RÅ 1996 not 157

Not 157. Ansökan av Hans B. om resning avseende ersättning enligt rättshjälpslagen. - Statens invandrarverk avslog den 11 februari 1994 en ansökan från Hafid M. om uppehålls- och arbetstillstånd. Han utvisades enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) samt förbjöds att före visst datum återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Hafid M. överklagade genom sitt offentliga biträde Eva E. verkets beslut. I beslut den 17 mars 1994 avvisade Invandrarverket överklagandet. Hafid M. yrkade hos Regeringsrätten att den försuttna tiden för att överklaga verkets beslut skulle återställas. I samband med ansökningen i Regeringsrätten förordnade Invandrarverket, på begäran av Hafid M., Hans B. som nytt offentligt biträde. Hans B., som också var ombud i Regeringsrätten, yrkade ersättning för sitt arbete med 1 820 kr. I beslut den 20 juni 1994 avslog Regeringsrätten ansökningen om återställande av försutten tid och Hans B:s yrkande om ersättning enligt rättshjälpslagen (Anm.: se RÅ 1994 not. 417). - Hans B. ansökte om resning i ersättningsfrågan och yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja yrkad ersättning. Han anförde bl.a. följande. Regeringsrättens beslut måste anses uppenbart strida mot lag. Enligt 22 § tredje stycket rättshjälpslagen (1972:429) skulle det vid ersättningens bestämmande beaktas om biträdet genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen. I det ärende där resning nu begärdes hade Invandrarverket ansett det vara motiverat med biträdesbyte. Någon försummelse eller vårdslöshet kunde inte anses föreligga från hans sida. Emedan klienten påstått att han meddelat det tidigare förordnade offentliga biträdet om när han delgivits och biträdet överklagat efter fatalietidens utgång, måste ansökan om återställande av försutten tid anses motiverad. Det tidigare offentliga biträdet var vid tidpunkten för ingivande av ansökan om återställande av försutten tid på semester och kunde inte nås. De åtgärder som vidtagits enligt gällande rättshjälp kunde inte anses omotiverade. - Regeringsrätten (1996-06-13, Björne, Werner, Holstad): I målet har inte visats att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Resning kan därför inte beviljas. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (Regeringsrådet Nordborg var skiljaktig och anförde: Invandrarverkets ursprungliga beslut den 11 februari 1994 innebar bl.a. att Hafid M. skulle utvisas från Sverige och att han förbjöds att före visst datum återvända hit utan tillstånd av verket. Hans B. förordnades till nytt offentligt biträde för Hafid M. efter det att det tidigare biträdet för sent överklagat Invandrarverkets beslut och överklagandet därefter avvisats av verket. - Enligt 22 § första stycket rättshjälpslagen har biträde rätt till skälig ersättning för bl.a. det arbete som uppdraget har krävt. Ersättningen skall därvid bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning. Att ersättningen i vissa fall, såsom vid vårdslöshet eller försummelse, kan jämkas framgår av tredje stycket i samma paragraf. - Att ett biträde, som till följd av försummelse inte överklagat ett beslut i rätt tid, i regel inte kan få ersättning enligt rättshjälpslagen för sitt arbete därutöver med en ansökan om återställande av försutten tid framgår av Regeringsrättens avgörande RÅ 1991 ref. 28. Så är emellertid inte förhållandet i nu aktuellt fall. Hans B:s förordnande som nytt offentligt biträde har meddelats av en statlig myndighet. Med hänsyn härtill och till den betydelse som Invandrarverkets båda beslut rimligen måste ha haft för Hafid M. kan Hans B. inte klandras för att han åtog sig biträdesförordnandet. Emellertid borde Hans Bredberg efter en inledande genomgång av ärendet ha gjort bedömningen att ett bifall till en ansökan om återställande av försutten tid framstod som utsiktslöst. Han skulle således inte ha gett in en sådan ansökan och begärt ersättning enligt rättshjälpslagen för arbete med denna. Hans Bredberg skulle dock ha tillerkänts ersättning för sitt inledande arbete med ärendet. Med hänsyn till omständigheterna finner jag att tillräcklig grund för resning föreligger. Ersättning enligt rättshjälps- lagen bör därvid fastställas till skäliga 910 kr för arbete.) (fd II 1996-05-21, Olsson)

*REGI

*INST