Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen beslutade i december 1985 om skärpta krav för avgasrening på personbilar. [ propositionen föreslås en ny lag, bilavgaslag. som innehåller de lagregler som behövs för att genomföra de skärpta avgaskraven. Genom lagen läggs ett ökat ansvar på biltillverkarna beträffande fordons funktion och hållbarhet i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljuli 1987.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 4), lag- rådets yttrande (5. 40), och föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 45). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

Förslag till Bilavgaslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

2 & Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

För motordrivna fordon gäller i vissa fall krav på avgasgodkännande. Föreskrifter härom meddelas av regeringen.

I fråga om fordon som tillverkats utomlands gäller för att tillverkaren skall få sitt avgasgodkännande att. denne har en behörig ställföreträdare i Sverige. Ställförcträdaren svarar solidariskt med tillverkaren för de för- pliktelser som tillverkaren har enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

I. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhet. utrustning. hållbar- het och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning av utsläpp.

2. skyldighet att underhålla den utrustning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle,

3. kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp.

Tillsyn

4 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

5 5 En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon att utan ersättning lämna de upplysningar, tillhandahålla de fordon. fordonsdelar och handlingar samt utföra de undersökningar som: behövs för tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.

För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar

6 5 Som villkor för avgasgodkännandc gäller att tillverkaren gentemot ägarna av fordonen åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna. om fordo- nen vid myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits med stöd av 3 &.

Prop. 1986/87256

IQ

• Sida 3
•  Original

Tillverkaren är inte skyldig att äta sig att-.tchjälpa brister på fordon som vid tidpunkten för kontrollen har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte heller brister som beror på fordonens ägare eller brukare eller på en olyckshändelse eller därmed jämförlig omständig- het.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utformningen av tillverkarens åtagande enligt denna paragraf.

7 _5 Visar det sig beträffande avgasgodkända fordon av viss typ att de krav på begränsning av utsläpp som har föreskrivits med stöd av 3.5 inte uppfylls i godtagbar utsträckning, skall den myndighet som regeringen bestämmer förelägga tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för att bristerna skall avhjälpas. Föreläggandet får förenas med vite.

8 & Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker tillämpningen av 6 och 7,5? till vissa slag av motordrivna fordon.

Avgifter

9 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att särskilda avgifter skall tas ut för prövning för avgasgodkännande samt för tillsyn och annan kontroll enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

10 & Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst mo- tordrivet fordon eller en grupp av sådana fordon. får en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar (dispensavgift).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iakttas att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav.

Överklagande m. m.

11 & Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 5.5 eller om kontrollavgift i ett särSkilt fall enligt 95 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. En myndighets beslut i det särskilda fallet om dispensavgift enligt 105

får överklagas hos regeringen.

12 & Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 75 får överklagas hos koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndcns beslut får överklagas hos regeringen.

13 & För koncessionsnämnden gäller vid prövningen i tillämpliga delar 11 och 1255. 145 första stycket, andra stycket 3 och tredje—femte styckena samt 15 & miljöskyddslagen (1969z387).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i 25 tredje stycket samt 6—8. 12 och 13% gäller dock inte motordrivna fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1988 eller tidigare års modell.

Prop. 1986/87: 56

'.)J

• Sida 4
•  Original

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87:56

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lund- kvist. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, Anders- son. Bodström, Göransson, Gradin. Dahl. R.Carlsson, Hellström. Wick- bom. Johansson, Hulterström. Lindqvist

Föredragande: statsrådet Dahl

Lagrådsremiss om bilavgaslag

1. Inledning

1 betänkandet (SOU l983:27. 28) Bilar och renare luft och i skrivelse den 7 december 1983 har bilavgaskommittén (landshövdingen Göte Svenson, ordförande, fru Berit Flyborg. förutvarande riksdagsledamoten Bertil Jo- hansson, docenten Nils Häggström, riksdagsledamoten Sven Eric Lorent- zon. förutvarande riksdagsledamoten Eric Marcusson och numera general- direktören Kerstin Niblaeus) bl.a. lämnat förslag till åtgärder för att mins- ka utsläppen av förorenande avgaser från motorfordon. Betänkandet inne- håller bl.a. ett förslag till lag om begränsning av luftföroreningar från motorfordon.

Betänkandet och skrivelsen har rcmissbehandlats.

Bilavgaskommitténs lagförslag samt en förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga I och 2.

Regeringen lade i prop. 1985/86:61 fram förslag till riktlinjer för skärpta avgasreningskrav för personbilar. Riktlinjerna antogs av riksdagen (JoU 1985/86211. rskr 101). Beslutet innebär att avgaskrav som motsvarar gäl- lande federala krav i USA införs i Sverige frivilligt t.o.m. 1988 års bilmo- dcller och obligatoriskt fr.o.m. 1989 års modeller.

Frågor om den närmare utformningen av erforderliga kontrollmetoder m.m. för genomförande av skärpta avgaskrav har behandlats av länderna i den s.k. Stockholmsgruppen, som består av Sverige, Norge, Danmark, Finland, Canada, Schweiz. Österrike och Liechtenstein. Arbetet i gruppen har dessutom följts av Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna såsom observatörer. Vid ett möte den 9— 10 september i år antog gruppen ett förslag till internationella rekommendationer i dessa frågor. För svensk del har berörda frågor dessutom behandlats i en särskild arbetsgrupp med representanter från jordbruksdepartemcntet. statens naturvårdsverk. Ak- tiebolaget Svensk Bilprovning och Bilindustriföreningen.

En redogörelse för gällande bestämmelser på området bör fogas som bilaga 3 till detta protokoll.

I denna lagrådsremiss lägger jag fram förslag till den lagstiftning som

• Sida 5
•  Original

kräver riksdagens medverkan för att fullföljäde beslutade riktlinjerna såvitt avser de avgaskrav som skall gälla fr.o.m. 1989 års personbilsmo- deller. ] anslutning till förslaget kommer jag att för sammanhangets skull översiktligt behandla de administrativa bestämmelser söm behövs för lag- reglernas tillämpning.

2. Allmän motivering 2.1 Vissa utgångspunkter

1 prop. 1985/86:61 om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m. m. redovisades vissa riktlinjer för införandet av skärpta avgasreningskrav. Riktlinjerna, som godtagits av riksdagen (JoU 1985/86: 11, rskr. 101 ), inne- bär bl.a. att motsvarande avgaskrav införs som gäller för den federala amerikanska marknaden. Därigenom kommer den bästa avgasreningstek- nik som i dag finns i produktion att kunna utnyttjas till fördel för vår miljö, samtidigt som vi når en harmonisering med en stor bilmarknad. Det är därför viktigt att de svenska kraven i praktiken blir likvärdiga med vad som gäller i USA. En anpassning av administrativa rutiner m.m. till svenska förhållanden behöver dock göras.

I likhet med nuvarande svenska bestämmelser om avgasrening bör de nya bestämmelserna i princip ta sikte på utsläppsbegränsningar och inte tekniska lösningar för att uppnå dessa. För att klara de nya avgaskraven fordras för flertalet bensindrivna bilar katalysatorrening. Flera dieselbils- modeller uppfyller redan i dag kraven. Ett intensivt forsknings- och ut- vecklingsarbcte pågår med andra tekniska lösningar, bl. a. beträffande den s.k. leanburn-tekniken. 1 vad mån detta arbete kommer att leda till alterna- tiva lösningar som kan klara de amerikanska avgaskraven är ännu för tidigt att säga. Även beträffande katalysatortekniken och reningsteknik för die- selmotorer (bl. a. partikelfällor) pågår ett utvecklingsarbete.

