RÅ 1999:57

Fastigheten Biskopskulla-Viggeby 1:11-1:12 i Enköpings kommun var belägen inom ett område som inte omfattades av detaljplan. Som svar på en förfrågan av fastighetsägaren, R.A., meddelade byggnadsnämnden den 19 april 1993 att bygglov inte krävdes för uppförandet av ett stall för 15 hästar på fastigheten. L.S., som bedrev jordbruk på en angränsande fastighet, överklagade nämndens beslut hos länsstyrelsen. Ärendet fördes sedermera genom överklaganden vidare till regeringen, som enligt beslut den 19 januari 1995 fann att L.S:s talan fick anses ha innefattat en begäran om ingripande enligt 10 kap.plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Regeringen överlämnade därför ärendet till byggnadsnämnden för behandling av frågan om sådant ingripande.

Byggnadsnämnden i Enköpings kommun (1995-02-27) fann att den uppförda stallbyggnaden inte krävde bygglov samt beslutade att något ingripande enligt 10 kap. PBL inte skulle ske.

L.S. överklagade nämndens beslut.

Länsstyrelsen i Uppsala län (1995-04-27) undanröjde nämndens beslut och lämnade ärendet åter till nämnden, varvid som motivering anfördes följande: Enligt 8 kap 1 § tredje stycket PBL skall ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring utanför detaljplanelagt område vara befriade från bygglovsplikt vad gäller bl.a. uppförande av byggnaden. - Enligt förarbetena till tidigare gällande byggnadslagstiftning (SOU 1945:15 s. 22, prop. 1947:131 s. 166) omfattar undantaget från bygglovsplikt endast de byggnader som omedelbart sammanhänger med jordbruksverksamheten. I Regeringsrättens praxis (RÅ 80 2:63 och RÅ 81 2:76) sägs att vid en bedömning av huruvida en byggnad är att anse som ekonomibyggnad för jordbruket eller ej skall hänsyn tas till vissa förhållanden så som produktionens inriktning, djurhållningens storlek i proportion till markarealen, möjligheterna till utgödsling på egen eller arrenderad mark och storleken av produktionen av foder på egen mark etc. - Huruvida en byggnad är att hänföra till ekonomibyggnader för jordbrukets behov eller ej bör enligt länsstyrelsens uppfattning avgöras med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. De aktuella fastigheterna är samtaxerade och består av 23 ha mark varav en mindre del upptas av tomtmark. Av utredningen i ärendet framgår att R.A. inte själv bedrev något jordbruk på fastigheten vid tiden för uppförandet av den aktuella byggnaden. - För att den ifrågasatta byggnaden/stall för ridhästar skall få uppföras utan bygglov krävs att den verksamhet som R.A. bedriver är att betrakta som jordbruk eller därmed jämförlig näring. Enligt länsstyrelsens uppfattning är den verksamhet som enligt utredningen i ärendet avses med häststallet mot bakgrunden av angiven verksamhet i övrigt, närmast att betrakta som hobbyverksamhet. - Länsstyrelsen finner enligt uppgifter som sålunda kommit fram i ärendet om förhållanden vid tidpunkten för byggnadsnämndens prövning av frågan om bygglov, och vilka inte motsagts av R.A., att han inte för egen del drev jordbruk eller därmed jämförlig näring vid denna tidpunkt. Stallbyggnaden kan vid sådant förhållande inte anses vara en ekonomibyggnad för jordbrukets behov. Den är därför enligt länsstyrelsens bedömning inte befriad från kravet på bygglov enligt 8 kap. 1 § tredje stycket PBL. Byggnadsnämnden borde således inte ha förklarat att bygglovplikt inte förelåg. - Byggnadsnämndens beslut skall därför undanröjas och ärendet lämnas åter till byggnadsnämnden för ny behandling av frågan om ingripande enligt 10 kap. PBL.

