NJA 2021 s. 597
En näringsidkares återköp från en konsument kan inte generellt uppfattas som en slutlig reglering av parternas mellanhavanden med innebörden att konsumentens rättigheter enligt konsumentlagstiftning har avtalats bort.
Varbergs tingsrätt
A.F. köpte en begagnad bil av Bilstudion Sverige AB för 460 000 kr. Enligt köpeavtalet var bilens mätarställning 7 500 mil. Efter köpet framkom uppgifter som tydde på att den angivna mätarställningen inte var korrekt. Sedan A.F. kontaktat Bilstudion köpte bolaget tillbaka bilen för 350 000 kr.
A.F. väckte därefter vid Varbergs tingsrätt talan mot Bilstudion Sverige AB med yrkande om att bolaget skulle förpliktas att till honom betala 72 150 kr jämte ränta. Till grund för sin talan anförde han att bilen avvek från vad som fick anses utfäst avseende milantal, varför han betalat ett för högt pris. Han skulle därför vara berättigad till prisavdrag alternativt skadestånd.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Niklas Andersson) anförde i dom den 10 maj 2019 följande.
Bilstudion Sverige AB (bolaget) har bestritt yrkandet. Något belopp har inte vitsordats som skäligt. Sättet att räkna ränta har godtagits vid bifall till käromålet.
Bolaget har vitsordat vad A.F. angett om försäljning och återköp samt bilens mätarställning. Bolaget har uppgett att mätarställningen inte manipulerats medvetet. Som grund för bestridande har angetts att bilen återköptes på grund av att A.F. gjorde gällande att mätarställningen var manipulerad samt att rättsförhållandet i och med det slutligt reglerades.
Bolaget har som grund för talan angett följande. Bolaget köpte tillbaka bilen för 350 000 kr. Utifrån vilken sorts bil det gällde och antalet körda mil var priset marknadsmässigt. Bolaget har vitsordat att mätarställningen var 7 823 mil när bolaget köpte bilen första gången. Bolaget har inte ändrat mätarställningen. Det skedde en slutreglering mellan parterna när bolaget köpte tillbaka bilen av A.F. Denne är således inte berättigad till någon ytterligare ersättning.
A.F. har bestritt att återköpet inneburit en slutlig reglering mellan parterna.
– – –
DOMSKÄL
Det är ostridigt i målet att bilen hade en mätarställning om 7 823 mil när bolaget köpte in bilen den 12 oktober 2015. Genom utredningen har framgått att bilen under november och december 2015 vid tre tillfällen utannonserats på Blocket med angiven mätarställning om 8 200 mil samt att M.R. förvärvade bilen den 17 december 2015. Av besiktningsprotokoll daterat den 1 februari 2017 framgår att bilen då hade en mätarställning om 7 102 mil. Därefter har bolaget åter annonserat ut bilen vid tre tillfällen under år 2017 med en angiven mätarställning mellan 7 200–7 500.
När A.F. köpte bilen hade den en i köpekontraktet angiven mätarställning om 7 500 mil.
Genom utredningen är det visat att bilens mätarställning inte kan utvisa de verkliga förhållandena och att det som orsakat detta inträffat under den tid bilen varit i bolagets eller M.R:s besittning.
Den mätarställning som angetts i köpekontraktet när bilen såldes till A.F. har således inte varit riktig. Detta får anses utgöra ett fel i köprättslig bemärkelse.
Bolaget har emellertid invänt att den köprättsliga tvisten slutligt reglerats när bolaget köpte tillbaka bilen från A.F.
Det är ostridigt att A.F. kontaktat bolaget i anledning av att bilens mätarställning satts i fråga av andra bilhandlare som vägrat att köpa in bilen på grund av detta. Osäkerheten om bilens mätarställning var således känd och anledningen till att A.F. valde att låta bolaget köpa tillbaka bilen. M.R. som var den som gjorde återköpet för bolaget har uppgett att han var av uppfattningen att återköpet avsåg en slutlig reglering av affären och att han i annat fall inte gått med på att återköpa bilen, i vart fall inte till det överenskomna priset. Parterna har dock varit överens om att frågan om återköpet gjorde en slutlig reglering dem emellan inte uttryckligen berördes.
I målet är ostridigt att parterna träffades vid två tillfällen innan de kom överens om återköp av bilen.
