I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde

X i huvudsak följande: X hade investerat och avsåg att

framdeles investera i en treårig aktieindexobligation

utgiven av Skandinaviska Enskilda Banken. Den ifrågavarande

aktieindexobligationen var ett löpande skuldebrev emitterat

av banken i svenska kronor. Emissionskursen var 100 procent

av nominellt belopp. Det nominella beloppet av

Skandinaviska Enskilda Bankens aktieindexobligationslån om

130 600 000 kr representerades av obligationer i valören

50 000 kr eller högre valör jämnt delbar med 50 000 kr.

Lånets löptid var tre år. Aktieindexobligationen löpte utan

ränta. I stället hade placeraren möjlighet att på

återbetalningsdagen utöver nominellt belopp erhålla ett

belopp kopplat till eventuell värdetillväxt av Standard &

Poor's 500 Composit Stock Price Index (S&P 500 Index) över

perioden. - S&P 500 Index sattes samman och publicerades av

Standard & Poor's och avsåg att spegla utvecklingen på

USA:s aktiemarknad. Värdet på S&P 500 beräknades utifrån

det sammanlagda värdet på 500 av Standard & Poor's utvalda

aktier. - På återbetalningsdagen den 31 januari 1995

återbetalades lånet med nominellt belopp samt därutöver,

för det fall slutindex översteg startindex, ett belopp

beräknat på följande sätt

nominellt belopp x (uf (ls - le))

--------

le

där le = startindex, ls = slutindex och

uf = uppräkningsfaktorn.

Med uppräkningsfaktor avsågs den av banken på

fastställelsedagen för startindex fastställda faktorn med

vilken en eventuell procentuell uppgång av index skulle

multipliceras. Denna hade fastställts till 1,5. Placeraren

deltog således med 150 procent i eventuell uppgång av S&P

500 Index. Om placeraren köpte en aktieindexobligation för

1 mkr och S&P 500 Index gick upp med 50 procent på 3 år så

betalade banken på slutdagen ut 1,75 mkr till innehavaren

av obligationen, dvs. nominellt belopp samt därutöver

indexökningen multiplicerad med 1,5. Slutindex fastställdes

den 9 januari 1995. - Aktieindexobligationerna var

registrerade hos Värdepapperscentralen VPC AB.

Skandinaviska Enskilda Banken hade ansökt om inregistrering

av lånet hos Stockholms fondbörs. Registrering torde ske på

Stockholms fondbörs officiella månatliga kurslista för

obligationer. På denna lista förekom endast ställda

köpkurser som inte baserades på verkliga avslut. Vidare

avsåg banken att under normala marknadsförhållanden på

förfrågan ställa köpkurs och om så var möjligt även

säljkurs på aktieindexobligationerna. Någon regelbunden

handel med aktieindexobligationerna förväntades inte ske. -

Frågor - 1. Skulle aktieindexobligationen beskattas enligt reglerna i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt (SIL) eller enligt reglerna för fordringar i

29 § 1 och 2 mom. SIL? - 2. Var aktieindexobligationen att

anse som marknadsnoterad enligt definitionen i 27 § 2 mom.

andra stycket SIL alternativt enligt 29 § 2 mom. SIL? -

3. Om han förvärvat aktieindexobligationen av emitterande

bank till nominellt belopp och behöll obligationen till

inlösen skulle det belopp han erhöll på slutdagen - utöver

nominellt belopp - beskattas som reavinst eller som ränta?

- 4. Om han förvärvat aktieindexobligationen av emitterande

bank till nominellt belopp och avyttrade obligationen under

löptiden till tredje man skulle det belopp han erhöll som

översteg nominellt belopp beskattas som reavinst eller som

ränta? - 4 b) Blev svaret på fråga 4 annorlunda om han

avyttrade obligationen under löptiden men efter

fastställelsedagen för slutindex? - 4 c) Blev svaren på

frågorna 4 och 4 b) annorlunda om avyttring skedde till

emitterande bank? - 5. Hur skulle beskattning ske om han

förvärvade aktieindexobligationen av emitterande bank till

nominellt belopp och avyttrade obligationen under löptiden

till tredje man för belopp som understeg av honom erlagt

belopp? - 5 b) Blev svaret på fråga 5 annorlunda om

avyttring skedde under löptiden men efter

fastställelsedagen för slutindex? - 5 c) Blev svaren på

frågorna 5 och 5 b) annorlunda om avyttring skedde till

emitterande bank? - 6. Hur skulle beskattning ske om han

förvärvade aktieindexobligationen på marknaden av tredje

man för ett belopp som översteg nominellt belopp och sedan

behöll den till inlösen, varvid han erhöll ett högre belopp

än han själv betalt? - 6 b) Blev svaret på fråga 6

annorlunda om avyttring skedde till tredje man före

inlösen? - 7. Hur skulle beskattning ske om han förvärvade

aktieindexobligationen på marknaden av tredje man för ett

belopp som översteg nominellt belopp och sedan behöll den

till inlösen, varvid han erhöll ett lägre belopp än han

själv betalt för obligationen men ändå över det nominella

beloppet? - 7 b) Blev svaret på fråga 7 annorlunda om

avyttring skedde till tredje man före inlösen? - 8. Hur

skulle beskattning ske om han förvärvade

aktieindexobligationen på marknaden av tredje man till ett

pris som understeg obligationens nominella belopp och sedan

behöll den till inlösen varvid han erhåll a) nominellt

belopp? b) mer än nominellt belopp? - 8 c) Blev svaren på

frågorna 8 a) och 8 b) annorlunda om avyttring i stället

skedde till tredje man före inlösen? - 9. Efter vilka

principer skulle aktieindexobligationen

förmögenhetsbeskattas?