1 USA finns bestämmelser om avgasrening för olika fordonskategorier. såsom personbilar, lastbilar och bussar. Bestämmelserna omfattar bl.a. gränsvärden. provmetoder. hållbarhet. efterkontroll. tillverkaransvar med skyldighet bl.a. att återkalla och vidta rättelseåtgärder på felaktiga bilar (s.k. recall) samt tillverkargarantier. I fråga om gränsvärden för avgasut- släpp i luften innebär de amerikanska kraven för personbilar för närvaran- de följande. Utsläppen fär. räknat för kilometer. uppgå till högst 2.1 gram koloxid, 0.25 gram kolväten, 0,62 gram kväveoxider och 0.124 gram partik- lar. Dessutom får avdunstningen av kolväten vid sådant prov som anges i de amerikanska bestämmelserna uppgå till högst 2,0 gram. Gränsvärdena skall klaras av personbilar som är upp till fem år gamla eller som körts högst 80000 km. Kraven gäller federalt i USA fr.o.m. 1981 års bilmo- deller. Gränsvärdet för partikelutsläpp tillämpas dock i USA först fr.o.m. 1987 års bilmodeller. Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna skall de nya avgaskraven gällafrivi/lig! !. a.m. 1988 års personbilsmodeller. För att stimulera till köp av personbilar som uppfyller de nya skärpta avgaskraven har försäljnings-

Prop. 1986/87: 56

• Sida 6
•  Original

skatten (bilaccisen) satts ned på sådana personbilar av 1987 och 1988 års modell som klarar de skärpta avgaskraven (prop. 1985/86:145. SkU 41. rskr. 237. SFS 1986z260). För 1989 och senare års modeller skall enligt de antagna riktlinjerna de strängare avgaskraven tillämpas obligatoriskt.

Som tidigare nämnts behövs för bensindrivna bilar i regel katalysa- torrening för att de nya avgaskraven skall kunna uppfyllas. Sådan rening förutsätter att blyfri bensin används som drivmedel. Från miljö- och hälso- synpunkt är det angeläget att så många icke-katalysatorutrustade bilar som det är tekniskt möjligt för körs på blyfri bensin. Därigenom minskar blyut- släppen avsevärt.

Mot bakgrund av detta har regeringen med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter beslutat om förbud mot import och tillverkning av blyad regularbensin för användning inom Sverige fr.o.m. den 1 januari 1986. Fr.o.m. den 1 juli 1987 är det förbjudet att sälja blyad bensin vid tankställen med mer än en bensinpump, om inte blyfri bensin samtidigt tillhandahålls. Dessa bestämmelser har tagits in i förordningen (1985z838) om motorbensin. För att stimulera till största möjliga användning av blyfri bensin har bensinskatten differentierats så att skatten på blyfri bensin är 16 öre lägre per liter än på annan bensin (prop. 1985/86z61. SkU 16. rskr 102).

Med stöd av lagen ( l975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer har i bilavgaskungörelsen (1972t596) tagits in föreskrifter om de nya avgaskrav för personbilar som behövs för bl.a. frivilligperioden (se SFS 1985: 1117). Som antytts i prop. 1985/86:61 fordras det ytterligare lagstiftningsåtgärder för att de nya av- gaskraven skall kunna genomföras fullt ut. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande bör det bl.a. införas ett särskilt ansvar för biltillver- karna. som inte ryms inom ramen för angivna bemyndigandelag. Jag har funnit det lämpligt att ta in bestämmelser i avgasfrågan som kräver beslut av riksdagen i en särskild lag. bilavgaslag.

Vid det nyssnämnda mötet med Stockholmsgruppen kom man överens om att länderna i sin nationella lagstiftning på bilavgasomrädet borde som förebild utnyttja den av gruppen utarbetade regelsamlingen för personbilar rörande avgasgodkännande. kontroll av nya bilar och kontroll av hållbar- hetskrav. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att svenska bestämmelser i de aktuella frågorna skall utformas i överensstämmelse med reglerna i det överenskomna dokumentet. Därmed skapas möjligheter att framdeles införa en ordning med ömsesidiga avgasgodkännanden mel- lan länderna, vilket effektiviserar utnyttjandet av resurser för provning och kontroll samtidigt som det medför fördelar för biltillverkarna.

• Sida 7
•  Original

2.2 Bilavgaslagens syfte m. m. " Mitt förslag: Bestämmelserna om skärpta avgaskrav och därmed sammanhängande frågor som kräver lagform tas in i en ny lag, bilavgaslag. Lagen skall ha som grundläggande syfte att förebygga att skador uppstår på människors hälsa eller i miljön till följd av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motordrivna fordon. Detta skall uppnås genom skärpta utsläpps- krav. ett utökat ansvar för biltillverkarna och en förbättrad kontroll av bilar som satts i trafik.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en lag om begränsning av luft- föroreningar frän motorfordon.

Remissinstanserna: Ingen har motsatt sig en särskild lag.

Skälen för mitt förslag: Sverige är med sina drygt 3 milj. personbilar ett biltätt land. Bilen innebär fördelar såväl för den enskilde som för samhäl- let. Men bilismen har också negativa konsekvenser.

Biltrafiken är i dag den dominerande källan till luftföroreningar i många svenska tätorter. Bilarna står för större utsläpp av koloxid, kväveoxider och kolväten än all annan verksamhet i landet. Bilismens föroreningar ger påtagliga effekter på hälsan. Bilavgaserna innehåller bl.a. många ämnen som kan orsaka genetiska förändringar och cancer.

Bilavgaserna påverkar även naturmiljön. De svarar för omkring hälften av kväveoxidutsläppen, vilka bidrar till bl.a. den ökade försurningen av mark och vatten. Vidare är kväveoxid- och kolväteutsläppen från bl.a. bilar en väsentlig källa till bildandet av ozon och andra oxidanter. Dessa ämnen. som sprids över'stora områden på liknande sätt som försurande ämnen. medför både hälsorisker och skadliga effekter på växtligheten. bl.a. barrskog och jordbruksgrödor. Bilavgaser bidrar också till ökad korrosion. skador på byggnader och monument samt en allmän nedsmuts- ning.

Av vad jag nu anfört framgår att det är mycket angeläget att kraftfulla åtgärder snabbt vidtas för att så långt möjligt minska föroreningarna från bilismen. Bilavgaslagens bestämmelser bör utformas på ett sådant sätt att de antagna riktlinjerna om skärpta avgaskrav kan genomföras så effektivt som möjligt. I lagen bör som grundläggande syfte anges att den skall förebygga att skador uppstår på människors hälsa eller i miljön till följd av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från bilar och andra motor- drivna fordon.

I följande avsnitt kommerjag att närmare redogöra för huvudpunkterna i mitt förslag till bilavgaslag. På grund av att avgasfrågorna har en utpräglat teknisk karaktär och att lösningarna av olika frågor måste anpassas till den tekniska utvecklingen och förändringari omvärlden i övrigt, harjag funnit det nödvändigt att utforma lagen som en ramlag. som ger regeringen och underställda myndigheter möjligheter att meddela de preciserade och de- taljerade föreskrifter som ämnet kräver. Lagen bör innehålla de grundläg- gande reglerna och de bemyndiganden som behövs.

• Sida 8
•  Original

2.3. Tillverkaransvaret m. m.

2.3.1 Tillverkarens ansvar mot samhället

Mitt förslag: Biltillverkarna skall vara skyldiga att efter föreläggande av myndighet avhjälpa bristerna beträffande bilar som inte uppfyller avgaskraven. Denna skyldighet skall dock inte gälla beträffande bilar som har körts mer än 80000 kilometer eller som är mer än fem år gamla.

Kommitténs förslag: ÖverenSStämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Förslaget om tillverkarens skyldighet att rätta fel på bristfälliga fordon tillstyrks av trafiksäkerhetsverket och naturvårdsver— ket. Flera remissinstanser avstyrker. En del pekar på behovet av en internationell harmonisering av tillsynsfrågorna.

Skälen för mitt förslag: En väsentlig brist i nu gällande bilavgasbestäm- melser är att ansvaret för bilarnas beskaffenhet från avgassynpunkt i princip ligger på bilägarna sedan bilarna tagits i bruk. Dessa har inga möjligheter att påverka avgasutsläppen till den del dessa beror på motorns och reningsutrustningens konstruktion.

