RÅ 1995 not 316

Avslag (fråga om verkan av muntligt meddelande av överdirektören vid Invandrarverket) / Fråga om verkan av muntligt meddelande av överdirektören vid Invandrarverket (avslag) / Fråga om verkan av muntligt meddelande av överdirektören vid Invandrarverket (resningsärende)

Not 316. Ansökan av Soran M. om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 3 augusti 1992 att avslå en ansökan av Soran M. om uppehållstillstånd m.m. samt att utvisa honom enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. I beslut den 23 december 1992 avslog Utlänningsnämnden hans överklagande av verkets beslut. Den 3 juni 1994 ansökte Soran M. på nytt om uppehållstillstånd. I ett icke undertecknat faxmeddelande, vilket rubricerats som beslut, beviljade Invandrarverket den 12 augusti 1994 Soran M. temporärt uppehållstillstånd. I ett beslut den 22 september 1994, vilket undertecknats av generaldirektören och en föredragande, avslog Invandrarverket ansökningen av den 3 juni 1994. - Soran M. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning samt undanröja beslutet av den 22 september 1994 och förklara att beslutet av den 12 augusti 1994 skulle gälla. Han yrkade också att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas samt att han beviljades allmän rättshjälp i resningsärendet med advokaten Hans Bredberg som biträde enligt rättshjälpslagen. - Regeringsrätten beslutade den 3 november 1994 att inhibera beslutet från den 22 september 1994, samt beviljade i beslut den 26 januari 1995 Soran M. allmän rättshjälp med advokaten Hans Bredberg som biträde. - Till stöd för ansökningen anförde Soran M. i huvudsak följande. Per Erik Nilsson, överdirektör vid Invandrarverket, ringde upp Soran M. och meddelade att Invandrarverket efter föredragning för honom beslutat att upphäva det lagakraftvunna beslutet och meddela Soran M. temporärt uppehållstillstånd enligt reglerna för s.k. uppskjuten invandringsprövning. Enligt 21 § förvaltningslagen bestämmer en myndighet huruvida underrättelse om beslut skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på annat sätt. Enligt svar på förfrågan till Invandrarverket förekommer inga särskilda bestämmelser om hur underrättelse skall ske. Det muntliga beskedet som lämnats av överdirektören Per Erik Nilsson var lagligt eftersom beslutsunderrättelse hade skett enligt förvaltningslagen. Det var vanligt vid Invandrarverket att meddela beslut muntligt. - Invandrarverket avgav yttranden till Regeringsrätten den 7 och 13 december 1994 samt den 13 mars och den 9 maj 1995. Av yttrandena framgick i huvudsak följande: Någon gång före den 5 september 1994 upprättade överdirektören ett förslag till positivt beslut. Detta sändes till den föredragande, Susanna Hermansson, för undertecknande. I syfte att spara tid hade beslutet enligt överdirektören utformats så att Susanna Hermansson angavs som beslutsfattare i samråd med denne. Överdirektören ansåg sig sålunda ha delegerat beslutanderätten till den befattningshavare som normalt var föredragande för honom. Överdirektören underrättade därefter den sökande om att ett positivt beslut fattats och en kopia av förslaget dagtecknad den 12 augusti 1994 sändes över telefax till ombudet. Enligt egen uppgift ansåg överdirektören att han fattat ett positivt beslut som meddelats muntligen och överlämnats för expediering i sedvanlig ordning. Eftersom han inte själv skulle underteckna det och han inte heller hörde något från Susanna Hermansson utgick han från att ärendets avslutats. Susanna Hermansson har uppgett i huvudsak följande. Hon varken fattade eller undertecknade något beslut dels därför att hon inte hade rätt att i strid mot verkets delegationsordning besluta i sådana ärenden och hon inte heller uppfattat att sådan rätt delegerats till henne, dels därför att hon redan tidigare framfört att hon ansåg att ett positivt beslut i enlighet med förslaget inte borde fattas. Denna uppfattning framfördes också av såväl Susanna Hermansson som Fredrik Martinsson vid ett sammanträffande den 18 augusti 1994 med överdirektören på grund av det upprättade förslaget. Vid detta tillfälle framkom inte att ett muntligt besked redan hade meddelats och varken Susanna Hermansson eller Fredrik Martinsson kände till detta. Någon annan dokumentation över det muntliga beslutet än förslagen av den 12 augusti 1994 har inte upprättats. Invandrarverket anser att endast beslutet den 22 september 1994 innebär ett ställningstagande till den gjorda ansökan om uppehållstillstånd. Beslutet ligger dessutom väl i linje med lag och praxis. Den handling varav kan utläsas att förslaget sändes till Hans Bredberg tidigast den 16 september 1994 inkom till verket först den 18 oktober 1994 i samband med att Invandrarverket erhöll en kopia av resningsansökningen. Handlingen i fråga är alltså ingiven av Hans Bredberg och är en kopia av överdirektörens förslag daterat den 12 augusti 1994. -Regeringsrätten (1995-10-24, Brink, Palm, Berglöf, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 29 § verksförordningen (1987:1100) skall det i fråga om varje beslut finnas en handling som utvisar dagen för beslutet, beslutets innehåll, vem som fattat beslutet, vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet samt vem som varit föredragande. - Av utredningen framgår att varken det muntliga meddelandet av överdirektören eller den icke undertecknade faxkopian i efterhand dokumenterats i vederbörlig ordning. Även om det sätt på vilket Invandrarverket handhaft ärendet medfört att Soran M. trott att han beviljats temporärt uppehållstillstånd innebär det inte att det föreligger skäl för resning i beslutet den 22 september 1994, vilket är det enda i laglig ordning fattade beslutet i ärendet. Ansökan om resning skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår resningsansökningen. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till advokaten Hans Bredberg med 3 272 kr för arbete. (fd III 1995-10-04, Hoffstedt)

*REGI

*INST