RÅ 1993:71

Enligt 15 § yrkestrafiklagen (1988:263) skall ett trafiktillstånd återkallas om det i den yrkesmässiga trafiken eller i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga missförhållanden eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § samma lag inte längre föreligger. Om missförhållandena inte är av allvarlig art, kan i stället varning meddelas.

Av 6 § första stycket yrkestrafiklagen framgår att trafiktillstånd får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.

P-O.J., som hade tillstånd enligt yrkestrafiklagen till godstrafik, gjorde sig skyldig till rattfylleri den 8 mars 1992. Den uppmätta alkoholkoncentrationen uppgick till 0,45 milligram alkohol per liter utandningsluft. På grund av brottet hade P-O.J:s körkort genom lagakraftvunnen dom återkallats med en spärrtid på åtta månader räknat från den 8 mars 1992.

Länsstyrelsen i Hallands län (1992-10-19) återkallade P-O.J:s trafiktillstånd och yttrade bl.a. Enligt Transportrådets Allmänna råd (1989:2) om trafiktillstånd har personlig skötsamhet stor betydelse för ett tillstånds fortsatta giltighet. Transportrådet hänvisar till prop. 1987/88:78 där det framgår att Lagrådet bl.a. anfört att en personlig misskötsamhet i en del fall, t.ex. rattfylleri, torde kunna ha större negativ betydelse för yrkestrafiken än missförhållanden inom ramen för en rörelse. Personlig olämplighet, t.ex. trafiknykterhetsbrott, utgör enligt Lagrådet skäl för återkallelse. - På grund av ovan nämnda förseelse kan P-O.J. inte längre anses lämplig som innehavare av trafiktillstånd. Tillståndet skall därför återkallas.

Kammarrätten i Göteborg

P-O.J. överklagade och yrkade att trafiktillståndet inte skulle återkallas. Han anförde bl.a. att han aldrig tidigare gjort sig skyldig till ett trafikbrott eller något annat brottsligt.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1992-11-24, Häggbom, Nyquist, referent, Fredrickson) yttrade: Av utredningen i målet framgår att P-O.J. enligt ett godkänt stafföreläggande har gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott då han den 8 mars 1992 har fört personbil på bl.a. Västerleden i Göteborg efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden uppgått till 0,45 milligram per liter. - Det trafiknykterhetsbrott som P-O.J. har gjort sig skyldig till är en allvarlig förseelse i körkortslagens mening. Även såsom enstaka händelse måste detta innebära att så stor tveksamhet föreligger beträffande P-O.J:s lämplighet att driva yrkesmässig trafik att brottet ensamt utgör grund för att återkalla hans trafiktillstånd. Med hänsyn till det inträffade kan P-O.J. för närvarande inte anses lämplig att bedriva yrkesmässig trafik. Trafiktillståndet skall därför, såsom länsstyrelsen funnit, återkallas. - Kammarrätten avslår överklagandet.

P-O.J. överklagade och yrkade att påföljden i stället för återkallelse av trafiktillståndet skulle bestämmas så att han erhöll varning.

Prövningstillstånd meddelades.

Vägverket föreslog i yttrande till Regeringsrätten att P-O.J. skulle meddelas varning.

Regeringsrätten (1993-09-20, Björne, Brink, Sjöberg, Baekkevold) yttrade efter att ha redovisat det inledningsvis återgivna innehållet i 6 och 15 §§yrkestrafiklagen liksom omständigheterna i målet: Av förarbetena till 15 § yrkestrafiklagen (se prop. 1987/88:78 s. 53-54) framgår att personlig misskötsamhet såsom t.ex. trafiknykterhetsbrott är av betydelse för ett trafiktillstånds fortsatta giltighet. I sitt yttrande över det remitterade lagförslaget anförde Lagrådet sålunda bl.a. följande:

Förslaget innebär att det, i likhet med gällande ordning, är utan betydelse för tillståndets giltighet om tillståndshavaren gjort sig skyldig till allvarlig personlig brottslighet. Däremot skall enligt 2 kap. 3 § en sökandes personliga skötsamhet och ekonomiska förhållanden ingående prövas innan trafiktillstånd kan meddelas. Det gäller både enskild sökande och, om sökanden är en juridisk person, den som enligt lagrummets andra stycke skall prövas särskilt. - Det huvudsakliga syftet med de remitterade förslagen är en fortsatt avreglering av den yrkesmässiga trafiken. Som en konsekvens av detta har reglerna om lämplighetsprövningen vid tillståndsgivningen föreslagits bli skärpta. Bland annat mot den bakgrunden synes det anmärkningsvärt att personlig misskötsamhet är utan betydelse för tillståndets fortsatta giltighet. En personlig misskötsamhet torde i en del fall, t.ex. rattfylleri, kunna ha större negativ betydelse för yrkestrafiken än missförhållanden inom ramen för en rörelse. Den föreslagna ordningen strider också mot den naturliga principen att tillstånd skall kunna återkallas i de situationer då förutsättningarna för meddelande av tillståndet inte längre föreligger. En sådan ordning gäller i andra sammanhang, t.ex. enligt 64 § andra stycket lagen (1977:293) om handel med drycker. Ett krav för tillstånd enligt denna lag är personlig skötsamhet och det kravet består även efter det att tillstånd meddelats. Om det konstateras att förutsättningarna inte längre föreligger, skall tillståndet återkallas. Personlig olämplighet som bör medföra återkallelse har ansetts vara t.ex. narkotikabrott, trafiknykterhetsbrott och ekonomisk misskötsamhet (se Socialstyrelsens allmänna råd SoSFS 1982:86; jfr också prop. 1981/82:143 s. 82ff). Ett motsvarande synsätt bör gälla i fråga om återkallelse av trafiktillstånd.

Föredragande statsrådet anslöt sig till Lagrådets ståndpunkt. Han tillade dock att bedömningen i samband med tillståndsgivningen kan komma att bli strängare än i samband med återkallelseprövningen och fortsatte (prop. 1987/88:78 s. 54):

Detta torde f.n. vara fallet vid tillämpningen av lagen ... om handel med drycker. I samband med tillståndsgivningen saknar myndigheten som regel möjlighet att bedöma vilken uppgift inom trafikrörelsen t.ex. en styrelseledamot kommer att få. Däremot är det möjligt för myndigheten att när rörelsen är i gång bedöma i vad mån ett visst uppträdande kan få betydelse i trafiken.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Avgörande för frågan om återkallelse i ett fall som det förevarande är om personen i fråga vid en samlad bedömning av alla omständigheter av betydelse kan anses lämplig att bedriva yrkesmässig trafikverksamhet. Det är alltså i princip fråga om en bedömning motsvarande den som skall göras vid tillståndsgivningen. Som föredraganden anfört kan bedömningen emellertid komma att bli strängare vid tillståndsgivningen än vid återkallelseprövningen. Detta beror som föredraganden påpekat bl.a. på att man i förväg inte alltid vet vilken uppgift en viss person kommer att få i verksamheten. Men det får också betydelse att det vid tillståndsgivningen - innan verksamheten kommit i gång - inte sällan finns begränsade möjligheter att skapa en klar bild av sökandens förutsättningar att bedriva verksamheten på ett godtagbart sätt. Bedömningen måste i rätt hög grad bygga på sannolikhetsbedömningar och det är då naturligt att man av försiktighetsskäl tillmäter t.ex. en enstaka förseelse en stor vikt. Vid en återkallelseprövning - när verksamheten varit i gång ett tag - finns däremot bättre möjligheter att bedöma i vad mån en viss förseelse eller ett visst uppträdande kan få betydelse för trafikverksamheten. En enstaka händelse behöver då inte oundgängligen få samma genomslagskraft.

Av det sagda framgår att ett trafiknykterhetsbrott eller annat brott mot vägtrafiklagstiftningen inte får bedömas isolerat, utan vid återkallelseprövningen måste det utslagsgivande bli hur gärningen i det enskilda fallet skall värderas med utgångspunkt från trafikverksamhetens krav. Prövningen kommer alltså i realiteten att gälla frågan om man trots det inträffade har fog för att förvänta sig att tillståndshavaren i fortsättningen kommer att efterleva de bestämmelser som gäller för trafiken (jfr Transportrådets Allmänna råd 1989:2 avsnitt 8.3).

I förevarande fall kan konstateras att det trafiknykterhetsbrott som P-O.J. gjort sig skyldig till är en allvarlig belastning i detta sammanhang. Utredningen får emellertid anses utvisa att fråga är om en engångsförseelse och den har inte begåtts i yrkestrafiken utan vid förande av privat personbil. Några anmärkningar i övrigt beträffande P-O.J:s personliga förhållanden eller den av honom bedrivna åkeriverksamheten föreligger inte. Regeringsrätten finner därför vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet att det ifrågavarande trafiknykterhetsbrottet inte utgör tillräcklig grund för återkallelse. I stället bör varning meddelas.

Regeringsrätten ändrar länsstyrelsens beslut och kammarrättens dom och meddelar P-O.J. varning.

Föredraget 1993-08-26, föredragande Hartzell,

målnummer 6272-1992