Skatterättsnämnden (1993-02-11, Sandström, ordföranden, Wingren, Colver, Lindström, Nord, Qwerin, Rosen) yttrade: Fråga 1 - Aktieindexobligationen är ett sådant finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL. - Motivering. - Aktieindexobligation tillhör inte de i 27 § 1 mom. SIL

särskilt angivna finansiella instrumenten. Till

konstruktion och verkningssätt företer emellertid

obligationen likheter med flera av de instrument som nämns

i momentet. Obligationen bör därför behandlas på samma sätt

som dessa instrument. - Fråga 2 - Aktieindexobligationen är inte marknadsnoterad enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

- Motivering. - Aktieindexobligationen är inregistrerad vid Stockholms fondbörs enligt bestämmelserna i lagen

(1979:749) om Stockholms fondbörs och i förordningen

(1979:996) om Stockholms fondbörs (lagen och förordningen

har upphävts genom SFS 1992:543 och 561). Obligationen

finns upptagen på börsens officiella månatliga kurslista

för obligationer. Någon handel med obligationen vid börsen

förekommer inte. På listan noteras inte betalkurser eller

omsättning för obligationen. Däremot förekommer köpkurser.

I syfte att möjliggöra uppgörelser mellan innehavare av

aktieindexobligationer och personer som vill förvärva

sådana obligationer förmedlar Skandinaviska Enskilda Banken

kurser som obligationsinnehavare är beredda att sälja för

respektive presumtiva köpare är beredda att betala eller

som banken på egen hand räknar fram. Banken förmedlar köp

och försäljningar på löpande basis. Vad banken känner till

har hittills ca 30 avslut förekommit. - Enligt 27 § 2 mom.

andra stycket SIL får anskaffningsvärdet för finansiella

instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL (dock inte optioner

och terminer) bestämmas schablonmässigt. Förutsättningen är

att instrumentet är marknadsnoterat, dvs. "föremål för

notering på inländsk eller utländsk börs eller annan

kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är

allmänt tillgänglig". - Den omständigheten att någon

börshandel med instrumentet inte förekommer utesluter

alltså inte i sig att obligationen kan anses vara

marknadsnoterad. Av de i ärendet lämnade uppgifterna

framgår emellertid att det hittills inte förekommit några

sådana noteringar om avslut m.m. som förutsätts i 27 §

2 mom. andra stycket SIL. Aktieindexobligationen uppfyller

därför inte de krav som ställs på ett instrument för att

det skall anses vara marknadsnoterat. - Frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 7, 7b, 8a, 8b och 8c - Reglerna om reavinst och reaförlust är tillämpliga. Någon beskattning

eller avdragsrätt som för ränta aktualiseras inte. -

Motivering. - Vad gäller frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 7 och 7b är värdeförändringen mellan tidpunkten för förvärvet och den tidpunkt då innehavet upphör inte så

förutsebar att den kan hänföras till ränta. I stället skall

reglerna om reavinst och reaförlust tillämpas. - Enligt

förutsättningarna för frågorna 8a, 8b och 8c förvärvas

aktieindexobligationen för ett belopp som understiger det

garanterade inlösenbeloppet. Behålls obligationen till

inlösen kan det därför ligga nära till hands att behandla

en värdestegring upp till detta belopp som ränta (jfr RÅ

1988 ref. 2). Det finns vidare skäl att behandla en vid

förvärvet beräknad och sedermera realiserad värdestegring

vid en avyttring till tredje man på motsvarande sätt. Någon

praxis på området som ger belägg för att beskattning som

för ränta skall ske i det fallet finns emellertid inte. - I

det skattesystem som gäller fr.o.m. 1992 års taxering

tillämpas vid reavinstbeskattningen den s.k.

genomsnittsmetoden (27 § 2 mom. första stycket SIL). Har

ett finansiellt instrument avyttrats görs inget försök att

fastställa den "verkliga" anskaffningsutgiften för just det

instrumentet. I stället beräknas det genomsnittliga

anskaffningsvärdet för samtliga finansiella instrument av

samma slag och sort på grundval av faktiska

anskaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade

förändringar beträffande innehavet. - I fråga om

obligationer där avkastning helt eller delvis utgår i form

av en förutsebar värdestegring kan den kollektiva beräkning

som genomsnittsmetoden förutsätter inte utan vidare förenas

med en separat räntebeskattning av varje individuellt

instrument för sig. Har exempelvis en del av ett innehav

avyttrats måste en eventuell räntebeskattning

fortsättningsvis, på samma sätt som reavinstbeskattningen,

knyta an inte till individuella instrument utan till ett

instrument förvärvat till genomsnittspris. Det belopp som

tas till beskattning vid en inlösen eller avyttring till

tredje man kan därmed snarare ses som en av

reavinstreglerna dikterad restpost än som, helt eller

delvis, en ränta eller annan löpande avkastning på en

placering. Vid en eventuell samtidig tillämpning av

rea- och räntereglerna kan särskilda problem uppkomma om

instrument förvärvats till kurs såväl under som över den

garanterade inlösenkursen. Vad gäller det i ärendet

aktuella instrumentet tillkommer att en vid förvärvet

erlagd överkurs inte har karaktär av räntekostnad vilket i

sig - om innehavet avser också obligationer som förvärvats

till underkurs - omöjliggör en samtidig tillämpning av

rea- och räntereglerna. Av bl.a. systematiska skäl bör en

räntebeskattning inte komma i fråga ens i det fall att

innehavet avser endast en enstaka till underkurs förvärvad

aktieindexobligation. - Oavsett vilken bedömning som skulle

ha gjorts vid en tillämpning av äldre skatteregler är

nämndens uppfattning att en räntebeskattning av den av X

förvärvade aktieindexobligationen inte är förenlig med den

vid reavinstbeskattningen numera tillämpade

genomsnittsmetoden. - Fråga 9 - Aktieindexobligationen skall - med tillämpning av punkt 5 sista stycket av

anvisningarna till 3 och 4 §§ i den upphävda lagen

(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL - tas upp till

det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala

förhållanden. - Motivering. - I punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL finns värderingsregler för aktier och

andra värdepapper (SFL har upphävts genom SFS 1991:1850 men

tillämpas alltjämt; jfr också SFS 1992:1489). I fråga om

andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och

är av det slag som anges i 27 § 1 mom. SIL skall 75 procent

av det noterade värdet tas upp vid förmögenhetsberäkningen

(första stycket avd. anvisningspunkten). - De uppgifter

som lämnats om aktieindexobligationen (jfr motiveringen

till svaret på fråga 2) ger vid handen att denna inte varit

föremål för någon marknadsmässig omsättning. Den här

refererade bestämmelsen är därför inte tillämplig. I

stället skall sista stycket av anvisningspunkten tillämpas.

