RÅ 1994:5

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde Svenska Statoil AB (bolaget) följande: I samband med tankning av bensin vid av bolaget drivna bensinstationer förekom i ökad utsträckning att kunder efter tankning körde iväg utan att ha betalat bensinen. Någon möjlighet att i efterhand fastställa kundens identitet och kräva denne på betalning kunde endast i undantagsfall komma i fråga. Förlusten fick därför normalt anses vara konstaterad i samband med smitningen. Bolaget begärde besked om denna förlust medförde rätt till avdrag enligt 7 § 1 mom. e) BL. Bolaget tillade bl.a. följande. De här aktuella problemen syntes i det överväldigande flertalet fall orsakade av att kunden helt enkelt glömt bort att han skulle betala för bensinen. Detta berodde på det numera mycket utbredda bruket av automattankning med kontokort (t.ex. företagskort) kombinerat med tankning med kontanter (vid privat tankning). Det kunde inte förnekas att kunden i en liten del av fallen redan från början haft uppsåt att tanka utan att betala. Emellertid torde även det dominerande flertalet av de fall där tillgreppsbrott kunde anses ha begåtts vara sådana där kunden efter tankning fått en impuls att köra iväg utan att betala eller där han efter att ha åkt kom på att han skulle ha betalat men inte återvände för att göra det. Bevissvårigheterna var här uppenbara.

Skatterättsnämnden (1993-06-07, Stegard, ordförande, Wingren, Eriksson, Lindberg, Udd, Zackari) yttrade: Förhandsbesked. - Bolaget är inte berättigat till avdrag för skatt som belöper på sådan bensin som avses med ansökningen. - Motivering. - Enligt 7 § 1 mom. första stycket e) BL får i deklaration avdrag göras för skatt på bensin, som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Frågan i ärendet är om de förluster som bolaget åsamkas till följd av att personer efter avslutad tankning vid bolagets bensinstationer lämnar stationen utan att ha erlagt föreskriven kontant betalning utgör sådana förluster som avses i det nyssnämnda lagrummet. - Nämnden gör följande bedömning. - En förutsättning för att det nu aktuella lagrummet skall bli tillämpligt är att bensin skall ha "sålts" av den skattskyldige och att förlusten skall hänföra sig till bristande betalning från "köpare". För att dessa förutsättningar skall vara uppfyllda krävs enligt nämndens mening att fråga är om ett fullbordat köp. Eftersom den som har tankat bensin i de med ansökningen avsedda fallen lämnar bensinstationen utan att ha erlagt den kontanta betalning som har utgjort en förutsättning för att bensinen skall få tankas kan något köpeavtal inte anses ingånget mellan parterna. Den eventuella avsikten vid påbörjandet av tankningen kan sålunda inte tillmätas någon avgörande betydelse. Med denna bedömning föreligger inte rätt till avdrag för den skatt som belöper på den ifrågavarande bensinen.

Ledamoten Arvidson var skiljaktig och anförde: Skattskyldig enligt BL är bl.a. den som yrkesmässigt driver näringsverksamhet som återförsäljare av bensin. Den skattskyldige är normalt inte skattebärare då skattekostnaden skall bäras av den som förbrukar bensinen. Vid prövning av frågan om sökandebolagets avdragsrätt för bensinskatt bör detta tillmätas viss betydelse. - Fråga är i nu aktuellt fall om sökandebolagets rätt till avdrag för bensinskatt i de fall bolagets kund efter tankning avlägsnar sig från bensinstationen utan att först ha betalat för bensinen. Aktuellt lagrum är 7 § 1 mom. e) BL, vari sägs att avdrag får göras för skatt på bensin som har "sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare,....". - En presumtiv kund som anländer till en bensinstation för att tanka, har som regel alltid valfrihet att köpa bensin mot betalning eller kredit. Kunden avgör formen för inköp genom att välja pump för kontant- eller kreditinköp. Väljer kunden kontantinköp accepterar denna genom en konkludent handling, t.ex. genom att starta pumpens räkneverk och påbörja tankningen, de villkor som gäller för detta slag av inköp. I det övervägande antalet fall bekräftas detta accepterande av att kunden besöker kassan och erlägger likvid. - I vissa fall avviker kunden från bensinstationen utan att först erlägga betalning. Motiven för sådan kunds beteende låter sig av naturliga skäl svårligen dokumenteras, men jag har svårt att tro att någon beslutar sig i förväg för att tanka och sedan smita från betalning. Till stöd för denna tanke talar det förhållandet, att en tankning normalt tar så pass lång tid, att de för bensinstöld gynnsamma yttre faktorerna inte är bestående under hela tankningen. Den person som har för avsikt att stjäla bensin väljer antagligen ett annat förfarande, t.ex. att tillskansa sig annans kreditkort, förfalska kreditkort eller tillgripa bensin genom ett direkt stöldförfarande. - Ehuru jag har svårt att tro att kunder "glömmer" i den omfattning som sökandebolaget gör gällande finns det säkerligen situationer där kunden av ren glömska eller disträhet inte fullföljer sin del av avtalet och erlägger likvid. Dessa fall bekräftar i så fall att kunden accepterat avtalet men glömska medför att han icke fullföljer detta. - Enligt min mening är resultatet av smitningar sådana tillfälligheter som att kunden noterar att personalen är sysselsatt med inregistreringar av och betalningar från andra kunder, eller att personalen tagit en paus i arbetet och tillfälligt avlägsnat sig. Ett annat skäl kan vara stor anhopning av kunder runt pumparna, där vissa personer "chansar" på att kunna avlägsna sig utan risk för upptäckt. Samtliga dylika situationer måste rimligen anses innebära att kunderna accepterar det avtal som återförsäljaren erbjudit och att därför rätt till avdrag för kundförlust, inkl. bensinskatt, föreligger.

