren i artikel 52 i denna förordning inte är uppfyllda.
5. Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.4 i
denna förordning, ska poster och tillhörande överkurs vid aktie
emission, som var kvalificerade i enlighet med de nationella
införlivandeåtgärderna för artikel 57 e, f, g eller h i direktiv
2006/48/EG, vara kvalificerade som poster i supplementärka
pitalet, trots att dessa poster inte inkluderas i artikel 62 i denna
förordning eller inte uppfyller villkoren i artikel 63 i denna
förordning.
Artikel 485
Berättigande till inkludering i kärnprimärkapitalet av
överkurs vid aktieemission som hör ihop med poster
som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella
införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG
1. Denna artikel ska endast tillämpas på instrument som
gavs ut före den 31 december 2010 och inte är sådana instru
ment som avses i artikel 483.1.
2. Överkurs vid aktieemission som hör ihop med kapital
enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, som var kvalificerat
som primärkapitalbas i enlighet med de nationella införlivande
åtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, ska vara
kvalificerad som poster i kärnprimärkapitalet, om de uppfyller
villkoren i artikel 28.1 i och j i denna förordning.
Artikel 486
Begränsning av tillämpningen av äldre regler på poster i
kärnprimärkapital primärkapitaltillskott och
supplementärkapital
1. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2021 ska de instrument och poster som
avses i artikel 484 kvalificeras som kapitalbas enligt de begräns
ningar som anges i denna artikel.
2. Det belopp för de poster som avses i artikel 484.3 som
ska kvalificeras som poster i kärnprimärkapitalet ska begränsas
till den tillämpliga procentandelen för summan av de belopp
som anges i leden a och b i denna punkt:
a) Det nominella kapitalbelopp som avses i artikel 484.3 vilket
var utestående den 31 december 2012.
b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de poster
som avses i led a.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/277
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
379
3. Det belopp för de poster som avses i artikel 484.4 som
ska kvalificeras som poster i övrigt primärkapital ska begränsas
till den tillämpliga procentandelen, multiplicerad med differen
sen mellan summan av de belopp som anges i leden a och b i
denna punkt och summan av de belopp som anges i leden c–f i
denna punkt:
a) Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti
kel 484.4 vilket var utestående den 31 december 2012.
b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led a.
c) Det instrumentbelopp som avses i artikel 484.4 vilket den
31 december 2012 överskred de gränser som fastställs i de
nationella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a och arti
kel 66.1a i direktiv 2006/48/EG.
d) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led c.
e) Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti
kel 484.4 vilka var utestående den 31 december 2012 men
inte kvalificeras som primärkapitaltillskott enligt arti
kel 489.4.
f) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led e.
4. Beloppet för de poster som avses i artikel 484.5 vilka ska
kvalificeras som poster i supplementärkapital ska begränsas till
den tillämpliga procentandelen av differensen mellan summan
av de belopp som anges i leden a–d i denna punkt och summan
av de belopp som anges i leden e–h i denna punkt:
a) Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar
tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012.
b) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led a.
c) Det nominella beloppet för förlagslån som var utestående
den 31 december, nedsatt med det belopp som krävs enligt
nationella införlivandeåtgärder för artikel 64.3 c i direktiv
2006/48/EG.
d) Det nominella beloppet för andra poster som avses i arti
kel 484.5 än de instrument och förlagslån som avses i leden
a och c i denna punkt vilka var utestående den 31 december
2012.
e) Det nominella beloppet för de instrument och poster som
avses i artikel 484.5 vilka var utestående den 31 december
2012, vilket överskred de gränser som fastställs i de natio
nella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a i direktiv
2006/48/EG.
f) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led e.
g) Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar
tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012 men
som inte kvalificeras som poster i supplementärkapitalet en
ligt artikel 490.4.
h) Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in
strument som avses i led g.
5. Vid tillämpningen av denna artikel ska de tillämpliga pro
centandelar som avses i punkt 2-4 ligga inom följande intervall:
a) 60–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014
till och med den 31 december 2014.
b) 40–70 % under perioden 1 januari–31 december 2015.
c) 20–60 % under perioden 1 januari–31 december 2016.
d) 0–50 % under perioden 1 januari–31 december 2017.
e) 0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2018.
f) 0–30 % under perioden 1 januari–31 december 2019.
g) 0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2020.
h) 0–10 % under perioden 1 januari–31 december 2021.
6. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra
de tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i
punkt 5.
Artikel 487
Poster som är uteslutna från fortsatt tillämpning av äldre
regler i kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital på
andra element av kapitalbasen
1. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från
artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla det kapital och den
tillhörande överkurs vid aktieemission som avses i artikel 484.3,
vilka är uteslutna ur poster i kärnprimärkapitalet för att de
överskrider den tillämpliga procentandel som anges i arti
kel 486.2, som de poster som avses i artikel 484.4, så länge
inkluderingen av detta kapital med tillhörande överkurs vid
aktieemission inte överskrider den tillämpliga gräns för procen
tandelen som avses i artikel 486.3.
SV
L 176/278
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
380
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från
artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla följande som de poster
som avses i artikel 484.5, så länge inkluderingen av dem inte
överskrider den tillämpliga gräns för procentandelen som avses i
artikel 486.4:
a) Det kapital med tillhörande överkurs vid aktieemission som
avses i artikel 484.3 vilket är uteslutet ur poster i kärnpri
märkapitalet för att det överskrider den tillämpliga procen
tandel som anges i artikel 486.2.
b) De instrument med tillhörande överkurs vid aktieemission
som avses i artikel 484.4 vilka överskrider den tillämpliga
procentandel som anges i artikel 486.3.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
i syfte att specificera villkoren för att behandla de kapitalbas
instrument som avses i punkterna 1 och 2 som om de omfattas
av artikel 486.4 eller 486.5 under perioden från och med den
1 januari 2014 till och med den 31 december 2021.
EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2014.
Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 488
Avskrivning av poster som med tillämpning av äldre regler
kvalificeras som poster i supplementärkapitalet
De poster som avses i artikel 484.5 vilka kvalificeras som så
dana poster i supplementärkapitalet som avses i artikel 484.5
eller artikel 486.4 ska omfattas av de krav som fastställs i
artikel 64.
U n d e r a v s n i t t 2
I n k l u d e r i n g
a v
i n s t r u m e n t
m e d
e n
k ö p o p t i o n o c h i n c i t a m e n t t i l l å t e r l ö s e n i
p o s t e r
i
p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t
o c h
s u p p l e m e n t ä r k a p i t a l
Artikel 489
Hybridinstrument med en köpoption och incitament till
återlösen
1. Genom undantag från artiklarna 51 och 52 ska under
perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2021 de instrument som avses i artikel 484.4
vilka i sina villkor innefattar en köpoption med ett incitament
för återlösen av institutet omfattas av de krav som fastställs i
punkterna 2–7 i den här artikeln.
2. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill
skott, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen före den 1 januari 2013.
b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen.
c) Villkoren i artikel 52 är uppfyllda från och med den 1 januari
2013.
3. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill
skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till
utgången av den effektiva löptiden och ska därefter vara obe
gränsat kvalificerade som övrigt primärkapital, förutsatt att
a) institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,
b) institutet inte utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av
instrumentens effektiva löptid,
c) de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls från och med
dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.
4. Instrumenten ska inte vara kvalificerade som primärka
pitaltillskott och ska inte omfattas av artikel 484.4 från och
med den 1 januari 2014, om följande villkor är uppfyllda:
a) Institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för
återlösen mellan den 31 december 2011 och den 1 januari
2013.
b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in
strumentens effektiva löptid.
c) De villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och
med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.
5. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill
skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till
utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara
kvalificerade som primärkapitaltillskott, förutsatt att
a) institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för
återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,
b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av in
strumentens effektiva löptid,
c) de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och
med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/279
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
381
6. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill
skott i enlighet med artikel 484.4, om följande villkor är upp
fyllda:
a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen fram till och med den 31 december
2011.
b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in
strumentens effektiva löptid.
c) De villkor som fastställs i artikel 52 var inte uppfyllda från
och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löp
tid.
Artikel 490
Supplementärkapitalposter med incitament till återlösen
1. Genom undantag från artiklarna 62 och 63 ska under
perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
31 december 2021 de poster som avses i artikel 484.5 vilka var
kvalificerade enligt de nationella införlivandeåtgärderna för ar
tikel 57 f eller h i direktiv 2006/48/EG och i sina villkor
innefattar en köpoption med ett incitament för återlösen av
institutet omfattas av de krav som fastställs i punkterna 2–7 i
denna artikel.
2. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital
instrument på följande villkor:
a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen före den 1 januari 2013.
b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen.
c) De villkor som anges i artikel 63 är uppfyllda från och med
den 1 januari 2013.
3. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital
poster enligt artikel 484.5 fram till utgången av den effektiva
löptiden och ska därefter vara obegränsat kvalificerade som
supplementärkapitalposter, förutsatt att följande villkor är upp
fyllda:
a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter.
b) Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av pos
ternas effektiva löptid.
c) De villkor som fastställs i artikel 63 uppfylls från och med
dagen för utgången av posternas effektiva löptid.
4. Posterna ska inte vara kvalificerade som supplementärka
pitalposter från och med den 1 januari 2013 om följande vill
kor är uppfyllda:
a) Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen mellan den 31 december 2011 och den
1 januari 2013.
b) Institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos
ternas effektiva löptid.
c) De villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från
och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.
5. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital
poster med begränsat erkännande enligt artikel 484.5 fram till
utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara
kvalificerade som supplementärkapitalposter, om
a) institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för
återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,
b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos
ternas effektiva löptid,
c) de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från
och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.
6. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital
poster enligt artikel 484.5, om
a) institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita
ment för återlösen fram till och med den 31 december
2011,
b) institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos
ternas effektiva löptid,
c) de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från
och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.
Artikel 491
Effektiv löptid
Vid tillämpningen av artiklarna 489 och 490 ska den effektiva
löptiden fastställas enligt följande:
a) För de poster som avses i punkterna 3 och 5 i de artiklarna,
ska detta vara dagen för den första köpoptionen med inci
tament för återlösen som förekommer den 1 januari 2013
eller därefter.
b) För de poster som avses i punkt 4 i de artiklarna, ska detta
vara dagen för den första köpoptionen med incitament för
återlösen som förekommer mellan den 31 december 2011
och den 1 januari 2013.
c) För de poster som avses i punkt 6 i de artiklarna, ska detta
vara dagen för den första köpoptionen med incitament för
återlösen som förekommer före den 31 december 2011.
SV
L 176/280
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
382
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
KAPITEL 3
Övergångsbestämmelser för upplysningar om kapitalbas
Artikel 492
Upplysningar om kapitalbas
1. Instituten ska tillämpa denna artikel under perioden från
och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december
2021.
2. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2015 ska instituten lämna upplysningar
om i vilken omfattning nivåerna på kärnprimärkapital och pri
märkapital överskrider de krav som anges i artikel 465.
3. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2017 ska instituten lämna följande yt
terligare upplysningar om sin kapitalbas:
a) Egenskaper hos och effekt på kärnprimärkapital, primärka
pitaltillskott, supplementärkapital och kapitalbas av de en
skilda filter och avdrag som har tillämpats i enlighet med
artiklarna 467–470, 474, 476 och 479.
b) Beloppen för minoritetsinnehav och instrument i primärka
pitaltillskott och supplementärkapital, med tillhörande balan
serade vinster och överkurs vid aktieemission, vilka har givits
ut av dotterföretag som ingår i konsoliderat kärnprimärka
pital, primärkapitaltillskott, supplementärkapital och kapital
bas i enlighet med kapitel 1 avsnitt 4.
c) Effekten på kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott, supple
mentärkapital och kapitalbas av de enskilda filter och avdrag
som har tillämpats i enlighet med artikel 481.
d) Egenskaper hos och belopp för poster som är kvalificerade
som poster i kärnprimärkapital, primärkapital och supple
mentärkapital genom tillämpning av de undantag som anges
i kapitel 2 avsnitt 2.
4. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2021 ska instituten lämna upplysningar
om beloppet för de instrument som är kvalificerade som in
strument i kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supple
mentärkapital genom tillämpning av artikel 484.
5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för en
hetliga mallar för upplysningar som lämnats i enlighet med
denna artikel. Mallarna ska inkludera de poster som förtecknas
i artikel 437.1 a, b, d och e, ändrad genom kapitel 1 och 2 i
denna avdelning.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 februari 2014
inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan
darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
KAPITEL 4
Stora exponeringar, kapitalbaskrav, bruttosoliditet och Basel
I-golvet
Artikel 493
Övergångsbestämmelser för stora exponeringar
1. Bestämmelserna om stora exponeringar i artiklarna
387–403 ska inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas hu
vudverksamhet uteslutande består i att erbjuda investeringstjäns
ter eller investeringsverksamhet avseende finansiella instrument
enligt punkterna 5–7 samt 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till
direktiv 2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfat
tades av rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om
investeringstjänster inom värdepappersområdet ( 1 ). Detta undan
tag får utnyttjas fram till och med den 31 december 2017 eller
den dag då eventuella ändringar enligt punkt 2 i den här ar
tikeln träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.
2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på
grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga
myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om
följande:
a) En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas
huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve
steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru
derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och
10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
b) Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för
att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil
kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve
steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan
siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt
C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför
sörjning.
Kommissionen får på grundval av denna rapport lägga fram ett
förslag till ändringar av denna förordning.
3. Genom undantag från artikel 400.2 och 400.3 får med
lemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet
av en rättsakt till följd av översynen i enlighet med artikel 507,
men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta
följande exponeringar från tillämpningen av artikel 395.1:
a) Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3
och 129.6.
b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege
ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana
krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II
kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga
rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig
heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel
ning II kapitel 2.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/281
( 1 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
383
c) Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som
ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre
tagtill moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under
förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp
baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna
förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande
standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller
dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti
kel 395.1 i denna förordning eller ej, ska behandlas som
exponeringar gentemot tredje part.
d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex
poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente
mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti
tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags
ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel
ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.
e) Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på
och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett
är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder
eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags
ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under
någon form av statlig övervakning och med begränsningar
för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re
spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som
förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan
tierna för dessa lån.
f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex
poneringar gentemot kreditinstitut, förutsatt att dessa expo
neringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar
längre än till påföljande bankdag och inte är angivna i en
viktig handelsvaluta.
g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i
form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa
centralbanker i deras nationella valutor.
h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter
som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av
lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges
och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den
kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett
externt ratinginstitut, motsvarar
"investment grade".
i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk
ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk
utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän
nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan
tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag
eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med
ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.
j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks
lån som finansieras genom utgivningen av hypoteksobliga
tioner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen
av hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte
används för att minska risken i beräkningen av det riskvägda
exponeringsbeloppet.
k) Tillgångsposter som utgörs av krav på och andra expone
ringar mot erkända börser.
Artikel 494
Övergångsbestämmelser för godtagbart kapital
Genom undantag från artikel 4.1 led 71 b får godtagbart kapital
omfatta supplementärkapital upp till följande gränser:
a) 100
% av primärkapitalet under perioden 1 januari
2014–31 december 2014.
b) 75 % av primärkapitalet under perioden 1 januari
2015–31 december 2015.
c) 50 % av primärkapitalet under perioden 1 januari
2016–31 december 2016.
Artikel 495
Behandling av aktieexponeringar enligt metoden för intern
riskklassificering
1. Genom undantag från del tre kapitel 3 får de behöriga
myndigheterna fram till den 31 december 2017 från metoden
för intern riskklassificering undanta vissa kategorier av aktie
exponeringar som institut och EU-dotterföretag till institut i
medlemsstaten har den 31 december 2007. Den behöriga myn
digheten ska offentliggöra vilka kategorier av aktieexponeringar
som ska omfattas av denna behandling i enlighet med arti
kel 143 i direktiv 2013/36/EU.
Undantagna positioner ska mätas som antalet aktier den 31 de
cember 2007 plus eventuellt ytterligare aktier som förvärvas
som en direkt följd av detta innehav, förutsatt att de inte
ökar den procentuella andelen av ägandet i ett investmentbolag.
Om ett förvärv ökar den proportionella andelen av ägandet i ett
visst investmentbolag, ska den överskjutande delen av innehavet
inte omfattas av undantaget. Undantaget ska inte heller gälla för
innehav som ursprungligen omfattades av undantag, men som
därefter har sålts och sedan återköpts.
Aktieexponeringar som omfattas av denna bestämmelse ska
omfattas av de kapitalkrav som i tillämpliga fall beräknas i
enlighet med schablonmetoden i del tre avdelning II kapitel 2
och de krav som fastställs i del tre avdelning IV.
SV
L 176/282
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
384
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen och
EBA om tillämpningen av denna punkt.
2. Vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet
enligt artikel 114.4 ska till och med den 31 december 2015
samma riskvikt åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters
nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och fi
nansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle till
lämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i
den egna nationella valutan.
3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn
som anger villkoren för hur de behöriga myndigheterna ska till
låta det undantag som avses i punkt 1.
EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för
tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder
för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna
10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 496
Kapitalbaskrav för säkerställda obligationer
1. Fram till och med den 31 december 2017 får behöriga
myndigheter helt eller delvis bevilja undantag från tiopro
centsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska
Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperi
sering som är likvärdiga med franska Fonds Communs de Cré
ances enligt artikel 129.1 d och e, förutsatt att följande två
villkor är uppfyllda:
a) De värdepapperiserade exponeringarna i bostadsfastigheter
eller kommersiella fastigheter har sitt ursprung hos samma
konsoliderade grupp där emittenten av de säkerställda obli
gationerna ingår eller hos en enhet som är anknuten till
samma centrala organ som emittenten av de säkerställda
obligationerna, varvid medlemskapet eller anknytningen ska
fastställas vid den tidpunkt då de bättre rangordnade ande
larna ställs som säkerheter för säkerställda obligationer.
b) En enhet som ingår i samma konsoliderade grupp där emit
tenten av de säkerställda obligationerna ingår eller en enhet
som är anknuten till samma centrala organ som emittenten
av de säkerställda obligationerna behåller hela den tranch
som är i första-förlustläge vilken hänför sig till dessa bättre
rangordnade andelar.
2. Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens
icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice
rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan
denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för
kreditkvalitetssteg 1 vid tillämpningen av artikel 129.1 c.
3. Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens
icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice
rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan
denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för en
riskvikt på 20 % vid tillämpningen av artikel 129.5.
Artikel 497
Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter
1. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den
sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet
av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) 648/2012, eller
tills ett beslut enligt artikel 14 i den förordningen har fattats om
auktorisation av den centrala motparten, beroende på vilken dag
som infaller tidigast, får ett institut betrakta denna centrala
motpart som en kvalificerad central motpart, förutsatt att det
villkor som anges i den första delen av det stycket har uppfyllts.
2. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den
sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet
av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) nr 648/2012,
eller tills ett beslut enligt artikel 25 i den förordningen har
fattats om erkännande av den centrala motpart som är etablerad
i ett tredjeland, beroende på vilken dag som infaller tidigast, får
ett institut betrakta denna centrala motpart som en kvalificerad
central motpart.
3. Kommissionen får anta en genomförandeakt enligt arti
kel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 om förlängning av över
gångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 i den här artikeln
med ytterligare sex månader, under exceptionella omständighe
ter, när en sådan åtgärd är nödvändig och rimlig för att undvika
avbrott på internationella finansiella marknader.
4.
Som längst enligt de tidsfrister som fastställs i punkterna 1
och 2, och förlängda enligt punkt 3, beroende på vad som är
tillämpligt, när en central motpart saknar obeståndsfond och
inte har något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina
clearingmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en
del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing
medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska ett
institut ersätta den rätta formeln för beräkningen av kapitalbas
kravet (K i ) i artikel 308.2 med följande formel:
K i
¼ 1
þ
N
N – 2
IM i
IM
K CM
där
IM i = den initialsäkerhet som clearingmedlem i har ställt till den
centrala motparten,
IM = den totala summan av de initialsäkerheter som den cen
trala motparten har anmält till institutet.
Artikel 498
Undantag för råvaruhandlare
1.
Bestämmelserna om kapitalbaskrav i denna förordning ska
inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas huvudverksamhet
uteslutande består i att erbjuda investeringstjänster eller investe
ringsverksamhet avseende finansiella instrument enligt punk
terna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv
2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfattades av
direktiv 93/22/EEG.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/283
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
385
Detta undantag ska tillämpas fram till och med den 31 decem
ber 2017 eller den dag då eventuella ändringar enligt punkterna
2 och 3 träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.
2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på
grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga
myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om
följande:
a) En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas
huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve
steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru
derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och
10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.
b) Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för
att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil
kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve
steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan
siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt
C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför
sörjning (inbegripet el, kol, gas och olja).
3. Kommissionen får på grundval av den rapport som avses i
punkt 2 lägga fram förslag till ändringar av denna förordning.
Artikel 499
Bruttosoliditet
1. Genom undantag från artiklarna 429 och 430 ska insti
tuten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2021 beräkna och rapportera bruttoso
liditetsgraden med användning av följande båda tal som kapital
mått:
a) Primärkapital.
b) Primärkapital, med de undantag som anges i kapitlen 1 och
2 i denna avdelning.
2. Genom undantag från artikel 451.1 får instituten välja om
de ska offentliggöra information om bruttosoliditetsgraden ba
serad på enbart en eller på båda definitionerna av kapitalmåttet
enligt punkt 1 a och b i den här artikeln. Om instituten ändrar
sitt beslut om vilken bruttosoliditetsgrad som ska offentliggöras,
ska det första offentliggörandet efter en sådan förändring inne
hålla en avstämning mellan informationen om samtliga brutto
soliditetsgrader som har offentliggjorts fram till och med änd
ringen.
3. Genom undantag från artikel 429.2 får behöriga myndig
heter under perioden från och med den 1 januari 2014 till och
med den 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna
bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att insti
tuten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att be
räkna en bruttosoliditetsgrad som är ett aritmetiskt medelvärde
av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal.
Artikel 500
Övergångsbestämmelser – Basel I-golv
1.
Till och med 31 december 2017 ska institut som beräknar
riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 3 och institut som använder de internmätningsmetoder
som anges i del tre avdelning III kapitel 4 för beräkning av sina
kapitalbaskrav för operativ risk uppfylla båda följande krav:
a) De ska ha den kapitalbas som krävs enligt artikel 92.
b) De ska ha en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika
med 80 % av det totala minsta kapitalbasbelopp som insti
tutet skulle ha varit skyldigt att ha enligt artikel 4 i direktiv
93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta
och driva verksamhet i kreditinstitut ( 1 ) hade före den 1 ja
nuari 2007.
2. Med förbehåll för att de behöriga myndigheterna ger sitt
godkännande, får det belopp som avses i punkt 1 b ersättas
med ett krav på innehav av en kapitalbas som vid varje tillfälle
är minst lika med 80 % av den kapitalbas som institutet skulle
behöva inneha enligt artikel 92, med beräkning av riskvägda
exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelningII kapitel 2
och del tre avdelning III kapitel 2 eller 3, beroende på vad som
är tillämpligt, i stället för i enlighet med del tre avdelning II
kapitel 3 eller del tre avdelning III kapitel 4, beroende på vad
som är tillämpligt.
3. Ett kreditinstitut får endast tillämpa punkt 2 om det bör
jade använda internmetoden eller internmätningsmetoden vid
beräkningen av sina kapitalkrav den 1 januari 2010 eller där
efter.
4. Kraven i punkt 1 b ska uppfyllas med delbelopp i kapital
basen som anpassats för att fullständigt avspegla skillnaderna
mellan beräkningen av kapitalbasen enligt direktiven 93/6/EEG
och 2000/12/EG i deras lydelse före den 1 januari 2007 och
beräkningen av kapitalbasen enligt denna förordning till följd av
att förväntade och oväntade förluster behandlas separat enligt
del tre avdelning II kapitel 3 i denna förordning.
SV
L 176/284
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
( 1 ) EGT L 126, 16.5.2000, s. 1.
386
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
5. De behöriga myndigheterna får efter att ha samrått med
EBA avstå från att tillämpa punkt 1 b på ett institut, förutsatt
att de krav på den metod för intern riskklassificering som anges
i del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 eller de kriterier för att
få använda den internmätningsmetod som anges i del tre av
delning III kapitel 4 är uppfyllda, beroende på vad som är till
lämpligt.
6. Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 överlämna
en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är
lämpligt att förlänga tillämpningen av Basel I-golvet efter den
31 december 2017 för att säkerställa att det finns en säkerhets
mekanism för interna modeller, med beaktande av den interna
tionella utvecklingen och internationellt överenskomna standar
der. Den rapporten ska om lämpligt åtföljas av ett lagstiftnings
förslag.
Artikel 501
Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och
medelstora företag
1. Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och me
delstora företag ska multipliceras med faktorn 0,7619.
2. Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:
a) Exponeringen ska inkluderas i hushålls- eller företagsklassen
eller säkrade genom säkerhet i fast egendom. Fallerande ex
poneringar ska vara uteslutna.
b) Små och medelstora företag ska definieras i enlighet med
kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den
6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små
och medelstora företag ( 1 ). Bland de kriterier som förtecknas
i artikel 2 i bilagan till den rekommendationen ska enbart
årsomsättningen beaktas.
c) Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys
konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för
den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning
som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt
ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter, ska enligt
institutets kännedom inte överstiga 1,5 miljon EUR. Institu
tet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.
3. Institut ska var tredje månad rapportera till de behöriga
myndigheterna om det totala exponeringsbeloppet mot små och
medelstora företag, beräknat i enlighet med punkt 2.
4. Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera
om hur det kapitalbaskrav som fastställs i denna förordning har
påverkat utlåning till små och medelstora företag och fysiska
personer och överlämna denna rapport till Europaparlamentet
och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftnings
förslag.
5. EBA ska för det ändamål som avses i punkt 4 rapportera
följande till kommissionen:
a) En analys av utvecklingen av utlåningstrenderna och utlå
ningsvillkoren för små och medelstora företag under den
period som anges i punkt 4.
b) En analys av den effektiva risken hos unionens små och
medelstora företag under en fullständig konjunkturcykel.
c) Hur kapitalbaskravet i denna förordning för kreditriskexpo
neringar mot små och medelstora företag överensstämmer
med resultaten av analysen enligt a och b.
AVDELNING II
RAPPORTER OCH GRANSKNINGAR
Artikel 502
Kapitalkravens cyklikalitet
Kommissionen ska, i samarbete med EBA, ESRB och medlems
staterna och med beaktande av ECB:s yttrande, regelbundet
kontrollera om denna förordning i sin helhet tillsammans
med direktiv 2013/36/EU väsentligt påverkar konjunkturcykeln
och med stöd av denna granskning överväga om eventuella
åtgärder för att komma till rätta med situationen är motiverade.
EBA ska senast den 31 december 2013 rapportera till kommis
sionen om huruvida de metoder som instituten använder inom
ramen för internmetoden bör konvergera för att skapa mer
jämförbara kapitalkrav och minska de konjunkturförstärkande
effekterna.
Med stöd av denna analys och med beaktande av ECB:s yttrande
ska kommissionen vartannat år upprätta en rapport som ska
överlämnas till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd
av lämpliga förslag. Bidrag från kredittagande och kreditgivande
parter ska beaktas på ett rimligt sätt när rapporten utarbetas.
Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och
rapportera om tillämpningen av artikel 33.1 c och överlämna
denna rapport till Europaparlamentet och rådet, om det är
lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.
Med tanke på det eventuella avskaffandet av artikel 33.1 c och
dess eventuella tillämpning på unionsnivå ska man i samband
med översynen särskilt säkerställa att det finns tillräckligt skydd
för att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater.
Artikel 503
Kapitalbaskrav för exponeringar i form av säkerställda
obligationer
1. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter
samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet
och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, om huruvida de
riskvikter som fastställs i artikel 129 och de kapitalbaskrav för
specifik risk som anges i artikel 336.3 är ändamålsenliga för
samtliga instrument som är kvalificerade för dessa behandlingar
och om huruvida villkoren i artikel 129 är lämpliga.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/285
( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
387
2. Den rapport och de förslag som avses i punkt i ska gälla
följande:
a) I vilken utsträckning de kapitalkrav i det nuvarande regel
verket som är tillämpliga på säkerställda obligationer tillräck
ligt väl differentierar mellan variationer i kreditkvaliteten hos
säkerställda obligationer och de säkerheter mot vilka de är
säkrade, inbegripet omfattningen av variationerna mellan
medlemsstaterna.
b) Insynen på marknaden för säkerställda obligationer och i
vilken utsträckning denna underlättar investerares övergri
pande interna analys av kreditrisken hos säkerställda obliga
tioner och de säkerheter mot vilka de är säkrade och sepa
rationen av tillgångarna vid emittentens insolvens; härvid ska
beaktas de riskreducerande effekter som den underliggande
strikta nationella rättsliga ramen i enlighet med artikel 129 i
denna förordning och artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG har
på en säkerställd obligations övergripande kreditkvalitet samt
dess inverkan på den grad av insyn som investerarna behö
ver.
c) I vilken utsträckning ett kreditinstituts emission av säker
ställda obligationer inverkar på den kreditrisk som det emit
terande institutets övriga fordringsägare är exponerade mot.
3. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter
samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet
och rådet om huruvida lån mot säkerhet i luftfartyg (panträtt i
luftfartyg) och bostadslån som är säkrade genom en lånegaranti,
men inte är säkrade genom en registrerad inteckning, under
vissa omständigheter bör betraktas som godtagbara tillgångar i
enlighet med artikel 129.
4. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 se över
om undantaget i artikel 496 är lämpligt och i förekommande
fall om det är lämpligt att utvidga denna behandling till att
omfatta alla andra former av säkerställda obligationer. Kommis
sionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta
delegerade akter i enlighet med artikel 462 för att göra undan
taget permanent eller lägga fram lagstiftningsförslag för att ut
vidga det till att omfatta andra former av säkerställda obligatio
ner.
Artikel 504
Kapitalinstrument som tecknas av offentliga myndigheter i
nödsituationer
Kommissionen ska senaste den 31 december 2016 efter samråd
med EBA lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet
tillsammans med eventuella lämpliga förslag om huruvida den
behandling som anges i artikel 31 behöver ändras eller avskaf
fas.
Artikel 505
Översyn av långsiktig finansiering
Senast den 31 december 2013 ska kommissionen lägga fram en
rapport för Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av
lämpliga förslag, om hur lämpliga kraven i denna förordning är
med tanke på behovet av att säkerställa adekvata finansierings
nivåer för alla former av långsiktig finansiering för ekonomin,
inklusive kritiska infrastrukturprojekt inom unionen på trans
port-, energi- och kommunikationsområdet.
Artikel 506
Kreditrisk – definitionen av fallissemang
EBA ska senast den 31 december 2017 rapportera till kommis
sionen om hur en ersättning av 90 överskjutande dagar med
180 överskjutande dagar i enlighet med artikel 178.1 b påver
kar riskvägda exponeringsbelopp och hur lämpligt det är att
fortsätta att tillämpa denna bestämmelse efter den 31 december
2019.
Kommissionen får på grundval av den rapporten lägga fram ett
lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning.
Artikel 507
Stora exponeringar
Senast den 31 december 2015 ska kommissionen göra en över
syn och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 400.1 j
och 400.2, inklusive frågan om huruvida medlemsstaterna bör
ha rätt att bevilja de undantag som anges i artikel 400.2, och
lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, om
det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.
När det gäller det eventuella avskaffandet av den nationella
bestämmanderätten enligt artikel 400.2 c och dess eventuella
tillämpning på unionsnivå, ska man i samband med översynen i
synnerhet beakta effektiviteten i gruppens riskhantering, sam
tidigt som man säkerställer att det finns tillräckliga skydd för
att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater i vilka
någon enhet i en grupp är etablerad.
Artikel 508
Tillämpningsnivå
1. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen göra en
översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av del ett
avdelning II och artikel 113.6 och 113.7 och lägga fram denna
rapport för Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt
tillsammans med ett lagstiftningsförslag.
2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rappor
tera om huruvida det likviditetstäckningskrav som anges i del
sex bör tillämpas på värdepappersföretag och efter samråd med
EBA överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet,
om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.
SV
L 176/286
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
388
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
3. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, efter
samråd med EBA och ESMA och mot bakgrund av diskussioner
med de behöriga myndigheterna, rapportera till Europaparla
mentet och rådet om en lämplig ordning för tillsyn av vär
depappersföretag och företag som avses i artikel 4.1 led 2 b
och c. Om det är lämpligt ska rapporten åtföljas av ett lagstift
ningsförslag.
Artikel 509
Likviditetskrav
1. EBA ska övervaka och utvärdera de rapporter som lämnas
i enlighet med artikel 403.1, för olika valutor och olika affärs
modeller. EBA ska efter att ha samrått med ESRB, icke-finansi
ella slutanvändare, banksektorn, behöriga myndigheter och
ESCB:s centralbanker årligen och första gången senast den
31 december 2013 rapportera till kommissionen om huruvida
en specifikation av det allmänna likviditetstäckningsbehovet i
del sex, baserad på de poster som ska rapporteras i enlighet
med del sex avdelning II och bilaga III, antingen enskilt eller
sammantaget, sannolikt skulle få en väsentligt negativ inverkan
på verksamheten och riskprofilen för institut som är etablerade i
unionen eller finansmarknadernas stabilitet och ett ordnat sätt
att fungera eller ekonomin och en stabil tillgång till bankutlå
ning, med särskild inriktning på utlåning till små och medels
tora företag och handelsfinansiering, inbegripet utlåning inom
ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.
Den rapport som avses i första stycket ska vederbörligen beakta
marknaderna och den internationella utvecklingen av lagstift
ningen samt interaktionen mellan likviditetstäckningskravet
och andra tillsynskrav enligt denna förordning, såsom riskkapi
talbasgraden enligt artikel 92 och bruttosoliditetsgraden.
Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina
synpunkter på den rapport som avses i första stycket.
2. I den rapport som avses i punkt 1 ska EBA särskilt be
döma lämpligheten av följande:
a) Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa värdet på
likviditetsinflöden, särskilt för att fastställa ett maximalt lik
viditetsinflöde och villkoren för dess tillämpning, med be
aktande av olika affärsmodeller, inbegripet
"pass through"-
finansiering, factoring, leasing, säkerställda obligationer,
panträtter, emittering av säkerställda obligationer, och i vil
ken utsträckning som detta maximala likviditetsinflöde bör
ändras eller avskaffas för att ta hänsyn till särdragen hos
specialiserad finansiering.
b) Kalibrering av inflöden och utflöden i enlighet med avdel
ning II del sex, i synnerhet artikel 422.7 och 425.2.
c) Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa möjlighe
ten att täcka likviditetsbehoven med vissa kategorier av lik
vida tillgångar, i synnerhet bedöma den lämpliga minimi
procentandelen för de likvida tillgångar som avses i arti
kel 416.1 a, b och c i förhållande till de totala likvida till
gångarna, pröva en tröskel på 60 % och beakta internatio
nell utveckling av lagstiftningen. Fordringar som förfaller
eller som är uppsägningsbara inom 30 kalenderdagar ska
inte inräknas i denna gräns, såvida inte dessa tillgångar har
anskaffats mot säkerhet som också är kvalificerad enligt
artikel 416.1 a, b och c.
d) Tillhandahållande av specifika lägre likviditetsutflödes- och/
eller högre likviditetsinflödesnivåer för koncerninterna flö
den; rapporten ska specificera enligt vilka villkor det av
tillsynsskäl skulle vara motiverat med sådana specifika in-
och utflödesnivåer och översiktligt ange en metod som an
vänder objektiva kriterier och parametrar för att fastställa
specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och mot
parten i de fall då de inte är etablerade i samma medlems
stat.
e) Kalibrering av den utnyttjandesgrad (draw-down rate) som
är tillämplig på outnyttjade beviljade kredit- och likviditets
faciliteter som omfattas av artikel 424.3 och 424.5. EBA ska
framför allt pröva en utnyttjandegrad på 100 %.
f) Definition av inlåning från allmänheten enligt artikel 411.2,
i synnerhet det lämpliga i att införa en tröskel för fysiska
personers insättningar.
g) Behovet av att införa en ny kategori för inlåning från all
mänheten med ett lägre utflöde, mot bakgrund av de särd
rag hos sådan inlåning som skulle kunna motivera en lägre
utflödesgrad och med beaktande av den internationella ut
vecklingen.
h) Undantag från krav på sammansättningen av de likvida till
gångar som instituten kommer att vara skyldiga att inneha,
när institutens sammanlagda motiverade behov av likvida
tillgångar i en viss valuta överskrider tillgängligheten till
dessa likvida tillgångar samt de villkor som dessa undantag
bör vara föremål för.
i) Definition av finansiella produkter som överensstämmer
med sharialagstiftning som ett alternativ till tillgångar som
kvalificerar som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,
för användning av banker som uppfyller kraven i sharialags
tiftning.
j) Definition av stressituationer, inklusive principer för an
vändning av reserven av likvida tillgångar, och fastställa de
nödvändiga tillsynsåtgärder enligt vilka instituten skulle
kunna använda sina likvida tillgångar för att möta likvidi
tetsutflöden samt ange hur bristande efterlevnad ska hante
ras.
k) Definition av ett etablerad operativ relation när det gäller
icke-finansiella kunder enligt artikel 422.3 c.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/287
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
389
l) Kalibrering av den utflödesgrad som är tillämplig på mot
svarande bank- eller prime brokerage-tjänster enligt arti
kel 422.4 första stycket.
m) Mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på av
staten garanterade obligationer vilka som en del av de stat
liga stödåtgärderna gavs ut till kreditinstitut med unions
godkännande av statligt stöd, såsom obligationer utgivna
av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland
och av det spanska kapitalförvaltningsbolaget, i syfte att
flytta problemtillgångar från kreditinstitutens balansräkning
ar, som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkva
litet åtminstone fram till och med december 2023.
3. EBA ska efter samråd med ESMA och ECB senast den
31 december 2013 rapportera till kommissionen om lämpliga
enhetliga definitioner av hög och extremt hög likviditets- och
kreditkvalitet i överlåtbara tillgångar i enlighet med artikel 416
och lämpliga värderingsavdrag för tillgångar som kan klassifice
ras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416, med un
dantag av tillgångar enligt artikel 416.1 a, b och c.
Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina
synpunkter på rapporten.
Den rapport som avses i första stycket ska också beakta
a) andra kategorier tillgångar, i synnerhet värdepapper med
privata hypotekslån som säkerhet (RMBS) av hög likviditets-
och kreditkvalitet,
b) andra kategorier av värdepapper och lån som är godtagbara
för centralbanker, till exempel lokala statsobligationer och
företagscertifikat, och
c) andra tillgångar som inte är godtagbara för centralbanker
men som är omsättningsbara, till exempel aktier som är
noterade på en erkänd börs, guld, aktieinstrument kopplade
till större index, garanterade obligationer, säkerställda obliga
tioner, företagsobligationer och fonder baserade på dessa till
gångar.
4. I den rapport som avses i punkt 3 ska det beaktas om och
i så fall i vilken omfattning standbykreditmöjligheter enligt ar
tikel 416.1 e bör betraktas som likvid tillgång mot bakgrund av
den internationella utvecklingen och med beaktande av europe
iska särdrag, inklusive unionens monetära politik.
EBA ska i synnerhet undersöka om följande kriterier är ända
målsenliga och vilka nivåer som är lämpliga för dessa definitio
ner:
a) Minsta handelsvolym för tillgångarna.
b) Minsta utestående volym för tillgångarna.
c) Krav på transparent prissättning och information efter han
del.
d) Kreditkvalitetsstegen som avses i del tre avdelning II kapi
tel 2.
e) Dokumenterad historisk prisstabilitet.
f) Genomsnittlig handelsvolym och genomsnittlig storlek på
affärerna.
g) Största skillnad mellan köp- och säljkurs.
h) Återstående löptid.
i) Minsta omsättningskvot.
5. Senast den 31 januari 2014 ska EBA dessutom rapportera
om
a) enhetliga definitioner av hög och mycket hög likviditet och
kreditkvalitet,
b) de möjliga oavsedda konsekvenserna av definitionen av lik
vida tillgångar på den monetära politiken och i vilken om
fattning,
i) en förteckning över likvida tillgångar som är fristående
från förteckningen över av centralbanken godtagbara till
gångar kan ge institut incitament att ta med tillgångar
som inte omfattas av definitionen av likvida tillgångar
vid refinansieringstransaktioner,
ii) en reglering av likviditeten kan avskräcka institut från att
låna ut eller låna på den osäkrade penningmarknaden
och detta leda till ett ifrågasättande av inriktningen på
Eonia i genomförandet av den monetära politiken,
iii) införandet av likviditetstäckningskravet kan göra det svå
rare för centralbankerna att säkerställa prisstabilitet ge
nom att använda befintliga ramar och instrument för den
monetära politiken, och
c) de operativa kraven för innehav av likvida tillgångar i enlig
het med artikel 417 b–f i enlighet med utvecklingen av
internationell lagstiftning.
Artikel 510
Krav på stabil nettofinansiering
1. EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt
i de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning
III rapportera till kommissionen om huruvida och på vilket sätt
det vore lämpligt att se till att institut använder stabila finan
sieringskällor, inbegripet en bedömning av inverkan på verk
samheten inom och riskprofilen för institut som är etablerade
i unionen eller på finansmarknader eller ekonomin och banker
nas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små och medelstora
företag och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom
ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem och
"pass
through
"-finansieringsmodeller, inklusive kompletterande hypo
tekslånefinansiering. EBA ska framför allt analysera den inver
kan som stabila finansieringskällor har på olika bankmodellers
refinansieringsstrukturer i unionen.
SV
L 176/288
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
390
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
2. EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt
i de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning
III och i det enhetliga rapporteringsformat som avses i arti
kel 415.3 och efter att ha samrått med ESRB också rapportera
till kommissionen om metoder för fastställande av det belopp
för stabil finansiering som instituten har tillgång till och behö
ver och om lämpliga enhetliga definitioner för beräkning av ett
sådant krav på stabil nettofinansiering, med särskild inriktning
på
a) de kategorier och viktningar som tillämpas på källorna till
stabil finansiering i artikel 427.1,
b) de kategorier och viktningar som tillämpas vid fastställande
av kravet på stabil finansiering i artikel 428.1,
c) metoder som ska tillhandahålla positiva och negativa incita
ment för att uppmuntra till stabilare långsiktigare finansie
ring av instituts tillgångar, affärsverksamhet, investeringar
och finansiering,
d) behovet av att utarbeta olika metoder för olika typer av
institut.
3. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 med
beaktande av de rapporter som avses i punkt 2 och 3 och
med fullt beaktande av banksektorns mångfald i unionen om
lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamen
tet och rådet om hur det ska säkerställas att instituten använder
stabila finansieringskällor.
Artikel 511
Bruttosoliditet
1. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 på
grundval av resultatet av den rapport som avses i punkt 3
överlämna en rapport om bruttosoliditetsgradens inverkan och
effektivitet till Europaparlamentet och rådet.
2. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag
om införande av ett lämpligt antal nivåer för den bruttosolidi
tetsgrad som institut med olika affärsmodeller ska åläggas att
följa, med förslag till en lämplig anpassning av dessa nivåer och
eventuella lämpliga justeringar av kapitalmåttet och det sam
manlagda exponeringsmåttet enligt artikel 429, om så krävs
tillsammans med därtill hörande flexibilitetsåtgärder, inbegripet
lämpliga ändringar av artikel 458 för att införa bruttosoliditets
graden inom ramen för de åtgärder som omfattas av den ar
tikeln.
3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska EBA senast den 31 ok
tober 2016 överlämna en rapport till kommissionen om minst
följande:
a) Huruvida den ram för bruttosoliditetsgraden som införs ge
nom denna förordning och artiklarna 87 och 98 i direktiv
2013/36/EU är det lämpliga verktyget för att tillfredsstäl
lande och i tillräckligt hög grad stävja risken för alltför låg
bruttosoliditet hos instituten.
b) Fastställande av affärsmodeller som återspeglar institutens
totala riskprofiler och införande av differentierade nivåer
för dessa affärsmodellers grad av bruttosoliditet.
c) Huruvida de krav som fastställs i artiklarna 76 och 87 i
direktiv 2013/36/EU i enlighet med artiklarna 73 och 97 i
direktiv 2013/36/EU för att hantera risken för alltför låg
bruttosoliditet är tillräckliga för en sund förvaltning av denna
risk från institutens sida och, om inte, vilka ytterligare för
bättringar som krävs för att nå dessa mål.
d) Huruvida och i så fall vilka ändringar av den beräknings
metod som anges i artikel 429 som krävs för att se till att
bruttosoliditetsgraden kan användas som en lämplig indika
tor på ett instituts risk för alltför låg bruttosoliditet.
e) Huruvida det exponeringsvärde för kontrakten i bilaga II
som fastställs enligt den ursprungliga åtagandemetoden skil
jer sig väsentligt från det exponeringsvärde som fastställs
genom marknadsvärderingsmetoden vid beräkning av det
sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.
f) Huruvida det vore lämpligare att använda kapitalbas eller
kärnprimärkapital som kapitalmått för bruttosoliditetsgraden
i syfte att spåra risken för alltför låg bruttosoliditet och i så
fall vilken justering av bruttosoliditetsgraden som vore lämp
lig.
g) Huruvida den konverteringsfaktor som avses i artikel 429.10
a för outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas villkors
löst när som helst utan föregående avisering är tillräckligt
försiktig med hänsyn till de belägg som har samlats in under
observationsperioden.
h) Huruvida frekvensen och formatet för de upplysningar som
avses i artikel 451 är ändamålsenliga.
i) Vilken nivå som skulle vara lämplig för bruttosoliditetsgra
den för var och en av de affärsmodeller som fastställs i
enlighet med led b.
j) Huruvida ett omfång för varje nivå av bruttosoliditetsgrad
bör fastställas.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/289
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
391
k) Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för
instituten skulle kräva ändringar av den ram för bruttosoli
ditetsgraden som införs genom denna förordning och i så
fall vilka.
l) Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för
instituten effektivt skulle begränsa risken för alltför låg brut
tosoliditet hos dessa institut och i så fall huruvida samma
bruttosoliditetsgrad bör gälla för alla institut eller om den
bör fastställas utifrån riskprofil och affärsmodell samt insti
tutens storlek och i detta fall vilka ytterligare justeringar eller
övergångsperioder som skulle krävas.
