RÅ 1995:93

Jordbruksfastigheten Sockarby 2:8 var belägen utom detaljplanelagt område i Ekerö kommun. I beslut den 10 februari 1993 konstaterade Samhällsbyggnadsnämnden i Ekerö kommun att G.E. uppfört ett ridhus på fastigheten utan bygglov. Nämnden bedömde att åtgärden var bygglovspliktig och att lov till åtgärden sannolikt kunde meddelas i efterhand. G.E. bereddes tillfälle att senast viss dag inkomma med ansökan om bygglov.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut överklagades av G.E. Han anförde i huvudsak följande. Stallverksamheten inom fastigheten hade bedrivits sedan 1975. Stallplatser för 22 hästar fanns inrymda i befintliga ekonomibyggnader. Jordbruket producerade foder till djuren och gårdens maskinpark utnyttjades för stallverksamheten. I dagens läge blir det allt svårare att försörja sig på ett traditionellt jordbruk. Det var därför av vikt att lantbrukare bereds möjlighet att få välja alternativa inkomstvägar. Uthyrning av stallplatser var exempel på en sådan alternativ verksamhet där gårdens befintliga resurser kunde utnyttjas. Stalluthyrningsverksamheten skulle ses som en utveckling av och ett komplement till det jordbruk som G.E. drev. Ridhuset, som var beläget i anslutning till övrig gårdsbebyggelse var "ett led i stallverksamheten", och bidrog till att göra denna konkurrenskraftig. Mot denna bakgrund skulle ridhuset klassas som en ekonomibyggnad, vilken inte var bygglovspliktig.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1993-06-03) yttrade: Sockarby 2:8 omfattas inte av detaljplan eller områdesbestämmelser. - I 8 kap.1-2 §§plan- och bygglagen (1987:10), PBL, återfinns de generella bestämmelser som reglerar bygglovspliktens omfattning såväl inom som utom detaljplanelagt område. Enligt kapitlets 1 § punkt 1 krävs normalt bygglov för uppförande av en ny byggnad. Ekonomibyggnader för jordbruk är dock i princip undantagna från denna bestämmelse. Undantaget omfattar emellertid endast sådana byggnader som omedelbart sammanhänger med jordbruksnäringen. Härmed åsyftas jordbruk i den mera traditionella meningen. - Byggnadsnämnden har vid sin prövning av ärendet bl.a. gjort bedömningen att ifrågavarande ridhus inte kan ses som en ekonomibyggnad hörande till jordbruket. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. - Då byggnadsnämndens beslut således får anses lagligen grundat, finner länsstyrelsen att överklagandet skall avslås.

I överklagande till regeringen, Miljö- och naturresursdepartementet, yrkade G.E. att regeringen med ändring av länsstyrelsens beslut skulle förklara att den aktuella byggnaden inte var bygglovspliktig.

Regeringen beslöt den 21 oktober 1993 att överlämna ärendet till Kammarrätten i Stockholm.

Kammarrätten i Stockholm (1993-12-20, Wennerholm, Hellner, referent, Olsson) delade länsstyrelsens bedömning och ändrade inte det överklagade beslutet.

G.E. fullföljde sin talan och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja samhällsbyggnadsnämndens beslut samt förklara den aktuella byggnaden inte bygglovspliktig.

Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd och förordnade att Boverket skulle avge yttrande i målet.

I yttrandet anförde Boverket på anförda skäl att ridhuset inte kunde anses som en ekonomibyggnad för jordbruket eller därmed jämförlig näring och att det därför var bygglovspliktigt.

G.E. anförde till utveckling av sin talan bl.a. följande. Han bedrev jordbruk på sin fastighet Sockarby 2:8 i Ekerö kommun i form av växtodling och uthyrning av stallplatser för hästar. För att rationalisera och utveckla driften av gården uppförde han år 1988 en enklare ridhusbyggnad i syfte att möjliggöra för de hästägare som har sina hästar uppstallade hos honom att motionsrida sina hästar även vintertid. Stalluthyrningen hade utvecklats ur den traditionella jordbruksdriften och var en naturlig lösning för en ändamålsenlig användning och utveckling av gårdens stallbyggnader och andra befintliga resurser i form av maskiner, betesmark och möjligheter till foderproduktion. Ridhuset utgjorde en integrerad del av stalluthyrningsverksamheten och var nödvändig för att göra denna konkurrenskraftig. Stalluthyrningen med den däri ingående ridhusbyggnaden var i sin tur integrerad i det traditionella jordbruket på gården, dvs. växtodling, som utgjorde kärnan i näringsverksamheten på gården. G.E. hade ej kunnat driva en lönsam stalluthyrning om han inte haft tillgång till gårdens övriga resurser i form av betesmark och foderproduktion. Det fanns också tillräcklig spridningsareal för stallgödseln. Stalluthyrningen var således inte bara nära knuten till jordbruksdriften utan helt avhängig av att det fanns ett fungerande jordbruk i botten. Stalluthyrningen och vad som utgjorde traditionellt jordbruk var så sammanvävda att det inte gick att skarpt avgränsa vad som tillhörde vilken verksamhet. Stalluthyrningen och ridhuset utgjorde därmed en naturlig fortsättning på den pågående markanvändningen och utgjorde ett komplement till den pågående jordbruksdriften och ett sätt att rationalisera jordbruksdriften på gården. - Vad som avses med jordbruksdrift i plan- och bygglagen måste anpassas till den aktuella jordbrukspolitiken. För närvarande innebär den svenska jordbrukspolitiken att få mjölkproduktionen i balans och att minska spannmålsproduktionen. Övergång måste då ske till annan produktion och markanvändning. Den minskade arealen för spannmålsproduktion har i många fall inneburit att marken ställts om till betesmark eller vallodling. Eftersom det i Stockholmsområdet fanns ett stort intresse för hästar och hästsport hade det då varit ett företagsekonomiskt alternativ att upplåta stallplatser och betesmark för hästar eftersom man kunnat utnyttja befintliga anläggningar och maskiner samt kunnat odla foder på marken. Det får idag således anses ingå i vad som betraktas som normal jordbruksdrift att man har ett antal inackorderingshästar uppstallade på gården med tillgång till betesmark och produktion av stallfoder på gården.