Det innebär att obligationen skall tas upp till det pris

som kan påräknas vid en försäljning under normala

förhållanden.

Ledamoten Virin var skiljaktig i vad avsåg svaren på frågorna 2 och 9 samt beträffande motiveringen av

svaret på frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 7,

7b, 8a, 8b och 8c och anförde: - Enligt min mening är

aktieindexobligationen att anse som marknadsnoterad

enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL och skall - med

tillämpning av punkt 5 första stycket av anvisningarna

till 3 och 4 §§ SFL - tas upp till 75 procent av det

noterade värdet. Jag anser att frågorna 2 och 9 skulle

ha besvarats i enlighet härmed. -

Aktieindexobligationen är inregistrerad vid Stockholms

fondbörs enligt bestämmelserna i lagen (1979:749) om

Stockholms fondbörs och i förordningen (1979:996) om

Stockholms fondbörs (lagen och förordningen har

upphävts genom SFS 1992:543 och 561). Obligationen

finns upptagen på börsens officiella månatliga

kurslista för obligationer. Någon handel med

obligationen vid börsen förekommer inte. På listan

noteras inte betalkurser eller omsättning för

obligationen. Däremot förekommer köpkurser. I syfte

att möjliggöra uppgörelser mellan innehavare av

aktieindexobligationer och personer som vill förvärva

sådana obligationer förmedlar Skandinaviska Enskilda

Banken kurser som obligationsinnehavare är beredda att

sälja för respektive presumtiva köpare är beredda att

betala eller som banken på egen hand räknar fram.

Banken förmedlar köp och försäljningar på löpande

basis. Vad banken känner till har hittills ca

30 avslut förekommit. - Enligt 27 § 2 mom. andra

stycket SIL får anskaffningsvärdet för finansiella

instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL (dock inte

optioner och terminer) bestämmas schablonmässigt.

Förutsättningen är att instrumentet är

marknadsnoterat, dvs. "föremål för notering på

inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig

notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt

tillgänglig". - Regeln är - enligt min bedömning inte

utan fog - utformad på ett sådant sätt att gränserna

för dess tillämpning inte tål någon formell

hårddragning. Skälet till regelns utformning

utvecklades i prop. 1989/90:110, s. 429 och 722-723. -

Frågan vilka värdepapper som skall undantas från

begränsningen av avdragsrätten till 70 procent,

bör som nämnts avgöras bl.a. med hänsyn till

vilka kontrollmöjligheter som finns. - I de fall

det inte finns några marknadsnoteringar kan

skattemyndigheterna inte kontrollera att

egendomen verkligen har köpts och sålts till den

kurs som den skattskyldige uppgett. Det finns

inte heller samma möjligheter att upptäcka att

han över huvud taget har ägt ett värdepapper.

- - - -

Här finns också definitionen av vad som avses med

marknadsnoterad. Den anknyter till den definition

som i dag återfinns i punkt 5 av anvisningarna

till 3 och 4 §§ lagen (1947:576) om statlig

förmögenhetsskatt. En skillnad i förhållande till

definitionen i nämnda lag är att det här anges

att noteringen skall vara allmänt tillgänglig.

Anledningen till detta är att noteringarna hos

privata kreditinstitut skall räknas som

"marknadsnotering" likaväl som notering på t.ex.

Stockholms fondbörs - men både skattskyldiga och

taxeringsmyndigheterna måste kunna få del av

noteringarna för att instrumenten skall anses

marknadsnoterade.

Det enda uttryckligen uppgivna skälet till

lagregleringen är kontrollskälet. Uttryckligen anges

också att "privata" noteringar skall godtas om blott

noteringarna är tillgängliga för allmänheten och

skattemyndigheterna. Kravet på tillgängligheten visar i

själva verket att det nakna noteringskravet kan

uppfattas som mycket lättuppfyllt. -

Aktieindexobligationen är föremål för notering på

Stockholms fondbörs. Redan därmed uppfylles lagens

krav. Hittills har också en viss omsättning förekommit

under institutionell medverkan. Aktieindexobligationen

är uppenbarligen avsedd för placering och omsättning

på en anonym och välorganiserad placerarmarknad. De

eftersträvade kontrollmöjligheterna föreligger. Att

omsättningen ännu inte tagit mer omfattande

proportioner kan bero på att aktieindexobligationen

typiskt sett har en relativt trög värdeutveckling

under löptidens början. Senare under obligationens

löptid kommer följsamheten mot det aktieindex som

obligationen representerar att bli större och större.

Då ökar incitamenten för kortsiktiga placerare att ta

positioner. Detta kan inträffa ganska tidigt under

löptiden om aktieindex stiger oförmodat snabbt, och

optionselementet i obligationen därigenom tidigt blir

vad som brukar kallas "in the money". Sannolikheten

för en mera intensiv handel med

aktieindexobligationerna ökar då kraftigt. Ett annat

skäl till att omsättningen varit låg kan vara att

aktieindexobligationen alltjämt är ett mycket ovanligt

och svårförstått instrument. Endast ett fåtal lån har

hittills emitterats; samtliga under senare år.

Utomlands, där instrumentet funnit längre och också

hunnit bli mera spritt mellan olika placerargrupper,

är handeln följaktligen mera omfattande. - Det är

dessutom väl känt att ett antal aktier på OTC-listan

och O-listan i praktiken omsätts ytterst sällan utan

att det för den skull ifrågasätts att de är

marknadsmässigt omsatta i nu aktuella lagrums mening.