4. Den rapport som avses i punkt 3 ska minst omfatta pe
rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den
30 juni 2016 och minst beakta följande:
a) Hur införandet av bruttosoliditetsgrad, fastställd i enlighet
med artikel 429, som ett krav instituten måste uppfylla
skulle påverka
i) finansmarknader i allmänhet och marknader för repor,
derivat och säkerställda obligationer i synnerhet,
ii) institutens stabilitet,
iii) institutens affärsmodeller och balansräkningsstrukturer,
särskilt vad gäller affärsområden med låg risk, såsom
säljfrämjande kredit från banker för offentlig utveckling,
kommunala lån, finansiering av bostadsfastigheter och
andra områden med låg risk som regleras enligt natio
nell lagstiftning,
iv) flyttning av exponeringar till enheter som inte omfattas
av tillsyn,
v) finansiella innovationer, särskild utveckling av instru
ment med inbäddad belåning,
vi) institutens riskbeteende,
vii) clearing-, avvecklings- och förvaringsverksamhet och
driften av en central motpart,
viii) cyklikalitet hos kapitalmåttet och det sammanlagda ex
poneringsmåttet för bruttosoliditetsgraden,
ix) bankernas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små
och medelstora företag, lokala myndigheter, regionala
myndigheter och enheter inom den offentliga sektorn
och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom
ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.
b) Bruttosoliditetsgradens samverkan med de riskbaserade ka
pitalbaskrav och likviditetskrav som fastställs i denna förord
ning.
c) Den inverkan som skillnader mellan de redovisningsstandar
der som ska tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002,
de redovisningsstandarder som ska tillämpas enligt direktiv
86/635/EEG och andra tillämpliga redovisningsramar och
andra relevanta redovisningsramar har på möjligheten att
jämföra bruttosoliditetsgraden.
Artikel 512
Exponering för överförd kreditrisk
Kommissionen ska senast den 31 december 2014 rapportera till
Europaparlamentet och rådet om tillämpningen och effektivite
ten av bestämmelserna i del fem mot bakgrund av utvecklingen
på den internationella marknaden.
Artikel 513
Makrotillsynsregler
1. Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen, efter att ha
samrått med ESRB och EBA, se över huruvida makrotillsyns
reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU är till
räcklig för att reducera systemrisker i sektorer, regioner och
medlemsstater i Europeiska unionen och bland annat bedöma
a) huruvida de nuvarande verktygen för makrotillsyn i denna
förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effek
tiva och genomblickbara,
b) huruvida täckningen och de tänkbara graderna av överlapp
ning mellan de olika verktygen för makrotillsyn mot lik
nande risker i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU
är adekvata och vid behov föreslå nya makrotillsynsregler.
c) hur internationellt överenskomna standarder för systemvik
tiga institut samspelar med bestämmelserna i denna förord
ning och i direktiv 2013/36/EU, och vid behov föreslå nya
regler, med beaktande av dessa internationellt överenskomna
standarder.
2. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 på
grundval av samråd med ESRB och EBA rapportera till Europa
parlamentet och rådet om den bedömning som avses i punkt 1
och vid behov överlämna ett lagstiftningsförslag till Europapar
lamentet och rådet.
Artikel 514
Motpartskreditrisk och ursprunglig åtagandemetod
Kommissionen ska senast den 31 december 2016 göra en över
syn av och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 275
och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet,
vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
SV
L 176/290
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
392
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Artikel 515
Övervakning och utvärdering
1. EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med
Esma lägga fram en rapport om hur denna förordning fungerar
tillsammans med tillhörande skyldigheter enligt förordning (EU)
nr 648/2012, i synnerhet vad gäller institut som driver en cen
tral motpart, i syfte att undvika dubbla krav för derivattrans
aktioner och därigenom undvika ökad regleringsrisk och ökade
kostnader för behöriga myndigheters övervakning.
2. EBA ska övervaka och utvärdera tillämpningen av bestäm
melserna om kapitalbaskraven för exponeringar mot en central
motpart i enlighet med del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 9.
EBA ska senast den 1 januari 2015 rapportera till kommissio
nen om dessa bestämmelsers inverkan och effektivitet.
3. Kommissionen ska senast 31 december 2016 se över och
lämna en rapport om hur förenlig denna förordning är med
bestämmelserna inom samma område i förordning (EU)
nr 648/2012, kapitalbaskravet i del tre avdelning II kapitel 6
avsnitt 9 och överlämna denna rapport till Europaparlamentet
och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
Artikel 516
Långsiktig finansiering
Kommissionen ska senast den 31 december 2015 rapportera
om denna förordnings inverkan när det gäller att stimulera
långsiktiga investeringar i tillväxtfrämjande infrastruktur.
Artikel 517
Definition av godtagbart kapital
Kommissionen ska senast 31 december 2014 granska och rap
portera om huruvida den definition av godtagbart kapital som
tillämpas i del två avdelning III och del fyra är ändamålsenlig
och överlämna sin rapport till Europaparlamentet och rådet, vid
behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.
Artikel 518
Översyn av kapitalinstrument som får skrivas ned eller
konverteras vid den tidpunkt då ett institut inte längre är
livskraftigt
Senast den 31 december 2015 ska kommissionen se över och
rapportera om hurvida denna förordning bör innehålla ett krav
om nedskrivning av primärkapital- och supplementärkapitaltill
skott i de fall då det fastslagits att ett institut inte längre är
livskraftigt. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europa
parlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lags
tiftningsförslag.
Artikel 519
Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner från
kärnprimärkapitalposter
EBA ska senast den 30 juni 2014 utarbeta en rapport om
huruvida den reviderade IAS 19, tillsammans med avdraget av
nettopensionstillgångar enligt artikel 36.1 e och förändringar i
nettopensionsskulderna leder till otillbörlig volatilitet i institu
tens kapitalbas.
Kommissionen ska med beaktande av EBA:s rapport senast den
31 december 2014 utarbeta en rapport till Europaparlamentet
och rådet i det ärende som avses i första stycket, om lämpligt
tillsammans med ett lagstiftningsförslag om införande av en
justering av förmånsbestämda nettopensionsfondstillgångar eller
nettopensionsskulder för beräkning av kapitalbasen.
AVDELNING III
ÄNDEINGAR
Artikel 520
Ändring av förordning (EU) nr 648/2012
Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:
1. Följande kapitel ska läggas till i avdelning IV:
"KAPITEL 4
Beräkningar och rapportering i enlighet med förordning
(EU) nr 575/2013
Artikel 50a
Beräkning av K
CCP
1. Vid tillämpning av artikel 308 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni
2013 om om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap
persföretag (*) ska en central motpart som har mottagit
den anmälning som avses i artikel 301.2 b i den förord
ningen beräkna K CCP i enlighet med punkt 2 i den här
artikeln för alla kontrakt och transaktioner som den clearar
för alla sina clearingmedlemmar som omfattas av täckningen
för obeståndsfonden.
2. En central motpart ska beräkna sitt hypotetiska kapital
(K CCP ) på följande sätt:
K
CCP
¼
i
max EBRM
i
– IM
i
– DF
i
; 0 RW captial ratio
där
EBRM i
= exponeringsvärdet före riskskydd, vilket är
lika med den centrala motpartens expone
ringsvärde mot clearingmedlem i till följd
av alla kontrakt och transaktioner med denna
clearingmedlem, beräknat utan beaktande av
den säkerhet som ställts av denna clearing
medlem,
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/291
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
393
IM i
= den initialsäkerhet som clearingmedlem i har
ställt till den centrala motparten,
DF i
= det förfinansierade bidraget från clearingmed
lem i,
RW
= en riskvikt på 20 %, och
kapitalkvot = 8 %.
3. En central motpart ska för de clearingmedlemmar som
är institut göra den beräkning som krävs enligt punkt 2
minst kvartalsvis eller oftare, om de behöriga myndigheterna
så begär.
4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande som specificerar följande för tillämpning av
punkt 3:
a) Frekvens och tidpunkter för beräkningarna enligt
punkt 2.
b) I vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in
stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att
beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som
anges i led a.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010."
Artikel 50b
Allmänna regler för beräkning av K
CCP
Vid beräkningen enligt artikel 50a.2 ska följande gälla:
a) En central motpart ska beräkna värdet för de expone
ringar den har mot sina clearingmedlemmar på följande
sätt:
i) Exponeringar som följer av de kontrakt och trans
aktioner som förtecknas i artikel 301.1 a och d I
förordning (EU) nr 575/2013.
ii) Exponeringar som följer av de kontrakt och trans
aktioner som förtecknas i artikel 301.1 b, c och e i
förordning (EU) nr 575/2013 ska beräknas i enlighet
med den fullständiga metoden för finansiella säkerhe
ter enligt artikel 223 i den förordningen med scha
bloniserade volatilitetsjusteringar enligt artikel 223
och 224 i den förordningen. Det undantag som anges
i artikel 285.3 i den förordningen ska inte ska till
lämpas.
iii) Exponeringar som följer av de transaktioner som inte
förtecknas i artikel 301.1 i förordning (EU) nr
575/2013 och som endast medför avvecklingsrisk
ska beräknas i enlighet med avdelning V del tre i
den förordningen.
b) För institut som omfattas av tillämpningsområdet för för
ordning (EU) nr 575/2013 ska nettningsmängderna vara
desamma som i avdelning II del tre i den förordningen.
c) Vid beräkningen av de värden som avses i a ska den
centrala motparten från sina exponeringar subtrahera de
säkerheter som ställts av clearingmedlemmarna, efter ned
skrivning genom schablonmässiga volatilitetsjusteringar i
enlighet med den fullständiga metoden för finansiella sä
kerheter enligt artikel 224 i förordning (EU) nr
575/2013.
d) En central motpart ska beräkna sin exponering mot sina
clearingmedlemmar vid transaktioner för värdepappers
finansiering enligt den fullständiga metoden för finansiella
säkerheter med schabloniserade volatilitetsjusteringar en
ligt artiklarna 223 och 224 i förordning (EU) nr
575/2013.
e) Om en central motpart har exponeringar mot en eller
flera centrala motparter, ska den behandla varje sådan
exponering som om den vore en exponering mot clea
ringmedlemmar och ta med eventuell marginalsäkerhet
eller förfinansierade bidrag som erhållits från dessa cen
trala motparter i beräkningen av K CCP .
f) Om en central motpart har ett bindande avtalsmässigt
arrangemang med sina clearingmedlemmar som tillåter
den att använda hela eller en del av den initialsäkerhet
som den har mottagit från clearingmedlemmarna som
om den var ett förfinansierat bidrag, ska den centrala
motparten vid beräkningen enligt punkt 1 betrakta denna
initialsäkerhet som förfinansierade bidrag och inte som
initialsäkerhet.
g) En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär
deringsmetoden ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i för
ordning (EU) nr 575/2013 med följande:
PCE
red
¼ 0 15 PCE
gross
þ 0 85 NGR PCE
gross
;
där NGR:s täljare ska beräknas enligt artikel 274.1 i för
ordning (EU) nr 575/2013 strax innan variationsmargi
nalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och
nämnaren är bruttoersättningskostnaden.
h) En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär
deringsmetoden enligt artikel 274 i förordning (EU) nr
36/2013 ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i den för
ordningen med följande:
PCE
red
¼ 0 15 PCE
gross
þ 0 85 NGR PCE
gross
SV
L 176/292
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
394
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
där NGR:s täljare ska beräknas i enlighet med arti
kel 274.1 i den förordningen strax innan variationsmar
ginalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och
nämnaren är bruttoersättningskostnaden.
i) Om en central motpart inte kan beräkna NGR-värdet
enligt artikel 298.1 c ii i förordning (EU) nr 575/2013,
ska den göra följande:
i) Till de av clearingmedlemmarna som är institut och
deras behöriga myndigheter anmäla att den inte kan
beräkna NGR och varför den inte kan utföra beräk
ningen.
ii) Under en tremånadersperiod får det sätta NGR-värdet
till 0,3 vid den beräkning av PCE red som anges i led g.
j) Om den centrala motparten fortfarande inte kan beräkna
NGR-värdet vid utgången av den period som anges i led i
ii, ska den göra följande:
i) Upphöra att beräkna K CCP .
ii) Till de av clearingmedlemmarna som är institut och
deras behöriga myndigheter anmäla att den har upp
hört att beräkna K CCP .
k) Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen
för optioner och optioner att ingå swappavtal (
"swap
tions
") i enlighet med marknadsvärderingsmetoden enligt
artikel 274 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en central
motpart multiplicera kontraktets teoretiska belopp med
det absoluta värdet på optionens delta (ð V pÞ enligt
artikel 280.1 a i den förordningen.
l) Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska
den utföra beräkningen enligt artikel 50a.2 separat för
varje obeståndsfond.
Artikel 50c
Rapportering av information
1. Vid tillämpning av artikel 308 i förordning förordning
(EU) nr 575/2013 ska en central motpart rapportera följande
till de clearingmedlemmar som är institut och de behöriga
myndigheterna:
a) Det hypotetiska kapitalet (K CCP ).
b) Summan av de förfinansierade bidragen (DF CM ).
c) Beloppet av de förfinansierade finansiella medel som den
enligt lag eller enligt avtal med sina clearingmedlemmar
måste använda för att täcka sina förluster till följd av att
en eller flera av clearingmedlemmarna har fallerat, innan
den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till
obeståndsfonden (DF CCP ).
d) Det totala antalet clearingmedlemmar (N).
e) Koncentrationsfaktorn ( ) enligt artikel 50d.
f) Summan av alla avtalsenliga bidrag ðDF
c CM
Þ.
Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska
den rapportera informationen i första stycket separat för
varje obeståndsfond.
2. Den centrala motparten ska till de clearingmedlemmar
som är institut anmäla ovanstående minst kvartalsvis eller
oftare, om dessa clearingmedlemmars behöriga myndigheter
så begär.
3. EBA ska utarbeta förstag till tekniska standarder för
genomförande som specificerar
a) den enhetliga mallen för den rapportering som avses i
punkt 1,
b) frekvens och tidpunkter för den rapportering som avses i
punkt 2,
c) i vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in
stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att
beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som
anges i led b.
EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.
Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.
Artikel 50d
Beräkning av specifika poster som ska rapporteras av
den centrala motparten
Vid tillämpning av artikel 50c ska följande gälla:
a) Om en central motpart har regler enligt vilka den ska
använda en del eller alla av sina finansiella medel paral
lellt med de förfinansierade bidragen från clearingmed
lemmarna på ett sätt som gör dessa medel likvärdiga
med förfinansierade bidrag från en clearingmedlem ge
nom hur de täcker förluster som den centrala motparten
ådrar sig om en av clearingmedlemmarna fallerar eller blir
insolvent, ska den centrala motparten addera det motsva
rande värdet av dessa medel till DFCM.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/293
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
395
b) Om en central motpart har regler enligt vilka den ska
använda en del eller alla av sina finansiella medel för
att täcka sina förluster till följd av att en eller flera av
dess clearingmedlemmar har fallerats efter att obestånds
fonden är förbrukad men innan den begär de avtalsenliga
bidragen från sina clearingmedlemmar, ska den centrala
motparten addera det motsvarande värdet av dessa ytter
ligare finansiella medel
ðDF
a
CCP
Þ till det totala värdet av de
förfinansierade bidragen (DF) enligt följande:
DF
¼ DF
CCP
þ DF
CM
þ DF
a
CCP
.
c) En central motpart ska beräkna koncentrationsfaktorn ( )
i enlighet med följande formel:
β
¼
PCE
red;1
þ PCE
red;2
P
i PCE
red;i
där
PCE red,i
= det reducerade talet för möjliga framtida
kreditexponeringar för en central motparts
samtliga kontrakt och transaktioner med
clearingmedlem i.
PCE red,1 = det reducerade talet för möjliga framtida
kreditexponeringar för en central motparts
samtliga kontrakt och transaktioner med
den clearingmedlem som har det största
PCE red -värdet.
PCE red,2 = det reducerade talet för möjliga framtida
kreditexponeringar för en central motparts
samtliga kontrakt och transaktioner med
den clearingmedlem som har det andra
största PCE red -värdet.";
___________
(*) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.
";
2. I artikel 11.15 ska led b utgå.
3. I artikel 89 ska följande text punkt införas:
"5a. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet
av det sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som
avses i slutet av punkt 3 första stycket eller tills ett beslut
enligt artikel 14 har fattats om auktorisation av den centrala
motparten, beroende på vilket datum som inträffar först, ska
den centrala motparten tillämpa den behandling som avses i
tredje stycket i denna punkt.
Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av det
sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som avses i
slutet av punkt 3 andra stycket eller tills ett beslut enligt
artikel 25 har fattats om godkännande av den centrala mot
parten, beroende på vilken dag som infaller först, ska den
centrala motparten tillämpa den behandling som avses i
tredje stycket i denna punkt.
När en central motpart saknar obeståndsfond och inte har
något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina clea
ringmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en
del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing
medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska
de uppgifter som den ska rapportera i enlighet med arti
kel 50c.1 inbegripa den totala summan av den initialsäkerhet
som den har mottagit från sina clearingmedlemmar.
Tidsfristerna i första och andra styckena i denna punkt får
förlängas med ytterligaer sex månader när kommissionen har
antagit den genomförandeakt som avses I artikel 497.3 I
förordning (EU) nr 575/2013.
"
DEL ELVA
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 521
Ikraftträdande och tillämpningsdatum
1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2. Denna förordning ska gälla från och med den 1 januari
2014, med undantag för
a) artiklarna 8.3, 21 och 451.1, som ska gälla från och med
den 1 januari 2015,
b) artikel 413.1, som ska gälla från och med den 1 januari
2016,
c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska
tillsynsmyndigheten måste överlämna förslag till tekniska
standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna
förordning enligt vilka kommissionen tilldelas befogenhet att
anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska gälla
från och med den 31 December 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
A. SHATTER
Ordförande
SV
L 176/294
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
396
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
BILAGA I
Klassificering av poster utanför balansräkningen
1. Högrisk:
a) Garantier knutna till kreditgivning (t.ex. garantier för betalning av kreditfaciliteter i tid.
b) Kreditderivat.
c) Egna accepter.
d) Endosserade växlar, för vilka inget annat institut bär växelansvar.
e) Transaktioner med regress (t.ex. factoring, fakturabelåningsfaciliteter).
f) Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av kreditsubstitut.
g) Tillgångar som förvärvats genom rena terminskontrakt.
h) Avtalad utlåning på termin (forward deposits).
i) Obetald del av betalning för aktier och andra värdepapper.
j) Sådana avtal om försäljning och återköp som avses i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG.
k) Andra poster av högrisktyp.
2. Medelrisk:
a) Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen, dvs, remburser, öppnade eller bekräftade (se även
"medel-
lågrisk
").
b) Andra poster utanför balansräkningen.
i) Sjöfartsgarantier, tull och skattegarantier.
ii) Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller
accepter) med en ursprunglig löptid på mer än ett år.
iii) Note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting facilities (RUF).
iv) Andra poster av medelrisktyp, så som de meddelats till EBA.
3. Medel-lågrisk:
a) Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen:
i) Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet samt andra självlikviderande transaktioner.
ii) Garanti- och ansvarsförbindelser (inbegripet anbuds- och fullgörandegarantier och associerade betalnings- och
retentionsgarantier) samt garantiförbindelser som inte har karaktär av kreditsubstitut.
iii) Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär av kreditsubstitut.
b) Andra poster utanför balansräkningen:
i) Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda
garantier eller accepter, med en ursprunglig löptid på högst ett år, vilka inte kan återtas villkorslöst vid något
tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om
låntagarens kreditvärdighet försämras.
ii) Andra poster av medel- eller lågrisktyp så som de meddelats till EBA.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/295
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
397
4. Lågrisk:
a) Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda
garantier eller accepter, vilka kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva
bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får
betraktas som villkorslöst återtagbara, om avtalsvillkoren medger att instituten återtar dem i hela den utsträckning
som tillåts enligt konsumentskyddslagstiftningen och därmed sammanhängande lagstiftning.
b) Outnyttjade kreditmöjligheter för anbuds- och fullgörandegarantier, vilka kan återtas när som helst utan föregående
avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet
försämras.
c) Andra poster av lågrisktyp, så som de meddelats till EBA.
SV
L 176/296
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
398
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
BILAGA II
Typer av derivat
1. Räntebaserade kontrakt:
a) Ränteswappar i en valuta.
b) Basisswappar.
c) Ränteterminskontrakt (Forward Rate Agreements).
d) Räntefutureskontrakt.
e) Köpta ränteoptioner.
f) Andra kontrakt av liknande art.
2. Kontrakt som rör valuta eller guld:
a) Räntevalutaswappar i mer än en valuta.
b) Valutaterminskontrakt (Forward foreign-exchange contracts).
c) Valutafutureskontrakt.
d) Köpta valutaoptioner.
e) Andra kontrakt av liknande slag.
f) Kontrakt avseende guld av liknande slag som i leden a–e.
3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och 2 a–d i denna bilaga avseende andra referensposter eller -index. Detta
ska som ett minimum avse alla instrument som specificeras i punkterna 4–7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I i direktiv
2004/39/EG vilka inte ingår i punkterna 1 eller 2 i denna bilaga.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/297
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
399
BILAGA III
Poster som omfattas av kompletterande rapportering av likvida tillgångar
1. Kontanter.
2. Centralbanksexponeringar, i den omfattning dessa exponeringar kan utnyttjas under perioder av stress.
3. Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker,
icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt
lokala myndigheter, Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), Internationella valutafonden (IMF), Europe
iska unionen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen eller multilaterala ut
vecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:
a) De åsätts 0 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.
b) De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.
4. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkt 3, vilka representerar fordringar på eller fordringar som
garanteras av stater eller centralbanker och är utställda i den inhemska valutan av staten eller centralbanken i den
valuta och i det land där likviditetsrisken tas eller utställda i utländska valutor, om innehavet av denna skuld
motsvarar likviditetsbehoven i bankens verksamhet i detta tredjeland.
5. Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker,
icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt
lokala myndigheter eller multilaterala utvecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:
a) De åsätts 20 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.
b) De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.
6. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3, 4 och 5, vilka kvalificeras för 20 % riskvikt eller
bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och uppfyller
något av följande villkor:
a) De representerar inte någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av
institutets anknutna enheter.
b) De är obligationer som är berättigade till den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5.
c) De är andra obligationer än de obligationer som avses under b i denna punkt, enligt artikel 52.4 i direktiv
2009/65/EG.
7. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–6, vilka kvalificeras för 50 % riskvikt eller bättre
enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och inte representerar
någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av institutets anknutna enheter.
8. Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–7, vilka säkras med tillgångar som kvalificeras för
35 % riskvikt eller bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kredit
kvalitet och är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet i enlighet med artikel 125.
9. Kreditlöftesfaciliteter som beviljas av centralbanker inom räckvidden för den monetära politiken i den mån som dessa
faciliteter inte är säkerställda genom likvida tillgångar, exklusive likviditetsstöd i krislägen.
10. Rättsliga eller lagstadgade minimiinsättningar hos det centrala kreditinstitutet och annan lagstadgad eller på avtals
mässig grund tillgänglig likvid finansiering från det centrala kreditinstitutet eller de centrala kreditinstituten som är
medlemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7 eller omfattas av det undantag som fastställs i artikel 10, i den
mån som denna finansiering inte är säkerställd genom likvida tillgångar, om kreditinstitutet ingår i ett nätverk i
enlighet med rättsliga eller lagstadgade bestämmelser.
SV
L 176/298
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
400
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
11. Börshandlade, centralt clearade aktier som ingår i ett större aktieindex, uttryckta i medlemsstatens inhemska valuta
och inte emitterade av ett institut eller någon av dess anknutna enheter.
12. Guld noterat på en erkänd börs, förvarat på tilldelad plats.
Alla poster med undantag av de som avses i punkterna 1, 2 och 9 måste uppfylla följande villkor:
a) De handlas i enkla repor eller på kontantmarknader som utmärks av låga koncentrationsnivåer.
b) De har en dokumenterad historia som tillförlitlig källa till likviditet genom repor eller försäljning även under
stressade marknadsvillkor.
c) De är inte belånade.
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/299
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
401
BILAGA IV
Jämförelsetabell
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4.1 led 1
Artikel 4.1
Artikel 4.1 led 2
Artikel 3.1 b
Artikel 4.1 led 3
Artikel 3.1 c
Artikel 4.1 led 4
Artikel 3.1 p
Artikel 4.1 leden 5–7
Artikel 4.1 led 8
Artikel 4.18
Artikel 4.1 leden 9–12
Artikel 4.1 led 13
Artikel 4.41
Artikel 4.1 led 14
Artikel 4.42
Artikel 4.1 led 15
Artikel 4.12
Artikel 4.1 led 16
Artikel 4.13
Artikel 4.1 led 17
Artikel 4.3
Artikel 4.1 led 18
Artikel 4.21
Artikel 4.1 led 19
Artikel 4.1 led 20
Artikel 4.19
Artikel 4.1 led 21
Artikel 4.1 led 22
Artikel 4.20
Artikel 4.1 led 23
Artikel 4.1 led 24
Artikel 4.1 led 25
Artikel 3.1 c
Artikel 4.1 led 26
Artikel 4.5
Artikel 4.1 led 27
Artikel 4.1 led 28
Artikel 4.14
Artikel 4.1 led 29
Artikel 4.16
Artikel 4.1 led 30
Artikel 4.15
Artikel 4.1 led 31
Artikel 4.17
Artikel 4.1 leden 32–34
Artikel 4.1 led 35
Artikel 4.10
Artikel 4.1 led 36
SV
L 176/300
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
402
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 4.1 led 37
Artikel 4.9
Artikel 4.1 led 38
Artikel 4.46
Artikel 4.1 led 39
Artikel 4.45
Artikel 4.1 led 40
Artikel 4.4
Artikel 4.1 led 41
Artikel 4.48
Artikel 4.1 led 42
Artikel 4.2
Artikel 4.1 led 43
Artikel 4.7
Artikel 4.1 led 44
Artikel 4.8
Artikel 4.1 led 45
Artikel 4.1 led 46
Artikel 4.23
Artikel 4.1 leden 47–49
Artikel 4.1 led 50
Artikel 3.1 e
Artikel 4.1 led 51
Artikel 4.1 led 52
Artikel 4.22
Artikel 4.1 led 53
Artikel 4.24
Artikel 4.1 led 54
Artikel 4.25
Artikel 4.1 led 55
Artikel 4.27
Artikel 4.1 led 56
Artikel 4.28
Artikel 4.1 led 57
Artikel 4.30
Artikel 4.1 led 58
Artikel 4.31
Artikel 4.1 led 59
Artikel 4.32
Artikel 4.1 led 60
Artikel 4.35
Artikel 4.1 led 61
Artikel 4.36
Artikel 4.1 led 62
Artikel 4.40
Artikel 4.1 led 63
Artikel 4.40a
Artikel 4.1 led 64
Artikel 4.40b
Artikel 4.1 led 65
Artikel 4.43
Artikel 4.1 led 66
Artikel 4.44
Artikel 4.1 led 67
Artikel 4.39
Artikel 4.1 leden 68–71
Artikel 4.1 led 72
Artikel 4.47
Artikel 4.1 led 73
Artikel 4.49
Artikel 4.1 leden 74–81
Artikel 4.1 led 82
Artikel 3.1 m
Artikel 4.1 led 83
Artikel 4.33
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/301
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
403
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 4.1 leden 84–91
Artikel 4.1 led 92
Artikel 3.1 i
Artikel 4.1 leden 93–117
Artikel 4.1 led 118
Artikel 3.1 r
Artikel 4.1 leden 119–128
Artikel 4.2
Artikel 4.3
Artikel 6.1
Artikel 68.1
Artikel 6.2
Artikel 68.2
Artikel 6.3
Artikel 68.3
Artikel 6.4
Artikel 6.5
Artikel 7.1
Artikel 69.1
Artikel 7.2
Artikel 69.2
Artikel 7.3
Artikel 69.3
Artikel 8.1
Artikel 8.2
Artikel 8.3
Artikel 9.1
Artikel 70.1
Artikel 9.2
Artikel 70.2
Artikel 9.3
Artikel 70.3
Artikel 10.1
Artikel 3.1
Artikel 10.2
Artikel 11.1
Artikel 71.1
Artikel 11.2
Artikel 71.2
Artikel 11.3
Artikel 11.4
Artikel 3.2
Artikel 11.5
Artikel 12
Artikel 13.1
Artikel 72.1
Artikel 13.2
Artikel 72.2
Artikel 13.3
Artikel 72.3
Artikel 13.4
Artikel 14.1
Artikel 73.3
Artikel 14.2
SV
L 176/302
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
404
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 14.3
Artikel 15
Artikel 22
Artikel 16
Artikel 17.1
Artikel 23
Artikel 17.2
Artikel 17.3
Artikel 18.1 -
Artikel 133.1 första stycket
Artikel 18.2
Artikel 133.1 andra stycket
Artikel 18.3
Artikel 133.1 tredje stycket
Artikel 18.4
Artikel 133.2
Artikel 18.5
Artikel 133.3
Artikel 18.6
Artikel 134.1
Artikel 18.7
Artikel 18.8
Artikel 134.2
Artikel 19.1
Artikel 73.1 b
Artikel 19.2
Artikel 73.1
Artikel 19.3
Artikel 73.1 andra stycket
Artikel 20.1
Artikel 105.3 Artikel 129.2 och
bilaga X, del 3, leden 30 och 31
Artikel 20.2
Artikel 129.2 tredje stycket
Artikel 20.3
Artikel 129.2 fjärde stycket
Artikel 20.4
Artikel 129.2 femte stycket
Artikel 20.5
Artikel 20.6
Artikel 84.2
Artikel 20.7
Artikel 129.2 sjätte stycket
Artikel 20.8
Artikel 129.2 sjunde och åttonde
styckena
Artikel 21.1
Artikel 21.2
Artikel 21.3
Artikel 21.4
Artikel 22
Artikel 73.2
Artikel 23
Artikel 3.1 andra stycket
Artikel 24
Artikel 74.1
Artikel 25
Artikel 26.1
Artikel 57.a
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/303
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
405
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 26.1 a
Artikel 57.a
Artikel 26.1 b
Artikel 57.a
Artikel 26.1 c
Artikel 57.b
Artikel 26.1 d
Artikel 26.1 e
Artikel 57.b
Artikel 26.1 f
Artikel 57.c
Artikel 26.1 först stycket
Artikel 61 andra stycket
Artikel 26.2 a
Artikel 57 andra, tredje och fjärde
styckena
Artikel 26.2 b
Artikel 57 andra, tredje och fjärde
Artikel 26.3
Artikel 26.4
Artikel 27
Artikel 28.1 a
Artikel 28.1 b
Artikel 57 a
Artikel 28.1 c
Artikel 57 a
Artikel 28.1 d
Artikel 28.1 e
Artikel 28.1 f
Artikel 28.1 g
Artikel 28.1 h
Artikel 28.1 i
Artikel 57 a
Artikel 28.1 j
Artikel 57 a
Artikel 28.1 k
Artikel 28.1 l
Artikel 28.1 m
Artikel 28.2
Artikel 28.3
Artikel 28.4
Artikel 28.5
Artikel 29
Artikel 30
Artikel 31
Artikel 32.1 a
Artikel 32.1 b
Artikel 57 fjärde stycket
Artikel 32.2
SV
L 176/304
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
406
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 33.1 a
Artikel 64.4
Artikel 33.1 b
Artikel 64.4
Artikel 33.1 c
Artikel 33.2
Artikel 33.3 a
Artikel 33.3 b
Artikel 33.3 c
Artikel 33.3 d
Artikel 33.4
Artikel 34
Artikel 64.5
Artikel 35
Artikel 36.1 a
Artikel 57 k
Artikel 36.1 b
Artikel 57 j
Artikel 36.1 c
Artikel 36.1 d
Artikel 57 q
Artikel 36.1 e
Artikel 36.1 f
Artikel 57 i
Artikel 36.1 g
Artikel 36.1 h
Artikel 57 n
Artikel 36.1 i
Artikel 57 m
Artikel 36.1 j
Artikel 66.2
Artikel 36.1 k i
Artikel 36.1 k ii
Artikel 57 r
Artikel 36.1 k iii
Artikel 36.1 k iv
Artikel 36.1 k v
Artikel 36.1 l
Artikel 61 andra stycket
Artikel 36.2
Artikel 36.3
Artikel 37
Artikel 38
Artikel 39
Artikel 40
Artikel 41
Artikel 42
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/305
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
407
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 43
Artikel 44
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47
Artikel 48
Artikel 49.1
Artikel 59
Artikel 49.2
Artikel 60
Artikel 49.3
Artikel 49.4
Artikel 49.5
Artikel 49.6
Artikel 50
Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a
Artikel 51
Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a
Artikel 52
Artikel 63a
Artikel 53
Artikel 54
Artikel 55
Artikel 56
Artikel 57
Artikel 58
Artikel 59
Artikel 60
Artikel 61
Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a
Artikel 62.a
Artikel 64.3
Artikel 62.b
Artikel 62.c
Artikel 62.d
Artikel 63.3
Artikel 63
Artikel 63.1, Artikel 63.2, Artikel 64.3
Artikel 64
Artikel 64.3 c
Artikel 65
Artikel 66
Artikel 57, Artikel 66.2
Artikel 67
Artikel 57, Artikel 66.2
Artikel 68
SV
L 176/306
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
408
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 69
Artikel 57, Artikel 66.2
Artikel 70
Artikel 57, Artikel 66.2
Artikel 71
Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a
Artikel 72
Artikel 57, Artikel 66
Artikel 73
Artikel 74
Artikel 75
Artikel 76
Artikel 77
Artikel 63a.2
Artikel 78.1
Artikel 63a.2
Artikel 78.2
Artikel 78.3
Artikel 78.4
Artikel 63a.2 fjärde stycket
Artikel 78.5
Artikel 79
Artikel 58
Artikel 80
Artikel 81
Artikel 65
Artikel 82
Artikel 65
Artikel 83
Artikel 84
Artikel 65
Artikel 85
Artikel 65
Artikel 86
Artikel 65
Artikel 87
Artikel 65
Artikel 88
Artikel 65
Artikel 89
Artikel 120
Artikel 90
Artikel 122
Artikel 91
Artikel 121
Artikel 92
Artikel 66, Artikel 75
Artikel 93.1-4
Artikel 10.1-4
Artikel 93.5
Artikel 94
Artikel 18.2-4
Artikel 95
Artikel 96
Artikel 97
Artikel 98
Artikel 24
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/307
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
409
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 99.1
Artikel 74.2
Artikel 99.2
Artikel 100
Artikel 101.1
Artikel 101.2
Artikel 101.3
Artikel 102.1
Artikel 11.1
Artikel 102.2
Artikel 11.3
Artikel 102.3
Artikel 11.4
Artikel 102.4
Bilaga VII, del C, punkt 1
Artikel 103
Bilaga VII, del A, punkt 1
Artikel 104.1
Bilaga VII, del D, punkt 1
Artikel 104.2
Bilaga VII, del D, punkt 2
Artikel 105.1
Artikel 33.1
Artikel 105.2-10
Bilaga VII, del B, punkterna 1-9
Artikel 105.11-13
Bilaga VII, del B, punkterna 11-13
Artikel 106
Bilaga VII, del C, punkterna 1-3
Artikel 107
Artikel 76, Artikel 78.4 och bilaga III,
del 2, punkt 6
Artikel 108.1
Artikel 91
Artikel 108.2
Artikel 109
Artikel 94
Artikel 110
Artikel 111
Artikel 78.1-3
Artikel 112
Artikel 79.1
Artikel 113.1
Artikel 80.1
Artikel 113.2
Artikel 80.2
Artikel 113.3
Artikel 80.4
Artikel 113.4
Artikel 80.5
Artikel 113.5
Artikel 80.6
Artikel 113.6
Artikel 80.7
Artikel 113.7
Artikel 80.8
Artikel 114
Bilaga VI, del I, punkterna 1-5
Artikel 115.1 4
Bilaga VI, del I, punkterna 8-11
Artikel 115.5
SV
L 176/308
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
410
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 116.1
Bilaga VI, del I, punkt 14
Artikel 116.2
Bilaga VI, del I, punkt 14
Artikel 116.3
Artikel 116.4
Bilaga VI, del I, punkt 15
Artikel 116.5
Bilaga VI, del I, punkt 17
Artikel 116.6
Bilaga VI, del I, punkt 17
Artikel 117.1
Bilaga VI, del I, punkterna 18 och 19
Artikel 117.2
Bilaga VI, del I, punkt 20
Artikel 117.3
Bilaga VI, del I, punkt 21
Artikel 118
Bilaga VI, del I, punkt 22
Artikel 119.1
Artikel 119.2
Bilaga VI, del I, punkterna 37 och 38
Artikel 119.3
Bilaga VI, del I, punkt 40
Artikel 119.4
Artikel 119.5
Artikel 120.1
Bilaga VI, del I, punkt 29
Artikel 120.2
Bilaga VI, del I, punkt 31
Artikel 120.3
Bilaga VI, del I, punkterna 33-36
Artikel 121.1
Bilaga VI, del I, punkt 26
Artikel 121.2
Bilaga VI, del I, punkt 25
Artikel 121.3
Bilaga VI, del I, punkt 27
Artikel 122
Bilaga VI, del I, punkterna 41 och 42
Artikel 123
Artikel 79.2, 79.3 och Bilaga VI, del I,
punkt 43
Artikel 124.1
Bilaga VI, del I, punkt 44
Artikel 124.2
Artikel 124.3
Artikel 125.1 3
Bilaga VI, del I, punkterna 45-49
Artikel 125.4
Artikel 126.1 och 2
Bilaga VI, del I, punkterna 51-55
Artikel 126.3 och 4
Bilaga VI, del I, punkterna 58 och 59
Artikel 127.1 och 2
Bilaga VI, del I, punkterna 61 och 62
Artikel 127.3 och 4
Bilaga VI, del I, punkterna 64 och 65
Artikel 128.1
Bilaga VI, del I, punkterna 66 och 76
Artikel 128.2
Bilaga VI, del I, punkt 66
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/309
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
411
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 128.3
Artikel 129.1
Bilaga VI, del I, punkt 68, punkterna 1
och 2
Artikel 129.2
Bilaga VI, del I, punkt 69
Artikel 129.3
Bilaga VI, del I, punkt 71
Artikel 129.4
Bilaga VI, del I, punkt 70
Artikel 129.5
Artikel 130
Bilaga VI, del I, punkt 72
Artikel 131
Bilaga VI, del I, punkt 73
Artikel 132.1
Bilaga VI, del I, punkt 74
Artikel 132.2
Bilaga VI, del I, punkt 75
Artikel 132.3
Bilaga VI, del I, punkterna 77 och 78
Artikel 132.4
Bilaga VI, del I, punkt 79
Artikel 132.5
Bilaga VI, del I, punkterna 80 och 81
Artikel 133.1
Bilaga VI, del I, punkt 86
Artikel 133.2
Artikel 133.3
Artikel 134.1-3
Bilaga VI, del I, punkterna 82-84
Artikel 134.4-7
Bilaga VI, del I, punkterna 87-90
Artikel 135
Artikel 81.1, 2 och 4
Artikel 136.1
Artikel 82.1
Artikel 136.2
Bilaga VI, del 2, punkterna 12-16
Artikel 136.3
Artikel 150.3
Artikel 137.1
Bilaga VI, del I, punkt 6
Artikel 137.2
Bilaga VI, del I, punkt 7
Artikel 137.3
Artikel 138
Bilaga VI, del III, punkterna 1-7
Artikel 139
Bilaga VI, del III, punkterna 8-17
Artikel 140.1
Artikel 140.2
Artikel 141
Artikel 142.1
Artikel 142.2
Artikel 143.1
Artikel 84.1 och Bilaga VII, del 4,
punkt 1
SV
L 176/310
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
412
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 143.1
Artikel 84.2
Artikel 143.1
Artikel 84.3
Artikel 143.1
Artikel 84.4
Artikel 143.1
Artikel 144
Artikel 145
Artikel 146
Artikel 147.1
Artikel 86.9
Artikel 147.2-9
Artikel 86.1-8
Artikel 148.1
Artikel 85.1
Artikel 148.2
Artikel 85.2
Artikel 148.3
Artikel 148.4
Artikel 85.3
Artikel 148.5
Artikel 148.1
Artikel 149
Artikel 85.4 och 5
Artikel 150.1
Artikel 89.1
Artikel 150.2
Artikel 89.2
Artikel 150.3
Artikel 150.4
Artikel 151
Artikel 87.1-10
Artikel 152.1 och 2
Artikel 87.11
Artikel 152.3 och 4
Artikel 87.12
Artikel 152.5
Artikel 153.1
Bilaga VII, del I, punkt 3
Artikel 153.2
Artikel 153.3-8
Bilaga VII, del I, punkterna 4-9
Artikel 153.9
Artikel 154
Bilaga VII, del I, punkterna 10-16
Artikel 155.1
Bilaga VII, del I, punkterna 17 och 18
Artikel 155.2
Bilaga VII, del I, punkterna 19-21
Artikel 155.3
Bilaga VII, del I, punkterna 22-24
Artikel 155.4
Bilaga VII, del I, punkterna 25-26
Artikel 156
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/311
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
413
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 156
Bilaga VII, del I, punkt 27
Artikel 157.1
Bilaga VII, del I, punkt 28
Artikel 157.2-5
Artikel 158.1
Artikel 88.2
Artikel 158.2
Artikel 88.3
Artikel 158.3
Artikel 88.4
Artikel 158.4
Artikel 88.6
Artikel 158.5
Bilaga VII, del I, punkt 30
Artikel 158.6
Bilaga VII, del I, punkt 31
Artikel 158.7
Bilaga VII, del I, punkt 32
Artikel 158.8
Bilaga VII, del I, punkt 33
Artikel 158.9
Bilaga VII, del I, punkt 34
Artikel 158.10
Bilaga VII, del I, punkt 35
Artikel 158.11
Artikel 159
Bilaga VII, del I, punkt 36
Artikel 160.1
Bilaga VII, del II, punkt 2
Artikel 160.2
Bilaga VII, del II, punkt 3
Artikel 160.3
Bilaga VII, del II, punkt 4
Artikel 160.4
Bilaga VII, del II, punkt 5
Artikel 160.5
Bilaga VII, del II, punkt 6
Artikel 160.6
Bilaga VII, del II, punkt 7
Artikel 160.7
Bilaga VII, del II, punkt 7
Artikel 161.1
Bilaga VII, del II, punkt 8
Artikel 161.2
Bilaga VII, del II, punkt 9
Artikel 161.3
Bilaga VII, del II, punkt 10
Artikel 161.4
Bilaga VII, del II, punkt 11
Artikel 162.1
Bilaga VII, del II, punkt 12
Artikel 162.2
Bilaga VII, del II, punkt 13
Artikel 162.3
Bilaga VII, del II, punkt 14
Artikel 162.4
Bilaga VII, del II, punkt 15
Artikel 162.5
Bilaga VII, del II, punkt 16
Artikel 163.1
Bilaga VII, del II, punkt 17
Artikel 163.2
Bilaga VII, del II, punkt 18
Artikel 163.3
Bilaga VII, del II, punkt 19
Artikel 163.4
Bilaga VII, del II, punkt 20
Artikel 164.1
Bilaga VII, del II, punkt 21
SV
L 176/312
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
414
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 164.2
Bilaga VII, del II, punkt 22
Artikel 164.3
Bilaga VII, del II, punkt 23
Artikel 164.4
Artikel 165.1
Bilaga VII, del II, punkt 24
Artikel 165.2
Bilaga VII, del II, punkterna 25 och 26
Artikel 165.3
Bilaga VII, del II, punkt 27
Artikel 166.1
Bilaga VII, del III, punkt 1
Artikel 166.2
Bilaga VII, del III, punkt 2
Artikel 166.3
Bilaga VII, del III, punkt 3
Artikel 166.4
Bilaga VII, del III, punkt 4
Artikel 166.5
Bilaga VII, del III, punkt 5
Artikel 166.6
Bilaga VII, del III, punkt 6
Artikel 166.7
Bilaga VII, del III, punkt 7
Artikel 166.8
Bilaga VII, del III, punkt 9
Artikel 166.9
Bilaga VII, del III, punkt 10
Artikel 166.10
Bilaga VII, del III, punkt 11
Artikel 167.1
Bilaga VII, del III, punkt 12
Artikel 167.2
Artikel 168
Bilaga VII, del III, punkt 13
Artikel 169.1
Bilaga VII, del IV, punkt 2
Artikel 169.2
Bilaga VII, del IV, punkt 3
Artikel 169.3
Bilaga VII, del IV, punkt 4
Artikel 170.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 5-11
Artikel 170.2
Bilaga VII, del IV, punkt 12
Artikel 170.3
Bilaga VII, del IV, punkterna 13-15
Artikel 170.4
Bilaga VII, del IV, punkt 16
Artikel 171.1
Bilaga VII, del IV, punkt 17
Artikel 171.2
Bilaga VII, del IV, punkt 18
Artikel 172.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 19-23
Artikel 172.2
Bilaga VII, del IV, punkt 24
Artikel 172.3
Bilaga VII, del IV, punkt 25
Artikel 173.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 26-28
Artikel 173.2
Bilaga VII, del IV, punkt 29
Artikel 173.3
Artikel 174
Bilaga VII, del IV, punkt 30
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/313
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
415
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 175.1
Bilaga VII, del IV, punkt 31
Artikel 175.2
Bilaga VII, del IV, punkt 32
Artikel 175.3
Bilaga VII, del IV, punkt 33
Artikel 175.4
Bilaga VII, del IV, punkt 34
Artikel 175.5
Bilaga VII, del IV, punkt 35
Artikel 176.1
Bilaga VII, del IV, punkt 36
Artikel 176.2
Bilaga VII, del IV, punkt 37 första
stycket
Artikel 176.3
Bilaga VII, del IV, punkt 37 andra
stycket
Artikel 176.4
Bilaga VII, del IV, punkt 38
Artikel 176.5
Bilaga VII, del IV, punkt 39
Artikel 177.1
Bilaga VII, del IV, punkt 40
Artikel 177.2
Bilaga VII, del IV, punkt 41
Artikel 177.3
Bilaga VII, del IV, punkt 42
Artikel 178.1
Bilaga VII, del IV, punkt 44
Artikel 178.2
Bilaga VII, del IV, punkt 44
Artikel 178.3
Bilaga VII, del IV, punkt 45
Artikel 178.4
Bilaga VII, del IV, punkt 46
Artikel 178.5
Bilaga VII, del IV, punkt 47
Artikel 178.6
Artikel 178.7
Artikel 179.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 43 och
49-56
Artikel 179.2
Bilaga VII, del IV, punkt 57
Artikel 180.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 59-66