Kammarrätten i Stockholm

Byggnadsnämnden överklagade länsstyrelsens beslut och gjorde gällande att bygglov inte krävts för uppförande av stallbyggnaden.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm (1997-01-10, Östberg-Anclow, Rosenberg, referent) yttrade: Aktuellt område omfattas inte av detaljplan. Frågan i målet är om bygglov krävs för den redan uppförda stallbyggnaden. - Enligt 8 kap. 1 § första stycket 1 PBL, gäller som huvudregel att bygglov krävs för att uppföra byggnader. I paragrafens tredje stycke finns emellertid ett undantag från huvudregeln. Det föreskrivs där ifråga om ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan, att bygglov endast krävs för att ta i anspråk eller inreda byggnaderna för visst närmare angivet ändamål. Att uppföra sådana byggnader kräver således inte bygglov. Avgörande för frågan om bygglov krävs i detta fall är därför om den ifrågavarande stallbyggnaden kan anses vara en sådan ekonomibyggnad som avses i undantagsbestämmelsen. - Genom R.A:s uppgifter är klarlagt att ett hektar av åkermarken och samtliga byggnader på fastigheterna är utarrenderade, att stallbyggnaden används for travhästar samt att travhästverksamheten sysselsätter arrendatorn på heltid med ytterligare två heltidsanställda. Vid angivna förhållanden måste den verksamhet som bedrivs i stallbyggnaden anses som ett självständigt företag i förhållande till jordbruket i övrigt. Den omständigheten att R.A. tillsamman med sin hustru odlar den mark som inte arrenderas ut kan inte föranleda annan bedömning. Överklagandet skall därför avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Lagmannen Kajsa Hallberg var skiljaktig och anförde. Den i målet aktuella stallbyggnaden är liksom ett hektar av hagmarken utarrenderad och används av arrendatorn för travhästverksamhet. - En stallbyggnad som uppförs på en jordbruksfastighet ingår på ett traditionellt och naturligt sätt i en jordbruksfastighets byggnadsbestånd och Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1995 ref. 93 tolkat begreppet ekonomibyggnad så att ett ridhus ansetts kunna uppföras utan bygglov. - Till den aktuella fastigheten hör tolv hektar åkermark och ägaren odlar själv den mark som inte arrenderas ut. - Med hänsyn till vad som anförts anser jag att stallbyggnaden är en ekonomibyggnad för jordbruket på fastigheten. Frågan om ägaren vid tidpunkten för uppförandet av byggnaden själv bedriver verksamheten eller väljer att arrendera ut byggnaden saknar härvid betydelse. Överklagandet skall därför bifallas.

Byggnadsnämnden överklagade kammarrättens dom och anförde följande. Nämnden hade samma uppfattning som reservanten i kammarrätten och ansåg att stallbyggnaden var en ekonomibyggnad för jordbruket på fastigheten. Om ägaren själv skulle bedriva verksamheten eller valde att arrendera ut byggnaden saknade enligt nämndens uppfattning betydelse.

L.S. motsatte sig bifall till överklagandet.

Prövningstillstånd meddelades.

På Regeringsrättens begäran avgav Boverket yttrande i målet. Verket redovisade i yttrandet följande bedömning.

