RÅ 1993:77
Prövning av elevs behov av skolskjuts mot enbart färdvägens längd har, när färdvägen går över vatten, ansetts stå i strid med skollagen (1985:1100).
Skolstyrelsen i Vaxholms kommun fastställde den 2 oktober 1989 följande allmänna villkor för erhållande av skolskjuts för grundskoleelever.
Elever erhåller skolskjuts med kollektiva färdmedel, där sådana finns, om avståndet bostaden-skolan överstiger 3 km. Regeln gäller alla elever oavsett stadium.
Särskild skolskjuts sätts in om kollektiva trafikmedel saknas eller sträckan bostaden-hållplatsen för kollektiva trafikmedel är längre än ovan angiven sträcka.
Oavsett ovannämnda avstånd kan efter beslut av skolstyrelsen skjuts medges eller inrättas för rörelsehindrad eller skadad elev eller om elevs färdväg bedöms vara trafikfarlig.
Den 11 juni 1990 beslöt skolstyrelsen - med hänvisning till den fastställda gränsen om tre km från bostaden till närmaste hållplats eller brygga - den förändringen av skolskjutsorganisationen inför läsåret 1990/91 att en elev boende på Knutsholmen ej längre fick åka taxibåt till Vaxholm och att tre barn boende på Granholmarna fick sina skolskjutsar till Karlsudds brygga och från hotellkajen i Vaxholm indragna.
I beslut den 10 september 1990 avslog skolstyrelsen en ansökan om dispens från trekilometer-regeln vid skolskjutsar för elever boende på Granholmarna och Knutsholmen.
Kammarrätten i Stockholm
I besvär hos kammarrätten yrkade föräldrar till berörda elever att beslutet skulle upphävas, eftersom det stred mot skollagen.
Domskäl
Kammarrätten i Stockholm (1990-12-21, Sundin, Sundelin, referent, Jansson samt särskilda ledamöterna Johansson och Björk) yttrade: Enligt 4 kap. 17 § skollagen (1985:1100) skall kommunen för eleverna i sin grundskola kostnadsfritt anordna skolskjuts om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet. - Barnen ifråga, som bor på Granholmarna och på Knutsholmen, är elever i grundskolan i Vaxholm. Avståndet mellan Granholmarna och den av skolstyrelsen anvisade uppsamlingsplatsen för färd till skolan, Karlsudds brygga, är drygt 1,5 km och mellan Knutsholmen och uppsamlingsplatsen Ramsö brygga drygt två km. - Det får anses uteslutet för barnen att ta sig till och från uppsamlingsplatserna själva. På grund härav och då det inte finns några allmänna kommunikationer som barnen kan använda är förhållandena sådana att det enligt nämnda lagrum klart åligger kommunen att kostnadsfritt anordna skolskjuts för barnen. Skolstyrelsens beslut att vägra skolskjuts strider således mot skollagen. - Kammarrätten upphäver det överklagade beslutet.
Regeringsrätten
I besvär hos Regeringsrätten yrkade skolstyrelsen att kammarrättens dom skulle upphävas.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1993-10-19, Wahlgren, Tottie, Bouvin, B. Sjöberg, von Bahr) yttrade: Skollagen - såväl enligt lydelsen vid tidpunkten för skolstyrelsens överklagade beslut (4 kap. 17 §) som i sak enligt därefter antagna lydelser - ålägger varje kommun att för eleverna i grundskolan kostnadsfritt anordna skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet.
Enligt de i målet aktuella reglerna för erhållande av skolskjuts inom Vaxholms kommun, beslutade av skolstyrelsen, gäller som huvudregel att elev erhåller sådan skjuts med kollektiva färdmedel, om avståndet mellan bostaden och skolan överstiger tre km, och med särskild skolskjuts, om kollektiva trafikmedel saknas eller sträckan från bostaden till hållplats för kollektiva trafikmedel är längre än tre km. Oavsett avståndet kan dock enligt de kommunalt antagna reglerna skolstyrelsen medge eller inrätta skjuts för rörelsehindrad eller skadad elev eller om elevs färdväg bedöms vara trafikfarlig.
Frågan i målet är om elever bosatta på vissa öar inom kommunen skall erhålla skolskjuts, trots att de inte är berättigade därtill enligt huvudregeln om ett minsta avstånd om tre km. Skolstyrelsen, som meddelat avslag på ansökningar om dispens från huvudregeln, har därvid räknat avståndet från respektive ös egen brygga till närmaste brygga, som utgör hållplats för kollektiva trafikmedel eller för skolskjutsar anordnade av skolstyrelsen.
Som framgår av det tidigare återgivna lämnar skollagen ett visst utrymme åt kommunen att bedöma när behov av skolskjuts skall anses föreligga. Den av kommunen antagna huvudregeln om visst minsta avstånd från bostad till skola eller till hållplats för allmänna färdmedel utgör i detta hänseende ett sätt att nå en allmän avgränsning, som kan antas komma att fånga in huvuddelen av alla de fall där det finns ett behov av skolskjuts. Ett sådant behov kan emellertid föreligga även av annan anledning än färdvägens längd. Enligt skollagen skall därutöver beaktas trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet. Denna lagens uppräkning - som har viss motsvarighet i de av kommunen antagna reglerna - visar att det i aktuella fall får göras en individuell prövning av vilka möjligheter den enskilde elev som söker skolskjuts har att i annan ordning ta sig till skola eller hållplats. Vid en sådan prövning bör hänsyn tas till exempelvis det förhållandet att färden kan komma att gå över vatten. Förutom elevens ålder och allmänna mognad i trafiken måste trafikfarligheten samt andra åberopade särskilda omständigheter beaktas.
Skolstyrelsen har såvitt framgår av handlingarna grundat sitt avslagsbeslut enbart på färdvägens längd och har ej ingått i den närmare prövning av varje elevs behov av skolskjuts som skollagen förutsätter. Med beaktande av vad som anförts i det föregående strider skolstyrelsens beslut därför mot skollagen.
Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.