RÅ 1995 not 408

Not 408. Överklagande av Karl-Gustaf A. ang. ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Karl-Gustaf A. anmälde arbetsskada och ansökte om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. -Stockholms läns allmänna försäkringskassa (1991-10-10): Socialförsäkringsnämden som prövade ärendet vid sitt sammanträde den 25 maj 1989 fann att du ej varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. - I förarbetena till arbetsskadelagen har uttalats att vissa med arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som otvivelaktigt kan ge upphov till psykiska och psykosomatiska besvär, inte är av den arten att den skadliga inverkan som de kan medföra bör falla in under det ersättningsgilla området. - Psykiska störningar till följd av företagsnedläggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser eller allmän vantrivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater skall inte kunna föranleda ersättning från arbetsskadeförsäkringen. - De psykiska störningarna skall alltså ha orsakats av psykiskt påfrestande förhållanden som varit direkt knutna till arbetet och dess uppgifter. De förhållanden som du anger som grund till stressen, omorganisation med personalinskränkningar och känslan av bristande uppskattning faller in under de ovan uppräknade undantagen. Sålunda bedöms du ej varit utsatt för sådan skadlig inverkan i arbetet som avses i 2 kap. 1 § LAF. - I överklagande vidhöll Karl-Gustaf A. sitt yrkande om ersättning enligt LAF. - Försäkringsrätten för Mellansverige (1991-10-10, Josephson, Levin och Belfrage samt nämndemännen Edstrand och Karlsson) avslog överklagandet med följande motivering: Karl-Gustaf A. arbetade som avdelningschef på ett företag där han varit anställd sedan år 1966. Han har uppgett bl.a. följande. Han hade haft en stressad arbetssituation sedan år 1978. Företaget hade ställt allt för höga krav på honom utan att han fått beslutsutrymme. Hans överordnade hade inte lyssnat på honom. Omkring år 1980 fick han äntligen hjälp i sitt arbete av en ytterligare person. Denna hjälp blev dock i praktiken en ytterligare arbetsbörda för Karl-Gustaf A. Kollegan gjorde sig skyldig till många fel som Karl-Gustaf A. var tvungen att rätta. Vidare var han tvungen att förklara för kollegan hur arbetet skulle skötas. Han hade sedan år 1984 en distriktschef och en ekonomichef, vilka han inte kände sig uppskattad av. Han kände aversion mot dem. Karl-Gustaf A. var fackligt engagerad och allt fackligt arbete misshagade dessa två chefer. År 1986 skedde en omorganisation av arbetsplatsen med personalinskränkningar som följd. Under åren 1986-1987 hade företaget 220 personalavgångar av en bemanning om 240 personer på grund av den stora otrivseln i företaget. Karl-Gustaf A. hade under dessa år känt en stor psykisk press på sig både från chefer och anställda i egenskap av fackligt ombud. Han anser att hjärtinfarkten var kulmen på en stressad arbetssituation. - Karl-Gustaf A. har varit sjukskriven för nervösa besvär, misstänkt hjärtinfarkt och angina pectoris den 10-23 juli och för astenisk depression den 24 september - den 21 oktober 1985, för status post hjärtinfarkt, hjärtförstoring, hjärtsvikt och hypertoni den 17 februari - den 18 maj samt för status post hjärtinfarkt, angina pectoris i samband med stress och hypertoni den 5 oktober - den 11 november 1987. - Försäkringsöverdomstolen har i flera mål rörande rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring tagit ställning till huruvida hjärtinfarkt har berott på skadliga faktorer i arbetet. Det medicinska materialet som har legat till grund för domarna har visat att det hos personer som drabbas av hjärtinfarkt i de flesta fall föreligger en kärlförträngning (åderförkalkning) som synes uppkomma successivt. Sedan detta skett kan en rad olika faktorer tänkas akut utlösa en hjärtinfarkt. Även om man inte vet vad som direkt orsakar kranskärlsförträngning har man funnit faktorer som