Artikel 180.2
Bilaga VII, del IV, punkterna 67-72
Artikel 180.3
Artikel 181.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 73-81
Artikel 181.2
Bilaga VII, del IV, punkt 82
Artikel 181.3
Artikel 182.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 87-92
Artikel 182.2
Bilaga VII, del IV, punkt 93
Artikel 182.3
Bilaga VII, del IV, punkterna 94 och 95
Artikel 182.4
Artikel 183.1
Bilaga VII, del IV, punkterna 98-100
SV
L 176/314
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
416
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 183.2
Bilaga VII, del IV, punkterna 101 och
102
Artikel 183.3
Bilaga VII, del IV, punkterna 103 och
104
Artikel 183.4
Bilaga VII, del IV, punkt 96
Artikel 183.5
Bilaga VII, del IV, punkt 97
Artikel 183.6
Artikel 184.1
Artikel 184.2
Bilaga VII, del IV, punkt 105
Artikel 184.3
Bilaga VII, del IV, punkt 106
Artikel 184.4
Bilaga VII, del IV, punkt 107
Artikel 184.5
Bilaga VII, del IV, punkt 108
Artikel 184.6
Bilaga VII, del IV, punkt 109
Artikel 185
Bilaga VII, del IV, punkterna 110-114
Artikel 186
Bilaga VII, del IV, punkt 115
Artikel 187
Bilaga VII, del IV, punkt 116
Artikel 188
Bilaga VII, del IV, punkterna 117-123
Artikel 189.1
Bilaga VII, del IV, punkt 124
Artikel 189.2
Bilaga VII, del IV, punkterna 125 och
126
Artikel 189.3
Bilaga VII, del IV, punkt 127
Artikel 190.1
Bilaga VII, del IV, punkt 128
Artikel 190.2
Bilaga VII, del IV, punkt 129
Artikel 190.3-4
Bilaga VII, del IV, punkt 130
Artikel 191
Bilaga VII, del IV, punkt 131
Artikel 192
Artikel 90 och bilaga VIII, del 1,
punkt 2
Artikel 193.1
Artikel 93.2
Artikel 193.2
Artikel 93.3
Artikel 193.3
Artikel 93.1 och bilaga VIII, del 3,
punkt 1
Artikel 193.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 2
Artikel 193.5
Bilaga VIII, del 5, punkt 1
Artikel 193.6
Bilaga VIII, del 5, punkt 2
Artikel 194.1
Artikel 92.1
Artikel 194.2
Artikel 92.2
Artikel 194.3
Artikel 92.3
Artikel 194.4
Artikel 92.4
Artikel 194.5
Artikel 92.5
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/315
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
417
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 194.6
Artikel 92.5
Artikel 194.7
Artikel 92.6
Artikel 194.8
Bilaga VIII, del 2, punkt 1
Artikel 194.9
Bilaga VIII, del 2, punkt 2
Artikel 194.10
Artikel 195
Bilaga VIII, del 1, punkterna 3 och 4
Artikel 196
Bilaga VIII, del 1, punkt 5
Artikel 197.1
Bilaga VIII, del 1, punkt 7
Artikel 197.2
Bilaga VIII, del 1, punkt 7
Artikel 197.3
Bilaga VIII, del 1, punkt 7
Artikel 197.4
Bilaga VIII, del 1, punkt 8
Artikel 197.5
Bilaga VIII, del 1, punkt 9
Artikel 197.6
Bilaga VIII, del 1, punkt 9
Artikel 197.7
Bilaga VIII, del 1, punkt 10
Artikel 197.8
Artikel 198.1
Bilaga VIII, del 1, punkt 11
Artikel 198.2
Bilaga VIII, del 1, punkt 11
Artikel 199.1
Bilaga VIII, del 1, punkt 12
Artikel 199.2
Bilaga VIII, del 1, punkt 13
Artikel 199.3
Bilaga VIII, del 1, punkt 16
Artikel 199.4
Bilaga VIII, del 1, punkterna 17 och 18
Artikel 199.5
Bilaga VIII, del 1, punkt 20
Artikel 199.6
Bilaga VIII, del 1, punkt 21
Artikel 199.7
Bilaga VIII, del 1, punkt 22
Artikel 199.8
Artikel 200
Bilaga VIII, del 1, punkterna 23-25
Artikel 201.1
Bilaga VIII, del 1, punkterna 26 och 28
Artikel 201.2
Bilaga VIII, del 1, punkt 27
Artikel 202
Bilaga VIII, del 1, punkt 29
Artikel 203
Artikel 204.1
Bilaga VIII, del 1, punkterna 30 och 31
Artikel 204.2
Bilaga VIII, del 1, punkt 32
Artikel 205
Bilaga VIII, del 2, punkt 3
Artikel 206
Bilaga VIII, del 2, punkterna 4-5
Artikel 207.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 6
SV
L 176/316
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
418
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 207.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 6 a
Artikel 207.3
Bilaga VIII, del 2, punkt 6 b
Artikel 207.4
Bilaga VIII, del 2, punkt 6 c
Artikel 207.5
Bilaga VIII, del 2, punkt 7
Artikel 208.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 8
Artikel 208.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 8 a
Artikel 208.3
Bilaga VIII, del 2, punkt 8 b
Artikel 208.4
Bilaga VIII, del 2, punkt 8 c
Artikel 208.5
Bilaga VIII, del 2, punkt 8 d
Artikel 209.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 9
Artikel 209.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 9 a
Artikel 209.3
Bilaga VIII, del 2, punkt 9 b
Artikel 210
Bilaga VIII, del 2, punkt 10
Artikel 211
Bilaga VIII, del 2, punkt 11
Artikel 212.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 12
Artikel 212.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 13
Artikel 213.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 14
Artikel 213.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 15
Artikel 213.3
Artikel 214.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 16 a-c
Artikel 214.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 16
Artikel 214.3
Bilaga VIII, del 2, punkt 17
Artikel 215.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 18
Artikel 215.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 19
Artikel 216.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 20
Artikel 216.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 21
Artikel 217.1
Bilaga VIII, del 2, punkt 22
Artikel 217.2
Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c
Artikel 217.3
Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c
Artikel 218
Bilaga VIII, del 3, punkt 3
Artikel 219
Bilaga VIII, del 3, punkt 4
Artikel 220.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 5
Artikel 220.2
Bilaga VIII, del 3, punkterna 6, 8 och
10
Artikel 220.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 11
Artikel 220.4
Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/317
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
419
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 220.5
Bilaga VIII, del 3, punkt 9
Artikel 221.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 12
Artikel 221.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 12
Artikel 221.3
Bilaga VIII, del 3, punkterna 13-15
Artikel 221.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 16
Artikel 221.5
Bilaga VIII, del 3, punkterna 18 och 19
Artikel 221.6
Bilaga VIII, del 3, punkterna 20 och 21
Artikel 221.7
Bilaga VIII, del 3, punkt 17
Artikel 221.8
Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23
Artikel 221.9
Artikel 222.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 24
Artikel 222.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 25
Artikel 222.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 26
Artikel 222.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 27
Artikel 222.5
Bilaga VIII, del 3, punkt 28
Artikel 222.6
Bilaga VIII, del 3, punkt 29
Artikel 222.7
Bilaga VIII, del 3, punkterna 28 och 29
Artikel 223.1
Bilaga VIII, del 3, punkterna 30-32
Artikel 223.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 33
Artikel 223.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 33
Artikel 223.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 33
Artikel 223.5
Bilaga VIII, del 3, punkt 33
Artikel 223.6
Bilaga VIII, del 3, punkterna 34 och 35
Artikel 223.7
Bilaga VIII, del 3, punkt 35
Artikel 224.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 36
Artikel 224.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 37
Artikel 224.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 38
Artikel 224.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 39
Artikel 224.5
Bilaga VIII, del 3, punkt 40
Artikel 224.6
Bilaga VIII, del 3, punkt 41
Artikel 225.1
Bilaga VIII, del 3, punkterna 42-46
Artikel 225.2
Bilaga VIII, del 3, punkterna 47-52
Artikel 225.3
Bilaga VIII, del 3, punkterna 53-56
Artikel 226
Bilaga VIII, del 3, punkt 57
Artikel 227.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 58
SV
L 176/318
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
420
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 227.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 58 a-h
Artikel 227.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 58.h
Artikel 228.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 60
Artikel 228.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 61
Artikel 229.1
Bilaga VIII, del 3, punkterna 62-65
Artikel 229.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 66
Artikel 229.3
Bilaga VIII, del 3, punkterna 63 och 67
Artikel 230.1
Bilaga VIII, del 3, punkterna 68-71
Artikel 230.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 72
Artikel 230.3
Bilaga VIII, del 3, punkterna 73 och 74
Artikel 231.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 76
Artikel 231.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 77
Artikel 231.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 78
Artikel 231.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 79
Artikel 231.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 80
Artikel 231.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 80a
Artikel 231.4
Bilaga VIII, del 3, punkterna 81-82
Artikel 232.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 83
Artikel 232.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 83
Artikel 232.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 84
Artikel 232.4
Bilaga VIII, del 3, punkt 85
Artikel 234
Bilaga VIII, del 3, punkt 86
Artikel 235.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 87
Artikel 235.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 88
Artikel 235.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 89
Artikel 236.1
Bilaga VIII, del 3, punkt 90
Artikel 236.2
Bilaga VIII, del 3, punkt 91
Artikel 236.3
Bilaga VIII, del 3, punkt 92
Artikel 237.1
Bilaga VIII, del 4, punkt 1
Artikel 237.2
Bilaga VIII, del 4, punkt 2
Artikel 238.1
Bilaga VIII, del 4, punkt 3
Artikel 238.2
Bilaga VIII, del 4, punkt 4
Artikel 238.3
Bilaga VIII, del 4, punkt 5
Artikel 239.1
Bilaga VIII, del 4, punkt 6
Artikel 239.2
Bilaga VIII, del 4, punkt 7
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/319
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
421
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 239.3
Bilaga VIII, del 4, punkt 8
Artikel 240
Bilaga VIII, del 6, punkt 1
Artikel 241
Bilaga VIII, del 6, punkt 2
Artikel 242.1-9
Bilaga IX, del I, punkt 1
Artikel 242.10
Artikel 4 led 37
Artikel 242.11
Artikel 4 led 38
Artikel 242.12
Artikel 242.13
Artikel 242.14
Artikel 242.15
Artikel 243.1
Bilaga IX, del II, punkt 1
Artikel 243.2
Bilaga IX, del II, punkt 1a
Artikel 243.3
Bilaga IX, del II, punkt 1b
Artikel 243.4
Bilaga IX, del II, punkt 1c
Artikel 243.5
Bilaga IX, del II, punkt 1d
Artikel 243.6
Artikel 244.1
Bilaga IX, del II, punkt 2
Artikel 244.2
Bilaga IX, del II, punkt 2a
Artikel 244.3
Bilaga IX, del II, punkt 2b
Artikel 244.4
Bilaga IX, del II, punkt 2c
Artikel 244.5
Bilaga IX, del II, punkt 2d
Artikel 244.6
Artikel 245.1
Artikel 95.1
Artikel 245.2
Artikel 95.2
Artikel 245.3
Artikel 96.2
Artikel 245.4
Artikel 96.4
Artikel 245.5
Artikel 245.6
Artikel 246.1
Bilaga IX, del IV, punkterna 2 och 3
Artikel 246.2
Bilaga IX, del IV, punkt 5
Artikel 246.3
Bilaga IX, del IV, punkt 5
Artikel 247.1
Artikel 96.3, bilaga IX, del IV, punkt 60
Artikel 247.2
Bilaga IX, del IV, punkt 61
Artikel 247.3
Artikel 247.4
SV
L 176/320
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
422
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 248.1
Artikel 101.1
Artikel 248.2
Artikel 248.3
Artikel 101.2
Artikel 249
Bilaga IX, del II, punkterna 3 och 4
Artikel 250
Bilaga IX, del II, punkterna 5-7
Artikel 251
Bilaga IX, del IV, punkterna 6-7
Artikel 252
Bilaga IX, del IV, punkt 8
Artikel 253.1
Bilaga IX, del IV, punkt 9
Artikel 253.2
Bilaga IX, del IV, punkt 10
Artikel 254
Bilaga IX, del IV, punkterna 11-12
Artikel 255.1
Bilaga IX, del IV, punkt 13
Artikel 255.2
Bilaga IX, del IV, punkt 15
Artikel 256.1
Artikel 100.1
Artikel 256.2
Bilaga IX, del IV, punkterna 17-20
Artikel 256.3
Bilaga IX, del IV, punkt 21
Artikel 256.4
Bilaga IX, del IV, punkterna 22-23
Artikel 256.5
Bilaga IX, del IV, punkterna 24-25
Artikel 256.6
Bilaga IX, del IV, punkterna 26-29
Artikel 256.7
Bilaga IX, del IV, punkt 30
Artikel 256.8
Bilaga IX, del IV, punkt 32
Artikel 256.9
Bilaga IX, del IV, punkt 33
Artikel 257
Bilaga IX, del IV, punkt 34
Artikel 258
Bilaga IX, del IV, punkterna 35-36
Artikel 259.1
Bilaga IX, del IV, punkterna 38-41
Artikel 259.2
Bilaga IX, del IV, punkt 42
Artikel 259.3
Bilaga IX, del IV, punkt 43
Artikel 259.4
Bilaga IX, del IV, punkt 44
Artikel 259.5
Artikel 260
Bilaga IX, del IV, punkt 45
Artikel 261.1
Bilaga IX, del IV, punkterna 46-47, 49
Artikel 261.2
Bilaga IX, del IV, punkt 51
Artikel 262.1
Bilaga IX, del IV, punkterna 52, 53
Artikel 262.2
Bilaga IX, del IV, punkt 53
Artikel 262.3
Artikel 262.4
Bilaga IX, del IV, punkt 54
Artikel 263.1
Bilaga IX, del IV, punkt 57
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/321
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
423
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 263.2
Bilaga IX, del IV, punkt 58
Artikel 263.3
Bilaga IX, del IV, punkt 59
Artikel 264.1
Bilaga IX, del IV, punkt 62
Artikel 264.2
Bilaga IX, del IV, punkterna 63-65
Artikel 264.3
Bilaga IX, del IV, punkterna 66 och 67
Artikel 264.4
Artikel 265.1
Bilaga IX, del IV, punkt 68
Artikel 265.2
Bilaga IX, del IV, punkt 70
Artikel 265.3
Bilaga IX, del IV, punkt 71
Artikel 266.1
Bilaga IX, del IV, punkt 72
Artikel 266.2
Bilaga IX, del IV, punkt 73
Artikel 266.3
Bilaga IX, del IV, punkterna 74-75
Artikel 266.4
Bilaga IX, del IV, punkt 76
Artikel 267.1
Artikel 97.1
Artikel 267.3
Artikel 97.3
Artikel 268
Bilaga IX, del III, punkt 1
Artikel 269
Bilaga IX, del III, punkterna 2-7
Artikel 270
Artikel 98.1 och bilaga IX, del III,
punkterna 8 och 9
Artikel 271.1
Bilaga III, del II, punkt 1
Bilaga VII, del III, punkt 5
Artikel 271.2
Bilaga VII, del III, punkt 7
Artikel 272.1
Bilaga III, del I, punkt 1
Artikel 272.2
Bilaga III, del I, punkt 3
Artikel 272.3
Bilaga III, del I, punkt 4
Artikel 272.4
Bilaga III, del I, punkt 5
Artikel 272.5
Bilaga III, del I, punkt 6
Artikel 272.6
Bilaga III, del I, punkt 7
Artikel 272.7
Bilaga III, del I, punkt 8
Artikel 272.8
Bilaga III, del I, punkt 9
Artikel 272.9
Bilaga III, del I, punkt 10
Artikel 272.10
Bilaga III, del I, punkt 11
Artikel 272.11
Bilaga III, del I, punkt 12
Artikel 272.12
Bilaga III, del I, punkt 13
Artikel 272.13
Bilaga III, del I, punkt 14
Artikel 272.14
Bilaga III, del I, punkt 15
SV
L 176/322
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
424
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 272.15
Bilaga III, del I, punkt 16
Artikel 272.16
Bilaga III, del I, punkt 17
Artikel 272.17
Bilaga III, del I, punkt 18
Artikel 272.18
Bilaga III, del I, punkt 19
Artikel 272.19
Bilaga III, del I, punkt 20
Artikel 272.20
Bilaga III, del I, punkt 21
Artikel 272.21
Bilaga III, del I, punkt 22
Artikel 272.22
Bilaga III, del I, punkt 23
Artikel 272.23
Bilaga III, del I, punkt 26
Artikel 272.24
Bilaga III, del VII, led a
Artikel 272.25
Bilaga III, del VII, led a
Artikel 272.26
Bilaga III, del V, punkt 2
Artikel 273.1
Bilaga III, del II, punkt 1
Artikel 273.2
Bilaga III, del II, punkt 2
Artikel 273.3
Bilaga III, del II, punkt 3 första och
andra styckena
Artikel 273.4
Bilaga III, del II, punkt 3 tredje stycket
Artikel 273.5
Bilaga III, del II, punkt 4
Artikel 273.6
Bilaga III, del II, punkt 5
Artikel 273.7
Bilaga III, del II, punkt 7
Artikel 273.8
Bilaga III, del II, punkt 8
Artikel 274.1
Bilaga III, del III
Artikel 274.2
Bilaga III, del III
Artikel 274.3
Bilaga III, del III
Artikel 274.4
Bilaga III, del III
Artikel 275.1
Bilaga III, del IV
Artikel 275.2
Bilaga III, del IV
Artikel 276.1
Bilaga III, del V, punkt 1
Artikel 276.2
Bilaga III, del V, punkt 1
Artikel 276.3
Bilaga III, del V, punkterna 1-2
Artikel 277.1
Bilaga III, del V, punkterna 3-4
Artikel 277.2
Bilaga III, del V, punkt 5
Artikel 277.3
Bilaga III, del V, punkt 6
Artikel 277.4
Bilaga III, del V, punkt 7
Artikel 278.1
Artikel 278.2
Bilaga III, del V, punkt 8
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/323
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
425
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 278.3
Bilaga III, del V, punkt 9
Artikel 279
Bilaga III, del V, punkt 10
Artikel 280.1
Bilaga III, del V, punkt 11
Artikel 280.2
Bilaga III, del V, punkt 12
Artikel 281.1
Artikel 281.2
Bilaga III, del V, punkt 13
Artikel 281.3
Bilaga III, del V, punkt 14
Artikel 282.1
Artikel 282.2
Bilaga III, del V, punkt 15
Artikel 282.3
Bilaga III, del V, punkt 16
Artikel 282.4
Bilaga III, del V, punkt 17
Artikel 282.5
Bilaga III, del V, punkt 18
Artikel 282.6
Bilaga III, del V, punkt 19
Artikel 282.7
Bilaga III, del V, punkt 20
Artikel 282.8
Bilaga III, del V, punkt 21
Artikel 283.1
Bilaga III, del VI, punkt 1
Artikel 283.2
Bilaga III, del VI, punkt 2
Artikel 283.3
Bilaga III, del VI, punkt 2
Artikel 283.4
Bilaga III, del VI, punkt 3
Artikel 283.5
Bilaga III, del VI, punkt 4
Artikel 283.6
Bilaga III, del VI, punkt 4
Artikel 284.1
Bilaga III, del VI, punkt 5
Artikel 284.2
Bilaga III, del VI, punkt 6
Artikel 284.3
Artikel 284.4
Bilaga III, del VI, punkt 7
Artikel 284.5
Bilaga III, del VI, punkt 8
Artikel 284.6
Bilaga III, del VI, punkt 9
Artikel 284.7
Bilaga III, del VI, punkt 10
Artikel 284.8
Bilaga III, del VI, punkt 11
Artikel 284.9
Bilaga III, del VI, punkt 12
Artikel 284.10
Bilaga III, del VI, punkt 13
Artikel 284.11
Bilaga III, del VI, punkt 9
Artikel 284.12
Artikel 284.13
Bilaga III, del VI, punkt 14
Artikel 285.1
Bilaga III, del VI, punkt 15
Artikel 285.2-8
SV
L 176/324
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
426
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 286.1
Bilaga III, del VI, punkterna 18 och 25
Artikel 286.2
Bilaga III, del VI, punkt 19
Artikel 286.3
Artikel 286.4
Bilaga III, del VI, punkt 20
Artikel 286.5
Bilaga III, del VI, punkt 21
Artikel 286.6
Bilaga III, del VI, punkt 22
Artikel 286.7
Bilaga III, del VI, punkt 23
Artikel 286.8
Bilaga III, del VI, punkt 24
Artikel 287.1
Bilaga III, del VI, punkt 17
Artikel 287.2
Bilaga III, del VI, punkt 17
Artikel 287.3
Artikel 287.4
Artikel 288
Bilaga III, del VI, punkt 26
Artikel 289.1
Bilaga III, del VI, punkt 27
Artikel 289.2
Bilaga III, del VI, punkt 28
Artikel 289.3
Bilaga III, del VI, punkt 29
Artikel 289.4
Bilaga III, del VI, punkt 29
Artikel 289.5
Bilaga III, del VI, punkt 30
Artikel 289.6
Bilaga III, del VI, punkt 31
Artikel 290.1
Bilaga III, del VI, punkt 32
Artikel 290.2
Bilaga III, del VI, punkt 32
Artikel 290.3-10
Artikel 291.1
Bilaga I, del I, punkterna 27-28
Artikel 291.2
Bilaga III, del VI, punkt 34
Artikel 291.3
Artikel 291.4
Bilaga III, del VI, punkt 35
Artikel 291.5
Artikel 291.6
Artikel 292.1
Bilaga III, del VI, punkt 36
Artikel 292.2
Bilaga III, del VI, punkt 37
Artikel 292.3
Artikel 292.4
Artikel 292.5
Artikel 292.6
Bilaga III, del VI, punkt 38
Artikel 292.7
Bilaga III, del VI, punkt 39
Artikel 292.8
Bilaga III, del VI, punkt 40
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/325
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
427
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 292.9
Bilaga III, del VI, punkt 41
Artikel 292.10
Artikel 293.1
Bilaga III, del VI, punkt 42
Artikel 293.2-6
Artikel 294.1
Bilaga III, del VI, punkt 42
Artikel 294.2
Artikel 294.3
Bilaga III, del VI, punkt 42
Artikel 295
Bilaga III, del VII, led a
Artikel 296.1
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 296.2
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 296.3
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 297.1
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 297.2
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 297.3
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 297.4
Bilaga III, del VII, led b
Artikel 298.1
Bilaga III, del VII, led c
Artikel 298.2
Bilaga III, del VII, led c
Artikel 298.3
Bilaga III, del VII, led c
Artikel 298.4
Bilaga III, del VII, led c
Artikel 299.1
Bilaga II, punkt 7
Artikel 299.2
Bilaga II, punkterna 7-11
Artikel 300
Artikel 301
Bilaga III, del 2, punkt 6
Artikel 302
Artikel 303
Artikel 304
Artikel 305
Artikel 306
Artikel 307
Artikel 308
Artikel 309
Artikel 310
Artikel 311
Artikel 312.1
Artikel 104.3 och 6 och bilaga X, del
2, punkterna 2, 5 och 8
Artikel 312.2
Artikel 105.1 och 105.2 och bilaga X,
del 3, punkt 1
SV
L 176/326
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
428
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 312.3
Artikel 312.4
Artikel 105.1
Artikel 313.1
Artikel 102.2
Artikel 313.2
Artikel 102.3
Artikel 313.3
Artikel 314.1
Artikel 102.4
Artikel 314.2
Bilaga X, del 4, punkt 1
Artikel 314.3
Bilaga X, del 4, punkt 2
Artikel 314.4
Bilaga X, del 4, punkterna 3 och 4
Artikel 314.5
Artikel 315.1
Artikel 103 och bilaga X, del 1,
punkterna 1-3
Artikel 315.2
Artikel 315.3
Artikel 315.4
Bilaga X, del 1, punkt 4
Artikel 316.1
Bilaga X, del 1, punkterna 5-8
Artikel 316.2
Bilaga X, del 1, punkt 9
Artikel 316.3
Artikel 317.1
Artikel 104.1
Artikel 317.2
Artikel 104.2 och 4 och bilaga X, del
2, punkt 1
Artikel 317.3
Bilaga X, del 2, punkt 1
Artikel 317.4
Bilaga X, del 2, punkt 2
Artikel 318.1
Bilaga X, del 2, punkt 4
Artikel 318.2
Bilaga X, del 2, punkt 4
Artikel 318.3
Artikel 319.1
Bilaga X, del 2, punkterna 6-7
Artikel 319.2
Bilaga X, del 2, punkterna 10 och 11
Artikel 320
Bilaga X, del 2, punkterna 9 och 12
Artikel 321
Bilaga X, del 3, punkterna 2-7
Artikel 322.1
Artikel 322.2
Bilaga X, del 3, punkterna 8-12
Artikel 322.3
Bilaga X, del 3, punkterna 13-18
Artikel 322.4
Bilaga X, del 3, punkt 19
Artikel 322.5
Bilaga X, del 3, punkt 20
Artikel 322.6
Bilaga X, del 3, punkterna 21-24
Artikel 323.1
Bilaga X, del 3, punkt 25
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/327
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
429
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 323.2
Bilaga X, del 3, punkt 26
Artikel 323.3
Bilaga X, del 3, punkt 27
Artikel 323.4
Bilaga X, del 3, punkt 28
Artikel 323.5
Bilaga X, del 3, punkt 29
Artikel 324
Bilaga X, del 5
Artikel 325.1
Artikel 26
Artikel 325.2
Artikel 26
Artikel 325.3
Artikel 326
Artikel 327.1
Bilaga I, punkt 1
Artikel 327.2
Bilaga I, punkt 2
Artikel 327.3
Bilaga I, punkt 3
Artikel 328.1
Bilaga I, punkt 4
Artikel 328.2
Artikel 329.1
Bilaga I, punkt 5
Artikel 329.2
Artikel 330
Bilaga I, punkt 7
Artikel 331.1
Bilaga I, punkt 9
Artikel 331.2
Bilaga I, punkt 10
Artikel 332.1
Bilaga I, punkt 8
Artikel 332.2
Bilaga I, punkt 8
Artikel 333
Bilaga I, punkt 11
Artikel 334
Bilaga I, punkt 13
Artikel 335
Bilaga I, punkt 14
Artikel 336.1
Bilaga I, punkt 14
Artikel 336.2
Bilaga I, punkt 14
Artikel 336.3
Bilaga I, punkt 14
Artikel 336.4
Artikel 19.1
Artikel 337.1
Bilaga I, punkt 16a
Artikel 337.2
Bilaga I, punkt 16a
Artikel 337.3
Bilaga I, punkt 16a
Artikel 337.4
Bilaga I, punkt 16a
Artikel 337.4
Bilaga I, punkt 16a
Artikel 338.1
Bilaga I, punkt 14a
Artikel 338.2
Bilaga I, punkt 14b
Artikel 338.3
Bilaga I, punkt 14c
SV
L 176/328
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
430
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 338.4
Bilaga I, punkt 14a
Artikel 339.1
Bilaga I, punkt 17
Artikel 339.2
Bilaga I, punkt 18
Artikel 339.3
Bilaga I, punkt 19
Artikel 339.4
Bilaga I, punkt 20
Artikel 339.5
Bilaga I, punkt 21
Artikel 339.6
Bilaga I, punkt 22
Artikel 339.7
Bilaga I, punkt 23
Artikel 339.8
Bilaga I, punkt 24
Artikel 339.9
Bilaga I, punkt 25
Artikel 340.1
Bilaga I, punkt 26
Artikel 340.2
Bilaga I, punkt 27
Artikel 340.3
Bilaga I, punkt 28
Artikel 340.4
Bilaga I, punkt 29
Artikel 340.5
Bilaga I, punkt 30
Artikel 340.6
Bilaga I, punkt 31
Artikel 340.7
Bilaga I, punkt 32
Artikel 341.1
Bilaga I, punkt 33
Artikel 341.2
Bilaga I, punkt 33
Artikel 341.3
Artikel 342
Bilaga I, punkt 34
Artikel 343
Bilaga I, punkt 36
Artikel 344.1
Artikel 344.2
Bilaga I, punkt 37
Artikel 344.3
Bilaga I, punkt 38
Artikel 345.1
Bilaga I, punkt 41
Artikel 345.2
Bilaga I, punkt 41
Artikel 346.1
Bilaga I, punkt 42
Artikel 346.2
Artikel 346.3
Bilaga I, punkt 43
Artikel 346.4
Bilaga I, punkt 44
Artikel 346.5
Bilaga I, punkt 45
Artikel 346.6
Bilaga I, punkt 46
Artikel 347
Bilaga I, punkt 8
Artikel 348.1
Bilaga I, punkterna 48-49
Artikel 348.2
Bilaga I, punkt 50
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/329
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
431
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 349
Bilaga I, punkt 51
Artikel 350.1
Bilaga I, punkt 53
Artikel 350.2
Bilaga I, punkt 54
Artikel 350.3
Bilaga I, punkt 55
Artikel 350.4
Bilaga I, punkt 56
Artikel 351
Bilaga III, punkt 1
Artikel 352.1
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 352.2
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 352.3
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 352.4
Bilaga III, punkt 2.2
Artikel 352.5
Artikel 353.1
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 353.2
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 353.3
Bilaga III, punkt 2.1
Artikel 354.1
Bilaga III, punkt 3.1
Artikel 354.2
Bilaga III, punkt 3.2
Artikel 354.3
Bilaga III, punkt 3.2
Artikel 354.4
Artikel 355
Artikel 356
Artikel 357.1
Bilaga IV, punkt 1
Artikel 357.2
Bilaga IV, punkt 2
Artikel 357.3
Bilaga IV, punkt 3
Artikel 357.4
Bilaga IV, punkt 4
Artikel 357.5
Bilaga IV, punkt 6
Artikel 358.1
Bilaga IV, punkt 8
Artikel 358.2
Bilaga IV, punkt 9
Artikel 358.3
Bilaga IV, punkt 10
Artikel 358.4
Bilaga IV, punkt 12
Artikel 359.1
Bilaga IV, punkt 13
Artikel 359.2
Bilaga IV, punkt 14
Artikel 359.3
Bilaga IV, punkt 15
Artikel 359.4
Bilaga IV, punkt 16
Artikel 359.5
Bilaga IV, punkt 17
Artikel 359.6
Bilaga IV, punkt 18
Artikel 360.1
Bilaga IV, punkt 19
SV
L 176/330
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
432
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 360.2
Bilaga IV, punkt 20
Artikel 361
Bilaga IV, punkt 21
Artikel 362
Artikel 363.1
Bilaga V, punkt 1
Artikel 363.2
Artikel 363.3
Artikel 364.1
Bilaga V, punkt 10b
Artikel 364.2
Artikel 364.3
Artikel 365.1
Bilaga V, punkt 10
Artikel 365.2
Bilaga V, punkt 10a
Artikel 366.1
Bilaga V, punkt 7
Artikel 366.2
Bilaga V, punkt 8
Artikel 366.3
Bilaga V, punkt 9
Artikel 366.4
Bilaga V, punkt 10
Artikel 366.5
Bilaga V, punkt 8
Artikel 367.1
Bilaga V, punkt 11
Artikel 367.2
Bilaga V, punkt 12
Artikel 367.3
Bilaga V, punkt 12
Artikel 368.1
Bilaga V, punkt 2
Artikel 368.2
Bilaga V, punkt 2
Artikel 368.3
Bilaga V, punkt 5
Artikel 368.4
Artikel 369.1
Bilaga V, punkt 3
Artikel 369.2
Artikel 370.1
Bilaga V, punkt 5
Artikel 371.1
Bilaga V, punkt 5
Artikel 371.2
Artikel 372
Bilaga V, punkt 5a
Artikel 373
Bilaga V, punkt 5b
Artikel 374.1
Bilaga V, punkt 5c
Artikel 374.2
Bilaga V, punkt 5d
Artikel 374.3
Bilaga V, punkt 5d
Artikel 374.4
Bilaga V, punkt 5d
Artikel 374.5
Bilaga V, punkt 5d
Artikel 374.6
Bilaga V, punkt 5d
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/331
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
433
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 374.7
Artikel 375.1
Bilaga V, punkt 5a
Artikel 375.2
Bilaga V, punkt 5e
Artikel 376.1
Bilaga V, punkt 5f
Artikel 376.2
Bilaga V, punkt 5g
Artikel 376.3
Bilaga V, punkt 5h
Artikel 376.4
Bilaga V, punkt 5h
Artikel 376.5
Bilaga V, punkt 5i
Artikel 376.6
Bilaga V, punkt 5
Artikel 377
Bilaga V, punkt 5l
Artikel 378
Bilaga II, punkt 1
Artikel 379.1
Bilaga II, punkt 2
Artikel 379.2
Bilaga II, punkt 3
Artikel 379.3
Bilaga II, punkt 2
Artikel 380
Bilaga II, punkt 4
Artikel 381
Artikel 382
Artikel 383
Artikel 384
Artikel 385
Artikel 386
Artikel 387
Artikel 28.1
Artikel 388
Artikel 389
Artikel 106.1 första stycket
Artikel 390.1
Artikel 106.1 andra stycket
Artikel 390.2
Artikel 390.3
Artikel 29.1
Artikel 390.4
Artikel 30.1
Artikel 390.5
Artikel 29.2
Artikel 390.6
Artikel 106.2 första stycket
Artikel 390.7
Artikel 106.3
Artikel 390.8
Artikel 106.2 andra och tredje styckena
Artikel 391
Artikel 107
Artikel 392
Artikel 108
Artikel 393
Artikel 109
Artikel 394.1
Artikel 110.1
SV
L 176/332
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
434
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 394.2
Artikel 110.1
Artikel 394.3 och 4
Artikel 110.2
Artikel 394.4
Artikel 110.2
Artikel 395.1
Artikel 111.1
Artikel 395.2
Artikel 395.3
Artikel 111.4 första stycket
Artikel 395.4
Artikel 30.4
Artikel 395.5
Artikel 31
Artikel 395.6
Artikel 395.7
Artikel 395.8
Artikel 396.1
Artikel 111.4 första och andra styckena
Artikel 396.2
Artikel 397.1
Bilaga VI, punkt 1
Artikel 397.2
Bilaga VI, punkt 2
Artikel 397.3
Bilaga VI, punkt 3
Artikel 398
Artikel 32.1
Artikel 399.1
Artikel 112.1
Artikel 399.2
Artikel 112.2
Artikel 399.3
Artikel 112.3
Artikel 399.4
Artikel 110.3
Artikel 400.1
Artikel 113.3
Artikel 400.2
Artikel 113.4
Artikel 400.3
Artikel 401.1
Artikel 114.1
Artikel 401.2
Artikel 114.2
Artikel 401.3
Artikel 114.3
Artikel 402.1
Artikel 115.1
Artikel 402.2
Artikel 115.2
Artikel 402.3
Artikel 403.1
Artikel 117.1
Artikel 403.2
Artikel 117.2
Artikel 404
Artikel 122a.8
Artikel 405.1
Artikel 122a.1
Artikel 405.2
Artikel 122a.2
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/333
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
435
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 405.3
Artikel 122a.3 första stycket
Artikel 405.4
Artikel 122a.3 första stycket
Artikel 406.1
Artikel 122a.4 och Artikel 122a.5 an
dra stycket
Artikel 406.2
Artikel 122a.5 första stycket och Arti
kel 122a.6 första stycket
Artikel 407
Artikel 122a.5 första stycket
Artikel 408
Artikel 122a.6 första och andra styc
kena
Artikel 409
Artikel 122a.7
Artikel 410
Artikel 122a.10
Artikel 411
Artikel 412
Artikel 413
Artikel 414
Artikel 415
Artikel 416
Artikel 417
Artikel 418
Artikel 419
Artikel 420
Artikel 421
Artikel 422
Artikel 423
Artikel 424
Artikel 425
Artikel 426
Artikel 427
Artikel 428
Artikel 429
Artikel 430
Artikel 431.1
Artikel 145.1
Artikel 431.2
Artikel 145.2
Artikel 431.3
Artikel 145.3
Artikel 431.4
Artikel 145.4
Artikel 432.1
Bilaga XII, del I, punkt 1 och Arti
kel 146.1
SV
L 176/334
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
436
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 432.2
Artikel 146.2 och bilaga XII, del I,
punkterna 2 och 3
Artikel 432.3
Artikel 146.3
Artikel 433
Artikel 147 och Bilaga XII, del I,
punkt 4
Artikel 434.1
Artikel 148
Artikel 434.2
Artikel 435.1
Bilaga XII, del II, punkt 1
Artikel 435.2
Artikel 436
Bilaga XII, del II, punkt 2
Artikel 437
Artikel 438
Bilaga XII, del II, punkterna 4, 8
Artikel 439
Bilaga XII, del II, punkt 5
Artikel 440
Artikel 441
Artikel 442
Bilaga XII, del II, punkt 6
Artikel 443
Artikel 444
Bilaga XII, del II, punkt 7
Artikel 445
Bilaga XII, del II, punkt 9
Artikel 446
Bilaga XII, del II, punkt 11
Artikel 447
Bilaga XII, del II, punkt 12
Artikel 448
Bilaga XII, del II, punkt 13
Artikel 449
Bilaga XII, del II, punkt 14
Artikel 450
Bilaga XII, del II, punkt 15
Artikel 451
Artikel 452
Bilaga XII, del III, punkt 1
Artikel 453
Bilaga XII, del III, punkt 2
Artikel 454
Bilaga XII, del III, punkt 3
Artikel 455
Artikel 456, första stycket
Artikel 150.1
Artikel 41
Artikel 456, andra stycket
Artikel 457
Artikel 458
Artikel 459
Artikel 460
Artikel 461
SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/335
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
437
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 462.1
Artikel 151a
Artikel 462.2
Artikel 151a
Artikel 462.3
Artikel 151a
Artikel 462.4
Artikel 462.5
Artikel 463
Artikel 464
Artikel 465
Artikel 466
Artikel 467
Artikel 468
Artikel 469
Artikel 470
Artikel 471
Artikel 472
Artikel 473
Artikel 474
Artikel 475
Artikel 476
Artikel 477
Artikel 478
Artikel 479
Artikel 480
Artikel 481
Artikel 482
Artikel 483
Artikel 484
Artikel 485
Artikel 486
Artikel 487
Artikel 488
Artikel 489
Artikel 490
Artikel 491
Artikel 492
SV
L 176/336
Europeiska unionens officiella tidning
27.6.2013
438
Prop. 2013/14:228
Bilaga 3
Denna förordning
Direktiv 2006/48/EG
Direktiv 2006/49/EG
Artikel 493.1
Artikel 493.2
Artikel 494
Artikel 495
Artikel 496
Artikel 497
Artikel 498
Artikel 499
Artikel 500
Artikel 501
Artikel 502
Artikel 503
Artikel 504
Artikel 505
Artikel 506
Artikel 507
Artikel 508
Artikel 509
Artikel 510
Artikel 511
Artikel 512
Artikel 513
Artikel 514
Artikel 515
Artikel 516
Artikel 517
Artikel 518
Artikel 519
Artikel 520
Artikel 521
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga II
Bilaga IV
Bilaga III SV
27.6.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 176/337
Prop. 2013/14:228
Bilaga 4
439
RÄTTELSER
Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012
(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)
1. På sidan 2, skäl 4, tredje meningen, ska det
i stället för: ”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (
2
).”
vara:
”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 ( 2 ).”
2. På sidan 36, artikel 26.3 första stycket andra meningen, ska det
i stället för: ”I fråga om emissioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten […]”,
vara:
”I fråga om emissioner som görs efter den 28 juni 2013 får instituten […]”.
3. På sidan 37, artikel 26.3 tredje stycket andra meningen, ska det
i stället för: ”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 1 februari
2015.”
vara:
”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 28 juli 2013.”
4. På sidan 37, artikel 26.3 fjärde stycket, ska det
i stället för: ”[…] stöd som ges ut efter den 31 december 2014 och […]”,
vara:
”[…] stöd som ges ut efter den 28 juni 2013 och […]”.
5. På sidan 37, artikel 26.4 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
6. På sidan 37, artikel 27.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
7. På sidan 39, artikel 28.5 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
8. På sidan 40, artikel 29.6 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
9. På sidan 40, artikel 32.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
SV
L 208/68
Europeiska unionens officiella tidning
2.8.2013
440
Prop. 2013/14:228
Bilaga 4
10. På sidan 42, artikel 36.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
11. På sidan 42, artikel 36.3 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
12. På sidan 44, artikel 41.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
13. På sidan 48, artikel 49.6 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen
senast den 1 februari 2015.”
vara:
”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen
senast den 28 juli 2013.”
14. På sidan 50, artikel 52.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
15. På sidan 57, artikel 73.7 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
16. På sidan 58, artikel 76.4 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
17. På sidan 59, artikel 78.5 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
18. På sidan 60, artikel 79.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
19. På sidan 61, artikel 83.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
SV
2.8.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 208/69
Prop. 2013/14:228
Bilaga 4
441
20. På sidan 62, artikel 84.4 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
21. På sidan 62, artikel 84.5 andra stycket, ska det
i stället för: ”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 31 december
2014 dagen för denna förordnings ikraftträdande blir ett blandat […]”,
vara:
”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013
blir ett blandat […]”.
22. På sidan 68, artikel 99.5 tredje stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 28 juli 2013.”
23. På sidan 68, artikel 99.6 tredje stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 1 februari 2015 inom.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 28 juli 2013.”
24. På sidan 69, artikel 101.4 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 28 juli 2013.”
25. På sidan 72, artikel 105.14 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
26. På sidan 74, artikel 110.4 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
27. På sidan 232, artikel 395.6 andra stycket, ska det
i stället för: ”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den
30 juni 2015 och därefter […]”,
vara:
”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 28 juni 2013 och den 30 juni
2015 och därefter […]”.
28. På sidan 241, artikel 415.3 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse
ende de element som anges i led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari 2014.”
vara:
”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse
ende de element som anges i led a senast den 28 juli 2013, och led b senast den 1 januari 2014.”
29. På sidan 254, artikel 430.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den
28 juli 2013.”
SV
L 208/70
Europeiska unionens officiella tidning
2.8.2013
442
Prop. 2013/14:228
Bilaga 4
30. På sidan 256, artikel 437.2 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 1 februari 2015.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast
den 28 juli 2013.”
31. På sidan 268, artikel 462.2, ska det
i stället för: ”2. Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges kommis
sionen på tills vidare från och med den 31 December 2014.”
vara:
”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges tills vidare från
och med den 28 juni 2013.”
32. På sidan 274, artikel 478.2, ska det
i stället för: ”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de
poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande intervall:
a) 0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med ett år efter den dag då
denna förordning börjar tillämpas.
b) 10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med den2 januari 2016.
c) 20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016 till och med den 2 januari 2017.
d) 30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017 till och med den 2 januari 2018.
e) 40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018 till och med den 2 januari 2019.
f) 50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019 till och med den 2 januari 2020.
g) 60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020 till och med den 2 januari 2021.
h) 70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021 till och med den 2 januari 2022.
i) 80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022 till och med den 2 januari 2023.
j) 90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023 till och med den 2 januari 2024.”
vara:
”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de
poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den 1 januari 2014 ligga inom följande intervall:
a) 0–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.
b) 10–100 % under perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015.
c) 20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2016.
d) 30–100 % under perioden från och med den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2017.
e) 40–100 % under perioden från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2018.
f) 50–100 % under perioden från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2019.
g) 60–100 % under perioden från och med den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020.
h) 70–100 % under perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021.
i) 80–100 % under perioden från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2022.
j) 90–100 % under perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2023.”
SV
2.8.2013
Europeiska unionens officiella tidning
L 208/71
Prop. 2013/14:228
Bilaga 4
443
33. På sidan 276, artikel 481.6 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den
1 februari 2014 inom en månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den 28 juli
2013.”
34. På sidan 279, artikel 487.3 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
1 februari 2014.”
vara:
”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den
28 juli 2013.”
35. På sidan 281, artikel 492.5 andra stycket, ska det
i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast
den 1 februari 2014 inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.”
vara:
”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast
den 28 juli 2013.”
36. På sidan 281, artikel 493.3, inledningen, ska det
i stället för: ”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av
översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta […]”,
vara:
”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av
översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 31 december 2028, helt eller delvis undanta
[…]”.
37. På sidan 285, artikel 501.4, ska det
i stället för: ”4. Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera om […]”,
vara:
”4. Kommissionen ska senast den 28 juni 2016 rapportera om […]”.
38. På sidan 291, artikel 515.1, ska det
i stället för: ”1. EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med Esma […]”,
vara:
”1. EBA ska senast den 28 juni 2014 tillsammans med Esma […]”.
39. På sidan 294, artikel 521.2 c, ska det
i stället för: ”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna
förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt
vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska
gälla från och med den 31 December 2014.”
vara:
”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna
förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt
vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska
gälla från och med den 28 juni 2013.”
SV
L 208/72
Europeiska unionens officiella tidning
2.8.2013
2013/14:228
Bilaga 5
444
Sammanfattning av betänkandet (SOU 2013:65)
Bakgrund
Den globala finanskrisen som blev akut hösten 2008 visade på brister i
de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella
stabiliteten. Det visade sig bl.a. att många finansiella institut hade för låg
bruttosoliditet, för lite och alltför dålig kvalitet på det kapital som skulle
täcka risker samt otillräckliga likviditetsbuffertar. Krisen utlöste en
världsomspännande aktivitet för att se över och förstärka de inter
nationella standarderna och reglerna för bankverksamhet. I slutet av 2010
presenterade den s.k. Baselkommittén ett regelverk benämnt Basel 3
överenskommelsen. Under 2011 presenterade sedan EUkommissionen
förslag på hur den överenskommelsen borde införas i Europa samt
diverse andra förändringar av det europeiska regelverket för banker och
andra finansiella institut. Förslagen hade formen av ett direktiv och en
förordning (ofta benämnda CRD 4 respektive CRR). Efter förhandlingar
i rådet och Europaparlamentet kunde direktivet och förordningen
slutligen antas i juni 2013. I detta betänkande föreslås de lagändringar
som behövs för att anpassa gällande svensk rätt till de sålunda antagna
rättsakterna Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag
1
(direktivet) och
Europaparlamentets och rådets förordning nr 575/2013 (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag
2
(CRR).
Krav på kapitalbuffertar m.m.
De lagändringar som föreslås med anledning av direktivet innebär att det
i gällande rätt införs en ny lag, lagen om kapitalbuffertar. Denna lag
innehåller bestämmelser som ålägger kreditinstitut och värdepappers
bolag att upprätthålla kapitalbuffertar som ska stärka det finansiella
systemets motståndskraft mot finansiella kriser och dämpa
procyklikaliteten i det finansiella systemet. Kapitalbuffertarna, som ska
bestå av kärnprimärkapital, ska gälla utöver förordningens kapitalbaskrav
och beslut om särskilt kapitalbaskrav. Utredaren har gjort bedömningen
att Sverige bör utnyttja möjligheten att i lag genomföra samtliga
kapitalbuffertar i direktivet för att säkerställa att de svenska instituten är
väl kapitaliserade för att minska risken mot nya finanskriser och därmed
minska potentiella kostnader för skattebetalarna. Av samma anledning
föreslås att bestämmelserna för kapitalkonserveringsbufferten och
relevanta bestämmelser för den kontracykliska kapitalbufferten ska börja
gälla redan från den dag direktivet börjar tillämpas.
1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet
att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2013/14:228
Bilaga 5
445
Storleken på kapitalkraven kommer att variera beroende på
förekomsten av cykliska och strukturella systemrisker i det finansiella
systemet. Det innebär att vissa kapitalkrav kommer variera över tiden
medan andra kapitalkrav kommer att variera till följd av de strukturella
förhållanden som råder inom det finansiella systemet. Kapitalkraven kan
också variera mellan instituten beroende på var de har sina exponeringar.
Kapitalkravet till följd av kapitalkonserveringsbufferten är till skillnad
mot övriga buffertar ett permanent påslag om 2,5 procent av ett instituts
totalt riskvägda exponeringsbelopp som ska gälla för alla kreditinstitut
och i vart fall större värdepappersbolag. Den kontracykliska
kapitalbufferten tillämpas för att bemöta en uppbyggnad av cyklisk
systemrisk förknippad med en alltför hög kredittillväxt i landet och
kommer därmed variera över tid. Den kontracykliska kapitalbufferten ska
också gälla för alla kreditinstitut och i vart fall större värdepappersbolag.