– – –
Tingsrättens bedömning
A.F. har inte gjort gällande att han hävt bilköpet. Han har begärt prisavdrag med avdrag för den nytta han haft av bilen under den tid han brukat den.
När avtal träffas med en bilhandlare om återköp av en tidigare såld bil på grund av att köparen hävdar att bilen är behäftad med fel får återköpet normalt anses utgöra en slutlig reglering av rättsförhållandet. A.F. har inte påstått att han vid avtalsslutet förbehållit sig rätten att i anledning av bilaffären rikta ytterligare krav mot bolaget. Tvärtom har han haft som strategi att dölja detta förhållande för att få ut ett så högt pris som möjligt för att sedan väcka talan om den ytterligare kompensation han ansåg sig ha rätt till.
Eftersom A.F. inte vid avtalsslutet gett uttryck för sin avsikt att ställa ytterligare krav mot bolaget – och detta heller inte på annat sätt framgått av omständigheterna – ska återköpet innebära en slutlig reglering av bilköpet. A.F. har således inte rätt till ytterligare ersättning. Hans talan ska därför ogillas.
– – –
DOMSLUT
Käromålet lämnas utan bifall.
– – –
Hovrätten för Västra Sverige
A.F. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans talan vid tingsrätten.
Bilstudion Sverige AB motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman, hovrättsrådet Lotten Karlén, referent, och tf. hovrättsassessorn Linda Kaufman) anförde i dom den 22 juli 2020 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att den mätarställning som angavs i köpekontraktet då bilen såldes till A.F. har utgjort ett köprättsligt fel.
A.F:s käromål vilar på ett påstående om att han har rätt till prisavdrag alternativt skadestånd enligt konsumentköplagen på grund av felet i mätarställningen. Bilstudion har invänt att det avtal som parterna ingick i juni 2018 (fortsättningsvis benämnt ”återköpet”) innebar att parterna slutligt reglerat sina mellanhavanden i fråga om bilen, och att A.F. därmed förlorat sin rätt att göra gällande någon påföljd enligt konsumentköplagen. A.F. har förnekat att återköpet innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden.
En avgörande fråga i målet är hur bevisbördan ska placeras gällande huruvida återköpet innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Tingsrätten har placerat bevisbördan på A.F. att visa att en slutlig reglering inte har ingåtts, detta mot bakgrund av att det enligt tingsrätten normalt är så att ett avtal om återköp av en bil medför en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Hovrätten konstaterar emellertid att det saknas utredning i målet som visar att det är branschpraxis att ett återköp av en bil också innebär en slutlig reglering mellan parterna. Vidare saknas det stöd i rättspraxis från HD att ett återköp av en bil ska bedömas på det sättet. Att en vara genom ett nytt avtal återgår till näringsidkaren, utan att det ursprungliga köpet hävs, betyder inte heller att konsumenten förlorar rätten enligt konsumentköplagen att göra gällande påföljder på grund av fel mot näringsidkaren – förutsatt att inte parterna varit överens om en förlikning där deras mellanhavanden slutligt regleras ( jfr Johnny Herre m.fl., Konsumentköplagen, JUNO, kommentaren till 3 § konsumentköplagen). Inte heller skulle A.F., om han hade sålt bilen till någon annan, förlorat rätten till prisavdrag endast på grund av att han inte längre hade bilen kvar i sin ägo.
Som huvudregel gäller att den som påstår att ett avtal med ett visst innehåll har ingåtts också har bevisbördan för sitt påstående (se bl.a. rättsfallet NJA 1962 s. 270, Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 225 f. och Nordh, Praktisk process VII, s. 86 f.). Det finns enligt hovrättens mening inte skäl att i detta fall frångå denna huvudregel. Bilstudion som skrev avtalet har dessutom haft möjligheter att säkra bevisning för det påstådda avtalsvillkoret att avtalet innebar en slutlig reglering mellan parterna, varför det inte heller finns skäl att sänka beviskravet. Beviskravet är därför det som normalt gäller i tvistemål, dvs. att påståendet ska styrkas.