tycks predisponera för dess utveckling. De vanligaste riskfaktorerna är högt blodtryck, höga blodfetter, rökning och diabetes. Domstolen har även godtagit att långvarig kronisk psykisk påfrestning kan anses som skadlig inverkan med avseende på utvecklingen av kranskärlsförträngning. Som exempel på sådan kronisk påfrestning kan nämnas en kombination av alltför stor arbetsbörda, alltför ofta eller under alltför lång tid och ett alltför lågt beslutsutrymme, dvs. den försäkrade utsätts för en stor och långvarig påfrestning men saknar möjligheter att själv påverka sin situation. Domstolen har vidare godtagit att fysisk ansträngning och/eller psykisk påfrestning av exceptionellt slag kan tänkas akut utlösa en hjärtinfarkt. - En del inslag i Karl-Gustaf A:s arbetssituation såsom meningsmotsättningar, vissa påfrestningar i samband med omorganisation, bristande uppskattning av chefer, synes ha varit sådana att de har kunnat hänföras eller jämställas med den av försäkringskassan angivna gruppen

av omständigheter som inte är av den arten att de skall anses som skadlig inverkan i arbetsskadeförsäkringslagens mening. Den psykiska stress som därutöver har förelegat såsom stor arbetsbörda och vissa påfrestningar vid facklig verksamhet synes inte varit av sådan omfattning att de kan ha förorsakat eller bidragit till utvecklingen av en grundläggande kranskärlssjukdom. Utredningen ger heller inte stöd för antagandet att de förhållanden under vilka Karl-Gustaf A. arbetat tiden närmast före sina insjuknanden har varit av sådant exceptionellt slag att de sannolikt kunnat utlösa Karl-Gustaf A:s i målet aktuella sjukdomsbesvär. Han har följaktligen inte varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Hans yrkande skall därför inte bifallas. - Karl- Gustaf A. fullföljde sin talan och anförde huvudsak följande. Vid tiden för sjukskrivningen 1985 på grund av nervösa besvär arbetade han som orderchef med ansvar för hela landet, samtidigt som han var vice klubbordförande vilket i realiteten innebar att han vid sidan av sitt ordinarie arbete utförde en halvtids ombudsmannatjänst. Hans arbetstid började 06.00-07.00 och slutade inte förrän långt in på kvällarna. Ofta arbetade han dessutom lördagar och söndagar. Han kände sig ofta trakasserad på arbetsplatsen. Hjärtinfarkten som inträffade år 1987 i samband med att en konsult föreslog att hans arbetsuppgifter skulle tas bort var kulmen på en alltmer stressad arbetssituation. Arbetsgivaren hade ställt alltför höga krav på honom utan att ge honom beslutsutrymme eller möjlighet att påverka sin arbetssituation. Av en utredning utförd av företagshälsovården 1987 framgick bl.a att den psykosociala arbetsmiljön på företaget var dålig. I juni 1991, när han med omedelbar verkan fick lämna företaget, var han halvt sjukskriven på grund av högt blodtryck. Sjukskrivningen gick ut den 30 juni 1991. Därefter hade han varit helt sjukskriven. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. - Sedan Försäkringsöverdomstolen den 5 maj 1993 meddelat prövningstillstånd uppdrog domstolen åt chefsöverläkaren, docenten Stig Persson vid Lunds universitetssjukhus att såsom medicinskt sakkunnig avge utlåtande. Målet överlämnades till Regeringsrätten med stöd av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphörande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen. -Regeringsrätten (1995-12-22, Brink, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 1 § LAF avses med arbetsskada skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. - Av handlingarna i målet framgår att Karl-Gustaf A. arbetat sedan 1966 vid Gestetner AB i Stockholm och att han upplevt sin arbetssituation som mer och mer arbetsam och psykiskt påfrestande på grund av hög arbetsbelastning, oförstående chefer, mobbing m.m. Vidare hade han insett att det ansågs impopulärt av arbetsledningen att han varit fackligt engagerad. Han hade känt sig deprimerad och varit sjukskriven för såväl nervösa