Bolaget överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens beslut, skulle meddela förhandsbesked i enlighet med bolagets hemställan i ansökan. Till stöd för sin talan anförde bolaget i huvudsak följande. Enligt en civilrättslig bedömning skulle ett giltigt avtal mellan kunden och bensinstationen anses ingånget i och med att kunden fyllde bensin i sin bil. Från detta ögonblick hade han förfogat över köpeobjektet så att han inte längre kunde återlämna detsamma. Han kunde då inte längre tillbakaträda från avtalet och var därigenom skyldig att erlägga betalning. Betalningen i sig var alltså inte en förutsättning för att avtalet skulle anses vara ingånget. Eftersom ett avtal således var ingånget när kunden avvek utan att betala uppstod den därav följande förlusten på grund av utebliven betalning inom ett avtalsförhållande. Bensinen hade följaktligen sålts med förlust och förlusten hänförde sig till bristande betalning. Grund för avdrag enligt 7 § 1 mom. första stycket e) BL förelåg därför.

Regeringsrätten (1994-02-08, M. Sjöberg, Bouvin, Berglöf, Bahr,von Lindstam) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet gäller tillämpningen av 7 § 1 mom. första stycket e) BL. I bestämmelsen anges att avdrag får göras för skatt på bensin, som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Bestämmelsen infördes i lagen om bensinskatt i överensstämmelse med vad som gällde för skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt. I sistnämnda lag hade bestämmelsen införts utan annan motivering än att lagens tekniska utformning anslöt sig nära till stadganden i olika författningar på den indirekta beskattningens område. Bland äldre författningar på detta område kan nämnas den numera upphävda lagen (1941:251) om särskild varuskatt, i vilken redan från början fanns en bestämmelse om avdrag för förluster på grund av bristande betalning från köpare. Den nuvarande bestämmelsen i lagen om bensinskatt har en likalydande eller till sitt innehåll överensstämmande motsvarighet i flertalet andra lagar på punktskatteområdet och i lagen om mervärdeskatt.

Bolaget har hävdat att bestämmelsen i 7 § 1 mom. första stycket e) BL är tillämplig inte bara då den skattskyldige (säljaren) beviljat köparen kredit utan också i det fall att en bilägare genom att tanka sin bil ingått köpeavtal med den skattskyldige men därefter avvikit utan att betala.

I fråga om mervärdeskatt och flertalet punktskatter, bensinskatten inräknad, gäller som en huvudregel att skattskyldigheten inträder när en vara levereras, oberoende av när betalning sker. Därav följer att en förlust på grund av bristande betalning normalt kan uppkomma endast om säljaren har beviljat köparen kredit. Med hänsyn härtill och till förhållandena vid den tid då bestämmelsen tillkom finner Regeringsrätten att den bör ges den innebörden att avdrag kan komma i fråga endast om den skattskyldige beviljat en köpare kredit och köparen brister i sin betalningsskyldighet. Den omständigheten att lagen om bensinskatt innehåller en särskild bestämmelse om att skattskyldighet inträder när en skattskyldig levererar bensin till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå föranleder inte annat ställningstagande.

Det i målet aktuella förfarandet innefattar inte att den skattskyldige beviljat någon köpare kredit. Bolaget äger därför inte rätt till avdrag för skatt som belöper på sådan bensin som avses med ansökningen.