RÅ 1995 not 142

Not 142. Ansökan av Bengt A. om rättsprövning av beslut ang. rivningslov samt i andra hand om resning i samma ärende. - Byggnadsnämnden i Stenungsund beviljade den 22 juli 1992 Jet Petroleum rivningslov för rivning av en bensinstationsanläggning på fastigheten Stenung 3:245. Bengt A., som ägde fastigheten, överklagade nämndens beslut. Han förklarade att han motsatte sig att anläggningen revs och att han hade för avsikt att driva anläggningen vidare när arrendeavtalet med Jet Petroleum upphörde. -Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (1992-09-14) avslog överklagandet med följande motivering: Frågan om förfogandet över bensinstationen är av civilrättslig karaktär. Det ankommer inte på byggnadsnämnden att utöver tillämpningen av plan- och bygglagen vid lovprövningen gå in på de civilrättsliga förutsättningarna för att lovet skall kunna utnyttjas. Som byggnadsnämnden meddelat Bengt A. särskilt föreligger i ett fall som detta inte heller några förutsättningar att vägra rivningslov för anläggningen med stöd av reglerna i 8 kap. 16 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Rivningen strider nämligen inte mot någon bestämmelse i detaljplanen. - Vad Bengt A. anfört mot byggnadsnämndens beslut kan inte föranleda upphävande av detta. Besvären skall följaktligen avslås. - Bengt A. överklagade länsstyrelsens beslut hos Kammarrätten i Göteborg som i dom den 30 oktober 1992 avslog överklagandet. Sedan Bengt A. fullföljt sin talan, beslutade Regeringsrätten den 7 juni 1993 att undanröja kammarrättens dom och överlämna Bengt A:s överklagande av länsstyrelsens beslut till regeringen (Anm.: se RÅ 1993 not. 279). - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1993-11-25): Bengt A. har i sina överklaganden bl.a. riktat invändningar mot byggnadsnämndens handläggning av frågan om rivningslov. Han yrkar att beslutet om rivningslov, som meddelats mot hans vilja och utan att han underrättats, undanröjs. Han yrkar dessutom att kommunen döms att ersätta honom för kostnader och affärsförluster samt att han ges rätt att återuppföra bensinstationen och återuppta verksamheten på fastigheten. Om kommunen önskar avlägsna bensinstationen skall kommunen ersätta honom för kostnader, affärsförluster samt inlösen av stationen. - Regeringen konstaterar att ansökningar om rivningslov enligt 8 kap. 16 § PBL skall bifallas, om inte byggnaden eller byggnadsdelen omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, behövs för bostadsförsörjningen eller bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. I ärendet har inte framförts eller på annat sätt framkommit att det lämnade rivningslovet skulle strida mot den angivna bestämmelsen i PBL. Vad Bengt A. anfört om byggnadsnämndens handläggning av ärendet utgör enligt regeringens uppfattning inte skäl att upphäva beslutet om rivningslov. Regeringen avslår därför överklagandet i den delen det avser rivningslov. - Bengt A:s yrkanden vad gäller ersättning eller inlösen kan inte prövas av regeringen - Regeringen tar därför inte upp dessa yrkanden till prövning. - Bengt A. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet om rivningslov skulle upphävas. - Han hemställde att Regeringsrätten uttryckligen skulle pröva om rättstillämpningen i ärendet stred mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). För det fall att en sådan prövning inte kunde göras i ett mål om rättsprövning ansökte han om resning i ärendet med samma yrkande och hemställan. Han anförde i huvudsak följande. Rivningslovet meddelades mot hans bestridande som fastighetsägare. I skrivelse till kommunen, dagtecknad den 13 december 1991, meddelade han sålunda denna att han motsatte sig rivningslov, emedan han själv ville driva bensinstation och serviceanläggning i ny regim. Han begärde också att omedelbart bli underrättad om rivningslov meddelades trots hans bestridande. Det meddelade rivningslovet - som han fick underrättelse om först den 14 augusti 1992 genom en den 12 augusti 1992 dagtecknad skrivelse, sedan rivningen verkställts den 7 augusti 1992 - hade kunnat få och hade fått sådana orimliga konsekvenser att det inte bort meddelas. Byggnadsnämnden hade inte tagit hänsyn till hans enskilda intressen, som skulle beaktas enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL). Tillämpningen av PBL på sätt som skett hade inneburit intrång i hans egendomsskydd såsom det kom till uttryck i Europakonventionens tilläggsprotokoll 1 (1952) artikel 1. Kommunens handläggning av rivningslovsfrågan och därefter följande administrativa beslut hade sammantaget syftat till att