NJA 2021 s. 303

Krigsförbrytelse mot person. Även döda personer inbegrips i begreppet skyddade personer enligt allmän folkrätt och omfattas av definitionen i 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. De kan därmed bli föremål för förödmjukande eller nedsättande behandling. Krigsförbrytelse mot person är i regel ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa.

Örebro tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Örebro tingsrätt åtal mot K.B.HS., medborgare i Irak, för krigsförbrytelse enligt 4 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade K.B.HS. under en icke-internationell väpnad konflikt i Irak år 2015 utsatt fyra enligt allmän folkrätt skyddade personer för angiven förödmjukande eller nedsättande behandling. Som bevisning åberopade åklagaren bl.a. fotografier och bildspel från Facebook. Gärningsbeskrivningen återges i sin helhet i HD:s dom.

K.B.HS:s inställning till åtalet för krigsförbrytelse innebar enligt tingsrättens dom följande.

K.B.HS., som i och för sig har vidgått att det är han som finns med på fotografierna 1–4, har förnekat gärningen. Beträffande fotografierna under punkterna 1–3 har han bestritt att poseringen utgör ett brott, anfört att han varken före, under eller efter poseringen hanterat eller på annat sätt befattat sig med kroppen samt att han under alla förhållanden aldrig haft för avsikt att förödmjuka den avlidne. När det gäller fotografi nr 4 har han bestritt att det är en person som ligger på marken och anfört att det alltså inte handlar om en skyddad person. Han har för det fall tingsrätten skulle finna att det rör sig om en skyddad person bestritt att poseringen utgör ett brott, anfört att han varken före, under eller efter poseringen hanterat eller på annat sätt befattat sig med kroppen samt att han under alla förhållanden aldrig haft för avsikt att förödmjuka den avlidne. Han har vidare bestritt att publiceringen utgör brott samt att han spottat på eller yttrat sig kränkande mot avliden.

K.B.HS. åtalades också för olovlig körning, grovt brott och brukande av falsk urkund (ett förfalskat irakiskt körkort). Han förnekade dessa gärningar.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Marinette Gustafsson) anförde i dom den 19 februari 2019 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld

I ett brottmål är det åklagaren som har bevisbördan dels för att den tilltalade har begått gärningen, dels för att det är fråga om en otillåten gärning. För en fällande dom i brottmål krävs att det genom den utredning som lagts fram ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att det har gått till på något annat sätt än det som åklagaren har gjort gällande.

För krigsförbrytelse döms enligt 4 § punkten 7 lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser den som utsätter en skyddad person för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. En förutsättning härför är att gärningen ingår som ett led i eller på annat sätt står i samband med en väpnad konflikt eller ockupation.

Den första fråga tingsrätten har att ta ställning till är om det i området rådde en icke-internationell väpnad konflikt såsom påståtts av åklagaren. Väpnade konflikter brukar delas in i internationella och icke-internationella, interna, konflikter. Det är tingsrätten som har att göra en egen bedömning av om det föreligger en icke-internationell, intern, väpnad konflikt. Det finns inte någon legaldefinition av vad som är en icke-internationell väpnad konflikt. Två parametrar som särskilt bör beaktas för att avgöra om det föreligger en icke-internationell väpnad konflikt är intensiteten på det väpnade våldet och graden av gruppernas organisation.

Vid tidpunkten som omfattas av åtalet var Islamiska staten (IS)/Daesh motpart till den irakiska armén. Det får anses allmänt känt att IS, som proklamerade sin existens den 10 juni 2014, är en väpnad grupp. Åklagaren har som stöd för att det vid tiden pågick en väpnad konflikt mellan irakiska staten och IS bland annat åberopat rapporter från UNAMI (United Nations Assistance Mission in Iraq) och OHCHR (Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights). I rapport nr 4, som omfattar tiden den 11 december 2014–30 april 2015, slås bland annat fast vilken effekt den pågående icke-internationella väpnade konflikten i Irak mot IS hade på civila i form av skadade, döda och människor på flykt.

En rimlig utgångspunkt för tingsrätten är, såsom framhållits av Svea hovrätt i dom den 5 augusti 2016 i mål nr B 4770-16, att använda de bedömningar som görs av internationella och erkända organ. Genom de av åklagaren åberopade rapporterna och medieinslag beträffande byarna Wahda, Saad och Khalid finner tingsrätten att det inte råder något tvivel om att det vid tiden som omfattas av åtalet förelåg en icke-internationell väpnad konflikt i distriktet Daquq i provinsen Kirkuk i Irak mellan staten Irak, peshmergastyrkorna som vid tiden var allierade med irakiska staten, och IS.

K.B.HS. själv har berättat att han vid tiden för åtalet var med i den irakiska armén och peshmergastyrkorna som stred mot IS i området Daquq i provinsen Kirkuk i Irak.

Åtalet omfattar att K.B.HS. tillsammans och i samförstånd med andra personer utsatt skyddade personer för förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Det handlar om fyra olika händelser som även förevigats på fotografi och/eller film. Åklagaren har i gärningsbeskrivningen under punkterna 1–4 närmare angett vari den förödmjukande och nedsättande behandlingen har bestått. Genom den tekniska utredningen i målet finner tingsrätten klarlagt att fotografierna och filmen har tagits i området Daquq i provinsen Kirkuk i Irak under tid som omfattas av åtalet. Det framgår också av den forensiska undersökning som gjorts av fotografierna att de inte är manipulerade.

K.B.HS. har vidgått att det är han som finns med på aktuella fotografier och film. Han har inte kunnat säga om en del av fotografierna tagits med hans egen mobil eller med någon annans. Han har inte heller säkert kunnat ange hur de hamnat hos honom.

Åklagaren har påstått att de på fotografierna och filmen liggande personerna är att anse som skyddade personer eftersom de varit försatta ur stridbart skick såsom sårade eller avlidna eller varit civila.