För att få framgång med sin invändning måste alltså Bilstudion styrka att återköpet var förenat med ett villkor om att parterna också avsåg att slutligt reglera sina mellanhavanden genom återköpet. Den omständigheten att samma vara såldes tillbaka till näringsidkaren talar visserligen i viss mån för att parterna avsåg att slutligt reglera sina mellanhavanden. Det skriftliga avtal som skrevs i samband med återköpet innehåller dock inte ett sådant villkor. Parterna är vidare överens om att frågan om återköpet innebar en slutlig reglering dem emellan inte uttryckligen berördes. M.R. har i partsförhöret berättat att A.F. kom tillbaka med bilen för att mätarställningen var felaktig och att detta var anledningen till att bilen köptes tillbaka. Han har därutöver uppgett att han aldrig skulle ha köpt tillbaka bilen för det aktuella priset om inte återköpet också innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. M.R. har dock även beskrivit att priset vid återköpet var ett marknadsmässigt pris för en bil med fel i mätarställningen, något som enligt hovrätten talar emot att återköpet också innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Vid en sammantagen bedömning konstaterar hovrätten att Bilstudion inte har styrkt sitt påstående om att återköpet innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. A.F. har därför, trots återköpet, rätt att göra gällande påföljd enligt konsumentköplagen på grund av det fel som bilen var behäftad med vid köpet.
A.F. har i första hand begärt prisavdrag med det yrkade beloppet. Enligt 28 § konsumentköplagen får köparen kräva prisavdrag som svarar mot felet. Prisavdrag ska beräknas på objektiva grunder och motsvara skillnaden i värde vid tiden för avlämnandet mellan en vara i avtalsenligt skick och den felaktiga (se prop. 1989/90:89 s. 126).
P.T. har i målet hörts om hur en oriktig mätarställning påverkar en bils värde. P.T., som har gedigen erfarenhet av fordonsvärdering, har berättat att han på uppdrag av A.F. undersökt värdepåverkan för en bil av det aktuella slaget om mätarställningen visar sig vara oriktig. Han har i förhör uppgett att hans uppfattning är att värdet sjunker kraftigt i sådant fall och har uppskattat minskningen till omkring 25 procent. En minskning av bilens värde med omkring 25 procent motsvarar i kronor en större värdeminskning än det belopp som A.F. har yrkat ersättning för. Ytterligare en omständighet till stöd för yrkandet är det förhållandet att bilen återköptes för en köpeskilling som var 110 000 kr lägre än den ursprungliga köpesumman. Hovrätten konstaterar att A.F. vid en samlad bedömning har visat att storleken på prisavdraget ska uppgå till yrkade 72 150 kr. A.F:s käromål ska därmed bifallas. Det finns vid denna bedömning inte skäl att pröva om A.F. har rätt till skadestånd.
– – –
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom i själva saken på så sätt att hovrätten förpliktar Bilstudion Sverige AB att till A.F. betala 72 150 kr jämte ränta – – –.
Högsta domstolen
Bilstudion Sverige AB yrkade att HD skulle avslå A.F:s talan.
A.F. motsatte sig ändring av hovrättens dom.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Malin Broman Lindfors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i allt väsentligt överensstämmande med HD:s dom.
Domskäl
HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Sten Andersson, Stefan Reimer och Cecilia Renfors, referent) meddelade den 15 juli 2021 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
A.F. köpte en begagnad bil av bolaget för 460 000 kr. En tid därefter fick han uppgifter som tydde på att mätarställningen vid köpet inte var korrekt. Han kontaktade bolaget och påtalade detta. De diskuterade ett återköp och bolaget erbjöd sig att köpa tillbaka bilen för 350 000 kr. Av den handling som skrevs i samband med att parterna kom överens om återköpet framgår inga andra villkor än priset.
A.F. väckte efter återköpet talan mot bolaget och yrkade prisavdrag alternativt skadestånd med 72 150 kr. Som grund för sin talan angav han att bilen avvek från vad som avtalats om bilens mätarställning och alltså var felaktig när han köpte den. Vid återköpet gjorde han en förlust på 110 000 kr (460 000–350 000 kr). Det yrkade beloppet utgör den förlusten med avdrag för den nytta han har haft av bilen, beräknat enligt Konsumentverkets riktlinjer.