Aktieindexobligationer kan försäljas relativt omgående

om innehavaren accepterar den vid varje tidpunkt

allmänt (vid bankkontoret) tillgängliga erbjudna

kursen, alternativt den indikativa köpkurs som banken

har "intentionen att ställa" .... "baserad på

obligationens teoretiska värde". Utan sådana

intentioner torde ett för marknaden avsett värdepapper

vara omöjligt att emittera. - Vad gäller andelar i

värdepappersfonder, vilka heller aldrig ifrågasatts

som marknadsmässigt omsatta finansiella instrument,

förvärvas de genom att inbetalning (ofta i form av

regelbundet sparande i relativt små belopp) till

fonden görs, varvid nya (bråkdelar av) andelar ges ut,

och avyttras de genom utbetalning från fonden av

önskat belopp, varvid andelstalet (eller bråkdelar

därav) går ned. Någon omsättning av andelar, dvs.

överlåtelse mellan placerare förekommer över huvud

taget inte. - Sammanfattningsvis är

aktieindexobligationen de facto föremål för en form av

notering. Noteringen sker genom Stockholms fondbörs

direkta medverkan. Aktieindexobligationen är avsedd

att vara ett omsättningsbart instrument på en anonym

placerarmarknad vilket ändamål underlättas av att

institutioner ställer köpkurser. De noteringar som

förekommer är allmänt tillgängliga. Detta måste anses

vara tillräckligt för att aktieindexobligationen skall

uppfylla kraven enligt såväl 27 § 2 mom. andra stycket

SIL som punkt 5 första stycket av anvisningarna till 3

och 4 §§ SFL. - I övrigt vill jag till skillnad mot

majoriteten motivera mitt ställningstagande på

följande sätt. - Frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 7 och 7b - Värdeförändringen mellan tidpunkten för förvärvet av aktieindexobligationen och den tidpunkt

då innehavet upphör är beroende av förändringar i

värdet av de aktier som ingår i tillämpligt

aktieindex. Värdeförändringen beror inte på och kan

inte beräknas på grundval av låneavtalet. Sådana

värdeförändringar utgör kapitalvinster och

kapitalförluster och beskattas enligt reavinstreglerna

(jfr prop. 1989/90:110, avsnitt 6.6.1 s. 459). -

Frågorna 8a, 8b och 8c - Vad jag anfört under motiveringen till fråga 3 m.fl. gäller även för det

fall att en obligation förvärvats under sitt nominella

värde. Inte heller i den situationen med en för

förvärvaren helt säkerställd inkomst motsvaras

värdestegringen av någon finansiell kostnad (ränta)

för obligationens utfärdare. Värdestegringen innebär

endast en återvinning av en tidigare innehavares

realisationsförlust, som i sin tur kan ha berott på en

nedgång i det aktieindex, vartill lånets

återbetalningsbelopp knutits eller till risken för att

obligationsutfärdaren inte kommer att kunna infria

sitt åtagande att återbetala obligationslånets

nominella belopp, dvs. omständigheter som inte

motsvaras av någon finansiell kostnad (ränta) för

obligationsutfärdaren. Inte heller denna

värdeförändring beror på eller kan beräknas på

grundval av låneavtalet. Återvinningen utgör inte

ränta i ekonomisk mening. I avsaknad av reglering som

skulle kunna ge utrymme för annan bedömning i

skattehänseende och då principen om symmetrisk

behandling av transaktioner - bl.a. i avsikt att

förhindra skattearbitrage - genomsyrar 1990 års

skattereform, anser jag att även "säkerställd"

värdestegring i ett fall som detta skall beskattas

enligt reglerna för reavinst och inte som ränta och

liknande avkastning.

Riksskatteverket och X överklagade och yrkade att

Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet och förklara

att aktieindexobligationen var att anse som marknadsnoterad

(fråga 2) och att obligationen vid förmögenhetstaxeringen

skulle tas upp till 75 procent av det noterade värdet

enligt bestämmelserna i punkt 5 första stycket av

anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt (fråga 9).

Riksskatteverket yrkade vidare att förhandsbeskedet även i

övrigt skulle ändras så att det överensstämde med den

uppfattning som verket gett uttryck för hos

Skatterättsnämnden, vilket innebar i huvudsak att

räntebeskattning kunde aktualiseras vid inlösen av

obligationen, vid avyttring av obligationen under löptiden

till emitterande bank (förtida inlösen) och - i princip -

vid avyttring till tredje man efter dagen för fastställelse

av slutindex (frågorna 3-8).

X bestred bifall till Riksskatteverkets ändringsyrkande

såvitt avsåg frågorna 3-8.

Regeringsrätten (1994-02-03, Björne, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling) gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden beträffande de frågor som överklagats

och fastställde nämndens förhandsbesked i denna del.

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde

Y AB i huvudsak följande: Sökandebolaget bedrev uthyrning

av lokaler och finansiell förvaltning. Bolaget hade

investerat och avsåg att framdeles investera i en treårig

aktieindexobligation utgiven av Skandinaviska Enskilda

Banken. (Villkoren för obligationslånet beskrivs i X:s

ansökan i I.) Frågor - 1. Skulle aktieindexobligationen beskattas enligt reglerna i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt (SIL) eller enligt reglerna för

fordringar i 29 § 1 och 2 mom. SIL? - 2. Var

aktieindexobligationen att anse som marknadsnoterad enligt

definitionen i 27 § 2 mom. andra stycket SIL alternativt

enligt 29 § 2 mom. SIL? - 3. Om bolaget förvärvat

aktieindexobligationen av emitterande bank till nominellt

belopp och behöll obligationen till inlösen skulle det

belopp bolaget erhöll på slutdagen - utöver nominellt

belopp - beskattas som reavinst eller som ränta? - 3 b) Om

någon del skulle beskattas som ränta - vid vilken tidpunkt

och efter vilka beräkningsgrunder skulle beskattning ske? -

4. Om bolaget förvärvat aktieindexobligationen av

emitterande bank till nominellt belopp och avyttrade

obligationen under löptiden till tredje man skulle det

belopp bolaget erhöll som översteg nominellt belopp

beskattas som reavinst eller som ränta? - 4 b) Blev svaret

på fråga 4 annorlunda om bolaget avyttrade obligationen

under löptiden men efter fastställelsedagen för slutindex?