Av 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser framgår att med skyddad person avses den som såsom sårad, sjuk, skeppsbruten, krigsfånge eller civil eller i annan egenskap åtnjuter särskilt skydd enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949, det första tilläggsprotokollet till dessa från 1977 eller annars enligt allmän folkrätt som är tillämplig i väpnad konflikt eller under ockupation. Även döda personer är att betrakta som skyddade personer (Hovrätten över Skåne och Blekinge dom den 11 april 2017 i mål nr B 3187-16).

Det råder enligt tingsrättens bedömning inte någon tvekan om att de liggande personer som återfinns på bilderna 1–3 jämte filmen är att anse som skyddade personer, oaktat att det inte i samtliga fall går att avgöra om de varit civila eller i strid eller om samtliga varit döda eller enbart svårt skadade. När det gäller bild nr 4 har K.B.HS. gjort gällande att det inte är en person som ligger på bilden utan att det är saker som han och en annan person trampar på. K.B.HS. har uppgett att det är riktigt att han i polisförhör uppgett att det var en kropp som de trampade på eftersom han då trodde att det var kvarlevor av en människa. Han har berättat att han därefter frågat en kompis och fått veta att det inte var en kropp. Tingsrätten kan konstatera att det med blotta ögat är svårt att avgöra om fotografiet visar en del av en människokropp eller inte. Tingsrätten noterar att muren bakom K.B.HS. synes vara nedblodad. Nationellt forensiskt centrum (NFC) har låtit undersöka fotografiet och därvid kunnat konstatera att fotografiet är taget i Wahda samma dag som fotografiet under punkten 2. När det gäller bildundersökning anges att resultaten i någon mån (-1) talar för att personerna på bilden har fötterna på en kropp. Som skäl härför har angivits att den övergripande storleken och formatet på objektet stämmer samt att vaga observationer gjorts av ett par byxor med midja, gylf och byxfickor. Det anges vidare att sannolikheten att det skulle vara ett annat föremål som personerna har foten på bedöms vara måttligt liten.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att det framstår som en ren efterhandskonstruktion från K.B.HS. att han vid tiden trodde att det var en människokropp som han hade foten på men att han, efter att ha frågat en kompis, fått veta att det inte var det utan saker. Denna hans förklaring är så osannolik att den kan bortses ifrån. K.B.HS. har i polisförhör uppgett att det var delar av en människokropp som han satte foten på. Dessa uppgifter sammantaget med NFC:s bedömning är enligt tingsrätten tillräckliga för att kunna slå fast att det är en skyddad person som finns på fotografiet.

I enlighet med vad tingsrätten konstaterat ovan visar fotografier och film således skyddade personer. Sådana personer ska behandlas med värdighet och får inte utsättas för förödmjukande eller nedsättande behandling. Med detta sagt övergår tingsrätten till att bedöma om K.B.HS. i samförstånd med andra utsatt de fyra liggande personer som återfinns på fotografierna och filmen för sådan kränkande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

Fotografierna synes vara tagna på den plats där personerna stupat och utredningen ger inte stöd för att de som stympats särskilt utsatts för en sådan förnedrande behandling av de krigförande på Iraks sida. Åklagaren har inte heller påstått att K.B.HS. på särskilt sätt hanterat de döda kropparna.

På samtliga fotografier kan man se att K.B.HS. tillsammans med andra ställt upp sig och på olika sätt poserat vid de liggande kropparna. Försvårande är naturligtvis även att tre av de fyra kropparna är stympade. På två av fotografierna (bild 1 och 4) har de stridande även satt en fot på den liggande kroppen. På fotografi 4 trampar K.B.HS. själv på den liggande kroppen. Av den filmsekvens som spelats in framgår att de stridande spottade och sparkade på kroppen, uttalade sig nedsättande om den samt stötte i kroppen med en gevärspipa. På filmen kan ses att K.B.HS. i anslutning till detta agerande går fram och låter sig även förevigas på film och bild och sätter sig på huk väldigt nära den döda kroppen, vars ansikte syns tydligt på bild och film. På bild nummer 2 ses K.B.HS. sitta på huk invid en kropp, som är lemlästad och saknar huvud. Att trampa på en död kropp torde i alla kulturer vara ett sätt att visa missaktning och framstår som kränkande. Förhöret med

Mohammad Fazlhashemi, som är professor i islamisk teologi och filosofi, har bekräftat att så är fallet även inom arabisk och islamisk kultur. Det är för tingsrätten uppenbart att K.B.HS. genom att delta och posera invid de på marken liggande kropparna utsatt dessa skyddade personer för en sådan förödmjukande och kränkande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka deras personliga värdighet. K.B.HS. själv har bekräftat att en sådan hantering aldrig skulle ha skett av kroppar från de egna styrkorna.

K.B.HS. har uppgett att fotografering av nedkämpade fiender är vanligt förekommande i krig och att det närmast är att se som någon form av krigspropaganda. Ett tydligt samband har enligt tingsrättens bedömning funnits mellan gärningen och den väpnade konflikten. Han har också vid huvudförhandlingen uppgett att han blivit beordrad att delta på fotografierna. En uppgift, som enligt vad som framkommit är helt ny. Rent faktiskt kan konstateras att bilderna i sig inte ger intryck av att K.B.HS. varit tvingad att delta. Tvärtom synes han aktivt delta i poseringen genom att luta sig fram, sätta en fot på eller sätta sig på huk invid sargade kroppar och titta rakt in i kameran. Det som enligt tingsrättens bedömning tveklöst visar att K.B.HS. inte tvingats att på olika sätt medverka är att han själv på olika sätt sedan aktivt använt bilderna, vilket inte funnits något skäl för om de tillkommit mot hans vilja.

K.B.HS. har vidgått att han haft två olika Facebook-profiler – – –. Av den tekniska utredningen framgår att inloggningar på Facebook skett såväl i Irak, som senare under flykten till Sverige. Bilderna 1 och 4 har funnits publicerade på hans Facebook-sidor. Det må så vara att K.B.HS. kan ha fått hjälp med publiceringen eftersom han rent tekniskt inte klarade av att ladda upp bilderna men det ändrar inte något i sak enligt tingsrättens bedömning. Fotografierna under 2–4 har även funnits med på ett USB-minne som K.B.HS. lämnat in i samband med hans ansökan om asyl här i Sverige. Fotografierna har även återfunnits på hans dator. Om än att några av bilderna varit raderade och kunnat återskapas av tekniker. Mot bakgrund av det sagda finner tingsrätten K.B.HS:s invändning att han tvingats delta motbevisad.