Bolaget har motsatt sig yrkandet. Enligt bolaget har återköpet inneburit att parternas mellanhavanden rörande bilen har reglerats slutligt. Bolaget har inte vitsordat att bilen var felaktig vid A.F:s köp och har inte heller godtagit beräkningen av det yrkade beloppet. Däremot har bolaget godtagit det som A.F. har uppgett om försäljning och återköp samt om oklarheterna avseende bilens mätarställning, dock inte att bolaget skulle ha manipulerat mätarställningen.
Tingsrätten ogillade A.F:s talan. Hovrätten har bifallit talan.
Vad målet gäller
Frågan är främst om parternas mellanhavanden rörande bilen blev slutligt reglerade i och med avtalet om återköp.
Rättsliga utgångspunkter
Konsumentköplagens tvingande karaktär
Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker som en näringsidkare säljer till en konsument (1 § konsumentköplagen). Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen (3 §). Den är alltså tvingande till konsumentens förmån.
Konsumentköplagens tvingande karaktär gäller endast sådana inskränkningar som konsumenten har godkänt på förhand. Lagen hindrar alltså inte att konsumenten i ett konkret fall avstår från en befogenhet eller förmån eller binder sig vid en längre gående skyldighet när befogenheten, förmånen eller skyldigheten väl har aktualiserats, t.ex. vid förlikning av en tvist ( jfr prop. 1989/90:89 s. 66).
Fel i vara
Enligt 16 § första stycket ska en vara i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning stämma överens med vad som följer av avtalet. Den ska anses felaktig om den avviker från vad som föreskrivs i bland annat första stycket (tredje stycket 1). Näringsidkaren är ansvarig för varans beskaffenhet oavsett om han känt till eller borde ha känt till att varan saknade de egenskaper som framgår av 16 §.
Om en vara är felaktig enligt 16 §, får köparen kräva avhjälpande, omleverans, prisavdrag eller ersättning för att avhjälpa felet eller häva köpet. Köparen får även kräva skadestånd och hålla inne betalningen (22–34 §§).
Beräkning av prisavdrag ska typiskt sett ske på samma sätt som enligt köplagen ( jfr Johnny Herre och Jan Ramberg, Konsumentköplagen, november 2019, Juno, avsnitt 8.8.2. Prisavdragets beräkning). Förhållandet mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset ska svara mot förhållandet mellan varans värde i felaktigt och i avtalsenligt skick vid tidpunkten för avlämnandet (38 § köplagen). Köparen har bevisbördan för de omständigheter som läggs till grund för den rättsliga bedömningen att det finns en rätt till prisavdrag och för de omständigheter som åberopas till stöd för avdragets storlek.
Tolkning av avtal
I en tvist om tolkningen av ett avtal ska domstolen som utgångspunkt försöka klarlägga vad parterna gemensamt avsett med avtalet. Det går emellertid inte alltid att fastställa en gemensam partsavsikt. När individuella förhållanden inte kan fastställas eller ge ledning får tolkningen bygga på objektiva grunder. Utgångspunkten är då avtalets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, får ledning sökas i andra faktorer.
Sådana andra faktorer kan vara avtalets systematik, bakgrunden till avtalet (dess syfte), avtalsföremålets natur och ibland parternas ställning. Ett avtalsvillkor kan också behöva tolkas i ljuset av dispositiv rätt. Det är i allmänhet naturligt att utgå från att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen. (Se ”Partneravtalet” NJA 2015 s. 741 p. 9 och 10 och ”Det Andra Bolaget” NJA 2014 s. 960 p. 22 och 23.)
Om något resultat inte kan uppnås vid en prövning av nu nämnda faktorer kan det finnas anledning att falla tillbaka på andra mera generella tolkningsprinciper. Det kan exempelvis gälla den så kallade oklarhetsregeln, som mycket förenklat kan beskrivas så att ett oklart avtalsvillkor ska tolkas till nackdel för den part som har formulerat det. Oklarhetsregeln har beröringspunkter med principen om att det för vissa rättshandlingar och villkorstyper kan ställas särskilda krav på tydlighet och klarhet. Det handlar framför allt om villkor med särskilt ogynnsamma verkningar och villkor i konsumentrelationer. ( Jfr Axel Adlercreutz och Lars Gorton, Avtalsrätt II, 6 uppl. 2010, s. 110 f. och 116 f.)
