RÅ 1997 not 134

Not 134. Ansökan av Staffan B. och Lena B. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. - Vid sammanträde den 27 januari 1993 beslutade Byggnadsnämnden i Lidköpings kommun att, enligt kommunfullmäktiges delegationsbeslut den 31 augusti 1987, anta detaljplan för Lindholmen 1:9 och 1:31, Hyllingsund, med vissa ändringar i planförslaget. - Antagandebeslutet överklagades av bland andra Staffan och Lena B., boende respektive ägare till fastigheten Lindholmen 1:30, vilken gränsade till planområdet i öster. - Länsstyrelsen avslog i beslut den 13 augusti 1993 samtliga överklaganden. - Sedan Staffan och Lena B. överklagat länsstyrelsens beslut upphävde Regeringen, med ändring av beslutet, byggnadsnämndens antagandebeslut. I motiveringen till sitt beslut anförde Regeringen, med refererande av bestämmelserna i 5 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10; PBL) om förutsättningarna för fullmäktiges rätt att uppdra åt byggnadsnämnden att anta planer, bl.a. att den aktuella detaljplanen fick anses avse en särskild känslig miljö och inte var av endast ringa intresse från allmän synpunkt. Byggnadsnämnden borde därför inte ha fattat beslut om antagande av planen utan överlämnat ärendet till kommunfullmäktige för avgörande. - Byggnadsnämnden behandlade ärendet vid sammanträde den 23 februari 1994 varvid nämnden beslutade godkänna den aktuella detaljplanen i oförändrat skick och överlämna den till kommunfullmäktige för antagande. -Kommunfullmäktige i Lidköpings kommun (1994-03-21) beslutade att anta detaljplan för Lindholmen 1:9, 1:31, Hyllingsund - vilka fastigheter ägdes av Bo A. - i enlighet med av byggnadsnämnden framlagt förslag, i oförändrat skick. - Staffan och Lena B. överklagade kommunfullmäktiges beslut . - Företrädare för länsstyrelsen besökte området den 29 maj 1994, varvid Staffan och Lena B. samt ett antal delägare i Falun-Långåsens vägsamfällighet var närvarande. - Länsstyrelsen i Skaraborgs län (1994-12-06) avslog överklagandet och anförde bl.a.: Beträffande den i planbeskrivningen intagna "Miljökonsekvensbeskrivningen" har berörts, förutom båthamnen, även avloppsanläggningen för planområdet. Makarna B. har beträffande sistnämnda fråga i sitt överklagande anfört bl.a. att "Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd inte har gjort något försök att beskriva de långsiktiga effekterna av avloppet". - Från den 1 januari 1994 gäller enligt 5. kap 18 § PBL krav på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) vid framtagande av program för detaljplan för bl.a. ny sammanhållen bebyggelse om denna innebär betydande miljöpåverkan. MKB skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Det finns inga övergångsbestämmelser till kravet på MKB. Formellt omfattas därför alla beslut om detaljplaner som fattas efter den 1 januari 1994, även beslut efter överklagande, av kravet. Eftersom kravet på MKB kopplats till utarbetandet av programmet för att påverka planens utformning i ett tidigt skede torde det endast i undantagsfall kunna komma ifråga att planprocessen vid avsaknad av MKB behöver tas om från början. - Med hänsyn till det anförda bör den i planbeskrivningen intagna MKB:n godtas även om den enligt nu gällande bestämmelsen inte är heltäckande. - Såvitt avser anmärkning i överklagandet beträffande båthamn med 40 båtplatser inom planområdet finner länsstyrelsen att vad som anförts i ovannämnda miljökonsekvensbeskrivning - föranlett av länsstyrelsens begäran om sådan beskrivning beträffande bl.a. analys av bottenprover och hamnens inverkan på fågellivet - utgöra skäl för godtagande av anläggningen. - I 1 kap. 5 § PBL föreskrivs att både allmänna och enskilda intressen skall beaktas vid prövning enligt nämnda lag, om inte annat är särskilt föreskrivet. Några i paragrafen åsyftade