Genom publiceringen av fotografier på Facebook har kränkningen fått en än vidare spridning eftersom fotografierna kunnat beskådas av envar då Facebook-sidorna varit öppna. – – –.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att åtalet är styrkt och K.B.HS. ska dömas för krigsförbrytelse.

Tingsrätten fann på anförda skäl att K.B.HS. skulle dömas för såväl brukande av falsk urkund som olovlig körning, grovt brott.

Påföljd

K.B.HS. förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. Han har i november 2017 godkänt ett strafföreläggande avseende rattfylleri och olovlig körning. Den 15 mars 2018 har han dömts för olovlig körning, grovt brott till dagsböter.

Såvitt framkommit av i målet inhämtat yttrande från frivården synes K.B.HS. leva under ordnade förhållanden, om än att han har vissa fysiska och psykiska hälsobesvär. Det har också framkommit att han i december 2015 ansökt om asyl i Sverige men att beslut ännu inte meddelats.

Tingsrättens bedömning.

Krigsförbrytelse är brottslighet av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Tingsrätten finner att gärningarnas samlade straffvärde uppgår till fängelse ett år tre månader. Med hänsyn till gärningarnas straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Fängelsestraffets längd ska bestämmas till angivet straffvärde.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.B.HS. för brukande av falsk urkund enligt 14 kap. 1 och 10 §§ BrB, olovlig körning, grovt brott, enligt 3 § första stycket andra meningen trafikbrottslagen (1951:649) samt krigsförbrytelse enligt 4 § första stycket 7 och andra stycket lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser till fängelse 1 år 3 månader.

Göta hovrätt

K.B.HS. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle helt frikänna honom eller, i andra hand, döma honom till en lindrigare påföljd än fängelse, alternativt sänka straffet.

Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten (hovrättslagmannen Linda Hallstedt, hovrättsrådet Henrik Jonsson, referent, tf. hovrättsassessorn Sven Gudmundsson och två nämndemän) anförde i dom den 24 september 2019 bl.a. följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Vad gäller åtalet för krigsförbrytelse ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning att K.B.HS. under februari–mars 2015 i området kring byarna Wahda, Saad och Kahlid i distriktet Daquq i provinsen Kirkuk i Irak har agerat så som anges i gärningsbeskrivningen. Således har han under denna period och i detta område vid fyra tillfällen medvetet poserat och låtit sig fotograferas eller filmas invid totalt fyra personer, varvid han vid ett tillfälle har haft sin fot placerad på en av kropparna. Med hänsyn till vad som framgår av fotografier, film och delvis hans egna uppgifter saknas vidare skäl att betvivla att han har agerat på angivet sätt tillsammans och i samförstånd med en eller flera andra personer, att dessa andra personer för egen del har agerat så som anges i gärningsbeskrivningen samt att han varit medveten om deras agerande när han själv poserat och låtit sig fotograferas eller filmas. Av fotografier och film framgår även att de fyra personer som K.B.HS. låtit sig fotograferas eller filmas invid samtliga har varit försatta ur stridbart skick såsom sårade eller avlidna alternativt civila och att två av dem haft kroppen stympad, vilket han även måste ha varit medveten om när han poserat och låtit sig fotograferas eller filmas invid dem.

Av skäl som tingsrätten anfört har var och en av de fyra personer som K.B.HS. poserat och låtit sig fotograferas eller filmas invid varit en sådan skyddad person som avses i 3 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, låt vara att annat inte klarlagts än att alla fyra varit avlidna. Hovrätten ansluter sig också till tingsrättens bedömning att hans agerande har ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med en icke-internationell väpnad konflikt i distriktet Daquq i provinsen Kirkuk i Irak mellan å ena sida staten Irak och å andra sidan Islamiska staten (IS)/Daesh, vilket han varit införstådd med. Därmed är frågan närmast om K.B.HS. genom sitt agerande medvetet har utsatt de skyddade personerna för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Utgångspunkten vid ställningstagandet till den frågan bör vara i vilket sammanhang som han har agerat och att det inte krävs att den som blir utsatt för förödmjukande eller nedsättande behandling i det enskilda fallet blir kränkt eller känner sig förnedrad (jfr rättsfallet RH 2017:59 och prop. 2013/14:146, s. 268).

Beträffande tillfällena som redovisas i femte stycket i fjärde, andra och första punkterna i gärningsbeskrivningen saknas bevis som klargör hur de skyddade personerna behandlats i skeendet innan K.B.HS. poserat och låtit sig fotograferas invid dem. Redan av hans egna uppgifter framgår dock att syftet med all fotografering eller filmning har varit att få ett underlag för att kunna påverka moralen hos motståndarsidan i den icke-internationella väpnade konflikten. Och vid dessa tre tillfällen har det varit fråga om skyddade personer med endera hans fot placerad på kroppen, stympad kropp eller stympad kropp och andra personers fötter placerade på kroppen. Som tingsrätten funnit har omständigheterna vid vart och ett av de tre tillfällena varit sådana att han genom sitt agerande medvetet har utsatt en skyddad person för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Beträffande det tillfälle som redovisas i femte stycket i tredje punkten i gärningsbeskrivningen har den skyddade personens kropp varken varit stympad eller haft hans eller annan persons fot placerad på kroppen. Av film framgår dock att den skyddade personen har fått motta stötar med en gevärspipa samt blivit bespottad och sparkad av andra personer direkt innan K.B.HS., införstådd med vad som hänt, poserat och låtit sig fotograferas och filmas invid personen. Som tingsrätten funnit har omständigheterna även vid detta tillfälle varit sådana att han genom sitt agerande medvetet har utsatt en skyddad person för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

