NJA 2022 s. 757

En misstänkt har enligt 21 kap. 3 § RB rätt till biträde av en försvarare under för-undersökningen och under handläggningen i domstol. Domstolen ska förordna en offentlig försvarare för den misstänkte under vissa i 21 kap. 3 a § RB angivna förutsättningar.

Av 21 kap. 5 § RB framgår att som huvudregel ska en advokat som är lämplig för uppdraget förordnas till offentlig försvarare. I förarbetena angavs att uppdrag som of-fentlig försvarare i princip endast borde lämnas till advokater. Som skäl för detta anfördes att det är av stor vikt att uppdrag som offentlig försvarare förbehålls den yrkeskår som står under offentligrättslig tillsyn och därför har ett särskilt ansvar för att uppdraget utförs på ett ur både det allmännas och den enskildes synpunkt tillfredställande sätt (se prop. 1972:4 s. 263).

Av 8 kap. 4 § RB framgår att en advokat i sin verksamhet redbart och nitiskt ska utföra de uppdrag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed. Advokaten ska också iaktta Sveriges Advokatsamfunds regelverk när han eller hon utför sitt uppdrag. Av advokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed framgår att advokatens främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten. Advokaten ska som en oberoende rådgivare företräda och tillvarata klientens intressen, inom ramen för gällande rätt och god advokatsed.

Advokatsamfundet lämnar i promemorian ”Advokatens uppdrag för svaga eller utsatta klienter” rekommendationer för hur en advokat ska agera när en klient inte går att nå inför ett eventuellt överklagande. Det anges bl.a. att advokaten har en långtgående skyldighet att förvissa sig om huruvida klienten vill överklaga eller inte. Advokaten ska försöka komma i kontakt med klienten för att klarlägga saken. Vidare anges att om klienten trots efterforskningar inte går att nå och klientens inställning till att överklaga inte gått att fastställa, måste advokaten överväga att överklaga för att undvika rättsförlust.

Enligt 21 kap. 7 § RB ska en offentlig försvarare med nit och omsorg ta tillvara den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. I förarbetena till bestämmelsen anges att försvararen intar ställning av biträde åt den misstänkte och i den egenskapen har skyldighet att främja hans eller hennes intressen. Försvararen ska vara den misstänktes rådgivare och vidta de åtgärder som krävs för att bevaka dennes rätt. (Se NJA II 1943 s. 286.)

Försvararen får under förundersökningen och målets handläggning vid rätten göra framställningar och vidta åtgärder, som erfordras för tillvaratagande av den misstänktes rätt och, om målet överklagas, biträda honom eller henne i högre rätt (21 kap. 8 § RB). Processlagsberedningen anförde att försvararens ställning såsom biträde åt den misstänkte kräver, att han eller hon i viss utsträckning äger befogenhet att självständigt vidta processuella åtgärder för bevakande av den misstänktes rätt. Det angavs dock att för-svararen inte utan bemyndigande av den misstänkte borde ha rätt att självständigt fullfölja talan mot dom eller beslut. (Se NJA II 1943 s. 286.)

En offentlig försvarare kan alltså inte på egen hand överklaga ett avgörande, utan den tilltalade måste ge honom eller henne ett sådant uppdrag. Den offentliga försvararen agerar sedan i egenskap av ombud för den tilltalade.

Enligt 12 kap. 9 § RB ska en skriftlig fullmakt ges in när ett ombud första gången för talan i målet. Om en fullmakt inte finns tillgänglig då ska rätten ge ombudet tid att ge in den. Vidare framgår av bestämmelsen att om fullmakt utfärdas ska behörigheten anses innefatta ombudets tidigare åtgärder i rättegången.