Den nya lagen innehåller även kapitalbuffertar för systemviktiga
institut, som ska tillämpas på institut som klassificeras som system
viktiga. Storleken på detta kapitalkrav skiljer sig åt beroende på om det
är fråga om ett globalt systemviktigt institut eller ett övrigt systemviktigt
institut (dvs. ett institut som är systemviktigt, men inte på global nivå).
För globalt systemviktiga institut ska bufferten uppgå till mellan 1 och
3,5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp. Övriga
systemviktiga institut får åläggas ett kapitalkrav på upp till två procent.
Slutligen föreslås i den nya lagen en möjlighet att tillämpa en
systemriskbuffert för att motverka en strukturell systemrisk som kan
medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet
och den reala ekonomin. Storleken på systemriskbufferten kommer att
variera beroende på bland annat vilka exponeringar som den ska
tillämpas på.
Kapitalbuffertarna ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav.
Om ett institut är föremål för en systemriskbuffert som tillämpas på
exponeringar i ett annat land, och en kapitalbuffert för systemviktiga
institut, ska vid beräkningen av det kombinerade buffertkravet endast den
högsta av dessa buffertar räknas med.
Lagen innehåller särskilda bestämmelser om ingripande för det fall att
ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Möjligheten att
ingripa vid en bristande uppfyllelse av det kombinerade buffertkravet är
mer begränsat jämfört med vad som gäller om ett institut inte uppfyller
kapitalbaskravet enligt CRR.
Val av myndighet för att besluta om kapitalbuffertar
Utredaren lämnar även förslag på vilken behörig myndighet som ska ges
uppdraget att på nationell nivå fastställa den kontracykliska kapital
bufferten. Utredaren, som har haft att utgå från Finanskriskommitténs
förslag
3
angående en struktur för makrotillsyn i Sverige, anser att det är
ett uppdrag som bör tillfalla Riksbanken. Riksbanken ska dock ta sitt
beslut efter samråd med Finansinspektionen. Däremot bör Finans
inspektionen, i enlighet med de förutsättningar som anges i direktivet och
3
Att förebygga och hantera finansiella kriser, SOU 2013:6.
2013/14:228
Bilaga 5
446
efter samråd med Riksbanken, besluta om systemriskbufferten, hantera
bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut och
ansvara för makrotillsynsåtgärder som kan vidtas med stöd av artikel 458
CRR.
Nya krav på institutens bolagsstyrning
Föreslagna anpassningar av gällande rätt innebär att det bör utfärdas nya
myndighetsföreskrifter som syftar till att förbättra institutens
riskövervakning. Förslagen innebär bland annat begränsningar av antalet
styrelseuppdrag som en styrelseledamot kan inneha samtidigt och krav på
att
instituten
inrättar
en
riskkommitté
och
oberoende
riskkontrollfunktion.
Regler om ersättning
De förslag som lämnas innebär krav på kvalificerat majoritetsbeslut av
bolagsstämman för att till den verkställande ledningen m.fl. besluta om
en rörlig ersättning som uppgår till ett större belopp än den fasta
ersättningen. Den rörliga ersättningen får dock inte uppgå till mer än
dubbelt den fasta ersättningen.
Tillsyn
Förslagen innebär nya krav på Finansinspektionens tillsyn som bland
annat innebär att Finansinspektionen åläggs att utöver de risker som
instituten är exponerade för, utvärdera vilka risker som ett institut utgör
för det finansiella systemet. Vidare införs justerade regler om
tillsynsansvaret för filialer som kreditinstitut etablerat i andra
medlemsstater.
Sanktioner m.m.
Finansinspektionen föreslås få rätt att genom föreläggande eller beslut
om särskilt kapitalbaskrav ingripa mot institut som inte följer gällande
regler redan om det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer
bryta mot gällande regler.
Finansinspektionen ges vidare möjlighet att besluta om högre
straffavgifter jämfört med tidigare. Enligt gällande rätt får en sådan
avgift som högst uppgå till femtio miljoner kronor, men enligt förslaget
ska Finansinspektionen ges möjlighet att besluta om sanktioner som
uppgår till tio procent av ett instituts årsomsättning. Finansinspektionen
ska även ha rätt att fastställa avgiften till två gånger summan av den vinst
som överträdelsen i fråga medfört eller två gånger summan av de
kostnader som undvikits.
Förslagen innebär vidare att det införs en möjlighet att ålägga
institutets styrelseledamöter och dess verkställande direktör en
sanktionsavgift för den överträdelse som institutet har begått, om han
eller hon bär ansvaret för överträdelsen i fråga. Storleken på en avgift
2013/14:228
Bilaga 5
447
som riktas mot en fysisk person får som mest uppgå till fem miljoner
euro, eller två gånger summan av den vinst överträdelsen medfört, eller
två gånger summan av de kostnader som personen i fråga undvikit till
följd av överträdelsen.
Skydd för visselblåsare
Både instituten och Finansinspektionen ska enligt förslagen åläggas att
införa ändamålsenliga system för att omhänderta anmälningar om
misstänkta regelöverträdelser av det finansiella institutet (så kallade
whistleblowingsystem). Personer som väljer att anmäla misstänkta
missförhållanden ska både hos institutet i fråga och hos
Finansinspektionen erhålla ett absolut sekretesskydd för uppgifter som
kan komma att avslöja dess identitet.
Lagändringar med anledning av den nya EUförordningen
CRR
CRR innehåller en rad bestämmelser som tidigare återfanns i olika EU
direktiv vilka genomförts i svensk rätt. Att bestämmelserna nu finns i en
EUförordning som är direkt tillämpbar i EU:s medlemsstater innebär
för svensk del bl.a. att lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora
exponeringar måste upphävas, samt att ett stort antal följdändringar
måste göras i andra lagar. De delar av kapitaltäckningslagen som ändå
ska finnas kvar överförs till en ny lag, lagen om tillsyn över kredit och
värdepappersinstitut.
Särskilt förfarande för handläggningen av
sanktionsärenden
Utredaren har även analyserat och övervägt om det finns behov av att
införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden. I
denna del föreslår utredaren att Finansinspektionen bör behålla rätten att
vidta sanktioner mot finansiella företag och dess ledning.
2013/14:228
Bilaga 6
448
Utredningens lagförslag
Lag om tillsyn över kredit och värdepappersinstitut
Härigenom föreskrivs
4
följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i
förordningen. Med kreditinstitutsdirektivet avses Europaparlamentet och
rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
Med EES avses i denna lag Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Tillämpningsområde
2 § För kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse och Svenska skeppshypotekskassan tillämpas denna
lag och de bestämmelser i förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag som gäller för ett kreditinstitut.
För svenska aktiebolag som har fått tillstånd att driva
värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
tillämpas denna lag och de bestämmelser i förordningen (EU) som gäller
för ett värdepappersinstitut.
För Svenska skeppshypotekskassan tillämpas inte bestämmelserna om
stora exponeringar i förordningen (EU).
Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder
framgår att vissa bestämmelser i denna lag även gäller för fondbolag.
Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa
bestämmelser i denna lag även gäller för betalningsinstitut.
Av 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även
för AIFförvaltare.
3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant
förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG)
nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller
artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli
2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna
4
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag och kreditinstitutsdirektivet, och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
2013/14:228
Bilaga 6
449
(SCEföreningarna) tillämpas det som i 5 kap. 9 och 11 §§ sägs om
styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.
Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt
21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ
framgår att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas
också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings
eller förvaltningsorgan.
Behörig myndighet
4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen (EU)
om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och utövar
tillsyn över att förordningen och denna lag följs.
Finansinspektionen är ansvarig myndighet att i enlighet med artikel
458 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värde
pappersföretag besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Sådana
åtgärder får beslutas först efter samråd med Riksbanken.
I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa gentemot institut, gäller
bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte
annat följer av denna lag.
2 kap. Kapitalbaskrav och likviditetskrav
1 § Ett institut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som uppfyller
1. kraven enligt förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut
och värdepappersföretag eller
2. framgår av ett beslut enligt 2 kap. 2 § denna lag.
Utöver vad som framgår av första stycket ska ett institut ha en
kapitalbas som uppfyller kraven i lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag eller det kapital
baskrav som följer av ett beslut enligt första stycket 2, men inte
kapitalkraven enligt lagen om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om
ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.
Beslut om särskilt kapitalbaskrav
2 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt
kapitalbaskrav som är högre än det kapitalbaskrav som krävs enligt
förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers
företag och lagen om kapitalbuffertar, om
1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och
5 §§ lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–
8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
2. det i samband med en utvärdering av institutet bedöms nödvändigt
för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för.
Första stycket gäller även om det är sannolikt att ett institut inom tolv
månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt första
stycket.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är
ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om andra åtgärder
vidtagits mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
2013/14:228
Bilaga 6
450
Första och andra stycket ska inte tillämpas, om överträdelsen är så
allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.
Beslut om särskilt likviditetskrav
3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt
likviditetskrav om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som ett
institut är eller kan bli exponerat för.
3 kap. Krav på gruppnivå
1 § Ansvaret för att de gruppbaserade kraven i 2 och 3 §§ uppfylls ska
åligga det institut
1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett svenskt
finansiellt holdingföretag eller svenskt blandat finansiellt holdingföretag,
eller
2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag eller
svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt
holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt
finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt
holdingföretag.
Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag
som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och
ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ska ansvara för att de
gruppbaserade kraven är uppfyllda.
Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera kreditinstitut
eller till två eller flera värdepappersbolag, ska det kreditinstitut
respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen
ansvara för att de gruppbaserade kraven uppfylls.
Metoder för riskhantering
2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven i 6 kap. 1 § och
2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse
eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden om soliditet och riskhantering uppfylls på
gruppnivå i enlighet med vad som följer av artikel 18 förordningen (EU)
om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.
3 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska uppfylla kraven i 6 kap. 2 §
första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och
genomlysning på grupp eller undergruppsnivå.
4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ ska även tillämpas på
1. institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land utanför
EES som är dotterföretag till det ansvariga institutet eller som institutet
har ägarintresse i, eller
2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag och de
utländska institut, finansiella institut eller förvaltningsbolag i ett land
2013/14:228
Bilaga 6
451
utanför EES som är dotterföretag till holdingföretaget eller som
holdingföretaget har ägarintresse i.
Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland
har tillstånd att förvalta investeringsfonder.
Ledningen i ett finansiellt holdingföretag
5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller
blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet
för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en
sådan uppgift.
4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå
1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade
kraven är uppfyllda, om
1. moderföretaget är ett av Finansinspektionen auktoriserat institut,
2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är moderföretag till ett institut i Sverige men inte till
något motsvarande utländskt företag inom EES,
3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut i
Sverige och motsvarande utländska företag inom EES,
4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera
blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom
EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut i Sverige
och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut i Sverige är
det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller
5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut som inte är
auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget är etablerat, och
ett institut i Sverige har den största balansomslutningen.
Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen
tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens
om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.
I 6 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars
moderföretag är ett institut, finansiellt holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES.
2 § När Finansinspektionen enligt 1 § första stycket 3–5 ska utöva
tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga
myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än
inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en
sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar
för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa
betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella
moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holding
företaget eller det institut som har den största balansomslutningen,
beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan
Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår
2013/14:228
Bilaga 6
452
överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska
bankmyndigheten ska underrättas om sådana överenskommelser.
3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller
och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att
tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i
kreditinstitutsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får
Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga
myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet
ska ansvara för tillsynen.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella
moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största
balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att
yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga
myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska
underrättas om sådana överenskommelser.
Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav
4 § När Finansinspektionen enligt 1 § ansvarar för tillsynen på
gruppnivå, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en
riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter.
Från det att Finansinspektionen lämnat en sådan rapport som avses i
första stycket, ska inspektionen
1. inom en månad försöka komma överens med övriga berörda
myndigheter om vilket beslut som enligt 2 kap. 3 § bör fattas med
anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överens
kommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till
institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda
likviditetskrav för specifika institut,
2. inom fyra månader försöka komma överens med övriga behöriga
myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån
på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överenskommelsen ska grundas på
en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil och den
nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på var
och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå.
Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med
överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt
och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet
inom EES.
Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på
begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med
Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med
Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.
5 § Om en överenskommelse enligt 4 § inte har träffats inom fyra
månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga
myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett
beslut på gruppnivå.
Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett
moderinstitut inom EES, till ett finansiellt moderholdingföretag inom
2013/14:228
Bilaga 6
453
EES, eller till ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska
inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 4 § tredje stycket på
individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen
beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet
som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.
Om någon eller några av de berörda behöriga myndigheterna, inom
fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport
enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i
enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska inspektionen
skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som
Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i
samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från
Europeiska bankmyndigheten.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska
bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett
gemensamt beslut har fattats.
6 § Ett sådant beslut som avses i 4 § som fattas av en utländsk behörig
myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter
eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens
inom fyra månader gäller i Sverige. Beslutet är bindande för det berörda
institutet och för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för
inspektionens tillsyn.
7 § Beslut som fattats enligt 4 eller 5 §§ ska omprövas årligen. Ett beslut
får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som
ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES
eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat
finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos
Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.
5 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen
1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar
om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som
inspektionen begär för tillsynen:
1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation
enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på
kreditinstitutsdirektivet,
2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,
3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till ett
holdingföretag med blandad verksamhet,
4. blandade finansiella holdingföretag, och
5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt
holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat
finansiellt holdingföretag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.
Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får
inspektionen förelägga företaget att göra det.
2013/14:228
Bilaga 6
454
2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företags
gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.
Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter
3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta
information
med
andra
behöriga
myndigheter,
Europeiska
bankmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska
värdepappers och marknadsmyndigheten samt med myndigheter inom
EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer
av kreditinstitutsdirektivet.
Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten
på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon
stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet
samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter
inom
EES,
Europeiska
bankmyndigheten
och
Europeiska
systemrisknämnden
i
den
utsträckning
som
följer
av
kreditinstitutsdirektivet.
4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en
annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten
för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i
kreditinstitutsdirektivet.
Finansinspektionen får även hänskjuta ett förfarande i enlighet med
vad som sägs i första stycket i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50 och
51 kreditinstitutsdirektivet.
5 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en utländsk behörig
myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera
information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna
utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll
som görs av inspektionen.
6 § Företag som enligt förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag står under tillsyn utifrån sin
konsoliderade situation ska lämna de uppgifter som krävs för
tillsynsredovisningen till det företag som enligt samma förordning (EU)
ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.
Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett
utländskt sådant inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag.
Undersökning
7 § Finansinspektionen får, om det behövs för tillsynen, göra
undersökningar hos
1. företag som enligt 6 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella
holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade
finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade
redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att
lämna,
2013/14:228
Bilaga 6
455
2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag
som omfattas av första stycket att utföra visst arbete eller vissa
funktioner och
3. företag som ingår i en företagsgrupp som Finansinspektionen enligt
4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.
Informationsskyldighet för institut som är undantagen gruppbaserad
tillsyn
8 § Om ett dotterföretag som är ett institut, med stöd av artikel 19
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag, är undantaget från tillämpningsområdet för
konsoliderad tillsyn, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de
upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.
Tystnadsplikt
9 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett holdingföretag
med finansiell verksamhet eller ett holdingföretag med blandad
verksamhet som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett
företag som enligt 6 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad
han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det
uppgiftslämnande företagets intresse.
Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare
10 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett holding
företag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut uppgifter om
enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av
undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål
på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs
av åklagare.
Meddelandeförbud
11 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt
10 § får förordna att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och
anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att
uppgifter har lämnats enligt 10 § eller att det pågår en förundersökning
eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.
Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om
brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell
överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara
tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid
än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende
om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om
den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp
samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med
förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att
förordnandet ska upphöra.
2013/14:228
Bilaga 6
456
6 kap. Moderföretag utanför EES
1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i
kreditinstitutsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut
eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt
holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§
för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat
tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.
2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som
utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är likvärdig med den
gruppbaserade tillsyn som anges i del ett, avdelning två, kapitel två i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag och 4 kap. denna lag.
Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget eller av
ett institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska
företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES
utföra kontrollen. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen
är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter
inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat
Europeiska bankmyndigheten.
3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa
bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i del ett avdelning 2 kapitel 2 i
förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag, och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft
sitt huvudkontor inom EES.
Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får
Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsyns
metoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för
tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att
inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holding
företag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i
denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holding
företag.
Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna,
Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana
andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.
7 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse
Förelägganden och viten
1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i förordningen
(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, denna
lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen, ska
Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom viss tid
begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta
någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.
Om ett institut bryter mot förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag, denna lag eller föreskrifter
2013/14:228
Bilaga 6
457
meddelade med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om
ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.
2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett
blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad
verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget
inte uppfyller de krav som ställs på det enligt förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, denna lag eller
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska
också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.
3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får
inspektionen förelägga vite.
Förseningsavgift
4 § Om ett institut, finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt
holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med
huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter
meddelade med stöd av förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag, får Finansinspektionen besluta att
företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft eller den längre tid som anges
i beslutet.
6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas
utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i 5 §.
7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §,
ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte
har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.
Ansvarsbestämmelse
9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter
mot ett meddelandeförbud enligt 5 kap. 11 §.
8 kap. Avgifter
1 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag ska bekosta
Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och
anmälningar enligt denna lag.
2013/14:228
Bilaga 6
458
Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild
fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna
lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.
9 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela förskrifter om
1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i
ledningen i ett finansiellt holdingföretag,
2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall instituten
ska offentliggöra informationen i enlighet med del 8 i förordningen (EU)
om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
3. kompletteringar av bestämmelserna om offentliggörande av
information och tillsynsrapportering i förordningen (EU) om tillsynskrav
för kreditinstitut och värdepappersföretag,
4. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 5 kap.
2 §,
5. kompletteringar av bestämmelserna om beräkningen av kapital
baskravet samt kapitalbasen i förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag,
6. kompletteringar av bestämmelserna om stora exponeringar i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
7. kompletteringar av bestämmelserna om exponeringar med säkerhet i
fastigheter i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
8. kompletteringar av bestämmelserna om säkerställda obligationer i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
9. kompletteringar av bestämmelserna om likviditetskrav i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
10. kompletteringar av bestämmelserna om interna modeller för
marknadsrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
11. kompletteringar av bestämmelserna om schablonmetoden för
marknadsrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
12. kompletteringar av bestämmelserna om schablonmetoden för
kreditrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
13. kompletteringar av bestämmelserna om IRKmetoden för
kreditrisker i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
14. kompletteringar av bestämmelserna om motpartsrisker i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
15. kompletteringar av bestämmelserna om värdepapperisering i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
2013/14:228
Bilaga 6
459
16. kompletteringar av bestämmelserna om bruttosoliditet i
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag, och
17. kompletteringar av bestämmelserna om konsolidering av de
gruppbaserade kraven i förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för tillsyn som
avses i 8 kap. 1 § (första och andra styckena).
10 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med
stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Denna lag träder i kraft den XX 2014.
2013/14:228
Bilaga 6
460
Förslag till
lag om införande av lagen om tillsyn över kredit och
värdepappersinstitut
1 § Lagen om tillsyn över kredit och värdepappersinstitut ska träda i
kraft den […], förutom bestämmelserna i 5 kap. 4 § andra stycket som i
stället träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2 § Genom lagen om tillsyn över kredit och värdepappersinstitut
upphävs lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar
och lagen (2006:1372) om införande av kapitaltäckningslagen.
3 § Medgivande för institut enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i
stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp
som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta gälla som tillstånd enligt
artikel 143.1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
4 § Medgivande för institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda
schablonmetoden för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet som
gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel
150 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag.
5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller beslut om ett
kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive
13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som
gäller vid ikraftträdandet ska så länge godkännandet inte återkallats
fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet
med artikel 136.1 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut
och
värdepappersföretag
antagit
tekniska
standarder
om
kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.
6 § Ett medgivande för institut enligt 5 kap. 3 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar
att
använda
egna
riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker
som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt
artikel 363 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag.
7 § Medgivanden enligt 6 kap. 5 och 6 §§ lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig av en annan
beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet
för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla
som tillstånd enligt artikel 312 förordningen (EU) om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappersföretag.
2013/14:228
Bilaga 6
461
8 § Medgivande enligt 6 kap. 8 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar att kombinera olika metoder för att beräkna
kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet ska
fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 314.1 förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.
9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt
9 kap. 14 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar
som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta gälla som ett undantag enligt
artikel 19.2 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag.
Denna lag träder i kraft den XX 2014.
2013/14:228
Bilaga 6
462
Förslag till
lag om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs
1
följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om kapitalbuffertar och
bestämmelser om restriktioner för det fall att ett institut inte uppfyller det
kombinerade buffertkravet.
Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder
framgår att bestämmelserna i denna lag även gäller för fondbolag.
Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att vissa
bestämmelser i denna lag även gäller för betalningsinstitut.
Av 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även
för AIFförvaltare.
2 § I denna lag betyder
1. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets
och rådets förordning nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om
makrotillsyn av det finansiella systemet på EUnivå och om inrättande av
en europeisk systemrisknämnd,
2. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
3. på grupp och/eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet
med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i del ett, avdelning två
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag ska uppfylla ställda krav,
4. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och svenskt
aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen
(2007:528) om värdepappersmarknaden,
5. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i förordningen
(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
6. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande
funktion kan leda till systemrisk,
7. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få
allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och
samhällsekonomin,
8. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92
förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värde
pappersföretag,
9. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:
a) utbetalning i form av en kontant utdelning,
b) en fondemession eller en partiell fondemission eller en överföring
eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde
pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
2013/14:228
Bilaga 6
463
kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra
kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till
kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i förordningen (EU) om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 be
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag.
8. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68
förordningen
(EU)
om
tillsynskrav
för
kreditinstitut
och
värdepappersföretag,
9. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i
artikel 4.70 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
10. blandade finansiella moderholdingföretag inom EESE: företag som
avses i artikel 4.72 förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut
och värdepappersföretag,
11. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.64 förordningen
(EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,
12. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag,
om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG och
13. förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.
3 § Finansinspektionen är behörig myndighet att utöva tillsyn över att
institut uppfyller kraven i denna lag.
2 kap. Institutspecifika kapitalbaskrav till följd av kapitalbuffertar
Kombinerat buffertkrav
1 § Institut ska utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel
92 i förordningen (EU) om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag eller ett särskilt beslut om kapitalbaskrav enligt
2 kap. 2 § lagen om tillsyn över kredit och värdepappersinstitut, ha ett
kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat
enligt 2 §.
2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på
kärnprimärkapital
som
enligt
denna
lag
följer
av
kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska
kapitalbufferten och
2013/14:228
Bilaga 6
464
1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett
annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig
kapitalbuffert för systemviktiga institut,
2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i
landet, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för
systemviktiga institut.
Med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut avses den
buffert som ska tillämpas enligt 5 kap. 6 §.
3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert
1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapital
konserveringsbuffert.
2 § Kapitalkonserveringsbufferten
enligt
1 §
ska
bestå
av
kärnprimärkapital motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda
exponeringsbelopp.
3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter meddelade med
stöd av 10 kap. 1 § första punkten undanta små och medelstora
värdepappersbolag från kravet att upprätthålla en kapitalkonserverings
buffert.
4 kap. Systemriskbuffert
1 § Finansinspektionen får i syfte att motverka en strukturell systemrisk
som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella
systemet och den reala ekonomin i landet efter samråd med Riksbanken
besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell
nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.
2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och
uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp
baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på
enligt 3–8 §§.
Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES
3 § Finansinspektionen får en månad efter att ha fullgjort
notifieringskravet i artikel 133.11 kreditinstitutsdirektivet besluta att
institut ska ha en systemriskbuffert som högst uppgår till tre procent av
institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets
exponeringar i landet eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fram till den 1 januari 2015 uppgå till mer än
tre procent av det exponeringsbelopp som avses i första stycket endast
om Finansinspektionen fullgjort notifieringskravet i artikel 133.12
kreditinstitutsdirektivet och åtgärden godkänns av Europeiska
kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
4 § Från och med den 1 januari 2015 får Finansinspektionen en månad
efter
att
ha
fullgjort
notifieringskravet
i
artikel
133.11
kreditinstitutsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av
2013/14:228
Bilaga 6
465
artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en
systemriskbuffert som högst uppgår till fem procent av institutets
riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet
eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fastställas till mer än fem procent av det
belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort
notifieringskravet i artikel 133.12 kreditinstitutsdirektivet och åtgärden
godkänns av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i
samma direktiv.
Systemriskbuffert på exponeringar inom EES
5 § Finansinspektionen får en månad efter att ha fullgjort
notifieringskravet i artikel 133.11 kreditinstitutsdirektivet besluta att
institut ska ha en systemriskbuffert som högst uppgår till tre procent av
institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets
exponeringar inom EES.
6 § Om Finansinspektionen fastställer en systemriskbuffert i enlighet
med 5 § ska samma buffertnivå gälla för alla exponeringar inom EES.
7 § Institut får åläggas att ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än
tre procent av det exponeringsbelopp som avses i 5 § om
Finansinspektionen fullgjort notifieringskravet i artikel 133.12
kreditinstitutsdirektivet och en sådan åtgärd godkänns av Europeiska
kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
Erkännande av andra länders systemriskbuffertar
8 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som
fastställts i ett annat medlemsland inom EES, kan Finansinspektionen
besluta att institut med exponeringar i det landet, för dessa exponeringar
ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.
5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella
holdingföretag
Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut
1 § Finansinspektionen ska efter samråd med Riksbanken besluta vilka
institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt
systemviktiga institut enligt 2 §.
Första stycket äger inte tillämpning på institut som är dotterföretag till
antingen ett moderinstitut, finansiellt moderholdingföretag eller blandat
finansiellt moderholdingföretag inom EES.
2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå
till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda
exponeringsbelopp.
Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut
3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, efter
samråd med Riksbanken besluta att institut på individuell nivå,
2013/14:228
Bilaga 6
466
undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga
systemviktiga institut enligt 4 §.
4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av
kärnprimärkapital och får högst fastställas till 2 procent av institutets
totala riskvägda exponeringsbelopp.
5 § Om ett institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga
systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett moderföretag inom EES
som på gruppnivå ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt
systemviktiga institut, eller är ett dotterföretag till ett moderinstitut inom
EES som ålagts att upprätthålla kapitalbufferten för övriga systemviktiga
institut gäller följande. Institutet får inte åläggas att på individuell nivå
eller gruppnivå upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga
institut som uppgår till mer än det högsta av 1 procent av institutets totalt
riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för
gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga
institut.
Konkurrerande buffertkrav
6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ medför att ett institut skulle kunna
åläggas att på gruppnivå upprätthålla fler än en kapitalbuffert för
systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa
kapitalbuffertar tillämpas.
Den kapitalbuffert som institutet åläggs att upprätthålla enligt första
stycket utgör tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ medför att ett institut skulle
kunna åläggas att på gruppnivå upprätthålla både en kapitalbuffert för
systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på
institutets exponeringar i ett annat land, ska på gruppnivå endast den
högsta av dessa buffertar tillämpas.
Om kravet på en systemriskbuffert endast tillämpas på exponeringar i
Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver
det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga
institut.
8 § Om en tillämpning av 35 §§ medför att ett institut på individuell
nivå eller undergruppsnivå skulle kunna åläggas att upprätthålla en
kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av
4 kap. medför att institutet även skulle kunna åläggas att upprätthålla en
systemriskbuffert som äger tillämpning på institutets exponeringar i ett
annat land, ska på respektive nivå endast den högsta av dessa
kapitalbuffertar tillämpas.
Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i
Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det
kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga
institut.
2013/14:228
Bilaga 6
467
6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert
Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten
1 § För att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert krävs ett kapital
bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala
riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av
de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för
länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.
Med berörda kreditexponeringar avses sådana kreditexponeringar som
omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av 10 kap. 1 § 3.
2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas på individuell nivå
och på gruppnivå.
Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert
3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter meddelade med
stöd av 10 kap. 1 § 2 undanta små och medelstora värdepappersbolag
från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert.
Kontracykliska buffertvärden
4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas
utifrån de kontracykliska buffertvärden som Riksbanken fastställer enligt
7 kap.
5 § Om Riksbanken inte har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde för
kreditexponeringar i ett annat land, ska vid beräkningen av den
institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten tillämpas det kontra
cykliska buffertvärde som ansvarig myndighet i det landet har beslutat,
dock högst upp till 2,5 procent.
6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska
beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en
utländsk ansvarig myndighet inom EES, ska buffertvärdena tillämpas
från de datum som har fastställts av den utländska myndigheten.
Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas
utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en ansvarig
myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet tillämpas
tolv månader från den dag då det nya värdet offentliggjordes av
myndigheten.
Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska börja tillämpas
omedelbart.
Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp
7 § Instituten ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med
8 kap. fortlöpande beräkna storleken på institutets förfogandebelopp.
2013/14:228
Bilaga 6
468
7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden
Fastställande av kontracykliska buffertvärden
1 § Riksbanken
ska
för
varje
kvartal
efter
samråd
med
Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett
kontracykliskt buffertvärde.
Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett
referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.
Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för att i enlighet
med 6 kap. beräkna storleken på den institutspecifika kontracykliska
kapitalbufferten.
2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas
på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artiklarna 136.2 och 136.3
i kreditinstitutsdirektivet.
3 § Storleken på det kontracykliska buffertvärdet ska anges som en
procentandel av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervaller
om 0,25 procent.
Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder
4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt
buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt
exponeringsbelopp, får Riksbanken besluta att svenska institut för
berörda kreditexponeringar i det landet, ska tillämpa ett buffertvärde som
överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.
Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda
exponeringar åläggs att tillämpa ett högre buffertvärde än det som
fastställts av den utländska myndigheten.
5 § Riksbanken får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska
institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid
beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om
ansvarig myndighet i det landet
1. har underlåtit att fastställa och offentliggöra ett kontracykliskt
buffertvärde för sitt land, eller
2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för
att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med
en alltför stor kredittillväxt i det landet.
Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla
6 § Beslut att aktivera eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska
innehålla uppgift om tidpunkten då buffertvärdena börjar gälla.
Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv
månader efter beslutets offentliggörande. Om det finns särskilda skäl får
beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.
Beslut om att sänka buffertvärdet ska börja gälla omedelbart.
2013/14:228
Bilaga 6
469
7 § Om Riksbanken sänker buffertvärdet ska beslutet innehålla
information om myndighetens uppfattning av hur länge det lägre
buffertvärdet förväntas bestå.
Offentliggörande av beslut
8 § Riksbanken ska informera ESRB och offentliggöra beslut om
kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.8, 137.2 och
139.5 i kreditinstitutsdirektivet.
8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade
buffertkravet inte uppfylls
1 § Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt
2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen
1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 6
rapportera högsta förfogandebelopp och
2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre
uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som utvisar hur
institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.
Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets
verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att
kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio
arbetsdagar.
2 § Om de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte
bedöms återställa institutets kärnprimärkapital ska Finansinspektionen
ingripa.
Ingripande enligt första stycket ska ske genom utfärdande av före
läggande om att stärka kapitalbasen. Ingripande kan även ske genom
beslut om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.
Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.
3 § Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning, diskretionära
pensionsförmåner, eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten
att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det
kombinerade buffertkravet,
3. göra
utdelningar
eller
räntebetalningar
kopplade
till
primärkapitaltillskott.
Förbudet i första stycket gäller även om institutet efter att en sådan
åtgärd ägt rum, inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller
kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte för institut som i enlighet med 1 § har
beräknat högsta förfogandebelopp och om åtgärderna ryms inom detta
belopp.
2013/14:228
Bilaga 6
470
5 § Institut som avser vidta åtgärder med stöd av 4 § ska underrätta
Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.
6 § Förbudet i 3 § gäller inte om en tillämpning av bestämmelsen leder
till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet
i konkurs.
7 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel får
Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar
som reglerar institutets verksamhet.
8 § Det som sägs i 7 § gäller även om
1. ett institut inte uppfyller en av Finansinspektionen i enlighet med 4
kap. beslutad systemriskbuffert, och
2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfreds
ställande hantering av relevant systemrisk.
9 kap. Avgifter
1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och
anmälningar enligt denna lag.
10 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka värdepappersbolag som enligt 3 kap. 3 § ska undantas från
kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,
2. vilka värdepappersbolag som enligt 6 kap. 3 § ska undantas från
kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert,
3. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas
vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,
4. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska
buffertvärdena enligt 5 kap. 1 §,
5. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars
geografiska område,
6. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och
rapporteras,
7. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska
uppfylla, och
8. institutens underrättelse och informationsskyldighet enligt 8 kap.
5 §.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för tillsyn som
avses i 9 kap. 1 §.
11 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med
stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
2013/14:228
Bilaga 6
471
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Denna lag träder i kraft den XX 2014.
2013/14:228
Bilaga 6
472
Lag om införande av lagen om kapitalbuffertar
1 § Lagen om kapitalbuffertar träder i kraft den […].
2 § Till och med år 2015 tillämpas inte bestämmelserna om kapital
buffertar för systemviktiga institut i lagen om kapitalbuffertar.
3 § Mellan år 2016 och 2018 ska följande gälla för institut som ålagts att
upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut.
Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt
systemviktiga institut behöver
1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut,
2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut,
3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut.
4 § Bestämmelserna i kapitel 8 i lagen om kapitalbuffertar ska börja
tillämpas från och med den 1 januari 2016.
5 § Fram till den 1 januari 2019 ankommer det på Riksbanken att vid
beslut om att erkänna andra medlemsstaters kontracykliska
kapitalbuffertvärden fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i
artikel 160.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av
den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och
om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG.
Denna lag träder i kraft den XX 2014.
2013/14:228
Bilaga 6
473
Förslag till
lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)
Härigenom föreskrivs
1
att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §
2
När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som
avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt
meddelande om
1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,
2. ändamålen med behandlingen,
3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om
honom eller henne,
4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller
henne, och
5. vem som har begärt upplysningen.
Om kreditupplysningen lämnas
ut till ett svenskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag, eller till ett
motsvarande utländskt företag, för
att användas endast som underlag
för beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker med en sådan metod
som avses i 4 kap. 7 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar, får
meddelandet sändas senare men
utan
onödigt
dröjsmål
och
begränsas till information enligt
första stycket 1, 2 och 5. Om den
som avses med upplysningen
begär det, ska även information
enligt 3 och 4 sändas till honom
eller henne.
Om kreditupplysningen lämnas
ut till ett svenskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag, eller till ett
motsvarande utländskt företag, för
att användas endast som underlag
för beräkning av kapitalkravet för
kreditrisker med en sådan metod
som avses i artikel 143.1 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, får
meddelandet sändas senare men
utan
onödigt
dröjsmål
och
begränsas till information enligt
första stycket 1, 2 och 5. Om den
som avses med upplysningen
begär det, ska även information
enligt 3 och 4 sändas till honom
eller henne.
Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas
om ett handelsbolag eller kommanditbolag.
Förstatredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas
genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2010:1073.
2013/14:228
Bilaga 6
474
tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när
upplysningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 §
yttrandefrihetsgrundlagen.
Denna lag träder i kraft den […..].
2013/14:228
Bilaga 6
475
Förslag till
lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan
Härigenom föreskrivs
1
att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 a §
2
Bestämmelser
om
kapital
täckning finns i lagen (2006:1371)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar.
För Svenska skeppshypoteks
kassan tillämpas bestämmelserna i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, och
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1373.
2013/14:228
Bilaga 6
476
Förslag till
lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs
1
att 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
1 §
2
En
stiftare,
huvudman,
styrelseledamot eller delegat, som
när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet skadar en sparbank,
skall ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon
annan genom överträdelse av
denna lag, lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar, tillämplig lag om
årsredovisning, lagen (2004:297)
om bank och finansieringsrörelse
eller bankens reglemente.
En
stiftare,
huvudman,
styrelseledamot eller delegat, som
när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet skadar en sparbank,
ska ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas någon
annan genom överträdelse av
denna lag, Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012, lagen (2014:000) om
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersinstitut,
lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar,
tillämplig lag om årsredovisning,
lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse eller bankens
reglemente.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1375.
2013/14:228
Bilaga 6
477
Förslag till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank
Härigenom föreskrivs
1
att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 a §
2
Om Riksbanken får kännedom
om en sådan kritisk situation som
avses i 10 kap. 9 § andra stycket
lagen
(2006:1371)
om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar, ska Riksbanken
omgående
underrätta
berörda
myndigheter inom EES med
ansvar för gruppbaserad tillsyn
enligt artikel 125 och 126 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och
driva
verksamhet
i
kreditinstitut
(omarbetning),
senast
ändrat
genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU.
Om Riksbanken får kännedom
om en sådan kritisk situation som
avses
i
5 kap.
3 §
lagen
(2014:000)
om
tillsyn
över
kreditinstitut
och
värde
pappersinstitut ska Riksbanken
omgående
underrätta
berörda
myndigheter inom EES med
ansvar för gruppbaserad tillsyn
enligt
artikel
111
i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2011:754.
2013/14:228
Bilaga 6
478
Förslag till
lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument
Härigenom föreskrivs
1
att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
2
Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå
avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt
att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet
slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i
någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma
gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter.
Det förfogande som avses ska anges noggrant.
Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal
som företaget medverkar till är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller
ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar
verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller
annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som
är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är
behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive
Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell
betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska
investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och
driva
verksamhet
i
kreditinstitut
(omarbetning),
senast
ändrat
genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/44/EG.
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2.5 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Senaste lydelse 2009:352.
2013/14:228
Bilaga 6
479
3 §
3
Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella
instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta
panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För
återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som
anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske
för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos
panthavaren.
Första stycket gäller inte om pantsättaren är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller
ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar
verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller
annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som
är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är
behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive
Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell
betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska
investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG.
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2.5 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
Denna lag träder i kraft den […..]
3
Senaste lydelse lag (2009:352).
2013/14:228
Bilaga 6
480
Förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker
Härigenom föreskrivs
1
att 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om
medlemsbanker ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
1 §
2
En styrelseledamot eller delegat,
som när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet skadar en medlems
bank, skall ersätta skadan. Det
samma gäller när skadan tillfogas
en medlem eller någon annan
genom överträdelse av denna lag,
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
tillämplig lag om årsredovisning,
lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse eller bankens
stadgar.
En styrelseledamot eller delegat,
som när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet skadar en medlems
bank, ska ersätta skadan. Det
samma gäller när skadan tillfogas
en medlem eller någon annan
genom överträdelse av denna lag,
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012,
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut,
lagen (2014:000) om kapital
buffertar, tillämplig lag om års
redovisning, lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse
eller bankens stadgar.
3 §
3
En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem skall ersätta skada som
han eller hon uppsåtligen eller av
grov
oaktsamhet
tillfogar
medlemsbanken, en medlem eller
någon annan genom att medverka
till överträdelse av denna lag,
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
tillämplig lag om årsredovisning,
En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem ska ersätta skada som han
eller hon uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar medlems
banken, en medlem eller någon
annan genom att medverka till
överträdelse av denna lag, Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1379.
3
Senaste lydelse 2006:1379.
2013/14:228
Bilaga 6
481
lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse
eller
stadgarna.
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012],
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut,
lagen
(2014:000)om
kapital
buffertar, tillämplig lag om
årsredovisning, lagen (2004:297)
om bank och finansieringsrörelse
eller stadgarna.
Denna lag träder i kraft den…..
2013/14:228
Bilaga 6
482
Förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs
1
att 13 § lagen (1995:1571) om insättnings
garanti ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
2
Garantimyndigheten
skall
årligen bestämma hur stort belopp
varje institut skall betala i avgift.
Avgiften skall betalas inom en
månad från dagen för beslutet.
Avgiften
skall
motsvara
summan av institutets insättningar
till den del de omfattas av
garantin, multiplicerat med lägst
60 procent och högst 140 procent
av det tal som tillämpas enligt 12 §
andra stycket. Avgiften skall
bestämmas med hänsyn till
institutets
kapitaltäckningsgrad,
beräknad enligt 2 kap. 1 § första
stycket 1 lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar.
Dröjsmålsränta skall tas ut på
avgifter som inte betalas i rätt tid,
om det inte finns särskilda skäl
mot det. Dröjsmålsränta skall
beräknas för år enligt en räntefot
som motsvarar den av Riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
referensräntan
enligt
9 §
räntelagen (1975:635) med ett
tillägg av åtta procentenheter.
Garantimyndigheten ska årligen
bestämma hur stort belopp varje
institut ska betala i avgift.
Avgiften ska betalas inom en
månad från dagen för beslutet.
Avgiften ska motsvara summan
av institutets insättningar till den
del de omfattas av garantin,
multiplicerat med lägst 60 procent
och högst 140 procent av det tal
som tillämpas enligt 12 § andra
stycket. Avgiften ska bestämmas
med
hänsyn
till
institutets
kapitalrelation enligt artikel 92 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
Dröjsmålsränta ska tas ut på
avgifter som inte betalas i rätt tid,
om det inte finns särskilda skäl
mot det. Dröjsmålsränta ska
beräknas för år enligt en räntefot
som motsvarar den av Riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
referensräntan
enligt
9 §
räntelagen (1975:635) med ett
tillägg av åtta procentenheter.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2007:1433.
2013/14:228
Bilaga 6
483
Förslag till
lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i
kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs
1
att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap.
1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
2
I kreditinstitut och värde
pappersbolag som omfattas av
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
skall en kapitaltäckningsanalys
ingå i årsredovisningen.
I kreditinstitut och värde
pappersbolag som omfattas av
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
ska en kapitaltäckningsanalys ingå
i årsredovisningen.
5 kap.
7 §
3
Utöver vad som följer av 1 §
skall uppgift lämnas om var sådan
information som skall offentlig
göras
enligt
8 kap.
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar tillhanda
hålls, om den inte finns i
årsredovisningen.
Vid tillämpningen av denna lag
ska artikel 434.2 i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
beaktas.
6 kap.
3 §
4
I kapitaltäckningsanalysen skall
uppgifter lämnas om kapitalbasen
och
kapitaltäckningen
för
kreditrisker, marknadsrisker och
operativa risker enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
I kapitaltäckningsanalysen ska
uppgifter lämnas om kapitalbasen
och kapitalbaskraven i enlighet
med
vad
som
följer
av
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1378.
3
Senaste lydelse 2006:1378.
4
Senaste lydelse 2006:1378.
2013/14:228
Bilaga 6
484
Företag som är moderföretag i
en sådan finansiell företagsgrupp
som avses i 9 kap. 1 och 2 §§
lagen om kapitaltäckning och
stora exponeringar, skall lämna de
uppgifter som anges i första
stycket beträffande gruppen.
Moderföretag som enligt samma
förordning ska uppfylla kraven i
förordningen på grundval en
företagsgrupps
konsoliderade
situation, ska lämna de uppgifter
som anges i första stycket
beträffande gruppen.
7 kap.
1 §
5
Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för
varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 eller 6 a §.
För finansiella holdingföretag
som
omfattas
av
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar ska en
kapitaltäckningsanalys
enligt
6 kap. 3 § ingå i koncern
redovisningen.
För finansiella holdingföretag
som omfattas av lagen (2014:000)
om tillsyn över kredit och värde
pappersinstitut ska en kapital
täckningsanalys enligt 6 kap. 3 §
ingå i koncernredovisningen.
Denna lag träder i kraft den…..
5
Senaste lydelse 2011:764.
2013/14:228
Bilaga 6
485
Förslag till
lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag
Härigenom föreskrivs
1
att 2 § lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
2
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag:
försäkringsaktiebolag,
ömsesidigt
försäkringsbolag
och
försäkringsförening
som
omfattas
av
försäkringsrörelselagen (2010:2043),
2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om bank
och finansieringsrörelse,
3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden,
b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 7 lagen (2004:46) om
värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,
d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om
värdepappersmarknaden,
e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella instrument och
f) AIFförvaltare som har fått tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen
(2013:000) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
4. finansiell
företagsgrupp:
grupp av företag som avses i
9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar eller annan grupp av
företag på vilka, enligt föreskrift
meddelad med stöd av 13 kap. 1 §
33 samma lag, bestämmelserna
om finansiell företagsgrupp ska
tillämpas och
5. koncern: detsamma som i
1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags
lagen (2005:551), varvid vad som
sägs om moderbolag tillämpas
även på andra juridiska personer
än aktiebolag.
4. koncern: detsamma som i
1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags
lagen (2005:551), varvid vad som
sägs om moderbolag tillämpas
även på andra juridiska personer
än aktiebolag.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Lydelse enligt regeringens proposition 2012/13:155.
2013/14:228
Bilaga 6
486
Denna lag träder i kraft den…..
2013/14:228
Bilaga 6
487
Förslag till
lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder
Härigenom föreskrivs
1
att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
11 §
2
Av var och en av FörstaFjärde APfondernas tillgångar, värderade till
marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra
finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av
emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, och
2. utländska
stater,
central
banker, utländska kommuner eller
därmed jämförliga samfälligheter,
och andra emittenter, som får noll
procent riskvikt med stöd av
schablonmetoden för kreditrisker
enligt
4 kap.
5 §
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
2. utländska
stater,
central
banker, utländska kommuner eller
därmed jämförliga samfälligheter,
och andra emittenter, som får noll
procent riskvikt med stöd av
schablonmetoden
som
enligt
artikel 107 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012, ska tillämpas för att
beräkna
kapitalkravet
för
kreditrisker.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera
fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt
därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i
betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1382.
2013/14:228
Bilaga 6
488
Förslag till
lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs
1
att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
2
Bestämmelser om uppgifts
skyldighet finns i 9 kap. 12 §
försäkringsrörelselagen
(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument, 2 kap. 20 §
lagen (2004:46) om värdepappers
fonder,
1 kap.
11 §
lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat,
10 kap.
18 §
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar, 1 kap.
12 §
lagen
(2007:528)
om
värdepappersmarknaden,
3 kap.
14 §
lagen
(2010:751)
om
betaltjänster och 3 kap. 14 § lagen
(2011:755)
om
elektroniska
pengar och 8 kap. 25 § lagen
(2013:000) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder.
Bestämmelser om uppgifts
skyldighet finns i 9 kap. 12 §
försäkringsrörelselagen
(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument, 2 kap. 20 §
lagen (2004:46) om värdepappers
fonder,
1 kap.
11 §
lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat,
5 kap.
10 §
lagen
(2014:000) om tillsyn över kredit
och värdepappersinstitut, 1 kap.
12 §
lagen
(2007:528)
om
värdepappersmarknaden,
3 kap.
14 §
lagen
(2010:751)
om
betaltjänster och 3 kap. 14 § lagen
(2011:755)
om
elektroniska
pengar och 8 kap. 25 § lagen
(2013:000) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder.
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om
meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett
sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Lydelse enligt regeringens proposition 2012/13:155.