särskilda föreskrifter är inte tillämpliga i förevarande ärende. I 5 kap. 2 § PBL anges att det vid utformningen av en detaljplan skall tas skälig hänsyn till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Detaljplan får inte omfatta ett större område än som är befogat med hänsyn till syftet med planen och dess genomförandetid, i detta fall femton år. Makarna B. har åberopat nu angivna paragrafer i PBL. - De för det aktuella området gällande allmänna intressen och riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser, m.m., NRL, vilka i viss mån kan anses sammanfalla med klagandenas enskilda intressen, har behandlats ovan och har av länsstyrelsen inte bedömts utgöra skäl för upphävande av det överklagade antagandebeslutet. - Makarna B. har till helt övervägande del i överklagandet åberopat gällande riksintressen. Beträffande deras enskilda intressen har de, utöver vad nyss nämnts, i huvudsak anfört att bl.a. deras fastighet förlorar sitt värde som fritidsfastighet och att deras boendemiljö försämras som följd av den aktuella planen. - Tillkomsten av planerad bostadsbebyggelse i omedelbar närhet av B:s fastighet innebär otvivelaktigt att deras boendemiljö förändras i inte oväsentlig mån. Å andra sidan kan en fritidsboende inte rimligen garanteras att markanvändningen i hans närhet inte skall genomgå någon förändring som kan påverka förhållandena på hans fastighet. Ett genomförande av detaljplanen innebär inte att B:s fastighet förlorar sitt värde som fritidsfastighet. Länsstyrelsen finner på grund härav att planen inte strider mot föreskriften i 1 kap. 5 § PBL om hänsynstagande till enskilda intressen. - Länsstyrelsen finner inte heller att utformningen av detaljplanen strider mot föreskrifterna i 5 kap. 2 § PBL. - På grund av det anförda bör makarna B:s överklagande lämnas utan bifall. - Makarna B. m.fl. fullföljde sin talan, och vidhöll i huvudsak de invändningar mot planen som de tidigare redovisat och framhöll att länsstyrelsen inte tillfredsställande motiverat sitt ställningstagande, inte förmått ge en sammanfattande bedömning av projektet samt inte klarat av sin dubbla roll som samrådspartner under planarbetet och som besvärsinstans. Vidare ansåg de att kommunfullmäktiges beslut borde ha föregåtts av ny planutställning med iakttagande av de bestämmelser som gällde bl.a. beträffande miljökonsekvensbeskrivning. De framhöll också att detaljplanen förstörde områden av kulturhistoriskt intresse och av riksintresse för friluftslivet samt påverkar deras närmiljö. Enligt deras uppfattning fanns det inte heller några allmänna intressen av planen som övervägde kränkningen av deras enskilda intresse. Därutöver yrkade de att Naturvårdsverket skulle höras i ärendet samt att detaljplanebeslutet, om det inte kunde upphävas på formella skäl, upphävdes i avvaktan på länsstyrelsens utredning huruvida område skulle göras till ett miljöskyddsområde eller på att frågan om totalförbud mot utsläpp av avloppsvatten klargjorts. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-06-29) avslog överklagandena och anförde: Vid en avvägning mellan olika berörda intressen i ärendet finner regeringen att detaljplanen i sig inte kan anses medföra sådana olägenheter för de klagande att planen inte kan godtas. Närmare placering och utformning av bebyggelse närmast Lena och Staffan B:s fastighet samt omfattning och utformning av båthamnen prövas i bygglovsärendena. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövningen yrkade Staffan och Lena B. att regeringens beslut skulle upphävas. De anförde att detaljplanen i flera avseenden stred mot lag och åberopade som grund vad som tidigare anförts i länsstyrelsen och hos regeringen. De anförde vidare att miljökonsekvensbeskrivningen var bristfällig och att ett korrekt beslutsunderlag sannolikt hade lett till att detaljplanen inte hade godtagits. - Regeringsrätten lämnade i beslut i protokoll den 20 december 1995 ett av Staffan och Lena B. framställt yrkande om inhibition utan bifall samt förordnade att Boverket skulle avge yttrande i målet och därvid angivit att yttrandet främst skulle ge underlag för bedömning av frågan om den i detaljplaneärendet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen kunde motsvara en sådan miljökonsekvensbeskrivning, MKB, som avsågs i 5 kap. 18 § tredje stycket PBL. Yttrande inhämtades därefter även från regeringen (Inrikesdepartementet). - Boverket anförde i sitt yttrande bl.a. följande: I PBL infördes krav på MKB den 1 januari 1994. Det finns inga preciserade regler som anger vad en MKB ska innehålla, eftersom reglerna ska tillämpas inför ett stort antal beslut om mycket olika åtgärder. Utgångspunkten är att dokumentet ska ge underlag för en samlad bedömning av åtgärdernas inverkan på människors hälsa och säkerhet, på miljön och på allmänna intressen enligt 2 och 3 kap. NRL. - - - Det finns inga övergångsbestämmelser till kravet och det gäller således även för beslut efter detta datum som fattats efter överklagandet. - - - Detaljplan regleras i 5 kap. PBL och består enligt 9 § bl.a. av plankarta och en särskild handling med bestämmelser. Till planen ska enligt 10 § fogas en sådan planbeskrivning som anges i 26 §. Enligt 5 kap. 18 § 2 och 3 st. i dåvarande lydelsen (SFS 1992:1769) ska en MKB i vissa fall upprättas vid utarbetandet av programmet till detaljplanen. MKB är en del av programmet (prop. 1992/93:60 s. 230). Den ska enligt 21 § redovisas under samrådet och enligt 26 § även vid utställningen; då jämte planbeskrivning, samrådsredogörelse, program m.m. - Planbeskrivningen redovisar sålunda planeringsförutsättningarna, planens syfte och skälen till planens utformning m.m. Det finns emellertid inte uttryckt i lagen att en MKB ska ingå i själva planbeskrivningen. - I prop. 1992/93:60 s. 62 anges, att en i och för sig komplett MKB bör finnas under programskedet och kompletteras parallellt med färdigställandet av detaljplanen. Det preciseras i specialmotivering (s. 106) så, att arbetet med MKB bör följa hela planprocessen och den obligatoriska MKB i programskedet bör följas upp och ytterligare konkretiseras. - - - Boverkets slutsats är, att miljökonsekvensbeskrivningar ingår som en del av akten i planärendet, jämte program, samrådsredogörelse m.m. och är därmed en del av underlaget för beslut, men däremot inte en del av planen. Det är därmed inte skäl att upphäva beslutet enbart för att det saknas en MKB i planbeskrivning, karta eller bestämmelser. Frågan är i stället om beslutsunderlaget varit tillräckligt när planen antogs. - - - I detta ärende kan det vara anledning att ta upp frågan om tolkningen av kravet i ett övergångsskede. Arbetet med planen - bl.a. motsvarande programfasen och samrådsskedet - har otvetydigt genomförts innan det formella kravet på MKB infördes. Antagandet efter beslutet om återförvisning har emellertid skett efter det att kravet trätt i kraft, och detaljplanen omfattades då klart av reglerna om MKB. Frågan är därmed om detta påverkar bedömningen av vilka krav som skall ställas på en rimlig MKB. - MKB-kravet i PBL var 1994 formellt kopplat till programfasen och det saknas övergångsbestämmelser. Många detaljplaner som utvecklades under period innan kravet trädde i kraft, gissningsvis 1992-1994, torde sakna en MKB till programmet eller så har program inte tagits fram alls, och de uppfyller därmed inte formellt kravet på MKB till programmet. - Ett absolut upprätthållande av kravet på - en tillräcklig - MKB till programmet, torde emellertid innebära att beslutsprocesser repeteras till betydande samhällskostnader men inte givet till motsvarande nytta för miljön, hälsan