För offentliga försvarare föreskrivs ett undantag från kravet på att lämna in en skriftlig fullmakt. En skriftlig fullmakt behöver inte ges in annat än om rätten anser att det behövs (21 kap. 2 § femte stycket RB). I förarbetena till bestämmelsen anges att riskerna med en uppmjukning av fullmaktskravet för offentliga försvarare torde vara försumbara. En offentlig försvarare är förordnad av rätten och kan därmed anses åtnjuta domstolens förtroende. Vidare anges att en offentlig försvarare som inte lyckats komma i kontakt med sin huvudman och som utan uppdrag överklagar ett avgörande för att undvika rättsförlust kan förväntas ange det i överklagandet. (Se prop. 2019/20:189 s. 45.)

En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av timkostnadsnorm. (21 kap. 10 § RB.)

I de flesta fall torde det inte vara förenat med några svårigheter för den offentliga försvararen att reda ut om den tilltalade vill överklaga ett avgörande eller inte. Det kan dock uppstå situationer när den offentliga försvararen inte lyckas komma i kontakt med den tilltalade medan överklagandefristen löper och således inte kan få något besked om den saken. Frågan är om det i en sådan situation kan ingå i försvararens uppdrag att ge in ett överklagande.

Av uppdraget som offentlig försvarare följer som sagt en långtgående skyldighet att bevaka den tilltalades intressen. Är den offentliga försvararen en advokat, vilket är normalfallet, ska han eller hon också utföra uppdraget i enlighet med det regelverk som gäller för advokater.

Att den offentliga försvararen i ett fall när den tilltalade inte gått att nå lämnar in ett överklagande innan överklagandefristen löper ut är en åtgärd som vidtas i den tilltalades intresse. Avsikten är att skydda honom eller henne mot rättsförlust. Åtgärden får anses rymmas i uppdraget som offentlig försvarare ( jfr NJA 1973 s. 385 och NJA 1979 s. 251). Den offentliga försvararen bör i överklagandet ange att han eller hon överklagar utan uppdrag (prop. 2019/20:189 s. 45). Det står därigenom klart för domstolen att den offentliga försvararen inte är behörig att överklaga och en fullmakt kommer att begäras in.

Det blir en uppgift för den offentliga försvararen att i varje enskilt fall ta ställning till om ett avgörande ska överklagas när den tilltalade inte går att nå. Om omständigheterna är sådana att det finns anledning att utgå ifrån att den tilltalade vill att domen ska överklagas och ett överklagande till följd av en frist inte kan anstå har den offentliga försvararen fog för att överklaga.

En offentlig försvarare som haft fog för att överklaga ett avgörande har rätt till skälig ersättning för arbete enligt 21 kap. 10 § RB. Som ett riktmärke kan anges att arbetet med ett överklagande utan uppdrag normalt sett inte bör ta mer tid i anspråk än en timme.

P.J.G. lyckades inte etablera någon kontakt med den tilltalade medan överklagan-defristen löpte. Hon visste alltså inte om han ville överklaga domen eller inte. P.J.G. hamnade i ett läge där hon behövde ta ställning till om hon skulle ge in ett överklagande innan fristen löpte ut. Hon gav in ett överklagande under fristens sista dag.

Det finns utifrån omständigheterna i målet inte anledning att ifrågasätta P.J.G:s ställningstagande. HD beaktar särskilt att hon trots flera försök inte lyckades etablera någon kontakt med den tilltalade under tingsrättens handläggning och att hans inställning enligt handlingarna var att han förnekade brott. Hon får under rådande förhållanden anses ha haft fog för åtgärden att ge in ett överklagande.

P.J.G. har således enligt 21 kap. 10 § RB rätt till skälig ersättning av allmänna medel för det arbete hon lagt ned på överklagandet. Hon har begärt ersättning för en timmes arbete, vilket får anses skäligt. Hon har också begärt ersättning för arbete avseende vissa kontakter med hovrätten och den tilltalade om totalt 1,25 timmar. Även detta arbete får anses påkallat för att ta tillvara den tilltalades rätt. P.J.G. ska därför tillerkännas den ersättning hon begärt i hovrätten.