Enligt K.B.HS. ska han oavsett vad hovrätten finner utrett om hans agerande vara fri från straffrättsligt ansvar på grund av att han har lytt förmans befallning att delta i fotografering eller filmning och att han varit tvungen att följa befallningen. Av skäl som tingsrätten har anfört kan emellertid även i denna del hans invändning mot åtalet lämnas utan avseende. Tilläggas bör att det som funnits utrett angående K.B.HS:s agerande sett för sig, enligt hovrättens mening, utgör brottslighet av sådan beskaffenhet att han i allt fall inte kunnat undgå straffrättsligt ansvar på grund av förmans befallning (se 21 kap. 5 § BrB, jfr a. prop., s. 63). Vad slutligen gäller det som anges i sjätte stycket i gärningsbeskrivningen har åklagare vid huvudförhandlingen i hovrätten uppgett att åtalet i denna del inte innefattar ett påstående om en självständig brottslig gärning och att det är oklart när ifrågavarande publicering skett samt att det angivna enligt åtalet endast utgör en försvårande omständighet att beakta vid straffvärdesbedömningen. Från den utgångspunkten gör hovrätten beträffande denna del av gärningsbeskrivningen samma bevisvärdering som tingsrätten har gjort.

Gärningsbeskrivningen avseende krigsförbrytelse är styrkt i enlighet med det anförda. K.B.HS. ska därför dömas för krigsförbrytelse.

Vad gäller åtalet för olovlig körning (grovt brott) och brukande av falsk urkund ger det som kommit fram i hovrätten inte anledning till annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Gärningsbeskrivningarna avseende dessa brott är styrkta. K.B.HS. ska därför dömas även för olovlig körning, grovt brott, och brukande av falsk urkund.

Vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde är den delen som gäller krigsförbrytelse helt avgörande för utgången. Straffet för krigsförbrytelse är fängelse i högst sex år. Detta brott innefattar dock en mängd olika gärningar vars straffvärde kan variera stort. I detta fall döms K.B.HS. för att ha utsatt fyra lik för en förödmjukande och nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten, dock inte för att ha flyttat eller skadat dem. Praxis vad gäller krigsförbrytelse begånget utomlands mot lik är knaper. Hade han gjort något motsvarande i Sverige i fredstid skulle han ha dömts för brott mot griftefrid, vars straffskala är böter eller fängelse i högst två år. Sett mot denna bakgrund finner hovrätten att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar fängelse i ett år. Att som försvårande omständighet beakta vad utredningen visat i fråga om själva publiceringen av bilder kommer inte i fråga. Enligt åtalet har han publicerat eller låtit publicera bilder vid okänd tidpunkt, men först efter den period under vilken krigsförbrytelserna skett. Vad som inträffat då saknar i princip betydelse för straffvärdet, låt vara att hans efterföljande handlande varit en bevisomständighet att beakta vid prövningen av skuldfrågan (jfr Brottsbalken, en kommentar, BrB 29:1 s. 12 f.).

Med hänsyn till det höga straffvärdet är, även med beaktande av vad som kommit fram om K.B.HS:s personliga förhållanden, annan påföljd än fängelse inte aktuell. Det finns vid bestämmandet av fängelsestraffets längd inte någon omständighet som motiverar att frångå straffvärdet. Att han i efterhand må ha raderat vissa bilder från krigsförbrytelserna gör ingen skillnad. Sammantaget innebär det anförda att straffet ska sänkas till fängelse i ett år.

Tingsrättens domslut ska således ändras på så sätt att straffet sänks till fängelse i ett år men i övrigt stå fast.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till ett år. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

K.B.HS. överklagade hovrättens dom och yrkade att han skulle frikännas från åtalet för krigsförbrytelse, i andra hand att påföljden skulle sättas ned.

Riksåklagaren motsatte sig ändring av hovrättens dom.

HD antecknade att K.B.HS. enligt hovrättens dom skulle dömas för olovlig körning, grovt brott, och brukande av falsk urkund.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, Eric M. Runesson och Stefan Reimer, referent) meddelade den 5 maj 2021 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Inledning

1. Under våren 2015 pågick en icke-internationell väpnad konflikt i den irakiska provinsen Kirkuk, närmare bestämt i och runt byarna Wahda, Saad och Khalid i distriktet Daquq. De irakiska regeringsstyrkorna tillsammans med styrkor knutna till kurdiska peshmerga hade med stöd av amerikanska luftstridskrafter inlett en offensiv för att slå tillbaka och återta området från islamiska staten (IS).

2. K.B.HS. deltog i striderna som soldat i peshmergastyrkorna. I samband med detta poserade han på fotografier och i en film med döda personer från motståndarsidan på ett sätt som enligt åtalet har utgjort krigsförbrytelse genom förödmjukande eller nedsättande behandling av skyddade personer. Gärningsbeskrivningen avseende krigsförbrytelse lyder enligt följande.

Under våren 2015 och i vart fall till och med oktober 2015 har en icke-internationell väpnad konflikt i distriktet Daquq i provinsen Kirkuk i Irak pågått, mellan å ena sidan staten Irak och å andra sidan Islamiska staten (IS)/Daesh.

K.B.HS. har under denna tid tillhört en militär väpnad styrka inom den irakiska staten alternativt de kurdiska peshmergastyrkorna/Asayish, som vid denna tidpunkt varit allierade med den irakiska regimen, och har stridit mot IS/Daesh.

K.B.HS. har, tillsammans och i samförstånd med andra, vid fyra tillfällen någon gång under perioden februari till och med mars 2015 i området kring byarna Wahda, Saad och Khalid i distriktet Daquq, utsatt fyra enligt allmän folkrätt skyddade personer tillhörande motpartens väpnade styrkor eller väpnade grupper alternativt civilbefolkningen för förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

Personerna är att anse som skyddade personer eftersom de vid tidpunkten för gärningarna var försatta ur stridbart skick såsom sårade eller avlidna alternativt eftersom de var civila.

Den förödmjukande och nedsättande behandlingen har bestått i följande.

1. K.B.HS. har tillsammans och i samförstånd med två andra personer poserat och låtit sig fotograferas stående invid en målsägande, vars kropp de båda medgärningsmännen placerat varsin fot på. Målsägandens kropp var vid tillfället stympad.