bereda kommunen ekonomisk fördel genom att kommunen därigenom försökt undgå ersättningsskyldighet vid planläggning, särskilt vad gäller ersättning enligt 14 kap. 8 § PBL. Detta stred mot 1 kap. 9 § regeringsformen. Han har förvägrats domstolsprövning i ärendet, vilket stred mot artikel 6 i Europakonventionen. - Regeringsrätten (1995-04-11, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten, på talan av en enskild part i ett förvaltningsärende som omfattas av lagen, pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna. Om Regeringsrätten därvid finner att så är fallet och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, skall Regeringsrätten enligt 5 § samma lag upphäva beslutet. I annat fall skall det stå fast. - Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har trätt i kraft den 1 januari 1995. Enligt lagen skall konventionen med angivna tilläggsprotokoll gälla som lag här i landet. De regler som införlivats med svensk rätt genom nämnda lag utgör sådana rättsregler som skall beaktas vid rättsprövningen. - Domstolsprövning av de aktuella rättsförhållandena sker genom denna rättsprövning. - Det beslut som målet gäller avser ett enligt 8 kap. 16 § PBL beviljat rivningslov för rivning av en bensinanläggning på fastigheten Stenung 3:245. Rivningslovet har beviljats en bensinstationsinnehavare (Jet Petroleum) på dennes ansökan därom. Bensinstationsinnehavaren bedrev på arrenderad mark, tillhörig sökanden, bensinstationsverksamhet med en anläggning bestående av skärmtak, pumpar, cisterner och annan inredning. Såvitt handlingarna utvisar har anläggningsdelarna tillförts fastigheten av nyttjanderättshavare. I målet har inte gjorts gällande att anläggningen hört till fastigheten (jfr; Jordabalken 2 kap. 4 § första stycket). - I förevarande mål kan inte prövas de administrativa beslut som må ha fattats efter beslutet om rivningslov med hänvisning till detta. Sådana beslut får prövas i den ordning som gäller för dem. - Enligt 8 kap. 8 § PBL krävs inom områden med detaljplan rivningslov för att riva byggnader om inte annat bestämts i planen. Enligt 8 kap. 16 § skall ansökningar om rivningslov bifallas, om inte byggnaden omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, inte behövs för bostadsförsörjningen eller bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde. - Av förarbetena till 8 kap. 16 § PBL (prop. 1985/86:1 s. 288-289) framgår att syftet med rivningsreglerna är att de skall kunna fungera som ett komplement till byggnadsminnesförklaring enligt byggnadsminneslagen och ge kommunerna vidgade möjligheter att bevara bebyggelse. - I målet har inte gjorts gällande att något i 8 kap. 16 § PBL angivet hinder mot bifall till ansökningen om rivningslov förelegat. - Av det anförda framgår att det meddelade rivningslovet endast inneburit att tillstånd lämnats till rivningen vad beträffar bestämmelserna i PBL och under förutsättning att för lovet angivna villkor iakttas. Rivningslov innefattar inte något ställningstagande till frågan om en nyttjanderättshavare enligt det mellan honom och markägaren bestående rättsförhållandet äger rätt att riva en på fastigheten befintlig anläggning. Tvist därom ankommer på allmän domstols prövning. Beviljandet av rivningslovet medför således ingen självständig rätt att mot markägarens vilja vidta åtgärden. - Beviljandet av rivningslovet kan mot den angivna bakgrunden - också med beaktande av vad sökanden anfört om ärendets handläggning i byggnadsnämnden - inte anses innebära något intrång i det skydd för egendom som bestämmelserna i Europakonventionen med tilläggsprotokoll garanterar. - Vad sökanden anfört i målet visar inte att det meddelade rivningslovet står i strid med bestämmelserna i 1 kap. 5 § PBL eller någon annan bestämmelse i PBL. - Med hänsyn till det anförda finner Regeringsrätten att regeringens beslut inte står i strid med någon rättsregel på sätt som sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. - Vad gäller sökandens andrahandsyrkande om resning i ärendet om rivningslov konstaterar Regeringsrätten att en prövning av ansökningen såsom avseende resning inte kan leda till att frågan om rättstillämpningen i ärendet strider mot Europakonventionen bedömes fullständigare än som angetts i det föregående. Sökandens andrahandsyrkande om resning förfaller därmed och prövas därför inte av Regeringsrätten. - Regeringsrättens avgörande. Vad gäller ansökningen om rättsprövning förklarar Regeringsrätten att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten prövar inte ansökningen om resning. (fd III 1995-03-21, G. Mattson)

*REGI

*INST