2013/14:228
Bilaga 6
489
Förslag till
lag om ändring i lagen (2004:46) om
värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs
1
att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om
värdepappersfonder
2
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
3
Ett
fondbolag
som
utför
diskretionär portföljförvaltning av
seende finansiella instrument skall
för denna förvaltning och de
tjänster enligt 7 kap. 1 § första
stycket som bolaget utför ha det
eventuella ytterligare kapital för
kreditrisker, marknadsrisker och
operativa risker som enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar krävs av
ett
värdepappersbolag
med
motsvarande verksamhet.
Ett
fondbolag
som
utför
diskretionär portföljförvaltning av
seende finansiella instrument ska
för denna förvaltning och de
tjänster enligt 7 kap. 1 § första
stycket som bolaget utför ha det
eventuella ytterligare kapital för
kreditrisker, marknadsrisker och
operativa
risker
som
enligt
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, och
2 kap. lagen (2014:000) om tillsyn
över kredit och värdepappers
institut och lagen (2014:000) om
kapitalbuffertar krävs av ett
värdepappersbolag
med
mot
svarande verksamhet.
10 a §
4
För ett fondbolag som utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar
som gäller för ett värdepappers
bolag med motsvarande verk
För ett fondbolag som utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013,
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:000.
3
Senaste lydelse 2007:562.
4
Senaste lydelse 2007:562.
2013/14:228
Bilaga 6
490
samhet.
För fondbolag som inte utför
diskretionär portföljförvaltning av
seende
finansiella
instrument
tillämpas de bestämmelser om
finansiella företagsgrupper i 9 och
10 kap. lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar som gäller
för ett värdepappersbolag. Det
som föreskrivs om kapitalkrav för
fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta
kapitel skall då tillämpas även på
en finansiell företagsgrupp.
När ett fondbolag är moder
företag i en finansiell företags
grupp, skall den gruppbaserade
redovisningen i 9 kap. 9 § lagen
om kapitaltäckning och stora
exponeringar
upprättas
med
tillämpning av de regler som gäller
för upprättandet av koncernbalans
räkning
och
koncernresultat
räkning enligt 7 kap. årsredovis
ningslagen (1995:1554). Detta
gäller dock inte om något annat
följer av lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar eller
föreskrifter meddelade med stöd
av den lagen.
och lagen (2014:000) om kapital
buffertar, som gäller för ett värde
pappersbolag med motsvarande
verksamhet.
För fondbolag som inte utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
tillämpas de bestämmelser om
tillsyn på gruppnivå i del ett,
avdelning 2, kapitel 2 i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013, och lagen
(2014:000) om tillsyn över kredit
och värdepappersinstitut som
gäller för ett värdepappersbolag.
Det som föreskrivs om kapitalkrav
för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i
detta kapitel ska då tillämpas även
på gruppnivå.
När ett fondbolag är moder
företag och i enlighet med för
ordning (EU) nr 575/2013 ska
redovisa uppgifter på grundval
företagsgruppens
konsoliderade
situation, ska redovisningen upp
rättas med tillämpning av de regler
som gäller för upprättandet av
koncernbalansräkning och kon
cernresultaträkning enligt 7 kap.
årsredovisningslagen (1995:1554).
Detta gäller dock inte om något
annat
följer
av
föreskrifter
meddelade med stöd av samma
förordning.
Denna lag träder i kraft den…..
2013/14:228
Bilaga 6
491
Förslag till
lag om ändring i lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse.
2
dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 1 och 3 §§ ska upphävas
dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §,
13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5
7–9 och 15 §§, 16 kap. 1 §, samt rubriken närmast före 15 kap. 7 § ska ha
följande lydelse,
dels att det i lagen ska föras in sex nya bestämmelser, 6 kap. 2 a och
4 c § samt 15 kap. 1 a, 1 b, 1 c och 8 a §§, och en ny rubrik närmast före
6 kap. 4 c §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
3
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars
huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom,
tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har
samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera
kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva
bankrörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att
utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även
ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som
en enda filial,
7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut,
värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars
huvudsakliga verksamhet är att
a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,
b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.
1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra
stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Senaste lydelse av 7 kap. 9 § 2006:543 7 kap. 11 § 2006:1387 9 kap. 1 § 2006:1387.
3
Senaste lydelse 2011:768.
2013/14:228
Bilaga 6
492
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som
avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar,
9. kapitalbas: detsamma som
avses i artikel 72 i Europa
parlamentets
och
rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012,
10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
11. kreditinstitutsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den 26
juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värde
pappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG,
11. kreditmarknadsbolag:
ett
aktiebolag som har fått tillstånd att
driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsbolag:
ett
aktiebolag som har fått tillstånd att
driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsförening: en
ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings
rörelse,
13. kreditmarknadsförening: en
ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings
rörelse,
13. kreditmarknadsföretag:
kreditmarknadsbolag
och
kreditmarknadsförening,
14. kreditmarknadsföretag:
kreditmarknadsbolag
och
kreditmarknadsförening,
14. kvalificerat
innehav:
ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet beräknat på
det sätt som anges i 5 a § represen
terar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster
eller
annars
möjliggör
ett
väsentligt inflytande över led
ningen av företaget,
15. kvalificerat
innehav:
ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet beräknat på
det sätt som anges i 5 a § represen
terar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster
eller
annars
möjliggör
ett
väsentligt inflytande över led
ningen av företaget,
15. medlemsbank: en ekonomisk
förening som avses i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
16. medlemsbank: en ekonomisk
förening som avses i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
16. sparbank: ett företag som
avses i sparbankslagen (1987:619),
17. sparbank: ett företag som
avses i sparbankslagen (1987:619),
17. startkapital: det kapital som
definieras i artikel 57 a och b i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den 14
juni 2006 om rätten att starta och
driva verksamhet i kreditinstitut
18. startkapital: det kapital som
för kreditinstitut avses i artikel
4.51 i Europaparlamentets och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
2013/14:228
Bilaga 6
493
(omarbetning),
senast
ändrat
genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2010/78/EU,
värdepappersföretag,
18. utländskt bankföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt bankföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt kreditföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har
tillstånd
att
driva
finansieringsrörelse, och
20. utländskt kreditföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har
tillstånd
att
driva
finansieringsrörelse, och
20. utländskt kreditinstitut: ett
utländskt bankföretag och ett
utländskt kreditföretag.
21. utländskt kreditinstitut: ett
utländskt bankföretag och ett
utländskt kreditföretag.
8 §
4
Om ett kreditinstitut ingår i en
finansiell företagsgrupp enligt
9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar, skall bestämmelserna i
6–9, 13 och 15 kap. denna lag
samt bestämmelserna i lagen om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar om ett instituts
rörelse och om tillsyn över ett
institut, gälla i tillämpliga delar för
övriga företag i företagsgruppen.
Begränsningarna i fråga om ett
instituts
rörelse
skall
avse
företagen
i
företagsgruppen
gemensamt.
Om ett kreditinstitut står under
tillsyn på gruppnivå i enlighet med
artiklarna 10–23 i Europa
parlamentets
och
rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag,
ska
bestäm
melserna i 6–9, 13 och 15 kap.
denna lag samt bestämmelserna i
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
om ett instituts rörelse och om
tillsyn över ett institut, gälla i
tillämpliga delar för övriga företag
i företagsgruppen.
Begränsningarna i fråga om ett
instituts rörelse ska avse företagen
i företagsgruppen gemensamt.
Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från
bestämmelserna i första stycket.
10 §
5
Enskildas
förhållanden
till
kreditinstitut får inte obehörigen
röjas.
Enskildas
förhållanden
till
kreditinstitut och uppgift i en
anmälan eller utsaga om miss
tänkta överträdelser av det
finansiella regelverket som kan
avslöja anmälarens identitet får
inte obehörigen röjas.
4
Senaste lydelse 2013:455.
5
Senaste lydelse 2009:504.
2013/14:228
Bilaga 6
494
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets och sekretesslagen (2009:400).
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter
mot förbudet i första stycket.
I 5 a § kreditupplysnings lagen (1973:1173) finns bestämmelser som
innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte
hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
2 §
6
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller
finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med
denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda
bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den
planerade verksamheten,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas
enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett kreditinstitut, och
4. den som ska ingå i styrelsen
för företaget eller vara verk
ställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av ett
kreditinstitut och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.
4. den som ska ingå i styrelsen
för företaget eller vara verk
ställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av ett
kreditinstitut och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift. Vid
bedömningen ska även beaktas om
styrelsen som helhet har tillräcklig
kunskap och erfarenhet för att
leda institutet.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget är
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget är
6
Senaste lydelse 2009:361.
2013/14:228
Bilaga 6
495
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag, ska det vid bedömningen
av innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag, ska det vid bedömningen
av innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser
med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av företaget.
6 kap.
2 a §
Ett kreditinstitut ska tillhanda
hålla ändamålsenliga rappor
teringssystem för anställda som
vill
göra
anmälningar
om
misstänkta överträdelser av det
finansiella regelverket som begåtts
av institutet.
Personuppgiftslagen (1998:204)
gäller
vid
behandling
av
personuppgifter inom ramen för
sådana rapporteringssystem som
avses i första stycket.
Majoritetskrav vid beslut om
ersättning
4 c §
Bolagsstämman får besluta att
anställdas eller ledningens rörliga
ersättning får överskrida den fasta
ersättningen. Den rörliga ersätt
ningen får dock inte bestämmas
till ett belopp som är mer än
dubbelt så stort som den fasta
ersättningen.
Ett beslut om den rörliga
ersättning är giltigt, om beslutet
har biträtts av aktieägare som
tillsammans företräder minst två
tredjedelar av aktieägarna och
minst hälften av aktieägarna
närvarat vid bolagsstämman, eller
om beslutet biträtts av aktieägare
2013/14:228
Bilaga 6
496
med minst tre fjärdedelar av de
aktier som är företrädda vid
bolagsstämman.
En aktieägare får inte själv eller
genom ombud rösta om ett beslut
enligt första stycket om denne
direkt berörs av beslutet.
10 kap.
37 §
7
Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie
bolagslagen (2005:551) föreskrivs
om ansvar vid överträdelse av där
angivna bestämmelser gäller för
bankaktiebolag även vid över
trädelse av denna lag och lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
Vad som i 29 kap. 1–3 §§
aktiebolagslagen (2005:551) före
skrivs om ansvar vid överträdelse
av där angivna bestämmelser
gäller för bankaktiebolag även vid
överträdelse av denna lag, Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag,
lagen
(2014:000)om
tillsyn över kredit och värde
pappersinstitut
och
lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
12 kap.
20 §
8
Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen
(1987:667)
om
ekonomiska
föreningar föreskrivs om ansvar
vid överträdelse av den lagen, av
tillämplig lag om årsredovisning
och av stadgarna gäller beträffande
kreditmarknadsföreningar
även
vid överträdelse av denna lag och
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar.
Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen
(1987:667)
om
ekonomiska
föreningar föreskrivs om ansvar
vid överträdelse av den lagen, av
tillämplig lag om årsredovisning
och av stadgarna gäller beträffande
kreditmarknadsföreningar
även
vid överträdelse av denna lag,
Europaparlamentets och rådets
förordning
Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag,
lagen
(2014:000) om tillsyn över kredit
och
värdepappersinstitut
och
lagen (2014:000) om kapital
buffertar.
7
Senaste lydelse 2006:1387.
8
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 6
497
13 kap.
3 §
Ett kreditinstitut och sådana
utländska
kreditinstitut
som
inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall
lämna
Finansinspektionen
de
upplysningar om sin verksamhet
och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen
begär.
Ett kreditinstitut och sådana
utländska
kreditinstitut
som
inrättat filial i landet ska lämna
Finansinspektionen
de
upplysningar om sin verksamhet
och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen
begär.
4 §
Finansinspektionen
får
när
inspektionen anser det nödvändigt
genomföra en undersökning hos
ett kreditinstitut och sådana
utländska kreditinstitut som har
inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.
Finansinspektionen
får
när
inspektionen anser det nödvändigt
genomföra en undersökning hos
ett kreditinstitut och sådana
utländska kreditinstitut som har
inrättat filial i landet.
Innan en undersökning genom
förs av ett utländskt kreditinstitut
som har inrättat filial enligt 4 kap.
1 §
ska
Finansinspektionen
konsultera behöriga myndigheter i
den
medlemsstat
som
har
auktoriserat det utländska kredit
institutet.
6 a §
9
Finansinspektionen ska i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med utländska
behöriga
myndigheter
och
Europeiska bankmyndigheten i
den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.
Finansinspektionen ska i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med utländska
behöriga myndigheter, Europeiska
bankmyndigheten,
Europeiska
systemrisknämnden
och
Europeiska värdepappers och
marknadsmyndigheten i den ut
sträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen.
6 b §
10
Finansinspektionen får hän
skjuta
frågor
som
rör
ett
förfarande av en annan behörig
myndighet
inom
EES
till
Europeiska bankmyndigheten för
tvistlösning i de fall som framgår
av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i
Finansinspektionen får hänskjuta
frågor som rör ett förfarande av en
annan behörig myndighet inom
EES
till
Europeiska
bank
myndigheten för tvistlösning i de
fall som framgår av artiklarna 112,
116 och 133 i kreditinstituts
9
Senaste lydelse 2012:193.
10
Senaste lydelse 2012:193.
2013/14:228
Bilaga 6
498
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG.
direktivet.
Finansinspektionen får även
hänskjuta ett förfarande i enlighet
med vad som sägs i första stycket i
enlighet med artiklarna 41.2 43.5
50 och 51 i kreditinstituts
direktivet.
7 §
11
Finansinspektionen
skall
i
samarbete med behörig hem
landsmyndighet utöva tillsyn över
att likviditeten är tillfredsställande
i en här i landet inrättad filial till
ett utländskt kreditinstitut som
avses i 4 kap. 1 §.
Efter anmälan till Finansinspek
tionen kan en behörig myndighet i
ett annat land inom
EES
genomföra en undersökning hos
filialen och hos en filial till ett
sådant företag som avses i 4 kap.
3 §.
Efter anmälan till Finans
inspektionen kan en behörig
myndighet i ett annat land inom
EES genomföra en undersökning
hos en här i landet inrättad filial
till utländskt kreditinstitut som
avses i 4 kap. 1 § och hos en filial
till ett sådant företag som avses i
4 kap. 3 §.
11 §
12
Styrelsen i en sparbank, en
medlemsbank eller i en kredit
marknadsförening är skyldig att
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns skäl
att anta att institutet inte kan
uppfylla kravet på kapitaltäckning
enligt lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar.
Balansräkningen skall granskas
av institutets revisor. Om gransk
ningen visar att kravet inte är upp
fyllt, skall institutets styrelse
genast underrätta Finansinspek
tionen.
Styrelsen i en sparbank, en med
lemsbank eller i en kredit
marknadsförening är skyldig att
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns skäl
att anta att institutet inte kan
uppfylla kapitalbaskravet enligt
2 kap. 1 § lagen (2014:000) om
tillsyn över kredit och värde
pappersinstitut.
Balansräkningen ska granskas
av institutets revisor. Om gransk
ningen visar att kravet inte är
uppfyllt, ska institutets styrelse
genast underrätta Finansinspek
tionen.
11
Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.
12
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 6
499
14 kap.
2 §
13
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett
kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt
sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på
verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag
och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag ska det
vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant
företag enligt 9 kap. 13 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar respektive
5 kap. 16 § lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
Om förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag ska det
vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant
företag enligt 3 kap. 5 § lagen
(2014:000) om tillsyn över kredit
och värdepappersinstitut respek
tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531)
om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet
och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av institutet.
6 §
14
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav
av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda
fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat
13
Senaste lydelse 2009:361.
14
Senaste lydelse 2009:361.
2013/14:228
Bilaga 6
500
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven
i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska ange
lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om
innehavaren
är
ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 9 kap. 13 §
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
3. om
innehavaren
är
ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000)om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller
andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid
med beslutet.
15 kap.
1 §
15
Om
ett
kreditinstitut
har
åsidosatt sina skyldigheter enligt
denna lag, andra författningar som
reglerar institutets verksamhet,
institutets bolagsordning, stadgar
eller reglemente eller interna
instruktioner som har sin grund i
författningar
som
reglerar
institutets
verksamhet,
skall
Finansinspektionen ingripa.
Om ett kreditinstitut har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
institutets verksamhet, institutets
bolagsordning,
stadgar
eller
reglemente
eller
interna
instruktioner som har sin grund i
författningar
som
reglerar
institutets verksamhet, ska Finans
inspektionen ingripa.
Ingripande
sker
genom
utfärdande av föreläggande att
inom viss tid begränsa rörelsen i
Ingripande enligt denna lag sker
genom utfärdande av föreläggande
att inom viss tid begränsa rörelsen
15
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 6
501
något avseende, minska riskerna i
den eller vidta någon annan åtgärd
för att komma till rätta med
situationen, förbud att verkställa
beslut eller genom anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig skall
kreditinstitutets tillstånd återkallas
eller, om det är tillräckligt, varning
meddelas.
Finansinspektionen får avstå
från
ingripande
om
en
överträdelse
är
ringa
eller
ursäktlig, om institutet gör rättelse
eller om någon annan myndighet
har vidtagit åtgärder mot institutet
och dessa åtgärder bedöms
tillräckliga.
i något avseende, minska riskerna i
den eller vidta någon annan åtgärd
för att komma till rätta med
situationen, förbud att verkställa
beslut eller genom anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig ska
kreditinstitutets tillstånd återkallas
eller, om det är tillräckligt, varning
meddelas.
Finansinspektionen ska även
ingripa genom att utfärda ett
föreläggande i enlighet med andra
stycket om ett kreditinstitut inom
tolv månader sannolikt inte längre
kommer uppfylla sina skyldigheter
enligt denna lag eller andra för
fattningar som reglerar institutets
verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska hänsyn
tas till hur allvarlig överträdelsen
är och hur länge den pågått. Sär
skild hänsyn ska tas till över
trädelsens art, överträdelsens kon
kreta och potentiella effekter på
det finansiella systemet och
eventuella skador som uppstått.
Som en förmildrande omständlig
het ska beaktas om överträdelsen
är ursäktlig.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en över
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om institutet gör rättelse eller om
någon annan myndighet har
vidtagit åtgärder mot institutet och
dessa åtgärder bedöms till
räckliga.
1 b §
Utöver det som sägs i 1 a § ska i
försvårande riktning beaktas om
institutet
eller
den
fysiska
personen tidigare har begått en
överträdelse av det finansiella
regelverket. Vid denna bedöm
ning bör särskild vikt fästas vid
om överträdelserna är likartade
och den tid som har förflutit
mellan de olika överträdelserna.
2013/14:228
Bilaga 6
502
I förmildrande riktning ska
beaktas om institutet eller den
fysiska personen
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens utredning och
om
2. institutet snabbt upphört med
överträdelsen sedan den anmälts
till eller påtalats av Finans
inspektionen.
1 c §
I lagen (2014:000) om tillsyn
över kredit och värdepappers
institut finns särskilda bestäm
melser om möjlighet att ingripa
genom
beslut
om
särskilt
kapitalbaskrav
och
särskilda
likviditetskrav.
I
lagen
(2014:000)
om
kapitalbuffertar finns särskilda
regler om ingripande för de fall ett
institut
inte
uppfyller
kapitalbaskraven enligt den lagen.
2 §
Om någon som ingår i ett
kreditinstituts styrelse eller är dess
verkställande direktör inte upp
fyller de krav som anges i 3 kap.
2 § 4, skall Finansinspektionen
återkalla institutets tillstånd. Det
får dock ske bara om inspektionen
först beslutat att anmärka på att
personen ingår i styrelsen eller är
verkställande direktör och om han
eller hon, sedan en av inspek
tionen bestämd tid om högst tre
månader har gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen eller som verk
ställande direktör.
Om någon som ingår i ett
kreditinstituts styrelse eller är dess
verkställande direktör eller om
styrelsen som helhet inte uppfyller
de krav som anges i 3 kap. 2 § 4,
ska Finansinspektionen återkalla
institutets tillstånd. Det får dock
ske bara om inspektionen först
beslutat att anmärka på personen
eller styrelsen och om erforderliga
åtgärder inte vidtagits sedan en av
inspektionen bestämd tid om högst
tre månader har gått.
3 §
16
Finansinspektionen skall åter
kalla ett kreditinstituts tillstånd om
institutet
Finansinspektionen ska åter
kalla ett kreditinstituts tillstånd om
institutet
16
Senaste lydelse 2005:1055.
2013/14:228
Bilaga 6
503
1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan
har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,
2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. har överlåtit hela sin rörelse,
5. under en sammanhängande tid
av sex månader inte har drivit
sådan rörelse som tillståndet avser,
eller
6. försatts i konkurs eller om
beslut fattats om att institutet skall
träda i tvångslikvidation.
I fall som avses i första stycket 2
och 5 får i stället varning meddelas
om det är tillräckligt.
5. under en sammanhängande tid
av sex månader inte har drivit
sådan rörelse som tillståndet avser,
6. försatts i konkurs eller om
beslut fattats om att institutet ska
träda i tvångslikvidation, eller
7. har fått tillståndet genom att
lämna falska uppgifter eller på
något annat otillbörligt sätt.
I fall som avses i första stycket
2, 5 och 7 får i stället varning
meddelas om det är tillräckligt.
5 §
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet underrättats
om att ett svenskt kreditinstitut
överträtt föreskrifter som gäller i
det landet för sådana institut, skall
inspektionen vidta de åtgärder som
anges i 1–4 §§ mot institutet, om
det föreligger någon omständighet
som avses där. Inspektionen skall
underrätta
den
behöriga
myndigheten om vilka åtgärder
som vidtas.
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet underrättats
om att ett svenskt kreditinstitut
överträtt föreskrifter som gäller i
det landet för sådana institut, ska
inspektionen utan dröjsmål vidta
de åtgärder som anges i 1–4 §§
mot institutet, om det föreligger
någon omständighet som avses
där.
Inspektionen
ska
utan
dröjsmål underrätta den behöriga
myndigheten om vilka åtgärder
som vidtas.
Straffavgift
Administrativ sanktionsavgift
7 §
17
Om
ett
kreditinstitut
har
meddelats beslut om anmärkning
eller varning enligt 1 §, får
Finansinspektionen besluta att
institutet ska betala en straff
avgift.
Om
ett
kreditinstitut
har
meddelats beslut om anmärkning
eller varning enligt 1 §, eller
varning enligt 3 § första stycket 7
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
institutet
ska
betala
en
administrativ sanktionsavgift.
Om det finns särskilda skäl för
det, får inspektionen besluta om
17
Senaste lydelse prop. 2012/13:95.
2013/14:228
Bilaga 6
504
Avgiften tillfaller staten.
sanktionsavgift för någon eller
några som ingår i institutets
styrelse eller är dess verkställande
direktör, om han eller hon är
ansvarig för överträdelsen i fråga.
8 §
Straffavgiften ska fastställas till
lägst femtusen kronor och högst
femtio miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio
procent
av
kreditinstitutets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår.
Sanktionsavgiften
för
kreditinstitut ska fastställas till
högst
1. tio procent av kreditinstitutets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår, eller
2. två gånger summan av den
vinst eller två gånger de kostnader
som undvikits till följd av
regelöverträdelsen, i de fall
beloppen kan fastställas.
Sanktionsavgiften
får
inte
bestämmas till ett lägre belopp än
5 000 kronor.
Om överträdelsen har skett
under institutets första verksam
hetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller
är bristfälliga, får den uppskattas.
Om överträdelsen har skett
under institutets första verksam
hetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller
är bristfälliga, får den uppskattas.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven
enligt 6 kap. 1 §.
8 a §
Sanktionsavgifter för fysiska
personer ska fastställas till högst
a) ett belopp som per den 17 juli
2013 i svenska kronor motsvarar
fem miljoner euro eller
b) två gånger summan av den
vinst överträdelsen medfört eller
två gånger summan av de kost
nader som personen i fråga
undvikit till följd av överträdelsen,
i de fall beloppen kan fastställas.
9 §
När
straffavgiftens
storlek
fastställs, skall särskild hänsyn tas
till hur allvarlig den överträdelse
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs ska särskild hänsyn tas
till det som sägs i 1 a och 1 b §,
2013/14:228
Bilaga 6
505
är som föranlett anmärkningen
eller varningen och hur länge
överträdelsen har pågått.
samt till institutets eller den
fysiska personens finansiella ställ
ning och, i de fall det kan fast
ställas, den vinst eller de kost
nader som överträdelsen föranlett
för institutet eller den fysiska
personen.
15 §
Finansinspektionen
får
förelägga ett institut eller ett
företag, som tillhör någon av
följande kategorier att göra
rättelse om det inte driver sin
rörelse enligt de bestämmelser
som avses i 1 §, nämligen
1. utländska kreditinstitut som
driver verksamhet här enligt
4 kap. 1 eller 2 §, och
2. sådana finansiella institut och
dotterföretag som driver verksam
het här enligt 4 kap. 3 §.
Om institutet eller företaget inte
följer föreläggandet, skall inspek
tionen underrätta den behöriga
myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får
Finansinspektionen
förbjuda
institutet
eller
företaget
att
påbörja nya transaktioner här i
landet. Innan förbud meddelas
skall inspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets
hemland. I brådskande fall får
inspektionen meddela förbud utan
föregående
underrättelse
till
hemlandsmyndigheten.
Denna
skall då underrättas så snart det
kan ske.
Om ett utländskt kreditinstitut
som driver verksamhet här enligt 4
kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin
verksamhet i enlighet med de
bestämmelser som avses i 1 §,
eller om det föreligger en
väsentlig risk för att bestäm
melserna inte efterlevs, ska
inspektionen
underrätta
den
behöriga myndigheten i företagets
hemland.
I brådskande fall får Finans
inspektionen i avvaktan på åt
gärder som fattas av hemlandets
behöriga myndigheter, vidta åt
gärder mot institutet i syfte att
värna den finansiella stabiliteten i
landet. Åtgärderna ska vara pro
portionerliga i förhållande till
dess syfte och upphöra så snart de
inte längre behövs eller hem
medlemsstatens
myndigheter
vidtar en sådan rekonstruktions
åtgärd som avses i artikel 3 i
direktiv 2001/24/EG.
16 kap.
1 §
18
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilken
information
ett
kreditinstitut ska lämna till sina
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilken
information
ett
kreditinstitut ska lämna till sina
18
Senaste lydelse 2011.830.
2013/14:228
Bilaga 6
506
kunder eller till dem som institutet
erbjuder sina tjänster,
2. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 3 kap. 5–
7 §§,
3. vilka
åtgärder
som
ett
kreditinstitut ska vidta för att
uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering, genom
lysning, system för hantering av
uppgifter om insättare och deras
insättningar, sundhet samt rikt
linjer och instruktioner som avses i
6 kap. 1–5 §§,
4. vilka
begränsningar
som
gäller när ett bankaktiebolag eller
ett kreditmarknadsbolag tar emot
egna aktier eller aktier i sitt
moderbolag som pant enligt
10 kap. 12 §,
5. vilka upplysningar som ett
kreditinstitut och sådana utländska
kreditinstitut som har inrättat filial
enligt 4 kap. 4 § ska lämna till
Finansinspektionen
för
dess
tillsynsverksamhet, och
6. sådana avgifter för tillsyn som
avses i 13 kap. 16 §.
kunder eller till dem som institutet
erbjuder sina tjänster,
2. vilka krav som enligt 3 kap.
2 § 4 och 14 kap. 2 § 1 ska ställas
på den som ska ingå i styrelsen
eller vara verkställande direktör i
ett företag, eller vara ersättare för
någon av dem,
3. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 3 kap. 5–
7 §§,
4. vilka
åtgärder
som
ett
kreditinstitut ska vidta för att
uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering, genom
lysning, system för hantering av
uppgifter om insättare och deras
insättningar, sundhet samt rikt
linjer och instruktioner som avses i
6 kap. 1–5 §§,
5. vilka
begränsningar
som
gäller när ett bankaktiebolag eller
ett kreditmarknadsbolag tar emot
egna aktier eller aktier i sitt
moderbolag som pant enligt
10 kap. 12 §,
6. vilka upplysningar som ett
kreditinstitut och sådana utländska
kreditinstitut som inrättat filial i
landet
ska
lämna
till
Finansinspektionen
för
dess
tillsynsverksamhet, och
7. sådana avgifter för tillsyn som
avses i 13 kap. 16 §.
1. Denna lag träder i kraft den […..]. Bestämmelserna i 13 kap. 7 §,
15 kap. 15 § och 13 kap. 6 b andra stycket och 7 § träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
2. Lagen ska inte tillämpas på överträdelser som helt inträffat före lagens
ikraftträdande.
2013/14:228
Bilaga 6
507
Förslag till
lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av
lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs
1
att 15 § lagen (2004:298) om införande av
lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse ska upphävas.
Denna lag träder i kraft den […].
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2013/14:228
Bilaga 6
508
Förslag till
lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat
Härigenom föreskrivs
1
att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
8 §
2
Om ett blandat finansiellt
holdingföretag finns i toppen av
ett finansiellt konglomerat, vars
största sektor är bank och värde
papperssektorn, gäller bestäm
melserna om stora exponeringar i
7 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar för samtliga företag som
tillhör den sektorn och för det
blandade
finansiella
holding
företaget.
Om ett blandat finansiellt
holdingföretag finns i toppen av
ett finansiellt konglomerat, vars
största sektor är bank och värde
papperssektorn, gäller bestäm
melserna om stora exponeringar i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, för
samtliga företag som tillhör den
sektorn och för det blandade
finansiella holdingföretaget.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2006:1388.
2013/14:228
Bilaga 6
509
Förslag till
lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers
marknaden
dels att punkt 7 i ikraftträdande och övergångsbestämmelser till lagen
ska upphöra att gälla,
dels att 7 kap. 7–9 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 7 och 12 §§, 24 kap. 3 och 7 §§,
25 kap. 1, 4 och 8–10 §§ samt rubriken närmast före 25 kap. 8 § ska ha
följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 a,
25 kap. 1 a, 1 b, 1 c och 9 a §§ samt en ny rubrik närmast före 8 kap.
8 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
2
I denna lag betyder
1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal
med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde
pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts
eller företags räkning
a) marknadsföra investerings eller sidotjänster,
b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende
investeringstjänster eller finansiella instrument,
c) placera finansiella instrument, eller
d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa
instrument eller tjänster,
2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt
angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har
behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och
företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande
marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,
3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som
har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade
marknader,
4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Senaste lydelse 2012:197.
2013/14:228
Bilaga 6
510
5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap.
att driva clearingverksamhet,
6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att
a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras
förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk
eller utländsk valuta,
b) genom att träda in som part eller som garant ta över ansvaret för att
förpliktelserna fullgörs, eller
c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas
genom överförande av likvid eller instrument,
7. direktivet
om
marknader
för
finansiella
instrument:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004
om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets
direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG,
senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU,
8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat
finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid
även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i
Sverige ska anses som en enda filial,
11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr
1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller
dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktions
rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella
instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,
12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral
Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut
eller en börs och som sammanför ett flertal köp och säljintressen i
finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet
med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,
13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i denna lag,
14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och
verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,
15. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar,
15. kapitalbas: detsamma som
avses i artikel 72 i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag,
16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen
(2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra
juridiska personer än aktiebolag,
17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank
eller kreditföretag som driver bank eller finansieringsrörelse från filial i
Sverige,
2013/14:228
Bilaga 6
511
18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,
om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar
10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars
möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,
20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som
sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp och
säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom
systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder
till avslut,
21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,
22. sidoverksamheter:
a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och
4 §§,
b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och
c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,
23. startkapital: detsamma som i
1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse,
23. startkapital: det kapital som
för värdepappersföretag avses i
artikel 4.51 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013,
24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett
organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning
genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en
handelsplattform,
25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i
hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett
bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank och
finansieringsrörelse,
27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut
som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och
utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,
28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet,
och
29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av
insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv
2001/34/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU.
11 §
3
Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs
eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under
3
Senaste lydelse 2009:522.
2013/14:228
Bilaga 6
512
uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller
personliga förhållanden.
Uppgift i en anmälan eller
utsaga om misstänkta över
trädelser
av
det
finansiella
regelverket som kan avslöja
anmälarens identitet får inte
obehörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets och sekretesslagen (2009:400).
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som
innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte
hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
1 §
4
Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag,
om
1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan
författning,
3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att
drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som
reglerar bolagets verksamhet,
4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett värdepappersbolag,
5. den som ska ingå i styrelsen
för bolaget eller vara verkställande
direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag och även i övrigt är lämplig
för en sådan uppgift, och
5. den som ska ingå i styrelsen
för bolaget eller vara verkställande
direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag och även i övrigt är lämplig
för en sådan uppgift, varvid även
ska beaktas om styrelsen som
helhet har tillräcklig kunskap och
erfarenhet för att leda institutet,
och
6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska
ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten
kan komma att underlätta rörelsen.
4
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 6
513
2 §
5
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets
verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
ska det vid bedömningen av
innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn
över
finansiella
konglomerat.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
ska det vid bedömningen av
innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
7 §
6
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar.
Ett värdepappersbolags kapital
bas får inte understiga det belopp
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i Europaparlamentets och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012, lagen (2014:000)om
tillsyn över kredit och värde
pappersinstitut
och
lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
5
Senaste lydelse 2006:1371.
6
Ändringen innebär bland annat att andra och tredje styckena upphävs.
2013/14:228
Bilaga 6
514
som enligt 6 § krävdes när
verksamheten påbörjades. För ett
värdepappersbolag som har bytt
redovisningsvaluta gäller i stället
att kapitalbasen inte får under
stiga det högsta av de belopp som
avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35)
om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Ett värdepappersbolags alter
nativ till startkapital enligt 6 §
andra eller tredje stycket får inte i
värde understiga vad som krävdes
när verksamheten påbörjades.
12 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka
poster som får räknas in i
startkapitalet enligt 6 §.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 6 § och
2. vilka krav som enligt 3 kap.
1 § 5 och 24 kap. 3 § 1 ska ställas
på den som ska ingå i styrelsen
eller vara verkställande direktör i
ett företag, eller vara ersättare för
någon av dem.
8 kap.
4 a §
Ett
värdepappersbolag
ska
tillhandahålla
ändamålsenliga
rapporteringssystem för anställda
som vill göra anmälningar om
misstänkta överträdelser av det
finansiella regelverket som begåtts
av värdepappersbolaget.
Personuppgiftslagen (1998:204)
gäller
vid
behandling
av
personuppgifter inom ramen för
sådana rapporteringssystem som
avses i första stycket.
Majoritetskrav vid beslut om
ersättning
8 a §
Bolagsstämman får besluta att
anställdas eller ledningens rörliga
ersättning får överskrida den fasta
ersättningen.
Den
rörliga
2013/14:228
Bilaga 6
515
ersättningen
får
dock
inte
bestämmas till ett belopp som är
mer än dubbelt så stort som den
fasta ersättningen.
Ett beslut om den rörliga ersätt
ning är giltigt, om beslutet har
biträtts av aktieägare som till
sammans företräder minst två
tredjedelar av aktieägarna och
minst hälften av aktieägarna när
varat vid bolagsstämman, eller om
beslutet biträtts av aktieägare med
minst tre fjärdedelar av de aktier
som är företrädda vid bolags
stämman.
En aktieägare får inte själv eller
genom ombud rösta om ett beslut
enligt första stycket om denne
direkt berörs av beslutet.
24 kap.
3 §
7
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett
värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan
antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till
förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget,
börsen eller clearingorganisationen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen eller vara
verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av
dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett
värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och även i
övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs
på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om det är fråga om ett värde
Om det är fråga om ett värde
7
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 6
516
pappersbolag och förvärvaren är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag ska det vid bedömningen
av förvärvarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn
över
finansiella
konglomerat.
pappersbolag och förvärvaren är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag ska det vid bedömningen
av förvärvarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000 om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om
förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §
8
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga
om ett värdepappersbolag, är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 9 kap. 13 §
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
3. om ägaren, när det är fråga
om ett värdepappersbolag, är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
8
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 6
517
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller
andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid
med beslutet.
25 kap.
1 §
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, företagets
bolagsordning, stadgar eller regle
mente eller interna instruktioner
som har sin grund i en författning
som reglerar företagets verk
samhet, skall Finansinspektionen
ingripa.
Finansinspektionen skall då
utfärda ett föreläggande att inom
viss tid begränsa rörelsen i något
avseende, minska riskerna i den
eller vidta någon annan åtgärd för
att komma till rätta med situa
tionen, ett förbud att verkställa
beslut eller en anmärkning. Om
överträdelsen är allvarlig, skall
företagets tillstånd återkallas eller,
om det är tillräckligt, varning
meddelas.
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, företagets
bolagsordning,
stadgar
eller
reglemente eller interna instruk
tioner som har sin grund i en
författning som reglerar företagets
verksamhet, ska Finansinspek
tionen ingripa.
Finansinspektionen
ska
då
utfärda ett föreläggande att inom
viss tid begränsa rörelsen i något
avseende, minska riskerna i den
eller vidta någon annan åtgärd för
att
komma
till
rätta
med
situationen,
ett
förbud
att
verkställa beslut eller en anmärk
ning. Om överträdelsen är all
varlig, ska företagets tillstånd åter
kallas eller, om det är tillräckligt,
varning meddelas.
Finansinspektionen ska även
ingripa genom att utfärda ett före
läggande i enlighet med andra
stycket om ett värdepappersbolag
inom tolv månader sannolikt inte
längre kommer uppfylla sina
skyldigheter enligt denna lag eller
andra författningar som reglerar
institutets verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska hänsyn
tas till hur allvarlig överträdelsen
är och hur länge den pågått. Sär
skild hänsyn ska tas till över
trädelsens art, överträdelsens
konkreta och potentiella effekter
2013/14:228
Bilaga 6
518
på det finansiella systemet och
eventuella skador som uppstått.
Som en förmildrande omständlig
het ska beaktas om överträdelsen
är ursäktlig.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en över
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om institutet gör rättelse eller om
någon annan myndighet har
vidtagit åtgärder mot institutet och
dessa
åtgärder
bedöms
tillräckliga.
1 b §
Utöver det som sägs i 1 a § ska i
försvårande riktning beaktas om
institutet
eller
den
fysiska
personen tidigare har begått en
överträdelse av det finansiella
regelverket. Vid denna bedömning
bör särskild vikt fästas vid om
överträdelserna är likartade och
den tid som har förflutit mellan de
olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska
beaktas om institutet eller den
fysiska personen
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens utredning och
om
2. institutet snabbt upphört med
överträdelsen sedan den anmälts
till
eller
påtalats
av
Finansinspektionen.
1 c §
I lagen (2014:000) om tillsyn
över kredit och värdepappers
institut finns särskilda bestäm
melser om möjlighet att ingripa
genom ett beslut om ett särskilt
kapitalbaskrav
och
särskilda
likviditetskrav.
I lagen (2014:000) om kapital
buffertar finns särskilda regler om
ingripande för de fall ett värde
pappersbolag
inte
uppfyller
kapitalbaskraven enligt den lagen.
2013/14:228
Bilaga 6
519
4 §
Om någon som ingår i ett
värdepappersbolags, en börs eller
en svensk clearingorganisations
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som
anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,
12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,
skall Finansinspektionen återkalla
företagets tillstånd. Detta får dock
ske bara om inspektionen först har
beslutat att påtala för företaget att
personen inte uppfyller kraven,
och han eller hon finns kvar i
styrelsen eller som verkställande
direktör efter det att en av
inspektionen bestämd tid om högst
tre månader har gått ut.
Om någon som ingår i ett
värdepappersbolags, en börs eller
en svensk clearingorganisations
styrelse eller är verkställande
direktör, eller styrelsen som helhet
inte uppfyller de krav som anges i
3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap.
2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, ska
Finansinspektionen
återkalla
företagets tillstånd. Detta får dock
ske bara om inspektionen först har
beslutat att påtala för företaget att
personen eller styrelsen inte
uppfyller kraven, och erforderliga
åtgärder inte vidtagits efter det att
en av inspektionen bestämd tid om
högst tre månader har gått ut.
Straffavgift
Administrativ sanktionsavgift
8 §
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har meddelats
beslut om anmärkning eller
varning enligt 1 § eller varning
enligt 5 § första stycket 1 och 5
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
företaget
skall
betala
en
straffavgift.
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har med
delats beslut om anmärkning eller
varning enligt 1 § eller varning
enligt 5 § första stycket 1 och 5
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
företaget ska betala en admin
istrativ sanktionsavgift.
Om det finns särskilda skäl för
det,
får
Finansinspektionen
besluta om sanktionsavgift för
någon eller några som ingår i ett
värdepappersbolags styrelse eller
är dess verkställande direktör, om
han eller hon är ansvarig för över
trädelsen i fråga.
Avgiften tillfaller staten.
9 §
Straffavgiften skall uppgå till
lägst 5 000 kronor och högst
50 miljoner kronor.
Sanktionsavgiften för företag
ska fastställas till högst
1. tio procent av företagets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår, eller
2. två gånger summan av den
vinst överträdelsen medfört eller
två gånger de kostnader som
2013/14:228
Bilaga 6
520
Avgiften får inte överstiga tio
procent av företagets omsättning
närmast föregående räkenskapsår.
Om överträdelsen har skett
under företagets första verksam
hetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller
är bristfälliga, får den uppskattas.
undvikits till följd av över
trädelsen, i de fall beloppen kan
fastställas.
Sanktionsavgiften
får
inte
bestämmas till ett lägre belopp än
5 000 kronor.
Om överträdelsen har skett
under företagets första verksam
hetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller
är bristfälliga, får den uppskattas.
För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet
därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen
(2004:297) om bank och finansieringsrörelse.
9 a §
Sanktionsavgifter för fysiska
personer ska fastställas till högst
1. ett belopp som per den 17 juli
2013 i svenska kronor motsvarar
fem miljoner euro eller
2. två gånger summan av den
vinst eller två gånger summan av
de kostnader som undvikits till
följd av regelöverträdelsen, i de
fall beloppen kan fastställas.
10 §
När
straffavgiftens
storlek
fastställs, skall särskild hänsyn tas
till hur allvarlig den överträdelse
är som föranlett anmärkningen
eller varningen och hur länge
överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska särskild hänsyn tas
till det som sägs i 1 a och 1 b §,
samt till institutets eller den
fysiska
personens
finansiella
ställning och, i de fall det kan
fastställas, den vinst eller de
kostnader
som
överträdelsen
föranlett för institutet eller den
fysiska personen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. Lagen ska inte tillämpas på
överträdelser som helt inträffat före lagens ikraftträdande.
2013/14:228
Bilaga 6
521
Förslag till
lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till
kreditinstitut
Härigenom föreskrivs
1
att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814)
om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §
Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in
aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om
1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor
Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,
2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer
av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,
eller
3. bolagets
kapitalbas
inte
uppgår till en fjärdedel av kapital
baskravet, beräknad enligt 2 kap.
1 § första stycket 1 lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
3. bolagets
kapitalbas
inte
uppgår till en fjärdedel av kapital
baskravet,
beräknad
enligt
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in
aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om
1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor
Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,
2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer
av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,
eller
7 kap.
3 §
2
Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och
avsättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av
räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av
andra eller tredje stycket.
För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovis
ningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till
andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2009:1418.
2013/14:228
Bilaga 6
522
För ett kreditinstitut ska avgifts
underlaget minskas med efter
ställda skuldförbindelser som får
ingå i kapitalbasen enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
För ett kreditinstitut ska avgifts
underlaget minskas med efter
ställda skuldförbindelser som får
ingå i kapitalbasen enligt Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av förord
ning (EU) nr 648/2012.
Denna lag träder i kraft den…..
2013/14:228
Bilaga 6
523
Förslag till
lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs
1
att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
2
Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som
motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat
enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
högsta av dessa två belopp.
Vid beräkningen av kapitalbasen
och dess sammansättning gäller
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar
och
föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 §
6 samma lag.
Vid beräkningen av kapitalbasen
och dess sammansättning gäller
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat
betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag,
försäkringsföretag eller institut för elektroniska pengar får inte vid
beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen
av något av dessa företags kapitalbas.
Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 §
får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i
beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.
För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att
kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av
6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag.
Denna lag träder i kraft den […..]
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2
Senaste lydelse 2011:775.
2013/14:228
Bilaga 6
524
Förslag till
lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska
pengar
Härigenom föreskrivs
1
att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska
pengar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett
kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida
det högsta av dessa belopp.
Vid beräkningen av kapital
basen och dess sammansättning
ska 3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar och de föreskrifter som
har meddelats med stöd av 13 kap.
1 § 6 den lagen tillämpas.
Därutöver gäller följande vid
beräkningen:
Vid beräkningen av kapital
basen och dess sammansättning
ska
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012 tillämpas. Därutöver
gäller följande vid beräkningen:
1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett
annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut,
kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag eller försäkringsföretag får
vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i
beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.
2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i
enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana
poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra
verksamheten.
3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redo
visningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp
som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2013/14:228
Bilaga 6
525
Förslag till
lag om ändring i offentlighets och sekretesslagen
(2009:400)
Härigenom föreskrivs
1
att det i offentlighets och sekretesslagen
(2009:400) ska införas en ny paragraf, 30 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 kap.
4 a §
Sekretess gäller i en statlig
myndighets verksamhet som består
i tillståndsgivning eller tillsyn med
avseende
på
bank
och
kreditväsendet,
värdepappers
marknaden
eller
försäkrings
väsendet för uppgift i en anmälan
eller utsaga om överträdelser av
det finansiella regelverket som kan
avslöja anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst femtio
år.
Denna lag träder i kraft den…..
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2013/14:228
Bilaga 6
526
Förslag till
lag om ändring i lagen (2011:1268) om
investeringssparkonto
Härigenom
föreskrivs
72
att
5 §
lagen
(2011:1268)
om
investeringssparkonto ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Med investeringsföretag avses
1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §
första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank eller
finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank och finansierings
rörelse,
3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har
tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B
punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den
21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU, eller
4. ett utländskt kreditinstitut som
hör hemma i en stat inom EES och
som där fått auktorisation att
starta och driva verksamhet i
kreditinstitut som avses i artikel 6
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och
driva
verksamhet
i
kreditinstitut, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU.
4. ett utländskt kreditinstitut som
hör hemma i en stat inom EES och
som där fått auktorisation att
starta och driva verksamhet i
kreditinstitut som avses i artikel 8 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
Denna lag träder i kraft…
72
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012.
2013/14:228
Bilaga 6
527
Förslag till
lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs
1
att 1 kap. 10 och 11 §§ och 7 kap. 6 § lagen
(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
10 §
Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om
förvaringsinstitutet
1. är ett kreditinstitut med
tillstånd
som
avses
enligt
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och
driva
verksamhet
i
kreditinstitut
(omarbetning),
senast
ändrat
genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv
2011/89/EU:
de
myndigheter som anges i 1 kap.