2. K.B.HS. har tillsammans och i samförstånd med andra personer poserat och låtit sig fotograferas invid en målsägande vars kropp varit stympad.

3. K.B.HS. har tillsammans och i samförstånd med andra personer poserat samt låtit sig fotograferas och filmas invid en målsägande samtidigt som denne utsatts för kränkande behandling. En av medgärningsmännen har därvid stött i målsägandens kropp med en gevärspipa, spottat på målsägandens ansikte och sparkat på dennes kropp under det att målsäganden smädats genom kränkande tillmälen.

4. K.B.HS. har tillsammans och i samförstånd med en annan person poserat och låtit sig fotograferas stående invid en målsägande med en fot placerad på dennes kropp.

K.B.HS. har därefter publicerat eller låtit publicera bilder från dessa händelser på två olika profiler som tillhört honom, på den sociala nätverkstjänsten Facebook, där de kunnat få spridning eftersom båda dessa profiler varit öppna.

Gärningen har varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten hos målsägandena och ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med den väpnade konflikten. K.B.HS. har begått gärningen med uppsåt.

Lagrum: 4 § 1 st. 7 p. och 2 st. lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

3. Tingsrätten dömde K.B.HS. för krigsförbrytelse i enlighet med åtalet samt för den övriga brottsligheten till fängelse i ett år och tre månader. Hovrätten har ändrat straffet till fängelse i ett år, men har i övrigt fastställt tingsrättens domslut.

Målet i HD

4. En fråga i HD är om begreppet skyddade personer omfattar även döda personer. En annan fråga är om gärningar av i målet aktuellt slag är av sådan karaktär att de uppfyller kravet på att vara ägnade att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Målet gäller också frågan om krigsförbrytelse är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa (s.k. artbrott).

Den rättsliga regleringen

Lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser och dess bakgrund

5. Lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser syftar till att reglera de internationella brott som har sin grund i den internationella straffrätten. Det är fråga om svensk rätt, även om tolkningen och tillämpningen måste ske med stort hänsynstagande till de folkrättsliga reglerna och till hur de tolkats och tillämpats av Internationella brottmålsdomstolen och internationella tribunaler (se prop. 2013/14:146 s. 71).

6. Det är naturligt att begrepp som är väl etablerade inom den internationella rätten som utgångspunkt används med den innebörd de har inom det regelverket. Härigenom kan den pågående rättsutvecklingen på området beaktas. Enligt förarbetena utgör den internationella straffrätten ramen för såväl utformningen som tillämpningen av den nationella rätten och sätter ytterst gränserna för vad som ska vara straffbelagt (se a. prop. s. 70).

Tillämpliga lagbestämmelser

7. Enligt 4 § första stycket 7 döms den för krigsförbrytelse som utsätter en skyddad person för förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten, om gärningen ingår som ett led i eller på annat sätt står i samband med en väpnad konflikt eller ockupation. Straffskalan är fängelse i högst sex år (4 § andra stycket).

8. Med skyddad person avses enligt 3 § den som såsom sårad, sjuk, skeppsbruten, krigsfånge eller civil eller i annan egenskap åtnjuter särskilt skydd enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949, det första tilläggsprotokollet till dessa från 1977 eller annars enligt allmän folkrätt som är tillämplig i väpnad konflikt eller under ockupation.

9. För att bestämma tillämpningsområdet för 3 §, och därmed vad som avses med begreppet skyddad person enligt den svenska lagen, behöver det alltså utrönas hur begreppet ska förstås enligt den internationella humanitära rätten.

Kopplingen till Romstadgan

10. Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 inrättades domstolen som internationell domstol med universell jurisdiktion. Romstadgan anger också straffbestämmelserna för de internationella brott som domstolen har jurisdiktion över. Den svenska lagen syftar till att straffbelägga de gärningar under väpnade konflikter som definieras i artiklarna 6–8 i stadgan. Brottsbeskrivningarna har nästan ordagrant hämtats från Genèvekonventionerna, däribland den för konventionerna likalydande artikel 3. Artikeln gäller för icke-internationella väpnade konflikter.

11. Den svenska regleringen bygger således i stor utsträckning på stadgan och de bakomliggande internationella instrumenten. Stadgan är därför den naturliga utgångspunkten även för tolkningen av den svenska lagens bestämmelser.

12. Brottsbeskrivningen i 4 § första stycket 7 motsvaras av Romstadgans bestämmelse om krigsförbrytelse i artiklarna 8 (2) (b) (xxi) avseende internationella väpnade konflikter och 8 (2) (c) (ii) avseende icke-internationella väpnade konflikter.

13. I artikel 8 (2) (c) straffbeläggs allvarliga kränkningar av artikel 3 i Genèvekonventionerna som begås i icke-internationella väpnade konflikter. I artikel 3 c anges särskilt att handlingar som innebär kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling, är förbjudna.

Romstadgan och sedvanerätten som tolkningsunderlag

14. En avsikt med Romstadgan var att kodifiera den då gällande sedvanerätten. Efter tillkomsten av stadgan har sedvanerätten genomgått en viss utveckling. I förarbetena gjordes den bedömningen att det på vissa områden kunde finnas anledning att med stöd av sedvanerätten utsträcka det straffrättsliga ansvaret längre än vad som följer av stadgan, vilket främst gällde regleringen avseende icke-internationella väpnade konflikter. (Jfr a. prop. s. 67 och 69.)

15. Stadgan bygger också på grundförutsättningen att såväl Internationella brottmålsdomstolen som nationella domstolar ska kunna lagföra de brott som anges i stadgan. Av den s.k. komplementaritetsprincipen följer att lagföring på nationell nivå i princip har företräde. (Se a. prop. s. 46 f. och 67.)

16. Till ledning för hur stadgan bör tolkas har, i enlighet med artikel 9 i stadgan, antagits s.k. brottskriterier (elements of crimes), vilka ska vara ett stöd för Internationella brottmålsdomstolen vid tolkningen och tillämpningen av artiklarna 6–8. I förarbetena till den svenska lagen har särskilt framhållits att brottskriterierna ska ges viss betydelse även för den svenska regleringen (se a. prop. s. 70).