och hushållningen. Förarbetena ger inte heller stöd för att en sådan stränghet i tillämpningen varit lagstiftarens avsikt med att inte införa övergångsbestämmelser. Uttalanden om att MKB inte får leda till ett tungrott eller krångligt system med onödiga kostnader som följd, talar snarare för motsatsen. (Prop. 1990/91:90 s. 187 som rör 5 kap. NRL, till vilket PBL hänvisar.) - Boverket delar länsstyrelsens bedömning, att det endast i undantagsfall bör komma i fråga att planprocessen ska tas om från början på grund av att MKB saknats i programskedet. Bedömningen av vad som kan utgöra sådant undantagsfall, bör hänga samman med vad som är rimliga krav på MKB under planprocessen och i beslutstillfället. - - - Det har i detta fall varit ett tidsödande arbete att i akten leta efter uppgifter som kan vara relevanta för att bedöma vad som borde beskrivas i en MKB i programskedet och vid utställning och vilka uppgifter som kunde behövas vid beslutstillfället. Detta förhållande i sig leder till slutsatsen att kvalitetskrav som rör tydlighet, enkelhet och genomsiktlighet inte uppfylls. Det motverkar i hög grad den del av syftet med MKB som avser att främja begriplighet i beslutsunderlagen samt allmänhetens deltagande. - Enligt Boverkets mening är det emellertid naturligt och i viss utsträckning acceptabelt att dessa syften liksom MKB-kravet i övrigt, blir mindre väl tillgodosett i de tidigare skedena av processen i de ärenden som redan pågick när kravet kom. Boverket anser inte att dessa brister ensamma är så allvarliga att beslutsunderlaget i ärendet om konsekvenserna för miljö, hälsa och hushållning enbart på grund härav bör underkännas. - - - Utgångspunkten för bedömningen om beslutsunderlaget kan motsvara en rimlig MKB, bör i dessa "övergångsfall" främst vara om sakuppgifterna är tillräckliga vid beslutet om detaljplanen. Till granskning i detta ärende återstår då frågan om beslutsunderlaget gav tillräckligt stöd för beslutsfattarens bedömning av åtgärdernas inverkan på människors hälsa och säkerhet, på miljön och på de allmänna intressen som beskrivs i 2 och 3 kap. NRL. - - - I detta ärende anser Boverket att det i första hand bör bedömas om någon åtgärd inverkar på hälsa och säkerhet, på höga miljövärden eller riksintressen enligt 2 och 3 kap. NRL. Uppgifter i akten visar att flera riksintressen berörs, bl.a. höga miljövärden, medan hälsofrågor inte synes vara aktuella. - Projektet kan inte anses vara av mindre omfattning, och flera av åtgärderna torde ge direkta och indirekta verkningar på intressen i området. - - - Enligt Boverkets mening innebär rimliga krav på beslutsunderlag om inverkan på miljö m.m., med tanke på projektets art och området som sådant, att det behövs en tydlig belysning av åtgärdernas inverkan på riksintressena för friluftsliv, kulturminnesvård samt yrkesfisket liksom natur- och kulturvärdena enligt 3 kap. NRL. - - - Kravet på MKB gällde då besluten om planen har tagits efter den 1 januari 1994. Bedömningen av vad som kan motsvara rimliga krav på beslutsunderlaget bör beakta även andra tillgängliga uppgifter i planbeskrivningen, jämte det avsnitt som betecknas MKB. När det gäller "övergångsärenden" som detta, bör uppgifter ur de övriga handlingar som ingår i planakten såsom program, samrådsredogörelse m.m. uppmärksammas. - Det beslutsunderlag i ärendet som behandlar frågor om åtgärdernas inverkan på miljö, hälsa och hushållning har ett stort antal brister både i form och sak. Bedömningen av bristernas betydelse bör göras med hänsyn till detaljplanens utvecklingshistoria. Med tanke på de värden som berörs och projektets icke obetydliga omfattning, kan kraven på rimligt beslutsunderlag motsvarande en MKB emellertid inte sättas så låga att ärendets redovisning uppfyller dem. Boverket finner därmed att