Enligt min mening är det uppenbart att — om de uppställda kraven på utsläppsbegränsningar skall uppnås — ett tvingande ansvar för bilarnas skick i avgashänseende måste läggas på tillverkaren. På honom måste ansvaret vila att utforma konstruktionen och tillverkningen så att varje bil som sätts i trafik uppfyller avgaskraven. Men bilarna måste — om den luftvårdseffekt som vi eftersträvar skall uppnås — inte bara klara avgaskra- ven när de är nya utan ha låga utsläpp under hela sin livslängd. Den nya lagstiftning som jag förordar här bör därför i olika avseenden inriktas på att säkerställa att tillverkaren tar sitt ansvar för att bilarna klarar avgaskraven, både när de sätts i trafik och när de brukas därefter.

I USA föreligger en skyldighet för tillverkarna av personbilar att utan kostnad för bilägarna rätta till bilar med för höga utsläpp om bilarna är högst fem år gamla eller köns högst 80000 km. Ett tillverkaransvar som är likartat med det i USA bör. i enlighet med vad riksdagen uttalat, gälla även hos oss.

Jag föreslår på grund av det anförda att ansvaret för att bilarna uppfyller föreskrivna utsläppskrav läggs på tillverkarna. Med hänsyn till att det ofta är förenat med svårigheter att efter några års användning av en bil faststäl- la orsaken till uppkomna fel eller brister är det dock nödvändigt att begrän- sa detta ansvar. I likhet med vad som för närvarande gäller i USA bör gränsen för ansvaret beträffande personbilar sättas vid fem års ålder på bilarna eller vid en dessförinnan körd sträcka av 80000 km.

De gränsvärden som kommer att gälla för avgasutsläppen är fastställda i förhållande till en viss bestämd provmetod. Frågan huruvida en bil upp- fyller avgaskraven kan därför i princip avgöras endast efter ett utfört prov enligt den nämnda metoden. Sådana prov är både tids- och kostnads- krävande. Samhällets tillsyn av att tillverkarna lever upp till det ansvar som ålagts dem måste av anförda skäl ske främst genom kontroller av stickprovskaraktär.

• Sida 9
•  Original

Jag vill i detta sammanhang informera ofria-hur kontrollen av de nya avgaskraven för personbilar avses bli utformad i vårt land. Som jag tidigare antytt kommer våra nationella föreskrifter på detta område att baseras på det internationella dokument som antagits av Stockholmsgruppen. För- utom den internationella förankringen är det enligt min uppfattning av särskilt värde att denna regelsamling arbetats fram efter samråd också med bilindustrin.

Värt kontrollsystem kommer att byggas upp av flera delar. Först är det fråga om en förhandsprövning av nya bilmodeller. Innan nya bilar får tas i trafik måste de ha ett s.k. avgasgodkännade. som utfärdas av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. För att ett fordon skall kunna godkännas vid typ- eller registreringsbesiktning krävs att fordonet tillhör en avgasgodkänd motor- familj. — Med en motorfamilj avses en grupp fordon av samma grundkon- struktion från samma tillverkare. En motorfamilj kan omfatta flera olika bilmodeller. —— Bilprovningen prövar frågan om ett avgasgodkännande för varje motorfamilj efter ansökan av tillverkaren. Vid prövningen sker dels en genomgång av handlingar och dels i vissa fall provning av bilar av den aktuella motorfamiljen. Prövningen går ut på att fastställa om förutsätt- ningar föreligger för att bilar av motorfamiljen kan'klara kraven på ut- släppsbegränsningar av koloxid. kolväten. kväveoxider och partiklar un- der bilarnas hela livslängd. Därvid granskas bilens konstruktion, utrust- ning och funktion i en rad avseenden samt tillverkarens rekommendationer till bilägarna i fråga om avgasservicebehov och hans instruktioner i detta avseende.

Genom den s.k. nybilskontrollen bevakas att de serietillverkade bilarna överensstämmer med de uppgifter som angavs av tillverkaren i samband med avgasgodkännandet samt att de klarar gällande krav. Tillverkaren bör naturligtvis först och främst själv genom kvalitetskrav på komponenter och produktionen samt genom kontroll av producerade bilar säkerställa att alla bilar uppfyller avgaskraven. Samhället bör sedan på olika sätt genom stickprov kontrollera huruvida tillverkarens åtgärder i detta avseende varit tillräckliga.

Sådana stickprov avseende nya bilar görs av Bilprovningen. Provbilar tas ut genom ett slumpmässigt urval vid importhamn, ur tillverkarens, generalagentens eller återförsäljarens lager. vid fabriken eller undantagsvis genom överenskommelse med bilägare som utvalts via bilregistret. Prov- ningsförfarandet bör ske i enlighet med det internationella dokumentet som jag tidigare omtalat. Liksom i dag bör man, om det vid kontrollen visar sig att bilarna i större omfattning inte uppfyller kraven och åtgärder inte vidtas av tillverkaren, kunna återkalla avgasgodkännandet och förbju- da utfärdandet av ytterligare typintyg. Utan ett sådant intyg bör en bil inte kunna säljas. I fråga om redan levererade bilar bör tillverkaren åläggas att vidta rättelseåtgärder i enlighet med vad jag kommer att utveckla i det följande.

En annan del av kontrollsystemet är den kontroll av hållbarhetskravet som Bilprovningen kommer att utföra av bilar i trafik som är högst fem år gamla eller körts högst 80000 km och som lånas av bilägarna mot ersätt- ning. Kontrollen syftar till att utröna huruvida bilar av en viss motorfamilj

Prop. 1986/87: 56

• Sida 10
•  Original

under föreskriven tid klarar uppställda krav. Hållbarhetskontrollen kom- mer att utformas så att den i största möjliga utsträckning överensstämmer med det förfarande som i motsvarande fall tillämpas i USA. Stor vikt i kontrollsystemet bör. liksom i USA, läggas på denna kontroll av hållbar- hetskravet av bilar i bruk. Det är främst genom denna kontroll som det ökade ansvaret för tillverkarna säkerställs.

Slutligen kommer det liksom i dag att ske en löpande kontroll av bilar i trafik. Den består av årlig kontrollbesikrning och/lygande inspektion och syftar till att säkerställa att bilarna uppfyller föreskrivna krav, dvs. att bilägarna underhåller dem på avsett sätt. använder rätt bränsle m. m.

Om det vid nybilskontroll eller kontroll av hållbarhetskravet visar sig att den provade gruppen av bilar har större avgasutsläpp än vad som följer av föreskrivna gränsvärden eller i annat avseende inte uppfyller fastlagda krav aktualiseras frågan om skyldighet för tillverkarna att avhjälpa brister- na beträffande alla bilar av den aktuella motorfamiljen. Det ligger i sakens natur att överskridanden i viss mån får godtas, innan tillverkaransvaret utlöses och rättelseskyldighet inträder. [ det hänseendet bör beträffande nya bilar Stockholmsgruppens regelsamling vara vägledande. När det gäl- ler kontroll av hållbarhetskraven bör den praxis som utvecklats i USA vara vägledande för bedömningen i vårt land.

Om det dessutom vid nybilskontroll skulle visa sig att vissa av de provade bilarna i något avseende inte uppfyller gällande krav, bör biltill- verkaren åtgärda dessa enstaka bilar innan de får användas i trafik.

När det gäller de rättelseåtgärder som tillverkaren skall vara skyldig att vidta bör principen vara att de skall vara inriktade på att bilarna skall iordningställas i sådant skick att de klarar avgaskraven. Behövliga åtgärder skall självfallet vidtas utan kostnad för bilägarna. Att i efterhand rätta till fel eller brister som bilarna inte borde varit behäftade med kan givetvis i många fall bli kostsammare än att från början leverera felfria och hållbara bilar. Men detta är enligt min mening en fullt skälig risk som den tillverkare får bära som har satt ambitionsnivån för lågt när det gäller konstruktionen av motorn eller avgasreningsutrustningen i övrigt eller som har anordnat kvalitetskontrollen över sin tillverkning eller sina leveranser på ett otill- fredsställande sätt.

Självfallet måste rättelseåtgärderna anpassas till arten och graden av de fel eller brister som uppdagas vid nybilskontrollen eller hållbarhetskontrol- len. Vid tekniska fel av mindre omfattning kan i vissa fall en tillräcklig åtgärd vara att informera bilägarna om felen samt uppmana serviceverkstä- derna att utföra särskild kontroll och att vid behov rätta till brister utan kostnad för ägarna när bilarna lämnas in för normal service. Tänkbart är också att i vissa fall genomföra en extra servicegenomgång. Vid allvarliga fel kan det bli fråga om större reparationsåtgärder med utbyte av delar som är väsentliga för avgasreningsfunktionen.