17. Styrande för tolkningen av stadgans reglering avseende krigsförbrytelser är avgöranden från den Internationella brottmålsdomstolen. Underlag för tolkning kan också hämtas från den internationella humanitära rätten i stort och hur denna har tolkats och tillämpats av bl.a. internationella tribunaler som Jugoslavien- och Rwandatribunalerna. Även avgöranden från nationella domstolar får betydelse. Tillämpningen av stadgan påverkas även i övrigt av allmän folkrätt (sedvanerätt).

18. Sedvanerättsliga normer är i princip bindande för världens samtliga stater och i vissa fall även för mellanstatliga organisationer. Även innebörden av sedvanerätten bestäms främst utifrån avgöranden från Internationella brottmålsdomstolen, andra internationella tribunaler och nationella domstolar. När innebörden i sedvanerätten ska utrönas kan ledning hämtas bl.a. i den studie om vad som utgör sedvanerätt som publicerades av Internationella rödakorskommittén 2005 och som därefter kontinuerligt uppdateras.

19. Sedvanerätten får till en del sitt innehåll från en ömsesidig växelverkan med traktaträtten, där nya traktater inte sällan är avsedda att kodifiera sedvanerätten på området samtidigt som de därigenom i sin tur befäster innehållet i sedvanerätten. Som framgått var så fallet även när det gäller Romstadgan (se p. 14).

Omfattas även döda personer av begreppet skyddade personer?

Allmänt om skyddade personer

20. Som har angetts tar 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser sikte på begreppet skyddade personer (se p. 8). Av artikel 3 i Genèvekonventionerna framgår att personer som inte direkt deltar i stridigheterna, däribland medlemmar av stridskrafterna som nedlagt sina vapen, och personer som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada, fångenskap eller av varje annat skäl, ska skyddas mot kränkning av den personliga värdigheten, särskilt förödmjukande och nedsättande behandling. Personer från motståndarsidan som på olika sätt har försatts ur stridbart skick omfattas därför av 3 §.

Brottskriterierna i Romstadgan och sedvanerättens betydelse

21. Av artikel 21 (1) (a) i Romstadgan framgår att domstolen i första hand ska utgå från stadgan, brottskriterierna och bevis- och förfarandereglerna och först i andra hand tillämpliga fördrag samt folkrättens principer och regler, däribland de vedertagna principerna i det internationella regelsystemet för väpnade konflikter.

22. Brottskriterierna har vid tillämpningen också getts en framträdande och avgörande roll för tolkningen av bestämmelserna rörande de olika krigsförbrytelserna. I likalydande fotnoter till artiklarna 8 (2) (b) (xxi) och 8 (2) (c) (ii) har i brottskriterierna angetts att vid den typen av krigsförbrytelser kan uttrycket personer (engelska ”persons”) inkludera även döda personer. Det förhållandet att döda personer nämns enbart i fotnoterna innebär i sig inte att texten inte skulle kunna anses som en integrerad del av brottskriterierna.

23. Tillskapandet av brottskriterierna vid sidan av texten i själva stadgan var visserligen en del av resultatet från de diplomatiska förhandlingarna mellan olika länders delegationer som ledde fram till antagandet av stadgan. Avsikten med arbetet i den förberedande kommittén, som konstruerade brottskriterierna, var emellertid att innehållet allmänt sett skulle korrespondera med etablerad internationell humanitär rätt. Det har därför gjorts gällande att kriterierna (inklusive fotnoterna och de allmänna kommentarerna) som utgångspunkt borde ses som en del av sedvanerätten vid tidpunkten för tillkomsten av Romstadgan (jfr bl.a. Michael Cottier, Elements of War Crimes, i Triffterer och Ambos (ed.), Rome Statute of the International Criminal Court: A Commentary, 3 uppl. 2016, s. 311 vid p. 26).

Internationell rättspraxis och rättsvetenskaplig diskussion

24. Det förhållandet att begreppet person i artikel 8 (2) (c) (ii) enligt brottskriterierna ansågs omfatta även döda personer hade sin grund i ett antal avgöranden som härrör från tiden efter andra världskriget. Även i avgöranden från Jugoslavientribunalen och Rwandatribunalen har döda personer ansetts omfattas av regleringen. Även Internationella brottmålsdomstolen har låtit bl.a. hantering av döda personer, åtminstone indirekt, omfattas av artikel 8 (2) (c) (ii). (Se bl.a. Brđanin, (ICTY), dom den 1 september 2004, IT-99-36-T, p. 1019 och Bagosora et.al. (ICTR), dom den 18 december 2008, ICTR-98-41-T, p. 2219 och 2222. Se även The Prosecutor v. Dominic Ongwen, (ICC), dom den 4 februari 2021, ICC-02/04-01/15, p. 2901–2904 jämfört med p. 173 samt Knut Dörmann, Elements of War Crimes under the Rome Statute of the International Criminal Court, Sources and Commentary, 2003, s. 314.)

25. Stöd för att döda personer ska behandlas som ”personer” vid brott som har sitt ursprung i internationell humanitär rätt och krigsförbrytelse enligt artikel 8 (2) (c) (ii) i Romstadgan finns också i praxis från staters nationella domstolar. Här kan särskilt nämnas ett avgörande från tyska högsta domstolen (Bundesgerichtshof den 27 juli 2017, BGH 3 StR 57/17). Domstolen kom fram till att en tilltalad, som hade fotograferats efter att ha tillsammans med två andra personer poserat i grupp framför kranier från dödade personer, skulle dömas för brott enligt den tyska motsvarigheten till 4 § första stycket 7 lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (se § 8 (1) (9) Völkerstrafgesetzbuch). Liksom den svenska lagen är avsikten med den tyska lagen att kriminalisera gärningar enligt Romstadgan. Såvitt framkommit finns ingen praxis från andra europeiska nationella domstolar som motsäger att döda personer kan omfattas (jfr t.ex. Rapporten från EUROJUST, Prosecuting war crimes of outrage upon personal dignity based on evidence from open sources – Legal framework and recent developments in the Member States of the European Union, The Hague, February 2018).