besvär som hjärtbesvär. - De med Karl-Gustaf A:s arbete och arbetsförhållanden sammanhängande omständigheterna kan visserligen förutsättas ha gett upphov till psykiska besvär hos honom. De moment i arbetet som han upplevt vara psykiskt pressande kan emellertid inte anses ha varit av den arten att de besvär som de medfört kan falla in under bestämmelserna i LAF (jfr prop. 1975/76:197 s. 91). Skadlig inverkan med avseende på psykiska besvär kan därför inte anses ha förelegat. - Angående den åberopade hjärtsjukdomen och dess eventuella samband med arbetsmiljön anför Stig Persson i sakkunnigutlåtandet följande: "Den första frågan som inställer sig i detta fall är om någon kranskärlssjukdom inkl. hjärtinfarkt verkligen förelegat. De beskrivna symptomen är inte typiska för sjukdom i kranskärlen. Jag har rekvirerat ekg från 1985 och 1987, dvs. de ekg-registreringar som beskrivs som misstänkta för genomgången hjärtinfarkt. Efter att ha studerat dessa menar jag att några säkra hållpunkter för genomgången hjärtinfarkt inte föreligger. Två arbetsekg, 1985 och 1987, talar likaså emot förekomst av kranskärlssjukdom, då några tecken till syrebrist i hjärtmuskeln inte framkom. - - - Att den försäkrade 1987 hade en episod med hjärtsvikt står däremot klart. Orsaken till denna är oklar. En bakomliggande kranskärlssjukdom torde kunna uteslutas bl.a. genom normalt arbets-ekg 1987. Blodtryckssjukdomen tycks ha varit svårbehandlad men inte särskilt uttalad, varför det är tveksamt om den kan vara hela förklaringen. Sannolikt har den dock bidragit till detta insjuknande. - Nästa fråga gäller om arbetsmiljön kunnat bidra till en hjärtsjukdom i detta fall. Som nämnts kan den arbetsmiljö som utgör en risk för utveckling av kranskärlssjukdom också bidra till uppkomsten av högt blodtryck. Det finns ingen anledning att ifrågasätta att den försäkrade kunnat uppleva arbetssituationen som stressig i meningen stor arbetsbörda, övertid och konflikter med överordnade. Dessa faktorer är dock inte belagda med en ökad risk i sammanhanget. Även om arbetet upplevts som ansvarsfullt och, fr.a. under senare delen av 1980-talet svårt att påverka till sitt genomförande, beskrivs det inte som karakteriserat av tristess, monotoni och otillfredsställelse. Före besvärsdebuten 1984-85 upplevs det som ej tråkigt och värt ett brinnande intresse." - Sammanfattningsvis anför Stig Persson i första hand att inga säkra belägg finns för arbetsrelaterad hjärtsjukdom och i andra hand att inga skäl finns som i högre grad talar för än emot ett samband mellan arbetssituationen och utvecklingen av hjärtsjukdom respektive blodtryckssjukdom. - Karl-Gustaf A. åberopar ett av leg. läkaren docenten Carl-Göran Ericsson avgivet utlåtande vari bl.a. anförs följande: "Det framgår klart att Karl-Gustaf A. under lång tid varit utsatt för hård psykisk press till följd av arbetsförhållandena. Det är väl känt att en långvarig psykisk stress kan leda till förhöjt blodtryck. Det är också väl känt att ett kraftigt förhöjt blodtryck kan utlösa en hjärtsvikt. Av handlingarna framgår att blodtrycket 1983 var normalt för att 1985, i samband med hjärtförstoring och viss hjärtsvikt, vara mycket högt (210/115). Min bedömning är att samband föreligger mellan den mycket psykiskt påfrestande arbetsmiljön och utvecklingen av blodtryckssjukdomen. Blodtryckssjukdomen har i sin tur sannolikt bidragit till utvecklingen av hjärtsvikt. Det är inte styrkt att en hjärtinfarkt har förelegat, även om detta inte helt kan uteslutas." - Mot bakgrund av den medicinska utredningen i målet är det enligt Regeringsrättens mening inte sannolikt att Karl-Gustaf A:s arbete hos Gestetner AB inneburit sådan skadlig inverkan med avseende på hans hjärtbesvär som krävs för att arbetsskada skall anses föreligga. - Karl-Gustaf A:s överklagande skall således inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som försäkringsrättens dom innehåller. (fd III 1995-11-16, Källman)

*REGI

*INST