RÅ 1995 not 48

Not 48. Ansökan av Wilson L., Daniel M. och Allan K. om rättsprövning eller resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Wilson L. och hans barn Daniel M. och Allan K. reste in i Sverige den 21 mars 1993. Genom beslut den 12 oktober 1993 avslog Statens invandrarverk ansökningar av dem om uppehållstillstånd m.m. I samma beslut avvisade Invandrarverket dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) och förbjöd dem att under en tid av två år från Invandrarverkets beslut återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Utlänningsnämnden avslog i beslut den 23 november 1994 familjens överklagande. Samtidigt förbjöds familjemedlemmarna att under en tid av två år från nämndens beslut återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. - Sökandena ansökte om rättsprövning och yrkade att Utlänningsnämndens beslut skulle upphävas och att ärendet skulle återförvisas dit. För det fall ansökningen inte kunde tas upp till prövning ansökte sökandena om resning och yrkade att avvisningsbeslutet skulle ändras eller, i andra hand, att ärendet skulle återförvisas till Utlänningsnämnden. Vidare yrkade sökandena att det skulle beslutas att avvisningsbeslutet tills vidare inte skulle gälla. Sökandena anförde bl.a. följande. Såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden hade brustit i sin skyldighet att på ett förutsättningslöst och opartiskt sätt utreda ärendet, vilket hade lett till att de beslut som hade meddelats i ärendet var uppenbart felaktiga. Wilson L. hade lämnat endast en version av sin berättelse. Han hade inte vid något tillfälle åberopat flykt från fångenskap. Utlänningsnämnden hade ifrågasatt om NFM existerade trots att man känt till den som en exilorganisation i London och trots att man inte torde ha gjort några efterforskningar om den i Uganda. Wilson L. hade redogjort för hur han fått muta sig genom passkontrollen. - Regeringsrätten förordnade den 13 december 1994 att Utlänningsnämnden skulle avge yttrande över vad som anförts i ansökningen och därvid fogade handlingar. Dessutom förordnade Regeringsrätten att vidare åtgärder för verkställighet av den beslutade avvisningen av sökandena inte fick företas i avvaktan på slutligt beslut i resningsmålet. - Utlänningsnämnden anförde i yttrande den 29 december 1994 sammanfattningsvis att det för nämnden framstått som klart att Wilson L. på flera punkter brister i trovärdighet och således inte gjort troligt att han var i behov av skydd i Sverige. Nämnden hade tillagt att orden "efterföljande flykten från fångenskapen" av misstag tillförts beslutet den 23 november 1994 men att de inte på något sätt självständigt varit av betydelse för bedömningen av Wilson L:s trovärdighet och i vart fall saknat betydelse för utgången av denna bedömning. -Regeringsrätten (1995-02-17, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 § andra stycket 3 lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut gäller lagen inte beslut om utlänningars vistelse i riket. Utlänningsnämndens beslut kan således inte bli föremål för rättsprövning. Ansökningen härom skall därför avvisas. - Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning inte kan anses föreligga med mindre det i resningsmålet antingen framkommer omständigheter som ändrar bilden i sådan omfattning att en omprövning av ärendet får anses vara motiverad eller det eljest finns anledning att anta att den prövande myndigheten vid sin bedömning gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. Utan en sådan restriktivitet vid tillämpningen av resningsinstitutet skulle detta komma att framstå som en överprövning av nära nog ordinär karaktär. - Av utredningen framgår visserligen att de skäl som angetts i Utlänningsnämndens beslut inte är helt korrekta i sak. Utlänningsnämnden har emellertid i sitt yttrande uppgivit att den felaktiga uppgiften om "efterföljande flykten från fångenskapen" saknat betydelse för utgången av bedömningen av Wilson L:s trovärdighet. Mot bl.a. denna bakgrund kan sökandena inte anses ha visat att det föreligger sådana omständigheter som utgör skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. Regeringsrättens beslut den 13 december 1994 om förbud mot vidare åtgärder för verkställighet upphör därmed att gälla. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till Artur Makuch med skäliga 7 480 kr, allt avseende arbete. (fd III 1995-01-24, G. Mattsson)

*REGI

*INST