beslutsunderlaget angående de föreslagna åtgärdernas konsekvenser är så bristfälligt, att det inte motsvarar de krav som ställs i 5 kap. 18 § PBL jämfört med 5 kap. NRL med tillhörande förordning. - Regeringen anförde i sitt yttrande bl.a. följande: MKB-kravet som infördes den 1 januari 1994 var formellt kopplat till programfasen i detaljplaneprocessen. Många detaljplaner som utvecklades under perioden innan kravet på MKB infördes torde sakna en MKB till programmet. I vissa fall har program inte tagits fram alls. Dessa planer uppfyller därmed formellt inte kravet på MKB till programmet. Ett strängt upprätthållande av ett krav på en genomarbetad MKB till programmet när det gäller alla planer som utarbetats före men antagits efter den 1 januari 1994 skulle därför innebära att planarbetet i många fall skulle få göras om till betydande kostnader. Förarbetena ger inte stöd för att en sådan stränghet i tillämpningen varit lagstiftarens avsikt med att inte införa övergångsbestämmelser. - Regeringen delar Boverkets uppfattning att utgångspunkten för bedömningen av om beslutsunderlaget i dessa övergångsfall är godtagbart främst bör vara om sakuppgifterna är tillräckliga för planprocessen och vid beslutet om detaljplanen. Också när det gäller frågan om en MKB skall redovisas som ett särskilt dokument eller om det är tillräckligt att beslutsunderlaget i stort innehåller tillräckliga uppgifter kan regeringen, särskilt beträffande övergångsskedet och när det gäller projekt av begränsad omfattning, dela verkets uppfattning att det viktiga är att beslutsunderlaget sammantaget är tillräckligt. - - - Boverket synes, utan att närmare ha behandlat frågan, ha utgått från att MKB krävs i det aktuella planärendet. - Enligt regeringens uppfattning finns det emellertid skäl att pröva också denna fråga. Som framgått av den tidigare redovisningen har i 5 kap. 18 § PBL, i den lydelse som är aktuell i ärendet, angivits i vilka fall en MKB krävs i planärenden. Av de ändamål som anges i 5 kap. 18 § andra stycket är det endast punkterna 2, ny sammanhållen bebyggelse, och 4, hotellkomplex eller fritidsbyar, som kan vara aktuella i detta ärende. Det aktuella ärendet gäller 22 permanenthus och en mindre konferensanläggning omfattande ca 20 rum. Projektet kan därmed sägas vara av relativt begränsad omfattning. - - - Om det ändå skulle anses att ianspråktagandet omfattas av någon eller några av de punkter för vilka krav på MKB kan ställas krävs enligt 5 kap. 18 § andra stycket PBL också att planen medger en sådan användning av mark eller av byggnader eller anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan. Av såväl kommunens och länsstyrelsens handlingar som Boverkets yttrande framgår att planen avser ett område som från natur-, kultur- och friluftslivssynpunkt är av stort intresse. Regeringen delar härvid i och för sig Boverkets uppfattning att områdets känsliga karaktär måste beaktas vid bedömningen av om planen kan antas innebära betydande miljöpåverkan. Med hänsyn till vad som anförts i det föregående om projektets relativt begränsade omfattning och om den aktuella bestämmelsens syfte att uppfylla EG-direktivets krav, anser regeringen dock att förhållandena i ärendet inte är sådana att en MKB enligt 5 kap. 18 § PBL krävs. - - - Sammanfattningsvis kan den bedömningen göras att beskrivningen av projektets inverkan främst på miljön och hushållningen med naturresurser kan anses vara bristfällig och inte uppfylla de krav som i dag bör ställas på en MKB. Regeringen anser emellertid, mot bakgrund av den bedömning av innebörden av då gällande bestämmelser som här redovisats, samt med hänsyn till att ärendet avser ett projekt av begränsad omfattning som kommit att prövas i ett övergångsskede, att det inte finns tillräcklig anledning att upphäva planbeslutet. - Regeringsrätten (1997-07-03, Werner, von Bahr, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23–25 och s. 234). - Huvudfrågan är om regeringens beslut strider mot bestämmelserna om MKB i 5 kap. 18 § PBL. - Bestämmelserna i 5 kap. 18 § PBL har ändrats dels år 1992 (SFS 1992:1769), dels år 1995 (SFS 1995:1197). Enligt övergångsbestämmelserna till den senare ändringen skall äldre bestämmelser tillämpas beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet den 1 januari 1996. I målet är alltså fråga om de äldre bestämmelserna. - Redan före lagändringen år 1992 föreskrevs i 5 kap. 18 § PBL att en detaljplan bör grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen. Ändringen innebar att två nya stycken tillkom. Enligt andra stycket skall en detaljplan som medger en användning av mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande miljöpåverkan grundas på ett sådant program som anges i första stycket, om detaljplanen innebär att planområdet får tas i anspråk för bl.a. ny sammanhållen bebyggelse, hotellkomplex eller fritidsbyar. Av tredje stycket framgår att i de fall som anges i andra stycket en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL skall upprättas vid utarbetandet av programmet. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1646) utan särskilda övergångsbestämmelser. - Regeringsrätten finner att den bebyggelse som avses i den aktuella planen utgör en sammanhållen bebyggelse och att - med hänsyn till att planområdet ligger inom område av riksintresse - ett genomförande av planen innebär betydande miljöpåverkan. Det är alltså fråga om en sådan plan som avsågs i 5 kap. 18 § andra och tredje styckena PBL. - Det krav som infördes i PBL år 1992 innebar att en MKB skall upprättas vid utarbetandet av det program som detaljplanen skall grundas på. I förevarande fall var utarbetandet av programmet avslutat innan de nya reglerna trädde i kraft. Med hänsyn härtill och till övriga upplysta förhållanden kan beslutet om antagande av planen inte anses strida mot bestämmelserna i PBL på den grunden att de beskrivningar av miljökonsekvenser som fanns i underlaget inte uppfyllde kraven på en MKB enligt de då införda reglerna i 5 kap. 18 § PBL. - Inte heller i övrigt har visats att regeringens beslut på det sätt som sökandena angivit strider mot någon rättsregel i de åberopade författningarna eller att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i ärenden om detaljplan eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i övrigt att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - (Regeringsråden Baekkevold och Eliason hade skiljaktig mening och anförde: Byggnadsnämnden i Lidköpings kommun beslutade den 27 januari 1993 att anta den aktuella planen men detta beslut upphävdes av regeringen den 27 januari 1994 med motiveringen att byggnadsnämnden borde ha överlämnat ärendet till kommunfullmäktige för avgörande. Kommunfullmäktige hade således - efter det att lagändringen trätt i kraft - att som första instans fatta beslut i planärendet. Det förhållandet att utarbetandet av det i ärendet sedan tidigare föreliggande programmet var avslutat innan lagändringen trädde i kraft fritar inte kommunen från skyldigheten att komplettera ärendet så att det uppfyller kraven enligt de nya bestämmelserna. Innan kommunfullmäktige antog detaljplanen borde därför en MKB som uppfyllde de genom lagändringen införda kraven ha upprättats. Så har inte skett. På grund av det anförda strider beslutet om antagande av detaljplanen mot bestämmelsen i 5 kap. 18 § PBL. Mot denna bakgrund får regeringens beslut att avslå överklagandet anses strida mot nyssnämnda föreskrift. Det är inte uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet. Vi finner därför att regeringens beslut skall upphävas.) - (fd I 1997-06-10, Kovacs)

*REGI

*INST