3 § lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
1. är ett kreditinstitut med
tillstånd
som
avses
enligt
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG: den
myndighet som anges i 1 kap. 4 §
lagen (2014:000) om tillsyn över
kredit och värdepappersinstitut,
2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004
om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets
direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG7,
senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU8: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden,
3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de
myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,
4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES
där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan
författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det
1
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU)
nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2013/14:228
Bilaga 6
528
officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över
denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller
5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EESbaserad alternativ
investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda
nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt
stadgeenliga säte.
11 §
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002
om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med
arbetstagare i Europeiska gemenskapen,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011
om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av
direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr
1060/2009 och (EU) nr 1095/201010,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom
EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är
registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där
dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har
något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har
starkast anknytning,
b) för en AIFförvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial
finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en
AIFförvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES
än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIFförvaltare ökar
exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av
kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument
eller på något annat sätt,
8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen
(2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra
företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom
sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till
deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina
investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående
företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga
handlingar,
2013/14:228
Bilaga 6
529
11. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar,
11. kapitalbas: detsamma som i
artikel 72 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade
förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om
komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut,
finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF
förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a §
lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt
inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på
AIFförvaltarens initiativ eller för AIFförvaltarens räkning, av andelar
eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som
riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ
investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en
annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ
investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond
till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska
investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina
tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ
investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar
eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värde
pappersfonder,
med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska
tilllämpas på AIFförvaltare,
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land
inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad
marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappers
företag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn,
vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera
eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och
som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling,
depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och
stödtjänster,
2013/14:228
Bilaga 6
530
21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller
17 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om
värdepappersmarknaden,
23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt
denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är
att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den
mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning
(EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar
och skulder hos finansiella företag som deltar i värde
papperiseringstransaktioner12 och annan lämplig verksamhet för att
uppnå detta mål,
25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse,
26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds
vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen,
exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som
avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och
27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25
lagen om värdepappersfonder.
7 kap.
6 §
En AIFförvaltare med tillstånd
enligt 3 kap. 2 § ska för denna
förvaltning och de tjänster som
bolaget utför ha det eventuella
ytterligare kapital för kreditrisker,
marknadsrisker
och
operativa
risker
som
enligt
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar krävs av
ett
värdepappersbolag
med
motsvarande verksamhet.
För en AIFförvaltare som utför
diskretionär
förvaltning
av
investeringsportföljer enligt 3 kap.
2 § första stycket tillämpas även
övriga bestämmelser i lagen om
kapitaltäckning och stora expo
neringar som gäller för ett värde
pappersbolag med motsvarande
En AIFförvaltare med tillstånd
enligt 3 kap. 2 § ska för denna
förvaltning och de tjänster som
bolaget utför ha det eventuella
ytterligare kapital för kreditrisker,
marknadsrisker
och
operativa
risker
som
enligt
Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, och
2 kap. lagen (2014:000) om tillsyn
över kredit och värdepappers
institut och lagen (2014:000) om
kapitalbuffertar krävs av ett
värdepappersbolag
med
mot
svarande verksamhet.
För en AIFförvaltare som utför
diskretionär
förvaltning
av
investeringsportföljer enligt 3 kap.
2 § första stycket tillämpas även
övriga bestämmelser i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013, lagen
(2014:000) om tillsyn över kredit
2013/14:228
Bilaga 6
531
verksamhet.
och
värdepappersinstitut
och
lagen (2014:000) om kapital
buffertar som gäller för ett värde
pappersbolag med motsvarande
verksamhet.
Denna lag träder i kraft…
2013/14:228
Bilaga 7
532
Förteckning över remissinstanserna
Sveriges riksbank, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i
Stockholm, Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen, Export
kreditnämnden,
Arbetsgivarverket,
Riksgäldskontoret,
Finans
inspektionen, Första APfonden, Andra APfonden, Tredje APfonden,
Fjärde APfonden, Sjätte APfonden, Sjunde APfonden, Svenska
Skeppshypotek, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
Konkurrensverket, Regelrådet, Sveriges advokatsamfund, NASDAQ
OMX Stockholmsbörsen AB, Svenska Bankföreningen, Svensk
Försäkring, Sparbankernas Riksförbund, FAR, Nordic Growth Market
NGM AB, AktieTorget AB, Svenskt Näringsliv, Företagarna,
Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Fond
handlareföreningen, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Lands
organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Finans
förbundet, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation (BAO), Sveriges
Kommuner och Landsting och Kommuninvest i Sverige AB.
Yttrande har även inkommit från L E Lundbergföretagen AB,
AB Industrivärden, Lanebo Fonder AB, Svenska Handelsbanken AB och
Investor AB.
2013/14:228
Bilaga 8
533
Lagrådsremissens lagförslag
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs
1
följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
2
(tillsynsförordningen).
Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av
kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv
2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG
3
(kapitaltäckningsdirektivet).
Definitioner
2 § I denna lag betyder
1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen
(2004:297) om bank och finansieringsrörelse samt Svenska skepps
hypotekskassan,
4. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att
driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers
marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett
kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank och finansieringsrörelse.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i
tillsynsförordningen.
Europabolag och europakooperativ
3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant
förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG)
nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag
4
eller
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
3
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
4
EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517).
2013/14:228
Bilaga 8
534
artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli
2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCE
föreningarna)
5
tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om
styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.
Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på
ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings eller
förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen
(2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen
(2006:595) om europakooperativ.
Fondbolag, betalningsinstitut och AIFförvaltare
4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag,
betalningsinstitut och AIFförvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§
lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om
betaltjänster och 7 kap. 6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder.
Tillsynsförordningens tillämpning
5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen
gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt
lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse som inte omfattas av
förordningens definition av kreditinstitut.
De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller
för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag
som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag.
De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller
för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora expo
neringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.
Behörig myndighet
6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen
och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.
Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel
458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.
I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller
bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte
annat följer av denna lag.
2 kap. Särskilda kapitalbas och likviditetskrav
Särskilt kapitalbaskrav
1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt
kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförord
ningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om
1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och
5 §§ lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–
8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
5
EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157).
2013/14:228
Bilaga 8
535
2. det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms
nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för
och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller
3. det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv
månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt första
stycket 1.
Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapital
baskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör
rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot insti
tutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.
Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksam
hetstillståndet i stället ska återkallas.
2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen
och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men
inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska
bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar
tillämpas.
Särskilt likviditetskrav
3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt
likviditetskrav, om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som ett
institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter
det finansiella systemet för.
3 kap. Krav på gruppnivå
Ansvarigt institut
1 § Ansvaret för att de gruppbaserade kraven i 2 § uppfylls har det
institut
1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt
holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller
2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt
blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag
som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt
holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.
Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag
som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och
ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de
gruppbaserade kraven uppfylls.
Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding
företag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller
flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värde
pappersbolag som har den största balansomslutningen för att de
gruppbaserade kraven uppfylls.
Soliditet och riskhantering
2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet
och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen
2013/14:228
Bilaga 8
536
(2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet
med vad som följer av artikel 18 i tillsynsförordningen.
Krav på undergruppnivå
3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det
se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om
1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och
har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och
2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett
förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.
Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland
har tillstånd att förvalta fondföretag.
Krav på moder och dotterföretag
4 § Ett moder eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag
ska på grupp eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första
stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse samt
8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappers
marknaden om riskhantering och genomlysning.
Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första
stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES.
Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undan
tag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant in
förande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.
Ledningen för ett finansiellt holdingföretag
5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet
för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en
sådan uppgift.
4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå
Tillsynsansvarig myndighet
1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade
kraven är uppfyllda, om
1. moderföretaget är ett institut,
2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något
motsvarande utländskt företag inom EES,
3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut
och motsvarande utländska företag inom EES,
4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera
blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom
EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och
motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det
dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller
2013/14:228
Bilaga 8
537
5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella
holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och mot
svarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES
där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balans
omslutningen.
Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen till
sammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om
det enligt 3 §.
I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföre
tag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt
företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding
företag.
2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket
3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga
myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspek
tionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan
överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för
tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag
det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika
länderna.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder
holdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget
eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största
balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att
yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga
myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och
Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överens
kommelse.
3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller
motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av
deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den
myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet
ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma
överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att
inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för
tillsynen.
I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder
holdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska
företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är
tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de
övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen.
Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska under
rättas om en sådan överenskommelse.
Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav
4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt
1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering
av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.
2013/14:228
Bilaga 8
538
5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport
enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda
myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 §
med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskom
melsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till
institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda
likviditetskrav för specifika institut.
Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen
försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om
vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens
kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och
riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 §
på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.
6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med
överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt
och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet
inom EES.
Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på
begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med
Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med
Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.
7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna
tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga
behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen,
ensam fatta ett beslut på gruppnivå.
Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett
moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES
eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen
fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller
undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som
framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den
gruppvisa tillsynen.
Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna,
inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport
enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlig
het med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010
6
, ska inspektionen
skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som
Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i
samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från
Europeiska bankmyndigheten.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bank
myndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett
gemensamt beslut har fattats.
6
Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november
2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om
ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/78/EG.
2013/14:228
Bilaga 8
539
8 § Ett sådant beslut som avses i 5 § som fattas av en utländsk behörig
myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter
eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens
inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande
för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens
tillsyn.
9 § Beslut som fattats enligt 5 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut
får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som an
svarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller
ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt
moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finans
inspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.
10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga
bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat,
särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter
samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av
dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och före
skrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade
finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm
melserna för konglomerat.
Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga
bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över
försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med
avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd
med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkrings
företag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det
blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm
melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och
Europeiska försäkrings och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som
inspektionen fattar enligt första stycket.
5 kap. Tillsyn över interna metoder
Löpande granskning av interna metoder
1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska
hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver till
stånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att
beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsyns
förordningen. Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas
förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder
tillämpas på nya produkter.
2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § inne
bär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska
Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar
nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.
2013/14:228
Bilaga 8
540
3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod
som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden,
ska Finansinspektionen kräva att institutet
1. visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller
2. presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och
ange en tid inom vilken planen ska genomföras.
4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder
till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra
den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar
av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist
åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller inte på ett tillfreds
ställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsent
liga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till
områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller
återkallas.
5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade
överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det
tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen
återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta
lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar
modellen.
Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder
6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts
interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder
till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas
skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.
De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod
upprätthålls.
6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen
1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar
om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som
inspektionen begär för tillsynen:
1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation
enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på
kapitaltäckningsdirektivet,
2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,
3. holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till
holdingföretag med blandad verksamhet,
4. blandade finansiella holdingföretag, och
5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt
holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat
finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner.
Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får
inspektionen förelägga företaget att göra det.
2013/14:228
Bilaga 8
541
2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företags
gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.
Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter
3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta
information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i EU:
1. andra behöriga myndigheter,
2. Europeiska bankmyndigheten,
3. Europeiska systemrisknämnden,
4. Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten, och
5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag.
Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten
på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något
land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet
samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter
inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska system
risknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.
4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en
annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten
för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i
kapitaltäckningsdirektivet.
5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 §
till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med
artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.
6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett
annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller
kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten
ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid
en kontroll som görs av inspektionen.
7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin
konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som
inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de
uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt
tillsynsförordning ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad
information.
Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett
utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt
tillsynsförordningen.
Undersökning
8 § Finansinspektionen får, om det behövs för tillsynen, göra under
sökningar hos
1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella
holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade
2013/14:228
Bilaga 8
542
finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redo
visningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att
lämna,
2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag
som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och
3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap.
1 § ska utöva tillsyn över.
Informationsskyldighet för institut som är undantagen gruppbaserad
tillsyn
9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från
tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i
tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna
de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.
Tystnadsplikt
10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den
egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt
7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått
veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande
företagets intresse.
Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare
11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt
holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas
förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestäm
melserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare
eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av
en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.
Meddelandeförbud
12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt
11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och
anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att
uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning
eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.
Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om
brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överens
kommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat,
med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig
hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller
mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.
Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det,
ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska
upphöra.
2013/14:228
Bilaga 8
543
7 kap. Moderföretag utanför EES
1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i
kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut
eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt
holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§
för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat till
synen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.
2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som
utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den
gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen
och 4 kap. denna lag.
Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget
eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande
utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats
inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är
likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter
inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat
Europeiska bankmyndigheten.
3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa
bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsyns
förordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt
huvudkontor inom EES.
Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finans
inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder
som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig
tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett
finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med
huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på
instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.
Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna,
Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana
andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.
8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse
Förelägganden och viten
1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsyns
förordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom
en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller
vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.
Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestäm
melserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.
2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett
blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad
verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget
2013/14:228
Bilaga 8
544
inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna
lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant före
läggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i
denna lag.
3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får
inspektionen förena föreläggandet med vite.
Förseningsavgift
4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt
holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med
huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter
meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen
besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst
100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio
dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i
beslutet.
6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas
utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den
tid som anges i 5 §.
7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §,
ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning.
Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte
har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.
Ansvarsbestämmelse
9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter
mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.
9 kap. Avgifter
1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna
lag ska bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och
anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.
Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fack
kunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag,
ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.
2013/14:228
Bilaga 8
545
10 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
dela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser
om
1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering,
2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,
3. stora exponeringar,
4. exponeringar i fastigheter,
5. säkerställda obligationer,
6. likviditetskrav,
7. interna modeller för marknadsrisker,
8. schablonmetoden för marknadsrisker,
9. schablonmetoden för kreditrisker,
10. IRKmetoden för kreditrisker,
11. motpartsrisker,
12. värdepapperisering,
13. bruttosoliditet, och
14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i
ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag,
2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut
ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i
tillsynsförordningen,
3. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap.
2 §,
4. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig
nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett
institut, och
5. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig
nivå för ett särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och
utvärdering av ett institut.
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 §
första och andra styckena.
11 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med
stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
2013/14:228
Bilaga 8
546
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(2014:000) om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag.
2013/14:228
Bilaga 8
547
Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs
1
följande.
1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen
bestämmer.
2 § Genom denna lag upphävs
a) lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,
b) lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar, och
c) lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.
3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en
internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda
exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska
fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning
(EU) nr 648/2012
2
.
4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda
lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att
använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp
som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som
tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.
5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett
kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive
13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora
exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge
godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att
Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU)
nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens
kreditkvalitetssteg.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
548
6 § Tillstånd för ett institut enligt 5 kap. 3 § i den upphävda lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda egna
riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker
som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som
tillstånd enligt artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013.
7 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 5 och 6 §§ i den upphävda lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig
av en annan beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna
kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna
lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 312 i förordning
(EU) nr 575/2013.
8 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 8 § i den upphävda lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att kombinera
olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller
vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt
artikel 314.1 i förordning (EU) nr 575/2013.
9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt
9 kap. 14 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska
fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr
575/2013.
10 § Beslut om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från de
gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 15 § i den upphävda lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid
ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 §
lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde
pappersbolag.
2013/14:228
Bilaga 8
549
Förslag till lag om kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs
1
följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar
och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det
kombinerade buffertkravet.
Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIF
förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om
värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder.
2 § I denna lag betyder
1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som
avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012
2
(tillsynsförordningen),
2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsyns
förordningen,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om
makrotillsyn av det finansiella systemet på EUnivå och om inrättande av
en europeisk systemrisknämnd
3
,
5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i
artikel 4.31 i tillsynsförordningen,
6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse,
Svenska
skeppshypotekskassan
och
värdepappersbolag,
7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag,
om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
4
,
8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsyns
förordningen,
9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i
tillsynsförordningen,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde
pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036).
2
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
3
EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092).
4
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
550
10. på grupp eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet
med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24i
tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,
11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få
allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och
samhällsekonomin,
12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande
funktion kan leda till systemrisk,
13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut
och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr
648/2012
5
,
14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92
i tillsynsförordningen,
15. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att
driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers
marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag
enligt lagen om bank och finansieringsrörelse, och
16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:
a) utbetalning i form av en kontant utdelning,
b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller
utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapital
instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapital
instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till
kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,
e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i
tillsynsförordningen.
3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag
följs.
2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar
Kombinerat buffertkrav
1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel
92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav
enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det
kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.
2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på
kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserverings
bufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och
1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett
annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapital
buffert för systemviktiga institut,
5
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
551
2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i
Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för
systemviktiga institut.
Med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut avses den
buffert som ska tillämpas enligt 5 kap. 6 §.
3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert
1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapital
konserveringsbuffert.
2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital mot
svarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.
3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats
med stöd av 10 kap. 1 § 1 undanta små och medelstora värde
pappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare från kravet att ha en
kapitalkonserveringsbuffert.
4 kap. Systemriskbuffert
Allmänt om systemriskbuffert
1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk
som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella
systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla
eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och
gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.
2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och
uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp
baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på
enligt 3–7 §§.
Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES
3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har
fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i
enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma
direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till
högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på
institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.
Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp
som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort
underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åt
gärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med
artikel 133.15 i samma direktiv.
Systemriskbuffert på exponeringar inom EES
4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har
fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet
besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst
2013/14:228
Bilaga 8
552
3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på
institutets exponeringar inom EES.
5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet
med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar
inom EES.
6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert
som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i
4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i
kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska
kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.
Erkännande av andra länders systemriskbuffertar
7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fast
ställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med
exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en
systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.
5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella
holdingföretag
Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut
1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha
en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §.
Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett
moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat
finansiellt moderholdingföretag inom EES.
2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå
till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda
exponeringsbelopp.
Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut
3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta
att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en
kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.
4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärn
primärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala
riskvägda exponeringsbelopp.
5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga
institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett
moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga system
viktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga
institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller under
gruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets
totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för
2013/14:228
Bilaga 8
553
gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga
institut.
Konkurrerande buffertkrav
6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är
skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga
institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar
gälla.
Den kapitalbuffert som institutet ska ha enligt första stycket utgör
tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.
7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är
skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga
institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets
exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar
gälla på gruppnivå.
Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i
Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver
det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga
institut.
8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på
individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert
för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle
medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för
institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa
kapitalbuffertar gälla på respektive nivå.
Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i
Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det
kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga
institut.
6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert
Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten
1 § För att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert krävs ett kapital
bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala
riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av
de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för
länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.
Med berörda kreditexponeringar avses sådana kreditexponeringar som
omfattas av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 6.
2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas på individuell nivå
och på gruppnivå.
Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert
3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats
med stöd av 10 kap. 1 § 8 undanta små och medelstora värdepappers
2013/14:228
Bilaga 8
554
bolag, fondbolag och AIFförvaltare från kravet att uppfylla en kontra
cyklisk kapitalbuffert.
Kontracykliska buffertvärden
4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas
utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.
5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kredit
exponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institut
specifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde
som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.
6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska be
räknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en
utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och
med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten.
Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas
utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig
myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla
efter tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av
myndigheten.
Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.
Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp
7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med
8 kap. fortlöpande beräkna storleken på institutets förfogandebelopp.
7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden
Fastställande av kontracykliska buffertvärden
1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt
buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.
Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referens
värde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.
Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av
storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i
enlighet med 6 kap.
2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas
på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i
kapitaltäckningsdirektivet.
3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent.
Storleken på det kontracykliska buffertvärdet ska anges som en
procentandel av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall
på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i
artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finans
inspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än
2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.
2013/14:228
Bilaga 8
555
Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder
4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffert
värde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponerings
belopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda
kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som
överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.
Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda
exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av
den utländska myndigheten.
5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som
svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska
tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska
kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet
1. inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde,
eller
2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för
att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med
en alltför stor kredittillväxt i det landet.
Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla
6 § Ett beslut om att aktivera eller höja ett kontracykliskt buffertvärde
ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla.
Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv
månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda
skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.
Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.
7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla
information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.
Offentliggörande av beslut
8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om
kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och
139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.
8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade
buffertkravet inte uppfylls
1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt
2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen
1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap.
1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och
2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre upp
fylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet
inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.
Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verk
samhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapital
konserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.
2013/14:228
Bilaga 8
556
2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av
kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital,
ska inspektionen ingripa.
Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen
eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.
Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.
3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte
1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,
2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära
pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten
att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det
kombinerade buffertkravet,
3. göra utdelningar eller räntebetalningar kopplade till primärkapital
tillskott.
Första stycket gäller också om institutet efter att en sådan åtgärd ägt
rum inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.
Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller
kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.
4 § Förbudet i 3 § gäller inte
1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta
förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller
2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse
som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.
5 § Ett institut som avser vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta
Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.
6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finans
inspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som
reglerar institutets verksamhet.
Detsamma gäller om
1. ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av
Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och
2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfreds
ställande hantering av relevant systemrisk.
9 kap. Avgifter
1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och
anmälningar enligt denna lag.
10 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare som enligt
3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapital
konserveringsbuffert,
2013/14:228
Bilaga 8
557
2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av
systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,
3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende
systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska
sammanvägas,
4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt
systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt
systemviktiga institut,
5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning
av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§,
6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas
vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten,
7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska
buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §,
8. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare som enligt
6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk
kapitalbuffert,
9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars
geografiska område,
10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och
rapporteras,
11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska
uppfylla, och
12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i
9 kap. 1 §.
11 kap. Överklaganden
1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med
stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som
avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen
(2014:000) om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.
2013/14:228
Bilaga 8
558
Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om
kapitalbuffertar
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den
1 augusti 2014.
2 § Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i
5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den
1 januari 2016.
3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om
kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den 1 januari 2015.
Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en
månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel
133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en
systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda
exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller
utanför EES.
Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014
uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra
stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i
artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av
Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma
direktiv.
4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt
systemviktiga institut behöver
1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut,
2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut,
3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som
följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga
institut.
2013/14:228
Bilaga 8
559
5 § Finansinspektionen kan fram till och med den 31 december 2018
erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontra
cykliska kapitalbufferten. Vid beslut om att erkänna andra medlems
staters kontracykliska kapitalbuffertvärden ska Finansinspektionen
fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i artikel 160.6 i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kredit
institut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och
om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG
1
.
1
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
560
Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173)
Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)
1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §
2
När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den
som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett
skriftligt meddelande om
1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,
2. ändamålen med behandlingen,
3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om
honom eller henne,
4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller
henne, och
5. vem som har begärt upplysningen.
Om kreditupplysningen lämnas
ut till ett svenskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag, eller till ett
motsvarande utländskt företag, för
att användas endast som underlag
för beräkning av kapitalkrav för
kreditrisker med en sådan metod
som avses i 4 kap. 7 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar, får med
delandet sändas senare men utan
onödigt dröjsmål och begränsas till
information enligt första stycket 1,
2 och 5. Om den som avses med
upplysningen begär det, ska även
information enligt 3 och 4 sändas
till honom eller henne.
Om kreditupplysningen lämnas
ut till ett svenskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag, eller till ett
motsvarande utländskt företag, för
att användas endast som underlag
för beräkning av kapitalkravet för
kreditrisker med en sådan metod
som avses i artikel 143.1 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
3
, får
meddelandet sändas senare men
utan onödigt dröjsmål och be
gränsas till information enligt
första stycket 1, 2 och 5. Om den
som avses med upplysningen
begär det, ska även information
enligt 3 och 4 sändas till honom
eller henne.
Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas
om ett handelsbolag eller kommanditbolag.
Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas
genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryck
frihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys
1
Lagen omtryckt 1981:737.
2
Senaste lydelse 2010:1073.
3
EUT L 176, 26.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
561
ningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihets
grundlagen på sätt som avses i den paragrafens första stycke 1 och 2.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
562
Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om
Svenska skeppshypotekskassan
Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 a §
1
Bestämmelser
om
kapital
täckning finns i lagen (2006:1371)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar.
Av lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag och lagen
(2004:000) om kapitalbuffertar
framgår
att
lagarna
och
bestämmelser
i
Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
2
ska
tillämpas för Svenska skepps
hypotekskassan.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2006:1373.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
563
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)
1
dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a § av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
8 a §
Bestämmelserna om ett bank
aktiebolags ledning i 10 kap. 8 a–
8 c §§ lagen (2004:297) om bank
och
finansieringsrörelse
ska
tillämpas även på en sparbank och
dess ledning, om inte annat följer
av denna lag.
9 kap.
1 §
2
En stiftare, huvudman, styrelse
ledamot eller delegat, som när han
eller hon fullgör sitt uppdrag
uppsåtligen eller av oaktsamhet
skadar en sparbank, skall ersätta
skadan. Detsamma gäller när
skadan tillfogas någon annan
genom överträdelse av denna lag,
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
tillämplig lag om årsredovisning,
lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse eller bankens
reglemente.
En stiftare, huvudman, styrelse
ledamot eller delegat, som när han
eller hon fullgör sitt uppdrag upp
såtligen eller av oaktsamhet skadar
en sparbank, ska ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan till
fogas någon annan genom över
trädelse av denna lag, Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av förord
ning (EU) nr 648/2012
3
, lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag, lagen (2014:000)
om kapitalbuffertar, tillämplig lag
om
årsredovisning,
lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse eller bankens
reglemente.
1
Lagen omtryckt 1996:1005.
2
Senaste lydelse 2006:1375.
3
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
564
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
565
Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank
1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 a §
2
Om Riksbanken får kännedom
om en sådan kritisk situation som
avses i 10 kap. 9 § andra stycket
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
ska Riksbanken omgående under
rätta berörda myndigheter inom
EES med ansvar för gruppbaserad
tillsyn enligt artikel 125 och 126 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kredit
institut
(omarbetning),
senast
ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/78/EU.
Om Riksbanken får kännedom
om en sådan kritisk situation som
avses i 6 kap. 3 § andra stycket
lagen (2014:000) om särskild till
syn över kreditinstitut och värde
pappersbolag, ska Riksbanken
omgående
underrätta
berörda
myndigheter inom EES med
ansvar för gruppbaserad tillsyn
enligt artikel 111 i Europa
parlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verk
samhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värde
pappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om upp
hävande av direktiv 2006/48/EG
och 2006/49/EG
3
.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Lagen omtryckt 1999:19.
2
Senaste lydelse 2011:754.
3
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
566
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument
1
ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:111
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå
avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt
att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet
slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i
någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma
gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter.
Det förfogande som avses ska anges noggrant.
Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal
som företaget medverkar till är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller
ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar
verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller
annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som
är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är
behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive
Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell
betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska
investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kredit
institut (omarbetning)
2
, senast
ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2007/44/EG
3
.
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2.5 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
4
.
Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central
motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1
Lagen omtryckt 1992:558.
2
EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).
3
EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044).
4
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
567
648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och
transaktionsregister
5
.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
6
Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella
instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta
panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För
återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som
anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske
för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos
panthavaren.
Första stycket gäller inte om pantsättaren är
1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller
ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar
verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller
annat behörigt organ,
2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som
är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är
behörigt att föra konton för kunders räkning,
3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive
Europeiska centralbanken,
4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell
betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska
investeringsbanken, eller
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG.
5. ett sådant kreditinstitut som
anges i förteckningen i artikel 2.5 i
direktiv 2013/36/EU.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
5
EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648).
6
Senaste lydelse 2009:352.
2013/14:228
Bilaga 8
568
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap.
1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värde
pappersbolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §
1
I kreditinstitut och värde
pappersbolag som omfattas av
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar,
skall en kapitaltäckningsanalys
ingå i årsredovisningen.
I kreditinstitut och värde
pappersbolag som omfattas av
lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
ska
en
kapitaltäckningsanalys
ingå
i
årsredovisningen.
5 kap.
7 §
2
Utöver vad som följer av 1 §
skall uppgift lämnas om var sådan
information som skall offentlig
göras
enligt
8 kap.
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar tillhanda
hålls, om den inte finns i
årsredovisningen.
Vid tillämpningen av denna lag
ska artikel 434.2 i Europa
parlamentets
och
rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
3
beaktas.
6 kap.
3 §
4
I kapitaltäckningsanalysen skall
uppgifter lämnas om kapitalbasen
och kapitaltäckningen för kredit
risker,
marknadsrisker
och
operativa risker enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
Företag som är moderföretag i
en sådan finansiell företagsgrupp
som avses i 9 kap. 1 och 2 §§
lagen om kapitaltäckning och
stora exponeringar, skall lämna de
I kapitaltäckningsanalysen ska
uppgifter lämnas om kapitalbasen
och kapitalbaskraven i enlighet
med vad som följer av förordning
(EU) nr 575/2013.
Moderföretag som enligt samma
förordning ska uppfylla kraven i
förordningen på grundval av en
grupps konsoliderade situation,
ska lämna de uppgifter som anges
1
Senaste lydelse 2006:1378.
2
Senaste lydelse 2006:1378.
3
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
4
Senaste lydelse 2006:1378.
2013/14:228
Bilaga 8
569
uppgifter som anges i första
stycket beträffande gruppen.
i
första
stycket
beträffande
gruppen.
7 kap.
1 §
5
Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana
finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för
varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte
annat följer av 5 eller 6 a §.
För finansiella holdingföretag
som
omfattas
av
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar ska en
kapitaltäckningsanalys
enligt
6 kap. 3 § ingå i koncernredo
visningen.
För finansiella holdingföretag
som omfattas av lagen (2014:000)
om särskild tillsyn över kredit
institut och värdepappersbolag
ska en
kapitaltäckningsanalys
enligt 6 kap. 3 § ingå i koncern
redovisningen.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
5
Senaste lydelse 2011:764.
2013/14:228
Bilaga 8
570
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om
medlemsbanker
dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a § av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
8 a §
Bestämmelserna
om
ett
bankaktiebolags ledning i 10 kap.
8 a–8 c §§ lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse ska
tillämpas även på en medlemsbank
och dess ledning, om inte annat
följer av denna lag.
11 kap.
1 §
1
En styrelseledamot eller delegat,
som när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oakt
samhet skadar en medlemsbank,
skall ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas en
medlem eller någon annan genom
överträdelse av denna lag, lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar, tillämplig
lag om årsredovisning, lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse eller bankens
stadgar.
En styrelseledamot eller delegat,
som när han eller hon fullgör sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oakt
samhet skadar en medlemsbank,
ska ersätta skadan. Detsamma
gäller när skadan tillfogas en
medlem eller någon annan genom
överträdelse av denna lag, Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av förord
ning (EU) nr 648/2012
2
, lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag, lagen (2014:000)
om kapitalbuffertar, tillämplig lag
om
årsredovisning,
lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse eller bankens
stadgar.
1
Senaste lydelse 2006:1379.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
571
3 §
3
En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem skall ersätta skada som
han eller hon uppsåtligen eller av
grov
oaktsamhet
tillfogar
medlemsbanken, en medlem eller
någon annan genom att medverka
till överträdelse av denna lag,
lagen (2006:1371) om kapitaltäck
ning och stora exponeringar,
tillämplig lag om årsredovisning,
lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse
eller
stadgarna.
En medlem i en medlemsbank
eller en röstberättigad som inte är
medlem ska ersätta skada som han
eller hon uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet tillfogar medlems
banken, en medlem eller någon
annan genom att medverka till
överträdelse av denna lag, förord
ning (EU) nr 575/2013, lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag, lagen (2014:000)
om kapitalbuffertar, tillämplig lag
om
årsredovisning,
lagen
(2004:297)
om
bank
och
finansieringsrörelse eller stad
garna.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
3
Senaste lydelse 2006:1379.
2013/14:228
Bilaga 8
572
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
1
Garantimyndigheten skall år
ligen bestämma hur stort belopp
varje institut skall betala i avgift.
Avgiften skall betalas inom en
månad från dagen för beslutet.
Avgiften
skall
motsvara
summan av institutets insättningar
till den del de omfattas av
garantin, multiplicerat med lägst
60 procent och högst 140 procent
av det tal som tillämpas enligt 12 §
andra stycket. Avgiften skall
bestämmas med hänsyn till insti
tutets
kapitaltäckningsgrad,
beräknad enligt 2 kap. 1 § första
stycket 1 lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar.
Dröjsmålsränta skall tas ut på
avgifter som inte betalas i rätt tid,
om det inte finns särskilda skäl
mot det. Dröjsmålsränta skall be
räknas för år enligt en räntefot som
motsvarar den av Riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § ränte
lagen (1975:635) med ett tillägg
av åtta procentenheter.
Garantimyndigheten ska årligen
bestämma hur stort belopp varje
institut ska betala i avgift.
Avgiften ska betalas inom en
månad från dagen för beslutet.
Avgiften ska motsvara summan
av institutets insättningar till den
del de omfattas av garantin,
multiplicerat med lägst 60 procent
och högst 140 procent av det tal
som tillämpas enligt 12 § andra
stycket. Avgiften ska bestämmas
med
hänsyn
till
institutets
kapitalrelation enligt artikel 92 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
2
.
Dröjsmålsränta ska tas ut på
avgifter som inte betalas i rätt tid,
om det inte finns särskilda skäl
mot det. Dröjsmålsränta ska be
räknas för år enligt en räntefot som
motsvarar den av Riksbanken
fastställda, vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § ränte
lagen (1975:635) med ett tillägg
av åtta procentenheter.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2007:1433.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
573
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
1
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings
bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen
(2010:2043),
2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank
och finansieringsrörelse,
3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt
a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde
pappersmarknaden,
b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om
värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,
d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värde
pappersmarknaden,
e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)
om kontoföring av finansiella instrument, och
f) AIFförvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561)
om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
4. finansiell
företagsgrupp:
grupp av företag som avses i
9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar eller annan grupp av
företag på vilka, enligt föreskrift
meddelad med stöd av 13 kap. 1 §
33 samma lag, bestämmelserna
om finansiell företagsgrupp ska
tillämpas och
5. koncern: detsamma som i
1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags
lagen (2005:551), varvid vad som
sägs om moderbolag tillämpas
även på andra juridiska personer
än aktiebolag.
4. koncern: detsamma som i
1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags
lagen (2005:551), varvid vad som
sägs om moderbolag tillämpas
även på andra juridiska personer
än aktiebolag.
4 §
2
1
Senaste lydelse 2013:570.
2
Senaste lydelse 2010:2065.
2013/14:228
Bilaga 8
574
Ett finansiellt företag som avser
att byta redovisningsvaluta ska
upprätta en särskild redogörelse
över konsekvenserna av bytet för
företaget samt för den koncern och
finansiella företagsgrupp som
företaget ingår i. Ett försäkrings
företag ska även redogöra för
konsekvenserna av bytet för
försäkringstagare och andra ersätt
ningsberättigade på grund av en
försäkring.
Ett finansiellt företag som avser
att byta redovisningsvaluta ska
upprätta en särskild redogörelse
över konsekvenserna av bytet för
företaget samt för den koncern och
grupp som företaget ingår i. Ett
försäkringsföretag ska även redo
göra för konsekvenserna av bytet
för försäkringstagare och andra
ersättningsberättigade på grund av
en försäkring.
Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en
redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att
hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de
bestämmelser som gäller för verksamheten.
Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex
månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i
den nya valutan.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
575
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (APfonder)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (APfonder) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
11 §
1
Av var och en av FörstaFjärde APfondernas tillgångar, värderade till
marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra
finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av
emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, och
2. utländska
stater,
central
banker, utländska kommuner eller
därmed jämförliga samfälligheter,
och andra emittenter, som får noll
procent riskvikt med stöd av
schablonmetoden för kreditrisker
enligt
4 kap.
5 §
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
2. utländska
stater,
central
banker, utländska kommuner eller
därmed jämförliga samfälligheter,
och andra emittenter, som får noll
procent riskvikt med stöd av
schablonmetoden
som
enligt
artikel 107 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012
2
ska tillämpas för att
beräkna kapitalkravet för kredit
risker.
Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera
fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt
därför att
1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller
flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i
betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2006:1382.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
576
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
1
Bestämmelser om uppgifts
skyldighet finns i 9 kap. 12 § för
säkringsrörelselagen (2010:2043),
8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instru
ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)
om värdepappersfonder, 1 kap.
11 § lagen (2004:297) om bank
och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat,
10 kap.
18 §
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar, 1 kap.
12 § lagen (2007:528) om värde
pappersmarknaden, 3 kap. 14 §
lagen (2010:751) om betaltjänster,
3 kap. 14 § lagen (2011:755) om
elektroniska pengar och 8 kap.
25 §
lagen
(2013:561)
om
förvaltare
av
alternativa
investeringsfonder.
Bestämmelser om uppgifts
skyldighet finns i 9 kap. 12 § för
säkringsrörelselagen (2010:2043),
8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instru
ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)
om värdepappersfonder, 1 kap.
11 § lagen (2004:297) om bank
och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat,
6 kap.
11 §
lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag, 1 kap. 12 § lagen
(2007:528) om
värdepappers
marknaden, 3 kap. 14 § lagen
(2010:751) om betaltjänster, 3 kap.
14 §
lagen
(2011:755)
om
elektroniska pengar och 8 kap.
25 §
lagen
(2013:561)
om
förvaltare
av
alternativa
investeringsfonder.
I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om
meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett
sådant förbud.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2013:572.
2013/14:228
Bilaga 8
577
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om
värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om
värdepappersfonder
1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §
2
Ett
fondbolag
som
utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
skall för denna förvaltning och de
tjänster enligt 7 kap. 1 § första
stycket som bolaget utför ha det
eventuella ytterligare kapital för
kreditrisker, marknadsrisker och
operativa risker som enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar krävs av
ett
värdepappersbolag
med
motsvarande verksamhet.
Ett
fondbolag
som
utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
ska för denna förvaltning och de
tjänster enligt 7 kap. 1 § första
stycket som bolaget utför ha det
eventuella ytterligare kapital för
kreditrisker, marknadsrisker och
operativa
risker
som
enligt
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
3
,
2 kap. lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar
krävs av ett värdepappersbolag
med motsvarande verksamhet.
10 a §
4
För ett fondbolag som utför
diskretionär portföljförvaltning av
seende
finansiella
instrument
tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar
som gäller för ett värdepappers
bolag med motsvarande verk
samhet.
För ett fondbolag som utför
diskretionär portföljförvaltning av
seende
finansiella
instrument
tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013,
lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag samt lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar
som gäller för ett värdepappers
1
Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.
2
Senaste lydelse 2007:562.
3
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
4
Senaste lydelse 2007:562.
2013/14:228
Bilaga 8
578
För fondbolag som inte utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
tillämpas de bestämmelser om
finansiella företagsgrupper i 9 och
10 kap. lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar som gäller
för ett värdepappersbolag. Det
som föreskrivs om kapitalkrav för
fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta
kapitel skall då tillämpas även på
en finansiell företagsgrupp.
När ett fondbolag är moder
företag i en finansiell företags
grupp, skall den gruppbaserade
redovisningen i 9 kap. 9 § lagen
om kapitaltäckning och stora
exponeringar
upprättas
med
tillämpning av de regler som gäller
för upprättandet av koncernbalans
räkning
och
koncernresultat
räkning enligt 7 kap. årsredovis
ningslagen (1995:1554). Detta
gäller dock inte om något annat
följer av lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar eller före
skrifter meddelade med stöd av
den lagen.
bolag
med
motsvarande
verksamhet.
För fondbolag som inte utför
diskretionär
portföljförvaltning
avseende finansiella instrument
tillämpas de bestämmelser om
tillsyn på gruppnivå i artiklarna
11–24 i Europaparlamentets och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013 och lagen (2014:000)
om särskild tillsyn över kredit
institut och värdepappersbolag
som gäller för ett värdepappers
bolag. Det som föreskrivs om
kapitalkrav för fondbolag i 8, 9
och 11 §§ i detta kapitel ska då
tillämpas även på gruppnivå.
När ett fondbolag är moder
företag och i enlighet med för
ordning (EU) nr 575/2013 ska
redovisa uppgifter på grundval av
gruppens konsoliderade situation,
ska redovisningen upprättas med
tillämpning av de regler som gäller
för upprättandet av koncernbalans
räkning
och
koncernresultat
räkning enligt 7 kap. årsredovis
ningslagen (1995:1554). Detta
gäller dock inte om något annat
följer av föreskrifter meddelade
med stöd av samma förordning.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
579
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank
och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse
dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §,
12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§,
15 kap. 1–3, 5, 7–9 och 15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubriken närmast före
15 kap. 7 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och
4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap.
1 a–1 c §§ samt närmast före 6 kap. 4 c §, en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
2
I denna lag betyder
1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud
sakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhanda
hålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har sam
band med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut,
värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
2. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
3. bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bank
rörelse,
4. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att
utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,
5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
6. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även
ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som
en enda filial,
7. finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut,
värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars
huvudsakliga verksamhet är att
a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,
b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.
1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra
stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,
8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som
avses i denna lag,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Senaste lydelse 2011:768.
2013/14:228
Bilaga 8
580
9. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar,
9. kapitalbas: detsamma som
avses i artikel 72 i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av förord
ning (EU) nr 648/2012
3
,
10. kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,
11. kapitaltäckningsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att ut
öva verksamhet i kreditinstitut och
om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
4
,
11. kreditmarknadsbolag:
ett
aktiebolag som har fått tillstånd att
driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsbolag:
ett
aktiebolag som har fått tillstånd att
driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsförening: en
ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings
rörelse,
13. kreditmarknadsförening: en
ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings
rörelse,
13. kreditmarknadsföretag:
kreditmarknadsbolag och kredit
marknadsförening,
14. kreditmarknadsföretag:
kreditmarknadsbolag och kredit
marknadsförening,
14. kvalificerat
innehav:
ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet beräknat på
det sätt som anges i 5 a § represen
terar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster
eller annars möjliggör ett väsent
ligt inflytande över ledningen av
företaget,
15. kvalificerat
innehav:
ett
direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet beräknat på
det sätt som anges i 5 a § represen
terar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster
eller annars möjliggör ett väsent
ligt inflytande över ledningen av
företaget,
15. medlemsbank: en ekonomisk
förening som avses i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
16. medlemsbank: en ekonomisk
förening som avses i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,
16. sparbank: ett företag som
avses i sparbankslagen (1987:619),
17. sparbank: ett företag som
avses i sparbankslagen (1987:619),
17. startkapital: det kapital som
definieras i artikel 57 a och b i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
18. startkapital: det kapital som
för kreditinstitut avses i artikel
4.51 i förordning (EU) nr
575/2013,
3
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
4
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
581
14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kredit
institut
(omarbetning),
senast
ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/78/EU,
18. utländskt bankföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt bankföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt kreditföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva finansierings
rörelse, och
20. utländskt kreditföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva finansierings
rörelse, och
20. utländskt kreditinstitut: ett
utländskt bankföretag och ett ut
ländskt kreditföretag.
21. utländskt kreditinstitut: ett
utländskt bankföretag och ett ut
ländskt kreditföretag.
8 §
5
Om ett kreditinstitut ingår i en
finansiell företagsgrupp enligt
9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar, ska bestämmelserna i 6–
9, 13 och 15 kap. denna lag samt
bestämmelserna i lagen om
kapitaltäckning och stora expo
neringar om ett instituts rörelse
och om tillsyn över ett institut,
gälla i tillämpliga delar för övriga
företag i företagsgruppen.
Begränsningarna i fråga om ett
instituts rörelse ska avse företagen
i företagsgruppen gemensamt.
Om ett kreditinstitut står under
tillsyn på gruppnivå i enlighet med
artiklarna 11–23 i förordning
(EU) nr 575/2013 ska bestäm
melserna i 6–9, 13 och 15 kap.
denna lag samt bestämmelserna i
lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag om ett instituts
rörelse och om tillsyn över ett
institut, gälla i tillämpliga delar för
övriga företag i företagsgruppen.
Begränsningarna i fråga om ett
instituts rörelse ska avse företagen
i företagsgruppen gemensamt.
Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från
bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av
Finansinspektionen.
10 §
6
Enskildas
förhållanden
till
kreditinstitut får inte obehörigen
röjas.
Enskildas förhållanden till ett
kreditinstitut och uppgift i en an
mälan eller utsaga om misstänkta
överträdelser av bestämmelse som
gäller för kreditinstitutets verk
samhet som kan avslöja an
mälarens identitet får inte obe
hörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets och sekretesslagen (2009:400).
5
Senaste lydelse 2013:455.
6
Senaste lydelse 2009:504.
2013/14:228
Bilaga 8
582
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter
mot förbudet i första stycket.
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som
innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte
hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
2 §
7
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller
finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med
denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda
bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den
planerade verksamheten,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas
enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett kreditinstitut, och
4. den som ska ingå i styrelsen
för företaget eller vara verk
ställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av ett
kreditinstitut och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.
4. den som ska ingå i styrelsen
för företaget eller vara verk
ställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av ett kredit
institut och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift, och
styrelsen i sin helhet har
tillräckliga kunskaper och er
farenheter för att leda företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag, ska det vid bedömningen
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag, ska det vid bedömningen
7
Senaste lydelse 2009:361.
2013/14:228
Bilaga 8
583
av innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
av innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om särskild till
syn över kreditinstitut och värde
pappersbolag respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser
med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av företaget.
6 kap.
2 a §
Ett kreditinstitut ska tillhanda
hålla ändamålsenliga rappor
teringssystem för anställda som
vill göra anmälningar om miss
tänkta överträdelser av bestäm
melser som gäller för kredit
institutets verksamhet.
Personuppgiftslagen (1998:204)
gäller vid behandling av person
uppgifter inom ramen för sådana
rapporteringssystem som avses i
första stycket.
Rörlig ersättning
4 c §
Den rörliga ersättningen till en
anställd i ett kreditinstitut vars
arbetsuppgifter har en väsentlig
inverkan på institutets riskprofil
får inte vara större än den fasta
ersättningen.
9 kap.
1 §
8
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar.
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i Europaparlamentets och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013, lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
8
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 8
584
och värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
10 kap.
8 a §
Den som är ledamot i styrelsen
för ett bankaktiebolag eller är
dess verkställande direktör får
utöver detta uppdrag ha det antal
uppdrag som styrelseledamot eller
verkställande direktör i andra
företag som bedöms lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet samt till arten,
omfattningen och komplexiteten
hos bolagets verksamhet.
Om ett bankaktiebolag är
betydande i fråga om storlek,
intern organisation samt verk
samhetens art, omfattning och
komplexitet, får en styrelseleda
mot eller verkställande direktör
endast inneha en av följande
kombinationer av uppdrag:
1. ett
uppdrag
som
verk
ställande direktör och två uppdrag
som styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelse
ledamot.
8 b §
Vid tillämpningen av 8 a §
andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern
eller i företag där bankaktie
bolaget har ett kvalificerat inne
hav räknas som ett enda uppdrag,
och
2. uppdrag i verksamheter och
organisationer som inte huvud
sakligen har ett kommersiellt syfte
inte beaktas.
8 a § andra stycket gäller inte
om styrelseledamoten represen
terar svenska staten.
En styrelseledamot eller verk
ställande direktör i ett bankaktie
bolag som är betydande får, efter
tillstånd av Finansinspektionen, ha
ytterligare ett uppdrag som
2013/14:228
Bilaga 8
585
styrelseledamot utöver de som
anges i 8 a § andra stycket 1 eller
2.