Traditionellt hör hästhållning i liten skala hemma inom lantbruket. Hästhållningen i Sverige har genomgått en omfattande omvandling i samband med mekaniseringen i lantbruket. Mekaniseringen har lett till att hästar normalt inte längre används för driften i lantbruket, varför hästar där de förekommer vanligen tillhör hobbyverksamhet. Från att förr ha varit nyttoinriktad inom lantbruket är hästhållningen idag således huvudsakligen ett intresse för ridsporten. När antalet hästar blir så stort att det klart överstiger hobbyverksamhet och - som i fall liknande det aktuella - skulle bedrivas som näring vid sidan av jordbruket eller som bisyssla, får verksamheten sådan karaktär och omfattning att den medför omgivningspåverkan av intresse för i första hand grannar men även det allmänna. Genom de hygieniska problem som kan uppstå har både föreslagna nyanläggningar och befintliga anläggningar i ökande utsträckning mött protester från de närboende. Till skillnad från byggnader som omedelbart hänger samman med jordbruksverksamhet drar ett stall för hästar till sig biltrafik och människor som utan tvivel medför omgivningspåverkan av helt annat slag än jordbrukets. I den mån ridsporten ökar ytterligare blir hästhållning en viktig samhällsplaneringsfråga. Detta skulle motivera att häststall och andra ridsportrelaterade anläggningar blir föremål för den administrativa hantering bygglovprövning innebär. - I det aktuella fallet är huvudfrågan om den uppförda stallbyggnaden är att betrakta som ekonomibyggnad för jordbruket och därmed jämförliga näringar och således inte bygglovpliktig. Att stallbyggnaden är en ekonomibyggnad torde med ledning av utformning och användning stå helt klart. Huruvida den tillhör jordbruket eller inte kvarstår därmed att bedöma. - Liksom mejerier och sågverk m.m. kan placering av hästar i stall ske såväl självständigt i förhållande till jordbruksverksamheten som integrerat med den. Verksamhet av denna karaktär kan också bedrivas i såväl omfattande som i liten skala. I RÅ 1994 ref. 47 och RÅ 1995 ref. 93 fästes avseende vid såväl omfattningens storlek som verksamhetens koppling till den aktuella fastigheten. Med beaktande av dessa rättsfall torde det kunna konstateras att det som bör vara utslagsgivande i det aktuella ärendet är huruvida stallverksamheten är ett självständigt företag i förhållande till den övriga verksamheten på fastigheten och dessutom av mindre omfattning. - I prop. 1972:111, bil. 2 s. 334, anför departementschefen följande. Bedömningen av frågan om vad som vid jord- och skogsbruksverksamhet skall anses som pågående markanvändning måste ske från fall till fall och med utgångspunkt i vad som vid varje tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning av den pågående markanvändningen. Härvid är att beakta bl.a. samhällets syn på lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder sådan denna kommer till uttryck i bl.a. den jord- och skogsbrukspolitiska lagstiftningen eller på annat sätt. - I detta ärende rör det sig om en relativt omfattande verksamhet. I stallbyggnaden finns plats för 12 hästar. Det rör sig vidare inte om uppställning av gårdens egna hästar utan om uppställning av travhästar. Till skillnad från RÅ 1995 ref. 93, där hästhållningen sköttes av samma personer som brukade ett familjejordbruk, drivs travhästträningen av personer vilka i vart fall endast till mindre del sysselsätts inom jordbruket. Även om förhållandena nu ändrats och den person som bedriver travträning även arrenderar marken på fastigheten får omfattningen av travverksamheten anses vara så stor att den inte ryms inom vad som avser normal jordbruksdrift. - Under senare år har försök gjorts att stimulera till samverkan med maskiner och arbetskraft inom jordbruket. Motiven har då bl. a. varit att öka sysselsättningsmöjligheterna på mindre jordbruksföretag. Detta synes inte kunna tillämpas på ifrågavarande verksamhet eftersom där sysselsätts tre personer på heltid. - Sammanfattningsvis kan sägas att i och för sig torde den stallbyggnad som uppförs på en jordbruksfastighet kunna sägas ingå på ett traditionellt och naturligt sätt i en jordbruksfastighets byggnadsbestånd. Därför talar byggnaden som sådan för att det är en ekonomibyggnad för jordbruk. Men icke desto mindre har i lagstiftning och rättsutveckling större hänsyn tagits till verksamheten som bedrivs i byggnaden än till byggnaden som sådan. Omfattningen på ifrågavarande verksamhet och den ringa koppling till jordbruket som bedrivs på fastigheten i övrigt talar därför emot att travhästträningen skall kunna anses som en integrerad del i jordbruksverksamheten. - Boverket ser inte heller att krav på bygglov för anläggningar för verksamhet utanför traditionellt eller modernt jordbruk innebär ett hinder för lantbrukare att kombinera sin verksamhet med sådana nya inslag. - På vilket sätt hela eller delar av fastigheten innehas torde inte innebära någon skillnad vid avvägningen huruvida viss på fastigheten bedriven verksamhet är självständig i förhållande till annan verksamhet. Om ägaren själv bedriver verksamheten eller väljer att arrendera ut byggnaden torde således sakna betydelse. - Mot bakgrund av vad som angivits ovan anser Boverket att den ifrågavarande verksamheten mera är att anse som ett självständigt företag än som ett komplement till det jordbruk som bedrivs på fastigheten. Med stöd därav drar Boverket slutsatsen att stallbyggnaden i detta fall inte är en ekonomibyggnad för jordbruket eller därmed jämförlig näring. Följaktligen anser Boverket att den aktuella byggnaden är bygglovpliktig.