- 4 c) Blev svaren på frågorna 4 och 4 b) annorlunda om

avyttring skedde till emitterande bank? - 4 d) Om någon del

skulle beskattas som ränta - vid vilken tidpunkt och efter

vilka beräkningsgrunder skulle beskattning ske? - 5. Hur

skulle beskattning ske om bolaget förvärvade

aktieindexobligationen av emitterande bank till nominellt

belopp och avyttrade obligationen under löptiden till

tredje man för belopp som understeg av bolaget erlagt

belopp? - 5 b) Blev svaret på fråga 5 annorlunda om

avyttring skedde under löptiden men efter

fastställelsedagen för slutindex? - 5 c) Blev svaren på

frågorna 5 och 5 b) annorlunda om avyttring skedde till

emitterande bank? - 6. Hur skulle beskattning ske om

bolaget förvärvade aktieindexobligationen på marknaden av

tredje man för ett belopp som översteg nominellt belopp och

sedan behöll den till inlösen, varvid bolaget erhöll ett

högre belopp än bolaget betalt? - 6 b) Blev svaret på

fråga 6 annorlunda om avyttring skedde till tredje man före

inlösen? - 6 c) Hade bolaget rätt till avdrag för någon del

av erlagd köpeskilling såsom för utgiven räntekompensation?

- 6 d) Kunde någon beskattning såsom för ränteintäkt

aktualiseras under bolagets innehavstid? Hur skulle då

denna beräknas? - 7. Hur skulle beskattning ske om bolaget

förvärvade aktieindexobligationen på marknaden av tredje

man för ett belopp som översteg nominellt belopp och sedan

behöll den till inlösen, varvid bolaget erhöll ett lägre

belopp än bolaget betalt för obligationen men ändå över det

nominella beloppet? - 7 b) Blev svaret på fråga 7

annorlunda om avyttring skedde till tredje man före

inlösen? - 8. Hur skulle beskattning ske om bolaget

förvärvade aktieindexobligationen på marknaden av tredje

man till ett pris som understeg obligationens nominella

belopp och sedan behöll den till inlösen varvid bolaget

erhöll - a) nominellt belopp? - b) mer än nominellt belopp?

- 8 c) Blev svaren på frågorna 8 a) och 8 b) annorlunda om

avyttring i stället skedde till tredje man före inlösen? -

8 d) Kunde beskattning såsom för ränteintäkt under bolagets

innehavstid aktualiseras?

Skatterättsnämnden (1993-02-11, Sandström, ordförande, Lindström, Nord, Qwerin, Rosen) yttrade: Fråga 1 - Aktieindexobligationen är ett sådant finansiellt instrument

som avses i 27 § 1 mom. SIL. - Motivering. - Aktieindexobligationen tillhör inte de i 27 § 1 mom. SIL

särskilt angivna finansiella instrumenten. Till

konstruktion och verkningssätt företer emellertid

obligationen likheter med flera av de instrument som nämns

i momentet. Obligationen bör därför behandlas på samma sätt

som dessa instrument. - Fråga 2 - Aktieindexobligationen är inte marknadsnoterad enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

- Motivering. - Aktieindexobligationen är inregistrerad vid Stockholms fondbörs enligt bestämmelserna i lagen

(1979:749) om Stockholms fondbörs och förordningen

(1979:996) om Stockholms fondbörs (lagen och förordningen

har upphävts genom SFS 1992:543 och 561). Obligationen

finns upptagen på börsens officiella månatliga kurslista

för obligationer. Någon handel med obligationen vid börsen

förekommer inte. På listan noteras inte betalkurser eller

omsättning för obligationen. Däremot förekommer köpkurser.

I syfte att möjliggöra uppgörelser mellan innehavare av

aktieindexobligationer och personer som vill förvärva

sådana obligationer förmedlar Skandinaviska Enskilda Banken

kurser som obligationsinnehavare är beredda att sälja för

respektive presumtiva köpare är beredda att betala eller

som banken på egen hand räknar fram. Banken förmedlar köp

och försäljningar på löpande basis. Vad banken känner till

har hittills ca 30 avslut förekommit. - Enligt 27 § 2 mom.

andra stycket SIL får anskaffningsvärdet för finansiella

instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL (dock inte optioner

och terminer) bestämmas schablonmässigt. Förutsättningen är

att instrumentet är marknadsnoterat, dvs. "föremål för

notering på inländsk eller utländsk börs eller annan

kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är

allmänt tillgänglig". - Den omständigheten att någon

börshandel med instrumentet inte förekommer utesluter

alltså inte i sig att obligationen kan anses vara

marknadsnoterad. Av de i ärendet lämnade uppgifterna

framgår emellertid att det hittills inte förekommit några

sådana noteringar om avslut m.m. som förutsätts i 27 §

2 mom. andra stycket SIL. Aktieindexobligationen uppfyller

därför inte de krav som ställs på ett instrument för att

det skall anses vara marknadsnoterat. - Frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 6c, 6d, 7, 7b, 8a, 8b, 8c och 8d - Reglerna om reavinst och reaförlust är tillämpliga. Någon

beskattning eller avdragsrätt som för ränta aktualiseras

inte. - Motivering. - Vad gäller frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 6c, 6d, 7 och 7b är värdeförändringen mellan

tidpunkten för förvärvet och den tidpunkt då innehavet

upphör inte så förutsebar att den kan hänföras till ränta.

