RÅ 2002:91

Sedan B.G. ansökt om kostnadsfri skolskjuts (SL-kort) för sin son F. beslutade Barn- och ungdomsnämndens arbetsutskott i Sigtuna kommun den 23 februari 2000 att inte föreslå någon ändring av gällande beslut beträffande SL-kort för barn där föräldrarna har gemensam vårdnad, på så sätt att det endast är den adress där barnet är mantalsskrivet som berättigar till skolkort.

Länsrätten i Stockholms län

B.G. överklagade beslutet och yrkade att hans son skulle få SL-kort. Han anförde bl.a. följande. F. bor hos honom varannan vecka men är folkbokförd hos modern. De har gemensam vårdnad. Beslutet är oriktigt då det i lagtext är angivet att bostad skall vara belägen sex kilometer från skolan. Avståndet mellan hans bostad och skolan är ca 12 km.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (2000-05-19, ordförande Widström) yttrade: Bestämmelser - Enligt 10 kap. 1 § kommunallagen (1991:900), KL, har varje medlem av en kommun rätt att få lagligheten av kommunens beslut prövad genom att överklaga till länsrätten. Därvid kan rätten inte bedöma lämpligheten och skäligheten i beslutet utan prövning kan endast ske i den begränsade omfattning som anges i 10 kap. 8 § nämnda lag. - Enligt 10 kap. 8 § KL skall ett överklagat beslut upphävas om 1. det inte har tillkommit i laga ordning, 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen, 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, 4. beslutet strider mot lag eller annan författning. - Enligt 4 kap. 7 § skollagen (1985:1100) är hemkommunen skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet. - Enligt 1 kap. 15 § skollagen avses med hemkommun den kommun i vilken han är folkbokförd. - Länsrättens bedömning - F. är folkbokförd hos sin mor i Märsta i Sigtuna kommun. Varannan vecka bor han hos sin far i Rosersberg, som också ligger i Sigtuna kommun. Avståndet till skolan är då ca 12 km. Som nyss redovisats skall hemkommunen, dvs. den kommun i vilken eleven är folkbokförd, sörja för att det för elever i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs. Det är således inte själva folkbokföringsadressen som är avgörande utan avgörande är i vilken kommun eleven är folkbokförd. Eftersom F. är folkbokförd i Sigtuna kommun, är denna kommun ansvarig för att det anordnas kostnadsfri skolskjuts för honom, när detta behövs med hänsyn till färdvägens längd. Beslutet den 23 februari 2000 strider därmed mot lag och skall upphävas. - Länsrätten bifaller överklagandet och upphäver Barn- och ungdomsnämndens arbetsutskotts i Sigtuna kommun beslut den 23 februari 2000, § 1, dnr 00/BUN000005-623.

Kammarrätten i Stockholm

Sigtuna kommun överklagade domen och yrkade att kammarrätten skulle fastställa Barn- och ungdomsnämndens arbetsutskotts beslut den 23 februari 2000.

B.G. bestred bifall till överklagandet.

Kommunen anförde i huvudsak följande. I de fall elever växelvis bor hos sina föräldrar tillämpar kommunen principen att skyldighet att anordna skolskjuts prövas med utgångspunkt i barnets bostad, dvs. där barnet är folkbokfört. Detta är också i överensstämmelse med en dom avkunnad av Kammarrätten i Sundsvall den 28 januari 1991. Folkbokföringsadressen är också vad som utgör utgångspunkten för vilken skola som barnet placeras i. Någon skyldighet för kommunen att ordna skolskjuts för dem som väljer annan skola finns inte enligt 4 kap. 7 § tredje stycket 1 skollagen. Det är inte rimligt och kan heller inte vara lagstiftarens mening att det i de fall barnen växelvis bor hos föräldrarna med inte sällan lång resväg från den ena föräldern skall föreligga en skyldighet att ordna skolskjuts på sätt som nu är aktuellt.

B.G. anförde i huvudsak följande. Kommunen stödjer sig på principen att bostad är lika med folkbokföringsadress, trots texten i skollagen. Kommunen anger vidare att folkbokföringsadressen utgör utgångspunkten för vilken skola ett barn placeras i. Det är endast han som har ändrat bostadsadress. Han bor dessutom fortfarande kvar i Sigtuna kommun. F. går kvar i samma skola som han alltid har gjort.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (2001-10-30, Regner, Ganting, referent, Sandström) yttrade: Av 4 kap. 7 § skollagen framgår bl.a. att hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om det behövs med hänsyn till i lagrummet angivna omständigheter. I paragrafen anges inte att eleven har rätt att erhålla skolskjuts endast från folkbokföringsadressen utan att kommunen skall anordna skolskjuts om behov finns. Enligt kammarrättens mening innebär det sagda att Sigtuna kommun inte haft lagligt stöd för att vägra F.G. skolskjuts till och från faderns bostad endast på den grunden att han inte är folkbokförd på den adressen. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Sigtuna kommun fullföljde sin talan.