Det förhållandet att samhället får möjligheter att ingripa när uppställda avgaskrav inte uppfylls får enligt min mening antas främja efterlevnaden av de nya bestämmelserna. Det är min förhoppning att befogenheten inte skall behöva utnyttjas annat än i undantagsfall. Skyldigheten att vidta åtgärder behöver givetvis inte innebära att rättelseåtgärder alltid måste beslutas av

• Sida 11
•  Original

myndighet för att genomföras. [ första hand:-bör frivilliga rättelseåtgärder vidtas av den ansvarige tillverkaren. Benägenheten att frivilligt vidta rät- telseåtgärder kommer sannolikt att öka med införandet av den lagstadgade skyldigheten. '

Oavsett om en rättelseåtgärd sker frivilligt eller efter myndighetsbeslut. måste samhället enligt min mening ha möjlighet att inte bara övervaka att tillräckliga åtgärder genomförs utan också ha medel att tvinga fram att genomförandet blir effektivt. När det gäller tillsynen av att tillverkarna fullgör rättelseskyldigheter bör det finnas möjligheter att vid försummelse framtvinga ett fullgörande genom myndighetsföreläggande som kan för- enas med vite. Jag vill också framhålla att det förhållandet att en bilmodell inte klarar uppställda avgaskrav och att bristen inte åtgärdas bör kunna påverka möjligheten att erhålla avgasgodkännandc för kommande årsmo- deller. Enligt min mening bör det vid en prövning av det slag som ett avgasgodkännande innebär vara en viktig omständighet om det visar sig att det inte går att lita på att de bilar som säljs av en tillverkare klarar uppställda krav. vilket kan intygas i samband med godkännandeprövning- en. De förutsättningar i form av bl.a. ett förtroende för tillverkaren som systemet med avgasgodkännandc bygger på har därmed brustit och tillver- karen kan inte längre utan vidare påräkna att få utnyttja systemet.

När det gäller kontakten mellan myndigheter och utländska tillverkare kan det finnas praktiska problem som hänger samman med att tillverkaren inte finns i landet. För att lösa dessa problem föreslår jag att utländska tillverkare skall vara skyldiga att häri landet ha ett ombud med behörighet att företräda tillverkaren i alla de frågor som kan aktualiseras av den nya lagstiftningen. Jag anser att tillverkarens generalagent — även om denne är juridisk person — lämpligen bör kunna godtas som ombud.

2.3.2. Bilägarnas ställning

Mitt förslag: Som villkor för avgasgodkännandc krävs att biltillver- karna gentemot bilägarna utfäster sig att avhjälpa bristerna beträf- fande bilar som vid myndighets kontroll visat sig inte uppfylla av- gaskraven. Skyldigheten att avhjälpa bristerna skall dock inte gälla beträffande bilar som har körts mer än 80000 kilometer eller som är äldre än fem år och inte heller fel eller bristfälligheter som beror på ägarna eller brukarna av bilarna.

Kommitténs förslag: Motsvarighet saknas.

Skälen för mitt förslag: Även om biltillverkarna enligt den lagstiftning som jag här förordar åläggs ansvaret för att bilar konstrueras och byggs så att de uppfyller de uppställda avgaskraven, däri inbegripet kraven på hållbarhet, har också bilägaren ett ansvar för bilens skick i avgashän- seende. Detta innebär bl.a. att han är skyldig att använda blyfri bensin till katalysatorbilar. vilket är av betydelse för funktionen hos katalysatorn. Vidare måste krävas att bilägaren inte genom att ändra eller ta bort delar

• Sida 12
•  Original

av avgasreningsutrustningen eller" på annat vis försämrar Utrustningens funktion på någon betydelsefull punkt.

Under den tid tillverkarens ans var gäller för en bil bör det vidare åvila ägaren att låta bilen genomgå den underhållsservice i avgashänseende som tillverkaren anvisat. Omfattningen av denna serviceskyldighet bör i vissa avseenden prövas och godkännas som ett led i avgasgodkännandet. Den bör inte vara mer långtgående än vad som oundgängligen krävs för att upprätthålla bilens emissionsegenskaper.

Det är inte alltid säkert att bilägarna i tillräcklig utsträckning är villiga att medverka till att lämna in sina bilar för service eller reparation. Enligt min mening bör reglerna om den årliga kontrollbesiktningen utformas så att det bör vara möjligt att kontrollera och genom föreläggande vid äventyr av körförbud åstadkomma att de rättelseåtgärder som omfattas av ett frivilligt — av myndighet accepterat — åtagande eller ett föreläggande genomförs. Det innebär att den bilägare som vägrar att medverka till att tillverkarens rättelseskyldighet kan fullgöras riskerar att själv få svara för att erforder- liga ätgärder vidtas.

Även om höga krav ställs på hållbarheten hos avgasreningssystemen kommer genom normal förslitning avgasutsläppen att öka med stigande ålder hos bilarna. Ansvaret för att äldre bilar. för vilka tillverkaransvaret upphört att gälla, klarar kraven vid årlig kontrollbesiktning måste av natur- liga skäl komma att vila enbart på bilägarna.

Enligt nu gällande ordning förekommer en viss förenklad kontroll av att avgaskraven uppfylls vid årlig kontrollbesiktning och flygande inspektion. Denna ordning bör enligt min mening behållas, även om det tekniska innehållet i bestämmelserna härom måste anpassas till den. nya avgasre- ningstckniken. Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att lämna förslag till regler beträffande avgaskontroll av bilar som godkänts i enlighet med de skärpta avgaskraven. De nya reglerna avses komma att innebära att ägarna till bilar, som t.ex. genom bristfälligt underhåll, feljustering eller andra manipulationer inte har avga sreningsutrustningen i funktionsdugligt skick eller inte uppfyller kraven vid ett s.k. förenklat avgastest. kommer att få ett påpekande eller föreläggas att inställa bilen till ny besiktning. Om bilen inte inställs till besiktning inom föreskriven tid. inträder körförbud för bilen.

Enligt konsumentköplagen (1973z877) gäller för bilar och andra konsu- mentvaror en allmän reklamationstid om två år för fel i varan. Enligt den bilavgaslagstiftning jag här förordar kommer tillverkaren genom beslut av myndighet att kunna åläggas att rätta fel utan kostnad för ägaren ända tills bilen är fem år gammal. Men detta gäller endast under förutsättning att tillverkarens ansvar har inträtt till följd en nybilskontroll eller hållbarhets- kontroll. Om enstaka bilar i annat sammanhang — t. ex. vid årlig kontroll- besiktning — visar sig inte uppfylla fastställda krav. bör det enligt min mening vara möjligt för ägarna att få rättelse till stånd. även efter konsu- mentlagstiftningens tvåårsfrist. sålänge bilen inte är äldre än fem år eller har körts mer än 80000 km. Tillverkaren bör därvid vara skyldig att vidta sådana åtgärder som behövs för att bilen skall klara uppställda krav. Flera skäl talar för att en sådan skyldighet för tillverkarna att vidta rättelseåt-

• Sida 13
•  Original

gärder beträffande enstaka bilar inte bör gftitidas på ingripande från myn- dighet. I stället bör skyldigheten bygga på en utfästelse som biltillverkarna lämnar bilägarna om att i de fall som nu är aktuella vidta behövliga åtgärder utan kostnad för ägarna. En sådan utfästelse skall vara ett villkor för erhållande av avgasgodkännandc. Givetvis skall tillverkarnas skyldighet inte gälla när fel eller brister hos bilen beror på ägaren eller brukaren.

Det är enligt min mening lämpligt att den närmare utformningen av en utfästelse av angivet slag sker i samråd mellan naturvårdsverket. konsu- mentverket samt företrädare för bilindustrin och andra som tillhandahåller bildelar och service.