I stället skall reglerna om reavinst och reaförlust

tillämpas. - Enligt förutsättningarna för frågorna 8a, 8b,

8c och 8d förvärvas aktieindexobligationen för ett belopp

som understiger det garanterade inlösenbeloppet. Vad saken

gäller är om den vid förvärvet påräkneliga värdestegringen

i bokföringshänseende - och därmed eventuellt också i

skattehänseende - skall behandlas som ränta (löpande

avkastning). - Bokföringsnämnden (BFN) har gett ut ett

uttalande (BFN U 92:3) om redovisningen av s.k.

nollkupongsobligationer, dvs. värdepapper där hela räntan

betalas ut när obligationen löses in. BFN:s uttalande avser

såväl det fall att obligationen i redovisningshänseende

behandlas som omsättningstillgång som det fall att den

behandlas som anläggningstillgång. - BFN:s uppfattning är

att underkursen skall ses som en från början känd inkomst

som skall periodiseras så att en konstant förräntning

(effektiv ränta) på innehavet erhålls över löptiden (att

obligationen kan komma att avyttras före inlösen ändrar

inte saken). BFN förordar att det i balansräkningen

bokförda värdet på obligationen (varmed torde avses

obligationens anskaffningsvärde) successivt ökas med

upplupen ränta. Det är enligt BFN också förenligt med god

redovisningssed att redovisa den upplupna räntan under

rubriken Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter. Med

det redovisningssättet ändras inte obligationens

anskaffningsvärde. - Den skattemässiga inkomstberäkningen

för bolaget skall ske enligt bokföringsmässiga grunder

(24 § kommunalskattelagen /1928:370/, KL) - i den mån dessa

inte strider mot bestämmelserna i KL - och på grundval av

bolagets bokföring (punkt 1 första stycket av anvisningarna

till paragrafen). Räntor skall i princip hänföras till det

år på vilket de belöper (tredje stycket av

anvisningspunkten). I fråga om s.k. reatillgångar

(tillgångar för vilka vid en avyttring vinsten och inte

vederlaget utgör intäkt av näringsverksamhet) är den

redovisningsmässiga behandlingen inte alltid

utslagsgivande. Av punkt 1 sista stycket av anvisningarna

till 24 § KL framgår att reglerna i bl.a. 3 § 7-11 mom.,

24 § 1-5 mom. och 27 § 1-4 mom. SIL gäller för sådana

tillgångar. I skattehänseende är aktieindexobligationen en

reatillgång hos bolaget. - Nämnden gör följande bedömning.

- I den situation som avses med frågorna får

obligationsförvärvaren avkastning helt eller delvis i form

av en förutsebar värdestegring. Vad gäller den

redovisningsmässiga behandlingen av denna värdestegring

föreligger knappast någon principiell skillnad i

förhållande till ett förvärv av en nollkupongsobligation.

BFN:s uttalande är därför av betydelse även i fråga om

aktieindexobligationer som förvärvas för pris under ett

garanterat inlösenpris. Principen att underkurser bör

periodiseras över löptiden har också kommit till uttryck i

Redovisningsrådets rekommendation (RR 03:92) om redovisning

av fordringar och skulder med hänsyn till räntevillkor och

dold räntekompensation (se särskilt punkterna 17-23 om

reversfordringar och andra lånefordringar som förvärvats

från annan och för vilka en väl fungerande marknad ej

existerar). För den redovisningsmässiga behandlingen torde

det sakna betydelse om värdestegringen har sin grund i de

ursprungliga emissionsvillkoren eller i förändringar i

ränteläget som inträffat efter emissionen. - För aktiebolag

liksom för fysiska personer skall fr.o.m. 1992 års taxering

den s.k. genomsnittsmetoden tillämpas vid

reavinstbeskattningen (27 § 2 mom. första stycket SIL). Har

ett finansiellt instrument avyttrats görs inget försök att

fastställa den "verkliga" anskaffningsutgiften för just det

instrumentet. I stället beräknas det genomsnittliga

anskaffningsvärdet för samtliga instrument av samma slag

och sort på grundval av faktiska anskaffningsutgifter och

med hänsyn till inträffade förändringar beträffande

innehavet. En fråga som aktualiseras i sammanhanget är hur

genomsnittsmetoden ställer sig till en eventuell löpande

beskattning av den beräknade värdestegringen, baserad på

innehållet i god redovisningssed. - I fråga om obligationer

där avkastning helt eller delvis utgår i form av en

förutsebar värdestegring kan den kollektiva beräkning som

genomsnittsmetoden förutsätter inte utan vidare förenas med

en separat räntebeskattning av varje individuellt

instrument för sig. Har exempelvis en del av ett innehav

avyttrats måste en eventuell räntebeskattning

fortsättningsvis, på samma sätt som reavinstbeskattningen,

knyta an inte till individuella instrument utan till ett

instrument förvärvat till genomsnittspris. Vid en eventuell

samtidig tillämpning av rea- och räntereglerna kan

särskilda problem uppkomma om instrument förvärvats till

kurs såväl under som över den garanterade inlösenkursen.

Vad gäller det i ärendet aktuella instrumentet tillkommer

att en vid förvärvet erlagd överkurs inte har karaktär av

räntekostnad vilket i sig - om innehavet avser också

instrument som förvärvats till underkurs - omöjliggör en

samtidig tillämpning av rea- och räntereglerna. Av bl.a.

systematiska skäl bör en räntebeskattning inte komma i

fråga ens i det fall att innehavet avser endast en enstaka

till underkurs förvärvad aktieindexobligation. - Oavsett

vilken bedömning som skulle ha gjorts vid en tillämpning av

äldre skatteregler är nämndens uppfattning att en

räntebeskattning av den av bolaget förvärvade

aktieindexobligationen inte är förenlig med den vid

reavinstbeskattningen numera tillämpade genomsnittsmetoden.

- Frågorna 3b och 4d förfaller.