Prövningstillstånd meddelades.

B.G. bestred bifall till överklagandet.

Skolverket och Svenska Kommunförbundet avgav yttrande i målet.

Skolverket angav sammanfattningsvis som sin uppfattning att reglerna i skollagen om rätt till skolskjuts för elever i grundskolan utgår från den faktiska bostads- och skolsituationen och att förhållandena mellan skollagens och föräldrabalkens regler är sådana att barnet kan vara bosatt på två ställen men vara elev i endast en skola. Enligt verket skall därför rätten till skolskjuts för elever, som bor hos sina respektive föräldrar på två olika ställen, bedömas utifrån förhållandena till bägge dessa bostäder.

Svenska Kommunförbundet hävdade däremot sammanfattningsvis att skollagens regler om skolskjuts mot bakgrund av deras nuvarande utformning inte kan ges annan innebörd än att omfattningen av kommunernas skyldigheter att ordna skolskjuts måste prövas med utgångspunkt i barnets bostad, dvs. där barnet är folkbokfört.

Regeringsrätten (2002-12-04, Ragnemalm, Billum, Almgren, Dexe, Kindlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. B.G:s son bor varannan vecka hos fadern och varannan vecka hos modern. Föräldrarna har gemensam vårdnad om sonen. Båda föräldrarna bor i Sigtuna kommun. Pojken är folkbokförd på moderns adress och går i den grundskola som kommunen placerat honom i med hänsyn till folkbokföringen. Upptagningsområdet för denna skola omfattar även faderns adress. Avståndet mellan faderns bostad och skolan är ca tolv kilometer.

I januari 2000 ansökte B.G. om kostnadsfri skolskjuts (SL-kort) för sonen. I beslut den 23 februari 2000 vägrade Barn- och ungdomsnämnden i Sigtuna kommun honom ersättning för skolkort med hänvisning till att nämnden tidigare beslutat att elevens folkbokföringsadress är avgörande vid prövning av fråga om rätt till skolskjuts.

Frågan i målet är om kommunens beslut strider mot lag.

I 4 kap. 7 § första stycket skollagen stadgas att hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, funktionshinder hos en elev eller någon annan särskild omständighet.

För den som är bosatt i landet avses med hemkommun, enligt 1 kap. 15 § första stycket skollagen, den kommun i vilken han är folkbokförd.

Bestämmelsen i 4 kap. 7 § första stycket skollagen bygger på huvudregeln att grundskoleutbildning skall vara kostnadsfri för eleverna. I förarbetena till skollagen har uttalats att bakgrunden till det i princip fullständiga kostnadsansvaret för huvudmannen i förhållande till eleverna i grundskolan är att eleverna (själva eller genom föräldrarna) inte skall behöva betala för utbildning som de genom skolplikten är skyldiga att genomgå. Eftersom skolskjutsning beror på skolgången skall huvudmannen vara skyldig att anordna behövlig skjutsning gratis. (Prop. 1985/86:10 s. 101.)

Regeringsrätten gör följande bedömning.

När barn till separerade föräldrar med gemensam vårdnad bor lika mycket hos båda föräldrarna brukar man tala om växelvis boende. Föräldrarna kan avtala härom men domstol kan också, då den enligt bestämmelserna i 6 kap. 14 a § föräldrabalken beslutar om vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med, förordna att barnet skall bo växelvis hos var och en av dem (se prop. 1997/98:7 s. 56 och 112 f.). Denna möjlighet utgör en naturlig konsekvens av de riktlinjer för prövningen som anges i 6 kap. 2 a § föräldrabalken och som innebär att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av bl.a. frågor som rör boende och att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall fästas särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Systemet med växelvis boende som ett fast arrangemang är alltså förankrat i lagstiftningen, och då det tillämpas får det berörda barnet anses ha två likvärdiga hem.

Att rätten till kostnadsfri skolskjuts enligt 4 kap. 7 § första stycket skollagen i sådant fall skulle vara begränsad till resor mellan den bostad där barnet är folkbokfört och skolan framstår mot den angivna bakgrunden som stridande mot principen om kostnadsfri grundskoleutbildning. En sådan tillämpning har inte heller stöd vare sig i skollagens bestämmelser eller i förarbetena till dessa.

Regeringsrätten finner därför att det inte kan anses förenligt med skollagen att avslå B.G:s ansökan om ersättning för kostnader för skolskjuts med hänvisning till att behovsprövningen sker med utgångspunkt i att barnet är bosatt endast där det är folkbokfört. Som underrätterna funnit strider kommunens beslut således mot lag och skall upphävas.