2.3.3. Tillverkaransvaret och eftermarknaden

Frågan om vilken inverkan de nya bestämmelserna om tillverkaransvar kan få på konkurrenssituationen inom service- och reservdelsmarknaderna har diskuterats i olika sammanhang. Därvid har framförts farhågor om risker för konkurrensbegränsning. Jag vill därför något utveckla min upp- fattning i denna fråga.

Som jag nyss sagt införs tillverkaransvaret i fråga om hållbarheten för att säkerställa att avgasreningen hos bilarna fungerar tillfredsställande under lång tid. Detta är den från hälso- och miljösynpunkt viktigaste effekten av den nya lagstiftningen. Införandet av de amerikanska avgaskraven för personbilar, som innefattar vissa hållbarhetskrav, kommer samtidigt att minska behovet av att reparera och byta ut delar i avgasreningsutrustning- en. Detta behov kommer. enligt erfarenheter från USA. att vara utomor- dentligt litet under bilens första fem år. Genom det av hälso- och miljö- skyddsskäl uppställda hållbarhetskravet uppnår vi således också ett viktigt konsumentpolitiskt mål. nämligen att så långt möjligt hålla nere konsumen— ternas kostnader för service, underhåll och reparationer av bilar.

Enligt min mening är det angeläget att största möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaderna. Kostnaderna för bilreparationer är ofta en tung post i en familjs ekonomi. Det är därför viktigt att det nu föreslagna systemet utformas och tillämpas på ett sätt som inte onödigt begränsar konkurrensen. Annars kan reglerna komma att driva upp priser- na på bilreparationer och reservdelar. För att trygga de angelägna konkur- rensintressen som jag nämnt är det angeläget att också sådana reservdelar till olika fabrikat som inte är originaldelar skall kunna utnyttjas under förutsättning att de är likvärdiga med de delar som tillverkarna använder. Försök till onödiga konkurrensbegränsningar från tillverkarnas sida måste enligt min mening kunna hindras genom att den godkännande myndigheten vid godkännandeprövning och i andra sammanhang bevakar och granskar tillverkarens anvisningar i fråga om service och reservdelar. Sålunda bör t. ex. information från tillverkarna ges till även andra än tillverkarnas egna serviceorganisationer om möjligheterna att utföra adekvat avgasservice och reparationer. Bilägarna skall inte vara bundna till att anlita vissa verkstäder för t.ex. normal service och underhåll. Också när det gäller utformningen av de olika kontrollformerna måste risker för konkurrensbe- gränsande effekter beaktas. Samråd rörande konkurrensfrågor bör i före-

Prop. 1986/87: 56

• Sida 14
•  Original

kommande fall ske med näringsfrilretsombudsmannen (NO).

Vad jag nu har anfört tar sikte på de fall då tillverkaransvaret kan göras gällande. dvs. under bilens första fem år resp. upp till 80000 km. Frågan om vad som bör gälla efter denna period ingår i den utredning naturvårds- verket gör på regeringens uppdrag.

2.4. Avgifter

Med hänsyn till vad jag anfört tidigare om tillverkaransvaret finns enligt min bedömning inte något behov av att införa en avgasavgift av det slag bilavgaskommittén föreslagit. I det följande behandlar jag förslag om dis- pensavgift och kontrollavgift.

2.4.1. Dispensavgift

Mitt förslag: Medges beträffande en viss bil eller en viss motorfamilj undantag från meddelade föreskrifter om utsläppskrav m.m.. får en avgift (dispensavgift) till staten tas ut av den som medgivits undanta- get. Avgiften skall motsvara de ekonomiska fördelarna av undanta- get.

Kommitténs förslag: Överensstärnmeri huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk tillstyrker förslaget om en dispensavgift. Riksskatteverket avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: De förordade avgaskraven bör i princip gälla alla nya fordon. Inledningsvis efter det att kraven för personbilar blir obligato- riska kan emellertid dispenser komma att behöva ges bl.a. för vissa bilmo- deller som säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och vars utsläpp på grund därav kan anses ha liten betydelse från hälso- eller miljöskydds- synpunkt. Även i andra fall kan. när särskilda skäl föreligger, dispens behöva ges. Dispensgivningen bör tillämpas med restriktivitet.

Ingen bör få ekonomiska fördelar genom att importera eller sälja ett fordon som ej uppfyller uppställda avgaskrav. I enlighet med kommitténs förslag bör därför den som får dispens från avgaskraven vara skyldig att betala en avgift till staten. Avgiften bör i princip motsvara den ekonomiska fördel som denna kan antas få genom lägre kostnader än vad de har som uppfyller kraven.

Det kan visa sig praktiskt att i vissa fall kunna ge dispens i efterhand för fordon som angivits uppfylla uppställda avgaskrav när de som nya togs i trafik. Situationen kan vara sådan att det vid kontroll visat sig att utsläppen i verkligheten är för höga men att det av olika skäl inte går att vidta åtgärder för att klara uppställda krav. Det kan t.ex. visa sig vid årlig kontrollbesiktning att uppställda krav inte uppfylls för ett fordon som inte längre omfattas av tillverkaransvaret och att skälet uppenbarligen inte är bristande underhåll samtidigt som en rättelsereparation skulle bli orimligt dyr. Det bör då vara möjligt att bevilja dispens i efterhand. Det kan i

• Sida 15
•  Original

sådana fall vidare vara skäligt att kunna nedsätta eller efterge dispensavgif- ten. Det ankommer på regeringen att besluta om utformningen av dispens— ordningen.

2.4.2. Kontrollavgift

Mitt förslag: Avgifter skall kunna tas ut för att finansiera kostna- derna för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll

enligt bilavgaslagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter (kontrollavgift).

Skälen för mitt förslag: Jag anser det lämpligt att. i likhet med vad som gäller beträffande bl.a. fordonskontrollen i övrigt och kemikaliekontrol- len. naturvårdsverkets och Bilprovningens verksamhet med godkännande- prövning. tillsyn och annan kontroll på avgasområdet avgiftsfinansieras. I den nya lagen bör tas in ett bemyndigande med den innebörden.

2.5. Överprövning av myndighetsbeslut

Mitt förslag: Ett föreläggande för en biltillverkare att vidta rättel- seåtgärder enligt bilavgaslagen får överklagas hos koncessions- nämnden för miljöskydd. Nämndens beslut får överklagas hos rege- ringen.

Kommitténs förslag: Beslut av angivet slag skall överklagas hos regering- en.

Skälen för mitt förslag: Befogenheten att meddela föreläggande om skyl- dighet för en biltillverkare att vidta rättelseåtgärder efter nybilskontroll eller hållbarhetskontroll bör anförtros åt statens naturvårdsverk. Om till- verkaren inte är nöjd med beslutet bör han kunna överklaga detta. Vid valet av väg för överklagande gör jag följande överväganden. Prövningen av frågor som här är aktuella kan många gånger inrymma speciella och komplicerade bedömningar av tekniska. ekonomiska och miljömässiga samband. Därtill kommer att kravet på rättssäkerhet vid prövningen bör tillmätas stor vikt. Med hänsyn härtill har jag kommit fram till att det är lämpligast att koncessionsnämnden för miljöskydd får överpröva natur- vårdsverkets beslut. Jag har därvid beaktat dels nämndens stora erfarenhet och kompetens när det gäller svåra avvägningar inom miljövårdsområdet, dels nämndens sammansättning som garanterar såväl juridisk som teknisk sakkunskap som erfarenhet inom de områden ett ärende gäller. Vid pröv- ning av frågor om rättelseskyldighet enligt bilavgaslagen bör nämnden ha en sådan sammansättning att särskild erfarenhet inom fordonsområdet finns företrädd. Nämndens beslut bör få överklagas till regeringen.

Beslut i särskilda fall om dispensavgift hänger samman med själva dis- pensprövningen. Myndighets beslut i dispensärenden bör få överklagas till

• Sida 16
•  Original

regeringen. Därför bör dispensavgiftsbeslut också överprövas av regering- en. Beslut i särskilda fall enligt lagen i frågor om upplysningsskyldighet för tillverkaren och om kontrollavgift bör få överklagas till kammarrätt.