8 c §
Den som är styrelseledamot
eller verkställande direktör i ett
bankaktiebolag
ska
avsätta
tillräckligt med tid för att kunna
utföra sitt uppdrag.
37 §
9
Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie
bolagslagen (2005:551) föreskrivs
om ansvar vid överträdelse av där
angivna bestämmelser gäller för
bankaktiebolag även vid över
trädelse av denna lag och lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie
bolagslagen (2005:551) föreskrivs
om ansvar vid överträdelse av där
angivna bestämmelser gäller för
bankaktiebolag
även
vid
överträdelse av denna lag, förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag, lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
12 kap.
6 a §
Den som är ledamot i styrelsen
för en kreditmarknadsförening eller
är dess verkställande direktör får
utöver detta uppdrag ha det antal
uppdrag som styrelseledamot eller
verkställande direktör i andra
företag som bedöms lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet samt till arten,
omfattningen och komplexiteten hos
föreningens verksamhet.
Om en kreditmarknadsförening är
betydande i fråga om storlek, intern
organisation samt verksamhetens
art, omfattning och komplexitet, får
en styrelseledamot eller verk
ställande direktör endast inneha en
av följande kombinationer av upp
drag:
1. ett uppdrag som verkställande
9
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 8
586
direktör och två uppdrag som
styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelse
ledamot.
6 b §
Vid tillämpningen av 6 a §
andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern
eller i företag där kreditmarknads
föreningen har ett kvalificerat
innehav räknas som ett enda
uppdrag, och
2. uppdrag i verksamheter och
organisationer som inte huvud
sakligen har ett kommersiellt syfte
inte beaktas.
6 a § andra stycket gäller inte
om styrelseledamoten represen
terar svenska staten.
En styrelseledamot eller verk
ställande direktör i en kredit
marknadsförening som är be
tydande får, efter tillstånd av
Finansinspektionen, ha ytterligare
ett uppdrag som styrelseledamot
utöver de som anges i 6 a § andra
stycket 1 eller 2.
6 c §
Den som är styrelseledamot
eller verkställande direktör i en
kreditmarknadsförening ska av
sätta tillräckligt med tid för att
kunna utföra sitt uppdrag.
20 §
10
Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska före
ningar föreskrivs om ansvar vid
överträdelse av den lagen, av
tillämplig lag om årsredovisning
och av stadgarna gäller beträffande
kreditmarknadsföreningar även vid
överträdelse av denna lag och
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar.
Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska före
ningar föreskrivs om ansvar vid
överträdelse av den lagen, av
tillämplig lag om årsredovisning
och av stadgarna gäller beträffande
kreditmarknadsföreningar även vid
överträdelse
av
denna
lag,
förordning (EU) nr 575/2013,
lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
10
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 8
587
värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
13 kap.
3 §
Ett kreditinstitut och sådana
utländska
kreditinstitut
som
inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall
lämna
Finansinspektionen
de
upplysningar om sin verksamhet
och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen
begär.
Ett kreditinstitut och sådana
utländska
kreditinstitut
som
inrättat filial i Sverige ska lämna
Finansinspektionen de upplys
ningar om sin verksamhet och där
med
sammanhängande
om
ständligheter som inspektionen
begär.
Finansinspektionen får även
begära sådana upplysningar som
avses i första stycket av personer
som är anställda hos de institut
som avses i första stycket samt av
personer som är anställda i före
tag som avses i 6 kap 1 § lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag.
4 §
Finansinspektionen
får
när
inspektionen anser att det är nöd
vändigt genomföra en under
sökning hos ett kreditinstitut och
sådana utländska kreditinstitut
som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.
Finansinspektionen
får
när
inspektionen anser att det är nöd
vändigt genomföra en under
sökning hos ett kreditinstitut och
sådana utländska kreditinstitut
som inrättat filial i Sverige.
Innan en undersökning genom
förs av ett utländskt kreditinstitut
som har inrättat filial enligt 4 kap.
1 §, ska Finansinspektionen sam
råda med behörig myndighet i det
land inom EES som har aukto
riserat det utländska kredit
institutet.
6 a §
11
Finansinspektionen ska i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med utländska
behöriga
myndigheter
och
Europeiska bankmyndigheten i
den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska
Finansinspektionen ska i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med utländska
behöriga myndigheter, Europeiska
bankmyndigheten,
Europeiska
systemrisknämnden och Euro
peiska värdepappers och mark
11
Senaste lydelse 2012:193.
2013/14:228
Bilaga 8
588
unionen.
nadsmyndigheten
i
den
ut
sträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen.
6 b §
12
Finansinspektionen får hän
skjuta
frågor
som
rör
ett
förfarande av en annan behörig
myndighet
inom
EES
till
Europeiska bankmyndigheten för
tvistlösning i de fall som framgår
av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG.
Finansinspektionen får hänskjuta
frågor som rör ett förfarande av en
annan behörig myndighet inom
EES
till
Europeiska
bank
myndigheten för tvistlösning i de
fall som framgår av artiklarna
112.2, 116 och 133 i kapital
täckningsdirektivet.
6 c §
Finansinspektionen får även
hänskjuta sådana frågor som
avses i 6 b § till Europeiska
bankmyndigheten för tvistlösning i
enlighet med artiklarna 41.2, 43.5,
50.4 och 51.2 i kapitaltäcknings
direktivet.
7 §
13
Finansinspektionen
skall
i
samarbete med behörig hem
landsmyndighet utöva tillsyn över
att likviditeten är tillfredsställande
i en här i landet inrättad filial till
ett utländskt kreditinstitut som
avses i 4 kap. 1 §.
Efter anmälan till Finans
inspektionen kan en behörig
myndighet i ett annat land inom
EES genomföra en undersökning
hos filialen och hos en filial till ett
sådant företag som avses i 4 kap.
3 §.
Efter anmälan till Finans
inspektionen kan en behörig
myndighet i ett annat land inom
EES genomföra en undersökning
hos en i Sverige inrättad filial till
utländskt kreditinstitut som avses i
4 kap. 1 § och hos en filial till ett
sådant företag som avses i 4 kap.
3 §.
11 §
14
Styrelsen i en sparbank, en
medlemsbank eller i en kredit
marknadsförening är skyldig att
Styrelsen i en sparbank, en med
lemsbank eller i en kredit
marknadsförening är skyldig att
12
Senaste lydelse 2012:193.
13
Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.
14
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 8
589
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns skäl
att anta att institutet inte kan
uppfylla kravet på kapitaltäckning
enligt lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar.
Balansräkningen skall granskas
av institutets revisor. Om gransk
ningen visar att kravet inte är upp
fyllt, skall institutets styrelse
genast
underrätta
Finans
inspektionen.
genast låta upprätta en särskild
balansräkning, om det finns skäl
att anta att institutet inte kan
uppfylla kapitalbaskravet enligt
2 kap. 2 § lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag.
Balansräkningen ska granskas
av institutets revisor. Om gransk
ningen visar att kravet inte är
uppfyllt, ska institutets styrelse
genast underrätta Finansinspek
tionen.
14 kap.
2 §
15
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett
kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt
sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på
verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av
förvärvet kommer att ingå i
styrelsen för kreditinstitutet eller
vara verkställande direktör i det,
eller vara ersättare för någon av
dem, har tillräcklig insikt och
erfarenhet för att delta i ledningen
av ett kreditinstitut och även i
övrigt är lämplig för en sådan
uppgift,
1. om den som till följd av
förvärvet kommer att ingå i
styrelsen för kreditinstitutet eller
vara verkställande direktör i det,
eller vara ersättare för någon av
dem, har tillräcklig insikt och
erfarenhet för att delta i ledningen
av ett kreditinstitut och även i
övrigt är lämplig för en sådan
uppgift samt om styrelsen i sin
helhet har tillräckliga kunskaper
och erfarenheter för att leda
institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag
och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat
Om förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat
15
Senaste lydelse 2009:361.
2013/14:228
Bilaga 8
590
finansiellt holdingföretag ska det
vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant
företag enligt 9 kap. 13 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar respektive
5 kap. 16 § lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
finansiellt holdingföretag ska det
vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant
företag enligt 3 kap. 5 § lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet
och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av institutet.
6 §
16
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav
av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda
fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven
i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina
skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska ange
lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om
innehavaren
är
ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 9 kap. 13 §
lagen (2006:1371) om kapital
täckning och stora exponeringar
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
3. om
innehavaren
är
ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om särskild till
syn över kreditinstitut och värde
pappersbolag respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
16
Senaste lydelse 2009:361.
2013/14:228
Bilaga 8
591
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller
andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid
med beslutet.
15 kap.
1 §
17
Om ett kreditinstitut har åsido
satt sina skyldigheter enligt denna
lag, andra författningar som
reglerar institutets verksamhet,
institutets bolagsordning, stadgar
eller reglemente eller interna
instruktioner som har sin grund i
författningar
som
reglerar
institutets
verksamhet,
skall
Finansinspektionen ingripa.
Om ett kreditinstitut har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
institutets verksamhet, institutets
bolagsordning,
stadgar
eller
reglemente eller interna instruk
tioner som har sin grund i för
fattningar som reglerar institutets
verksamhet, ska Finansinspek
tionen ingripa.
Ingripande
sker
genom
utfärdande av föreläggande att
inom viss tid begränsa rörelsen i
något avseende, minska riskerna i
den eller vidta någon annan åtgärd
för att komma till rätta med
situationen, förbud att verkställa
beslut eller genom anmärkning.
Om överträdelsen är allvarlig skall
kreditinstitutets tillstånd återkallas
eller, om det är tillräckligt, varning
meddelas.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en över
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om institutet gör rättelse eller om
någon annan myndighet har
vidtagit åtgärder mot institutet och
dessa
åtgärder
bedöms
tillräckliga.
Finansinspektionen
ska
då
utfärda ett föreläggande att inom
viss tid begränsa eller minska
riskerna i rörelsen i något
avseende, begränsa eller helt
underlåta utdelning eller ränte
betalningar eller vidta någon
annan åtgärd för att komma till
rätta med situationen, förbud att
verkställa beslut eller genom
anmärkning. Om överträdelsen är
allvarlig
ska
kreditinstitutets
tillstånd återkallas eller, om det är
tillräckligt, varning meddelas.
Finansinspektionen ska även
ingripa genom att utfärda ett före
läggande i enlighet med andra
stycket, om det finns skäl att anta
att ett kreditinstitut inom tolv
månader sannolikt inte längre
kommer uppfylla sina skyldigheter
enligt denna lag eller andra för
fattningar som reglerar institutets
verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska
Finansinspektionen ta hänsyn till
hur allvarlig överträdelsen är och
17
Senaste lydelse 2006:1387.
2013/14:228
Bilaga 8
592
hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till överträdelsens
art, överträdelsens konkreta och
potentiella
effekter
på
det
finansiella systemet och eventuella
skador som uppstått. Som en för
mildrande omständighet ska be
aktas om överträdelsen är ursäkt
lig.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en över
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om kreditinstitutet gör rättelse
eller om någon annan myndighet
har vidtagit åtgärder mot institutet
och dessa åtgärder bedöms till
räckliga.
1 b §
Utöver det som anges i 1 a § ska
i försvårande riktning beaktas om
kreditinstitutet tidigare har begått
en
överträdelse.
Vid
denna
bedömning bör särskild vikt fästas
vid
om
överträdelserna
är
likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska
beaktas om institutet
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens
utredning,
och
2. snabbt upphört med över
trädelsen sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspek
tionen.
1 c §
I lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kredit och värde
pappersbolag finns bestämmelser
om möjlighet att ingripa genom
beslut om särskilt kapitalbaskrav
och särskilt likviditetskrav.
I lagen (2014:000) om kapital
buffertar finns bestämmelser om
ingripande, om ett kreditinstitut
inte uppfyller kapitalbaskraven
enligt den lagen.
2013/14:228
Bilaga 8
593
2 §
Om någon som ingår i ett
kreditinstituts styrelse eller är dess
verkställande
direktör
inte
uppfyller de krav som anges i
3 kap. 2 § 4, skall Finansinspek
tionen återkalla institutets tillstånd.
Det får dock ske bara om
inspektionen först beslutat att
anmärka på att personen ingår i
styrelsen eller är verkställande
direktör och om han eller hon,
sedan en av inspektionen bestämd
tid om högst tre månader har gått,
fortfarande finns kvar i styrelsen
eller som verkställande direktör.
Om någon som ingår i ett
kreditinstituts styrelse eller är dess
verkställande direktör eller om
styrelsen i sin helhet inte uppfyller
de krav som anges i 3 kap. 2 § 4,
ska Finansinspektionen återkalla
institutets tillstånd. Det får dock
ske bara om inspektionen först
beslutat att anmärka på personen
eller personerna och om denne
eller
dessa,
sedan
en
av
inspektionen bestämd tid om högst
tre månader har gått, fortfarande
finns kvar i styrelsen eller som
verkställande direktör.
I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att
en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det.
Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag
gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande
direktör.
3 §
18
Finansinspektionen skall åter
kalla ett kreditinstituts tillstånd om
institutet
Finansinspektionen ska åter
kalla ett kreditinstituts tillstånd om
institutet
1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan
har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,
2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan
rörelse som tillståndet avser,
3. har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. har överlåtit hela sin rörelse,
5. under en sammanhängande tid
av sex månader inte har drivit
sådan rörelse som tillståndet avser,
eller
6. försatts i konkurs eller om
beslut fattats om att institutet skall
träda i tvångslikvidation.
I fall som avses i första stycket 2
och 5 får i stället varning meddelas
om det är tillräckligt.
5. under en sammanhängande tid
av sex månader inte har drivit
sådan rörelse som tillståndet avser,
6. försatts i konkurs eller om
beslut fattats om att institutet ska
träda i tvångslikvidation, eller
7. har fått tillståndet genom att
lämna falska uppgifter eller på
något annat otillbörligt sätt.
I fall som avses i första stycket
2, 5 och 7 får i stället varning
meddelas, om det är tillräckligt.
5 §
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet underrättats
Har Finansinspektionen av en
behörig myndighet underrättats
18
Senaste lydelse 2005:1055.
2013/14:228
Bilaga 8
594
om att ett svenskt kreditinstitut
överträtt föreskrifter som gäller i
det landet för sådana institut, skall
inspektionen vidta de åtgärder som
anges i 1–4 §§ mot institutet, om
det föreligger någon omständighet
som avses där. Inspektionen skall
underrätta
den
behöriga
myndigheten om vilka åtgärder
som vidtas.
om att ett svenskt kreditinstitut
överträtt föreskrifter som gäller i
det landet för sådana institut, ska
inspektionen genast vidta de
åtgärder som anges i 1–4 §§ mot
institutet, om det föreligger någon
omständighet som avses där.
Inspektionen ska genast underrätta
den behöriga myndigheten om
vilka åtgärder som vidtas.
Straffavgift
Sanktionsavgift
7 §
19
Om
ett
kreditinstitut
har
meddelats beslut om anmärkning
eller varning enligt 1 §, får
Finansinspektionen besluta att
institutet ska betala en straff
avgift.
Avgiften tillfaller staten.
Om
ett
kreditinstitut
har
meddelats beslut om anmärkning
eller varning enligt 1 § eller
varning enligt 3 § första stycket 7
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
institutet
ska
betala
en
sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten.
8 §
Straffavgiften skall fastställas till
lägst femtusen kronor och högst
femtio miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio
procent
av
kreditinstitutets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår.
Sanktionsavgiften ska fastställas
till högst
1. tio procent av kreditinstitutets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår, eller
2. två gånger summan av den
vinst eller två gånger de kostnader
som undvikits till följd av regel
överträdelsen, om beloppen går att
fastställa.
Sanktionsavgiften
får
inte
bestämmas till ett lägre belopp än
5 000 kronor.
Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller
om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den
uppskattas.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven
enligt 6 kap. 1 §.
19
Senaste lydelse 2013:455.
2013/14:228
Bilaga 8
595
9 §
När
straffavgiftens
storlek
fastställs, skall särskild hänsyn tas
till hur allvarlig den överträdelse
är som föranlett anmärkningen
eller varningen och hur länge
överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska särskild hänsyn tas
till sådana omständigheter som
anges i 1 a och 1 b §§ samt till
institutets finansiella ställning
och, om det går att fastställa, den
vinst eller de kostnader som
överträdelsen
medfört
för
institutet.
15 §
Finansinspektionen
får
förelägga ett institut eller ett
företag, som tillhör någon av
följande kategorier att göra
rättelse om det inte driver sin
rörelse enligt de bestämmelser
som avses i 1 §, nämligen
1. utländska kreditinstitut som
driver verksamhet här enligt
4 kap. 1 eller 2 §, och
2. sådana finansiella institut och
dotterföretag som driver verk
samhet här enligt 4 kap. 3 §.
Om institutet eller företaget inte
följer föreläggandet, skall inspek
tionen underrätta den behöriga
myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får
Finansinspektionen
förbjuda
institutet
eller
företaget
att
påbörja nya transaktioner här i
landet. Innan förbud meddelas
skall inspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets
hemland. I brådskande fall får
inspektionen meddela förbud utan
föregående
underrättelse
till
hemlandsmyndigheten.
Denna
skall då underrättas så snart det
kan ske.
Om ett utländskt kreditinstitut
som driver verksamhet i Sverige
enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte
driver sin verksamhet i enlighet
med de bestämmelser som avses i
1 § eller om det finns en väsentlig
risk för att bestämmelserna inte
följs,
ska
Finansinspektionen
underrätta
den
behöriga
myndigheten i institutets hemland.
I
brådskande
fall
får
inspektionen, i avvaktan på åt
gärder som vidtas av hemlandets
behöriga myndigheter, själv vidta
åtgärder mot institutet i syfte att
värna den finansiella stabiliteten i
Sverige. Åtgärderna ska stå i
proportion till syftet och upphöra
så snart de inte längre behövs
eller hemmedlemsstatens myndig
heter vidtar en sådan rekon
struktionsåtgärd som avses i
artikel 3 i direktiv 2001/24/EG
20
.
20
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om
rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut.
2013/14:228
Bilaga 8
596
16 kap.
1 §
21
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller
till dem som institutet erbjuder sina tjänster,
2. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 3 kap. 5–
7 §§,
3. vilka
åtgärder
som
ett
kreditinstitut ska vidta för att
uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering, genom
lysning, system för hantering av
uppgifter om insättare och deras
insättningar, sundhet samt rikt
linjer och instruktioner som avses i
6 kap. 1–5 §§,
4. vilka
begränsningar
som
gäller när ett bankaktiebolag eller
ett kreditmarknadsbolag tar emot
egna aktier eller aktier i sitt
moderbolag som pant enligt
10 kap. 12 §,
5. vilka upplysningar som ett
kreditinstitut och sådana utländska
kreditinstitut som har inrättat filial
enligt 4 kap. 4 § ska lämna till
Finansinspektionen
för
dess
tillsynsverksamhet, och
6. sådana avgifter för tillsyn som
avses i 13 kap. 16 §.
2. de krav som ska gälla för
deltagande i ledningen av ett
kreditinstitut
enligt
3 kap.
2 § första stycket 4 och 14 kap. 2 §
andra stycket 1,
3. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 3 kap. 5–
7 §§,
4. vilka
åtgärder
som
ett
kreditinstitut ska vidta för att
uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering, genom
lysning, system för hantering av
uppgifter om insättare och deras
insättningar, sundhet samt rikt
linjer och instruktioner som avses i
6 kap. 1–5 §§,
5. kreditinstituts
mångfalds
policy vid tillsättandet av styrelse
samt resurser för introduktion och
utbildning av styrelseledamöter,
6. vilka
begränsningar
som
gäller när ett bankaktiebolag eller
ett kreditmarknadsbolag tar emot
egna aktier eller aktier i sitt
moderbolag som pant enligt
10 kap. 12 §,
7. vilka upplysningar som ett
kreditinstitut och sådana utländska
kreditinstitut som inrättat filial i
Sverige ska lämna till Finans
inspektionen
för
dess
tillsynsverksamhet, och
8. sådana avgifter för tillsyn som
avses i 13 kap. 16 §.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om
13 kap. 6 c och 7 §§ samt 15 kap. 15 § och i övrigt den 1 augusti 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat
före ikraftträdandet.
21
Senaste lydelse 2011:830.
2013/14:228
Bilaga 8
597
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om
införande av lagen (2004:297) om bank och
finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen
(2004:297) om bank och finansieringsrörelse ska upphöra att gälla vid
utgången av juli 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
598
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella konglomerat
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
8 §
1
Om ett blandat finansiellt
holdingföretag finns i toppen av
ett finansiellt konglomerat, vars
största sektor är bank och värde
papperssektorn, gäller bestäm
melserna om stora exponeringar i
7 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar för samtliga företag som
tillhör den sektorn och för det
blandade
finansiella
holding
företaget.
Om ett blandat finansiellt
holdingföretag finns i toppen av
ett finansiellt konglomerat, vars
största sektor är bank och värde
papperssektorn, gäller bestäm
melserna om stora exponeringar i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
2
för
samtliga företag som tillhör den
sektorn och för det blandade
finansiella holdingföretaget.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2006:1388.
2
EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
599
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers
marknaden
dels att 7 kap. 8 och 9 §§ ska upphöra att gälla,
dels att punkt 7 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna till
lagen ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 8 kap. 42 §,
23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4 och 8–10 §§ samt rubriken
närmast före 25 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b–
8e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§ samt en ny rubrik närmast före 8 kap. 8 e §
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
2
I denna lag betyder
1. anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal
med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde
pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts
eller företags räkning
a) marknadsföra investerings eller sidotjänster,
b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende
investeringstjänster eller finansiella instrument,
c) placera finansiella instrument, eller
d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa
instrument eller tjänster,
2. behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt
angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har
behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och
företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande
marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars
överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,
3. börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som
har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade
marknader,
4. clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en
clearingorganisation,
5. clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap.
eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,
6. clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2
Senaste lydelse 2013:288.
2013/14:228
Bilaga 8
600
a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras
förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk
eller utländsk valuta,
b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella
instrument, eller
c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas
genom överförande av likvid eller instrument,
7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europa
parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om
marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv
85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG
3
, senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU
4
,
8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat
finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,
10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid
även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i
Sverige ska anses som en enda filial,
11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr
1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa
parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller doku
menteringsskyldigheter
för
värdepappersföretag,
transaktions
rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella
instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,
12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral
Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut
eller en börs och som sammanför ett flertal köp och säljintressen i
finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet
med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,
13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan
verksamhet som avses i denna lag,
14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och
verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,
15. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar,
15. kapitalbas: detsamma som
avses i artikel 72 i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag
5
,
16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen
(2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra
juridiska personer än aktiebolag,
3
EUT L 145 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).
4
EUT L 331 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).
5
EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
601
17. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank
eller kreditföretag som driver bank eller finansieringsrörelse från filial i
Sverige,
18. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,
om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar
10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars
möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,
19. professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,
20. reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som
sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp och
säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom
systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder
till avslut,
21. sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,
22. sidoverksamheter:
a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och
4 §§,
b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och
c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,
23. startkapital: detsamma som i
1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse,
23. startkapital: det kapital som
för värdepappersföretag avses i
artikel 4.51 i förordning (EU) nr
575/2013,
24. systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett
organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning
genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en
handelsplattform,
25. utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i
hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,
26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd
enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett
bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank och
finansieringsrörelse,
27. värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut
som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och
utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,
28. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt
tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet,
och
29. öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av
insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är
upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv
2001/34/EG
6
, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU
7
.
6
EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).
7
EUT L 331, 15.12.2010, s.120 (Celex 32010L0078).
2013/14:228
Bilaga 8
602
11 §
8
Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs
eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under
uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller
personliga förhållanden.
Uppgift i en anmälan eller
utsaga om misstänkta över
trädelser av bestämmelser som
gäller för verksamheten som kan
avslöja anmälarens identitet får
inte obehörigen röjas.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets och sekretesslagen (2009:400).
I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som
innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte
hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
3 kap.
1 §
9
Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag,
om
1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan
författning,
3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att
drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som
reglerar bolagets verksamhet,
4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett värdepappersbolag,
5. den som ska ingå i styrelsen
för bolaget eller vara verkställande
direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag och även i övrigt är lämplig
för en sådan uppgift, och
5. den som ska ingå i styrelsen
för bolaget eller vara verkställande
direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag och även i övrigt är lämplig
för en sådan uppgift, och om
styrelsen i sin helhet har tillräcklig
kunskap och erfarenhet för att
leda bolaget, och
6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.
Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska
ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten
kan komma att underlätta rörelsen.
8
Senaste lydelse 2009:522.
9
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 8
603
2 §
10
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets
verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
ska det vid bedömningen av
innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
ska det vid bedömningen av
innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om särskild till
syn över kreditinstitut och värde
pappersbolag respektive 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
5 §
11
Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter.
Bolaget ska ha en verkställande direktör.
Den som är verkställande
direktör får inte vara ordförande i
styrelsen. Finansinspektionen får,
efter ansökan från värdepappers
bolaget, medge undantag från
detta krav.
Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som
bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.
10
Senaste lydelse 2009:365.
11
Senaste lydelse 2013:233.
2013/14:228
Bilaga 8
604
7 §
12
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning
och
stora
exponeringar.
Ett värdepappersbolags kapital
bas får inte understiga det belopp
som enligt 6 § krävdes när
verksamheten påbörjades. För ett
värdepappersbolag som har bytt
redovisningsvaluta gäller i stället
att kapitalbasen inte får under
stiga det högsta av de belopp som
avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35)
om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Ett värdepappersbolags alter
nativ till startkapital enligt 6 §
andra eller tredje stycket får inte i
värde understiga vad som krävdes
när verksamheten påbörjades.
Bestämmelser
om
kapital
täckning och stora exponeringar
finns i förordning (EU) nr
575/2013, lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar.
12 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka
poster som får räknas in i
startkapitalet enligt 6 §.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 6 §, och
2. vilka
krav
som
enligt
1 § första stycket 5 och 24 kap.
3 § andra stycket 1 ska ställas på
den som ska ingå i styrelsen eller
vara verkställande direktör i ett
värdepappersbolag, eller vara er
sättare för någon av dem och på
styrelsen i dess helhet.
8 kap.
4 a §
Ett värdepappersbolag ska till
handahålla
ändamålsenliga
rapporteringssystem för anställda
som vill göra anmälningar om
misstänkta
överträdelser
av
bestämmelser som gäller för verk
12
Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.
2013/14:228
Bilaga 8
605
samheten.
Personuppgiftslagen (1998:204)
gäller vid behandling av person
uppgifter inom ramen för sådana
rapporteringssystem som avses i
första stycket.
8 b §
Den som är ledamot i styrelsen
för ett värdepappersbolag eller är
dess verkställande direktör får ut
över detta uppdrag ha det antal
uppdrag som styrelseledamot eller
verkställande direktör i andra
företag som bedöms lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet samt till arten,
omfattningen och komplexiteten
hos bolagets verksamhet.
Om ett värdepappersbolag är
betydande i fråga om storlek,
intern organisation samt verk
samhetens art, omfattning och
komplexitet, får en styrelseledamot
eller verkställande direktör endast
inneha en av följande kombi
nationer av uppdrag:
1. ett uppdrag som verkställande
direktör och två uppdrag som
styrelseledamot, eller
2. fyra uppdrag som styrelse
ledamot.
8 c §
Vid tillämpningen av 8 b §
andra stycket ska
1. uppdrag inom samma koncern
eller i företag där värdepappers
bolaget
har
ett
kvalificerat
innehav räknas som ett enda
uppdrag, och
2. uppdrag i verksamheter och
organisationer som inte huvud
sakligen har ett kommersiellt syfte
inte beaktas.
8 b § andra stycket gäller inte
om styrelseledamoten represen
terar svenska staten.
En styrelseledamot eller verk
ställande direktör i ett värde
pappersbolag som är betydande
2013/14:228
Bilaga 8
606
får, efter tillstånd av Finans
inspektionen, ha ytterligare ett
uppdrag som styrelseledamot ut
över de som anges i 8 b § andra
stycket 1 eller 2.
8 d §
Den som är styrelseledamot
eller verkställande direktör i ett
värdepappersbolag ska avsätta
tillräckligt med tid för att kunna
utföra sitt uppdrag.
Rörlig ersättning
8 e §
Den rörliga ersättningen till en
anställd i ett värdepappersbolag
vars arbetsuppgifter har en
väsentlig inverkan på bolagets
riskprofil får inte vara större än
den fasta ersättningen.
42 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna
i 1 §,
2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla
de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt
riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,
3. de riktlinjer, regler och rutiner
ett värdepappersinstitut ska
upprätta och tillämpa enligt 9 §,
4. vilka system, resurser och
rutiner ett värdepappersinstitut ska
ha enligt 10 §,
5. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla
skyldigheterna i 11 §,
6. dokumentation enligt 12 §,
7. övervakning av handeln och
kursbildningen enligt 13 §,
8. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta och vilka krav som
institutet ska uppfylla vid
uppdragsavtal enligt 14 §,
3. värdepappersbolags
mångfaldspolicy vid tillsättandet
av styrelse samt resurser för
introduktion och utbildning av
styrelseledamöter,
4. de riktlinjer, regler och rutiner
ett värdepappersinstitut ska
upprätta och tillämpa enligt 9 §,
5. vilka system, resurser och
rutiner ett värdepappersinstitut ska
ha enligt 10 §,
6. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla
skyldigheterna i 11 §,
7. dokumentation enligt 12 §,
8. övervakning av handeln och
kursbildningen enligt 13 §,
9. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta och vilka krav som
institutet ska uppfylla vid
uppdragsavtal enligt 14 §,
2013/14:228
Bilaga 8
607
9. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta när det delar in sina
kunder i kategorier enligt 15 §,
10. hantering av
intressekonflikter enligt 21 §,
11. vilken information ett
värdepappersinstitut ska lämna till
sina kunder enligt 22 §,
12. på vilket sätt information
enligt 22 b § ska lämnas till
kunderna,
13. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid inhämtande av
uppgifter från sina kunder enligt
23 och 24 §§,
14. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid en prövning enligt
23 och 24 §§,
15. vilka finansiella instrument
som ska anses vara okomplicerade
enligt 25 § första stycket 1 e,
16. dokumentation och
rapportering till kund enligt 26 och
27 §§,
17. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla kraven
på att uppnå bästa möjliga resultat
enligt 28 §,
18. riktlinjer för utförande av
order enligt 29 §,
19. hantering av kunders order
enligt 33 §,
20. hantering av finansiella
instrument enligt 34 §,
21. hantering av medel enligt
35 §,
22. mottagande av medel på
konto samt bolagets eller
företagets system för hantering av
vissa uppgifter enligt 36 §,
23. vilka begränsningar som ska
gälla vid ställande av säkerhet
enligt 37 § andra stycket, och
24. vilka uppgifter som ska
antecknas i en förteckning enligt
38 § fjärde stycket.
10. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta när det delar in sina
kunder i kategorier enligt 15 §,
11. hantering av
intressekonflikter enligt 21 §,
12. vilken information ett
värdepappersinstitut ska lämna till
sina kunder enligt 22 §,
13. på vilket sätt information
enligt 22 b § ska lämnas till
kunderna,
14. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid inhämtande av
uppgifter från sina kunder enligt
23 och 24 §§,
15. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid en prövning enligt
23 och 24 §§,
16. vilka finansiella instrument
som ska anses vara okomplicerade
enligt 25 § första stycket 1 e,
17. dokumentation och
rapportering till kund enligt 26 och
27 §§,
18. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla kraven
på att uppnå bästa möjliga resultat
enligt 28 §,
19. riktlinjer för utförande av
order enligt 29 §,
20. hantering av kunders order
enligt 33 §,
21. hantering av finansiella
instrument enligt 34 §,
22. hantering av medel enligt
35 §,
23. mottagande av medel på
konto samt bolagets eller
företagets system för hantering av
vissa uppgifter enligt 36 §,
24. vilka begränsningar som ska
gälla vid ställande av säkerhet
enligt 37 § andra stycket, och
25. vilka uppgifter som ska
antecknas i en förteckning enligt
38 § fjärde stycket.
23 kap.
2 §
Värdepappersinstitut,
börser,
clearingorganisationer och sådana
Värdepappersinstitut,
börser,
clearingorganisationer och sådana
2013/14:228
Bilaga 8
608
utländska företag som har tillstånd
att driva en reglerad marknad från
filial i Sverige skall lämna Finans
inspektionen upplysningar om sin
verksamhet och därmed samman
hängande omständigheter enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen.
Företagen skall, utöver vad som
anges i första stycket, lämna
Finansinspektionen
de
upp
lysningar som inspektionen begär.
utländska företag som har tillstånd
att driva en reglerad marknad från
filial i Sverige ska lämna Finans
inspektionen upplysningar om sin
verksamhet och därmed samman
hängande omständigheter enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen.
Företagen ska, utöver vad som
anges i första stycket, lämna
Finansinspektionen
de
upp
lysningar som inspektionen begär.
Finansinspektionen får även
begära sådana upplysningar som
avses i första och andra styckena
av personer som är anställda hos
de företag som avses i första
stycket samt av personer som är
anställda i företag som avses i
6 kap 1 § lagen (2014:000) om
särskild tillsyn över kreditinstitut
och värdepappersbolag.
24 kap.
3 §
13
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värde
pappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att
det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till
förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget,
börsen eller clearingorganisationen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av
förvärvet kommer att ingå i
styrelsen för värdepappersbolaget,
börsen eller clearingorganisationen
eller vara verkställande direktör i
detta företag, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag, en börs eller en clearing
organisation och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift,
1. om den som till följd av
förvärvet kommer att ingå i
styrelsen för värdepappersbolaget,
börsen eller clearingorganisationen
eller vara verkställande direktör i
detta företag, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers
bolag, en börs eller en clearing
organisation och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift samt
om styrelsen i sin helhet har
tillräckliga
kunskaper
och
erfarenheter för att leda företaget,
13
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 8
609
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs
på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om det är fråga om ett värde
pappersbolag och förvärvaren är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag ska det vid bedömningen
av förvärvarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 9 kap.
13 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo
merat.
Om det är fråga om ett värde
pappersbolag och förvärvaren är
ett finansiellt holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding
företag ska det vid bedömningen
av förvärvarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
respektive
5 kap. 16 § lagen (2006:531) om
särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om
förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §
14
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort
sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga
om ett värdepappersbolag, är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 9 kap. 13 §
3. om ägaren, när det är fråga
om ett värdepappersbolag, är ett
finansiellt holdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 3 kap. 5 §
14
Senaste lydelse 2009:365.
2013/14:228
Bilaga 8
610
lagen (2006:1371) om kapitaltäck
ning och stora exponeringar
respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
lagen (2014:000) tillsyn över
kreditinstitut och värdepappers
bolag respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan
öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, eller
b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller
andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid
med beslutet.
25 kap.
1 §
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, företagets
bolagsordning,
stadgar
eller
reglemente eller interna instruk
tioner som har sin grund i en
författning som reglerar företagets
verksamhet, skall Finansinspek
tionen ingripa.
Finansinspektionen skall då
utfärda ett föreläggande att inom
viss tid begränsa rörelsen i något
avseende, minska riskerna i den
eller vidta någon annan åtgärd för
att komma till rätta med situa
tionen, ett förbud att verkställa
beslut eller en anmärkning. Om
överträdelsen är allvarlig, skall
företagets tillstånd återkallas eller,
om det är tillräckligt, varning
meddelas.
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har åsidosatt
sina skyldigheter enligt denna lag,
andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, företagets
bolagsordning,
stadgar
eller
reglemente eller interna instruk
tioner som har sin grund i en
författning som reglerar företagets
verksamhet, ska Finansinspek
tionen ingripa.
Finansinspektionen
ska
då
utfärda ett föreläggande att inom
viss tid begränsa eller minska
riskerna i rörelsen i något
avseende, begränsa eller helt
underlåta utdelning eller ränte
betalningar eller vidta någon
annan åtgärd för att komma till
rätta med situationen, ett förbud att
verkställa beslut eller en an
märkning. Om överträdelsen är
allvarlig, ska företagets tillstånd
återkallas eller, om det är till
räckligt, varning meddelas.
Finansinspektionen ska även
ingripa genom att utfärda ett före
2013/14:228
Bilaga 8
611
läggande i enlighet med andra
stycket om det finns skäl att anta
att ett värdepappersbolag inom
tolv månader sannolikt inte längre
kommer uppfylla sina skyldigheter
enligt denna lag eller andra
författningar
som
reglerar
bolagets verksamhet.
1 a §
Vid valet av sanktion ska
Finansinspektionen ta hänsyn till
hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den pågått. Särskild
hänsyn ska tas till överträdelsens
art, överträdelsens konkreta och
potentiella
effekter
på
det
finansiella systemet och eventuella
skador som uppstått. Som en
förmildrande omständighet ska
beaktas om överträdelsen är
ursäktlig.
Finansinspektionen får avstå
från ingripande om en över
trädelse är ringa eller ursäktlig,
om företaget gör rättelse eller om
någon annan myndighet har
vidtagit åtgärder mot företaget
och dessa åtgärder bedöms till
räckliga.
1 b §
Utöver det som anges i 1 a § ska
i försvårande riktning beaktas om
företaget tidigare har begått en
överträdelse. Vid denna bedöm
ning bör särskild vikt fästas vid
om överträdelserna är likartade
och den tid som har förflutit
mellan de olika överträdelserna.
I förmildrande riktning ska be
aktas om företaget
1. i väsentlig mån genom ett
aktivt samarbete har underlättat
Finansinspektionens
utredning,
och
2. snabbt upphört med över
trädelsen sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspek
tionen.
2013/14:228
Bilaga 8
612
1 c §
I lagen (2014:000) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestäm
melser om möjlighet att ingripa
genom ett beslut om ett särskilt
kapitalbaskrav
och
särskilda
likviditetskrav.
I lagen (2014:000) om kapital
buffertar finns bestämmelser om
ingripande, om ett värdepappers
bolag inte uppfyller kapitalbas
kraven enligt den lagen.
4 §
Om någon som ingår i ett
värdepappersbolags, en börs eller
en svensk clearingorganisations
styrelse eller är verkställande
direktör inte uppfyller de krav som
anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,
12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,
skall Finansinspektionen återkalla
företagets tillstånd. Detta får dock
ske bara om inspektionen först har
beslutat att påtala för företaget att
personen inte uppfyller kraven,
och han eller hon finns kvar i
styrelsen eller som verkställande
direktör efter det att en av
inspektionen bestämd tid om högst
tre månader har gått ut.
Om någon som ingår i ett
värdepappersbolags, en börs eller
en svensk clearingorganisations
styrelse eller är verkställande
direktör, eller om styrelsen i sin
helhet, inte uppfyller de krav som
anges i 3 kap. 1 § första stycket 5,
12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4,
ska Finansinspektionen återkalla
företagets tillstånd. Detta får dock
ske bara om inspektionen först har
beslutat att påtala för företaget att
personen eller personerna inte
uppfyller kraven och om denne
eller dessa, sedan en av inspek
tionen bestämd tid om högst tre
månader har gått, fortfarande finns
kvar i styrelsen eller som
verkställande direktör.
I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att
en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det.
Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till
dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande
direktör.
Det som sägs i första och andra
styckena om verkställande direktör
skall tillämpas även på en
ställföreträdare för verkställande
direktör.
Det som sägs i första och andra
styckena om verkställande direktör
ska tillämpas även på en
ställföreträdare för verkställande
direktör.
Straffavgift
Sanktionsavgift
8 §
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har meddelats
Om ett svenskt värdepappers
institut, en börs eller en svensk
clearingorganisation har meddelats
2013/14:228
Bilaga 8
613
beslut om anmärkning eller
varning enligt 1 § eller varning
enligt 5 § första stycket 1 och 5
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
företaget
skall
betala
en
straffavgift.
Avgiften tillfaller staten.
beslut om anmärkning eller
varning enligt 1 § eller varning
enligt 5 § första stycket 1 och 5
jämfört med andra stycket, får
Finansinspektionen besluta att
företaget ska betala en sanktions
avgift.
Avgiften tillfaller staten.
9 §
Straffavgiften skall uppgå till
lägst 5 000 kronor och högst
50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio
procent av företagets omsättning
närmast föregående räkenskapsår.
Sanktionsavgiften ska fastställas
till högst
1. tio procent av företagets
omsättning närmast föregående
räkenskapsår, eller
2. två gånger summan av den
vinst överträdelsen medfört eller
två gånger de kostnader som
undvikits till följd av över
trädelsen, om beloppen går att
fastställa.
Sanktionsavgiften
får
inte
bestämmas till ett lägre belopp än
5 000 kronor.
Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller
om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den
uppskattas.
För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet
därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen
(2004:297) om bank och finansieringsrörelse.
10 §
När
straffavgiftens
storlek
beslutas, skall särskild hänsyn tas
till hur allvarlig den överträdelse
är som föranlett anmärkningen
eller varningen och hur länge
överträdelsen har pågått.
När sanktionsavgiftens storlek
fastställs, ska särskild hänsyn tas
till sådana omständigheter som
anges i 1 a och 1 b §§, samt till
företagets finansiella ställning
och, om det går att fastställa, den
vinst eller de kostnader som
överträdelsen
medfört
för
företaget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat
före ikraftträdandet.
2013/14:228
Bilaga 8
614
Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om
statligt stöd till kreditinstitut
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814)
om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
1 §
Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in
aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om
1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor
Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,
2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer
av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse,
eller
3. bolagets kapitalbas inte upp
går till en fjärdedel av kapitalbas
kravet, beräknad enligt 2 kap. 1 §
första stycket 1 lagen (2006:1371)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar.
3. bolagets kapitalbas inte upp
går till en fjärdedel av kapitalbas
kravet, beräknad enligt Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013 av den
26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och värdepappers
företag och om ändring av förord
ning (EU) nr 648/2012
1
.
Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens
tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av
nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.
7 kap.
3 §
2
Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och av
sättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räken
skapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra
eller tredje stycket.
För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredo
visningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder
till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.
1
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2
Senaste lydelse 2009:1418.
2013/14:228
Bilaga 8
615
För ett kreditinstitut ska avgifts
underlaget minskas med efter
ställda skuldförbindelser som får
ingå i kapitalbasen enligt lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar.
För ett kreditinstitut ska avgifts
underlaget minskas med efter
ställda skuldförbindelser som får
ingå i kapitalbasen enligt förord
ning (EU) nr 575/2013.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
616
Förslag till lag om ändring i offentlighets och
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om offentlighets och sekretesslagen
(2009:400)
dels att 30 kap. 30 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en nyparagraf, 30 kap. 4 b § av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
30 kap.
4 b §
Sekretess gäller i en statlig
myndighets verksamhet som består
i tillståndsgivning eller tillsyn med
avseende på bank och kredit
väsendet, värdepappersmarknaden
eller
försäkringsväsendet
för
sådan uppgift, i en anmälan eller
utsaga om överträdelse av bestäm
melse som gäller för den som
myndighetens verksamhet avser,
som kan avslöja anmälarens
identitet.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst femtio
år.
30 §
Den tystnadsplikt som följer av
2 § första stycket första meningen,
4 § första stycket 2, 12 § första
stycket och andra stycket 2, 13 §,
15 § första stycket 2, 23 § första
stycket 2 och 27 § första stycket 2
och den tystnadsplikt som följer av
ett förbehåll som gjorts med stöd
av 9 § andra meningen, 14 § andra
meningen, 26 § andra meningen
eller 29 § andra meningen in
skränker rätten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen
och
1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihets
Den tystnadsplikt som följer av
2 § första stycket första meningen,
4 § första stycket 2, 4 b §, 12 §
första stycket och andra stycket 2,
13 §, 15 § första stycket 2, 23 §
första stycket 2 och 27 § första
stycket 2 och den tystnadsplikt
som följer av ett förbehåll som
gjorts med stöd av 9 § andra
meningen, 14 § andra meningen,
26 § andra meningen eller 29 §
andra meningen inskränker rätten
enligt 1 kap. 1 § tryckfrihets
förordningen och 1 kap. 1 och 2 §§
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG.
2013/14:228
Bilaga 8
617
grundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter.
yttrandefrihetsgrundlagen
att
meddela och offentliggöra upp
gifter.
Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska
eller personliga förhållanden än affärs och driftförhållanden för den som
trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds
personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 8
618
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
betaltjänster
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
1
Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som
motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat
enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
högsta av dessa två belopp.
Vid beräkningen av kapitalbasen
och dess sammansättning gäller
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar och föreskrifter med
delade med stöd av 13 kap. 1 § 6
samma lag.
Vid beräkningen av kapitalbasen
och dess sammansättning gäller
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav
för kreditinstitut och värde
pappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012
2
.
Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betal
ningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett
fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIFförvaltare som förvaltar
specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid
beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen
av något av dessa företags kapitalbas.
Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 §
får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i
beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.
För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att
kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av
6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella
företag.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2013:582.
2
EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
619
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om
elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska
pengar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
1
Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett
kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida
det högsta av dessa belopp.
Vid beräkningen av kapital
basen och dess sammansättning
ska 3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar och de föreskrifter som
har meddelats med stöd av 13 kap.
1 § 6 den lagen tillämpas. Där
utöver gäller följande vid beräk
ningen:
Vid beräkningen av kapital
basen och dess sammansättning
ska
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EU)
nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012
2
tillämpas. Därutöver
gäller följande vid beräkningen:
1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett
annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett
kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIFförvaltare
som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning
av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av
något av dessa företags kapitalbas.
2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i
enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana
poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra
verksamheten.
3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis
ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som
följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
1
Senaste lydelse 2013:584.
2
EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
620
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om
investeringssparkonto
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringsspar
konto ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §
Med investeringsföretag avses
1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 §
första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank eller
finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank och finansierings
rörelse,
3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har
tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B
punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den
21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU, eller
4. ett utländskt kreditinstitut som
hör hemma i en stat inom EES och
som där fått auktorisation att starta
och driva verksamhet i kredit
institut som avses i artikel 6
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den
14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i krediti
nstitut, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU.
4. ett utländskt kreditinstitut som
hör hemma i en stat inom EES och
som där fått auktorisation att starta
och driva verksamhet i kredit
institut som avses i artikel 8 i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att
utöva verksamhet i kreditinstitut
och om tillsyn av kreditinstitut och
värdepappersföretag, om ändring
av direktiv 2002/87/EG och om
upphävande
av
direktiv
2006/48/EG och 2006/49/EG
168
.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
168
EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
621
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder
dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande
lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
10 §
Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om
förvaringsinstitutet
1. är ett kreditinstitut med till
stånd som avses enligt Europa
parlamentets och rådets direktiv
2006/48/EG av den 14 juni 2006
om rätten att starta och driva
verksamhet i kreditinstitut (om
arbetning), senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2011/89/EU: de myndig
heter som anges i 1 kap. 3 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar,
1. är ett kreditinstitut med
tillstånd som avses enligt Europa
parlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013
om behörighet att utöva verk
samhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värde
pappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om upp
hävande av direktiv 2006/48/EG
och 2006/49/EG
1
: den myndighet
som anges i 1 kap. 6 § lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag eller en annan
myndighet i ett annat land inom
EES som utövar tillsyn över
institut, institut för elektroniska
pengar
eller
motsvarande
utländska företag,
2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004
om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets
direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG,
senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden,
3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de
myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,
1
EUT L 176 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).