26. Frågan om döda personer kan omfattas av brott som innebär allvarliga kränkningar av den personliga värdigheten enligt internationell humanitär rätt har också diskuterats i den internationella rättsvetenskapliga litteraturen (se bl.a. Knut Dörmann, a.a. s. 314 f., Anna Andersson, Outrages upon Personal Dignity of the Dead in International and Swedish War Crimes Legislation and Case Law i Lundstedt (red.) Investigation and Prosecution in Scandinavia of International Crimes, 2020, s. 245 samt Kai Ambos, Deceased Persons as Protected Persons Within the Meaning of International Humanitarian Law, Journal of International Criminal Justice 16 (2018), s. 1105–1116). Se även Treatment of the dead and identification of human remains i FN-rapporten UN Human Rights Council, Advisory Committee, UN Doc A/HRC/AC/4/CRP.2/Rev.1, 25 january 2010 samt Jean-Marie Henckaerts och Louise Doswald-

Beck, Customary International Humanitarian Law, Volume I: Rules, 2005 (reprinted with corrections 2009), Rule 90 och Rule 113, s. 315 ff. och s. 409 ff.).

HD:s slutsats

27. Avsikten med brottskriterierna i Romstadgan och tillämpningen av dessa talar tydligt för att döda personer inbegrips i begreppet skyddade personer enligt allmän folkrätt och därmed också omfattas av definitionen i 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. En sådan tolkning får även stöd av avgöranden från internationella tribunaler och domstolar i andra länder. Den kan inte heller anses stå i strid med legalitetsprincipen. Straffansvar enligt 4 § kan således föreligga vid allvarliga kränkningar av den personliga värdigheten, även om personerna inte längre är i livet.

Brottsförutsättningar enligt 4 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

28. Straffbestämmelsen i 4 § första stycket 7 avser förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

29. Med förödmjukande eller nedsättande behandling avses en behandling som allmänt sett kan anses utgöra ett skändande av den personliga värdigheten. Gärningen ska innebära en typiskt sett allvarlig förnedring eller nedvärdering. Vid bedömningen kan hänsyn tas till den utsatte personens kulturella bakgrund. Det uppställs inget krav på att behandlingen ska ge upphov till någon konstaterbar effekt. Det krävs inte heller att behandlingen i det enskilda fallet ger upphov till att den utsatte faktiskt blir kränkt eller känner sig förnedrad. Gärningen kan därför också rikta sig mot personer som inte är medvetna om kränkningen, t.ex. medvetslösa personer. (Jfr bl.a. prop. 2013/14:146 s. 144 f. och s. 268 f. samt Jugoslavientribunalen, Alekovski, (ICTY) dom den 25 juni 1999, IT-95-14/1-T p. 55 f.)

30. Redan det förhållandet att någon på ett fotografi eller en film på eller i anslutning till ett slagfält förekommer tillsammans med en död skyddad person behöver inte innebära att det har förekommit en sådan förödmjukande eller nedsättande behandling som kan utgöra en allvarlig kränkning. Det krävs att förhållandena innehåller ytterligare moment av skändande eller nedvärderande slag. Det kan t.ex. röra sig om att de avlidna har stympats, samlats ihop, ordnats eller hanterats på ett nedvärderande eller kränkande sätt. Det kan också vara så att de i samband med en fotografering eller filmning framställs som troféer som led i motståndarsidans krigspropaganda.

Uppsåt

31. Ansvar för krigsförbrytelse förutsätter uppsåt. Det är då fråga om en sedvanlig uppsåtsprövning enligt svensk rätt och någon särskild form av uppsåt krävs inte. Den som utför gärningen behöver inte ha uppsåt till att agerandet sker under en väpnad konflikt eller att det har samband med en sådan konflikt. Det är tillräckligt att han eller hon har uppsåt till de faktiska omständigheter som bedömningen avser. Gärningsmannen behöver inte heller själv göra någon värdering av att det rör sig om en behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Även i detta hänseende räcker det med att uppsåtet täcker de faktiska förhållandena som ligger till grund för domstolens bedömning.

Påföljdsbestämningen

Straffvärde

32. Straffet för brottet krigsförbrytelse är fängelse i högst sex år. Brottet innefattar gärningar av vitt skilda slag, allt ifrån dödande, allvarlig misshandel och allvarliga sexuella övergrepp av skyddade personer till skadegörelse och tillägnande av annans egendom, vilket förklarar den vida straffskalan. Samma straffskala gäller alltså för krigsförbrytelser mot person som för krigsförbrytelser som avser egendom. Alla krigsförbrytelser är som utgångspunkt gärningar av allvarligt slag. Straffvärdet måste också ses mot bakgrund av att det rör sig om brott med universell jurisdiktion och där lagföring inte enbart utgör en enskild stats angelägenhet. Beivrandet är en angelägenhet för hela det internationella samfundet. Även för krigsförbrytelser av normalgraden måste det därför finnas ett utrymme för relativt stränga bedömningar i straffvärdehänseende.

33. Allvarliga kränkningar av den personliga värdigheten enligt 4 § första stycket 7 av avlidna utgör emellertid i regel brott med ett straffvärde i den nedre delen av straffskalan. Det måste samtidigt framhållas att det rör sig om en krigsförbrytelse mot person som avses skydda den personliga värdigheten.

Brottets art

34. Det finns inga uttalanden i förarbetena som ger stöd för att krigsförbrytelser allmänt sett är brott av sådan art att fängelse normalt ska följa. HD har tidigare uttalat att det finns anledning att iaktta stor försiktighet med att utan uttryckligt stöd i lagförarbeten särbehandla ytterligare brottstyper med hänvisning till brottslighetens art och att utrymmet för att göra det genom rättspraxis är begränsat (se ”De kinesiska kullagren” NJA 2014 s. 559 p. 31 och 32).