Det finns även situationer när den avtalsrättsliga s.k. dolusregeln kan aktualiseras. Den innebär att den part som måste ha insett att motparten uppfattat avtalet på ett annat sätt än parten, kan bli bunden av motpartens uppfattning ( jfr t.ex. Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 11 uppl. 2019, s. 192 f.). Dolusregeln kommer till uttryck i bl.a. 6 § andra stycket ( jfr 4 § andra stycket) avtalslagen.
Återköp i konsumentförhållanden
Det finns ingen särskild reglering om återköp i konsumentköplagen eller i konsumenträttslig lagstiftning i övrigt. Ett återköp får i stället betraktas som ett nytt avtal, med ombytta roller. Återköpet måste dock ses i sitt sammanhang och det kan vägas in i tolkningen av återköpsavtalet att detta har sin grund i ett konsumentförhållande. En näringsidkare och en konsument kan efter att ett fel i en köpt vara har uppdagats komma överens om ett återköp utan att konsumentköplagens tvingande karaktär hindrar det (se p. 7).
Återköp i konsumentförhållanden kan inte generellt uppfattas så att rättigheterna enligt konsumentlagstiftningen avtalas bort. Rätten att göra gällande påföljder enligt exempelvis konsumentköplagen får därför som utgångspunkt anses kvarstå i förhållande till den ursprungliga säljaren även efter ett återköp. Förhållandena i det enskilda fallet kan dock leda till bedömningen att parternas mellanhavanden med anledning av det bakomliggande konsumentköpet har reglerats slutligt. Ger avtalets utformning inte någon tydlig ledning får det betydelse vad parterna har velat åstadkomma genom återköpsavtalet och vad som har diskuterats om påstådda fel i varan.
Bedömningen i detta fall
Bilen var felaktig vid köpet
HD instämmer i tingsrättens och hovrättens bedömning att den mätarställning som angavs i köpeavtalet när bilen såldes till A.F. inte var riktig och att det utgör ett fel enligt 16 § konsumentköplagen.
Hur ska återköpet bedömas?
Utgångspunkten är alltså att en konsument även efter ett återköp har kvar sin rätt att göra gällande påföljder enligt konsumentköplagen (se p. 16). Frågan är då om innehållet i det nu aktuella återköpsavtalet leder till att denna utgångspunkt ska frångås.
I den handling som upprättades i samband med återköpet finns inga villkor eller andra uppgifter som ger någon ledning vid tolkningen av avtalet i det aktuella hänseendet. Det är ostridigt att parterna inte diskuterade om återköpet skulle innebära en slutreglering.
Bolaget har hävdat att det var en självklarhet att återköpet innebar en slutlig reglering och att återköpet annars inte skulle ha kommit till stånd.
Den omständigheten att bilen såldes tillbaka till bolaget efter en diskussion om fel talar i viss mån för att det var en slutlig reglering. Mot detta talar dock att bolaget inte godtog att bilen var felaktig och att återköpspriset enligt bolaget bestämdes på marknadsmässiga grunder. Att återköpspriset var 110 000 kr lägre än det A.F. betalat endast tio månader tidigare talar också mot att återköpet innebar en slutreglering.
Bolaget har också gjort gällande att A.F. insåg att återköpet, enligt bolagets uppfattning, innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Bolaget har dock inte visat att A.F. insåg detta.
En ytterligare fråga är om det ska ges någon betydelse att A.F. vid återköpet inte upplyste bolaget om att han tänkt driva frågan om felet med mätarställningen vidare. Även om återköpet inte omfattas av konsumenträttsliga regler bör det beaktas att det hade sin grund i ett konsumentförhållande. Mot den bakgrunden och vid de förhållanden som gällde har det inte kunnat krävas av A.F. att han vid återköpet klargjorde om han hade för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av det fel han påtalat. I stället får bolaget i egenskap av näringsidkare bära risken för att det inte gjordes klart att återköpet skulle ses som en slutlig reglering av parternas mellanhavanden.
Slutsatsen blir att återköpet inte innebar en slutreglering av parternas mellanhavanden med anledning av felet på bilen. A.F. har alltså inte förlorat sin rätt att göra gällande påföljder enligt konsumentköplagen.
Prisavdragets storlek
A.F. har vid denna bedömning rätt till prisavdrag som svarar mot felet. HD delar hovrättens bedömning i fråga om storleken på avdraget. Det innebär att hovrättens domslut ska fastställas.
– – –
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.