Ledamöterna Wingren och Colver var med instämmande av nämndens sekreterare Roupe skiljaktiga såvitt gällde motiveringen av svaret på frågorna 8a, 8b, 8c och 8d

och anförde följande: - Vi delar majoritetens

bedömning utom i vad avser det som anförs i

motiveringen under Frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 6c, 6d, 7, 7b, 8a, 8b, 8c och 8d efter stycket "Nämnden gör följande bedömning." och före det stycke

som börjar "För aktiebolag liksom" där enligt vår

mening istället följande hade bort anföras. - När det

vid en beräkning enligt bokföringsmässiga grunder

gäller att hänföra en inkomst, som ännu inte har

uppburits kontant eller eljest kommit den

skattskyldige tillhanda, till det år på vilket den

faktiskt belöper förutsätts att inkomsten är känd

såväl till sin storlek som till sin karaktär. - Den

ifrågavarande obligationen kan enligt

förutsättningarna för förhandsbeskedet överlåtas. Om

en avyttring sker av en sådan överlåtbar obligation

utgiven till underkurs före inlösentillfället är den

vinst som uppkommer inte förutsebar - den kan påverkas

av t.ex. förändrad solvens hos låntagaren, förändrat

allmänt ränteläge och liknande omständigheter som

påverkar kurssättningen av obligationen vid

avyttringstillfället. En vinst vid avyttringen torde

därför - i motsats till vad som gäller vid en

inlösen - i normalfallet inte vara att hänföra till

ränta. Visserligen har i ett fall vinst vid avyttring

av räntelös fordran utgiven till underkurs

(finansväxel) behandlats som ränta (jfr RÅ 1972

ref. 51) men i det fallet var det fråga om en fordran

med kort löptid och en avyttring till den bank som

förmedlat lånet varför det speciella fallet torde ha

ansetts som en förtida inlösen. - Storleken och

karaktären av den inkomst som utgör skillnadsbelopp

mellan vad bolaget erhåller för obligationen och vad

som lämnats som vederlag vid förvärvet av denna är

konstaterad först vid en realisation i form av inlösen

eller avyttring. Av bestämmelserna om redovisning av

inkomst till beskattning enligt bokföringsmässiga

grunder kan inte - oavsett om obligationen är en

anläggnings- eller omsättningstillgång - anses följa

skyldighet att genom uppskrivning av en värdeökning

eller på annat sätt under innehavstiden redovisa

inkomst av innehavet. Härtill leder inte heller BFN:s

ovannämnda uttalande. Dessutom är följande att beakta.

Ledamoten Virin var skiljaktig i vad avsåg svaret på fråga 2 samt beträffande motiveringen av svaren på

frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 6c, 6d, 7,

7b, 8a, 8b, 8c och 8d och anförde följande. - Enligt

min mening är aktieindexobligationen att anse som

marknadsnoterad enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

- Aktieindexobligationen är inregistrerad vid

Stockholms fondbörs enligt bestämmelserna i lagen

(1979:749) om Stockholms fondbörs och förordningen

(1979:996) om Stockholms fondbörs (lagen och

förordningen har upphävts genom SFS 1992:543 och 561).

Obligationen finns upptagen på börsens officiella

månatliga kurslista för obligationer. Någon handel med

obligationen vid börsen förekommer inte. På listan

noteras inte betalkurser eller omsättning för

obligationen. Däremot förekommer köpkurser. I syfte

att möjliggöra uppgörelser mellan innehavare av

aktieindexobligationer och personer som vill förvärva

sådana obligationer förmedlar Skandinaviska Enskilda

banken kurser som obligationsinnehavare är beredda att

sälja för respektive presumtiva köpare är beredda att

betala eller som banken på egen hand räknar fram.

Banken förmedlar köp och försäljningar på löpande

basis. Vad banken känner till har hittills ca

30 avslut förekommit. - Enligt 27 § 2 mom. andra

stycket SIL får anskaffningsvärdet för finansiella

instrument som avses i 27 § 1 mom. SIL (dock inte

optioner och terminer) bestämmas schablonmässigt.

Förutsättningen är att instrumentet är

marknadsnoterat, dvs. "föremål för notering på

inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig

notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt

tillgänglig". - Regeln är - enligt min bedömning inte

utan fog - utformad på ett sådant sätt att gränserna

för dess tillämpning inte tål någon formell

hårddragning. Skälet till regelns utformning

utvecklades i prop. 1989/90:110, s. 429 och 722-723.

Frågan vilka värdepapper som skall undantas från

begränsningen av avdragsrätten till 70 procent,

bör som nämnts avgöras bl.a. med hänsyn till

vilka kontrollmöjligheter som finns.

I de fall det inte finns några marknadsnoteringar

kan skattemyndigheterna inte kontrollera att

egendomen verkligen har köpts och sålts till den

kurs som den skattskyldige uppgett. Det finns

inte heller samma möjligheter att upptäcka att

han över huvud taget har ägt ett värdepapper.

- - - -

Här finns också definitionen av vad som avses med

marknadsnoterad. Den anknyter till den definition

som i dag återfinns i punkt 5 av anvisningarna

till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt. En skillnad i förhållande till

definitionen i nämnda lag är att det här anges

att noteringen skall vara allmänt tillgänglig.

Anledningen till detta är att noteringarna hos

privata kreditinstitut skall räknas som

"marknadsnotering" likaväl som notering på t.ex.

Stockholms fondbörs men både skattskyldiga och

taxeringsmyndigheterna måste kunna få del av

noteringarna för att instrumenten skall anses

marknadsnoterade.

Det enda uttryckligen uppgivna skälet till

lagregleringen är kontrollskälet. Uttryckligen anges

också att "privata" noteringar skall godtas om blott

noteringarna är tillgängliga för allmänheten och

skattemyndigheterna. Kravet på tillgängligheten visar

i själva verket att det nakna noteringskravet kan

uppfattas som mycket lättuppfyllt. -

Aktieindexobligationen är föremål för notering på

Stockholms fondbörs. Redan därmed uppfylles lagens

krav. Hittills har också en viss omsättning förekommit

under institutionell medverkan. Aktieindexobligationen

är uppenbarligen avsedd för placering och omsättning

på en anonym och välorganiserad placerarmarknad. De

eftersträvade kontrollmöjligheterna föreligger. Att

omsättningen ännu inte tagit mer omfattande

proportioner kan bero på att aktieindexobligationen

typiskt sett har en relativt trög värdeutveckling

under löptidens början. Senare under obligationens

löptid kommer följsamheten mot det aktieindex som

obligationen representerar att bli större och större.