2.6. Ikraftträdande

Den nya lagen bör träda i kraft den ljuli 1987. Jag utgår från att regerings- - och myndighetsföreskrifter också kommer att föreligga vid den tidpunk- ten. så att biltillverkare och andra har kännedom om de skärpta avgaskrav m.m. som skall vara obligatoriska vid avgasgodkännandet av 1989 års bilmodeller.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till bilavgaslag. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga-4.

4. Specialmotivering

Den nya bilavgaslagen innehåller de grundläggande reglerna om lagens syfte, utsläppskrav, tillverkaransvar. förelägganden om rättelseåtgärder samt avgifter. Med hänsyn till att: de frågor som regleras i lagen har en utpräglat teknisk karaktär och då det materiella innehållet i regleringen snabbt måste kunna anpassas till den fortgående tekniska utvecklingen. har lagen givits karaktären av en ramlag. Lagen innehåller de grundläggan- de reglerna och så långt som möjligt preciserade bemyndiganden. Den nya regleringen av bilavgasfrågorna kommer därför i stor utsträckning att få sitt konkreta innehåll genom regerings- och myndighetsföreskrifter.

Avsikten är att i en ny bilavgasförordning skall intas grundläggande bestämmelser om bl.a. emissionsgränsvärden. provmetoder, hållbarhets- krav. tillsyn och kontroll.

Ytterligare föreskrifter avses i första hand komma att meddelas av statens naturvårdsverk. Dessa föreskrifter blir av utpräglat teknisk natur med en hög detaljeringsnivå. De avses innehålla regler för förfarandet vid avgasgodkännandc av bilar, provning, mätmetoder, nybilskontroll, håll- barhetskontroll m.m. Aktiebolaget Svensk Bilprovning. som är riksprov- plats för fordon, kommer att handha prövningen av frågor om avgasgod- kännanden. Bilprovningen kommer också att efter föreskrifter från natur- vårdsverket utföra den avgasprovning som verket beslutar om vid nybils— kontroll och kontroll av hållbarhetskraven.

Som jag tidigare nämnt kommer regeringens och myndigheternas före- skrifter för personbilar att bygga på den internationella regelsamling röran- de begränsning av bilavgasutsläpp som har utarbetats inom Stockholms-

gruppen.

• Sida 17
•  Original

Inledande bestämmelser

lå Denna lag syftar till att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen.

[ denna inledande paragraf anges lagens syfte och tillämpningsområde. Med "andra ämnen" än avgaser avses t.ex. gaser från motorns vevhus och bränslesystem.

Begreppen bilar resp. motordrivna fordon är desamma som används i vägtrafiklagstiftningen. se t.ex. 3.5 fordonskungörelsen ( l972:595).

2.5 Motordrivna fordon skall vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Regeringen får meddela föreskrifter som inskränker lagens tillämpning till vissa slag av motordrivna fordon.

Paragrafen innehåller det grundläggande kravet på motorfordons utrust- ning och beskaffenhet i utsläppshänseende.

Paragrafens andra stycke gör det möjligt att meddela olika föreskrifter för olika fordonsslag eller årsmodeller av fordon.

Tillämpningsområdet för den internationella regelsamlingen gäller mo- torfordon med bensin- eller dieselmotorer. Undantagna från bestämmel- serna är — fordon med en maximal hastighet mindre än 50 km/timme. — fordon med en totalvikt över 3500 kg. — fordon med en skillnad mellan totalvikt och tjänstevikt som är större än

690 kg,

— terrängfordon.

Jag avser att föreslå regeringen att lägga fast motsvarande tillämpnings- område för bestämmelserna om bilar av 1989 och senare års modell i den nya bilavgasförordningen.

I fråga om övriga bilar bör med stöd av 35 tills vidare meddelas före- skrifter som överensstämmer med nuvarande regler. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utreda och lägga fram förslag om avgaskrav för lastbilar och bussar.

35. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. begränsning av utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen från motordrivna fordon samt om fordonens beskaffenhet. utrustning, hållbar- het och funktion för att uppfylla uppställda krav på begränsning av utsläpp.

2. skyldighet att underhålla den utrustning på fordonen som begränsar utsläppen och att använda visst bränsle.

3. avgasgodkännande för fordon samt om kontroll och tillsyn av att fordonen uppfyller kraven på begränsning av utsläpp.

4. skyldighet för en utländsk fordonstillverkare att ha ett behörigt ombud i Sverige.

• Sida 18
•  Original

I denna paragraf ges det grundläggande bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om utsläppsbegränsningar m.m. 1 bemyndigandet ingår givetvis också befo- genheten att meddela föreskrifter om undantag (dispens) från meddelade föreskrifter.

Enligt punkt 1 kan meddelas föreskrifter om högsta tillåtna utsläpp i luften av t.ex. koloxid. kolväten. kväveoxider och partiklar. Föreskrifter kan därvid meddelas om fordonens beskaffenhet, utrustning, hållbarhet och funktion för att sådana krav skall uppfyllas.

Som jag tidigare redovisat skall föreskrifterna för personbilar av 1989 och senare års modell stämma överens med nu aktuella bestämmelser i USA för lätta fordon, vilket för flertalet personbilar bl.a. kommer att innebära att katalytisk avgasrening eller. i fråga om vissa dieselbilar, s. k. partikelfällor måste utnyttjas.

Föreskrifter som skall kunna meddelas med stöd av punkt 2 riktar sig mot bilägaren.

Föreskrifter skall vidare enligt punkt 3 kunna meddelas i fråga om godkännandeprövning samt kontroll och tillsyn. Särskilda föreskrifter torde därvid behövas bl.a. rörande vilka mät- och provförfaranden som skall tillämpas vid godkännandeprövning och andra kontroller i fråga om utsläpp av avgaser m.m. från bilar.

Bemyndigandet i punkt4 gör det möjligt att ställa krav på att en utländsk tillverkare skall ha behörigt ombud för sig i Sverige. Tanken bakom en sådan ordning är att såväl svenska myndigheter som enskilda bilägare skall ha någon här i landet att vända sig till rörande avgasfrågor. Ombudets uppgift skall bl.a. vara att företräda tillverkaren inför domstolar och andra myndigheter, jfr. lå andra stycket prokuralagen (l974:158) och 12 kap. 245 rättegångsbalken. Som jag anfört i den allmänna motiveringen bör även en juridisk person kunna vara ombud i detta sammanhang. Tillver- karna kan t.ex. önska ge generalagenten uppdraget att vara ombud.

Fullgörandet av de förpliktelser som tillverkaren kan åläggas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter kan inte utkrävas av ombu- det i den egenskapen.

Det ankommer på regeringen att meddela de grundläggande föreskrifter- na om utsläppsbegränsningar. godkännandeprövning m.m. enligt denna paragraf. medan mera detaljbetonade föreskrifter bör meddelas av myndig- het. Den myndighet som i första hand kommer i fråga är naturvårdsverket. Samråd bör ske med i första hand trafiksäkerhetsverket och Aktiebolaget Svensk Bilprovning.

Tillsyn 4 %

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

• Sida 19
•  Original

Enligt paragrafen bemyndigas regeringen.-'att utse tillsynsmyndighet. Avsikten är att det centrala myndighetsansvaret för tillsynen skall läggas på statens naturvårdsverk.

5.5 En tillsynsmyndighet får förelägga en tillverkare av motordrivna fordon att utan ersättning lämna de upplysningar. tillhandahålla de fordon, fordons- delar och handlingar samt utföra de undersökningar som behövs för till- synen. Ett föreläggande får förenas med vite. För tillsyn enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till en fabrik eller annan anläggning och får där göra undersökningar. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

[ paragrafens första stycke ges tillsynsmyndigheten rätt att besluta att en tillverkare skall lämna myndigheten de handlingar och upplysningar som behövs för den löpande tillsynsverksamheten. t.ex. uppgifter om tillverka- rens produktion, bilarnas konstruktion och utförande av avgasrenings- utrustning eller redovisning av mätprotokoll och andra handlingar av in- tresse. De uppgifter som framkommer i samband med tillämpningen av denna paragraf och som omfattas av bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100) kan i sin tur ligga till grund för ingripanden mot tillverkaren. Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten också möjlighet att meddela föreläggande om skyldighet att tillhandahålla bilar och bildelar till det antal som behövs för tillsynen. Ett föreläggande får enligt andra meningen förenas med vite.