Regeringsrätten (1995-11-10, Wahlgren, Tottie, Wadell, Holstad) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. G.E. har uppfört en ridhusbyggnad på fastigheten Sockarby 2:8 i Ekerö kommun. Fastigheten är belägen inom ett område som inte omfattas av detaljplan. Frågan i målet är om bygglov hade krävts för uppförandet av ridhuset.

Enligt 8 kap. 1 § första stycket 1 PBL, gäller som huvudregel att bygglov krävs för att uppföra byggnader. I paragrafens tredje stycke finns emellertid ett undantag från huvudregeln. Det föreskrivs där i fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan, att bygglov endast krävs för att ta i anspråk eller inreda byggnaderna för visst närmare angivet ändamål. Att uppföra sådana byggnader kräver alltså inte bygglov. Avgörande för frågan om bygglov hade krävts i förevarande fall är därför om den ifrågavarande ridhusbyggnaden kan anses vara en sådan ekonomibyggnad som avses i undantagsbestämmelsen.

Vad som avses med "ekonomibyggnad för jordbruk" etc. har inte berörts närmare i motiven till PBL. Även enligt 1947 års byggnadslagstiftning var emellertid jordbrukets och andra liknande näringars ekonomibyggnader undantagna från byggnadslovsplikt. Av förarbetena till den lagstiftningen framgår att man vid tiden för dess tillkomst ansåg att till byggnadsföretag för jordbrukets och därmed jämförliga näringars behov endast borde hänföras byggnader, som är omedelbart avsedda för ifrågavarande näringar och sålunda inte är sådana anläggningar som mejerier, slakterier, konserveringsfabriker, sågverk eller växthus, vilka ej direkt erfordras för jordbruket, fisket eller skogsskötseln utan med hänsyn till sin storlek och övriga omständigheter mera är att anse såsom självständiga företag (prop. 1947:131 s. 166). Vid tillkomsten av PBL avsågs uppenbarligen inte att åstadkomma någon annan avgränsning.

Beträffande den verksamhet som är aktuell i målet har bl.a. följande framkommit. Fastigheten omfattar 72,5 hektar mark, varav 20 hektar skogsmark. Därtill arrenderar G.E. 11 hektar åkermark på en annan fastighet. Han driver familjejordbruk på fastigheten vilket sysselsätter honom själv och hans maka. Jordbruksdriften omfattar spannmålsodling på 38 hektar, vallodling av hö på 12,5 hektar, betesmark på 18 hektar samt uthyrning av stallplatser för hästar. För närvarande finns 22 hästar uppstallade på gården i en befintlig stallbyggnad. I stort sett allt foder till de inhyrda hästarna produceras på gården i form av havre och hö. Gårdens maskinpark används även i stallverksamheten. All utfordring av hästarna sköts av makarna E. själva. De sköter vidare in- och utsläpp av hästarna till och från de på deras mark belägna hagarna. Ridhuset är anlagt i anslutning till övrig gårdsbebyggelse. Det utgörs av en plåtklädd järnkonstruktion av enkelt slag och har en bredd av 20 meter och en längd av 45 meter. Det saknar inredning förutom belysning. Det är avsett att uteslutande nyttjas av dem som har sina hästar uppstallade på gården enligt avtal med fastighetsägaren.

Med hänsyn till vad som framkommit angående hästhållningen på fastigheten finner Regeringsrätten att den verksamheten inte kan anses som ett självständigt företag i förhållande till jordbruket i övrigt. Mot denna bakgrund och på grund av vad som upplysts angående ridhusets standard och avsedda användning är ridhuset att anse som en ekonomibyggnad för jordbruket på fastigheten. För uppförandet av ridhuset har alltså bygglov inte behövts. G.E:s överklagande skall därför bifallas.