2013/14:228
Bilaga 8
622
4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES
där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan
författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det
officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över
denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller
5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EESbaserad alternativ
investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda
nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt
stadgeenliga säte.
11 §
I denna lag betyder
1. arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002
om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med
arbetstagare i Europeiska gemenskapen
2
,
2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder:
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011
om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av
direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr
1060/2009 och (EU) nr 1095/2010
3
,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom
EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,
5. etablerad:
a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är
registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där
dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har
något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har
starkast anknytning,
b) för en AIFförvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,
c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial
finns,
6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en
AIFförvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES
än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,
7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIFförvaltare ökar
exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av
kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument
eller på något annat sätt,
8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen
(2004:46) om värdepappersfonder,
10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra
företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom
2
EUT L 080, 23.3.2002, s.29 (Celex 32002L0014).
3
EUT L 174, 1.7.2011, s1 (Celex 32011L0061).
2013/14:228
Bilaga 8
623
sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till
deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen
a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en
reglerad marknad, eller
b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina
investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående
företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga
handlingar,
11. kapitalbas: detsamma som i
3 kap. lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora expo
neringar,
11. kapitalbas: detsamma som i
artikel 72 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag
och
om
ändring av förordning (EU) nr
648/2012
4
,
12. kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade
förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om
komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut,
finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn,
13. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF
förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a §
lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt
inflytande över ledningen av förvaltaren,
14. marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på
AIFförvaltarens initiativ eller för AIFförvaltarens räkning, av andelar
eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som
riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,
15. matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ
investeringsfond som
a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en
annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ
investeringsfond), eller
b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond
till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska
investeringsstrategier, eller
c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina
tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,
16. moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen (1995:1554),
17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ
investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar
eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,
18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värde
pappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i
stället ska tillämpas på AIFförvaltare,
4
EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).
2013/14:228
Bilaga 8
624
19. onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land
inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad
marknad,
20. primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappers
företag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn,
vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera
eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och
som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling,
depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och
stödtjänster,
21. professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller
17 § lagen om värdepappersmarknaden,
22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om
värdepappersmarknaden,
23. specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt
denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,
24. specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte
är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den
mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning
(EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar
och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiserings
transaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål
5
,
25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse,
26. särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds
vinst som tillfaller AIFförvaltaren som ersättning för förvaltningen,
exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som
avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och
27. värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25
lagen om värdepappersfonder.
7 kap.
6 §
En AIFförvaltare med tillstånd
enligt 3 kap. 2 § ska för denna
förvaltning och de tjänster som
bolaget utför ha det eventuella
ytterligare kapital för kreditrisker,
marknadsrisker
och
operativa
risker
som
enligt
lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar krävs av
ett värdepappersbolag med mot
svarande verksamhet.
För en AIFförvaltare som utför
En AIFförvaltare med tillstånd
enligt 3 kap. 2 § ska för denna
förvaltning och de tjänster som
bolaget utför ha det eventuella
ytterligare kapital för kreditrisker,
marknadsrisker
och
operativa
risker som enligt förordning
(EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värde
pappersbolag
och
lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar
krävs av ett värdepappersbolag
med motsvarande verksamhet.
För en AIFförvaltare som utför
5
EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024).
2013/14:228
Bilaga 8
625
diskretionär
förvaltning
av
investeringsportföljer enligt 3 kap.
2 § första stycket tillämpas även
övriga bestämmelser i lagen om
kapitaltäckning och stora expo
neringar som gäller för ett värde
pappersbolag med motsvarande
verksamhet.
diskretionär
förvaltning
av
investeringsportföljer enligt 3 kap.
2 § första stycket tillämpas även
övriga bestämmelser i Europa
parlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 575/2013, lagen
(2014:000) om särskild tillsyn
över
kreditinstitut
och
värdepappersbolag och lagen
(2014:000) om kapitalbuffertar
som
gäller
för
ett
värde
pappersbolag med motsvarande
verksamhet.
6 a §
De bestämmelser om tillsyn på
gruppnivå i artiklarna 11–24 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 575/2013 och
lagen (2014:000) om särskild till
syn över kreditinstitut och värde
pappersbolag som gäller för ett
värdepappersbolag
tillämpas
också för en AIFförvaltare enligt
1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om
kapitalkrav för AIFförvaltare i
detta kapitel ska tillämpas även på
gruppnivå.
9 kap.
4 §
Ett förvaringsinstitut för en
EESbaserad
alternativ
investeringsfond ska vara
1. ett kreditinstitut som
a) har stadgeenligt säte inom
EES, och
b) har tillstånd som avses i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG,
2. ett värdepappersföretag som
a) har stadgeenligt säte inom
EES,
b) omfattas av kapitalkraven i
enlighet med artikel 20.1 i Europa
parlamentets och rådets direktiv
2006/49/EG av den 14 juni 2006
om
kapitalkrav
för
värdepappersföretag
och
kreditinstitut
(omarbetning),
Ett förvaringsinstitut för en
EESbaserad
alternativ
investeringsfond ska vara
1. ett kreditinstitut som
a) har stadgeenligt säte inom
EES, och
b) har tillstånd som avses i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU,
2. ett värdepappersföretag som
a) har stadgeenligt säte inom
EES,
b) omfattas av kapitalkraven i
enlighet med artikel 92 i förord
ning (EU) nr 575/2013, och
2013/14:228
Bilaga 8
626
senast
ändrat
genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU, och
c) har tillstånd som avses i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/39/EG, inbegripet
för att tillhandahålla sidotjänster
avseende förvaring och hand
havande av finansiella instrument
för kunders räkning som avses i
punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till
direktivet, och som har egna medel
motsvarande det startkapital som
anges i artikel 9 i direktiv
2006/49/EG, eller
c) har tillstånd som avses i
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/39/EG, inbegripet
för att tillhandahålla sidotjänster
avseende förvaring och hand
havande av finansiella instrument
för kunders räkning som avses i
punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till
direktivet, och som har egna medel
motsvarande det startkapital som
anges i artikel 28.2 i direktiv
2013/36/EU, eller
3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den
21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom
förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/65/EG.
Förvaringsinstitutet
ska
vara
etablerat
i
den
alternativa
investeringsfondens hemland.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.
2013/14:228
Bilaga 9
627
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 20140424
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Peter Kindlund
samt justitierådet Göran Lambertz.
Förstärkta kapitaltäckningsregler
Enligt en lagrådsremiss den 3 april 2014 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
2. lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. lag om kapitalbuffertar,
4. lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar,
5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
6. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks
kassan,
7. lag om ändring sparbankslagen (1987:619),
8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
9. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit
institut och värdepappersbolag,
11. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
12. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
13. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag,
14. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP
fonder),
15. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål,
16. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse,
18. lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297)
om bank och finansieringsrörelse,
19. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat,
20. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
21. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut,
22. lag om ändring i offentlighets och sekretesslagen (2009:400),
23. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,
24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
25. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto,
26. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder.
2013/14:228
Bilaga 9
628
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Sarah
Svenblad och Galit Saar samt ämnessakkunniga Thérèse Orlando
Rülcker och departementssekreteraren Erik Willers.
Lagrådet har tagit emot två skrivelser från Svenska Bankföreningen.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänt
I remissen föreslås en lagreglering som syftar till att i svensk rätt införa
de nya kapital och likviditetsreglerna i den globala Basel 3
överenskommelsen. De remitterade lagförslagen grundar sig på de
unionsrättsliga rättsakter som har tillkommit i detta syfte, nämligen i
första hand Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv
2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG (i remissen benämnt kapitaltäckningsdirektivet) och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26
juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och
om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (i remissen benämnd
tillsynsförordningen).
I sitt yttrande över förslagen till den nuvarande lagregleringen (se prop.
2006/07:5 s. 380) uttalade Lagrådet bl.a. följande.
Lagrådet har när fråga varit om genomförande av tidigare EGdirektiv på
området bl.a. uttalat att dessa var skrivna på ett sådant sätt som gjorde
dem svårtillgängliga för alla som inte var specialister på värdepappers
och kapitalmarknadsfrågor (se prop. 1994/95:50 s. 524). Nu aktuella
direktiv uppvisar en om möjligt ännu högre grad av komplexitet. Såsom
skett i anledning av tidigare EGrättslig lagstiftning på det finansiella
området har lagstiftaren sökt lösa de problem som är förknippade med
implementeringen av ett i många stycken svårgripbart och tekniskt
utformat direktiv genom att ange grundläggande principer i en ramlag
medan det överlämnats åt regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att besluta om övriga bestämmelser. Denna lagstiftnings
teknik har lett fram till mycket vidsträckta bemyndiganden, som får anses
ligga på gränsen till att avse frågor rörande sådana preciseringar eller
kompletteringar som bör behandlas genom utnyttjande av i lag gjorda
bemyndiganden. Genom lagstiftningens anknytning till de bakom
liggande EGdirektiven får dock närmare anses ha angetts ramarna för de
olika bemyndigandena. Med hänsyn härtill och den mångfald tekniskt
komplicerade och detaljerade regler som direktiven innehåller och som
det varken framstår som lämpligt eller praktiskt genomförbart att införa i
lag får därför i detta sammanhang en sådan lagstiftningsteknik, i likhet
med tidigare lagstiftning på området, godtas. Mot bakgrund härav och då
reglerna om kapitalbasens beståndsdelar och om stora exponeringar
överförs i stort sett oförändrade till den nya lagen om kapitaltäckning och
stora exponeringar, samtidigt som lagförslagen i övrigt i stor utsträckning
synes ha utformats med beaktande av vad Lagrådet påtalat i samband
2013/14:228
Bilaga 9
629
med tillkomsten av nu gällande kapitaltäckningslag och andra lagar på
det finansiella området, föranleder de nu remitterade lagförslagen endast
vissa mindre erinringar från Lagrådets sida.
Dessa uttalanden är i stor utsträckning tillämpliga även på de nu aktuella
lagförslagen. Det finns bara begränsat utrymme för Lagrådet att
ifrågasätta det sakliga innehållet i lagförslagen. Granskningen har i
huvudsak inriktats på formella frågor om sättet att införliva den unions
rättsliga regleringen med svensk rätt.
Förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
1 kap. 3 §
Enligt paragrafen ska det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ tillämpas på vissa
befattningshavare i europabolag och europakooperativ. Eftersom
paragrafen inte berör något annat kapitel i lagen, kan det ifrågasättas om
inte paragrafen borde placeras i 6 kap.
1 kap. 6 §
I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen är behörig myndighet
enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och
denna lag följs. Däremot anges inte att Finansinspektionen är behörig
myndighet enligt kapitaltäckningsdirektivet.
Under föredragningen har framhållits att så hittills inte har skett när det
har handlat om att genomföra direktiv på finansmarknadsområdet. I
stället framgår det i lagarna indirekt att Finansinspektionen är den
behöriga myndigheten genom att det föreskrivs att inspektionen utövar
tillsyn över att lagbestämmelserna följs och att inspektionen ges de
befogenheter som krävs enligt direktiven.
Lagrådet godtar denna förklaring.
2 kap. 1 §
Enligt paragrafen ska Finansinspektionen i vissa fall besluta att ett
institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav. Det gäller enligt punkt 1
om institutet ”inte uppfyller något av kraven” i några uppräknade
bestämmelser. Avsikten är att Finansinspektionens skyldighet ska inträda
redan om något av kraven inte är uppfyllt. Detta framgår tydligare om
punkten formuleras exempelvis enligt följande:
1. något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om
bank och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–8 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,
I punkt 2 föreskrivs att Finansinspektionen ska besluta om ett särskilt
kapitalbaskrav om det i samband med en översyn och utvärdering av
2013/14:228
Bilaga 9
630
institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller
kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella
systemet för.
Under lagstiftningsärendets behandling har det framförts skilda
uppfattningar i frågan om särskilda kapitalbaskrav ska kunna påföras för
risker som institutet utsätter det finansiella systemet för och inte bara för
risker som institutet utsätts för.
Utredningen om nya kapitaltäckningsregler fann i sin analys av artikel
104.3 d i kapitaltäckningsdirektivet (SOU 2013:65 s. 347 f.) att bedöm
ningen av om ett institut ska ha ett särskilt kapitalbaskrav ska ta sin
utgångspunkt endast i sådana risker som institutet är exponerat för. I
lagrådsremissen (s. 223 f.) uttalar regeringen som sin mening – med stöd
av remissvar från Riksbanken och Finansinspektionen – att den risk som
instituten utsätter det finansiella systemet för bör kunna beaktas. Båda
ståndpunkterna har goda skäl för sig och Lagrådet har inte underlag för
att avstyrka remissförslaget som stridande mot unionsrätten. Detta gäller
särskilt som det kan hävdas att direktivbestämmelsen inte hindrar att en
sanktion tillgrips i fall som inte omfattas av bestämmelsen.
Enligt punkt 3 ska Finansinspektionen besluta om ett särskilt
kapitalbaskrav, om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet
inom tolv månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter.
Formuleringen av beviskravet är onödigt invecklad. Lagrådet föreslår att
punkten ges följande lydelse.
3. det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att
uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.
2 kap. 3 § och 10 kap. 2 §
I 2 kap. 3 § föreskrivs att Finansinspektionen ska besluta att ett institut
ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav ”om det behövs för att täcka de
likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de
risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för”. Genom
bestämmelsen avses artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet bli
genomförd i svensk rätt.
Liksom i fråga om 2 kap. 1 § 2 har det beträffande denna paragraf
ifrågasatts om den kan aktualiseras vid risker som institutet utsätter det
finansiella systemet för. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i
anslutning till den nämna bestämmelsen.
I artikel 105 sägs att de behöriga myndigheterna ska avgöra huruvida det
är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka risker som
ett institut är eller kan bli exponerat för. Och det anges ett antal faktorer
som ska beaktas, bl.a. institutets affärsmodell, resultatet av en översyn
och utvärdering som genomförts och vissa systemrelaterade likviditets
risker. Frågan uppkommer om ett korrekt genomförande av direktivet i
2013/14:228
Bilaga 9
631
denna del fordrar att den angivna preciseringen, av omständigheter att
beakta, måste återspeglas i den svenska lagen.
Det är inte alltid nödvändigt att uttryckligen återge en föreskrift i ett
direktiv i en nationell lagbestämmelse. Det avgörande är i stället om det
resultat som direktivet syftar till uppnås. Det finns goda skäl att anta att
det skulle vara tillräckligt att i förarbetena hänvisa till de omständigheter
som anges i artikel 105 (jfr EUdomstolens dom den 7 maj 2002 i mål C
478/99, kommissionen mot Sverige, REG 2002 s. I4147, p. 23,
angående det svenska genomförandet av direktivet 93/13/EEG om
oskäliga villkor i konsumentavtal, EGT 1993 L 95 s. 29).
Emellertid finns i 10 kap. 2 § 5 i den föreslagna lagen en bestämmelse
om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fast
ställandet av ”en lämplig nivå” för ett särskilt likviditetskrav. Det
framstår då som lämpligt att i samma bestämmelse inkludera en
möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter även beträffande de omständigheter som ska
beaktas vid prövningen av om ett institut över huvud taget behöver
uppfylla ett särskilt likviditetskrav. Bestämmelsen kan i så fall ges
följande lydelse.
5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap.
3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid
fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i
samband med en översyn och utvärdering av ett institut.
3 kap. 2 §
I paragrafen bör hänvisas inte bara till artikel 18 i tillsynsförordningen
utan till artiklarna 18–24.
4 kap. 2 och 3 §§
I paragraferna finns bestämmelser om att Finansinspektionen kan ingå
överenskommelser med behöriga myndigheter i andra stater om
tillsynsansvaret över en grupp. Hur paragraferna förhåller sig till
varandra är oklart. Under föredragningen har upplysts att 2 § ska reglera
sådana fall där Finansinspektionen som utgångspunkt är den behöriga
myndigheten och 3 § övriga fall. Detta framgår dock inte av lagtexten,
som snarast ger intrycket att det som föreskrivs i 2 § också omfattas av
3 §.
Förhållandet mellan paragraferna bör klargöras under den fortsatta
beredningen.
6 kap. 8 §
I paragrafen ges Finansinspektionen rätt att göra vissa undersökningar,
”om det behövs för tillsynen”. För att det inte ska råda någon tvekan om
2013/14:228
Bilaga 9
632
att det är Finansinspektionen som avgör om behov föreligger, bör
förutsättningen uttryckas så att undersökning får göras ”när inspektionen
anser att det behövs”, jfr t.ex. 13 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i
lagen om bank och finansieringsrörelse.
6 kap. 9 §
Se vad Lagrådet har anfört angående 6 kap. 8 §.
Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värdepappersbolag
4 och 8 §§
I paragraferna finns bestämmelser som innebär att tillstånd som
meddelats enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora
exponeringar ska fortsätta att gälla efter det att den lagen har upphävts.
Bestämmelserna är enligt Lagrådets uppfattning korrekt utformade för att
de avsedda effekterna ska uppnås. I författningskommentaren till 4 §
talas emellertid om ”institut som före ikraftträdandet av
tillsynsförordningen” fått visst tillstånd. Lagtexten innehåller ingen
anknytning till tillsynsförordningens ikraftträdande den 1 januari 2014.
Kommentaren till 8 § innehåller uttrycket ”som gäller när
tillsynsförordningen träder i kraft”. Även här saknas anknytning till
tillsynsförordningen i lagtexten. Författningskommentarerna är i dessa
delar missvisande och ger upphov till osäkerhet om innebörden av
bestämmelserna. De bör därför korrigeras.
5 §
I paragrafen anges att ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag
eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg som
gäller vid ikraftträdandet av lagen ska fortsätta att gälla fram till dess att
EUkommissionen antagit tekniska standarder på området. I författnings
kommentaren anges att det av paragrafen följer att ett företag som fått ett
godkännande eller ett beslut inte behöver ansöka om nytt tillstånd fram
till dess att EUkommissionen antagit tekniska standarder. Att så är fallet
framstår som naturligt. Det finns däremot ingen reglering av eller
förklaring till vad som ska gälla när EUkommissionens beslut har
fattats. Lagtexten måste förstås så att godkännandet upphör att gälla vid
den tidpunkten. Det är givetvis av betydande intresse för kredit
värderingsföretagen att något slags besked lämnas i frågan om möjlig
heterna till fortsatta godkännanden efter den aktuella tidpunkten.
Författningskommentaren bör korrigeras i enlighet med vad Lagrådet har
anfört i anslutning till 4 och 8 §§.
2013/14:228
Bilaga 9
633
Förslaget till lag om kapitalbuffertar
1 kap. 3 §
Se vad Lagrådet har anfört angående 1 kap. 6 § förslaget till lag om
särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
3 kap. 3 §
Enligt paragrafen får Finansinspektionen i enlighet med föreskrifter som
meddelats med stöd av 10 kap. 1 § undanta små och medelstora
värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare från kravet att ha en
kapitalkonserveringsbuffert. Såsom lagtexten har utformats är det oklart
om bestämmelsen innefattar ett bemyndigande att meddela föreskrifter
eller avser beslut i enskilda fall. Detta bör klargöras under den fortsatta
beredningen.
4 kap. 4 och 5 §§
Lagtexten och rubriken före 4 § bör förtydligas så att det framgår att
bestämmelserna gäller för EES utom Sverige.
6 kap. 3 §
Se vad Lagrådet har anfört angående 3 kap. 3 §.
6 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med
föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande
beräkna institutets högsta förfogandebelopp.
8 kap. 3 §
I paragrafen föreskrivs i tre punkter begränsningar i rätten att göra
värdeöverföringar m.m. för institut som inte uppfyller det kombinerade
buffertkravet.
Lagrådet föreslår att tredje punkten ges följande lydelse.
3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott.
Lagrådet föreslår vidare att andra stycket i paragrafen ges följande
lydelse.
Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om
åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade
buffertkravet.
2013/14:228
Bilaga 9
634
Förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersfonder
2 kap. 10 a §
I sista stycket andra meningen finns en hänvisning till föreskrifter som
föreslås ändrad så att den ska avse föreskrifter meddelade med stöd av
”samma förordning”. Hänvisningen ska rätteligen avse föreskrifter
meddelade med stöd av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag.
Förslaget till lag om ändring i lagen om bank och finansieringsrörelse
1 kap. 10 §
I paragrafens första stycke föreskrivs nu att enskildas förhållanden till
kreditinstitut inte får obehörigen röjas. Det föreslås ett tillägg om att inte
heller uppgift i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av
bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet som kan avslöja
anmälarens identitet får obehörigen avslöjas.
Lagrådet föreslår att tillägget tas in i en särskild mening. Stycket skulle
då kunna få följande lydelse.
Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas.
Detsamma gäller en uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt
överträdelse av en bestämmelse som gäller för kreditinstitutets
verksamhet, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
3 kap. 2 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att ett företag ska ges tillstånd att
driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om vissa förutsättningar, som
anges i fyra punkter, är uppfyllda. Enligt den fjärde punkten ska den som
ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det,
eller vara ersättare för någon av dem, ha tillräcklig insikt och erfarenhet
för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig
för en sådan uppgift. Nu föreslås ett tillägg av innebörd att styrelsen i sin
helhet ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda
företaget.
Lagrådet föreslår att den nya bestämmelsen tas in i en särskild punkt. Om
förslaget följs, behövs en följdändring i 15 kap. 2 §.
6 kap. 2 a §
I paragrafen finns bestämmelser som är avsedda att genomföra artikel 71
i direktivet, om rapportering av överträdelser. I fråga om den föreskrift
som finns i artikel 71.2 b, om lämpligt skydd för anställda mot
repressalier m.m. när de rapporterar om överträdelser, är slutsatsen i
övervägandena (avsnitt 12.1.2) att svensk rätt uppfyller de krav som
direktivet ställer. Någon bestämmelse föreslås därför inte i den delen.
2013/14:228
Bilaga 9
635
Till grund för ställningstagandet åberopas främst de arbetsrättsliga
bestämmelserna om uppsägning och avsked, 7 och 18 §§ lagen (1982:80)
om anställningsskydd, och den rättspraxis som Arbetsdomstolen har
utvecklat i anslutning till dessa bestämmelser. Det sägs att enligt
rättspraxis omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig
prövning som liknar prövningen vid uppsägning och att detsamma gäller
arbetsledningsbeslut som utövas otillbörligt eller strider mot goda seder
på arbetsmarknaden. Det hänvisas också till 2 § lagen (1990:409) om
skydd för företagshemligheter. Enligt denna paragraf anses det inte som
ett obehörigt angrepp på en företagshemlighet att någon avslöjar något
som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa,
eller som kan anses utgöra ett annat allvarligt missförhållande i
näringsidkarens rörelse. Vidare hänvisas till meddelarskyddet enligt
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
I övervägandena nämns i avsnitt 12.1 den utredning som tillsattes i
februari 2013 om stärkt skydd för arbetstagare som slår larm (Dir.
2013:16). En särskild utredare ser över skyddet för arbetstagare som slår
larm om olika former av missförhållanden, oegentligheter eller brott.
Utredaren ska enligt sina direktiv bl.a. analysera i vilka avseenden
skyddet för arbetstagare behöver förstärkas, och med beaktande av andra
skyddsvärda intressen föreslå åtgärder som stärker skyddet. Uppdraget
ska redovisas senast den 22 maj 2014.
I direktiven till utredningen nämns att riksdagens konstitutionsutskott har
ansett att det finns skäl att se över lagstiftningen i syfte att stärka skyddet
för s.k. visselblåsare (bet. 2010/11:KU23). Vidare nämns särskilt EU
reglerna på finansmarknadsområdet med krav på lämpligt skydd mot
bl.a. repressalier för arbetstagare som slår larm om misstänkta eller
faktiska överträdelser av regelverken. Det sägs att utredningens förslag
ska utarbetas bl.a. ”med beaktande av de krav som följer av EUrätten”.
Det framstår som osäkert om regeringens bedömning att svensk rätt
redan i dag uppfyller kapitaltäckningsdirektivets krav på lämpligt skydd
mot repressalier m.m. är riktig. I övervägandena i den delen nämns inte
den nyssnämnda utredningen, och bedömningen synes ha gjorts utan att
direktiven, och möjligheten av kommande förslag, har beaktats.
Med hänsyn till den pågående utredningen får det dock anses befogat att
det inte redan nu föreslås en särskild bestämmelse för bank och
finansieringsområdet. När nya regler så småningom ska övervägas med
anledning av eventuella utredningsförslag, har regeringen självfallet att
beakta det krav som ställs i direktivet.
Med anledning av att regeringen i sina överväganden åberopar 2 § lagen
om skydd för företagshemligheter vill Lagrådet påpeka att regeringen i
december 2013 i en lagrådsremiss lade fram förslag om bestämmelser för
att stärka skyddet för företagshemligheter. Det föreslogs bl.a. en utvidgad
kriminalisering som skulle innebära en inte obetydlig försvagning av
skyddet för visselblåsare. Förslagen mötte viss kritik av Lagrådet.
Regeringen har ännu inte lagt fram någon proposition i ärendet.
2013/14:228
Bilaga 9
636
15 kap. 1 §
Enligt en föreslagen ny bestämmelse i paragrafens tredje stycke ska
Finansinspektionen ingripa, ”om det finns skäl att anta att ett
kreditinstitut inom tolv månader sannolikt inte längre kommer uppfylla
sina skyldigheter enligt lagen eller andra författningar som reglerar
institutets verksamhet”.
Lagrådet anser att beviskravet kan uttryckas enklare (jfr 2 kap. 1 § 3
förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde
pappersbolag) och föreslår att lagtexten formuleras så att Finansinspek
tionen ska ingripa, ”om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv
månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter ”.
15 kap. 2 §
I paragrafen regleras följderna av att någon som ingår i ett kreditinstituts
styrelse eller är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som
anges i 3 kap. 2 § 4. Remissens förslag innebär att den föreslagna nya
regleringen om krav på styrelsen som helhet förs in i bestämmelsen. Om
Lagrådets förslag att bestämmelsen om styrelsen som helhet ska tas in i
en särskild punkt i 3 kap. 2 §, behövs en hänvisning till den punkten i
förevarande paragraf. Lagrådet förordar också att vad som ska gälla i
fråga om styrelsen som helhet regleras för sig även i denna paragraf.
15 kap. 7 §
Enligt paragrafen får Finansinspektionen besluta att ett institut som har
meddelats beslut om anmärkning eller varning ska betala en straffavgift,
som enligt remissens förslag ska benämnas sanktionsavgift. Enligt 8 §
ska avgiften fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio
miljoner kronor. I remissen föreslås att denna bestämmelse ska ändras så
att det högsta beloppet kan vara tio procent av kreditinstitutets
omsättning närmast föregående år.
Med den föreslagna nya bestämmelsen kan sanktionsavgiften komma att
uppgå till mycket stora belopp. Det kan då ifrågasättas om det inte av
rättssäkerhetsskäl borde vara en uppgift för domstol att pröva
sanktionsavgiften. Visserligen kan avgiften redan enligt gällande rätt
bestämmas till ett så högt belopp som 50 miljoner kronor (jämför lagen
(2013:561) om alternativa investeringsfonder och den nyligen beslutade
lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter, se prop.
2013/14:107). Men den föreslagna bestämmelsen öppnar för mycket
större belopp och rättssäkerhetsskälen accentueras därmed.
I konkurrenslagen finns bestämmelser om konkurrensskadeavgift, som är
en sanktionsavgift av samma slag som den nu aktuella.
Konkurrensskadeavgiftens maximibelopp är tio procent av företagets
omsättning föregående år, 3 kap. 6 § konkurrenslagen (2008:579).
Stockholms tingsrätt beslutar om konkurrensskadeavgift på talan av
Konkurrensverket, 3 kap. 5 §.
2013/14:228
Bilaga 9
637
Tanken att Konkurrensverket skulle få en generell behörighet att fatta
rättsligt bindande beslut om konkurrensskadeavgifter har avvisats, se
prop. 2007/08:135 s. 81 f.
Lagrådet förordar att en ordning av samma slag som den som gäller i
fråga om konkurrensskadeavgift införs för prövning av den nu aktuella
sanktionsavgiften.
15 kap. 8 §
Enligt remissförslaget ska sanktionsavgiften fastställas till (1) högst tio
procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår
eller (2) två gånger summan av den vinst eller två gånger de kostnader
som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa.
Det framgår inte hur beräkningsmetoderna enligt de båda punkterna
förhåller sig till varandra. Ska maximibeloppet vara det högsta eller det
lägsta av de belopp som någon av metoderna leder till? Motsvarande
bestämmelser i kapitaltäckningsdirektivet, artikel 67, innehåller samma
oklarhet.
Saken måste klargöras under den fortsatta beredningen.
Lagrådet föreslår vidare att bestämmelsen i andra punkten, som har fått
en olycklig språklig utformning, ges följande lydelse.
2. två gånger den vinst som erhållits till följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa, eller
3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen,
om beloppet går att fastställa.
15 kap. 9 §
Om Lagrådets förslag till utformning av 15 kap. 8 § följs, krävs att även
9 § ändras.
15 kap. 11–14 §§
Under föredragningen har uppmärksammats att det krävs ändringar i
15 kap. 11–14 §§ samt i rubriken före 15 kap. 11 § som en följd av att
uttrycket ”straffavgift” ändras till ”sanktionsavgift”.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Det föreslås inte någon övergångsbestämmelse av innebörd att vissa
förhållanden som gäller vid ikraftträdandet får bestå under en
övergångstid. Det medför exempelvis att sammansättningen av en nyvald
styrelse måste ändras före ikraftträdandet om styrelsen inte svarar mot de
nya kraven i 10 och 12 kap. Vidare innebär det att ett gällande avtal om
2013/14:228
Bilaga 9
638
ersättning inte får tillämpas om det strider mot kravet i 6 kap. 4 c § att
den rörliga ersättningen inte får vara större än den fasta.
Enligt remissen lämnar kapitaltäckningsdirektivet inte utrymme för några
övergångsbestämmelser. Beträffande rörlig ersättning, exempelvis, har
hänvisats till artikel 162.3, där det framgår att instituten ska åläggas att
tillämpa principerna i direktivet även om ersättningen grundas på avtal
som har ingåtts före ikraftträdandet.
Lagrådet ifrågasätter inte bedömningen att det saknas utrymme för
övergångsbestämmelser som tar hänsyn till gällande avtal m.m. Men det
bör noteras att avsaknaden av sådana bestämmelser kan skapa bl.a.
betydande civilrättsliga komplikationer. Den som har anställts med en
relativt sett låg fast ersättning och förmånliga villkor för den rörliga
ersättningen kan ha anledning att hävda att villkoren gäller mellan
parterna trots de nya lagbestämmelserna och att ersättning för ekonomisk
skada ska utgå för det fall de avtalade ersättningsvillkoren inte tillämpas.
Denna och andra komplikationer som kan uppstå som en följd av att
övergångsbestämmelser saknas berörs inte över huvud taget i remissen.
Det är enligt Lagrådets mening inte tillfredsställande. Effekterna bör
behandlas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden
1 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att det nya andra stycket utformas efter mönster av
Lagrådets förslag till utformning av 1 kap. 10 § första stycket lagen om
bank och finansieringsrörelse.
3 kap. 1 §
Lagrådet föreslår att det föreslagna tillägget i första stycket 5 tas in i en
särskild punkt så som Lagrådet har föreslagit beträffande 3 kap. 2 §
första stycket lagen om bank och finansieringsrörelse.
Om förslaget följs, behövs en följdändring i 3 kap. 12 §.
7 kap. 7–9 §§
Under föredragningen har uppmärksammats att i 7 kap. inte bara 8 och
9 §§ utan även 7 § ska upphävas, eftersom motsvarande regler finns i
artiklarna 89–91 i tillsynsförordningen.
25 kap. 1 §
Lagrådet föreslår att det nya tredje stycket utformas efter mönster av
Lagrådets förslag till utformning av 15 kap. 1 § tredje stycket lagen om
bank och finansieringsrörelse.
2013/14:228
Bilaga 9
639
25 kap. 4 §
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 2 §
lagen om bank och finansieringsrörelse.
25 kap. 9 §
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 8 §
lagen om bank och finansieringsrörelse.
25 kap. 10 §
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört beträffande 15 kap. 9 §
lagen om bank och finansieringsrörelse.
25 kap. 25–28 §§
Under föredragningen har uppmärksammats att det krävs ändringar i
25 kap. 25–28 §§ samt i rubriken före 25 kap. 25 § som en följd av att
uttrycket ”straffavgift” ändras till ”sanktionsavgift”.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2013/36/EU (kapitaltäckningsdirektivet) i svensk rätt
Artikel i kapital täckningsdirektivet
Svenska bestämmelser
Artikel 3.1 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse (LBF) och 1 kap. 2 § lagen om särskild tillsyn över kredit institut och värdepappersbolag (LST) Artikel 3.1 (10) 1 kap. 2 § 11 lagen om kapitalbuffertar (LKB) Artikel 3.1 (30) 1 kap. 2 § 12 LKB Artikel 3.1 (43–45) 1 kap. 2 § LST, 1 kap. 2 § 10 LKB Artikel 4.1 och 4.2 1 kap. 6 § LST, 1 kap. 3 § LKB Artikel 4.3 1 kap. 8 § och 13 kap. 3, 4 och 5 §§ LBF, 23 kap. 2 § lagen (2007:528) om värde pappersmarknaden (LVM), 6 kap. 1 och 8 §§ LST Artikel 4.4 1 kap. 9 § regeringsformen (RF) Artikel 4.5 första meningen 1 kap. 8 §, 13 kap. 3, 4 och 5 §§ LBF, 23 kap. 2 § LVM, 6 kap. 1 och 87 §§ LST Artikel 4.5 andra meningen Föreskrifter Artikel 4.6 Föreskrifter Artikel 4.7 – Artikel 4.8 – Artikel 5 – Artikel 6 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST och förordning Artikel 8.4 – Artikel 13.1 andra stycket 3 kap 2 § LBF, 3 kap. 1 § LVM Artikel 14.1 Föreskrifter Artikel 21 – Artikel 40 13 kap. 3 § LBF, 23 kap. 2 § LVM, 30 kap. 4 § offentlighets och sekretesslagen (2009:400, OSL) Artikel 41.1 13 kap. 6 a §, 15 kap. 5 och 15 §§ LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 41.2 13 kap. 6 b och 6 c §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 43.1 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.2 15 kap. 15 § LBF, 1 kap. 9 § RF Artikel 43.3 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.4 15 kap. 15 § LBF Artikel 43.5 13 kap. 6 b och 6 c §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 49.3 1 kap. 9 § RF Artikel 50.1 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST
2013/14:228 Bilaga 10
Artikel 50.2 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 50.3 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 50.4 13 kap. 6 b § LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 51.2 13 kap. 6 a och 6 b §§ LBF, 6 kap. 4 och 5 §§ LST Artikel 51.4 – Artikel 51.5
–
Artikel 51.6
–
Artikel 52.3 13 kap. 3, 4 och 6 a §§ LBF, 23 kap. 2 § LVM, 6 kap. 3 § LST och föreskrifter Artikel 52.4 – Artikel 53.2 13 kap. 6 a § LBF, 6 kap. 3 § LST Artikel 53.3 – Artikel 56 – Artikel 59.2 – Artikel 62 Personuppgiftslagen (1998:204, PUL) Artikel 64 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 65.1 15 kap. LBF, 25 kap. LVM, 8 kap. LST Artikel 65.2 15 kap. 2 och 7 §§ LBF, 25 kap. 4 och 8 §§ LVM, 8 kap. 2 och 4 §§ LST Artikel 65.3 13 kap. 3 och 6 §§ LBF, 23 kap. 2–4 §§ LVM, 6 kap. 1, 7 och 8 §§ LST Artikel 66.1 15 kap. LBF, 25 kap. LVM Artikel 66.2 a Förordning Artikel 66.2 b 15 kap. 18 § LBF, 25 kap. 17 § LVM Artikel 66.2 c–e 15 kap. 8 § LBF, 25 kap. 9 § LVM Artikel 66.2 f 14 kap. 6 och 10 §§ LBF, 24 kap. 7 och 11 §§ LVM Artikel 67.1 15 kap. 1 och 3 §§ LBF, 25 kap. 1 och 5 §§ LVM, 8 kap. 6 § LKB Artikel 67.2 15 kap. 1 och 3 §§ LBF, 25 kap. 1 och 5 §§ LVM Artikel 67.2 a Förordning Artikel 67.2 b 15 kap. 4 och 18 §§ LBF, 25 kap. 6 och 17 §§ LVM Artikel 67.2 c 15 kap. 1–3 §§ LBF, 25 kap. 1, 4 och 5 §§ LVM Artikel 67.2 d 15 kap. 2 § LBF, 25 kap. 4 § LVM, 1 och 4 §§ lagen (1986:436) om näringsförbud Artikel 67.2 e–g 15 kap. 8 § LBF, 25 kap. 9 § LVM Artikel 68.1 Förordning Artikel 68.2 30 kap. 4 och 5 §§ OSL Artikel 68.3 Förordning Artikel 68.4 – Artikel 69.1–69.3 Förordning Artikel 69.4 – Artikel 70 15 kap. 1 a och 1 b samt 9 §§ LBF, 25 kap. 1 a och 1 b samt 10 §§ LVM Artikel 71.1 Förordning Artikel 71.2 a Förordning, förvaltningslagen (1986:223)
2013/14:228 Bilaga 10
Artikel 71.2 b 7 och 18 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd och Arbetsdomstolens praxis Artikel 71.2 c PUL Artikel 71.2 d 30 kap. 4 b § OSL Artikel 71.3 6 kap. 2 a § LBF, 8 kap. 4 a § LVM Artikel 72 11 kap. 1 § LST, 11 kap. 1 § LKB, 17 kap. 1 § LBF, 26 kap. 1 § LVM Artikel 74 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 75.1 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 75.2 – Artikel 75.3 6 kap. LBF, 8 kap. LVM och föreskrifter Artikel 76.1 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.2 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.3 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.4 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 76.5 6 kap. LBF, 8 kap. LVM Artikel 77 Föreskrifter Artikel 78 Föreskrifter Artikel 78.4 5 kap. 6 § LST Artikel 78.5 5 kap. 6 § LST Artikel 79 Föreskrifter Artikel 84 Föreskrifter Artikel 85.1 Föreskrifter Artikel 85.2 Föreskrifter Artikel 86.1 Föreskrifter Artikel 86.3 Föreskrifter Artikel 86.4 Föreskrifter Artikel 86.5 Föreskrifter Artikel 86.6 Föreskrifter Artikel 86.7 Föreskrifter Artikel 86.8 Föreskrifter Artikel 86.9 Föreskrifter Artikel 86.10 Föreskrifter Artikel 86.11 Föreskrifter Artikel 87 Föreskrifter Artikel 88.2 – Artikel 89.3 Förordning Artikel 89.4 Föreskrifter Artikel 90 Föreskrifter Artikel 91.1 3 kap. 2 § och 15 kap. LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.2 3 kap. 2 §, 10 kap. 8 c § och 15 kap. LBF, 3 kap. 1 §, 8 kap. 8 d § och 25 kap. LVM Artikel 91.3 10 kap 8 a och 8 b §§, 12 kap. 6 a och 6 b §§ LBF, 8 kap. 8 b och 8 c §§, 8 kap. 42 § LVM Artikel 91.4 10 kap. 8 b §, 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM. Artikel 91.5 10 kap. 8 b §, 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM.
2013/14:228 Bilaga 10
Artikel 91.6 10 kap. 8 b§ 12 kap. 6 b § LBF, 8 kap. 8 b § LVM och föreskrifter Artikel 91.7 3 kap. 2 § och 15 kap LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.8 3 kap. 2 § och 15 kap LBF, 3 kap. 1 § och 25 kap. LVM Artikel 91.9 Föreskrifter Artikel 91.11 Förordning Artikel 91.12 – Artikel 92.2 g Föreskrifter Artikel 94.1 g 6 kap. 4 c § LBF, 8 kap. 8 e § LVM och föreskrifter Artikel 94.1 i Föreskrifter Artikel 95 Föreskrifter Artikel 96 Föreskrifter Artikel 97.1–97.4 Föreskrifter Artikel 97.5 – Artikel 98.1 a och j Föreskrifter Artikel 98.5 Föreskrifter Artikel 98.6 Föreskrifter Artikel 98.7 Föreskrifter Artikel 99 Föreskrifter Artikel 100 Föreskrifter Artikel 101.1–101.4 Föreskrifter Artikel 101.5 – Artikel 102 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 103 – Artikel 104.1–104.2 15 kap. 1 § LBF, 25 kap. 1 § LVM, 2 kap. 2 § LST Artikel 104.3 Föreskrifter Artikel 105 2 kap. 3 § LST Artikel 106.1 10 kap 2 § 2 LST Artikel 106.2 10 kap 2 § 3 LST Artikel 107 Förordning Artikel 107.2 och 107.3 – Artikel 108.1 3 kap 1 § LST Artikel 108.2 3 kap. 1 och 2 §§ LST Artikel 108.3 3 kap. 1 och 2 §§ LST Artikel 108.4 3 kap. 3 § LST Artikel 109.2 3 kap. 4 § LST Artikel 109.3 3 kap 4 § LST Artikel 112.2 6 kap. 4 § LST, 13 kap. 6 b § LBF Artikel 113.1 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.2 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.3 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 113.4 4 kap. 4–9 §§ LST Artikel 116.9 13 kap. 6 b § LBF Artikel 118 6 kap. 6 § LST Artikel 119.3 6 kap. 6 § LST Artikel 121 3 kap. 5 § LST
2013/14:228 Bilaga 10
Artikel 124 6 kap. 7 § LST Artikel 128 LKB Artikel 129.1 3 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 129.2 3 kap. 3 § och 10 kap. 1 § 1 LKB Artikel 129.3 1 kap. 3 § LKB Artikel 129.4 10 kap. 1 § 1 LKB och föreskrifter Artikel 129.5 2 kap. 1 § LKB Artikel 129.6 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.1 6 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.2 6 kap. 3 § och 10 kap. 1 § 8 LKB Artikel 130.3 6 kap. 3 § LKB Artikel 130.4 10 kap. 1 § 8 LKB Artikel 130.5 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 130.6 2 kap. 1 och 2 §§, 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 131.1 5 kap. 1 och 3 §§ LKB Artikel 131.2 Föreskrifter Artikel 131.3 Föreskrifter Artikel 131.4 5 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 131.5 5 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 131.6 Föreskrifter Artikel 131.7 Föreskrifter Artikel 131.8 5 kap. 5 och 6 §§ LKB Artikel 131.9 Föreskrifter Artikel 131.10 Föreskrifter Artikel 131.11 Föreskrifter Artikel 131.12 Föreskrifter Artikel 131.13 2 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 131.14 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.15 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.16 2 kap. 2 §, 5 kap. 8 § LKB Artikel 131.17 2 kap. 2 §, 5 kap. 7 och 8 §§ LKB Artikel 131.18 – Artikel 132 – Artikel 133.1 4 kap. 1 § LKB Artikel 133.2 4 kap. 1 § LKB Artikel 133.3 4 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 133.4 2 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.5 2 kap. 2 § LKB Artikel 133.6 2 kap. 2 § och 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.7 2 kap. 2 § och 5 kap. 7 § LKB Artikel 133.9 4 kap. 2 § LKB och föreskrifter Artikel 133.10 Föreskrifter Artikel 133.11 4 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 133.12–133.14 4 kap. 3 § LKB Artikel 133.15 4 kap. 3 och 6 §§ LKB Artikel 133.16 Förordning Artikel 133.17 8 kap. 6 § LKB Artikel 133.18 4 kap. 6 § LKB Artikel 134.1 4 kap. 7 § LKB Artikel 134.2–134.3 Förordning Artikel 135 –
2013/14:228 Bilaga 10
Artikel 136.1 7 kap. 1 § LKB Artikel 136.2 7 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 136.3 7 kap. 1 och 2 §§ LKB Artikel 136.4 7 kap. 3 § LKB Artikel 136.5 7 kap. 6 § LKB Artikel 136.6 7 kap. 7 § LKB Artikel 136.7 7 kap. 8 § LKB Artikel 137.1 7 kap. 4 § LKB Artikel 137.2 7 kap. 8 § LKB Artikel 139.2 7 kap. 5 § LKB Artikel 139.3 7 kap. 5 § LKB Artikel 139.4 7 kap. 6 § LKB Artikel 139.5 7 kap. 8 § LKB Artikel 140.1 6 kap. 1, 4 och 5 §§ LKB Artikel 140.2 6 kap. 4 § och 7 kap. LKB Artikel 140.3 6 kap. 4 § LKB Artikel 140.4 10 kap. 1 § 6 LKB Artikel 140.5 10 kap. 1 § 9 LKB Artikel 140.6 6 kap. 6 § LKB Artikel 140.7 – Artikel 141.1 8 kap. 3 § LKB Artikel 141.2 8 kap. 1 och 4 §§ LKB Artikel 141.3 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 141.4 10 kap. 1 § 10 LKB Artikel 141.5 Föreskrifter Artikel 141.6 10 kap. 1 § 6 LKB Artikel 141.7 8 kap. 3 och 4 §§ LKB Artikel 141.8 8 kap. 5 § och 10 kap. 1 § 12 LKB Artikel 141.9 6 kap. 7 § LKB Artikel 141.10 1 kap. 2 § 16, 8 kap. 3 § LKB Artikel 142.1 8 kap. 1 § LKB Artikel 142.2 10 kap. 1 § 11 LKB Artikel 142.3 Förordning Artikel 142.4 8 kap. 2 § LKB Artikel 143.1 d Förordning Artikel 145–150 – Artikel 160.1 – Artikel 160.5 1 § lagen om införande av LKB Artikel 161.1
–
Artikel 161.2
–
Artikel 161.3–161.9
–
Artikel 162 1 § lagen om införande av LKB Artikel 162.5 4 § lagen om införande av LKB Artikel 162.6 LKB
2013/14:228
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2014
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Ullenhag, Hatt, Ek, Lööf, Enström, Arnholm, Svantesson
Föredragande: statsrådet Norman
Regeringen beslutar proposition 2013/14:228 Förstärkta kapitaltäckningsregler
2013/14:228
647
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp
häver eller upprepar
ett normgivnings
bemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande EU
regler
Lag om särskild tillsyn
över kreditinstitut och
värdepappersbolag
10 kap. 1–3 §§
32013R0575
32013L0036
Lag om kapitalbuffertar
10 kap. 1 och 2 §§
32013L0036
Lag (2004:297) om
bank och finansierings
rörelse
16 kap. 1 §
Lag (2007:528) om
värdepappersmarknaden
8 kap. 42 §