Ett beslut om föreläggande får enligt 11 & överklagas hos kammarrätten. Enligt andra stycket har en tillsynsmyndighet rätt till tillträde till fabriker och andra anläggningar och att göra undersökningar där. Polismyndigheten skall enligt tredje stycket lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Tillverkarens ansvar 65

Om de prov som syftar till att kontrollera funktionen och hållbarheten hos den avgasrenande utrustningen i motordrivna fordon visar att de krav på begränsning av avgasutsläpp som har föreskrivits med stöd av 3.5 inte uppfylls i godtagbar utsträckning. får den myndighet som regeringen be- stämmer förelägga tillverkaren att avhjälpa bristerna. Skyldigheten att avhjälpa bristerna gäller dock inte fordon som har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år.

Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

75 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av öå.

I paragraferna regleras det s.k. tillverkaransvaret. Frågan har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen. till vilken jag hänvisar (avsnitt 2.3).

• Sida 20
•  Original

Som jag har anfört där avses ansvaret göras gällande när avvikelser från uppställda krav föreligger beträffande motorkonstruktionen eller avgasre- ningsutrustningen eller i fråga om fel och brister vid tillverkning eller leve- ranskontroll.

Ansvaret skall inte kunna göras gällande beträffande sådana bilar som har körts mer än 80000 km eller som är äldre än fem år. Bilens ålder bör räknas från den tidpunkt då bilen togs upp i typintyg eller första gången godkändes vid registreringsbesiktining.

Nybilskontrollen. som utförs på produktionsbilar som körts högst 150th km, kommer som jag tidigare sagt att utföras i enlighet med den regelsam- ling som antagits av Stockholmsgruppen. Detta förfarande är baserat på det amerikanska nybilskontrollprogrammet. Detta innebär bl.a. att medel- värdet av utsläppen för de olika föroreningarna. mätt på 5—30 bilar. måste ligga under gränsvärdet för föroreningen i fråga.

I enlighet med vad riksdagen uttalat och vad jag sagt i den allmänna motiveringen bör de svenska kraven på tillverkaren i princip motsvara de federala amerikanska kraven. I fråga om hållbarhetskontrollen tillämpas i USA för närvarande en ordning som beskrivits i bilaga 3 till denna lagråds- remiss och som i huvudsak innebär följande.

När den federala amerikanska kontrollmyndigheten. EPA. i sitt tillsyns- arbete upptäcker att ett väsentligt antal bilar av en viss motorfamilj inte uppfyller avgaskraven. underrättas tillverkaren omedelbart om den upp- täckta bristfälligheten. Han skall i sin tur inge en plan för rättelse av de felaktiga bilarna och därefter underrätta såväl bilförsäljare som bilägare.

Några lagbestämmelser finns inte i USA om hur stor andel av bilarna i en viss motorfamilj som skall vara felaktiga för att åtgärder skall krävas. För att kontrollera huruvida bilar av en viss motorfamilj i väsentlig omfattning avviker från avgaskraven väljs i normalfallet 6— 10 representativa bilar ut av myndigheten. Dessa bilar. som skall vara skötta av ägarna och vara i normalt skick. får sedan genomgå fullständiga avgasprov. ()m medelvärdet av utsläppen av något ämne från dessa bilar överstiger gränsvärdet. beslu- tas i regcl om skyldighet att vidta rättelseåtgärder.

En motsvarande ordning avses i enlighet med vad jag tidigare anfört gälla i Sverige.

Statens naturvårdsverk har i sin egenskap av tillsynsmyndighet att bedö- ma vilka rättelseåtgärder som erfordras och i första hand försöka få till stånd en frivillig överenskommelse med biltillverkaren. Om detta ej lyckas får ett formellt föreläggande för tillverkaren om skyldighet att vidta åtgär- der meddelas. Föreläggandet skall kunna förenas med vite. Om tillver- karen inte är nöjd med föreläggandet. får han enligt 12% överklaga det hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

Sä För att motordrivna fordon skall få sitt avgasgodkännandc måste tillver- karen gentemot ägarna av fordonen åta sig att utan kostnad för ägarna avhjälpa bristerna. om fordonen vid myndighets kontroll visat sig inte uppfylla de utsläppskrav som föreskrivits med stöd av $%.

Tillverkarens skyldighet att avhjälpa bristerna gäller inte fordon som har körts mer än åttiotusen kilometer eller som är äldre än fem år och inte

• Sida 21
•  Original

heller fel eller bristfälligheter som beror på ägarna eller brukarna av fordo- nen.

Enligt paragrafen åläggs tillverkarna motsvarande skyldighet gentemot bilägarna som mot samhället att rätta felaktiga bilar som fått påpekanden eller underkänts vid t.ex. kontrollbesiktning eller flygande inspektion. Som villkor för att avgasgodkännandc skall lämnas för en bilmodell måste tillverkaren åta sig att svara för att bilens avgasrenande utrustning fungerar tillfredsställande intill 5 tär/80000 km och att bilen under denna tid klarar de krav som uppställs för bilar i trafik samt att. om det behövs. avhjälpa bristerna.

Enligt paragrafens andra stycke kan tillverkaren inte åläggas ansvar i de fall där de alltför höga utsläppen beror på omständigheter som kan tillskri- vas ägaren eller brukaren.

Tillverkarens ansvar gentemot bilägarna bygger på vad som följer av utfästelsen. Denna skall enligt paragrafen innebära att tillverkaren utan kostnad för bilägarna åtgärdar bristfälligheter i avgassystemet så att detta kan godkännas vid kontrollbesiktning. Det finns knappast skäl att föreskri- va att tillverkaren dessutom skall åta sig att betala skadestånd, stillestånds- ersättning eller kostnader som bilägaren åsamkas i samband med att avgas- systemet åtgärdas. I detta avseende är den föreskrivna utfästelsen mer inskränkt än en garantiförpliktelse i konsumenträttslig mening. Om tillver- karen — eller någon för hans räkning — däremot inte fullgör sitt åtagande på rätt sätt eller inom skälig tid. måste det av utfästelsen följa en skyldighet för tillverkaren att ersätta kostnader som en bilägare åsamkas. t.ex. för att få bristfälligheterna åtgärdade på annat håll.

Den ifrågavarande regleringen påverkar inte en Säljares ansvar enligt köprättsliga regler.

Tvister mellan bilägaren och tillverkaren rörande frågor som avses i denna paragraf får prövas av allmän domstol i en vanlig civilprocess.

Avgifter

I detta avsnitt regleras frågor om de avgifter. som skall kunna tas ut med stöd av lagen, nämligen kontrollavgift (%) och dispensavgift (105).

9.5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för prövning för avgasgodkännandc samt för tillsyn och annan kontroll som utövas enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som meddelats med stöd av lagen (kontrollavgift).

Paragrafen ger möjligheter att avgiftsftnansiera naturvårdsverkets och Bil- provningens kostnader för godkännandeprövning samt tillsyn och annan kontroll som utövas enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

• Sida 22
•  Original

105 Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motordrivet fordon eller en grupp av motordrivna fordon, får en avgift till staten tas ut av den som medgivits undantaget enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (dispensavgift). Avgiften. som beräknas för varje fordon som omfattas av undantaget, skall bestämmas så att de ekonomiska fördelar utjämnas som kunnat uppstå för den som medgivits undantag jämfört med den som uppfyllt kraven.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen kan det inledningsvis behöva medges dispenser från de nya utsläppskraven beträffande t.ex. vissa bilmodeller som säljs i relativt begränsad omfattning i Sverige och där utsläppen från bilarna har liten betydelse från hälso- eller miljöskydds- synpunkt. Även i andra fall kan dispenser i undantagsfall behöva medges. Sådana undantagsfall kan vara t.ex. när en enskild person i samband med flyttning från utlandet vill införa en bil utan tillfredsställande avgasrening. Dispenser skall enligt denna paragraf kunna förenas med en skyldighet för den som medgivits dispensen att betala en avgift.