Då ökar incitamenten för kortfristiga placerare att ta

positioner. Detta kan inträffa ganska tidigt under

löptiden om aktieindex stiger oförmodat snabbt, och

optionselementet i obligationen därigenom tidigt blir

vad som brukar kallas "in the money". Sannolikheten

för en mera intensiv handel med

aktieindexobligationerna ökar då kraftigt. Ett annat

skäl till att omsättningen varit låg kan vara att

aktieindexobligationen alltjämt är ett mycket ovanligt

och svårförstått instrument. Endast ett fåtal lån har

hittills emitterats; samtliga under senare år.

Utomlands, där instrumentet funnit längre, är handeln

följaktligen mera omfattande. - Det är dessutom väl

känt att ett antal aktier på OTC-listan och O-listan i

prakten omsätts ytterst sällan utan att det för den

skull ifrågasätts att de är marknadsmässigt omsatta i

nu aktuella lagrums mening. Aktieindexobligationer kan

försäljas relativt omgående om innehavaren accepterar

den vid varje tidpunkt allmänt (vid bankkontoret)

tillgängliga erbjudna kursen, alternativt den

indikativa köpkurs, som banken har "intentionen att

ställa" .... "baserad på obligationens teoretiska

värde". Utan sådana intentioner torde ett för

marknaden avsett värdepapper vara omöjligt att

emittera. - Vad gäller andelar i värdepappersfonder,

vilka heller aldrig ifrågasatts som marknadsmässigt

omsatta finansiella instrument, förvärvas de genom att

inbetalning (ofta i form av regelbundet sparande i

relativt små belopp) till fonden görs, varvid nya

(bråkdelar av) andelar ges ut, och avyttras de genom

utbetalning från fonden av önskat belopp, varvid

andelstalet (eller bråkdelar därav) går ned. Någon

omsättning av andelar, dvs. överlåtelse mellan

placerare förekommer över huvud taget inte. -

Sammanfattningsvis är aktieindexobligationen de facto

föremål för en form av notering. Noteringen sker genom

Stockholms fondbörs direkta medverkan.

Aktieindexobligationen är avsedd att vara ett

omsättningsbart instrument på en anonym

placerarmarknad vilket ändamål underlättas av att

institutioner ställer köpkurser. De noteringar som

förekommer är allmänt tillgängliga. Detta måste anses

vara tillräckligt för att aktieindexobligationen skall

uppfylla kraven enligt 27 § 2 mom. andra stycket SIL.

- I övrigt vill jag till skillnad mot majoriteten

motivera mitt ställningstagande på följande sätt.

Frågorna 3, 4, 4b, 4c, 5, 5b, 5c, 6, 6b, 6c, 6d, 7, 7b, 8a, 8b, 8c och 8d

Värdeförändringen mellan tidpunkten för förvärvet av

aktieindexobligationen och den tidpunkt då innehavet

upphör är beroende av förändringar i värdet av de

aktier som ingår i tillämpligt aktieindex.

Värdeförändringen beror inte på och kan inte beräknas

på grundval av låneavtalet. Sådana värdeförändringar

utgör kapitalvinster och kapitalförluster och

beskattas enligt reavinstreglerna (jfr prop.

1989/90:110, avsnitt 6.6.1 s. 459). Någon

räntebeskattning aktualiseras inte. Detta gäller även

om förvärvet skett till en kurs understigande det

nominella värdet. Inte heller i den situationen med en

för förvärvaren helt säkerställd inkomst motsvaras

värdestegringen av någon finansiell kostnad (ränta)

för obligationens utfärdare. Värdestegringen innebär

endast en återvinning av en tidigare innehavares

realisationsförlust, som i sin tur kan ha berott på en

nedgång i det aktieindex, vartill lånets

återbetalningsbelopp knutits eller till risken för att

obligationsutfärdaren inte kommer att kunna infria

sitt åtagande att återbetala obligationslånets

nominella belopp, dvs. omständigheter som inte

motsvaras av någon finansiell kostnad (ränta) för

obligationsutfärdaren. Inte heller denna

värdeförändring beror på eller kan beräknas på

grundval av låneavtalet. - Den omständigheten att det

enligt god redovisningssed finns skäl att periodisera

och intäktsföra värdestegringen saknar betydelse för

bedömningen av intäktens skattemässiga natur. Intäkter

i form av kapitalåtervinning utgör inte ränta i

ekonomisk mening. I avsaknad av reglering som skulle

kunna ge utrymme för annan bedömning i skattehänseende

och då principen om symmetrisk skattemässig behandling

av transaktioner - bl.a. i avsikt att förhindra

skattearbitrage - genomsyrar 1990 års skattereform,

anser jag att även "säkerställd" värdestegring i ett

fall som detta skall beskattas enligt reglerna för

reavinst och inte som ränta och liknande avkastning.

Riksskatteverket och Y AB överklagade och yrkade att

Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet och förklara

att aktieindexobligationen var att anse som marknadsnoterad

(fråga 2).

Riksskatteverket yrkade vidare att förhandsbeskedet även i

övrigt skulle ändras så att det överensstämde med den

uppfattning som verket gett uttryck för hos

Skatterättsnämnden, vilket innebar i huvudsak att

räntebeskattning kunde aktualiseras vid inlösen av

obligationen, vid avyttring av obligationen under löptiden

till emitterande bank (förtida inlösen) och - i princip -

vid avyttring till tredje man efter dagen för fastställelse

av slutindex (frågorna 3-8).

Bolaget bestred bifall till Riksskatteverkets

ändringsyrkande såvitt avsåg frågorna 3-8.

Regeringsrätten (1994-02-03, Björne, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling) gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden beträffande de frågor som överklagats

och fastställde nämndens förhandsbesked i denna del.

Föredragna 1994-01-11, föredragande Håkansson, målnummer

1126--1127-1993