Regeringsrätten (1999-11-23, Werner, Swartling, Sandström, Nilsson, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Fastigheten Biskopskulla-Viggeby 1:11-12 i Enköpings kommun ligger inom ett område som inte omfattas av detaljplan. På fastigheten har utan bygglov uppförts ett stall för hästar. Byggnadsnämnden har haft att ta ställning till om ett ingripande enligt 10 kap. PBL är påkallat. Nämnden har funnit att bygglov inte krävs för stallbyggnaden och att något ingripande därför inte skall göras. Länsstyrelsen har haft motsatt uppfattning i bygglovsfrågan och har återlämnat ärendet till nämnden för ny behandling. Kammarrätten har avslagit nämndens överklagande av länsstyrelsens beslut.

En förutsättning för att den aktuella stallbyggnaden inte skall vara underkastad krav på bygglov är att den undantagsbestämmelse i 8 kap. 1 § PBL som gäller "ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring" är tillämplig på byggnaden. Av undantagsbestämmelsen framgår att bygglov inte krävs för uppförande av en ekonomibyggnad för angivet ändamål inom områden som inte omfattas av detaljplan.

I förarbetena till PBL finns inte något uttalande om den närmare innebörden av det nyss citerade uttrycket. Vid bestämmande av undantagsbestämmelsens tillämpningsområde har praxis hämtat ledning från ett uttalande som gjordes i förarbetena till 1947 års byggnadslag. Den lagen innehöll i 9 § en undantagsregel, som gällde "bebyggelse för jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov" (även i byggnadsstadgan från samma år fanns undantagsregler för detta slags bebyggelse). I propositionen sades bl.a. att regeln borde begränsas till byggnader som var omedelbart avsedda för ifrågavarande näringar och att den således inte borde omfatta anläggningar som inte direkt erfordrades för jordbruket, fisket eller skogsskötseln utan som med hänsyn till sin storlek och övriga omständigheter mer var att anse som självständiga företag (prop. 1947:131 s. 166).

Nämnda förarbetsuttalande och den praxis som utbildats vid tillämpningen av undantagsbestämmelsen i 8 kap. 1 § PBL (se särskilt RÅ 1994 ref. 47 och RÅ 1995 ref. 93) ger stöd för slutsatsen att frågan huruvida en nyuppförd byggnad på en jordbruksfastighet skall betraktas som en ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring får avgöras efter en helhetsbedömning där särskild hänsyn tas till byggnadens karaktär, arten av den verksamhet som skall bedrivas i byggnaden samt omfattningen av denna verksamhet och dess anknytning till övrig verksamhet på fastigheten.

Av ägaren till den aktuella fastigheten har uppgetts att fastigheten omfattar 23 hektar mark, varav 12 hektar åkermark, 1 hektar hag- och åkermark, 8 hektar skogsmark och resten tomtmark. Beträffande stallbyggnaden är upplyst att den ursprungligen planerades för 15 hästar och i sitt slutliga utförande rymmer platser för 12 hästar. Byggnaden används av en arrendator i en verksamhet som avser uppstallning och träning av travhästar. Verksamheten sysselsätter tre personer på heltid. På åkermarken har under senare år odlats hö och även spannmål, dock inte foder åt hästarna eftersom travhästar kräver specialfoder. Brukningsförhållandena har växlat under åren. Under viss tid synes åkermarken ha odlats av fastighetsägaren själv. Sedermera har arrendet utvidgats till att omfatta hela fastigheten utom den del som fastighetsägaren bebor.

Dessa och övriga uppgifter i målet ger vid handen att travhästverksamheten är av betydande omfattning, både sedd för sig och jämförd med övrig verksamhet på fastigheten, samt att travhästverksamhetens anknytning till denna övriga verksamhet är ringa. Med hänsyn härtill och med beaktande av travhästverksamhetens karaktär delar Regeringsrätten underinstansernas och Boverkets uppfattning att verksamheten är att bedöma som ett självständigt företag i förhållande till jordbruket. Stallbyggnaden skall vid denna bedömning inte anses som en ekonomibyggnad för jordbruket och är därmed inte undantagen från kravet på bygglov. Byggnadsnämndens överklagande skall därför avslås.