Avgiftens storlek skall enligt paragrafens andra stycke bestämmas så att de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att föreskrivna ut- släppskrav inte uppfylls utjämnas. En tillverkare som erhåller dispens från avgaskraven kan i regel antas ha fått en ekonomisk fördel i förhållande till den tillverkare som konstruerat och utrustat sina bilar så att avgaskraven uppfylls.

Då avgiften bör vara förutsebar. bör den tas ut enligt en i förväg bestämd taxa. Denna taxa kan inte utformas så att avgiften exakt motsvarar den ekonomiska fördel som en dispens kan beräknas medföra i varje enskilt fall. Det är tillräckligt om taxan konstrueras så att däri angivna avgiftsbe- lopp motsvarar den ekonomiska fördel som dispenser genomsnittligt kan uppskattas innebära till följd av lägre tillverkningskostnader. Dispensav- gift skall sålunda kunna tas ut t.o.m. om en tillverkare skulle kunna i det enskilda fallet visa att han över huvud taget inte vunnit någon ekonomisk fördel.

Överklagande m. m. 1 l 5

Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 5 5 eller om kontrollav- gift i ett särskilt fall enligt 95 får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Ett beslut i ett särskilt fall av en myndighet om dispensavgift enligt 10 & får överklagas hos regeringen.

Regeringen meddelar föreskrift-er om vad som skall gälla för överkla- gande av en myndighets beslut om föreskrifter som meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag.

1225. Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 65 får överklagas hos

• Sida 23
•  Original

koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämndens beslut får överklagas hos regeringen.

Paragraferna innehåller bestämmelser om överklagande av myndighets- beslut enligt lagen. Jag hävisar till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

13å För koncessionsnämnden gäller vid prövningen i tillämpliga delar följande bestämmelser i miljöskyddslagen (1969:387):

11.5 om antalet ledamöter m. m..

12% omjäv.

14l$ första stycket om utredningsplikt. 1458 andra stycket 3 och tredje stycket om sammanträde m. m.. 14 & fjärde stycket om sakkunnigutredning, 15% om omröstning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningsordningen m.m. i koncessionsnämnden vid prövningen av överklaganden enligt bilavgasla- gen. I övrigt kommer förvaltningslagens (19862223) regler att gälla för koncessionsnämndsprövningen.

Ikraftträdande

1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall lagen träda i kraft den 1 juli 1987. 1 administrativ ordning kommer att med stöd av bemyndigandena i lagen meddelas föreskrifter om vad som i utsläpps- hänseende skall gälla för olika typer och årsmodeller av fordon. 1 ikraftträ- dandebestämmelsen har uttryckligen angetts att bestämmelserna om till- verkaransvar och koncessionsnämndsprövning gäller först fr.o.m. 1989 års modeller. Med stöd av 25 andra stycket kommer tillämpningsområdet för bestämmelserna om tillverkaransvar att till en början ytterligare be- gränsas till bilar av det slag som angivits i specialmotiveringen till det stadgandet.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till bilavgas- lag.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 24
•  Original

Bila gu I

Lagförslag i betänkandet (SOU 198327) Bilar och renare luft

Förslag till

Lag om begränsning av luftföroreningar från motorfordon Härigenom föreskrivs följande.

1 & Denna lag är tillämplig på motorfordon.

Regeringen. eller. efter regeringens bemyndigande statens naturvårds- verk får föreskriva att lagen skall tillämpas endast på vissa slag av motor- fordon.

2 5 Med motorfamilj avses en grupp av bilar vars motorer är av i huvud- sak samma tekniska konstruktion och som är likartade vad gäller utsläpp av luftförorenande ämnen.

3 & Motorfordon skall vara så utrustade och beskaffade att utsläpp av luftförorenande ämnen från fordonen inte överstiger de värden som kan godtas från luftvårdssynpunkt.

Regeringen meddelar föreskrifter om högsta tillåtna utsläpp av luftför- orenande ämnen som avses i första stycket.

Regeringen. eller. efter regeringens bemyndigande statens naturvårds- verk. meddelar föreskrifter om

1. motorfordons beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen.

?.. prov- och mätförfaranden och andra åtgärder för kontroll av utsläpp av luftförorenande ämnen från motorfordon. och

3. godkännande av att motorfordon uppfyller föreskrivna krav i fråga om begränsning av utsläpp av luftförorenande ämnen.

4 5 Om registrerade motorfordon av en viss motorfamilj. som tillverkats i Sverige. inte uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 35 andra stycket eller tredje stycket 1 och beror bristfälligheterna på tillverkaren, hans generalagent eller återförsäljare. är tillverkaren skyl- dig att i skälig omfattning vidta sådana åtgärder beträffande fordonen att kraven uppfylls såvida antalet bristfälliga fordon inte är ringa. Skyldighe- ten gäller dock inte sådana briställiga fordon som har körts mer än åttiotu- sen kilometer eller som är mer än fe m år gamla, räknat från den tidpunkt då fordonet upptogs i typintyg eller godkändes vid den första registreringsbe- siktningen.

I fråga om motorfordonstillverkare i utlandet skall vad som i första stycket sägs om tillverkarens skyldigheter i stället gälla dennes general- agent i Sverige. Generalagentens skyldighet omfattar även motorfordon som en förutvarande generalagent i Sverige för samma tillverkare har utfärdat typintyg för.

5 & Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av statens naturvårdsverk.

6 & Statens naturvårdsverk får förelägga en motorfordonstillverkare i Sverige eller generalagent för en motorfordonstillverkare i utlandet att

• Sida 25
•  Original

lämna de upplysningar. förete de handlingar och utföra de undersökningar som behövs för tillsynen.

7 & Statens naturvårdsverk får förelägga en motorfordonstillverkare i Sverige eller en generalagent för en motorfordonstillverkare i utlandet att utföra de åtgärder som avses i 4 &.

8 & Förelägganden enligt 6 eller 75 får förenas med vite. Frågor om utdömande av vite prövas av allmän domstol.

9 & Motorfordonstillverkare i Sverige eller generalagenter för motorfor- donstillverkare i utlandet skall ersätta statens kostnader för tillsynen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, eller. efter regeringens bemyndi- gande av statens naturvårdsverk.

10 & Medges ägaren av motorfordon undantag från de föreskrifter som har meddelats med stöd av 35 andra stycket eller tredje stycket 1 skall en särskild avgift (_avgasavgift) tas ut med belopp som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Avgasavgiften får bestämmas till högst 4000 kronor för varje fordon som omfattas av undantaget.

Avgasavgift skall. om inte annat följer av 115. även tas ut av den som tillverkar motorfordon i Sverige eller som är generalagent för en motorfor- donstillverkare i utlandet, för alla fordon av en viss motorfamilj, som har levererats. om fordon inom motorfamiljen inte uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 3.5 andra stycket eller tredje stycket 1. Generalagentens skyldighet omfattar även fordon som en förut- varande generalagent i Sverige för samma tillverkare har utfärdat typintyg för.

11 & Avgasavgift enligt 105 andra stycket får inte tas ut om

1. mindre än 35 procent av de kontrollerade motorfordonen som tillhör motorfamiljen inte uppfyller kraven enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av 35 andra stycket eller tredje stycket 1,

2. tillverkaren eller generalagenten är skyldig att vidta åtgärder på grund av föreläggande enligt 75 eller

3. tillverkaren eller generalagenten. innan ett föreläggande enligt 75 har utfärdats. till statens naturvårdsverk anmäler att motorfordon som tillhör motorfamiljen är bristfälliga i fråga om utsläpp av luftförorenande ämnen och utan dröjsmål vidtar sådana rättelseåtgärder som kan godtas.

12 & Frågor om avgasavgift prövas av statens naturvårdsverk.

Om ett avgiftsbelopp inte betalas inom den tid som naturvårdsverket har bestämt. får beloppet tas ut genom utmätning.

Avgasavgiften tillfaller staten.

135. Beslut av statens naturvårdsverk enligt denna lag får överklagas hos

regeringen genom besvär. . Beslut enligt 6 och 755 gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Denna lag träderikraft den ljuli 1985.

• Sida 26
•  Original