35. Som framhållits utgör krigsförbrytelser brott med universell karaktär som är en angelägenhet för hela det internationella samfundet att beivra och lagföra. Detta talar i sig för att krigsförbrytelsebrott enligt 4 § bör särbehandlas i påföljdshänseende. Brottets art är enligt vedertagen praxis därtill ofta av betydelse för brott med påtagliga integritetsinslag som medför kränkningar av någons person, exempelvis vissa former av misshandel och många former av sexualbrott. Krigsförbrytelse mot person får mot denna bakgrund i regel bedömas vara brott av sådan art att fängelse normalt ska följa.

Bedömningen i detta fall

Skuldfrågan

36. Det är till en början klarlagt att de åtalade gärningarna har ägt rum under en icke-internationell väpnad konflikt och att de ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med denna konflikt.

37. K.B.HS. har gjort gällande att det påstådda offret på fotografiet under punkten 4 i gärningsbeskrivningen inte är en död person utan att det enbart är föremål som ligger på marken. Under utredningen medgav han dock att det skulle röra sig om en avliden person från motståndarsidan. Han har senare hävdat att han från andra personer som befann sig på platsen fått veta att det inte var fråga om en människokropp, utan enbart föremål.

38. Det framstår som verklighetsfrämmande att K.B.HS. på platsen, när han fotograferades med foten på någonting som även på fotografiet ser ut som delar av en människokropp, skulle ha kunnat undgå att se om det var en människokropp eller inte. Detta förstärks av de uppgifter som han ursprungligen lämnade och av det tidsmässiga sambandet med övriga bilder som ostridigt visar döda personer. Bedömningen får också visst stöd i analysen från NFC. Det är sammantaget ställt utom rimligt tvivel att det är fråga om en död person som ligger på marken även på det fotografi som avses i punkten 4.

39. Utgångspunkten för bedömningen är vidare, i avsaknad av annan bevisning, att alla offren på fotografierna och i filmen är personer från motståndarsidan som dödats under de flygattacker som föregick offensiven från den militära styrka i vilken K.B.HS. ingick som soldat. Offren var med andra ord soldater som hade dödats i striderna och därigenom försatts ur stridbart skick. De är därför skyddade personer enligt 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (jfr p. 27).

40. Frågan är då om de aktuella fotografierna och filmen visar gärningar som innebär att de avlidna personerna utsätts för en sådan förödmjukande eller nedsättande behandling, som varit ägnad att allvarligt kränka offrens personliga värdighet.

41. Fotografierna som avses i punkterna 1 och 2 i gärningsbeskrivningen visar K.B.HS. stående med andra personer invid avlidna, vilkas kroppar saknar händer (punkt 1) eller huvud (punkt 2).

42. På fotografiet med den avlidne utan händer ser man K.B.HS. tätt tillsammans med två andra personer som har sina fötter placerade på den avlidnes kropp. K.B.HS. lutar sig fram och håller sina händer mot ett träd så att det blir ett gruppfoto där de tre tillsammans poserar med den avlidne, vilket ger intryck av att offret är ett byte eller en trofé som de villigt vill visa upp för omvärlden. Placeringen av fötter på offret förstärker tydligt intrycket av en förödmjukelse.

43. När det gäller det fotografi som visar en kropp utan huvud står K.B.HS. i grupp tillsammans med två andra personer, där personen i mitten håller de andra om axlarna. Situationen ger på motsvarande sätt intryck av ett trofétillfälle som ska visas upp för omvärlden.

44. Gärningarna i punkterna 1 och 2 har inneburit att de döda personerna har utsatts för förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

45. Filmen och fotografiet som avses i punkten 3 i gärningsbeskrivningen visar en på marken liggande död person, vars ansikte är blodigt och deformerat. På filmen kan iakttas hur någon stöter en gevärspipa på den avlidnes kropp, att någon spottar den avlidne i ansiktet och att någon sparkar på dennes kropp. Av ljudet från filmen framgår att den avlidne smädas genom kränkande tillmälen. Det kan också både på fotografiet och på filmen iakttas hur K.B.HS. sitter på marken alldeles intill den döde samtidigt som denne utsätts för kränkande behandling. Även gärningen i punkten 3 i åtalet har därför inneburit att den avlidne har utsatts för en förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

46. Fotografiet under punkten 4 visar hur K.B.HS. och en annan person poserar invid en på marken liggande död person och där båda har sin ena fot placerad på dennes kropp. Placeringen av fötter på offret förstärker tydligt intrycket av en förödmjukelse. Även denna händelse har inneburit att offret har utsatts för en förödmjukande eller nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten.

47. Av bildmaterialet framgår att K.B.HS. på ett aktivt sätt har deltagit i händelserna tillsammans och i samförstånd med sina medgärningsmän. Hans delaktighet har varken varit passiv eller i mindre mån än de andras. Han är därför att bedöma som medgärningsman.

48. K.B.HS. har varit väl medveten om vad som sker i samband med fotograferingen och filmningen och därmed också haft uppsåt till de faktiska förhållandena. Hans uppgifter om att han endast skulle ha lytt order från sina överordnade motsägs med betydande styrka av att han senare publicerade bilderna och filmen på sina egna profiler på Facebook. Ansvarsfrihetsgrunden förmans befallning kan inte under några förhållanden tillämpas vid så allvarlig brottslighet som det här är fråga om.

49. K.B.HS. ska därför dömas för fyra fall av brott mot 4 § första stycket 7 lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i enlighet med åtalet.

Påföljdsfrågan

50. Straffvärdet för vart och ett av de fyra brott som K.B.HS. ska dömas för varierar något och motsvarar sex månaders fängelse eller strax därunder. Brottslighetens samlade straffvärde uppgår till i vart fall ett års fängelse.

51. På grund av det höga straffvärdet och brottslighetens art (se p. 35) ska påföljden bestämmas till fängelse, om inte alldeles särskilda skäl talar däremot. Vad som framkommit om K.B.HS:s personliga förhållanden utgör inte sådana skäl. Det finns inte anledning att vid straffmätningen avvika från straffvärdet.

52. Det saknas förutsättningar att bestämma ett längre fängelsestraff än ett år. Hovrättens dom ska därför fastställas.

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.