RÅ 1994:28

Fråga om undantag från bilavgasförordningens föreskrifter beträffande utsläpp från tungt lastfordon (bandvagn).

Kammarrätten i Stockholm

H:s Vehicle AB tillverkade fordon för militärt och civilt bruk vid två fabriker inom Örnsköldsviks kommun. För militärt bruk tillverkades bandvagn BV 206. Varje år försåldes även ett mindre antal bandvagnar för civilt bruk. Den civila versionen av bandvagnen utrustades på sådant sätt att fordonet kunde besiktigas som lastbil. Fr.o.m. år 1993 omfattades den civila versionen av bandvagn BV 206 av bestämmelserna i bilavgaslagen (1986:1386) och bilavgasförordningen (1991:1481). Enligt 18 § bilavgasförordningen fick Statens naturvårdsverk föreskriva om avsteg eller för det enskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i förordningen, om det var av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt.

Bolaget ansökte den 16 november 1992 om undantag från avgasbestämmelserna hos Statens naturvårdsverk.

Statens Naturvårdsverk (1993-01-14) avslog ansökningen och yttrade: Bandvagn BV 206 har i vissa fall hittills inregistrerats som lastbil. Från 1993 omfattas lastbilar av avgaskrav. Ansökan gäller undantag från avgasbestämmelserna för den aktuella fordonstypen från 1993 års modell. - Som ett skäl för undantag tas i ansökan upp att fordonen har stor betydelse tack vare en unik framkomlighet i terräng vilket gör att de kan användas i räddningssammanhang men att det finns önskemål om att de också måste kunna köras på allmän väg. - Enligt 123 § vägtrafikkungörelsen är det tillåtet att köra ett terrängfordon för statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst även på allmän väg. Fordonen behöver inte vara klassat som bil för att man ska få göra detta. - Naturvårdsverket är av miljöskäl synnerligen restriktivt till att medge undantag (dispens) från de bestämmelser som gäller. Som huvudskäl vill vi anföra att en dispens i ett fall av rättviseskäl skulle kunna åberopas i flera andra liknande fall (där man som är aktuellt här tillverkar små serier, kör korta årliga körsträckor eller har höga certifieringskostnader) och därmed motverkas den positiva miljöeffekten som avgasbestämmelserna syftar till.

Bolaget överklagade och vidhöll sin ansökan.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1993-06-11, Rundqvist, Lundvall, referent, Bohlin) yttrade: Enligt 18 § bilavgasförordningen får Statens naturvårdsverk föreskriva om avsteg eller för det enskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i förordningen, om det är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt. - Kammarrätten delar Naturvårdsverkets bedömning att undantag från bilavgasbestämmelserna för bandvagnen i fråga inte bör medges. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Regeringsrätten

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och meddela bolaget undantag från avgasbestämmelser för civil version av bandvagn BV 206 att gälla under tre år från Regeringsrättens beslut och avse högst 30 bandvagnar för civilt bruk. Till stöd för sin talan åberopade bolaget i huvudsak följande. Bandvagnens emissionsvärden uppfyllde de krav som fanns angivna i bilavgasförordningen (1991:1481) med ett undantag. Vad gällde gränsvärdet för partiklar visade genomförda tester att utsläppet av partiklar vid fullt effektuttag uppgick till 0,44 g/kWh. Gränsvärdet enligt bilavgasförordningen för partiklar var 0,4 g/kWh. Bandvagn BV 206:s motoreffekt uppgick till 100 kW. En timmes drift med full effekt innebar således att gränsvärdet för partiklar enligt bilavgasförordningen överskreds med 4 g. Den begärda dispensen avsåg landsvägskörning under högst 2-5 timmar per år och vagn. Påverkan på miljön var ringa. Som jämförelse hänvisades till de mycket stora stoftutsläpp som enligt en för Statens naturvårdsverk utförd utredning (projekt 124-560-89) förorsakades av traktorer, arbetsredskap m.m.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-04-12, Wahlgren, Voss, Wadell, B. Sjöberg, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Nya tunga lastfordon av 1993 eller senare års modell omfattas av bestämmelserna i bilavgaslagen och bilavgasförordningen. Enligt 18 § bilavgasförordningen får Statens naturvårdsverk föreskriva om avsteg eller för det enskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i förordningen, om det är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt.

I förarbetena till bilavgaslagen anför departementschefen (prop. 1986/87:56 s. 14 och 22) att dispenser kan komma att behöva ges bl.a. för vissa bilmodeller som säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och vilkas utsläpp därför kan anses ha liten betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Dispensgivningen bör emellertid tillämpas med restriktivitet.

Av utredningen i målet framgår att sökt undantag omfattar lastfordon vilkas emissionsvärden utom på en punkt uppfyller de krav som finns angivna i bilaga 1 till bilavgasförordningen, "Särskilda avgasreningskrav enligt 5 § bilavgasförordningen (1991:1481) för nya personbilar samt nya lätta och tunga lastfordon". Såvitt gäller partiklar överskrids gällande gränsvärde med 0,04 g/kWh.

Som bolaget bestämt sin talan avser det sökta undantaget sammanlagt endast 30 bandvagnar, avsedda att under en treårsperiod säljas inom Sverige. Bolagets uppgift att vagnarna kommer att användas för landsvägskörning endast i ringa omfattning får godtagas. Det totala utsläppet av partiklar utöver vad gällande gränsvärde tillåter får under dessa förutsättningar anses ytterst begränsat.

Regeringsrätten finner med hänsyn härtill att det sökta undantaget från avgasbestämmelserna är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt. Överklagandet skall därför bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Statens naturvårdsverks beslut samt medger bolaget undantag från föreskrifterna i bilavgasförordningen enligt det i Regeringsrätten framställda yrkandet.

Föredraget 1994-03-18, föredragande Perttu, målnummer 3824-1993